ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Slaget vid Rosslau, 1813  (läst 4212 gånger)

2001-01-19, 03:54
läst 4212 gånger

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Min anfader Lars Pilt, soldat från Skaraborg blev blässerad vid Rosslau.
Var kan jag hitta en bra beskrivning över detta slag. Jag vill veta många detaljer.

2007-03-17, 08:20
Svar #1

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Eftersom ingen svarat på min efterlysning under hela 6 år, så får jag väl svara själv.
 
 Compagnie-d-elite

2007-03-17, 10:42
Svar #2

Utloggad Lars Skillius

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 777
  • Senast inloggad: 2024-03-10, 19:22
    • Visa profil
Tack, Jan! Jag har också letat (men bara i fem år).  
 
Vid denna tidpunkt hade man i de svenske styrkorna infört sedvanan att dekorera dem som utmärkt sig i strid - möjligen något som dåvarande kronprins Bernadotte lanserade med Napoleon som förlaga. Vid Smålands Husarregemente (eller, som det hette då, Smålands Dragonregemente) utdelades ingen guldmedalj, men två silvermedaljer för tapperhet i fält för broskansen vid Rosslau 1813 29/9. (Du har nog råkat notera fel årtal i rubriken?)  
 
De ene av dessa två var min mf mm f Fredrik W Gessén.  
 
Det är trevligt med anfäder som gjort sig skyldiga till hjälte- eller illdåd, för då får man veta lite mera om dem. Och i det långa perspektivet skattas dessa dåd lika högt.

2010-04-21, 08:40
Svar #3

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Länken till Slaget vid Rosslau fungerar inte längre. Jag har emellertid hittat artikeln som en pdf-fil och försökte att lägga den här som en bilaga, men den var för stor för det.  
Vill någon ha artikeln så kontakta mig, så skickar jag den.

2010-04-21, 08:47
Svar #4

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil

2013-03-24, 22:56
Svar #5

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Artikeln från Rosslau finns i svensk översättning i KLGF-bladet - Medlemsblad för Kalmar Läns Genealogiska Förening, Nr 82 - mars 2012.

2013-03-25, 17:30
Svar #6

Utloggad Lars Skillius

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 777
  • Senast inloggad: 2024-03-10, 19:22
    • Visa profil
Tack, Jan!
 
Eftersom jag inte är medlem i KLGF så får det bli en nyttig övning i min gamla skol-tyska. Redan vid första anblicken kan konstateras att det är en intressant artikel du funnit. Svårt dock att i avsaknad av karta följa med.
 
Egentligen har jag letat efter en ögonvittnesskildring från någon som var på platsen. Bl a har jag sökt efter följande verk, som dock lär vara svår att få fatt på: Götlin,L.E.: Anteckningar under svenska arméens  fälttåg 1813 och 1814, del 2 (Örebro 1816)2009-09:

2013-03-25, 17:51
Svar #7

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
GÖTLIN, L.E.
Anteckningar under Svenska Arméens Fälttåg 1813 och 1814 I.
(av 3) Första delen. Med 3 colorerade plancher. Örebro, Lindh, 1815. (20),298,48 sidor + 3 kartor. Samtida grönt halvfranskt band.
¶ De sista sidorna, 49-55 saknas här. Utkom i 3 delar. Här endast del 1.
SEK 200   RED179436 · Redins Antikvariat, Alunda (SE)
 
Finns på www.antikvariat.net
 
Alla tre delarna finns här:
http://www.hagelstam-antikvariaatti.fi/se/shop/details/code/5530
 
Pris:  ? 200
 
(Meddelandet ändrat av janj  2013-03-25 17:56)

2013-03-25, 20:49
Svar #8

Utloggad Lars Skillius

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 777
  • Senast inloggad: 2024-03-10, 19:22
    • Visa profil
Tack för tips! Boken uppges finnas på ett stiftsbibliotek(?) i Skara. Innan jag griper plånboken vill jag nog se bokens skick och att jag får rätt del. Väntar på ett tillfälle att åka och spana.

2016-06-25, 20:42
Svar #9

Utloggad Charles LaVine

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 216
  • Senast inloggad: 2017-11-16, 16:53
    • Visa profil
Hej allasom är intresserade i slaget vis Rosslau.

Här är en översättning från tyskan till svensksom jag har gört.

MVH

Charles LaVine

 Den förglömt slagsmål dessa svenskar vid Rosslau i 1813
 
Det finns mycket uppskriven över de stora slagsmålen av det Frigörelse Kriget.. Därmed är  ett tydligen attt de svenska trupperna endast ringa, mest nästan inte, hade andelat i de slagsmålen. Dessa är därin grundats för att den Kronprins Carl Johan ville sina trupper spara för de plannerada fälttåget mot Norge. Tillsammanslutningen av Norge var från början målet av Carl Johan dock måste han tillsidosätta det.
 
När man läste de tyska böker över de historia av Frihetskriget, man mycket fort får kritik av ledningen av den Nord Armén  under Carl Johan. Denna försökte att hålla sin armé från alla kampar. Grundarna därför är oft diisktereades och jag i enstaka faktar ville inte ingå. därin
 
Trots all försiktigheter av  Carl Johan, de svenska trupper doch var offer som insats under fälttåget av 1813. Börjande med slagsmål av Grossbeeren, senare Dennewitz och Leipzig, slagsmålet av Bornhövden och några skottutbytte och smärre belägeringar, [dessa skulle inte vara] förglömt. In dessa slagmålen, kom dock mest nur enstaka svenska regimenter, mestadels artilleri eller husar som ensliga instatsar.
 
Jag skulle doch i dessa artikel berätta över slagsmålet vid Rosslau. Här var mera än ett fullständig svenska brigad delaktig mot de franska.
 
Efter slagsmålet vid Dennewitz, de tre armékår av Marshalk Ney (IV, VII och XII) drog tillbaka från vänster strand av den Elbefloden för att återorganizera sig. Ney rapporterade till Napoleon att han skulle ta up en ställning mellan den Elbe och den Mülde för att vänta för slutgiltig förstarkning, som han inte var i stand att engagera den stärkare Nord Armé. På  den 10:de september, han erhöll från Kejsaren uppgiften att samla vid Torgau. På dessa grund, Neys armé drog sig närmare till Elbefloden. Ney var rädd att  den Allierta hade redan gjört en övergång av Elbefloden. Det fanns en rykte av en övergång av den Preussen vid Coswig  som cirkulerade. Visserlig hade några enheter, huvudsakliga Kossakar, övergott den Elba och hotade de baksida förbingelserna av franskarna.
 
Marshalken genast meddelades från  Napoleon sanningen om ställningen och erhöll på samma tid befälet att vara beredd att stanna kvar, som Kejsaren plannerade en offensiv mot den Nord Armén. Ney igen frasmbrakte sina beskymmar berörande saken om förstarkning, [och] utom några hin och här planlösa marscherande, ingenting vidare passerade. Under denna tid, skedde en omställning av Neys armé. Den XII Kår var avlösts. Trupperna av de två andra kåren förstarkade. De Bayernska trupperna var ställte i marsch i riktningen av Dresden för att förstarka den huvud armén.
 
I denna tid av lugn, den Förbund/Allierta Armén drog närmare till Elbefloden vid Elster. Vid Rosslau och Ruhe det fanns broar över floden. Redan på 16:de september, ett hundra svenskar var över floden och ställdes sig  i riktningen till Dessau.  Det fanns redan några Kossaker där . På den samma dagen, ett enhet av ca 1000 männer från olika svenska enheter, bland annat  200 Värmlands Jägare gick fram för att kungöra de fiendliga ställningarna. De voro pä vägen en hel vecka som rekognoscering och hade ridat på slutet av dessa tid, under en nattlig skjuts, mot Wittenburg och kommit under skottväxel  och måsta draga sig tillbaka. I det förbindna slagsmålet, Värmlands Jägaren måste förlora deras ställning i Nachhut, med tre döda och 40 blessade. De gick därefter tillbaka mot Rosslau.
 
På den 19:de, 500 männar gick mot den Wuttemburgiska brohuvud för att övertaga dennas säkerhet..Under skottväxeln på den 17:de september, började byggande av bron och den bro svans vid Rosslau.  Den ansvarliga svenska offier för de nödvändiga båtarna för dessa var Ingeneur General Franc Sparre  Ett enhet från den svensha flottan kallades Pontonniers byggde båtbroarna. Så vide brosvansen beträffades, så kunde svenskarna  här på befästningarna från tiden av det 30 års kriget igen övertaga. Desaa var i mycket svårt skick och mycket material från husen i närheten var hämtats, dock de ställte  en bollverk där att för försvaret var ägnats.

På den 21:te september, Ney erhöll den följande uppgiften från Napoleon: ”Man måste Dessau so fort  stark besitta för att god bevaka de flod strandarna  De fiender måste bli förhinderats av alla verksamma medel för att passera över Elbe floden vid Dessau. MAN MÅSTE DRAGA ARMÉN TILLBAKA VID WITTEMBURG.” Överallt, Wittemburg var en viktig punkt som en befästning in den franska linien.
 
På den 22;nd Kossaken Brigade Prendell och Staal gick ö den Elbe vid Rosslau och då på båda strandar av Muldefloden. Det var här de träffade den 1st Bug. Regimente från Kavvalriet av Dombrowski och Defrance, och det var för Kossaken ett förlustrikt slahsmål. Mosättarna drog sig tillbaka därifrån.  Bakom Kossakarna skjutade Brigaden Schulzenheim som förtrupp också en trupp av Mörners Husar och ett batteri in  till Dessau.
 
På samma tid, en  vidgande av brohuvuden på båda sidor av Muldeälven gjördes. En del av befästningen var på gatan från Rosslau mot Dessau på stranden av Mulde; en andra emellan Muldeälven och Elbefloden  och vidare österlig var byggats.  Uppgiften av Carl Johan var, som vanlig, att draga tillbaka i fall av en angrepp på dessa brohuvuden.
 
I natter av 22;nd och 23;de september, Ney erhöll från Napoleon uppgiften att behärska brohuvuden för att förhindra passeringen av Nord Armén över dem och därvid att förhindra sina marsch från Leipzig. Härmed skulle han dock inte låta sig vara avskurna från Wittemburg. Också han var genast givits den III Armékåren som förstärkning.
 
På 24:de ett slagsmål vid Wartenburg kom till pass, vilken ställte Ney i spänning och till onödvändiga marscherande av sina truppar. Resultatet var att den IV Kåren håller fäst vid Wartenburg för att försvara för en eventuell passering över Elbefolden. (som en vecka senare då tidligen gjörde). Den VII Kåren – General Reynier’s var vidare tillbaka dragna mot Dessau. På den 26:te, Reynier sättade sig i marsch i tre  kolonner mot Dessau.  De mellan kolonnenar, 13 Division Guillenmmot och Kavaleri Fournier med sina rekognoscering, som han förstärkade med tre bataljon och 200 Chasseurs á Cheval föll på Kossaken Brigade Staal i en hetsig kamp och var kastades bakåt efter et kort slagsmål till ett svensk enhet. Efter ett kort slagsmål med svenskarna i en tjock waldområd., franskarna drog sig tillbaka. Kossaken hade 30-40 männer förtloren, svenskarna 5 döda ock ca 40 blessade. Ett fyra-huvud svenska hussar patroll var skickade fram av Överste Rittenstolpe för att få uppgifter av hur stark de franska enheterna var. Desaa hussarer var dock av ett franska post upptäckt, och uteslutande officerarna, allt var i fång tagen eller stupade.
 
Sedan den 25:te september, de svenska trupper stod för den  föste gången i den framste linjen  var de erbjudades sig mögligheten att vara inblanded i hårdare slagsmål. Man kan väl förstå att Carl Johan var säkert misnöjd.
 
Dessa misnöjd var också understöd när på den 26:te  tre skottar från den svenska alarmbatterie följade av en alarm signal som var hörts från svenska Jägare trmpeter. Det var meldats att en större franska avdelning var setts på marsch i närheten av Oraniumbaum. Så fort som möglig, det Jägare Kompaniet skickades fram som understöd för observerings posten. På stranden av Muldeälven på gatan mot Dessau en bataljon av den Liv Grenadjären var ställts som fram post. Desaa angrippades av ett enhet av franskarna. I denna moment, de Jägaren föstarkades och  skottväxelen var avbröts av franskarna.
 
Grenadjären had ett döda i dessa skottväxel. Man kan här inte uppenbärligrn säga att det var en fäktning med ett smärre franska rekognizering enhet som det handlade med. Svenskarna firades doch  från invånarna i Janitz (då en små by med etwas 500 invånare, nu ett förort av Dessau)  som deras räddare. Därmed var det inte dock mycket som pågott som  den nästa dagen, svenskarna drog sig av och lämnade byen till de framryktande franskarna.
 
När på den 27:te september en franska rekagnosceringstrupp gick fösiktig fram mot Dessau, svenskarna lämnade den sydliga stranden av Elbefloden. Den Schutzenheim Brigaden gick genast tillbaka till Elbefloden efter uppkomsten av fienden så att endast de enige grenadjärarna gjorde sporadiske anmärkningar . På kl 14  förpostarna kom in i staden. Först, en stund spätare, franskarna framstod  vid Muldeälven, men untan inte att ha beträdat framför Dessau. Två Voltigeur/rekognoscering kompanier senare övertog några hus i Dessau i närheten till bron. Med brytningen av gryning en trupp av Kossaker  skjutit sig fram mot Dessau och stannade över natt i staden.
 
När Carl Johan senare lärde att Kossakarna had varit i Dessau  under hela kvällen, han var överraskad. Han hade tänken att franskarna ville inte fästställa sig i Dessau och ock mer att de skulle vända sig till höger i riktning av Wartenburg för att angrippa Bülows Kår. På denna grund, han gav befälet ”När uppgiften är klar att Dessau verklig är fri från fienden, en avdelning under Överste Björnstjerna skulle igen inskjuta.”
 
Ney hade erhölt en gång till uppgiften  av tillbakadragningen av svenskarna så att han skulle igen taga sig tillbaka och angrippa sina opponenter på deras brohuvud vid Wartenburg. När Kronprinsen lärde dette, han genast stannade reträtten av de svenska trupparna och de erhöll så fort befälet tillsammans med några enheter av svenska lättkavallerri att återkasta sig på den Förste Brigade Gryyer av 13:de Divisionen
 
På den 28:de september, båda Voltigeur Kompanier  i Dessau började att växla eld med Kossakerna. De snart vann överhanden och ryssarna drog sig tillbaka. Genast gick svenskarna tillbaka med ett bataljon från Elfsborgs Regimente samt 50 Mörner Hussarar, och Kossakarna gick igen framåt och drog sig igen i Dessau. De Voltigeur kastades tillbaka och det fanns en ständig skottväxel. Ett bataljon från Brigade Guryer trängde i och svenskarna kastades från staden. Franskarna trängde så fort till försvar.  Svenskarna förlorade i gatokämparna  fem männer döda och 24 blessade.  De resta delarna av Brigade Gruyer trängde fram på Onsdag och stärkade sina  besättningen av Dessau.
 
Genast ett svenska angrepp förekom mot staden.Överste Björnstjerna trängde i med tre balaljoner infanti, ett skvadron av Mörner Hussarar och två kanoner från Wendiska Artilleri Regimente. Artilleriet sköt på staden från 1000 meter. Jägararena  gick fram i angrepp och drev franskarna från enige trädgårder och en gammal tegelbruk framför staden. Då de försökte att tränga genom nordliga porten in i staden. De ville öppna stads port  med hjälp av ramman och yxar. Då dock Överste Björnstjierna, besiktigade nödvändigheten att brytta ner stads ported, han gave befälet att draga tillbaka till brohuvud. Svenskarna hade tillbakadragit redan 50 meter från stadens mur när franskarna öpnade stadens port och löste tre skottar på de tillbakadragande svenskarna med druvhagel. Därför Överste  Björnstjierne gav befälet att igen angrippa på ported  och de framste franskarna  gick igen tillbaka och angreppet stäldes. Versionen i regimentets historia av Elfsborgs Regimente sade att kampen framför porten var dock drastisk.
 
Det finns inte säkert att porten öpnades genom dessa ansträngningar eller var av de franska soldaterna inne i staden. Porten flög öpen och där inne i staden tre franska enheter öpnade eld med druvhagel. På båda sidor av vägen framför ported var kullor så att svenskarna kunde inte komma i betäckning, och de måste draga sig tillbaka från linen of eld.
 
Det var kl 15. Förlusten svenskarna kom till  var två officierer och 72 männer huvudsakligen från Elbsborgs Regimente och Drottningens Livgarde Regemente. Överste Björnstjierne had tre hästar stuppade under honom.
 
Ett timma senare några enheter frå BataljonGruyer och några franska kaveleri pågick en agressiv rokgniscering mot Muldeälven. En skottväxel började med svenska förtruppar av Westgöta Regimente under Öveste Adlercreutz. Svenskarna hävde sig på den sydliga stranden av Muldeälven, gjöde en motangrepp över bron och skjutade franskarna tillbacka inne i staden.
 
Senare i kvällen var dock en trupp från Smålands Lätt Dragoon skickades fram för rekognoscering. Tre blessades i ett skottväxel med framska infanteri
 
Als Ney på kvällen genom personliga rekognoscering av läget hade själv erkänt att brohuvuden var övertagits av svenskarna och att de var för stark i området, han bestämde att göra angrepp för den 29:de september på den vänster sidan av svernskarnas ställning.
 
Under tiden, svenskarna hade slutit sin  gravningsarbet. Skansen på gatan till Dessau på den nordliga stranden av Muldeälven och en ca 700 meter lång skansen med blick  mot östen emellan Mulde och Elbe bedjade skydd mot  ett fransk angrepp. Genom den sista, halvön  mellan Elbefloden och Muldeälven stängdes. Som den nordliga stranden Elbefloden var högre , hela halvön låg i räckan av svenskarnas artillerield. Besättningen av brohuvad bestod av fyra svenska brigader och också Westgöta Regimentes tre brigader.
.
I östen ungefär 2 ½ kilometer från fästningen stod 142 männer från Elfsborgs Regimente som var tillsammanblandats med  Jägaren Kompaniet (ungefär 270 männer) samt 52 lätt dragooner från Smålands Dragoon Regimente. På gatan mot Dessau var också ett bataljon från denWestgöta Regimenten som tjänade som framste observationsställning. Den reste av den svenska kåren låg på den nordliga stranden av Elbefloden bredvid Rosslau.  Bakom graveringarna på den nodliga stranden stod två ryska batterier  samt 20 kanonor av den Reserve Batteri av den Wendiska Arttileri Regementen. Bakom halv av graveringarena på båda sidor av den nyliga byggde båtbron ett batteri från den Svea Artilleri Regimenten ställdes.
 
Om kl halv sex den framste obsevations ställningen av svenskarna,  som för rekognoscering skickades, stötade stötade på franskarna som med tre bataljoner avancerade på brohuvudet.
 
Brigaden Gruyer med understöd från de tvåa Hussar Regimenterna efter längre inledning genom  arillerien började slagsmålet med de framståande svenskarna östlig av brohuvudet på kl 7 på morgon. Dessa förde motstånd för en längre tid förran de  drog sig tillbaka bakom graveringarna. I mellantiden artilleriet , ställde själv eld på brohuvudet och bron över Elbefloden. Artilleriet också skjudaes på av franska Tirsailleur. Den franska enheten, som till då stannade mest i skydden av trädarna, steg ut i fria fläck och gick fram mot brohuvudet.
 
Mot befället av Kronprinsen, att inte tillåta sig att angrippa i några slagsmål, General Sandel befälde angreppet av ett bataljon från Skaraborgs Regimente tillsammans med Jägare enhet att Stöta framför brohuvudet och att bygga en linjeformation framför detta. Då en livlig eldväxel började under vilken franskarna drog sig tillbaka ca 1000 meter östlig av brohuvudet i till ett styck skogar. För de utsatte svenskarna det var ett hemskt erfarenhet att se överallt omkring sig  deras falnade kamrater. Eldväxeln var så stark att ensilge svenskar måste nedlagga sin gevär emedan gevärar var så het att man knude inte hålla och ladda i ammunition. Ett andra bataljon från Skaraborgs Regimente beordrades som understöd och förlängrade linjen av den föste bataljonen. För att förhindra elden från angrepparna, stötade den svenska bataljonen som understöd genom den tredje bataljonen av Skaraborgs Regimente och drev franskarna vidare in i skogen.

Här det kom till nära slagsmålen med bajonett. Ett Skaraborgs soldat berättade historien att han på morgonen av slagsmålet var upptagen med att skapa nya träsoler för sina stovlar.  På slaget på alarmtrumman, han sàtte träsoler under sin överroch . De räddade honom sitt liv. I kamp i skogen, ett voltigeur stötade på honom och spetsade honom i brusten med sin bajonett. Bajonetten blev fästställde i soler. Svenskan kastades tillbaka och genast igen drog framåt som franskan vill draga sin bajonett från svenskans kropp. Genast grep senskan devärspipan och då började ett kamp för devären. Voltigeur var då dödats av ett kamart av svenskan. Då franskarna ställde upp motstånd. De gjörde en front mot svenskarna, gick på angrepp och skjutade dem från skogen. På samma tiden, på den sydliga stranden av Muldeälven, franskarna förde artilleri på högen över den svenska bataljonen och kastade eld över älven direkt i siden av dessa tillbakagående svenskar. Sandels hade i mellantid ett bataljon av Elfsborgs Regimente dragit upp. Under skottväxeln, svenskarna hade förlorade många och måste draga sig tillbaka i skydd av sina skyttgravar. Eldväxeln dröjade sig kvar ett par stundar  och ändlig slutade mot kl 13.
 
Den långa motståanden av de svagare svenska trupparna, som annars måste kampa på ett fri fläcka, mot förskansade franskar som till en del var in skogen på Muldestranden, låtade sig själv att klara genom sina egna artilleri understöd. från den nordliga Elbestranden, vilken de erhöll  . Svenskarnas förlusten kom till 15 officierer och 277 männer. Franskarnas förlust kom inte till mer än hälften. Intressant härtill är graven av ett Lieutenant Celsing av Livgarde till Häst i kyrckogården i Zerbst. Dessa officier är begravad från sina blesseringar på 08 10 1813  Några officierer och ryttar från Livgarde var verkställde som betäckning för generalstaben och som kurir. Tydligen, han var med i kampen vid Rosslau och var blessade där.
 
Ney därför var rädd att angrippa igen det förstärkta brohuvuden där sedan de var regelmässig förstarkt. Som skydd mot den svenska artillerielden, smärre skansar och gravverkar anläggdes. Han hade plannerat som så att långsamt arbeta sig mot brohuvudet (det också hände) och senare att bygga en båtbro över Muldeälven bortom svenskarnas skotträcka därmed  i fallet av ett angrepp att kunde få sina truppar så fort som möglig på den nordliga stranden. Helan skulle endast vara ett blockad. Ney vill vända sig mot de diverse stridskårer som opererade i sina rygga.
 
Genom Elbeflod övergång [av svenskarna] på den 3:de oktober vid Wartenburg, dessa strategi övertagades och franskarna måste draga sig tillbaka.
 
Och så slutar en bred ignorerade kapital i det Frigörelse Kriget. På grund av impopuläritet av den svenska Kronprinsen dessa stycke av svenskarna i kämparna och slagsmålen Fälttågen 1813 i tyska litteratur är oft glömde undre mattan. Man skulle inte likställa Carl Johans politik och viljan sina trupper att angrippa fieden att mäta med samma matstock. I slagsmålet vid Rosslau visades säkerlig svenska soldater viljan att inte stå bakom sina preussare och ryska kamrater. I detta slagsmål, de kunde en gång bevisa.
 
På detta ställe jag vill min hjärtlig tack till personerna som hjälpte mig med mina forskning,
 

2016-06-26, 14:06
Svar #10

Utloggad Lars Skillius

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 777
  • Senast inloggad: 2024-03-10, 19:22
    • Visa profil
Charles LaVines text ovan om slaget vid Rosslau förefaller inte vara ett resultat av hans egen forskning utan en maskinöversättning av följande artikel på internet  http://www.compagnie-d-elite.de/Rosslau.pdf .

Originalet inleds f.ö. så här:

"Das vergessene Gefecht der Schweden
Roßlau 1813
(von Uwe Wild, Zeichnungen von P. Schuchhardt)
 
Es ist schon viel geschrieben worden über die großen Schlachten der Befreiungskriege. Dabei fällt einem auf, dass die schwedischen Truppen nur geringen, meist gar keinen Anteil an den Gefechten hatten. Dies lag größtenteils darin begründet, dass Kronprinz Carl Johann [1] seine Truppen für den geplanten Feldzug gegen Norwegen sparen wollte...."

2016-06-28, 16:25
Svar #11

Utloggad Charles LaVine

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 216
  • Senast inloggad: 2017-11-16, 16:53
    • Visa profil
Det är en översättning from det tyska originalet som jag sade i min sändning.

Jag har inter gjort eller inte sagt att jag var författaren. Jag gjorde en fel att jag inte kände källan, förlåt mig, men jag kunde inte errinna dersamma. Ovan nämde källan var det, jag tror

MVH

Charles LaVine

2016-08-24, 17:29
Svar #12

Utloggad Charles LaVine

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 216
  • Senast inloggad: 2017-11-16, 16:53
    • Visa profil
Föde som vill ha priginalet, här är en PDF av tyska rexten om slaget vid Rosslau

MVH,

Charles LaVine

2017-07-22, 16:40
Svar #13

Utloggad Charles LaVine

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 216
  • Senast inloggad: 2017-11-16, 16:53
    • Visa profil
Hej Lars Skilius,

Tyvärr, jag är igen maskin. Jag gjorde översäyttningen själv. Jag kan tyska. Jag bodde i Berlin för sex år - 1954-1961.

Charles LaVine

2017-10-24, 06:25
Svar #14

Utloggad Göran Reimer

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 13
  • Senast inloggad: 2021-01-16, 12:30
  • Jag söker anhöriga till husaren Nils Åbeck Vitaby
    • Visa profil
Hur fick du reda på att han blev blesserad? Källa? Var finns uppgiften att han var med i kampanjen? Källa?


2017-12-03, 10:36
Svar #15

Utloggad Kjell Aleklett

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 3
  • Senast inloggad: 2022-10-05, 20:15
    • Visa profil
    • Aleklett
Intressant läsning. Min farfars farfar soldat 81 vid Västgöta regemente blev soldat 1811 och har varit med i fyra fälttåg. Jag vet inte om han var med vid Rosslau men det är troligt. Han blev dekorerad för sina insatser vid Isebro i Norge 1814-08-10. Om han var med på fyra fälttåg följde had förmodligen med på alla kronprinsens fälttåg. Kjell Aleklett

2022-10-05, 20:15
Svar #16

Utloggad Kjell Aleklett

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 3
  • Senast inloggad: 2022-10-05, 20:15
    • Visa profil
    • Aleklett
Den 17 juni släppte jag boken Nr 81 Johan Kind och Kronprins Karl Johan - soldaten och arméchefen som besegrade Napoleon. Femte delen handlar om bron över Elbe och slaget vid Rosslau. https://ekstromgaray.se/portfolio/nr-81-johan-kind-och-kronprins-karl-johan/

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna