Odensvi C 1, Sockenstämma prot. Sid:32 bild:26

[Marthina Linder]

hejsan
[använder riksarkivets svar.ra]
 
Jag underar om någon skulle kunna förklara symbolerna på denna bild, dvs symbolerna efter namnen på de medverkande i sockenstämman?
[ Odensvi kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/VALA/00288/C/1 (1633-1681), bildid: C0028381_00026 ]
 
 

[Mats Pettersson]

Det är s k bomärken, dvs ett tecken som består av en eller flera linjer i olika kombinationer. Fungerade som namnteckning för icke skrivkunniga bönder. Det påstås att de ibland historiskt vuxit fram ur runalfabetet. I detta fall överenstämmer Måns Franssons bomärke med R-runan i futharken.
Mats

[Bo Persson]

Någon Måns Fransson finns inte bland undertecknarna, men väl Måns Svensson i Gällerstorp, vars bomärke överensstämmer med runan m.

[Marthina Linder]

Hejsan Mats och Bo.
Tack så mycket för svaren, intressant att veta.
Vet ni även om bomärkena var unika per individ, så de skrev under med samma märke även om de bytte gård, eller var det ett gårds specifiktmärke? Dvs at symbolen efter östen hör till hysinge eller hör till honom?

[Mats Pettersson]

Hej!
Håller med om Swensson, dåligt av mig. Men jag undrar ändå om inte hans runa är den magiska R-runan eller Älg-runan som ingick i den urnordiska futharken (Rz) och då uttaldes som s k palatalt R. Detta läser jag om R-runan Algiz grundbetydelse: Älg Skydd. En drivkraft att skydda sig själv och andra. Att värja sig mot fienden, mot det onda
 
Det vanliga var nog att bomärket följde gården, åtminstone på senare tid. Tuve Skånberg som forskat om den skånska traditionens bottynande skriver: ... vid denna tid, bomärkesbrukets nedgång och successiva försvinnande, ärvdes inte alltid bomärket från far till son, såsom fallet torde ha varit bara någon generation tidigare.En nytillträdd bonde kunde anta som sitt och sin nya gårds bomärke, det bomärke som brukats där av hans företrädare, vilken, som vi nämnt, inte sällan var hans svärfar. Och det är ju inte så konstigt; bomärkenas magiska och identitetsbärande karaktär hade bleknat bort, och nya generationer tyckte det var besvärligt att märka om varenda skål och redskap när de tillträdde ett nytt arrende.
Mats

[Marthina Linder]

tackar, återigen.