Funderingar kring Läshjälp

[Lotta Nordin (Lotta)]

Lite funderingar har dykt upp angående Läshjälpsdiskussionerna.
 
Att tyda gammal handstil kan vara väldigt svårt. Det är alldeles utmärkt att ha fantasi när man ska tolka text, men fantasin ska hålla sig till ämnet och man ska fråga sig ”vad är det rimligt att detta handlar om?”, ”vad är rimligt att det kan stå för ord här i förhållande till den övriga meningen och sammanhanget?”.  Har man en löpande text där man fastnar på ett ord, så är det bästa man kan göra att sätta ett frågetecken för detta ord och fortsätta med resten av texten. Läser man sedan hela den tolkade meningen så kan det framgå vilket det ord är man inte kunde läsa genom att det är det enda som passar in. Meningen måste som helhet få ett innehåll som går att förstå och som absolut måste passa in i sammanhanget. Kan man ändå inte tolka ordet så ska man inte ”hitta på” vad det står, skriv ett frågetecken och låt det vara, kanske man senare kan tolka det eller få hjälp att tolka det.
Visserligen uttryckte man sig ibland lite annorlunda på 1600-, 1700- och 1800-talen än vad vi gör idag, men man uttryckte sig på svenska med begripliga meningar även då.
 
I kyrkböckerna vet man vilka uppgifter som ska finnas i dop-, vigsel- och dödböcker; namn på ”huvudpersonen”, föräldrarnas namn, gårdsnamn och faddrar, dödsorsaker, åldersuppgifter och liknande. Ofta finns det särskilda kolumner för varje uppgift, och då kan man med hjälp av att man vet det lista ut vad det är för ”märkligt” ord man har framför sig. Gårdsnamn kan ibland vara väldigt svåra att läsa, men kontrollerar man mot t ex ett gårdsregister i en husförhörslängd eller någon annan förteckning på gårdar i just den församling det gäller så brukar man kunna lista ut vad det står.
I domböcker lär man sig hur skrivaren formulerade sig och varje paragraf brukar inledas med namn på personerna det gäller och vad målet gäller. Med hjälp av denna första del i texten kan man lättare tolka vad som står i resten om det är en svårtydd stil.  
Militärrullor är uppställda på ett visst sätt och innehåller enbart uppgifter som rör det militära och militärerna.  
Facktermer kan vara svårtydda, dels genom att man inte kan ämnet själv och dels för att texten är svårläst, och då är det bästa man kan göra att försöka få tag i facklitteratur och försöka hitta svaret där. Att till exempel veta hur befordringar gick till och vilka grader som fanns inom det militära kan hjälpa till att lösa läsproblemen i militärrullor. Fack- och specialtermer finns även i t ex domböcker, skattelängder av olika slag och kyrkoräkenskaper.  
 
Att tyda en text fel kan göra att en släkthistoria blir helt fel. Jag har själv sett ett exempel på detta angående ett mål i en dombok om ett barnamord. En person  hade skrivit en artikel om målet och lämnat den till en släktforskarförenings redaktion för tryck i deras medlemsblad. Redaktören och redaktionskommittén tyckte att det var vissa saker i artikeln som lät märkligt, så det beslöts att man skulle kontrollera domboken och jämföra. Och det visade sig att artikelförfattaren hade tolkat texten helt fel. Brottet gick i verkligheten inte alls till som han hade skrivit, vissa inblandade personer hade inte alls gjort det som stod i artikeln och en del hade fått helt fel namn och bostadsort. Inte ens straffet och lagrummen det grundades på stämde överens med det som artikelförfattaren hade skrivit. Eftersom artikelförfattaren även hade bifogat sin avskrift av målet så kunde det konstateras att det var läsproblem som hade ställt till allt. Hur länge hade en sådan feltolkning fått leva vidare om den ursprungliga artikeln hade publicerats? I hur många släktforskares dokumentation hade den felaktiga historien hamnat och fortsatt att spridas?  
 
Det är väldigt bra att Läshjälp finns här i Anbytarforum. Dock är det viktigt att den som hjälper till verkligen också tänker till. Oftast är det nybörjare inom släktforskning som ställer frågor under den här rubriken och då är det ännu viktigare att svaren är rätt. Man ska inte skriva ett svar som i ens egna öron låter som om man hade klippt ut orden, kastat upp dom i luften och sen bildat en mening av det i förhållande till hur dom landade på bordet. Kan man inte tyda hela texten kan man skriva det man är säker på och utelämna det man inte klarar, någon annan kanske kan fylla på. Har man lite ord här och där kan man tillsammans med andra resonera sig fram till vad det står. Är man osäker på en tolkning måste det framgå klart och tydligt. Man ska inte skriva det man tror att det står utan att skriva den minsta lilla kommentar om att det är just det man gör, tror att det står så.

[Nils Hård af Segerstad]

Det är ju väldigt trevligt att få hjälp med svårläsliga ord och meningar och samtidigt kan andra glänsa med sina kunskaper i skrifttydning.
Men faktum är att alla kan träna sig i att läsa gammal skrift. Men det tar ju tid.
Frågan är om man vinner något på att överlåta arbetet åt andra, när man själv bör öva sig.
Själv började jag en gång med lättläst text från 1800-talet och arbetade mig sakta bakåt i tiden med allt svårare text. Jag tycker det funkade bra, fast ibland kan det ta tid att tolka vissa svårlästa ord.

[Lena Larsson (Lenala)]

Att kunna få hjälp att läsa svårtydd text i Anbytarforum är i mitt tycke en helt fantastisk möjlighet.
Alla, såväl nybörjare som mer erfarna, kan köra fast på ett ord eller någon mening.  
Dessutom ser jag det som en möjlighet att lära av de som redan utvecklat sin läsfärdighet.
Dock ser man ibland väldigt många frågeställningar från en och samma person rörande olika texttydningar ur flera olika källor och kan då inte låta bli att undra om denne verkligen ansträngt sig att läsa själv eller kanske ger upp för lätt. Då lär man sig ju inte heller.
Samtidigt tror jag faktiskt att det finns många som mer än gärna hjälper till att läsa, inte för att glänsa, men för att det är roligt.
Allt till stor glädje för oss som ibland behöver hjälp.
 
Mvh, Lena Larsson.

[Heikki Särkkä]

Så sant vad Lotta Nordin och Nils Hård af Segerstad säger. Här kan man lära sig mycket genom att bara läsa experternas tydningar.
 
Men en lärjunges vh
 
Heikki Särkkä

[Marita Kvist]

Läshjälpen här på Anbytarforum är till stor hjälp om man som jag är ganska oerfaren på 1600-1700 talens handskrift och ibland fastnar. Även om jag inte frågar själv lär jag mig massor här när jag läser andras frågor och hjälp att tyda texter, många aha upplevelser kan jag säga. Senast för någon dag sedan fick jag hjälp att tyda ett ord som lät helt obegripligt för mig, tack för det ! Och när jag ändå är igång här vill jag passa på att be alla er erfarna, duktiga forskare att ha lite tålamod med oss nybörjare. Jag är helt ensam i min forskning, har ingen i bekantskapskretsen som intresserar sig och därför behöver jag er alla här : )
Mvh
Marita Kvist

[Essan Gradhman]

Läshjälp är bra träning för ALLA. Jag försöker träna varje dag, genom att försöka lösa de läsproblem som finns på forumet (+gamla dokument). Jag upptäckte nämligen, efter att ha haft ett par års uppehåll i forskningen, att jag inte alls kunde läsa lika ”smärtfritt” längre. Det behövs tydligen ständig träning för att känna sig säker.
 
Själv har jag ett system med att numrera upp raderna i ett dokument och även i ett block (eller på datorskärmen). Sedan skriver jag ner de ord jag genast kan läsa. Genom att jämföra och se till sammanhanget i texten, fyller jag på raderna vartefter för att så småningom få fram hela texten.
mvh
Essan G

[Lennart Almkvist]

Ja, läshjälpen är väldigt nyttig tycker jag, det är ju många gånger inte så lätt att tolka vad som är skrivet. Ibland kör man fast. Och alltid lär man sig något nytt, om Sverige förr och gamla uttryckssätt, geografi och så klart om handstilar och tolkning. Det är också roligt att kunna hjälpa till.
 
Jag gör ungefär som Essan vid läsning, men ibland måste mer material till än några enstaka ord för att få kläm på bokstavstyper. Ortsnamn är oftast de svåraste, de kan ju heta nära vad som helt. Då är naturligtvis husförhörslängder en bra hjälp på traven, ofta bättre än andra ortsregister.
 
Lotta har naturligtvis rätt i att det ligger ett stort ansvar på oss som svarar och tolkar texten. Osäkerhet ska markeras. En begriplig svenska skrev man som regel förr, kanske dock inte så lätt för oss att förstå alla gånger. Vi pratar ju ett annat språk nu. Ofta bör då en förklaring till, som förtydligar sammanhangen.
 
mvh Lennart

[Stefan Lejon]

Jag tillhör de som har stora problem att läsa.
För att avhjälpa detta läser jag alla exempel
här, samt går dessutom kurser i ämnet. Sakta men
säkert börjar det nu fastna en del, men det
stora problemet är när det dyker upp helt främ-
mande ord. Jag hade för en tid sedan, bland mina
anfäder, en wargeringskarl, och om man aldrig
har hört talas om detta ord så är det faktiskt
snudd på omöjligt att läsa texten. Även om man
skulle tycka att det står något liknande, så ut-
går man ifrån att det är fel, och försöker få
bokstäverna att bli något annat i stället. Dess-
utom, åtminstone i riktigt gamla texter, så är
ju språket väldigt konstigt, och det ger ytter-
ligare en dimension åt svårigheterna. För att
kunna läsa texten är det av största vikt att man
förstår uppbyggnaden av densamma. Dessutom, har
jag förstått, måste man vara väldigt öppensinnig
vad gäller stavningen. Här på forumet finns
många experter i ämnet, och jag är glad att jag
dagligen får ta del av era kunskaper.

[Karin Jegelius]

Jag med
Tack för all hjälp jag har fått
Ha en bra dag!
Karin

[Gunnar Jonsson]

Reglera läshjälpen?
Kanske man inte ska göra.
Men alltför ofta frågas om läshjälp på en viss sida i Genline (GID-nummer).
Här sitter jag med kanske mikrokort eller register och kunde ge ett snabbt och enkelt svar.
Men då jag kanske inte har tillgång till Genline kan jag inte se vad som efterfrågas.
Så det skulle vara större chans att få svar, om frågeställaren även anger socken, volym samt sidnummer.
Tänker jag rätt eller fel?

[Håkan Skogsjö]

Jag tycker att du har helt rätt. De olika typer av beteckningar som finns på kyrkböckerna, typ GID-nummer och arkivsignum, är inte till någon större hjälp för forskare när vi ska referera till olika kyrkböcker, eftersom de vanligtvis kräver någon form av specialförteckning för att förstå vilken källa som egentligen åsyftas, och denna förteckning har inte alla forskare tillgång till.  
 
Bättre är att ange i klartext vilken källa som avses. Om man har läsproblem i Risinge födelsebok den 12 mars 1741, kan man som rubrik skriva Risinge födelsebok 1741 och i texten berätta att det finns ett barn fött den 12 mars 1741 som döptes till Anna, men att man inte kan läsa föräldrarnas namn. Då är det möjligt för alla med tillgång till Risinge födelsebok - i original, på mikrokort eller mikrofilm eller som fotokopia eller via Genline - att hitta födelsenotisen och hjälpa till med läsningen.  
 
Naturligtvis kan man också ange arkivsignum eller GID-nummer om man så önskar, men det viktiga är att ange den generella informationen, nämligen exempelvis Risinge födelsebok och datum eller Risinge husförhörslängd 1812-1817, sid. 17. Exakt vilken generell information som krävs kan variera en del från fall till fall.

[Jan Svensson]

Mycket bra sagt Håkan. Det är kanske inte bara den som frågar som vill ha svar, utan det kan sitta ett antal personer med samma problem, dyker det då bara upp ett GID-nummer så är ju den frågan helt annonym för flertalet av forumets besökare, lite ordning skadar inte.

[Anita Hjelm]

Jag tillhör dem som i början av min forskning var en frekvent besökare under ämnet Läshjälp.
Jag har på det sättet sakta men säkert förbättrat min läsfärdighet. Jag övar nu så gott som dagligen genom att titta på gamla läshjälpsfrågor och har lärt mig massor på det sättet.
Att man i början av sin forskarkarriär är en frekvent frågare betyder ju inte att man inte ansträngt sig tillräckligt att öva. Genom att gång på gång gå tillbaka till den tolkning av svårläst text man fått hjälp med på forumet ger värdefulla inlärningstillfällen. Repetiton är ju som bekant kunskapens moder.

[Mikael Jageklint]

Hej,
 
Jag tycker Läshjälp på forumet är väldigt intressant. Jag följer inläggen och försöker ibland hjälpa till där jag kan. Jag själv lär mig hela tiden.
 
Tyvärr har jag inte Genline hemma utan sitter på bibliotek och forskar därför tycker jag att det är synd när man inte lägger ut en bild (skärmdump) på det man vill ha hjälp med att läsa.
 
Jag förstår att det är lättast att bara lägga ut GID-nummer och självklart känns det helt o.k med det. Men om ni ibland har möjlighet att lägga ut en bild också så tror jag många med mig skulle tycka att det vore bra. Då kanske man får ännu större chans till hjälp.
 
Tja, en liten fundering bara.
 
Lycka till alla trevliga forskare på detta forum!  
 
/mikael

[Lennart Ekström]

Mikael tar upp något som jag själv ibland har påpekat. Det finns förutom Genline andra som Mikael vilken sitter på bilioteket och läser samt de som läser Riksexplaren på Landsarkivet i Lund samt de som är prenum på SVAR. Så vill man att alla ska kunna hjälpa till så är Gid-nummer inget att komma med. Det minsta man kan begära är att uppge Socken, volymnummer, år och sidnummer etc. Ex. Röke AI:10 sid. 54

[Elisabet Arvidsson]

och lilla jag vet inte ens hur man fixar en bild i forumet, Oups.

[Mikael Jageklint]

Hej Elisabet och alla andra,
 
Det är inte så svår att infoga en bild på det man vill ha hjälp med. Så här brukar jag göra:
 
1. Ha sidan framme i Genline (Svar, AD osv.) i en lämplig storlek.
 
2. Tryck på knappen Prt Sc (print screen) på datorns tangentbord. Brukar finnan någonstans långt upp till höger. Då tas en bild (skärmdump) av sidan du har uppe.
 
3. Öppna en bildredigerare, jag brukar använda Paint. Gå sedan till menyn redigera och välj: klistra in. Då kommer bilden upp som du kopierade.
 
4. Markera sedan området av bilden som  du vill använda. Du beskär den alltså. Använd verktyget som heter markera (en streckad rektangel) och dra den över området som du vill ha. Välj sedan klipp ut.  
Starta sedan ett nytt paintdokument genom att välja ny under redigera menyn. Du får då en fråga om du vill spara det andra dokumentet, välj nej.  
I det nya dokumentet väljer du sedan åter igen klistra in. Fixa till den vita ytan genom att dra i dom små blå fyrkanterna (som nästan inte syns) i kanten på dom vita sidorna.
 
5. Spara sedan filen i jpg-format på din dator.
 
När du sedan vill lägga in bilden i en fråga här på forumet så säger Forumet så här om tillvägagångssätt:
 
Där du vill infoga bilden skriver du ` image { text }, (utan mellanslagen) där text är det namn som du ger bilden (spelar ingen roll vilket). Se till att det inte finns några mellanslag och att du använt dig av rätt sorts parenteser. I förhandsgranskningsläget ser du nu en liten bild - 'Your Image Here' - där din bild kommer att dyka upp.. När du sedan skickar inlägget kommer du till ett nytt fönster där du får möjlighet att via 'Bläddra-knappen' ange vilken bildfil (med angiven sökväg) från din hårddisk som ska skickas med. Avsluta med att klicka på 'UPLOAD'.. Obs! Bilderna måste vara i jpg- eller gif-format och får vara max 100 kb.  
 
 
Lycka Till!
 
/mikael j

[Eivor Andersson]

Det sista stycket behöver man inte längre.
Man trycker på bifoga följande (ner till höger)
Kallar bilden vad som helst och trycker på bläddra och om bilden ligger på skrivbordet är det bara att trycka på filen och upload så kommer den in.
 
Eivor

[Elisabet Arvidsson]

Va' mycket knappar det finns på tangentbordet som jag inte använder. Dags att lära sig mera.

[Mikael Jageklint]

En vädjan igen..
 
Om ni har möjlighet så lägg gärna in en bild på det ni vill ha hjälp med. Jag, och säkert många andra, vill säkert hjälpa till som inte har tillgång till genline på datorn hemma.
 
Om ni inte vet hur man gör? Se ovan inlägg.
 
Ha det gott!
 
Mikael

[Lars Karlsson]

Som nybörjare har jag svårt att tyda skrivarens stil i konkursdom (bildhuggare Norberg) från 1801. Hela domen är 5 sidor och jag har numrerat rader och kan kan tyda en del ord men det blir för mycket gissningar. Försökte bifoga en bild av sista sidan i domen som jag hoppas ska ge svar på min fråga om vad som hände med gäldenären Norberg. Och om någon kan tyda den kanske det hjälper mig att knäcka koden till skrivarens handstil så jag kan pussla vidare med de övriga sidorna.... men bilden var för stor, har inte klurat ut hur jag gör den mindre
 
Mvh
/Lars

[Jimmy Dahlund]

Om du har en fotoeditor är det väldigt enkelt. I t ex Paint Shop Pro finns en meny som heter Image och där väljer man Resize så kan man få vilken storlek man vill.

[Moderator Språk]

Ett inlägg har flyttats till , och ett dubblerat inlägg har raderats.

[Moderator Språk]

Tre inlägg flyttades till  Läshjälp » Södermanland » Gåsinge » Gåsinge B:2 (1861-1888) sid 74.