Blå

[Olle Elm]

I Visinsgborgs grevskaps dombok 1635 förekommer en enspännare Sven Blåsson. Lägger in en bild på namnet för ytterligare kritisk granskning. (Om det är feltolkat skall inlägget bort.)

Min enda id? är att det kunde vara en förenkling av Blasiusson. Än mera långsökt är det i runlexikonet funna Blakaril, där Bla betyder svart.
Någon ide? från de namnkunniga?
Vänligen,
Olle Elm

[Niclas Rosenbalck]

Hej Olle!
 
Ifrågasätter om det står Blåsons. Jag läser ordet till ett slarvigt skrivet Blasius. Det skulle underlätta med en bätte bild och lite mer sammanhang i texten.  
 
vänligen Niclas Rosenbalck

[Björn Bergström]

 
Hej!
 
Jag är helt säker på att ha hittat en Blåsson! Han bodde på Eke i Rö socken och finns även med i mantalslängderna därifrån, 1667-1680. Bilden är från dödboken. Hette hans pappa Blå i förnamn då? Har någon annan stött på det namnet? Det finns även en Anders Blåsson i Rö.

[Anders Karlsson]

Hittar två Blåsson i Rimbo socken i mantalslängden för 1714, nämligen Lars Blåsson i Labbtorpet (Labbetorp) och Anders Blåsson, eller snarare Anders Blåssons hustru, i Nötboda. Nedan syns det ena exemplet:
 

 
Kanske Lars och Anders Blåsson vara bröder och sonsöner till Olof Blåsson i Eke, Rö? Patronymikonet Blåsson verkar hursomhelst vara identiskt med Blasiusson:
 
Anklagad för trolldom
 
I början på 1600-talet levde en bonde vid namn Blasius i Gälsby, som på den tiden låg 500 m längre norr ut än i dag, i det som kallas Ekhagen i de moderna kartorna. 1605 krävde Blasius sin granne, nämndemannen Jöns i Molnkulla, på ersättning för att Jöns' häst bitit ihjäl Blasius' häst - det ansågs tydligen inte bara vara Jöns' fel, för Blasius fick bara hälften betalt för hästen.
 
Blasius' syster gifte sig med bonden Erik Olofsson i Gullbergby, där också Blasius' mor fick bo på ålderdomen. Blasius processade 1612 med Erik om arvet efter modern och fick en gård i Loskälva efter henne, men Erik fick behålla litet mark i Simlom och allt lösöre hans svärmor haft med sig till Gullbergby.
 
Blasius hade en son Hans, som övertog gården i Gälsby omkring 1620. Hans fick för sig att Göran Persson i Molnkulla tog livet av hans kor genom trolldom och började sprida rykten om det på bygden. Göran blev ilsken och stämde Hans till sommartinget 1624, men Hans dök inte upp och fick böta 3 mark för att han uteblev. På hösttinget samma år bekvämade han sig till Rimbo och framförde anklagelsen mot Göran, som lovade värja sig med tolvmannaed vid nästa ting. Tolvmannaed innebar att man själv och elva andra gick ed på att man talade sanning, vilket räckte för att rätten skulle ogilla anklagelsen. För mindre allvarliga brott (trolldom var ju ett brott belagt med dödsstraff) fanns också sexmannaed och tremannaed.
 
På vintertinget den 16 februari 1625 framträdde Göran Persson med sina 11 edsöresmän och blev frikänd, medan Hans Blasiusson fick böta 40 mark för falsk angivelse. Det visar sig att Hans stod ganska ensam i socknen vid detta tillfälle; från nästan alla byarna kom någon som gick ed på att Göran var oskyldig:
Hans Andersson i Finsta,
Mårten Persson i Finsta, kanske en bror till Göran,
Mats Eriksson i Risby,
Erik Persson i Ticksta, nämndeman, vittne till dråpet på bröllopsfesten i Nibble 1618,
Per Ersson i Gullbergby, Hans' kusin,
Klemens Larsson i Näs,
Erik Matsson i Bolby,
Olof Andersson i Nibble, troligen bror till offret för dråpet i Nibble,
Mickel Nilsson, som ägde den ena skattegården i Väsby,
Hans Mårtensson, som ägde den andra skattegården i Väsby och
Hustru Gertrud i Båtmanby, som antagligen var änka efter Mårten Jonsson, den grälsjuka bonden som blev mördad 1621.
 
Som en slutvinjett till denna historia om den besvärlige grannen Hans Blasiusson (som ibland kallas Blåsson) kan man läsa i domboken för hösttinget 1626 att Hans själv fick fria sig med sexmannaed från en anklagelse om stöld. Den som anklagade honom uteblev från tinget, så det låg nog inte så mycket i anklagelsen. Tyvärr sägs inte vilka Hans' edsöresmän var, annars hade man kunnat se om han fick hämta dem utsocknes - Röborna hade han ju inte direkt på sin sida.
 
Källa: http://www.kamphavet.se/Ro/Events/Trolldom.htm
(Ann Britt och Björn Bergström)
 
Mvh
Anders Karlsson
 
(Meddelandet ändrat av andkar 2009-10-12 20:48)

[Lotta Nordin]

Olles bild från 2004 på en tydligare kopia från AD:
 

 
Visst står det Blåsons, klart och tydligt. Något u finns inte i namnet och det är ett tydligt å. Frågan är väl varför det stavas med enkel-s? Kommer namnet från Blasius?
 
Källa: Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAAAC:1 (1594-1649) bild 1170, Visingsborgs grevskap, tinget 9/10 1635 i Redaby, Vista härad.

[Sylvia Leijon]

Det är inte ett enkelt s utan ett dubbel-s: ß, ett sådant tecken som används i tyskan än idag.
 
Sylvia

[Lotta Nordin]

Hej Sylvia,
jag håller inte riktigt med dig. 
Blåsons skrivs med enkel-s och två rader ner står ordet desse med ett dubbel-s - ß.
 
Här kommer ett ord från samma sida med ett enkel-s - Nilses:

 
Och här ett med dubbel-s - Erichsson:
 
 
I alla son-namn i protokollet skrivs dubbel-s på samma sätt som i Erichsson, inte som det skrivs i Blåson och Nilses.

[Sylvia Leijon]

På Björns och Anders bilder tycker jag att det är ett tydligt  ß, men på Lottas bild verkar det att vara ett av alla olika s man kan se i gamla skrifter.
Om jag nu har tolkat detta rätt, vad kan det bero på att namnet har skrivits olika?
 
Sylvia