Kaffebedrägeri?

[Eva Hyenstrand]

I en dödbok från 1807 finns i kolumnen för uppförande en latinsk text som jag blev nyfiken på.  
Det var inte lätt att tyda, men jag tror att det står ungefär:
Famae fait parum  
intagrae; ob fabas
enim coffae, anras (??)
alio erat devecturas
furtim subductas,
male audiit sec-
lerisque poenom
publica (oklart tillägg) pheomina (??)
subiit.
 
De ord jag har fått ut gör mig bara mer nyfiken - Ryktet var inte tillräckligt bra (intakt) med hänsyn till kaffebönor (??) - oklart stycke -  bedrägeri och så något om offentligt straff.
Kan någon hjälpa mig?
Vänliga hälsningar
eva  
 
 
 

[Markus Gunshaga]

Hej Eva!
 
En sån spännande notis! Jag har kikat lite på texten, och kunde göra några kompletteringar. Dock skulle jag gärna vilja se bilden i högre upplösning för att vara helt säker på att jag tolkat rätt, så jag tänkte bara fråga i vilken volym och sida etc. man hittar denna notis?
 
Mvh, Markus

[Eva Hyenstrand]

Spännande!
Den är hämtad ut St Skedvi F:14, bild 40.
Hoppas du kan läsa mer - visst verkar det speciellt?  
eva

[Heikki Särkkä]

Nästsista ordet: ignominia 'skam'.
 
Bilden är för liten för att möjliggöra läsning av av det tillagda ordet.
 
--- coffeae, quas (vilka)---

[Markus Gunshaga]

Ack ja, när man ser dessa latinska notiser i kyrkoböckerna, då kan man nästan vara säker på att det är något snaskigt som prästen ville undanhålla gemene man, och därför skrivit på latin. Jag har nu dissekerat notisen så långt jag kunnat, och till slut ser det ut såhär:
Famæ fuit parum       
integræ; ob fabas             
enim coffeæ, quas a-      
lio erat devecturus       
furtim subductas,       
male audiit sce-  
lerisque poenam                                          
publica [cum?] ignominia                      
subiit.
Jag funderar på om det tillagda ordet kan vara cum, så att han undergått publik bestraffning med skam? Det blir dock lite kaka på kaka, och helt säker kan man nog inte vara innan man har undersökt kyrkoboken i original, eftersom ordet ju är skrivet så väldigt smått.  
 
Min översättning blir i alla fall ryktet var inte tillräckligt orört (Famæ fuit parum integræ); för kaffebönor (ob fabas enim coffeæ), vilka annorstädes förflyttades (quas alio devecturus) [och] genom stöld bortfördes (furtim subductas)..., och sedan får jag sista stycket till offentlig bestraffning skamligen undergått (poenam publica [cum?] ignominia subiit).  
 
Stycket male audiit scelerisque ger mig dock huvudbry. Som jag förstått ska male audiit kunna betyda illa hörd (ökänd), och scelerisque bör komma från scelus, ond gärning / avskyvärd handling / brott / synd. Kanske man då ska tolka det som att han [för denna] illa hörda onda gärning undergick sitt straff?
 
Mvh, Markus

[Urban Sikeborg]

Markus läsning verkar helt rätt. Jag föreslår följande översättning:
 
»Han hade föga god frejd [dvs. namn och ära]. På grund av kaffebönor, vilka han skulle frakta till någon annan och som i lönndom undansmusslats, hade han dåligt anseende [>male audiit>], och han utstod straffet för brottet [i förening] med allmän vanfrejd [>publica ignominia>].»
 
En person som hade dömts till allmän vanfrejd var ärelös. Enligt Fredrik Schrevelius Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-Rätt, vol. 1 (1851) (med historiska tillbakablickar), s. 92 ff, var en person som hade underkastats ärans förlust sedan länge utestängd från alla statens ämbeten, ranger och värdigheter. Detta innebar för adelsmän att de förlorade sitt adelskap; borgare i städer förlorade sitt burskap; den som hade en statlig tjänst förlorade den och kunde inte erhålla någon annan; den som hade en titel förlorade den. Inte heller kunde en ärelös person få vara god man eller avlägga vittnesmål inför rätta. Det innebar att vederbörande inte kunde vara vittne vid kontrakts ingående, vid trolovningar och liknande, och inte heller fick hon eller han stå som fadder vid barndop. Ärelöshet sågs också som laga skäl att förvägra någon att ingå ett begärt äktenskap och en redan gift men vanfrejdad persons äktenskap kunde upplösas av Kungl. Maj:t. En änka som blev ärelös miste sin morgongåva i fastigheter. En person som mot föräldrarnas vilja gifte sig med en ärelös person kunde göras arvlös. En person som lidit ärans förlust tilläts inte heller en ärlig (hedervärd) begravning.
 
Vad gör man väl inte för en kopp kaffe?
 
Hälsningar
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg 2014-05-27 17:18)