ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Vapenfri tjänst  (läst 2749 gånger)

2001-06-07, 23:10
läst 2749 gånger

Utloggad Agneta Sköld

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 394
  • Senast inloggad: 2023-11-07, 17:15
    • Visa profil
Om man p.g.a sin kristna tro vägrade bära vapen
kunde man bli kommenderad att utföra anläggnings- och byggarbeten långt hemifrån (1920-talet)För 35 år sedan fick man sitta 1 månad i fängelse på sommaren. Hur har det sett ut under 1900-talet med den här saken?
 
Vill gärna veta mer
Agneta

2001-06-08, 05:34
Svar #1

Utloggad Anna Johansson

  • Anbytare **
  • Antal inlägg: 21
  • Senast inloggad: 2018-12-03, 21:51
    • Visa profil
I början på 40-talet vet jag ett par stycken som under sin militärtjänstgöring fick bli sjukvårdere alt. handräckare i storkök pga vapenvägran. Någon övrig bestraffning tror jag inte var aktuell åtminstone inte i de här fallen.

2001-06-09, 00:32
Svar #2

Utloggad Agneta Sköld

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 394
  • Senast inloggad: 2023-11-07, 17:15
    • Visa profil
Min pappa gjorde någon slags civil värnplikt i Norrland 1925-26 och när sedan kriget bröt ut blev han förlagd på Gotland där han var med och byggde hus och annat till försvaret. Vad jag vet så var han ute många perioder  mellan 1941 och 1944, bl.a också i Nyköping. Han var samvetsöm som det kallades - vägrade att bära vapen. Är det någon som kan berätta mer om hur det fungerade?
Hälsningar
Agneta

2001-06-09, 20:52
Svar #3

Utloggad Rolf Liljhammar

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 466
  • Senast inloggad: 2010-12-03, 04:58
    • Visa profil
Agneta!
 
Den allmänna värnplikten som infördes 1901, tror jag det var, innebar skyldighet för var vapenför man att vid behov försvara riket.Värnplikt fullgör man egentligen bara vid krig, eller krigsberedskap. Att göra lumpen är ingen egentlig värnplikt, utan militär grundutbildning. Det fanns/finns möjligheter för den som känner sådan samvetsnöd att han sannolikt ej kommer att fullgöra sin värnplikt,  eller hur det nu var formulerat, att befrias från vapentjänst och i stället ta andra uppgifter inom totalförsvaret.
 
Då det ofta var en bekvämare och ekonomiskt mer fördelaktig, tjänst än att ligga i busken fanns risken att en del missbrukade möjligheten, därför gjordes s k vapenfriutredningar.
Avsikten var att vid samtal med den sökande söka utreda hans övertygelse i frågan. Förutsättningen var att den sökande var beredd att fullgöra andra uppgifter, vilka kunde vara i stort sett vad som helst som inte innebar att bära vapen.  
På senare tid kunde t o m tjänst på dagis accepteras.
Det fanns de som totalvägrade, exvis Jehovas Vittnen, som med tiden fick en generell befrielse från all form av tjänstgöring i totalförsvaret.
Andra totalvägrare, och tidigare även Jehovas Vittnen, fick ofta fängelse i olika omgångar, efter en formell ceremoni, där de beordrades att hugga ned ett träd.  
 
En annan möjlighet fanns också, men kanske inte så känd. Det var att vid mönstringen acceptera att fullgöra grundutbildningen, men då av sina samvetsskäl som sjukvårdare.
Det beviljades ofta och sågs som en smidig lösning.
 
 
Mvh
Rolf L

2001-06-09, 23:38
Svar #4

Utloggad Agneta Sköld

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 394
  • Senast inloggad: 2023-11-07, 17:15
    • Visa profil
Tack för denna information. Min pappa var medlem i Missionsförbundet och fick alltså åka till Örnsköldsvikstrakten när han var 21 år och sätta upp kraftledningsstolpar om jag nu  har fattat det rätt.Som inkallad under andra världskriget fick han vara med och bygga hus på Gotland som försvaret behövde.
Jag vet att flera av mina kompisar som läste till präst i slutet av 60-talet fick sitta en månad i fängelse på sommaren.
Hälsningar
Agneta

2002-06-24, 23:18
Svar #5

Göran Johnson

Agneta
En vapenfriutredning resulterade inte alltid i vapenfri tjänst även om man var beredd att acceptera sådan. Då återstod totalvägran. Den innebar inställelse varefter man i regel vägrade lyfta ett vapen eller liknande. (Har ej hört talas om att hugga ned ett träd, varför skulle man vägra detta????) Praxis under 60- och 70-talen var att dömas till en månads fängelse första gången. Därefter blev man inkallad på nytt varvid straffet blev två månader, tredje gången tre månader och fjärde gången fyra månader. Därmed blev tiden lika lång som en normal värnplikt. Därefter inkallades man inte mer. Straffet avtjänades inte bara under sommaren utan när som helst under året.

2002-06-25, 08:54
Svar #6

Utloggad Rolf Liljhammar

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 466
  • Senast inloggad: 2010-12-03, 04:58
    • Visa profil
Hej Göran!
 
Varför skulle man inte hugga ned ett träd???
Trädet, som stod i Uppsalatrakten, var det sista ledet i en lång ceremoni i behandlingen av en totalvägrare. Formellt fördes den vägrande fram till ett träd, han fick en yxa och en order att fälla trädet. Vid vägran sågs personen som totalvägrare och processen fortsatte fram till de i stort sett obligatoriska fängelsepåföljderna
 
Trädet spelade således en stor symbolisk roll för både staten och den enskilde. Att fälla trädet blev en moralisk eftergift av den vägrande, att inte fälla trädet innebar en konsekvent vägran att lyda en stat som tillät dödande.
 
Jehovas Vittnen har som princip att inte erkänna stater och nationer, då de endast accepterar Guds Rike. Därför deltar de inte heller i andra ceremonier som på något sätt bekräftar en jordisk stat. Att fälla trädet innebar alltså en form av erkännade.
Principen är dock att i mesta möjliga mån följa den jordiska statens lagar, så länge de inte står i strid med Guds lagar.
 
Jehovas Vittnens konsekventa och rakryggade hållning i dessa frågor kom med tiden att medföra en generell befrielse från militär, eller annan samhällstjänst i Sverige.
 
Det berättas f ö att de enda som fick förtroendet att vara barberare åt personalen i nazi-tysklands koncentrationsläger var just Jehovas Vittnen då de var de enda man kunde lita på att de inte skar halsen av någon plågoande vid rakningen.
 
Åter till trädet: När vapenfrilagen ändrades fanns det planer på att det träd som haft denna livsavgörande betydelse för många unga män, skulle bevaras och förses med en minnesplatta.
 
Men en morgon fann man trädet nedhugget, uppsågat och snyggt travat i den skogsbacke där det stått.
 
Om virket bevarades, eller försvann vet jag inte.
 
 
Mvh
Rolf

2002-08-12, 00:14
Svar #7

Alf Helin

Till alla!
 
Som samvetsöm när jag mönstrade 1958 hade jag fått skriva till Kungs, som det hette då, för att med dokument övertyga mönstringsmyndigheten att jag inte för mitt samvetes skull kunde bära vapen. Sedan var det upp till myndigheten att besluta om man fick sådan tjänst eller inte.
 
Själv hade jag den turen eller oturen om man så vill att de ville skicka mig som sjukvårdare till Trängen i Skövde under förutsättning att jag då som eget försvar var villig bära pistol. Då jag svarade nekande på detta blev jag tilldelad vapenfri tjänst under K1 SS Ute. Jag blev altså kavallerist på Stockholms Stabskompani med placering som brandman på Bromma flygplats. Dessa möjligheter fanns då på ett flertal flygplatser i Sverige.
 
Straffet var att den vapenfria tjänstgöringen, i avskräckande syfte, var 3 månader längre än vanlig värnplikt.
 
Valen var då, i slutet på 1950-talet, att genom att straffa sig ut(t.ex. sängvätning) och i princip bli bedömd som femfemma, göra lumpen som vanligt folk, vapenvägra eller totalvägra(Fängelse).

2016-01-11, 14:59
Svar #8

Utloggad Christina Tuvesson Lindaryd

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 367
  • Senast inloggad: 2024-02-09, 11:55
    • Visa profil
En ung man i Kristinehamn gjorde sin värnplikt som militärarbetare. Han arbetade på mekanisk verkstad i det civila, så det var säkert lämpligt. Han fullgjorde dock inte värnplikten, utan skrev till kungs och anhöll om att få lämna landet eftersom det skulle ge honom en bättre utkomst. Han skickade med frejdbetyg och penningmedelsuppgift.  
 
Därefter finns två dokument: Ett från Kungl Lantförsvarsdepartementet, daterat 17 sep 1909, med ordalydelsen: ...har Kungl Majt funnit godt medgifva, att den omständighet att sökandens tjänstetid i beväringen ännu ej tilländagått icke må utgöra hinder för honom att från riket avflytta. Och ett från Kristinehamns rullföringsområdes expedition, som intygar att han år 1907 såsom militärarbetare har fullgjort anbefalld tjänstgöring vid infanteriet samt erlagt böter för mönstringsförsummelse 1908. Dokumentet daterat 2 sep 1909.
 
Hade han fullgjort militärtjänsten eller inte? Hur ska man tyda detta? Var det vanligt att man fick tillstånd att emigrera trots att man inte hade fullgjort den (om han nu inte hade det)? Jag har aldrig träffat på det förr.

2016-01-11, 19:45
Svar #9

Utloggad Kristina Gunnarsdotter

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 6194
  • Senast inloggad: 2024-03-21, 11:59
    • Visa profil
Det finns många exempel på unga män som får tillstånd att emigrera utan att ha gjort värnplikten.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna