Svenska utforskare av Sibirien efter slaget vid Poltava (1709)

[Bertil Häggman]

Avk i rysk tjänst och var nästksikten med att starta detta nya ämne är att utforska det genealogiska intresset för de svenska krigsfångar efter Poltavasaget 1709 som bidrog till Sibiriens utforskande. Den mest kände svensken är väl Sven Waxell (han var dock inte krigsfånge). Han gick i rysk tjänst och var nästkommenderande under Vitus Bering.
 
Bertil Häggman
jur kand, författare

[Leif R. Blom]

För mej är den i det avseendet mest kände Johan Gustaf Renat, med sina kartor och kanoner, men Alf Åberg nämner flera.
 
mvh Leif

[Bertil Häggman]

Leif:
 
You are right. Renat is interesting. He was Sergeant-Major of Artillery(born 1682). Coming to Tobolsk in 1715 he joined a Russian expedition to Central Asia. Returned to Sweden 1733 after spending a long time in Kalmykia. Did not write on his experiences but there is an exchange of letters between Bishop Benzelius and Renat. Most interestingly he brought along two Chinese maps of Eastern Central Asia captured by the Kalmyks (they are now in the Uppsala University Library).  
 
For further reading see Hans Krook, Karolinen Johan Gustaf Renat och hans kartor in Yearbook Ymer 1948. Renat´s military service record is in Biografica, National Military Archives, Stockholm.

[Bertil Häggman]

Leif:
 
För avbildningar på nätet av Renats kartor se:
 
http://goran.baarnhielm.net/Kartor/Rysslandskartor/Renat_A_1000px.jpg
 
Mbh
 
Bertil

[Bertil Häggman]

Den för mig kanske mest betydelsefulle svenske utforskaren av Sibirien var den pommerske överstelöjtnanten Philip Johan Stralenberg. Han var född i Stralsund och den som först i historien producerade en pålitlig karta över Sibirien. Han dog 1747 och är begraven i Getinge, Halland. Han har således bakgrund inte bara i Halland utan också i Blekinge, där han en tid efter återkomsten till Sverige var stadskommendant.
 
Vidare läsning: Einar Bratt, Karolinen Philip Johan von Stralenberg och hans sibiriska karta in Meddelanden från Kungl. Armémuseum, 1966.  
 
Bertil Häggman

[Göran Johansson]

Kollektmedel till fången i Turkiet, volontären Anders Sandberg, Lund 1721-01-11 (Källa: Lunds domkapitels arkiv, volymerna BI och FIIp:24). Detta handlar inte om Sibirien men väl om efterspelet till nederlaget vid Poltava. Är det helt uteslutet att finna källor som kan ge svar på vad som kan ha hänt med t.ex. denne Anders Sandberg?

[Bertil Häggman]

Göran:
 
Tyvärr kan jag inte bidra med något om Anders Sandberg i Lund men väl om kavallerikaptenen Petter Schönström. Denne bodde i tio år i en stad vid floden Kama i Sibirien. Han samarbetade med Stralenberg i arbetet med den unika Sibirienkartan. Ett märkvärdigt levnadsöde.  
 
Ytterligare läsning: Carl Hallendorff, Petter Schönström och Stralenbergs karta i Årsboken Ymer 1925.  
 
Bertil Häggman

[Göran Johansson]

Bertil, tack för ditt svar. Anders Sandbergs levnadsöde låter spännande. Jag tror mig veta att turkarna avkrävde någon slags lösen för att släppa ut kvardröjande svenska krigare. Forskning i militära källor är absolut inte min starka sida. Är det möjligt att spåra Anders Sandberg i militära rullor tror du?
Göran Johansson

[Bertil Häggman]

Göran:
 
Har just publicerat i ett ukrainskt vetenskapligt verk (2008) en artikel på engelska om de kvarlämnade 1000:s hemfärd 1714 - 1715. De leddes, med ukrainska allierade, av generalen Axel Sparre, en god vän till kungen. En skickligt genomförd operation av Sparre! Alla kom hem oskadda (förutom de som avlidit av naturliga orsaker på vägen).
 
Du måste veta vilket regemente Sandberg tillhörde för att finna honom i rullorna.
 
Trevlig veckoända
 
Bertil

[Kent Anderson]

Söker händelser/familjeband till följande personer som båda skall ha tillfångatagits vid Poltava. Den ene kom tydligen åter hem, den andre hittar jag inget kring.
Person 1:  
Aktnummer: LH-03-0029-1709  
Åkerwinge, Erich  
Född: 1686  
Död: 1749-03-16  
Hustru: Ersson Ingrid  
Född: 1693-03-31  
Regemente: Livregementets husarer  
Kompani: ÖSTRA NÄRKES SQVADRON  
Socken: Mällösa  
Rote: Knarsta eller Åkervinge.
 
Person 2: Ryttaren Carl Åkervinge född i Knarsta (T)  
 
mvh Kent

[Ingemar Gollungberg]

Vem minns inte historien om Karl den tolftes fantastiska ritt från Turkiet till Stralsund från skoltidens historieböcker.
Med detta i minnet så gavs det för mig tillfälle för några år sedan att besöka den plats i det då ockuperade Grekland som i våra skolböcker beskrevs som Turkiet.
 
Platsen ifråga heter Didimotiko och ligger i det nordöstra hörnet av Grekland på västra sidan av floden Euro i Trakien. En invandrare därifrån som jag lärt känna i Göteborg tog mig med till sin barndomsstad. Eftersom jag är intresserad av historia så nappade jag snabbt på inviten.
 
Väl där kunde jag beskåda platsen för och ruinerna av Karl den tolftes fängelse. Skylt fanns uppsatt på väggen som omtalade vår svenske kung och hans cell. I en skrift som jag köpte på stället fanns en beskrivning om händelseförloppet efter slaget vid Poltava och hans reträtt söderut.
 
Det fanns även en mening i texten som gjorde gällande att kungen aldrig blev sittande i fängelset eftersom han var välbeställd och kunde betala för sig och det sägs vidare att han bodde i ett hus i staden istället som nu är rivet.
 
Alldeles intill och vägg i vägg med fängelset där kungen skulle ha suttit uppfördes efter befrielsen en kyrka som numera dominerar området men skylten finns kvar där även fängelsehålan utpekas. Det nämns även i samma kapitel att egentligen skulle Karl den tolfte deporteras till ön Samotraki men detta blev aldrig av.
 
Jag förmodar att även Sandberg vistades i Didimotiko men att han,kanske mot sin vilja,kom att stanna längre än kungen där.
 
Det skulle vara intressant att höra synpunkter på detta.
 
(Meddelandet ändrat av imar den 01 december, 2008)

[Bertil Häggman]

Bäste Ingemar:
 
Detta var ett mycket intressant inlägg. Peter Froms bok om Karl XII i Turkiet kommer snart. Själv är jag intresserad och har skrivit en liten essä om vilka svenskar som fanns i Moldavien. Om intresse finns lägger jag gärna ut den på denna lista. Lewenhaupts uppslagsverk om Karl XII:s officerare bör vara intressant liksom en äldre biografisk uppslagsbok om Poltavasvenskarna (den finns på Lunds universitetsbibliotek; kan just nu inte minnas titeln).
 
Må väl
 
Bertil

[Leif R. Blom]

Någon av dessa kanske ?
 
Ennes, Barthold Anders (1764-1841).
Svenskarne i Bender. Biografier, samlade af B. A. Ennes.
Ennes,B.A.
Biografiska minnen af Konung Carl XII:s Krigare samt andre embetsmän och Personer, under denna Konungs tid, fångne i Ryssland, flygtige i Turkiet, eller dödskjutne i fält. I-II.
Stockholm 1818-1819. 702+462 s. Samtida dek.hfrbd. 2 vol.  
Mvh Leif

[Bertil Häggman]

Tack för hjälpen. Det var Ennes jag tänkte på.
 
Bertil

[Bertil Häggman]

Korpral Heinrich Busch ingick bland de svenska fångar i Ryssland som sändes till östra Sibirien eftersom de hade kunskaper i navigering och sjömanskunskaper i övrigt. Busch började som sjöman i den svenska flottan men blev senare kavallerist i svenska armén. Han blev tillfångatagen vid Viborg och medföljde en rysk expedition ledd av kosacken Kozun Sokolov som i maj 1714 nådde Jakutsk och i juli sammar år Ochotsk. Ett fartyg byggdes och gruppen seglade norrut i juli 1716. Man nådde Ola och drev mot Kamtjatkahalvön. Efter övervintring gick expeditionen på nytt till sjöss i maj 1717 och nådde Ochotsk i juli samma år.
Om någon vet mer om Busch är jag mycket intresserad.
 
Mvh
 
Bertil

[Lena Kindblom]

Kapten Anders Buss, död 28 juni 1709 vid Poltava. (KXIIoff). Rustmästare vid Östgöta regemente 1684; fältväbel där; sekundfänrik där 1701 2/6, konfirm. s.å. 6/8; premiärfänrik där 1703 25/6; löjtnant där 1705 2/1; kapten där 1707 11/7.
Finns det något skrivet om honom är jag mycket intresserad.
Bertil  
Är mycket intresserad av den lista du nämner då jag har många på sidolinjerna som deltog i kriget.
Maila mig gärna då jag inte kommer att ha tillgång till datorn.
Hälsningar
Lena

[Bertil Häggman]

Lena:
 
Tack för Ditt mail. Min PM är enbart en översikt över vilka regementen och förbandschefer svenskarna i Bender tillhörde. Vill Du kontrollera namn (som Buss) bör Du gå till Lewenhaupt eller Ennes. Har Du tillgång till universitetsbibliotek kan Du hitta dessa biografiska uppslagsverk uppslagsverk där.
 
Mvh
 
Bertil

[Bertil Häggman]

Löjtnant Ambjörn Molin, Norra Skånska kavalleriregementet
 
 
Molin lämnade Tobolsk i juli 1716 och återvände i december 1718. Han deltog i en sibirisk expedition och ägnade sig åt  skeppsbyggnad vid Ochotska havet. Efter återkomsten till Sverige skrev han på uppmaning av ärkebiskop Erik Benzelius den yngre en rapport om tatarerna i nordöstra Asien.
 
Mvh
 
Bertil

[Bertil Häggman]

SVENSKAR OCH ALLIERADE I  
OTTOMANSKA RIKET 1709 - 1714 -
NÅGRA ANTECKNINGAR UNDER 2008
 
Bertil Häggman
 
Enligt Krmann var det omkring 2 000 svenskar och 2 000 ukrainare och zaporogiska kosacker (först ledda av hetmanen Ivan Mazepa och sedan denne avlidit hans efterträdare hetmanen Filip Orlik, som senare med familj och ukrainsk regering gick i exil till Sverige 1716 - 1719) som efter slaget vid Poltava i juni 1709 tog sig över steppen mot floden Bug, dit man anlände den 7 juli. En del zaporoger lämnade här den svenska gruppen. Omkring 200 svenskar lär ha förlorats vid övergången av Bug. Därtill uppger den svenske slavisten Alfred Jensen (i början av 1900-talet) att cirka 600 svenskar omkom på stäppen under marschen från Perevolotjna till Bug eller togs till fånga.  
 
En ungefärlig beräkning skulle ge vid handen att 1 200 - 1 300 svenskar nådde fram. Uppgifterna om ukrainare och zaporogiska kosacker skiftar mellan 2 000 och 3 000.
 
Generalmajorerna A. Sparre, A. Lagercrona (som skall ha lämnat på order av kungen årsskiftet 1710-1711) samt V. Daldorf kan nämnas. Andra med högre rang var överstarna Hiertta, Glasnap och Grotthus samt generaladjutanterna Duwalt och Choskull. Vidare överstelöjtnanterna Dahlheim och Lagerberg och majoren Rebbing. Gardskaptener var Buddenbrook, Adlerfelt och greve Posse. Livregementsryttmästarna Lillienstam och greve Bielke tillkom. Därtill nämns kaptenen Tungelfelt, ryttmästaren Bagge samt regementskvartermästarna Fredricks och Freudenfelt. Bland löjtnanterna fanns Vegezack, Bäffwerfelt och Boij. En volontärmajor, Callenius, samt starosten Gruzinsky och polacken Epperius (det fanns med säkerhet en rad polacker i Bender).  
 
Bland svenskarna fanns 80 - 90 drabanter under befäl av dåvarande kaptenlöjtnanten C G Hård (senare general och generalguvernör i Skåne). En av de 80 - 90 var drabantkorpralen Chris. Hiertta. Två drabanter var Duwalt och Gråll.  
 
Vidare omnämnes kapten Muhles troppar (vissa källor anger 417 man huvudsakligen livdragoner).
 
Därtill mellan 180 och 300 officerare och soldater från Södermanlands regemente under befäl av majoren P. Silfversparre samt omkring 300 man rytteri under överstelöjtnanten G. Silfverhielm. Därtill kommer mellan 60 och 300 så kallade enspännare under generalkvartermästaren Gyllenkrok.
 
De civila utgjordes bland annat av kanslitjänstemän, präster, fältskärer, lakejer, kuskar och betjänter.
 
Källor
 
Frågan om svenskarna i Bender har bland annat behandlats i Historisk Tidskrift på slutet av 1800-talet. Den kände svenske slavisten Alfred Jensen har publicerat om svenskar och andra i Bender. Uppgifter finns hos den slovakiske fältprästen Krmann, som åtföljde den svenska armén. Den som vill söka efter biografier beträffande enskilda rekommenderas nu som tidigare att studera Lewenhaupt och Ennes. Det finns säkert ytterligare uppgifter att hämta i annat källmaterial. Denna redogörelse är på inte fullständig. Den är öppen för kompletteringar.

[Leif R. Blom]

Bertil, jag har noterat de officerare som följde kungen till Turkiet från Livregementet till häst 1709. Egentligen skulle väl bara kungens Livkompanier följa, men många såg chansen att fly från Perevolotjna  
(en del var väl också skadade) och såg det som säkrare att följa kungen.
Från Livkompaniet följde 1. ryttm. Paul Paulin-Lillienstam, hem 1714,
från Roslags komp. 1. ryttm. Jacob Cronström, hem 1711,  
från Majorens komp. 2. löjtn. Thure Gabriel Bielke, hem 1714,
från Norra Upplands komp. 1. corn. Gustaf Holmberg, hem från Stralsund 1722,
från Kungsörs komp. 1. löjtn. Jonas Holmsten, död 1713,
från Östra Nerikes komp. 2.ryttm. Carl G.Leijonhufvud, död 1714,
1. corn. Nils Östman, hem 1715?, 2.corn. Carl U. von Meijendorff, hem 1715,
från Örebro komp. 1.ryttm. Johan von Schaar, hem 1714.
Noterat med ovanstående källor.  
 
I Krigsarkivet finns också under Krigsfångar ett prydligt s.k.
   
Likvidationsförslag utvisande de i Ryssland fångne över- och underoffic. samt stabsbetjänte för Livregementet till häst. Till ultimum dec. 1710.  
Utskrivet av regementsskrivaren Erich Sundell, med hjälp av adjutanten
Axel Weinberg och fältskrivargesällerna Christian Kr?ger o Lars Browallius.
 
Som jag kan se, troligen de som då var fångna i Solikamsk.  
Om man jämför med den förteckning som gjordes av Livregementets högre officerare efter Perevolotjna, så ser man där att 9 tog till Turkiet och 9 avled i samband med slaget i Poltava. Ungefär hälften av de högre officerarna, som inte finns hos Sundell, finns antagligen på andra platser.
Mvh Leif

[Göran Johansson]

Bertil Häggman.
 
Ovan frågade jag dig om  möjligheterna att finna en soldat för vilken kyrkorna i Skåne tog upp kollekt kring 1721. [Kollektmedel till fången i Turkiet, volontären Anders Sandberg, Lund 1721-01-11 (Källa: Lunds domkapitels arkiv, volymerna BI och FIIp:24)].  
 
För att finna honom fick jag veta att personens regemente måste vara känt. Min frågor är nu: Vet man vilken regementen som deltog i kriget och är det tidsödande att gå igenom rullorna för samtliga dessa regementen?
 
Vänlig hälsning
Göran
 
(Meddelandet ändrat av passord den 03 januari, 2009)

[Bertil Häggman]

Bäste Göran:
 
Rullorna finns bevarade på Krigsarkivet. En användbar kommenterad förteckning över svenska regementen under det Stora Nordiska Kriget finns, publicerad av ett förlag i Karlstad. Har inte tillgång till boktiteln nu men återkommer i frågan. Kan Du inte till en början begränsa Dig till skånska regementen eftersom kollekten för Sandberg upptogs i Skåne (eller var det i samband med en rikskollekt?). Då han var turkisk och inte rysk fånge bör han dessutom ha hamnat i fångenskap efter till exempel kalabaliken i Bender eller i något annat sammanhang. Därmed skulle han ingå i de delar av svenska förband som befann sig i nuvarande Moldavien. Var Sandberg skåning?
 
Det finns många frågor man kan ställa sig om detta. Mina synpunkter är enbart ett fåtal av dessa.
 
Mvh
 
Bertil

[Bertil Häggman]

Kapten Johan Bernhard Mueller, en karelsk dragonskvadron
 
Deltog i en grekisk-ortodox missionärsexpedition ledd av den sibiriske metropoliten av Tobolsk, Filofej Lechtunskij. Den varade tre månader. Mueller kom sedan i rysk tjänst och slutade som förstekommissarie.
 
Litteratur: Johan Bernhard Mueller: Das Leben und Gewohnheiten der Ostiaken (Berlin 1720).

[Bertil Häggman]

Sekundlötjtnant Johan Christoffer Schnitzker, Gyllenstiernas Dragoner  
 
Schnitzker gick i rysk tjänst och under åren 1712 - 1714 eskorterade  
han kinesiska diplomatiska sändebud till kalmuckernas khan i Saratov  
vid Volga. Den svenske sekundlöjtnanten avancerade till rysk överstelöjtnant  
men återvände till Sverige efter fredsslutet 1721.  
 
Litteratur: Johan Christoffer Schnitzker, Berättelse om Ajuchiniska  
Calmuckiet (Stockholm 1744).

[Bertil Häggman]

Fortifikationsofficeren Johan Anton Matern
 
Samarbetade med Johan Philip Stralenberg. Tilläts att 1715 resa från Tobolsk till Tomsk och tillbaka.
 
Kvartermästare Daniel Capell och artisten Carl Gustaf Schulman }
 
Deltog i Daniel Gottlieb Messerschmidts ryska Sibirienexepedition. Capell dog på vägen.
 
 
Litteratur om svenska forskningsresor i Sibirien efter 1709
 
Professor Alf Åberg, Fångars elände - Karolinerna i Ryssland 1700 - 1723, Stockholm 1991.  
 
Ambassadör Gunnar Jarring, Edvin Petrovich Zinner om de karolinska krigsfångarnas insatser för utforskandet av Sibirien, Karolinska Förbundets Årsbok (KFÅ) 1979 - 1980.  
 
Jurij Semjonov, Sven Waxell och den skandinaviska insatsen i Sibirien (1953). Juri Semyonov, Die Eroberung Sibiriens  (1955). Semjonov var bosatt i Berlin under andra världskriget och samarbetade med den kände Bayernfödde tyske geopolitikern general von Niedermayer, som var professor i Berlin. Semjonov undervisade sedermera i ryska vid Uppsala universitet till pensioneringen. Han publicerade en rad ytterligare böcker på svenska och utländska språk.
 
Katalog Pietas Hallensis Universalis - Weltweite Beziehungen der Frankeschen Stiftungen im 18. Jahrhundert, Halle: Verlag der Frankeschen Stiftungen 1995.
 
Katalog Die Grosse Nordische Expedition - Georg Wilhelm Steller (1709-1746) - Ein Lutheraner erforscht Sibirien und Alaska - Eine Ausstellung der Frankeschen Stiftungen zu Halle}. (Hrsg. Wieland Hintzsche, Thomas Nickol), Gotha: Justus Perthes Verlag 1996.
 
(information om Waxell, Stralenberg, and Lange).

[Mats Carlin]

Ambjörn Molins berättelse om sin resa till Kamchatka från Tobolsk finns publicerad av August Strindberg 1880, se https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/StrindbergA/titlar/KulturhistoriskaStudier/sida/379/etext


Ambjörn Molin deltog troligen vid byggandet av skeppet Vostok (Öst) som var det första skeppet som byggdes i Okhotsk, samt deltog troligen på den resan som Kozma Sokolov företog till Kamchatka 1716-1717. Skeppet Vostok deltog senare på Vitus Berings utforskande av 3500 mil av östkusten, samt Bering-stredet efter att ha reparerats 1725.