Wikipedia:
Lantvärn är en äldre form av värnplikt. I Frankrike uppstod värnplikten som en förutsättning för Napoleon I:s massarméer, och regeringar runtom i Europa provade snart olika varianter av det franska systemet. År 1808 när Ryssland anföll Finland, som vid den tidpunkten var en del av Sverige, var Sveriges reguljära armé i stort behov av förstärkning.
En förordning om att upprätta ett lantvärn inrättades och plikten omfattade ogifta män i åldrarna 18 till 25 år, men med undantag för stora grupper, bland annat studerande och bönder med eget jordbruk. Lantvärnet kom att bestå av cirka 30 000 man.
Lantvärnet var dåligt utrustat och bestod av unga män som ryckts iväg från sina hem för att strida i ett krig långt borta. Den dåliga utrustningen och den ringa erfarenheten från krig gjorde att lantvärnet led stora förluster och lantvärnet blev heller aldrig någon stor succé.
De tunga erfarenheterna från lantvärnet gjorde att bönderna misstänksamt bromsade alla ansatser till gemensam utskrivning vilket i slutändan fördröjde den allmänna värnpliktens införande i Sverige.
Tillägg av ET: den dåliga utrustningen och inga tält att sova i, gjorde att väldigt många blev sjuka, och när de sedan kom hem (om de gjorde det), så smittade de ner hemtrakten och många, särskilt barn och gamla, dog. Detta kallades för lantvärnssjukan. I dödböckerna för 1808-1810 kan man se att många dog av rödsot, vilket i detta fall var en variant av lantvärnssjukan.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy