Blasius var ett helgon inom den kristna kyrkan, en biskop i Sebaste i Kappadokien (Armenien), som led martyrdöden, troligen 316. Han dyrkades också i Norden, vilket gjorde att namnet förekom här, fast det var mycket sällsynt. Sveriges medeltida personnamn nämner två belägg, Blasius köpsven 1505 och stadsskrivaren Blasius Olsson 1547, båda verksamma i Stockholm. I den åboländska skärgården i Finland förekom namnet bland allmogen (själv härstammar jag från en Mats Blasiusson, som dog 1739 i Torsholma, Brändö sn, Åland, men hade varit bonde i Nåtö, Houtskär sn, Åboland). Den som söker i RÖTTER på Blasiusson finner honom och en bonde i Nordmaling vid namn David Blasiusson, vars far var bonden Blasius Eriksson, född 1540 (anfäder till landshövding Börje Hörnlund). Den som även söker på Blasius finner den ovan nämnde Blasius König samt två söner vid namn Blasius till gästgivaren Sven Donner i Ålem, födda 1721 (död ung) och 1731. Namnet förekom alltså på vitt skilda platser (Västerbotten, Egentliga Finland, Stockholm, Småland och Blekinge) under åtminstone 1500- och 1600-talen samt början av 1700-talet. Namnet fanns i almanackan den 3 februari före 1901.