Jiar / Jar

[Anders Berg]

Hej Birte, visst står det Iar. Men är det inte klarlagt att Iar och Jar är samma namn? För övrigt skulle det vara intressant att göra en större genealogisk undersökning av alla namnbärare, och försöka utröna släktskap. Något som gjorts förr med ovanliga förnamn.

[Birte Boström]

Ursäkta Anders. Var så inkörd på Jar att jag inte såg att du skrev Iar. Äntligen kan jag skriva in mina anor med rätt namn, d.v.s Iar. Tack så hemskt mycket för detta.

[Gudrun Wallengren]

Lidt mere fra "Danmarks Gamle Personnavne".

Navnet Iard skulle forekomme i Kong Valdemars Jordebog, i Broderlisten.
- Jordebogen er fra omkring 1230.
Udgiveren hedder Aakjær.

Under "Ierind" henvises til Jarund.

Og der står videre:
Iorund, m. - 1/5 1350 Woghen Jorinds, bonde i Hvetbo H.
Vn. Jorundr:
Gl.sv. Iound; ifg. A. Noreen (Namn och Bygd I p.144) en ved U-Omlyd opstået form af Jarund (se dette); i så fald skyldes tilstedeværelsen i dansk formodentlig et lån fra vestnordisk.

Og bare for en sikkerheds skyld:
I "Danmarks Gamle Personnavne" forekommer bogstavet J slet ikke i registeret.
I registeret - og iøvrigt i ældre navne er I = J.
Venlig hilsen
Gudrun

[Gudrun Wallengren]

Lidt mere fra "Danmarks Gamle Personnavne".

Navnet Iard skulle forekomme i Kong Valdemars Jordebog, i Broderlisten.
- Jordebogen er fra omkring 1230.
Udgiveren hedder Aakjær.

Under "Ierind" henvises til Jarund.

Og der står videre:
Iorund, m. - 1/5 1350 Woghen Jorinds, bonde i Hvetbo H.
Vn. Jorundr:
Gl.sv. Iound; ifg. A. Noreen (Namn och Bygd I p.144) en ved U-Omlyd opstået form af Jarund (se dette); i så fald skyldes tilstedeværelsen i dansk formodentlig et lån fra vestnordisk.

Og bare for en sikkerheds skyld:
I "Danmarks Gamle Personnavne" forekommer bogstavet J slet ikke i registeret.
I registeret - og iøvrigt i ældre navne er I = J.
Venlig hilsen
Gudrun

[Olle Elm]

Håller med Anders om att vi "inte säkert belagt att Jer(r) och J(i)ar verkligen kommer från Jærund", men kanske det går att finna fler exempel och på så sätt belägga det eventuella sammanhanget, som verkar möjligt .. (föressten; tack för guldstjärnan Anders och tack också till Gudrun igen för de danska bidragen! )

Har nu fått svar ang det norska Jarand. Arild Kompelien, Bergen, skriver:
"Norsk Personnamnleksikon fører navnet under Hjar(r)and av norrønt Hjarrandr som igjen kommer fra et eldre Hjarrandi som er ei omlaget form av gammelhøytysk Herrant, kanskje via gammelengelsk Heorrenda.
Første ledd svarer til nordisk Her eller Hær og andre ledd - rond (skjold med rand omkring).
Forma Hjarrandi på Island på 900-tallet og Norge på 1000-tallet. Etter ca. 1300 er Hjarrand(r) blitt ei vanlig form. Forma har utviklet seg til Kjer(r)and på sør-vestlandet og ofte skrevet med Tj-. Særlig utbredt i Rogaland og Hordalnd. Jarand har vært ei vanlig skriveform særlig i Midt- og Vest-Telemark.
Alt ifølge Norsk Personnamnleksikon."
och vidare
"Fikk ikke med Jarand = Jærund?
Tror nok det må være 2 forskjellige navn. Samme kilde som over opplyser at Jørund også er blitt skrevet Jar- eller Jerund."

Uppgifter visade sig också finnas i under Hiærrand[e] i SMP.

Vänligen,
Olle

[Anders Berg]

Jag tänker trögt idag, men nu har det gått upp för mig implikationerna av att Iar Persson i Röddinge heter så. Som Gudrun säger så är I = J under medeltiden, och när vi läser källor från 1600-tal och 1700-tal kan också de bokstäverna förekomma om vartannat, men inte 1890! Iar Persson i Röddinge måste ha uttalat sitt namn Iar, inte Jar. Vi ser ju aldrig stavningar som Iöns eller Iohan i slutet av 1800-talet.
 
Betyder inte det att även Iars anfäder med samma namn också troligast uttalade sina namn med I? Och innebär inte det att namnet Iar knappast kan härledas från namn som Jerind och Jærund? Dessa namn måste väl rimligen uttalas med J-ljud? Är vi kanske tillbaka på Sven-Görans förslag med namnet Öjar, som förekommer med stavningen Yar?
 
Så här ser Iar Perssons födelsenotis ut i Högestad. Här ser vi också tydligt att både hans namn och modern Karna Iarsdotters namn stavas med I, inte J. Jämför J:et i faddern Håkan Jönssons namn.

Högestad fb 1841 GID 1268.16.72400.gif

[Birte Boström]

Att I och J skrivs med samma bokstav i äldre tid måste väl innebära att det en gång endast fanns ett ljud att teckna denna bokstav med, eller?
Konsekvensen av detta mitt resonemang är, att även om Iar och Jerrind är två olika namn i slutet på 1500- talet, så kanske de ändå kan ha ett gemensamt ursprung?
 
Kan Iar vara en skånsk variant av Öjar, eller varför inte ett namn för sig själv?
 
Om man byter ut J mot I i de namn som redovisats gällande Jar, så ser stavningen ut som följer:
Ierssen ca. 1570, Ierr 1583, Iir och Iier 1651. Därefter ser det väl ut som om namnet stavats Iiar och Iar ett tag för att slutligen stanna vid Iar.
Kanske ett dubbelt i skall utalas som y, men kanske också som ett långdraget i.
 
Jag vet inte om det har någon betydelse i sammanhanget, men vid St. Herrestad ligger Öja socken. Det skrivs Öye 1572, Jye 1574, Öye 1583, Öye 1593 och Öye. Fast med danskt Ö och prickar över y. ( Detta nämnt med tanke på Öjar)  
 
Något svar har jag inte på mitt eget novisresonemang. Skall faktiskt se till att låna lite litteratur i ämnet. För en spännande och givande diskussion har det varit. Åtminstone för mig .)

[Sven-Göran Hallonquist]

Bläddrade igenom  Danmarks Gamle Personnavne men kunde inte hitta några andra alternativa namnformer till Jiar/jar.
Detta står om Öjar (som synes återfinnes åven dessa i området med beläggen Jiar/Jer)
 

 
I Hallands vigselregister utgörs beläggen av:
Öjar 6 st (Öjer 2st); Öyarson/Öyarsdotter 9 st (Öyerson/dotter 6 st mest 1800-tal)
Yar/Yer 2 st; Yarson/Yarsdotter 13

[Birte Boström]

Jag vet inte vilket ben jag skall stå på i frågan. Det är väl bäst att överlämna spörsmålet till sakkunskapen, om Iar kan härledas till Öjar.
Tycker i och för sig att Olles första inlägg i saken om Ivar kontra Joar också är intressant, med tanke på felskrivningarna av Iar som Ivar.
 
En liten reflektion.
Namnet Iar kan väl knappast vara ett skånskt dialektalt uttal av Öjar tidsperioden 1600 - 1900. Nog skulle väl namnet då, åtminstone någon gång skrivas Öjar. Istället har det felskrivits några gånger som Ivar. Vilket i och för sig kanske inte utesluter att Iar kan härledas till ett medeltida Öjar.
 
Vänliga hälsningar
Birte

[Sven-Göran Hallonquist]

Well, det finns vissa belägg:
 
Olastorp, Farstorp sn:
Elna Öijesdotter, död 27/8 1693. Fader Öije Troedtson.
Ellina Öijesdotters make Niels Svensson död 27/8 1693.
 
Daniel Öijarson gift 28/6 1685 i Loshult (Kristanstad län) med Nilla Persdotter.  Son Jöns född  7/6 1691 i Wånga sn. Daniel Öijarson död i Loshult 1724
 
Jämjö fs 15/12 1876 Anders Yarson och hustru Johanna Jonsdotter dotter Hilda Maria född.
 
Som beläggen ser ut  nu så skulle åtminstone för mig behövas belägg från någon Öjas  avkomma skriven Iarson för man skall kunna tro på sambandet Öjar-Iar
 
Skall höra mig för med bekanta om andra belägg alternativt om namnformen Iar/Jiar är behandlat någonstans

[Olle Elm]

Hej namnintresserade,
När vi diskuterade det aktuella namnet funderade jag mycket på olika alternativ. Vad jag kan se är det äldsta belägget för den korta formen Jeer, möjligen Jerr, och representeras av Birtes fynd i 1583 års mantalsregister, Herrestad härad och Herrestad socken (förmedlat av Nicklas). Tänkte; Kan detta vara ett namn i sig eller är det ett namn "som tappat rumpan" och där endast förleden är kvar. Och måste namnet ursprungligen börja med I/J - Kan det inte lika gärna börja med G?
När jag läst Modéer och Otterbjörk - så gott jag kunnat - kan jag endast finna det osammansatta namnet GeiR - känt från runinskrift (men det är så ovanligt att jag utesluter det). På I/J verkar det inte finnas något osammansatt namn.
Bland sammasatta namn finns endast Ioar från runsvenskans IogeiR och med förleden iór "häst" (sic!). Bland namn med förden Ger- till fsv. ger, fvn. geirr "spjut", finns många att välja på.
Jag skrev till SOFI och framförde "rump-teorin". Här är svaret:
"Din teori att Jer/Jar etc. ursprungligen är en förkortad form av något namn på Ger- låter trolig. Någon annan information om namnet har jag inte kunnat få fram, ingen av namnformerna finns med i våra samlingar och de tas inte heller upp i Danmarks gamle Personnavne (DGP).

Det senare verket tar dock upp en namnform Jærindh, som ju mycket liknar det
Jerrin(d) som du undrade om. Jærindh anses i DGP (Fornavne spalt 603) vara en variant av Jærund, precis som du föreslog. Enda belägget som tas upp är från 1452 och avser en bonde i Ingelstads härad." undertecknat av Kristina Neumüller, Forskningsarkivarie.

Nu vet vi att den här formen inte är belagd hos SOFI och f ö skall det bli spännande om någon funnit ytterligare belägg.
Vänligen,
Olle

[Anders Berg]

Även jag var under diskussionens gång inne på namnet Ger, mest känt i Sverige som förled i namn som Germund, men ett vanligt namn i Norge ännu idag (Geir).
 
Två saker som dock talar emot ett samband tycker jag är:
1) Under diskussionens gång blev det för mig allt mer klart att namnet ska uttalas med I-ljud. Ger borde uttalas med J-ljud, eller möjligen med G-ljud.
2) Vi har inte ett enda exempel från det aktuella området i Skåne där namnet stavas med G.

[Olle Elm]

I Blekingeröttter, Annikas namnbank, finns följande rapporterat:
Yar     m   Kristianopel   Mtl 1770   Björn-Åke Petersson, Kallinge
Är osäker på om fyndet finns med i den här diskussionen och om det finns ett samband med här diskuterade namn.
Vänligen,
Olle

[Per Lennartsson Branthle]

Ursäkta denna "necroposting" som det ju heter på modernt internetspråk men jag blev djupt fascinerad av detta namn som jag dök på för första gången igår.

Här är ett belägg från Gislöfs by i Östra Nöbbelövs socken, ur Katekisationslängden från 1697 (Östra Nöbbelöv Kat:1 (1697-1742) Bild 7 / sid 459). Anders Månssons son Jiar.