Jon

[Göran Johansson]

Stämmer det att Jon är en sidoform av Johan - jfr citat nedan.
Patronymikon bör bli Jonsson och latiniserat Jonae.
 
Mansnamnet Jon är en gammal nordisk sidoform av Johan och var länge ett av de vanligaste svenska namnen. Johan betyder Gud har förbarmat sig. Nu för tiden är namnet mer vanligt i Norge. På 1700-talet ersattes namnet i almanackan med Jonas. Namnet förekommer på runstenar med stavningen Iun. Källa: http://svenskanamn.alltforforaldrar.se/visa/Jon
 
Tacksam för synpunkter.

[Björn Engström]

Normalt är Jon en kortform av Jonas som också skrivs Joen särskilt under 1600-talet. Patronymikon Jonsson (Ionsson).
Normalt är Jan en kortform av Johan (Joan) och Johannes. Patronymikon Jansson eller Johansson (15- o 1600-tal samt 1900-tal)
Lokalt används istället Jo (Io) och Joa (norra Dalarna)
Vissa områden används nästan bara Jon och Jonas, medan andra används nästan bara Jan och Johan. I gränstrakterna är det inte ovanligt att i barnaskaran finns både en Jon och en Jan. Den lokala traditionen är så pass viktig att man ofta kan sluta sig till att i en familj med en son Jon i ett Jan område kan sluta sig att det finns anknytning till ett Jon område. I min trakter i gränsen mellan Dalarna och Hälsingland är det vanligt att båda formerna finns samtidigt. Rättvik och Hälsingland används normalt Jon eller Jonas. Men däremot har Svärdsjö och Falu-trakten traditionen om Jan eller Johan.
 
I vissa sammanhang finns också Joen (Joens) för Jöns. Ett problem kan vara att skilja på vokalerna a, o, e och ö, i otydliga skrivningar.

[Göran Johansson]

Tack Björn!
 
Det var ett uttömmande svar. Ur vilka källor har du hämtat din information?
Om man jämför med en dansk skrift om personnamn så är JON nordisk drengenavn afledt af Johannes. Skiljer sig alltså från Sverige kan man väl säga. Det danska namnet JENS påstås också vara en avledning av Johannes. I svenska namnböcker sägs JENS ha danskt ursprung, vilket väl är sannolikt.
 
Mitt fall handlar om en by nära gränsen mot Danmark. En bonde i den aktuella byn kallas först Jens men namnet skrivs senare Jöns. JENS=JÖNS=JOHANNES=JON om man utgår ifrån den danska tolkningen. En prästson till en bonde JÖNS skulle väl då latiniserat kunna skriva sitt efternamn som JONAE och inte nödvändigtvis JOHANNIS. Synpunkter?

[Per Sundin]

Utifrån svenska språker har jag uppfattningen att Jon inte kan härledas från Johannes. Båda namnen har ursprung från Bibeln, och Johannes är egentligen två: Johannes Döparen och evangelisten Johannes. Jon är en kortform av Jonas som har fått namn efter profeten Jona. En prästson till Jöns borde därför inte skriva sitt efternamn Jonae utan istället Joannis. Alltså: Johannes har i sin tur gett upphov till tre skilda mansnamn, Johan, Hans och Jöns och Johansson=Johannis, Hansson=Hansis, Jönsson=Joannis.

[Karl Göran Eriksson]

Jon (R iun) sidoform till Johan (äldre Joan, Joen). ... Jonas (1303) grek. form av hebr. Jona, bet. 'duva', dock snarast kortform av Johannes. (Svenska förnamn - Roland Otterbjörk, Stockholm 1964, sid. 104f).

[Göran Johansson]

Intressant Karl Göran!
Mina frågor handlar om Andreas Jonae Hyltenius vars far enligt den Silfverskiöldska familjetraditionen påstås ha varit torparen Jöns i Hylta utan sockenangivelse. Jag tror att denne fader kan ha varit brukaren Jens (eg. ett danskt namn) son, senare kallad Jöns i Hults by i Vissefjärda socken. Det vill säga just den by där vari Nils Dackes änka Elin bodde en tid. Har diskuterat namnfrågan med andra här på forumet tidigare. De har bestämt hävdat att torparen Jöns sons latiniserade efternamn måste ha varit Johannis och inte Jonae. För min del är jag inte alls så säker på det. (ref. också till egen artikel i SoH 2011, nr 1). Vad tror ni?

[Björn Engström]

Jag hämtar mina källor ur min släktforskarerfarenhet genom studier av olika kyrkböcker och kamerala källor som huvudsakligen rör området Dalarna med lite större omnejd.