Annika

[Kaj Janzon]

Jag undrar om någon har en uppfattning om hur vanligt namnet Annika är ca 1700-1800. Är det vanligt förekommande i hela landet? I vilka sociala grupper?

[Lars Nylander]

I Hälsingland används det ofta under 1700-talet som en finare form för Anna. Om det står Annika i födelseboken kallas personen vanligen för Anna - samma förhållande som Katarina - Karin.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Hej Lars och Kaj!
 
Jag har rakt motsatt uppfattning: Anna är det riktiga, officiella namnet, det som (oftast) står i kyrkboken, medan Annika är det vardagliga namnet; smeknamnet (ungefär som Lasse i förhållande till Lars) Annika är nämligen en diminutivform (av latinets diminuere = förminska), d.v.s. man gör personen liten. Annika betyder alltså lilla Anna, precis som Ellika betyder lilla Elin eller Ellen. Eventuellt skulle Monika kunna uttolkas som lilla Mona och Marika som lilla Maria, även om sambandet där inte är lika självklart. Även om Anna oftast var det officiella namnet, ser man i kyrkböckerna påfallande ofta (i varje fall i Östergötland och Småland) båda formerna omväxlande för en och samma person.

[Carl-Fredrik Hanzon]

Tillägg till föregående inlägg:
 
På Kajs frågor vill jag nog mena att namnformen Annika huvudsakligen användes hos borgerskap och bönder och knappast alls hos adeln. Namnets starkast period förefaller att vara 1700-talet och det tidiga 1800-talet, alltså innan de tyngre borgerliga urbana namnen, och de inlånade namnen av tysk/engelsk typ börjar att marschera in på bred front vid mitten av 1800-talet.

[Monica Johansson]

Jag har också träffat på Annikor. Men då i östra Värmland. Tidigt 17tal. Rämmens fsl. Beroende på var jag hade efterforskat min släkt tidigare, så var namnet nytt. Jag tolkar/de det som härrörande från finlandsdelen av landet på den tiden. Jag har frågat experter (när jag stötte på det), men de tycktes inte veta! Således, efter min ringa spridning av efterforskningar av släkten, så förekommer Annikor i bergslagsbygd - inte uppe i Umeå lands eller Östgötaslätten. Jag ser också det som diminutivform - vackert! Fråga dig själv -! Lyss till uttalet: ikka.  
Hej Kaj med z. Monica

[Monica Johansson]

Glömde den sociala grupperingen. Jag tror att när man döpte sitt barn till Annikka så var det traditionen som gällde, den tid som gällde. Fadern och modern talade finlandsvenska och namnet som skrevs ned blev fonetiskt nedskrivet. Vad tror du om det? Senare generationer kan ha haft kunskap om detta - och förkastat/övergivet - och tillrättalagt/assimelerat ANNA. Jag tror inte på en uttalad social gruppering. Den enda gruppering som fanns var prästerna själva - och adeln. Hitta adelsbarn med namnet då! Aldrig.. Inte i dopboken.
Som du ser har jag funderat kring detta namn.! Därför att det sjunger så vackert om det! Monica

[Marcus Boman]

I Arne Linnaruds böcker om födda, vigda och döda i Sunne (Värmland) kan man i delen som behandlar perioden 1669-1721, se att Annika är ett relativt vanligt namn. Av alla de flickor som är födda mellan 1680-92 (585 st.) så döps 2.2 % till Annika, lika många till Anna. Under perioden 1707-21 (649 st.) får 2.8 % namnet Annika, samt 3.7 % namnet Anna. I andra delen av serien, den bok som berör perioden 1721-36 (fortfarande Linnarud) ser man att mellan 1721-36 (799 st.) får 5,0 % av flickorna namnet Annika. Jag har anor i Sunne, samt har jag anmödrar med förnamnet Annika och min uppfattning är att det förekommer väl bland bönderna där med eller utan finskt påbrå, alltså anser jag att namnet inte har någon stark koppling just bara till de med finsk bakgrund, utan det verkar vara ett helt vanligt namn, helt enkelt. I första delen av serien finns tabeller även för perioden 1740-60, gjord från början av någon Peter Olausson, vid Göteborgs Universitet. Tabellerna täcker flickors förnamn under perioden ovan i Värmland och Västergötland bl.a. Totalt sett 879 namnbelägg i Värmland och 481 namnbelägg i Västergötland. I Värmland heter 4.5 % av flickorna Annika, i Västergötland 7.1 %.

[Monica Johansson]

Jag anser också att det är ett helt vanligt namn under den här tiden. Men frågan var ju VAR detta vanliga namn har funnits. Och då svarade jag (eftersom jag själv har funderat över varför en anmoder 1747 i Gåsborn får namnet Annikka). Idag tycker jag att namnet klingar musikaliskt vackert. Jag kan lika lite' som Kaj tro mig veta bakgrunden. Men, att man skulle med hjälp av namnsättning vetenskapligt säga sig veta, tror jag inte på. Om vetenskapen säger sig ha genomgått Rämmens och Gåsborns födelseböcker och kanske fler församlingar i omgivande områden och fastställa %-satserna och därav dra en slutsats utan att jämföra med andra områden - så kanske det blir en VETSKAP. Långt till kyrkan och prästen hade de dock innan barnet fördes in i kyrkoboken. Och vem skrev in namnet i boken!!! Lilla Anna var föräldrarnas Annikka. Det klingar fortfarande finländsk. Jag vet inte. Annikkornas far- mor- farfar- mormors- hade sagt Annikka som just en diminutiform av Anna. Helgonet. Men fint är det!!! Jag bara svarade på Kajs fråga utifrån spridning av min släkt. Inte heller i bruken i Uppland på 17-talet förekommer namnet. Med det menande att det förmodligen var präster som kunde sin svenska stavning där. Det blev Anna. Och inte fanns det boende från den östra sidan av landet heller! De vandrade vidare väster ut. Men namnet måste finnas i Dalarna-Hälsingland-Gästrikeland i den här tiden! Mer vetenskap har jag inte att bidra till. Länge tillbaka frågade jag just vetenskapare om jag, från namnsättning, skulle kunna tolka den som en härkomst. Det kunde jag inte enligt de kunniga. Fast med mitt sätt att se så var 'vår' landmassa mera rund förut. Jag har inte mer att säga.
Hej! Monica J.

[Marcus Boman]

I går kunde man på SVT´s text-TV se på den förnämliga sidan 502 att Annika är en lågtysk smeknamnsform av Anna. Namnets betydelse enligt sidan skall vara nåd eller den nåderika.

[Ann-Mari Bäckman]

Kan man säga att Annika är speciellt svenskt eller är det vanligt i andra länder också? En tremännings barnbarn i USA är döpt till Anika. Kan man misstänka att man velat ge barnet ett namn med svensk anknytning? Fadern till barnet har också svenskt påbrå.
 
Ann-Mari

[Monika Wilander]

Ann-Mari, hej!
Om man gogglar på Annika, så ser man att namnet ursprungligen använts i lågtyska områden - är helt enkelt en diminutivform av Anna - lillanna. I min forskning ser jag att Annika användes av mina släktingar på 1700-talet, men inte så mycket under 1800-talet. Vet inte varför.
 
Hälsningar Monika W

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, om man läser tidigare inlägg, så verkar det ha varit vanligare på 1700-talet än senare. Undras då om det används i andra länder?

[Jan Kärrman]

I Disbyt (Discount) kan man nu få ut statistik över namnfrekvens, den omfattar alltså personer inlagda i Disbyt. Så här ser det ut för Annika:
 
Decennium   Antal
1600        14
1610        4
1620        7
1630        22
1640        43
1650        41
1660        136
1670        181
1680        308
1690        471
1700        829
1710        928
1720        1452
1730        1550
1740        1982
1750        2150
1760        2756
1770        1857
1780        2321
1790        1652
1800        1401
1810        756
1820        627
1830        340
1840        210
1850        72
1860        38
1870        36
1880        22
1890        15
1900        11

[Sven Lindberg]

Hej
 
Enligt namnstatistik låg Annika på nr 47 på listan över vanliga förnamn år 2008 för mantalsskrivna kvinnor i Sverige med 40 005 varav 31826 hade det som förstanamn.
/Sven

[Ann-Mari Bäckman]

Min fråga kvarstår dock? Är Annika idag ett specifikt svenskt namn?

[Ulf Berggren]

Nej.
 
Sam Blixt har några länkar om namns vanlighet i olika länder på:
http://samblixt.se/namn.htm
 
Där kan man se att det till exempel finns tusentals Annika i Danmark.
 
Namnet har förmodligen spritts lite extra i våra grannländer tack vare att det är
ett av namnen från Astrid Lindgren-litteraturen. Även om det är mer uppenbart med
namn som Ronja.

[Ann-Mari Bäckman]

Ulf!
 
Tack för ditt svar!

[Oddbjørn Johannessen]

Annika (Annichen) er et svært vanlig navn i min slekt på 1700-tallet og 1800-tallet.  Alle mine Anniker har samme opphav - en svensk smedslekt som kom til Norge i 1690-årene (muligens fra Värmland). I samme slekt forekommer det relativt sjeldne mannsnavnet Lukas med omtrent samme frekvens.

[Moderator Språk]

Tre inlägg flyttades till  Landskap » Östergötland » Socknar » Rystad.