Outnyttjat arkiv med många personuppgifter 1850-1929

[Per]

Vill härmed göra reklam för Karlshamns Lasarettsarkiv! Här finns massor av offentliga personuppgifter fram till 1929 då sekretessen lägger lock på arkivet. Namn, åldrar, sjukdomar, arbetsgivare, korrespondens om patienter mm ligger här och väntar. Handlingar om staden Karlshamn finns också. Arkivet är förtecknat och arkivförteckning finns i arkivet. Nyckel kvitteras ut i tel.växeln. Ansvarig för arkivet är SolBritt Svensson på Blekingesjukhuset i Karlskrona. Men hon vet inte mycket om innehållet. Det finns även ett Lasarettsarkiv i Karlskrona som är ännu större, det börjar 1760 och går fram till sekretessgränsen 1929. Här hittar du bla sjuka båtsmän, handlingar om Blekinges befolkning i stort och smått. Arkiven är sprängfyllda med information. Har du anor som haft TBC? Då finns även Furs sanatoriearkiv i Karlskrona Lasarettsarkivs lokal.
Arkiven finns i respektive sjukhus. Ta tillfället i akt!

[Jörgen Tollesson]

Rubriken Outnyttjat arkiv med många personuppgifter 1850-1929 lockade mig till läsning, även om jag inte har några förfäder i Blekinge (åtminstone inte under den tidsperioden). Men när jag tar del av innehållet ryser jag, för att uttrycka det milt.
 
Nyckel kvitteras ut i telefonväxeln!!! Det kan väl ändå inte vara möjligt att besökare kan få härja fritt på egen hand i ett sjukhusarkiv? Jag tänker då inte i första hand på den röra som kan uppkomma. Alla handlingar är väl inte på rätt sida sekretessgränsen? (F ö är väl 70 år en för kort sekretesstid för sjukhushandlingar. Alla dör ju inte inom 70 år från sitt första läkarbesök. Namn, åldrar, sjukdomar, arbetsgivare, korrespondens om patienter mm ligger här och väntar...)
 
Jag hoppas innerligt att jag har missförstått det hela!

[Per]

Vill härmed påpeka att arkivets tillgänglighet och öppethållande är ett beslut taget över mitt huvud av sjukhusförvaltningen i Karlskrona. Högst ansvarig för arkiven inom Blekinge läns landstings sjukhus är Aldor Fransson. Det är som sagt till att kvittera ut nyckel i tel.växeln för att sedan fritt roa sig i arkivet. Sekretess och allmän ordning i arkivet hotas genom denna felaktiga öppenhet. Denna öppenhet tillika slapphet är ett resultat i sjukhusförvaltningens spariver, att inte anställa någon arkivarie på heltid som ser till att gällande regler och förordningar följs inom arkivområdet. Klagomål på arkivens skötsel bör således ställas till Aldor Fransson å Blekingesjukhusets förvaltning i Karlskrona.

[Antti Alfthan]

Jo, jag faktiskt ryser av tanken att alla de hundratals 90-åringar som besökt sjukhus i sitt ungdom i Blekinge nu har intimitetet hotad gällande arbetsgivare mm. av opålitliga släktforskare.
Det finns likadana tillfällen vid små församlingar då pastorn helt blåögat litar på forskaren och har kaffe i kammaren medan främlingen kunde - ja, göra vad som helst i kyrkoarkiven. Inte så ofta numera.  
mvh
Antti
från vilda Finland

[Jörgen Tollesson]

Till Antti Alfthan:
 
Ursäkta, om jag har missförstått dig - men var detta ett försök att vara ironisk? Att dagens 90-åringar får sin ungdoms arbetsgivare avslöjade är ju inte precis det som får en att rysa.
 
Det handlar ju om det allra mest privata: ... sjukdomar, ... korrespondens om patienter m m ligger här och väntar!

[Bernt Johansson]

Jörgen, varför ryser du?
Är inte offentlighetsprincipen bra? Det kan tyckas hemskt att 70 år är sekretessgräns, men det samma gäller kyrkbokföringen. Det kanske framgår att ens föräldrar inte är de man trodde?
Ok, om man i sin ungdom i slutet av 1920-talet fick läkarutlåtande om sin fysiska ohälsa så kan jag hålla med om att det är magstarkt om det kommer ut - men jag vill påpeka att detta under förutsättning att det är kränkande uppgifter och om sjukdomar är kränkande i dagens Sverige så undrar jag vad det är för samhälle vi lever i?  
Religiös intolerans och skvaller om kroppsliga defekter hör inte hemma i en demokrati.  
Givetvis bör sjukhushandlingarna tas omhand av en arkivarie som får handleda forskare och överblicka vad som bör visas och inte visas i värsta fall om det kan komma person till skada.

[Per]

Denna sajt kommer inom kort att raderas.

[Jörgen Tollesson]

Till Bernt Johansson:  
 
Är inte offentlighetsprincipen bra?, frågar du. Självklart! Den är en förutsättning för demokrati, d v s att vi ska kunna granska vad myndigheter och politiker har för sig.
 
Men myndigheterna samlar också på sig en massa uppgifter om oss enskilda medborgare, uppgifter som egentligen inte har med deras myndighetsutövning att göra. Allt detta åker med av bara farten när det gäller offentlighetsprincipen, bara för att det är handlingar som har upprättats hos eller inkommit till myndigheten, för att citera tryckfrihetsförordningen.
 
När vi läser dessa handlingar så granskar vi inte myndigheter och politiker - vi kikar in i grannens nyckelhål!
 
Om sjukdomar är kränkande i dagens Sverige så undrar jag vad det är för samhälle vi lever i, skriver du. Men vem är det som ska avgöra vad som är kränkande? Och varför måste det vara över huvud taget vara  kränkande för att sekretessbeläggas? I ett anständigt och civiliserat samhälle borde varje medborgare själv få avgöra vem som ska få ta del av hans mest privata angelägenheter!
 
Observera att det inte handlar om att vi släktforskare ska hindras att få ta del av uppgifter om våra döda förfäder. Det handlar inte ens om att anhöriga ska få granska handlingar om nu levande personer, t ex för att få reda på vem som är ens egentliga föräldrar. Det handlar om att vem som helst kan snoka i nu levande personers sjukjournaler!
 
Svaret på din första fråga är alltså: Självklart är offentlighetsprincipen både bra och nödvändig! Men måste allt vara offentligt bara för att allt inte är hemligt? Finns det inget mellom rännedrida och häfta?, som vi säger i Bohuslän.
 
PS! Observera att offentlighetsprincipen inte gäller för patientjornaler hos privatläkare, bara för dem som kommer till den offentliga vården!

[Jörgen Tollesson]

Till Per:
 
Varför ska denna sida raderas?
 
När är inom kort?
 
Varför är det du och inte Håkan Skogsjö som meddelar detta?

[Bernt Johansson]

Kan ni ge mig ett exempel på vad privata angelägenheter är?  Det kan tyckas som om den postmoderna människan tar sig alltför många rättigheter och glömmer sina skyldigheter mot både sina kära och det demokratiska samhället. Vi är samhällsmedborgare och inga Lonesome-Cowboy-typer som vi 40-talister oftast målas upp som. Offentliga uppgifter ska vi slå vakt om likaså de uppgifter som bör förvaras så att de ej når en större krets. Vad gäller Säpos sekretess-bestämmelser har de ju ruckats på. Personer som stämplats som farliga för staten har fått reda på vad som registrerats om dem, men däremot har inte allmänheten fått reda på det. Kanske ska då även den enskilde personen få se sina sjukhusjournaler öppna för att bedömma vad som skrivits om en? Kanske även om föräldrarnas eller syskonens? Ärftliga sjukdomar kanske kan hindras i sin linda? Ett tankeexperiment.

[Jörgen Tollesson]

Till Bernt Johansson:
 
Hur kan du be mig ge dig ett exempel på vad 'privata angelägenheter' är?! Har du inte förstått vad det är som diskuteras på denna sida? Sjukhusjournaler! Om inte innehållet i en sådan är en privat angelägenhet, så vet jag inte vad en privat angelägenhet är!
 
Och hur kan du dra in SÄPO:s sekretessbestämmelser i detta? De har ju ruckats på, säger du. Ja, några av alla tusentals registrerade har fått se sina EGNA akter. Men när det gäller sjukjournalerna så är de ju tillgängliga för ALLA när arkivnyckeln kan kvitteras ut i telefonväxeln. Var finns likheten?
 
Kanske ska då även den enskilde personen få se sina sjukhusjournaler öppna för att bedömma vad som skrivits om en?, skriver du. Ja, självklart! Men måste ALLA få ta del av dem bara för det?
 
Vi är samhällsmedborgare och inga 'Lonesome-Cowboy-typer', säger du, och talar om våra skyldigheter mot det demokratiska samhället. Att acceptera att sjukjournaler är offentliga?!?! Är det en skyldighet mot det demokratiska samhället? Man tar sig för pannan!
 
Har man åsikten att de enskilda individerna inte räknas, att vi alla bara är en del av flocken, utan rättigheter, bara skyldigheter - ja, då har man en människosyn som inte så lite påminner om stöveltrampande regimer öster och söder om oss för inte alltför länge sedan!
 
Jag ser ingen större mening med att fortsätta den här debatten. Jag säger som Ingemar Stenmark en gång sa till en enveten reporter: Hä ä int nå mening å förklar för en som int begrip!

[Håkan Skogsjö]

Den frågeställning som denna diskussion glidit in på, nämligen vid vilken gräns offentligheten i ett öppet samhälle blir ett hot mot den personliga integriteten, är mycket intressant och väl värd att diskuteras, särskilt bland släktforskare. En sådan diskussion bör dock kunna föras utan att man påstår att ens meningsmotståndaren har »en människosyn som inte så lite påminner om stöveltrampande regimer öster och söder om oss för inte alltför länge sedan». Sådanat sänker tyvärr debatten till en nivå där den inte hör hemma, särskilt som ämnet är komplicerat och snarare kräver ödmjukhet och eftertanke än hetsiga utfall.

[Jörgen Tollesson]

Håkan Skogsjö!
 
Om du citerar mig, så kanske du kan citera HELA meningen:
 
Har man åsikten att de enskilda individerna inte räknas, att vi alla bara är en del av flocken, utan rättigheter, bara skyldigheter - ja, då har man en människosyn som inte så lite påminner om stöveltrampande regimer öster och söder om oss för inte alltför länge sedan.
 
Du citerade bara den sista delen - efter tankstrecket. Men inte den första delen, vilken åsikt som gör att man kan sägas ha en sådan människosyn. Den saken är naturligtvis inte en fråga om VAR man anser att sekretessgränsen ska gå, antal år eller grad av känslighet i uppgifterna. Men om man över huvud taget inte accepterar att det finns några privata angelägenheter, att det är vår skyldighet som samhällsmedborgare att finna oss i att våra allra mest privata uppgifter är offentliga, ja, då är det ju ett faktum att detta inte så lite påminner om... o s v.
 
När du nu ändå kommenterar denna debatt, så kanske du också kan säga några ord om Per påstående ovan att denna 'sajt' inom kort kommer att raderas och mina tre frågor till honom med anledning av det.

[Håkan Skogsjö]

»...snarare kräver ödmjukhet och eftertanke än hetsiga utfall.»

[Jörgen Tollesson]

Håkan Skogsjö!
 
Jag sa vad jag ansåg att Bernt Johanssons åsikter påminde mig om, och du kallar mina åsikter hetsiga utfall...
 
Redan i mitt sista inlägg till Bernt sa jag att jag inte såg någon mening med att fortsätta denna debatt, och din ödmjuka kommentar har inte fått mig att ändra den uppfattningen.
 
Men du kanske skulle kunna kommentera Pers tal om radering? Eller var mina frågor till honom också hetsiga utfall? Det är väl ändå redaktören som avgör vad som ska raderas?

[Maj-Britt Sundin]

Jag kräver att ni snarast slutar tjafsa. Och TACK till Per som meddelat att detta arkiv finns.
Tjafsa får ni göra någon annan stans annars förstör ni hela idén med Anbytarforum.
Maj-Britt Sundin

[Per]

OK! Jag har försökt att hålla mig utanför, men...
Snälla rara - min tanke med denna sajt var att göra reklam för de riktigt gamla handlingarna i arkivet, de från 1760 och fram till sekelskiftet 1800/1900. Hur många arkiv finns det i Blekinge län där du som forskare kan hitta unika handlingar om medicinsk utveckling samt hitta handlingar om allmogens sjukdomsbilder? Och även hitta unika dokument om städerna Karlshamn och Karlskrona? I vanliga fall är arkiven i Lund eller Stockholm alternativet.  
Svensk sekretesslag är i vissa fall för mild. 70 hela år är för kort i vissa fall, helt klart. Men se parallellen till kyrkoböckerna. I hfl finns uppgifter om mördare, idioter, lytta, fattiglappar - hur trevligt är det för de anhöriga/efterlevande att dessa uppgifter cirkulerar fritt efter 70 hela år?? Nu har vi den rådande sekretesslagen och den får vi leva med. Jag lever hellre i ett fritt och öppet samhälle än i ett stängt dito.  
Debatten om yttrandefrihet och sekretess får gärna fortgå, fast då i ett annat tonfall och helst under egen rubrik.
Att Blekingesjukhuset har sparat bort arkivarien det är Blekingesjukhusets och rättvisans problem.

[Jörgen Tollesson]

Till Per och Maj-Britt Sundin:
 
Självklart är jag också intresserad av de GAMLA lasarettsarkiven. Inte minst lasarettsräkenskaperna, som kan vara värdefulla om kyrkoböckerna gått förlorade, då pengar till lasaretten samlades in vid dop och bröllop. Och visst förstår jag att ditt (Pers) syfte med denna sida var att informera om dessa gamla handlingar.
 
Men lika självklart reagerar jag när arkivnyckeln kan kvitteras ut i telefonväxeln och därmed ALLA handlingar, också nutida sekretessbelagda, blir tillgängliga för allmänheten. Jag kommenterade detta och fick ett svar från dig om vem som bär ansvaret. Det är en månad sedan nu, och jag har inte sagt något mer om den saken sedan dess, och hade heller ingen avsikt att göra det, inte här i varje fall.
 
Men så kom Antti Alfthan med sitt inlägg. Jag kom då med en försynt kommentar på tre rader. Och sedan har ingen av oss sagt något mer om det.
 
Därefter kom Bernt Johansson med sina synpunkter om offentlighetsprincipen och våra skyldigheter. Eftersom han riktade sig med direkta frågor till mig personligen, så svarade jag naturligtvis. Man jag avslutade med att säga att jag inte tänkte fortsätta debatten med honom.
 
Sedan kom Håkan Skogsjö med sin kommentar. Åter igen sa jag att debatten var avslutad för min del.
 
DÄREFTER kommer ni och säger att vi ska sluta tjafsa (Maj-Britt) och att debatten ska föras under egen rubrik (Per).
 
Att en debatt om offentlighet och sekretess bör föras under egen rubrik, det är vi helt överens om , Per. Och de tre frågor jag ställde till dig tidigare i dag, har jag givit upp hoppet om att få svar på.
 
Maj-Britt, det är en märklig inställning du har till ett fritt meningsutbyte, när du kallar en debatt för tjafs som förstör hela idén med Anbytarforum. Men, som sagt, jag har redan till två personer sagt att debatten för min del är avslutad. Om jag nu upprepar det en tredje gång, till dig, blir du nöjd och glad då?

[Per]

Ordningsfråga!
Blekingesjukhuset i Karlshamn och Blekingesjukhuset i Karlskrona har separata journalarkiv dit ingen själ har tillträde mer än sjukvårdspersonal. Karlskronas gamla arkiv innehåller bara sekretessfria journaler fram tom år 1899. Journalerna som befinner sig i det gamla Karlshamnsarkivet - där nyckel är tillgänglig - är i och för sig sekretessbelagda i några år till. Dessa journaler är även gallrade - det mest intrikata är bränt/malt. Nyckel lånas inte ut till kreti och pleti. Jag litar på att växeln har vissa spärrar. Visst finns det rötägg bland forskare som stjäl handlingar och spillar kaffe. Vi måste ändå kunna lita på varandra.  
Svar på tre frågor:
1. Sidan skall raderas för att den inte uppfyller det huvudsakliga ändamålet, reklam för ett bra arkiv.
2. Inom kort betyder så fort vardagen inträder.
3. Jag vill ha sidan raderad pga svaret på fråga 1.

[Jörgen Tollesson]

Per!
 
Tack för svaret på mina frågor!
 
När det gäller den information du nu ger om arkivens innehåll och tillgänglighet, så är det ju inte precis överensstämmande med det svar du gav när jag först frågade vad det innebar att nyckeln kvitteras ut i växeln. Då svarade du så här (den 3 mars):
 
Det är som sagt till att kvittera ut nyckel i tel.växeln för att sedan fritt 'roa' sig i arkivet. Sekretess och allmän ordning i arkivet hotas genom denna felaktiga öppenhet.
 
Detta är dina egna ord. Men det är ju bara att tacka om det inte är så illa som det lät i ditt första svar.
 
Och som jag sa i mitt förra inlägg: De GAMLA arkiven är intressanta och förtjänar att uppmärksammas!

[Reine Lundin]

Jörgen, du är en knällspik! Fast även dina åsikter behövs vad gäller offentlighetsprincipen! Tack för att du engagerar dig, men var lite ödmjuk, snälla.

[Lars Johansson]

Ryktena säger att Jörgen har väldigt knarriga skor och att det låter en del om honom på landsarkivet...

[Happy Svensson]

För c:a 10 år sedan praktiserade jag i några månader på LLA. Jag är inte bekant med ovan nämnda Jörgen, jag minns honom inte ens, han kanske inte tillhör personalen. Jag vill bara ha sagt att LLA är en arbetsplats som alla andra, där finns det människor, dom jag kom i kontakt med var alla skickliga yrkesmänniskor, låt vara att en del av dom var karaktärer...Lev och låt andra leva. Dom som var ansvariga för arkiven är högt utbildade och ansvarskännande personer. Det är deras arbete att vara det. Dessutom var en del av dom mycket trevliga och snälla...  
Att upplåta en sandlåda på Internet där folk kallar varandra för än det ena, än det andra, det kan ju aldrig vara meningen med detta forum? Låt vara att det ibland kan vara frestande att knipa billiga poäng genom att ironisera över andra.
Tack för upplysningarna om arkiven.
Happy Svensson

[Bror E Jönsson]

Hej alla debattglada. Efterson jag bor i Karlshamn tänkte jag en dag prova på att  låna nycklen i telefonväxeln och gå in i arkivet. Det gick inte utan personalen hade fått besked att inte låna ut nycklen! Jag blev hänsisad till Sol.Britt Svensson på Lasarettet i Karlskrona (se Pers första inlägg). Någon har väl fått kalla fötter av någon orsak.
Så så är det med det.
Bror
Släktforskare.

[Anders Berglund]

Tycker efter att ha läst de samlade inläggen att Jörgen Tollesson är den som fått utstå mest av orättfärdiga angrepp. Med den information som gavs från början kan jag inte annat än dela hans upprördhet. Högt tonläge är aldrig av godo, men jag kan inte se att motdebattörerna i allmänhet verkat särskilt intresserade av att bemöta i sak.
 
Må vara att jag nu slår in öppna dörrar efter de senaste inläggen, men det finns fortfarande kvar en sorts underton av att Jörgen skulle vara skyldig till att förstöra forskarmöjligheterna för andra. Därför vill jag gärna ge honom mitt stöd.

[Happy Svensson]

En liten lans till tycker jag att man kan draga för svensk arkivlagstiftning och alla dom personer som genom åren varit ansvariga för alla dessa olika arkiv. Utan den lagstiftningen och utan arkivansvariga som skött arkiven enligt lagen, så hade vi andra inte haft så mycket att forska i. Detta är en kulturgärning som utförts i det tysta och även om vissa regler i lagstiftningen kan kännas inaktuella, så är den lagstiftning som finns idag det bästa alternativet, eftersom den försäkrar forskare att det dels arkiveras saker som sedan utgör underlag för forskning, dels att det som arkiveras förvaras på ett sådant sätt som gör det möjligt för framtida generationer av forskare att ta del av det arbete som arkiven lägger ned idag.  
Om man som Jörgen Tolleson försöker sig på att värna om det arbete som redan är utfört av flera generationers arkivarier och andra, så är det ju mycket hedervärt egentligen, inget som han skall ha spott och spe för. Instämmer med föregående insändare att Jörgen är värd vårt stöd för den saken.
Hälsningar,
Happy Svensson

[Antti Alfthan]

Jag ber Jörgen Tollesson om ursäkt för tonfallet i mitt första tillägg. Det är mitt skäl att diskussionen här gick ur gängorna och fokuserade sig alltför mycket i hans person i stället för själva ämnet i rubriken. Jag är ledsen för det jag har sagt.
Antti

[Mi Alforsen]

Nu har det äntligen hänt! En självkritisk debattör har bett om ursäkt för sitt uppförande. Heder åt Dig, Antti, det tycker jag verkligen var snyggt gjort. Och Jörgen, hoppas Du tar emot ursäkten lika offentligt som den uttalats.
Så har även denna dag fått en guldkant.
 
Mvh
Mi

[Happy Svensson]

Instämmer! Hatten av för Antti...
Happy Svensson

[Jörgen Tollesson]

Ojojojojoj, vilket ståhej!
 
När jag åter slår på datorn efter att ha varit bortrest några dagar, så ser jag att den sida jag trodde skulle varit raderad vid det här laget lever, om inte i högönsklig välmåga (vilket vore en smula överdrivet att påstå), så i varje fall med en lång rad nya inlägg.
 
Till att börja med får jag tacka dem som uttalat sitt stöd för mig! Det är ju trevligt att inte alla tycker att jag är en knällspik (finskt uttal av gnällspik?). Men samtidigt undrar jag om alla som deltagit i denna debatt verkligen har läst tidigare inlägg så att de vet vad saken egentligen handlar om.
 
Hur många skulle vilja se sin egen sjukjournal offentliggjord? Det var nämligen DET som fick knällspiken att reagera! När nyckeln till ett sjukhusarkiv kan kvitteras ut i telefonväxeln av vem som helst, så är ju risken stor att också sekretessbelagda uppgifter blir offentliga. Jag kommenterade då detta (den 29/2), men frågade för säkerhets skull om jag hade missförstått det hela. Det hade jag emellertid inte, enligt det svar jag fick:
 
Det är som sagt till att kvittera ut nyckel i tel.växeln för att sedan fritt 'roa' sig i arkivet. Sekretess och allmän ordning i arkivet hotas genom denna felaktiga öppenhet. (Per den 3/3.) Samtidigt upplystes vi om att denna felaktiga öppenhet berodde på att Blekinge landsting, för att spara pengar, inte hade någon arkivarie anställd.
 
En månad senare (den 3/4) kom så Per med nya upplysningar om arkivens innehåll och tillgänglighet. Det visade sig då inte vara lika illa som det hade låtit i hans första svar. Fortfarande fanns det dock sekretessbelagda handlingar kvar i nyckelarkivet. Men den 5/4 meddelar så Bror E Jönsson att de ansvariga fått kalla fötter och inte längre lånar ut nyckeln. Utmärkt! Då återstår det bara att landstinget anställer en arkivarie, så att allmänheten kan ta del av de handlingar som man enligt tryckfrihetsförordningen har rätt att ta del av genast eller så snart det är möjligt, alltså det historiskt intressanta GAMLA lasarettsarkivet!
 
Det denna sak från början handlade om var alltså INTE allmänhetens rätt att få ta del av de historiska handlingar som ska vara offentliga, utan om att skydda NU LEVANDE PERSONERS rätt att få ha sina mest privata angelägenheter i fred. Som sagt: Hur många av alla debattörer (Knarrgubben inräknad) skulle vilja se sin EGEN sjukjournal offentliggjord? 
 
Ca en månad efter de tre första inläggen (två av Per och ett [!] av mig) som gällde sjäva sakfrågan, så kom Antti Alfthan med sitt ironiserande över att dagens 90-åringar fick sin ungdoms arbetsgivare avslöjade. Jag svarade då på tre (!)  rader att det inte var det saken handlade om. Sedan var det inte mer med det för min del. Den 6/4 bad emellertid Antti Alfthan om ursäkt för sitt första inlägg. Men det behövde du inte alls göra, Antti! Det finns verkligen ingen orsak att ironisera över en så viktig fråga, men det är tillåtet. Vi har yttrandefrihet! Och var och en är själv ansvarig för vad man säger - du ansvarar alltså inte för att diverse knarrgubbar spårat ur!
 
Den 2/4 hoppade så Bernt Johansson in med sina synpunkter på offentlighet och sekretess. Det är ju egentligen  en debatt som (vilket Per så riktigt påpekat) egentligen inte hör hemma på denna sida som ju rör ett speciellt arkiv. Men eftersom han vände sig med frågor direkt till mig personligen, så svarade jag naturligtvis. Detta svar har av somliga kallats för ett personangrepp. Men hur kan det vara ett personangrepp när jag inte kommenterar PERSONEN Bernt Johansson? Däremot angriper jag i högsta grad hans ÅSIKTER! Och om man inte får angripa åsikter, hur ska man då kunna föra en debatt? (Det gäller att göra skillnad på sak och person!) Däremot medges att tonläget var en aning högt. Men jag är allergisk mot varje form av övergrepp mot den lilla enskilda människan, och när jag stöter på åsikter som Bernt Johanssons så blir jag upprörd. Och blir man upprörd så höjs gärna rösten - även om det inte är särskilt taktiskt lämpligt, eftersom somliga alltid finner det intressantare att diskutera detta tonläge än själva ämnet, och den angripne gärna får sympatierna på sin sida oavsett vad han själv sagt i sakfrågan.  Men om någon har åsikter om den enskilde medborgarens rättigheter och ställning som påminner mig om diverse regimer, så tar jag mig faktiskt friheten att säga det - och motivera varför! Och om någon av debattörerna vill argumentera emot med SAKARGUMENT, så välkommen - vi har som sagt yttrandefrihet! Men, som också sagts tidigare: En debatt om offentlighet och sekretess bör föras under en egen rubrik!
 
En liten fråga till Lajo (=Lars Johansson?): När du säger att jag jort grova personangrep i andra diskusioner, vad menar du då? Exempel, tack!
 
När det slutligen gäller mina knarriga skor, så bekräftas härmed att sulorna under mina vinterskor inte kommer särskilt väl överens med landsarkivets golv! Men eftersom detta knarrande hörs även när en del andra personer rör sig över samma golv, men inte när jag går på andra golv än landsarkivets, så skulle man möjligen kunna dra slutsatsen att detta (lika lite som knarrande snö) beror på skorna. Efter att ha lämnat  denna oerhört väsentliga upplysning i den för offentlighetsprincipen helt avgörande frågan om knarriga skor, så ska jag bara avslutningsvis lägga till att det nu är vår och vinterskorna undanställda för säsongen! Det återstår då att se om de skor jag har på mig vid nästa landsarkivsbesök ger ifrån sig samma välljud! Lars Johansson! För att du i fortsättningen ska slippa lita till vad ryktena säger, så inbjudes du härmed att personligen närvara vid detta stora ögonblick med båda öronen på vid gavel! Se upp för tvärdrag bara! (DET var ett personangrepp!)

[Jörgen Tollesson]

När jag ställde min fråga till Lajo, så var det med anledning av ett inlägg han gjort den 7/4. Det fanns där när jag först läste igenom sidan. Men när jag sänt ovanstående inlägg, så var det borta (tillsammans med två i samma stil av andra personer)! Censur?