Jag instämmer med Karl Görans tolkning, och håller med om att det står ..der af sin Mand var indlogeret... Om man nämligen applicerar det märkliga v från var på det ord som var osäkert i dödsorsaken, blir hela dödsorsaken skar Puls aaren over i halsen, alltså ett solklart självmord eftersom några olyckliga omständigheter inte nämns.
Något är ju märkligt med datumen, men hur det än ligger till går uppgifterna att applicera på ett självmord. I kyrkoboken har begravningsdatumet utelämnats; detta helt enkelt för att det inte skedde någon begravning, i egentligen mening. Vid denna tid fick självmördare (eller självspillingar, som de kallades) inte begravas i vigd jord osv., och det var ju denna kristna begravning som var det väsentliga för prästen. Han har alltså gjort helt enligt kyrkolagen. Självmördare kunde istället bli begravda i markskäl mellan två socknar (ingen socken ville ansvara för eventuella spökerier, genom att begrava den döde mellan två socknar skulle den osalige anden bli förvirrad och inte veta i vilken socken den skulle spöka), grävas ner ute i skogen eller strax utanför kyrkomuren, i senare tid även på kyrkogården, dock på särskild plats.
Om man ser till de uppgifter som framkommer i dödboken för Ny stämmer detta också in på ett självmord; att begravningen inte skett på en söndag är helt enligt kyrkolagen. När en självmördare begravdes närvarade ingen präst, bara några få personer (i regel endast de som bar kistan) fick närvara och man fick inte sjunga psalmer. Begravningen skedde i tysthet efter att solen gått ner, och någon s. k. själaringning skedde inte. Många brukade dock passa på att begrava sin anhörige på lördagen, då helgen ringdes in, för att ändå kunna lura till sig en liten klockringning.
Mvh, Markus (som både skriver en uppsats om självmord 1700-1900 och är halvt norsk ).
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy