Sankt Anna, födda 1710

[Lennart Almkvist]

Hejsan!
Sist på födelsenotisen 13 feb 1710 (vänster sida spalt 2 överst) för Anders, son till Raal Bengtsson etc, står en kommentar som åtm. delvis är skriven med grekiska bokstäver, men verkar sluta med latin. Det börjar med ett sammanskrivet NB, Nota bene förmodar jag. Är det någon som har id?er om vad det står / handlar om?
 

gid 242.38.38100
Tacksam för synpunkter / Lennart

[Lennart Almkvist]

Här är bilden lite större:

[Leif Gson Nygård]

Hej Lennart!
 
Med Cavallins Latinskt Skollexikon tillhands har jag försökt tyda orden efter NB (Nota Bene):
 
Först ser det ut som en romersk 2:a (II) utan vågrät streck under. Därefter tycker jag det står Cesouseped[e]s. Kan syfta på Cecropides (= myt. personnamn, Atens grundläggare). Därefter Pt, förkortning för Pater (= fader). Sedan Ei. cor, vilket kan vara en förkortning av Ejuculor (= kasta; slunga ut) eller Ejicio (= utkasta; driva ut). Och det sista ordet rigeati

• som kan vara liktydigt med rigeo (= vara stel; stelhet) eller rigatio (= vattnande).

 
Som en mening kan det alltså stå någonting i stil med: Cecropides fader driver ut stelheten.
 
Uppmärksammar vittnet ovanför, Anders h: (hustru) Anna Blindögd. Kanske det har någonting med detta att göra?  
 
Prästen ber att hon ska bli botad från blindheten och fäller då dessa ord, som han sedan inskriver i födelseboken.
 
Eller också att - om man utgår från att sista ordet syftar på rigatio (= vattnande) - det har med dopet att göra. Kan då lyda: Cecropides fader kastar ut (dop)vattnet.  
 
Prästen kanske inte uttrycker sig så vid dopet - det rimliga vore väl att han döper barnet i Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn (och inte en mytologisk persons namn?!) - men noterar detta i födelseboken (av någon anledning?).  
 
Ja, det var i alla fall ett försök till tolkning.
 
God natt!
 
Hälsar Leif

[Anders Berg]

Står det verkligen Blindögd? Jag tycker det kan stå h: Anna i Blinseryd eller något liknande ortnamn.

[Maud Lindeberg]

Hej!
 
Lite väl fantasifulla tolkningar! Man ska nog akta sig för att tolka via lexikon utan någon språkkunskap. Hoppas någon med lite kunskaper i grekiska och latin kan rycka in! Och någon som har tillgång till originalet, eftersom det trots förstoring syns väldigt dåligt.
 
Mvh, Maud

[Leif Gson Nygård]

Maud,
 
Som jag skrev i mitt inlägg, är detta ett försök till tolkning. Det kan naturligtvis vara helt galet.
 
Skulle jag därmed akta mig från att ge ett förlag? Nej, varför det? Jag anser mig, efter 11 års kykoboksläsning, ha vissa kunskaper i latin. Och vet man begynnelsebokstaven (eller flera) i ett ord, kan man ha god hjälp av nämnda lexikon vid uttydningen. I alla fall när det gäller enskilda ord och korta meningar. Det är min erfarenhet.
 
Jag hoppas naturligtvis, liksom du, att någon riktigt kunnig i latin skall komma Lennart till undsättning. Men om inte detta sker, kanske Lennart i alla fall har fått något att spinna vidare på och ev. kan visa någon expert vid tillfälle för utlåtande?  
 
**************************************************************************************************
Hej Anders!
 
Du kan ha rätt i att det står någonting liknande Blinseryd. Tycker bara 'i'-et ser lite malplacerat ut.  
 
Prästens notering måste ändå röra antingen personerna omedelbart ovanför eller barnet som döps. Jag kan inte annars förstå varför han skriver ett 'Nota Bene' just där.  
 
Och det stämmer bättre eftersom jag nu är ganska säker på att sista ordet faktiskt är rig[e]ati

• , vilket betyder vattnande. Och då har jag svårt att se att meningen ska syfta på någonting annat än dopet.

 
Mvh / Leif

[Lotta Nordin (Lotta)]

Jag kan inte annat än att hålla med Maud. Texten måste ju rimligen ha någon vettig betydelse i sammanhanget. Att en mytologisk persons far skulle ha kastat ut dopvattnet vid ett dop i S:t Annas församling 1710 är inte särskilt rimligt (även om det onekligen skulle ha varit en bra anledning till att skriva ett NB i dopboken)
 
Jag håller också med Anders, det står inte Blindögd, det står Blinswik= Blindsvik idag. Ordet blindögd har jag aldrig sett.
 
Mvh//
Lotta

[Heikki Särkkä]

Vad gäller det grekiska ordet tycker jag det står
predthusere-s (- står för en oläsbar bokstav).
 
Någon med en grekisk kanske kan hälpa vidare.

[Heikki Särkkä]

Någon med en grekisk ordbok kan kanske hjälpa vidare ville jag säga.

[Leif Gson Nygård]

Om första ordet är grekiska - vilket jag inte uppmärksammade först - är det rimligt att det står just Cecropides eller i vart fall åsyftar det namnet (= Atens grundläggare).
 
Vore intressant att veta vad prästen som skrivit detta heter. Han kanske har samma namn som fadern till Atens grundläggare?
 
I så fall uttalar han indirekt sitt eget namn när han döper barnet, vilket inte låter orimligt.
 
Mvh Leif

[Bengt-Göran Nilsson]

Det verkar väl vara en trolig förklaring att prästen noterar vem som döpt barnet, dvs han själv?

[Leif Gson Nygård]

En korrigering till inlägget ovan:
 
Namnet som åsyftas är snarare prästens medhjälpare vid dopet (som då skulle bära samma namn som Cecropides fader).
 
För när jag får fundera en stund på saken, är det mindre troligt att han skulle uttala sitt eget namn (låt vara indirekt med ett icke världsligt namn i egenskap av sitt ämbete). Varför skulle han i ett 'Nota Bene' upplysa om att han har döpt barnet? Dopet är ju en del av hans ämbetsutövning. Det behöver han inte ange särskilt.
 
Att han nu har skrivit detta, måste alltså baseras på någonting speciellt. Och det jag kan tänka mig är en medhjälpare - kanske annan kyrklig person, barnets fader eller någon av de manliga vittnena? - som får förtroendet att stänka vatten på barnets huvud vid dopfunten. Prästen håller naturligtvis i förrättningen, men överlåter denna avgränsade (men ack så betydelsefulla och andäktiga!) uppgift åt medhjälparen. Och sedan noterar han denna avvikelse från sina vanliga rutiner i födelse- och dopboken.
 
Om min uttydning i ö överenstämmer med sanningen (eller snuddar därvid), anser jag att denna slutsats är fullt rimlig.      
 
Mvh Leif

[Anders Berg]

Sista ordet läser jag consignati. Som latinsk analfabet har jag ingen aning om det är ett rimligt ord i sammanhanget, men en sökning på Google ger 29 träffar på italienska sidor med historiskt innehåll, och någon faktiskt på latin ser det ut som.

[Lotta Nordin (Lotta)]

Det här står i NE om Cecrops/Kekrops (inte Cecropides, det kallades hans barn):
Kekrops [k3?-], i grekisk myt Athens förste kung, född ur den attiska jorden (eller i Egypten eller på Kreta); från midjan och nedåt hade han ormgestalt.    
 
Lite svårt att hitta faderns namn kanske......
 
Om prästen skulle noterat att han hade en medhjälpare vid dopet, varför skrev han då på grekiska och latin? Och varför har ingen annan liknande notering?  
 
Kyrkoherden i S:t Anna hette Johan Wallman, tillträdde 170(3) och avled 1730-03-17.  
 
Jag har också tytt det sista till consignati, men inte heller jag kan latin.

[Lennart Almkvist]

Tack för alla kommentarer!
Då bilden är lite svårläst (via genline) letade jag fram min gamla mikrofilm, som jag för länge sen klippte upp och monterade i diaramar för att kunna se på väggen . Och här är foto av texten därifrån, negativ bild:
 
 
Lotta har rätt i att sista dopvittnet bodde i 'Blinswjk'. Och Anders i att sista ordet är 'consignati'. Det har väl med bevittna att göra. Det 'grekiska' ser ut att börja med pi.
 
Prästen hette Daniel Wallman, här 1702-30.  
Mvh Lennart

[Anders Berg]

Gammal hederlig mikrofilm kommer till heders! Orten syns här tydligt.
 
Eftersom språkexperterna lyser med sin frånvaro, kan man väl få fortsätta nysta. Första ordet ser ut att börja  
 
pi-rho-alfa-delta-theta
 
som transkriberas till pradth.

[Lennart Almkvist]

Bilden blev visst lite stor. Lotta, jag såg inte ditt inlägg när jag skrev mitt. Anteckningen bör ha något sammanhang med dopnotisen, men varför skriva på de här språken. Ville han stila eller dölja något?  
 
Föräldrarna var vanliga torpare. En liten möjlighet finns att den kan avse följande notis, här är föräldrarna frälsebönder, men jag tror inte det.
 
Anders, pradth låter intressant. Kan det en bit fram stå 'St Hi:', Sankt något. Är det ytterligare ett dopvittne?

[Lennart Almkvist]

Man ska kolla sina uppgifter . Prästen var Johan Wallman som Lotta skrev, inte Daniel. Det var en son som hette Daniel, också präst.
 
Latin consignare tycks ha betydelsen försegla, verifiera, intyga, sigillera etc. Se även SAOB konsignera.

[Heikki Särkkä]

Instämmer i vad Anders Berg säger med undantag av tredje bokstaven, som jag inte kan säga något säkert om.  
Consignati köper jag också.

[Urban Sikeborg]

Jag läser ordet pr?thuser?s, dvs. pi-rho-omega osv. Att det är omega som kommer efter rho är jag rätt övertygad om. Ordet i sig lär inte betyda något. Men jag skulle gissa på att den lärde prästen inte var mer lärd än att han skrev fel och glömde ett t: pr?thuster?s. Vilket är en adverbform av pr?thusteros, som betyder den första sist och väl syftar på consignati. Kanske ska det tolkas som att prästen skrivit in faddrarna i fel ordning. (Kunde ha sin betydelse om man var van vid att skriva in gudmodern först, exempelvis.)
 
Bara ett förslag.

[Urban Sikeborg]

Rättning: Den sista först ska det naturligtvis vara!

[Lennart Almkvist]

Urbans läsning och förslag är klart intressanta, och man kan ana samband med notisen. Jag misstänker att det som står mellan pr?thuster?s (utan andra t) och consignati också är väsentligt för tolkningen.
 
Jag har tidigare sett på Wallmans  födelsenotiser, men har inte gjort nån närmare undersökning av faddrarna. Men mitt minne av dem är att han aldrig angav vem som bar barnet, och att män i regel nämns före kvinnor. Ofta var två kvinnor vittnen och en angiven som hustru. Men ibland förekom flera gifta kvinnor. Naturligtvis är det möjligt att den först nämnda kvinnan är den som bar barnet, och att det kan vara denna ordning som här rubbats.
 
Men jag skulle förr tro att det är notisernas ordning som är i olag. Barnet i denna notis döptes den 15/2, nästa två döptes den 13/2. Alltså ej kronologiskt infört. Det har Wallman faktiskt anmärkt på någon gång. De saknade orden i mitten skulle då kanske ha med detta att göra.

[Urban Sikeborg]

Nu när jag haft mer tid att titta på bilden skulle jag tolka de efterföljande orden som filii consignati, så att hela uttrycket skulle bli prôthus[t]erôs filii consignati. Consignatus betyder visserligen intyga och besegla, men det användes också under medeltiden i betydelsen överlämna. (Källa: Glossarium till medeltidslatinet i Sverige)
 
Just i kyrklig betydelse kan det också användas för överlämnande i dop. Jag hittade på nätet en text av Thomas av Aquino (De summa Trinitate et fide Catholica) där det bl.a. sägs att Christo per Baptismum sumus consignati. I min översättning: Vi är överlämnade till Kristus genom dopet.
 
Eftersom jag tolkar filii som nominativ pluralis av filius (barn, son) så är mitt förslag är att texten i kyrkboken ska förstås: barnen överlämnade [till dop] med den sista [av de tidigare angivna barnen eller faddrarna?] först.
 
Ser fram emot synpunkter och kritik.

[Urban Sikeborg]

Lennart hann före mig :-) Hans kommentar att födelsenotiserna hade införts i olag kan nog förklara notisen i kyrkboken; det skulle alltså vara de födda barnen som avses med den sista först, inte faddrarna.

[Leif Gson Nygård]

Det var en bra förstoring! Håller naturligtvis med betr. ortnamnet och sista ordet, consignati.  
 
Urbans och Lennarts tolkning har sedan betydligt bättre bärighet än min. Tveklöst är det så. (Ska nog vara försiktig att ge mig på tolkning av grekiska i fortsättningen. Det språket är inte min starka sida, märker jag!).
 
Trevlig kväll!
 
Hälsar Leif

[Lennart Almkvist]

Urban, det låter ju helt rimligt med filii som mellanord, och läsningen stämmer tycker jag. Consignatus kunde kanske även användas i betydelsen döpa, som ju var ett överlämnade av en hedning till gud. Filii consignati = de döpta barnen. Eller menar han de inskrivna notiserna?

[Urban Sikeborg]

Leif: Sådana här spörsmål får man lösa med förenade krafter och alla förslag har sitt värde, på ett eller annat sätt. Ju fler som vill hjälpa till, desto bättre :-)
 
Lennart: Jag är inte riktigt säker på vad överlämnande syftar på här. Vid dopet så lämnade ju formellt gudmodern över barnet till dop och kristendom, som det hette, så det kan eventuellt vara det som åsyftas.
 
Frågan varför prästen här använder ett till synes så udda grekiskt ord tror jag hänger ihop med att neutrumformen prothusteron (eller latiniserat prothysteron) användes som beteckning för ett retoriskt grepp - om jag inte är helt ute och cyklar - och retoriken var ju ett dominerande inslag i den tidens utbildning. Det kan vara där han snappat upp uttrycket.