Bricken

[Torgny Henriksson]

Jag har en tid varit nyfiken på kvinnonamnet Bricken, som när jag först stötte på det lät  främmande, men sedan tycktes vara  vanligt i Hälsingland. Enligt Otterbjörks ”Svenska förnamn” (1975)  är det en dialektal smekform för Brita och hette i äldre form Britken. I Sture All?ns ”Förnamnsboken” (1995) kan man läsa att det 1 januari 1995 bars av 118 personer mot 373 år 1973, m a o ett utdöende namn. Vidare var det vanligast på 1800-talet och kring förra sekelskiftet. Av de 118 kvinnor som bar namnet 1995 hade 82% det som förstanamn.
   När jag sökte i ”Sveriges dödbok 1950-1999” fann jag 328 kvinnor som hetat Bricken. Av dem var 323 (98%) födda i Gävleborgs län! Jag har inte undersökt vidare, men jag gissar att av dessa var de flesta födda i Hälsingland.

[Lars Nylander]

Jag har några gånger stött på personer som kallats Bricken, men hetat Brita i kyrkböckerna. Samtliga fall återfinns i södra Hälsingland, och födda under 1800-talets två sista årtionden.  
 
Min farmor hade en syster som hette Bricken. I hennes fall stod det namnet i födelseboken också.

[Andreas Jansson]

En teori är att namnet skulle kunna ha tyskt ursprung. Torgny nämner att namnet förr stavades Britken och därifrån är steget inte långt till Britchen, en tänkbar tysk smeknamnsform.

[Torsten Berglund]

Bricken, som smekform av Brita, förekom även i Gästrikland under senare halvan av 1800-talet och början av 1900-talet. Jag har flera exempel bland släktingar i Ockelbo socken som kallades Bricken, men som i födelseboken står som Brita i kombination med ett andranamn: Brita Katarina (f 1862), Brita Stina (f 1876) och Brita Maria (f 1876).  
 
Namnformen Britken har jag dock aldrig träffat på och inte heller något Britchen. Föreligger ett tyskt inflytande på namnformen Bricken, som Andreas Jansson föreslår, är det i så fall rent etymologiskt. Några tyska släktinslag förekommer veterligen inte i den ovannämnda släktkretsen.

[Stefan Simander]

Om det namnet Bricken kommer av ett tyskt inflytande, så är det underligt att det påverkar ett begränsat område i Gävleborgs län.
 
Finns det andra influenser som kan ha påverkat att namnet Brita blivit Bricken i just detta område? Dialektala orsaker? Är det begränsat till en släktkrets eller ett mycket lokalt område i början?
 
Vilket är det äldsta belägget för namnet som forskare har hittat?

[Magdalena Larsson]

(En parentes) Britta härleds normalt till Birgitta, men jag har sett att en namnform för Beatrice da Silva Mennes är Brites, mycket likt Britta. Ett annat helgonnamn som är snarlikt Britta är Bridget, som är vanligt på de Brittiska öarna, både bland vanligt folk och bland helgonen.  
 
Gösta Bergman i Svensk språkhistoria nämner att nordiska namn blev vanligare fr o m 1800-talet. I modern svenska hade en efterled på -an känts mer naturlig i femininum (Lillan, Stumpan etc) när -en är maskulinum (Lillen). När namnet verkar vara knutet till ett begränsat område är det svårt att härleda uppkomsten tycker jag, och i mitt tycke kan det vara ett särfall. En kan ha börjat kalla någon det, och sedan har det spritt sig för att det tyckte att det var rätt eller trendigt. Bricken Gyllenhammar, född Wäng, var delaktig i bildandet av Bollnäs hembygdsförening 1919, vilket borde ha varit en starkt bidragande orsak till att det förekom som alternativ namnform till Britta, och att det spred sig, även om det finns äldre belägg.

[Magdalena Larsson]

Ja, om det som står på den här sidan är korrekt finns ett keltiskt kvinnonamn Brietta, som betyder stark, och finns i formen Britta även som alternativ till Bridget. De första kristna förkunnarna kom bl a från England: Angelsaxiska missionärer som omtalas i medeltida källor är David (i Munktorp, Västmanland) och Eskil (som gett namn åt Eskilstuna) s 112 i Den kristna kyrkan. Från apostlarna till renässansen, Beskow/Hellström/Nilsson, Sthlm 1995.
 
På den ovan länkade sidan finns även Brickand som alternativ till unisex-namnet Brice, men hur sjutton skulle detta ha kommit till Hälsingland på 1800-talet i så fall? Och sammanblandningen med Britta? (Att man inte vill kalla någon Brickan kan man ju förstå)

[Lars Nylander]

I Hälsingland är Britta totalt omöjligt. Hette man något var det Brita, med långt i.  
 
Jag har inte en aning om var modet att kallas Bricken kommer från, men tyska influenser verkar långsökt. Kvinnonamn har en förmåga att komma att sluta på -en eller -in i Hälsingland, vanligen med dialektala uttal på -e -ä eller -i.  
 
För övrigt är väl Birgitta / Brita ett av de tidiga helgonnamnen som togs upp just från det iriska helgonen Bridget av Kildare under tidig svensk medeltid.

[Magdalena Larsson]

Kan det ha varit en mycket tidig sammanblandning av Brita och Brice i skriftspråket eller läsningen (det borde se likt ut)? Och skrev de Britta eler Brita? /Att betona första stavelsen långt är så typiskt norrländska mål  . Min morfar sa taaabletaask./  
 
Är det mest inlånade namn i svenska former på -en och -in (Kersten/Kerstin, Malen/Malin, etc)? Vad jag vet är -a den naturliga ändelsen till kvinnonamn av svenskt ursprung (bortsett från -borg o d) oavsett dialekt, men det kan ju finnas regionala undantag. Fr o m 1800-talet följer namnen heller inte samma regler riktigt tycker jag? Att -i varit maskulinum verkar t ex vara bortglömt när engelska kvinnonamn (praktiskt taget alltid av franskt eller latinskt ursprung) på -y och -ie blir vanliga utan att stöpas om. Skulle det otroligt nog finnas en koppling till Brice av äldre datum borde formen Brickan eller Brickand finnas belagd på något sätt (och sedan blivit ett populärt smeknamn).

[Lars Nylander]

Neeeej! Ingen sammanblanding mellan ett engelskt eller franskt ord nu igen. :-)
 
Det skrevs alltid Brita.  
 
Slutändelsen -a var troligen ungefär lika vanlig som -in. Marg[are]ta var ett av de vanligaste namnen, tillsammans med Anna. Men vissa -a-namn slipades ned till -in-namn, t.ex. Kristina - Kerstin och Magdalena - Malin.

[Sverker]

ang. bricken i helsingland: hälsingland är ett gammalt munkläger i botten-ljusdal kan komma av clairvaux, arbrå av aube, med mera. efter reformationen förbjöd prästerna birgitta som namn-hon var vårt stora helgon. namnen skulle annars helst tas  ur bibeln-inga hednanamn som tova, kjell, sten , björn, -det som stod i gamla almanackan var vad man hade att vbälja på-den gavs ut i uppsala och var en viktig inventarie i gamla tiders hushåll-där fanns råd om allt möjligt-typ bondepraktikan- som den store hushållaren gustav vasa låg bakom efter tysk förebild, martin luther, som också var en stor praktiker - den moderna kärnfamiljens skapare?-alltså de sturska hälsingarna kringgick förbudet på detta sätt-detta är bara min teori-har inga belägg-ännu....