Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Jojje Lintrup
501
« skrivet: 2005-05-03, 11:04 »
Confoederatio Helvetica ska det vara enligt deras egen officiella hemsida.
Jaha, då har man bidragit en smula igen då!!
502
« skrivet: 2005-05-03, 08:11 »
Det finns ju 152 medlemsföreningar att välja emellan, så nån borde ju passa...  !!! Annars är man ju rimligtvis hänvisad till Excel.
503
« skrivet: 2005-05-02, 17:35 »
Hej Ralf!
Jag har en hemsida som kan nås från mitt konto (jag använder det bara hemifrån) och där kan du gå in på Min antavla via menyn.
#48 Lucas Albarrac?n Irraz?bal, min morfars farfars far, fortsätter enligt följande (i korthet):
#96 Remigio Albarrac?n Balmaceda, f. i San Juan de la Frontera, Cuyo (nuv.Arg.).
#192 Bernardino Albarrac?n y Diez de Zambrano, f. i Salta, Tucum?n (nuv.Arg.).
#385 Mar?a Justina Diez de Zambrano y Fern?ndez de C?rdova, f. Salta, Tucum?n (nuv.Arg.).
#770 Francisco Jer?nimo Diez de Zambrano y Matienzo, befälhavare, f. Alto Peru (nuv.Bolivia).
#1540 Francisco Diez de Zambrano y Cepeda, f. i Mexico.
#3081 Isidora S?nchez de Cepeda y Ahumada Pacheco.
#6162 Jer?nimo de Cepeda, f. Avila, Kastilien 1522, d. 1575.
#24644 Alonso S?nchez de Cepeda, f. i Avila, Kastilien 1471, d. 1543 i Avila.
#49288 Juan S?nchez de Cepeda, f. 1440 i Avila, tyghandlare och judisk konvertit.
Källor: Utredning av Guillermo Collado, San Juan, Argentina; Videla Morén 1965; Mart?nez G?lvez 1961; Calvo 1941; samt kyrkböcker och en hel drös med andra biografier och genealogier.
Jag har förstås fortlöpande kontakt med många släktforskare i Argentina, men kan också om så behövs använda mig av mikrofilmat material genom mormonerna. Ibland måste man dock hålla tillgodo med andras forskning till dess att man kan kontrollera uppgifterna själv. I fallet med den medeltida forskningen, så är dessa ordentligt utredda, speciellt när det rör sig om betydelsefulla personer som i detta fall Sankta Teresa av Jesus.
504
« skrivet: 2005-05-02, 13:44 »
Det är påståenden som inte har någon täckning i någon litteratur jag känner till, men fullt trovärdiga med tanke på hur deportationen av judar skedde till Portugal.
I alla fall så påstås det, att många sefardiska judar blev flyktingar i Portugal, efter att ha utvisats ur Spanien, och att många av dem, för att inte svälta eller gå under, tog tjänst som soldater i den iberiska erövringen av Amerika. Många av dem tog tjänst i den spanska arm?n, som till mångt och mycket var en slags främlingslegion, där man fick vara i fred med sin bakgrund mot att man deltog i erövringen av den nya dubbelkontinenten. Där fanns italienare, tyskar, portugiser, holländare, m.m.
Där fanns alltså en större tolerans mot s.k. falska konvertiter som formellt hade gått över till katolicismen, men som i praktiken fortsatte vara judar. Dessa familjer hittade bättre villkor i Amerika, och smälte så småningom in i den kreolska kultur som uppstod där.
Jag har också flera gånger hört att man med beteckningen portugis också menade konvertit.
Jag har som sagt inte jobbat särskilt hårt med att undersöka var man kan hitta belägg för dessa påståenden, men jag är ganska säker på att det går att få fram artiklar i ämnet om man anstränger sig.
505
« skrivet: 2005-05-02, 09:17 »
Ett förtydligande:
Jag nämner Sankta Teresa av Jesusbarnet, men det korrekta namnet ska vara Sankta Teresa av Jesus. Hon var karmelitnunna och grundade den oskodda grenen av karmelitorden - de s.k. barfotanunnorna.
Hennes far var Alonso S?nchez de Cepeda y Cepeda, f. i Avila 1471, och hennes farfar var Juan S?nchez de Cepeda, f. 1440 i Avila, tyghandlare och judisk konvertit, gift med sin kusin, In?s de Cepeda.
Själv är jag ättling till Teresas bror Jer?nimo de Cepeda y Ahumada.
506
« skrivet: 2005-05-02, 08:36 »
Hej Ralf och Steve!
Har nyss (i förra veckan) konstaterat att jag har sefardisk-judiska rötter, via en anfader som var bror till Sankta Teresa av Jesusbarnet. Deras farfar var sefardisk jude och konvertit, liksom förmodligen också de flesta av deras förfäder på mödernet, men åtnjöt ett stort anseende. Släkten blev t.o.m. adlad av kronan!
Annars kan man väl komplettera informationen med att många av de judar som inte ville konvertera, deporterades till Portugal, som till en början inte intog den oförsonliga ställning spanjorerna hade. Judarna blev emellertid tvungna att fly detta land också, sedan det följde i Spaniens fotspår.
Vad jag förstår, så var en stor del av de spanska och portugisiska conquistadorerna i Nya Världen av judisk härkomst.
507
« skrivet: 2005-05-02, 08:21 »
Helena,
Om du tillhör någon medlemsförening, t.ex. Södertälje, och gör registreringen på deras uppdrag, kan jag väl inte se något hinder att du använder registreringsprogrammet. Alla rationella föreningar, antar jag, kommer väl att låta den registrerande delen av medlemmarna sitta hemma?! Att hålla ett registreringsprojekt med datorer och anställd personal skulle vara alternativet, men vilken förening har råd med det?
508
« skrivet: 2005-04-29, 13:55 »
Amen!
509
« skrivet: 2005-04-28, 10:32 »
Ted, det är du och ingen annan som gett den här diskussionen nytt liv genom att skriva artikeln i SHF. Vi har olika syn på vad en förbundsordförande har för mandat, så långt är vi nog överens. Jag är dessutom speciellt oöverens med dig om förbundsordförandens rätt att vara Gud fader och att du ständigt och jämt använder dig av denna position för att tillrättavisa andra.
I diskussionerna i Anbytarforum uppträder jag som privatperson och inget annat! Jag gör varken anspråk på att representera de organisationer där jag har förtroendeposter, eller något annat. Du borde följa det exemplet du också ibland!
510
« skrivet: 2005-04-28, 08:43 »
Jag håller med dig Kaj, att en logotype eller logga, samt en tydlig profil för ett förbund som Släktforskarförbundet är av oerhörd vikt. Den ska ju ge karaktär åt alla publikationer och ge ett ansikte åt släktforskningen. Därför är det också väldigt viktigt att en sådan profil också tas fram på ett riktigt sätt, inte bara kletas på när kuverten tagit slut.
Släktforskarförbundet har saknat en sådan logga under en lång tid, därför är det verkligen angeläget att ta fram en genomarbetad och karaktärsfull sådan, som helst kopplas ihop med släktforskning när man ser den.
Inget av de förslag som Ted Rosvall hitills har tagit initiativ till har haft de tydliga karaktärsdrag som gör en bra logga. Den första, som bestod av ett kalt träd med slagskugga, och var försedd med en oändligt lång text, såg ut som en hoppande ren och påminde om de träd som man hängde folk i förr i tiden. Vacker kan man knappt säga att den var.
Den andra, som Åza Olofsson tog fram på förslag från Ted, saknade symbol och bestod av bokstäverna SSf i fet sanserif. Tydlig, men utan blickfång och karaktär. Svenska Stöldskyddsföreningen, sade någon att den kunde stå för, men det vore lite väl taskigt mot dem, eftersom de faktiskt har en bättre logga med ett öga som symbol.
Problemet med loggor för släktforskning, är att det saknas en egen yrkessymbol. För det mesta används trädet, som anspelar på rötter, grenar och stammar, men den symbolen kan inte varieras hur mycket som helst, och används dessutom av andra (se t.ex. sparbanken). Jag anspelade på tiden, både den förgångna och den framtida, när jag tog fram en logga för föreningen Ovansiljans Släktforskare för en del år sedan. Den består av ett sandur, vilket kan vara en bra symbol. Problemet med denna symbol är att det i alla datorer dyker upp ett litet sandur när datorn tänker, och att alla associerar till den när de ser den symbolen...
För min del hade jag helst gett någon heraldiker i uppdrag att ta fram ett heraldiskt träd. Där finns en gammal tradition som sedan länge slagit fast ett symbolspråk som vi alla förstår. En heraldiker är proffs på stiliserade föremål och borde kunna få fram något karaktärsfast som passar oss alla!
I övrigt vill jag poängtera att diskussionen ovan handlar om huruvida förbundsordföranden hållit sig till de demokratiska reglerna eller inte.
511
« skrivet: 2005-04-27, 14:04 »
Förlåt, Schweiz har CH som landskod, inte CZ...
Problemet kvarstår dock!
512
« skrivet: 2005-04-27, 14:02 »
Jag har lagt märke till att väldigt många personer med spanska för- och efternamn anges som födda i Schweiz... Kan det vara ett fel i tolkningen av någon förkortning??
Om man i den nya dödskivan slår på något av de vanligaste spanska förnamnen, eller för all del efternamnen, så kommer åtskilliga personer upp från Spanien, Uruguay, Argentina, Peru... Men få från Chile, det spanskspråkiga land vi har flest invandrare ifrån. Kan det vara så att man tolkat landskoden fel, så att det chilenska CL har lästs som det schweiziska CZ?
Något är definitivt fel i alla fall!
513
« skrivet: 2005-04-27, 13:19 »
Låt oss bara konstatera att ju ivrigare fisken sprattlar därute på kroken, ju stadigare fastnar kroken...
Jag finner inget nöje i att förbundsordföranden spelar fiskens roll, utan finner det beklagligt att så är fallet. Denna diskussion har dock redan förts i ett tidigare skede och behöver inte upprepas i det oändliga. Orsaken till detta sista (?) lilla utbrott är att Ted inte kunde låta udda vara jämt, utan försökte sig på en liten ful eftersläng så här, långt efter det att alla trodde att det var färdigdiskuterat.
514
« skrivet: 2005-04-27, 11:12 »
När det gäller hönan eller ägget, är jag övertygad om att det är ägget som är först. I alla fall om man går efter utvecklingsläran!
Det är nämligen i fusionen mellan två individers gener som utvecklingen av en ny och mer anpassad individ sker. För efter det att ägget är kläckt, så kan i alla fall inte den enskilde individens förutsättningar ändras - bara visa sig vara framgångsrika, eller misslyckade. Inte förrän i nästa fusion mellan två (framgångsrika) individer, sker nästa utvecklingsfas...
Fast några Sanningar existerar inte inom det naturvetenskapliga tänkandet, bara teorier.
515
« skrivet: 2005-04-27, 10:54 »
Den rätta vägen, Ted, är den väg som följer det som stadgarna anvisar. Alltså, helt enkelt, beslut i rätt instans INNAN genomförande av för förbundet viktiga profilfrågor!
I ditt debattinlägg i SHF så är du inne på den linjen, vilket jag hävdat är BRA, men sluta klanka ned på oss som anmärkte på DINA misstag! Ödmjukheten jag saknar hos dig, är helt enkelt ett erkännande jag gjorde fel - mina kritiker hade rätt. Men med din nuvarande attityd verkar ett sådant oändligt avlägset, och det beklagar jag!
516
« skrivet: 2005-04-27, 09:10 »
Ted Rosvall,
Jag anser att du vilseleder Släkthistoriskt Forums läsare när du väljer att beskriva händelseförloppet som att förbundsledningen beslutat att ändra på logotypen, när det i själva verket handlade om att du själv förbigick den demokratiska processen genom att inte ta upp frågan till styrelsebeslut. I stället valde du att smyga in loggan när kuverten tagit slut...
Det är dessvärre inte första gången du agerar på detta märkliga sätt. Förra gången det begav sig, var när du gav en reklamfirma uppdraget att ta fram en ny logga, för att därefter presentera den för rörelsen på släktforskardagarna. Inte heller där hade du följt vedertagna principer, med beslutsprocess i styrelsen.
Nu när du gått bet på att använda genvägen till nya loggor två gånger (tack vare att det finns vakna och intresserade medlemmar som värnar om att beslut går rätt till i förbundet) verkar du ha insett att det krävs demokratiska beslut för att genomföra förändringar av detta slag. Bra, tycker jag, men dåligt att du fortfarande klankar ner på dem som fått dig att förstå åt vilket håll den rätta vägen leder!
Jag efterlyser mera ödmjukhet från din sida, Ted!
517
« skrivet: 2005-04-26, 22:07 »
Jag håller fullständigt med i detta. Att Ted Rosvall envisas med att för det första plocka upp den gamla sura tråden i Släkthistoriskt Forum, och dessutom ironisera över den kritik han fått i Anbytarforum på ett sådant sätt att han rackar ner på diskussionerna här, är under all kritik!
Ted, du har som förbundsordförande möjlighet att använda dig av hela uppsättningen av förbundspublikationer, för att kritisera dina kritiker. Ändå jämrar du dig över vilken orättvisa du råkar ut för, här i Anbytarforum, trots att vi som för fram kritiken inte har andra möjligheter! Vi har bara detta forum att ta till.
Du borde faktiskt inse att ditt agerande var helt fel när du inte förankrade ditt lilla experiment i styrelsen, och vara förbaskat glad att det finns vakna medlemmar som vågar stå upp mot ogenomtänkta egenmäktiga initiativ.
Till er övriga läsare vill jag säga; läs igenom den diskussion som förs här ovan och döm själva!
518
« skrivet: 2005-04-13, 19:17 »
Tack, Steve, jag ska genast lägga den på KP:s grav och tända ett litet ljus!
(KP=KrossatPorslin)
519
« skrivet: 2005-04-13, 19:07 »
Peter, ett litet förslag (helt i linje med vad denna diskussion handlar om):
Personer som stör sig på diskussioner, som t.ex. Jessica här ovan*, som trots att vi höll oss till ämnet (nämligen omorganisationens vara eller icke vara) går in och spyr galla över oss för att hon inte gillar det vi säger, borde få en egen liten hörna - en klagomur, där de kan spy så mycket galla de vill utan att någon känner sig provocerad. För inte vill vi tysta sådana som Jessica, bara inte höra dem!
*) Ett flertal inlägg raderade i efterhand.. //Anbytarvärden
520
« skrivet: 2005-04-12, 22:29 »
Det är bra, Anders, stå på dig! För inte vill vi väl avsluta den här uppfriskande diskussionen som förmodligen kommer att hålla på ända fram till Anbytarforums och Rötters nedläggelse någon gång i en mörk framtid då det blivit helt ute med släktforskning och historiska vetenskaper!
Som du ser så kan jag också stå på mig!
521
« skrivet: 2005-04-12, 21:11 »
För övrigt vill jag tillägga att det inte finns något som en exakt vetenskap! Alla vetenskaper bygger på mer eller mindre troliga teorier, tills dess att man hittar en ännu trovärdigare teori. Man bygger sannolikhetskalkyler på teoretiska tal och lägger fram vad man tror. Det är ju det som är det fina med vetenskapen - att den inte är någon absolut sanning! Absoluta sanningar får fundamentalister av alla de slag sysselsätta sig med!
522
« skrivet: 2005-04-12, 20:53 »
Niclas,
Jag ska påminna min gamla mamma, mina döttrar och min bror, att de måste lära sig källmetodik innan de kan ta del av det jag har forskat fram. Bara för säkerhets skull, så att de inte behöver oroa sig för att jag har forskat fel.
Jag ska dessutom be alla er andra att lägga alla nummer av Svenska Antavlor och Släkt&Hävd i pappersåtervinningen, eftersom det är mycket bättre att själv gå till originalkällorna...
Men först vill jag att Niclas och Jörgen svär på att de inte har en enda ana som de inte har forskat fram på egen hand, eller kontrollerat i originalkällorna!
Ett rätt juste krav, om jag får säga det själv!
523
« skrivet: 2005-04-12, 20:32 »
En annan (för forumet mindre viktig) rubrik skulle naturligtvis dra till sig de mest chattsugna, och då skulle möjligtvis sådana (mycket viktigare) rubriker som den här inte chattas ned med (mycket oviktigare) småprat!
Fast jag vet att du är oskyldig till att ha tagit bort KP, Peter, så du behöver inte ta åt dig!
(Skrivet före Runes inlägg, där han felaktigt tror att Rötterrådet bildades i höstas. I själva verket fanns ett annat Rötterråd redan innan!)
524
« skrivet: 2005-04-12, 17:01 »
Den möjligheten finns redan, Anders, och praktiseras redan av befintlig anbytarvärd, som f.ö. hittills har gjort ett bra arbete (med några få undantag). Faktum är den att Anbytarforum blivit betydligt bättre sedan Peter kom till, eftersom Håkan hade en viss förmåga att vara både spelare och domare i samma match, vilket inte är helt lyckat.
KantstöttPorslin.2 som jag initierade i början av förra sommaren - för att endast användas som sommarumgänge - såg jag som en möjlighet till att kanalisera det stora behovet av att få umgås med likasinnade (släktforskare) utan att vara tvungen att hålla sig till ämnet. Det är nämligen ett känt problem att vissa diskussioner spårar ur och börjar handla om andra saker än vad de var ämnade till. Alltså, ett fikarum i Anbytarforum.
Tyvärr så ropade man på polis då diskussionen spårade ur, men det som var den egentliga anledningen till att man lade ner KP var moralisternas syn på Anbytarforum, då man inte tålde att folk kunde sitta och snacka en massa strunt utan att skämmas för det.
Det liknar det beteende som arga grannar har, när de högljutt beklagar sig över att andra grannar kan vara så fräcka att de har roligt på verandan en ljummen sommarnatt. För egentligen skulle de helst sitta där tillsammans med de andra, om de bara vågade!
525
« skrivet: 2005-04-12, 16:35 »
Jag tycker att du, Jörgen, ska ta dig en titt på vad som står i det allra första inlägget för denna diskussion. Då kommer du att komma underfund med att diskussionen inte gäller skillnaden mellan riktiga och oriktiga släktforskare, utan om att någon blev ledsen över att en del amerikaner ställde så många frågor i Anbytarforum att de kunde benämnas snyltare.
I så fall är alla snyltare som läser tidningen, eller läser en historiebok, eller vad som helst som inte är en originalkälla! Och i så fall, Jörgen, är du en snyltare, som loggar in här i detta forum för att kolla om du kan hitta något matnyttigt!
För om du hårddrar det som diskuteras här, så borde alla sitta instängda och läsa dammiga originalhandlingar, i stället för att umgås på Anbytarforum.
Jag ställer den ultimata frågan än en gång, för att se om någon kan ge mig ett rimligt svar på den: Vad är det för fel på att lära sig sin släkts historia genom andra, om det samtidigt är rätt att lära sig allmän historia genom att läsa andras böcker? Vad är det som gör det så viktigt att alltid gå till originalkällan för att bli säker på det man har mottagit av andra? Det vimlar av forskning som bygger på andrahandskällor. Vad är det som gör det omöjligt att idka en sådan forskning när det gäller släktforskning?
I övrigt borde ni fundamentalister vara GLADA för att få ett sådant fint epitet! Fundamentalism kommer nämligen av ordet fundament (grund).
526
« skrivet: 2005-04-12, 15:51 »
Jag har varit med och utbytt åsikter i Rötter och anbytarforum sedan Rötter startade någon gång för inte så förbaskat länge sedan. Därför kan jag GARANTERA att diskussionerna om de ämnen som diskuteras längst ner i Anbytarforum INTE kommer att försvinna! De har funnits där från början, när Rötter endast hade modererade diskussioner, och har funnits så länge Anbytarforum slog upp sina portar några år senare.
Diskussionsämnet är precis detsamma, det handlar väldigt mycket om synen på vad riktig forskning är, eller vad riktiga forskare är. Ibland har man krävt körkort för att man ska få bli riktig forskare, ibland andra saker. Käbblet om vad som är rätt och fel har dock alltid fortsatt lika säkert som amen i kyrkan.
En del besökare, som möjligtvis känner sig störda av käbblet, har alltid ropat på polis samt ordning och reda, och i förbifarten luftat sin rädsla för det dåliga intryck som käbblet ger oss släktforskare, och ibland har också polisen ryckt ut och stuvat om för att få bättre ordning... Utan synligt resultat! För diskussionerna om snyltare och körkort, de lever och frodas!
Är det då förbjudet att diskutera dessa frågor? Är det rent av olämpligt att diskutera sådana frågor? Varför är en del så himla rädda för att det diskuteras???
Är det inte viktigt att pröva olika åsikter om hur man ska behandla frågvisa personer i ett forum? Är det inte viktigt att man diskuterar formerna för hur man ska bemöta varandra? Om inte, var ska dessa diskussioner föras någonstans? Berör inte dessa diskussioner släktforskandet?
Jag tror för min del att Anders Ryberg är ute och cyklar, när han föreslår den strängare varianten av ordning i Anbytarforum. Vill man ta död på ett forum, så se till att vanligt folk inte vågar fråga något dumt eller något som inte håller sig till ämnet. Ge personen i fråga en tillrättavisning, gärna en knäpp på näsan, så att den vet sin plats och slutar ställa dumma eller onödiga frågor! Jag har faktiskt varit med om att nybörjare i mina studiecirklar råkat ställa en fråga på fel sätt, och genast blivit påhoppad för att man ställt den fel eller på fel ställe. Dessa nybörjare drar sig sedan för att överhuvudtaget ställa frågor i forumet igen.
Är det den slags ordningen Anders vill införa?
Anbytarforum är inte unikt på något sätt. Inte ens när det gäller käbbel och gräl! Det förekommer på ALLA diskussionsfora, inklusive de som är starkt modererade. Att folk uttrycker motsatta åsikter, och grälar offentligt är ett bevis för att ett forum lever. Det finns inte en enda arbetsplats, eller förening, eller annan samlingsplats, där det aldrig uppstår konflikter. Därför anser jag att det som nu diskuteras i denna diskussion, är en storm i ett vattenglas, och bör ignoreras totalt. Låt Anbytarforum vara som det är, och låt folk diskutera i fred!
527
« skrivet: 2005-04-08, 14:56 »
Marianne,
Sydamerikanska länder har helt andra traditioner än USA. Där är förnamn förnamn och släktnamn släktnamn, och kan inte förväxlas. Därmed är det inte sagt att namntraditionen där är okomplicerad...
Således behåller en kvinna i allmänhet sitt flicknamn hela livet, och lägger till makens efternamn efter sitt eget. Mar?a Isabel Fernandez, blir Mar?a Isabel Fernandez de Godoy när hon gifter sig med en Godoy, och uppträder som Se?ora de Godoy i vissa fall och som Se?ora Fernandez de Godoy i andra. En del kvinnor som före giftermålet använt båda föräldrarnas namn - som brukligt bland män, kan ibland uppträda med tre släktnamn, t.ex. Mar?a Isabel Fernandez Ibarra de Godoy.
I fallet med kvinnan som gifte sig i Grimstad kan krånglet bero på att hon tappat bort sitt eget släktnamn i hanteringen, vilket skapar byråkratiskt kaos i hennes hemland. Ungefär som om vi skulle tappa bort vårt personnummer här...
Inga släktnamn som förnamn i Sydamerika alltså!
528
« skrivet: 2005-04-08, 13:27 »
Om du, Peter, nu ska radera inlägg som innehåller en smula humor och raljerar med vissa diskussioner, så är det att föredra att du stänger hela diskussionen och raderar allt!
529
« skrivet: 2005-04-08, 13:23 »
Fy faro för fundamentalistiskt fackidiotiskt finlir förskrivet färska fläckfria frågvisa förstagångs-forskare falskt framhållna för fega förrädande fuskare!
530
« skrivet: 2005-04-05, 09:13 »
Man ska vara på det klara med att många av de berättelser äldre personer berättar bygger på ännu äldre berättelser, och för varje generation har berättelserna ändrats och förvanskats.
De enda säkra uppgifter om eventuella rovdjurs utbredning förr i tiden vi har, är just de upprättade listor över skjutna djur som myndigheterna förde. Det utfästes nämligen skottpengar på rovdjur innan de blev fridlysta, så sådana tabeller är tämligen säkra, eftersom man skulle bevisa att man förtjänat sin belöning innan man fick den.
Som ett exempel på myterna kring varg och andra rovdjur kan jag berätta, att en äldre granne här i Mora hört en ännu äldre kvinna berätta att hennes förfäder en gång skjutit en varg som dödat ett barn. Problemet är att det inte någonstans i kyrkböckerna häromkring står att någon dödats av varg. Och då ska man vara medveten om att kyrkböckerna i Dalarna går tillbaka ända till början av 1600-talet.
Så man ska helst vara mycket skeptisk till vad äldre vandringssägner säger - och helst bygga sina uppgifter på fakta - liksom att man också ska vara skeptisk till nyare vandringssägner, som den om barägarna i Barcelona (se Peters inlägg här ovan), som också finns i versioner med barägare i Rom och barägare i Bucarest...!
531
« skrivet: 2005-04-04, 13:39 »
I Danmark, liksom i USA, är det, eller åtminstone har varit, brukligt att ge barnen ett eller flera släktnamn i förnamn.
Några exempel:
Franklin Delano Roosevelt, fick Delano efter moderns efternamn.
John Fitzgerald Kennedy, fick Fitzgerald efter moderns efternamn.
Richard Milhous Nixon, fick Milhous efter moderns efternamn.
I Danmark funkar det ibland likadant, alltså att man ger barn släktnamn som andranamn. Jag har hittat åtskilliga exempel på det, inte minst med mitt eget efternamn - och då uppkallade efter en biskop Sören Lintrup...
Jag skulle vilja få det förklarat för mig av någon som behärskar ämnet bättre. För visst är det intressant att det skiljer sig så mellan två grannländer som Sverige och Danmark!
532
« skrivet: 2005-04-01, 11:12 »
Empaytaz verkar vara ett släktnamn från Schweiz, i alla fall om man slår på det i Google...
533
« skrivet: 2005-03-27, 17:27 »
Jag tror att vi kan vara ganska överens om det mesta, Michael. För det jag hävdar är inte att vi skulle avstå från att bemöta felaktigheter i publicerade arbeten. Utan att vi skulle behöva ett bättre klimat där den som publicerar något inte ska behöva genomgå en offentlig avrättning för att det smugit sig in felaktigheter i materialet. Det är ju bekant att även de bästa arbetena, de mest användbara arbetena, är behäftade med fel. Därför åtföljdes de ofta av rättelser och uppmaningar att skicka in rättelser till den som publicerat arbetet.
Jag vill hävda att det är minst lika viktigt att uppmana folk att publicera sin forskning, som att uppmana dem att vara seriösa och ange sina källor. Annars uppstår ett kollektiv med en mängd forskare som samlar på sig decenniers förskarmöda, och som aldrig kommer till skott med någon publicering därför att de tror att de måste bygga ett osänkbart skepp för att bli trovärdiga.
534
« skrivet: 2005-03-26, 01:39 »
Frågan är vad som är taffligast, Michael, det postmodernistiska svenska språket som är den enda erkända svenskan, eller du själv, som väljer att använda språket som ett sätt att trycka ner din omgivning med?
Du kräver att bli behandlad med respekt, att man inte ska kalla dig för Micke, eller inte bli för personlig med dig... Ändå duar du mig, fast jag är dubbelt så gammal som du, när du egentligen, om du hållit dig till dina egna regler, borde ha niat mig.
Jag kommer att bemöta dig med vederbörlig respekt den dag du själv sänker dig till den nivå vi andra befinner oss på, dvs den dag du kliver ner från din verbala piedestal du har placerat dig på.
535
« skrivet: 2005-03-25, 20:47 »
Lägg ägg, Micke! Det är ju ändå påsk.
536
« skrivet: 2005-03-25, 16:58 »
Å andra sidan ska väl den diskussionen som herrarna för avhandlas där den hör hemma. Den här handlar om bemötande av felaktiga uppgifter (och de konsekvenser det får om man inte är försiktig).
537
« skrivet: 2005-03-24, 23:34 »
Jag tycker att det är förbaskat bra att man lyfter fram källkritiken och att man försöker måna om att publicerad släktforskning ska hålla en hög standard. Jag hoppas att ingen tror något annat, med tanke på att en del får för sig att jag vill släppa igenom dåliga metoder, eller att jag skulle vara för att man ger sig ut på havet utan flytväst. Så är det inte! (Den diskussionen pågår f.ö. längre ner på detta forum...)
Däremot tycker jag det är befogat att fundera över i hur stor utsträckning källkritiksdiskussionerna har påverkat utgivandet av genealogiska arbeten! Kan det finnas något samband?
Jag tror att många avskräcks av det ganska hårda klimatet, och att man sannolikt inte vågar publicera sina forskarmödor med mindre än att man är extremt säker på att man inte missat någonting. Och vem är det?! Risken för en offentlig avrättning är nämligen alldeles för stor för att man ska våga riskera att sticka ut huvudet för långt. Därför lyser publiceringarna med sin frånvaro... Tror jag.
En annan anledning till de så få publiceringarna, vill jag mena, är attityden att det skulle vara vägen som gör mödan värd. För om släktforskningen i sig blir ett självändamål, så finns det ju ingen anledning att publicera sina resultat. För i förlängningen skulle man ju bara förstöra nöjet för de som komma efter, som inte skulle ha något kvar att forska på.
Jag tror att det är på tiden att man börjar uppmuntra folk att publicera sin forskning, att man börjar efterfråga fler genealogier. En viss försiktighet med hur man sedan bemöter de fel som ändå kommer att smyga sig in i arbetena, samt en viss tolerans - byggd på det resonemanget att ingen är felfri - måste nog säkert till. För som vi vet, finns det ju inga osänkbara skepp, och kräver man att man garanterar att ett skepp är osänkbart för att det ska få sjösättas, är det risk för att bara klåpare och bedragare kommer att vara de enda som bemödar sig att göra det.
538
« skrivet: 2005-03-24, 09:18 »
Det är just det som är problemet, att Ingegerd, Michael, Elisabeth, Eva, och andra med samma inställning ska pracka på folk att det är vägen som gör mödan värd.
Tänk om jag hade bemötts med samma attityd av de danska släktforskare som har hjälpt mig genom åren? Eller de argentinska vänner jag har som bemödat sig om att ta fram uppgifter åt mig, som inte haft någon möjlighet härifrån...
Man kan inte alltid utgå ifrån att den som frågar är lat och ovillig att göra jobbet själv, utan hellre utgå ifrån att man frågar för att man inte har någon annan möjlighet. Sedan är det inte en självklarhet att det är vägen som gör mödan värd för alla. Tänker man så, har man satt på sig skygglappar och fungerar som gamla tiders missionärer, som inte förmådde se att det fanns andra fungerande system och inte såg att det inte bara finns EN väg som gör mödan värd utan flera.
Jag har i denna diskussion uppmärksammat det faktum att det inte skrivs särskilt många genealogier i Sverige längre, trots den enorma mängd släktforskare som finns. Varför? Det frågar jag mig och er andra. Varför publiceras så lite utredningar? Varför finns det så många experter, men så få publiceringar? Är det så att vi accepterar att man kan vara expert utan att ha publicerat något?
Denna fråga hör ihop med den första, eftersom det verkar som att man MÅSTE fråga sig fram om man inte vill forska själv. Det har uppstått en kultur bland oss släktforskare, där det anses vara dygdigt att själv uppfinna cykeln gång på gång.
Inställningen, att det är vägen som gör mödan värd, leder till syvende og sidst till att man gör släktforskningen till ett självändamål, inte till att man söker svaret på frågan vilka var mina förfäder?
539
« skrivet: 2005-03-23, 11:16 »
Jag för min del kommer att fortsätta att tjata på dem som inte accepterar att andra kan vara intresserade av att veta mer om sin släkts historia utan att vilja grundforska själv. Det måste vara upp till var och en att välja hur man vill få reda på saker och ting.
För det finns ju folk som trots allt inte trivs med att alltid ha en liten ettrig hamnkapten som möter dem vareviga gång de varit ute i ekan, och som inte fattar att de inte vill ha någon specialutrustning i båten - men som däremot tycker att det är ganska schysst att ha en vänlig hamnkapten som ger dem de tips de frågar efter.
540
« skrivet: 2005-03-23, 09:08 »
Det är väl tokigt att en del frågar om samma fråga igen trots att de fått ett svar. Men är det verkligen överensstämmande med verkligheten? Nej, inte riktigt. I alla fall inte i de flesta fallen.
En del svarare lider nämligen av jag-lämnar-tips-om-var-svaret-återfinns-svaret, alltså man svarar inte på frågan, utan talar bara om för frågaren att man säkert kan hitta svaret i kyrkboken den och den... och det var ju inte riktigt det svar som frågaren hade förväntat sig. Alltså frågar frågaren igen...
Och varför sker detta, kan man fråga sig? Jo, därför att en del av de som svarar inte tycker att de ska bjuda på hela svaret utan resonerar som så att har jag svettats för att få fram uppgifterna, så ska väl också du få svettas.
Beteendet utgår ifrån att alla är lika intresserade av själva processen, och utsluter därmed att det kan finnas personer som bara är intresserade av svaret - och samtidigt är helt ointresserade av vägen dit. Vi kan jämföra det med att någon går ut på en restaurang och vill äta en god middag, men får ett recept i handen i stället för maten, och uppmaningen om att köket ligger åt det där hållet.
Jag skulle förmodligen gått till en annan restaurang!
Jag tror att så länge t.ex. Anbytarforum präglas av en stor och omfattande hjälpsamhet (det är sällan frågor aldrig får svar), så kommer en del att utnyttja det mer än andra. Men det får man ta! Det hjälper inte att man moraliserar över folks lathet och brist på intresse för det hemlagade.
541
« skrivet: 2005-03-23, 00:49 »
Bra Peter, så ska det låta! Det är ju faktiskt DITT jobb att vara den som reglerar avarter av olika slag i detta forum, inte Evas, inte mitt, inte Anders, eller någon annans...
Jag vill ändå poängtera att det är viktigt att man accepterar att det finns personer som inte följer vederbörliga rutiner - av olika anledningar, och att det inte är något mer märvärdigt med det än att man väljer att ta sig fram med olika färdmedel när man reser.
Jag vill också tillägga en reflexion: Är det inte märkligt att det publiceras så lite släktforskning med tanke på att det är så många som släktforskar? Visst kommer det massor av CD:n med databaser av olika slag, men de flesta rör register över födda, vidga och döda, eller mantalskrivna, eller sjömän, emigranter, eller vad det nu än må vara. Mycket lite kommer ut i anväg, eller stamväg...! Man undrar, vad händer med all släktforskning? Är den så dålig att den inte tål att publiceras? Det är ju så man funderar, när inte ens Svenska Antavlor och Svenska Släktkalendern får in tillräckligt med bra material spontant, och förbundets tredje publikation Släkten... verkar ha dragit sin sista något uppgivna suck! För ni visste väl att förbundet ger ut en publikation som heter Släkten...??
542
« skrivet: 2005-03-22, 11:31 »
543
« skrivet: 2005-03-22, 11:28 »
Bra talat Anders!
Tänk om det fanns en god karamella
som gjorde alla männskor snälla
och lagar synen på en del
som bara ser på andras fel!
544
« skrivet: 2005-03-22, 09:29 »
Man ska nog inte underskatta nybörjare och tro att de är så lätt att vilseleda... Du, Eva, måste väl ha varit nybörjare nån gång du också, eller har du glömt det?
För övrigt finns det stora grupper människor som inte KAN använda sig av grundkällorna i sin forskning, nämligen dyslektikerna. Ska denna grupp automatiskt uteslutas från att vara intresserade av släktforskning, för att de inte kan läsa gammal skrivstil?
545
« skrivet: 2005-03-22, 08:46 »
Friskis&Svettis, Eva, det är som att jämföra de olika personligheterna inom den studiecirkeln jag leder, där man får acceptera att man fattar olika fort och ibland inte alls.
Men skulle jag fördöma dem som vill veta mer om sin släkt, men som inte vill släktforska själv? Naturligtvis inte! Det är ju därför många släktforskar - för att presentera sin forskning för sina anhöriga någon gång, utan att DE ska ha behövt lära sig hur man forskar i kyrkböcker. Eller, Eva, hade du tänkt att slänga din forskning i första bästa container, när du blir gammal och vill sluta?
Jag älskar att läsa intressant historia, gärna välformulerad sådan, författad av kunniga historiker som kan sin sak. Se där, massor av kunskap serverad på en silverbricka, och ingen kverulerar över att jag tar del av den utan att vilja gå till historiska originalkällorna! Tvärtom, så kan jag som intresserad ibland få en och annan klapp på axeln av folk som undrar hur det kommer sig att jag känner till saker som de inte känner till.
Men i släktforskningen är det tvärtom. Där förväntas man ha ett slags kall för originalkällorna, ett patos för själva grävandet.
JAG personligen saknar sannerligen inte detta patos, för jag gillar att gräva och läsa kyrkböcker. Jag lär också ut hur man släktforskar i mina studiecirklar, och hoppas med detta att många fler upptäcker hur kul det är. Men jag tar inte för givet att folk som är intresserade av sin släkt, självklart tycker att det är roligt och spännande att släktforka själva! Det vore som att förvänta sig att den som tycker om god mat måste lära sig att laga den själv... eller att den som uppskattar goda viner måste börja med att plocka druvorna och sedan trampa...
Jag har svårt att förstå de ooliiiiiiidligt stora lust som somliga känner för att tala om för andra hur de ska bete sig. Man leder nämligen inte någon rätt genom att slå honom med regelboken i huvudet, eller genom att ständigt och jämt påpeka hur många fel han gör eller hur dum han är.
546
« skrivet: 2005-03-21, 22:09 »
Denna diskussion har sin upprinnelse i den kolumn Eva Dahlberg skrev för några dagar sedan. Om nu någon råkat missa poängen...
547
« skrivet: 2005-03-21, 14:17 »
Det är naturligtvis så att det finns gränser för allt. Så även för den hjälp man ger de som inte vill ta reda på själv. MEN inte hjälper några moralpredikningar i ämnet, eller pekpinnar i massor...?!
Det är väl för bövelen bara att låta bli att hjälpa den man tycker utnyttjar en, eller?!
Låt de som ror ut i havet göra det bäst de vill, utan att åka ut och bogsera hem dem! De är ju ändå en försvinnande liten del av dem som ror ut i ekor som gör så dumma saker!
548
« skrivet: 2005-03-21, 13:01 »
Allting kan ju ses ur olika perspektiv här i världen, och det var just min poäng med inlägget. Man måste få ha valfrihet att se saker ur olika vinklar, och man måste ha rätt att göra saker utan att det dyker upp oförstående hamnkaptener, eller föralldel, rättrogna ortodoxer och skriver Den Enda Sanningen på näsan åt dig...
Låt oss betrakta släktforskningen också som en avkopplande hobby, ett sätt att fylla på de kunskaper vi redan har genom de berättelser vi hört av släktens äldre medlemmar. Det finns inte bara ETT sätt att släktforska, eller ett sätt att färdas till sjöss, eller ett sätt att leva!
Jag måste ändå få fråga; vad i helskotta är det för fel på att fråga sig fram i släktforskningen?! Vad är det som säger att man MÅSTE lära sig paleografi för att få reda på vilka förfäder man har haft?! Vad är det för MORALISKT fel de gör, de som saknar ambitionen att gå till grundkällorna själva? Mister man rätten att intressera sig för sina förfäder om man inte vill lära sig att släktforska själv?!
Eller, så kanske vi borde förbjuda folk från att gå ut i skogen med mindre än att de tar jägarexamen, eller hindra folk från att ta bussen om de inte först tar körkort?!
549
« skrivet: 2005-03-21, 10:51 »
Tänk dig en vacker och solig sommardag vid en sjö. Kluckande vågor, gassande sol, gungande båtar... Du får så'n lust att ta en gammal roddbåt och ta en sväng ut på sjön, kanske dra en abborre eller två.
Inte helt fel, tänker de flesta, eller hur?
Självklart! Vad mysigt!
Så du tar båten och sticker ut en sväng, njuter av tillvaron, blir lite solbränd på näsan, och nöjer dig med att du fick sitta bakom flötet ett tag utan att få napp.
Men då du kommer iland så väntar hamnkaptenen på dig.
- Har du inget vett i kroppen?! Vet du inte att man bör ha skepparexamen när man ger sig ut på sjön?! Vet du inte att du måste ta med dig sjökorten, flytvästen, nödraketerna, öskaret, loggboken, kompassen, ekolodet och en motor?! Det kan ju gå snett därute!
- Ja men... försöker du.
- Inga men här, och förresten använder du dig av fel utrustning när du metar! Det ska vara kolfiber nuförtiden, och ett mycket mindre flöte!
- Ja, men jag ville bara...
- Nä, det duger inte med din attityd. Du ska göra som jag säger!!!
- Jaja, OK då... svarar du uppgivet, vad kostar kursen till skepparexamen då?
Människor har olika ambitioner här i världen. En del nöjer sig med att pröva på, smaka lite på vad liver har att bjuda på, göra sig beroende av vad andra kan hjälpa dem med... Tids nog vaknar intresset för att ta skepparexamen, men tills dess är det väl upp till var och en att ro omkring i den gamla ekan bäst den vill. Eller är det inte så längre?
550
« skrivet: 2005-03-18, 18:22 »
Först så föreslår jag att du ställer frågan på rätt ställe i detta forum, nämligen under Anbytarforum: Länder: Spanien, där den möjligen kan uppmärksammas av fler som har kunskap om Spanien (det finns en del släktforskare som bor därnere).
Sedan kanske det kan vara id? att tillskriva spanska släktforskare i Spanien, men också myndigheter (de bör ju kunna engelska nu när de är med i EU) som registrerat utlänningar då det begav sig.
551
« skrivet: 2005-03-17, 09:19 »
En rättelse: August Bernhard Gammalsson utvandrade visserligen till Argentina, och blev ursprung till en av grenarna Gammalsson där, men det var hans bror Gustav Edmund Gammalsson som grundade den andra släktgrenen där, dit Hialmar hör.
Gustav rymde på 1880-talet och måste ha hamnat i Argentina på något sätt som inte framgår av kyrkohandlingarna. Han har sedan sannolikt skrivit hem och lockat sin yngre bror att utvandra den lagliga vägen. Mellanbrodern Axel Martin återstår att spåra. Han kanske också for till Argentina?
En syster till bröderna blev dock kvar i Skåne. Hon arbetade som kassörska i Hässleholm och tog hand om sin mor efter faderns död. Hon förblev sannolikt ogift.
552
« skrivet: 2005-03-17, 00:39 »
Han skrev inlägget den 8 mars, som en reaktion på Yvonne Olofssons inlägg under Kändisars härstamning: Musik: Gessle, Per samma dag... Så det var inte Peters tillrättavisning som orsakade hans direkta reaktion, utan ett rätt dumt inlägg som inte hade något med släktforskning att göra.
Jag vill särskilt noga poängtera att jag inte riktar någon kritik mot Gustaf von Gerttens reaktioner mot idiotiska inlägg här i forumet, utan mot de åtgärder han menar skulle hjälpa mot dessa.
553
« skrivet: 2005-03-16, 19:15 »
En del röster, under ledning av Gustaf von Gertten, har höjts i den s.k. ordförandelistan (en mail-lista för bl.a. ordföranden inom SSf), för att få ändringar till stånd i Anbytarforum. Bland det man kräver är hårdare tag, att man ska byta ut Peter Karlsson som moderator, och att man stänger diskussioner som t.ex. Kändisars härstamning. Dessutom vill man få slut på tjatterdiskussionerna i Anbytarforum som de menar ger ett oseriöst intryck, inte värdigt Svenska Släktforskarförbundet.
Självklart ska man betrakta dessa röster med vederbörlig respekt (var och en må ju ha sin åsikt och framföra den fritt), men Gustaf var i alla fall otroligt snabb med att deklarera att hans åsikter hade allas stöd, och att saken nu var så mycket biff att det var bara att sätta igång och verkställa allas beslut.
Detta står i bjär kontrast till den ståndpunkt som Carl-Fredrik förfäktar här ovan, nämligen att man måste kämpa för att ett storebrorsfritt forum där var och en (med hjälp av en måttfull och vänlig anbytarvärd - en lillebror ) kan framföra sina åsikter mer eller mindre fritt - och då också få mothugg i det fall man är fel ute.
Jag håller med om att det är jobbigt när folk avviker från diskussionsämnet och förstör stämningen, men det är ju den värld vi lever i! Vi kan inte (utan att förlora viktiga värden) kräva att folk i ett fritt forum ska behärska sig, när det i det övriga samhället inte funkar. I så fall skulle vi behöva införa stora restriktioner, och då misstänker jag att forumet dör. Det är möjligt att Gustaf von Gertten och några till blir kvar, men hur många inlägg skulle Anbytarforum då ha per år?
Ordförandelistan kan man f.ö. ha och mista. Där skickas i bästa fall tio officiella meddelanden ut per år, och så uppstår ett och annat hummande när någon, som Gustaf, blåser till strid. Några diskussioner förekommer inte, och när jag vid ett tillfälle argumenterade mot ett inlägg som gjorde anspråk på att företräda Den Enda Sanningen, så blev det väldigt dålig stämning. Vilket iochförsig inte bevisar annat än att man är lika goda kålsupare där som här!
Om man ser sig om i samhället, så märker man snart att det mesta fungerar likadant som här, med sådana som sköter sig och sådana som inte gör det. Man kan ägna en hel livstid till att kverulera över felparkerare, fotbollsspelare som filmar, direktörer som skattefuskar, rörmockare som jobbar svart, makar som bedrar varandra, ungdomar som klär ut sig till monster, kvinnor som kysser andra kvinnor och grannar som inte plockar upp hundskiten. Men någonstans måste man inse, att även i de bästa anbytarfora så finns det busar som inte gör som alla förväntar sig!
Så därför föreslår jag att allt får vara som det är!
554
« skrivet: 2005-03-16, 08:55 »
Otidigheten finn möjligtvis i betraktarens öga, Janne! För något år sedan hoppade Ted Rosvall på mig för att jag påstod att den kristna kyrkan hade ett dystert bildspråk. Han menade att jag hädade, och det är möjligt att HAN uppfattar det på det viset (nu led han av dåligt humör orsakad av de gallbesvär han hade då...). Men som både han och DU borde inse, så finns det ett utrymme för oliktänkande i en öppen debatt, där en persons värdering inte är någon absolut sanning. Och att det är fullt acceptabelt att ha olika värderingar inom den ramen, utan att man för den skull ska bli förolämpad offentligt.
Jag har alltså rätt att uttrycka min åsikt om kyrkans dystra bildspråk, även om jag inte är troende själv. Både som utomstående betraktare, och som en del av den värsterländska kristna kulturbärare som jag ändå är!
Detsamma gäller den diskussion där jag hävdade att man borde göra någonting åt de institutioner som med hjälp av lönebidragsanställda (vars viktigaste merit varit just lönebidraget) kränger utredningar som är kvalitetsmässigt undermåliga i institutionens namn. Då jag fick en oförtjänt känga av dig, som hade läst in att jag föraktade de lönebidragsanställda.
På ett annat ställe i detta forum pågår f.n. en diskussion om samerna vara eller ick vara som ursprungsbefolkning, ett riktigt getingbo eftersom det inte går att argumentera mot någonting samerna gör, utan att bli anklagad för att diskriminera dem. Vem är det då som är röstdiktator? Har man rätt att överhuvudtaget nämna oegentligheter när samer, lönebidragsanställda, eller andra oberörbara figurerar?! Och, med vilken rätt kan somliga ta sig tolkningsföreträde före den som skrivit orden man diskuterar - utan att ens fråga vad man menat?!
555
« skrivet: 2005-03-13, 18:58 »
This is just a theory, but my guess is that the origin of the family name Morell is from Morkarla parish nearby Vassunda in the province of Uppland...
556
« skrivet: 2005-03-11, 23:59 »
Mja, mina herrar...
I Spanien har man många underliga namn. Så kan t.ex. pojkar heta Jos? Mar?a, och flickor Mar?a Jos?, efter Jesu föräldrar. Namn som Socorro, Rosario och Pilar har från första början varit efterleder till Mar?a, alltså Mar?a Socorro, Mar?a del Rosario, och Mar?a Pilar (den hjälpande Maria, radbandets maria, och pelarens Mar?a, symboliserade av Jesu moder med diverse attiraljer). Är man inte medveten om dessa mellannamn kan man få för sig att kvinnor heter dessa i efternamn, vilket är fel.
Sen hör det till saken att man i Spanien kan rada upp en himskans massa förnamn för varje barn...
Numera kan man heta Roc?o (=dagg), Carmen (=hus), Sol (=sol), Asunci?n (=Marie himmelsfärd), troligtvis för att man i en syskonskara kanske hade tre-fyra olika Marior med efterföljande leder, vilka man brukade som tilltalsnamn, som sedan förvandlats till riktiga namn.
557
« skrivet: 2005-03-11, 23:17 »
He seems to be the right guy, because at 1888 he was a sailor (sjöman) living in Klara quarters, Stockholm, and there are no more Sven Morells in Sweden at that time.
The census of 1890 does not include him.
558
« skrivet: 2005-03-08, 08:53 »
Det finns inget i den meningen som är nedsättande, Janne. Du är ute och cyklar, och är f.ö. förbaskat nära att vara rent förolämpande rent personligt! Parentesen i den citerade meningen uttrycker med all klarhet vad jag ser som ett problem, nämligen att institutionerna hellre anställer oerfarna personer med lönebidrag, än erfarna släktforskare som uppbär en full lön. Detta behöver inte betyda att ALLA lönebidragsanställda är oerfarna och saknar kunskap om släktforskning.
Vad vet du f.ö. om mitt kunnande? Ingenting! Men du kan väl i så fall försöka motbevisa mig, om du tror att du vet bättre!
559
« skrivet: 2005-03-07, 23:54 »
Har jag skrivit att det är något fel på människor med arbetshandikapp, eller att de skulle vara mindre begåvade, kanske???
Nej, inte alls! Så kom inte med några billiga insinuationer, Janne, jag blir riktigt förbannad på såna kommentarer...
Poängen med att nämna personerna med arbetshandikapp är att de kan anställas med lönebidrag, och det är vanligt att det finns många lönebidragsanställda på institutioner som arbetar åt olika sorters arkiv. Ta SVAR t.ex., där vimlar det av lönebidragsanställda. Inget fel på dem, men de anställs ofta utan att ha någon annan merit än att man uppbär lönebidrag eller bor i en del av landet där det är svårt att få tag på jobb. Och att bli en bra släktforskare tar några år, även för personer med arbetshandikapp!
560
« skrivet: 2005-03-07, 18:30 »
Se där, nu är vi inne på pudelns kärna, så att säga! Vad hjälper t.ex. en certifiering av släktforskare, när institutioner (som t.ex. den nämnda här ovan) kan plocka in personer med arbetshandikapp (de får lönebidrag för, men som saknar erfarenhet av släktforskning) och sätta dem att uppdragsforska! Det kan möjligtvis ge ett seriöst intryck, att en etablerad institution står bakom ett arbete, men skenet kan bedra!
Alltså, till verket omedelbart, i alla fall till diskussion om en konsumentrådgivning i förbundets namn. Det borde man kunna ta fram till förtroendemannakonferensen på Gotland!
561
« skrivet: 2005-03-07, 13:03 »
Jag tillhör dem som är helt emot certifiering av släktforskare och emot ett a- respektive ett b-lag. Ingen kan sitta och avgöra vad som är en släktforskare eller inte. Vi har alla olika sätt att arbeta på, och jag vill inte att några ska tala om för andra att deras sätt är det rätta och att alla andra skulle ha fel sätt. Ett s.k. körkort skulle dessutom vara missvisande, för även de som har körkort krockar ju med bilen ibland - och man kan inte få några som helst garantier av sådana. Ett annat problem är att många kanske gör uppehåll i sin forskning, blir kanske också lite hemmablinda av att gå omkring i samma ullsockor, och slutar med att ta in nytt... Hur gör man med sådana om de är certifierade? Tar ifrån dem deras körkort? Ger dem böter för att de bryter mot reglerna?
Konsumentvägledningen är dock ett gångbart sätt att komma till rätta med överpriser och dålig kvalitet. Att informera om vad man kan kräva av utredningarna som sådana (alltså inte utredarna), är enligt mitt förmenande det smidigaste och sårar ingen som kanske trots allt tror att den gör ett bra jobb.
Detta borde vara steg ett i förbundets arbete för att sanera denna marknad.
Ställer man dessutom liknande krav på den som annonserar i Rötter (att de ska uppfylla vissa fastställda minimikrav på en utredning), så har man i alla fall sopat framför egen dörr också.
562
« skrivet: 2005-03-07, 10:54 »
Boken jag förväntade mig att få, den om de argentinska dissidentkyrkogårdarna, är tydligen svår att få tag på. Men jag jobbar på det, och har blivit lovad åtminstone en fotostatkopia på den.
Sen ska det ju bli spännande att se vad du hittar i Riksarkivets gömmor. Där har jag ett litet handikapp som inte bor i Stockholm...
563
« skrivet: 2005-03-07, 10:41 »
I stället för att slå påken i huvudet på annonsörer som ingen vet någonting om (de kanske är skitbra i det dom gör), vilket skapar motsättningar och negativa vibbar; föreslår jag att förbundet tar fram en vägledning för dem som vill ha hjälp med uppdragsforskning.
Där kan man redogöra för vad man bör kräva av en utredning, hur mycket som ska finnas med, hur mycket som kan betecknas som fem generationer, vad man bör räkna av för, hur noga källorna ska vara angivna, m.m. Dessutom kan man ta fram vad som är ett rimligt pris för detta, och vad som kan betecknas som orimligt. Ett slags Råd&Rön för personer som vill anlita hjälp och vill betala för det.
I förlängningen får väl även institutioner som erbjuder uppdragsforskning också anpassa sig till detta.
Jag tror inte att man sanerar någon marknad genom att ge sig på enskilda uppdragsforskare. Bara en större medvetenhet om vad man bör kräva och vad man ska betala för det kan rensa bort de värsta äventyrarna.
564
« skrivet: 2005-03-04, 14:19 »
Det är alltid kul med sådana här diskussioner. Ju mer man drar på, ju längre ner i den genealogiska baksidans lervälling hamnar man... För när det kommer till kritan, är ju släktforsning baserat på resultatet av människor djupaste, och ibland tvivelaktigaste, drifter och preferenser!
Hur släktforskar man på resultatet av en av de många av sextiotalets ormgropar, där det, långt innan HIV och AIDS blev kända, skvättes åt alla hål(l)? Hur hanterar man det faktum, att sex alltid varit något åtråvärt men förbjudet utanför den äktenskapliga sörgårdsidyllen?
Jo, man får snällt svälja ner allt och låtsas som om det aldrig existerat, eller så kalkylerar man med denna alltid existerande felprocent och lägger den i samma hög som de okända fäderna...
Det är som jag alltid tjatat om, omöjligt att se släktforskning som en exakt vetenskap.
565
« skrivet: 2005-03-04, 13:56 »
Karlsborg låter som ett bra ställe att förvara gamla surläppar i, Anders!
Ingen som lagt märke till att det är fredag?
566
« skrivet: 2005-03-03, 18:33 »
Varför inte lägga den I SLUSSEN, då blir det rättvisast!
567
« skrivet: 2005-03-02, 08:58 »
Steg för steg är en av de böcker som reas på bokrean just nu, det är väl därför den är slut på förlaget! Jag köpte den för en dryg hundring...
568
« skrivet: 2005-03-02, 00:29 »
...och varför skulle man behöva ta bilen till Sundbyberg från Uppsala, när det går mycket snabbare och är mycket lättare med tåg?
Tar man f.ö. bilen finns Solvalla travbana i närheten. Där antar jag att det finns parkeringsytor så det förslår?!
Jag tycker att de flesta kommentarerna här bara söker fel som inte ens har uppstått... Jag föreställer mig att Riksarkivet hyr in sig på andra lokaler i Marabouhuset än de som redan används av förbundet, och att man tillgängliggör dem för handikappade precis som man gör på alla andra offentliga institutioner.
Tänk positivt, ni pessimister; t.o.m. på Släktforskarnas Hus (Stene! ) tar man ett sådant besked positivt, och räknar med att intresset för släktforskningen stiger, så att fler tar sig till Dalarna som en effekt av att det blir lättare att släktforska i Stockholmstrakten...!
569
« skrivet: 2005-02-28, 13:58 »
Carin,
Du verkar ha en förbenad tur med dig. Jag har letat efter Hialmar Gammalssons hustrus efternamn, och där i din länk så står den (i ett brev som Hialmars dotter, Ana, skriver till en man i Caracas Venezuela!!).
I länken kan man f.ö. se hur namnbruket i spanskatande länder kan te sig, då kvinnor ibland behåller både faderns och moderns efternamn (i det här fallet Gammalsson Guglialmelli) och lägger till sitt giftonamn på det (i det här fallet de Simmendinger). Fast jag vet att till vardags så kallar hon sig bara Ana Gammalsson.
570
« skrivet: 2005-02-28, 13:40 »
Efternamnet Gammalsson lever kvar i Buenos Aires, men eftersom ättlingarna varit nästan enbart kvinnor, är det numera bara en enda person som kan föra efternamnet vidare, nämligen Gustavo Gammalsson, några och tjugo år gammal och sonsons son till den utvandandrande skånske Gammalsonen.
Hjalmar G. är mycket riktigt den vars anor jag forskar på. Han dog för ett tiotal år sedan, och var känd som historiker och släktforskare, och har bl.a. givit ut en tegelstenstjock bok om staden Buenos Aires tidigaste bosättare och dessa familjers anor.
571
« skrivet: 2005-02-28, 10:46 »
Gammal var tydligen ett i alla fall inte alldeles ovanligt namn i nördöstra Skåne för hundra år sedan och bakåt. Ändå är det idag ingen som bär efternamnet Gammalsson enligt telefonkatalogen. Jag skulle vilja veta mer om namnets ursprung, när det började användas och om det finns några teorier om hur det uppkom.
572
« skrivet: 2005-02-25, 23:15 »
Blåa anlag kan gömma sig bakom de bruna i generationer. Så blåögda barn kan ploppa upp ur ingenstans. Det beror på att någon av deras brunögda föräldrar burit på något blåögt anlag utan att det synts. Jag, t.ex. har mörkbruna ögon, men vet att jag bär på blåa anlag eftersom min far var blåögd. Skulle jag ha fått barn med någon som bara bär bruna anlag, så kan mina barn ändå bära mina blåa anlag vidare utan att det syns... Så är det nog i fallet med ditt barns turkiske far, och det betyder att din flicka har lika mycket turkiska blå ögon som svenska.
För dina övriga barn kan du räkna med att den äldste har melerade ögon, som du, och den mellerste liknar ju sin far!
573
« skrivet: 2005-02-25, 00:21 »
Tyvärr stötte jag på patrull direkt. Gammal Åkesson finns inte att finna i någon av de socknar han får attest från när han gifter sig. Så det är ännu höljt i dunkel varifrån han är och vilka föräldrarna var.
Det blir väl till att försöka hitta juridiskt material för att spåra honom vidare bakåt...
1811 avlider en gårdman Åke Gammalsson i Norra Sandby 72 år gammal, men eftersom socknen saknar husförhörslängder för perioden, går det inte att knyta ihop dem.
574
« skrivet: 2005-02-24, 12:12 »
Gåtan är löst, tack vare ditt förslag att söka i DDSS, Carin! Där hittade jag uppgiften om att en Gammal Åkasson avlidit i Norra Sandby 1814-02-24, och det fick mig att fundera på om inte Gammal Gammalsson fötts postum... Och jorå, i vigselregistret finner jag uppgifter på att Gammal Åkasson gift sig med Nilla Tufvasdotter 1811-06-23. Märkligt nog har prästen inte noterat detta i födelsenotisen, utan bara nämnt modern som änkan Nilla Tufvesdotter.
575
« skrivet: 2005-02-24, 11:07 »
Tack Carin, ska kolla dessa!
Gammal Gammalssons yngste son, August Bernhard Gammalsson utvandrade till Argentina 1892. Han blev far till Hialmar Edmundo Gammalsson, känd som historiker och släktforskare i Argentina (dock inte på sina svenska anor), och dessutom gav han ut en serie tjocka böcker i ämnet. Det skulle vara roligt att få publicera hans svenska antavla därborta.
576
« skrivet: 2005-02-24, 09:17 »
Söker efter okänd fader till Gammal Gammalsson, född i Norra Sandby den 1814-01-06. Hans moder var änkan Nilla Tuvesdotter och har möjligen uppkallat barnet efter den förmodade fadern - eftersom ingen av hennes anor eller släktingar bar det namnet.
Så, om du stött på någon som heter Gammal i Norra Sandby, eller i grannsocknarna, som är född någon gång under senare hälften av 1700-talet, hör av dig till detta forum.
Ännu bättre vore förstås dokument som fastslog faderskapet, men det vore väl att hoppas på för mycket...
577
« skrivet: 2005-02-16, 11:59 »
Ted,
Vad händer om styrelsen nu inte accepterar den föreslagna nya grafiska profilen, ska man experimentera vidare? Och i så fall, borde man inte ha lärt sig av begångna klavertramp och vänta med att offentliggöra loggor och profiler som inte är formellt sanktionerade av styrelsen?!
Jag menar att den (ibland onödigt) heta debatt som vuxit fram här i Anbytarforum, bara var ett svar på ett oskickligt agerande från din sida, eller som man brukar säga; som man ropar får man svar.
Sen hör det till saken att det inte är bara den som skriker högst och gällast som naggar på demokratin som du omhuldar så verbalt, utan också de som tror att de med automatik får delegation att handha vissa uppgifter vilka som helst. Om det har vi alla som är anslutna till medlemsföreningar rätt att yttra oss om. Oavsett om det känns obekvämt för dem som kritiseras eller inte. Släktforskarförbundet är trots allt inte din privata affärsverksamhet när det kommer till kritan
578
« skrivet: 2005-02-15, 14:19 »
Min kritik, ska jag be att få förtydliga, är endast riktad mot Ted Rosvalls agerande, och bristen på förankring i styrelsen när man lanserar en ny logga. Jag har inte yttrat mig om själva loggan överhuvudtaget! För min del är det formellt sett egalt hur loggan ser ut, i det fall den är antagen på det sätt en logga bör antas.
Jag har dessutom uttryckt min empati för informatören, som just på grund av ordförandens klantighet, hamnat mitt i stormen utan bakomliggande styrelsebeslut att stödja sig emot. Dessutom utsätts hon för det nästan fega agerandet av Ted, när han kallar loggan för experiment. Det kan jag knappast tänka mig att hon uppfattar sitt arbete som.
Jag är nog av den uppfattningen, att Ted experimenterar med demokratin inom förbundet, snarare än med loggor, och det tänker jag inte låta bli att kritisera honom för.
579
« skrivet: 2005-02-14, 10:42 »
Jag bör tillägga att den processen inte behöver ta längre tid, än den tid det verkar gå mellan två av förbundsstyrelsens möten.
580
« skrivet: 2005-02-14, 10:33 »
Som medlem i valberedningen är det min uppgift att ifrågasätta ordförandens arbetssätt, när det inte stämmer överens med min bild av hur det borde ha gått till. Och det här är det andra gången i raden det fipplas med loggan utan att ha ordentligt på fötterna.
När så ett förslag på ny logotyp publiceras, så kan man - om man känner till hur det funkar i verkligheten - inte annat än förvänta sig starka reaktioner. Det är då som styrkan i beslutet prövas, och det är då som det ser så förbaskat illa ut att det egentligen saknas ett beslut.
Då tycker jag att man som ordförande bör avhålla sig från att kritisera de som klagat, utan bara konstatera att man gjort fel. Sen får det vara hur det vill med övrigas åsiktes angående vad de tycker om själva objektet i fråga.
Jag saknar en beslutsprocess i styrelsen, en process som börjar med att man konstaterar att man vill byta logotyp, och som sedan följs upp av ett beslut om att ge någon (eller några) i uppdrag att ta fram (helst flera alternativa) förslag. När så styrelsen väljer att anta ett förslag, är processen klar. DÅ ska man publicera det! Har förbundet då ordentligt på fötterna, klarar man av alla de kritiska åsikterna som förmodligen (och förhoppningsvis) kommer in via dess fora. Inte som nu, stå där med byxorna nere och bli offentligt utskämd.
581
« skrivet: 2005-02-14, 08:28 »
Ted Rosvall!
Hur i himmelen ska Rötters läsare veta att man i förbundet som vanligt trampat i klaveret och haft så bråttom att ändra på förbundsloggan, att man inte ens haft tid att ta ett förbundsstyrelsebeslut om detta?! Reaktionen från läsarna i Anbytarforum är alldeles rätt - och du borde be om ursäkt i stället för att banna dem för deras inlägg!
Jag anser att bytet av en förbundslogotyp är en så pass viktig fråga, att man inte ska hålla på att experimentera med det. Loggan ska presenteras på ett styrelsemöte, diskuteras och sedan antas efter ett noga övervägande. Inte kastas ut till ledamöterna per mail och antas efter det att noll reaktion erhållits. Eller anser du att andra viktiga beslut i styrelsen ska gå till på det viset???
Jag tycker synd om den förbundsinformatör som getts uppdraget, och som sedan fått ta emot allas reaktion på ett sådant sätt som skett. Hon borde ha fått veta att ett byte av förbundslogga är en process som tar tid och kan vara besvärlig, och att det därför är viktigt att ha en enig styrelse som uppbackning när stormen börjar blåsa!
Du bagatelliserar experimentet och menar att ni har rätt att pröva er fram. I så fall bagatelliserar du betydelsen av att ha en väl förankrad logga i förbundet - och i så fall förstår jag inte varför det är så in i helskotta bråttom med att byta ut den??!!
582
« skrivet: 2005-02-10, 11:23 »
Fall ligger i centrala Mantorp och är numera ett industriområde. Jag har en ana därifrån, en kyrkoherde som föddes där och hette Fallerius.
...och visst har C-F rätt i att det står grehn Ibm, fast i min dator kan jag inte läsa det mörka partiet till höger, och då blir det svårare att koppla ihop orden.
583
« skrivet: 2005-02-10, 09:28 »
Det finns ju ett ställe i Veta som heter Fall, kanske är det det som står i början av 4:e raden?
Sen tycker jag mig se att Helena heter Margaretha Jön.. Men det mörka partiet till höger kanske döljer fler ord än vad man kan läsa.... Det skulle behövas ljusas upp lite.
584
« skrivet: 2005-02-08, 08:58 »
Det enda råd jag kan ge dig, Annette, är att vända dig till svenska ambassaden i Buenos Aires, och kolla med dem om de har gamla uppgifter om svenskar boende i Argentina. Jag har själv undrat om deras arkiverade material skickats hem, och i så fall till vilket arkiv... Logiskt sett borde det ju vara Riksarkivet som tar hand om alla dessa handlingar.
Vad gäller begravningarna, så verkar svenskar ha begravts lite här och där i de s.k. dissidentkyrkogårdarna i Argentina. Jag har dock inte fått någon pejl på hur många de är, utan väntar fortfarande på en skrift där åtminstone de mest betydande beskrivs. Inte förrän begravningsplatserna är lokaliserade, kan man börja fråga sig fram om vilka som ligger begravna där.
De uppgifter du lämnar här ger heller ingen riktig pejl på var Alba tagit vägen. Hon kan ju ha bosatt sig var som helst i Argentina.
585
« skrivet: 2005-02-04, 23:48 »
Jag måste vidstå att diskussionen om Elisabeth av England (kungliga namn brukar ju normeras till svenska Ann) är smått löjlig. Under imperiets tid var drottning Victoria inte bara drottning, utan kejsarinna av det Brittiska imperiet, samtidigt. Det är bara att konstatera att det inte finns några regler som inte har några undantag! Vare sig i England - som jag fortfarande betraktar som ett land eftersom britterna själva gör det - eller här hemma för våra regentlängder.
Det blir dessutom extra löjligt att bråka om regentlängderna när man betänker att en del regenter bara varit (och är) betydelselösa fasader som inte har någonting att göra med den faktiska politiska makten.
586
« skrivet: 2005-02-04, 14:33 »
Jag hakade upp mig på Elisabeth I av England, respektive Elisabeth II av Storbritannien... Är inte gamla Bettan drottning av England längre? Det trodde jag, liksom att hon är drottning av Australien och många andra nationer anslutna till Brittiska samväldet...
Alltså måste hon ju rimligtvis vara Elisabeth II av England också?!
587
« skrivet: 2005-02-04, 11:42 »
I boken El Peque?o Cementerio Protestante de la Calle del Socorro av Maxine Hanon och Jorge Alfonsin, Buenos Aires 1998, återfinns en lista över de personer som begravts i en av de brittiska kyrkogårdarna i Buenos Aires åren 1821-33. Bland de döda återfinns några svenskar:
1822-03-20: John Lane, 32 år, skomakare, svensk.
1823-03-10: John Pogerstrom, 40 år, snickare, från Sverige.
1825-04-26: NN, sjöman från Sverige, 38 år.
1825-05-09: NN Marlin, sjöman, 30 år, Sverige.
1826-05-05: William Henderson, 54 år, snickare, svensk.
1827-11-18: John Simson, 43 år, från Stockholm.
Dessutom återfinns några som kan ha svensk bakgrund, men som anges som annat:
1826-01.05: Francis Trowlson, 30 år, snickare från Köpenhamn.
1829-01-15: Peter Broberg, 35 år, sjöman, Danmark.
1829-03-16: Michael Starshanskee, 42 år, tabernero, Tyskland.
1830-03-27: Martha Olives, 31 år, Norge.
1833-01-18: Teresa Underhaegen, 14 mån. Buenos Aires.
Namnen är förstås skrivna som de låter och har därför förvanskats. Var och en kan dock, med hjälp av fantasin, gissa vad de egentligen hette.
588
« skrivet: 2005-02-03, 08:34 »
Tack vänner,
Bengts svar verkar lite hett, eftersom Göteborg inte behöver vara ursprungsorten, utan den hamn de lämnade när de reste till Hamburg. Ljungberg är ju trots allt inte något stort namn i Argentina, så några mängder av detta släktnamn har förmodligen inte vält in över gränserna.
Jag ska kolla med frågeställaren om han känner igen något av namnen. Kanhända det tänds en liten Osram långt bak i huvudet på honom...
589
« skrivet: 2005-02-02, 17:52 »
From: rodolfo alberto ljungberg To: ArgenGen (argentinsk diskussionsgrupp) Sent: Tuesday, February 01, 2005 4:00 PM Subject: [ArgenGen] Familia LJUNGBERG. Me agradaria saber respecto a mis antepasados, mi padre se llamaba Eleazar Custodio LJUNGBERG, nacio el 22 de Octubre de 1893, en Gualeguay, Entre Rios, hasta el momento no he podido encontrar algun dato que pueda orientarme en relacion a sus padres, hermanos u otro dato, s? que sus padres llegaron desde Norrkoping, Suecia, y nada mas, yo naci en Concordia, actualmente vivo en Bariloche.
Från Rodolfo Alberto Ljungberg i Bariloche, Argentina: En fråga beträffande mina förfäder. Min far hette Eleazar Custodio LJUNGBERG, född den 22 oktober 1893 i Gualeguay, Entre R?os, Argentina. Jag har tyvärr inte hittat något som kan leda mig till hans föräldrar, syskon eller liknande, men jag vet att de kom från Norrköping i Sverige, inget mer. Jag föddes i Concordia, Entre R?os, men är bosatt i Bariloche, R?o Negro, Argentina.
Är det någon som möjligtvis känner igen någon Ljungberg som utvandrat till Sydamerika - särskilt Argentina - är jag tacksam för upplysande svar. Under tiden jobbar jag med att försöka få frågeställaren att leta fram något födelsedatum och kanske en församling...
590
« skrivet: 2005-01-17, 23:23 »
No problems Ulf, det rör sig om min farmors föräldrar, så det finns en hel del att hämta!
Förresten så hette hon Koll?n...
Du kan börja med att titta in på min hemsida och trycka på min antavla, så hittar du dem som nr 10 och 11, med fotografier och allting. Sen kan du ge dig tillkänna och berätta vem du är och på vilket sätt du hör ihop med dem, så ska du få deras anor ända bort till hedenhös... I alla fall så långt jag har hunnit forska på dem (deras anfäder utgör en fjärdedel av mina anor).
591
« skrivet: 2005-01-17, 14:26 »
I så fall hade man inte behövt någon testgrupp... Jag tror f.ö. inte att den lades ut offentligt utan att den bara var tillgänglig för just testgruppen. Sedan är det alltid någon som läcker och gör den hemliga adressen offentlig...
592
« skrivet: 2005-01-13, 01:00 »
Bra jobbat Ingela, men ingen sol utan fläckar...
I avsnittet om gårdsnamn förenklar du och generaliserar väldigt mycket. Gårdnamn t.ex. är nämligen en ytterst komplicerad historia. I princip har du förstås rätt, men som vanligt finns det alldeles för många undantag för att det ska gå att generalisera utan att åtminstone nämna det. Så t.ex. finns i gårdnamnen många exempel på yrkesnamn, vilket Sverige i allmänhet saknar (jämför med t.ex. England och Tyskland), exempel på sådana är Bälter, Skräddar, Smids, Målars, Länsmans, Kaptens, Fändriks, Svarvars, m.fl. Det finns även otaliga gårsnamn som tagits från soldatnamn, t.ex. Dunder, Brottare, Lärka, Tjäder, Tupp, osv....
Vad gäller särknamnen så var det lika vanligt att mannen bytte namn på gården, till sitt gårdsnamn, då han tog över efter svärfar.
593
« skrivet: 2005-01-09, 17:58 »
Enligt somliga lever vi nu i postmodern tid.
594
« skrivet: 2005-01-06, 14:48 »
Bra sagt Marie!
595
« skrivet: 2004-12-25, 00:52 »
Jag kommer att försöka få pejl på vilka de olika dissident-kyrkogårdarna* är i Buenos Aires (till att börja med) och också ta reda på när de grundades. Jag vet att en gulafeber-epidemi la grunden för den största begravningsplatsen i staden, och vet också att det finns flera försvunna dissidentkyrkogårdar, men det krävs metodiska undersökningar för att få grepp om saken. Det gäller bara att någon därnere tar tag i saken, för härifrån kan det vara svårt.
Det borde också ha förts böcker över avlidna sjömän, men jag tror inte det fanns någon sjömanskyrka i Argentina förrän in på 1900-talet.
*dissident betyder avfälling (från den rätta tron =katolicismen)
596
« skrivet: 2004-12-21, 13:43 »
Jag gjorde under min vistelse i Argentina två besök vid reformerta begravningsplatser. Dels besökte jag Svenska Kyrkogården i Ober?, där flertalet av de svenskar och svenskättlingar som levt i området ligger begravda, dels Cementerio de los Disidentes i Lomas de Zamora utanför Buenos Aires, där jag noterade att ett flertal svenskar blivit begravna.
Emellertid finns det flera dissident-kyrkogårdar i Buenos Aires, och jag väntar på en lista med adresser dit. Då de är förhållandevis mycket välhållna (i jämförelse med de katolska dito) finns förmodligen en stor chans att man kan få svar på om någon är begravd där. Tiden för hur länge graven behålls i kyrkogården är dessutom mycket längre än här hemma, i vanliga fall 99 år.
597
« skrivet: 2004-11-15, 19:18 »
En liten kommentar fran andra sidan jordklotet:
Jag hade gärna sett att KP fortsatt som förut, just för att kanalisera de diskussioner som är oväsentliga for släktforskningen. Precis som när man inrättar kaffehörnor pa arkivet, eller när man arrangerar underhallning pa släktforkardagarna (senast operasang).
Förbud mot spontana och positiva uttryck för umgänge mellan slaktforskare (som dessutom bor utomlands), är alltid KORKADE!
Nu finns det t.ex. inte nagon lämplig plats för de hälsningar jag lovat skicka till mina vänner här pa forumet, utan jag far ta mig friheten att skicka dem pa det här viset. Visset! Torrt och visset!
598
« skrivet: 2004-11-05, 04:09 »
Jag har nu personligen besokt Svenska Kyrkogarden i Ober?, Misiones i Argentina, och kan bekrafta att Reinaldo Bjorklund ligger begraven dar. Foton tagna pa den gamla daligt underhallna kyrkogarden kommer att publiceras har efter min resa som fortfarande pagar (darav inga prickar eller ringar).
599
« skrivet: 2004-09-30, 09:42 »
Magnus,
Präst är grundyrket för de män (och numera kvinnor) som står för själasorgen inom kyrkan. Under prästens karriär kan han sedan tjänstgöra som hjälppräst, t.ex. kaplan eller komminister, sedan blir han kanske kyrkoherde och får en egen församling, för att så småningom bli prost, och om karriären är lyckosam, biskop, m.m.
Utöver dessa tjänster finns ett otal andra prästtjänster inom kyrkan.
Alla dessa finns nämnda i stiftens herdaminnen.
600
« skrivet: 2004-09-28, 14:38 »
Hallå alla smarta redaktörer! En karta till DEN NYA ADRESSEN vore väl inte helt fel, när nu den gamla är högst inaktuell! Man kan ju få för sig att utannonserandet av flytten medföljs av den befintliga kartan, men vid närmare granskning är det ju en karta över den i månadsskiftet stängda gamla adressen.
Förvirrande!
601
« skrivet: 2004-09-15, 20:37 »
Efter att ha konsulterat systern till den man som fungerar som svensk konsul i Ober?, bekräftar min vän Ruben Källsten att det måste röra sig om Reinaldo och Emil Björklund (Byorklund) i Ober?.
602
« skrivet: 2004-09-07, 00:34 »
Till er som inte som inte fattar ett jota av ovanstående, så vill jag meddela, att Stellan och jag gick i samma klass i grundskolan!
603
« skrivet: 2004-09-05, 22:07 »
Usch då, Stellan, är du släkt med sådana?!
Hälsningar från Mora
Jorge
604
« skrivet: 2004-08-24, 00:04 »
knäck i kolan
605
« skrivet: 2004-08-17, 17:58 »
Om det nu är sånt tjafs om färgerna på huvudrubrikerna, så varför inte använda ett sedan länge erkänt trick, nämligen versaler eller kapitäler?! Då skulle rubriken sticka ut utan att bränna sönder någons näthinnor, eller få någon att må tjyvens!
606
« skrivet: 2004-08-12, 12:01 »
Här är ett gott exempel på varför vi svenskar inte ska oja oss över de muslimska kvinnornas hucklen av idag!
607
« skrivet: 2004-08-11, 23:04 »
Jag har skickat fotona till min svensk-argentinske vän, som säger sig komma ihåg en Reinaldo Björklund. Mannen skulle ha varit i 80-årsåldern eller mer, om han inte omkommit i en trafikolycka för ett antal år sedan.
Han nämner också att namnet Nielsen inte är helt ovanligt i trakten.
608
« skrivet: 2004-08-04, 00:37 »
Du har rätt i din kritik, Essan, men visar en del okunskap om hur en valberedning ska arbeta. Man behöver som valberedning inte alls ha någon egen kunskap om medlemmarna. Däremot ska man ha insikt och kunskap om hur styrelsen arbetar, hur varje styrelseledamot arbetar, samt vissa ambitioner för hur man vill att styrelsen ska arbeta.
Valberedningens uppgift är att ersätta de i styrelsen som inte fyller de krav man ställer på ledamöterna, och då måste man veta hur styrelsen arbetar och vilka som är aktiva, respektive passiva.
Sedan är det upp till de olika styrelseledamöterna och enskilda medlemmar, att föreslå nya kandidater - som frågas ut om sina intentioner och förmågor. Ska man ersätta någon speciell post, bör man kanske leta efter någon som kan fungera på den... osv. Slutligen kanske man bör se till att man har en balans i styrelsen, åldersmässigt, könsmässigt, kunskapsmässigt, m.m.
Valberedningen måste alltså vara på alerten, men behöver inte känna alla i föreningen!
609
« skrivet: 2004-08-03, 18:28 »
Ja du, Essan, det är inte lätt här i livet... Jag skulle vilja påstå att det är valberedningarna som är problemet, eftersom de många gånger arbetar efter mottor att göra så lite som möjligt!
Man gör det t.ex. lätt för sig genom att bara ringa runt och fråga ledamöterna om de vill ställa upp ett år till, och så sitter de där igen, trots att de (inte) gjort sitt. Man accepterar vem som helst, bara man själv slipper göra sig besvär...
Å andra sidan är det ju inte experter vi vill ha som ordföringar i föreningarna. De kan vara bra organisatörer, eller inspiratörer, eller vara representativa och ha bra kontakter. Det är inte bara släktforskningen som gör en bra ordförande!
Och vad ska man med erfarenhet till, om det visar sig vara dåliga erfarenheter!
Så vad finns det för medicin mot dåligt ledarskap? Möjligtvis en engagerad medlemskår, som är villig att ta sin del av jobbet, och som förstår att alla tjänar på att alla hjälper till.
610
« skrivet: 2004-07-27, 14:40 »
...men allt det här besvarar förstås inte frågan om hur många barn som verkligen avlades av sin moders äkta man. Och med tanke på de siffror som presenteras här, så är det inte alls en omöjlighet att så många som 10% av barnen antingen var utomäktenskapliga eller avlade genom moderns utomäktenskapliga kontakter.
Vad gäller det jag kallar för vänsterprassel, så är det naturligtvis inte konstanta siffror, utan antal personer som vid olika undersökningar anger att de någon gång varit otrogna.
Hur som helst så är inte antalet så viktigt, utan principen att vi måste räkna med att en viss procent av barnen inte har den fader som anges i våra släktutredningar. Och det måste man lära sig att acceptera, för inga DNA-undersökningar kommer att kunna ändra på historiska historier!
611
« skrivet: 2004-07-26, 10:23 »
På 1700-talet söp man kopiöst. En betydande orsak till snedsprång (även på det sexuella planet) oavsett tidsålder!
Nä, jag tror att statistiken är konstant. Sedan skulle jag vilja få belägg på Anders R:s påstående att barn utom äktenskapet varierat genom åren... Var hittar du bevis för det?
Idag konstaterar man t.ex. att en majoritet av männen vänsterprasslar, och att nästan hälften av kvinnorna gör det också (vilka skulle annars männen prassla med?).
612
« skrivet: 2004-07-26, 01:11 »
Tro bör man göra i kyrkan...
Människan är sig lik, i generation efter generation, samt i olika länder. Otrohet har alltid funnits (skulle vi annars ha TVÅ (!) budord som uppmanar folk att inte prassla?!), ända sedan tidernas begynnelse. (Och varför skulle man ägna en hel BALK i lagen åt de äktenskapliga problemen?!) Man har dessutom haft olika syn på olika slags otrohet, där t.ex. högreståndspersoner gått fria från de straff som vanligt folk erhöll för utomäktenskapliga kontakter.
Hur som helst så övertygar du mig inte med dina tvivel!
613
« skrivet: 2004-07-22, 17:57 »
Någon har, om jag minns rätt, skrivit att cirka 15% av barnen har en annan biologisk far än den förmodade (också historiskt). Därför har i alla fall jag resonerat som så, att släktforskning måste tas med en nypa salt. Vi kan ju inte vara alldeles säkra på att våra anor verkligen är våra anor, och statistiskt räknat måste ju i alla fall en viss procent av dessa vara felaktiga. Där finns alla dessa pigor som blivit med barn efter att ha blivit lägrade av husbonden, men som skaffat sig en lämplig dräng att gifta sig med för att undgå skandalen. Men också alla dessa bondmoror som vänsterprasslat med drängen, och fött barnen inom det befintliga äktenskapet...
Det skulle inte gå att vara släktforskare om man krävde en hundraprocentig visshet! En sådan är ju komplett omöjlig. Så varför skulle vi släktforskare kräva DNA-test??!
Däremot har jag stor förståelse för att, i alla fall vad gäller de närmaste generationerna, man vill veta sin egen biologiska härstamning. Och då anser jag att man ska ha rätt att få reda på det.
Sen, som sagt, finns ju frågan i botten, om vad släktforskning går ut på. Är det rena biologiska anor som är det absolut viktigaste, eller finns det plats för ett historiskt resonemang, där man lägger vikten på det sociala arvet? Jag kan inte ge ett entydigt svar på denna fråga. Kan någon annan det?
614
« skrivet: 2004-07-22, 11:12 »
Släktforskningen vilar ju som bekant på lösan grund och kan aldrig betecknas som en exakt vetenskap. Det vet varje seriös släktforskare, eftersom det finns en statistiskt säkerhetsställd felmarginal p.g.a. att modern haft sexuella relationer vid sidan om, eller anger fel fader till sitt barn (detta för ogifta kvinnor innan faderskapstest införts). Så hela det problemet som Per Thorsell tar upp, med DNA-tester osv, är egentligen peanuts för en släktforskare. Vi kommer nog även fortsättningsvis få acceptera en viss felmarginal, trots DNA-tester och annat... Frågan är om vi släktforskare verkligen eftersöker de biologiska föräldrarna, eller om vi sätter större värde på det sociala arvet från fadern hos vilken barnet vuxit upp?
615
« skrivet: 2004-07-21, 12:37 »
Just det, frågan är om barn och barnbarn utanför äktenskapet kan kräva att få del av fotografier och dylikt, som en del av arvet?!
En annan fråga är om kvinnan, hur hon än känner för det, har någon moralisk rätt att förvägra de oäkta ättlingarna ett foto?!
616
« skrivet: 2004-07-21, 01:09 »
Om det nu vore någon som utpekades, så skulle jag hålla med dig, Urban, men Teds berättelse skulle kunna handla om vem som helst (vilket det möjligen också gör). Ingen behöver därför känna sig utpekad eller utskåpad, och då kommer saken i en helt annan dager!
Sen är det som så, att om maken råkat avla ett barn under ett snedsprång, så är det väl i första hand maken som gjort fel. Att då dölja sanningen för kvinnan och låta henne gå och tro att han var bättre än vad han var, är väl också ett slags bedrägeri?! Och både barnet och barnbarnen har väl dessutom rätt till sin historia - kanske till och med arvsrätt efter hennes make. Kanske de borde ha vänt sig till en advokat i stället, och krävt både pengar och foto?! Lagen är väl ganska tydlig på det området.
617
« skrivet: 2004-07-18, 23:24 »
Tänk att man kan hitta lustigheter utanför Kantstött porslin också!
Ralf, vem som var urfadern eller inte må stå skrivet i stjärnorna, men jag skulle inte vilja kalla Per Hansson i Skärkind för Wallenbergarnas urfader. Däremot kan man väl hävda att sonen kan vara det, eftersom han tog sig namnet Wallberg - som sedan sönerna (i hans andra gifte) modifierade till Wallenberg. Den första riktige Wallenbergaren var dock lektorn Marcus Wallenberg (hans bröder Jacob och Anders fick aldrig några barn), så kanske är han urfadern?!
I alla fall så räknar jag mig själv INTE till wallenbergarna, eftersom jag härstammar från den första kullen barn efter Jacob Wallberg. Närmare bestämt från (fmffffm) Sofia Jacobsdotter Wallberg, som stannade kvar i bondeståndet uti Viby socken i Östergötland.
618
« skrivet: 2004-07-17, 12:43 »
Sorry Stefan, jag håller inte med dig! Jag har nämligen personlig erfarenhet av annat hemlighetsmakeri, och skulle ha reagerat positivt till en kontakt.
Under kriget hade min far en tillfällig relation med en ung kvinna, som dessvärre blev gravid. De gifte sig, som konsekvens av hennes tillstånd, men skilde sig redan efter 1½ år. Direkt efter separationen fick min far en utländstjänst i Buenos Aires, och for dit. Där träffade han min mor och bildade familj...
Jag fick inte reda på att jag hade en halvsysyster förrän jag var 17-18 år. Jag fick inte heller reda på att jag skulle ha haft en äldre bror som dog strax efter födelsen, och att jag bar på exakt samma namn som honom. Mina första tankar, när bomberna briserade var: Varför?! Varför detta hemlighetsmakeri? Var de rädda att jag inte tålde sanningen? Jag kände mig blåst, helt enkelt!
Senare fick jag reda på att anledningen till att min syster var hemlig, var att pappa ville undvika att bli föraktad av min morfar. I katolska länder existerade då inte skilsmässan, och giftermålet betraktades som för evigt - vilket gjorde efterföljande giftermål ogiltiga i mångas ögon. Farhågorna var dock inte berättigade enligt mitt sätt att se det, eftersom jag har en moster som gift sig med en frånskild man, och hon har inte fått lida särskilt för det.
Jag har ingen kontakt med min halvsyster, men skulle hon eller hennes barn ta kontakt och be om ett porträtt av pappa, så tycker jag att de har rätt till det! Jag tycker inte jag (eller min mor) har rätt att missunna dem det.
619
« skrivet: 2004-07-16, 01:19 »
Man kan ju tycka vad man vill om rätten att få vara ifred med sina illusioner om sina anförvanter, men jag måste ändå hålla med Ted Rosvall i hans resonemang. Det är inte det okända barnet eller barnbarnet som gör fel vid en kontakt. Det är hemlighetsmakeriet som är felet!
För min del upplevde jag en händelse som höll på att kosta mig min relation med min bror. Det förhåller sig nämligen att han gift sig med en kvinna som hade ett litet barn med sig från första äktenskapet. Om detta hade man inte pratat, utan deras gemensamma dotter fick gå i tron att hon var helsyster till sin halvsyster. Tyvärr informerade min bror mig inte om sitt förhållningssätt, så det var okänt för mig.
Då jag inte hade någon anledning att hemlighålla några familjeomständigheter för mina barn, hade de fullt klart för sig att kusinerna var halvsyskon, och kom att kommentera det vid ett tillfälle då de satt och lekte tillsammans med dem. Det blev naturligtvis ett sjuhelsikes liv! Jag blev beskylld för att lägga mig i deras angelägenheter, och skulle ha låtit bli att kommentera hur det egentligen förhöll sig, osv...
Självklart ett jäkla nonsens! Varför skulle jag ljuga för mina barn?! Varför skulle jag uppmuntra ett sjukt hemlighetsmakeri?! Faktum är att alla som kräver av sin omgivning att de ska tysta ner obekväma sanningar, egentligen ställer orimliga krav på dem. Varför ska det vara viktigare att hålla liv i lögner?
Jag anser att sanningen är till för att tålas. Att hålla liv i en förljugen och tillrättalagd tillvaro gör bara smärtan större, när det uppdagas att man levt i en lögn. Hade min bror (och hans fru) berättat för sina barn hur det förhöll sig från början, hade man avdramatiserat alltihopa. Barnen hade förmodligen tagit det helt naturligt, utan det liv och kiv som följde när sanningen till slut hann ikapp som den gjorde nu.
Jag vill tillägga att vi löste problemet, och att vi fortsatt att vara goda bröder.
Jag vill också framhålla, att när det gäller att avslöja sanningar så är det naturligtvis förbehållet dem de gäller - alltså de som själva är inblandade, t.ex. u.ä. barn, och nära släkt. Alltså inte främmande släktforskare som klampar in med ovälkomna nyheter.
620
« skrivet: 2004-07-13, 23:10 »
Får man döma av antalet inlägg (det måste ju vara tidernas rekord för Anbytarforum) så finns det uppenbarligen ett behov av att umgås över annat än bara släktforskning. Men det har ju vi som varit med här ett tag redan insett för länge sedan. Varför skulle annars så många diskussioner spåra ur, eller spåra in på oväsentligheter?! Det har ju klagats över att inlägg och sidodiskussioner inte platsar under de diskussioner där de startat.
Nu, efter det att lugnet har lägrat sig kring kantstött porslin (det vart lite gnäll från en del) och man tydligen insett att det kan vara trevligt att tillåta en sådan chat, så är det möjligt att anbytarvärden accepterar att porslinet fortsätter att skramla på så länge den fyller ett behov. Kanske den dör ut av sig själv så småningom... Men just nu är den i alla fall en viktig kontaktpunkt för några - särskilt de som bor utomlands.
621
« skrivet: 2004-07-06, 08:42 »
There is an Ore parish in the same area as Våmhus, in the province of Dalarna. It may be that parisk you're asking about, rather than Orsa (as Anki suggested).
622
« skrivet: 2004-06-29, 10:48 »
Anita, det är det säkert. Problemet är väl mest att du förmodligen inte kommer längre än tre-fyra generationer till. Men å andra sidan är det väl riktigt bra, med tanke på vad hur långt man vanligen kommer... Tutvig tror jag är ett soldatnamn från början.
623
« skrivet: 2004-06-28, 19:52 »
För min del har jag inget problem med exotiska anor, de finns där i överflöd och skapar andra inte så alltid lättlösta nya problem...
Som cirkelledare här i Mora stöter jag emellertid ofta på två tydliga svarta hål, varifrån de som härstammar aldrig kommer loss från. Det är Sollerö socken och Åsens by i Älvdalens socken. Har man sina anor därifrån, är man för evigt dömd att snurra runt i den omedelbara närheten.
Häromdagen råkade jag på en ung dam (i Säffle) som är ihop med min dotters svärmors plastson. Hon sade sig ha älvdalsanor, och jag frågade varifrån. Åsen, sa hon, varvid jag bara kunde konstatera att då vet vi i alla fall var dina förfäder hör hemma.
624
« skrivet: 2004-06-19, 18:36 »
Den person som hittills skrivit det bästa inlägget mot försäljningen av Riksarkivet, är utan tvekan Ted Rosvall. Han har varit politiker och vet vad han snackar om.
Erfarenheten vad gäller försäljningar av offentligt använda fastgheter och verksamheter är negativ. Här i Mora sålde man fastigheten som används som kulturhus för ett antal år sedan, och ingick ett som man trodde förmånligt samarbete med den nya hyresvärden. Det dröjde dock inte särskilt länge förrän fastigheten såldes vidare, och hyrorna började stiga - så högt att de nu är i paritet med stockholmspriser för affärslokaler. Idag sitter man i rävsaxen och måste bort, för om man ska få de lokaler man vill ha behövs det stora ombyggnader - och det höjer priset - eller så måste man flytta ut till andra lokaler (som man vis av erfarenheten helst vill äga själva).
Man ser samma tendenser för de statligt ägda skogarna, som skövlas i jakt på pengar, istället för att skyddas för att säkra den biologiska mångfalden - nåt som staten är skyldig att göra enligt internationella traktat.
Man kan säga att politikerna fritar sig från att följa utlovade politiska ambitioner genom att överföra fastigheter och verksamhet till statliga bolag som ingen har någon kontroll över - se på posten t.ex.
Innan man går till attack mot försäljningen, måste man dock granska hur avtalet man ingått med köparen ser ut. Det ÄR möjligt att man gjort en bra deal, och att RA tjänar på saken. Kanske man också har för avsikt att flytta ut verksamheten på sikt, och då kan det vara betungande att fortsätta äga lokalerna i Marieberg?!
625
« skrivet: 2004-06-18, 13:46 »
Det unika med Kris är hans namn, Kristoffer Kristoffersson, som har gått i arv i generationer genom århundraden i Nås. Jag vill minnas att det sträcker sig åtminstone till 1700-talet.
626
« skrivet: 2004-06-08, 23:05 »
När Ruben var till Sverige för cirka 4 år sen och jag spenderade en vecka med att guida honom i Stockholm med omnejd, bodde han hos en t?a (faster tror jag) i Lidingö. Hon såg ut att vilja leva åtskilliga år till, så jag antar att hon fortfarande är pigg och i god form. Om jag kan få tag på henne, borde hon kunna vara till hjälp.
Hans föräldrar hade en märklig historia. Mamman, som var adopterad och vars föräldrar var dansken Nielsen och dennes första (danska) hustru, växte upp i familjen och gifte sig således med en av sina fosterbröder!
Jag vill dessutom upprepa att du måste vara mindre sparsam med uppgifterna här, om du ska kunna få hjälp med att lösa gåtan. Du har t.ex. inte lämnat den minsta ledtråd för oss andra om vad det kan finnas för samband med den kvinna du fick fotona av, och personerna på bilderna.
627
« skrivet: 2004-06-08, 22:52 »
Scanna baksidorna om du kan, och lägg in dem här. Om det rör sig om min vän Ruben Källstens morfar, så kan jag försöka förmedla fotografierna (jag har f.n. tappat kontakten med honom). Kanske gåtans lösning är närmare än vi tror?!
Om du kollat in Rubens anträd i min hemsida, så har du säkert lagt märke till att han har anor från Vasatrakten i Finland. Annars finns det gott om norrlänningar bland misiones-svenskarna, dock ingen från Timrå på listan jag har.
Ett annat alternativ är att ta kontakt med svenska församlingen i Ober?, eller den svenska konsuln där. De kan säkert jämföra fotografier, eller rent av hitta någon gamling som känner igen personerna på fotona.
628
« skrivet: 2004-06-08, 00:09 »
Är det ingen som observerat att Knut är Canutus på latin??!! För den som vill ha exempel så är det bara att slå upp närmaste herdaminne - eller göra en sökning på internet.
629
« skrivet: 2004-06-07, 23:33 »
Jag har kollat i den litteratur jag har om misiones-svenskarna, utan att hitta någon Nielsen. Ett foto i boken Svenskar i Latinamerika av Martin Rogberg 1954 (s.51) [exakt samma artikel finns publicerad i boken Vår svenska stam på utländsk mark, Örebro 1953 - jag tror att den förstnämnda boken är ett särtryck ur den senare]) överenstämmer på många sätt de här ovan. Jag vill också minnas att jag någonstans har sett många fler foton, bl.a. med jaktbyten, men kan inte komma på vart.
Det som går att säga är att om fotografierna är tagna någonstans i Argentina, så måste det vara i Misiones. På andra håll ser naturen inte ut på det sättet! Kolonin räknades till en bit över 500 svenskar 1924, så det borde finnas en betydande chans att det kan vara en av dessa familjer.
Om du har mer information om vem som haft dessa foton och hur de kommit i din hand, är det förmodligen lättare att placera dem någonstans. Jag föreslår att du försöker finna mer information på hemmaplan.
Om du kikar in på min hemsida (bläddra till släkten Källsten), kan du f.ö. hitta en Nielsen med anknytning till svenskarna i Misiones. Han var en dansk immigrant till provinsen Buenos Aires, som lämnade bort sin dotter till en svensk familj i Ober?, när han gifte om sig med en argentinska. Hon blev sedermera mor till den ende svenskättling i Misiones som jag känner. Har du förbaskat gott med tur, är han den rätte mannen.
630
« skrivet: 2004-06-07, 11:29 »
Av naturen runtomkring att döma, kan det röra sig om utvandrare till provinsen Misiones i Argentina - dit de kom via Brasilien. Det var några hundra svenskar som hamnade mitt i regnskogen, där de fick skogslotter tilldelade sig. Denna grupp finns omskriven under Anbytarforum: Länder: Argentina i detta forum.
Emigrantinstitutet har gett ut en bok om svenskarna för att antal år sedan, där det finns en lista med alla misiones-svenskar. Jag har listan hemma, och återkommer gärna senare med ett eventuellt svar.
631
« skrivet: 2004-06-06, 09:52 »
G i vissa svenska ord har varit utbytbart mot V - se t.ex. STUGA/STUVA (se t.ex. Luciasången), LAG/LOV, m.m.
632
« skrivet: 2004-05-26, 21:10 »
By the way, Peter, varför inte fixa en experimentsida där du kan ha lekstuga utan att det märks?! Jag brukar lägga ut en dummy för att kompisarna ska få kolla hur provsidan ser ut, men under en hemlig adress som bara de som ska tycka till har tillgång till. På det viset slipper de vanliga läsarna sätta kaffet i vrångstrupen om det blir för mycket experimenterande...
Man gör helt enkelt en kopia på sidan, som man sedan kan greja med hur mycket som helst. Och så lägger man bara ut det som man är nöjd med.
633
« skrivet: 2004-05-26, 21:05 »
Jo, nu experimenteras det värre! Kanske lite taskigt mot förre redaktören, som ju faktiskt fortfarande har gjort ett alldeles utmärkt jobb och tänkt igenom allt. Det måste ju kännas lite otacksamt att suddas bort så fort. Men det är klart, det är bäst att uppfinna cykeln en gång till för säkerhets skull!
Jag har i alla fall konstaterat att det saknas logga för Anbytarforum när man kommer in på Nytt senaste dygn. Så om man skulle råka glömma vart man är, så är man hopplöst förlorad. Tur att det åtminstone står Sveriges Släktforskarförbund på flera ställen... Då har man i alla fall något att hålla sig i!
634
« skrivet: 2004-05-19, 10:37 »
Try the Swedish Military Archive!
635
« skrivet: 2004-05-18, 20:47 »
Mia, diskussionen kantstött porslin i Ordet är fritt, som jag nämnde ovan, är just en sådan tråd. I den dryftade vi i fjol sommar allt från just kantstött porslin till läskande glassrecept, och diverse annat ytligt och djupsinnigt. Vår mycket snälle och trevlige moderator Peter Karlsson, som har en ängels tålamod med oss alla kverulanter och dylikt folk, intog då en mycket tillåtande attityd, vilket vi var mycket tacksamma för. Han hade vett att förstå att folk som lär känna varandra genom detta forum, också har behov av att få umgås lite mer uppknäppt mellan varven.
Så jag ser fram emot en ny omgång av det kantstötta porslinet!
Beträffande Teds lite väl hårt hållna inlägg, så är det möjligt att han hade en dålig dag, eftersom det har kommit till min kännedom att han hade besvär med sin galla under gårdagen. Jag hoppas att det har fixat till sig nu, och att han återkommer till forumet i sin vanligtvis goda form.
636
« skrivet: 2004-05-18, 12:37 »
På vilket sätt skulle jag, menar du Åke, racka ner på andra människors tro? Vad vet du om mina värderingar? Du har ju ingen aning om vad jag tänker om religioner eller dylikt! Du verkar utgå från att jag skulle tycka illa om både kristendomen och islam... Så är nu inte riktigt fallet. Det är genom förståelsen för att man ur olika perspektiv ser saker på olika sätt, som man kan lära sig att förstå varför t.ex. fördomar uppstår. Och det är genom att förklara dessa mekanismer som vi kan lära oss att undvika det efterföljande hatet. Jag tror faktiskt inte att medelsvensken reflekterar över hur vår snälla flagga uppfattas av andra. Kanske det vore på tiden att bli medveten om det?! Det är i alla fall inget fel på det!
637
« skrivet: 2004-05-18, 10:27 »
När jag nämnde bombningen av den svenska ambassaden i Bagdad, var det för att uppmärksamma det faktum att vi ser på symboler på olika sätt. Den svenska flaggan uppfattas i allmänhet inte som en religiös symbol, av svenskar, utan som den oförargliga trygga kära flaggan som pryder den svenska sörgårdsidyllen.
En fanatisk muslim lägger nog säkert märke till korset i första hand, och kan sannolikt inte associera till den svenska sommaridyllen. Vi ser alltså på symboler på olika sätt, beroende på vilket perspektiv vi har.
Detta gäller i allra högsta grad också synen på att fotografera avlidna personer, för att återgå till ämnet, och det är därför jag överhuvudtaget nämner det.
638
« skrivet: 2004-05-17, 23:49 »
Svar: Jag skriver mina inlägg utan konto från jobbet. Rensning är inte nödvändigt. Jag står för det jag skriver!
639
« skrivet: 2004-05-17, 23:37 »
När blev du vi, Ted Rosvall? Jag har inte lustiggjort mig över kristendomen, bara konstaterat att döden (som f.ö. är det huvudsakliga ämnet i denna diskussion) utgör en stor del av det bildspråk kristenheten använder sig av. Som kantor torde du väl ha noterat det i våra kyrkor?! Kristenheten utgör också grunden för allas vår västerländska kultur, oavsett om man är troende eller inte, och den präglar således den syn vi alla bär på - vilket är det intressanta i denna diskussion som faktiskt handlar om varför man fotograferade av sina döda förr (och nu). Som svar på ditt inlägg vill jag framföra följande: Jag är i min fulla rätt att framföra att jag tycker att kristendomen är dyster, utan att bli påhoppad av någon som tror att han har rätt till rätt syn på kristendomen. Inte minst om han tror att han kan sätta sig på folk bara för att han är förbundsordförande och förväxlar sin roll med forumets moderator, som mig veterligen heter Peter Karlsson! Jag diskuterar gärna vad som helst med dig, Ted, men absolut inte under de villkor som du verkar vilja använda dig av här. Och jag har faktiskt samma rätt som du att kräva ett respektfullt bemötande!
640
« skrivet: 2004-05-17, 14:21 »
Det finns ju mycket som tyder på att Carl XII avvek från normal sexualitet såtillvida att han ansågs vara rädd för kvinnor (utom sin mor och sin älskade syster). Inget tyder på att han var homosexuell (men det utesluter ju inte att han kan ha varit det), snarare anses han ha lidit av att vara asexuell. I bägge fallen utesluter det möjligheten till faderskap.
641
« skrivet: 2004-05-17, 11:23 »
Apropå döden och vår kultur...
Den kristna världen är väl mig veterligen den enda som har ett tortyrredskap/avrättningsinstrument som högsta symbol (finns t.o.m. med på vår nationalsymbol flaggan) och vars tempel är så fyllda av döden och lukten av död att det totaldominerar dem.
Snacka om makabert!
Ser man på saken ur andra kulturers syn, så är det förmodligen mycket skrämmande. Ett exempel är den muslimska världen, som förmodligen bara ser korset på vår flagga, och inte kan skilja den från andra korsflaggor - och därför kan ge sig till att bomba svenska ambassader där den vajar (i Bagdad).
Många andra kulturer (inklusive vår gamla asakult) hyllar fruktsamheten och livet i stället. Vilket är en stor kontrast till den dystra kristendomen.
642
« skrivet: 2004-05-16, 16:27 »
Anita,
Just vad jag menade! Och så var det i vårt samhälle också före andra världskriget, då samhället successivt förvandlades till ett konsumtionssamhälle där vi fjärnade oss från allt dött omkring oss.
Faktum är att jag betraktar just släktforskare som en grupp som kan hantera döden på ett bättre sätt än andra samhällskategorier. Kanske beroende på att vi konfronteras med livets korthet och, ibland, krasshet, genom att våra förfäders historia passerar revy framför våra ögon, när vi läser våra kyrkböcker. För nog är det en viktig insikt man får om livet, när man kan följa våra förfäders liv och gärning, generationers tillkomst och bortgång, allt innanför pärmarna på en enda födelse- och dödbok!
Somliga skulle rentav betrakta oss som makabra!
643
« skrivet: 2004-05-16, 10:25 »
Får man hoppa in en liten stund?
Man må tycka vad man vill - att det är makabert eller inte - men vi kan ju rimligtvis inte applicera våra nutida åsikter på en företeelse som utspelade sig när man hade annan inställning!
För min del anser jag att vi nutida svenskar har fjärmat oss så mycket från döden, att vi tycker att allt som handlar om den är makabert. Vi kan numera inte ens uttala ordet död, utan begagnar oss av en massa andra omskrivningar, som t.ex. min släkting har gått bort o.dyl. På liknande sätt har vi också fjärmat oss från att vi äter döda djur (nu blir det väl kackel i hönsgården). Så mycket att vi numera inte ens vill påminnas om att det är döda djur i våra matförpackningar. Så livsmedelsindustrin gör allt för att vår mat ska se så fyrkantig och industriell så möjligt.
Detta är naturligtvis en tydlig dubbelmoral. Döden är en självklar del av vårt liv, och borde vara en företeelse vi hade ett bättre förhållande till. Det ska inte vara så att en person som nyss har mist någon anhörig, ska förvandlas till någon man undviker - för att den riskerar att bli ledsen - eller för att människorna runt omkring inte riktigt vet hur de ska uppföra sig...
Det fanns tidigare en högtid då man firade minnet av sina döda anförvanter. Den högtiden har numera förvandlats till en amerikansk häx- och skräckfest, som förstås inte längre alls handlar om våra avlidna släktingar. Det tycker jag är en symptomatisk företeelse i vårt nutida samhälle.
Att fotografera sina döda var inte makabert då det gjordes. Det var lika naturligt som att fotografera dem levande. En död person upplevdes nämligen inte som makaber då. Att fotografera dem i levande positioner kanske tangerar det makabra, men å andra sidan var det i deras ögon kanske den sista chansen att få ett foto på sin käre anhörige.
Förresten så är folk lika intresserade av att titta på döda personer som förr - fast de inte törs erkänna det öppet. Se bara på vilket intresse det blev när man kablade ut foton tagna på den nyss avlidna Lady Di häromveckan... Inte skulle det ha varit intressant att publicera om det vimlade av folk som bara bläddrade vidare i tidningen utan att titta?!
644
« skrivet: 2004-05-15, 08:32 »
Mitt senaste inlägg var riktat till Mia, och var skämtsamt och ironiskt (därav gubben på slutet). Det syftade på att shakespearecitatets ord ifrågasattes av både Ralf och Johan - som om det hade varit Mia som valt orden i det. Nu fick Mia lov att förklara vad hon menade med citatet, som ju egentligen var så träffande från början.
Jag uppmanar därför herrarna att försöka läsa inläggen med ett öppnare sinne, och inte kasta sig över varenda litet ord som skrivs.
Förmågan att behärska sig är ju i de flesta av livets skiften tecknet på det verkliga gentlemannaskapet.
-Ur Sällskapslivets Lexikon, 1952
645
« skrivet: 2004-05-14, 16:53 »
Det verkar vara ena råa typer det här, och något obildade, som inte ser att Mias intelligenta inlägg är ett citat av Shakespeare!
Gör nu inte slut på alla dina citat i denna usla diskussion, Mia, utan spar dem till i sommar då vi återinviger diskussionen om kantstött porslin - ett miniforum för uttråkade släktforskare som vill umgås med själsfränderna på nätet, men som av förtåerliga skäl gärna vill prata om annat än bara släktforskning.
646
« skrivet: 2004-05-14, 11:05 »
Sen måste jag ju tillägga att det existerar alldeles för mycket snobbism bland vissa av diskussionsdeltagarna som jag definitivt tar avstånd ifrån. Michael Lehmans ordprutteri, t.ex., skulle ju vara riktigt kul om det inte vore för att grabben tar sig själv på fullaste allvar!
647
« skrivet: 2004-05-14, 10:57 »
Diskussionen har nu blivit komplicerad i mitt tycke. Jag ska nu komplicera den ytterligare.
När Annsofie Sterner drog igång den, utgick hon från att hennes släkt var av bättre börd än andra släkter för att hon inte kunde finna några backstugusittare och torpare förrän fram på sent 1700-tal. Det resonemanget bygger på att hon tror att samhället sett ut som på 1800-talet hela tiden, och att det var lika vanligt med torpare, statare och backstugusittare längre bak i tiden. Det är därför hon drar den felaktiga slutsatsen att hennes förfäder var finare än andras.
I själva verket är det ju allom bekant, att lantproletariatet inte uppstod förrän en bit in på 1700-talet - i alla fall inte allmänt sett. Befolkningsökningen och den sociala polariseringen ledde till att det under just 1700-talet blev vanligt med egendomslösa lantarbetare, som med tiden blev fler och fler. I själva verket leder allas torparanor, eller stataranor, till socialt högre stående folkgrupper - t.ex. självägande bönder, eller självständiga åboar.
Har man inte förstått detta, är det lätt att tro att ens egna anor nog var bättre än andras, som bara härstammar från torpare och husmän.
648
« skrivet: 2004-05-13, 16:32 »
Det må hända att just du råkar ha en härstamning som endast leder till högreståndssläkter, men i så fall är du ganska unik i landet (inte ens kungen kan ståta med det!). Det sannolika är att du delar dina anor med många som också har vanliga förfäder, och att de också är intresserade av att få utbyta sina finare anor med t.ex. dig. Därför bör inte något särskilt forum för högreståndssläkter bildas, utan det borde räcka med de underavdelningar som finns för dessa släkter här i Anbytarforum.
(Jag gick just in på din hemsida, och kunde konstatera att din antavla ser ut som många andras. Jag förstår inte hur du har kommit fram till att dina förfäder skulle ha någon bättre bakgrund än vad som är normalt?!)
649
« skrivet: 2004-05-13, 16:08 »
Vi har just konstaterat att prinsen offentliggjort att han är intresserad av att veta mer om sina rötter, vilket kan vara en bra utgångspunkt för att engagera honom i Släktforskardagarna i Stockholm om dryga två år. Därför initieras denna idé här och nu! Om idén är bra, tar i alla fall jag för givet att man tar vara på den och hör sig för med kungahuset (redan nu) så att vi kan få honom som t.ex. invigare eller hedersgäst, så att förbundet (som så många andra företag och verksamheter i vårt land) kan dra nytta av det kungliga apanage vi alla (inklusive släktforskarna) betalar via skatten!
Men vi kanske ska fråga Jan-Christer om lov först, innan vi börjar spåna om saken???!
650
« skrivet: 2004-05-13, 10:47 »
Det du vill ha är en gräddfil verkar det som. Det tycker jag inte det finns någon anledning att stödja från förbundets sida.
651
« skrivet: 2004-05-13, 10:43 »
Prins Carl Philip vill utforska sina rötter. Det framgår av en artikel i DN idag. Kanske det vore ett bra sätt att sätta focus på Släktforskardagarna i Stockholm år 2006? Vi var faktiskt några stycken som lekte med tanken på att envolvera någon i kungahuset för våra egna släktforskardagar i Dalarna häromåret (som hade temat Invandringens betydelse för Sverige och Dalarna), men andra kamrater tyckte att det var för stort och för komplicerat, så det rann ut i sanden. Nu har chansen kommit av sig själv, och ska man engagera en kunglighet i marknadsföringen av släktforskningen, bör man vara ute i tid. Det är alltså nu det ska börjas, och läget kan ju inte vara bättre!
652
« skrivet: 2004-05-09, 23:29 »
Det finns över 20 Marton i Stor-Buenos Aires registrerade i telefonkatalogen. Egron måste ha avlidit och begravts i Buenos Aires-trakten, då troligtvis i någon luteransk kyrkogård. Svenska kyrkan hade en församling i Buenos Aires, som numera är argentinsk. De kanske ändå har uppgifter om Egrons och hans systrars öde.
Eller så finns svenska ambassaden i Buenos Aires där det finns personal som kanske kan hjälpa dig.
653
« skrivet: 2004-05-04, 00:22 »
Väljer att besvara min egen efterlysning då uppgifterna kan vara intressanta för andra:
Min farfars faster, Catrine Marie Lintrup, och hennes make, John Persson, fick nio barn.
Alma Maria Johnsdotter (g. Jakobsson) (1888-1972)
Karin Johnsdotter (g. Jakobsson) (1890-1971)
Cecilia Johnsdotter (1892)
Anna Fredrika Johnsdotter (1894)
Johan Mauritz Johnsson (1896-1985)
Gerda Johnsdotter (g. Jönsson) (1898-1988)
Enoch Valdemar Johnsson (1901-1991)
Hilding Jonsson (1906-2002)
Gustaf Helmer Jonsson (1909-1990)
De i sin tur har förstås producerat både barn och barnbarn. Jag har nu fått kontakt med några ur släktgrenen och hoppas att det kan resultera i ett utbyte av information.
654
« skrivet: 2004-04-21, 13:44 »
Jag rättar mig genast själv! Figurerna är naturligtvis rätt, procenttalen i texten fel.
655
« skrivet: 2004-04-21, 13:42 »
Ingrids inlägg härovan är intressant. Dock inte för att hon missförstått begreppet dominant (egenskapen för bruna ögon är dominant när bäraren har ett blått och ett brunt anlag - vad gäller hur många barn som får blåa respektive bruna ögon bestäms av slumpen, vilket naturligtvis varierar mellan de brunögda föräldrar som bär på var sina blandade anlag [50%], respektive mellan föräldrar där endast den ena parten bär ett brunt anlag och den andra ingen [25%]).
+ =
+ =
+ =
+ =
+ =
Gubbarna till vänster representerar föräldrars anlag och dem till höger barnens ögonfärg. (Gul gubbe representerar brunt anlag.)
Det jag fastnade för var det faktum att samtliga brunögda ättlingar till Ingrids morfar var av kvinnligt kön! Kanske ett belägg för sköldpaddsmönsterteorin i mitt förra inlägg?!
656
« skrivet: 2004-04-21, 01:02 »
Det är nog så sant så...
Jag har funderat mycket på hur anlagen för ögonfärg ärvs, och det finns förstås huvudregler, men sen finns ju också nyanser som försvårar alltihopa.
Min pappa var blåögd (jag har aldrig sett så blå ögon på någon annan) och min mamma brunögd. Så jag blev brunögd. Men eftersom min mormor hade gråblå ögon, så fick min bror blå ögon.
Brorsan har en dotter med en brunögd chilenska, men dottern har mycket ljusare bruna ögon än sin mor. Jag har en blåögd dotter, med hennes brunmelerade mor, med vilken jag också har en brunögd dotter. Den brunögda har betydligt mörkare bruna ögon än vad jag har, t.o.m. mörkare bruna än vad min mamma har!
Så huvudprinciperna stämmer, men ögonfärgernas nyanser går inte att förklara med hur man ärver ögonfärg. Och färger är inte alltid vad de ser ut att vara (jag menar att det är stor skillnad i vad som uppfattas som brunt eller blått).
Jag har också funderat över var generna för ögonfärg sitter. Hos katter sitter generna för pälsens mönster i X-kromosomerna (honkromosomerna som är två hos honor men en hos hannar), vilket hos honor ger det märkvärdiga sköldpaddsmönstret (men aldrig hos hannar). Vem vet, det kanske är likadant för ögonfärgen??! I så fall borde kvinnor ha större variation i ögonfärg.
Och tänk om det finns recessiva anlag för bruna ögon hos vissa personer. Då omkullrunkas hela ärftlighetsteorierna!
657
« skrivet: 2004-04-15, 00:27 »
Nej, Lisa, inget Rötter i Argentina, tyvärr! Roots-Web, Gen-Web, eller liknande sajter kan ha något argentina-forum, men där brukar det vara svårt att få napp. Många ställer frågor, alltså, men få besvarar dem...
Jag har sett att det finns en tysk begravningsplats i Buenos Aires. Där är det möjligt att Senta ligger. Sverige hade ju fram till kriget mycket starka band med Tyskland, och svenska kyrkan står nog rätt nära den tyska kulturellt sett. Så eftersom det inte finns någon svensk eller skandinavisk kyrkogård där, ligger det ju närmast till att man använde sig av den tyska.
Det är väl f.ö. inte omöjligt att svenska kyrkan förde någon form av församlingsbok över sina medlemmar. Då borde det väl stå där. Det är väl heller inte omöjligt att dessa handlingar hamnat här i våra svenska arkiv?!
658
« skrivet: 2004-04-14, 00:03 »
Min erfarenhet av begravningsplatser i Buenos Aires är förstås begränsat, jag har bara besökt tre stycken, Chacarita, Recoleta och Temperley. Jag kan dock säga följande; katolska begravningsplatser karakteriseras av ett gytter av marmorvita gravmonument prydda av allehanda kors, änglastatyer, pelare, m.m. De finaste, bland dessa, de ovanstående, präglas av de stora maffiga mausoleer, columbarier och tumbor.
En svensk medborgare har knappast begravts i någon katolsk kyrkogård. Därför är det naturligt att förmoda att Sentas grav kan återfinnas i någon av de reformerta kyrkogårdarna.
Det enda vettiga råd jag kan ge dig, är att vända dig till svenska ambassaden i Buenos Aires och fråga. Där har funnits ett register över svenska medborgare bosatta i Argentina, och möjligtvis har de någon id? om var svenska begravdes vid tiden för Sentas död.
Jag kommer att vistas i Buenos Aires i höst, bl.a. med släktforskning på schemat, vilket inkluderar forskning om min morfars mor, som var av skotsk härkomst och protestant. Kanske får jag tid till något besök på brittiska kyrkogården, och månne också på den svenska ambassaden. Så kanske jag kan kolla om graven står kvar, förutsatt att du gör grovgörat och tar reda på var den ligger.
659
« skrivet: 2004-04-07, 14:19 »
Jag vet inte hur det förhöll sig med din familj, men just kring 1890 flyttade åtskilliga familjer till Brasilien, värvade av tyska agenter som utlovade mark och lättsamt arbete i provinsen Santa Catarina do Sul.
läs vidare här
Du kan också kolla under Anbytarforum:Länder:Brasilien
660
« skrivet: 2004-03-24, 11:28 »
I hope this message will confirm Erik's point of view, that NOR doesn't come from north. In Mora where I live, there are several villages with nor in the name, among them Noret and Östnor. Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) explains the word as follows: BRUK: (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) BETYDELSE: trångt sund; vattendrag som förenar två sjöar l. en sjö o. en älv; äv.: ställe där ett vattendrag faller ut i (l. ut ur) en sjö; äv.: smalt ställe i en å l. älv; förr äv.: lång bäck. GYLLENIUS Diar. 13 (c. 1660; om lång bäck). Bysjön hvilken har sammanlopp med Elfven genom et så kalladt Nor. HüLPHERS Dal. 301 (1762). (Vi skulle bli tvungna) att öfvergå flera nor, som älfven bildar. TurÅ 1906, s. 260. -- särsk. BETYDELSE: i utvidgad anv., om landremsa utefter ett nor. Medan kyrkbåtarna avlastade sitt innehåll på det ljusa noret (vid Leksand). KARLFELDT Tank. 44 (1926).
661
« skrivet: 2004-03-21, 22:37 »
Benämnt Dala-Husby nuförtiden...
662
« skrivet: 2004-03-21, 19:05 »
Roy, please look under Landskap,Dalarna, Våmhus where you asked for your grandmothers ancestors!
663
« skrivet: 2004-03-20, 21:35 »
I followed brother Ambrosius until 1923. He got married a second time with Lund Marget Larsdotter 1856-1923, and had 3 children with her: Anna (1893-1914), Karl (1896-1896) and Anders (1897).
Maybe there is a confusion between Ambrosius and his son Anders, that married Anna Persson (Persdotter) and got a daughter Anna 1922 (most probably followed by several children).
Ambrosius' children of his first matrimony emigtrated to USA 1891 to 1893, but Erik came back 1900 and got married to Simons Karin Ersdotter.
Old Köpman Olof Ambrosiusson died 12 Jan. 1894 in the house of Ambrosius, in Limbäck, Våmhus Parish.
664
« skrivet: 2004-03-20, 20:11 »
Can't find any Margareta (or similar) fitting to the time of birth of Erik's wife in Våmhus' church records 1856. The farmname Sparr is however common in Våmhus Parish, and a young woman emigrated 1880 from nearby village Indor in Våmhus. Her name was Mait Pettersson Sparr, born as Sparr Mait Persdotter 20 Oct 1858.
To learn something about swedish FARMNAMES, please read my article here!
By the way, you can be rather sure that the records on Erik above really are your ancestors!
665
« skrivet: 2004-03-20, 19:12 »
Köpman Erik Olsson, b. 6 April 1856 in Höjen 20, Våmhus Parish, emigrated in June 1875 as a bachelor. His parents = Köpman Olof Ambrosiusson b. 12 Dec. 1813 and Elin Olsdotter b. 12 May 1814.
His brother Olof (changed to Oliver in USA) was born 27 Nov. 1843, and emigrated 1869 to Omaha.
Ambrosius was born 28 Oct. 1846 and got married to Rull Margit Olsdotter b. 26 Aug. 1844. They got Erik (1872), Karin (1875), Margareta (1877-1877) and Margareta (1878).
Other brother Anders (Andrew in USA?) was born 14 May 1859, emigrated 1885.
Their mother Elin died 17 Dec. 1884.
666
« skrivet: 2004-03-19, 18:24 »
I want to confirm the fact that Erik Köpman surely was from Våmhus parish in Dalarna, near Mora. The christian name Ambrosius is very common in that parish, as many of the ancestors of corporal Ambrosius Ambrosiusson Tupp, born 1695, was named after him.
There are two genealogists who are experts on that parish, and that may help you along with your search: Stefan Jernberg and Torjörn Näs.
Good luck!
667
« skrivet: 2004-03-18, 00:11 »
Ibland blir det fel i tänket. Svärdsmedaljen hade ett gult band med blå kanter (men det ser tvärtom ut på gamla foton - kanske som svenska flaggan, som ser negativ ut)! Framsidan visar ett svärd mellan de tre kronorna. Vad jag fick de korslagda sablarna ifrån har jag ingen aning om...
Det var endast valören i silver som förärades underbefäl.
Rätt ska vara rätt!
668
« skrivet: 2004-03-17, 18:01 »
Svärdsmedaljen, som nog var den vanligaste utmärkelsen för tiden, hade på framsidan två korslagda sablar. Bandet den hängde i var blått med gula kanter. Kanske en närmare skanning av fotot kan fastställa den saken?!
Korpraler med så pass lång tjänstgöring fick titeln distinktionskorpral. Även det kan ju vara en ledtråd.
Det första fotot verkar vara ett rent familjefoto, med två döttrar en son och en hustru.
Korpralen är sannolikt knuten till ett rusthåll i närheten av Lilla Edet, och vänder du dig till soldatregistret borde de kunna ge dig ett inte alltför stort antal män att leta bland.
669
« skrivet: 2004-03-17, 00:37 »
Soldaten är sannolikt korpral (se de två strecken på ärmen) och har fått svärdsmedalj. Det kanske kan underlätta identifieringen.
670
« skrivet: 2004-03-14, 01:04 »
Ett uttjatat ämne och en uttjatad attityd... som kanske skulle behövas illustreras av ett liknande exempel från utsidan av vår trånga släktforskarhorisont:
Jag är fågelskådare (förutom släktforskare) av den gamla hederliga sorten, som verkligen studerar fåglarna, deras beteende, hur de spelar, bygger bo, föder upp ungar... vilka levnadsbetingelser de väljer, m.m. Min sort har för länge sedan ersatts av andra sorters fågelskådare, som tänker annorlunda.
Numera gäller det att räkna arter! Man kan räkna antalet arter per år, per län, per land, eller per livstid. Vissa räknar arter observerade från sin tomt, eller från sin balkong...
En del fågelskådare är dock förbannade på andra för att de åker snålskjuts på andras bekostnad. De kryssar nämligen andras upptäckter, följer andras larm (ja, man larmar ut sällsyntheter via personsökare) och anstränger sig inte för att hitta egna kryss (s.k. ädelkryss). Så de som larmar ut de fåglar de hittar känner sig blåsta av de som kommer dit och kryssar fågeln...
Å andra sidan är fågelskådarmolluskerna förbannade på de fågelskådare som hemlighåller sina observerade sällsyntheter! Och ibland är till och med hemlighållarna förbannade på andra hemlighållare, för att de gått miste om att kryssa just den arten de inte hade förut...
Så fortsätter käbblet, år efter år!
Känns situationen igen? Varje intressesfär simmar omkring i sin egen lilla löjliga ankdamm, om man får uttrycka sig som fågelskådare!
Kanske jag skulle berätta för fågelskådarna att de har sina gelikar bland släktforskarna, så att de inte känner sig så ensamma?!
671
« skrivet: 2004-02-09, 11:27 »
Är det inte bara naturligt att historieuppfattningen ändras med åren? Och då inte bara därför att vi hinner samla på oss flera fakta, utan därför att vi får nya perspektiv på saker och ting. Vi tolkar alltså samma källor på ett annat sätt, beroende på att vår världsuppfattning ändras. Man behöver alltså inte vara mindre seriös som historiker (eller historisk reporter för all del) för att tolka grundkällorna på ett nytt sätt, bara se saker ur ett nytt perspektiv.
Själv är jag av den uppfattningen att det är sunt att se saker ur olika perspektiv. Världen skulle annars bli mycket rigid och stagnerande. Kanske det behövs en och annan Jan Guillou eller Herman Lindqvist för att professorerna ska vakna till liv och sätta på sig lite nya glasögon.
Jag vill också passa på att protestera mot att man beskriver vetenskapen som något statiskt. Vetenskapen är inget annat än den slutsats man kan dra av kända fakta. Tillkommer det nya fakta, får man vackert ändra också den vetenskapliga uppfattningen!
672
« skrivet: 2004-01-31, 00:28 »
Ett påpekande: Anders Zorn, som nämns härovan, hade en mycket seriös attityd till folkdräkter, nationalromantiker som han var. Han var faktiskt drivande ibland dem som utvecklade folkdräkterna, och tillhörde samma skola som Hazelius. Att tro att Zorn skulle ligga bakom ett sådant spektakel som bilden som är tagen i USA vore väl att degradera hans insatser för allmogekulturen i Dalarna. Utan honom skulle mycket av det typiska för bondekulturen kring Siljan vara helt bortglömt, även om man förvisso måste tillägga att han och de andra drivande krafterna bakom denna rörelse också tillrättalade och förfinade både dräkter och byggnader så att de bättre skulle passa den nationalromantiska tanken.
Eftervärlden känner dessa uttryck som de som länge ansågs som de mest genuina, t.ex. den rätta Rättviksdräkten (se bilderna 2 och 3) - som är en ren produkt av den nationalromantiska vågen.
673
« skrivet: 2004-01-27, 18:01 »
Man ska nog skilja på Nationalencyklopedins (och Focus) tolkningar av det nutida opus - brukat i svenskan - och gångna tiders vardagslatin brukat av t.ex. präster. Dessutom tror jag nog att folk hade en helt annan erfarenhet av musikaliska verk förr i tiden (hur ofta var t.ex. en landsortspräst på konsert??!!). Alltså, om ordet opus uppträder i en kyrkbok, måste man nog tolka det som arbete, alster eller verk.
674
« skrivet: 2004-01-26, 00:46 »
Opus betyder bara arbete, sysselsättning, göromål, alster, verk, m.m.
675
« skrivet: 2004-01-21, 15:13 »
Tack i alla fall för att du kollade åt mig, Leif!
MVH
Jojje
676
« skrivet: 2004-01-19, 17:12 »
Jag söker efter uppgifter om min farfars faster, Petra Caroline Marie Lintrup, som utvandrade till USA (Jamestown, N.Y.) i juni 1890 med skeppet Island. Hon var född i Nyker sogn på Bornholm 1873-03-29, och finns registrerad i Dansk Data Arkivs utvandrardatabas.
Alla uppgifter om hennes öde är av intresse.
677
« skrivet: 2004-01-18, 10:05 »
Han måste ha haft sinne för humor, din svärfars far, för barnen hette Edit, Elis, Erik, Elsa, Evert och Elvina, alla på 'E'.... Enligt Söderskivan var han bosatt på Södermalm i omkring 15 år, och bodde i Norrmalm däremellan. 1912 flyttar han till Vanadisroten och återkommer inte till Söder mer. Han återfinns inte i Klaraskivan, eller i Gamla Stanskivan. I Sveriges befolkning 1890 återfinns han som hemmaboende hos sin mor, änkan Anna Kristina Eriksson, i Karlavagnen nr 13, Adolf Fredrik. Inga syskon finns då (kvar) i hushållet.
Det måste alltså röra sig om att det är han som uppträder någonstans på fotografiet, eftersom det är taget kring sekelskiftet - innan din svärfar blev gammal nog att börja jobba. När fotot är taget exakt är svårt att avgöra, men jag skulle gissa att det rör sig om sent 1800-tal.
Grev Turegatan 22 ligger på Östermalm, cirka ett kvarter från Östermalmstorg - svårt att tänka sig att det legat en plåtslagerifirma där. Men nedre Östermalm var inte så fint på den tiden, och går man tillbaka några decennier så fanns Ladugårdslandets slum där dessförinnan.
678
« skrivet: 2004-01-17, 19:06 »
J. Stenbergs plåtslageri låg på Grevturegatan 22 i Stockholm. Min farmors far Frans Andersson, f. 1857 i Kila (U), d. 1922 i Sthlm Hedvig Eleonora, var firmans innehavare från 1885-1898 och jag tror att han slog ihop den med J. G. Schuberth & Sons Eftr. som han köpte upp 1898 (kan inte få fram dessa uppgifter på momangen men de finns...).
Du får gärna skicka ett foto med bättre upplösning via mail, då jag saknar bilder från hans firmor.
679
« skrivet: 2004-01-11, 02:11 »
Om man nu tycker att man vill föra en etisk diskussion om hur mycket man ska få publicera i förbundets CD:n, så kan man väl begränsa sig till att föra just en etisk diskussion - och inte försöka ge sig in i tolkningar av lagtexter som man inte har kompetens för. Överlåt lagvrängandet åt de som verkligen kan det!
Sen måste jag ändå säga, att jag tycker synd om de som lägger ner ett sånt enormt arbete med att förse oss med tekniska resurser - och sedan dessutom behöva stå ut med ett koppel gnällspikar och tjatmostrar uppe på det!
680
« skrivet: 2004-01-10, 15:09 »
Jag söker efter uppgifter om min farfars faster, Petra Caroline Marie Lintrup, som utvandrade till USA (Jamestown, N.Y.) i juni 1890 med skeppet Island. Hon var född i Nyker sogn på Bornholm 1873-03-29, och finns registrerad i Dansk Data Arkivs utvandrardatabas.
Alla uppgifter om hennes öde är av intresse.
681
« skrivet: 2004-01-10, 14:57 »
Jag tycker att vi ska låta UTGIVARNA av CD-skivorna, dvs förbundet, bekymra sig för om det är tillåtet eller inte att publicera materialet, i stället för detta ständiga tjat om huruvida de gör rätt eller inte. Det är ju de som publicerar som till syvende og sidst blir bestraffade om de inte följer lagar och bestämmelser, inte ni, tjatmostrar!
682
« skrivet: 2003-12-29, 13:36 »
Med hjälp av Sveriges befolkning 1890 hittade jag min farfars faster, Catrine Marie Lintrup, f. 1868 i Nyker på Bornholm, som boende i Ullstorps by nr 14 tillsammans med sin make John Persson, f 1863 i Ullstorp. Det var alldeles nytt för mig, hade ingen kännedom om den släktgrenen! I Sveriges befolkning 1890 står också deras döttrar Alma Maria, f 1888-11-07, och Karin, f 1890, med, men eventuella barn födda efter 1890 har naturligtvis inte kommit med.
En koll i Sveriges befolkning 1970 gav vid handen att bägge damerna fortfarande var vid liv, bägge hemmahörande i Eslöv, och ytterligare en koll, denna gång i dödskivan, gav mig dödsdatum för Alma Maria (Jakobsson), d 1972-10-08, samt uppgiften om att hon blivit änka 1959-03-08. Karin (Jakobsson) måste ha dött strax efter 1970, för hon finns inte med i dödskivan med namn - dock finns några möjliga namnlösa poster åren 1970/71 som kan vara hennes - någon ogift, men flera änkor. Efternamnet Jakobsson måste systrarna ha gift sig till, eftersom fadern hette John Persson.
Jag söker alltså samtliga ättlingar till Catrine Marie Lintrup, g.m. John Persson i Ullstorps by nr 14, med uppgifter om samtliga barn, barnbarn och eventuella barnbarns barn, m.m.
683
« skrivet: 2003-12-14, 15:46 »
Jag förstår egentligen inte riktigt varför den här diskussionen tagit den väg den tagit?! För varje tryckt skrift ska det väl finnas en utgivare (tidigare kallad ansvarig utgivare), som är den som ytterst ansvarar för vad som publiceras i tidskriften. Det borde väl ligga i den personens intresse att se till att det som trycks i den tidskriften är korrekt.
Ett annat alternativ som ofta används är att man anger att varje författare själv är ansvarig för sitt inlämnade material. Det fritar inte utgivaren, men det gör det möjligt för en eventuell redaktion att behöva detaljgranska innehållet i varje artikel, vilket naturligtvis är det enda möjliga, om man vill slippa ta på sig ett omöjligt jobb som redaktör. Det är trots allt ideellt arbete det är frågan om.
684
« skrivet: 2003-12-11, 21:13 »
En sammanfattning alltså:
1) Formulera dig som du vill, när du efterlyser uppgifter på anbytarforum, men tänk på att du får fler och bättre svar om du är tydlig.
2) Svara på vilka frågor du vill, eller låt bli om du tycker att frågan är fel ställd. Undvik att mästra frågeställaren - tänk på att det kan röra sig om en oerfaren släktforskare som inte vet bättre.
3) Var glad för att du får ett svar. Bry dig inte om tonen i svaret. Det är faktiskt en god gest att svara, även om tonen kan vara lite bister.
4) Kom ihåg att alla kan bidra till att hitta lösningar på problem, även rena nybörjare. Därför ska man inte förakta folk för att de frågar dumt eller svarar dumt. Både frågan och svaret kan faktiskt bidra till att alla blir klokare.
685
« skrivet: 2003-12-10, 15:48 »
Enligt informationen på GENS bygger sidan på den aktuella telefonkatalogen, och är alltså inte en historiskt intressant sajt. Man har dock stor nytta av den om man letar efter mindre vanliga efternamn, vilka således bokstavligen kan placeras på kartan.
686
« skrivet: 2003-12-10, 15:44 »
Ingen av oss som varit med i den här, ganska onödiga, diskussionen kan med fog påstå sig ha ont om tid... Eller? Eller hur Jörgen?!
687
« skrivet: 2003-12-09, 01:07 »
Enligt efternamnskartan i italienska sajten GENS, där man kan göra sökningar på alla efternamn och få upp en karta med olika stora prickar, är Berlusconi ett ovanligt efternamn utom i Milano.
688
« skrivet: 2003-12-08, 11:30 »
Det ligger mycket i vad du säger, Essan, och det är det som är problemet. Är man för specifik, kan en del få för sig att man har mer information är de själva...
Sen måste jag bemöta Anders. Det är inte så att mai inte får svar bara för att man ställer frågan fel, utan fr.a. för att ingen just kan besvara den för tillfället. Detta gäller speciellt i socknar som är dåligt frekventerade på forumet, men också för släkter som få forskar i, osv.
Man kan alltså inte ställa antalet svar man får på en fråga i relation till hur man ställt frågan!
689
« skrivet: 2003-12-06, 21:45 »
Jag kan givetvis förstå att erfarna forskare vill ha preciserade frågor, men det hjälper inte att reta sig på att folk ställer oprecisa frågor. Att sedan ge sig till att kritisera någon stackars nybörjare för att den ställer frågor på fel sätt är väl att gå för långt.
Jag har själv erfarenhet av hur to.m. lite erfarnare forskare som varit nybörjare i Anbytarforum tagit illa upp för att jag rått dem att försöka ställa frågan annorlunda. I ett fall har det lett till att personen slutat ställa frågor (och då gäller det alltså en person som jag pratat med personligen om det).
Som cirkelledare stöter jag dessutom på ett och annant hopplöst fall - alltså personer som egentligen inte borde ägna sig åt släktforskning alls. Men jag anser mig inte ha rätt att informera dem om det ändå. Det måste de få komma på själva.
Jag tycker alltså att det är fullt adekvat att poängtera att det är fritt fram att besvara frågor eller inte i detta forum. Lika fritt fram som det är att vara oerfaren, dum eller beräknande. Och väl är väl det!
690
« skrivet: 2003-12-06, 16:08 »
...och att du dyker upp i diskussionen, Jörgen, och skriver en halv kilometer ord, är inte heller något att förvånas över. Det hör ju till!
691
« skrivet: 2003-12-06, 12:34 »
Och Christian...
Jag är helt säker på att du fått Kerstin att känna sig som en komplett idiot! Som cirkelledare har jag fått lära mig att människor inte tänker likadant, och framför att inte alltid tänker så logiskt. Men alla är vi barn i början och ska inte behöva utsättas för bannor av folk som tycker att de kan bättre. Det ÄR tillåtet att ställa dumma frågor i Anbytarforum, det ÄR tillåtet att ställa dem hur man vill - utan att få halvspydiga svar!
692
« skrivet: 2003-12-06, 12:21 »
Lisa, Anders, m.fl.
Frågan om vad man söker för något i en efterlysning måste ju hänskjutas till Den stora frågan, nämligen den om vad man förväntar sig överhuvudtaget i sin släktforskning. Att fråga efter upplysningar eller information om vissa personer eller släkter, lämnar faktiskt möjligheten öppen för dig att svara efter din förmåga. Skulle frågan vara mer specifik, begränsar det din möjlighet att själv välja hur du vill svara.
Frågeställaren kan dessutom vara ute efter precis vad som helst att komplettera sina egna uppgifter med, dvs allt från minsta ledtråd, till kompletta släktutredningar. Det är ju trots allt så att ett samarbete ger ett bättre resultat än ensamarbete, i motsats till vad man ofta uttrycker i detta forum (ingenting tyder på att man skulle bli en bättre släktforskare genom att sitta i sin kammare och kämpa med originalkällorna).
Ingen har alltså något att förlora på att dela med sig av sina uppgifter och sin information, såvida inte frågeställaren bara är ute efter att få allting färdigt och serverat på silverbricka.
693
« skrivet: 2003-12-04, 23:11 »
Den här typen av hässjor blir inte vanliga förrän en bra bit upp i Dalarna. De brukar nämligen stå kvar på lindorna också sedan man tagit hem höet, fast då uppställda med slanorna lutande mot stolparna så att de liknar luftvärnskanoner. Idag är de tyvärr utbytta mot jätteäggen i plast som står uppställda överallt. På vissa håll står dock hässjevirket kvar och ruttnar ner på ängena.
Jag gissar att bilden är tagen i Dalarna, men att lindorna runt macken förbuskats/förskogats så att man inte längre känner igen sig på platsen.
694
« skrivet: 2003-12-04, 23:01 »
Om jag förstår Mats Palmers inlägg rätt, så menar han att levande ljus blev mysiga först efter elektricitetens införande - dvs att de saknade mysfaktor när de användes för att de måste användas. Vilket skulle ha lett till att man tände adventsljus för ros skull...
En alldeles logisk och förnuftig förklaring!
695
« skrivet: 2003-12-02, 22:59 »
En som varit med vid Slaget vid almarna på 70-talet, skulle ju kunna tänka sig att fotot kan föreställa nuvarande tehusets föregångare. Almarna är ju planterade i en cirkel runt någonting från allra första början, och vad vore lämpligare än ett tehus?!! Träden som omger kiosken på fotot skulle mycket väl kunna vara de unga almarna som fortfarande står kvar!
Fast det är bara en gissning förstås...
696
« skrivet: 2003-12-01, 23:17 »
If you are very lucky, Sue, you might be related to the actor Kris Kristoffersson, who's ancestors came from the same small parish!
It really looks that Elisabeth got your great grandfather, as Janis is a farm name used in the province of Dalarna, and Per is his father's christian name that can be translated to Peter. Kerstin is a variety of Christina, and could be transformed to Kate. Her last name Andersdotter (Andrew's daughter) is a patronymic, often transformed to Andersson to harmonize with her brothers patronymic at late 1800's.
697
« skrivet: 2003-11-25, 10:58 »
Lill-Babs yngsta ättlingar borde väl ligga bra till här!
698
« skrivet: 2003-11-23, 14:51 »
Bengta är ett rätt vanligt förnamn för skånska kvinnor som far över till Bornholm under senare delen av 1800-talet. Man får t.ex. omkring 150 träffar på Bengta i den danska demografiska databasen, som för Bornholms del är färdigregistrerad (och den dominerande majoriteten är kvinnor födda i Skåne).
För Hasles del återfinns tre kvinnor kallade Bengta, men ingen passar in på din beskrivning.
Ett annat problem med att söka svenska personer i Danmark, är att namnen förvrängdes. Den Bengta du söker, kan ha skrivits in som Bente och hon kan ha försetts med sitt patronymikon Bengtsdotter, likaväl som med ett förvrängt dito, t.ex. Bentsen, eller rent av Jensen...
Om jag var du, skulle jag kanske bakspåra henne bakåt i tiden från Köpenhamn. Kanske med hjälp av någon hjälpsam dansk släktforskare.
699
« skrivet: 2003-11-16, 18:47 »
Masar hör inte riktigt ihop med Göteborg, de åkte mest till Stockholm... Själv associerar jag till Kungsholmen av någon anledning.
Paret verkar sälja något i säckar. Lägg märke till att hon har pluskan fästad runt midjan.
700
« skrivet: 2003-11-15, 13:08 »
Jag skulle vilja förtydliga vad jag säger, så att man inte förstår mig som att jag fördömer de som inte grundforskar själva.
Att inte själv knåpa sig igenom svårtydda kyrkböcker och andra källor, är som att inte få vara med och delta i själva spelet på plan, bara stå där som en annan åskådare och möjligen skrika ut ett och annat råd och varning. Har man provat på spelet själv, upptäcker man att det faktiskt är mycket roligare. Det går att jämföra med att uppleva naturen på riktigt - i stället för att se den på TV; dricka ett gott vin själv - i stället för att läsa vinrecensionerna i söndagsbilagan; etc. Självklart behövs också den andra biten - som faktiskt ALLA använder sig av (också det mest inbitne experten), men inget går upp mot att själv göra upptäckterna i originaltexterna!
701
« skrivet: 2003-11-14, 23:06 »
Fem veckor, Christina, får du ha mikrokorten från SVAR! Och du är väl inte ute och rastar jyckarna för jämnan heller?!
Uppmaningen om intensivkurs i Leksand var bl.a. riktat till dig. Det ÄR faktiskt riktigt kul att läsa själv - och som nybörjare på Genline kan jag säga att det är synnerligen givande att inte behöva skriva av texten, utan bara trycka på knappen och printa ut texten direkt på ett papper.
Jag har f.ö. personlig erfarenhet av att vara hänvisad till andra forskare för att få fram uppgifter, eftersom jag har över hälften av mina anor utomlands varifrån det är så gott som omöjligt att låna mikrofilmade kyrkböcker (om man inte går via mormonerna). Och jag skulle skatta mig verkligen lycklig om jag hade samma möjligheter att släktforska på dessa grenar, som jag har på mina svenska. Jag förstår mig alltså inte på de personer som väljer att inte grundforska själva, utan föredrar att tigga sig fram i släktforskningsvärlden. För så känner jag, när jag måste be andra ta reda på uppgifter åt mig, såvida jag inte kört huvudet i väggen och behöver jämföra mina teorier med andras.
702
« skrivet: 2003-11-13, 18:32 »
PS (till alla er som tycker det är besvärligt att läsa gamla kyrkböcker):
Släktforskarnas hus har faktiskt också intensivkurser i släktforskning, där man får massor med hjälp att tyda de svåraste kråkorna!!
703
« skrivet: 2003-11-13, 18:27 »
Hej Jessica och alla andra!
Jag vill upplysa dig att det finns ett bra alternativ till dina kö-problem i Arninge. Ta ledigt en vecka, eller förläng bara en vanlig helg. Ta lilla väskan med dig till bussen eller tåget, och på lite drygt tre timmar är du framme vid Siljans vackra strand!
Släktforskarnas hus i Leksand har öppet alla vardagar från tidiga morgonen till sena kvällen, och det går bra att boka in sig hela helgerna också! Och ingen kö är det heller...!
Hälsningar
Jojje i Mora
704
« skrivet: 2003-11-13, 16:12 »
FALCK ALLAN B
| Barrio Echeverria Del Lago Lt 062 - E ECHEVERRIA - EZEIZA-Buenos Aires | (011)-4295-7663
FALCK ALLAN B
| B? Echeverria Del Lago Lt 62 - CANNING-Buenos Aires | (011)-4295-7663
FALCK AURELIA J M V DE
| 58 607 2 B - LA PLATA-Buenos Aires | (0221)-421-8815
FALCK GRACIELA N
| Av F D L Plaza 3837 1 4 - MAR DEL PLATA-Buenos Aires | (0223)-489-6156
FALCK LUCAS D
| Corrientes S/n - DON TORCUATO-Buenos Aires | (011)-4741-8163
FALCK MARGARITA MARTA
| Paseo 104 - VILLA GESELL-Buenos Aires | (02255)-46-5761
FALCK ROBERTO
| Washington C174 1512 - JOSE LEON SUAREZ-Buenos Aires | (011)-4720-9246
FALCK ROBERTO
| Washington C174 1512 - JOSE LEON SUAREZ-Buenos Aires | (011)-4722-2812
FALCK DANIEL C
| Av L M Campos 1390 - CAPITAL FEDERAL-Capital Federal | (011)-4775-6831
FALCK DANIEL C
| E Echeverr?a 2669 - CAPITAL FEDERAL-Capital Federal | (011)-4782-7506
FALCK DANIEL C
| Uruguay 572 1 B - CAPITAL FEDERAL-Capital Federal | (011)-4371-5575
FALCK DANIEL C
| Uruguay 572 1 B - CAPITAL FEDERAL-Capital Federal | (011)-4373-0515
FALCK KARIN M
| T Garc?a 2465 - CAPITAL FEDERAL-Capital Federal | (011)-4788-9624
...och det här är bara kring huvudstaden Buenos Aires!!
705
« skrivet: 2003-11-12, 17:38 »
För att tydliggöra hur Mogens Jörgens och Måns Holm kan vara identiska, kan det vara lämpligt att förklara, att det danska Mogens och det svenska Måns är varianter på det latinska Magnus (som betyder den store). Det danska Jörgen är som bekant identiskt med det svenska Göran (eller Örjan).
706
« skrivet: 2003-11-12, 00:54 »
Jag härstammar från Bereta Andersdotter, f. 1740-12-12 i Holmagården, dotter till Anders Isaksson, f. 1710-09-04 i Holmagården, och h.h. Marna Mårtensdotter. Han var i sin tur son till Isak Månsson, f. 1659, osv...
Min fråga är följande: Är det någon som skulle vilja lägga ut lite mer detaljerade uppgifter om den tidiga historien om Holmagården. Det sägs på annan plats här i forumet, att namnet Holmagården härstammar från Måns Göranssons hustru Agdas första man som skulle ha burit tillnamnet Holm.
Lägg gärna ut uppgifterna här i denna diskussion så att fler kan ta del av dem!
707
« skrivet: 2003-11-11, 22:38 »
Hej Zandra!
Kalmar Läns Genealogiska Förening
c/o Andersson
Hoppenstedts väg 9
392 44 Kalmar
Telefon: 0480-244 81
E-post: klgf2001@hotmail.com
(Kontaktperson Lena Nilsson)
Aktuella evenemang:
15 nov 2003 Kalmar:
Bibliotekets dag
Öppet hus på Kalmar stadsbibliotek där KLGF finns representerade i forskarrummet och visar Genline och Dr Lindströms arkiv. Se annons i dagspressen.
17 nov 2003 Kalmar:
Forskarhjälp
Kalmar stadsbibliotek måndagar kl 18.00-20.00.
Så nu hittar du fram till dina nya vänner!
MVH
Jojje
708
« skrivet: 2003-11-10, 15:45 »
Du skulle kunna bli en bra krämare, Stefan! Två delat med två är ett, vilket skulle innebära enkel glädje, inte halv. Det är bara delad glädje som fördubblas och blir dubbel! Fast enkel glädje kan ju kanske förstås kännas som halv... Men då blir ju glädjen desdo större när den blir dubbel igen!!!
709
« skrivet: 2003-11-09, 18:45 »
Att inte fastna i det förgångna betyder inte att man redan nu VET vad framtiden har i sitt sköte. Kaj Janzon, som citerar mig, måste antingen vara synsk eller äga en kristallkrona, eftersom han redan vet hur framtiden ser ut för S&H!
Själv föredrar jag att se tiden an och se hur framtiden artar sig. Jag tror nämligen, till skillnad mot majoriteten av de som har yttrat sig i denna diskussion, att de som ansvarar för utgivningen av S&H i framtiden verkligen känner ett ansvar för en fortsatt kvalitet. Dessutom tolkar jag denna diskussion som att denna majoritet som yttrat sig egentligen inte vill ha någon förändring alls. Inte ens i synen på hur folk ska tituleras, eller hur man ska betrakta folk med eller utan formella akademiska examina.
Så låt oss ha lite framtidstro och inte bara svartmåla alla alternativa lösningar på uppkomna problem. Låt oss tro att förbundet är förmöget att ge ut en årsbok av hög kvalitet, som är tillgänglig för gemene man (det finns ingen motsättning mellan kvalitet och tillgänglighet) och låt oss tro att framtiden bär på en rik flora av publikationer som täcker alla nivåer inom genealogin.
710
« skrivet: 2003-11-06, 23:57 »
Äntligen ett ljus i mörkret! När jag läste Stig Östensons senaste inlägg, började jag känna hopp om att denna destruktiva och meningslösa diskussion äntligen kanske kan vändas till en konstruktiv dialog mellan de som ansvarar för utgivningen av S&H och de som läser tidskriften.
För det är väl den framtida situationen som är det viktiga, inte att allt ska förbli vid det gamla som så många förfäktar!
Jag personligen hyser inte det minsta tvivel om att goda vetenskapliga och seriösa genealogiska arbeten ska fortsätta att publiceras, vare sig de hamnar i S&H eller någon annanstans. Jag tvivlar inte heller över huruvida vi kommer att få se nya svenska antavlor eller inte. Det kommer vi sannolikt, på ett eller annat sätt - det är nämligen utgivningsformen som har spelat ut sin roll. Kanske vi kommer att få se betydligt större och mer användbara antavlor - i CD-skivor som följer med ShF i framtiden! Kanske utökas Rötters utbud?! (Stig, du glömde Rötter i din uppräkning av genealogisk litteratur - hur mycket innehåller inte den publikationen?!)
Så varför gnälla så förbaskat mycket? Det har förmodligen aldrig publicerats så mycket genealogiskt någonsin som just nu, och tolkar jag vibbarna rätt, så kommer säkert en hel del annat i framtiden som vi bara kan drömma om.
Jag tycker mig tolka ett och annat jämmer i leden orsakat av att Den Fina Gamla Tidskriften riskerar att bli mindre fin i händerna på den mer jordnära hop som organiseras av förbundet. Ändå är det just förbundet som står för utvecklingen inom släktforskningen, med den mycket omfattande utgivningen av alla nya publikationerna. Och om ni nu tycker att den utvecklingen är bra, så varför litar ni inte på att S&H kan utvecklas i samma riktning? Det är ju befängt att tro att förbundet skulle förvandla S&H till en sämre sorts publikation! Vad finns det för fog att tro något sådant?
Jag hoppas att det finns fler än jag som tycker att förändringar kan vara av godo och att en utveckling är önskvärd för att vi inte ska fastna i det förgångna!
711
« skrivet: 2003-11-03, 17:22 »
Är det någon som vet hur Borrbys mantalslängder ser ut? Ministerialböckerna börjar inte förrän 1701, och husförhören börjar väldigt sent. Kanske mantalslängderna kan användas i stället?
712
« skrivet: 2003-10-29, 21:22 »
Jag vill endast tillägga att ordet ACCIDENTE endast betyder olycka/olyckshändelse på spanska. Oäkta barn kallas för HIJO NATURAL (till skillnad från 'hijo leg?timo') eller HIJO ILEG?TIMO.
Detta som svar på Peppes inlägg här ovan.
713
« skrivet: 2003-10-29, 16:20 »
Rigiditet och oförmåga att anpassa sig till ett modernt och dynamiskt samhälle, t.ex. genom att klamra sig fast vid gammal titelsjuka är inte särskilt meriterande för en seriös släktforskare. Det är möjligt att akademiker har kontakterna och den lämpliga förpackningen som gör att deras arbete verkar mer övertygande, men om man tittar på de främsta släktforskarna idag, de som verkligen gör grovjobbet och skapar de dynamiska plattformarna som släktforskningen behöver för att utvecklas, så är det ganska glest mellan akademikerna (vad det nu betyder i en tid då praktiskt taget varenda person skaffar sig högskoleutbildning).
Michael Lehman, du får gärna presentera dina banbrytande arbeten för mig om du vill, för att övertyga mig om att ditt jobb är bättre än mitt! Upp till bevis!
714
« skrivet: 2003-10-26, 15:50 »
Det är inte lätt att hänga med i den här massiva debatten, får jag lov att säga, men en fråga har dykt upp i mitt huvud gång på gång, nämligen Vad tycker läsarna av Släktforskarförbundets årsbok om att man slår ihop den och S&H? Det skulle vara intressant att få den aspekten belyst, särskilt i skenet av att årsboken dragits med stora problem med att få in vettigt material under de senaste åren.
Sen måste jag ändå nämna att jag tycker att det är många som dundrar på utan att vara särskilt konstruktiva. Att ge ut en tidskrift eller en årsbok är mycket krävande, både för dem som sitter med uppdraget och för organisationerna. Så vardagsproblemen försvinner inte genom att en hel hord med arga läsare skäller ut utgivarna. Det måste in intressant material, och det är väl den viktigaste förutsättningen för att allting ska få förbli vid det gamla!
Alltså, sluta upp med ordpruttandet och sätt igång och skriv intressanta artiklar, så ska nog både årsboken och S&H överleva!
715
« skrivet: 2003-10-23, 15:51 »
Grattis från nr 1000000. Det gick väldigt fort idag - man hann inte med i svängarna!
Hälsningar
Jojje
716
« skrivet: 2003-10-21, 02:02 »
Mig veterligen har jag inte förolämpat någon, eftersom jag inte kallat någon för "jävel" mer än rent hypotetiskt. Så de som t.ex. ännu inte har skjutit någon varg eller förstört någon örnhäckning behöver inte ta åt sig. Det är därför jag inte begriper varför Åke eller Erik reagerar så häftigt...
Vad gäller att "knacka argument i skallen på någon", som Åke uppenbarligen missförstått, så är det mitt sätt att illustrera vad Erik gör härovan, nämligen att rada upp en massa citat ur naturvårdsverkets rapporter som beskriver en del teorier till varför fjällräven minskar (bland dessa en hel del "dravel", som t.ex. att rabies skulle vara en orsak - rabies finns inte i Sverige!). Tyvärr funkar inte det, eftersom jag har läst åtskilliga andra vetenskapliga rapporter som stödjer min argumentation. Och då naturvårdsverket är en statlig institution, så aktar de sig noga för att komma på kant med samerna, och tillrättalägger därför rapporterna för att inte väcka ont blod.
717
« skrivet: 2003-10-20, 16:44 »
Så varsågod, Erik, och anmäl mig för förtal!
Jag grundar mina påståenden på cirka trettio års arbete med naturvårdsfrågor. Sedan tänker jag inte gå in här och bemöta dina argument, med undantag av att du faktiskt säger emot dig själv flera gånger om - och dessutom bekräftar det jag skrivit. Jag tycker nämligen inte att man ska behöva skriva en tjugopoängs uppsats i ämnet för att bli godkänd i sin argumentation.
För min del tänker jag fortsätta ta ordet lappjävel i min mun varje gång jag konstaterar att någon same varit framme och förstört nån örnhäckning eller skjutit bort någon stackars varg som förirrat sig in i renbeteslandet. I de specifika fallen förtjänar dessa brottsliga individer en riktig salva, precis som de jägarjävlar som skjuter vargen häromkring, eller de andra jävlarna som bär sig illa åt i skogen och på fjället. Det finns säkert en och annan fågelskådarjävel som inte följt de allmänna normerna om att inte störa de vilda djuren, som också förtjänar detta negativa omdöme. Att undanta samerna från en kritisk granskning av deras industri, vore att idka en positiv särbehandling, och det är också en form av rasism. Så jag föredrar att behandla alla lika illa när jag blir upprörd över deras beteende, och det kan du ju inte komma och påstå är brottsligt!
Vad gäller turismen är den naturligtvis en stor miljöförstörare, fr.a. här i den södra delen av fjällområdet. Exploateringen har nu gått så långt att det är svårt att freda t.o.m. naturreservaten (Städjan hotas av giriga exploatörer i projektet Tre Toppar sedan ett antal år) och de små resterna av ur- och naturskog som finns kvar räcker inte till som refugier för ursprungsarterna. Så visst, vi för också in turistjävlarna till listan - men poängterar också att det är den giriga turistindustrin som är den största skurken bland dem.
Slutligen vill jag fråga herrarna Erik och Åke: Blir problemlösningar bättre om man som strutsen, gömmer huvudet i sanden och vägrar inse att man inte kan undanta NÅGON exploatör av fjällen från kritik???
718
« skrivet: 2003-10-20, 16:00 »
Hej Karin och Anita!
Det är en vitsvanshjort (Odocoileus virginianus) och troligast en liten grisslybjörn (Ursus arctos). Färgen på björnen är mörk, nästan svart, vilket skulle kunna tala för svartbjörn (Ursus americanus). Men nospartiet på svartbjörn är alltid ljust, och det hade varit tydligt på fotot (se på männens stövlar t.ex.). Alltså är bästa gissningen grissly (samma art som vi har här i Sverige).
719
« skrivet: 2003-10-19, 20:55 »
Tja, Åke, provokativ eller inte, så är vi i alla fall överens om vad som är felet med fjällen, nämligen artutarmningen som du nämner så målande i ditt senaste inlägg. Och allt hänger ihop. Lämlarna och ekorrarna hittar inte längre tillräckligt med mat så att de kan föröka sig som förut... (vad beror det på?) ...och rävarna, ugglorna och örnarna som livnär sig på dem kan ju inte heller leva kvar. Något kalhuggande av de kala fjällen har ju inte utförts - men däremot ÄR det ett problem med rennäringen som med hjälp av sina helikoptrar, motorcyklar, snöskotrar och fyrhjulingar numera kan driva sina överdimentionerade renhjordar härsan och tvärsan, lämnar alldeles för lite vegetation över till alla de mindre djuren som finns naturligt på fjället.
Vad jag menar är att man inte kan frita samerna från ansvar i överexploateringen av fjällen. De, tillsammans med skogs- och gruvindustrin, är faktiskt ansvariga för att du inte ser så många djur på fjället.
Vad jag kände mig provocerad av i ditt första inlägg, var att du drog oss sörlänningar över en kam, vare sig vi försvarar skogs-, kraft- och gruvnäringen, eller som du, anser att alla måste ta hänsyn till den ekologiska balansen.
Visste du förresten att fjällräven står på utrotningens brant, för att det saknas varg på fjället?? Jodå, den är främst en snyltare som livnär sig på resterna efter de stora rovdjuren. Så utrotar man vargen i fjällen, så utrotar man också fjällräven.
Detta inlägg har naturligtvis inget att göra med diskussionsämnet, men knyter dock an till mitt första inlägg som faktiskt höll sig till ämnet.
720
« skrivet: 2003-10-19, 11:33 »
Ja, kraftord tar man till när man behöver det. Det är hela vitsen med dem, eller hur?!
Vad gäller argumentationen här ovan, vill jag poängtera att det är Åke som generaliserar och ger en bild av att den som är emot att man utrotar rovdjuren i fjällen också är för att det är OK att man rovför sig på naturen av andra orsaker.
En sådan bild är oerhört enfaldig! Det är antagligen bara en mycket liten del av svenskarna som tycker att det är OK att våldföra sig på naturen - vare sig det gäller att förstöra älvar eller att bedriva en rennäring som är alldeles för överdimensionerad, och som leder till överbetning och stora erosionsskador på fjällen.
Mig veterligen finns det inte en enda varg inom hela renskötselområdet. Det säger mer om vilken inställning renindustrin har till vargen, än vad naturen förmår att bära fram.
Jag bor i Mora, och här har vargen etablerat sig för ett antal år sedan. Tyvärr finns även här folk som tar lagen i egna händer och som ser till att de snabbt försvinner igen. Så har skett med den flock som höll till sydväst om Mora, och så sker idag med den flock som finns kring Furudal i nordost.
Slutligen vill jag poängtera att jag inte avser att sätta på mig någon liten gullig helgongloria och låtsas som om jag vore någon bättre människa. Jag medger gärna att jag tar till grova, negativa kraftord - gärna svordomar, när jag blir förbannad på något. Allt annat vore att visa falskhet!
721
« skrivet: 2003-10-19, 01:50 »
Pneumonia betyder lunginflammation.
722
« skrivet: 2003-10-19, 01:43 »
Du, Åke, verkar uppenbarligen inte ha fattat någonting av det jag skrev! Eller så missförstår du med flit... Jag tänker inte dra igång någon diskussion om vargen, eller andra rovdjur heller för den delen, trots att jag gärna skulle vilja knacka ett och annat argument i huvudet på dig. Diskussionen handlar om varför vissa ord förvandlas från att vara positivt värdeladdade till att bli negativt värdeladdade, och jag tog några exempel på hur och varför man använder dem. Om du känner dig trampad på tårna, så må det vara hänt, jag känner mig då inte särskilt skyldig!
723
« skrivet: 2003-10-18, 21:39 »
Arteriosclerosis är rätt och slätt åderförkalkning. Hemorrhagia är ett brustet blodkärl. Cerebri är i hjärnan. Så den första meningen betyder att patienten avlidit av en hjärnblödning orsakad av åderförkalkning.
Den andra meningen anger att patienten lidit av allmän åderförkalkning, men att någon vävnadsdöd (gangraena senilis) p.g.a. ådelförkalkningen ej förekommit. Dock verkar patienten ha lidit av demens (mental avtrubbning orsakad av åderförkalkning).
724
« skrivet: 2003-10-18, 11:11 »
Jag tror att alla ord som sätter en etikett på människor, kanske för att skilja dem från andra, förr eller senare blir negativt utifrån de som blir utpekade. Ett ord som skapas av en minoritet, oavsett om de är avvikande utseendemässigt eller inte, kan upplevas positivt och egenidentifierande för gruppen, men kan förvandlas till ett negativt begrepp så fort det börjar användas av andra för att särskilja gruppen från dem själva. Så är det också med ordet same som lika säkert som att ordet lapp känns nedsättande, kommer att följa i samma spår och småningom upplevas som en black om foten av framtida generationer. Å andra sidan kan negativa etikettord förvandlas till sammanhållande positiva särartsbegrepp, om de som tidigare blivit utpekade erövrar begreppet och använder det i positiv mening. Så är det med ordet bög, som från början varit negativ, men som numera erövrats av de homosexuella och laddats om till att klinga positivt.Så jag upprepar vad jag tidigare har dryftat i andra diskussioner i detta forum (t.ex. om morianer), att den negativa laddningen i ord som utpekar andra som särlingar, alltid uppstår när någon annan har makt över ordet. Därför känns det bättre att säga vi storsvenskar, än att andra säger samma ord i bitterhet, och säkert känns det likadant för samer som kallar varandra för lappar (jag kan sätta en bra slant på att man använder ordet som skällsord för grannbyarna!!), och när bögar kallar varandra för bögar. I släktforskningen stöter vi på mängder med ord som förvandlats från självklara positiva begrepp till negativt laddade värderingsord. Jag tänker närmast på piga, dräng, jungfru, kulla, kona (jfr danskans kone), osv. Och vi skulle aldrig ha kommit på tanken att kalla den politiska diskussionen kring föreslagna skattelättnader för anställandet av tjänstefolk för pigdebatt, om ordet piga bara hade betytt flicka! Så i vanliga fall kallar jag samer för samer, men när jag blir förbannad på dem för att de utrotar alla rovdjur i fjälltrakterna, så kan jag undslippa mig ett och annat lappdjävlar! Det är ju därför vi har negativt laddade ord! 
725
« skrivet: 2003-10-17, 19:50 »
Hallå alla!
Är på jakt efter födelseuppgifter på mensalhemmansåbon i Löderup nr 20, Nils Mårtensson, död 1799-06-02, som enligt åldersuppgift i dödboken var 62 år vid sin död, men enligt husförhörslängden lika gärna kan vara född 1735 eller något annat år däromkring. Han återfinns emellertid inte i Löderups födelsebok, och ingenstans finns uppgifter om varifrån han kom när han (1771-11-19) gifte sig med änkan på nr Löderup nr 20, Carna Jönsdotter, f, 1736-05-28.
Någon som kan lösa gåtan??
726
« skrivet: 2003-10-10, 20:53 »
Enligt ett mail från Siv Lindström i Eslöv dör Christina Persdotter 1815. Hennes far anges vara soldaten Petter Nordberg f. i Kristianstad. Och om jag förstått allting rätt, är hennes mor Bengta Eriksdotter Öhrström, som dör 1816 (Camilla angav inte årtalet, men Qvasimodogeniti infaller rätt - dvs söndagen efter den 19:e - åren 1811, 1813 och 1816, vilket innebär att det är sannolikast 1816...) också soldatdotter då jag sett att det i Glimåkra finns soldater med rotenamnet Öhrström.
Kanske Skånes Knektregister kan ha mer upplysningar?!
727
« skrivet: 2003-10-09, 01:17 »
Tack, mina damer, för hjälpen! Sitter här och känner mig lite handikappad genom att jag inte kan agera själv (väntar på Borrby i Genline, som sagt). Uppgifterna jag hittills fått verkar mycket intressanta! Hoppas ni hittar mer!
MVH
Jojje
728
« skrivet: 2003-10-06, 15:54 »
Vi kan ju börja med att rensa bort den här diskussionen, t.ex... !!
729
« skrivet: 2003-10-05, 17:13 »
Nåja, Lena, det är dock inte överallt i detta land man håller sig med rinkebysvenska...
Förresten är suger inte att jämföra med rudis eller puckad, eftersom det är en direkt översättning från amerikanskans sucks som betyder botten och sucker som betyder tönt.
Vad gäller ...typ. är det snarare frågan om ett nytt ...va. eller ...liksom. Ord som brukar fastna i huvudet och upprepas efter varje mening.
Jag dock fram emot att någon förklarar för mig vad puckad ersatts med idag.
730
« skrivet: 2003-10-05, 12:08 »
Alltså, vänner, det är sant att rudis betyder rå, obildad, m.m. MEN...
ser ni inte likheten med engelskans rude, som förstås kommer från latinets rudis = ojämn, skrovlig, rå, obearbetad...
Ja, ser ni inte att vårt eget rå har ett visst släktskap?
Tänk att det var latin vi pratade på skolgården, när vi kallade varandra för rudis!!!
Fast numera är man puckad, typ...
731
« skrivet: 2003-10-04, 23:46 »
Det kanske verkar konstigt att jag redovisar vad jag hittills kommit fram till vad gäller den mystiska Ingar Fredriksdotter och den hittills lika mystiske Anders Svensson. Två personer som gäckat mig under ett helt decenniums letande. Men eftersom jag vet att jag inte är ensam om att ha fastnat hos dem, är det skönt att få tala om att jag nu kan se ett genombrott för dessa nötter!
Det var slutligen Christinas barn Erik, som plötsligt öppnade vägen. I hans födelsenotis står följande: d.7 mars (1816) föddes i Löderup ett oägta Drengbarn, Modren är qvinnan Christina Pers dotter som i fyra år har varit skilld till säng och säte från sin laggifte man, Husman Anders Svensson i Borrby, som egenvilligt öfvergifvit henne, utan någon laglig orsak, och blott af hemlig vedervillja emot henne. Fadren till detta oägta barn säger modren, att en Dreng och Rotekarl i Glemminge Jöns Svensson varit. Barnet blef döpt d.8 ejusdem. Faddrar voro Jordgumman och qvinnans Svåger, Husman Lars Svensson. Barnets namn Eric.
Se där! En bekräftelse på att Christina är syster till Ingar, för vid noggrann kontroll i födelseboken, visar det sig att Lars Svensson inte kan vara bror till Anders Svensson, eftersom han får en bror Nils samma år (1779). Att Christina kallas Persdotter stämmer med andra uppgifter i böckerna, därför förmodar jag att hon är halvsyster till Ingar, och kom att kallas Fredriksdotter av misstag i husförhörslängden (och väl var väl det annars hade jag nog inte gått in på det spåret).
Uppgifterna ovan fick mig att förstå att det var just samme Anders Svensson som övergav sin son Sven, när hans andra hustru, Elna Åkesdotter, dog 22 år gammal, och att han var kallsint nog att också ha gift sig med denna unga hustru bara sex månader efter sin första hustru, Hanna Hansdotters, förtidiga död 1804.
Nu återstår att bena ut varifrån Christina och Ingar kom ifrån (jag gissar Borrby) och att spåra Anders Svenssons anor (han är också från Borrby). Borrby finns emellertid inte inlagt på Genline, så jag får väl bärga mig ett tag...
732
« skrivet: 2003-10-04, 01:37 »
Det känns som om jag kommit ett steg närmare lösningen på varifrån INGAR FREDRIKSDOTTER, f. 1777, kom ifrån, eftersom jag hittat en förmodad syster till henne i husförhörslängden för Löderup 1813-1817. CHRISTINA FREDRIKSDOTTER återfinns på samma sida som Ingar, under Husfolck under No 26 (Löderups by) och anges vara född 1785-09-28 - dock inte i Löderup där hon inte återfinns i födelseboken. Två barn (utomäktenskapliga?) finns där också, Erik, f. 1816-03-07, och Hanna, f. 1810-01-16.
Om någon stött på endera av systrarna i någon födelsebok, är jag tacksam för tips!
733
« skrivet: 2003-09-30, 00:02 »
Kan du möjligtvis precisera när din Per Åkesson levde? Du kanske har något gårdsnummer också?! Anhöriga?
734
« skrivet: 2003-09-26, 22:50 »
Efter att ha följt upp de grenar som går att följa in i 1600-talet, återstår (förutom ett par riktiga idiotstopp) några frågetecken kring några personer som inte återfinns i Löderups födelsebok. Dessa måste rimligtvis vara födda i någon annan socken, eller något annat år.
Det gäller:
Anna Troedsdotter, f. 1708-08-10, i Löderup nr 26, g. m. Jöns Svensson, f. 1744-01-20, med vilken hon får sonen Sven år 1744.
Åke Persson, f. 1694 enl.db.1728-04-14, och gift med Elna Åkesdotter. De bebor Hagestad nr 25, så där borde det finnas någon anknytning, men hur?
Bengta Svensdotter, f. 1700-03-22 enl. hfl. men var? g.1721 m. Jöns Hansson på Hagestad nr 32, men var?
Hanna Troedsdotter, f. 1696-01-01, men var? g.m. Knut Eriksson på Löderup nr 27 (men han är från nr 17 - så det kan finnas länk mellan henne och nr 27...
Sen kan man förstås undra över en del mer avlägsna grenar, men det får bli till en annan gång.
Anna och Hanna är INTE samma person, de dör 1788 respektive 1770.
735
« skrivet: 2003-09-23, 00:32 »
Poul Ankersen finns nämnd i Lunds stifts herdaminne under Löderup och Hörup (s.289) där det också nämns att han hade två söner, Mads och Henrik, och att hans änka hette Lisbet. Tyvärr har jag inte böckerna, utan kopior på sidorna 282-289, så slutet på texten om Poul Ankersen finns inte med.
Det är också möjligt att man utgivit en nyare utgåva av herdaminnet än den jag har kopierat.
736
« skrivet: 2003-09-22, 16:05 »
Om du kikar på diskussionen här ovan får du svar på din fråga (i inlägget av Bengt Olsson - tisdag den 25 febr 2003 kl. 14.21).
737
« skrivet: 2003-09-16, 18:16 »
Hermafroditism (eller åtminstone tveksamheten om vilket kön någon individ har) är inte ett absolut entydigt begrepp, utan ett tillstånd någonstans mellan hane och hona. Det kan gälla för en hane med så små genitalier att de inte syns, eller för en hona med abnormt stor klitoris (som då liknar en penis). Detta tillstånd brukar kallas pseudohermafroditism, medan de individer som utvecklar både ett kvinnliga och manliga könskörtlar kallas äkta hermafroditer. Det sista tillståndet är dock ytterst sällsynt bland människor, men kan uppträda hos vissa djur.
En man som har outvecklade könsorgan utvecklar kvinnliga drag, t.ex. skägglöshet. Vissa kvinnor utvecklar manliga drag och skäggväxt, men jag vet inte om det gäller kvinnor med förstorad klitoris. Att pseudohermafroditer skulle vara sterila kan möjligtvis gälla manliga sådana, men ingenting säger att kvinnliga diton inte skulle kunna föda barn.
Nuförtiden kan personer som identifierar sig med det motsatta könet byta kön genom att ta könshormoner. De förvandlas då sakta och utvecklar det motsatta könets utseende. Det går dock inte att byta kön på riktigt än, så de transsexuella får nöja med att se ut som det kön de identifierar sig med, även efter kirurgiska omvandlingar.
738
« skrivet: 2003-09-14, 13:34 »
Proffsighet innebär att man känner den kundkrets man vänder sig till, Lena, inte att man har en firma som ägnar sig åt grafisk design. Jag visste redan att det var proffs som tagit fram loggan - vi satt ju jämte varandra när Ted lanserade den för riksstämman! Men en firma som jobbar med grafisk design åt företag behöver inte nödvändigtvis ha förstått vad som bäst symboliserar släktforskarrörelsen.
Jag frågar mig och alla andra, vad har vi att förlora på att låta framställa ett par förslag till? Blir dessa sämre så finns ju torrakan!
739
« skrivet: 2003-09-13, 14:41 »
Nu menar jag förstås inte att folk ska behöva lära sig grafisk formgivning för att förstå en logga, utan att vi som sysslar med grafisk formgivning - inklusive de som lanserar en logga - ska veta vad som funkar eller inte funkar INNAN vi presenterar det för folk. Det finns ju faktiskt massor med regler för sånt, och erfarenheten är mångtusenårig.
Den föreslagna loggan är dessutom väldigt anonym, beroende på att temat ett träd inte kan varieras särskilt mycket. Därför skulle mer markerade och originellare figurer fungera bättre, t.ex. flera träd, ett heraldiskt träd, ett anträd, någon symbol för genealogin - det finns ju annat än träd, m.m.
Själv står jag bakom ett par antagna loggor för föreningar i Dalarna, men ännu fler av mina förslag har förstås ratats. Det ska alltså inte vara lätt att anta en förbundssymbol!
740
« skrivet: 2003-09-13, 11:05 »
By the way... Kommer ni ihåg Sparbankens glasslogga som ersatte den sedan länge inarbetade spareken. Hur långvarig blev den? Är det någon som saknar den? Hur ser symbolen för banken ut nu?
741
« skrivet: 2003-09-13, 10:58 »
Jag har trettiofem års erfarenhet av grafisk formgivning att luta mig emot när jag kritiserar den föreslagna logotypen. Därför vill jag bemöta Gustafs kommentar om ett modernt uttryck.
Inom den grafiska världen är man mycket konservativ när det gäller hur man bygger upp t.ex. tidskrifter, böcker, m.m. Formen ändras mycket lite genom åren, ja, t.o.m. seklerna. Detta beror på att den form som växt fram för den grafiska formgivningen tagit just århundraden, kanske millennier på sig. Klassiska uttryck i byggnadskonst håller längst, liksom i konsten, och i grafiken! Allting annat blir tillfälliga flugor som snart känns omoderna och gamla.
Jag tar frågan om en ny loggo på största allvar. Därför är jag också mycket kritisk till att man så lättvindigt hårdlanserar en logga som riskerar att bli förlöjligad genom vad man associerar till den. Det är nämligen åskådaren som bestämmer vad den ser i en logga, inte den som äger den! Ericsson har t.ex. aldrig blivit av med sina tre korvar även om de numera är etablerade. Men vem gillar den loggan???!!!
Jag föreslår att man låter ett par konstnärer, t.ex. Magnus Bäckmark, få komma med ett par alternativa förslag, och därefter hör med rörelsen om vilket som föredras. Bäckmark bygger sina heraldiska symboler efter mycket gamla och vedertagna regler - som finns där bara för att undvika en otydlig symbolik.
Och, förresten, vad är det som säger att vi läsare av denna diskussion inte kan ta ett EGET initiativ till att få fram ett bättre förslag??! Vi behöver väl inte någons välsignelse för det, eller?
742
« skrivet: 2003-09-13, 00:59 »
743
« skrivet: 2003-09-13, 00:57 »
Här är förslaget:
744
« skrivet: 2003-09-11, 23:36 »
När Ted Rosvall skriver att ett träd skulle vara nästan obligatoriskt som symbol för släktforskning, håller jag inte med. Det är bara brist på fantasi som leder till att många föreningar håller sig med mer eller mindre lyckade avbildningar av träd - ibland så hemst fula att man faktiskt blir störd!
Jag tycker också att det är störande att Ted går ut så hårt med lanseringen av sitt träd så att det liknar en valkampanj. Det känns påklistrat redan, trädet som ser ut att ha rötter, men som egentligen har en slagskugga (som återspeglar trädets grenverk) och som ger ett kyligt och kalt intryck där det lutar sig mot vinden.
Oavsett sedan vad man tycker om trädet, tycker jag att Ted lägger för mycket personlig prestige över valet av logotyp. Man borde ha tillsatt en konstnärlig kommitt? med uppdrag att ta fram flera olika förslag, för att sedan välja emellan. Inte fastna för att trädet skulle vara de allenarådande symbolen (i Ovansiljan har vi ett sandur i loggan och det funkar minst lika bra). Jag ser dessutom en fara med Teds agerande, genom att det kan äventyra det förtroende han hittills erhållit i sitt ordförandeskap, bara för en futtig logga...!
Mitt råd till Ted är att försöka vara mer diplomatisk och backa till en mindre prestigefylld utgångspunkt i fråga om (den viktiga) frågan om ny förbundssymbol.
745
« skrivet: 2003-09-10, 16:35 »
Efter ett par veckors semester i Skåne insåg jag att ordet 'PÅG' egentligen är ett skånskt 'pojke', och att det sannolikt brukats redan på dansktiden. Men det finns säkert de som vet hur det egentligen förhåller sig.
746
« skrivet: 2003-09-10, 16:25 »
Brantestad ligger nära Vimmerby...!
747
« skrivet: 2003-09-09, 23:28 »
Det ligger nära till hands att tro att det kommer från Brantevik strax söder om Simrishamn. Folk tog sig gärna namn som anspelade på födelseorten.
748
« skrivet: 2003-09-09, 23:14 »
Borrie och Börringe är också möjliga socknar om det kan ha förvillat... Borrie stavades Borrige, t.ex. Men egentligen tror jag nog mest på att hon är från trakten kring Löderup.
749
« skrivet: 2003-09-08, 18:34 »
Ingar Fredriksdotter, f. 1777-03-05, d. 1851-03-18 i Löderup nr 26, verkar vara en riktigt svår nöt att knäcka. Hon påstås vara född i Borrby (uppgifterna följer henne hela livet) och antecknas som kommen från Borrby när hon gifter sig med husmannen Lars Svensson i Löderup 1799-10-12. Makarna dör samma vecka i april 1851 och begravs samtidigt.
Ingen lämplig Fredrik är bosatt i Ingelstads härad vid tiden för hennes födelse, inga spår finns av henne i Borrby... Vad jag känner till! Jag har dessutom hört att fler än jag stött på samma patrull...
750
« skrivet: 2003-09-08, 18:23 »
Bengt, se svar under Borrby.
751
« skrivet: 2003-09-07, 21:47 »
Bengt Olsson i Borrby!
Efter att ha läst igenom diskussionerna här ovan (inkl. de gamla inläggen) samt under St. Köpinge, verkar det som om att vi är närmare släkt än de andra deltagarna. Jag härstammar nämligen från Anders Mårtensson, f. 1774-01-16 i Kabusa nr 2, och h.h. Elna Andersdotter, f. 1775-10-17 i Kabusa nr 5, genom deras dotter Bengta Andersdotter, f. 1809-08-04 i Kabusa nr 2 (se f.ö. min hemsida). Jag har dock inte gjort någon djupdykning bland dessa anor, utan konstaterar nu att många andra duktiga forskare har det dessförinnan.
Jag är just återkommen från ett par veckors semester i dina trakter, och har därför aktualiserat min forskning på mina sydskånska anor. Men med dessa diskussioner i ryggen verkar det bli en lätt match...
Det skulle dessutom inte förvåna mig om vi är släkt på annat håll, och jag har inget emot att du löser problemet Ingar Fredriksdotter f. 1777 i Borrby åt mig. Det påstås att hon är en riktig tuff nöt att knäcka.
752
« skrivet: 2003-09-07, 16:25 »
Någon har ställt frågan om var Holmagården låg här ovan (se äldre inlägg) och eftersom jag åkte förbi där häromdagen, har jag platsen i färskt minne:
Holmagården låg precis till höger om kustvägen mot Sandhammaren, mellan vägkorsningen* och Kabusaån. Där står fortfarande några höga träd omgivna av lägre häckar.
Själv härstammar jag både från häradsdomaren Per Andersson i Lilla Köpinge 3 och hans kollega Rasmus Ingvarsson i Bromma 1, samt från Bereta Andersdotter från Holmagården, vart det nu bär med hennes anor...
Jojje
*Här avses korsningen mellan riksväg 10 och kustvägen mot Sandhammaren.
753
« skrivet: 2003-09-07, 00:13 »
Stefan, jag har Tollstadius i min släkt. Påminn mig om att ge dig uppgifterna när vi ses.
754
« skrivet: 2003-08-19, 15:33 »
Infödsret = medborgarskap
755
« skrivet: 2003-08-15, 18:19 »
Intressant diskussion det här, som jag tyvärr missat att följa från början. Har dock en del erfarenhet av problemet som jag kan dela med mig av.
Jag är också cirkelledare sedan ett antal år, och har stött på deltagare med dyslexi. Mitt råd till dem är att dels bli samarbetspartners med någon annan släktforskare i samma förening, eller någon släkting som forskar i ungefär samma socknar, eller att hänga kvar och fortsätta sköta sin forskning via studiecirklar (det finns fortsättningscirklar). Det svåra är ju trots allt att lära sig tyda komplicerade skrivstilar.
Jag har också stött på släktforskare med andra slags handikapp, t.ex. så kraftigt nedsatt syn att det omöjliggör mikrofilmsläsning. I det fallet hade vederbörande upprättat en gott samarbete med sin maka, som läste medan han skrev och skötte forskningen.
Även personer med förståndshandikapp har kunnat släktforska via mina cirklar, men då får man självklart lägga nivån på ett sådant plan att det är nöjet med att släktforska och få reda på mer om sina förfäder som gäller, t.ex. genom att man tillsammans hittar några generationer förfäder och ger dem ansikten och lite historia... Så förfor jag även med mina barn när de var små, då de fick nöja sig med att vara med och plocka ihop en anträd med fotografier. Det var ju för jäkligt roligt att få uppleva deras aha-upplevelser, när de kom underfund med att farmor också varit liten och hade både mamma och mormor.
Släktforskning ska alltså inte vara något förbehållet experter och besservissrar som kan läsa gamla dokument både framifrån och bakifrån. Det ska man kunna hålla på med utifrån sina egna förutsättningar och önskemål, och det man inte klarar själv, det kan man samsas om att klara!
756
« skrivet: 2003-08-14, 21:27 »
Nils Marelius är den ständige delegaten för Sotenäs Personhistoriska förening, en riktig karaktär som inte kan beskrivas utan måste upplevas. Han förgyller alla riksstämmor med sin närvaro och är nog den ende som kan skryta med att ha lämnat in motioner till alla. Åtminstone de senaste åren.
Då han är liten till växten, har han ett s.k. strategiskt läge när han dansar vilket han naturligtvis gör så mycket han hinner.
En riksstämma utan Marelius vore sig inte riktigt lik!
Stora Björn är festsalen i Galaxens konferensanläggning i Borlänge, där släktforskardagarna gick av stapeln för ett år sedan.
757
« skrivet: 2003-08-14, 18:37 »
Ja, Peter, du inser förstås att de andra tråkmånsarna inte är något vidare sällskap...
- Hej, hu vad det är varmt idag!
- Vad sa du?!
- Jo, det är varmt idag, eller hur?!
- Nää, nu får du hålla dig till ämnet!
- Ja, men det är hemskt varmt, tycker du inte det?
- Jag tycker att du ska hålla dig till släktforskning, inte vädret!
- Ja, ja, OK då, men du, vet du var man äter lunch då?
- Nä nu går jag, du baaaara pratar om oväsentligheter! Såna som du borde vara förbjudna att gå på släktforskardagarna!
Jo jo, tacka vet jag släktforskare som kan ägna sig åt annat ibland! Tänk bara när Marelius bjöd upp den ena puddingen efter den andra på dansen i Stora Björn i fjol. Det var en fröjd att skåda!
758
« skrivet: 2003-08-14, 15:51 »
Är det någon av damerna och herrarna i detta forum som tänker åka till Ronneby under släktforskardagarna? Jag ska dit, och det kunde ju vara kul att få käftas lite live också!
759
« skrivet: 2003-08-14, 00:02 »
Det luktar väldigt mycket Yngve Fredriksson om Anders Carlssons inlägg! Ingen behaglig doft precis...
760
« skrivet: 2003-08-12, 16:18 »
Tja, Krister, här handlar det om skillnaden mellan gammal och modern svenska, verkar det som. Fåfänga är ordet för företeelsen, och fåfänglig är man då man drabbas av fåfänga - numera kallat fåfäng. Men det var bra att du kunde knyta orden till raden i bibeln, då förstår man varför ordet återkommer i olika böjningar.
761
« skrivet: 2003-08-10, 22:39 »
Dansk Demografisk Database ( http://ddd.dda.dk) är det första stället man söker på. Man måste dock veta i vilket amt socknen återfinns i - i ditt fall ligger Lynge-Uggelöse någon mil NV om Köpenhamn, i Frederiksborgs amt. Tyvärr fanns ingen lämplig kandidat bland de 20 Julius Andersen som kom upp i sökningen, men eftersom det fortfarande fattas mycket material i databasen (som fylls på alltefter och bygger på de regelbundna folkräkningar man gjorde i Danmark, s.k. folketellinger) kan han säkert återfinnas den vanliga arkivvägen. Gör dock ett litet försök till sökning i Anbytarforums systersajt i Köpenhamn, Anetavlen ( http://www.anetavlen.dk/) där du kanske kan hitta en hjälpsam dansk!
762
« skrivet: 2003-08-10, 19:48 »
Ja visst är det dråpligt, Christina, att du å ena sidan beklagar dig över att inte ha tid att släktforska, men å andra sidan verkar ha hur mycket tid som helst för att sitta framför datorn och svara på sådana här småpuckade inlägg!
Jag för min del är konsekvent, och medger att det är kul att käftas med folk, under förutsättning att man håller sig på mattan.
763
« skrivet: 2003-08-10, 17:40 »
Vad vore detta forum utan ett och annat litet kryddkorn?! Jag måste medge att jag sitter här hemma och skrattar på mig åt Jessicas och Christinas alla inlägg! Vad jag inte förstår är att ni är emot debatt (?!), ni som hela tiden orsakar debatt, och som i tid och otid drar på er det ena kopplet efter det andra som vill hugga er i baken...
Men som sagt, jag tycker det är riktigt skojigt. Ni förnekar ju er aldrig i alla fall!
764
« skrivet: 2003-08-09, 17:13 »
Fåfänga (jfr. eng. vanity), högfärd, grundlöshet, falskhet, tomt sken, inbilshet, skryt, skrävel... En av de sju dödssynderna enligt bibeln.
765
« skrivet: 2003-08-09, 12:54 »
Även i Sverige uttalar man spanska ord helt fel. Jag tänker på t.ex. chorizo som av de flesta svenskar uttalas tjooritzoo medan det i själva verket ska uttalas tjårisså eftersom det är den argentinska chorizon som stått modell för alla mer eller mindre lyckade grillkorvar man marknadsför under namnet.
Nu är det väl för svettigt ute!
Hälsar
Jojje (som egentligen heter Jorge - uttalas: Hårrhe med s.k. jota-ljud)
766
« skrivet: 2003-08-08, 15:55 »
LA costumbre Mikael! Elementärt... hade nog Watson sagt.
En stor del av befolkningen i Spanien vid tiden omkring Amerikas upptäckt var morisk och sefardisk-judisk. De hade levt sida vid sida i det muslimska kalifatet, men tvingades att välja mellan omvändelse och förvisning när Ferdinand och Isabel satte inkvisitorerna på dem. Många valde utvandring - först till Portugal, och sedan vidare till andra länder - men en stor del valde omvändelse. Av det som står i de sidorna du hänvisar till, framgår att den sefardisk-judiska befolkningen hör till dem som använder seseo. Jag skulle tippa på att också den muslimska befolkningen hade svårt att ta till sig läspandet (en stor % av spanskan är av arabiskt ursprung). Det är nog inom dessa grupper jag skulle leta efter seseons ursprung.
Då de omvända diskriminerades av spanjorerna, valde många att delta i erövringen av Amerika. De betecknades då som portugiser eftersom de ofta hörde till de som först hade flytt till Portugal - innan inkvisitorerna hann ifatt dem där. Det förmodas därför att spanskamerikanerna kan härleda mycket av sin härstamning till judar och morer.
Sefardisk-judiska samhällen etablerade sig runt om i Medelhavsområdet, och det har resulterat i att det finns byar i bl.a. Turkiet där det bara pratas ladino - alltså den form av spanska som sefarderna talar.
767
« skrivet: 2003-08-07, 17:20 »
Baskiska, Mikael P, är inte bara ett eget språk, utan ett språk som står helt utanför den indoeuropeiska språkfamiljen. Det betyder alltså att spanskan är närmare släkt med svenskan än med baskiskan.
Vad beträffar vilka som koloniserade Las Indias, så måste man hävda att några andalusier inte alls var i majoritet. Andalusien var nämligen ett nyss erövrat område, som hade hört till det muslimska Kalifatet som omfattat två tredjedelar av den Iberiska halvön när det var som störst. Sedan hade de kristna rikena expanderat söderut under den s.k. reconquistan (=återerövringen), som pågick under hela medeltiden. Andalusien var alltså ett slags Vilda Västern med en ständigt avancerande gräns mot muslimerna (La Frontera - som ofta finns med i namnet på städerna i söder, t.ex. Jerez de la Frontera - varifrån Sherryn kommer), och där krigsherrarna anlade nya gods som de fick av kronan i belöning för sina tjänster. Analyserar man släktnamnens härkomst i Andalusien vid tiden för Amerikas erövring, finner man att de flesta släkter är avläggare till gamla iberiska familjer i norr, och i en del fall t.o.m. ättlingar till krigare från andra europeiska länder. Detta gäller i synnerhet också conquistadorerna i Amerika, där såväl galicier, basker, katalaner stod för en stor beståndsdel, jämte kastilianerna, men där italienare, fransmän, tyskar och nederländare också var med på ett hörn.
År 1492 föll Granada, den sista biten av Kalifatet, och det firade Isabel och Ferdinand med att låta Columbus åka på uptäcktsfärd. Och när han lyckligen upptäckte den nya kontinenten, fanns det således massor av krigserfarna militärer som hade spelat ut sin roll i Spanien, och nu i stället kunde användas på andra sidan Atlanten. Därför gick erövringen av Nya Världen så oerhört snabbt!
Lapsus kanske i ditt öra, men i mina öron läspar spanjorerna i alla s-ljud!
768
« skrivet: 2003-08-07, 00:11 »
Den mest namnkunnige Olrog vid sidan av Ulf Peder, är utan tvekan Claës Christian Olrog, f. 1912-11-25 i Danderyd utanför Stockholm, död 1985-11-29 i Tucum?n, Argentina. Han blev en ytterst känd biolog och var den förste att ge ut en modern fälthandbok över den argentinska fågelfaunan. Olrog var bosatt i Argentina från 1948 och fram till sin död. Hustrun Gunilla lever fortfarande kvar i Tucum?n. Vad jag förstår har han också en dotter, Claudia, i Buenos Aires.
769
« skrivet: 2003-08-06, 20:09 »
Jag ansluter mig till sistnämnde talare... Spanien fanns nämligen inte som rike förrän EFTER det att den spanska erövringen av Nya Världen hade påbörjats. Visserligen styrdes det som nu är Spanien som ETT rike i praktiken, men formellt slutade man inte skilja på Kastilien och Aragonien förrän en bit in på 1500-talet. Alltså talades kastilianska även i det av saraceerna erövrade Andalusien. Om man sedan läspade på s:en eller inte är nog svårt att bevisa. För min del tror jag att läspningen kommit till mycket senare, vilket må beläggas av det faktum att det inte existerar någonstans i de forna kolonierna. (Det kan jämföras med sydsvenskt skorrande, som faktiskt är en ganska sentida företeelse.)
Sedan vill jag rätta mig själv. Jag var slarvig när jag läste om Sardinien, och associerade till Sicilien. Dock stämmer resten in ändå, för släktnamnet Peralta är mycket ovanligt i Italien, utom just på Sardinien och Sicilien. Jag har ännu inget som belägger något direkt samband mellan min mormors släkt Peralta och någon av öarna, förutom att hennes förfäder kom från Italien - vilket var okänt innan jag började släktforska. Mina Peralta-anor kan alltså mycket väl härstamma från den del av släkten som hamnade på Sardinien, men det återstår en hel del forskning innan hela historien kommer fram i dagen.
770
« skrivet: 2003-08-05, 20:19 »
Ericsson verkar vara inblandat i mycket här i världen, t.ex. att två av deltagarna i denna diskussion träffats i Mexico. Ericsson är också inblandat i min existens, så att säga. Min far jobbade nämligen för LM Ericsson i Argentina och Brasilien efter kriget, och det var så han träffade min mamma. Min bror jobbar också f.ö. för de tre korvarna som jessica (här ovan) nämner (i forskarkatalogen) att hon är anställd hos...
Apropå voseo (att man använder ordet vos i stället för tu i spanskan), så är det det som även gäller i portugisiskan och franskan. Ordet tu är annars samma som vårt du, och ordet jag är samma som spanskans yo, italienskans io, och kommer från latinets ego.
Jag vill också kommentera att man pratar katalanska i Sicilien (Italien). Sicilien har nämligen varit knutet till kungadömet Aragonien, som omfattade Katalonien med omnejd. Därför härstammar jag märkligt nog från en släkt Peralta i Italien, som anses vara ättligar till greven av Caltabellotta (i Sicilien) Raimondo de Peralta, som var son till Felipe de Peralta (Aragonien). Allt detta var på 1200-talet, så det är ett tag sen... (Man måste lära sig en hel del Medelhavshistoria om man ska hänga med i varför förfäderna hamnade där de hamnade!)
771
« skrivet: 2003-08-05, 00:17 »
Bästa sättet att hålla sitt modersmål levande är förvisso att använda det. Då kan ett sådant här forum vara otroligt viktigt! Jag var liten pojke när jag kom till Sverige, och då har jag inte utvecklat språket särskilt mycket. Lägg därtill att en stor del går förlorat p.g.a. den vardagliga gargong man använder hemma, så hade min spanska* mycket små förutsättningar att stanna kvar hos mig.
Jag har emellertid alltid skrivit till mina släktingar i Argentina, och det har tvingat mig att lära mig mer av språket. Senare, när mitt behov av att uttrycka mig varierat växte fram, har jag varvat breven med att läsa. Det stora genombrottet för min spanska kom dock med internet, och möjligheten av att kommunicera med landsmän.
Samma sak gäller naturligtvis svenskan. De som tvingas uttrycka sig i skrift inför en grupp, förbättrar automatiskt sin förmåga - och ju mer man kan av ett språk, ju mer varierat kan man också uttrycka sig på ett annat.
Jag har därför stor förståelse för att Ann har bosatt sig i detta forum. Det kommer att göra susen och ge dig tillbaka ditt modersmål fortare än du anar!
*Den korrekta benämningen på det vi kallar spanska är kastilianska (Castellano). Katalanskan (Catal?), som Miquel nämner härovan är i princip samma språk som på andra sidan franska gränsen kallas provensalska (langue doc).
772
« skrivet: 2003-08-03, 23:53 »
Apropå språkcensur... Jag jobbar inom handikappomsorgen och varje år ordnas en särskild julmässa för ortens funktionshindrade (=nytt ord för handikappade). I vilket fall som helst, så samlas vi på församlingshemmet efter mässan för att fika och sjunga allsånger, varvid kyrkoadjunkten låtsas vara Lasse Berghagen på Solliden. I fjol skulle vi så sjunga I natt jag drömde, men det var något fel på texten tyckte jag... Jodå, kyrkans språkpolis hade varit framme och tagit bort strofen om att man drog från krog till krog, och ersatt den med något mer oförargligt. Snacka om klåfingrigt!
773
« skrivet: 2003-08-03, 14:59 »
Det är inte helt rätt! Det finns en stor grupp av blandras, ättlingar till de svarta kvinnor som fött vita mäns barn, som inte vill klassas som blacks. Flickan jag berättade om här ovan såg ut som en genomsnittlig afrikansk kvinna, och var alltså inte av indisk härkomst. Hennes dåliga självkänsla accentuerades av att hon bar en räthårsperuk för att dölja sitt krusiga hår. Men jag tror att den åkte av när hon varit här i Sverige ett tag.
Jag tror att det där med förbjudna ord är ett stort problem för dem som inte har klart för sig var de har sig själva. Vet man att man har en juste syn på sina medmänniskor och dömer dem utifrån deras gärningar (inte utseende eller härkomst), är nog ordet negerboll inget problem.
Det är samma med andra gamla tabubelagda ord. För inte så längesedan hade många svårt att uttala ord som sex, bög, m.m. Man kunde ju kanske sammanknippas med orden, alltså uttalade man dem inte. En slags dubbelmoral, precis som den rasism jag nämnde som finns i amerikansk film.
774
« skrivet: 2003-08-03, 13:07 »
Hej Ann,
Jag trodde det var uppenbart för var och en var jag har min härkomst. Om inte, så klicka gärna på mitt namn, så uppenbarar sig både kort beskrivning av mina anor och vackert fotografi! (Du skulle ju lägga in ditt har du lovat i den fotodiskussion du initierade!)
Min far var allt annat är någon omtänksam pedagog. Han pratade spanska med mig för att det var enklast så. Och spanska var det språk som talades hemma, ända fram till dess att han upptäckte att vi tilltalade honom på svenska, och då givetvis bara när mamma inte var med.
Jag pratar fortfarande spanska med min gamla mor, fast inte konsekvent. Ett och annat svenskt ord som inte går att direktöversätta, eller som inte rinner till direkt på spanska, smyger sig alltid in. Och när jag tappar tålamodet i våra livliga diskussioner, händer det att jag byter till svenska.
775
« skrivet: 2003-08-03, 03:40 »
Som den vanliga kärringen motvalls, ska jag berätta att när jag kom till Sverige och inte kunde ett enda ord på svenska, så envisades ändå min svenske far att prata med mig på spanska. Svenskan fick jag lära mig av kompisarna.
Mina barn har blivit tilltalade på svenska, till många vänners förvåning. Men efter att ha levt här sedan jag var sju, så känns det liksom naturligast att uttrycka sig på svenska till vardags - även om jag lyckats konservera spanskan genom alla år.
Jag tycker f.ö. att det är hemskt pinsamt när svenskar tilltalar mig på knagglig spanska!
776
« skrivet: 2003-08-03, 03:18 »
I ett tidigare inlägg i denna diskussion, som f.ö. pågått ett bra tag, försökte jag förtydliga just det som Yngve skriver om här ovan. Nämligen att så länge man ser ned på något, spelar det ingen roll vad man kallar det. Det blir fel i alla fall!
Det hände sig för många år sedan att jag lärde känna en svart flicka från Sydafrika. Vi diskuterade politik och apartheidsystemet som då rådde, och var hemskt överens om dess förkastlighet. Döm då om min förvåning, då hon blev stött när jag frågade om hennes och de andra svartas motståndskamp?! Hon var nämligen inte svart, utan färgad, påpekade hon, de svarta var en annan sorts människor längre ned på samhällsstegen (!?). Jag kunde bara sitta och gapa. Den radikala ANC-medlemmen tillämpade samma sortering som den vita apartheid-regimen, naturligtvis beroende på att hon själv såg ned på den svarta oblandade afrikanska befolkningen.
Jag är helt övertygad om att ordet black känns mycket nedvärderande för både färgade och svarta i Sydafrika fortfarande.
Den värsta formen av rasism är dock den tillrättalagda hycklande sorten, som låtsas vara så välmenande men som verkligen är konsekvent rasistisk. Jag tänker på alla de där amerikanska filmerna och såporna, där det är kemiskt rent från blandförhållanden (med mycket få undantag). Det ska finnas ett visst antal av varje minoritet, men svarta dejtar svarta och vita dejtar vita, och aldrig mötas de annars.
777
« skrivet: 2003-08-02, 14:17 »
Hacerse el Sueco (=att göra sig svensk på spanska) betyder helt enkelt att spela dum...
Just det aktualiserade ärendet med negerbollar är ju faktiskt ett bra exempel på hur absurt resonemangen går vad gäller gamla inarbetade begrepp. För hur ska vi egentligen göra med ord och namn som minner om en annan syn på andra folkgrupper? Ska vi ändra på alla namn på kartan också? I Mora där jag bor finns två platser som heter Negerbyn på Gröna Kartan. Och i Norrbotten finns en ort som heter Negerskallelandet. För orterna i Mora finns en trolig teori om hur dessa har uppkommit, genom att det förmodligen funnits kolareläger på platserna.
Går man längre i resonemanget, får vi börja sudda ortnamn som Lappland, Judeviken, samt 33 ortnamn som börjar på Tattar-... Och säg för all del inte lappkast eller en eskimåvändning, negro spirituals eller indiansommar! Någon kan bli stött av det!
För inte så längesedan kändes det konstigt att folk sade sambo. Nu har det blivit ofarligt, för ingen kopplar längre ihop det begreppet med det gamla sambo som faktiskt fortfarande betyder avkomling av svart och indian (Bonniers Compact Lexikon 1998).
Jag tycker inte att man ska kalla mörkhyade personer för negrer, däremot tycker jag inte det ligger något rasistiskt över ordet negerboll!
778
« skrivet: 2003-08-01, 18:50 »
Magnus är Mogens på danska...
...om det kan vara till någon hjälp.
779
« skrivet: 2003-08-01, 18:05 »
Nej, käre Arne, patronymikon bör nog inte betraktas som efternamn, utan som ett tillnamn. Men allt är ju relativt... Det är ju inte förbjudet att betrakta det som ett efternamn!
Själv vill jag ogärna använda ordet efternamn för personer som levde före 1900-talet, utan bara använda begrepp som släktnamn. Annars är det lätt att det blir missförstånd. Begreppet efternamn svävar ju lite, liksom ordet familjenamn (som jag tror är hämtat från engelskans family name).
Jag tror faktiskt att det skulle vara bra om släktforskare kunde utarbeta en standard för vad man ska kalla de olika varianterna av tillnamn, vi har ju lyckats få folk att skilja på begrepp som antavla och stamtavla, vilka är lätta att förstå idag. Dock förekommer flytande begrepp som t.ex. släkttavla (vad är det?), som åtminstone jag inte begriper.
Riktig ordning tror jag dock inte att det någonsin blir, och det är väl ganska sunt tycker jag. Språket ska leva och ändras hela tiden! Därför är jag också motståndare till dialektvårdare och franska myndigheter som gör sig löjliga i sin iver att försvara någonting som redan har dött.
780
« skrivet: 2003-07-31, 18:20 »
Etymologi är himla svårt, eller vad säger ni andra?! Språket utvecklas nämligen hela tiden, och det som betydde en sak igår, betyder något annat idag.
Detta gäller i synnerhet namnbruket.
För det är ju faktiskt ett faktum att namnbruket var olika i de olika samhällsklasserna i Sverige fram till det förra sekelskiftet, då den nya namnlagen togs och det blev omodernt att bruka patronymikon. Vi ser dessutom förändringar idag, som töjer ännu mer på synen på tillnamnen, fr.a. kvinnors bruk av att lägga till mannens släktnamn (både framför eller) efter sitt släktnamn. Ibland får det komiska konsekvenser, som när Marie-Louise Fuchs först gifte sig De Geer, sedan Bergenstråhle, behöll bägge namnen långt efter dess att hon skilt sig från männen, och slutligen gifte sig med Gösta Ekman, varvid hon raderade namnraden och tog det enkla Ekman.
Och inte blir det enklare när vi nu går in i nästa etapp, som innebär att makarna i jämställdhetens namn () väljer det mest originella släktnamnet som familjens. Alltså inte alls självklart mannens efternamn som gäller!
En del mår dåligt av det, för det stör deras ordningssinne. Men mig kvittar det, namn är ändå bara namn - och namnbruk har alltid ändå varierat från tidsålder till tidsålder. Synd bara att det finns så många som inte kan acceptera den oordningen!
781
« skrivet: 2003-07-30, 17:58 »
Jag vill också tillägga att samma slags mödosamma omtänk har gjorts och görs i de flesta andra samhällen som använt/använder patronymikon. Så går man tillbaka till renässansen så hade t.ex. spanjorer och portugiser samma dilemma, då ju många i denna tidsålder förvandlade sina patronymikon till släktnamn.
782
« skrivet: 2003-07-30, 17:49 »
Usch, vad frustrerad jag blir av den här diskussionen! Ingenstans kommer någon med de förlösande orden: Patronymikon är inte efternamn! Patronymikon är PATRONYMIKON, ingenting annat, och ska inte förväxlas med släkt- eller efternamn!
Alla som tror att patronymikon är efternamn borde ta och göra en formatering av sin hjärna och ladda ner ny information med ny innebörd!
I det gamla bondesamhället använde man sig inte av släkt- eller efternamn. Hade någon med sig något släktnamn från en annan samhällsklass, t.ex. hantverkare, smeder, borgare, präster, m.m. försvann släktnamnet snabb i vardagsbruket och ersattes med patronymikon. Jag antar att det var en slags identifikationsgrej bland allmogen.
Dock fanns det undantag!
I Dalarna med omnejd fanns så många namnar i byarna (variationen på förnamn var så liten i de stora byarna, att man höll sig mest till ett tiotal mans- eller kvinnonamn) att man blev tvungna att ta till gårdsnamn för att skilja på varandra. Gårdsnamnen kan betraktas som egentliga släktnamn, fast de ärvdes lite på annat sätt mellan generationerna.
Det finns andra samhällen i dag i vår närhet som tillämpar exakt samma system som vårt gamla bondesamhälle. Jag tänker på det ryska, där tilltalsnamnet ofta följs av ett patronymikon, och där släktnamnet (som för det mesta finns där) nästan aldrig används i talspråket. Således kallades aldrig Boris Jeltsin för Boris Jeltsin i Ryssland, utan Boris Nikolajevitj, och Michail Gorbatjov kallades aldrig så, utan Michail Sergejevitj!
OK, om det fortfarande är svårt att hänga med i resonemanget, så behövs det verkligen en omformatering, för så funkade det förr även hemma i Sverige!
Jag ansluter mig därför till de som anser att man ska skriva ned både patronymikon (och bara betrakta det som patronymikon) och förekommande tillnamn (=släktnamn, soldatnamn, gårdsnamn, m.m.)!
När ska man nu anse att ett gammalt patronymikon omvandlats till ett släktnamn, då? Jo, det är lättast att göra det när nästa generation börjar använda ett patronymikon som inte passar in på faderns förnamn. Då har det verkligen slutat att vara ett patronymikon och blivit ett släktnamn.
783
« skrivet: 2003-07-26, 20:05 »
Vi kan nog spola Nils Erdtman som potentiellt syskon till Elsa och Anna! Uppenbarligen har han och brodern Jonas tagit sig namnet Erdtman, då ingen före dem bar namnet (SBL).
Jag var ner till bibblan idag, där vi har de flesta klassiska biografiska verken, men hittade tyvärr inte Claes Erdtman i någon av dem. Svenskt biogafiskt lexikon SBL nämnde förvånansvärt inte ens den släktgren som Claes Erdtman hörde till, trots att Hülphers har med Elsa i sina genealogier. Detsamma gäller Elgenstierna och Örnberg. Anrep hade endast Elsas ingifte med i sitt ättartal.
Återstår att se om det finns någon som har gjort ett djupare dyk i annalerna och kan ge oss lite till...
Elsa Erdtman och Henrik Olofsson Schwan fick åtta barn: Claes (1682-1748), Helena (1681), Ingrid, Henrik, Elsa(-1713), Christina (-1693), Olof och Anna (-1732). Allt enligt Helmer Lagergren 1940 som använt sig av originalhandlingar och Hammarströms otryckta samlingar.
784
« skrivet: 2003-07-26, 00:39 »
Jag har rätt mycket historisk litteratur om Falun, speciellt som gruvstad, täckande stora delar av tiden under vilket man kan förmoda att de efterfrågade personerna levde. Men några av dem nämns bara i förbifarten, trots betydande samhällsställning.
En gubbe är emellertid intressant och kan passa in som bror till Anna, nämligen Bergskollegiums kamrerare 1680 Nils Erdtman. (Källa: Sten Lindroth Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början s.186) Namnet Nils är ju i grunden samma som Klas, eftersom båda är kortversioner av Nikolaus.
785
« skrivet: 2003-07-25, 17:53 »
Jag har aldrig påstått att Kristina och Kerstin inte kan vara samma person, bara att man ska ha mer på fötterna för att känna sig säker på uppgifterna. Enligt min källa begravdes Kerstin Olofsdotter 1690-02-09 i Falun. Vem har rätt?
Du har dessutom alldeles rätt i att man tillämpade en viss ordning när man namnsatte sina barn förr. Om det kan man läsa i en av de gamla släktforskarbiblarna, Bengt Hildebrands Handbok i släkt- och personforskning (1961), som jag rekommenderar som semesterläsning.
Helmer Lagergren, som det finns ett arkiv av på Falu länsbibliotek, och som är ytterligare en av mina källor, nämner att Claes Erdtman fick sex barn. Så då finns ytterligare fyra att leta reda på.
786
« skrivet: 2003-07-25, 00:01 »
En egen rättelse:
Fredrik Zachrissons far var Zacharias Unosson Troilius, direktör, borgmästare, etc. i Falun. Efternamnet Troilius (inte Trollius!) bars av en del av barnen men inte alla - som endast brukade sitt patronymikon.
Diskrepanserna mellan min källa (främst Anrep och Västerås stifts herdaminne) och den uppgift Christina Norén-Svensson hämtat i Arbogaböckerna hon nämner, gäller Claes Erdtmans hustru som i mina källor kallas Kerstin Olofsdotter, och i Christinas Kristina Stäker - som dessutom har olika dödsår - bör kollas noggrant. Det kanske vore bra om någon mer erfaren dalaforskare gav sig tillkänna med bättre uppgifter.
787
« skrivet: 2003-07-24, 19:26 »
Då har jag en syster till henne, Elsa, bland mina barns anmödrar. Hon begravdes 1721-05-15 i Falun och var gift (1678) med Henrik Schwan, rådman och handlare i nämnda stad (som f.ö. har en plats uppkallad efter sig - SchwansNoret).
Erdtman har jag påträffat i Skänninge, vill jag minnas, och de hänger ihop på något vänster...
Elsas dotter Kristina gifte sig sedermera med bankokommissarien Fredrik Zackrisson (Trollius) i Falun, sonson till Stormor i Dalom.
Annars har jag ytterst sparsamma uppgifter om släkten Erdtman, och tar gärna emot de tips som ges.
788
« skrivet: 2003-07-24, 19:05 »
Anna-Carin,
Du är nog en smula fel ute. Om en änka gifte om sig med en ny man, gick all hennes egendom till honom, UTOM den del (laglotten) som avvittrades till hennes barn i det första äktenskapet. Detta förutsatt att det inte fanns ett testamente från den förste mannens sida som sade annorlunda. Avvittringen skedde i allmänhet före moderns vigsel med den nye mannen - och innefattade postuma barn. Därför fick kvinnor inte gifta om sig förrän ett år efter den förste mannens död.
En egendomslös man hade därför åtskilligt att vinna på att gifta sig med en änka, vare sig hon hade barn eller inte.
Det är i alla fall så jag har uppfattat det.
789
« skrivet: 2003-07-23, 22:47 »
Först och främst skulle jag kolla om de mycket yngre hustrurna varit förstagiften, eller om det rört sig om andra- eller tredjegiften. Det var nämligen inte alls ovanligt att både änklingar och änkor gifte sig med mycket yngre personer i sitt andra gifte. Detta beroende på att man då ofta hade sitt på det torra (alltså en egen, eller åborätten till, en gård) och därför blev mer attraktiv på marknaden.
En egendomslös dräng, eller en dito piga, hade svårare att få tag på partner för att det var svårare att försörja en framtida familj.
Bland mina förfäder finns bl.a. en man i Skåne som gifte till sig en gård när han äktade en 30 år äldre änka. Sedan fick han stå ut med den mycket äldre kärringen i 30-35 år, tills hon dog 85 år gammal. Varvid han naturligtvis gifte om sig med en 30 år yngre kvinna - och på så vis tog igen lite av det som hade förlorats längs vägen... Sexio års skillnad mellan den första och den andra hustrun, det du!
790
« skrivet: 2003-07-22, 19:29 »
Så här enkelt är det:
Personer med gemensamma föräldrar = SYSKON
Syskonens barn blir KUSINER eller TVÅMÄNNINGAR med varandra.
Kusinernas barn blir SYSSLINGAR, NÄSTKUSINER eller TREMÄNNINGAR med varandra.
Sysslingarnas barn blir BRYLLINGAR eller FYRMÄNNINGAR med varandra.
791
« skrivet: 2003-07-17, 16:38 »
Hej Linn!
Nu blev du väl klokare på en gång!
Skämt åsido, det är inte lätt att få råd i detta forum med alla dessa viljor som gärna tror att de gör rättare än andra.
Jag har åtskilliga års erfarenhet av att vara cirkelledare för nybörjare i släktforskning, och jag har lagt märke till att de som slarvar med varifrån de har fått uppgifter ifrån, de får stora problem och får backa ofta.
Då kan man förstås fråga sig, är det inte bra att beskriva kortnummer och sånt? Mja... Som flera svarat dig, är det risk för att mikrokorten försvinner inom några år. Då har man definitivt ingen nytta av dessa uppgifter. De hänger med i det långa loppet, och ligger liksom lite i vägen när man söker sina källor i framtiden. Skönt att man inte skrev upp alla mikrofilmsnummer, ändå, när jag inte använder dessa längre...!
Gör det enkelt för dig! Spar bara på det viktigaste. Söker du sedan efter en ruta i en mikrofische, behövs inte rutnummer osv, du lär dig hitta snabbt i alla fall! (Det tar lika lång tid att hitta rätt den ena vägen, som den andra, så det kvittar om man har uppgifterna!)
Det enda som är viktigt för dig, är att vara konsekvent, så att du inte plötsligt byter system. För då blir det svårt.
792
« skrivet: 2003-07-15, 00:25 »
Att skriva kortnummer är väl helt onödigt, det bara förvirrar! På vissa håll används t.ex. mikrofilmer fortfarande, och kortnumret säger ingenting om var i originalkällan uppgifterna återfinns. Dessutom får vi nog räkna med att en del kort kommer att ändras, om någon får för sig att ta bort de som är gjorda på högkant i framtiden. Inskannat material kommer dessutom att konkurrera ut mikrofischerna så småningom.
Mitt råd är därför att strikt följa den klassiska beteckningen man ordnat böckerna i från början. Alltså:
1) Församlingsnamn (t.ex. Viby eller Viby sn)
2) Läns- eller landskapsbeteckning (det finns flera Viby - ett i Närke, ett i Östergötland...)
3) Volymbeteckning (t.ex. C:I)
4) Sidnummer (t.ex. s.349)
Exempel: Viby (Östg), C:I s.349
Den källhänvisningen kan man inte ta fel på, det finns bara ETT ställe att titta på. Dessutom är det kort och koncist.
Det är dessutom viktigt att du är konsekvent och gör likadant hela tiden! Därför är det bra att hitta ett bra sätt från början.
Lycka till!
793
« skrivet: 2003-07-14, 01:12 »
Tack, tack, det var ju kul att ni tyckte om min sida! Hemsida heter p?gina de Internet på kastiljanska (=spanska).
Det sägs att dålig reklam är bättre än ingen reklam, och det funkade här också. Besökskurvan som normalt ligger och dåsar på ett eller ett par besök om dagen fick nästan hjärtattack efter Christinas inlägg.
Jag vill poängtera att Annki Roos nog menar att mina hemsidor (i pluralis) handlar om annat, för den om släktforskning handlar om just det, och sen finns det en om Argentina, och en om natur, en på spanska, och snart en med mina dikter. Internet är ju faktiskt ett fantastiskt sätt att kunna nå ut, om man lyckas fånga några läsare.
Tack än en gång för era positiva ord!
J J J J J
Jorge
794
« skrivet: 2003-07-11, 23:29 »
Christina:
1) Jag har inte skrivit alla ANDRA utan bara ANDRA, eftersom jag inte överhuvudtaget har varit inblandad i dessa diskussioner. Jag bara refererar till dem.
2) Med yvigheter menar jag din reaktion som du kallar den, alltså det du bad om ursäkt för.
3) Mitt första inlägg, som du reagerade på, handlade just om rätten att få gräla i fred. Därav min fråga.
4) Jag har inte granskat alla dina inlägg i detta forum, bara de tjugo första som kom upp...
5) Om du nu nödvändigtvis måste ha sista ordet, så varsågod! För min del lägger jag denna lilla ordväxling till handlingarna.
Hej då!
795
« skrivet: 2003-07-11, 21:03 »
Som tydligt framstår både av det du citerar och det jag skrivit i övrigt, har jag inte en enda gång ifrågasatt din rätt att fråga, bara hänvisat till att ANDRA ifrågasatt detta.
Jag bevakar f.ö. inte forumet, utan gjorde en sökning på vad du diskuterat här. Det tog inte någon lång stund att komma underfund med att du haft det hett om öronen förut. Jag ville nämligen få någon slags uppfattning om vem du var, som tog till sådana yvigheter i din argumentation.
Så till rätten att få vara i fred med sina gräl här på Anbytarforum... Hur tror du att det hade sett ut nu, om inte våra vänner därute hade låtit bli att lägga sig i vårt privata gräl?! Hade vi lyckats lugna ner våra egna känslor, eller hade allting spårat ur i en hänsynslös pajkastning?
Jag låtar andra bedöma hur utgången blivit. För min del har lägger jag nu detta lilla gräl till handlingarna, och önskar både dig Christina och de andra läsarna (som säkert är besvikna över att de riktiga råsoparna uteblev) en glad sommar!
796
« skrivet: 2003-07-11, 17:37 »
Som man bäddar får man ligga, kära Christina, och det vore väl inte första gången du hoppade av detta forum p.g.a. att någon infrågasatte ditt frågande. Det kan man läsa sig till i de diskussioner du deltagit i tidigare.
Jag hör emellertid inte till de som ifrågasätter dina forskningsmetoder. Du får i mitt tycke välja vilken metod du vill för att få ihop dina antavlor, och det är till syvende og sidst upp till DIG i vilken dager du vill framstå. Vad jag ville med min kommentar i denna diskussion, var att peka på VARFÖR du tycker så illa om bråkmakarna här på forumet. Dessutom var det ett svar på tal, eftersom du ifrågasatte min trovärdighet - vilket naturligtvis kräver att man har en EGEN dito för att göra.
Jag råder dig dock att försöka stå ut med oss elakingar och stanna kvar på Anbytarforum. Detta med anledning av att jag tror att du kanske har ett genuint intresse för släktforskning, och att du kanske kommer att lära dig att uppskatta de råd du fått längs vägen. De är ju inte till för att sabba för dig, utan för att du ska inse värdet av att göra ett ordentligt jobb som du kan vara stolt över!
797
« skrivet: 2003-07-10, 22:28 »
Att spela ett rent spel och hålla sig till spelreglerna är det bästa sättet att underlätta för domaren. Han blir inte hjälpt av att spelarna skipar rättvisa på sitt eget sätt, inte heller av att bänken eller publiken försöker lägga sig i vad som försiggår på planen.
Konstiga skriverier och bråk, vilket är rubriken på denna diskussion, uppstår inte utan anledning. Och det som verkar oskyldigt i första taget, kanske inte är så oskyldigt som det verkar. Jag syftar då på att personer, som t.ex. Chistina Holm?r-Gunnerfält, som inte är främmande för att kasta skit omkring sig, använder detta forum på ett sätt som ifrågasatts gång på gång. Detta med anledning av att hon ställt så många och så enkla frågor, att hon med visst fog misstänkts för att vara släktletare. Alltså en person som låter andra gratisforska åt sig, i stället för att forska själv i kyrkböckerna.
Vad som då ifrågasattes var inte att hon frågade, utan att hon gav intrycket av att enbart bygga sin forskning på sina frågor i Anbytarforum. En fråga som naturligtvis var obekväm för henne, men som är alldeles adekvat! Detta förklarar varför hon vill att de arga och besvärliga tystnar, i stället för att de ska få gräla på henne hela tiden.
798
« skrivet: 2003-07-10, 20:42 »
Christina, Christina...
Du tar verkligen priset! Jag har inte skuggan av en chans vad gäller att sätta fart på någon diskussion, jämfört med dig som inte ens drar dig för att förolämpa folk.
Om du eventuellt har synpunkter om min hemsida, är det väl lämpligast att du tar upp dem här, på ett öppet sätt, så att någon begriper vad du har emot den. Att insinuera och spekulera (i om folk kommer långt eller inte inom Rötter???!!!) är väl också helt befängt! Jag tror inte du vet vad du pratar om, än mindre någonting om vem jag är och vad jag går för.
Jag tycker hemskt illa om människor som kör med jag-vet-nog-vad-du-är-för-en-snacket. Det visar med största tydlighet ATT de är ute i ogjort väder. Kritik ska vara konkret och helst konstruktivt. Den ska inrikta sig på vad som är fel hos den man kritiserar - inte uteslutande vara påhopp på personen.
Vad gäller anbytarforum så står jag verkligen för det jag säger. Om folk vill gräla på varandra, så låt dem göra det. Att det kommer in moraltanter som försöker skapa egna regler för forumet, är ett otyg! Det bidrar bara till den allmänna förvirringen. Vi har en anbytarvärd som har till uppgift att vara domare i matchen, låt honom sköta sitt jobb, så går det nog alldeles utmärkt!
799
« skrivet: 2003-07-08, 23:08 »
Var inte det sista just en pinpoint? ! Varför inte låta folk gräla med varandra bäst de vill?! Varför ska jämt någon liten självutnämnd ordningsvakt dyka upp och ojja sig... Bejaka känslorna kära släktforskare! Fram med blodet! Tänk vad tråkigt detta diskussionsforum vore om det inte hettade till någon gång ibland! Det är ju dessa debatter som förmodligen är de bäst besökta, eller vad säger de som räknar?! Jag är jätteglad för att vi har personligheter som vågar vara sig själva här, personer som bryter mot den gänse uppfattningen om att vi släktforskare är ena tråkiga och dammiga typer. Här bevisas just motsatsen! Det finns naturligtvis gränser för vad som ska skrivas här, MEN... Överlåt gränssättningen åt vår förnämliga anbytarvärd! Glad sommar kamrater!
800
« skrivet: 2003-05-27, 10:14 »
Den svenska släktgrenen Granelli tycks härstamma från den på 1700-talet invandrade Italienaren Granelli, f. 1748 i Parma, d. 1822 i Kristianstad. Han var gift med Anna Maria Vakana, f. 1762 i Stockholm.
Om detta kan man läsa i Henrik Summanens hemsida på nätet. Självklart återstår säkert en hel del att göra innan släktgrenen reds ut, vilket borde vara synnerligen intressant, så att man hade ett exempel på tidig italiensk invandring och hur man sedan smälte in i det svenska.
801
« skrivet: 2003-05-26, 11:59 »
Marie Granelli söker (i forskarkatalogen) ursprunget till sitt efternamn. Detta kan vara en spännande ledtråd:  Hälningar Jojje
802
« skrivet: 2003-05-19, 22:10 »
Det är märkligt att somliga tror att de familjeförhållanden som är vanliga idag, inte existerade förr, och att det inte fanns begrepp som täckte in dessa förhållanden. Begreppen styvfar, styvmor, styvson och styvdotter kan mycket väl appliceras på alla de olika relationer som uppkommer genom dagens familjeblandningar.
Skilsmässor var inte helt ovanliga för 100 år sedan, likaså det faktum att många barn födda utom äktenskapet växte upp med styvfäder trots att deras biologiska fäder inte var döda. Många barn togs om hand av släktingar, och kallades då antingen fosterbarn, eller styvbarn. Att begreppet fått en dålig klang är väl ingen orsak att lämna det, snarare är det väl så att man egentligen borde se till att vårda svenskan lite bättre och låta bli att använda dåligt genomtänkta begrepp, som t.ex. plastpappa, låtsasmamma, pet-förälder, som härstammar ur en mer skämtsam jargong.
803
« skrivet: 2003-05-16, 17:40 »
Det korrekta benämningen borde rimligtvis vara styvpappa/far, styvmamma/mor, styvbarn, etc. Det har ju använts för liknande relationer i alla tider!
Intet nytt under solen!
804
« skrivet: 2003-05-05, 18:21 »
Moralisera var just ordet! Det framgår tydligt av de första inläggen (läs själva).
Tycker att Henrik Mos?ns inlägg klarar ut ganska mycket. Kerstin Malm däremot beskriver vad som är möjligt, inte vad som är norm! Visst kan kvinnor behålla sitt efternamn när de gifter sig, eller t.o.m. dela med sig av detta till sin make (något jag f.ö. uppmanat mina döttrar - för att inte släktnamnet ska försvinna), men normen i dagens samhälle (som man ska vara rätt tuff för att bryta) är att kvinnan tar mannens efternamn.
Såg ni förresten filmen om de iranska kvinnorna igår kväll? Ganska talande. Inte kan man påstå att muslimska kvinnor vänder andra kinden till - trots ultrakonservativt rättsväsen och en klar diskriminering...
805
« skrivet: 2003-05-04, 22:13 »
Egentligen borde man väl avhålla sig från att sticka huvudet i getingboet, men... jag har svårt att avstå!
Jag tycker det är lönlöst att, vare sig man är man eller kvinna, moralisera över forna tiders syn på samhällsroller. De kan ju inte på något vis ändras, hur mycket vi än vill det!
Då spelar det ingen större roll om kvinnor var mer förtryckta än män, eller om man tycker att det var fel att straffa människor som älskade, med döden, eller om man tycker att statarna skulle ha haft det bättre ställt. Vi kan inte göra det gjorda ogjort, bara lära och försöka bli bättre än dem.
Det är dessutom alldeles säkert att kvinnorna var en del av det samhälle som klassade dem enligt de normer som beskrivs härovan. De höll förmodligen lika strängt på dessa normer, som männen som gynnades av dem. Jag tror inte det var en nervärdering av kvinnan, att hon nämns som sin mans hustru när hon dör. Det är bara en återspegling av de värderingar som alla accepterade just då, och det är fullt möjligt att om kvinnan själv fått välja, hon skulle valt att bli nämnd som sin mans hustru.
Sen har vi skillnaden mellan vad som var officiellt och privat. Officiellt var mannen familjeöverhuvudet, MEN - som vi alla vet - kan det förhålla sig på annat sätt bakom hemmets yttre fasader. Så var det nog också förr, så det är inte alls självklart att kvinnorna var sina mäns vena hustrur privat. Kanske var det de som var de som styrde och ställde hemmavid! Se bara på dagens samhälle, där barnen styr och ställer hur de vill med sina föräldrar - trots att föräldrarna officiellt är deras förmyndare! Kommer någonsin våra efterkommande kollegor att läsa sådant mellan raderna?
Upprepa alltså inte samma misstag som Margareta Winberg, som moraliserade över Evert Taubes texter, där kvinnor ofta skildras som prostituerade eller lolitor. Taube är ju död, han kan liksom inte ändra sig längre! Och förresten, vad hände hans sånger om någon skulle försöka sig på att rätta till dem?
Vissa saker har ändå blivit sämre nu än förr. Vad säger ni om att kvinnor (oftast) numera berövas sitt släktnamn när hon gifter sig? Det hände sällan förr. Eller att kvinnor upprätthåller ett egen heltidsjobb, samtidigt som de (precis som förut) tar ansvar för hushållet och barnen? Eller att alltfler kvinnor står som ensamma ansvarstagare för sig och sina barn? SÅNT tycker jag är meningsfullare att diskutera och moralisera om!
806
« skrivet: 2003-04-28, 23:02 »
För den som härstammar från släkten Koefoed (Kofoed, Kofod) finns böckerna Stamtavle over Familien Koefoed (Köpenhamn 1886) och Stamtavle over Familien Koefoed fra Koefoedsgaard i Östermarie Sogn paa Bornholm (Köpenhamn 1887) av Julius Bidstrup. Böckerna går att låna in till det lokala biblioteket - jag gjorde det! Annars finns en websida www.kofoed.org, där man kan hitta en hel del. På Bornholm finns nog ingen infödd person som INTE härstammar från den släkten. Själv är jag djupt insyltad i båda släktgrenarna.
807
« skrivet: 2003-04-16, 00:54 »
Hej Sofia,
Du kan hitta en mycket utförlig förklaring till namnet Mickelvål i boken Väglös Vildmark utgiven 1988 av Naturskyddsföreningen i Mora & Älvdalen (som ett specialnummer av tidskriften Björnramen). Där granskas vårdkasarna som larmsystem i artikeln Varderna berättar av Pär Johansson.
En av hans källor är P. Envalls Dalarna vårdkaseberg och tre därmed sammanhängande ortnamsgrupper i Dalarnas hembygdsbok 1946:37-80.
808
« skrivet: 2003-04-02, 17:29 »
Gunnel och Johan!
Nu passar det minsann att tycka att diskussionen inte passar här. Jag tolkar det som om att diskussionen inte passar er! För det är inte vi som har lett in den på sidosår, utan ni (rökning, opera, idrott, thai-boxning, m.m.)!
Jag anser att denna diskussion är mycket viktig, eftersom det rör principerna för vad våra folkvalda politiker prioriterar för verksamheter. För min del tror jag att släktforskning inte är prioriterat för att gruppen släktforskare är för liten och ointressant i deras ögon. Skulle vi vara fler, skulle man genast falla undan för våra argument, eftersom det är gökungesyndromet som bestämmer vad i samhället som gynnas av stat och kommun, alltså gäller det att gapa störst och skrika mest (och helst knuffa ut de andra ungarna från boet)!
809
« skrivet: 2003-04-01, 17:45 »
Jag vet inte hur mycket du känner till om andra intressen, Johan, men som kommunpolitiker kan jag försäkra dig att idrotten subventioneras mer än allt annat! Du kan väl inte mena att du inte känner till att skateboardåkarna, thai-boxarna och inte minst operan är kraftigt subventionerade av offentliga bidrag från både stat, landsting och kommun?! Utan bidragen skulle 95% av all ideell rörelse avstanna helt.
Släktforskningen är en av de mycket få verksamheterna i min kommun som inte får ett öre i bidrag.
Jag föreslår att du i fortsättningen är lika källkritisk i din argumentation som jag förmodar att du är i din släktforskning!
810
« skrivet: 2003-03-27, 21:24 »
Utan att ha hunnit ta del av alla inlägg i denna diskussion vill jag framföra följande svar till Michael Lehman:
Jag blandar inte ihop några begrepp, möjligtvis gör du det! När ett bibliotek lånar in en bok på fjärrlån betalar man en viss summa, det är ju det vanliga. Men den summan ska bara motsvara portokostnaderna! Inte behöver du bekosta returen tillbaks till det ursprungliga biblioteket! Dessutom är servicen ofta överlägsen den som gäller mikrokort, eftersom man t.ex. utan extra kostnader lånar in böcker från utlandet om de inte finns i Sverige.
Man kan dessutom fråga sig vilket som skattebetalarna helst borde bekosta, att ordinära vecko- och månadstidningar köps in av biblioteken, att de vanligaste deckarna - som man kan köpa i pocketformat för en femtilapp - köps in i ett antal låneexemplar, eller att man tillhandahåller historiska handlingar för amatörforskare på ett vettigt och billigt sätt. Egentligen borde SVAR ha gjort sig samma jobb som Genline, och lagt ut kyrkböckerna på nätet - fast GRATIS! Vår historia är nämligen en gemensam angelägenhet som mycket väl kan skattefinansieras. Vi släktforskare kommer till stor nytta så tillvida att vi (förhoppningsvis) gör alla dessa obegripliga fakta tillgängliga för gemene man. Ett arbete som är värt mycket mer än vad det skulle kosta staten att genomföra det jag nämner här ovan.
811
« skrivet: 2003-03-25, 23:44 »
Att läsa romaner, eller deckare för den delen, är väl att betraktas som en hobby, liksom att läsa intressanta böcker i sitt intresseområde. Allt detta håller biblioteken med, alldeles gratis. I vissa fall kan man gå in och läsa sin favoritveckotidning - som ändå finns att köpa i varenda kiosk, liksom dagstidningen, som också kan köpas överallt...
Vad är det då för skillnad mellan tryckta böcker och de som är avfilmade? Jo, att man måste betala för att läsa de som är avfilmade!
Vi har hört det till leda från våra bibliotekarier i vårt bibliotek; släktforskning är ju en hobby, och det ska man betala för. Jasså? Är det någon som på allvar kan påstå att NÅGOT annat man går in i ett bibliotek för är annat än fritidssysselsättning och hobbys?!
Om Gunnels och Elisabeths teorier ska verkställas in absurdum, skulle de kommunala avgiftsfria biblioteken förlora sitt existensberättigande! För till syvende og sidst är det ju som så att alla boklån, oavsett om de är nyttiga eller inte, betalas via vår kommunalskatt.
Det enda rättvisa vore att avgiftsbefria alla lån av böcker, oavsett i vilket syfte de används till.
För min del anser jag dessutom att släktforskning är betydligt mer allmänbildande än att läsa fantasyböcker eller deckare.
812
« skrivet: 2003-03-21, 16:11 »
För mig verkar det liksom lite ärligare att ta en diskussion i sitt eget namn, i stället för att dölja sig bakom en pseudonym. Sen är det väl skit samma vilka anor man har bakåt! Som person står du väl för dig själv och för dina egna åsikter, inte någon difus släkts?!
För min del härstammar jag från både låg som hög, från muslimer, och kanske från sefardiska judar som konverterade till kristendomen när de utattes för valet att antingen bli utkastade ur Spanien eller anpassa sig till den kristna makten. Inte fasiken skäms jag för dem! Och inte fasiken är jag så rädd om hakan att jag förnekar mitt ursprung!
Jag tycker faktiskt att du, Kajsa kan komma fram ur skalet och visa vem du är, annars framstår du som mindre trovärdig, vad du än säger.
813
« skrivet: 2003-03-11, 00:20 »
Susanne,
Om du nu tänker fortsätta forska på Morasläkten är det bättre att du använder dig av Dalarötter när du efterlyser någon. Där har du möjligheter att få detaljerad hälp med dina frågor.
814
« skrivet: 2003-02-16, 17:38 »
Jag tror inte fotot överhuvudtaget är taget i Sverige. Det ser amerikanskt ut. Inte minst det faktum att kvinnorna är barhuvade allihop, till skillnad mot de svenska fotografierna här ovan, talar för det. Kolla också in männens frisyrer och att det verkar vara ett måste att bära slips under arbetskläderna.
Ingen har hittills nämnt möjligheten till detta, så nu gör jag det!
815
« skrivet: 2003-01-30, 15:44 »
Kiljan, Kiljam, Gwylliam, William, är det inte varianter av samma namn, vårt Vilhelm, Welam, etc? Själv bär jag den spanska varianten Guillermo (uttalas Giljermå), som blir Guillaume i Frankrike...
816
« skrivet: 2003-01-24, 12:12 »
Det är riktigt att man i kyrkböckerna, t.ex. i husförhörslängderna nogsamt antecknade att barnen inte blev döpta enligt vedertagen praxis. Detta gäller alla barnen som inte får ett konventionellt dop, och prästerna är extra noga med att markera vilka som avviker.
I norra Dalarna gäller dessa anteckningar alla sorters frikyrkor, för det fanns inte bara baptister, även om de var vanligast. Mormonerna var också ganska starka, för att nämna ett exempel.
I vissa fall går prästerna så långt att de inte ens för in de familjer som är frikyrkliga. De betraktas helt enkelt som icke existerande.
817
« skrivet: 2003-01-13, 09:37 »
Flytta gärna diskussionen, men ta inte bort den. Frågan som diskuteras är nämligen inte helt ointressant för oss släktforskare eftersom den rör etiken i det här forumet. Det pågår dessutom en identisk diskussion om begreppet tattare på annan plats i forumet - lika hängivet som härovan - så det lär inte gå att undvika fortsatta diskussioner i ämnet.
Kanske anbytarvärden skulle se till att kanalisera diskussionen på därtill avsett ställe?!
818
« skrivet: 2003-01-11, 17:38 »
Vi kanske skulle ändra på alla Evert Taubes texter också? Där finns det åtskilligt att censurera.
819
« skrivet: 2003-01-02, 15:13 »
En fråga till Håkan Skogsjö:
Vi som är röttervänner, ska vi också anmäla nytt intresse att fortsätta vara med, eller får vi inbetalningskort i brevlådan automatiskt?
Frågan är ställd med anledning av de nya villkoren som gäller fr.o.m. i år.
820
« skrivet: 2002-12-20, 17:24 »
Sedan anbytarvärden Peter Karlsson (läs om honom i SHF) har tagit tag i ordningsfrågorna här på forumet har det blivit en bättre stämning i diskussionerna. Dock inte alltid. Ett koppel självutnämnda ordningsvakter passar nämligen alltid på att hoppa på alla som på något vis uttrycker åsikter som avviker från deras. Också de stackare som glömmer skriva sitt fulla namn, eller glömmer att koppla bort Caps Lock, blir genast huggna i strupen av blodtörstiga ordningsvakter...
Detta är förbaskat olustigt. Varför kan inte Peter få göra sitt jobb som han själv bestämt?! Det är ju han - och ingen annans - uppgift att hålla ordning här.
Jag uppmanar därför alla klåfingriga personer, som inte kan behärska sig när de ser att någon bryter mot reglerna: Lämna det till Peter! Han kan nog sitt jobb bäst!
Ha en God Jul och ett Gott Nytt År!
Jojje
821
« skrivet: 2002-12-19, 14:08 »
Om det är några som tror att vi gör grova pengar på den ovan nämnda Latin för Släktforskare, så misstar ni nog er. De små upplagor som trycks är dyra och det som blir över delas mellan mig och föreningen. I det fall någon förening beställer försäljningsexemplar går det mesta av vinsten till dem.
Inga distributionskostnader tillkommer när man beställer, därför att vi håller ner kostnaderna genom att återvinna feltryckta kuvert. Vi har heller ingen momsbefrielse på produktionen.
Vad gäller ord som saknas i ordlistan, så uppmanas läsarna att skicka in kompletteringar så att dessa kommer in i de nya upplagorna, som i regel inte är större än 100-200 exemplar. Detta gäller också eventuella fel som kan ha smugit sig in (de fel som Mikael Wikman skriver om härovan gäller en annan latinordlista på nätet).
Till Mikael Persson vill jag uppmana: Läs baksidestexten! Där står det tydligt och klart att ambitionen är att lösa de flesta problem och att den inte gör anspråk på att vara helt komplett. Vill man ha en heltäckande ordlista får man nog anskaffa en riktig ordbok. För flertalet släktforskare räcker dock Latin för Släktforskare alldeles utmärkt!
822
« skrivet: 2002-12-17, 13:17 »
Det var väl snällt att du tänkte på det Roger, men det finns dock ett aber. Datorer är stora och skrymmande och har en tendens att sluta fungera ibland (min egen ett år gamla Dell kraschade häromdagen). Ordlistan är liten och ryms i väskan med de andra grejorna man tar med sig till arkivet eller till biblioteket. Den går snabbt att hitta i och man behöver inte vänta på att något annat program måste avslutas innan man kan läsa den.
Den är för övrigt en jättebra JULKLAPP till alla släktforskarvänner!
GOD JUL!
Jojje
823
« skrivet: 2002-12-15, 10:15 »
Stefan,
Kyrkböcker vimlar av sådana här latinska begrepp. Ibidem är kanske det vanligaste och kan också förkortas till ibm eller ibid. Om alla dessa ord och termer finns det lyckligtvis en liten behändig ordlista Latin för Släktforskare, som man kan beställa direkt genom att klicka på länken.
Hälsningar
Jojje
824
« skrivet: 2002-12-11, 23:55 »
Språket har ju många relikter på olika håll som har gemensam härstamning. Vad sägs om engelskans husband och vårt husse, båda härstammande från husbondi.
Och på tal om sammandragningar: Orden härbre och fjös, båda flitigt använda i dalmålet, så är de endast förvanskningar av orden härbärge och fähus.
Språket är onekligen spännande!
825
« skrivet: 2002-12-10, 15:41 »
Mongoliska anor, borde de inte komma från Mongoliet?! ;-)))))
826
« skrivet: 2002-12-06, 17:05 »
Ted, det glädjer mig att du tar mina inlägg på det positiva sätt du visar härovan. Jag önskar dig en frisk och givande julledighet, så att du orkar skriva många uppmuntrande ledarstick. Kom ihåg det du sade när du blev vald till ordförande, att en tät kontakt mellan ledningen och oss medlemmar är det viktigast av allt.
Nu ska jag läsa ditt senaste veckobrev...
Vänligen
Jojje
827
« skrivet: 2002-12-05, 15:51 »
Jag kanske ska upprepa mig en gång till, så att alla fattar vad jag säger: Om bussen inte följer tidtabellen så är det antingen fel på bussen eller så är det fel på tidtabellen. För någonting måste ju vara fel, eller hur?
Jag har inte påstått att det inte arbetas med Rötter, jag har bara påstått att de redaktionella sidorna inte uppdaterats på en månad.
Jag föreslår därför att man skriver en liten blänkare där man förklarar att man ändrat tidtabellen. Kanske Ted skulle byta namn på veckobreven och kalla dem ledarstick eller månadsbrev?!
Jag är inte heller ute för att hänga någon enskild, utan min kritik riktar sig i så fall uppåt. Kanske det är så att man måste ge Rötter större resurser för att klara både det tekniska och det redaktionella? Kanske några har en för stor börda att bära?
För min del är jag helt säker på att både Håkan och Ted jobbar mycket hårt, men det ändrar inte det faktum att fler än jag saknar uppfyllelsen av de tidigare uttalade ambitionerna.
828
« skrivet: 2002-12-04, 22:48 »
När man startar en tidskrift, eller en hemsida, eller tar på sig ett redaktörskap, tar man samtidigt på sig ett ansvar för att infria vissa förväntningar. Det vet jag som en av de ansvariga för vårt föreningsblad (i över tio år). Jag vet också att det kan komma saker emellan som gör det svårt att infria alla krav. Därför tycker jag inte att man ska ställa för höga krav på föreningsblad eller enskilda föreningars hemsidor. Det är ju så att säga bra att de överhuvudtaget kommer ut.
Vad gäller Rötter å andra sidan, har man gett uttryck för andra ambitioner. Ett tag var man på gränsen att kalla sig dagstidning om jag inte minns alldeles fel. Och vi vet att Teds ambition är att komma ut med sina veckobrev oftare än bara en gång i månaden (annars hade de väl hetat något annat?).
Som utgivare av egna hemsidor vet jag dessutom att folk förväntar sig att de uppdateras med jämna mellanrum. En hemsida som inte uppdaterats på över ett år betraktas som stendöd.
Man skulle kunna jämföra Rötter med bussen därhemma. Alla vet att bussarna måste tankas, repareras, smörjas, städas, m.m. Ändå förväntar vi oss att det kommer en buss när tidtabellen så anger det. Kommer den inte blir folk förbaskade, oavsett om någon kommer och talar om att bussen är på verkstan, eller om det hänt något annat. En viss tolerans finns det om det skett en olycka, men bussen ska komma, och gör den inte det har det brustit i planeringen - och då ska antingen tidtabellen göras om, eller så ska en annan buss sättas in.
Nu har vi stått på busshållplatsen en månad, och nu fått reda på att verkstan jobbar på som sjutton för att få bussen att rulla. MEN... vitsen med bussen är ju ändå att skjutsa passagerare, och så länge den står på verkstan gör den inte sitt jobb. Så därför undrar jag stillsamt, kommer det nån buss före jul, eller ska vi ta till tummen?
Med andra ord: Är det någon vits med att logga in på Rötter före trettondagen?
829
« skrivet: 2002-12-04, 14:52 »
Har den långa torra sommaren också drabbat RÖTTER? Nu är det snart en månad sedan RÖTTER och Förbundsrötter uppdaterades. Endast de sidor som är läsarstyrda verkar ha något liv. Hur gick det med ambitionerna? Det stundar långhelger dessutom, då alla är upptagna med julfirande. Lite mer fart på påkarna, kan man kanske önska sig...
830
« skrivet: 2002-11-30, 22:17 »
Vad som är fejk och vad som är sant kan ibland vara svårt att sära på. Alla vi som är historieintresserade vet att mycket av den historia som publiceras är tillrättalagd av överheten. Många gånger därför händelserna redan censurerades och mörkades då de var aktuella. Vet vi t.ex. om Gustaf III var asexuell, som han beskrevs av en historisk TV-serie häromåret, eller var han homosexuell? Och hur var det egentligen med Karl XII? Går det att få reda på hela sanningen? Vill det etablerade Sverige verkligen lyfta på mattan för att se vilka odjur som döljer sig därunder?
Ibland går de etablerade historikerna in i sin egen fälla, t.ex. genom att alltid kräva odiskutabla bevis för sina påståenden. Men om alla odiskutabla bevis är bortrensade, hur får man fram sanningen då? Resultatet är att man inte vågar påstå det man tror sig veta, utan publicerar vad man vet, och då framstår de historiska figurerna som någonting helt annat.
Därför behövs det också sådana som t.ex. Jan Guillou och August Strindberg, som vågar lyfta på förlåten och ifrågasätta Sanningen. Om Herman Lindqvist behövs...? Jodå, för så länge alla som vet bättre än han inte sätter igång med att producera riktiga historiebeskrivningar för TV, utan föredrar att sitta på kammaren och jämra sig, så sitter han där, som tuppen på skithögen och får säga vad han vill.
831
« skrivet: 2002-11-30, 21:24 »
För att inte tappa tråden med HL&Co, så vill jag påminna herrskapet om att t.ex. August Strindberg gav sig in i polemiska historieskrivningar där han ifrågasatte etablissemangets historiesyn. Är det någon som vet om han anses ha haft tillräckligt på fötterna, eller är han också en av de suspekta figurerna som inte ska syssla med historia för att han inte forskade själv?
832
« skrivet: 2002-11-30, 21:17 »
Vi kanske skulle kräva källhänvisningar till alla påståenden i detta forum... Kanske jag skulle ha noterat datumet då jag läste läxorna med min dotter? Fy katten va' dumt av mig att inte tänka på sånt!! Det ska jag tänka på om jag skaffar en ny kull ungar.
833
« skrivet: 2002-11-29, 21:58 »
Hej Stefan,
Nu var det ett par år sedan jag satt och läste historia med min äldsta flicka, så jag kommer inte ihåg de uppgifter som fick mig att flyga i taket. Jag kommer dock ihåg att jag flög i taket ganska ofta, och jag hade mina kontroverser med min dåvarande hustru, som tyckte att jag skulle följa bokens uppgifter istället för att göra avvikningar. Allt för att inte dottern skulle råka i klammeri med läraren på skolan som följde bokens uppgifter.
Men om du vill veta, kan det inte vara så svårt att slå upp någon historiebok för grundskolan eller gymnasiet och kolla själv...
834
« skrivet: 2002-11-28, 15:36 »
Jag har, trots brist på universitetsutbildning, svårt att resonera i att den ena historiska slutsatsen är rättare än den andra. Vad vi har idag är den bild av historien våra källor tillåter oss. Vi VET inte särskilt mycket. Vad källorna, vare sig det är gamla dokument eller arkeologiska fynd, berättar för oss om historien är endast fragment av den verklighet som existerade då.
Sedan kan man välja att tolka dessa fragment på olika sätt, utan att det ena sättet är rättare än det andra. Ett vanligt misstag är, som framgår av diskussionen om patronymikon längre upp i detta forum, att man lägger in dagens värderingar i gårdagens samhälle. Då har man verkligen tappat perspektivet på historien!
Jag tycker att det är bra att det finns sådana som ifrågasätter den etablerade historiesynen. Man måste röra om i grytan då och då för att den inte ska brännas vid i botten och bli oätlig. Jan Guillou ställer frågor på sin spets. Han hade t.ex. ett syfte med böckerna om Arn, nämligen att försöka få en större förståelse för muslimernas samhällssyn.
Herman Lindqvist brukar få en hel del smockor i det här forumet. Oförtjänt, tycker jag, för ingen har väl som han fått folk att intressera sig för historia. Vad som däremot är märligt, är att få, om ens någon, ifrågasätter skolans urusla historieförmedling. Hur många gånger har jag inte suttit och svurit över vilket skit ungarna får läsa till historielektionerna, när jag hjälpt mina barn med läxorna! Gör något åt det i stället!
835
« skrivet: 2002-11-27, 22:50 »
Jag har också ett par exempel på detta, då min äldsta dotters sambos systrar båda har fått förnamnet Larsdotter. Det lustiga i sammanhanget är att han själv INTE har fått förnamnet Larsson. Detta illustrerar dagens paradoxala situation, att namn har kommit att belysa den osäkerhet som råder mellan könsrollerna.
Det är dock ganska talande att metronymikon används så sällan, och så gott som aldrig av män.
Den nya situationen är dock inte enbart av ondo, och jag (som endast har döttar) uppmanar dem ivrigt att i tidens anda gifta sig med män med vanliga efternamn, så att de antar vårt anrika och vackra släktnamn i stället.
836
« skrivet: 2002-11-27, 21:55 »
Vad jag har förstått så finns möjligheten att anta ett patronymikon (eller för all del ett metronymikon) som extra förnamn (eller s.k. mellannamn) i dagens läge. Efternamnet är nog lite knepigare att byta eftersom det många gånger är upptaget av andra.
Namn har f.ö. alltid varit en ganska flytande företeelse. Behovet av att skilja personer ifrån varandra är det som ofta har bestämt namnskicket. När förnamnet inte längre räckte till, uppstod behovet att skilja den ene namnen från den andre genom ett tillnamn. Detta skedde på olika sätt i olika kulturer. Man kunde t.ex. skilja på Olof fiskare och Olof i backen, eller så tog man till patronymika, alltså Olof Anders son, och Olof Pers son.
Jag är ganska övertygad om att behovet av att gå ifrån patronymikon blev akut när samhället växte och alltför många hette likadant. Dock ska man inte underskatta modets starka påverkan.
Den som studerat gårdsnamnens uppkomst, eller soldatnamnens orsak, har säkert också förstått att förändringarna kom att föregås av starka praktiska behov.
837
« skrivet: 2002-11-26, 09:03 »
Om diskussionen om patronymikon ska bli begriplig, måste det framstå att patronymikon endast är det tillnamn någon får med sin faders förnamn följt av -son eller -dotter. I samma ögonblick en syskonskara bestämmer sig för att anta ett (maskulint) patronymikon som sitt släktnamn, t.ex. Andersson, har det slutat gälla som patronymikon. Det betraktas då som släktnamn.
För min del är jag helt övertygad om att såväl kvinnor som män var barn av sin tid och därmed tyckte det var helt i sin ordning att anta ett maskulint patronymikon som släktnamn. Det var på modet och därmed modernt, och som Björn var inne på, bara gammaldags präster ifrågasatte det...
Om man stannar kvar vid kvinnornas namnbyte, så var förmodligen det viktigaste bytet när de gifte sig. Det var sannolikt då som de flesta kvinnorna förlorade sitt patronymikon (=dotter-namn) och förärades makens son-namn. Vilket ju också var modernt och alldeles nytt i samhället, eftersom det i det gamla bondesamhället kvinnorna behöll sitt patronymikon hela livet ut.
838
« skrivet: 2002-11-22, 18:05 »
När patronymikon började förvandlas till släktnamn kan man inte säga säkert. Det förekom även på 1700-talet i borgerliga kretsar, där åtminstone jag hittat flera exempel på att kvinnor fått finna sig i att få ett patronymikon till släktnamn. Detta förekom dock även i många andra länder, där för- eller efterleden just betyder son, t.ex. 'vich', 'fitz', 'mac', 'ben', m.m.
Och apropå finna sig i, så verkar många av dagens generation tro att man kan döma våra förfäder efter dagens syn på jämnställdheten mellan könen, synen på homosexuella, synen på främlingar, osv. Vice statsministern Margareta Winberg öste nyss sin galla över Evert Taubes kvinnosyn, trots att gubben varit död i decennier. Samma människor verkar vara övertygade om att DERAS värderingar kommer att hålla i evinnerliga tider, och att de aldrig kommer att betraktas som gammalmodiga och fördomsfulla. HAHAHAHAHA!!!! Tillåt mig att skratta!
839
« skrivet: 2002-11-16, 11:26 »
I hennes dödsnotis (som är svår att tyda på grund av oskärpa) står i alla fall något om den fånige sonen, som nu är 21 år... Jag skulle gissa att sonen måste omhändertas av någon efter moderns död.
I vigselnotisen tycker jag det står att han kommer från Södre Åhstorp i (kan det stå Prästbost... i sochn?) och Pigan Karin Jönsdotter i Rådtorp, äro efter 3ne förut------- lys=ningar d. 20 och d. 27 Nov(ember) och den 4 December, wigda den 26 dito...
I hans dödsnotis håller jag med om att det står Nyed sokn (vilket stämmer med Rådtorp/Rådatorp). Hon verkar dock ha varit född i en annan socken.
Jag vill betona att oskärpan i textrutorna som Jon lagt ut gör den mycket svårläst, trots att texten annars inte är omöjlig.
840
« skrivet: 2002-11-12, 23:46 »
Söker en guldsmed Erik Elias Petr? född andra halvan av 1800-talet, som anges från Wallby när han blir far till ett utomäktenskapligt barn 1891.
Det är en av mina kursare som söker honom och det Wallby som avses kan vara det i Vreta Kloster, eftersom flickan föds i Linköping.
Tacksam för svar
Jojje
841
« skrivet: 2002-11-11, 10:50 »
Hur man är vänder sig så har man ändan bak, eller hur Janne? Vad är det som säger att det är en livsnödvändighet att ha en särskild ruta för källor? Allt beror ju ändå på hur man själv är organiserad.
Jag har väldigt svårt att förstå detta ordnande hos en del, som alltid ska ställa tillrätta åt andra. Jag kan bara nämna exemplet med diskussionerna kring förbundets databaser, som alltid slutar med att diverse ordnare föreslår femtielva nya rutor att fylla i... I stället för att nöja sig med att ordna sig själva och inrätta sig efter den majoritet som faktiskt inte efterfrågar alla dessa specialfunktioner.
Slutligen skulle jag vilja framföra en önskan om att denna diskussion får en mer konstruktiv ton.
842
« skrivet: 2002-11-10, 21:29 »
Sven Lidmans porträtt kan skådas på denna länk: Sven Lidman
843
« skrivet: 2002-11-10, 21:14 »
Klanka kanske var ett dåligt begrepp, Marianne, men om du kikar på själva rubriken (som du f.ö. nämner), så står det HOLGER. Att inte ha någonting att föreslå, förutom att byta till ett annat program, och dessutom inte verka använda Holger - och därmed inte veta vad man kritiserar, är ju inte särskilt konstruktivt.
Sten-Sture fick däremot lite oförtjänt ta hela min frustation över Holgergnället i den här diskussionen.
Jag hoppas för min del att de som jobbar med Holger kan visa framfötterna igen - som de har gjort fram till för ett par år sedan. Kanske de kan komplettera ett annars mycket bra grundprogram som passar de som inte vill ha alltför många ifyllnadsfält att hålla reda på. Holger är ett alldeles utmärkt program för de som inte behärskar datorn så bra, t.ex. de många seniorerna som skaffar sig datorer på äldre da'r.
844
« skrivet: 2002-11-10, 14:33 »
Sten-Sture,
Vad är det som driver dig att klanka på Holger, om du nu inte använder dig av programmet själv?
Det är ju naturligtvis tråkigt att Holger drabbats av det missflyt som präglat programmet den senaste tiden, och visst är det dåligt att supporten inte funkar som man vill. Detta beror dock på omständigheter som inte kunde förutses, t.ex. sjukdom och personliga problem.
En ny version verkar trots allt vara på gång och prövas nu av en testgrupp. Till dess väntar åtminstone jag med att byta från Holger.
845
« skrivet: 2002-11-09, 11:26 »
nonagesimo=nittionde
septimo=sjunde
sabbato=lördag
infra=nedan, under
octavas=åttonde
corporis cristi=kristi lekamen
Sancti Johannis Baptisti (dagh)=Johannes Döpares dag
anno=år
ut=som
in=i, på, vid, m.m.
litteris=ord, brev, skrift, m.m.
prioribus=förutvarande (pluralis)
feria=helg
proxima=nästkommande
post=efter
&c=etc?tera (&=et)
XC=90
septimo=sjunde
846
« skrivet: 2002-11-09, 10:57 »
För de som forskar i DANMARK finns en DANSK-ENGELSK ordbok för släktforskare. Det är fr.a. yrken som är svåra att fatta vad de betyder, och de står inte i moderna ordböcker...
Sidan heter Danish-English Genealogy Dictionary.
847
« skrivet: 2002-10-10, 09:08 »
Sund = Strait or Sound, Blad = Leaf (from a tree).
The name is a composition of things in nature that forms a surname. That method to take a new surname was very popular by the time patronymics got out of fashion in the 1800's. Here's some of the most common: Forsberg (=montain by the rapids), Lindquist (=twig of the lime-tree), Lundgren (=branch of the grove), Granström (=stream by the spruce), etc?tera.
848
« skrivet: 2002-09-17, 17:58 »
'Gripe' är influensa också på spanska, så det verkar troligt att det rör sig om det.
849
« skrivet: 2002-08-19, 10:18 »
Det är väl tur att vi får möjlighet att förvandla dessa medlemskap till riktiga prenumerationer, så att medlemmar som Lennars Larsson inser att det är tidskrifterna de betalar för, och inte sådana resor som diskuteras här. Stödmedlemskapet har varit ett gissel för förbundet, och fortsätter att vara det så länge de stödjande medlemmarna anser sig ha rätt att vara med och styra med hjälp av medlemskapet. Lennars resonemang är ett typexempel på ett sådant missförstånd.
Går ur du Lennars, så kan jag gå in i stället för dig, när stödmedlemskapet avskaffas och jag får bli prenumerant! Jag är övertygad om att du kan få bättre valuta för pengarna på annat håll.
850
« skrivet: 2002-08-07, 15:01 »
Tack, Niklas!
Jag vet att du är ansvarig för släktsajten om Feukarna, dit även den nämnde Arthur Thomson hör som ingift. Jag kollar lite för hans sondotter Mariannes räkning, och får väl göra ett litet besök på Släktforskarnas Hus för att se vart denna Thomson-släkt tar vägen.
Om du stöter på något annat intressant, är jag idel öra! Jag ska även se till att du får uppgifter som kompletterar dessa spinnsidesättlingar, om du önskar.
851
« skrivet: 2002-08-06, 20:45 »
Söker efter eventuella kopplingar mellan den gamla Malmö-släkten Thomson, och riksdagsledamoten och universitetskanslern Arthur Nataniel Thomson (1891-1977), född i Mönsterås och son till predikanten Ola Niklasson Thomson o.h.h. Anna Sigrid Åkesson.
Tacksam för alla svar.
852
« skrivet: 2002-07-07, 16:38 »
Enligt SAOB förklaras 'gatehus' med att det är ett mindre hus belägen på bygatan, som var en allmänning. Jag har stött på begreppet 'gatan' och 'gatehus' rätt ofta när jag forskat i skånska socknar. Min tolkning är att det är frågan om personer som varken har ett eget hemman, innehar något torp, eller har en anställning som arbetshjon på någon gård. Jag misstänker också att fattighuset ibland benämns 'gatehuset' i Skåne, men vet inte säkert.
I Viby socken, i Östergötland, har jag funnit en del soldater som haft torpen längs 'gatan' också, och jag har läst att det fanns en hel del backstugusittare som byggde sina bostäder längs bygatorna förr.
853
« skrivet: 2002-06-27, 09:57 »
Det är lätt att missförstå, om man inte vill förstå! Min poäng med de inlägg jag har skrivit i denna diskussion, utgick ifrån diskussionen om de olika epitet man vill sätta på de mörhyade människor med afrikansk ursprung som förr kallades för 'morianer' och senare 'negrer' i våra kyrkböcker.
Poängen var att hur välvilliga människor än anstränger sig för att tvätta bort det fula och nedsättande orden, så kommer de nya orden att få samma dåliga klang - så länge fördomarna och den nedsättande synen på gruppen i fråga består.
Detta gäller även andra grupper. t.ex. judar, muslimer (västvärldens nya slagpåsar), förståndshandikappade, överviktiga, m.fl.
Att jag tar upp ordet 'antisemitism' i sammanhanget beror på att ordets etymologi står i bjär kontrast till de begrepp som ordet bygger på. Ordet betyder förvisso 'judehat', men logiskt sett skulle naturligtvis alla semitiska folk ha innefattas i det, om det hade använts rätt från början, och det är POÄNGEN!
Så frågan är väl inte om huruvida jag är xenofob, utan snarast om hur man ska undvika att stoppa huvudet i sanden varje gång känsliga ämnen kommer upp till ytan. Men det var ju det som var problemet med hela denna diskussion från allra första början - att det finns sådana spänningar i vissa frågor (som t.ex. människors xenofobi) så att det hindrar andra människor från att överhuvudtaget våga ta vissa ord i sin mun!
Till Jonas och Ulf vill jag tillägga, att jag dömer inte människor utifrån några yttre företräden, utan utifrån deras personliga inre värden! Utifrån den insikten, bryr jag faktiskt mig inte om vad ni tror eller inte tror!
854
« skrivet: 2002-06-26, 01:51 »
Jag arbetar med utvecklingsstörda till vardags. De är en grupp människor, som trots att de är helt oförargliga, fått vidkännas omgivningens fördomar i alla tider. Därför vittnar de ständigt nya epitet de får inte om dåliga ord, utan om att fördomarna mot dem väldigt snabbt ger de nya epiteten en dålig klang, och att de därför måste bytas ut ofta.
Vi möter dem i kyrkböckerna som dumbar, och senare som fånar eller enfaldiga, för hundra år sedan blev de idioter, och sedan bara sinnesslöa, utvecklingsstörda, förståndshandikappade och nu på senare år psykiskt funktionshindrade.
Tror någon möjligtvis att synen på de utvecklingsstörda kommer att bli bättre på grund av namnbytena? Nej, naturligtvis inte!
Och du, Ulf, jag vet precis vad jag tycker, och det bygger inte på någon okunskap i frågan. Dina insinuationer är ju enbart löjliga!
(Jag vill slutligen poängtera att ordet 'utvecklingsstörd' är det som används officiellt i lagtexter, etc.)
855
« skrivet: 2002-06-20, 13:22 »
Hur man än vänder sig så har man ändan bak, heter det... Att jämföra våra värderingar av etniska minoriteter i Sverige, med den mycket rasistiska kategoriseringen av minoriteter i USA är helt befängt! Där delar man t.ex. in syd- och mellanamerikaner i ett otal kategorier, bl.a. latinos, mexicans, chicanos, spaniards, cubans, puerto ricans, mestisos, m.m. Ingen av dessa klassas in under begreppet white americans trots att många av dessa är av rent spanskt ursprung.
Också begreppet afrikansk amerikan är ju tokigt! Afrikaner innefattar också de semitiska folk, och de andra nordafrikanska folken, som är lika vita i skinnet som europeerna. Men då upphör plötsligt det afrikanska och ersätts med nationaliteter som t.ex. tunisier, egyptier, marockan...!! Detta trots att en del folk faktiskt bebor flera länder, som t.ex. berberna, tuaregerna, m.fl.
I Saudiarabien finns mycket mörkhyade araber, som åtmintone i USA skulle betecknas som afrikanska. Det finns alltså många fällor att gå i bland alla dessa begrepp.
En av de vanligaste av dessa är när svenskarna får tunghäfta när de ska uttala ordet jude. Är det nedsättande att använda det ordet? En del vet faktiskt inte om det är det eller inte, så de undviker begreppet. Ändå kallar sig judarna för judar själva.
Det löjligaste jag sett när det gäller just den frågan, var när en judisk kvinna beklagade sig över att de demonstranter i Stockholm som protesterade mot de israeliska övergreppen för en tid sedan, var antisemiter. Deras plakat bar texter som Ut ur Jenin! Jaha, är ett stöd för palestinierna antisemitiskt då? Rimligtvis inte, för palestinierna är också semiter!
Okunskap och fördomar leder ofta till låsningar. Tabubelagda ord blir fula väldigt fort. Till slut vet folk inte vad som gäller och vad man menar. Att vara städerska är inte nedsättande - om man betraktar yrket som sådant för icke nedsättande. Gör man det, spelar det ingen roll vad man kallar det, det blir ändå till slut nedsättande!
856
« skrivet: 2002-06-02, 23:57 »
Grattis, du är värd en tårta! Jag var inte med på noterna den här gången...
Hälsningar
Jojje (=500 000 och 1.000 000)
857
« skrivet: 2002-06-01, 07:57 »
Svar till Jan Eng: Skannat eller avfotograferat är ju egalt. Du måste ju belysa originalfotot i båda fallen. Skillnaden är ju faktiskt att man erhåller ett digitalt original när man skannar, och den kan man sedan manipulera hur många gånger som helst, utan att behöva belysa originalfotot igen. Sedan tillkommer också det faktum att fler och fler faktiskt publicerar sitt material på internet eller i annan digital form, och då måste man ju skanna ändå.
Jag misstänker att du är rädd att bli utan jobb, kanske...?
858
« skrivet: 2002-05-23, 19:42 »
Dunder eller Dundrare var en soldatrote i Mora kompani, nr 103. Därifrån härstammar sedan också gårdsnamnet Dunder i Utanmyra by på Sollerön, där det fortfarande finns människor som bär namnet.
859
« skrivet: 2002-05-18, 18:03 »
Här kan man hitta alla socknar och övrig dansk geografisk indelning: Danske sogne.
860
« skrivet: 2002-05-11, 20:23 »
Smaken är som baken...
Jag tror att de flesta släktforskare föredrar att också sätta ett gårdsnamn framför kvinnorna, som åtminstone i Ovansiljan nästan undantagslöst uppträder utan sådant. Det troliga är faktiskt att man i dagligt tal använde just gårdsnamnet också för kvinnor, i alla fall i slutat på 1800-talet. Det talar t.ex. Zorns tavlor Kål Margit, m.fl. för.
Detta bruk är ändå inte helt belagt bakåt i tiden, då kvinnor i kyrkböckerna uppträder utan gårdsnamnen. Därför finns det idag en del kända släktforskare i Dalarna, bl.a. Torbjörn Näs, ordförande för Dalaförbundet, som konsekvent skriver kvinnonamnen utan gårdsnamn.
Själv föredrar jag att bruka gårdsnamn för bägge könen.
Det viktigaste när det gäller gemensam praxis för gårdsnamn, är att det slutar betraktas som ett förnamn i register av olika slag, t.ex. dödskivan. Där kan gårdsnamn som bygger på kvinnonamn, t.ex. Katrin, Elin, Barbro, etc. bli betraktade som förnamn på de män som brukar gårdsnamnet, och Jannes bli ett kvinnonamn...
861
« skrivet: 2002-05-11, 16:36 »
Marie,
Dalarna är ett bra län att forska i. Dels är kyrkböckerna välskrivna p.g.a. att socknarna var relativt välmående och höll välutbildade präster. Dels går kyrkböckerna längre tillbaka i tiden, beroende på att det var i Västerås stift (dit Dalarna hör) bruket att skriva husförhörslängder startade. Man kan alltså med relativ lätthet följa sina anfäder till 1600-talet i de flesta socknarna.
Titta dessutom gärna in i Dalarötter, Rötters dottertidning på nätet, där du säkert kan hitta en och annan godbit.
Välkommen förresten till riksstämman här i Dalarna!
862
« skrivet: 2002-05-10, 21:07 »
Det finfina med soldatnamnen är att de också ofta slutade som gårdsnamn i Dalarna. Således finns gårdsnamn som Brottare, Dunder, Bältare, Lärka, Tjäder, Ståbi (Ståbis), m.fl. En del gårdsnamn har bildats av andra militära sammanhang, t.ex. Fändriks och Kaptens...
863
« skrivet: 2002-05-10, 12:09 »
Rättelse: Då det inte finns någon kyrka i Vikarbyn, kan det finnas andra orsaker till gårdsnamnets ursprung, t.ex. att klockaren faktiskt bodde där - fast rätt långt ifrån kyrkan i Rättvik, att någon av klockarens barn byggt gården, att någon vars namn var Klockar från en annan by flyttat in och ändrat gårdens namn, m.m.
864
« skrivet: 2002-05-10, 11:48 »
Så enkelt är det nu inte alla gånger.
Gårdsnamn fick barnen från den gård de föddes eller växte upp i, men de behöll sina gårdsnamn fram till sitt giftemål. Alltså fanns det personer som kunde ha olika gårdsnamn på samma gård.
För att förtydliga det så kan man säga att Klockar Olof Hansson behöll sitt gårdsnamn så länge han var ogift oavsett var han bodde. Om han sedan gifte sig och flyttade in hos en kvinna på en annan gård, var det brukligt att han tog sig det gårdsnamnet och blev t.ex. Hinders Olof Hansson. Detta kallades att ta sig ett särknamn.
Det var dock långt ifrån alla män som tog sig särknamn. Många bytte helt sonika om gården i stället, och behöll sitt gamla gårdsnamn. Därför finns det i vissa byar flera gårdar med samma namn.
Det hände också att man byggde nya gårdar, som ibland fick det gamla gårdsnamnet, eller fick ett nytt.
Det gäller alltså att veta att variationerna var många, och att gårdsnamn inte följde några helt givna principer. I de flesta kyrkböckerna uppträder t.ex. kvinnorna helt utan gårdsnamn. Därför kan det vara svårt att veta vad de egentligen kallades då de levde. Hade de sitt flick-gårdsnamn, eller bytte de till sin makes?
Gårdsnamnet Klockar har förmodligen sitt ursprung i att klockaren bodde på gården under en period. Eller så är det just klockargården vid kyrkan som hänsyftas.
865
« skrivet: 2002-05-09, 13:57 »
Kära Andreas,
När jag skriver bättre koll, så menar jag bättre koll! Du menar väl inte att svensken i allmänhet har koll på sina förfäder? I bästa fall vet de namnet på sina föräldrars föräldrar - om de inte har blivit släktforskare...
Afrikaner i ALLMÄNHET har MYCKET bättre koll på sina förfäder.
866
« skrivet: 2002-05-09, 00:45 »
Det finns en grupp människor som hur de än försöker att forska aldrig kommer att kunna bedriva egen källforskning. Jag tänker på den stora grupp som kallas för dyslektiker.
För en stor del av dessa är läsandet av tryckt text mycket svårt. De har bl.a. svårt att hålla ihop långa ord och få sammanhang i längre meningar. De tappar helt enkelt tråden innan de kommer till slutet på meningen.
Handskriven text är en omöjlighet för de flesta dyslektiker. Speciellt om stavningen inte följer det nuvarande talspråket...
Ska vi utesluta dessa personer från att intressera sig för släktforskning? Ska vi alltid begära att en seriös släktforskare ska vara källforskare? Ska vi fortsätta uppfinna hjulet varje gång någon sätter igång och forskar?
All forskning är sökande. Det är en resa som aldrig tar slut. Ingen kan nämligen göra anspråk på att ha kommit fram till slutstationen Sanningen. På resan har vi med oss diverse karaktärer: styrmän som säger sig veta åt vilket håll vi ska åka, roddare som gör grovjobbet, navigatörer, kaptener, kockar, matroser, skeppsråttor och fripassagerare. Alla behövs. Alla fyller sin uppgift.
I vår förening finns det några tanter som har lagt av med släktforskningen för länge sedan. De tycker att det är trevligt att komma och lyssna till föredragen. Ibland kokar de kaffe. Utan dem hade vi inte klarat av att sälja lotter och fika på våra egna lokala släktforskardagar. Behövs de?
Självklart! De är en del av vår släktforskarrörelse. Jag umgås hellre med dem, än med förbittrade besservissrar som inte kan förstå att släktforskning också är ett sätt att umgås!
Schas på er! Kryp tillbaks till er arkivhåla!
867
« skrivet: 2002-05-08, 23:52 »
Släktforskning är inte samma sak i Afrika som här. Det beror på att man i Afrika har (haft) en muntlig berättartradition, där vissa personer håller släkttraditioner och berättelser vid liv generation efter generation. Afrikaner har därmed en bättre koll på sina förfäder än vad vi har.
Detta är vanligt bland folk som inte har ett skriftspråk, men som vill behålla kunskapen om sin historia ändå.
868
« skrivet: 2002-05-08, 23:37 »
Hej Jennie,
Danmark har ett vackert böljande öppet landskap som domineras av stora åkerfält och trädomgärdade lantgårdar. Det finns nästan inga sjöar, och överallt ser man snurrande vindkraftverk. Ibland bryts det öppna landskapet av någon lummig skogsdunge eller någon liten by.
Jordbruket är viktigt i Danmark.
Matkulturen är inte så olik vår egen, fast korv heter pölse, och äta heter spise. Jag har en känsla av att man gillar kyckling, för det finns att äta överallt. Till lunch äter man smörrebröd. De liknar våra landgångar, fast med fullkornsbröd.
Det som skiljer danskarna från oss svenskar, är att man bott kvar i sina byar på landet. Där finns ingen avfolkningsbygd. Där finns affärerna kvar, och det finns bofasta i varje hus. Det är det som vi svenskar tycker är så gemytligt i Danmark.
Danmarks historia präglas av att man nästan alltid legat i krig med Sverige. Annars skiljer man nog sig inte mycket åt. En stor del av Danmark blev svenskt på 1600-talet. Sedan blev Norge självständigt, efter att ha varit danskt i flera hundra år. En del av det dåvarande Norge blev också svenskt. Så landskapen Jämtland, Härjedalen, Bohuslän, Halland, Blekinge och Skåne är delar av det gamla Danmark.
I din lärobok hittar du säkert all annan information som du behöver om Danmark. Läs noggrant och skriv ner mycket. Det är det bästa sättet att forska på!
Lycka till!
Jojje
869
« skrivet: 2002-05-02, 08:24 »
Rättelse: Denna månads tipstolva är den näst sista före den stora finalomgången, som kommer att pågå under juli och augusti. Det blir alltså en ny tipstolva i juni, OCH ett final-quiz i juli!
870
« skrivet: 2002-05-01, 17:08 »
Näst sista chansen att vinna tid på Släktforskarnas Hus i Leksand! Näst sista tipstolvan på Dalarna 2002:s hemsida! Den här gången ska du klura ut från vilket land varumärkena kommer!
871
« skrivet: 2002-04-18, 08:59 »
Berit, om du vill släktforska på chilenska källor härifrån Sverige, finns bara en metod - och den inkluderar tyvärr inte ovan nämnda resurser, som i och för sig kan vara ett bra komplement till din forskning.
Ska man forska själv på distans bör man använda sig av mormonkyrkans utmärkta service, där man tar hit mikrofilmer på de aktuella kyrkböcker man behöver läsa. Jag har själv forskat i argentinska kyrkböcker, i mormonska släktforskarcentra, och har enbart positiva erfarenheter.
Som vanligt behöver man ordentliga uppgifter på var man ska börja, t.ex. en födelseuppgift på någon ana. Har man detta klart för sig, kan man ta kontakt med mormonerna (det finns åtskilliga mormonkyrkor runt om i Sverige), som kan kolla om den aktuella församlingen finns i deras katalog. Där finns också uppgifter på vilka kyrkböcker som finns filmade. Sedan är det bara att beställa de volymer man behöver. Forskningen kan dock bara äga rum i mormonkyrkorna - man får alltså inte låna hem filmerna. De avgifter som tas ut måste betecknas som små. Man ska också vara beredd på att det kan ta månader innan filmerna kommer fram...
Vad gäller folkbokföringsuppgifter från slutet av 1800-talet och framåt, är det troligt att man måste söka dem i civilregistren. Dessa finns i allmänhet hos den kommun församlingen ingår i, men det är inte säkert att sådant material finns mikrofilmat. I så fall kan man säker skriva till den aktuella kommunen och be om uppgifterna.
Alla länder som lytt under den spanska kronan har sannolikt behållt den form av byråkrati som dominerade då, vilket innebär att de har identiska arkivmetoder. De liknar i mångt och mycket vårt eget system som är ett arv från den katolska tiden (m.u.a. husförhörslängden). Det finns således födelse-, vigsel- och dödsböcker inom hela den kristna världen, och dessa sträcker sig i allmänhet så långt tillbaka som församlingarna existerat.
872
« skrivet: 2002-04-16, 18:57 »
Att det rör sig om pigor som råkar illa ut vid bjönmöten kan verka märkligt, men det har sin logiska förklaring. Vallning av boskap var nämligen ett kvinnogöra, och det var stadgat i lag att män (eller pojkar) inte fick valla (pga risken för tidelag).
I dessa specifika fall har jag svårt att tänka mig att det rör sig om björnmöten vintertid och att de skulle ha störd djuren vid idet. Det är mer troligt att vallkullorna försökt skrämma bort björnen från de djur de vallat, eller råkat möta björnen i samband med att björnen sökt sig till valldjuren. Vi får inte glömma att det vandrade omkring en stor mängd kvinnor i skogarna på vall hela sommarhalvåret, vilket är väl dokumenterat i skogarna genom de spår efter gräsbränder som finns på gamla tallar. Det var nämligen vanligt att vallhjonen satte fyr på det torra gräset för att få fram ett bättre bete på sina marker.
873
« skrivet: 2002-04-07, 15:20 »
Vi kan ju ta ett annat citat, när vi ändå är inne på sådana...
Den som är utan skuld, kaste första stenen... (Joh. 8:7) är ju en numera ålderdomlig svenska. Jag är inte insatt i hur den nya bibelöversättningen lyder, men i min sinnevärld borde det heta: Den som är felfri, kan kasta den första stenen....
Åter igen visar diskrepansen mellan svenskans olika betydelser i ordet skuld, som också kan skönjas i bönen Fader vår:
Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro... Vad är det för slags skulder? Är månne folk rädda om sina utlånade pengar - eller rör det sig om våra mänskliga OFÖRRÄTTER? I den spanska versionen av Fader vår skriver man inte deudas eller culpas, utan ofensas som betyder just förolämpning eller oförrätt.
I en översättning av Fader vår från 1200-talet skrivs ...oc firilaat os warae mis gerningar... och ordet synder förekommer också i vissa tidiga tolkningar.
Ordet skuld är alltså mycket vansklig att använda som översättning av culpa. Den ger inte riktigt rätt temperatur åt tolkningen.
874
« skrivet: 2002-04-06, 23:52 »
'Debitum' är ordet som passar bättre in på skuld, också moralisk förpliktelse.
875
« skrivet: 2002-04-06, 23:42 »
Visst, men vad jag ville poängtera var att man måste skilja på min skuld, som för de flesta svenskar handlar om pengar eller liknande, och mitt fel som faktiskt förklarar vad 'culpa' betyder.
Latinsk-Svensk ordbok (Ahlberg, Lundqvist & Sörbom 1982) ägnar en tredjedels sida åt att förklara ordet 'culpa', så det är inte helt okomplicerat.
Skyll inte på mig, det är inte min skuld... låter väl inte riktigt rätt, eller??? Däremot är det helt rätt att ta på sig skulden för en förseelse.
Svenskan är lite knepig måste man säga.
876
« skrivet: 2002-04-06, 15:51 »
Jag skulle vilja tolka 'culpa' som vardagssvenskans fel, alltså 'Mea culpa' = Mitt fel, som att bära skulden för någon förseelse... Det handlar alltså inte om att vara skyldig någon något, utom möjligtvis moraliskt...
877
« skrivet: 2002-04-03, 18:02 »
Det ser ut att stå Skanstu(ll) efter datumet... Jag jobbade på Jungner en kort tid i början på 70-talet. Då tillverkade vi fartygselektronik och fabriken låg i Sundbyberg. Några batterier såg jag inte till, men det finns tydligen en batteritillverkare Jungner i Oskarshamn som uppenbarligen tog över batteritillverkningen från fabriken i Mönsterås (se http://www.monsteras.se/miljo/jungner/historia.htm). För min del tror jag inte de har med varandra att göra, utan utgår från att din Jungner är densamma som den jag jobbade åt för 30 år sedan.
878
« skrivet: 2002-04-03, 10:27 »
En ny tipstolva med chans att vinna tid på Släktforskarnas Hus i Leksand är ute nu! För att hitta tipset, klicka på länken i ovanstående meddelanden.
879
« skrivet: 2002-03-26, 09:14 »
Bjur means 'beaver' in older Swedish.
880
« skrivet: 2002-03-25, 08:35 »
Jag vill inte verka styvnackad på något sätt, men att skärtorsdagen skulle kallas dies viridium är väl ganska ologiskt. Påsken vandrar ju fram och tillbaka nästan en månad i tiden och kalendern, och borde vara ett osedvanligt dåligt sätt att mäta sommarhalvårets inträde med.
881
« skrivet: 2002-03-24, 21:34 »
Hej Sam,
Die fest. viridium betyder den grönskande/blomstrande festdagen och avser den första sommardagen - som (i södra Europa) infaller på Tiburtiusdagen den 14 april. Då dagen är en kyrklig festdag borde den även gälla för resten av kristenheten.
882
« skrivet: 2002-03-20, 22:16 »
Tiger is a soldier's name. Please read the explanation on the following page: Dalarötter-English.
883
« skrivet: 2002-03-20, 15:23 »
Det verkar som om man bara parat ihop dopvittnena, de fyra översta paren för det första barnet, och de fyra nedersta paren för det andra. De nedersta två kvinnorna kallas H. Johanna Erich Matssons och H. Catharina Joachim (?) Hanssons, vilket innebär att de är gifta med Erik respektive Joakim, och inte med Jonas och Hartvick i kolumnen mitt emot.
Du kan ju dessutom kolla om borgmästaren Jonas Drefling och välborna fru Margareta Magdalena Crail var gifta med varandra.
Detta inlägg flyttades den 20 mars 2012 från Läshjälp, Östergötland, Norrköpings Sankt Olai, födelsebok, 1664.
Magnus Hjärtström, moderator
884
« skrivet: 2002-03-18, 23:07 »
Collén är inget vanligt namn, vilket jag fått erfara genom att det var min farmors mors efternamn. Mitt Collén har kommit från en soldatrote i Fröjered i Västergötland, och har förmodligen inget med ditt Collén att göra eftersom det är mycket senare (min farmors morfar erhöll det som soldatnamn i mitten på 1800-talet). Det finns dock en och annan, och jag har stött på det i Mälardalen där en tumstocksfabrikant hette Collén. Jag minns inte exakt var det var, möjligtvis i Västerås... Men bättre något än inget.
886
« skrivet: 2002-03-05, 18:48 »
If you need help from local genealogists, go to the following discussion in this forum:
Anbytarforum: Landskap: Skåne: Socknar: Össjö
(Just go to the blue words above and click on Anbytarforum, then go on to Landskap, and so on...)
887
« skrivet: 2002-02-26, 09:30 »
Tänka sig, att Netscape ska behöva stå ut med sådana fula gubbar! Netscape är ursprunget till den moderna webläsaren - hela systemet uppfanns av Netscape. Sedan har MS Internet Explorer genom sina mycket kritiserade affärsmetoder lagt rabarber på webläsarmarknaden. För att ytterligare jävlas med de som envisas med att ha kvar Netscape, har man sedan man blivit stora lagt in funktioner som inte stämmer med Netscape.
Netscape har sedan det dök upp som eget program blivit uppköpt av Time/Warner-koncernen där det ligger under AOL. Det har alltså blivit lika multinationellt som Bill Gates Microsoft. Vill man stötta oberoende faktorer inom Internet, ska man därför genast gå över till Opera - som visserligen är norskt, men som bräcker både Netscape och Explorer i händighet!
888
« skrivet: 2002-02-10, 11:04 »
Rovdjurens beteende, har det visat sig, är mycket mindre farligt i verkligheten för människan är vad alla gamla skrämselhistorierna förtäljer.
En äldre granne berättade en dag för mig att en person i en granngård i Mora-Noret, där jag bor, blivit vargdödad. Det hade han hört talas om sedan han var barn. Jag blev väldigt förvånad. Vi i föreningen hade trots allt gått igenom samtliga dödsfall sedan kyrkböckernas införande, och inte funnit någonting om någon vargdödad. Kanske vi hade missat något? Efter att ha rådgjort med ett par erfarnare släktforskare, så kom vi fram till att påståendet inte hade någon verklighetsförankring. Det var bara en skröna.
Pratar man med jägare om de stora rovdjurens farlighet, får man ofta en bild av att de anfaller utan orsak, dödar om de kan döda, och att allt annat prat bara rör sig om mörkningar från naturrörelsens sida. I själva verket visar det sig att de stora rovdjurens beteende är mycket lätt att förutse, bara man studerar det.
I fallet med björnars agressivitet, rör det sig ofta om rena skenanfall. En obeväpnad skogsvandrare som hamnar mellan björnhona och ungar kan plötsligt ha en ursinnig hona ett par meter från sig. Men lika plötsligt som hon anföll, lika plötsligt drar hon sig därifrån.
Tyvärr funkar detta beteende dåligt när personen ifråga är beväpnad. I de allra flesta fall skjuter jägaren björnen innan den hinner stanna. Därefter står det i tidningen att björnen anfallit jägaren.
En viktig faktor vid konfrontationer mellan människa och björn är hunden. I så gott som samtliga fall av björnattacker som lett till blodvite (observera att ingen jägare dödats av björn på många decennier), har björnen provocerats av jakthunden - som när björnen attackerat den sprungit till husse för att få skydd, varvid björnen vänt sin ilska mot husse. I samtliga fall har björnen då bitit och ruskat om personen i fråga, men aldrig utdelat några dödande bett.
889
« skrivet: 2002-02-02, 10:20 »
Hette hon inte Kersti?
-Stämmer bra; har ändrat rubriken.. /Peter
890
« skrivet: 2002-01-30, 08:55 »
Ja, se där, jag har alltid hävdat att människan är det värsta rovdjuret av dem alla... ;-)
891
« skrivet: 2002-01-28, 16:17 »
Som gammal naturnisse (ja, jag har andra intressen än bara släktforskning...) så skulle jag vilja kommentera detta med sälbett. Säljakt var väldigt vanligt i skärgårdarna i Östersjön förr i tiden. Den bedrevs bl.a. genom att man drog sig fram på en släde med en vit duk som dolde jägaren. Sen var det bara pang på rödbetan, så var sälen död.
Man jagade dock sälar på andra sätt också, t.ex. genom att klubba sälungar på isen, så som vi sett att norrmän och ryssar gör i Arktis då och då. Dessa ungar försvaras av sina mödrar om någon attackerar dem, och om jägaren är oförsiktig kan han bli biten av sälhonan.
Det är alltså ingen omöjlighet att bli biten av en säl, även om det krävs en infektion för att bettet ska leda till döden.
Mårdhunden är ett introducerat djur ifrån bortre Asien som under 1900-talet spritt sig i Finland och Baltikum. Den fanns inte i den naturliga faunan tidigare.
Andra djur som kan vara aktuella för ordet saernska är huggorm (som är särskilt vanlig i skärgården) vars bett ibland kan leda till döden, och utter, som var ytterst vanlig i skärgården förr, men som har minskat drastiskt p.g.a. miljögifternas påverkan.
892
« skrivet: 2002-01-26, 18:36 »
Peter, ditt inlägg (som vän av ordning) bidrar inte ett dugg till att lösa själva frågan. Det tycker jag är minst lika mycket irriterande som att det diskuteras under fel rubrik!
893
« skrivet: 2002-01-26, 10:42 »
Finska termer på Åland (?), det tror jag knappast! Åland är en helsvensk del av Finland, och har så varit så länge man kan minnas.
Åland, som ju består av ett otal skärgårdsöar mitt ute på Ålands hav, borde logiskt nog vara den sista platsen att besökas av vargar. Däremot finns andra rovdjur i mängd, nämligen marina sådana. Jag frågar mig därför, är månne saernska en lokal term för sälhona?
Några sådana torde inte ha dödat människor genom att riva dem. Däremot är sälar bärare av diverse bakterier och sjukdomar som kan infektera de som kommer i kontakt med dem. Det är ju kanske bekant att den stora säldöden på 80-talet orsakades av valpsjukebakterier.
Det ska bli spännande om mina funderingar håller.
894
« skrivet: 2002-01-21, 20:17 »
Se nedan betyder det - troligen finns ytterligare en anteckning om dottern längre ner på sidan, och hänvisningen hänvisar till det.
895
« skrivet: 2002-01-04, 11:26 »
Bästa Helen,
Man får vara noga med att skilja på efternamn av dagens slag och de patronymikon som bondeklassen använde sig av ända in på förra seklet.
När det gäller ristningar eller f.ö. andra signaturer på hantverk (som t.ex. ditt mjölkfat), var det mycket vanligt att man använde sig av sina tre initialer. Här i Dalarna sitter det sådana på vart och vartannat ting, målat eller omålat. Ofta på skåp, klockor, träfat, verktyg, m.m. Ute i skogen återfinns också liknande ristningar efter vallkullor (på träd) eller klotter på gamla fäbodbyggnader. I så gott som samtliga fall består den tredje initialen av ett S (son) eller ett D (dotter), vanligtvis följt av ett bomärke.
Anledningen till detta bruk kan vara att initialerna oftast ristades, och då är det besvärligt att rista hela sitt namn. Lägg därtill att många var skrala på att skriva överhuvudtaget. Man ska dock inte underskatta skrivförmågan - även om det hände att man glömde en eller flera bokstäver i längre texter. Därtill hör att man också vände bokstäverna fel - på samma sätt som barn gör när de håller på att lära sig skriva.
I fallet med ditt bomärke skulle jag vilja påstå att sannolikheten att tillverkaren av fatet hette Per Matsson är mycket stor. Namnet Peder, som Åke föreslår härovan, tillhör en sedan länge svunnen tid i Dalarna, och ditt mjölkfat är förmodligen inte äldre än 200 år. Om jag vore du, skulle jag leta efter någon Per Matsson i släkten. Kanske det är han som har täljt fatet?
896
« skrivet: 2001-12-20, 14:26 »
FYRA dagar kvar till julafton och dragningen av vinnarna i jultipset på Dalarna2002:s hemsida! Du kan kamma hem en hel vecka på Släktforskarnas hus om du tar förstaplatsen! Gör ett besök på vår hemsida, det kan löna sig!
897
« skrivet: 2001-12-19, 18:56 »
Fem dagar kvar till julafton och dragningen av vinnarna i jultipset på Dalarna2002:s hemsida! Du kan kamma hem en hel vecka på Släktforskarnas hus om du tar förstaplatsen! Gör ett besök på vår hemsida (DALARNA2002), det kan löna sig!
898
« skrivet: 2001-12-11, 00:37 »
December månads tipstolva har nu äntligen kommit ut och det är extra bråttom med att svara på frågorna! Dragningen sker nämligen till jul, så att vinnarna ska få var sin extra fin julklapp. I dragningen - strax före jul, alltså - ligger ett veckokort (värde 750:-) PLUS 2 halvdagar i potten.
November månads vinnare kommer att annonseras när dragningen bland de rätta svaren är färdig.
Klicka på länkarna i ovanstående meddelanden, så kommer du till tipset!
899
« skrivet: 2001-12-09, 00:48 »
Well, Jack, I hope you asked for names of homesteads, villages, etc?tera. Because if you ment farmnames as they where used in Dalarna (as a prefix to the christian name to someone), you won't find them in any book.
900
« skrivet: 2001-12-07, 19:20 »
Utan att vara hundra, skulle jag vilja jämnställa Jannes med Hannes, och de flesta som heter Jannes eller har hetat det åtminstone det senaste seklet associerar nog sitt namn med Johannes. Sedan kan det förstås uppstått på annat sätt, men vem kan belägga det?
901
« skrivet: 2001-12-05, 02:35 »
Alla svenskars förnamn gör samma misstag som andra register, det likställer gårdsnamn med förnamn.
Jannes är inte ett kvinnonamn, men kvinnor kan bära gårdsnamnet Jannes som existerar i Malung.
Av de 28 personer som finns registrerade i dödskivan mellan 1950-1999, bar sex gårdsnamnet Jannes (samtliga från Malung) varav två var kvinnor. Två skåningar hette Jannes, men åtminstone en av dessa hade Mora-anknytning då han bar gårdsnamnet Djos. Därutöver bar fyra Rättvikskarlar och sexton Morakarlar förnamnet Jannes.
Detta visar med all tydlighet att Jannes är en mycket lokal variant av Johannes.
902
« skrivet: 2001-12-04, 11:07 »
What about Brantevik, then...??
903
« skrivet: 2001-12-04, 02:02 »
Jannes är en förkortning av Johannes och används fortfarande här i Siljanstrakten. Det har såvitt jag sett inte varit något vanligt namn, men man stöter på det då och då. En koll i dödskivan ger en tydlig bild: Större delen av alla Jannes som dött de senaste 50 åren är från Mora, därefter kommer Rättvik. I Malung finns gårdsnamnet Jannes, som dock inte ska förväxlas med ett förnamn. Antalet Jannes jag fann på dödskivan uppsteg inte mer än till några få tiotal.
Min ena svägerska är gift med en Jannes...
904
« skrivet: 2001-12-03, 00:53 »
Att hitta danska socknar är lätt om man använder sig av Sogneoversigten. Där finns kartor med alla amten, samt även de historiska amten (som var mycket mindre förr). Adressen är: http://www.dis-danmark.dk/sogne_ix.htm Dyrlaeger betyder förresten veterinär. Overbetjaent kan sannolikt vara en polisman. I Danmark finns inte husförhörslängder som visar hur familjerna såg ut. Man måste använda sig av folkräkningslängder, som upprättades med jämna mellanrum. Folketaellingar heter de och håller på att läggas upp på databaser som kan nås via internet: http://ddd.sa.dk/ Slangerup ligger i Fredriksborgs amt, men jag hittade ingen Flindt Larsen varken i Fredriksborg eller i Köpenhamn som är grann-amt. Använd annars gärna anbytarforums systersida Anetavlen: http://www.anetavlen.dk/discus/ där du kan efterlysa dina danska anor.
905
« skrivet: 2001-11-08, 09:01 »
Mats,
Jag var inne på samma resonemang som du, men raderade detta eftersom det endast gäller Spanien och Portugal. Vad jag förstår så gäller inte dessa seder i Italien, Frankrike, m.fl. länder, och i Grekland och Östeuropa tar kvinnan mannens släktnamn fast med en feminin ändelse.
Som vanligt med nya seder har borgerligheten gått i bräschen för detta. De var ju först med att använda släktnamn i stället för patronymikon, och rimligtvis också först med att gå över till den nya sedvänjan att kvinnan tog sig mannens släktnamn. Borgerligheten tog in starka influenser från Frankrike, efter revolutionen... Kanske det är där man ska söka efter svaret på varifrån seden kom??!
906
« skrivet: 2001-11-07, 23:36 »
Ingen har egentligen gett någon vettig förklaring till VARFÖR man i Sverige tog upp bruket med att kvinnan antar mannens släktnamn. Jag betraktar detta bruk som importerat. Varifrån man tagit seden är jag dock inte klar över, men förändringen har kommit vandrande söderifrån, möjligtvis närmast från Danmark eller Tyskland.
907
« skrivet: 2001-11-05, 08:58 »
Ett nytt månadstips finns ute för november. Denna gång handlar frågorna om kändisars härstamning.
Vi vill dessutom passa på att gratulera Karin Rosenberg i Lidköping och Elisabeth Bergstrand i Falköping som lyckades bäst med svaren på förra tipset. De har fått var sin gratis halvdag på Släktforskarnas Hus i Leksand, att ta ut när de vill.
Dalarna 2002 /gm Jojje Lintrup
908
« skrivet: 2001-10-31, 14:31 »
Avunculus, avus, avia, ava eller avi har alla att göra med mor- eller farföräldrar, fastrar och morbröder, gammerfastrar eller gammelmorstrar, respektive gammelfarbröder eller gammelmorbröder. Om jag får gissa så avser förkortningen en far- eller en mormor, och bör läsas avi.
909
« skrivet: 2001-10-26, 20:08 »
Ibland får man tag på ett hopplöst blekt och otydligt fotografi. Det är gult, svagt återgivet på papperet och har kanske krackelerat i färgen. Finns det då hopp för att rädda det? Svaret är JA! Dagens bildbehandlare, t.ex. Photoshop, eller Paint Shop Pro, kan fixa det mesta. Här finns det möjligheter att både fixa till blekheten, ta bort fläckar och mycket, mycket mer. Här nedan visar jag ett exempel. Det är ett fotografi av min mormor som jag lånat av min mor. Mormor syntes knappt, men det gick att fixa till det mer än vad jag hade räknat med.  Efter att ha neutraliserat den brungula nyansen genom att använda färgbalansverktyget, retucherade jag bort en del fläckar i mormors ansikte, varpå jag ökade kontrasten genom att använda kontrastverktyget. Sedan justerade jag bildstorleken och gjorde en sista justering av färgbalansen. Jag använde Adobe Photoshop 4.0.
910
« skrivet: 2001-10-23, 22:09 »
Ingar Fredriksdotter gäckar mig. Jag söker efter min anmoder Ingar Fredriksdotter, f. 1777-03-05, och som sägs vara från Borrby (jag har inte hittat henne i fb där), gift 1799-10-12 i Löderup m. Lars Svensson, f. 1774-06-08 i Löderup nr 26, husman i Löderup nr 26 och 27.
Namnet Fredrik är ju inte alltför vanligt på Österlen vid tiden för hennes födelse, så om du har någon Fredrik bland dina anor, så kolla efter en Ingar bland barnen!
911
« skrivet: 2001-10-11, 09:18 »
Våga vinn en gratis forskningsvecka med hotellrum i Leksand! Hittills har antalet svar på oktober månads tipstolva om nya och gamla svenska maträtter varit tämligen begränsat!
Besök Dalarna 2002 och klicka dig vidare till tävlingen! Chansen att vinna är ganska stor.
912
« skrivet: 2001-10-07, 13:21 »
Frågan om hur man ska tackla de många frågor framtidens svenska släktforskare kommer att stå inför är mycket intressant. Vi vet ju att den historiska invandringen till Sverige berikar dagens släktforskning enormt mycket och att det bildats åtskilliga föreningar som sysslar just med sådan forskning. Därför kommer Släktforskardagarna nästa år i Dalarna att ägna hela temat åt just de frågorna. Kanske förbundet också skulle passa på att väcka liv i den delen av verksamheten, och ta vara på tillfället!?
Vi är många svenskar som har en stor del av våra anor i utlandet (för min egen del är det långt över 50%) och som hoppas på ett organiserat samarbete inom ramen för släktforskarförbundet framöver.
913
« skrivet: 2001-10-03, 12:27 »
Tipsa här!
914
« skrivet: 2001-10-01, 17:57 »
Ett nytt månadstips finns nu ute för dig som vill testa dina kunskaper i Invandringens betydelse för Sverige. Gå in på Dalarna 2002och leta dig fram till tipset, så har du chansen att vinna en hel veckas fri forskning på Släktforskarnas Hus!
915
« skrivet: 2001-09-18, 00:56 »
Min ffffff:s föräldrar, trädgårdsmästaren Jens Lintrup och hans hustru Johanne Marie Holst i Sölleröd socken norr om Köpenhamn, fick så många som elva barn, varav FYRA TVILLINGPAR födda 1766, 1768, 1772 och 1778. Styvt gjort, tycker jag!
916
« skrivet: 2001-09-11, 18:12 »
Det är just det som är problemet. Om du tror att du kan bevara foton och samtidigt utsätta dem för ljus, damm och eventuell mekanisk nötning, så misstar du dig. Vill du sätta upp originalen, måste du räkna med att de i längden inte kan bevaras.
Å andra sidan kan gamla foton hålla länge. Det vet man ju inte i förväg.
Bästa sättet att sätta upp gamla foton och ändå bevara dem säkert, är att kopiera dem enligt vad som diskuterats i nämnda diskussion, och bevara de gamla originalen i ett mörkt och torrt utrymme. Moderna metoder ger dig möjlighet att få exakta kopior att rama in (till rimliga priser).
Under samma rubrik som nämnts tidigare, Övriga ämnen, Fototeknik finns en diskussion som tar upp just bevarandet av gamla foton.
917
« skrivet: 2001-09-11, 00:26 »
Kolla diskussionen Övriga ämnen: Fototeknik: Bra kopiering av gamla fotografier (redaktören har uppenbarligen städat lite bland diskussionerna för att få lite struktur på dem).
918
« skrivet: 2001-09-07, 20:15 »
Vill du vara ute i god tid och kolla in vad som händer på släktforskardagarna nästa år, så kan du redan nu gå in och få en hel del information! Dalarna 2002 heter sidan och presenterar arrangemanget i snygg förpackning. Tycker du om att tävla, så finns också en frågesport i temat Invandringens betydelse för Dalarna och Sverige. Där kan du vinna fri forskartid på Släktforskarnas Hus. Varje månad fram till stämman!
Välkommen!
919
« skrivet: 2001-09-06, 19:05 »
Jag vill ge en ros till alla som besöker detta forum! Orsaken är att jag hyser stor beundran för alla de som trots allt gnabb och alla små nålstick hit och dit, ändå behåller en viss värdighet i sina inlägg. Det är faktiskt beundransvärt att en så stor familj, med så stora skillnader i åsikter och smaker, ändå inte klöser ögonen av varandra varje dag!
Håll med om att grälen utförs med största elegans, och att de som deltar håller på språkvård och stil - med några få undantag här och där!
Jag måste säga att jag har skitkul när jag läser inläggen! Jag kan skratta högt framför datorn (och barnen undrar väl vad jag håller på med!) när jag hittar dessa ständiga små kommentarer och rättelser i varenda diskussion.
Idag läste jag om Frankrike, och det är häpnadsväckande hur komiska vägar diskussionen tar. Tänk vad livet vore tråkigt utan Anbytarforum!
920
« skrivet: 2001-09-05, 21:31 »
Hanna,
Jag har kollat de uppgifter du lämnat här ovan och kunde då konstatera att texten är svårläst och att du därför läst lite fel. Så här lyder notiserna:
(1719) d. 22 Dito (=November) begrofs ett dödfött drengabarn, Fadren war Ryttaren Måns Baltsarsson, modern Bengta Persdotter, NB
(1719) d. 29 Dito. Blef Ryttaren Måns Balssarsons Hustru, Bengta ---- begrafwen, 32 åhr 16 veckor
(1714) d. 20 Augusti blef ett pige barn fött i Löderup, fadren war Ryttaren Måns Balssars: Modren Bengta Pers dotter, d. för(medigt?) (som strax dödde?) Strax Hemma döpt och kallad Anna.
Ytterligare en notis i dödboken påträffades:
(1714) 3 tijmar d:22 Augusti begrofs Ryttarens Måns Ballssarsons lilla pige barn.
Du var dock på rätt spår och det var vaket att hitta Baltsarsson i den utfrätta texten. Notiserna är till nytta för att fastställa att Måns varit gift två gånger, dock får vi vänta på svaret om vem som var hans moder.
921
« skrivet: 2001-09-04, 13:54 »
Bengta Månsdotter föddes 1721-04-16, alltså ett och ett halft år efter det att Måns första hustru Bengta Persdotter avlidit. Det råder därför ingen tvekan om att den bäste Måns gift om sig å det snaraste efter det att han blivit änkeman.
Tack, förresten för uppgifterna!
922
« skrivet: 2001-09-04, 13:42 »
Ja, Bengta Månsdotter var min anmoder. Jag har dock en fråga: Kan Måns ha varit gift 2 ggr? Hans hustru (Bengtas mor?) hette enligt mitt förmenande Karna Lagesdotter, f. 1698.
923
« skrivet: 2001-09-03, 09:04 »
Bra id?, Annika, gärna före och efter retuscheringen. Jag har själv praktiserat samma sak med helt otroliga resultat, speciellt när det gäller att rädda extremt blekta original. Fotona kan ju läggas ut direkt på denna diskussion!
924
« skrivet: 2001-09-02, 22:07 »
Till äldre systemkameror kan man använda mellanringar. Dessa funkade som macroobjektiv innan macroobjektiven uppfanns.
För min del skulle jag nog rekommendera en ren reprofotografi, annars riskerar du att få fel perspektiv och förskjutningar i förhållande till originalet.
Innan den metoden jag nämner i det första inlägget, dök upp, brukade jag anlita en fotograf som gjorde avfotograferingar av mina gamla foton. Jag fick då behålla negativet på dessa.
925
« skrivet: 2001-09-02, 00:36 »
Vad jag förstår, har dödsorsaken plötslig spädbarnsdöd förklarats med det faktum att det för ett antal år sedan blev ett måste att man lade barnen med ansiktet nedåt i sängen när de skulle sova. Man trodde att man via denna metod skulle undvika fall av kvävning på grund av barnets egna uppkastningar. I stället visade det sig att barnen kvävdes genom att de inte orkade lyfta på huvudet...
Numera lägger man barnen på rygg igen, som man alltid gjorde förr, och diagnosen plötslig spädbarnsdöd verkar ha blivit inaktuell.
Att mödrar kvävt sina barn av våda var inte särskilt ovanligt förr. Omständigheterna var ju som gjorda för det. Trånga sängar med höga kanter, kanske flera barn i moderns säng (om hon ens hade en egen), iskalla rum, hårda arbetsdagar (jag gissar att man sov tungt), etc. Ser man det ur detta perspektiv är det så att man tycker att det är underligt att inte fler barn kvävdes!
926
« skrivet: 2001-08-29, 13:16 »
Ursula, Ursilla och Ursilia med variationer, samt namnet Yrsa eller Ursa, kan härledas ur latinets Ursus, som betyder BJÖRN.
927
« skrivet: 2001-08-28, 10:25 »
It may be strange for Americans, but what we call
province is just a historical piece of land
which does not change it's borders. Gävleborg is a
county (the land of a Count - nowadays
administrated by a county governor), including two
provinces, Hälsingland and Gästrikland, and some
small pieces of Dalarna and Medelpad. Swedish
counties (equivalent to American states) have
political borders that may change with the borders
of the communes (equivalent to the American
counties). A commune are divided into parishes,
according to the historical national registration.
However, things change... According to the new
national registration, the commune is the lowest
level of registration.
928
« skrivet: 2001-08-22, 11:00 »
Ja du, Stefan Lundgren, vad ska man säga...?
Som svar på din fråga vill jag uppmana dig att ta kontakt med en namne till dig, nämligen Stefan Jernberg i Karlstad, som säkert kan hjälpa dig. Han har e-postadress stefanjernberg@hotmail.com
Lycka till!
929
« skrivet: 2001-08-18, 16:11 »
Pröva begreppet SODOMI på ovanstående resonemang...
930
« skrivet: 2001-08-15, 18:37 »
Utan att vara särskilt insatt i latinsk gramatik...
Kort talövning på belyst offentlig plats: den smala vägen till ärevördnad. Från 1643. Av förkroppsligande, från 1648. Från 1649. Av måttfullhet. Från 1650.
Kanske någon kan få ett bättre stuk på sammansättningen?
Förresten så är ni välkomna att köpa ordlistan Latin för släktforskare som kommer att finnas i Dalamontern i Borås nästa helg!
931
« skrivet: 2001-08-15, 18:04 »
För bästa förvaringen tror jag man kan bruka de halvgenomskinliga silkespapperskuvert i vilka man brukar arkivera foton. Alltså inget album alls.
932
« skrivet: 2001-08-15, 12:53 »
Bästa förvaringen av gamla fotografier tycker jag är det brandsäkra dokumentskåpet. I album kan man montera kopior (av den nya sorten som görs genom datorscanning), eller så kan man presentera sitt album som en hemsida - tillgänglig för alla släktingar via nätet under en adress som bara de känner till.
933
« skrivet: 2001-08-14, 09:10 »
En del av släktforskningen är att samla på gamla fotografier av tidigare generationer. Men hur gör man när man stöter på gamla foton hos gamla moster, eller om man vill dela med sig av sina egna gamla kort?
Tidigare har man varit hänvisad till reprofotografin. Alltså avfotografering av fotot, ofta i svart-vitt, och med mycket stora kvalitetsskillnader och dyra kostnader. De senaste tio åren har också laserkopieringen gjort att man kunnat få kopior till bättre priser, men på sämre papper och med ganska stora kvalitetsförluster.
Den senaste tekniken för avfotografering heter Bild till Bild och bilderna tillverkas med hjälp av en dator. Kopiorna blir minst lika bra som originalet, gjorda på riktigt fotopapper och med den riktiga patinan i behåll. Alla som får kopior upplever således att de erhållt det riktiga fotot, och priset är mycket skäligt!
I Mora, där jag bor, tar Berglunds Foto följande priser: 10x15 cm = 14:- st, 13x18 = 45:-, 15x21 = 49:-, 20x30 = 99:-, 25x38 = 129:-. Det gör egen inscanning knappast värd att pröva (annat än till släktforskarprogrammet och web-sidan), då en scannad kopia är lika dyr och färgen i kopian ännu så länge mycket obeständig.
934
« skrivet: 2001-08-02, 01:29 »
Många seriösa släktforskare väljer att skriva patronymikon, dvs Persson i detta fall, och sedan redovisa soldatnamnen i anmärkningsfältet. Således brukar det stå soldat Rask, följt av den period han kallades så, t.ex. soldat Rask (1814-29), korpral Orre (1829-37).
Själv skulle jag ta hänsyn till hur länge han kallades Svensman, och om han blev Svensman efter sin tjänstgörings slut. Jag vill likna detta resonemang vid det man brukar när man bedömer vad man ska titulera någon med för titel. Då är det alltid den högsta titeln som gäller, eller den som gällde sist. Man radar ju inte upp hela karriären framför ett namn, utan använder bara en titel, som t.ex. general Pinkenstråhle - även om man vet att han måste ha börjat från scratch en gång i tiden...
935
« skrivet: 2001-08-01, 02:52 »
Som gammal 68:a minns jag faktiskt att ärkefienden Nixons M står för Milhouse. Ett märkligt namn, må jag säga..
936
« skrivet: 2001-07-30, 03:49 »
Själva vitsen med mitt inlägg var ju faktiskt att visa att det inte existerar några fasta regler för namnsättning - och att det inte går att jämföra vare sig olika landsändar med varandra eller eror. Anders Johan Andersson föddes under en period då nästan alla barn fick dubbelnamn, men kollar man födelseboken bara ett par decennier innan, så var trenden en annan. Föräldrar verkar alltid ha varit trendkänsliga, dock särskilt under de två senaste seklen. Vissa år hittar man dussintals barn med ett visst namn, medan samma namn saknas nästan helt bara ett par år senare.
Som framgår av andra inlägg beträffande förnamn i detta forum, har dock namngivningen styrts av andra starka traditioner, vilka måste beaktas i första hand.
937
« skrivet: 2001-07-29, 03:10 »
Jag har sett många diskussioner om namn hamna just där denna hamnat på grund av att många har svårt att släppa dagens syn på namn och gärna vill applicera den på namnbruk förr i tiden. Jag vill därför lämna min syn på saken.
När jag för ett antal år sedan sökte efter en anfader som var född i Viby, blev jag tvungen att leta i flera socknar. Det framgick nämligen inte vilket Viby det var frågan om, bara att anfadern var född 1826 och hette Anders Johan Andersson.
Det tog inte särskilt lång tid för mig att gissa mig till vilken socken det var frågan om. Bruket med två förnamn hade varken hunnit fram till Skåne eller till Närke, men i Östergötland var det snarare regel än undantag!
Detta förhållande visar att modet att använda två namn bland bönder (bruket är ju så mycket äldre i de andra stånden) varierade allra högst och att det också skilde på sätten att bruka namnen. Säkert dominerade vanan att använda det ena namnet som tilltalsnamn, men senare tiders stavningar med bindestreck bevisar väl att man också kom att använda dubbelnamnen som tilltalsnamn.
Namnbruk är alltså något som svänger högst betydligt. Det är också beroende av lokala moden och trender. Det märker alla som studerat födelseböcker från olika platser i landet.
938
« skrivet: 2001-07-16, 18:53 »
Aldrin hette Edwin, inte Neil! Det var Armstrong som hette Neil!
939
« skrivet: 2001-07-12, 21:40 »
Hallå Leif,
Föreslår att du scannar texten om du har möjlighet, eftersom din texttolkning inte verkar vara riktigt korrekt.
940
« skrivet: 2001-07-08, 13:15 »
Ibland blir man förvånad över hur nära sanningen man hamnar med lite bondförnuft!
941
« skrivet: 2001-07-04, 00:21 »
Om man ska gå på Andreas Karlssons inlägg och reda ut vad Johannes Fellenius menade med sin titel De Philosophia Ante-Diluviana, så måste han ha syftat på de filosofier som betraktades som otidsenliga på 1600-talet. Kanske åsyftades de grekiska filosofierna? Antediluviansk ska nog enbart tolkas som otidsenlig, föråldrad eller som vi säger nuförtiden rena rama hedenhös.
Annars betyder faktiskt ante före eller innan, och diluvium störtflod, översvämning eller syndaflod.
Bo må ursäkta mig, men den förklaring han kommer med rätar inte ut något frågetecken för frågeställaren.
942
« skrivet: 2001-06-28, 23:17 »
Vågar man föreslå ett bifall från ovan? Fast jag är ytterst osäker på grund av att omständigheterna är okända.
943
« skrivet: 2001-06-28, 20:26 »
Det sista är inte någon översättning, vilket Elisabeths är. Sedan är det förstås möjligt att det finns något som kallas Antediluvianskt...
Så det så!
944
« skrivet: 2001-06-26, 10:16 »
Jag måste erkänna att jag har svårt att begripa mig på personer som dig, Kjell Mäki. Att öppet gå ut och deklarera sitt förakt för nybörjare som försöker förbättra sina kunskaper genom att fråga någon som de tror vet bättre, är inte precis något att slå sig för bröstet för. Det får dig att framstå som divig och självisk. Ungefär som de kändisar som blivit kända tack vare att de fått en publik, som de sedan bespottar dem när de vill ha autografen...
I stället borde du ju vara tacksam för att de betror dig med frågor som är viktiga för dem, och på sätt och vis bekräftar de ju att du kan bättre än dem. För det är ju trots allt endast i deras glans du kan sola dig och känna dig proffsig.
För oss andra framstår du i och med din inställning bara som en dummer!
945
« skrivet: 2001-05-29, 17:42 »
Ja, men Kiöpt I Borås 1805 inte J...
946
« skrivet: 2001-05-26, 20:03 »
Bög existerar fortfarande i dialekter. I Mora där jag bor bar man sina barn i bögar för hundra år sedan. Danskarna förvarar f.ö. fortfarande sina pengar i tasken, medan vi använde pungen förr. Och minsann använder vi inte ordet bög fortfarande, fast på svengelska och då som bag.
947
« skrivet: 2001-05-24, 13:21 »
Välkomna till Släktforskarnas Hus i Leksand under Arningestängningen! Vi har öppet hela sommaren och vi kan också förmedla övernattningar i närheten av forskarsalen som har hela Sveriges bestånd av mikrofilmade kyrkböcker. Den avgift vi tar täcker endast de kostnader huset har, eftersom vi inte får några statsbidrag. Titta in på vår hemsida för mer information!
948
« skrivet: 2001-04-30, 23:07 »
Hej larss,
Alla som utbildat sig till undersköterska eller högre har fått en ordbok för medicinsk terminologi. Det betyder att den måste gå att köpa i vilken bokhandel som helst. Fråga bokhandeln hemma, så beställer de hem vad du behöver.
949
« skrivet: 2001-04-29, 17:38 »
När det gäller namngivning inom naturvetenskapen, så gäller en speciell ordning. 'Dipsacus fullonum' i detta fall är ett artnamn på en vädd, följt av namnsättarens namn i förkortning 'Lin.' ofta följt av årtalet för beskrivningen av arten. Således är det ett faktum inom biologin, att tusentals växters vetenskapliga namn åtföljs av namnet Linn?. Växterna (och djuren, m.m.) bär alltså inte Linn?s namn, utan bara en förklaring om att det var han (i detta fall) som beskrev växten. (Denna lilla parentes är dock mycket betydelsefull för biologer, eftersom de vetenskapliga namnen på sin höjd hyllar någon äldre forskare inom gebitet. Vill man bli odödlig, kan man endast lita till att ens namn står efter det vetenskapliga - om man nu har turen att få beskriva en ny art för vetenskapen.)
950
« skrivet: 2001-04-29, 02:26 »
Söker härmed uppgifter om Jacob Malmros, f. 1887-05-22 i Enhörna, d. i Salta, Argentina 1959-11-25. Hans föräldrar ska ha varit Johan Jacob Malmros och Karin Mason (?!).
Inlägget flyttat 12 mars 2009 från Södermanland: Efterlysningar: Malmros från Enhörna.
Camilla Eriksson, moderator
951
« skrivet: 2001-04-25, 20:50 »
Om efternamnet är ett patronymikon/metronymikon, alltså fadersnamn (då fadern bär det förnamn som står i barnens efternamn), bör man normera och skriva Eriksson, resp. Eriksdotter, beroende på att fadern faktiskt inte hette Er, utan Erik. Detta gäller naturligtvis inte för efternamn som förvandlats till släktnamn, fr.a. i slutet på 1800-talet och i början av förra seklet. I dessa fall ska man stava ordagrant som släkten skriver sig.
Jag tror att denna fråga redan har diskuterats ett antal gånger i detta forum.
952
« skrivet: 2001-04-20, 19:55 »
Dick Harrissons augustprisbelönade bok om pesten Stora döden innehåller mycket fakta om pestens härjningar, både under medeltiden och senare. Där förs om jag inte missminner mig synpunkter fram om varför pesten gick fram så ojämt.
953
« skrivet: 2001-04-20, 19:50 »
Hej Eva-Lise,
I diskussionen Anbytarforum: Yrken: Skeppsgossar finns det sedan tidigare en del inlägg om skeppsgossarna och deras villkor.
954
« skrivet: 2001-04-16, 14:08 »
Är det någon som har rett ut hur släkten Svanhals ser ut? Jag söker uppgifter om Anna Magdalena Svanhals, g. 1:a 1724-01-03 i Stockholm med fänriken vid Dalregementet Anders Pihlström (1677-1729), 2:a 1739 med hovpredikanten Nils Monthelius (1697-1762).
955
« skrivet: 2001-03-30, 22:25 »
Incipio = [på]börja, gripa sig an med, företaga [sig], börjas, öppnas, m.m.
956
« skrivet: 2001-03-29, 15:22 »
Latinordlistan uppdateras varje gång den går till tryck, förutsatt att nya ord blivit inskickade. De senaste två upplagorna - den senaste trycktes förra veckan - har dock inte fått några nya ord beroende på att inga sådana kommit in. Vi har valt att begränsa varje upplaga till 100 ex, just för att kunna komplettera ofta. Dessutom är det en ekonomisk fråga. Vi har helt enkelt inte råd att trycka större upplagor och därmed ligga ute med mycket pengar.
Jag uppmanar därför alla som läser detta, att skicka in ord som inte återfinns i listan. För oss är det sedan en enkel sak att lägga in dem i Latin för släktforskare, så att ordlistan blir bättre och till större nytta för alla som behöver den.
957
« skrivet: 2001-03-29, 08:38 »
ALLA de här orden finns naturligtvis i häftet Latin för släktforskare, som kan beställas av Ovansiljans Släktforskare, och kostar 60:-!
958
« skrivet: 2001-03-26, 21:44 »
Hej,
Kan någon hjälpa mig med kompletteringar till nedanstående listade antavla. Jag hjälper en dansk släktforskare med hans
småländska anor, men tycker att det är onödigt att uppfinna hjulet två gånger, om det nu finns forskare som gett sig ikast med
dessa personer tidigare. Antavlan bör betraktas som rent arbetsmaterial då ett par anor saknar hållbara belägg.
MVH
Jojje Lintrup
1 Helena Andersdotter, född 20 april 1810
i V.Torsås sn?, Kronobergs län.
[Karlshamn AI:9 (1831-36) Kv.Asien s.325]
Nr.174, Inh(yses) Pig. Helena Andersdr. 10 20/4, Thorsås, fr.
Nr.153 (år) 31, Örmo Bruk 35, f.g.h. 2dra. res. 11/4 32 icke abs,
skrifven på Strömma 32, f.o.fb. 3ne. res. d. 13/11 34 ej abs.
o.D. Charl. Amanda 30 5/10, Chmn, Asm 149, 33;
o.S. [Jon] Wilhelm 32 7/1 ibm. do., do.
[Karlshamn BI:2, utflyttade 1835] 4/11 Inh. Pig. Helena Andersdr.
No.174, Öremo Bruk sak.abs. för lägersm. 3 rs com eg.l.
I klartext betyder dessa anteckningar att Helena bestraffats för
att ha haft utomäktenskapligt umgänge som resulterat i att hon
fått oäkta barn. Det straff hon dömts till vid minst tre
tillfällen, verkar ha bestått i (tvångs)arbete vid Strömma
bomullsspinneri och fabrik i Asarums socken.
Den 4 nov 1835 flyttar hon till Örmo Bruk i Södra Sandsjö sn, där
hon troligtvis tar anställning som arbetskvinna. 1841 ansluter
sonen Vilhelm sig till henne efter att ha vistats hos sin morfar i
Asarum i omkring åtta år.
Örmo Bruk i S. Sandsjö sn, Kronobergs län.
Strömma fabrik och bomullsspinneri i Asarum sn, Blekinge län.
Utomäktenskaplig förbindelse 1830 med
Bengt.
Utomäktenskaplig förbindelse 1831 med
Vilhelm.
Barn med Bengt :
Charlotta Amanda Bengtsdotter, född 5 oktober 1830
i Kv.Asien nr.153, Karlshamn, Blekinge.
Karlshamn AI:9, Asarum AI:11, AI:12,
Barn med Vilhelm :
Vilhelm Vilhelmsson Lundgren, född 8 januari 1832
i Kv.Asien nr.153, Karlshamn, Blekinge. Bosatt i Hoby,
Bräkne-Hoby sn, Blekinge.
[Karlshamn CI:5, födda 1832] (Januarii) Wilhelm, Oäkta, 8,15, Son
af pigan Helena Andersdr. 24 år. Bars af Fru Martha Ellesson, M.
dol, Arbetskarlen Sven P: Persson, jungfru Johanna Persson,
Arbetsk. A. Wallberg. Past. Nelander.
Då modern tvingas till 2:a och 3:e resan arbetskommendering i ett
bomullsspinneri som straff för lägersmål, skickas barnen hem
till sina morföräldrar i Gungvala i Asarums socken, Kronobergs
län. Där stannar Vilhelm fram till år 1841, då han nio år gammal
reser till sin mor som då är bosatt i Örmo Bruk i Södra Sandsjö.
Karlshamn CI:5, AI:9, Asarum AI:11, AI:12,
Gift 23 juni 1860 i Bräkne-Hoby sn, Blekinge med
Botilla Månsdotter, född 25 maj 1835 i Trensum,
Hällaryd sn, Blekinge. Bosatt i Hoby, Bräkne-Hoby sn, Blekinge.
*** Generation I ***
f
2 Anders Jönsson Åhl, född 23 mars 1780 i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län. Soldat, torpare i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
[Agunnaryd C:4, födda 1780] Mars, 23,27, Anders Jönsson på
Stockhults Soldattorp; Modren Kierstin, vittnen: Olof Persson i
Stockhult, Soldaten Bengt Stör på Stussentorp (?), drengen Jacob
Persson i Stockhult, Hustru Elin Karlsdotter i Stockhult, Hust.
Kjerstin Andersdotter dersammanstädes, Pigan Johanna Jönsdotter i
Presteg(årde)n.
Familjen försvinner från soldattorpet redan efter 1:a delen av
husförhörslängden som är uppdelad i tre delar.
[Almundsryd C:2, vigda 1802] Februari 7, Anders Åhl vigd med Pig.
Kjerstin Nilsdr. i Olofsbohl.
Det är ännu inte helt belagt att det är den samme Anders Jönsson
som föds i Agunnaryd 23/3 1780, som den dräng som senare dyker upp
i Järnmåla i Almundsryd sn 1799 (från Hovmantorp - dock ej funnen
i dess hfl). År 1800 flyttar han till Hjortalid i samma socken,
och nästföljande år tar han värvning som indelt soldat och flyttar
in i Olofsbols soldattorp, också denna i Almundsryd sn, där han
får soldatnamnet Åhl. År 1802 gifter han sig med pigan Kerstin
Nilsdotter i granngården, som kommit dit från en annan socken året
innan. Samma år föds äldste sonen Jöns. De följande två barnen är
sannolikt födda i Västra Torsås, där Anders förmodligen tjänat som
soldat. Denna tjänst avslutas dock när han dyker upp i Marieberg
nr. 137 i Asarum sn. Dottern Johanna hinner födas i Marieberg,
innan familjen slår sig ned i Gungvala nr.149 i samma socken, där
de får återstoden av sina barn. Makarna är fortfarande skrivna på
samma plats 1841, när samtliga barn flugit ur boet. De har då det
elvaåriga barnbarnet Charlotta boende hos sig.
Asarum AI:6, AI:7, AI:8, AI:11, AI:12, Almundsryd C:2, AI:6,
Agunnaryd A:1, C:4, Hovmantorp hfl,
Gift 7 februari 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Jöns Andersson, född 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län.
t. Mörrum 1817.
[Almundsryd C:2, födda 1802] (Augusti) Jöns Andersson i Olofsbols
Soldattorp, nat. d. 28, bapt. domi d. 29; Far: Sold. Anders Åhl,
H. Kjerstin Nilsdr. 23 år gl. Test: Måns Olofsson i Rumshults
Norreg. Håkan Håkansson ibm. Sörg. Hu. Ingeborg Mathisdr. i
Älmhults Påstg, Pig. Gunnild Bengtsdr. i Olofsbohl.
Johannes Andersson, född 30 juli 1807
i V.Torsås sn, Kronobergs län. t. 621 1820 cirka.
Helena Andersdotter, född 20 april 1810, se ana 1.
Johanna Andersdotter, född 1813 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
Sone Andersson, född 25 februari 1817 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. till nr.216 1831.
Marta Andersdotter, född 1819 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. t. 894 1833.
Mathis Andersson, född 26 augusti 1822 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län, död 18 december 1827 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. drunknad i späd ålder.
Ingrid Andersdotter, född 6 december 1824 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. t. 860 1841.
m
3 Kerstin Nilsdotter, född 26 april 1779 i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län. Bosatt i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
[Urshult C:3, födda 1779] Kistin Nilsdotter i W. Elmehultstorp
född d. 4 och döpt d. 11 Apr. Par: Nils Jonasson och H. Ingrid
Sunesdotter. Test: Olof ----sson i W. Elmehult, H. Ingrid Andersd.
W. Elmehultstorp, ---- -----sson, Ibm. H. Maria Johansd. i
Hätteboda.
Urshult C:2, C:3, AI:3,
Gift 7 februari 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län med
föregående ana
*** Generation II ***
ff
4 Jöns Sunesson Jagare, född 1750. Soldat i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län.
Gift 1772 cirka med nästa ana
Barn:
Nils Jönsson, född 20 september 1773.
Sune Jönsson, född 30 oktober 1775.
Anders Jönsson Åhl, född 23 mars 1780, se ana 2.
Lena Jönsdotter, född 21 februari 1784.
fm
5 Kerstin Nilsdotter, född 1745. Bosatt i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län.
Gift 1772 cirka med föregående ana
mf
6 Nils Jonasson, född 24 maj 1724 i Urshult sn, Kronobergs län.
Inhyses torpare i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
[Urshult C:2, födda 1724] d. 24 Maji föddes Jonas Jonssons och H.
Kirstin Nillsdotters i Hu----- son, han nämdes i döpelsen d. 31
Ejusd. Nills. Faddrar: Måns i Karatorp, Sune i Möllekulla, H:
Martha i El----, Enk. Ingrid i ------- (mörka partier oläsliga)
Urshult C:2,
Gift 29 mars 1778 i Urshult sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Kerstin Nilsdotter, född 26 april 1779, se ana 3.
mm
7 Ingrid Sunesdotter, född (döpt 12 juli 1741)
i Almundsryd sn, Kronobergs län, död 19 augusti 1819 i V. Elmhult,
Urshult sn, Kronobergs län. Bosatt i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med
Mattis NN.
Urshult AI:3
Gift 29 mars 1778 i Urshult sn, Kronobergs län med föregående ana
Barn i första giftet:
Ingeborg Mattisdotter. Bosatt i W. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
Botil Mattisdotter. Bosatt i W. Elmhultstorp, Stugan.
*** Generation III ***
mff
12 Jonas Jonsson. Bosatt i Karlstorp?, Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med nästa ana
Barn:
Nils Jonasson, född 24 maj 1724, se ana 6.
Per Jonsson, född 15 april 1727 i Karlstorp?,
Urshult sn, Kronobergs län.
[Urshult C:2, födda 1727] Pehr Jonsson i Karlstorp (?) född d. 15
döpt d. 23 Aprilis, föräldrar Jonas Jonsson H. Kirsti Nillsdotter.
Faddrar: Pehr Ekeberg, Soldat Nills Anfelt, H. Sissa i Aramo, P.
Kirstin i Forsatorp.
Urshult C:2,
mfm
13 Kerstin Nilsdotter. Bosatt i Karlstorp?,
Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med föregående ana
mmf
14 Sune Börjesson.
Gift 1 maj 1736 i Almundsryd sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Ingrid Sunesdotter, döpt 12 juli 1741, se ana 7.
mmm
15 Ingegerd Månsdotter.
Gift 1 maj 1736 i Almundsryd sn, Kronobergs län med föregående ana
959
« skrivet: 2001-03-26, 00:06 »
OK! J
(Sudda inte bort Elisabeths löfte, Håkan!)
960
« skrivet: 2001-03-25, 19:43 »
Efter en mycket lyckad förtroendemannakonferens i Leksand, vilket jag tackar riksförbundets styrelse och kansli för, är vi nu tillbaks till vardagens slit med de vanliga frågorna...
Tyvärr verkade kanslipersonalen ha glömt spenderbyxorna hemma, för någon tårta såg jag inte till på hela tiden. Snålt tycker jag, det är inte varje dag någon blir den miljonte besökaren... L
961
« skrivet: 2001-03-23, 08:34 »
Det står definitivt starens framför Lars Åkermans, och krumeluren som får Marteleur/Marteflur att se ut som Marteseur måste vara krumeluren ovanför ö i död. Bindestrecken efter TrägårdzMä och Mar är som brukligt dubbelt.
Anders Berg har gjort en korrekt tolkning, tycker jag. För att bli säker på vad änkan hette måste nog hennes efternamn kollas i andra källor.
962
« skrivet: 2001-03-23, 01:10 »
Det är mycket som är mysko här i världen. Nu dök plötsligt Nr.100000-diskussionen upp från ingenstans. Jag lämnade meddelandet om miljonen i den först, men när den inte dök upp ibland de andra, öppnade jag denna. Därav två meddelanden.
947544 och Göran, testa med att göra som Lena rekommenderar här ovan, tryck in Ctrl-tangenten samtidigt som ni klickar på refresh-knappen. Det borde göra effekt på era IE-räknare.
963
« skrivet: 2001-03-22, 19:17 »
Håkan har suddat bort 100000-diskussionen, men den går att hitta om du söker på 100000.
964
« skrivet: 2001-03-22, 15:59 »
MILJONÄR! Den 22/3 kl: 15.44 räknade passerades EN MILJON (1000000) på Anbytarforums räkneverk. Den här gången var jag med, även om det gick lite snabbt på slutet.
Ta med en stor tårta till Leksand på lördag, Håkan!
Hälsningar
Jojje
965
« skrivet: 2001-03-13, 23:55 »
Ulla,
Om du lägger muspekaren på Peters namn i inlägget härovan, syns epostadressen i remsan längst ner på skärmkanten. Din epost, t.ex. är 'keeson@telia.com'. Om du sedan klickar på namnet, får du upp ett tomt epost-formulär med ifylld adress till Peter.
Sen är det förstås som så att vitsen med detta forum är att efterlysa på själva forumet...
966
« skrivet: 2001-03-12, 12:45 »
Anders Jönsson Åhl, född 23 mars 1780 i Stockhult, Agunnaryd, kanske kan kännas igen? (Se ovanstående inlägg)
967
« skrivet: 2001-03-11, 19:25 »
Plebejerna var den romerska underklassen, fria invånare med full medborgarrätt från år 300 f.Kr. Till skillnad mot de adliga släkterna å den ena sidan och slavarna å den andra. Ordet har sedan kommit att få betydelsen simpel, obildad.
968
« skrivet: 2001-03-11, 11:12 »
Hej,
Kan någon hjälpa mig med kompletteringar till nedanstående listade antavla. Jag hjälper en dansk släktforskare med hans småländska anor, men tycker att det är onödigt att uppfinna hjulet två gånger, om det nu finns forskare som gett sig ikast med dessa personer tidigare. Antavlan bör betraktas som rent arbetsmaterial då ett par anor saknar hållbara belägg.
MVH
Jojje Lintrup
1 Helena Andersdotter, född 20 april 1810
i V.Torsås sn?, Kronobergs län.
[Karlshamn AI:9 (1831-36) Kv.Asien s.325]
Nr.174, Inh(yses) Pig. Helena Andersdr. 10 20/4, Thorsås, fr.
Nr.153 (år) 31, Örmo Bruk 35, f.g.h. 2dra. res. 11/4 32 icke abs,
skrifven på Strömma 32, f.o.fb. 3ne. res. d. 13/11 34 ej abs.
o.D. Charl. Amanda 30 5/10, Chmn, Asm 149, 33;
o.S. [Jon] Wilhelm 32 7/1 ibm. do., do.
[Karlshamn BI:2, utflyttade 1835] 4/11 Inh. Pig. Helena Andersdr.
No.174, Öremo Bruk sak.abs. för lägersm. 3 rs com eg.l.
I klartext betyder dessa anteckningar att Helena bestraffats för
att ha haft utomäktenskapligt umgänge som resulterat i att hon
fått oäkta barn. Det straff hon dömts till vid minst tre
tillfällen, verkar ha bestått i (tvångs)arbete vid Strömma
bomullsspinneri och fabrik i Asarums socken.
Den 4 nov 1835 flyttar hon till Örmo Bruk i Södra Sandsjö sn, där
hon troligtvis tar anställning som arbetskvinna. 1841 ansluter
sonen Vilhelm sig till henne efter att ha vistats hos sin morfar i
Asarum i omkring åtta år.
Örmo Bruk i S. Sandsjö sn, Kronobergs län.
Strömma fabrik och bomullsspinneri i Asarum sn, Blekinge län.
Utomäktenskaplig förbindelse 1830 med
Bengt.
Utomäktenskaplig förbindelse 1831 med
Vilhelm.
Barn med Bengt :
Charlotta Amanda Bengtsdotter, född 5 oktober 1830
i Kv.Asien nr.153, Karlshamn, Blekinge.
Karlshamn AI:9, Asarum AI:11, AI:12,
Barn med Vilhelm :
Vilhelm Vilhelmsson Lundgren, född 8 januari 1832
i Kv.Asien nr.153, Karlshamn, Blekinge. Bosatt i Hoby,
Bräkne-Hoby sn, Blekinge.
[Karlshamn CI:5, födda 1832] (Januarii) Wilhelm, Oäkta, 8,15, Son
af pigan Helena Andersdr. 24 år. Bars af Fru Martha Ellesson, M.
dol, Arbetskarlen Sven P: Persson, jungfru Johanna Persson,
Arbetsk. A. Wallberg. Past. Nelander.
Då modern tvingas till 2:a och 3:e resan arbetskommendering i ett
bomullsspinneri som straff för lägersmål, skickas barnen hem
till sina morföräldrar i Gungvala i Asarums socken, Kronobergs
län. Där stannar Vilhelm fram till år 1841, då han nio år gammal
reser till sin mor som då är bosatt i Örmo Bruk i Södra Sandsjö.
Karlshamn CI:5, AI:9, Asarum AI:11, AI:12,
Gift 23 juni 1860 i Bräkne-Hoby sn, Blekinge med
Botilla Månsdotter, född 25 maj 1835 i Trensum,
Hällaryd sn, Blekinge. Bosatt i Hoby, Bräkne-Hoby sn, Blekinge.
*** Generation I ***
f
2 Anders Jönsson Åhl, född 23 mars 1780 i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län. Soldat, torpare i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
[Agunnaryd C:4, födda 1780] Mars, 23,27, Anders Jönsson på
Stockhults Soldattorp; Modren Kierstin, vittnen: Olof Persson i
Stockhult, Soldaten Bengt Stör på Stussentorp (?), drengen Jacob
Persson i Stockhult, Hustru Elin Karlsdotter i Stockhult, Hust.
Kjerstin Andersdotter dersammanstädes, Pigan Johanna Jönsdotter i
Presteg(årde)n.
Familjen försvinner från soldattorpet redan efter 1:a delen av
husförhörslängden som är uppdelad i tre delar.
[Almundsryd C:2, vigda 1802] Februari 7, Anders Åhl vigd med Pig.
Kjerstin Nilsdr. i Olofsbohl.
Det är ännu inte helt belagt att det är den samme Anders Jönsson
som föds i Agunnaryd 23/3 1780, som den dräng som senare dyker upp
i Järnmåla i Almundsryd sn 1799 (från Hovmantorp - dock ej funnen
i dess hfl). År 1800 flyttar han till Hjortalid i samma socken,
och nästföljande år tar han värvning som indelt soldat och flyttar
in i Olofsbols soldattorp, också denna i Almundsryd sn, där han
får soldatnamnet Åhl. År 1802 gifter han sig med pigan Kerstin
Nilsdotter i granngården, som kommit dit från en annan socken året
innan. Samma år föds äldste sonen Jöns. De följande två barnen är
sannolikt födda i Västra Torsås, där Anders förmodligen tjänat som
soldat. Denna tjänst avslutas dock när han dyker upp i Marieberg
nr. 137 i Asarum sn. Dottern Johanna hinner födas i Marieberg,
innan familjen slår sig ned i Gungvala nr.149 i samma socken, där
de får återstoden av sina barn. Makarna är fortfarande skrivna på
samma plats 1841, när samtliga barn flugit ur boet. De har då det
elvaåriga barnbarnet Charlotta boende hos sig.
Asarum AI:6, AI:7, AI:8, AI:11, AI:12, Almundsryd C:2, AI:6,
Agunnaryd A:1, C:4, Hovmantorp hfl,
Gift 7 februari 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Jöns Andersson, född 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län.
t. Mörrum 1817.
[Almundsryd C:2, födda 1802] (Augusti) Jöns Andersson i Olofsbols
Soldattorp, nat. d. 28, bapt. domi d. 29; Far: Sold. Anders Åhl,
H. Kjerstin Nilsdr. 23 år gl. Test: Måns Olofsson i Rumshults
Norreg. Håkan Håkansson ibm. Sörg. Hu. Ingeborg Mathisdr. i
Älmhults Påstg, Pig. Gunnild Bengtsdr. i Olofsbohl.
Johannes Andersson, född 30 juli 1807
i V.Torsås sn, Kronobergs län. t. 621 1820 cirka.
Helena Andersdotter, född 20 april 1810, se ana 1.
Johanna Andersdotter, född 1813 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
Sone Andersson, född 25 februari 1817 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. till nr.216 1831.
Marta Andersdotter, född 1819 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. t. 894 1833.
Mathis Andersson, född 26 augusti 1822 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län, död 18 december 1827 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. drunknad i späd ålder.
Ingrid Andersdotter, född 6 december 1824 i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län. t. 860 1841.
m
3 Kerstin Nilsdotter, född 26 april 1779 i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län. Bosatt i Gungvala nr.149,
Asarum sn, Blekinge län.
[Urshult C:3, födda 1779] Kistin Nilsdotter i W. Elmehultstorp
född d. 4 och döpt d. 11 Apr. Par: Nils Jonasson och H. Ingrid
Sunesdotter. Test: Olof ----sson i W. Elmehult, H. Ingrid Andersd.
W. Elmehultstorp, ---- -----sson, Ibm. H. Maria Johansd. i
Hätteboda.
Urshult C:2, C:3, AI:3,
Gift 7 februari 1802 i Almundsryd sn, Kronobergs län med
föregående ana
*** Generation II ***
ff
4 Jöns Sunesson Jagare, född 1750. Soldat i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län.
Gift 1772 cirka med nästa ana
Barn:
Nils Jönsson, född 20 september 1773.
Sune Jönsson, född 30 oktober 1775.
Anders Jönsson Åhl, född 23 mars 1780, se ana 2.
Lena Jönsdotter, född 21 februari 1784.
fm
5 Kerstin Nilsdotter, född 1745. Bosatt i Stockhult,
Agunnaryd sn, Kronobergs län.
Gift 1772 cirka med föregående ana
mf
6 Nils Jonasson, född 24 maj 1724 i Urshult sn, Kronobergs län.
Inhyses torpare i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
[Urshult C:2, födda 1724] d. 24 Maji föddes Jonas Jonssons och H.
Kirstin Nillsdotters i Hu----- son, han nämdes i döpelsen d. 31
Ejusd. Nills. Faddrar: Måns i Karatorp, Sune i Möllekulla, H:
Martha i El----, Enk. Ingrid i ------- (mörka partier oläsliga)
Urshult C:2,
Gift 29 mars 1778 i Urshult sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Kerstin Nilsdotter, född 26 april 1779, se ana 3.
mm
7 Ingrid Sunesdotter, född (döpt 12 juli 1741)
i Almundsryd sn, Kronobergs län, död 19 augusti 1819 i V. Elmhult,
Urshult sn, Kronobergs län. Bosatt i V. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med
Mattis NN.
Urshult AI:3
Gift 29 mars 1778 i Urshult sn, Kronobergs län med föregående ana
Barn i första giftet:
Ingeborg Mattisdotter. Bosatt i W. Elmhultstorp, Stugan,
Urshult sn, Kronobergs län.
Botil Mattisdotter. Bosatt i W. Elmhultstorp, Stugan.
*** Generation III ***
mff
12 Jonas Jonsson. Bosatt i Karlstorp?, Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med nästa ana
Barn:
Nils Jonasson, född 24 maj 1724, se ana 6.
Per Jonsson, född 15 april 1727 i Karlstorp?,
Urshult sn, Kronobergs län.
[Urshult C:2, födda 1727] Pehr Jonsson i Karlstorp (?) född d. 15
döpt d. 23 Aprilis, föräldrar Jonas Jonsson H. Kirsti Nillsdotter.
Faddrar: Pehr Ekeberg, Soldat Nills Anfelt, H. Sissa i Aramo, P.
Kirstin i Forsatorp.
Urshult C:2,
mfm
13 Kerstin Nilsdotter. Bosatt i Karlstorp?,
Urshult sn, Kronobergs län.
Gift med föregående ana
mmf
14 Sune Börjesson.
Gift 1 maj 1736 i Almundsryd sn, Kronobergs län med nästa ana
Barn:
Ingrid Sunesdotter, döpt 12 juli 1741, se ana 7.
mmm
15 Ingegerd Månsdotter.
Gift 1 maj 1736 i Almundsryd sn, Kronobergs län med föregående ana
969
« skrivet: 2001-03-11, 00:37 »
Bo,
Sextius är ett latinskt namn (av plebejsläkt). Den sjätte kan bara bli sextus, utan 'i', och så har du vänt på betydelsen av Fortuna Florentina som i stället bör översättas med Blomsterlycka eller den blommande lyckan.
971
« skrivet: 2001-03-05, 19:01 »
Det finns ett 50-tal telefonabonnenter i Argentina som heter Sundblad i efternamn. Dessutom finns en golf- & countryclub med det namnet.
Tyvärr vet jag inget mer om Oscar Sundblad d.ä:s familj eller efterlevande.
Orten Sundblad ligger i Buenos Aires-provinsen, helt nära gränsen mot provinsen La Pampa - en gång i världen omdöpt till Evita Per?n i bästa stalinistiska stil (även provinshuvudstaden i Buenos Aires, La Plata, förärades samma namn)...
På min hemsida (se inlägg ovan) återfinns också en sammanfattning av Evita Per?ns liv och gärning, för den som är intresserad... (argentinska kändisar).
972
« skrivet: 2001-03-05, 17:13 »
Oscar Carl Gustaf Sundblad äro namn, på vilkas ursprung man knappast behöver misstaga sig. De buros av en svensk, som omkring 1820 hamnade i Buenos Aires. Sundblad måste haft något med sjön att göra, ty 1816 figurerade han i Rio de Janeiro på avlöningslistan för svenska briggen Fianza under benämningen assistent ombord. Vad han sysslade med i Buenos Aires har varit svårt att konstatera, men vissa ledtrådar peka hän på skeppsfounerarebranchen. År 1836 påträffas hans namn i de domstolsprotokoll som röra kontroversen Tarras-Rosas. Han blev nämligen av rätten utsedd att verkställa översättning av några till målet hörande svenska handlingar. Att döma av flera uttalanden av landsmän därnere tycks man icke hava haft någon särdeles högstående uppfattning om honom. Så skriver bl.a. vår gamle bekante Bladh i ett brev hemifrån Stockholm till en vän i Buenos Aires: Hälsa Sundblad, den slarven och Damström, den fähunden. De äro båda karaktärslösa och Du bör akta dig för dem. Nå, omdömena må stå för sagesmannens egen räkning. I alla fall kan det i en bättre värld vara till tröst för Sundblad, att han blivit placerad i en åtminstone något förnämligare kategori än sin samtidigt omnämnde landsman.
Sundblad var ännu 1859 i livet, ty då återfinnes han bland de svenskar, som på konsulatet i Buenos Aires avlade tro och huldhetsed till konung Carl XV. Flera avkomlingar till honom finnas alltjämt i den argentinska societeten under namn av Sundblad Rosetti, Castro Sundblad, etc.
[Axel Paulin: Svenska öden i Sydamerika, Stockholm 1951, s.290]
973
« skrivet: 2001-03-05, 15:47 »
På min hemsida Allt om Argentina finns förutom ingående beskrivningar av Argentina och argentinarna också en del information om de många spår svenskarna lämnat efter sig där. Bland annat konstateras att Sundblad inte bara lämnat efter sig en grav, utan också en hel ort (Sundblad, Buenos Aires), och att han inte var ensam svensk om det.
Välkommen med ett litet besök!
974
« skrivet: 2001-03-05, 15:37 »
Recoleta-kyrkogården, Leif, om man ska vara petig...
Jag ska fixa fram den där Sundblad åt dig så fort jag kommer hem från jobbet.
975
« skrivet: 2001-03-01, 15:18 »
...som påstådd ironi, t.ex...
976
« skrivet: 2001-03-01, 08:15 »
Det verkar finnas andra länkar som inte funkar här, t.ex. den mellan Sven Persson som initierade denna diskussion och den Lasse Karlsson som gjorde avbön för Sven Perssons insinuationer...
Om du nu ska ljuga om din identitet, så kan du ju försöka komma ihåg vad du skrev att du hette! Jag tycker f.ö. att det är uselt och fegt att uppträda under falskt namn, vilket motiv man än säger sig ha!
977
« skrivet: 2001-02-21, 14:34 »
Inga regler utan undantag! Min svärmors mor, Mina, föddes i Vattnäs, Mora, där hennes morföräldrar hörde hemma. Troligtvis av den enkla anledningen att hennes mamma kände sig tryggare och mer omhändertagen av SIN mor, än om hon fött hemma i Orsa kyrkby där hon egentligen bodde med sin make. I alla fall så står Minas födelse med i båda födelseböckerna!
Jag har också stött på åtskilliga exempel på barn som inte fått något löpnummer i födelseboken, helt enkelt för att deras föräldrar varit skrivna på annan ort. I vissa fall har föräldrarna varit bosatta på barnets födelseort i flera år, men inte varit skrivna där, och då har de inte ens förts in i husförhörslängden. Enda beviset för att de varit där, är att barnen fötts på platsen. Löpnumret har varit till för att hålla reda på hur många barn som fött i socknen under året. De som inte fått något har alltså inte räknats in bland dem.
978
« skrivet: 2001-02-20, 23:20 »
Jag vet inte vem som gör mest fel, tokskallarna som inte kan bete sig på ett hyfsat sätt och som ställer till oreda i forumet, eller de vänner av ordning som vill sätta upp diverse olika förbud och åtgärder mot dessa busar. Jag lutar åt att de senare, väl representerade här ovan, faktiskt är ett större problem, än tokskallarna som ändå ingen egentligen bryr sig om.
Anbytarforum är en spegel av samhället där utanför. Där finns allehanda icke kontrollerbara element som ställer till oreda. Detta kan yttra sig på olika sätt, beroende på vilken samhällssyn man har, eller hur rent man vill ha omkring sig. I Sverige har vi en förhållandevis stor tolerans och accepterar avvikare av diverse slag. Andra samhällen, företrädesvis totalitära sådana, håller rent och snyggt omkring sig och ser till att antigen spärra in de som stör, eller helt enkelt spärrar ut dem. Ibland betalar man skottpengar för att bli av med dem.
Att ropa på fler poliser gör inget samhälle bättre, det kan vi konstatera om vi granskar stater där det finns många poliser och hårda straff. Att kräva obligatorisk registrering och (som en följd därav) uteslutning av uppstudsiga och jobbiga personer, löser inte Anbytarforums problem. Vi får faktiskt vänja oss vid att alla inte kan bete sig på ett hyfsat sätt, vi får dessutom vänja oss vid att andra vill använda forumet som ett klotterplank. Den vinst vi gör i andra änden är trots allt att forumet blir lättillgängligt för alla och inte en klubb för inbördes beundran. Det är det enda vettiga sättet att resonera.
Skulle vi börja införa någon slags nolltolerans är vi snart illa ute. Det räcker med att redaktören sätter stopp för helt urspårade diskussioner och raderar inlägg som innehåller personangrepp och grova förolämpningar - alltså att det finns en kvarterspolis som kammar till det värsta buset.
För min egen del ser jag det som en styrka att ha ett forum där alla är välkomna att yttra sig utan att införa några större restriktioner. Helst skulle jag också se ett återinförande av de öppna och fria diskussioner som rörde förbundet och dess organisation.
979
« skrivet: 2001-02-20, 09:39 »
Kan vi inte ta det där med socken och såcken också...?! Själv säger jag såcken... Och så uttalar jag mitt smeknamn Jåjje, inte Jooojje, som en del har fått för sig...
Fast egentligen tror jag bara det är en ren smaksak. Vad tråkigt om alla sa likadant!
Och när vi ändå är inne på det speciella ämnet, kan vi väl skänka en liten tacksam tanke åt hooonom som gav det ordet en personlig tuch, och som igår knackade på hos Sankte Per! Tack, Rolle, för den lilla skillnaden!
980
« skrivet: 2001-02-19, 22:38 »
SVARKATALOGEN:
Fågeltofta 211
Arkivet eldhärjat 1744, böcker före 1709
förstörda.
Härad: Albo
Pastorat: -1961 Lövestad, 1962- Ravlunda
Så gick det med det...
Kanske någon vet om det finns andra vägar att gå? Mantalsböckerna ska ju vara bra i Skåne...
(Ja, jag ska ju ändå kika i Fågeltofta kyrkböcker. Det kan ju dö någon Baltsar där efter 1709.)
981
« skrivet: 2001-02-19, 22:04 »
En liten rättelse, så här på en gång...
Fulltofta socken verkar ha blivit förväxlat med FÅGELTOFTA socken - rätt lätt med ett skånskt uttal ;-))) Bontofta by ligger alltså i Fågeltofta socken i just Albo härad. Fulltofta socken å andra sidan ligger vid Ö. Ringsjön strax utanför Hörby, dryga tre mil från Fågeltofta.
982
« skrivet: 2001-02-19, 21:36 »
Tackar, tackar, Hanna!
Även gamla beten ger ett och annat napp! Den här frågan var nästan 1? år gammal. Jag ska genast ge mig in och söka Måns i kyrkböckerna!
983
« skrivet: 2001-02-19, 18:02 »
Hej Erik,
Nils Erik Backman föddes i Bompland Norte, i den finska kolonin. Inte långt därifrån ligger Bompland Sur, där svenskarna höll till. Båda kolonierna fraterniserade flitigt, och blandades med varandra. Det var just folk från Bompland som bröt ny mark i det som senare skulle bli svenskstaden Ober?, och dit hörde Hilmer Källsten, farfar till min kontaktman och vän, som just har svarat på mitt mail jag skickade igår.
Han tvivlar på att Nils Erik fortfarande är vid liv, men lovade mig att kolla om det finns några ättlingar till honom eller någon annan Backman i livet. Jag återkommer igen när jag fått veta mer.
MVH
Jojje
984
« skrivet: 2001-02-16, 17:49 »
Svenska Ortnamn 1999 är ett trevligt litet program, där man kan hitta diverse vulgära ortnamn. Här är ett litet urval:
'Kuballe' i Tjörn, 'Harrikutta' i Jukkasjärvi, 'Djurmus' i Mora, 'Snålkuk' i Jokkmokk, 'Ballebron' i Velinga, 'Kutteboda' i Åseda, 'Pittjärnen' i Bräcke och sist men inte minst 'Kuttan' i Älvros, Härjedalen.
Man kan ju undra under vilka omständigheter som Snålkuk blev uppkallat - och efter vem...?!
Pojken i träden kom dit genom att någon körde i en stör genom jackärmarna och hängde upp honom som en annan Jesus. Storyn hade var verklighetssförankrad genom att en sådan händelse faktiskt hade inträffat i verkligheten. Rätt ska vara rätt!
985
« skrivet: 2001-02-16, 15:47 »
Ewa, vi å andra sidan skrattar glatt åt de många ortsnamnet som slutar på 'balle' i Danmark.
986
« skrivet: 2001-02-16, 15:41 »
'Penisar' heter ett litet näs utanför Vinäs i Mora. Kartograferna har naturligtvis skyndat sig att ändra det till Per-Nilshar, men vad bryr sig folket om det?
Och när vi ändå är inne på temat, så hittade jag ett riktigt saftigt namn på en karta över Hornborgarsjön, nämligen 'P.I.T.T.'. Något förvånad frågade jag en av guiderna där hur det namnet kommit till och han kunde berätta följande: När regissören Arne Sucksdorff en gång i tiden spelade in filmen Pojken i trädet, med bl.a. Tomas Bolme i huvudrollen som pojken, så höll de till kring Hornborgarsjöns vassdjungler. Filmen handlar om en pojke som flyr undan elaka människor och hittar sin plats uppe i ett stort träd där han sitter långa tider. Trädet finns fortfarande kvar i närheten av sjön, och är markerad på kartan som P.I.T.T., alltså Pojken i trädet-trädet.
Språkligt intresserade har väl redan förstått vad som döljer sig bakom titeln på den Augustprisbelönade romanen 'Populärmusik från Vittula' - vittu är nog ett litet pikant låneord från svenskan, som förfinskats av finnarna som uttalar f som v.
987
« skrivet: 2001-02-11, 23:14 »
Hej Stefan och alla,
Inte behöver du förlita dig på din erfarenhet för att gissa dig till vad 'consistorium' betyder, slå bara upp ordet i Latin för släktforskare så får du också veta att det egentligen heter 'consistorium ecclesiasticum' - domkapitlet alltså! Och om den inte finns på bibblan eller arkivet där du släktforskar, så stöt på dem om att köpa ett ex!
988
« skrivet: 2001-02-08, 21:05 »
Ett är dock säkert mina herrar, nämligen att man fortfarande använder patronymikon i arabländer, och därför verkar sätta en viss vikt vid vem som är son till vem, osv.
Hur det än står till med saken, tror jag att Lars bör vända sig till någon sakkunnig präst för att rådgöra om hur man ska gå tillväga. De länder där man använder sig av arabiska är så pass olika, att var och en av dem kan ha helt olika förutsättningar. Här handlar det om elever i svenska skolor med diverse olika bakgrund, och som säkerligen tillhör muslimska (ibland ockå KRISTNA samfund - ja, det finns en hel del araber som är kristna också!), vars religiösa ledare borde vara insatta i ämnet.
Utnyttja dem!
989
« skrivet: 2001-02-08, 12:07 »
Hej Lars Sandberg,
Jag har själv ingen erfarenhet av att släktforska i arabiska länder, men tycker att det borde gå lika bra att släktforska där som här. Problemet är att ta reda på hur, och om de har motsvarigheten till kyrkböcker i sina mosk?er, m.m.
Jag skulle, om jag sattes inför detta problem, ta kontakt med närmaste mosk?, eller det prästerskap som finns att tillgå. Säkert kan de svara på din fråga och hänvisa till sina källor. Att arabiska muslimska länder skulle sakna registrering av sina medborgare/församlingsmedlemmar skulle förvåna mig mycket. Jag har också sett att vissa araber hävdar att de stammar från Muhammed, vilket är svårt om man inte har ordning på sina anor. Vi får heller inte glömma att t.ex. det muslimska Spanien på sin tid var ett av de modernaste dåtida samhällen, med bibliotek långt större och innehållsrikare än vad den kristna världen kunde skryta med, något som ändå borgar för att deras kontroll av medborgarna borde vara lika hög som vår.
990
« skrivet: 2001-01-25, 10:25 »
Hjärnsläpp får väl förklara att jag påstod att HMS Najaden ligger i Hälsingborg. Så är nämligen icke fallet, hon ligger i HALMSTAD! Rätt ska vara rätt.
991
« skrivet: 2001-01-25, 09:46 »
Det bör väl i rättvisans namn poängteras att af Chapman inte är det enda skolfartyg som finns bevarat. HMS Najaden och hennes systerskepp HMS Jarramas ligger i Hälsingborg, respektive Karlskrona. Den senare beskrivs mycket ingående i Marinmuseets hemsida. Också Gladan står väl parkerad någonstans har jag för mig.
992
« skrivet: 2001-01-24, 22:06 »
Min far, Vilhelm Lintrup (1917-1985) som förlorade sin mor i 12-årsåldern, blev skeppsgosse vid 15 års ålder och muckade vid 18. Han har berättat att de flesta av hans kamrater gick vidare och fortsatte sin karriär inom flottan.
Han berättade också gärna om sin långfärd med just af Chapman, en av de sista som gick 1935, innan fartyget riggades ned och småningom parkerades vid Skeppsholmen. Långresan han gjorde gick först till Västindien (Puerto Rico) och sedan till Boston, och hem igen till Karlskrona.
Han berättade också om de negativa sidorna med Skeppsgossekåren, om pennalismen från de äldres sida och från befälen, men visade ogärna upp de ärr som fanns kvar på hans rygg efter pryglet de fick när de gjort något orätt.
Pappa lämnade Skeppsgossekåren med bittra minnen och en tatuering med skeppsgosseankaret på armen. Han hade haft turen att få ärva en summa pengar, och det lockade honom mer än en sjömanskarriär.
För min del har jag fått intrycket att Skeppsgossekåren var mer ett internat och en uppfostringsanstalt än en sjömansskola. Dit skickades man antingen av tradition, eller när man inte visste hur man skulle ta hand om pojkarna.
993
« skrivet: 2001-01-20, 22:17 »
Hej Barbro och alla,
Anetavlen och efterlysningssidan i DIS-Danmarks hemsida är mycket mindre frekventerade än Anbytarforum, utan tvivel. Anetavlen ser ut att ha cirka 40-50 besök om dagen, medan detta forum får minst 1000. Detta beror förmodligen på att vi kommit längre i datoriseringen, men också på att det finns så många fler släktforskare i Sverige.
För oss med danska rötter innebär det att vi får vänja oss vid att andra villkor gäller för forskningen där. Inga hemlån av mikrofilmat material över riksgränsen innebär att man måste ÅKA DIT för att titta i kyrkböckerna! Har man någon liten fråga till något arkiv, får man betala höga timavgifter! Det annorlunda systemet med hur arkiven är inrättade, hur kyrkan är uppdelad (i en kyrklig och en politisk/administrativ del), bidrar också i hög grad till att man lätt går vilse.
Ändå är det förmodligen lättare att få svar på sina frågor om man skriver i Anetavlen och DIS-Danmarks efterlysningssida. För skriver man bara hit, är det inte mer än en handfull danskar som kommer att läsa din förfrågan, och då är chansen att få napp HELT obefintlig.
För övrigt är det ju inget som hindrar dig från att skriva samma efterlysning på alla ställen!
994
« skrivet: 2001-01-13, 13:44 »
Jag får f.n. hjälp av en släktforskare i Danmark med att hitta mina Lintrupska förfäder, i utbyte har han bett mig lösa en fråga åt honom, så här lyder frågan:
I 1688 tillod Elisabeth Kingos helbred (hälsa) hende ikke at rejse fra Odense til Karlskrona. Der var opstået strid mellem hende og Robert Turners arvinger i Sverige og England. Biskoppens fuldm?gtige Mathias Atke blev derfor udstyret med instruks om at indfinde sig for Rådstueretten i Karlskrona d. 15 oktober 1688, og der tilbyde arvingerne at hun ville betale en sum af 2000 Daler s?lvm?nt og afstå fra det ellers retm?ssige oprettede testamentes friheder mod at få afsluttet sagen. I den forbindelse udf?rdige hun d. 20 august 1689 fuldmangt til biskoppen (Thomas Kingo) og denne blev attesteret af Odense Magistrat d. 13 september . Hvem var Robert Turners arvinger? (Robert Turner var kongelig skibsbygger i Karlskrona.)
Claes Bernes har skickat lite kompletterande uppgifter om Turner:
Robert Turner, av engelskt ursprung, var en av 1600-talets främsta skeppsbyggare i Sverige. Han blev kring 1680 den förste skeppsbyggmästaren på örlogsvarvet i Karlskrona, men dessförinnan hade han i mer än tjugo år tjänstgjort i Göteborg och Stockholm. Bl.a. var han med om att bygga skeppet Kronan, som ju förliste utanför Öland i ett slag mot danskarna 1676.
Svenska flottans historia har sammanlagt ungefär en sida med uppgifter om Turner. Där sägs bl.a. att han avled den 2 maj 1686, efterlämnande makan Elisabet, född Ringo. Rimligtvis är detta samma person som den Elisabeth Kingo som nämns i det danska mailet. Några barn eller andra arvingar till Turner nämns dock inte i boken.
Kan någon möjligtvis komplettera med ytterligare uppgifter, fr.a. om vilka arvingarna var, skulle jag vara mycket tacksam!
995
« skrivet: 2001-01-09, 15:40 »
Jag svarar på min egen frågan, eftersom jag fått fram massor av information genom att söka via nätet...
Det visade sig att Peder Pedersen Winstrup (1605-1679) var en riktig kändis, den siste danske biskopen i Lund, vilken valde att stanna och samarbeta med svenskarna efter erövringen av landskapet. Han adlades av Karl XI och var initiativtagare till grundandet av universitetet i Lund. Dock blev han senare en bromskloss i försvenskningen av Skåne.
Han omnämns både i Svenskt biografiskt handlexikon och Nationalencyklopedin.
996
« skrivet: 2001-01-08, 23:47 »
Enligt uppgift skulle en viss biskop Kingo ha grundat det första tryckeriet i Odense på 1680-talet, men eftersom han själv inte var boktryckare, anställde han en Jörgen Schröder från Lund i Skåne. Där hade han år 1676 varit boktryckare för biskop Winstrup.
Jag söker alltså uppgifter om den senare och vore tacksam för svar.
997
« skrivet: 2001-01-05, 08:58 »
Obitus från obeo betydes (himlakropps) nedgång, men också figurativt 'undergång', 'förintelse', 'hädanfärd', 'död', etc. Om det kan man läsa i Latinsk-svensk ordbok av Ahlberg & al. s.588.
Har man inte råd att skaffa detta dyra verk, kan man alltid skicka efter Latin för släktforskare där man kan hitta både 'obiit' och 'obitus', och ytterligare 1.600 latinska ord och fraser man stöter på i våra kyrkböcker. Den kostar bara 60:- (+porto)!
998
« skrivet: 2001-01-02, 08:26 »
Hej Bo,
Är du säker på att det står 145 efter Obiit? Många gånger, speciellt under 1700-talet, förkortade man nämligen årtalet genom att ta bort första siffran. Vi har ju för vana att ta bort två siffror, 2001 blir '01 t.ex. Kanske det står 795 efter Obiit, och i så fall skulle det betyda 1795.
Ja, det var bara en tanke...
999
« skrivet: 2000-12-28, 20:18 »
Till alla Danmarksättlingar: Det finns numera två fora dit man kan vända sig med efterlysningar. DIS-Danmark har en efterlysningssida öppen för alla och Slägthistorisk Forening for Storköbenhavn har ett eget anbytarforum som heter Anetavlen. Använd dessa om ni vill att de danska släktforskarna ska hitta efterlysningarna, det gjorde jag och jag fick napp!
1000
« skrivet: 2000-12-20, 23:43 »
Termen sinnessjuk ersattes av ordet mentalsjuk när det började kännas fult, dessförinnan hade det hetat dåre och vansinnig, och andra liknande saker. På 1970-talet började man gå ifrån begreppet mentalsjuk, för att kalla det för psykisk sjuk, och idag finns en tendens att lämna också den termen. Psykisk funktionshindrad heter det numera.
Inom yrket används knappast så generella begrepp, utan där finns fackuttryck för varje psykisk åkomma. Även där växlar begreppen snabbt, eftersom forskning och utveckling faktiskt går framåt, och gamla ord blir inaktuella.
Ordet sinnessjuk beskrev det man uppfattade som psykisk sjukdom under den epok som journalerna omfattar. Senare har man tvingats konstatera att en del av de man trodde var sinnessjuka kanske var förståndshandikappade (utvecklingsstörda) och att andra var handikappade på annat sätt (döva, deprimerade, autistiska, dementa, eller udda på något annat sätt).
De flesta som kategoriserades som sinnesjuka förr var satta i arbete på hospitalen. Väldigt få var så sjuka att de inte kunde klara av att arbeta. Faktum att många kände sig tryggare bland de fasta rutinerna, i stället för i den mer kaotiska yttervärlden. Många hade säkert ingenting emot att låta andra bestämma för sig, då det är lättare än att bestämma själv.
När en person klassades som sinnessjuk förr, blev han/hon ofta omyndigförklarad. I regel blev en släkting förmyndare eller god man åt patienten.
Innan psykofarmaka (dvs de starka mediciner som fick psykiskt sjuka att dämpas) uppfanns, var andra metoder på modet. Bl.a. tvingades patienterna till omväxlande heta och kalla bad, ofta hela dagar i sträck. Inlåsning var vanligt, liksom att spänna fast dem på britsar och förse dem med tvångströjor. Långt tillbaka i tiden låste man också in patienterna i s.k. dårkistor.
Psykiskt sjuka har i alla tider utsatts för diverse experiment. Man har prövat insulinbehandlingar, elchocker, fysisk misshandel, hårt arbete, sträng diciplin, tusentals mediciner, steriliseringar, ja, allt mellan himmel och jord! Allt för att bota människor som beter sig annorlunda, eller bara bär omkring på spöken orsakade av hemska upplevelser i barndomen...
|
Visa inlägg
Cookie policy