Ryska krigsfångar, desertörer 1809

[Kjell Söderberg]

Ryska krigsfångar.
 
Jag håller på att forska om ryska krigsfångar, som
deltog i grävningsarbete av Södertälje Kanal.
De kom till Sverige under finska kriget 1808 - 1809. Krigsfångarna placerades på olika orter.
Jag tror att de var ca. 850 krigsfångar och desertörer, som kom till Södertälje.
Jag skulle gärna vilja få tag på en namnrulle över dessa fångar. Jag har kollat med Krigs- och Riksarkivet utan framgång.
Det kanske finns någon som har kunskap om dessa krigsfångars livsöden?
 
 
MVH
Kjell

[Stefan Zylberstein]

Desertörer kunde städslas i den svenska armén, t.ex. ryska ingenjörskompaniet som var med och grävde Göta Kanal.
Krigsfångar brukade man hålla nånstans, inte sällan förlagda i städerna på borgerskapets bekostnad. Tills de utväxlades mot egna fångar, eller om det blev allmän fred, eller om de tröttnade på att vänta - och lät sig lejas till arbetskompaniet ifråga (ja de blev de formellt desertörer de också).
 
Det var inte helt ovanligt att de träffade en lokal mö och gjorde henne till äkta, vilket förekom speciellt om de hade något gångbart yrke. Det finns fall där de inom några få år fick burgerskap i staden ifråga.
 
Jag såg en gång en artikel på temat i en årsbok från Skaraborgsområdet.
Där borgerskapet klagade över att de var tvungna att underhålla dessa krigsfångar. Det fanns både grupper av danskar, ryssar och det saknades ej heller kosacker.
Föga förvånande var det danskarna som hade lättast att smälta in. Och mitt exempel av en dansk snickare som blev borgare tillika snickarmästare i den goda staden Lidköping(?) var en dansk krigsman.
 
En annan årsboksartikel var om en ryss, blev en lokal hyfsad rik bonde, känd som ryssen som donerade kyrkklockan(?) till kyrkan i Halna.   Om jag minns rätt.
 
Just krigsfångar från 1809 års krig var nog lite av ett positivt särfall.  Och därmed mottogs de kanske bättre än ryska krigsfångar mottogs i andra tidigare krig.
 Det var ett krig som ovanligt nog var tämligen human gentemot civilbefolkningen.
Ryska armén försörjde sig genom att köpa mat och förnödenheter lokalt, så det förekom väldigt lite plundring och förstörelse.  Jag antar att de hade också order om att ta det extra lugnt, iom att tsaren hoppades ju på att få ta över de erövrade områden. Vilket ju också blev så.
Och det fanns inget poäng att väcka hat i sina blivande undersåtar och allierade.

[Ingemar Skarpås]

Hej!
 
Jag skulle vilja få veta var man hittar förteckningar över krigsfångar som tagits i svensk fångenskap, i första hand 1809 och utefter den svenska norrlandskusten. Mitt antagande är att svensk militär borde ha förtecknat dem, men hur länge hölls de i fångenskap, finns det någon litteratur? I ett fall har jag sett att en rysk krigsfånge gift sig med en svenska bara något år efter kriget, och att han då återfinns med familj i HFL och Födelse & Dopbok.
 
Annars vet jag att dessa krigsfångar arbetade på bl a Göta Kanal, eller slavade hos någon bonde eller hos andra men vad hände med de som deserterade under den ryska arméns närvaro i Sverige?
 
Vilka källor finns och finns det något bra skrivet om dessa krigsfångar eller desertörer, och vad med svenskar som hamnade t ex i rysk fångenskap?
 
Med vänlig hälsning
 
Ingemar SKarpås

[Ingemar Skarpås]

Tack, för introduktionen - ser att jag lyckades få iväg frågan igår, och att jag skickat nytt idag - tag gärna bort dubletten.
 
Ditt inlägg fyller i min luckor på bästa sätt och verkar mycket rimliga.
 
Det enda du inte svarat riktigt tydligt på var om det finns några regional eller centrala register ver dessa krigsfångar och/eller desertörer? Så många städer fanns det inte heller i utefter norra norrlandskusten, så i vilka register skulle de ha kunna hamna i av borgerskapet, eller var det bara rent allmänna skrivelser från borgerskapet till myndigheterna de förekom i?
 
Ingemar

[Moderator Yrken]

Sagt och gjort; den dubblerade diskussionen (under Källor: Militära rullor: Ryska krigsfångar och desertörer) har raderats, och Stefans svar där har tillsammans med Ingemars efterföljande svar flyttats hit av undertecknad (i Moderator Källor:s frånvaro).

[Stefan Zylberstein]

Tyvärr är jag inte så bra på källor. Jag är inte släktforskare egentligen. Jag hoppas att någon annan svarar.
 
Jag vill komplettera det här med att krigsfånge slavar hos någon bonde. Såvitt jag förstår gjorde de faktiskt inte det. Geneve-konventionen har säkert sina rötter i denna sedvänja: krigsfångar tvingades inte till slavarbete, om de nu inte själva hade ett utbyte utav detta. Dvs, upplevde arbete hos bönderna som en klar förbättring av att sitta i säg, krigsfångeläger, eller ett fängelse. Gamla uttjänta krigsskepp användes gärna som dylika krigsfångefängelser.
Som jag nämnt tidigare, brukade krigsfångarna underhållas av borgerskapet i städerna, t.ex. den goda staden Lidköping. De levde alltså mer eller mindre på fri fot.
Svenska krigsfångar utomlands behandlades fö ungefär likadant, iaf efter Peter den stores tid...
 
Desertörer däremot, de var ju formellt fria män, och var tvungna att försörja sig själva. Kunde de inte inlämnas i den svenska armén, som reguljära soldater eller i ett pionjär-kompani (=ingenjörssoldat-kompani, tex kanalbyggarna ifråga), så var de ju tvungna att hitta jobb där det fanns.
Och i början brukade det bli som att slava som dräng någonstans...  Sedan med tiden, när de lärt sig språket och fått upp lite besparingar, kunde de kanske avancera. Och ganska många gjorde det, som du själv antyder.
Officerarna och yrkesspecialister hade det givetvis lite lättare.
 
Före nationalstaternas tid, var det faktiskt mycket vanligt att både desertörer OCH krigsfångar tämligen rutinmässigt inlämnades in i den egna armén. Det var ingen big deal heller, arméerna på den tiden var ofta mångspråkiga. Och framför allt officerskåren var nästan alltid flerspråkig. Det var en win-win situation. De behövde inte hålla reda på krigsfångarna, och för krigsfångarna minskade risken att bli nedstuckna - vilket förekom (även) i Sverige.
Sedvänjan att utan vidare rekrytera fd fiendesoldater minskade i frekvens mot slutet av 1700-talet. Ungefär samtidigt som nationalstater och nationalarméer blev allt vanligare.
 
En historisk lustighet. Sedvänjan förekom även i modern tid:
Under 2:a världskriget de polska styrkorna i Väst rekryterade utan vidare tillfångatagna tyska soldater av polsk påbrå.
En del av dessa hade etnisk polsk påbrå,
 andra grupper kunde vara Schlesier, goraler (=polska högländare), folk från Kaszubien... Tyskarna räknade inte dessa minoritetsgrupper som polacker, medan polackerna själva räknade som polacker och polska medborgare.  
 
Det finns exempel på att de användes i samma slag som de togs tillfånga i.

[Martin Johansson]

Hej!
 
Jag lånar tråden och slänger ut samma fråga igen, i hopp om att någon kan svara. Var (om någonstans) kan man hitta register över ryska krigsfångar i Sverige (från Finska kriget 1808-1809)?
 
Min ff ff ff var krigsfånge från Ryssland, bosatt i Borås.

[Leif Gson Nygård]

Hej Martin! Själv har jag inget svar att ge, men jag känner en som har bra koll på ryska krigsfångar: Håkan Henriksson vid  ArkivCentrum Örebro län. Han har forskat särskilt på ryska krigsfångar i Sverige. Så jag föreslår att du kontaktar honom direkt.  
 
Sedan har du en annan tråd här på AF som rör ryska krigsfångar, under Landskap > Jämtland > Allmänt > Ryska krigsfångar i Jämtland 1808. Mvh /Leif

[Martin Johansson]

Tack för tipset Leif! Jag ska kontakta Håkan.