Värdet på en guinea har varierat sedan myntet - ett guldmynt - först slogs 1663. Det var i början verkligen värt ett pund, men då guldvärdet steg, steg också värdet på guinean så att den vissa tider var värd upp till 1 1/2 pund. 1717 fastslogs att en guinea skulle vara värd ett pund 1 shilling (dvs. 21 shilling mot pundets 20 shilling, idag 5 pence på varje pund), och det har den varit sedan dess.
Själva myntet slogs sista gången 1813 (till Wellingtons armé i Spanien), men fortlevde ganska allmänt till 1971 (då Storbritannien gick över till decimal-pundet från att ha räknat 12 pence till 1 shilling och 20 shilling till ett pund) som ett räknemynt. Det var särskilt använt vid markköp, advokat- och läkarräkningar, finare skrädderiarbeten, konst och för häst- och kreatursköp.
Just en sådan insamling som beskrivs var naturligtvis ett tillfälle då guineas användes istället för pounds; man ville ju inte snåla utan visa sig lite flott och ge bort lite mer än rakt av 5 pund - råga måttet s.a.s. Guineas var en gentlemans sätt att betala.
Än idag används guineas vid t.ex. hästauktioner - hästen köps för ex. vis 5000 guineas, varav säljaren får 5000 pund och auktionären får de överskjutande 5 pencen på varje pund, dvs. i det här fallet 250 pund.
Så guinea är inte ens idag a fancier way of saying pound.
Ordet i sig härrör från att guldet till mynten oftast kom från Guinea (Västafrika); vissa guinea-mynt präglades med namnet på det ställe guldet kom ifrån, om det inte var Guinea.
Guinea användes förr gärna när man beskrev riktigt gyllenblont hår (guinea-gold locks).
Ingela