Dombok Göta Hovrätt - Jkpg län EVIIAABA:468 (1715-1715) Bild 70

[Peter Wirdemo]

Hej!
 
Jag önskar läshjälp:
 

 
 
 
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAABA:468 (1715-1715) Bild 70 (AID: v323938.b70, NAD: SE/VALA/0382503)

[Anneli Isaksson]

Hej Peter!
 
Cronones Befallnings Man Wählbet.de Johan Lohm angifwer för Tingrätten, huru såsom ett rychte gådt i Bygden, att Ryttaren för Rusthållet Hiällshammar Petter Frisk benämbd, under Smålands Cavalleri Regemente, skall d: 19: sidstledne aug. när Hr Ryttmästar Silfversparres Compagnie samblades här i Wernemo, att gå under med regementet till Skåne; Kullrijdit Bonden Swen Erickson i Hiälshammar, Hwarigenom han skolat döden liutit, emädan han 14: dagar derefter aflijdet, Wärandes bemte Ryttare Petter Frisk genom Hr General Lieutnanten och Gouverneuren Jacob Burenkiölds ordres af d: 2: Decembris 1714: under Wacht hijt försänd, som nu är närwarande. Lijkaledes är den aflednes Swen Ericksons Enkia hustru Ingierd Larsdotter tillstädes, som högel. beklagar sin Mans hastiga frånfälle, sägandes sig icke kunna tillwijta Ryttaren hafwa med Willja kullrijdit den döda, utan allenast begärer, Rätten wille här öfwer ransaka och dhe tillstädes warande Wittnen edeligen afhöra. ........
 
Vänliga hälsningar
Anneli Isaksson

[Anneli Isaksson]

Fortsättningen
 
Ryttaren Petter Frisk förklarar sig att när han tillijka med dhe andre af Compagniet war kommen hijt till .....(?) platsen Wernamo d: 19: Aug. och Ryttmästaren den dagen intet kom till Compagniet, bad den döda Swen Erickson och des Swåger Jacob Pärson, att som Ryttaren nu skulle marchera bort, han wille föllja dem hem öfwer natten, då dhe bägge gingo föruth, och han töfwade, en liten stund efter, men som hästen hade stått heela dagen, begynte han så fort springa med honom, när han satte sig på, att han intet förmåtte hålla honom, och när han hinde dem som wore föruth höll han hårdt på betselet att hakerädian brast af, men icke des mindre hölt hästen sitt streck i fullt språng ända fram, och wid det han reed Swen förbij föll han omkull och hästen stupade så att Ryttaren föll ett långt stycke fram för hästehufwudet och bröt sig i hallsen att han öfwer 14: dagar hade ondt deraf, Contesterandes högel. att om den döde Swen Erickson skulle härmed alt fått någon ....(?), som det är skedt utan ringaste dess förwållande.
Rätten framkallade dhe hijtstämde wittnen Nl. Giästgifwaren Mathias Hultgreen och Swen Jonson i Nöbbeled, hwilka utan Exeption aflade dhen wanlige wittnesmåls Eeden; och berättade Mathias Hultgren först särskillt, att han wid samma till fälle d: 19: aug. war här i Wernemod med Ryttare, och kom om Aftonen i Sohlegången in i Lillegården, deräst Ryttaren Pähr Frisk och den döde Swen Erickson sutto för honom i Stugan och drucko ett stoop öhl, då han hörde Swen Ericksson bedja Ryttaren föllja sig hem öfwer Natten, på det han icke skulle kasta något på sig onödigt, efter Hr Ryttmästaren än dock icke war kommen, hwarmed Ryttaren sade sig wara nöjder.  .........
 
Vänliga hälsningar
Anneli Isaksson

[Anneli Isaksson]

Mer
 
Elliest förnam han intet annat än alt godt wara dem emillan, derpå gick Vittnet uth igen, och weet således intet huru wijdare passerade. Inkallades Swen Jonson i Nöbbeled, som giorde fölljande berättelse, att när han d: 19: aug. om aftonen i skymbningen reed hem från Wernamod, hinde han under wägen Ryttaren Frisk och Swen Erickson tillijka med Jacob Pärson i Hiälshammar, och såg huru som Ryttarens hustru Britta Swensdotter satt på backen och hade Swen Ericksons hufwud i knäet på sig, då hustr. bad wittnet hielpa Swen Erickson på hästen, hwilket han tillijka med Jacob Pärson giorde, och när Swen war kommen i Sadelen satte Wittnet sig baak till och höll honom om lifwet, och såleds förde honom till Nöbbeled, och sedan han jämte sin hustrus tillhielp hade burit honom in i stugan, lade dhe kläder på en bänck och honom der uppå, Men som han intet tahlade, utan det kraslade i hallsen på honom, skickade dhe bud efter sin granne Turd Håkansson, som med flere af byefolcket kom dijt, dhå dhe wände Swen Erickson på sijdan, hwarefter han begynte att kasta up, som war mehrandels dricka, derpå kom Jacob Pärson eftergångandes och hade med sig Swen Ericksons hatt, handskar och kiäpp, och bad Swen wille stiga upp och gå med sig hem, Men Swen förmådde intet swara honom något ord, En stund der efter sedan wittnet och huusfolcket lagt sig, röde Swen på sig och föll så i gollfwet, då wittnet stod upp och bäddade under honom på golfwet, där han blef liggiande till dagningen, så Swen skräcklade up af golfwet och bort mot dörren, och wittnet gick straxt up uhr sin Säng och fattade uti honom, frågandes hwart han wille taga wägen, om han wille gå uth eller intet, hwartill han swarade allenast dhet ordet dher, så hiälpte wittnet honom uti En Säng, Men han wille intet liggia stilla, utan åter gick upp igen och lade sig på en tafla wid öppen, kastandes armarna öfwer hufwudet, då Vittnet lade en hyende under hufwudet, på honom, sedermehra steeg han åter upp af taflan och skiöt henne ifrån Bordet och satte sig der på deräst han blef sittiande så länge Wittnet war inne som gick bort till en annan gård att smedia och kom intet tillbakars förr än wid Middag tijden, då Swens hustru Ingerd Larsdotter och Jacob Pärson wore kommen dijt, och hustruns sade till honom, Swen kiänner i Mig? hwar på han swarade, hwad will du mig, så förde hustrun honom hem med sig deri från till Hiälshammar sägandes wittnet att Swen war blodigar på högra örat, och blodet ståckat i örat, elliest war huuden af, öfwer ena ögat på honom, wettandes ingen owänskap warit Ryttaren och honom emillan, Eller om aftonen hörde tahlas annat, än Swen Erickson hade fallit af hästen och slagit sig.
Swågeren wid den döda, Jacob Pärsson i Hiälshammar som warit med i föllje när detta sig tilldragit, berättade utom Eedh, att han tillijk med dhen döde Swen Erickson kiöpte någre stop öhl åth Ryttaren Petter Frisk, dem dhe tillhopa uthdrucko, efter han skulle Marchera bort, och således wore något drukne hwardera, Och emäden Hr Ryttmästaren intet kom den dagen dhe hade sitt randevou, budo dhe Ryttaren föllja sig hem öfwer Natten och icke liggia qware i Wernemo, att kåsta något på sig, som och skiedde, Men när detta sig tilldrog, att Ryttaren red om kull Swen Erickson, kan han intet i druckenheeten minnas eller weet huru det passerade, för än Ryttaren om Morgon sade att han hade rijdit omkull Swen Erickson under hemwägen, som giorde honom myckit ondt, sägandes ytterligare på tillfrågan att han intet troor Ryttaren Petter Frisk har giordt detta med Willja, efter dhe alldrig warit oense, desutan säger han, att hästen är mycket stijfmundter och swår att hålla. På tillfrågan om något wijdare af parterne war att påminna, swarade Enkian hust Ingierd Larsdotter att hon här wid icke något Widjdare har att andraga, utan hemskiuter, saken till Rättens godtfinande.   .........
 
Vänliga hälsningar
Anneli Isaksson

[Anneli Isaksson]

Det sista
 
Ryttaren Petter Frisk haar eij heller något wijdare att anföra, utan upwijsar en Cautionsskrift af åthskillige dannemän underskrefwen, att han icke skall afwijka eller Rymma, utan afwachta laga domb, daterat d: 14: Decemb: 1714: som exhiberades. aa
 
Resol. Såsom Kongl. Maijts förordning af d: 9: Martij 1683: huruledes och hwad wid General och Regementsrättaren under des Militie hållas och i acht tagas bör, uti d: 17: puncten exprese dicterar, att det sig tilldrager tå Kongl. Maijts krigsfolck är i fäldt, gvarnizoner, commenderat på arbete eller i Marche gegrepne under flijgande fahnor och på Regements eller Compangie möten, skall sådan afhielpas af krigsrättaren och detta, hwad sig med Ryttaren Petter Frisk tilldragit, är af en sådan beskaffenheet, Tij kan tingRätten icke wijdare sig här medh befatta än denne ransakning den högtde Regements Rätten öfwersända, som lärer draga den försorg att saken med laglijkmätigt slut blifwer afhulpen.
 
Vänliga hälsningar
Anneli Isaksson

[Peter Wirdemo]

Oj! Stort tack Anneli för denna mycket välgjorda hjälpen!  ... detta var verkligen oväntat!