ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Ingela Martenius

Sidor: 1 [2] 3
501
Domar om mord finns i de vanliga domböckerna för häradsrätterna. En av mina anfäder mördades 1824 i Edsleskogs socken (Dalsland) och målet finns i Tössbo häradsrätts dombok. Målet togs upp på ett urtima ting, bara ca 14 dagar efter mordet. (F.ö. avrättades mördaren.)
 
Ingela

502
Allmänt om adel / Baltisk adel
« skrivet: 2008-01-25, 03:28 »
Och det finns ännu fler av framförallt tysk-baltisk adel som inte är introducerade.
Sedan finns det ju adel från andra länder än de baltiska som inte heller introducerats; de mest spännande är kanske hertig d'Otrante och markis Lagergren eftersom vi inte har så höga titlar i Sverige (förutom de kungliga hertigtitlarna förstås, men det är ju nå't annat).
 
Ingela

503
Allmänt om adel / Hur många människor tillhör adeln idag?
« skrivet: 2008-01-25, 03:16 »
Nej, var har Du fått det ifrån?
 
Om Du läser Ralf Palmgrens inlägg ovan ser Du att det 2004 fanns 49 grevliga, 137 friherrliga och 519 adliga ätter (introducerade på Riddarhuset, det finns ju en hel del fler ätter som inte introducerats).
 
Medlemmarna av de 519 adliga ätterna har inga titlar alls; det är alltså den stora majoriteten.
 
I grevliga och friherrliga ätter vars anfader upphöjts till denna värdighet innan 1809 bär alla medlemmar i släkten denna titel; upphöjda efter 1809 så bär enbart huvudmannen titeln.
 
Ingela

504
Tomas, enligt den av Dig citerade texten stämmer mina kusiners födelseorter inte alls:
Rätt inskrivningsort för barns födelse är moderns kyrkoskrivningsförsamling. Känner man ej denna skall barnet antecknas där det föddes (hittades)...
 
Och jag kan garantera att moderns kyrkoskrivningsförsamling var känd för min äldsta kusins födelse. Födelsen antecknades inte heller på tre ställen, utan bara i Solna (med anteckning om var modern var kyrkobokförd).
Det verkligt roliga händer långt senare: då ändras uppgiften, så att det numera ser ut som om även min äldsta kusin är född i Stockholm...tyvärr vet jag inte exakt när detta hände, men det bör ha varit en bit in på 1990-talet (kanske som en följd av att Skatteverket tog över?).
 
Ingela
PS Jo, jag vet att bestämmelserna ändrades 1947; mina kusiner gavs bara som ett exempel på att skilda principer gällt.

505
Olika principer har gällt vid olika tider. Så t.ex. har jag en kusin som är född 1945 på Karolinska och fått Solna som födelseort fastän familjen bodde i Stockholm - men hennes syster född fyra år senare har minsann Stockholm som födelseort fast hon också är född på Karolinska...
 
Idag har man alltså som princip att det är moderns hemort som gäller - så har det också av och till varit förr: jag har en anmoder som av någon anledning valde att föda i Tölö men var bosatt i Kungsbacka (detta var 1872); födelsen är antecknad i Kungsbacka med notering ägde rum i Tölö (inget antecknat alls i Tölö). Liksom en anfader som dog 1831 på Borås lasarett, men var bosatt i Örby och det är där dödsfallet är inskrivet (med notering att det skedde i Borås). Ett ännu roligare fall är där modern är bosatt i Fröskog, men väljer att föda hemma hos en släkting i Hesselskog (Edsleskog) 1869. Anteckningen är mycket riktigt i Fröskog (med notering om Hesselskog) - men när de sedan flyttar till Åmål (1872) så ändrar prästen där på det och skriver att barnet är fött i Hesselskog, där det alltså överhuvudtaget inte omnämns!
 
För Din del ansåg tydligen prästerna att det var Riala som var fast ort och att modern händelsevis råkade befinna sig i Skederid ger bara en anteckning om att händelsen faktiskt ägt rum där. Så det bör skrivas in så; man bör alltid skriva den ort där folkbokföringen skedde eftersom man annars aldrig kommer att hitta noteringarna igen om man måste kontrollera dem.
 
Ingela

506
Yrken K / Kanslist
« skrivet: 2008-01-17, 01:26 »
Från  SAOB, under KANSLIST:
1639 .. wardt han kallader vthi H. K. Mtz. Wår Allernådighsto Drotningz Cantzelij, .. ther han är brukader först för en Copist, sedan för en Cancellist, och på sidstone för en Registrator, vnder wälbemälte Her Secreterare (Gyldenklou). WESTHIUS NPedersen 35 (1645)
(min kursivering)
 
SAOB:s definition på KANSLIST är:
(underordnad) tjänsteman i ett kansli;särsk. ss. titel för vissa tjänstemän av lägre grad i vissa kanslier, ss. vid beskickningarna, vid riks­dagens utskott, hos nedre justitierevisionen, vid K. M:ts orden osv.
 
Ingela

507
Slaget vid Lund (1676) / Slaget vid Lund (1676)
« skrivet: 2008-01-14, 12:37 »
Ulf,
 
Det tyska riket bestod av mycket mer än tyska kurfurstar. Kurfurstarna var de som valde den tysk-romerske kejsaren; de var från början bara sju men utökades så småningom så att de 1806 var 12. Men det finns många fler tyska länder! (F.ö. var vissa av kurfurstarna biskopar och inte alls världsliga härskare.) Vissa av dessa lokala härskare var starka, andra var svaga. Vissa gjorde uppror mot kejsaren, andra inte.
När man talar om att man var i krig mot kejsaren, så var man i krig mot Tyskland och Österrike och Ungern etc. - oftast inte hela Tyskland, men alldeles säkert en god del av det.
 
Nej, svenskarna älskade inte sitt fosterland innan 1800-talet. De hade ingen idé om att det fanns ett fosterland. De var intresserade av att bevara den plats de levde på, de älskade sin gård, sin by, om man så vill. Se bara på hur lätt och ledigt alla bytte land på den tiden; det var ingen som ifrågasatte att t.ex. en hög militär inte skulle vara pålitlig bara för att han råkade vara född i ett annat land, kanske t.o.m. det land man krigade emot.
Läs t.ex. Försvenskningen av Sverige av Ehn, Löfgren, Frykman.
 
Myntutgivning och reglerande av mått och vikt hör till ordning och reda; dvs. kungen garanterade att mynten var vad de gav sig ut för att vara. Se det som en namnteckning på en check - vilket är precis vad det blev så småningom: riksbankschefens signatur på sedlarna, när kungen blivit just en nationell symbol och inte längre en personlig garant.
 
Ingela

508
Namnnormering / Namnnormering
« skrivet: 2008-01-14, 12:10 »
Patronymikon är lite intressant: jag har t.ex. en Erik Nilsson - han stavas så, hela sitt liv, faktiskt konsekvent. Däremot refereras det till hans dotter, precis lika konsekvent, som Maria Ericsdotter! Och då skriver jag så.
 
Det viktigaste tror jag är att man har ett system som man - som det påpekats ovan - tänkt igenom på ett tidigt stadium. Vilket system man har spelar egentligen mindre roll, bara man är konsekvent och trivs med det själv. Samt inser fördelar och nackdelar.
 
Ingela

509
Namnnormering / Namnnormering
« skrivet: 2008-01-14, 04:07 »
Jag tycker tvärtom att det är kul att se hur stavningen och formen förändras, och att det också är olika i olika delar av landet. Och var drar man f.ö. gränsen mellan stavning och annan form? Jag har massor av anmödrar Sissa/Sissla/Sissela - inte skriver jag dem som Cecilia...
Det är ju, som påpekats, f.ö. ganska vanligt att någon är döpt till en sak, kallas något annat i flertalet Hfl:er, nästa präst tycker något annat och så begravs de som en fjärde variant.
Både för form, stavning och variant refererar jag alltid till dopnamnet, men skriver upp när och var annat förekommer.
Personligen gillar jag faktiskt att det är lite olika, för det är oftast det enda som gör att jag snabbt kan skilja på dem (Kjerstina Nilsdotter är inte samma som Christina Nilsdotter, även om både deras födelse och död är ganska nära varandra).
 
Sedan är det inte så att prästens stavningsmonopol tog slut när folk lärde sig skriva själva. I alla fall är jag säker på att mina föräldrar var fullt stavningskunniga när jag döptes - men de specificerade tyvärr inte eftersom de ville ha svensk standardstavning, varpå prästen hittade på en alldeles egen variant som ingen av dem ens sett förut. Och förr kunde man inte ändra så'nt...(jo jag vet att man kan ändra nu, men det spelar mindre roll eftersom det är mitt andranamn och jag har vant mig efter dryga 40 år).
Det här gällde faktiskt min farmor också - även hon fick en stavning som hennes föräldrar (och senare hon själv) inte alls tänkt sig. Det var visserligen 1878, men hennes föräldrar var garanterat skriv- och stavningskunniga.
 
Ingela

510
Bildgåtan - Övrigt / Förfaderns hatt
« skrivet: 2008-01-14, 03:46 »
En sådan här hatt hette egentligen bara hatt. Den bars av bönderna från 1600-talet och framåt (den ersatte baretten som inte hade några brätten). Man kunde ha olika hattband, t.ex. svart för sorg, och ibland utsmyckade man med blommor (hemvändande soldater) eller kanske t.o.m. ett silverspänne.
 
Hatten var vanligen gjord av filt, och, nej, inte tvättäkta färg.
 
Skickar med en bild från 1700-talet.

 
Ingela

511
Slaget vid Lund (1676) / Slaget vid Lund (1676)
« skrivet: 2008-01-14, 03:26 »
Ulf,
 
Innan 1806 refererar titeln kejsare till det tysk-romerska riket. Om kejsaren sedan hade verklig makt eller inte i det området betyder inte så mycket - eller vad kallar Du Charles II eller Louis XVI för?!? Båda var kungar som avrättades av sina undersåtar vilket väl tyder på att de inte heller hade så stor verklig makt, men jag har ännu inte hört någon referera till dem som annat än kung av England-Skottland resp. kung av Frankrike.
F.ö. var en bayersk kurfurste (Karl VII) tysk-romersk kejsare 1742-45 - menar Du alltså att han då plötsligt blev österrikare också?!
 
Jag påtalar också att det tysk-romerska riket försvagades efter 1648; efter detta var det tysk-romerska riket mer att betrakta som ett förbund - men lik f-bannat valdes en tysk kung som kröntes till tysk kejsare.
Vi kan ju jämföra med ett annat, mer aktuellt förbund: EU. Formellt sett är vi i Sverige fortfarande suveräna, men i själva verket gör vi oftast som EU anser.
 
Preussens kung blev så småningom den som utropades till det enade Tysklands kejsare, men det var inte förrän 1871. Det skall kanske påpekas att även det enade Tyskland var (är!) en förbundsstat, där inte alla länderna gick i absolut takt med varandra - och faktum är att Preussen förblev ett kungadöme under kejsardömet Tyskland: alla tre av dessa senare tyska kejsare var även kungar av Preussen.
 
Vad gäller nationalism så har den inget att göra med vilken karriär man kunde göra inom militären; med några undantag gjorde väl snarare utlänningar som senare kom att bosätta sig i Sverige (t.ex. von Königsmarck, Hamilton) de mest lysande karriärerna. Flera karriärvägar var faktiskt öppna för t.ex. bondeståndets söner. Inte heller hade nationalism att göra med att borgerskapet i Stockholm samlade in pengar: någon nationalism var det nog inte fråga om, snarare att hålla borta inkräktare som man befarade skulle plundra staden. Och det fanns säkert frivilliga i arméerna: adelns söner och kanske en och annan borgarson och möjligen någon prästson. Någon nationalism var det garanterat inte tal om utan om chansen att göra karriär; ingen gång är ju karriären inom militären så snabb som då det är krig. Och det är nu en gång så att det trots allt brukar gå åt färre officerare än manskap - en viktig faktor för att bondsönerna skulle tycka att det var mindre attraktivt att gå ut som frivilliga. Dessutom, innan det yngre indelningsverket, så tömdes i princip vissa byar på män, så de få som blev kvar behövdes mer än väl.
 
Kungen sågs överhuvudtaget inte som en symbol för nationen, han sågs som en garant för ordning och reda (inga arméer som plundrade och dödade, en fungerande rättsskipning), för vilket man betalade.
 
Jag påpekar också att nationalismen kom igång iom Napoleon, dvs. i början av 1800-talet, och att man blev riktigt nationalistisk runt sekelskiftet 1900 - vilket också följaktligen ledde till insamlingen till pansarskeppet samt borggårdstalet 1914, som båda har föga att göra med hur det stod till med nationalismen mer än 200 år tidigare.
 
Ingela

512
Franska revolutionen gjorde fransmännen patriotiska, men för resten av oss brukar man väl säga att det hände med Napoleon. Den svenska nationalismen hade knappt hunnit ta sig innan den närmast ersattes av skandinavismen - tänk bara på vår nationalsång där det är Norden och inte Sverige som hyllas.
 
De som gjort mest för försvenskningen av Sverige är nog den svenska folkskolan, Hazelius (Skansen) och Allers (som runt sekelskiftet skänkte bort svenska flaggor om man kunde visa att man hade en flaggstång, samt tryckte porträtt på kungafamiljen och annat nationalistiskt och skickade med som bilaga).
Men allt det hände ju under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet.
 
Ingela

513
Kejsaren var inte Österrike.
Kejsaren var kejsare av det Heliga romerska riket av tysk nation; det bestod officiellt 962-1806 men förlorade i betydelse iom Westfaliska freden 1648 eftersom delar av Tyskland blev protestantiskt och började gå sin egen väg. Som störst omfattade kejsardömet Tyskland, Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tjeckien samt delar av östra Frankrike, norra Italien, och västra och norra Polen.
Kejsaren valdes (av de s.k. kurfurstarna) till tysk kung och kröntes därefter till kejsare av påven. Sedan 1400-talet valdes kejsaren alltid från den österrikiska delen av ätten Habsburg (som f.ö. härstammar från Schweiz) - utom under mitten av 1700-talet då Österrike styrdes av en kvinna (Maria Teresia) vars make, Franz Stefan av Lothringen, valdes istället.
Först 1806, efter att Napoleon upplöst det tysk-romerska riket, skapades kejsarriket Österrike.  
Så i det här fallet måste kejsaren refereras till som tysk-romersk.
 
Ingela
PS. F.ö. är det väl tveksamt om de svenska trupperna ansåg att de stred för Sverige i det ockuperade danska Skåne.

514
Porträttfynd (enskilda bilder) / #63536 - Gulliga ungar
« skrivet: 2008-01-12, 03:46 »
Kolt har vi ju diskuterat tidigare här och kommit fram till att den användes minst in på 1920-talet, och faktiskt inte försvann helt förrän efter andra världskriget. Någon början på kolt finns inte; så har barn alltid varit klädda, åtminstone sedan vikingatiden.
Men det var ju inte lag på att använda kolt, och även om den minsta pojken ser lite för liten ut för att ha sluppit ur kolten i vardagsslag så kanske de stolta föräldrarna på ett sådant här statusfotografi ville demonstrera hur stora alla deras barn var.
 
Ingela

515
Människor / Skolfoto i Lund1883
« skrivet: 2008-01-12, 03:38 »
Det är märkligt med en så liten pojke i långbyxor. Fram till åtminstone slutet på 1920-talet (jag tror faktiskt fram mot andra världskriget) så var regeln att pojkar som ännu inte var konfirmerade, dvs. yngre än 15 år, hade kortbyxor, med strumpor som gick över knäna på vintrarna (ja, på somrarna också om man skulle vara lite snyggare klädd). Strumporna var f.ö. fästade i ett livstycke - för som tur är har vi ju i Sverige aldrig gjort som engelsmännen som in på 1960-talet insisterade på knästrumpor till kortbyxorna, med förstörda knän på äldre dagar som följd.
Kolt och bussarong - som pojkarna längst till höger har - är å andra sidan plagg man oftast förknippar med ännu yngre barn än pojkarna här.
 
När det gäller pojken i långbyxor ser hans kläder udda ut. Jackan är för liten och byxorna både för stora och för långa (också för att vara långbyxor menar jag). Så troligen är det ärvda eller fådda plagg som man inte brytt sig om att ändra.
 
Rent generellt ödslade man så lite pengar och andra resurser som bara var möjligt på barns kläder vid den här tiden.
 
Ingela

516
Förnamn - P / Pavlovna
« skrivet: 2008-01-07, 18:58 »
Den ryska versionen av förnamnet Paul är Pavel.
Patronymikon Pavlovitj = Paulsson, Pavlovna = Paulsdotter.
 
Pavlov (man) / Pavlova (kvinna) är ett efternamn (familjenamn) bildat efter patronymikon; ett fenomen vi ju känner väl till här i Sverige, även om vi här behöll den exakta (manliga) formen av patronymikon.
 
I en rad andra länder, som t.ex. Holland och Wales (och alltså även Ryssland), omvandlades patronymikon en aning när det blev efternamn. Det mest kända exemplet är säkerligen det walesiska Jones, som alltså egentligen är John's son. I exemplet Jones, liksom i alla ryska patronymikonombildningar, så tappar man alltså slutledet son/dotter, vilket ju egentligen är mer logiskt än att kalla en kvinna Paulsson.
Det sista ryska kejsarhusets namn, Romanov, är följaktligen också ursprungligen ett patronymikon.
 
Att döpa en dotter till Pavlovna kan ju förefalla märkligt, men troligtvis har ingen förklarat för den svenska allmänheten att prinsessan, trots att hon alltid omnämndes som just Maria Pavlovna, inte var döpt till Pavlovna. Det var ju flera hundra år sedan vi i Sverige omnämnde kungliga med patronymikon och det torde ha varit en ganska liten andel av den svenska befolkningen som i början på 1900-talet uppfattade Pavlovna annat än som ett ytterligt exotiskt förnamn.
(Det kan i sammanhanget f.ö. nämnas att enligt gammal tradition så tilltalades medlemmar av den kejserliga familjen vanligen - utom i mycket formella sammanhang - med förnamn och patronymikon; enligt en anekdot så blev en av den siste tsarens döttrar ytterligt förvånad när hon vid sitt första möte med en välgörenhetsorganisation hon var beskyddare för tilltalades med ers kejserliga höghet, och undrade vem som avsågs.)
 
Ingela

517
Okänd far och mor / Äldre inlägg (arkiv) till 18 juni, 2008
« skrivet: 2008-01-06, 00:05 »
Från 1850-60-talen blev allmogen (och den fattigare stadsbefolkningen) mycket lössläppt i val av barnens förnamn. Från att ha valt bland kanske 10-20 namn i så hög grad att det var besvärligt att identifiera folk, gick man till att ge barnen så ovanliga namn som prästen bara ville tillåta. Resonemanget var ungefär att även om barnen är fattiga så skall de ha fina namn, det är gratis och det kommer att göra så att de får bättre chanser i framtiden (ospecificerat hur).
Så i linje med det - om man hade ett illegitimt barn, desto större anledning att ge det ett riktigt fint och ovanligt namn - som dessutom allitererade!
 
Någon särskild sed att döpa illegitima barn efter fäderna har jag aldrig hört om; därmed inte sagt att det inte förekom i enskilda fall.
 
Namnen Levina och Leontina finns inte i Historiska museets namndatabas,  Nomina. Levin finns, och anges som tyskt. Leontina kan också ha tyskt ursprung eftersom Leonard har det. Men många av dessa moderna, fina namn var ofta av tyskt, ibland engelskt, ursprung. Ju mer utländska, desto finare helt enkelt.
 
Domböcker kan naturligvis ge resultat, men bara om modern stämt in fadern för att få underhåll utbetalt. Fram till 1864 var det olagligt att få barn utanför äktenskapet, det låg under allmänt åtal, precis som vilket brott som helst och kan därför ofta återfinnas i domboken. 1917 fick kommunerna ansvar för att betala ut underhåll till barn som inte erkänts, och därmed inte fick underhåll, av sin far - kommunerna satte följaktligen in stora resurser för att få fram faderskapserkännanden. Men tiden 1864-1917 är svår.
Den vanligaste fadern i sådana här fall är en ogift dräng på samma gård eller en granngård.
 
Ingela

518
Archive - Swedish language / Försvarlig and Godkänd
« skrivet: 2008-01-04, 15:42 »
According to  SAOB, the official historic dictionary of Swedish, godkänd and försvarlig are much of an age; SAOB takes account only of what is printed so I think the cut-off is somewhere around 1530.
 
The meaning of godkänd and försvarlig is just as Heikki says; godkänd is pass while försvarlig, passable, doesn't quite cut it but is at the same time not a fail.
Put into context försvarlig seems to be adequate: Ingen, som icke inför sin pastor kunnat visa sig äga en försvarlig kunskap i katekesen, skulle få gifta sig. - Nobody, who before his vicar cannot be shown to have försvarlig/passable knowledge of the catechism, should be allowed to marry. (SAOB)
 
In grammar school in the 19th century the following marks were awarded:
Berömlig, Med beröm godkänd, God­känd, Försvarlig, Otillräcklig/Ringa - Distinguished, With distinction, Pass, Passable, Inadequate/Poor. (SAOB)
Looking at this I would suggest that the terminology for the marks awarded during my schooldays (numeric, just to be different) was more realistic: 5 = Distinguished, 4 = With distinction, 3 = Average, 2 = Passable (which meant pass), 1 = Inadequate (this was in the 1970's, you were not allowed to say failed but that was of course what it was).
 
So I'd say that försvarlig, passable, actually meant pass while godkänd, pass, really meant average - if by pass you mean that you do not have to repeat the course/test and that it is enough not to limit or restrict you.
 
Ingela

519
Nja, SAOB har det som sv.dial. så någon riktigt accepterad stavning är det inte - men stavningsreglerna var ju mycket vagare förr.
Stavningsvarianter av artilleri (dialekt) är enligt SAOB:
artelleri, artolleri, attolleri, tolleri, tulleri, artillerie, artellari, arthalarei, artollerie, artolorey, attollerei, arkelerei
 
Ingela

520
Kan det möjligen vara en felstavning av artilleri?
Artillerikarl, modernt språkbruk artillerist, är enligt  SAOB belagt sedan 1736.
 
Ingela

521
I have very little idea what happened at the churching ceremony when Sweden was still a Catholic country (1527/1593) but at the meeting at Uppsala (1593) churching was given some new rules. Before 1593 it seems that the mother had to present herself holding candles and bringing a sacrifice of some sort - both the candles and the sacrifice was given to the vicar,
 
The Swedish Lutheran church has always regarded churching as an act of gratitude and welcoming back to the church and its clergy has (officially) never regarded churching as an act of purification. However, since the ritual originated within the Jewish faith and there was regarded as a purification - and the Virgin Mary was received and purified at the Temple 40 days after giving birth to Christ (celebrated as Candlemas - Kyndelsmäss in Swedish) - less educated people (which meant at least 90% of the Swedish population) continued to regard churching as a purifying rite.
The ritual was as follows:
Before the regular church service, the woman about to be churched kneeled before the altar and the vicar read a short prayer expressing gratitude that the new mother was able to return to church healthy and with regained strength. The woman rose and the vicar shook her hand, at the same time saying The Lord guide you in His truth and fear, now and unto eternity. Amen. The woman then returned to her pew.
If the woman was unwed, a slightly different prayer was said, and the vicar did not shake her hand. Usually she was also made to kneel on the bare floor - or at least on an uncovered stool - while the married woman kneeled on a very plush and finely decorated stool. Until the mid 19th century an unwed mother also had to publicly show her penitence and ask the congregation for forgiveness for her transgression.
 
In the beginning the ceremony was not performed before the altar but at the church door. This was however changed during Protestant times, among other things because it was not thought to be good for the newly delivered mother to stand around outside if it was cold, windy or wet (which it so often is in Sweden). Having the churching ouside the church would of course also have strengthened the superstitious idea the Lutheran church wished to get rid off, namely that it was a purification.
 
Churching was originally performed six weeks after the birth (to conform to the precedence set by the Virgin Mary) but was in 1866 officially moved to four weeks after the birth. Long before this it was however in many places performed on the fourth Sunday after the birth. The reason was economic: the woman was not allowed to work - or even stir outside the room where she had given birth - until she was churched since this accoding to popular superstition would endanger not only herself but also the farm and all who lived there, both humans and animals.
This of course also meant that a mother could not be present at the baptism of her child (which had to take place within eight days of the birth), which explains why it was considered such an honour to carry the child to its christening - the primary godmother represented the mother in a very real sense. But in 1866 the churching was moved forward at the same time as the baptism was allowed to be performed later (within six weeks of the birth) - and it became the fashion to have the churching and the christening performed at the same time.
 
I believe that churching was performed in much the same way within all Protestant churches. In Sweden it was still in the Book of Prayers until 1986, but was seldom performed - and then mainly on request from the mother - after WW II. The province preserving churching the longest was of course Bohuslän (the province on the coast just north of Göteborg), the most conservative province when it comes to church matters.
 
Ingela

522
Porträttfynd (enskilda bilder) / #74754 - vad heter kvinnan?
« skrivet: 2007-12-21, 10:29 »
Ann-Mari,
 
Jag menar uppgifter från brev, gravstenar etc.; min farfars mor hette just Britta Christina och var alltid Britta Christina eller ibland Britta Stina - men aldrig bara Britta eller bara Christina/Stina. Jag har många fler exempel både i och utanför släkten: var man döpt till två namn så användes gärna båda namnen, även de som vi idag inte så självklart tycker hör ihop. Men naturligtvis förekom det att bara ett av namnen användes (om bäraren inte tyckte om det ena av sina namn, så droppades det). Det kan ju också hända att det var olika i olika landsändar - mina erfarenheter är från södra och västra Sverige. När det gäller efternamn var ju bruket ett annat i Norrland t.ex. - och det gällde faktiskt också förnamn (gammaltestamentliga namn förekommer flitigare än i södra Sverige, där de mycket sällan brukades).
 
Ingela

523
Porträttfynd (enskilda bilder) / #74754 - vad heter kvinnan?
« skrivet: 2007-12-20, 23:09 »
Det var faktiskt inte så ovanligt att man kallades för båda sina förnamn, Britta Christina, i alla fall i lite mera officiella sammanhang. En del av dessa dubbelnamnskombinationer var så vanliga och har hängt med så länge att de numera uppfattas som ett namn...som Ann-Mari t.ex.  
För 100 år sedan hade man ännu inte så förutfattade meningar som vi har idag om vad som är en namnkombination där man säger båda namnen.
 
Sedan kan man ju tänka sig att någon skrev Syster Hanna på kortet och faktiskt menade sin syster: kortet skickades till någon som man kände behov att påpeka för att detta var ens syster Hanna, inte kusin Hanna eller granne Hanna etc.
 
Själv lutar jag dock mest åt teorin att det är sjuksköterskan Hanna som avses. Jag ar inga som helst bevis för detta, bara en känsla. Kanske för att hennes civila klädsel på något sätt påminner om en sjuksköterskeuniform; något med broschen på den höga kragen och inget som helst rysch-och-pysch.
 
Ingela

524
Faddrar / Äldre inlägg (arkiv) till 2008-12-22
« skrivet: 2007-12-13, 21:19 »
I princip är det omöjligt - idén med faddrar är ju just att det inte är föräldrarna. Men kanske hade föräldrarna inga vänner på orten? Nyinflyttade? Eller så kanske föräldrarna hade andra politiska och/eller religiösa åsikter som gjorde att de antingen inte ville ha faddrar eller så ville ingen ställa upp...
 
Från slutet på 1800-talet och en bit in på 1900-talet var dopet på många håll ifrågasatt - det finns en hel del om barn som inte döpts pga faderns övertygelse, eller liknande notering. Kanske det här var en kompromiss mellan föräldrar med olika åsikt i frågan? T.ex. att modern fick igenom sin vilja att barnen alls döptes och fadern fick igenom sin vilja genom att dopet gjordes till en helt enskild ceremoni, utan festligheter - och utan faddrar.
 
Ingela

525
Yrken på Engelska / Yrken på Engelska
« skrivet: 2007-12-05, 21:39 »
Eldare är stoker eller fireman. Även om väl stoker var vanligare så var det säkert eldare som avsågs eftersom det också står ship - inte har man personal ombord som enbart är brandmän.
 
Ingela

526
För att få veta vilka kyrkoböcker som finns är det naturligtvis bäst att gå till källan:  Nationell ArkivDatabas (NAD). Välj Arkiv och sök på Alingsås landsförsamling.
Här redovisas att hfl:er för Alingsås lands finns för: 1732-45 (AI:1), 1767-73 (AI:2), 1774-82 (AI:3), 1804-14 (AI:4), 1815-21 (AI:5) etc.
Alltså, tiden 1783-1803 fattas. Det är mycket vanligt att Hfl:er fattas innan sekelskiftet 1800; prästerskapet ansåg förr att Hfl:er hade ungefär samma värde som vi anser att ett kollegieblock har, dvs. intressant så länge uppgifterna är aktuella men därefter värdelöst. Många Hfl:er användes för att tända brasorna i prästgården med, eller gavs till prästgårdsbarnen för att de skulle använda de tomma partierna för att rita eller öva skrivning eller räkning på. Först mot slutet av 1700-talet började man allmänt ändra uppfattning och tycka att Hfl:er var värda att sparas, och det dröjde alltså in på de första åren av 1800-talet innan den nya inställningen slog igenom fullt ut (det var väl en ny generation präster som krävdes).
 
Ingela

527
Äldre uttryck / Opåskrivet bevis
« skrivet: 2007-10-12, 14:28 »
Avpåskrivf?rt har jag aldrig hört. Bevis är troligen flyttningsattesten eller ett papper från hans arbetsgivare i Norge om att han slutat sin tjänst där.
Bevistat bevaringsm?te. Det står troligen bevistat beväringsmöte - han har gjort militärtjänst (eller snarare, en del av militärtjänsten). Sverige införde under 1800-talet värnplikt samtidigt som man hade kvar den gamla, fasta arm?n (värvade och indelta soldater). De värnpliktiga kallades beväringar (ett uttryck man fortfarande kan höra).
 
Ingela

528
Archive - Swedish language / English to Swedish Please
« skrivet: 2007-10-12, 14:20 »
When documenting my ancestors I always begin with an abbreviation for their exact relationship to me.
E.g. mf fm m - mother's father's father's mother's mother. In Swedish you always break it up into two-generation packages: morfars farmors mor - you start out with a double, to which you add a genitive s if it's followed by something, and if it doesn't come out even, the last one is a single.
 
Ingela

529
Adoption fanns inte innan 1917. Eller, i dagligt tal kunde man säga adoption om man tagit upp en annans barn i sitt hushåll och behandlade det som sitt - alltså ett fosterbarn - men rent juridiskt fanns inte adoption.
Eftersom det här utspelar sig 1914 så kan det inte vara fråga om en adoption. En adoption hade naturligtvis inte heller (vare sig då eller senare) legitimerat barnen.
Den enda legitimering i efterhand som fanns (och finns, men idag spelar det ju ingen roll) är just att föräldrarna gifter sig och föräldrarna (en eller båda - kom ihåg att detta var innan 1917, moder okänd var fortfarande en realitet) erkänner barnen.
 
Ingela

530
När föräldrarna gifte sig och fadern erkände barnen som sina blev de därmed automatiskt legitima (äkta) i efterskott.
Så pass sent som 1914 var skillnaden inte längre så stor mellan äkta och oäkta barn - men de fick med legitimeringen t.ex. full arvsrätt efter fadern.
Om mannen erkände barn som inte var hans som sina egna så berövade han ju därmed de barn han senare fick en del av deras arv - så de flesta var mycket noga med att inte erkänna annat än barn de var säkra på.
 
Nej, någon mer pappersexercis genererade denna legitimering inte. Hade det varit några år senare - 1917 - så hade barnavårdsnämnden varit inblandad och då hade det nog varit ett större ärende rent administrativt.
 
Ingela

531
There is a Krogstorp in the municipality of Bromölla, Skåne province and county, formerly Kristianstad county. Bromölla comprises three parishes: Gualöv, Ivetofta and Näsum. Krogstorp is situated in Ivetofta.
 
As far as I can find there is no place called Kropstorp.
 
Ingela

532
Oä barns efternamn / Oä barns efternamn
« skrivet: 2007-10-09, 15:00 »
När vigdes makarna?
 
Att någon inte finns i en FB säger absolut ingenting.
 
Ingela

533
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 24 april, 2009
« skrivet: 2007-10-09, 05:22 »
Tr?ndelag; men om det är S?r-Tr?ndelag eller Nord-Tr?ndelag som är absolut närmast vet jag inte. Östersund ligger nog nästan på gränsen mellan dem. Från Östersund gick det i alla fall betydande handelsvägar till R?ros och Trondheim.
 
Ingela

534
Dubbelkommando åter igen. / Dubbelkommando åter igen.
« skrivet: 2007-10-09, 05:13 »
Carl,
 
Det var ett EXEMPEL på hur fel det kan bli om man inte låter uppgifterna överlappa. Jag har ett annat: min fars kusin föddes 1908 men föräldrarna missade att anmäla födelsen så den blev inte registrerad förrän flera månader senare - och då var det 1909.
 
Jag tror faktiskt att de flesta varit med om sådant här och det är därför jag menar på att det är naivt att hänvisa till obruten kontinuitet.
 
Dessutom anser jag alltså att för att få en verkligt obruten kontinuitet i praktiken så måste den nya Dödboken gå tillbaka till fr.o.m. 1896. Annars kommer de flesta av oss att uppleva ett glapp 1896-1900.
 
Som det nu är så är det väl bättre att helt ärligt säga, vi har helt enkelt bestämt oss för 01 jan 1901 och så blir det, gilla läget.
 
Ingela

535
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-10-09, 04:44 »
Tja, han ser då fullkomligt äkta ut. Det finns ett äldre syskon, fött 1821? Finns föräldrarna i vigselboken?
Vad är det som får Dig att tro att han inte är äkta?
 
Och som sagt, kolla bouppteckningarna.
 
Ingela

536
Sveriges Släktforskarförbund / Senaste veckobrevet
« skrivet: 2007-10-09, 04:37 »
Eivor, såvitt jag vet gäller det även vanlig släktforskning. Som jag förstod det av en av arkivarierna var den enda bedömningsgrunden om det var bra organiserat (så att vem som helst kunde hitta i det), hade källhänvisningar etc. och även i övrigt kunde bedömas vara intressant för någon annan forskare (att det inte bara var tre generationer bakåt eller så). Och det är väl rimliga krav man bör ställa på sin egen forskning.
 
Jag tror faktiskt att om man bara organiserar allt på ett trevligt, lättillgängligt sätt - inga skokartonger med foton som bara man själv vet något om - så tar efterlevande åtminstone hand om det och rätt vad det är blir någon intresserad. Jag har sett det hända hos flera i min omgivning. Och ett par har sagt något i stil med inte brydde jag mig om det här så länge moster Augusta levde för då skötte hon ju det, det var hennes grej. Så just att man själv är så intresserad kan hindra andra från att bli det, hur mycket man än försöker uppmuntra dem.
 
Ingela

537
Dubbelkommando åter igen. / Dubbelkommando åter igen.
« skrivet: 2007-10-08, 20:57 »
Personligen tycker jag det är ett ett mycket bra initiativ med en Dödbok som går längre tillbaka i tiden än 1946.
 
Men det är naturligtvis en klar fördel om den nya Dödboken kan inkludera inte bara år 1900 utan även 1899. Just för överlappningen. Just pga folkräkningen 1900.
 
Så här kan det nämligen bli annars:
Min mor står med i folkräkningen 1980. I själva verket dog hon 19 dec 1979. Hade Dödboken startat 1981, med hänvisning till folkräkningen 1980, så hade det sett ut som om hon levt än idag.
Det är ganska antagligt att samma sak skett vid samtliga folkräkningar, dvs. folk som dött just innan folkräkningen är med i den.
 
Så att hänvisa till en obruten kontinuitet och inga överlappningar förefaller mig ytterst naivt. Eller kommer det som en hemsk chock att inse att folkbokföringen inte är helt perfekt?? För de flesta av oss släktforskare tror jag det är ett välkänt fenomen. Men tydligen då inte för alla.
 
Och egentligen borde den nya Dödboken naturligtvis starta 1896 eftersom de på Internet publicerade Dödböckerna i allmänhet går fram till 1895. Jag vet inte om det finns konkreta planer på att lägga ut samtliga Dödböcker 1895 till dagens datum minus 100 år?
 
Ingela

538
Sveriges Släktforskarförbund / Senaste veckobrevet
« skrivet: 2007-10-08, 19:37 »
I alla fall i Göteborg kan man också donera/testamentera sin släktforskning t?ll Göteborgs Landsarkiv. De har flera privata arkiv.
 
Ingela

539
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-10-08, 19:34 »
Innan 1901 kunde man hur som helst lägga sig till med efternamn (utom adliga). En mycket vanligt sed var att styvbarn/fosterbarn lade sig till med sin styvfars/fosterfars efternamn eller patronymikon. Bara på ett efternamn (om det alltså inte är adligt) kan man inte dra några som helst slutsatser.
Även efter 1901 var det vanligt att styvbarn/fosterbarn använde sin styvfars/fosterfars efternamn; namnändringen beviljades då formellt av Kungl. Maj:t. Denna vana har kommit många att tro att barnet är styvfaderns/fosterfaderns alternativt att det formellt adopterades. Innan 1917 fanns ingen laglig adoption i Sverige (ordet användes i dagligt tal men hade ingen rättslig verkan), men även efter 1917 var det i många år ovanligt med formella adoptioner medan det däremot var fortsatt vanligt med fosterbarn (och styvbarn också naturligtvis).
Barn som levde i sina föräldrars hushåll - särskilt om de var under 15 år - ansågs för det mesta inte behöva ett patronymikon/efternamn (vissa socknar, vissa präster skrev alltid ut hela namnet men det är definitivt en minoritet).
 
Det första att undersöka är hustruns bouppteckning. Vad står det där? Om barnet inte var den överlevande partens barn skulle det (precis som idag) ha ut sitt arv genast, i annat fall kunde mannen/fadern sitta kvar i oskiftat bo (det skall stå). Sedan studerar man mannens/den möjlige faderns bouppteckning: är barnet uppsatt som hans barn där? Här har det dock bevisligen förekommit att såväl oäkta barn som styvbarn satts upp som äkta.
 
Är man efter studiet av bouppteckningarna fortfarande osäker får man börja göra en djupanalys av Hfl:erna. I de Hfl:er som finns innan modern dör - hur står det? Hon står som hustru till X? Finns alltså heller inget vigseldatum? För om mannen och kvinnan är gifta när barnet föds (oavsett om äktenskapet bara är en minut gammalt - jag har själv sett ett exempel där äktenskapet var en dag gammalt) så är barnet hans och äkta, om inte mannen formellt protesterar. För att den äkte mannen inte skulle anses vara far måste han kunna presentera bevis för att det var fysiskt omöjligt för honom att vara det - typexemplet är en sjöman som varit borta i två år och finner en sexmånaders baby hemma (idag är det naturligtvis DNA-tester som avgör). Ett sådant fall antecknades oerhört noga i Hfl:erna. Det brukar stå hennes oäkta barn eller hustruns oäkta barn.
Står det inte så är det ju på bara ett enda fall omöjligt att veta om prästen var en noggrann man som antecknade sådant här som han borde göra enligt alla konstens regler eller om han var en slarver - eller rentav ansåg att det inte skulle stå något om oäkta i det här särskilda fallet (jodå, det förekom - har själv ett sådant fall i Dalsland). Om prästen var ordentlig/slarvig kan man ganska snabbt avgöra genom att läsa ett par Hfl:er han skrivit från pärm till pärm. Hans personliga åsikter torde också framgå om man lite mer ingående studerar och jämför vigselbok/födelsebok/hfl:er.
 
Ingela

540
Anbytarforum / Spam?
« skrivet: 2007-10-08, 18:57 »
Inte så lätt att veta om man aldrig brukar kika på den engelska avdelningen... Det är rätt att vara misstänksam mot mail som skickas av nå'n man inte känner till - jag tycker det var bra att Du frågade!
 
Ingela

541
Anbytarforum / Spam?
« skrivet: 2007-10-08, 13:54 »
Don förekommer ganska flitigt på den engelskspråkiga avdelningen här; han är kunnig och artig, och skickar säkert inget spam.
Om Du inte förstår engelskan han skriver, så kan Du skicka mailet till någon av oss svenskar som också håller till på den engelska avdelningen, så hjälper vi Dig.
 
Ingela
(mail gusmartei@yahoo.se)

542
Förnamn - K / Kristensa
« skrivet: 2007-10-04, 13:25 »
Nej Jörgen, det är inte oväsentligt att olika områden tillhört samma kungarike. Och jo, man kan faktiskt säga att namngivningen bestämdes cenralt (uttryckt på en barnslig nivå kan man då säga att det var kungen som bestämde). Ett mycket stort inflytande på vad barn kallades hade nämligen prästerna - och de var centralt utbildade. Mellan överklass/de styrande och allmogen fanns det s.k. förmedlande skiktet som bestod av just präster, men även klockare, lärare, soldater, hantverkare etc. Här togs de nya normerna upp mycket snabbt, och spreds sedan till allmogen.
Diffusionsteori är visserligen att betrakta som urmodig numera, men den har sin praktiska nytta.
 
Jämtland och Skåne har en hel del gemensamt. Jämtarnas handelsväg gick nämligen inte alls till Stockholm, varken före eller efter det svenska maktövertaget, utan till Trondheim och Röros, centralorter där danska administratörer bestämde. Och för skåningarna har ju Köpenhamn alltid varit mer betydande än Stockholm. Dock är Jämtland en anomali eftersom Jämtland alltid tillhört Uppsala stift, dvs. prästerna var svenska. Men ser vi på dräktskick så har t.ex. just Jämtland och Skåne mer gemensamt än mellanliggande landskap. När det gäller dräktsilver är det skånska och det samiska lappsilvret alldeles påtagligt släkt utan att mellanliggande områden påverkats.
 
När det gäller västkusten har det bohuslänska dräktskicket klart mycket mer gemensamt med Älvsborgs län än med Danmark medan Halland har en älvsborgsk grundton men med oerhört tydliga danska influenser (som t.ex. spetetröjan).
 
Din sista anmärkning förstår jag överhuvudtaget inte. Jag skrev att man bevarade gamla lokala traditioner i områden som bytte ägare medan man på båda sidor om gränsen - den nya och den gamla - vidareutvecklade sina traditioner. Hur Du får till att dessa vidareutvecklade traditioner är en likriktning inom onaturliga statsbildningar begriper jag inte. Menar Du att det är onaturligt att Själland tillhör Danmark och att Småland tillhör Sverige? För det var på Själland och i Småland utvecklingen skedde, medan man förblev vid det gamla i Skåne.
 
Ingela

543
Förnamn - K / Kristensa
« skrivet: 2007-10-03, 19:05 »
Gotland gick ju från danskt till svenskt styre ungefär samtidigt som Skåneland (1645 mot 1658), så reflektionerna om reliktområde för namnskicket gäller även där.
Intressant vore om det fanns förekomst av Christensa även i Jämtland och Härjedalen. Någon enstaka förekomst i södraste Småland skulle man också kunna tänka sig.
 
Ingela

544
Porse / Porse
« skrivet: 2007-10-03, 18:57 »
Det skulle vara intressant att få höra vilket M. Sjöströms modersmål är egentligen. Jag måste erkänna att jag trodde det var svenska baserat på den engelska M. Sjöström skriver - den är, precis som Torleif skrev, inte idiomatisk (inte grammatiskt korrekt heller alltid) men felaktig på ett sätt som jag har mycket svårt att föreställa mig att någon med engelska som modersmål skulle skriva. Ex: What say primary material? What say contemporary sources?
 
Ingela

545
Porse / Porse
« skrivet: 2007-10-03, 12:57 »
Vincent,
 
Vem i den här tråden är det som inte har svenska som modersmål?
Jag håller helt med Torleif! Det här är ett svenskt forum, som avhandlar svenska förhållanden - då skriver man på svenska om man kan det. Bl.a. är det svårt att exakt översätta en mängd specifikt svenska/nordiska ord och uttryck. Dessutom finns alltid risken att det blir fel när någon som inte har ett visst främmande språk som modersmål skriver på det språket - helt i onödan.
 
Ingela

546
Förnamn - K / Kristensa
« skrivet: 2007-10-02, 23:10 »
De gamla dansk/norska områdena blev på många sätt efter det svenska övertagandet reliktområden - dvs. utvecklingen gick framåt både i Danmark-Norge och i Sverige, men i de gamla dansk/norska områdena förblev man vid det gamla till mycket långt fram i tiden. Så är t.ex. de skånska folkdräkterna helt och hållet stammande från innan 1650. Detta gäller även namnskick; det är inte förrän bortemot 1860-70 som t.ex. den skånska särarten i namnskick försvinner - och då går det fort.
Så Christensa kan mycket väl vara ett danskt namn från innan det svenska övertagandet, som i Danmark fallit ur bruk men stannat kvar i det reliktområde de gamla dansk/norska områdena utgjorde.
Det är ju att lägga märke till att namnet enbart verkar förekomma inom just detta område!
 
Ingela

547
35 Äktenskap / Äktenskapshinder
« skrivet: 2007-10-02, 23:00 »
En kusins dotter är mera avlägset släkt än en kusin - som det ju f.ö. blev tillåtet att gifta sig med utan dispens just 1845 - så det var inga problem, inga särskilda tillstånd behövdes för ett sådant gifte efter 1680.
 
Ingela

548
Sabina,
 
För Arboga Rådhusrätt och Magistrat finns s.k. Gemensamma protokoll (serie A1) som går tillbaka till 1450. De ersätts från 1848 av regelrätta Domböcker (serie A2).
Enligt  NAD (Nationell ArkivDatabas) innehåller Gemensamma protokoll tänkeböcker, domböcker och magistratsprotokoll. Tänkeböcker var det medeltida namnet på domböcker; enligt  Wikipedia är de äldsta bevarade tänkeböckerna från Arboga, Jönköping och Stockholm.
 
Som jag förut skrivit så tror jag inte SVAR har några mikrofilmer på detta, utan Du måste vända Dig till ULA (Uppsala Landsarkiv), landsarkivet@landsarkivet-uppsala.ra.se .
 
ULA har också protokollen för Kämnärsrätten (1719-1840). Dessa är inte heller filmade, och finns alltså inte hos SVAR.
 
 Rådhusrätten i Arboga (NAD)
 Kämnärsrätten i Arboga (NAD)
 
Ingela

549
Archive - Swedish customs / Legal age for marriage
« skrivet: 2007-09-26, 12:23 »
Generally it was about 20 for men and 15 for women; women's legal age was later (during the 19th century) raised to the same as the men's.
Today it's 18 for both parties. It's always been (still is) possible to be married earlier than the legal age, providing you have both your parents' permission and a dispensation from the government.
 
Up until WW II Sweden was a very poor country - indeed, in the 18th and 19th centuries we were among the poorest in Europe (as the same time as we were among the most well-educated: as early as the 1720's about 95% of the population could read compared to less than 65% of the population of England, at the time probably the richest country in the world). Peculiar to Sweden is also that we've always had the smallest gap between rich and poor; our poorest were never as poor as the poorest in e.g. England, but our richest were nowhere near as rich as the richest in the rest of Europe.
 
So most people simply couldn't afford to be married early in life. Generally speaking young people left home between 15 (poorer family) and 18-19 (richer family), to serve as farm-hands (in very poor families much earlier, to work for just food and lodging). 15 was considered the age you became adult, after you were confirmed.  
 
In the 19th century it became the fashion to go into service as a farm-hand even if you came from quite a well-off (rural) family - much like the young today take au pair-jobs in the US or Australia: it was a chance to see the world and to learn something about how things were done elsewhere. Also, it was a chance to save up for the future! Farm-hands weren't paid much, but there was some cash - and quite a lot of clothes! Indeed, research has shown that people collected clothes during the time they worked as farm-hands and after having quit service these were the clothes they - by and large - had for the rest of their lives.
 
After serving for generally some ten years, people started thinking of settling down and having a family. So a common age for marriage was around 25-28 years, with the first child arriving within the year. So the late marriage age was also a sort of natural family planning. It is also very typical that most illegitimate children were born to women of around this age - unwed mothers were in general not unsuspecting, seduced young teenagers.
 
Ingela

550
Yrken M / Magister
« skrivet: 2007-09-23, 05:27 »
Bengt,
 
Storstäder/universitetstäder måste ju förstås i sitt historiska sammanhang: Kalmar var förr mycket mera betydande än idag. Fram till 1915 var det t.ex. stiftsstad och även om en del av dess betydelse gick förlorad efter 1658, då det inte längre var en viktig gränsstad, var borgen fortfarande en viktig del av Sveriges befästningar. Det skulle inte förvåna mig om Kalmar i början på 1700-talet hade fler invånare än t.ex. Göteborg. Våra svenska småstäder var på 1700-talet föga mer än stora bondbyar, men Kalmar kan inte räknas dit.
Så nej, det är inte så märkligt att finna en med. dr. i Kalmar i mitten på 1700-talet.
 
 
Göran,
 
Självfallet disputerade och promoverades man när man tog sin magister innan 1863. Det var bara titeln som moderniserades, internationaliserades kan vi säga. Kraven var exakt de samma för en magister innan 1863 som för en doktor efter 1863. Och i stort håller det ju än - så t.ex. kan väl pro exercitio närmast jämföras med en licenciat-examen.
 
Ingela

551
Yrken M / Magister
« skrivet: 2007-09-21, 18:14 »
De ursprungliga fakulteterna vid de äldsta universiteten (Bologna, Salamanca, Paris, Oxford etc.) var alltid filosofi (de fria konsterna), juridik, teologi och medicin. De tre senare fakulteterna räknades som högre - man behövde, liksom man än idag måste ha i ex.vis USA, en examen från den filosofiska fakulteten för att få studera juridik, teologi eller medicin.
 
Så om man disputerade på 1700-talet i Sverige så gjorde man det i juridik, teologi eller medicin. Ute på landet - eller i småstäder - fanns säkerligen bara teol. dr. ... jag har svårt att tänka mig en med. dr. eller jur. dr. utanför storstäderna/universitetsstäderna...
 
Ja, det finns fortfarande matriklar över universitetsstudenter i Uppsala och Lund. Jag tror t.o.m. att avhandlingarna finns kvar - men jag skulle tro att de är skrivna på latin. Problemet kan kanske vara att det är fullt möjligt att studierna skett utomlands; teologer studerade t.ex. inte så sällan i Tyskland. Studier utomlands är inte som vi gärna tänker oss ett nytt påfund i vårt globaliserade tidevarv - så t.ex. tjänstgjorde 1690-1792 ambitiösa svenska officerare vid det franska regementet Royal Su?dois som ett led i sin utbildning.
 
Ett annat tips kan vara att ta tag i de Herdaminnen som brukar finnas för varje län; de är i allmänhet ganska fylliga när det gäller bakgrund för de olika prästerna, i alla fall kyrkoherdarna (och högre).
En hel del män som doktorerat (i teologi) och faktiskt var prästvigda tjänstgjorde dock aldrig som präster - de var istället lärare och rektorer för trivialskolor och gymnasier (magistern var alltså faktiskt magister).
 
Magisterskan var helt riktigt gift med en magister - kanske en studiekamrat till Per Kock?
 
Ingela

552
Yrken M / Magister
« skrivet: 2007-09-20, 21:05 »
Såpass sent under 1700-talet som 1771 var det ganska ovanligt att inte moderns namn stod. Däremot är det inte alls ovanligt på t.ex. 1740-talet. Men det är naturligtvis helt beroende på biskop och kyrkoherde och den adjunkt eller liknande som väl vanligen verkligen skötte förandet av ministerialböckerna.
 
Magister betyder här någon som avlagt examen vid universitet. Fram till 1863 var magister namnet för den högsta examen, då ändrades namnet på denna examen till doktorsexamen (magistergraden försvann helt för att 1907 återupplivas som en grad motsvarande kandidat men med ämbetsinriktning).
Så i modernt språkbruk hade Per Kock alltså doktorerat.
 
Ingela

553
Jo, det fanns kämnärsrätt i Arboga, 1719-1840. Såvitt jag kan se så är de inte filmade.
 
Ingela

554
Since Lofkvist Jr. headed for Marinette in Wisconsin in 1923, I think we can safely assume that that's where Lofqvist Sr. went in 1894.
 
BTW, the origin of Löfstaholm, Lysvik is clear on the manifest from 1923. This is where Lofqvist Sr. lived in 1923.
 
Lofqvist Sr. is on manifest page nr 41 if you wish to use Steven Morse's manifest page (or if you want to note the exact source - so many of us genealogists do after all).
 
Ingela

555
The instructions on the page Anna-Carin indicated seems to me to be a lot of trouble about nothing at all. There's no need to disable Java script and other fancy stuff. You just use Steven Morse's manifest page:
 
 http://www.jewishgen.org/databases/eidb/mm.htm
At the bottom, fill in Month, Day, Year - this will give you Series and Roll. If you've already found the person you're looking for Ellis Island obligingly gives you the Frame (called page on Ellis Island), otherwise you'll have to page through it manually.
In this case:
Month: Aug, Day: 22, Year: 1923, Series: T715, Roll: 3355, Frame: 710 (and 709, but 710 is the first page, 709 the second).
Now, make sure Display on separate page is ticked and hit the Display button.
The manifest is now displayed on a separate page in your browser (of whatever brand) and you can print it or save it or do whatever you want with it.
 
In the case of manifests that cover two pages it's easy to splice them together in any image processing program. Then you print the combined image on a large sheet of paper (A3 as we say in Sweden, abot twice the size of the American legal format) and you've really got something you can pin on your wall. Free of charge too, unless you count the cost of ink and paper...
 
By the way, I always note my Ellis Island source this way (Series, Roll, Frame, Line) since that gives direct access to the page if I want to look at it again (I don't usually print manifests of emigrating second cousins etc.).
 
Ingela

556
Sabina,
 
Det var sällan alla fall av tillverkning av uä barn åtalades. Kanske var man extra duktig i Arboga på det, men rent generellt var det förvånansvärt många fall som aldrig togs upp i domstol - särskilt i städer. Men visst är det värt att kolla.
 
Arboga stadsförsamling betyder juridiskt Arboga rådhusrätt/magistrat. Jag tycker också SVAR är lite svårt, nen såvitt jag kan finna genom att jämföra NAD (Nationell ArkivDatabas) och SVAR så är inte Arboga rådhusrätts/magistrats protokoll och domböcker filmade. Protokoll/domböcker finns från 1450 till 1938, men jag kan inte se att de är filmade/scannade.
 
Jag tycker Du skall ta kontakt med ULA och/eller SVAR för att få bekräftat att det ligger till så:
ULA: landsarkivet@landsarkivet-uppsala.ra.se
SVAR: kundtjanst@svar.ra.se
 
Ingela

557
Byggnader och miljöer / Okänt sjukhus
« skrivet: 2007-09-19, 23:04 »
Det ser ut att vara tegel; sådant ljust (gult) tegel användes väl främst från andra världskriget.
I slutet av 1800-talet var det puts/rappat i alla möjliga färger, 1900-30 var det rött tegel eller mörkbrunt trä, på 1930-talet vit (ljus, cr?me) puts/rappat. I alla fall i Göteborg och Stockholm. Gult tegel hade använts tidigare på 1800-talet dock.
Så jag tror att det är den funktionalistiska stilen tillsammans med det gula teglet som direkt för tankarna till 1940-50-talen; jag håller med Ann-Mari.
 
Kan det vara ett av de nya bostadsområden man byggde från andra världskrigets slut? Då var det den här typen av lamellhus och man behöll mycket av naturen istället för att göra stadsaktiga gator. Just sådan här ofärdig infrastruktur med mycket rudimentära tillfarter och hus utslängda i naturen, med dåliga förbindelser till stadscentrum, fick många som flyttade ut i förorterna dras med i åratal. Ett exempel är Kortedala i Göteborg (började byggas runt 1955).
 
Men husen ser kanske väl institutionsaktiga ut för att vara bostadshus? Å andra sidan var den värsta yran av den sortens mera monumentala institutionsbyggande över på 1940-talet.
Och jag tycker att om det var någon form av anstalt borde det vara galler för fönstren samt stängsel och grindar; om det var ett sjukhus borde vägar och omgivning varit mer ordnade.
 
Det är ett fint litet mysterium!
 
Ingela

558
Nils and Emma did not get married before 1898, at least not in Norra Råda parish. The SCB-register of marrage records ends with 1897. In 1900 Emma is married with two children, so she must have married in 1898, 1899 or 1900 (prior to the census).
 
However, the marriage probably did take place in Norra Råda since this is where Emma lives until at least 1896 and then again in 1900. But she may of course also have decided to go into service in another parish, e.g. Sunne where her husband was born.
 
To find the marriage date, you can contact the Regional Archive in Karlstad:
varmlandsarkiv@regionvarmland.se
 
Ingela

559
Archive - Swedish history / Meaning of """"legally capable""""
« skrivet: 2007-09-18, 18:41 »
Also: being allowed to decide for herself when and whom to marry. Before women became myndiga they were not allowed to marry without the express permission of their giftorättsman - marriage permission man; this was their closest male relative (father, brother, uncle, cousin) - regardless of age.
 
It must also be noted that one category of women has always been myndig: widows.
 
Ingela

560
continued
 
This is where the records published by Genline end. To follow the family further on one has to contact the regional state archive (Landsarkivet); there should be no problem getting records up until 1936 - there is a 70 year restriction period on all personal records. However, death records 1947-2006, as well as census 1970 and 1980 are available. It is therefore quite possible to make the jump from the late 19th century to the present day.
 
Going backward:
In 1866-70 the family is still at the old croft, Jangberg. This early the family consists of only Nils and Karolina (here spelled Carolina) and he three oldest boys - and Nils' parents of course. Also living at the croft, until 1869, is Nils' brother Per Olsson, born 21 September 1842.
In this Hfl it is specifically noted that they're all born in this parish, Råda (it didn't become Norra Råda (Northern Råda) until 1885).
 
Hfl (household examination roll/husförhörslängd) Norra Råda AI:18, 1866-1870, page 167. GID 514.28.7200
Hfl (household examination roll/husförhörslängd) Norra Råda AI:22, 1876-1880, page 164. GID 514.34.60200
Hfl (household examination roll/husförhörslängd) Norra Råda AI:24, 1881-1885, page 169. GID 514.38.31500
Hfl (household examination roll/husförhörslängd) Norra Råda AI:26, 1886-1890, page 172. GID 514.42.9600
Hfl (household examination roll/husförhörslängd) Norra Råda AI:28, 1891-1896, page 678. GID 514.45.46000
Birth record SCB-register Värmland Norra Råda subparish (annexförsamling) 1890. GID 100017.60.3700
Marriage record SCB-register Värmland Norra Råda subparish (annexförsamling) 1889. GID 100017.58.2300
Marriage record SCB-register Värmland Norra Råda subparish (annexförsamling) 1891. GID 100017.62.38100
Death record SCB-register Värmland Råda subparish (annexförsamling) 1879. GID 100017.37.30600
Death record SCB-register Värmland Råda subparish (annexförsamling) 1880. GID 100017.39.45600
 
(I see in my previous message, Sept 15, that I forgot to write that the SCB-register for Emma's birth record was of course the one for 1873).
 
Ingela

561
continued
 
In 1886-90 things start to happen. The family is still at the croft Sågfallet.
Eldest son Anders 22 June 1889 marries Stina Kajsa Svensdotter (born 28 April 1857 in Norra Råda; she is the daughter of Sven Bernhardsson and Gunilla Nilsdotter from Höje farm - she is socially in a better position since she is the daughter of a small-holder; a tenant, but a farmer, not a crofter); banns were first read 07 May 1889 (banns were read three Sundays in a row, after that you had to marry within four months). The couple first make their home at Stina Kajsa's parents' farm (where Anders is noted as son-in-law) but from 1890 (25 Jul) they live at Sågfallet (noted as lodgers).
Next son, Nils, does his military service in 1886-87 and more or less straight from there moves out 11 Jun 1887, to the parish of Alnö in the county of Västernorrland (very far to the north). However, he seems not to have liked it there since he moves back home already after four months, 07 Oct 1887.
Son Olof musters in 1888 but is deemed unfit for military service (frikallad).
Daughters Amanda Karolina and Emma are confirmed in 1886 (19 Sep) and 1888 (30 Sep) respectively, just as they should be.
Amanda Karolina then causes a minor scandal by becoming pregnant. However, she manages to save her reputation by becoming betrothed to the father, Per Johan Nilsson (born 26 June 1865 in Råda, son of Nils Olsson and Kajsa Persdotter) from one of the neighbouring crofts, Vestängen (modern spelling Västängen), before giving birth. Per Johan seems to have been a great friend of Amanda Karolina's brother Nils since he went with him to Alnö - and returned at the same time (also straight from military service). The betrothal took place 07 November 1890. Their daughter, Hilma Albina, was born 17 December 1890 (the vicar seems to have been a bit distracted at the time: in the Hfl he starts off by calling the daughter Elin Kristina, strikes that out and writes in Hilma Albina - and in the birth record he manages to call both mother and daughter Hilma Albina!).
 
1891-1896 all the family is at first still at Sågfallet.
However, daughter Amanda Karolina marries her Per Johan 07 February 1891 and moves with him to his parents croft, Vestängen (page 679). They have another child, son Johan Edvin Arthur, 08 February 1895.
Eldest son Anders and wife Stina Kajsa, still childless after three years of marriage, move out in 1892 (18 March), to the estate of Loviseberg (page 709) where he becomes a day-labourer. They stay there for three years and in 1895, still childless, they move to a croft under the farm Sörby (page 942). Sina Kajsa now mysteriously acquires the patronymic Larsdotter which is of course quite ridiculous since her father is Sven!
Son Nils assumes the family name of Englund sometime in this period.
Youngest son Per Johan seems to have been a bright kid since he is allowed to be confirmed already in 1894 (23 Sep), a year early.
 
continued

562
A little more:
I forgot to note that sometime in the 1871-75 period the family moves from Jangberg to Sågfallet, another croft in the same district (Lakene).
I also see I wrote the wrong name for Nils' mother; she is called Stina Kajsa (not Anna Kajsa).
 
In 1876-80 the family remains at Sågfallet. There's another child born to Nils and Karolina, Per Johan born 12 September 1880.
Nils' parents dies in this period too. Father Olof dies 25 May 1879 and mother Stina Kajsa 19 July 1880, both are noted as paupers and cause of death is in both cases noted as a question mark. Even as late as the last decades of the 19th century it was the vicar who tried to decide what the cause of death might have been; he was of course not medically trained but would recognize the most common illnesses.  
Nils' sister has disappeared (quite literally, there is no note as to where she might have gone in the Hfl 1871-75 and in the Hfl of 1876-80 she is simply not there). Probably to compensate for the loss of Nils' sister, they hire a female farmhand called Ingeborg Olsdotter, born 19 Sep 1852 in the parish of Ekshärad; she moves in 05 Sep 1879.
Also, the two eldest boys are confirmed in this period: Anders in 1877 (30 Sep) and Nils in 1880 (03 Oct). Confirmation was supposed to take place when you were 15 so they were spot on.
 
The period of 1881-85 is very uneventful. The family is at Sågfallet croft. The female farmhand (Ingeborg) has left but all the children are still at home. Well, eldest son Anders musters and does his military service in 1883-84. And third son Olof is confirmed in 1882 (24 Sep), at the correct time.
 
continued

563
Tyska / Hjälp oss förstå tyskan...snälla!
« skrivet: 2007-09-16, 22:29 »
Tremänningar var OK på 1800-talet. I mitten på 1800-talet ändrades lagstiftningen så att det även blev OK med kusiner.
Alla som är vigda i kyrkan eller ingått äktenskap borgerligt har man lyst/gjort hindersprövning för i Sverige.
 
Ingela

564
Tyska / Hjälp oss förstå tyskan...snälla!
« skrivet: 2007-09-16, 14:09 »
Hinderlöshetsbevis är ett intyg som visar att man kan gifta sig rent generellt och med den man avser gifta sig specifikt. Man måste fortfarande visa upp ett hinderlöshetsbevis för att få gifta sig (resultatet av den obligatoriska hindersprövningen i Sverige).
 
Idag måste man som i stort sett enda krav vara 18 år fyllda för att få gifta sig (generell bestämmelse) och man får inte gifta sig med sitt helsyskon eller med släktingar i rakt upp eller nedstigande led (far, dotterdotter etc. - specifikt för varje person).
Förr fick man inte gifta sig om man blivit berövad medborgerligt förtroende (vilket man blev om man blivit dömd till fängelse). För riktigt länge sedan fick man inte heller gifta sig inom en ganska stor krets av släktingar (s.k. förbjudna led); inte heller med dem som räknades som andliga anförvanter som t.ex. en gudmor eller gudfar - allt det här kunde man dock få dispens för.
 
Ingela

565
Porträttfynd / Äldre inlägg (arkiv) till 13 januari, 2008
« skrivet: 2007-09-16, 13:44 »
Smartare program snarare.
 
Ingela

566
Allmänt / Fel föräldrar?
« skrivet: 2007-09-15, 23:05 »
Är barnet fosterbarn så brukar det stå i Hfl. Det är inte alls sällsynt att åtminstone ena föräldern blir fel i födelseboken.
 
Ingela

567
Porträttfynd / Äldre inlägg (arkiv) till 13 januari, 2008
« skrivet: 2007-09-15, 22:59 »
Om vi antar att alla 60.000 bilder håller maxstorlek på 50kB blir slutresultatet mindre än 3GB. T.o.m. min tre år gamla laptop har en hårddisk på 40GB och vi får hoppas att Rötters/Anbytarforums server är lite bättre än så.
 
Ingela

568
Lövstaholm was a manufacturing estate (bruk) in the parish of Lysvik.
The other places mentioned, Sunne and Norra Råda, are parishes that form a triangle with Lysvik: Lysvik is about 10 miles north of Sunne and both are some 18 miles west of Norra Råda. It's quite feasible to move around within this area, looking for work.
All the parishes are located in the county and province of Värmland.
 
Emma Nilsdotter was indeed born in Norra Råda; she was born 11 June 1873, daughter of Nils Olsson and Karolina Andersdotter. She was their fifth child after 12 years of marriage.
Her parents Nils and Karolina were married 26 December 1860 in Norra Råda parish. Nils is noted as a farmhand from Lakene and Karolina as a maid (female farmhand) at Loviseberg (both of course in Norra Råda parish).
Boxing Day was an immensely popular day for weddings: in 1860 as many as 10 couples were married on that date in this parish alone! The reason was of course that since Christmas is a time for festivities and parties a wedding could be held at little or no extra cost.
 
According to the Hfl (see below) 1871-75 the family consisted of:
Nils Olsson born 10 May 1828
Karolina Andersdotter born 25 November 1840
son Anders born 15 December 1862
son Nils born 22 December 1865
son Olof born 24 July 1867
daughter Amanda Karolina born 11 October 1871
daughter Emma born 11 June 1873
At the time (1871-75) Nils' parents were living with the family:
Olof Jansson born 02 December 1797
Anna Kajsa Boström born 1801 (the vicar has put a question mark for exact date, so her birth record may prove difficult to find); since Anna Kajsa has a family name instead of a patronymic - and this is Värmland - it seems probable that she was from a smithing family
Also Nils' sister:
Kajsa Olsdotter born 23 February 1839
with her illegitimate daughter:
Helena Ullström born 03 October 1872
 
This extended family lived at a croft called Jangberg in a district called Lakene (in the parish of Norra Råda). Jangberg is nearly equidistant from Norra Råda and Lysvik.
Since none of them has a note indicating which parish they were born in, they were probably all born in Norra Råda.
 
Birth record SCB-register Värmland Råda subparish (annexförsamling). GID 100017.28.34200
Marriage record SCB-register Värmland Råda subparish (annexförsamling). GID 100017.10.60900
Household examination roll (Husförhörslängd), commonly abbreviated as Hfl, Norra Råda AI:20, 1871-1875, page 162. GID 514.31.32000
 
GID refers to the fee-based  Genline site, which has published the Swedish church records up until about 1895-1897.
 
Ingela

569
00 - Flyttning / Varför flyttade de omkring?!
« skrivet: 2007-09-13, 19:41 »
Christina,
 
Från Orsa till Stockholm gick man eller så fick man skjuts med en forbonde. Då det var tre små barn och förmodligen ganska mycket bagage eftersom de flyttade för gott så låter det troligare att de åkte med en forbonde. Maj var ingen bra månad att flytta egentligen; vintern var den vanligaste tiden för att förflytta sig (släde på snön var bättre än de tämligen odugliga vägarna).
 
Flyttbetygen ställdes inte ut hur som helst. Socknen var ansvarig för alla invånare, fattigvård t.ex. Ingen fick därför flytta in i en socken som inte kunde visa på att de hade tryggad försörjning. För att få ut ett flyttbetyg måste man därför kunna visa på att man redan hade en anställning (eller annat sätt att försörja sig på, t.ex. att man fått tillstånd att bli sockenskomakare eller liknande) i den socken man avsåg att flytta till. Man flyttade alltså inte på spekulation, det ordnar sig nog med ett arbete när jag kommer till nästa ställe. Naturligtvis förekom det att man fann ett bättre arbete på vägen, men då måste man alltså bryta det kontrakt man redan hade med sin nya arbetsgivare. För pigor och drängar gällde då att de skulle skaffa någon som kunde ersätta dem, arbeta i deras ställe.
 
Att ge sig ut på vägarna utan sin flyttsedel och klara papper på att man hade en anställning eller en gård var inte till att tänka på: fjärdingsman, länsman etc. hade rätt att kontrollera en och satte fast alla som inte kunde visa på hur de försörjde sig - sådana personer skickades till arbetsanstalter.
 
Ingela

570
Metoder / Källmetodik inom resandeforskningen
« skrivet: 2007-09-11, 02:25 »
Ordet valack är i svenskan belagt skriftligt från 1652; det bör alltså ha använts ännu tidigare i talspråk. Så Karl XII har inget med saken att göra.
Ordförklaringen för valack är f.ö. häst från Valakiet.
 
Källa: NE:s Ordbok
 
Ingela

571
Sysslingar och bryllingar / Sysslingar och bryllingar
« skrivet: 2007-09-05, 21:41 »
Kusin = tvåmänning
Syssling (småkusin, kusinbarn etc) = tremänning
Brylling = fyrmänning
Pyssling = femmänning
 
Därefter finns det ingen mera allmänt vedertagen benämning på släktskap utan man får gå över till enbart sexmänning, sjumänning etc. Såpass avlägsna släktingar kallar en del trasslingar...  
 
Ingela

572
Archive - General questions / Archive in Lidkoping City
« skrivet: 2007-09-05, 21:27 »
The Archive of Lidköping can be contacted by e-mail:
marlene.lundberg@lidkoping.se
 
The Lidköping Archive has - like most municipal archives - nothing from before about 1860.
 
By painter-test I assume you mean that Gustaf passed a test as a journeyman or master painter. Before 1846 this was mandatory for all sorts of craftsmen; however, in 1846 the obligation to belong to a guild was abolished.
Some guild archives are preserved at a municipality archive, some are at the state regional Archives, some might be privately held and some have simply been thrown away.
 
Kyrkefalla is today called Tibro (since 1947). The municipality of Tibro doesn't show who to contact specifically for archival matters, but you can contact
britt-inger.bryngelson@tibro.se
(she's the municipality secretary general or chief of staff - the archive is certainly her responsibility).
 
There is also a local historic society (hembygdsförening) in Tibro called Kyrkefalla Hembygds- och Fornminnesförening that may be able to help you with the shop in Kyrkefalla.
I can find no regular contact person, but there is a web master, Mårten Larsson, from the society - I'm sure he can at least forward your questions to the right person:
710larsson@telia.com
 
The state regional Archives in Göteborg can be contacted at:
landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
 
Ingela

573
Archive - Swedish language / Translation Help please!
« skrivet: 2007-09-04, 22:27 »
Paul de la Grange, dead before 1659 27/2 (then buried in Odensvi) (1). Paul de la Grange called himself de la Grantij (and Påvel Johansson) in the court records of Sevede district (härad) (2). Summoned to Sweden in 1611 as a French language teacher to Karl IX's daughters Katarina and Maria Elisabeth, was a page to Gustav II Adolf, later served in the cavalry and became a crown ranger 2nd degree in 1623 in Östergötland and in 1624 in Småland. Påvel Johansson was, according to a Royal letter, already in 1620 27/1 awarded the revenues, but sold the farm  Högsäter, 1 mtl taxed in Vreta abbey (kloster) (nowadays Stjärnorp) in Gullbergs district (härad) before 1629 to Stellan Mörner. He afterwards had commissions as crown ranger in these provinces.
 
Pls note that the Swedish word used for farm, gården, can mean anything from something a little larger than a croft to nearly a castle.
 
Mtl = mantal - very confusing term that means a farm big enough to support a family (with no indication as to how big a family)
 
Farms came in basically three variations:
skatte (taxed), meaning the farmer owned the farm outright and paid taxes directly to the crown
frälse (nobility), meaning the farmer leased his land from a member of the nobility and paid rent to the nobleman but no taxes (for the land)
krono (crown) meaning the farmer leased his land from the Crown and paid rent but no taxes (for the land)})
 
The crown ranger looked after the crown's forests and game; it was a most respectable position.
 
Ingela

574
Quite a few Swedes settled in Jamestown, Chautauqua County, New York.
But maybe you have other evidence that points to Jamestown in North Dakota rather than Jamestown in New York or Virginia.
 
Ingela

575
Foto- och skanningsteknik / Foto under 50 Kb okej?
« skrivet: 2007-08-31, 14:19 »
Eftersom en dataskärm bara klarar av att visa 72 dpi:er så är frågan om upplösning inte särskilt viktig (den blir viktig först när man skall skriva ut fotot).
Problem bör därför uppstå främst om man har ett foto som ytmässigt är mycket stort, men då får man väl dela det i två eller flera delar för detaljstudier (en kopia i mindre format för att få helheten får man ju skicka med också).
 
Ingela

576
29 Skolor och skolgång / Flickskolor
« skrivet: 2007-08-31, 14:00 »
forts.
 
Privat var det naturligtvis en annan historia: pojkar skickades sedan medeltiden till katedralsskolor, trivialskolor, gymnasier och läroverk. Flickor undervisades hemma (utom Rudbeckius' skola då). På 1700-talet började flickskolor inrättas, men de var inriktade på praktiska kunskaper (högre matlagning och finare broderi etc.) och fint sätt. Teoretiska skolor för flickor inrättades först från 1831 (Wallinska skolan i Stockholm, 1835 Kjellbergska skolan i Göteborg). Tonvikten låg på humanistiska ämnen, och målet var att minska bildningsklyftan mellan man och hustru. Standarden på flickskolorna förbättrades åtskilligt sedan ett statligt lärarinneseminarium satts igång 1861. Som en sorts motsvarighet till pojkarnas läroverk infördes 1864 en normalskola för flickor (allmänt kallad bara flickskola); denna skola meddelade teoretisk undervisning men avslutades utan studentexamen vilket betydde att flickor inte kunde fortsätta på universitetet.
1870 fick flickor möjlighet att som privatister avlägga studentexamen, och kunde därefter fortsätta på universitetet - men till en början bara på den medicinska fakulteten. Runt 1878 inrättade några av de mest etablerade och teoretiska flickskolorna flickläroverk som avslutades med realexamen eller studentexamen, precis som för pojkarna.
 
Beträffande folkskolan som infördes 1842 så innebar den ingen radikal skillnad alls i den undervisning som kom den allmänna befolkningen till del. Redan från mitten av 1700-talet hade många socknar regelrätta skolor med anställda, kvalificerade lärare där barnen - alla - fick lära sig skriva och räkna i tillägg till de obligatoriska kunskaperna i läsning och kristendom. Ett exempel kan vara Barsebäck där det var socknens godsägare som initierade skolan 1749, och dit alla socknens barn, utan åtskillnad, skickades. Innan 1842 fanns det redan ca 1.800 fasta skolor i de drygt 2.300 socknarna - 10 år senare hade inte antalet förändrats nämnvärt. Så sent som år 1900 gick mindre än hälften av barnen i skola med heltidsundervisning - och, rent otroligt, omkring 1940 gick ca 18.000 barn fortfarande i ambulerande skolor med deltidsundervisning!
 
Man måste också komma ihåg att folkskolan inte innebar skolplikt för barnen utan en plikt för socknen/kommunen att inrätta en skola; skolplikt infördes först 1882.
 
Faktauppgifter från uppsatsen 1842 års folkskolestadga: myt och historia av Lars Petterson, docent i historia vid Uppsala universitet och mångårig forskare i utbildningshistoria; samt NE.
 
Ingela

577
29 Skolor och skolgång / Flickskolor
« skrivet: 2007-08-31, 13:57 »
En flickskola inrättades av Johannes Rudbeckius, far till Olof Rudbeck, från 1619 biskop i Västerås. Det första gymnasiet (för pojkar) i Sverige inrättades av honom, i Västerås, 1623; 1632 inrättade han så den första flickskolan.
 
Innan folkskolan infördes 1842 hade alla - män som kvinnor - som konfirmerades (vilket var hela befolkningen det) plikt att lära sig läsa. Alla skulle när de kom till konfirmationsundervisningen redan kunna läsa - kunde man inte läsa fick man stå över tills man kunde det. Det finns en hel del exempel på att ungdomar som fyllt 15 - den normala konfirmationsåldern - inte fick konfirmeras, och det var bl.a. på grund av bristande läskunnighet. Konfirmationsundervisningen var en avslutande finslipning i den kristendomskunskap ungdomarna redan skulle ha lärt sig samtidigt med läskunnigheten - hemma eller hos klockaren eller av någon särskild skolmästare (avdankade soldater blev ofta skolmästare).
Så innan 1842 gjordes ingen skillnad i det allmänna kravet att alla skulle kunna läsa och ha kunskaper i kristendom. Redan 1724 bedöms f.ö. ca 85% av hela befolkningen över 15 år kunna läsa, och för ungdomarna var siffran ca 98%! Ingen skillnad mellan män och kvinnor! Läskunnigheten var bland de allra högsta (en del säger högst) i Europa, vilket är så mycket mer förvånande då Sverige tillhörde de absolut fattigaste länderna i Europa.
 
I början hade folkskolan ingen allmän plan att arbeta efter; en sådan infördes först 1878 då folkskolan blev sexårig. Folkskolestadgan föreskrev två olika kursalternativ: allmän kurs och särskild kurs. Den allmänna kursen var för flickor och svagpresterande och/eller utfattiga pojkar, den särskilda kursen var för normalpresterande pojkar.
 
Så den verkliga skillnaden mellan pojkars och flickors av samhället ordnade undervisning gjordes inte förrän med folkskolan! Möjligen kan man ju säga att eftersom soldater fick undervisning i att skriva och räkna (ingick i soldatutbildningen) så hade pojkar kunnat få bättre undervisning, men det var ju långt ifrån alla pojkar som blev soldater.
 
 
forts.

578
Archive - Swedish language / Translation Help Please
« skrivet: 2007-08-31, 12:38 »
Exactly, and since it was set down in the birth record it's fairly certain that the vicar also thought he really was the father; the vicar wouldn't write something he thought even slightly improbable. Also the putative father seems not to have made any formal denial.
This sort of statement is of course not as good as John Peterson has agreed/confessed... but personally I would put him as the father - though I would make a note that he is the father according to the mother and her mother but also that he hasn't denied it.
 
Ingela

579
Archive - Swedish language / Translation
« skrivet: 2007-08-29, 14:32 »
A little more:
 
The plague stone
 
By the bell tower at the ruined church is a stone commemorating the hard times when the plague ravaged the parish during the years of 1710 och 1711. The inscription that is done in Latin reads in translation:  
 
In the year of 1711 many died from the plague in this parish. Doctor Magnus A. Megalinus was the vicar at the time  
 
Magister (master) was in 1711 the highest academic degree; only in 1864 was it replaced by doctor. I've called the vicar's doctor as this is the equivalent of Megalinus' degree today.

580
Archive - Swedish language / Translation
« skrivet: 2007-08-29, 14:15 »
I'll do the first part:
 
 
Drawing from 1832.
The church ruin.
 
The old church in Älmeboda is thought to have its roots in the early 12th century and was at that time a so-called apsidal church, i.e. it had from the chancel at the very front of the church a rounded projection (apse). During the 15th century the apse was demolished and the church was extended and given a completely rectangular form. During a third rebuilding the church was further extended. This was during the time of Reverend Bengt Ekeberg and the church was re-consecrated in 1787. A hundred years later the new church at Rävemåla was consecrated and the old chuch was completely abandoned and quickly turned into a ruin. It was only in the 1920's that the people of the parish came to realise that here was a monument worth preserving and a prompt restoration was required. The restoration work came to be done by the Yxnanäs Hembygdsförening [Yxnanäs local historic society] under the direction of C.A. Johansson, following instructions from the regional record keeper. And it was later in the 1960's that Alvar Neander led the excavations that made clear the image of the apsidal church and established the age of the church.  
Model of the apsidal church Photo about 1940  
 
 
To the top of the page.

581
Ann-Mari,
 
För det första så är Kalmar Stad och Kalmar Domkyrko samma sak. Gå in och kolla på  Skatteverket.
 
För det andra så verkar den som tagit fram GID-hänvisningarna för Kalmar läns SCB-Vigda och SCB-Döda startat 1879...däremot finns det korrekta och fullständiga GID för Födda (1860-1897); ex vis 100008.2.2400 för Födda 1860 i Kalmar Stad (eller Domkyrko). Det är inte Genline som tagit fram indexen utan det är privata initiativ. Men kanske borde Genline göras uppmärksamma på att Kalmar län inte har fullständiga register (det är inte bara Kalmar stad som börjar 1879 utan hela registren för födda och vigda).
 
Några Excel-filer just för Kalmar län har jag inte funnit, däremot zippade Word-filer. Jag har inte WinZip installerat, men dessa filer unzippar sig själva (och det finns ju en länk till WinZip på Genlines hemsida).
 
Att gå in via Tillgängligt SCB-material ger ingenting; de GID som redovisas där är bara vad hela Kalmar län har för GID-start - och att klicka på Kalmar ger bara hur många bilder som finns för respektive socken - har inget med GID att göra alls. Det är alltså de zippade filerna som ger indexen till varje församling/socken.
 
Så tyvärr, Ann-Mari, för Kalmar födda och vigda är det bara att handjaga uppgifter för 1860-1878... Men församlingarna kommer ju alltid i samma ordning så har man bara fått den klar för sig så brukar det inte ta så lång tid (jag minns innan indexregistren kommit till).  
 
Ingela

582
Archive - General questions / Västermo,Södermanland
« skrivet: 2007-08-26, 02:12 »
There was a fire in 1890 so there are no birth, marriage or death records before 1891 in Västermo (except for the excerpts sent to SCB after 1860 of course). Most of the Hfl:s were saved though (gaps 1871-1889 and 1891) - and the oldest ones seem to date from 1755. So it's just a matter of going through them, page by page...
 
Good luck!
 
Ingela

583
09 - Fader okänd / Farmors mors far?
« skrivet: 2007-08-21, 13:03 »
Camilla,
 
Börja med att ta reda på allt om denne Gustafsson: när och var han föddes och dog, bouppteckningen (hur stor var kvarlåtenskapen samt vem ärvde när inte farmorsmor gjorde det) samt övriga förhållanden under hela hans livstid. Se om det fanns någon sorts hinder för att Din farmorsmor och Gustafsson skulle gifta sig (han var gift/förlovad, de kom från mycket olika sociala skikt, han emigrerade strax efteråt (men återvände så småningom) etc.).
 
Kontrollera om Din farmorsmor och Gustafsson befann sig i närheten av varandra (samma gård, granngården etc) nio månader innan Din farmor föddes. Ja, helst under en längre tid naturligtvis. Kontrollera domböckerna där såväl Din farmorsmor som Gustafsson var bosatta; Din farmorsmor kan ha stämt Gustafsson inför domstol för att få ut underhåll. Det behöver inte alls ha varit just i samband med Din farmors födelse utan kan ha skett när som helst under hela hennes barndom och ungdom (upp till hon var 15 år).
 
Som indicier fungerar breven bra, men inte som bevisning. Men ju fler indicier man får, desto starkare blir bevisningen.
Breven kan få starkare bevisvärde om Du tar reda på mer om dem som skrivit dem. Var kanske någon av dem rentav släkt med Gustafsson (högre bevisvärde) eller kanske släkt med farmorsmor (lägre bevisvärde)?
 
Ingela

584
Archive - General questions / GID 2728.80.89900
« skrivet: 2007-08-20, 18:44 »
The wedding was supposed to take place in the bride's home parish but was sometimes held in the bridegroom's parish. To accomplish this the bride simply moved in with the bridegroom before the wedding - the bridegroom's parish became also the bride's parish.
 
The bride could without fear of any social consequences move in with her bridegroom (and his family) after the trolovning (hand-fasting) but before the church wedding. This practice was not uncommon in the country up until the end of the 19th century (and beyond - the last vestiges of this custom didn't die until the trolovning finally lost its judicial meaning in 1973).
 
The move sometimes didn't take place until right before the wedding; the banns could have been read in the bride's original home parish but the wedding was in the bride's new parish.
 
Ingela

585
Efternamn / Efternamn
« skrivet: 2007-08-19, 20:07 »
Eivor,
 
Brukligt är kanske tveksamt om det var, men förmodligen inte ovanligt.
Innan man fyllt 15 och blivit konfirmerad användes patronymikon/efternamn sparsamt, om alls. Om man då använt ett felaktigt efternamn om barnet tills det fyllt 15 så var det oviktigt. Innan 1901 kunde man ju f.ö. anta vilket efternamn som helst (utom adliga).
I slutet av 1800-talet hade också id?n om att barn är oskyldiga varelser, som skulle skyddas mot vuxenvärldens fördärv, slagit rot. Konfirmationen markerade slutet på barndomen på ett mycket definitivt sätt.
Snart betraktad som vuxen och med ett behov av att använda ett lagligt patronymikon/efternamn, ansågs det nog lämpligt att u.ä. barn fick veta sanningen just i samband med konfirmationen. Jämför med att adopterade barn idag har rätt att få veta vilka de biologiska föräldrarna är när de fyller 18/blir myndiga.
Att det blev prästens uppgift kanske var lugnast för alla parter; prästen var ju en neutral part och hade god vana vid att genomföra svåra samtal. Jag tror dock inte att det var prästens initiativ utan det skedde säkert efter instruktion från föräldrar alternativt fosterföräldrar. Om prästen redan kände till situationen kanske han rådde föräldrar/fosterföräldrar att avslöja sanningen, men han kan inte ha agerat utan åtminstone deras tilstånd.
 
Ingela

586
Efternamn / Efternamn
« skrivet: 2007-08-18, 22:48 »
Patrik Larsson,
 
Innan 1901 kunde man ta vilket efternamn som helst - utom adliga namn - genom att bara tala om för kyrkoherden vad man ville heta. 1901 infördes den s.k. Namnförordningen, egentligen bara ett tillägg till lagen om kyrkobokföring, som stadgade att man för att anta ett egenartat namn var tvungen att få myndigheternas tillstånd och att registrering av namnet skulle ske. Icke-egenartat var t.ex. när man förvandlade patronymikon till efternamn, antog soldatnamn eller antog de vanligaste borgerliga namnen (t.ex. Lindgren).
Ditt exempel, Pålstedt, är definitivt egenartat så därför måste det registreras och tillstånd ges eftersom namnbytet skedde 1934 (33 år tidigare, och det hade varit en annan historia...).
 
Ingela

587
Ja, bouppteckning skulle alltid göras (fram till för något år sedan). Ibland, just när en person var mycket fattig, gjordes ingen boupteckning, eller så gjordes en bouppteckning gemensamt efter ett (fattigt) äkta par fast det var flera år mellan dödsfallen.
 
Många drängar lyckades faktiskt spara ihop ganska bra summor med pengar - de hade ju fri kost och logi samt en hel del kläder i lön och i tillägg kontanter. En sparsam och ordentlig dräng som inte drack upp sin lön kunde lägga undan en hel del; många använde också sina sparslantar för att få en bra start som torpare eller t.o.m. åbor.
 
Ingela

588
Äldre ord L - Ö / Sill / Strömming
« skrivet: 2007-08-16, 21:05 »
SAOB säger faktiskt att sill används som det generiska namnet på firren:
1) fisken Clupea harengus Lin. (äv. kallad egentlig l. vanlig sill) l. (i sht i fackspr.) allmän?nare, om fisk tillhörande släktet Clupea Cuv. l. fa?miljen Clupcid? (l. överfamiljen Clupeiformes); vanl. om sådan fisk fångad utanför östersjöområ?det (motsatt: strömming), äv. (dels i vissa trakter, dels i fackspr.) om l. med inbegrepp av strömming; ofta koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om maträtt(er). Äta sill och potatis. Vad kostar sillen i dag? Skånsk, svensk, norsk, holländsk, isländsk sill. Färsk, salt, stekt, rökt, spicken, inlagd, gratinerad sill. Fiska, fånga, rensa, packa sill. Ta ur, bena sill. Fet, mager sill. Full, tom, utlekt sill i fackspr. ;  
 
På engelska och franska är strömming helt enkelt baltisk sill (Baltic herring resp. hareng baltique).
 
Ingela

589
Archive - Swedish language / A grammar question
« skrivet: 2007-08-16, 20:20 »
Some examples of Swedish tongue-twisters:
 
* Sju sjösjuka sjöman sköttes av sju undersköna sköterskor på det sjunkande skeppet Shanghai.
(Seven seasick sailors were cared for by seven beautiful nurses aboard the sinking ship Shanghai.)
The problem is the variation of the sh-sound (sj, sk, sh - spelling/prononciation variations also include stj, sch and tj).
 
* Packa pappas kappsäck.
(Pack daddy's carpetbag.)
The problem is the shift between p and k.
 
* Sex laxar i en laxask.
(Six salmons in a salmon box (salmon box is a made-up word).)
The problem is the shift between all those xs and the singel sk at the end.
 
Ingela

590
Alla landsting är skyldiga at ha ett arkiv för sina verksamheter, där ju bl.a. sjukvården ingår. Även Södermanlands läns landsting har ett arkiv, men det är svårt att hitta och ingen kontaktperson anges ( http://www.landstinget.sormland.se/Startsida/Verksamheter/Landstingsarkivet/ ). Istället kan den generella adressen till Landstinget användas:
landstinget.sormland@dll.se
 
Ingela

591
35 Äktenskap / Kyrkbröllop
« skrivet: 2007-08-15, 21:37 »
OK, Göran!
 
Jag kan gärna hålla med om att den svenska historia som lärdes ut under min skoltid (1963-75) var mycket mer präglad av en socialdemokratisk önskan att demonstrera skillnaden mellan gårdagens hemska samhälle och det moderna, trevliga under socialdemokratisk ledning än att lära ut hur det verkligen var.
Även ledande historiker kunde då ignorera källorna - eller välja ur dem på ett tendentiöst sätt - och skriva som det passade. Jag har själv tagit upp detta i en uppsats jag skrev för ett par år sedan på Göteborgs universitet; en uppsats jag faktiskt grundade just på källforskning i kyrkoböcker, domstolsprotokoll etc. och då fick fram en helt annan bild av ett visst skeende än vad som publicerats som populär allmän historiebok.
 
Ingela

592
Archive - General questions / GID 2734.140.97800
« skrivet: 2007-08-15, 21:16 »
Carl. is either short for her second given name or short for her patronymic (in which case her father's name was Carl). Some clerics liked to write the full name - first name, patronymic, family name - though this was more seldom the case in cities, so presumably it is her second given name.
 
Slag - stroke, doesn't necessarily mean what we mean today. Slag was any sudden, otherwise inexplicable death. You can see infants no more than two weeks old that are dead from slag.
 
... af mannen probably means that he was the one who paid for the funeral. A very important detail since the parish sometimes had to pay (pauper's funeral).
 
Ingela

593
35 Äktenskap / Kyrkbröllop
« skrivet: 2007-08-14, 15:00 »
Jag är etnolog och har aldrig hört någon seriös etnolog underkänna kyrkoböcker som källmaterial; tvärtom ingår såväl kyrkoböcker, bouppteckningar/testamenten, sockenstämmoprotokoll som domböcker i forskningsmaterialet om äldre seder och bruk. Historia vet jag för litet om för att uttala mig om (även om jag har svårt att tro att historiker förnekar kyrkoböcker etc. som källmaterial), men inom ekonomisk historia vet jag bestämt att kyrkoböcker etc. används i forskningen.
 
Att vigas annorstädes i kyrkan än framför altaret var ofta en markering av ogillande av brudparets vandel. Vigseln kunde ske t.ex. på gången eller i sakristian. Om en viss plats var vanligare än en annan under viss tid eller inom ett visst geografiskt område vet jag inte; jag vet inte att någon verkligt noggrann undersökning av detta skett. Saken var ju den att präster ofta kom utifrån och därmed förde med sig andra seder och bruk (som det kunde bli bråk om, om nyheterna kolliderade alltför mycket med vad som var gammal och vant i just den socknen). En viss präst kanske föredrog att viga på gången, efterträdaren föredrog sakristian osv.
Även vigslar helt utanför kyrkan, t.ex. i prästgården, förekom som markering (inte bara som sed enligt inläggen ovan).
 
Man måste dock vara försiktig med att dra slutsatser av var vigseln skedde; som påpekats ovan blev det under vissa tider, på vissa platser helt enkelt på modet att t.ex. inte vigas i kyrkan. Notering om att vigseln ägt rum på annan plats än framför altaret i kyrkan bör åtföljas av noteringar just som i fallen Per sett för att man helt säkert skall kunna säga att det var en ogillandemarkering. Eller så får man gå igenom ett mycket stort antal vigslar som just denne präst utfört för att se ett verkligt mönster hur han genomförde vigslar i olika fall. Ett annat tips kan vara att försöka se vad som sägs i samtida sockenstämmoprotokoll.
 
Ingela
PS. Desavouera betyder enligt NEs Ordbok offentligt förklara sig ej stödja ståndpunkt el. åtgärd av kollega, underordnad e.d. som normalt kunde väntat sig lojalitet.; alltså en mycket speciell typ av förnekelse som jag inte tror riktigt passar in i sammanhanget.

594
Delphin / Delfin / Äldre inlägg (arkiv) till 12 augusti, 2007
« skrivet: 2007-08-12, 00:34 »
Delfin har använts som soldatnamn bl.a. av Västgöta regemente, Blekinge Båtsmanskompani (det var väl lämpligt med en delfin som båtsman!) och Norra Skånes regemente.
Se  Centrala Soldatregistret.
 
Från mitten/slutet av 1800-talet började även en soldats familj mera allmänt använda sig av soldatnamnet som familjenamn (soldatnamnet var egentligen en tjänstebeteckning för soldaten, och skulle inte användas av hans familj). När dessutom Namnförordningen (om hur man skulle anta familjenamn) kom 1901 var den exakt samtida med upphörandet av Indelningsverket - och därmed soldatnamnen - och massor med f.d. indelta soldater antog sina gamla soldatnamn som familjenamn.
 
Eftersom det innan 1901 alltså var helt fritt att anta vilket efternamn man ville (utom adliga namn) kan namnet dock i princip ha vilket ursprung som helst. Man får genom släktforskning kontrollera det exakta ursprunget i varje enskilt fall.
 
Ingela

595
Äldre ord L - Ö / Oxbrok
« skrivet: 2007-08-12, 00:13 »
Brok kan betyda (knä)byxa. Vanligare var att (knä)byxa kallades bracka - så benämns fortfarande knäbyxor i folkdräktssammanhang (t.ex. lågbrackor - knäbyxor som är extremt lågt skurna, särskilt framtill).
Brok kan även betyda det som döljs av ett par brokor eller brackor, dvs. familjejuvelerna.
 
Brok kan också betyda brokigt (dvs. mångfärgat) djur, i synnerhet nötboskap och hästar.
 
Så om oxbrok avser oxskinnsbyxor eller en mångfärgad oxe (eller rentav en oxes genitalier) måste avgöras av sammanhanget.
 
Jfr  SAOB.
 
Ingela

596
Äldre uttryck / """"Särken adlar inte skjortan""""
« skrivet: 2007-08-07, 09:44 »
Utrycket särken adlar inte skjortan: om en kvinna var adlig och gifte sig med en icke-adlig man så blev inte mannen adlig - gifte sig däremot en adelsman med en borgerlig mamsell så blev hon genast adlig.
Det finns också uttrycket särkadel; man är adlig på morssidan men inte på farssidan (dvs man räknas inte som adlig).
I bondekretsar talade man om att ta särknamnet - om en man gifte sig till sin hustrus gård så fick han ta den gårdens namn; det ansågs lite förnedrande.
 
Män bar inte särk, kvinnor bar inte skjorta - detta ändrade sig inte efter tidpunkten på dygnet.
 
Skjorta respektive särk satt på dygnet runt. På lördagen (= lögaredagen) tvättade man sig och satte på sig en ren särk/skjorta inför söndagens kyrkobesök - då hela socknen inspekterade ens kläder - och så hade man på sig skjortan/särken dygnet runt tills det var dags att byta nästa lördag.
 
När man blev så fin i kanten att man hade en särskild särk/skjorta för nattbruk så kallades den nattsärk/nattskjorta. Jfr det idag oftare använda nattlinne - män har inte på sig nattlinne eftersom det kommer av att särk ofta gick under namnet linne eller lintyg.
 
Så avlandet krävde allt både en särk och en skjorta!  
 
Ingela

597
02 Arkivväsende / Gamla brev och fotografier
« skrivet: 2007-08-06, 13:26 »
70-års-regeln har absolut ingenting att göra med privata dokument av vad slag det vara månde. Man kan inte hindra publicering av privata dokument i annans ägo, oavsett ålder.
Däremot måste man alltid räkna med risken att bli stämd (förtal) om man publicerar något där någon annan omnämns på ett mindre fördelaktigt sätt.
Samt att man naturligtvis måste vara fullständigt 100% säker på att man verkligen är ägare och därmed har rätt att göra vad man vill med dokumenten.
 
Det är offentliga handlingar och deras utlämnande av myndigheter som har en regel om 70 års sekretessprövning.
 
Ingela

598
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-07-25, 23:54 »
Ja Du får ursäkta Maud, men jag visste inte att detta var en akademisk uppsats vi höll på att skriva här.  
Vad min källhänvisning betyder är att jag har det i mina anteckningar från föreläsningarna. Är det någon som vill fullfölja källhänvisningen så är det bara att ta reda på litteraturlistan från de kurserna; det står i dem - mer upphetsande var inte föreläsningarna än att de följde litteraturen ganska noga.
F.ö. är även muntliga källor godkända, t.ex. samtal, intervju och föreläsning godkända, som källhänvisningar i akademiska uppsatser - även om datum och föreläsare naturligtvis borde specificerats.
 
 
Per,
 
Jag var inne på KB eftersom jag ansåg det lite märkligt att Karins böcker inte skulle finnas där.
Sökningen där verkar vara lika som på GUB dvs man måste skriva in sökkriterierna korrekt. Alltså, Edvall, Karin och man får upp hennes böcker direkt.
 
Ingela

599
02 Arkivväsende / Sekretessbelagt i Landsarkivet?
« skrivet: 2007-07-25, 17:56 »
Mårten,
 
Det är helt klart avgörande vem det är som begär uppgifterna för att de skall lämnas ut innan 70 år gått. Det borde räcka med att Din farbror begär uppgifterna.
Får ni återigen nej så gå till Kammarrätten - domstolarna har oftast en helt annan uppfattning om vad som inte får lämnas ut än vad myndigheter som Landsarkivet har.
 
Ingela

600
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-07-25, 17:45 »
Karins bok (De bortglömdas skuggor) finns på Göteborgs Landsarkiv till försäljning samt att låna på Universitetsbiblioteket i Göteborg.
Jag har inte själv läst den utan gick en kurs för Karin för några år sedan, just när hon höll på och forskade om detta. Var exakt hon fått sina uppgifter ifrån kommer jag inte ihåg; det var en sammanfattning av forskningsresultaten hon redogjorde för.
Karin har skrivit åtminstone två böcker till på liknande tema; båda finns på GUB. Varför inte KB har hennes böcker kan jag dock inte svara på.
 
Per, om du anser något vara värt att påpeka så beror det rimligen på att Du tror/anser att andra inte uppmärksammat/vet/förstått/accepterat detta. Det blir lite överflödigt att påpeka något som alla vet, eller hur?
 
Jag håller helt med om att barnafäderna ofta var kända av omgivningen/samtiden; det är något jag själv ofta hävdat här på AF. Däremot tror jag inte ett dugg på att barnafadern snällt betalade uppfostringsbidrag: vi har idag ett mycket effektivt system för att driva in underhållsbidrag till barn - och inte ens det fungerar. Det är långt ifrån alla fäder som betalar vad de ska! Ser vi utomlands, där man inte alls har samma effektiva system som vi har, så är siffrorna rent skrämmande för hur många som inte betalar.
Och hur många män var det egentligen som fastställdes som barnafäder mot sitt nekande?? Det fanns inga blodprov, och t.o.m. om paret upptäckts in flagrante vid rätt tidpunkt så kunde mannen enkelt hävda den klassiska ursäkten: hon har minsann varit med andra också. Att på den tiden försöka få faderskapet fastställt i domstol var ungefär lika med en våldtäktsrättegång idag: kvinnans vandel ifrågasattes och all smuts man kunde gräva fram - eller hitta på - drogs fram i rättegångssalen. Risken för en man att bli fälld mot sitt nekande var minimal - däremot var det helt säkert att kvinnan skulle komma därifrån med ett mycket solkigt rykte. (Källa: Rättshistoria 10 p (1976) samt Civilrätt 50 p (1977), jur.kand. Lund)
 
Ingela

601
Äldre ord A - K / Järnhäst
« skrivet: 2007-07-25, 03:47 »
Mårten,
 
Jag tror inte heller att Du tror att bandvagnar fanns för 300 år sedan (och om Du gick gymnasiet för ca 15 år sedan så är Du ju inte sådär jätteung tycker jag ). Vad jag försökte säga var att alternativa betydelser - vilket vi har idag - inte finns upptagna i SAOB för järnhäst. Det betyder förvisso inte att sådana alternativa betydelser inte kan ha existerat, men att det är tämligen otroligt. SAOB är verkligen inte en ordbok vilken som helst.
 
 
Erik,
 
Ja det är tyvärr sant att en del befäl hade lite märkliga id?er när det gäller soldatnamn.
Man kan fråga sig vad soldat Järnhäst hittat på för att förtjäna sitt namn! (kan man tänka sig ett vrål på exercisheden: nu slutar du med det där ögonaböj eller så blir det järnhästen för dig! varpå de andra rekryterna skrattar och så har den stackar'n fått sitt namn...)
 
Ingela

602
Sveriges Släktforskarförbund / Teds veckobrev 18 juli 2007
« skrivet: 2007-07-25, 03:14 »
Mårten,
 
Det beror på vilken generation akademiker vi talar om. Nu tror jag att de flesta släktforskare trots allt tillhör medelåldern eller äldre, och då stämmer det: färre kvinnor än män är akademiker. Men idag antas ca 60% kvinnor till universiteten - och då skall man veta att vissa utbildningar, som t.ex. civilingenjör är totalt manligt dominerade (75-80% män eller mer!). Humaniora skulle jag tro är ungefär lika kvinnligt dominerad som civilingenjörerna är manligt dominerade...
 
Tyvärr tror jag dock att många kvinnliga akademiker drar sig för att komma med bidrag till Årsboken - kvinnor menar alldeles för ofta att jag är ju inte expert, det är inte mitt ämne. Så har vi en kvinnlig akademiker inom internationell fredsforskning så kan det mycket väl hända att hon inte anser att hennes bidrag till släktforskningen duger...
 
Själv har jag bidragit med ett gäng artiklar inom en annan rikstäckande intresseorganisation, men si det ligger helt inom mitt eget ämne...och släktforskning är bara delvis mitt ämne... Men jag kanske skall omvärdera det där!
 
Ingela
(fil mag etnologi)

603
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-07-25, 02:52 »
Per,
 
Uppgiften om den gynnsamma statistiken för ogift dräng i granngården har jag fått av en arkivarie på landsarkivet i Göteborg (Karin Edvall), som forskat om kvinnors liv på 1800-talet, särskilt om sådana som råkat illa ut (hon har publicerat en bok om det). Hon påpekade mycket noga att det var husbonden som gjorde pigan med barn är en myt - i stil med den vi ofta ser här på AF om att kungen skulle vara far till uä barn. Naturligtvis finns det exempel på att husbonden är far till pigans barn, liksom att kungar faktiskt hade en del uä barn - men det är långt ifrån vanligt förekommande.
 
Sedan vet jag inte varför Du tror att någon skulle plocka in en dräng med rätt namn som bodde i närheten bara just på dessa grunder?!? I alla fall verkar Gunilla ha fattat mig helt rätt: man kollar vilka Anders som fanns i närheten och så läser man deras bouppteckningar - kanske har man tur.
 
 
Ann-Mari,
 
Varför en bouppteckning med ett testamente om till min uä son X skulle vara sämre än en anteckning i födelseboken förstår jag faktiskt inte (men jag skulle givetvis anteckna källan, precis som jag gör när jag hittar uppgiften i FB).
Står det däremot bara till gossen X i testamentet så skulle jag göra en anteckning om att här har vi en möjlig barnafader.
 
 
Gunilla,
 
Det kan också vara en bra idé att följa upp Hfl:er för eventuella misstänkta män. Ibland så står där ju plötsligt något i anmärkningsfältet...
 
Ingela

604
02 Arkivväsende / Sekretessbelagt i Landsarkivet?
« skrivet: 2007-07-25, 02:21 »
Personuppgifter yngre än 70 år skall sekretessprövas innan de lämnas ut. Sekretessprövningen har ingenting att göra med om personen ifråga är död eller inte. Det är bara tiden som räknas.
 
Du skriver en syster född på mitten av 30-talet; detta betyder troligen innan ca 20 juli 1937. Men brodern kanske då är född efter ca 20 juli 1937. För systern måste uppgifterna lämnas ut, men broderns uppgifter sekretessprövas först.
 
Riksarkivet gjorde 2002 en utredning om sekretessen i folkbokföringen, vilket resulterade i rapporten Sekretess i folkbokföringen vid utlämnande sv uppgifter från landsarkiven.
I den påpekas (sid 10) att huvudregeln är att en uppgift skall lämnas ut - det är ett undantag att en uppgift inte lämnas ut. Det måste finnas en särskild anledning till varför en uppgift inte lämnas ut: någon blir utsatt för andras missaktning om hans personliga förhållanden blir kända.
Att någon är född utom äktenskap räknas idag inte som särskild anledning. Exempel som ges är könsbyte, självmord och vissa andra dödsorsaker.
 
Om beslutet om att inte lämna ut uppgifterna inte har åtföljts av en motivering (vi tycker inte det är inte en motivering!) och inte är undertecknat av chefen för myndigheten (eller därtill särskilt förordnad tjänsteman), har man rätt att begära beslut med fullföljdshänvisning. Det skall stå i det beslut Du har fått nu att Du har rätt att göra så. Beslutet (alltså fullföljdsbeslutet) kan sedan överklagas till Kammarrätten.
 
Alltså:
Skriv (inte ringa! man måste ha allt på papper!) till VLA och ifrågasätt beslutet (särskild anledning?!) samt begär ett fullföljdsbeslut.
I Ditt brev kan Du gärna hänvisa till rapporten ovan; det är den landsarkiven skall följa.
 
Jag måste säga att jag är förvånad över VLAs beslut; landarkiven brukar i allmänhet ha god reda på sig vad gäller sekretessen. Församlingar däremot har en tendens att antingen lämna ut allt (vilket de inte borde!) eller så neka att lämna ut de mest självklara uppgifter. Men när det gäller landsarkivet kanske det är så att det just nu sitter en sommarvikare där...
 
Lycka till!
 
Ingela

605
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-07-24, 02:31 »
Gunilla,
 
Det brukade noteras noga om någon erkänt ett barn. Däremot är det väl mycket troligt att Anders inte är en påhittad figur. Det kan ju dock vara fråga om önsketänkande från pojkens sida (typ är inte grannen Anders extra snäll mot mig). Men pojken var ju inte egentligen i behov av ett namn eftersom han redan kallades för moderns efternamn. Att plötsligt lägga sig till med just ett patronymikon (som ju redan vid denna tid började kännas lite omoderna), vid ungefär den tiden som hans mamma dog - då man kan tänka sig att en far som inte förut intresserat sig för sitt uä barn nu börjar få lite samvetskval och rent privat ger sig till känna - verkar lite märkligt om det inte finns ett mycket bra skäl. Och skälet närmast till hands är ju helt klart fadern.
 
Så varför inte titta lite efter någon lämplig Anders i moderns närhet nio månader innan pojken föds? En ogift dräng i granngården är rent statistiskt det vanligaste.
Och hittar Du någon som verkar kunna stämma in, så kolla bouppteckningen...
Lycka till!
 
Ingela

606
Äldre ord A - K / Järnhäst
« skrivet: 2007-07-24, 02:19 »
Erik,
 
Vad för slags namn fick de andra i regementet? Regementena brukade ju ge namn i samma stil till alla; vissa regementen gillade Ros, Lilja etc, andra Spets, Lans etc - men de brukade mera sällan blanda. Man kanske kunde få en ledtråd menar jag.
 
Att vara uppkallad efter ett tortyrredskap kan ju inte ha varit för muntert - men kan man möjligen tänka sig en metaforisk betydelse? I alla fall idag kallar faktiskt ryttare/kuskar en riktigt stark och tålig häst för järnhäst.
 
Ingela

607
Äldre ord A - K / Järnhäst
« skrivet: 2007-07-23, 20:19 »
Ja, nu var det ju inte fråga om användningen av ordet idag utan om vad det kunde betytt för närmare 300 år sedan. Och det som är belagt är vad som står i SAOB; SAOB är ju inte normerande (som SAOL) utan återger hur ordet faktiskt använts, vad det betytt. Naturligtvis kan man tänka sig att ordet lokalt/dialektalt (dvs icke-skriftligt) använts för att beteckna något annat, men sådana ord användes sällan som soldatnamn - det var officerarna som bestämde namnen, och de tillhörde högre stånd och talade, precis som prästerna, mera sällan dialekt (även om de förstod den). Möjligen kan man tänka sig att järnhäst haft någon mycket speciell militär betydelse, men SAOB brukar vara bra på att fånga upp sådant.
 
Ingela

608
Oä barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-10-09
« skrivet: 2007-07-23, 20:01 »
Just eftersom uä* barnet är fött 1902 kan man faktiskt tänka sig att det fick ett riktigt patronymikon som efternamn (alltså efter sin egen far). Innan 1901 kunde man ju ta vilket namn som helst (utom adligt); mamman kunde då ha låtit registrera barnet med pappans efternamn utan att någon kunde protestera. Men efter 1901 var man tvungen att att få tillstånd att använda egenartade efternamn; patronymikon-efternamn var per definition inte egenartade och så var även fallet med ett antal av de vanligaste borgerliga efternamnen (typexempel Lindgren, som platsar bland våra 25 vanligaste efternamn). Men var efternamnet mera ovanligt kunde det bli fråga om att det var egenartat och då måste man ha tillstånd från dem som redan bar namnet att få använda det.
Om mamman nu ville att hennes uä barn skulle få någon sorts länk till sin far genom namnet så kunde det alltså vara besvärligt just vid den här tidpunkten att använda pappans borgerliga efternamn. Men att ge barnet ett gammaldags patronymikon som alltså genast blir ett efternamn kunde väl vara en bra kompromiss?
 
Rent lagligt behövdes faktiskt inte ett efternamn förrän 1963 (den första namnlagen; 1901 var en förordning som egentligen var en ändring i folkbokföringen). På vissa håll i landet (paradexemplet är Dalarna) vägrade man nämligen skaffa efternamn. PRV:s lista med förslag på efternamn man kan byta till stammar från åren innan Namnlagen 1963, för då reste en man från PRV runt och såg till att alla som inte hade efternamn tog sådana innan lagen trädde i kraft.
Det finns dessutom fortfarande sådana envisa rackare som en del av mina släktingar som lider av omvänd snobbism. De menar att de är bönder och har alltid varit det och patronymikon har dugt bra de senaste 500 åren eller så - så varje generation byter numera efternamn, till patronymikon efter sin fars förnamn, precis som i gamla da'r.
 
Ingela
 
* uä - utomäktenskapliga - barn tycker jag är en bättre beteckning än oä - oäkta. Vem är det egentligen som är oäkta, barnet eller föräldrarna?? oä innehåller ett element av värdering, uä är ett neutralt konstaterande av fakta.

609
Äldre ord A - K / Järnhäst
« skrivet: 2007-07-23, 12:29 »
Enligt  SAOB:
 
JÄRN-HÄST(1 c). oeg. l. bildl  
 
1) (tillf.) lokomotiv, stål?häst. BREMER NVerld. 2: 228 (1853).  
Järnhästar och stålvägar. DAHLSTEDT (1925; boktitel).  
 
2) (förr) om ett slags tortyrredskap av järn. At hon.. eff?ter margfaldigt marterande är sträkt och pijnt worden medh en Järnhäst, theruti Swärd vthi en Cirkel bände woro. SCHRODERUS Os. 1: 253 (1635).
 
 
Ingela

610
Spinnare / Hampspinnare
« skrivet: 2007-07-22, 23:58 »
 Hoppas prästen blev nöjd med sin nya fina skjorta!
 
Hamptyg kan göras mycket fint, lika fint som linne, men det kan också göras mycket grovt och slitstarkt - grövre än linne. Vissa grova hamptygskvalit?er har faktiskt inte ersatts av linne utan av bomull (t.ex. extra tjock twill).
I grovt hamptyg gjordes kläder till sjömän, men också till lättare uniformer för soldater, t.ex. sommaruniformer för såväl amerikanska som brittiska trupper under det amerikanska frigörelsekriget mot slutet av 1700-talet.
 
Ingela

611
25 Religion och kyrka / Absolution
« skrivet: 2007-07-21, 16:25 »
Hmmm. Det var väl lite snålt av Reinhold att inte testamentera något till barnen!
 
Egentligen borde inte uä syskons barn ärva på den tiden: ett sådant arv grundar ju sig på den s.k. istadarätten, dvs. om min bror dog (utan (äkta) bröstarvingar) så ärvde jag honom eftersom våra föräldrar var döda, alltså jag trädde in istället för våra föräldrar som var de som egentligen ärvde. Men om jag nu inte fick lov att ärva mina föräldrar så borde arvet gått vidare enbart till äktfödda (halv)syskon. Det borde inte fungera utan testamente tycker jag.
 
Ja, det var inte så bra att göra någon till universalarvinge på det där sättet när skulderna översteg tillgångarna...det var ju ett sorgligt slut på ett ovanligt och färgstarkt liv för en kvinna på den tiden!
 
Ingela

612
I rum som inte användes virades allt in. Det här ser ju ut som något slags förmak, och det användes väl bara vid mycket högtidliga tillfällen.
Så fotot kanske är taget just när man håller på och iordningsställer rummet innan högtidligheten (t.ex. firande av 60-årsdag som föreslagits ovan).
 
Ingela

613
25 Religion och kyrka / Absolution
« skrivet: 2007-07-21, 04:21 »
Skall bli spännande att höra om Du hittar något mer!
 
Jag tror faktiskt inte att prästen tog fel - jag tror att det såta paret avsiktligt lurade honom. Eller de kanske sade som det var - inget tillstånd från Ingrids giftoman - men att de trodde att det skulle komma. Prästen väntar en tid men får sedan klart för sig att det inte kommer att bli något tillstånd.
 
Det verkar ju vara skillnad på dem om Ingrid hade en tomt! Det var ju en förmögenhet! Och återigen visade Ingrid sin självständighet, när hon säljer utan tillstånd! Verkar ha varit en tjej med skinn på näsan och eget huvud. Hoppas hon gjorde ett bra gifte senare.
 
Förresten, Du har kollat att de inte är släkt med varandra?!? Jag menar, det skulle vara en förklaring till varför de inte kunde få gifta sig.
 
Ingela

614
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-30
« skrivet: 2007-07-21, 04:11 »
Innan 1901 var det fritt fram att ta vilket efternamn som helst - med, som Chris påpekar, visst skydd för adliga namn dock. På 1800-talet lade sig svenska folket till med efternamn - och bytte dem (det var också fritt att göra hur ofta som helst) - oftare än de bytte skjorta.
 
Jag har en ana som inte bara såg till att uä dottern fick patronymikon efter den förmodade fadern - utan två förnamn, i för socknen ovanlig kombination, efter kvinnan han var förlovad med och senare gifte sig med. Liten hämnd är också hämnd!
En uä kusin till min farmor använde sig av efternamnet till en av Åmåls främsta borgarfamiljer - men där kan man inte ens misstänka någon av dem för att vara far till honom. Det roade honom väl bara att som en av de genom födsel lägst ansedda bli tagen för att vara släkt med en av de främsta.
 
Ingela

615
Ann-Mari,
 
Testa också NAD:s  Arkiv, så ser Du exakt vilka kyrkoböcker som finns bevarade för en viss församling, vad som är mikrofilmat (och vem som gjort det; är det ett landsarkiv så finns filmen inte hos Genline) - och om det finns andra lokala arkiv som kan vara av intresse.
 
Kombinerat med  Skatteverkets församlingsöversikt (t.ex Förteckning) och  Svenska kyrkans församlingssök så har man full koll på socknar/församlingar med arkiv i alla fall.
 
Ingela

616
Äldre uttryck / Bunden enl. ledighetsbevis
« skrivet: 2007-07-19, 15:49 »
I Sverige hade alltså fram till 1973 trolovningen mycket speciella rättsverkningar; det var ju egentligen samma som det varit innan 1734, dvs ett äktenskap.
Förlovningen var däremot egentligen bara ett bevis för att parterna ämnade ingå äktenskap; bröts förlovningen ensidigt kunde den part som inte bröt förlovningen instämma för brutet äktenskapslöfte och få skadestånd och ersättning för utlagda kostnader (t.ex. inköp av en brudklänning). Termen förlovning hade alltså ingen egen juridisk mening, utan var en i en rad bevis för att äktenskapslöfte givits.
 
Från slutet av 1700-talet förlorade förlovningen i viss mån sin privata karaktär i o m att den började annonseras i tidningar etc. Juridiskt var det skillnad på förlovning och trolovning (fram till 1973 då), men i det vanliga medborgerliga rättsmedvetandet försvann distinktionen och termerna användes blandat. Många uppfattade det just som att trolovning bara var ett äldre, högtidligare namn för förlovning.
Men skillnaden blev oerhört tydlig för barnen: så sent som 1970 fick ett trolovningsbarn ärva sin far automatiskt, men inte ett förlovningsbarn!
 
Etnologiskt är glidningen från trolovning till förlovning-äktenskap ett uttryck för en individualisering av samhället. Trolovningen var ett avtal mellan släkter, mannen och kvinnan hade mycket litet att säga till om i sammanhanget. Den privata förlovningen som följdes av (kyrklig) vigsel betonade däremot det individuella samtycket och öppnade för det som började komma från mitten av 1700-talet: man skulle gifta sig av kärlek. Det var naturligtvis detta som bondeståndet befarade, och det var därför de kämpade emot 1734 års lagändring (då kyrklig vigsel krävdes för äktenskap) och fick igenom att trolovningen trots allt fick behålla sina gamla rättsverkningar. Lagändringen 1686 som innebar att vigsel rekommenderades och ansågs vara det normala, men inte krävdes, var alldeles tillräckligt ansåg man.
 
I Sverige är man inte trolovad/förlovad/bortlovad om man inte själv säger det. Även om man säger det så har det idag ingen som helst juridisk mening. Man kan gifta sig med y även om man är förlovad med x, utan att ens bryta förlovningen. Meningen med trolovningen försvann ju när utomäktenskapliga barn helt jämställdes med inomäktenskapliga, och meningen med förlovningen försvann när man tog bort möjligheten till skadestånd/ersättning för äktenskapslöftesbrott. Det senare har ju naturligtvis att göra med att underhåll till frånskild maka togs bort - äktenskapet anses av lagstiftaren inte längre som ett försörjningsmedel.
I Sverige är alltså avsikt att ingå äktenskap borttaget som juridiskt institut; bara själva äktenskapet är kvar.
 
En rolig detalj i sammanhanget kan vara att den urgamla svenska folkliga uppfattningen att förlovning/trolovning är nästan samma som äktenskap starkt bidrog till ryktet ute i världen om Sverige som syndens näste. Ryktet uppkom ju under 1960-talet när man i Sverige öppet började flytta ihop utan att gifta sig - men undersöker man saken så erkänner minst 80-90% att de faktiskt var förlovade (det tystade släkten), dvs man följde egentligen den urgamla, ursvenska seden att så snart man var trolovad så flyttade man ihop!
 
Det är kul att jämföra mellan länderna, för trots att vi uppfattar oss som väldigt lika så finns det ju skillnader!
 
Marianne, den där svenska synonymordboken var inte juridiskt korrekt varken före eller efter 1973. Däremot speglar den en folklig uppfattning - och det kanske det som är avsikten med en sådan ordbok.
 
Ingela

617
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-30
« skrivet: 2007-07-19, 14:39 »
Carin,
 
1913 är innan 1917. Det är barn födda 1917 eller senare som de nya reglerna gäller för; inte retroaktivt.
 
Ingela

618
Äldre uttryck / Bunden enl. ledighetsbevis
« skrivet: 2007-07-18, 20:40 »
Samppa,
 
Det är verkligen inte bara Du som blandar ihop trolovning och förlovning... Lustigt att man på finska bara har ett institut när man skiljer på det på svenska. Jag menar, administrationen var ju väldigt likartad.
 
Tja, min erfarenhet av lysning/vigsel är att det i äldre vigselböcker ibland kan vara svårt att se vigseldatumet - däremot står alla tre lysningsdagarna prydligt antecknade! Vigseldatumet verkar för många präster sedan vara närmast en bisak...
 
Ingela

619
Ann-Mari,
 
Vart socknarna hör - tingslag, fögderi, domsaga, stift, kommun, militärt - under olika tider står i NAD (Nationell ArkivDatabas):  http://www.nad.ra.se/.
Sök på  Orter.
 
Ingela

620
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-30
« skrivet: 2007-07-18, 20:20 »
Philip,
 
Överföringar mellan två bankkonton är en mycket modern uppfinning. Förr tog man ut pengar från ett konto och satte in dem på ett annat. Alltså ingen direkt förbindelse mellan kontona. Detta gällde särskilt när det var frågan om olika banker.
Det är också tveksamt om det finns några spår kvar. Företag behöver inte spara sin bokföring i längre än tio år. Och även om de gjort det, så är det ju ytterst tveksamt om de skulle lämna ut uppgifter - bankerna är ingen myndighet som måste lämna ut uppgifter utan privata företag där kunderna litar på att inga uppgifter lämnas ut annat än för t.ex. undersökning av brott.
 
Ingela

621
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-30
« skrivet: 2007-07-18, 20:13 »
Carin,
 
I slutet av 1700-talet gjorde Gustav III det möjligt för kvinnor att föda barn anonymt. Orsaken var att han ville få slut på alla barnamord (med ty och åtföljande avrättning av kvinnorna) som skedde pga. att ogifta kvinnor skämdes så för sina uä barn att de hellre hade ihjäl dem än tog skammen. (Medan fadern klarade sig undan naturligtvis.)
 
Barnmorska/läkare fick inte på något sätt försöka ta reda på moderns identitet om hon insisterade på att vara anonym. För att det skulle fungera kunde man ju inte föda barn i sin egen eller ens grannförsamlingen; många begav sig till städerna.
 
Institutet okänd moder upphävdes samtidigt med att barnavårdsnämnder som eftersökte okända fäder infördes - alltså 1917. Men i ca 140 år kan man alltså finna moder okänd i kyrkböckerna.
 
Ingela

622
Äldre uttryck / Bunden enl. ledighetsbevis
« skrivet: 2007-07-18, 01:08 »
Inte förlovning - det var en privat tillställning. Trolovning hade däremot - till 1973 (jo!) - en legal mening; det var en officiell deklaration inför vittnen med liknande rättsliga verkningar som äktenskap (till 1734 var det äktenskapet; vigsel hade ingen juridisk betydelse).
Till äktenskap ledig angavs på flyttbetygen; en mycket viktig upplysning. Trolovad - men däremot inte förlovad - var äktenskapshinder.
Ledighetsbevis långtidsarkiverades inte; de ställdes ut på anmodan från kvinnans församling och var underlag för lysning.
 
Lysning antecknades, däremot inte trolovning. Däremot kunde man inte (1866) bli löst från trolovningen annat än genom skilsmässa i domkapitlet.
 
Ingela

623
Färdiga / Utomäktenskapliga barns arvsrätt
« skrivet: 2007-07-18, 00:49 »
Precis. Dödsbodelägare kunde de bli endast om de omnämnts testamentariskt.
 
Ingela

624
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-30
« skrivet: 2007-07-18, 00:27 »
Philip,
 
Utbildningen i sig är inte intressant utan just vem som betalade. Läroverk var t.ex. inte gratis på den tiden. Naturligtvis inte heller privatlärare. Har Du namnet på privatläraren kanske Du kan kontakta ättlingar som kanske möjligen har kvar brev, utbetalningsanvisningar etc.
Vad jag menade med körkorstregister etc. var att där kan stå något om föräldrar, vem som betalar eller liknande. Likadant med fordonsregister. Alla register är värda att kontrolleras. Plötsligt är där något som inte stämmer. För att ta ett ytterligt enkelt exempel: min farmor har alltid antagits ha begivit sig till USA själv. Direkt efter henne på passagerarmanifestet nämns två flickor Broberg. Inget märkligt. Men hennes kusin emigrerade några år tidigare - och precis efter hans namn står namnet på flickorna Brobergs äldre syster...tillfällighet?! Visst inte. Man kan på goda grunder anta att min farmor och systrarna Broberg sammanförts genom brev från äldsta syster Broberg/farmors kusin. Så nej, farmor reste inte själv, hon hade sällskap med två andra flickor.
Det är den här typen av tillfälligheter och indicier Du måste leta efter.
 
Ingela

625
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-07-17
« skrivet: 2007-07-17, 14:36 »
Det bästa tipset är faktiskt det som givits här innan: kolla med äldsta personerna i närheten - släktingar, vänner, grannar - och sök samtidigt efter brev eller andra dokument. Inte nödvändigtvis mellan parterna; även i brev till andra kan man ju råka nämna något i stil med när jag ser på lille X så påminns jag så om hans far Y.
 
Ibland kan också yttre omständigheter ge ledtrådar: jag vet ett fall där en husjungfru blev med barn; dagen innan hon födde barnet gifte hon sig med en av gårdens drängar - som direkt blev befordrad till rättare...och som av en ren händelse emigrerade gårdens äldste son till Amerika samtidigt. Det här var ju ett väldigt tydligt fall, men det kan finnas liknande ledtrådar i hur de tre inblandade rör sig eller vilken sorts utbildning sonen fick.
 
Vad fick Din fmf för utbildning? Om han gick i läroverk så finns det en del uppgifter när han skrevs in.
Har Du förresten kontrollerat körkortsregistret? Och fordonsregistren för sportbilen och mc:n - kanske han inte ägde dem själv utan bara använde dem.
 
Lycka till!
 
Ingela

626
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-07-17
« skrivet: 2007-07-16, 19:52 »
Ett barn är oäkta om det är fött när barnets föräldrar inte är gifta med varandra. Dvs. man kan rent teoretiskt ha vilken kombination som helst av modern gift/ogift och fadern gift/ogift så länge mor och far inte är gifta med varandra.
Ett barn blir äkta om det är fött utom äktenskap men föräldrarna senare gifter sig (med varandra).
Om modern är gift blir hennes make automatiskt betraktad som barnets far och det krävs en särskild process för att maken skall förklaras inte vara far till barnet, och barnet därmed vara utomäktenskapligt. Det var särskilt krångligt förr (innan blodprov och DNA) men det förekom, t.ex. när en sjöman varit borta i 18 månader och kom hem och fann hustrun med ett tremånaders barn.
 
Vid den tid som Sjöholm far och son dog så hade ett utomäktenskapligt barn ingen automatisk arvsrätt efter sin far; detta gällde oavsett om barnet var erkänt eller inte. För att ett uä barn skulle få ärva krävdes ett testamentariskt förordnande - vilket givetvis hade omnämnts i bouppteckningen. Ett uä barns arv (genom testamente) fick inte heller inkräkta på de legitima bröstarvingarnas laglott.
 
Det är svårt med uä barn födda efter 1864 och före 1917. Innan 1864 var det brottsligt och togs därför upp i domstol, från 1917 tog barnavårdsnämnden över och sökte mycket ordentligt efter okända fäder - men dessemellan är det svårt! Ett tips kan vara att kontrollera domar i vanliga civilmål; det hände att modern stämde fadern för att hon inte fick underhåll för barnet. I ett sådant här fall, med en välbärgad man (vilken av Sjöholmarna det än var) så är det mindre troligt att mannen inte betalade och det finns därför inga spår i böckerna (vilket ju var mannens avsikt när han betalade).
 
Ingela

627
25 Religion och kyrka / Absolution
« skrivet: 2007-07-16, 19:23 »
Markus,
 
Trolovning och förlovning är inte samma sak.
Trolovningen var offentlig, med giftomans tillstånd, i vittnens närvaro och hade nästan identiska rättsverkningar som en vigsel (innan 1734 hade vigseln inga rättsverkningar, bara trolovningen!). Institutet upphävdes 1971.
Förlovning är en enskild angelägenhet mellan parterna, sker i enrum och hade inga rättsverkningar (utom att man kunde bli stämd för brytande av äktenskapslöfte, och då var en förlovning ett bevis för löftet).
Så förlovade var Ingrid och Reinhold säkert, däremot inte trolovade.
 
Jag tycker verkligen det låter som om Ingrids far hade rätt när han vägrade tillåta giftermålet. Då hade han varit tvungen att försörja mågen i all framtid... Det verkar inte heller bara vara åldersskillnad och slarvighet som skiljer parterna - Ingrid har en hel del bättre social ställning som dotter till en mäster och syster till bröder som hade goda ställningar; nu blev ju Reinhold mäster så småningom, men det var en strikt social rangordning mellan skråna, och jag tror inte någon som gjorde kardor stod särskilt högt. Bröderna var kanske t.o.m. mer emot giftermålet än fadern var; det var ju i det långa loppet de som skulle vara tvungna att dras med den misslyckade svågern. Å andra sidan undrar man hur socialt stigmatiserande det kunde varit med en syster som hade inte bara ett utan två oäkta barn?! Fast ekonomiskt var det naturligtvis bättre...
 
Nej, när Reinhold senare gifte sig så fanns det säkerligen inget om trolovningen med Ingrid - det hade ju aldrig ingåtts någon trolovning, alltså kunde den inte heller vara bruten.
 
Ingela

628
In Swedish the name would probably be Johan (or Jon/Jan/Jöns/Jens/Johannes) Nils Johansson (or Jonsson/Jansson etc) - or, more probable, Nils Johan Johansson. It is of course not impossible to be called Johan Nils, but it's by far more common to be called Nils Johan.
 
In Hällefors, there is no boy born by the name of Johan Nils/Nils Johan (or variations) in 1853 and 1855. In 1854 there are two boys born with the correct first names, but with wrong fathers:
19 Apr 1854 Nils Johan, son of Eric Ericsson & Johanna Nilsdotter
24 Jun 1854 Nils Johan, son of Erik Ersson & Cajsa Jansdotter
 
You are sure that John Nels Johnson was born in Hällefors? Not just that that's where he emigrated from?
 
Ingela

629
Hemmansägare / Forbonde
« skrivet: 2007-07-16, 03:46 »
Ordet fora är fornsvenskt och finns som ett mycket liknande ord på norsk dialekt.
Fora betyder dels färd, dels det (fordon med) gods man medförde på färden. Fora kan användas både om transport till lands (förr oftast med släde på vinterföre, snö) och till sjöss (förr om sommaren).
 
Se  SAOB, FORA.sbst1
 
Någon svensk-norsk ordbok har inte jag heller.
 
Ingela
PS. Forbonden fick alltså inte hela sin utkomst från fororna utan en större eller mindre del - resten från jordbruk.

630
25 Religion och kyrka / Absolution
« skrivet: 2007-07-16, 03:28 »
Kvinnan fick syndernas förlåtelse när hon kyrkotogs; i samband med den måste hon som ogift mor göra avbön. Alltså behövdes inte någon särskild anteckning.  
 
Vad som däremot är ägnat att intressera är varför de aldrig gifte sig. Ett par liknande fall har tagits upp här förut på AF, och då spekulerade vi i om det kunde vara så att kvinnans giftoman inte ville ge tillstånd till giftermålet. Det skulle nämligen förklara varför kvinnan först står som fästekvinna och varför det senare är struket: paret trolovade sig - illegalt, dvs. utan giftomans tillstånd - men talade för prästen bara om att de trolovat sig men hemlighöll att det skett utan tillstånd. Prästen skriver in fästekvinna, men blir senare tvungen att stryka det när han får reda på det rätta förhållandet.  
 
Enligt alla regler skulle naturligtvis paret ha dömts i domstol - men rättsläget var ju något osäkert: paret var trolovade även om de inte hade tillstånd till att vara det. Kanske visade myndigheterna också upp en mänsklig sida; de hoppades att giftomannen skulle ge tillstånd så småningom. Eller kanske var kvinnans familj splittrad i frågan - hennes far var emot giftermålet medan hennes bröder var för det. Eller något liknande. Tänkvärt är att just i mitten av 1700-talet började man i borgerliga kretsar tänka i banor om att det var fel med arrangerade äktenskap; föräldrarna skulle visst ha inflytande på barnens val, men det började anses allt viktigare att parterna kände en ömsesidig dragning.  
Men visst är det värt att kontrollera domböckerna, även om domar brukar stå antecknade i Hfl.  
 
Värt att notera är också åldersskillnaden - kan den ha något att göra med giftomannens vägran att godkänna trolovningen?  
Och så är det frågan om kvinnans sociala ställning - är det att betrakta att hon gifter ner sig eller är hon kanske arvinge till en kardemakarverkstad så att hennes blivande make skulle ta över så småningom och bli mästare?  
 
Ingela

631
Sjöman / Sjömän som mönstrar av
« skrivet: 2007-07-15, 15:37 »
Sjömanshus enligt Encarta:
sjömanshus, tidigare statlig institution för bl.a. registrering och mönstring av sjömän i handelsflottan samt för sjömansförmedling. Sjöfartsverket är sedan 1985 ansvarigt för sjömansregistret och förmedlingsverksamheten sköts inom den vanliga arbetsförmedlingens ram. Landets sista sjömanshus, som fanns i Uddevalla, utgör sedan 1996 ett museum över denna verksamhet.
 
En mycket utförlig redogörelse över historiken finns under  Stiftelsen Sveriges Sjömanshus (menyval Historik och bildande).
 
Ingela

632
Hemmansägare / Forbonde
« skrivet: 2007-07-14, 00:17 »
Det har just gjorts ett stort projekt om handeln mellan Tröndelagen/Trondheim och Härjedalen/Jämtland i slutet på 1700-talet och början av 1800-talet. En av grunderna i undersökningen är forböndernas listor (som alltså finns bevarade) över vad de förde med sig. Man kan se resultatet av handeln över Kölen då klädskicket i de två angränsande områdena är mycket lika. Den stora importhamnen var Trondheim; därifrån spreds importerade tyger från t.ex. England och Flandern och t.o.m. från Spanien (det självförsörjande bondehushållet är i mångt och mycket en myt).
Se gärna projektets hemsida:  Klesdraktens magi.
 
Det är riktigt att en forbonde ursprungligen var en bonde som hade som bisyssla att köra foror, framförallt på vintrarna. Så småningom blev det väl för många forkörslorna som blev huvudsysslan; förtjänsten var troligen bättre.
 
Ingela

633
Övriga källor / Dopsattest
« skrivet: 2007-07-13, 17:48 »
Födelse- och dopattester kunde ställas ut av särskilda orsaker, t.ex. på begäran av en församling man flyttade till. Det står då i böckerna hos den utställande församlingen - dopattest avsänd till xx församling datum. Detta kunde ske t.ex. för att det var otydliga eller felaktiga uppgifter på ett flyttbetyg, eller att flyttbetyg saknades.
Men det skall alltså poängteras att det var så ovanligt att födelse- och dopattester utställdes att det antecknades särskilt!
 
Troligen krävde väl den danska församlingen på Bornholm en dopattest för att Ola Nilsson skulle kunna skrivas in där. Efter vad jag minns infördes religionsfrihet tidigare i Danmark än i Sverige (den mycket begränsade religionsfrihet vi fick här runt 1860), och församlingen på Bornholm ville väl då försäkra sig om att Ola verkligen var en fullgod medlem av svenska kyrkan för att kunna bli medlem i danska kyrkan.
 
Ingela

634
Spinnare / Hampspinnare
« skrivet: 2007-07-12, 19:37 »
Hampgarn användes också till att göra kläder (ja, man vävde ju hamptyg av det först ). Hampa var ett alternativ till lin; på 1700-1800-talet var man så skicklig på detta att det idag ibland är svårt att avgöra om det är hampa eller lin som använts till t.ex. en särk.
På engelska används gärna handelstermen Russia linen om hamptyg, så likt linne är det.
 
Ingela

635
Födelseort är den ort som födseln är kyrkobokförd på. Principerna för vilken ort som räknas som födelseort har varierat under åren, men kyrkobokföringsorten är alltid rätt.
Sedan kan man skriva en kommentar om var födseln fysiskt faktiskt ägde rum, om det nu är på ett annat ställe.
 
Sedan slutet på 1940-talet anses födsel ha ägt rum där modern är kykrobokförd, oavsett var den fysiskt ägt rum. Korrekt blir då att skriva t.ex. Anna, född 04 juli 1995 i Vasa, Göteborg, Göteborg&Bohus län och som kommentar Anna föddes på Kvinnokliniken på Sahlgrenska sjukhuset.
Problemet är ju litet innan Andra världskriget, eftersom de flesta barn föddes hemma fram tills dess (i alla fall på landet, i städerna hade sjukhusförlossningar blivit vanligare under 1930-talet). Barnmorskan kom alltså för det mesta hem till folk, så var banrmorskan höll hus spelar vanligen ingen roll - fast visst kunde man undantagsvis få hyra in sig hos en barnmorska (t.ex. för att dölja födseln av ett uä barn).
 
Samma princip gäller för vigslar och dödsfall.
 
När det gäller tilltalsnamn är det inte så många program som klarar av det. Särskilt inte amerikanska (Legacy är ju en översatt programvara), eftersom man i USA inte kan föreställa sig att det första förnamnet inte är tilltalsnamn. Så man får hitta på egna lösningar på denna problematik, t.ex. som Du är inne på, att använda versaler (jag antar att det är vad Du menar, gemener betyder dock små bokstäver).
Detta är ju också ett problem som försvinner ganska snabbt - så sent som ungefär fram till 1860/70-talet kallades folk gärna för båda sina namn om de nu hade två förnamn (Maria Christina tilltalades Maja-Stina). Och på 1700-talet är ju flera förnamn ovanliga, i alla fall bland allmogen.
 
Ingela

636
Spamattack / Spamattack
« skrivet: 2007-07-09, 16:31 »
Såvitt jag kan se så kostar en helt ny licens av DiscusWare Pro $149.95.
Om Discusware skall sköta installationen så kostar nyinstallation $79.95 och uppgraderingsinstallation start at $75.00.
 DiscusWare
 
Sådana summor det verkar vara tal om måste man tjäna in på bara en enda weekend utan spam med ty och åtföljande extraarbete för administratörer.
 
Ingela

637
Archive - General questions / Lindahl & Runars
« skrivet: 2007-07-08, 12:21 »
Karen,
 
I doubt it's a work permit.
Only a foreigner would need a work permit, and not even that would have been necessary at the end of the 19th century (from around the 1860's until WW I very, very few countries demanded things like passports and work permits). And a work permit would of course be issued by the authorities, not a private company.
 
It sounds more like a testimonial. It is still the practice here that a testimonial is written when you quit a job. This applies particularly to simpler jobs - you'd expect someone who's worked at a supermarket check-out to present a testimonial when applying for a similar job somewhere else, but not a surgeon, a CEO or an IT professional (they'd be headhunted or, if actually applying for a new job, they'd give references - names of people recommending them).
The only permission possibly given in such a testimonial would be that your previous employer might state that you have indeed quit your job, have no further obligations towards the company and are free to look for work somewhere else (a sort of release clause).
 
Ingela

638
Stidsvig it is indeed. The reason I thought it might be Stidsvik is that I tried to look it up in a household examination roll and thought I saw it spelled with a k there - but I didn't look very carefully.
 
Anyway, there is a local historic society in Stidsvig, and they have a little museum there.
 
http://www.tingsgarden-stidsvig.se/
 
It's all in Swedish unfortunately, but if you click on the links in the menu to the right you will see lots of pictures. Some of the oldest houses date back to the 16th century but the museum collections are mainly made up of things from the late 18th century and later - not very far off from when your ancestor Pål lived in Stidsvig.
In one of the pictures you can see the sort of clothes the farmers wore for Sunday best (national costume) - but your Pål wouldn't have worn such clothes since he was a hussar and had to wear his uniform to church. Probably his wife didn't wear this sort of clothes either since she was a soldier's wife - wives tended to follow the husband in such matters; they would wear city-clothes instead.
In most other respects the soldier and his family would however have been nearly indistinguishable from their civilian neighbours.
 
Ingela

639
Pål can be found in the Central Soldier Register as Påhl Holmgren, born 1722, died 23 Jan 1759.
 
The h in Pål is of course just a spelling variation of no significance what so ever. 1722 is definitiely close enough for someone born as late in 1721 as October (it is probably a computed year of birth rather than based on a record).
 
Pål joined Skånes Husarregemente (Hussar Regiment of Scania), the Lieutenant-Colonel's Company in 1742, as number 21.
He lived in Östra Ljungby parish, supported by the district of Stidsvig 1,2 (I think it should be Stidsvik).
 
Skånes Husarregemente was an allotment regiment (as opposed to an enlisted regiment), which means that the soldiers lived in crofts that they and their families worked. The regiment was set up in 1658, was in 1908 (after the allotment system was abolished in 1901) garrisoned in the town of Helsingborg and was in 1928 made part of Skånska kavalleriregementet (the Scanian Cavalry regiment). The main training ground for Skånes Husarregemente was the famous Ljungbyhed.
The hussars were light cavalry that could move swiftly and make surprise attacks since they had no heavy baggage train.
 
So, your ancestor could certainly ride! Pål joined the regiment just as Sweden was engaged in a rather disastrous war with Russia (1741-43); he died during the so-called Pommeranian War (a seven year (1756-63) unsuccessful war with Prussia) which Sweden participated in part of the time (1757-62). I have no idea whether Skånes Husarregemente actually took part in these wars, but it seems very probable that it did - particularly the last one.
 
To get more on Pål's time as a soldier the General Muster rolls can be searched, but unfortunately they are not yet available on the Internet. However, you can also contact Skånes Knektregister which for a small fee can provide you with relevant excerpts. They can be contacted via regular mail on:
SKÅNES KNEKTREGISTER
Skånes Genealogiska Förbund
Arkivcentrum Syd
Porfyrvägen 16
SE-224 78 LUND
Sweden
 
Ingela

640
Archive - General questions / Karlskrona stadsförs records
« skrivet: 2007-07-01, 00:13 »
Karen,
 
That's fantastic!! I'm so glad you found the elusive Ingrid Maria. And a son too - find his children and you may be able to trace some living relatives.
 
I must say that you have shown an amazing amount of patience and perseverance! Most particularly since it's all in a foreign language!
 
Ingela

641
Archive - General questions / Karlskrona stadsförs records
« skrivet: 2007-06-28, 20:32 »
I see there are no migration registers for this particular period. Isn't this always the case!
 
Well, the only thing is to do what you've already started doing...go through the household roll by hand... Because there is of course no way of telling what Ingrid Maria's master's last name was.
 
Ingela

642
Archive - General questions / Karlskrona stadsförs records
« skrivet: 2007-06-28, 18:51 »
This is what the certificate (GID 1760.247.79900) says:
Pigan Ingrid Maria Olsdotter
hvars föräldrar äro Inhyses Ola Svens-
son och Stina Petersdr,
är född i Christianopel den 31ste
October 1831. /Trettio Ett/
Ankom år 1853 ifrån Söderåkra
flyttar nu till Kong Amts försam-
ling med vitsord om försvarlig chri-
stendomskunskap och god frejd.
Begick H. h. nattvard härstädes sed-
nast den 3/2 detta år.
Hon är till äktenskap ledig, har
haft vaccin koppor och är förelö-
pande året mantalsskrifven härstä-
des. Attesteras - Carlskrona den
2 september 1856.
signerat
 
Translated:
The maid Ingrid Maria Olsdotter
whose parents are tenants Ola Svens-
son and Stina Petersdr,
was born in Christianopel on the 31st
October 1831. /Thirty One/
Arrived in the year of 1853 from Söderåkra
now moves to the Royal Admiralty pa-
rish with a testimonial of passable know-
ledge of Christianity and a good character.
Went to Holy Communion in this place la-
test on the 3/2 [03 February] of this year.
She is free to marry, has
been vaccinated against smallpox and is this pre-
sent year registered for taxes in this
place. Attested - Carlskrona on the
2 September 1856.
signed
 
Ingela

643
Archive - General questions / Karlskrona stadsförs records
« skrivet: 2007-06-28, 18:29 »
Ingrid Maria isn't necessarily listed under O - she is, as I wrote earlier, listed under the last name of the head of the household. And she wasn't a head.
You've been looking at the actual certificates, but they rarely state where people are going to live (the exact place I mean), only where they came from. So, what you need is the migration roll, the index of the certificates, because that's where it's noted where she was going.
 
Ingela

644
Archive - General questions / Karlskrona stadsförs records
« skrivet: 2007-06-28, 00:58 »
But Karlskrona isn't a country parish. It's a town, founded in 1680 and historically quite important since it was vital to the Navy. And so the household rolls were differently organized. All towns had a system that differed from the country system; the towns used similar but not identical town systems. Many towns didn't note places (Karlskrona didn't); we have thus no idea where all these people lived.
Instead people were entered into the household rolls according to the last name of the head of the household. To be able to find people they were indexed at the start of each volume.
 
The letters, A/B/C etc refers to the volume, the actual physical book. Since town parishes were quite large they didn't fill just a single book but several. So in order to find people quicker, the volumes were designated volume A, volume B etc. And after the volume letter follows the page number. B:44 is thus volume B, page 44. The trick is however that in the 1856 migration record this actually refers to the 1851-55 household roll... Simply because the clerks hadn't had time to transfer everybody before they moved out.
Always check the previous volume when it's the first year of the next household roll (and the next volume if it's the last year of the previous household year).
 
And there they both are: Ingrid Maria Olsdotter, born 1831, and (her sister??) Kajsa Olsdotter, born 1833. B:44 - page 44 of the second volume of household rolls for 1851-55.
GID 1761.107.32300
 
Ingrid Maria moves to Amt. which is just short for Amiralitetsförsamlingen (the Admiralty parish), also in Karlskrona. However, most navy bases and town regiments had their own parish. These military parishes were always non-territorial, which is to say that you belonged to the military parish regardless of where you lived as long as you were employed (or even pensioned off) by the military.  
So Ingrid Maria either marries a navy man or goes to work for a navy family.
 
Kajsa doesn't move to Flackholm. She moves to Stockholm, the capital.
 
A little bit clearer?
Ingela

645
Tallbom / Tallbom
« skrivet: 2007-06-26, 18:43 »
Nej. Man kan naturligtvis tänka sig att valet av just tall - vilket är mindre vanligt - kanske inspirerats av att gården/torpet hette Tallgården eller något liknande. Eller så låg gården i en talldunge kanske. Eller till gården hörde en stor bit (tall)skog. Eller - troligast - så tyckte man helt enkelt om trädet tall, eller tyckte att själva ljudet var trevligt.
 
Att låta sig inspireras av gårds- eller byanamn när man skapat efternamn har varit mycket vanligt i Sverige, men förutom i Dalarna och i någon mån Hälsingland har det varit ovanligt att bara ta gårds- eller byanamn som det är som efternamn.
 
Konstruktionen av namnet Tallbom är alltså rent borgerlig, och oerhört vanlig (Lindgren tillhör t.ex. de idag 25 vanligaste efternamnen).
Idag bor bärare av namnet framförallt i Norrland, men även i Stockholmstrakten och i Jönköping.
 
Ingela

646
Tallbom / Tallbom
« skrivet: 2007-06-26, 05:44 »
Namnet Tallbom är ett på vanligt sätt bildat borgerligt efternamn. Borgerliga - dvs. mest i städerna använda namn - bildades i två led, efter något i naturen.
Exempel på vanliga sådana namn är Lindgren, Ekberg, Almqvist.
 
Relativt tidigt - från 1800-talets första decennier - förekommer sådan här borgerliga efternamn också här och var bland bönder i Norrland. Just i Ångermanland var bönderna mycket borgerliga, bar inte folkdräkter utan borgerlig klädsel och hade även i övrigt mycket borgerliga vanor.
 
Ingela

647
Återanvändning av gravar / Återanvändning av gravar
« skrivet: 2007-06-26, 05:35 »
Enligt en församling jag frågade om en gravplats fanns ingen lag som tvingade församlingarna att registrera vem som låg i vilken grav förrän ca 1950. Innan dess var det fritt valt arbete; mitt intryck är att större, kommersiella kyrkogårdar, som t.ex. Östra Begravningsplatsen i Göteborg, har register långt tillbaka i tiden, medan lantliga kyrkogårdar som låg runt kyrkan inte brydde sig om det.
 
Efter en viss tid går gravrätten förlorad om det inte finns någon som intresserar sig för den (hävdar gravrätten). På de flesta kyrkogårdar verkar det vara kutym att ta bort stenarna och ställa dem utmed kyrkogårdsmuren, eller något liknande ställe i närheten av yrkogården. Däremot har jag inte hört att stenarna grävts ner. Och behövs inte utrymmet verkar stenar och gravar få finnas kvar även fast gravrätten upphört.
 
Ingela

648
Övrigt / Kvinnligt beredskapsarbete och Fröken Lojal
« skrivet: 2007-06-25, 12:05 »
Alla i Sverige har försvarsplikt från 16 års ålder, män 18-47 år har vapenplikt.
Idag tillämpas bestämmelserna inte eftersom både det civila och det militära försvaret fått så mycket mindre pengar att röra sig med.
 
I början på 1960-talet var läget ett annat: knappt 20 år sedan andra världskriget och med det kalla kriget på sin höjdpunkt. Kuba-krisen, Berlin-muren etc.
Jag var bara fyra-fem år men båda mina föräldrar var inkallade, min far som sjöofficer och min mor som sjuksköterska. Min mor satte sig med mig på soffan och tog fram en liten medaljong som hon allvarligt och noggrant förklarade att jag från denna dag alltid måste ha på mig, dag som natt, och ingen fick någonsin ta den ifrån mig, inte för en sekund fick den lämna mig. Det var en civil dödsbricka - min mor hade visserligen bara varit 20 år när andra världskriget slutade, men hon var röda korsare och visste allt om hur många barn som mist sina föräldrar under krigets slutskede, inte pga att de dödats utan för att föräldrar och barn skilts åt och sedan kunde barnen inte komma ihåg fullständiga namn etc. så de kunde inte återförenas med föräldrarna. Det var min mors värsta mardröm.
 
Så början av 1960-talet var skarpt läge. Fortfarande i slutet på 1970-talet riskerade man som tjej utan barn att bli inkallad till civilförsvaret - så 1980 blev jag medlem i SKBR (bilkåren) och var under hela 1980-talet och större delen av 1990-talet krigsplacerad i Marinen (med både far och en farbror som sjöofficerare kunde jag ju inte komma hem i grå arm?uniform!). Jag tyckte det var bättre att frivilligt välja vad jag ville göra än att bara bli placerad.
 
Bland de frivilliga försvarsorganisationerna finns hur mycket som helst att välja på; Lottorna, Bilkåren, Blå stjärnan, FMCK (motorcykelordonnanser), FAK (manliga civila chaufförer) är bara de största och mest kända.
 
Sjukvårdspersonal är - om de inte (som min mor) har ett särskilt uppdrag - automatiskt krigsplacerade på sin arbetsplats.
 
Ingela

649
Enligt  SAOB:
1) (?) benämning på manlig person i förh. till ngn med vilken han är be?fryndad gm giftermål; särsk.: svåger.
2) (ngns) dotters man, svärson; jr DOTTER-MAN. Vara l. bli ngns måg l. måg till ngn. Vara måg i huset l. gården.  
 
Dvs, måg kunde förr (lägg märke till korset SAOB har vid betydelse 1) betyda vilken manlig ingift släkting som helst, men numera anses det endast betyda svärson. Förmodligen kan det dock i dialekter fortfarande ha betydelse 1, SAOB tar bara upp skriftspråk.
 
Måg går tillbaka på fornsvenska magher som betydde just manlig frände genom giftermål (ospecificerat vilken sorts frändskap).
 
Ingela

650
Bergs- / Bergslagskassör
« skrivet: 2007-06-23, 23:39 »
Casfeur står det nog inte. f:et är den tidens sätt att skriva s nr 2 i ett ord.
Det står alltså casseur vilket är den ursprungliga, franska stavningen för kassör.
 
Bergslagskassör var ett särskilt yrke; kassör vid Stora Kopparbergs bergslag. Idag kanske vi skulle säga ekonomichef eller controller.
1794 utgavs t.ex. en Instruction för Bergslags-Casseuren vid Stora Kopparberget.
Se  SAOB.
 
Ingela

651
Allmänna språkfrågor / Ord ur bondedagbok
« skrivet: 2007-06-23, 23:17 »
Betyder selans möjligen inte sedan?
 
På svenska säger vi sällan måttenheten före talet.
Däremot är halfräf troligen en måttenhet. En rev var ett längdmått, använt t.ex. för åkrar som kunde vara mellan sex och 32 revar långa. Rev användes också som ytmått, en kvadrat med en revs sida. Det anges visserligen att rev användes enbart fram till 1878 då metern infördes, men samtidigt använder Strindberg ordet i just denna mening 1882, så enheten dröjde sig nog kvar. (Måttenheter har ju en tendens att göra det, se bara på England som officiellt införde meter etc för sådär 30 år sedan...)
En rev kunde också betyda ett knippe, men då var det fråga om ett knippe lök eller liknande.
 SAOB rev, sbst2 och sbst3.
 
En halfräf havre skulle då, precis som Anna-Carin föreslår, vara så mycket havre som skördats på den ytan.
 
Meningen skulle alltså i mitt förslag lyda:
Tröskade sedan havre, (motsvarande skörden på) 32 halva rev, och skar hack.
 
Ingela

652
Elyce,
 
It's no use contacting the parishes Judy mentions since all their records have been moved to the Archive in Vadstena.
 
Instead, contact the special unit at the Archive in Vadstena that deals with records 1895-1991:
folkbokforingen@landsarkivet-vadstena.ra.se
 
Ingela

653
Sjuk- / Sjuksköterska
« skrivet: 2007-06-20, 19:53 »
Uppgifter om såväl personal som patienter finns för kommunala och statliga inrättningar i Göteborg arkiverade hos Stads- och Regionarkivet:
http://www.arkivnamnden.org/
(Göteborg har ju inte haft landsting förrän de allra senaste åren, annars skulle uppgifterna funnits på landstingets arkiv.)
 
Ingela

654
Pär,
 
Även i min släkt har det gått historier om hur fin min farmors mors släkt var. Grunden visade sig vara densamma som Din: en smedsläkt - och det ansågs vara lite finare förr. Smeder var en mycket respekterad yrkesgrupp.
 
Ingela

655
Kungliga släkter / Drottning Elisabeth I
« skrivet: 2007-06-20, 19:41 »
Oskicklig bödel helt enkelt. Det var ganska vanligt att bödlarna fick försöka flera gånger; det finns en del väl kända fall där det hackades i flera minuter innan bödeln lyckades. Bödlar avskedades också i flera fall för att de varit berusade och oskickliga.
 
När Anne Boleyn, Elisabeths mamma, skulle avrättas var hennes man kung Henry VIII nådig och lät importera en särskilt skicklig skarprättare från Calais; med ett enda professionellt svärdshugg avrättade han sedan drottningen. Anne skrev innan avrättningen till kungen och tackade särskilt för denna omtanke om henne.
 
Ingela

656
Äldre ord A - K / Fjaskig
« skrivet: 2007-06-18, 21:32 »
Tjaskig är mera ogin och småsint, men visst, ett element av småelak finns också med. Man kan säga till en person: vad du är tjaskig men man kan också säga om en situation: skall det vara så tjaskigt då och då menar man petnoga, dvs ansluter till ogin/småsint.
 
Adjektivet flanig har substantivet flane - där stod jag som en annan flane. Alltså ungefär som fåne, men kanske lite mera av slätstruken figur än rent dum. Lite bättre att vara flane än fåne så att säga...
 
Ingela

657
Äldre ord A - K / Fjaskig
« skrivet: 2007-06-17, 18:41 »
Skriver under helt på vad Eivor säger om göteborgskt ordbruk.
 
Ingela

658
33 Tidningar / Pressbild
« skrivet: 2007-06-16, 20:09 »
En sådan bild torde ju ha varit publicerad i någon av de stora tidningarna, troligen en Stockholmstidning. Både SvD och DN fanns ju då. Varför inte vända sig till dem och fråga? Båda tror jag har omfattande arkiv.
Annars har KB (Kungliga Biblioteket) i Stockholm pliktexemplar på alla tidningar, liksom KTB (Kurs- och Tidningsbiblioteket) i Göteborg. I varje fall på KTB kan man skriva ut direkt från mikrokortsläsaren och få en någorlunda hygglig bild.
 
Ingela

659
Yrken H / Hyrkarl / Hyrekarl
« skrivet: 2007-06-15, 12:24 »
Ja, någon som inte är fast anställd utan hyrs in för tillfället, en kortare tid eller ett visst uppdrag. Det fanns också dagkarlar, anställda per dag och, som snäppet bättre villkor, månadskarlar anställda per månad.
 
Ingela

660
Nyare ord och uttryck / Göra en åtis
« skrivet: 2007-06-15, 12:15 »
Tycker mig minnas att vi blandade lite: man gjorde ett frivarv eller varvade, vilket som. Samma person kunde obehindrat använda båda uttrycken.
Från Göteborg, 60-70-tal.
 
Ingela

661
Äldre ord L - Ö / Lekstuga
« skrivet: 2007-06-15, 12:10 »
Du menar att någon som är 35 år är ungdom eftersom personen är ogift medan någon som är 16 år inte är det pga sitt civilstånd som gift???
 
Ingela

662
Yrken M / Månadskarl / Månadstjänare
« skrivet: 2007-06-14, 20:10 »
1959 tycks mig tidigt att avliva månadskarlarna. Vi hade en långt in på 1960-talet, jag tror t.o.m. in på 1970-talet, just en gårdskarl som definitivt var månadskarl. Likadant på min fars firma där månadskarlen utförde enklare sysslor av typ gå med bud (detta var innan faxen var allmänt tillgänglig), enklare lagerhantering, snöskottning. En allt-i-allo, men knappast en fixare.
Skulle tro att de försvann runt 1972-75.
 
Ingela

663
02) Sjukdomar och dödsorsaker på latin / Peripneumoniae
« skrivet: 2007-06-14, 19:56 »
Peripeti, grek. peripeteia plötslig förändring: plötsligt omslag i händelseutvecklingen; oväntad förändring till det sämre l. bättre; lyckoomkastning, vänd?punkt.
(SAOB)
 
Ingela

664
Äldre ord L - Ö / Lekstuga
« skrivet: 2007-06-14, 19:52 »
Det beror ju på hur man definierar ungdom. De som deltog i lekstugor var framförallt de som var ogifta - men man var ju gärna ogift till man var 25-30 (ungefär som idag faktiskt).
Barn från 8-10 årsåldern kunde få vara med, i alla fall i början av kvällen.
 
De lekstugor som förekom i borgerliga stadsmiljöer runt 1900 kom direkt från - den borgerliga - folkdansrörelsen.
 
Ingela

665
Människor / Konfirmander
« skrivet: 2007-06-14, 19:41 »
En bra bit in på 1920-talet, kanske 1925-30. Flickornas kjolar är mycket korta.
Vad som är lite märkligt är att det verkar vara sommar. Normalt var konfirmationsundervisningen från ca september till påsk, då man konfirmerades.
Kortet är inte heller taget under själva konfirmationen, de är inte klädda så.
Kanske ett kort från en återsamling av konfirmanderna under sommaren efter konfirmationen?
 
Ingela

666
Archive - Swedish names / Origins of the name of Enstrom
« skrivet: 2007-06-14, 19:21 »
Enström is rather typical of the so-called town names, i.e. used by people like craftsmen, merchants and civil servants (officials) who lived in towns and cities. The common practice for this class of people was to assume a name consisting of two parts which referred to something in nature, very often starting off with a tree.
En-ström is most certainly juniper + stream. Names like it abound in Swedish: Lind-gren (linden branch), Ek-berg (oak mountain), Alm-qvist (elm twig), Ask-lund (ash copse) - and I'm sure a hundred more variations on the theme.
 
Some regiments gave this sort of town name to its soldiers while others stuck to more typical martial names like Spjut (javelin) or Lans (lance) or even Krig (War)! But soldiers' names were not supposed to be retained by a soldier after he was discharged, and it was very rare before the mid to late 19th century for a soldier's family to use his soldier name. The soldier name can be viewed more along the lines of a badge of office.
 
So while is is entirely possible that your Enström ancestor was a soldier and that was how the name was acquired, it is much more likely that the origin of the name lies with some craftsman (shoemaker, cabinetmaker etc) or tradesman/merchant.
 
Ingela

667
Äldre ord L - Ö / Lekstuga
« skrivet: 2007-06-13, 19:32 »
I detta sammanhang får man alltså koncentrera sig på bimeningarna: dylik sammankomst och dansgille. Det var inte bara dans utan även lekar av den typ vi fortfarande känner till som t.ex. sista paret ut. Idag tycker vi väl att de flesta danslekar är för barn (små grodorna) men då deltog alla - ja, kanske främst vuxna.
 
En särskild stuga (i betydelsen hus) hade man mera sällan; ofta höll man till på en loge eller (på sommaren) ute i det fria - i vissa delar av landet (t.ex. Hälsingland) hade man på förmögnare gårdar en särskild sal (stuga i en annan mening!) avsedd enbart för fester.
 
I Svenska Folkdansringen talar man fortfarande gärna om lekstuga när man menar folkdans och danslekar.
 
Ingela

668
Sinnessjuka / Äldre inlägg (arkiv) till 17 augusti, 2009
« skrivet: 2007-06-13, 19:18 »
I Göteborg är det Region- och Stadsarkivet Göteborg med Folkrörelsernas Arkiv (vi har ju inte förrän på senare år haft ett landsting i Göteborg, annars hade arkivet funnits där).
 
http://www.arkivnamnden.org/
 
Ingela

669
00 Sjöfart / Skeppslistor för Ostindiefararen
« skrivet: 2007-06-13, 13:33 »
Enligt vad jag förstått från utställningen - och guiderna - på Terra Nova, så förstördes all bokföring efter varje resa. Medvetet, så att ingen utom de invigda (dvs. toppdirektörerna) skulle veta hur mycket vinst varje resa gav.
Så man hade säkert oerhört noggranna listor på allt, men hur mycket som är bevarat är väl då en annan fråga.
 
Ingela

670
This is correct, except for people from Skåne (and possibly southern Halland too) and Blekinge. These southerners tended to go to Copenhagen and/or Hamburg and get on their Atlantic steamer there. People from Värmland and Dalsland often found it more convenient to emigrate from Oslo.
In 1915 the Swedish America Line was founded, and after that most Swedes of course used the direct Göteborg-New York line (although it was quite slow, it was convenient).
 
Ingela

671
A patronymic is exactly what it says (provided you know some Greek): a father-name. It is made from the your father's first name, and then you add -son or -dotter, as the case may be.
 
Today my name is Ingela Martenius, in say late 18th century my name would have been Ingela Bengtsdotter Martenia. Ingela, daughter of Bengt, of the Martenii family (Martenia being the (Latin) feminine version of Martenius).
So a Lars Christoffersson is Lars, son of Christoffer (literally, Christoffer's son)- he could have a sister called, let's say Anna, so she would be Anna Christoffersdotter.
 
Women didn't use their husband's family name - how could they, they were not of that family (unless you've married your cousin, you're not related to your husband or his relatives). And women most certainly didn't use their husbands' patronymics - they didn't change fathers just because they married.
Later, during the 19th century, women started using their husbands' family names; following foreign fashions. But it was not mandatory until 1921 when it became compulsory. In 1963, when the first Name Law was introduced, family names were made mandatory but women were again free to use their own family names.
 
However, most people started using family names in 1901, following the Name Ordinance (which was just an addendum to the laws about record keeping); the simplest way was to start using your patronymic as a family name. Someone today named Andersson can most probably trace this back to a grandfather or great-grandfather who really was Andersson, i.e. a son of Anders (Andrew in English).
 
As for having many surnames, Swedes just assumed and discarded surnames whenever they wanted to (before 1901 that is). Surnames are in many cases not real family names until 1901. If you lived in the country and moved into town, you may well have acquired a surname. Or you became a soldier, again a new surname. Or you heard a name you liked better, you changed into that. Or you moved to America - which was like moving into town - and you assumed a new surname.
So it is impossible to say under what name your ancestor entered the States. Maybe one of the names you've already got for him - maybe a completely different one.
In those days, unless you were from an upper-class family or an old clergy family, you set no store at all in a surname. Swedes are still not really attached to their surnames and it's something of a national pastime to change your surname.
 
I have quite a few ancestors who've changed surnames at the drop of a hat, and I've never had any problems at all following them. Hard evidence here is first name, patronymic, date of birth, place of birth - while a surname is more circumstantial evidence, nice but not completely necessary.
 
Ingela

672
03) Latinska uttryck / Jura stolæ
« skrivet: 2007-06-09, 20:04 »
Ordet jura i den mening Marianne anger, nämligen rättsvetenskap, har inte använts i Sverige. Här har det hetat (och heter) juris. (Man studerar inte heller jus här utan juridik.)
Juridikstudier har i Sverige sedan reformationen (dvs. 1500-talet) inte omfattat världslig och kanonisk rätt (det heter i Sverige kanonisk, inte kyrklig) utan istället världslig och romersk rätt - vilket fram till 1904 ledde till att juristexamen kallades juris utriusque kandidat, juris kandidat i båda rätterna.
 
Jag tror att jag även förut nämnt att man nog skall vara lite försiktig med att försöka applicera norska förhållanden direkt på svenska. Ibland blir det rätt, men risken är att det inte blir det; de 91 år Norge var i svensk union väger ju tämligen lätt mot de 500-550 år Norge var under danskt styre - och där Danmark dessutom införde sin egen administration i Norge, vilket Sverige aldrig gjorde.
 
Något ord jurastola finns inte i SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ); med tanke på ordets förmodat officiella prägel (avsett för kyrkoherden) får vi nog därför anta att det verkligen inte funnits ett sådant ord.
 
Ingela

673
Porträttfynd (enskilda bilder) / #70010 - Svårläst text
« skrivet: 2007-06-09, 01:59 »
Jag har skickat det militära kortet till min militärhistoriker men han är iväg just nu och deltar i ett alldeles riktigt nutida krig; svårt med telefoner och Internet så jag vet inte om jag får svar inom rimlig tid.
 
Nej Karl A. Andersson är ju inte det enklaste namnet att leta efter i Sverige. Vi vet ju inte ens om han var Andersson här hemma, det var ju inte ovanligt att man bytte till sin fars patronymikon för att undvika misstankar om att man var född oäkta... Men visst hade det varit spännande...
 
Ingela

674
Porträttfynd (enskilda bilder) / #70010 - Svårläst text
« skrivet: 2007-06-07, 15:11 »
Det är väl inte otroligt att Chas bodde ovanpå affären, och att den var belägen just i hörnet av Port & Urquhart, hörn är ju det bästa affärsläget.
 
Chas kom alltså till the deep South lagom till the Reconstruction, då vita sydstatare förlorade makt och pengar (och hela ekonomin gick i stå). Som immigrerad svensk - dvs. icke-sydstatare - kunde han säkert göra förmånliga affärer. Sedan gifte han sig 1871 med en infödd sydstatskvinna, vilket var ett mycket lyckosamt drag eftersom de vita sydstatarna återtog makten 1873-77.
 
Skulle vara intressant om vi kunde finna honom på den här sidan pölen också!
 
Ingela

675
Bengt,
 
Soldatnamn var inte på något sätt unika. Det var bara så att vissa regimenten tyckte om att använda vissa sorters namn, som t.ex. fåglar. Eller blommor. Eller korta, krigiska namn. Eller, för den delen, helt borgerliga sorters namn.
Det är vi i senare tider som buntat ihop namnen och tänker på dem som soldatnamn. Men många av dem var inte bara soldatnamn.  
 
Någon sorts egenrätt till soldatnamnen har aldrig funnits. Innan 1901 års namnförordning kunde man lägga sig till med vilket efternamn man tyckte, utom adliga namn.
 
Din Carl Svan hade fått namnet av sin far, Andreas Svan. Andreas Svan torde alltså ha haft en något mer officiell position, högre än en bonde, var han kanske också ladufogde? Eller kanske skogvaktare eller något liknande? I sådana fall antog han ett efternamn - om han hörde ett namn som han gillade, så tog han det helt enkelt.
 
Carl var ladufogde och var därmed också lite förmer än en vanlig bonde. Men Carls barn kanske blev vanliga bönder/torpare? I många trakter var det då så att nedsjönk man åter i bondeståndet, så användes inte efternamnet. Det fanns där dock, så att om t.ex. en sonson blev smed eller handlare eller så, så kunde han raskt återuppliva namnet. Det ser man ofta.
 
Ingela

676
Porträttfynd (enskilda bilder) / #70010 - Svårläst text
« skrivet: 2007-06-06, 11:15 »
OK, Ann-Mari.
Håller med Barbro, definitivt Chas.
 
Ingela
PS. Ha en bra nationaldag! Själv skall jag i det svala vädret iföra mig en bohusdräkt med väldigt mycket ylle i och vara kulturell artefakt...

677
Porträttfynd (enskilda bilder) / #70010 - Svårläst text
« skrivet: 2007-06-05, 16:09 »
Jodå, nu när jag ser ännu närmare på texten så står det ju St på raden under Urquhart. Alltså, Urquhart Street.
 
Ingela

678
Porträttfynd (enskilda bilder) / #70010 - Svårläst text
« skrivet: 2007-06-05, 16:07 »
Tycker det står Urquhart, ett skotskt namn. Det finns en Urquhart Street i New Orleans, som faktiskt korsar Port Street. Kanske står det Port & Urquhart (för det är något tecken mellan Port och Urquhart), ett vanligt amerikanskt sätt att ange var något befinner sig.
 
Ingela

679
Porträttfynd (enskilda bilder) / #21700 - Folkdräkt?
« skrivet: 2007-06-04, 21:26 »
En tablå eller någon form av amatörskådespel (mycket populärt innan radio och TV).
 
Ingela

680
Allmänt / Hänvisning till kyrkböcker
« skrivet: 2007-06-03, 15:34 »
Det finns en Per Jönsson Haak i Centrala Soldatregistret ( http://soldat.dis.se/soldater.php ).
Född 1801-12-07 (ej angivet var); tillhörde Skånes dragonregemente (Haglösa kompani), i Vemmerlövs socken (rote Vemmerlöv 2).
Aktnummer: SD-07-0003-1834
 
Ingela

681
Porträttfynd (enskilda bilder) / #21700 - Folkdräkt?
« skrivet: 2007-06-03, 15:28 »
Dräkten är högst borgerlig, inte folkdräktig alls.
 
Mössan är ett mysterium: för mig liknar den mest en sorts russelue (kom först 1905 i Kristiania), buren på ett märkligt sätt. Möjligen kan mössan dock vara avsedd att vara en bonnet rouge, en liberty cap - en sådan som sinnebilden för Frankrike, Marianne, alltid bär. Där är toppen på mössan just vikt framåt på ett sätt som liknar detta. Det var populärt med tablåer där söta unga flickor var utklädda som olika historiska och mytiska figurer - kanske den här flickan symboliserat just Marianne i en sådan tablå och så ville man efteråt föreviga henne i den märkliga mössan.
 
Ingela

682
Äldre ord L - Ö / Syskonbarn / Åsyskonabarn
« skrivet: 2007-06-01, 01:19 »
Samppa,
 
Jo, syskonbarn = kusin, absolut helt synonymt; mina föräldrars syskons barn.
Det är den gamla beteckningen, innan vi blev helt förfranskade i vår vokabulär.
Syskonbarn kunde dock också beteckna det vi menar med syskonbarn idag, dvs mina syskons barn.
 
Ingela

683
Soldat (indelt) / Äldre inlägg (arkiv) till 28 december, 2007
« skrivet: 2007-05-31, 01:03 »
Det var ju mycket vanligt att konservera änkan när det gällde präster och hantverkare - så varför inte soldater? För präster och hantverkare var det faktiskt oftast ett krav för att de skulle få ta tjänsten / ta över verkstaden. När det gäller soldater var det istället ofta så att en dräng som ville gifta sig sökte soldattjänsten - och då var han ju redan bortlovad och kunde därför inte ta hand om änkan.
 
Jag har alltså inte hört om det specifikt för soldater, men seden i samhället var vid den här tiden sådan. Och änka och barn åkte ju ut ur soldattorpet när näste man anlände. Det blev klart billigare för socknen om soldatänkan kunde bli försörjd - och soldaten behövde en duktig hustru. Och var han nu inte bortlovad/gift förut så...
 
Det strular ju till det att männen har samma förnamn, annars kunde man sett det på hur barnens patronymikon blev.
 
Men det bör stå i Hfl att barnen är hustruns och inte mannens...men en del präster struntade allt i det; jag har själv blivit lurad ett par gånger, faktiskt just när det gällt soldater.
 
Ingela

684
Äldre ord L - Ö / Syskonbarn / Åsyskonabarn
« skrivet: 2007-05-31, 00:45 »
Så sent som framemot 1950 kunde syskonbarn tydligen användas istället för kusiner i SvD.
 
Detta är vad SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har att säga:
 
SYSKON-BARN .  
( syskon- 1674 osv. syskona- 1547 -- 1842 . syskone- 1528 -- 1864 . syskons- 1899 )  
 
1) (numera knappast br.) kusin (se d. o. 1 ).  
O PETRI Tb. 206 (1528) ; möjl.
till 2 . Eij må Biskoper . . desse låtha hionelag tilsamman byggia . . som äre Syskone barn. Lagförsl. 99 ( c. 1609) .
Kusiner eller syskonebarn på både fäderne och möderne sidan. PALM?N JurHb. 133 (1859) .  
IllSvOrdb. (1955) . jfr halvsyskon- , helsyskon- , nästsyskon- , samsyskon-barn .  
 
2) om person som är barn till ngns syskon; i pl. särsk. sammanfattande, om barn till ngns bror (bröder) o. syster (systrar); jfr brors- , syster-barn .  
Sysslingar voro egentligen systerlingar, barn af systrar, liksom bryllingar voro bröderlingar, barn af bröder; om barn af broder och syster sade man syskonbarn. TEGN?R HemOrd 25 (1881) .
Den bortgångna sörjes närmast av en syster . . samt syskonbarn. ST 24 / 2 1940 , s. 4. I svensk lag har syskonbarn endast den gamla betydelsen 'barn till syskon', alltså 'kusiner'. Men nu för tiden blir det allt vanligare att nyttja ordet . . som sammanfattande beteckning för brorsöner, systersöner, brorsdöttrar och systerdöttrar.  
SvD 8 / 8 1949 , s. 6.  
SvOrdb. (1986) .  
 
 
Ingela

685
Porträttfynd (enskilda bilder) / #69592 Militär uniform
« skrivet: 2007-05-28, 23:42 »
Rolf,
 
Om jag slängt mig framför ett tåg varje gång jag gjort något mindre välbetänkt inlägg så hade SJ nog fått stoppa all trafik vid det här laget...
 
Jag tyckte faktiskt också att folkstormen lät riktigt bra i flera minuter!
 
 
Ingela

686
Porträttfynd (enskilda bilder) / #69592 Militär uniform
« skrivet: 2007-05-28, 19:09 »
Inte folkstormen (det är vad tidningarna skriver om när nå'n gjort bort sig på TV), utan Landstormen. Föregångare till Hemvärnet, bildades runt 1900, mobiliserades 1914 och 1939, avskaffades genom försvarsbeslut 1942. Hemvärnet hade då redan kommit igång, genon försvarsbeslut 1940 (försvarsviljan var naturligt nog mycket stark, och istället för de 50.000 man som beräknats var 100.000 inskrivna efter bara några veckor).
Landstormen var mycket amatörmässig, bl.a. med undermåligt utbildade befäl.
F.ö. var Landstormens lilla lotta en populär film 1939, med bl.a. Sickan Carlsson, Åke Söderblom och Thor Mod?en.
 
Ingela

687
10) Namnbyte / Kopiera efternamn (Gradin) ??
« skrivet: 2007-05-24, 16:48 »
Ja, Jojje, en lärare ville markera att han lämnade bondeklassen. Jag förstår faktiskt inte Din invändning mot vad jag skriver eftersom Du själv ger exempel på det: man använde den klassens namnbruk man ansåg sig tillhöra. Och bondeklassen var alltid längst ner. En tjänsteflicka i sta'n ansåg sig förmer än en självägande bonde. Så därför var man ivrig på att markera att man inte var en vanlig bondlurk.
Sedan kan jag inte alls hålla med om folk släppte sina familjenamn omedelbart de gifte in sig bland bönder. Jag har åtminstone en ana som gifte sig med en torpare och hela livet behöll sitt familjenamn (hon levde ca 1760-1840). Jag har också sett en torpare som behöll sitt adliga namn, och eftersom han gift sig med adlig men lika fattig flicka såg han till att barnen registrerades som adliga, med efternamn (som de i sin tur använde hela livet). En prästfamilj behöll familjenamnet i åtminstone en generation sedan de blivit bönder och en sonson återtog familjenamnet när han fått möjlighet att studera.
 
Jag har inte heller skrivit ett ord om hur förmögna folk var; förmögenhet är ett av flera attribut för att markera makt/klass (och knappast det viktigaste). Så där förstår jag Dig inte heller Jojje.
 
Präster latiniserade inte sina namn rätt och slätt. Det var ett viktigt övervägande, och det var inte alltid så enkelt som att man bara tog sin hemby. Dessutom var det gärna så att man också använde grekiska, samt att man (hemska vana) dessutom blandade grekiska och latin (ex vis Phragmenius, där det första ledet betyder hage på grekiska och det sista är det vanliga -ius, (son) av). De latinska och grekiska formerna var verkligen för att visa att de gått på universitetet.
Ditt exempel med herr Olof är mycket gammalt, innan prästernas tillnamn började användas som reguljära familjenamn. I början använde prästerna sina namn ungefär som soldaterna, dvs barnen ärvde dem inte. Och då stämde det att man latiniserade rätt och slätt för det var som när man i Riksdagen angav var folk var från för att skilja på dem om deras namn var för vanliga (min morfar var Alexander Nilsson i Fredriksfält när han satt i FK). Men då talar vi alltså inte om att ta familjenamn (även om en del säkert permanentades).
 
Ingela

688
10) Namnbyte / Kopiera efternamn (Gradin) ??
« skrivet: 2007-05-23, 21:20 »
Christina,
 
Det heter patronymikon och metronymikon; från grekiskan (dvs metronymikon har inget att göra med latinets mater).
Det har inte så mycket med tillhörighet att göra utan främst med att man måste kunna skilja på vem som är vem - är det Anders, Pers son eller Anders, Eriks son vi talar om.
 
Lärare blev nog nog inte ombedda att byta från patronymikon till släktnamn, de var ivriga att göra det eftersom det visade att de inte var några vanliga bondlurkar. Återigen en maktmarkering genom namnet. Samma resonemang gäller för alla borgare och präster (de senare brukade dessutom visa sin oerhörda lärdom genom att ta latiniserade eller grekiserade namn (-ius, -ander)).
 
Adeln var tvungna att ha släktnamn efter 1626 (då Riddarhuset trädde i funktion).
 
Smedsläktnamn och soldatnamn är verkligen inte samma sak. Smederna var faktiskt mycket ofta släkt medan soldatnamnen bara delades ut, 150 olika namn i varje kompani. Soldatnamnen var egentligen inte släktnamn utan skulle lämnas tillbaka när soldaten slutade sin tjänst; namnet tillhörde soldatnumret.
 
När Du nämner seden med flera efternamn avser Du väl förmodligen den gamla seden - som fr.o.m. 1982 återigen är möjlig - att ha gårdsnamnet i namnet.
 
Kvinnor tog tidigare i princip inte sin mans släktnamn, särskilt inte om de hade ett eget. 1921-1963 var kvinnor dock tvungna att anta mannens namn. Namnlagen 1963 tvingade alla att ha ett släktnamn (det hade faktiskt inte varit obligatoriskt innan dess) och öppnade dessutom för möjligheten att kvinnor behöll sitt släktnamn (eller bildade ett dubbelnamn).
 
 
Kristina,
 
Visst finns det kvinnor (och även män) som byter religion när de gifter sig. Inte alls så ovanligt faktiskt.  
Riktigt präktigt patriarkalisk var väl den gamla (numera tack och lov närmast försvunna) seden att en hustru kallades för mannens hela namn: Mrs John Smith. Inte ett spår av kvinnan själv!
 
 
Ingela

689
Archive - Swedish history / Churches in Sweden
« skrivet: 2007-05-23, 19:38 »
Bob,
 
Färnebo was originally called Värmlandsberg. But there are no photos of Värmlandsberg either.
There's no guarantee you know. I find it a lot less upsetting that a small rural church like Värmlandsberg/Färnebo isn't there than that the cathedral of Göteborg is missing (all the other 12 cathedrals are there!!).
 
Ingela

690
Feltolkade yrken / Stockholmsarbetare
« skrivet: 2007-05-22, 00:37 »
Det var ganska vanligt att man for till Stockholm och arbetade där säsongsvis, dvs. man flyttade inte dit utan var fortfarande mantalsskriven på sin gamla hemort.
Jag har inte hört det om just skåningar förut, men det var t.ex. mycket förekommande bland dalfolk.
 
Ingela

691
03) Osorterat / Anamnes tuberkulospatient
« skrivet: 2007-05-22, 00:28 »
Andra raden:
första av sju syskon, no 3 har lungtbc, vårdats i Boden, nu i Kalix.
(Läkaren som skrivit förkortar inte och på andra ställen, och man skrev på den här tiden nummer på internationellt vis, som no.)
 
Sthlm är den vedertagna förkortningen för Stockholm.
 
Ingela

692
Läser man artikeln står det att Ebba Charlotta Elisa ännu in på 1870-talet skördade lagrar inom ing?nue-facket. Alltså bör hon ha sett ung ut.
 
Vad gäller namnet så var det förmodligen under 1800-talet lagligt sett Jacobsson - och det finns dessutom en tradition inom teatern att behålla flicknamnet. Vilket naturligtvis går tillbaka på id?n om att en gift kvinna inte arbetar och definitivt inte uppträder offentligt - alltså låtsades man att en skådespelerska inte var gift.
Se bara på de stora stjärnorna, än idag: Elizabeth Taylor har aldrig, ens när hon var gift med Richard Burton, varit något annat än Ms Taylor. Och från vår egen horisont har t.ex. Marie Göranzon aldrig någonsin omnämnts som fru Malmsjö.
 
Ingela

693
Människor / Göteborg - Landala eller Krokslätt? - runt 1920
« skrivet: 2007-05-20, 01:50 »
Johanneberg fanns inte som församling förrän i januari 1929 då den bröts ut ur Vasa.
Landala tror jag alltid hört till Vasa församling (dvs. från 1908 då Vasa bildades).
 
Ingela

694
Allmänt / Mormoner och hjemmedop
« skrivet: 2007-05-19, 19:00 »
Jag vet ju inte hur det låg till i Norge, men i Sverige hade nog min tolkning varit tvärtom:
barnet nöddöptes så snart det var fött av grannfrun Amelie Pedersen, för att det var ett mycket svagt barn. Detta var ett fullt giltigt dop (förutsatt att Amelie Pedersen var konfirmerad), men vid senare tillfälle ville föräldrarna - eller kyrkan, beroende på vad de ansåg om fru Pedersens förrättning - göra det ordentligt. Som en förklaring på varför dopet dröjt så länge förde man då in att barnet redan var döpt hemma.
 
På många ställen i Sverige var man tvungen att nöddöpa eftersom vägen var oframkomlig eller vädret för hårt (alltså inte för att barnet var särskilt svagt); fast detta dop egentligen var fullt giltigt så gjorde man oftast om det vid ett senare tillfälle. I folklig tro ansågs det att ett dop inte tog fullt ut så bra om det inte var en präst som förrättat det.
 
Ingela

695
11 Föremål / Vigselring
« skrivet: 2007-05-19, 18:37 »
Folk var mindre förr, alldeles väldigt mycket mindre. Vi har originalplagg av folkdräkter (1750-1850) som vi har stora problem med att förstora upp till idag normala storlekar utan att förlora plaggens riktiga proportioner - dvs. det är inte bara omfånget utan även längden som ökat. Och även sådant som vidden på manschetter, alltså rent relaterat till benstomme.
 
Ingela

696
10) Namnbyte / Kopiera efternamn (Gradin) ??
« skrivet: 2007-05-15, 13:26 »
Det är i allmänhet ganska svårt att byta efternamn utomlands. Man byter vid adoptioner och giftermål, men att byta bara för att man vill ha ett snyggare namn gör man inte.
 
Att byta namn vid giftermål och adoptioner är något helt annat: då byter man nämligen släkt. Det är inte som i Sverige att båda byter till ett tredje namn, och oerhört sällsynt att mannen byter till kvinnans.
 
Vid giftermål antar kvinnan mannens namn för att markera att hon nu tillhör mannens släkt, något vi aldrig ansett i Sverige. I Sverige anser folk fortfarande - helt korrekt - att de inte är släkt med sin man (om de nu inte råkar vara kusiner eller så, men det är inte sådär väldigt vanligt). Exempel på hur den andra uppfattningen uttrycks - alltså att kvinnan upptas av sin mans släkt - kan man t.ex. se i de porträttgallerier som finns på olika gods: flickor som gifter sig finns inte med i samlingen från den dag de gift sig. I en sådan samling där det faktiskt fanns med en kvinna som var gift utom släkten fick jag den ursäktande förklaringen ja, hon hör ju inte hit, men her family var tvungna att sälja en del för arvsskatten och då var det ju bättre att hon kom hit. Vid släktträffar förr var det inte ovanligt att husets gifta döttrar med män och barn inte var inbjudna - de hör inte till släkten. Jämför med prinsessan (vad hon nu heter) av Japan som gifte sig för ett par år sedan: hon räknas inte längre till den kejserliga familjen utan måste ansöka om audiens för att få träffa sina föräldrar och sina bröder.
 
Så efternamnet betyder oerhört mycket för den egna identiteten, mycket mer utomlands än här. Fast vi anser att man inte byter identitet när man gifter sig - men det gör man alltså utomlands.
 
Ingela

697
10) Namnbyte / Kopiera efternamn (Gradin) ??
« skrivet: 2007-05-14, 03:58 »
Det var tvärtom ganska vanligt att folk i samma bygd tog samma namn. Oftast för att man trots allt var (åtminstone) avlägset släkt, men även för att namnet oftast bildats efter något särskilt i trakten eller kanske efter socknens/byns namn.
 
Inte heller var det ovanligt att bröder valde olika efternamn (har en väninna vars anfader hade två bröder och de hade alla olika efternamn).
 
Under senare delen av 1800-talet var det mycket vanligt att folk hade en hel rad efternamn, det var som om de smakade på dem.
 
I Sverige har vi (om vi räknar bort adel och vissa prästsläkter) aldrig haft någon särskild känsla för efternamn. Än idag byter vi efternamn på ett sätt som utlänningar finner högst märkligt, närmast chockerande. Särskilt i anglo-saxiska länder har man lite vagt den tron att ett efternamn visar på en gemensam stamfader någonstans i historiens dimmor.
En amerikanska jag hjäpte var helt förvirrad av att hennes farfar, som emigrerat till USA, väl i USA hade bytt från Andersson till Holmquist - hon hade nämligen trott att hon var släkt med alla holmqvistar. Nu tyckte hon att hennes farfar fuskat, och undrade smått förtvivlat om han möjligen varit efterlyst eller så i Sverige...
 
Ingela

698
På Ellis Island finns det en
Carl Rich. Carlson, 24 år, som uppger sin sista bostadsort till Dala; han åker med SS Germanic från Liverpool 01 juli 1903 (ankomst NYC 10 juli). Han skall till cousin Anna Dahlberg, Kerkhoven Minnesota.
Kerkhoven ligger i Swift Co., ca 160 km väst om Minneapolis.
 
Källkoden använder man för att ta reda på vilken båt emigranten tog från Göteborg till Hull/Grimsby (kontakta Landsarkivet i Göteborg, så hjälper de till med det).
 
Ingela

699
Yrken K / Korgmakare / Korgbindare
« skrivet: 2007-05-13, 17:25 »
För Västra Götalands län (och det är ju inte långt från Småland) finns en korgbroschyr (framtagen 2005):
http://cf.vgregion.se/cfm/webforms/press/dok/3469_korgfolder.pdf
 
Där kan Du se olika korgar, med förklaringar.
 
Ingela

700
00 Sjöfart / Skeppsdagböcker
« skrivet: 2007-05-13, 17:15 »
Hej Marianne,
 
Jag antar att det Du redan sett på är arkiven för sjömanshusen.
 
Ta reda på vilka rederier båtarna tillhörde. Om rederiet finns kvar (kan ju finnas en möjlighet), så kontakta dem direkt. Finns det inte kvar, så kontakta det Landsarkiv som är ansvarigt för den stad som rederiet låg i. I varje fall i Göteborg tror jag en del sådana arkiv är inlämnade till Landsarkiet här.
Det här är ju privata arkiv, så det är ju en ren lyckträff om arkiven bevarats.
 
Det låter som Du håller på med ett spännande projekt!
 
Ingela

701
Hej Bengt!
 
De flesta av oss släktforskare brukar skilja på antavlor och ansedlar.
 
Antavlorna är mycket enkla, med få uppgifter (namn, oftast födelse- och dödsdatum, ibland men inte alltid även födelse-och dödsplats, kanske vigseldatum men mycket sällsynt vigselplats). Antavlorna brukar inte heller ha plats för syskon utan är bara rakt upp/ner.
Antavlornas id? är att göra det överskådligt, som ett organisationsschema på jobbet ungerfär.
 
Ansedlar innehåller däremot allt om en person. Varje person har nämligen en ansedel, så man kan se antavlan som ett index till ansedlarna.
Ansedeln innehåller minimum uppgifter om datum och plats för födelse, giftermål och död, samt vilka föräldrarna är. Lägg gärna till dopdatum och vilka som närvarade, och dödsorsak (vilket kan vara väldigt nyttigt även för oss idag eftersom man ibland kan se att en viss linje har en överdödlighet i vissa sjukdomar - så ser man vad man själv skall hålla koll på!). Yrke, och om det nu var bonde/torpare/dräng etc, så vilken/vilka gård/ar som var aktuella.
Sedan är det alla de här detaljerna som gör att det blir en riktig, levande gestalt och inte bara ett namn på ett papper: kommentarer prästerna skrivit (jag har t.ex. massor med anor på min fars sida som var urdåliga på kristendom men glänste i läsning - jag känner igen mig!), om de kanske uteblev från många husförhör, hur var det med smittkoppsvaccinering etc. Självklart alla barn, och åtminstone följa dem under barnaåren - dog de tidigt av någon sjukdom kollar man om fler dog månaderna runt om av samma sak och då kan man lätt föreställa sig hur nervöst det måste varit att vara förälder under t.ex. en rödsotsepidemi (rödsot=dysenteri).
Och så viktigast av allt: källor, källor, källor - så exakta angivelser som möjligt.
 
Använder man ett släktforskningsprogram så får man ju allt det här gratis uppställt på ett proffsigt - och vanligen lättöverskådligt - sätt, men man kan själv göra precis samma sak i t.ex. Word (för ansedlar; för antavlor kan Excel eller PowerPoints organisationsschema användas). Bara se till att skapa en mall först, så att alla uppgifter alltid hamnar på samma ställe - annars blir det, just det, svåröverskådligt. Vill man inte använda dator alls, så har Släktforskarförbundet utmärkta pappersblanketter man kan köpa (både för antavlor och ansedlar).
 
Lycka till med Ditt släktforskande!
 
Ingela

702
Äldre uttryck / Laga försvar
« skrivet: 2007-05-11, 13:27 »
Nja, det står nog laga försvar.
 
Att ha någon i sitt laga försvar innebar att man anställde, eller på annat sätt skyddade en person, så att denne inte kunde bli tagen för lösdriveri (det var förr brottsligt att inte ha ett arbete och kunna försörja sig).
Så disponenten gav troligen den frigivne någon form av arbete.
 
Jfr SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ), försvara 4b och försvar 3b (laga försvar).
 
Ingela

703
Byggnader och miljöer / Okänt hus nr 1
« skrivet: 2007-05-11, 13:14 »
Just, Skede kyrka var det jag tyckte var ännu bättre än Ramkvilla.
 
Rundningen på torntaket tror jag inte är annorlunda, det är nog vinkeln på fotot som gör det. Det som är annorlunda är att det inte är ett vitt band just under torntaket - och avsaknaden av det gör att man nog upplever att det är ett lägre valv på den här undre bilden. Så frågan är om det här vita bandet (dekorativ puts antar jag) kan ha tillkommit eller tagits bort vid någon renovering mellan de två bilderna.
 
Ingela

704
Archive - Swedish names / Anna Maria Borgstrom
« skrivet: 2007-05-11, 13:05 »
Rosalie,
 
Anbytarforum is the target of spam attacks. When the monitors remove the spam, it takes a lot of time to entirely remove the message but changing the message is a quick procedure. So when there's a lot of spam, the monitors opt for the quicker solution.
 
Translated, the message above just says:
Message removed, spam.
 
Ingela

705
Byggnader och miljöer / Okänt hus nr 1
« skrivet: 2007-05-11, 03:12 »
Jodå, folkdräkten är en Rättviksdräkt.  Med den toppiga gråhättan och bredda på kjolen och det hela.
 
Men man får komma ihåg att den under långa tider varit (är, det är faktiskt Drottningens favoritdräkt när hon själv får välja) den mest använda dräkten även utanför Dalarna. (Berömt är när hela societeten klädde sig i Daladräkter, särskilt på somrarna, och en något äldre kvinna skulle presenteras för kung Oscar II. Hon bad så kokett om ursäkt för att hon vid sin ålder ifört sig en så ungdomlig dräkt - naturligtvis väntade hon någon komplimang tillbaka - men Oscar II svarade bara torrt att det finns väl gamla kärringar i Dalarna med!)
 
Och som dräkten bärs här tror jag knappt någon äkta Rättvikskulla skulle bära den (i alla fall hoppas jag det!).
 
Så dräkten har nog ganska säkert inget att göra med varifrån kortet är.
Själv satsar jag också en slant på Ramkvilla, men fanns det inte någon mer kyrka inom Vetlanda man kunde tänka sig? Tyckte mig se det när jag kikade in på RAÄ.
 
Ingela

706
09 Döden / Dödsattest
« skrivet: 2007-05-11, 02:38 »
Dödsorsak står på dödsbeviset. Den måste stå där, för det är dödsbeviset man lämnar in till t.ex. försäkringsbolag - och de måste veta dödsorsaken för att kunna betala ut vissa försäkringar (de flesta livförsäkringar gäller inte om man begått självmord t.ex.).
 
Men vem som helst kan inte begära ut ett dödsbevis; det skickas bara till dödsbodelägare - men troligen gäller väl istadarätt här om någon ursprunglig dödsbodelägare fallit ifrån.
Det är riktigt att dödsorsaken sekretessprövas annars; är det en vanlig dödsorsak får man ut den även om det är långt innan 70 år. Eftersom man som dödsbodelägare får ut en hel binge dödsbevis som man lämnar till höger och vänster, så är ju dödsorsaken inte särskilt hemlig ens när den borde skyddas.
 
Kopia av dödsattest (eller om alla exemplar räknas som original?) underskriven av läkare skickades till pastorsexpeditionen som skrev in i Död- och Begravningsboken (idag antar jag att den skickas till Skatteverket). Jag antar att attestkopian sparas som bilaga, men jag har aldrig hört någon som fått ut den (även om det alltså troligen är teoretiskt möjligt). Finns ju heller ingen anledning, om man inte misstänker att pastorsexpeditionen (Skatteverket) skrivit av fel eller så.
 
Ingela
PS Själv anser jag f.ö. att det är ett oskick att skriva sekretess när det är sekretessprövning det är fråga om. Skriver man sekretess tillräckligt ofta så tror folk att det är någon sorts absolut stämpel. Särskilt en del pastorsexpeditioner har en alldeles förvriden uppfattning om vad de kan vägra att lämna ut med hänvisning till sekretess, som alltså inte finns per automatik utan måste beslutas i ett särskilt beslut vareviga gång någon begär att få ut uppgifter. Det skulle vara mycket intressant att driva ett mål om sekretessprövning i släktforskarsammanhang, för jurister har en helt annan uppfattning om vad som inte får lämnas ut än kanslister (som inte alls har rätt att besluta om en uppgift skall vägras att lämnas ut, vilket de också tror) på lantliga pastorsexpeditioner. Riksarkivet har dock gjort en mycket bra utredning som ligger till grund för Landsarkivens sekretessprövningar.

707
00 - Fosterbarn / Fosterbarn i Stockholm 1920-tal
« skrivet: 2007-05-10, 17:56 »
Jon,
 
Handlingar innan 1937 lämnas ut utan sekretessprövning. Så fram tills Din farmor är 9-10 år skall inte vara något problem.
 
Ingela

708
09 Döden / Dödsattest
« skrivet: 2007-05-10, 17:38 »
I alla fall när svenska kyrkan hade hand om folkbokföringen (innan juli 1991) kallades det utdrag ur död- och begravningsboken, bevis om dödsfall - oftast benämnt dödsbevis.
 
Ett officiellt utdrag - från efter ca 1895 och före juli 1991 - får man antingen från pastorsexpeditionen eller från Landsarkivet, beroende på om kyrkböckerna för den aktuella församlingen lämnats in. Där kyrkböckerna lämnats in har Landsarkiven satt upp en pastorsexpedition för att ta hand om just sådana här ärenden.
 
För tiden innan ca 1895 kan man få uppgifterna från Landsarkiven, men jag tvivlar på att man kan få ett officiellt utdrag.
För tiden efter juni 1991 vänder man sig till Skatteverket.
 
Ingela

709
Sverige lyckades genom hela kriget upprätthålla viss handel; svenska lastfartyg fick fri lejd. Men visst hände det att handelsflottans fartyg gick på minor.
 
Så rent teoretiskt skulle amerikanska flottan ha kunnat besöka Göteborg under andra världskriget.
 
Efter 07 dec 1941 (Pearl Harbor) var dock USA inte neutralt längre, och hade vi då tagit emot amerikanska flottan i Göteborg hade det genast setts som en gravt icke-neutral handling från Tysklands sida och kunnat leda till att vi drogs med i kriget - något den svenska regeringen till varje pris ville undvika.
 
Ingela

710
Chris,
 
Som jag förstår nya PUL så finns inga krav på ingen publicering innan 100 år gått. Utan man kan mycket väl publicera uppgifter som är harmlösa - och man har i annan lagstiftning bestämt sig för att 70 år är gränsen för allmän harmlöshet. Därför bör denna gräns gälla även Internet.
Se http://www.datainspektionen.se/pdf/faktablad/personuppgifter_och_internet.pdf
 
Ingela

711
Bodil,
 
Betalar Du en särskild släktforskarskatt?? Själv betalar jag nämligen bara normal skatt som går till sjukvård, skolor, försvar, socialunderstöd etc.
 
Och när jag anlitar statliga och kommunala inrättningar får jag oftast betala för det: besök på vårdcentralen, avresa från en flygplats, uttagande av pass, registreringsskyltar till bilen, lagfart till huset - ja, listan kan göras hur lång som helst och omfattar alla departement/verk.
 
Registeruppgifter får jag däremot helt gratis; i andra länder, där man också betalar skatt efter vad jag förstår, får man inte alltid ut ens sitt eget personbevis (motsvarande) utan en avgift (t. ex. England, USA).
 
Ingela

712
Archive - General questions / Petter Svensson in Öfra Tång
« skrivet: 2007-05-09, 23:04 »
Gårdmannen, literally the farm man.
 
According to SAOB (the official historic dictionary of the Swedish language), it is a title used in southern Sweden, particularly in Blekinge. It means a man who owns a farm, or is a retired farmer on a pension agreement (undantag). In this case, probably the last alternative.
 
Ingela

713
Bodil,
 
Som jag skrev i mitt förra inlägg, och som också påpekats av Torsten, men om man kontaktar aktuellt Landsarkiv via telefon/brev/email så får man enklare uppgifter (som bara är att slå upp) alldeles gratis.  
Detta är offentlighetsprincipen - utlämnande av enstaka uppgifter - inte att arkiven skall forska gratis åt Dig.
 
När det gäller avgiften 400:-/timme för att forska åt Dig är den ytterst rimlig. När man beräknar lönekostnad internt brukar även lågt betalda jobb räknas som minst 300:-/timme, just pga allt tillkommande som Chris räknat upp.
 
Och visst, det finns bara 10 Landsarkiv, men troligen bor 75-80% av Sveriges befolkning inom någon dryg timmes resväg från dem; säg två timmar och siffran stiger troligen till 90%. Säkert 30% (Stockholm, Göteborg, Malmö) kan ta lokala allmänna kommunikationsmedel dit.
 
Ingela

714
Inte för att jag är från SVAR, men offentlighetsprincipen har ingenting att göra med CD-utgåvor av uppgifter från folkräkningar.
 
Offentlighetsprincipen är att vem som helst kan få ta del av bl.a. dessa uppgifter - och det kan man. Jämför med mikrokorten: SVAR tar betalt för dem, men om man kontaktar aktuellt Landsarkiv via telefon/brev/email så får man enklare uppgifter (som bara är att slå upp) alldeles gratis. Dessutom är det helt gratis att själv forska på Landsarkiven - som t.o.m. bjuder på uppkoppling mot Genline och tillgång till alla dessa olika CDs som finns  samt inte minst kunnig personal som gärna hjälper till.
Nej, någon myndighet som är bättre på att hjälpa till att lämna ut uppgifter enligt offentlighetsprincipen är nog svår att finna.
 
Dessutom har myndigheter faktiskt rätt att ta ut avgifter för att täcka sina kostnader (inte för att göra vinst).
 
 
När det gäller CDs med folkräkningar så vore det väl fantastiskt med en CD från t.ex. 1930, ungefär mittemellan 1900 och 1970.
Men jag har svårt att förstå invändningarna mot en CD för 1990, så länge det inte är fråga om att man måste välja mellan 1930 och 1990. Då är det inte ett val, då måste 1930 prioriteras. Men samtidigt är det så att det väl säkert skulle ta minst något år att färdigställa en CD för 1990, och då är det nästan 20 år gamla uppgifter.
Själv har jag haft mycket nytta av 1970 och 1980 för att spåra släktingar - faktiskt riktigt nära släktingar (kusiner, sysslingar) - som vi i min del av släkten så totalt varit avskurna från att vi bokstavligen inte ens vetat om att de existerar (och de har inte känt till oss). Genom att alternera mellan CD 1970, CD 1980, Dödsskivan, eniro.se, birthday.se och besök på skattekontoret med dess allmänhetens terminal så har jag nog nu lyckats få fram det mesta - men det skulle definitivt förenklat och förkortat sökandet att ha haft tillgång även till en CD 1990. Det är ett väldigt långt hopp mellan 1980 och skattekontoret med dess nu-uppgifter. Och det avståndet ökar för varje år.
 
I alla fall för mig har en viktig del av min släktforskning varit just att kunna återknyta till förlorade delar av släkten. På det här forumet är det många som ställer just den typen av frågor och det vore väl fint om en CD kunde förenkla.
 
Ingela

715
Archive - Swedish history / Riksdag - government positions
« skrivet: 2007-05-07, 03:53 »
The Riksdag goes back to the Meetings of the Realm (Riksmöten) that started already in the early 15th century; traditionally Arboga möte (meeting at the town of Arboga) in 1435 has been regarded as the very first truly representative Riksmöte, but modern research is now doubting this.
During the 16th century the Riksdag slowly became more formalized, culminating in laws of l617 and 1634 that regulated the four estates and what authority the Riksdag had. The farmers (I wouldn't say the peasants; we're not talking about people just making a living, we're talking about well-to-do farmers, owning their land) were not regarded as the equals of the other estates since they had no access to the secret committee (sekreta utskottet), where policies were really set, until 1809.
 
This Riksdag made up of the four estates lasted until 1866 when it was replaced by the Riksdag of two chambers (kammare) or houses. The members of the first chamber (upper house, senate) were elected by electors, while the members of the second chamber were elected directly by the people. To qualify for the first chamber you had to be quite wealthy.
 
In 1970 the the Riksdag of two chambers was replaced by the present Riksdag, which has only the one chamber, and where all 349 members are elected in direct elections.
 
How were the members of the estates elected then? Well, this was regulated in law.
The Nobility sent the heads of the different families.
The Clergy had to send all the Bishops (13) and the Vicar of Storkyrkan (main church in Stockholm), as well as representatives for vicars and curates elected among themselves.
The Burghers had to send the Mayors of all towns; the rich merchants of the major cities were also represented by their own elected members, sometimes also craftsmen were represented.
The Farmers had to send one farmer from every härad, judicial district. These representatives were not your average farmer or crofter; these were men already in a position of authority (e.g. nämndeman), with large farms.
So, some of the representatives were there because the law said they had to be, and some were there because they had clout. For these last there were no special qualifications demanded by law, but generally speaking poor young men with no connections were not being sent to the Riksdag.
 
But, it has to be realized that not all members of the estate Riksdag voted in the Riksdag. What happened was that the different estates met separately to discuss the issues, and decided what they thought about them and how they were going to vote. Then one speaker for each estate voted on the issues - a total of four votes were cast in the actual Riksdag.
This explains why there was no set number of representatives, very few formal qualifications and why it didn't matter if the estates did not have the same number of representatives.
 
Until the early 18th century the Riksdag did not meet regularly, and was - most of the time - a rather weak institution. This was particularly true 1680-1718 was Sweden an absolute monarchy. From 1718 the Riksdag met every three years. In 1772 we again absolute monarchy, a state of affairs that lasted until 1809 when Gustavus IV Adolphus was deposed.
 
Ingela

716
Äldre inlägg 2006-2007 (Arkiv) / Boston Light Swim
« skrivet: 2007-05-06, 20:59 »
Det kan kanske tilläggas att Boston Light är en av USAs mest berömda fyrar (berömdast är nog Cape Hatteras, NC).
 
Ingela

717
Som jag förstått det hade många sjukhus någon form av sköterskeutbildning. Eftersom det fanns relativt få sjuksköterskeskolor måste man ju klara av personalsituationen på något vis.
 
Vilka det var i Stockholm har jag tyvärr ingen aning om.
 
Men har vi helt avfärdat teorin att det kanske var barnsköterska hon utbildades till?
 
Ingela

718
Statens sjuksköterskeskola i Stockholm startade sin verksamhet 1939, vilket torde förklara varför det inte finns arkiv för dem tidigare.
 
1917 fanns alltså följande sjuksköterskeskolor, som senare fick statligt godkännande:
I Stockholm:
Sophiahemmet
Röda Korset
Sabbatsbergs sjukhus
Ersta Diakonissanstalt
I Uppsala (möjligt pendlingsavstånd):
Samariterhemmet
Uppsala Sjuksköterskehem
I Skåne (eftersom Elsa tydligen flyttade in därifrån):
Kristianstads läns landsting
Södra Sveriges Sjuksköterskehem
 
Det fanns också andra skolor, som fick lägga ner för att de inte klarade de statliga kraven i 1920 års förordning.
 
Ingela

719
Musik / Presley, Elvis (1935-1977)
« skrivet: 2007-05-05, 22:38 »
Enligt IMDb ( http://us.imdb.com/name/nm0000062/bio ), som faktiskt brukar ha bra reda på sig i sådant här, så var Elvis Presley 184 cm (6 fot 1/2 inch) - stämmer ju bra med Din uppgift om 183 cm, Birgit. Själv trodde jag nog att han var kortare, men det är otroligt svårt att avgöra hur stora människor är baserat på framträdanden på film etc.
 
Ingela

720
Enligt Marianne är Elsa 1917 skriven i Stockholm, som sjuksköterskeelev. Hade hon utbildats på annan plats, så hade det troligen stått.
Dessutom togs sådana här foton oftast i samband med examen, dvs. hela klassen fotograferades i uniform, en och en. Då anlitade man nog någon fotograf som inte var alltför långt ifrån.
 
Ingela

721
Om Elsa utbildades till sjuksköterska 1917 och då bodde i Stockholm samt att fotot är taget i Stockholm, var det väl troligast att hon utbildades vid en Stockholmsskola.
Antagligen i sådana fall vid någon av de fem skolor som jag räknat upp (även om det alltså fanns andra - men sämre - skolor).
Röda Korset kan vi räkna bort eftersom Elsa i sådana fall haft en tydlig brosch med (rött) kors på.
Även Sophiahemmet kan räknas bort eftersom Elsa inte bär den för Sophia-systrarna så karaktäristiska mössan.
Återstår Ersta, Sabbatsberg och Samariterhemmet.
 
Men är det helt säkert att Elsa verkligen blev sjuksköterska?  
Som Bergman påpekar i sin text om de medicinska symbolerna, så hade de flesta sjuksköterskeskolor någon form emaljbrosch med blått kors på vitt botten. Dessa brukar synas mycket tydligt pga kontrasten.
Kjersti pekar också på att Elsas hätta liknar en barnsköterskas. Och så har vi bilden på Elsa mitt bland alla barnen.
Var det alltså möjligen så att Elsa gick på Sällskapet Barnavård och utbildades till barnsköterska?
 
Att hon utbildats till barnsköterska och arbetat som det var inget hinder för att hon senare utbildade sig till sjuksköterska - tvärtom var det ingen ovanlig karriärväg alls.
 
Ingela

722
1917 fanns följande sjuksköterskeskolor i Stockholm som var, eller senare blev, statligt godkända (godkännandeår inom parentes):
Sophiahemmet (1902)
Röda Korset (1902)
Sabbatsbergs sjukhus (1926)
Ersta Diakonissanstalt (1903)
Samariterhemmet (1923)
 
Det fanns också andra sjuksköterskeskolor som inte klarade de statliga reglerna som blev obligatoriska efter 1920 (med några års dispens för att anpassa utbildningarna), och därför stängdes i början av 1920-talet.
Under första världskriget (dvs. just 1917) snabbutbildades också s.k. krigssjuksköterskor.
 
Ingela

723
Hjon / Fattighjon
« skrivet: 2007-05-02, 14:34 »
Utfattig betyder att man var (åtminstone delvis) befriad från att betala skatt, t.ex. den s.k. mantalspenningen.
Fattighjon kunde inte försörja sig själva alls; de antingen utackorderades eller fick understöd på ett eller annat sätt.
 
Ett fattighjon var alltså en grad fattigare än någon som var utfattig.
 
Ingela

724
Varför inte skicka efter direkt från Ancestry?
De har FTM version 16, som dessutom inkluderar Gensmarts och Our History in Images, på rea för 31.96 USD + GST (general sales tax) 8% och porto, totalt blir det väl 40-45 USD, leverans på ca 10 dagar.
http://www.theancestrystore.com/ProductDetail.aspx?p=mfsku4331(shops)&PT=Software(shops)
 
Ingela

725
Archive - Swedish geography / Were is this place located
« skrivet: 2007-05-02, 04:33 »
Falun is today a small town, in the province of Dalarna, county of Kopparberg (formerly, it's renamed Dalarna's county these days).
Today the municipality has 54000 inhabitants, of which 36000 live in the town proper.
 
Falun was granted town privileges in 1641, but had been an important place (due to being the copper mining capital) since the late Middle Ages. Around the mid 17th century it had 6000 inhabitants and was thus one of the most populous towns in Sweden.
Sweden - which is to say Falun - was the biggest producer of copper in Europe at the time. So big and important was the copper mining that Sweden's economy was not based on the gold standard but on the copper standard!
The mine at Falun has been declared a World Heritage Site.
 
You can read more about Falun (in English of course) at http://www.falun.se/www/english.nsf
 
Today Falun municipality has ten parishes but I think that maybe only one or two were designated Falun in the old days.
The ten parishes are: Aspeboda, Bjursås, Enviken, Falu Kristine, Hosjö, Stora Kopparberg, Sundborn, Svartnäs, Svärdsjö and Vika.  
The ones I suspect of being Falun of old are Falu Kristine and also Stora Kopparberg.
 
Ingela

726
The name of Äspringe parish has varied: in 1910 it was decided to spell it Äspinge, changed from Espinge. In 1927 it was decided that the name is Äspinge and the variation Östra Äspinge was no longer valid.
 
Estrid wasn't born in Äspinge. She was born in Hörby. The entry is to me quite illegible (but then I'm no good at all at interpreting handwriting), but I can just make out 29 January and that Estrid's parents were Ola Andersson and Karna Pehrsdotter.
Perhaps someone else can read the entry? It's GID 1271.56.87800 (Hörby (M) Births/Deaths 1773-1831).
 
Ingela

727
Innan 1864 var det brottsligt att föda barn utom äktenskapet. Så sent som 1861 tillämpades inte lagen fullt ut längre, men det kan mycket väl hända att modern åtalats och då nämnt den man hon ansåg vara far till barnet - varpå mannen kallades in och vanligen svor med två fingrar på Bibeln att han minsann aldrig ens kastat en kärlig blick på kvinnan (svor sig fri).
Kvinnan kunde åtalas från det man hade en berättigad misstanke att hon var gravid tills ett halvår eller så efter födelsen.
Kontrollera alltså domböckerna för Tierp, de finns på Uppsala Landsarkiv.
 
Kontrollera också kyrkoräkenskaperna. Den presumtive fadern kan ha fått böta till kyrkan för lönskaläge/hor.
 
Däremot fanns det inga sociala myndigheter som var intresserade av att finna fadern. Den lagstiftning som tvingade oäkta fäder att betala för konsekvenserna av sina små snedsprång kom inte förrän 1917.
 
Ingela

728
Min farmor var i förra seklets början anställd hos Hasselblads och blev mycket intresserad av fotografering. Jag har en stor box med gamla foton som hon tagit och som jag inte nänns slänga. Men, men...inte på ett kort står det vad eller vem det föreställer, var och när det är taget.
 
Det här frustrerade mig redan som barn, så på vartenda kort jag tagit genom åren har jag på baksidan skrivit alla uppgifter. Och vad bra det har visat sig vara för mig själv! För när man plockar fram och tittar på dem, så inte kommer man ihåg vad alla hette för 25 år sedan eller exakt när eller ens var det var - men då är det bara att vända på kortet och där står allt!
 
Men min släktforskning har också hjälpt till att lösa små mysterier: jag har en hel bunt kort från USA; min farmor korresponderade regelbundet med släkten där. Breven har tyvärr gått förlorade, men fotona är kvar. Och på baksidan står det faktiskt små noteringar - som dock tills för ett par år sedan satte minst lika mycket myror i huvudet på oss, släkten i Sverige, som om det inte stått något alls. T.ex. ett kort på ett amerikanskt par runt 35-40 år, där det på baksidan står Raymond och hans söta fru. Jaha ja. Och vem är Raymond?! Egen släktforskning och hjälp av snälla amerikaner med census löste mysteriet: farmors kusins son. Farmor emigrerade 1897 och bodde hos sin kusin ett tag - så det är klart att hon intresserade sig för kusinens barn som hon sett som småbarn.
 
Så ett hett tips är: skriv mycket på baksidan av kort, tro inte att det vet ju alla vem/vad det här är - för den kunskapen går snabbt förlorad. Dokumentera mera!
 
Ingela

729
Testamenten i sig finns inte registrerade. Däremot står det naturligtvis i bouppteckningen, annars kan inte arvet fördelas.
 
Register utgående från arvtagare finns inte, men det brukar finnas register över bouppteckningar. Om Du utgår från var modern vistades nio månader innan barnet föddes och kontrollerar registren mot de män som kan vara troliga (dvs bodde på samma plats som modern), så kanske Du kan finna fram till fadern.
 
Lycka till!
 
Ingela

730
21 Medicin och sjukvård i äldre tid / Hygien
« skrivet: 2007-04-19, 19:47 »
Marianne,
 
Nej, det var inte min mening att vara nedlåtande om norsk - bara att peka på att skillnader finns. Vad som står allmänt på den sidan (hela sidan, inte bara om mens) refererar naturligtvis till norska förhållanden. Men det var just det jag ville påpeka, en hel del av vad som står på sidan gäller inte för Sverige. Jag har ingen åsikt om vad som skulle vara sämre eller bättre, bara att det inte är applicerbart på Sverige - vilket man lätt kan få för sig eftersom det är mycket som överensstämmer också.
Jag gav också ett exempel - i svenska skolor har man haft sexualundervisning sedan 1955, alltså ingen menschock på 1960-talet här, medan man kanske hade ett annat system i Norge eftersom det skrivs om att chocken förekom så sent i Norge.
Läs med försiktighet kanske skulle vara en bra uppmaning för en svensk som läser sidan.
 
 
Helena, Jan, Ann-Mari
 
Nej, inte skinn. Om man blöder på sämskskinn och det sedan delvis torkar så blir det som sandpapper. Och det skulle hålla i många, många tvättar också. Däremot hade man skinntutor av olika slag för att skydda fingrar - förmodligen med en klut om fingret så länge det blödde.
 
Nej man använde nog allt tyg. Men möjligen kanske man stoppade sina primitiva bindor med blånor som man sedan eldade upp. Jag vet också att jag har läst om att mossa användes som inlägg, men vet inte riktigt hur bevisat eller allmänt det var.
 
Det är riktigt att man inte såg någon helt naken. Särken eller skjortan var alltid på, dygnet runt. Det gällde även äkta makar i den äktenskapliga sängen (och Marie Antoinette badade med särken på). Men det var också vanligt att man t.ex. uträttade sina behov på dynghögen på tunet, inte nödvändigtvis på avträdet - och dit hade man alltså ofta sällskap. Det sades ofta att den enda möjlighet en bonde och hans hustru hade att vara helt ensamma med varandra var på avträdet, där de kunde sitta och diskutera tjänstefolket eller barnen eller vad det nu var medan de uträttade sina behov.
Så man kan säga att man såg nakna kroppsdelar ofta, men aldrig helt nakna kroppar.
 
Man måste också komma ihåg att våra förfäder på 1700- och 1800-talen (fram till modernismens genombrott runt 1880-talet) hade andra id?er om vad som var anständigt än vad vi har. En bondkvinna kunde t.ex. delta i skörden iklädd en särk så tunn att den inte lämnade mycket över till fantasin - men hade hon något på huvudet och ett förkläde på sig, så var hon helt anständig.
En gift kvinna var å andra sidan oanständig om hon visade håret.
En borgerlig kvinna var vissa tider vågad och provokativ om hon visade mer än tårna på sina skor, medan en allmogekvinna kunde visa vaderna och i vissa lägen skörta upp kjolarna ännu högre utan att någon höjde på ögonbrynen en millimeter.
Underbyxor var oanständiga - och anständiga benkläder var två rör som satt fast i midjan med ett band, men inte var ihopsydda i grenen.
 
Att vässa en rakkniv på en läderrem kallas att strigla.
 
Traditionellt tvättade man sig ordentligt på lördag kväll och satte på sig en ren särk/skjorta, som man sedan bar till nästa lördag, dag som natt.
Om den här ordentliga tvätten var ett riktigt bad i något stort kar eller om man bara tvättade sig över hela kroppen med hjälp av någon trasa, varierade förmodligen över tid och plats.
Tvätten ägde rum där det fanns tillgång till eldstad, både för att värma vattnet och för att det ju är kallt att vara våt. Så det kunde vara köket, ladugården, brygghuset
Tvärtemot vad man kan tro var det inte bönderna som var smutsigast; de var ju de som var tvungna att noga vårda allt de ägde - och de var ju inte dummare än att de lagt märke till att smutsiga ting förfars snabbare än rena.
Bönderna var också på det klara med att brännvin var antiseptiskt - långt innan begreppet var uppfunnet. I Norrland tvättade man t.ex. kanterna på långmjölken (som förvarades i stora kärl) för att undvika att den förfors.
 
Ingela

731
15 Historia / Krig
« skrivet: 2007-04-19, 14:07 »
Stora nordiska kriget 1700-1721. Efter Poltava 1709 blev ca 30.000 personer krigsfångar. Det gällde alltså inte bara soldater utan även civila som följde med på sådana här krigståg; ca 1.600 var kvinnor! Bara ca 5.000 återvände och det först efter många, många år i fångenskap, en del i Sibirien men många användes för att bygga den nya ryska huvudstaden, St. Petersburg.
 
Arkiven om dessa krigsfångar är bristfälliga, och handlar såvitt jag förstår mest om officerae (och jämställda).
 
Ingela

732
21 Medicin och sjukvård i äldre tid / Hygien
« skrivet: 2007-04-19, 02:18 »
Det var intressant läsning, men perspektivet verkar på mig borgerligt, manligt och norskt.
 
Är det någon som på allvar tror att en piga, bondmora eller roddarmadam (för att bara nämna några kategorier kvinnor som måste arbeta) höll sig inomhus upp till fem dagar i månaden? Eller att någon kvinna alls gick omkring helt utan skydd och lämnade ett blodspår efter sig var hon än gick i fem da'r - snitslad bana hemma i stugan i bondgården? Vi skall bara inte tala om förstörda kläder - och kläder var något man aktade mycket noga och var rädd om, de representerade en stor och viktig del av familjens förmögenhet. Att bara låta blodet rinna fungerar ju i och för sig om man står upp (om man inte är rädd om golven alltså), men inte när man sitter ner, och det var många arbeten på en bondgård som utfördes sittande, t.ex. spinning och vävning.
 
Av någon anledning mäter man gärna mot borgerligheten och moderniteten 1880/1890-1950/60, som om denna tid var något sorts normaltillstånd. Under den här tiden, när den stora urbaniseringen ägde rum och livet för alla blev mer privat (även på landet), fanns det säkert många flickor - särskilt i städerna, i borgerliga familjer - som fick en chock när de fick mens första gången. Den överväldigande majoriteten av alla flickor växte dock upp på landet innan sekelskiftet 1900, och jag har svårt att tro att det var någon av dessa flickor som fick en chock av sin första mens - bl.a. gick man ju på dass tillsammans (om man inte gjorde ifrån sig rätt av offentligt på dynghögen på tunet), och vi har ju förut konstaterat att kvinnorna förmodligen fick tvätta av sig i ladugården, som även om den var tämligen karlfri inte var fri från kvinnor. Tvätt av kläder skedde också gemensamt, och hur förklarade man alla nederdelar på särkar som var blodfläckiga (som måste ha varit fullkomligt genomblodiga om vi tar teorin om inga skydd på allvar)? I städer, i borgerliga miljöer med avskilda tvättrum och tvätterskor som tvättade och hängde tvätten på torkvindar som familjens döttrar aldrig såg kunde man smussla. Inte på landet.
 
Jag vet inte när man började med sexualundervisning i norska skolor; i Sverige var sexualundervisning obligatorisk från 1955 och själv fick jag den första undervisningen i andra klass, 1964 (av ingen mindre än självaste Ottar!), och året därpå klagade jag, hjärtligt uttråkad, till min mor att nu har vi haft mens i skolan i tre veckor. Och i alla fall på min skola var denna undervisning alls ingen nyhet på det tidiga 1960-talet. Dessutom kommer jag inte ihåg en enda flicka (eller pojke för den delen!) i klassen som inte redan kände till, om inte detaljerna, så själva konceptet sas.
 
Ingela

733
21 Medicin och sjukvård i äldre tid / Hygien
« skrivet: 2007-04-18, 13:39 »
Nu är ju inte mens det som nämns först i olika sammanhang om folklivsseder - särskilt inte som det oftast (i alla fall hittills) varit herrar som forskat...
 
Men såvitt jag har förstått så var det som det beskrivits här, olika former av stoppdukar. I de högre stånden var det ofta så att damerna drog sig tillbaka och var opassliga ett par dagar varje månad.
 
Sedan måste man också komma ihåg att det inte var så stor risk med synliga fläckar på kläderna. Normalt hade man sin särk underst och sedan minst två eller tre kjolar utanpå. Upp till sju kjolar förekom. Och just dessa dagar var det väl inte så att man valde sin nyaste och ljusaste kjol. Särkar var också ofta (men långt ifrån alltid) tvådelade, vilket betydde att man kunde sprätta loss nederdelen och ersätta den med annat tyg om den såg alldeles för jäklig ut (och det tyget var nog lämpligt till att bli just stoppduk).
Underbyxor behövde man i alla fall inte oroa sig för, för de användes inte förrän på sent 1800-tal av allmogekvinnor (och de högre ståndsdamerna använde olika typer av benkläder som inte var ihopsydda på mitten).
 
Ytterligare en faktor är att kvinnor i allmänhet var gravida nio månader i varje tvåårsperiod, och därpå ammade de i uppemot året vilket kan ha en effekt på om mensen kommer igång eller inte.
 
Men visst måste det har varit kladdigt och jobbigt på alla sätt. Tvätt - av sig själv och kläder - skedde som jag förstått det precis som Ann-Mari beskriver det, nämligen i ladugården. Dels brukade det där finnas både varmt och kallt vatten, och karlar kom sällan in (om man nu inte kunde regla dörren) eftersom de inte befattade sig med kor, får och getter. Det måste ha varit mycket värre för städernas arbetarkvinnor, usla hygieniska förhållanden rent generellt och ingenstans att dra sig undan.
 
Ingela

734
00 - Journaler / Journaler från sanatorier
« skrivet: 2007-04-18, 13:13 »
Visst har Hallands läns landsting ett arkiv, finns på hemsidan:
http://www.lthalland.se/lth_templates/informationpage____10413.aspx
Arkiv  
Christian Jarnekrantz , landstingsarkivarie  
Tfn: 035-13 48 11
 
Alla kommuner och landsting måste enligt lag ha ett arkiv.
 
Ingela

735
Archive - Swedish customs / Criminal penalty for arson in 1840s
« skrivet: 2007-04-18, 13:06 »
In 1840 the old Penal Code (missgärningabalken) from 1734 was still valid (though amended). The new Penal Code (strafflagen) was introduced in 1864 (and replaced in 1965, by brottsbalken).
The old 1734 Penal Code was already in 1840 regarded as obsolete, and the courts seldom went for the maximum penalty possible.
 
If no one was actually killed, only property destroyed, I should think that a conviction would have meant a very long prison sentence, hard labour (e.g. stone cutting, just like Nelson Mandela). Prison conditions were rather awful, the prisons often located in old damp and draughty castles and the cells very reminiscent of dungeons - and yet prison conditions had been greatly improved by king Gustavus III in the late 18th century.
And yes, chain and ball.
 
The court proceedings in themselves were not that different from today. Perhaps you even had an advantage in those days (or disadvantage, depending on who you were) since at least one or two men on the permanent jury would know you, or have heard about you, and be favourably disposed if you were known to be of good character. (In Sweden, there is no temporary jury like in Anglosaxon countries; our jury (nämnd) is appointed and the jurors (nämndemän) serve for years - in the 19th century more or less for life, and the office was often inherited by a son.) Criminal proceedings were usually quite swift in those days, but the person charged would have to remain in custody throughout. There is no bail system in Sweden - and custody in those days meant that you were incarcerated in prison, and treated like any other prisoner (though no hard labour, of course).
But judges in Sweden weren't bad - they even acquitted people accused of being witches back in the 17th century. Quite clearheaded about what constituted proof - and not given to taking bribes.
 
As you point out, the real challenge lay in coming back to the village after having been acquitted. Plenty of people to say no smoke without fire (no pun intended!) etc. And there would always be that note in the parish records... But, if your ancestor moved only to another village and not out of the parish, the gossip probably wasn't too bad. You'd have to move far, maybe even out of the county, to escape it.
 
Ingela

736
00 - Journaler / Journaler från sanatorier
« skrivet: 2007-04-17, 14:06 »
Nej, inte Lunds Landsarkiv. Journaler förvaras på Landstingsarkiv, precis som Sven skriver.
Under förutsättning att sanatoriet inte var privat. Jag har själv sökt uppgifter från Sveriges första sanatorium (i Mörsil, Jämtland) och det var ett privat sanatorium, vilket betydde att Landstingsarkivet (i Östersund) inte hade något arkiv alls för det.
 
Ingela

737
N.L. 5297 94 means:
N.L. is Nya Längden New Ledger
5297 is indeed the page number
94 is 1894, the year they were moved to New Ledger.
 
Note that the present ledger ends in 1894, so everybody in it was moved to the new one. But I can't find them?! I didn't expect them at Genline, but there's no trace of them at the National Archival Database either...the only possible explanation is that the parish is still holding these old ledgers. You have to contact them, email:
maria.pastorat@svenskakyrkan.se  
You can certainly write in English.
 
Ingela

738
It's difficult to tell just from the one Hfl, you really need to follow up both forwards and backwards on all of these people.
But my educated guess is as follows:
 
Sven Nilsson, born 02 Jan 1821, was widowed 22 Aug 1860 (at a guess, his wife died in childbirth - two years between children), moved to this farm in 1869 bringing his two daughters, Botilla (b. 27 Dec 1856) and Johanna (b. 31 Dec 1858).
At the same time - 1869 - the female farmhand Martina Lindqvist (born 05 Feb 1841) is hired. Martina and Sven are soon an item and are forced to marry 16 Nov 1870 - their first child, Nils Peter, is born already 18 Jan 1871 (i.e. three months after the wedding). The couple then have another child, daughter Anna Sofia, 21 Apr 1874. Then, catastrophy: Sven dies 27 Jul 1875 - and Martina is already pregnant with their third child, daughter Hilda Maria, born posthumously 11 Jan 1876.
Martina certainly doesn't marry in this Hfl; she couldn't marry for a year after her first husband's death.
 
The column Äktenskap means Marriage; first subcolumn is Gift, Married, the second is Enkling eller Enka, Widower or widow.
Column Flyttat is Migrated - and this column is migrated from, migrated to is on the opposite page, to the very right.
Column Död is Dead.
 
Enumeration in the Hfl is always in reference to the head of household, which is why the daughters are just given as daughter, it doesn't matter that the mother is their step-mother - if it had been the wife's daughters in a previous marriage they would have been given as wife's daughter (or should have been, some clerics were lazy).
 
It can safely be assumed that both Sven and his daughters as well as Martina moved in at the same time. The date for moving was 24 Oct - all other dates are very unusual, though they sometimes happen of course. You took up a new tenancy or began a new employment on 01 Nov. The week in between was slankveckan, lean week, when everybody had a vacation but at the same time didn't get paid and were usually not fed either.
Martina started out as a female farmhand and was later promoted to wife, because she appears twice on the page, with dates fitting all events. When she is moved up to wife, the Migrating column says from below (Nedans.).
 
Anders Johansson isn't really connected with the Sven-and-Martina family. He's just a man they share their farm, and perhaps their house, with. He moved in in 1863 and moves out in 1873.
 
Ingela

739
Porträttfynd (enskilda bilder) / #20056 - Skojig hatt
« skrivet: 2007-04-16, 03:32 »
Det är inte en hatt. Det är en enpersons-zeppelinare. Stormade det så flög damen utan helium.
 
 
Ingela

740
Trana / Trana
« skrivet: 2007-04-15, 03:30 »
Lundblad är så typiskt hantverkare/borgare det kan bli, ja.
 
Ingela

741
Nejdå, det är bara stavningsreformer. Kan vara vilka orsaker som helst att ett visst stavningssätt föredras framför ett annat.
Och vissa orter som tidigare stavdes med ä stavas ju numera med e, t.ex. Helsingborg.
 
Ingela

742
Archive - Swedish language / Meaning of Fattighjon?
« skrivet: 2007-04-15, 03:16 »
You have to realize that it was a kindness to call someone poor (or mad) in those days. This meant that the person so designated didn't have to pay taxes. The vicar didn't have any derogatory intentions.
 
Up until after WW II Sweden was one of the poorest countries in Europe. But - everyone was poor. The nobility was the very poorest in Europe. So even though we were poor, no one was as desperately poor as they were in countries where there was (is!) a great difference between the richest and the poorest. Of course the richest people here enjoyed a very different lifestyle from the poorest people - but the richest in Sweden were as far removed from the richest in Europe as they were themselves removed from the poorest here. (No, not my own observation but a straight quote from course 101 in Economic History at Göteborg university.)
 
Ingela

743
Archive - Swedish language / Fattighjon?
« skrivet: 2007-04-15, 03:03 »
Hjon means just people, or really people belonging to the household. Today it's commonly thought that hjon in itself means pauper, but you have to qualify hjon with fattig (poor) to mean pauper.
A very common use of hjon is in the combination hjonelag which means marriage.
 
Ingela

744
Trana / Trana
« skrivet: 2007-04-14, 15:31 »
Namnet Trana låter som ett typiskt soldatnamn; andra soldatfåglar är t.ex. Svan, Falk och Örn.
Hantverkare följde oftast reglerna för borgerliga namn, dvs. ett namn i två led med anknytning till något i naturen t.ex. Ekberg, Lindgren, Hamnqvist.
 
Ingela

745
å, tjugosjätte bokstaven i den svenska versionen av det latinska alfabetet. Bokstaven började användas i Sverige på 1400-talet genom att man satte ett litet o ovanför bokstaven a. Samma ljud skrevs också aa, liksom i äldre danska och norska. I norskan infördes å-tecknet vid en stavningsreform år 1917, i danskan år 1948. I båda dessa språk placeras bokstaven å allra sist i alfabetet.
 
ä, den 27:e bokstaven i den svenska versionen av det latinska alfabetet. Bokstaven började användas i Sverige på 1500-talet genom att man satte ett litet e över a. Samma ljud skrevs också ae och senare ?, såsom alltjämt i danska och norska. Ä används även i tyska, finska och estniska med ungefär samma ljudvärde som i svenska.
 
ö, den 28:e och sista bokstaven i den svenska versionen av det latinska alfabetet. Den började användas i Sverige under 1500-talet genom att man satte ett litet e över o. Ljudet skrevs även oe, senare, ur vilket danskt och norskt ? utvecklats. Ö används också i tyska, finska, ungerska och turkiska. I tyska uppslagsverk alfabetiseras ö tillsammans med o eller som o+e.
 
Allt kopierat från Microsoft? Encarta? Uppslagsverk 2001.
 
Ingela

746
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2007-04-13, 13:29 »
Mr Gräsrot har så rätt så - jag grämer mig varje dag över att mina Stake-anfäder inte har den rätta, adliga bakgrunden.
Och sedan så tycker jag Anbytarforum kunde fixa till alfabetet också, som det nu är kommer ju Smedsläkterna före Valloner och det kan ju, som Mr Gräsrot påpekar, aldrig vara rätt.
 
Min anmärkning till Jenny hade naturligtvis ingenting alls att göra med att det finns massor av utredningar gjorda - och publicerade - under den enklare rubriken.
 
 
Anders,
 
Det verkar väl som Du funnit rätt Johan Stake; så vanligt är ju inte namnet och alla Stakar har hoppat kråka mellan Värmland och Dalsland i ett par hundra år.
Jag kollar upp lite bland mina Stake-anteckningar och ser om jag kan få in honom på rätt spår.
 
Ingela

747
Främmande / Äldre inlägg (arkiv) till 13 april, 2007
« skrivet: 2007-04-13, 13:19 »
Jag uppfattar det nog mer som en klassfråga än en generationsfråga - fortfarande faktiskt, även om gränserna blivit bra mycket suddigare.
 
Ingela

748
Archive - General questions / Åberg surname non-patronymic?
« skrivet: 2007-04-13, 13:12 »
Well, being of Swedish descent is in itself a claim to fame...
Just remind you wife that today (not mouldy old history) 20% of all NHL teams are captained by Swedes (25% if we count only those teams that actually have a Swede in them) - evidently North Americans need a good strong Swede (even if they have no exalted ancestors to brag about) to lead them!  
 
Ingela

749
Främmande / Äldre inlägg (arkiv) till 13 april, 2007
« skrivet: 2007-04-13, 04:18 »
 Vasasta'n.  
Fast jag hade ju gott om vänner och klasskamrater även i Örgryte (och Lorensberg, Långedrag och Änggården...).
 
Ingela

750
Archive - General questions / Church Accountings
« skrivet: 2007-04-13, 04:11 »
Also names of people paying fines for whoring which may come in useful when searching for the father of a child born out of wedlock.
 
Yes, church accounts may come in very handy at times. To quote Josephine Tey (The Daughter of Time): Truth isn't in accounts but in account books.
 
Ingela

751
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2007-04-12, 18:52 »
Jenny,
 
Ditt inlägg hör troligen inte alls hemma här utan under Smedsläkter.
 
Jag har själv Stakar bland anorna, och har forskat lite omkring dem.
 
Ersson är inte med i efternamnet, det är ett s.k. patronymikon, ett fadersnamn. Om både patronymikon och efternamnet användes sattes patronymikon mellan förnamn och efternamn. Erik Nilsson Stake (f. 1720).  
 
Vet Du när och var Din farmors far Johan Stake var född?
 
Ingela

752
Främmande / Äldre inlägg (arkiv) till 13 april, 2007
« skrivet: 2007-04-12, 18:40 »
Från ett högborgerligt göteborgskt perspektiv på 1960-70-talet var främmande (oftast uttalat/förkortat främmat) något som folk på landet eller arbetare sade.
Hemma sade vi, som Annika i Blekinge numera säger, gäster. Gäster var heltäckande, från allra närmaste släkten och vännerna till affärsbekanta.
 
Ordet besök för, för mig, närmast tankarna till att någon från någon sorts officiell institution kom hem till en, nästan som en inspektion. Distriktssköterskan var här på besök.
 
Var det en god vän eller bekant som kom, så var det
- lite högtidligare (alternativt skämtsamt om det i realiteten var helt informellt) visit (Inga-Maj var här på en kort visit i förmiddags.)
- lite enklare, om det var en fråga om en nära vän eller släkting hälsa på (moster Lisa hälsade på oss i helgen).
 
Ingela

753
Bildgåtan - Övrigt / Märklig bild
« skrivet: 2007-04-12, 15:30 »
Gustaf V såg enligt min mening ungefär likadan ut i minst 10 år innan han dog (1950), men slutet av 1940-talet är väl en bra gissning tror jag.
 
Ingela

754
Bildgåtan - Övrigt / Märklig bild
« skrivet: 2007-04-11, 22:08 »
Berömd är anekdoten om när Gustaf V närvarade vid sin sonson prins Gustaf Adolfs (nuvarande kungens far) begravning 1947. Gustaf V var då 89 år, och inte riktigt lika pigg i huvudet som hans son sedermera visade sig vara i samma ålder.
De närvarande skall i alla fall resa sig upp, och en hovman puffar försiktigt till Gustaf V som vilar ögonen. Gustaf V öppnar ögonen, ser sig en aning förvirrat omkring och utbrister fullt hörbart: Kommer älgen nu?.
 
Både under älg- och andjakt var Gustaf V nog väl påpälsad. Någon rörlighet behövde han knappt, djuren drevs förbi honom och han väcktes alltså lagom till han skulle skjuta.
 
Ingela

755
Porträttfynd (enskilda bilder) / #64940 - Vackra klänningar
« skrivet: 2007-04-11, 21:55 »
Och 70 år senare, i Sound of Music, blev gardinerna till lekplagg...
 
Det där med konfirmerats och blev vuxen är ett problem när vi kommer in i borgerligheten. För allmogen - senare arbetare - var det så, ja, ända fram till ungefär andra världskriget (vi har ju fortfarande kvar kraftiga spår av det: 15 är det första steget på den 10-åriga period det tar att bli myndig idag; 15 betyder att man är straffmyndig (och det är väl vuxet om något?!), får köra moped och gå på bio ohämmat).
Men borgerligheten har ända sedan 1800-talet (kanske lite tidigare ändå) velat förlänga barndomen. Barndomen idealiserades, barnen var oskyldiga små änglar (jo jo!) och särskilt flickor skulle fortsätta så, så länge som möjligt. Så borgerliga flickor fick sina första långa klänningar (och höga klackar) när de konfirmerades, men förväntades inte använda dem annat än vid högtidliga tillfällen - de skulle i vardagsslag se ut som skolflickor ännu ett par år, även om kjolarna gjordes lite längre än för småflickorna.
Nu var ju fotografering ett ganska högtidligt tillfälle, så förmodligen satte flickorna på sig det bästa och mest vuxna de hade. En flicka yngre än 15 år hade definitivt inte turnyr, det var alleles för vuxet (mamma skulle inte ha tillåtit det!), en flicka 15-17 kunde ha turnyr (berodde på hur snäll mamma var), en flicka över 17-18 var vuxen (då var det jakt på make som gällde).
 
Ingela

756
Yrken M / Månadskarl / Månadstjänare
« skrivet: 2007-04-11, 00:29 »
Ingela W.,
 
Så är det fortfarande i t.ex. USA och England. Där har man i bästa fall en månads uppsägning - men det finns gott om jobb där man kan bli avskedad direkt, eller med en veckas uppsägning. Alltså, anställd på en månad betyder inte, som vi i dagens Sverige med anställningstrygghet föreställer oss, ett visstidsjobb som börjar 01 maj och slutar 31 maj avtalat på papper; nej, det betyder ett jobb där man kan bli uppsagd med en månads uppsägningstid. Man kan ha jobbat där i 35 år, men om en månad är det slut.
De flesta vill inget hellre än att stanna kvar vid sitt gamla jobb. Samma som med migration: det är trots allt bara 2% av världens befolkning som flyttar. Man vet vad man har men inte vad man får.
Nej problemet är det omvända: får man behålla jobbet nästa månad också? Det går ju snabbt för ledningen att anpassa produktionen på det här sättet. Naturligtvis fungerar det inte om det är fråga om specialiserade jobb, men den typ av jobb som någon som på allvar riskerade att bli av med jobbet nästa månad hade var säkerligen inte avancerat utan något som tog ett par tre da'r eller så att lära sig.
 
Villig arbetskraft saknades inte heller. Inflyttningen till städerna tog väl inte ordentlig fart förrän runt 1850 och hade nått fullkomlig orkanstyrka runt 1870, men även 1835 var det allt en stadig ström av människor in till städerna.
 
Och spinnerier var det som sagt gott om i Göteborgstrakten...
 
Ingela M.

757
Porträttfynd (enskilda bilder) / #68110 - Pojkars kolt
« skrivet: 2007-04-10, 23:59 »
Hmm. Det kanske inte är en svensk kolt Marc har på sig. Det kanske är en brittisk smock! En sorts överdragsplagg som t.ex. bönder bar och som i början av 1900-talet spred sig som mode till barn. Överklassbritter har länge ansett att barn skall kunna röra sig; så t.ex. införde drottning Victoria sjömansplagg som robusta lekplagg för sina barn eftersom hon ansåg att de inte kunde röra sig ordentligt i den tidens barnplagg, miniatyrkopior av de vuxnas kläder (se t.ex.  Vel?zquez' Las Meninas för den verkliga horrören när det gällde barnkläder för femåringar, visserligen från 1600-talet men ändå).
 
Faktiskt tycker jag Marcs kolt ser mer ut som en smock ju mer jag tittar på den! Den är mycket mer blusande och vidare än vad en vanlig svensk kolt är. Kolla på den här  smocken t.ex. - visst är Marcs smock lik mannens till höger??
Jag får allt ge Ann-Mari rätt i att det nog är brittiskt mode!!
 
Men svenska koltar förekom alltså trots allt in på 1950-talet, men troligen inte efter 2-årsåldern.
Är det någon som vet om det skedde någon remarkabel utveckling beträffande blöjor just efter andra världskriget? Hur var det med cellstoff? Hade man inte en sorts plastbyxa runt den?
 
Ingela

758
06) Brev m. m. - 1900-talet / Diplomatpass 1918
« skrivet: 2007-04-10, 23:31 »
Ja, från Finlands sida var det fråga om krigstjänst - de anställde honom ju.
Från Sveriges sida var han däremot tjänstledig, och vad han gjorde på sin privata tid var ju hans ensak. Han kunde alltså aldrig i Sverige hävda att han gjort krigstjänst och därför t.ex. var berättigad till några särskilda förmåner.
 
Och jo, jag är också medveten om att Leningrads oblast inte alls omfattar Finland - men eftersom den ryska texten inte alls nämner att han skall till Finland, så var min fundering om det på denna tid - 1918 - var så att Finland räknades in i norra oblasten (det kan ju finnas en anledning till det ändrade namnet), från (sovjet)ryska myndigheters sida. Jag talar inte om verklig kontroll över områdena, utan om vad de gjorde anspråk på.
Karta (=föreställningar, id?er) och verklighet stämmer ju inte alltid överens (den engelske monarken hade (har kanske fortfarande, jag har inte kollat) i flera hundra år titeln kung av Frankrike i sin räcka av titlar, fast t.o.m. den sista lilla utposten (Calais) förlorades till Frankrike på 1500-talet och på kartor som trycks in många arabiska länder idag finns inte staten Israel inritad överhuvudtaget (inte ens efter 1948 års gränser)).
Jag försöker alltså hitta en rimlig förklaring till varför det inte står om Finland i den ryska texten när det i den franska texten omnämns vid flera tillfällen att det är just till Finland han skall; det verkar så viktigt i den franska texten men inte i den ryska. Var det ur rysk officiell synvinkel en inrikesresa, inom norra oblasten, så är det ju förståeligt, annars kanske mera märkligt.
 
Ingela

759
Soldatstom (with definite article, soldatstommen) means soldier's croft. The term was mostly used by the regiment of Västgöta-Dal, other regiments preferred soldattorp.
The number, 92, meant that it was soldier's croft no 92 (probably no 92 in the company - every company had 150 men - which means 150 soldier's crofts).
 
The majority of soldiers until 1901 were hired under the allotment system. A small number of farmers (e.g. four) formed a rote and provided a croft and some basic necessities for one man and his family; for this the man had to serve as a soldier (so that the farmers didn't have to). Most of the time the soldier was a crofter like so many others, but now and then he went off to do some training - and of course, before 1814, to go to war.
Retired soldiers had to move out of the croft where they had lived for maybe 20 years; few of them were given pensions. However, if they were very energetic (with a thrifty, strong wife and healthy kids) they had the possibility of building up another croft during the years they served as a soldier. Many learned alternative crafts like tailoring or shoe-making in the army and quite a few were employed as teachers for the youngest children and also wrote letters etc (everybody was required to - and actually could - read, but writing was not thought necessary for the farmers).
 
Rangman was definitely a soldier's name. It was derived from the name of the village or the rote. When Rangman was discharged he was not supposed to use the name any more (it belonged to the croft), but if he'd had an honourable discharge the name would be used as a courtesy name. Neither his children nor his wife would use it (though by the latter half of the 19th century some children actually started using their father's soldier surname).
 
If you want to know a lot more about soldiers in the old days, visit this page (it's in English):
http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat_eng.htm
 
Ingela

760
Archive - General questions / Åberg surname non-patronymic?
« skrivet: 2007-04-10, 22:14 »
Dean,
 
Smiths are, as I said, a special case. Since at least the early 17th century they tended to have surnames.
 
Smiths were very proud of their craft, and if you belonged to a family with smith ancestors you definitely regarded yourself as at least a cut above the general farming population - even if you yourself no longer was a smith. I have some smith ancestors myself; some of the women married ordinary farmers but brought with them the notion that they were of a better class - so much so that this tale persisted in my family for close to 200 years!
 
There are also examples of the the old smith surname not being used for a generation or two, end then it pops back into use - the family is back.
 
 
Anders,
 
As I pointed out, there are always exceptions.
 
However, you can be very sure that your ancestors for some reason thought of themselves as slightly above their neighbouring farmers since they held on to the surname. Perhaps soldier Norberg was a remarkable man in some way.
 
Were your Norberg ancestors perhaps from Norrland? Surnames seem to have been more generally used a little earlier there.
 
On the other hand, I can counter with an example from my own family; they suffer from inverted snobbery. They are still farmers, in Skåne, and so proud of it that they cling to the old way of patronymics: only now, the new generation has to apply for a new surname when they turn 18. But not to worry, they all do it...if it was good enough for their great-grandfather, it's good enough for them and never mind that surnames are compulsory since 1962 (however, these old-fashioned notions of course don't stop them from applying for EU grants).
 
Ingela

761
Väg- / Vägmästare
« skrivet: 2007-04-09, 22:49 »
I alla fall idag är en vägmästare ansvarig för drift och underhåll av vägar inom ett visst distrikt.
 
Ingela

762
Porträttfynd (enskilda bilder) / #68110 - Pojkars kolt
« skrivet: 2007-04-09, 22:35 »
Nu har jag kollat upp koltar. Koltar förekom faktiskt flitigt ända in på 1950-talet; gissningsvis hade det att göra med förbättrade blöjor som kom vid den tiden.
 
1927 var det nog så att engelska barn låg långt före de svenska ifråga om vad de hade på sig. Det var inte förrän efter andra världskriget vi körde om.
 
Ingela

763
06) Brev m. m. - 1900-talet / Diplomatpass 1918
« skrivet: 2007-04-08, 21:05 »
På uppdrag av
Hans Majestät Kungen av Sverige
ber den undertecknade att civila och militära myndigheter fritt låter passera
Herr Sandberg - Nils Gustaf, svensk
undersåte, som beger sig till Finland, såsom
kurir och bärare av ...
officella för den Kungliga Legationen
från Sverige i Helsingfors--
åkande till Finland och återvändande till Ryssland och att ge
honom hjälp och skydd. Detta pass är giltigt för resan.
 
På den undre bilden fattas lite bokstäver på högersidan, men texten är ungefär:
Den undertecknade förklarar genom det föreliggande
att det på passet påklistrade fotografiet
visar bäraren av passet, att bäraren är en svensk undersåte på 38 år
som har varit sådan undersåte sedan sin
födelse och att han har för avsikt att  
bege sig till Finland.
 
Min ryska är inte längre vad den borde vara, men den ryska texten nämner klart att Nils Gustav SANDBERG är svensk undersåte och kurir med diplomatisk korrespondens. Finland nämns inte alls, däremot norra oblast (oblast är ungefär län) - kan det vara så att ryssarna inte givit upp sina anspråk på Finland än?
 
Ingela

764
Archive - General questions / Annika Sunesdotter's ancestors
« skrivet: 2007-04-08, 20:36 »
Dean,
 
Right there is your answer to why the Åberg family had a surname. Sune Åberg was a rättare; a position of trust in direct contact with the upper classes and boss of the lower classes. He needed a proper surname to mark out the boundary between him and his underlings.
 
And once the surname was assumed, it would stay with the family. Unless they fell on very hard times, then they might not use it.
 
Ingela

765
Archive - General questions / Åberg surname non-patronymic?
« skrivet: 2007-04-08, 20:32 »
If the first Åberg was born in 1745 and the name kept from that time, there is only a very slight possibility that this is a soldier name. It was only in the very late 19th century that this practice became common (though there are exceptions).
If an Åberg ancestor moved into a town and became anything but a servant, he'd probably acquire a proper surname. Craftsman, merchant, civil servant (e.g. a watchman) of any description.
Clergymen also assumed surnames, but Åberg isn't a typical clergy surname (these were were most often in Latin or Greek).
If an Åberg ancestor remained in the country but had any sort of position of trust, such as foreman at an estate or forest ranger, he'd also acquire a surname.
A very special case are smiths; regardless of where they lived they tended to have surnames.
 
Generally speaking, patronymics were used by the rural population except of course the nobility, the gentry (to which class clergymen belonged) and the most trusted servants of these classes, and by the poorest urban population.
Using a surname is always about distancing yourself from the farmers.
It has to be remembered that in the 18th century more than 90% of the total population lived in the country, and only a tiny fraction of those belonged to anything but the farmer estate.
 
These are of course only general suggestions. If you give us some more details about the Åberg family, such as occupation and residence, we'd probably be able to tell you more specifically about why they had a surname so early.
 
Ingela

766
Archive - General questions / Swedish names
« skrivet: 2007-04-08, 03:55 »
I've just explained all about Swedish names on the Ancestry message board:
http://boards.ancestry.com/localities.scan-balt.sweden.general/25797.1.1/mb.ashx
http://boards.ancestry.com/localities.scan-balt.sweden.general/25797.1.1.1.1/mb.ashx
 
The short answer:
Swedes changed - and still change - surnames any which way they want. In a family of four brothers you can easily have four (or more) different surnames. Doing Swedish research we tend to focus on first names, patronymics (-son/-dotter-names) and date/place of birth to establish identity; surnames are more of a nice bit of circumstantial evidence which has to be evaluated.
 
Ingela

767
Archive - Swedish geography / Hallatorp 1828
« skrivet: 2007-04-05, 17:33 »
Hallatorp isn't a parish. There are seven places called Hallatorp in Sweden; unfortunately at least five or even six of them are possibles given the general area of Skallsjö / Ödenäs.
Hallatorp, AGUNNARYD
Hallatorp, BORÅS
Hallatorp, BRAÅS
Hallatorp, GRIMSÅS
Hallatorp, HOLMSJÖ
Hallatorp, RYDAHOLM
Hallatorp, TINGSRYD
 
Ingela

768
Porträttfynd (enskilda bilder) / #68110 - Pojkars kolt
« skrivet: 2007-04-05, 12:33 »
Tja, böckerna om de flerfärgade tanterna kom ut med början 1918, men Beskow tecknade dem ju med väldiga krinoliner vilket betyder tiden innan 1870 - så det skulle väl passa väldigt bra med dateringen för mina damer... Det är dock bara damen längst t.v. som är så stadsaktigt modernt klädd att hon kan ta över för någon av tanterna, som ju i högsta grad var stadsbor.
 
Ingela

769
Intressant historia!
 
Du skriver emellertid Pierre Louis verkar ha adopterat de två barnen som antog hans efternamn och därefter betecknades som födda inom äktenskapet.
Adoption var dock i Sverige möjlig först 1917; innan dess kunde man bara vara fosterbarn, men efternamnet kunde ändras till fosterföräldrarnas.
Födda inom äktenskapet brukar istället betyda att barnen legitimiserats genom att fadern erkänt barnen som sina och gift sig med modern. Kanske var detta orsaken till att den första hustrun hängde sig?!
 
Ingela

770
Yrken J / Jungfru
« skrivet: 2007-04-04, 23:54 »
En dotter till en sergeant blev naturligtvis husjungfru på ett betydande gods (eller hos en betydande familj i sta'n) och inte piga. En sergeant räknades som jämbördig med en storbonde, och kanske t.o.m. ibland något bättre.
En duktig sergeantsdotter kunde göra karriär och bli husfru - eller kammarjungfru till frun i huset; på båda ställena skulle hon ha goda möjligheter att förtjäna en bra slant. Men förmodligen gifte hon sig väl istället.
 
Ingela

771
Porträttfynd (enskilda bilder) / #68110 - Pojkars kolt
« skrivet: 2007-04-04, 23:41 »
Javisst, koltarna var för att underlätta blöjbyten. Så snart borgerliga pojkar växt ur blöjorna - och man kunde lita på dem, dvs. inga små olyckor - så blev det kortbyxor. Våra svenska pojkar hade åtminstone långa strumpor under sina korta byxor - engelsmännen som ju tror att de bor i ett mera medelhavsliknande klimat hade bara knästrumpor.
Pojkar bar kortbyxor fram till andra världskriget.
 
Ja, allt jag skrivit om allmogens kläder rör sig fram till ca 1870-80. Allmogekvinnorna bar bindmössa till vanliga klänningar som började slå igenom från 1860-talet på landet. Dessa nyrokoko-klänningar ses som det absolut sista stadiet i allmogekläder: kvinnorna hade förutom bindmössa (i t.ex. Skåne oftare klut) förkläde och halskläde. Just heltäckande mössa, halskläde och förkläde är utmärkande för allmogens krav på kläder, det är vad som gör en kvinna anständig.
De sista årtiondena blev bindmössorna allt mindre, och dessutom ofta enfärgade, utan broderier. På slutet ser de mest ut som dockhattar. Istället blev ju stycket (huvudlinet) under mössan desto större.
Men just huvudbonaderna brukar vara det sista som ändras i en klädedräkt.
 
Själva idéerna om stadierna fram till vuxen - spädbarn, koltbarn, barn och sedan vuxen vid ca 15 år - och därmed sammanhängande kläder levde kvar mycket länge. Ja, i viss mån lever det kvar än: barnledigheten på ett år täcker precis spädbarn, sedan börjar barnet gå och blir koltbarn - i vår tid dagisbarn. Därefter blev ungen barn, i vår tid skolbarn där man faktiskt har ungefär samma krav: barnet skall kunna knäppa knappar, knyta skosnören, äta själv, utföra enklare uppgifter enligt direktiv. Vid ca 15 ansågs man klar för yrkeslivet - idag är det slut på skolplikten och man får själv disponera den inkomst man förtjänar.
 
Jag vet inte riktigt hur länge man höll på med koltar på småbarn. Men jag kan inte påminna mig ha sett bilder på koltklädda småbarn från 1930-talet. Skedde det inte ganska stora förändringar när det gäller vård av spädbarn/småbarn under mitten/slutet av 1920-talet? Dammodet förändrades ju så drastiskt, med tonvikt på enkelt/hygieniskt - det måste ha spillt över på barn och barnmode.
Jag kollar upp lite runt koltar och återkommer!
 
Ingela
PS Skickar med en bild på tre kvinnor i olika stadier; runt 1865 kunde man se dessa tre kvinnor i en och samma by (t.h. kvinna i folkdräkt (Vingåker), i mitten kvinna i klänning av modernt snitt (men utan krinolin) men fortfarande med bondkvinnans typiska bindmössa och förkläde, t.v. kvinna i djärvt modern bahytt och krinolin)



772
Yrken J / Jungfru
« skrivet: 2007-04-04, 14:41 »
Både en piga och en jungfru var naturligtvis tjänare. Men pigan tjänstgjorde utomhus - i ladugården främst - eller i vissa fall i köket (kökspiga). En jungfru arbetade istället inomhus, främst städade hon, men - beroende på hushållets storlek - hon kunde också passa upp på familjen rent generellt.
Jungfru var alltså ett lättare och finare arbete än vad en piga hade. En jungfru förväntades också ha en bättre bakgrund (socialt och utbildningsmässigt) eftersom herrskapet ibland kunde vara tvungna att tala direkt med henne.
 
Ingela

773
Yrken S / Student
« skrivet: 2007-04-04, 14:26 »
Sara,
 
Det är precis som Chris säger - det är nog ganska troligt att han blev tvungen att avbryta sina studier pga ekonomiska (eller liknande) skäl och inte för att han inte klarade av dem. Mycket troligare än om han varit från något högre stånd: eftersom det var en uppoffring för bondfamiljen satsade man naturligtvis bara på säkra kort - pojkar som sockenprästen verkligen trodde skulle klara av studierna.
 
Om Du vill se om han hade någon nytta av sina studier - trots att de avbröts i förtid - så kan Du läsa sockenstämmoprotokoll. Kanske hade han någon sorts förtroendeuppdrag inom socknen; sådant antecknades inte alltid i Hfl. Sockenstämmoprotokollen är tyvärr sällan mikrofilmade, man kan alltså läsa dem bara på respektive Landsarkiv.
 
Enkl. Bonden betyder Änklingen och Bonden. Kan detta kanske ha varit skälet till de avbrutna studierna? En student kunde inte vara gift - om han var tvungen att gifta sig fick han sluta med studierna.
 
Ingela

774
Porträttfynd (enskilda bilder) / #68110 - Pojkars kolt
« skrivet: 2007-04-04, 14:02 »
Hos allmogen bar både flickor och pojkar kolt tills de var fem-sju år gamla. Då fick de enklare varianter av de vuxnas kläder. Kravet var att de skulle kunna knäppa knappar - i koltarna fanns inga knappar, men det fanns det i de vuxnas kläder. Och ingen hade naturligtvis tid att hjälpa till med knappknäppning, så kravet var egentligen att de kunde ta på sig sina vuxnare kläder helt själva.
 
Hos allmogen var inte flickornas koltar annorlunda i vidden; det var framförallt förklädena som skiljde pojkar och flickor. Pojkarnas förkläden hade bröstlapp medan flickornas knöts om livet. Dessutom hade pojkarna naturligtvis en pojkmössa (en mössa gjord av kilar) och flickorna en flickmössa (två sidor med ett ganska brett mittparti); båda mössorna knöts under hakan.
 
Sina första riktiga vuxenkläder fick barnen vid konfirmationen. Övergången var väl mest märkbar för flickorna eftersom de då fick sin första bindmössa (eller motsvarande vuxen mössa om det inte var ett bindmösseområde); dessa första mössor var oftast ljusa, kulörta och mönstrade. Ljusblått var t.ex. en mycket populär färg för en sådan här konfirmationsbindmössa.
 
Borgerliga pojkar fick kolten ersatt av kortbyxor långt tidigare än allmogens söner; långbyxor fick de när de konfirmerades. För flicornas del var ju inte övergången från kolt till flickklänning (som var ganska kort, särskilt de första åren) särdeles dramatisk; långa kjolar fick de vid konfirmationen.
 
På det här kortet tycker jag dock att pojken i kolt har väldigt kort hår - på ett motsvarande foto av min far (född 1917) så har han långa fina korkskruvslockar (och mer spetsar och rysch och pysch på kolten).
 
Ingela

775
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 04 juni, 2008
« skrivet: 2007-04-03, 21:17 »
Min mor växte upp som fosterbarn; sina biologiska föräldrar och deras släkt vägrade hon helt att ha något som helst att göra med fast hon alltså var medveten om de rätta förhållandena. Inte förrän jag var i tjugoårsåldern berättade min mor för mig hur det låg till. Jag har alltså växt upp som en del av min mors fosterfamilj, och har aldrig haft kontakt med min mors biologiska släkt, som enligt henne f.ö. var utdöd.
Men så började jag släktforska och fann en stor och livaktig släkt i Skåne. Och det är den biologiska släkten jag satt upp som min mors anor. Och fast min mor kategoriskt vägrade att ens nämna dem - och alltså t.o.m. dödförklarade dem - så vet jag att det skulle varit helt främmande för min mor att några andra anor än de biologiska angivits i hennes antavla.
 
Däremot så finns givetvis min mors fosterföräldrar med i min mors ansedel, och jag har börjat göra antavlor för dem med. Med ett brutet streck ner till min mor.
Samma lösning - dubbla antavlor - vet jag andra som har liknande familjesituationer använder.
 
Ingela

776
If you don't have access to e.g. Genline, you ask someone here to copy the relevant picture for you and send it to you by email.
Is it Anna Andersson, born 1861, whose birth entry you want?
 
Ellis Island is free, you only have to register; also Steve Morse's search page is free.
 
Ingela

777
Kim,
 
There are no birth, marriage or death certificates in Sweden. The nearest equivalent are excerpts from the ledgers; I suppose the Archives can make such an excerpt if asked. Since it's an excerpt and has no value what so ever, you can probably have it in English.
Wouldn't it be more fun to have a copy of the page with the actual entry written by the vicar long ago?
 
Anna with her two daughters can indeed be found on Ellis Island - but you have to spell Andersson with one s (Anderson). Also, her computed birth year must be given as 1862 (not the correct 1861).
An alternative (more effective) way of searching Ellis Island is through Steve Morse's search Ellis Island in one step. Go to http://www.jewishgen.org/databases/eidb/mm.htm and enter Month: Mar, Day: 17, Year: 1903 - this should result in Series: T715 and Roll: 330 (the fields to the right) and then you specify Frame: 847. Hit Display and look up Anna and her daughters on lines 9 thru 11 (the Skoglund brothers are on the same page, at the top, no 1 and no 2).
 
Ingela

778
Titlar, benämningar och tilltal / Titlar i äldre tid
« skrivet: 2007-03-29, 21:32 »
Nja. Det är samma sorts mellantitel som madam och mam'sell var. Fru och fröken var vid den här tiden förbehållna adliga damer. Bondmoror och gifta kvinnor i den enklare stadsbefolkningen kallades hustru, döttrarna kunde i vissa fall kallas piga. Men vad skulle man kalla prästfamiljernas kvinnliga medlemmar och de högborgerliga dito? Lösningen blev alltså madam och mamsell; dessa titlar åkte dock snart kana socialt sett - madam mycket fortare än mam'sell.
 
Monsieur (i olika stavningar) användes alltså som en liknande mellantitel. Orsaken till att den verkar användas bara av ogifta män beror på att dessa ännu inte uppnått en så hög ställning att de kan kvalificera sig som herr. T.ex. kallades en präst för herr, men hans hustru ännu så tidigt på 1700-talet för madam och hans döttrar för mam'sell (vilken titel de behöll långt in på 1800-talet) - men vad skulle man kalla prästens son?! Då var det naturligt att analogt med moder och syster ge honom titeln monsieur, i väntan på att han också blir präst eller något annat betydande. Redan i slutet av 1600-talet brukades det också allmänt som tilltal till gymnasister.
 
Men titeln kunde också användas om män som stannat i karriären och aldrig blivit så betydande att de ansågs värda herr. T.ex. en skrivare på ett gods, en skrivare som aldrig blivit förvaltare. Hantverksgesäller - oberoende av ålder - tilltalades också monsieur (ända till framemot 1800-talets mitt), medan mästarna kunde kvala in som herr (troligen lite beroende på vilket skrå).
 
Se också SAOB, munsjör. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

779
14 - Juridiska spörsmål / Afsoning af straf, Lund (M)
« skrivet: 2007-03-29, 21:06 »
I domböckerna samlades alla protokoll, utslag och andra handlingar för alla mål.
Domböckerna för rådhusrätter (städer) och häradsrätter (landet) finns på respektive Landsarkiv; för Lund bir det Landsarkivet i Lund.
Se  http://www.ra.se/lla
 
Ingela

780
Porträttfynd (enskilda bilder) / #67715, gymnast?
« skrivet: 2007-03-29, 20:59 »
Fiskare och sjömän har en mycket lång tradition av att bära långbyxor.
 
Ingela

781
Flyttningsbevis = migration certificate
 
A flyttningsbevis was issued - on request by the person moving out of the parish - by the parish office.
It is worth noting that smaller parishes sometimes did not issue their own flyttningsbevis, it was instead the mother church (the most important parish of the parishes that made up a parish district, pastorat, where the rural dean was located). My own great grandfather had a certificate from Stora Lundby while in actual fact he moved from Lerum; Lerum was one of the parishes in the parish district of Stora Lundby (to add to the confusion the parish district took the name of the most important parish).
Another note: when moving within a parish, no certificate was needed - pretty obvious. But also, when moving between the parishes in a pastorat (parish district), it was not uncommon not to issue a certificate, which means no entry in the migration rolls/ledgers. Suddenly your ancestor leaves with only a note of a farm name, a farm that does not exist in the parish. Solution: look at the other parishes in the pastorat.
 
People applied for a flyttningsbevis a week or two before actually moving. When the  certificate was issued, it was also entered in a ledger, under the moving out (utflyttning) column. With the flyttningsbevis in their hand, people then went to the destination parish. Here they reported to the parish office and left the flyttningsbevis; the staff entered all the certificates in a ledger like the one used by the first parish, but the entry was now - obviously - under the heading moving in (inflyttning).
 
It was important not to loose the certificate during the move. The police had the right to question anyone moving on the roads. You then had to produce evidence that you were on lawful business, such as moving to another parish (flyttningsbevis) or e.g being employed driving goods to a fair (proved by a domestic passport (inrikespass - mandatory for people moving outside their own parish until 1860).
If you could not show that you were travelling on lawful business and either could support yourself or were employed by someone, you would be arrested for vagrancy and sent to a workhouse.
 
You could not - while unemployed - move to another parish on the off chance of finding a job there. The new parish would not accept you, since the parish was responsible for taking care of those who could not house and feed themselves. So a parish could not just forward their poor people to another parish to relieve their own burden of caring for them.
Lots of people went on what is known as work walks (arbetsvandring); they walked to some big town or city (mostly Stockholm) and worked there for a season - but did not actually move there. The city parish was not obliged to care for them, they were still on the ledgers of their original (home) parish. For many, emigrating to America wasn't emigrating at all, it was just an extended work walk - and some 200.000 Swedes did return for good from America after having spent a few years working there (my own grandmother was one of them).
 
The moving certificates were usually saved by the destination parish. The migration rolls/ledgers are archived under the letter B; the actual flyttningsbevis under letter H.
 
However, the whole system fell apart when someone emigrated. A well-brought-up parishioner in Sweden couldn't imagine leaving the parish without a flyttningsbevis, and one was issued (because the clergy could no more imagine not issuing it). So with the all important flyttningsbevis anxiousy clutched in their fist they entered America...and gave the certificate to...whom?! Well, the authorities weren't interested (imagine the shock!). Some Scandinavian Lutheran churches accepted the certificates, perhaps because it simplified their own administration but I suspect mostly to be kind to immigrants anxious to do things properly.
 
There is usually a notation in the household records when someone moves. If there isn't, try first other farms in the parish, next the other parishes in the parish district (pastorat).
 
Ingela

782
Svan - i olika varianter av stavning - är ett ganska typiskt s.k. soldatnamn.
 
Indelta soldater (ca 1680-1901) fick ett efternamn som skulle användas så länge de var i tjänst, för att man skulle kunna skilja på alla med samma namn (av typ Anders Persson, Erik Olsson). När soldaterna lämnade sin tjänst skulle namnet egentligen lämnas tillbaka (dvs. inte användas längre), men om de fått ett hedersamt avsked använde de gärna namnet resten av sin livstid. Hustru och barn använde inte soldatnamnet eftersom det ju hörde samman med tjänsten.
Mot slutet av 1800-talet började man dock så smått använda tjänstenamnet för hela familjen, och då den första namnförordningen kom samtidigt med att indelningsverket lades ner (alltså 1901), var det många, många soldater som behöll sina soldatnamn och gjorde om dem till riktiga efternamn.
 
Vilka namn som användes varierade mellan de olika regementena. Ofta var namnen korta. En del regementen hade krigiska namn som Spjut, Lans, Krig (jo faktiskt!), en del hade egenskaps-namn som Modig, Lång, Tapper, några hade blomnamn som Ros, Lilja, vissa tog fasta på geografin i soldatroten som Flod efter Flodhults rote. Det fanns regementen som använde rent borgerliga namn som Bergendal och Krusman - och så fanns det regementen som använde djurnamn som t.ex. Svan, Örn.
 
Mer om indelta soldater finns på den här sidan:
http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat.htm
 
Ingela

783
17) Norska / Svensk i norsk DB (bild finns)
« skrivet: 2007-03-28, 14:56 »
.... ved at fräls et skib i nöd ...
 
Ingela

784
Hus- / Hushållerska
« skrivet: 2007-03-27, 05:21 »
Nejdå, hon var ansvarig för hushållet och hade tjänare under sig.
Mamsell i titlen anger att det var ett lämpligt och aktat arbete för en kvinna (kvinnor som utförde manliga arbeten kallades istället madam).
En hushållerska kunde vara en vanlig bondkvinna, men en husmamsell förväntades komma från en lite bättre bakgrund och ha lite bättre utbildning. Det var vanligt att husmamsellen hade ett borgerligt efternamn. Så hon kunde nog vara en lämplig hustru åt en präst som inte hade alltför höga ambitioner.
 
Ingela

785
Yrken M / Månadskarl / Månadstjänare
« skrivet: 2007-03-27, 05:04 »
En månadstjänare var anställd en månad åt gången.
 
Anställningstrygghet är inte ett så modernt begrepp som man kan tro: förr anställdes tjänstefolk per år, enligt lag. Man kunde alltså inte avskeda folk under året; egentligen behövde bondgårdarna färre människor under minst två-tre vintermånader, men man var ändå tvungen att ha dem anställda och avlöna dem under hela året.
 
Dagkarlar och månadstjänare var alltså istället anställda på kortare tid; ingen anställningstrygghet annat än under dagen/månaden.
Vanligen förlängdes väl kontrakten för månadstjänarna, men de kunde inte automatiskt räkna med att ha en tjänst nästa månad också.
 
En dagkarl fick ut sin lön vid dagens slut, men månadstjänare fick nog trots allt ut sin lön varje vecka - hyran och räkningen man hade hos specerihandlare, mjölkhandlare etc. betalades vanligen en gång i veckan. Detta var inte ovanligt in på 1960-talet i Sverige - och på den engelska landsbygden vet jag att det praktiserades fortfarande vid mitten av 1980-talet; utbetalningen skedde kontant, med pengarna i kuvert som var och en fick kvittera ut hos företagets kassör.
Orsaken var att vanligt folk inte hade bankkonton för sin lön (sparkonton kom ganska tidigt, men lönekonton med check var länge förebehållet tjänstemän), och det var naturligtvis inte säkert att förvara en hel månadslön hemma. Mycket patriarkaliskt och nedlåtande räknade man också med att de flesta inte klarade av att förvalta lönen så att den skulle räcka en hel månad - resonemanget var att betalades en hel månads lön ut på en gång skulle pengarna festas upp och sedan skulle ingen inställa sig på arbetet på en vecka eller så.
 
Tjänstemän var dock tidigt betrodda och fick sina löner per månad.
 
Ingela

786
Ord i domböcker / Äldre inlägg (arkiv) till 20 april, 2007
« skrivet: 2007-03-25, 20:17 »
Enligt SAOB - som ju är extra bra på gamla ord och uttryck funna i skriftliga källor - så finns inte ordet svågerbarn. Men enligt samma källa kunde alltså ordet svåger betyda vilken ingift man som helst, inte nödvändigtvis bara vår moderna mening alltså. Det gör ju inte saken så mycket mer förståelig.
 
Svaret kanske möjligen istället - som Rune säger - skall sökas i ålderdomlig danska. Den kvarblivna danska som fanns kvar på den skånska landsbygden i början av 1800-talet var ju fossiliserad från slutet av 1600-talet. Just släktord lever gärna kvar - så frågan är: vad kan svågerbarn ha betytt på 1600-talsdanska?
 
Dubbelkusin är det accepterade sättet att tala om ett barn vars båda föräldrar är syskon till kusinens båda föräldrar.
 
Ingela

787
And Norregård refers to the actual farm in this tiny little village.
Norregård simply means northern farm, so it was probably the northernmost farm in the village of Linnersmåla.
 
Here are also a couple of pictures from Väckelsång's parish (one is of the parish church, probably rather unchanged since your ancestor left):


 
 
Ingela

788
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2007-03-24, 16:47 »
I tabell 4, Erik Nilsson Stakes barn, skall det se ut som så här:
Margaretha, f. 02 jan 1744 i Stavnäs (S), g. 29 sep 1765 i Stavnäs (S) m. trädgårdsmästaren Andreas Lindgren, d. 18 apr 1788 i Kila; ett barn
Lisa, f. 15 mar 1746 i Stavnäs (S), g. 1 01 nov 1766 i Stavnäs (S) m. mästersmeden Johan Persson Jernberg, g. 2 efter 1789 m. Erik Bryntesson, d. 20 jan 1828 i Älgå (S); tio barn med förste maken
Lena, f. 14 apr 1748 i Stavnäs (S), g. 13 nov 1774 m. skräddaren Jonas Wassberg, d. 1840; fem barn
Nils - se ovan
Johan - se ovan (kallades oftast Jan)
Anders - se ovan
Elsa, f. 10 dec 1757 i Stavnäs (S), g. 1778, d. 1809 i Mo (P)
Erik, f. 10 mar 1760 i Stavnäs (S), g. 1784
Hendric, f. 15 nov 1762 i Stavnäs (S), d. 22 nov 1763 i Stavnäs (S) av smittkoppor
Maria, f. 06 nov 1764 i Stavnäs (S), g. innan 1791 m. Magnus Eriksson, d. 23 feb 1845 i Edsleskog (P); åtta barn
Hendric, f. 01 jul 1767 i Stavnäs (S), g. 26 sep 1790 i Glava (S) m. Maria Löf, d. 02 sep 1793 i Glava (S); ett barn
Oluf, f. 25 apr 1770 i Stavnäs (S), d. 22 jul 1770 i Stavnäs (S) av bröstsjuka
 
Där datum följs av sockennamn har jag kontrollerat i resp. födelse-, vigsel- eller dödbok.
 
Ingela

789
Porträttfynd (enskilda bilder) / #36873, samedräkt?
« skrivet: 2007-03-23, 08:04 »
Erik, Du har just beskrivit en folkdräkt: lokalt särpräglade kläder burna av en majoritet av befolkningen och ur takt med rådande mode. Om dräkten sedan inte ser ut som den bild Du har av en folkdräkt kan jag inte hjälpa det.
 
Jag skulle heller inte säga att en skåning såg ut som någon annan - just i Skåne hade folkdräkter en mycket stark ställning, långt in på 1800-talet.
 
Faktum kvarstår dock: utom där man bar folkdräkt (enligt definitionen) har man över hela Sverige funnit kläder som är lika lika varandra som de kläder vi har idag. Men vi klär oss inte exakt lika i hela Sverige än idag heller, det vet varje inköpare på de stora rikstäckande butikskedjorna.
Vilka bevis Du godtar vet jag ju inte, men museerna har massor av dessa kläder, och mycket har skrivits i ämnet. I äldre tid (30-70 år sedan) av t.ex. Sigfrid Svensson och Anna Maja Nylén, i nutid (de senaste ca 10 åren) av Ulla Centergran och Håkan Liby (Svensson, Nylén och Centergran har doktorerat i etnologi med just folkdräkter som ämne, Liby är chef för Upplands museum och specialiserad på främst folkligt mode).
 
Ingela

790
Porträttfynd (enskilda bilder) / #36873, samedräkt?
« skrivet: 2007-03-22, 11:59 »
Erik,
 
Den dräkt Du beskriver för en tornedaling verkar ha stora likheter med vad som är registrerat som dokumenterade och rekonstruerade folkdräkter för Norrbotten. Och då är det ju en folkdräkt, inte folkligt mode.
Men det finns alltså gott om bevis för att folk i hela landet från äldsta tider varit ungefär likadant klädda - eller lika mycket likadant klädda som vi är idag, för visst kan man finna skillnader t.ex. beroende på klimat (jag har idag i Göteborg sällan användning för de extrema vinterkläder jag använde i Luleå). Man får ju också skilja på hur individer varit klädda och det allmänna klädskicket.
 
 
Ann-Carin,
 
Ja, det vore intressant att höra mer om kjoltyget. Jag skall upp till Tjörn om några veckor (min äldsta dräkt skall införlivas med samlingarna, och vi skall mäta upp och fotografera några plagg eftersom vi tror att de förra mätningarna inte blivit riktigt rätt gjorda, i ljuset av senare rön), och då vore det ju intressant att kunna diskutera saken!
 
 
Ann-Mari,
 
Jag tycker som Du: ju enklare rekvisita desto troligare att fotot verkligen avbildar äkta förhållanden. Det var ju exotismen förfalskarna var ute efter.
En detalj man kan hålla utkik efter är hur mycket hår damerna visar; landsbygdens gifta kvinnor ansåg ofta långt in på det sena 1800-talet att det var oanständigt att visa håret. Så där huvudbonaden är placerad som en liten accessoar mitt i en svällande och komplicerad håruppsättning så kan man snabbt dra slutsatsen att där är folkdräkten rekvisita.
 
Ingela

791
Porträttfynd (enskilda bilder) / #36873, samedräkt?
« skrivet: 2007-03-22, 03:05 »
Erik,
 
Det är inte meningen att folkdräkt skall uppfattas bara som den dräkt vi ser till högtider idag. Det är allt hela garderoben jag talar om - där finplaggen naturligtvis utgjorde sin del. Men det är som jag skriver vardag som helgdag det gäller.
Man skulle ju knappast se en Skånemora i högtidsklut mocka ut i lagården heller.  
 
Man måste också vara helt på det klara med att det knappast finns någon folkdräkt som inte har en hel del köpematerial i sig. Kläde, siden, Vadstena-spetsar och de flitigt använda yllekvalit?erna rask och kalmink var inte något man kunde göra själv. Inte ens den prosaiska, vardagliga vadmalen kunde de flesta göra själva (det krävs en vadmalsstamp för det).
Inte heller tillverkade folk sina dräkter själva. I hemmen syddes alla linneplagg och stickades strumpor etc., men ylleplagg (med möjligt undantag för enklare kjolar) syddes av sockenskräddaren, pälsar av skinnare (ofta från Malung, de turnerade), bindmössorna broderades av särskilda brodöser och monterades (efter inköp t.ex. på marknaden) av den lokala mössmakerskan - och skorna gjorde naturligtvis sockenskomakaren.
 
Självklart förändras alla folkdräkter över tid, påverkade av andra moden. Men de förändras inte i takt med rådande mode, och de tar oftast bara upp någon eller några enstaka detaljer åt gången. Den största, plötsligaste förändringen skedde i de svenska herrdräkterna - med få undantag ändrades nämligen dessa under slutet av 1600-talet/början av 1700-talet till att likna soldaternas uniformer; kanske en något oväntad konsekvens av det yngre indelningsverket!
 
 
Anna-Carin,
 
Jag har faktiskt själv den uppfattningen att samedräkterna hänger på gär'sgår'n - de används dagligdags ännu, men i mindre omfattning. Det ser i många fall ut som det gjorde i resten av Sverige runt 1870: man blandar vanliga klädesplagg med dräktplagg, och fullständiga dräkter ses mest vid speciella tillfällen. Sedan är naturligtvis frågan om man kan säga att det är upptagande av en modedetalj att t.ex. bära jeans till kolt i vardagsslag - alltså ett tecken på en levande dräkt! Och än har den ju inte drabbats av det ultimata förfallet där den bara är en högtidsdräkt som stereotypiseras och utsätts för dräpo (dräktpolisen) som pekande med hela handen talar om vad som är rätt och fel...
Officiellt anses i alla fall samedräkterna fortfarande vara folkdräkter.
 
Beträffande kjoltyg i Bohuslän så finns det dels på Röhsska i Göteborg en längd av ett blåbottnat krabbasnårstyg som man tror - kanske - kan ha varit en del av en kjol, dels på Tjörn ett täcke med mittspegel av blommerad kalmink med bård av blåbottnat krabbasnårstyg, men detta har jag inte hört att man så säkert skulle ha identifierat som en kjol och tillhörande ett livstycke.
Det finns däremot en teckning av en kvinna i bohuslänsk folkdräkt från tiden. En enkel pennteckning, men den visar en svart tröja och en blå kjol - precis så som många av oss bär dräkten idag.
 
 
Eva,
 
Ja, i folkmun kallas bygdedräkterna oftast för folkdräkter (eller sockendräkter, allmogedräkter, häradsdräkter - kärt barn har många namn). Men inom forskningen skiljer man från 1996 på folkdräkter och bygdedräkter, enligt den definition jag redovisat.
De flesta av oss undviker problematiken genom att bara tala om dräkt - tar du dräkt till middagen på lördag?, hon vill inte ha dräkt på midsommar, den blir så smutsig etc.
 
Inventeringen 1995 handlade om folkdräkter och bygdedräkter i Sverige. 834 bygdedräkter (dvs. ej inkluderat de samiska folkdräkterna) fanns det då, nu har några tillkommit. Norrmän och finnar har nog bra koll på sina samiska dräkter, men hur det är i Ryssland har jag ingen aning om.
I Jämtland och Tröndelag har man haft ett gränsöverskridande, gemensamt projekt om hur kläderna påverkats av den traditionella handelsvägen dem emellan (utställningen Klädedräktens magi invigs på Jamtli/Östersund 01 april och pågår til 03 juni då den går tillbaka till Norge) - och ett liknande sådant projekt, fast med fyra länder då, vore ju fint om man kunnat få till för samernas dräkter.
 
Ingela

792
Before 1860 you had to have a passport to leave Sweden and in 1869 - just as Judy says - the port registration started. The passports issued before 1860 were of course recorded, but the period 1860-1868 is entirely unrecorded, we have no idea who left on what boat from which port (a state of chaos that of course scares every right-thinking, record-loving Swede - just 99,9% of the population - nearly to death).
 
Ingela

793
Ord i domböcker / Äldre inlägg (arkiv) till 20 april, 2007
« skrivet: 2007-03-21, 21:23 »
Svåger betydde - på svenska - en i släkten ingift man; alltså inte nödvändigtvis som idag make/makas bror eller systers man. Man kunde alltså säga svåger om en svärson eller om en kusins man.
 
Se SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
Ingela

794
Porträttfynd (enskilda bilder) / #36873, samedräkt?
« skrivet: 2007-03-21, 20:25 »
De enda svenska folkdräkterna vi har idag är samedräkterna.
 
Definitionen på folkdräkt är att det är en lokalt särpräglad dräkt som bärs av en överväldigande majoritet av denna lokala befolkning och som skiljer sig från det rådande modet.
Samedräkterna bärs av samer som visst är nomadiserande, men inom ett begränsat område - alla samer är inte överallt; samebyarna har vissa bestämda områden som de rör sig mellan. Och samedräkterna skiljer sig distriktsmässigt åt. I den stora dräktinventering som gjordes 1995 redovisas följande samedräkter: Arjeplog, Arvidsjaur, Jokkmokk, Jukkasjärvi-Gällivare, Karesuando, Malå, Tärna, Vilhelmina (samtliga i Lappland) samt Jämtland.
 
En folkdräkt skall - för att få kallas för folkdräkt - aktivt bäras av större delen av den lokala befolkningen, såväl vardag som helgdag.
Folkdräkter som en gång bars på detta sätt men som numera bara bärs vid särskilda, mer eller mindre högtidliga eller speciella tillfällen, kallas bygdedräkter. Detta även om det inte är en nygjord kopia utan en gammal dräkt man ärvt av morfarsmormor som faktiskt var skånsk bondmora och dagligen gick klädd i sin dräkt. Det spelar heller ingen roll om bygdedräkten är en kopia av en gammal dräkt eller helt nykomponerad. Man delar dock vanligen in bygdedräkterna i tre kategorier (norrmännen delar in dem i fem kategorier, men det har vi - i alla fall hittills - funnit onödigt i Sverige):
1. Dokumenterade.
   Dräkter som går tillbaka helt och hållet på kompletta dräkter; dräkterna finns bevarade, de har på sin tid avbildats, de finns i beskrivningar från tiden samt i bouppteckningar.
2. Rekonstruerade.
   Dräkter som har originalplagg att gå tillbaka på - men det finns inga kompletta dräkter; t.ex. har man funnit ett livstycke på en plats och en kjol på en annan plats (inom samma socken eller härad), det är då inte säkert att plaggen någonsin burits tillsammans. Ibland saknas också vissa plagg, så t.ex. finns det inga kjolar bevarade i hela Bohuslän, och man får då låna en förlaga från ett angränsande område där man kan se att dräkterna varit mycket lika. Sådana här dräkter kan finnas avbildade och/eller beskrivna, men det är inte säkert; däremot finns de i bouppteckningar (en av de källor man begagnar flitigt vid rekonstruktioner).
3. Komponerade.
   En lokal förening eller kommitté har tagit fram - ritat - en dräkt från början, kanske utgående från ett bevarat tyg eller någon särskild, lokal textil tradition.
 
Det är också en myt att varje socken i Sverige hade en särskild folkdräkt. Större delen av den svenska allmogen hade överhuvudtaget inte folkdräkt; de gick klädda i folkligt mode. Det folkliga modet följde de besuttnas mode, men i långsammare takt och naturligtvis inte i så dyrbara tyger. Det som framförallt skiljer det folkliga modet från folkdräkterna är dock att det saknar lokal särprägel: det var ingen skillnad på kläder burna i Norrbotten eller i Västergötland. Det folkliga modet bars inte bara på landet utan också av den enklare stadsbefolkningen.
I de delar av Sverige som hade folkdräkt var det inte heller så att dräkterna nödvändigtvis skiljde sig mellan socknarna. Det mest kända exemplet är Skåne, där man istället delar in dräkterna efter häraden -  och det är egentligen också lite överdrivet; forskning har visat att man egentligen bara kan urskilja fyra distinkta dräktområden i hela Skåne.
 
När det gällde att fotografera sig iförd folkdräkt runt sekelskiftet 1900, var det nog mera regel än undantag att de på olika sätt var falska. Det berodde dels på okunskap, dels på att man gärna förbättrade dräkterna för att ge dem ett ännu mer exotiskt utseende. Men den rena okunskapen var ganska förbluffande: 1905 publicerade Allers en mycket spridd plansch med några av våra mest kända dräkter där t.ex. Vingåkersdräkten bärs fram-och-bak och en mössa från Gagnef bärs upp-och-ner.
 
Folkdräkt är en efterkonstruktion i så måtto att de som bar den inte kallade den folkdräkt. Men de var oerhört medvetna om att de bar en speciell dräkt, med just kännetecknen att den bars av en majoritet av befolkningen, var lokalt särpräglad (där dock lokalt alltså kunde ha olika innebörd) samt skiljde sig från det rådande modet. I bystämmoprotokoll efter bystämmoprotokoll värnade man om vad man ofta kallade den gamla dräkten. Den lokala särprägeln användes också av bärarna i reklamsyfte: även efter det bruket av folkdräkt blivit ovanligt i Dalarna satte dalfolket på sig folkdräkt när de begav sig att arbeta i Stockholm - dalfolket hade nämligen ett grundmurat gott rykte som arbetsfolk i Stockholm, och då fungerade folkdräkten närmast som en hallstämpel.
 
I sammanhanget kanske det också kan vara värt att nämna att den s.k. Sverigedräkten varken kan kallas folkdräkt eller bygdedräkt. Dräkten skapades runt sekelskiftet 1900 som en del av en garderob av reformkläder, dvs. kvinnokläder som inte krävde korsett och andra kroppsomformande kläder och som medgav större rörelsefrihet. Kreatören inspirerades av bl.a. Vingåkersdräkten och av Carl Larsson. Reformkläderna var framförallt avsedda för borgerliga kvinnor, eftersom det var de som var mest utsatta för det fullkomligt opraktiska modet.
Själv tycker jag bara att det är att beklaga att de kungliga damerna så ofta föredrar den här borgerliga dräkten framför alla de vackra bygdedräkter som finns. Kanske det finns någon idé om att inte favorisera bakom, men då är det så att för det första representerar varje dräkt alla de andra dräkterna och för det andra är det inget som besvärar de kungliga damerna vare sig i Danmark eller Norge. F.ö. bör de kungliga damerna favorisera sina egna landskap, varför är de annars hertiginnor av dem?! Så fram för att se drottningen i en dräkt från Jämtland, kronprinsessan i en dräkt från Västergötland och prinsessan Madeleine i en dräkt från ex vis Gästrikland nästa nationaldag!
 
Ingela

795
Porträttfynd (enskilda bilder) / #36873, samedräkt?
« skrivet: 2007-03-20, 13:18 »
Det var ett stort nöje att avfotograferas i olika folkdräkter runt sekelskiftet 1900; om de var svenska eller något annat spelade mindre roll. Huvudsaken var att de upplevdes som exotiska.
 
Min C-uppsats i etnologi var en analys av hur folkdräkter avbildats från slutet av 1700-talet, och det visade sig att i slutet av 1800-talet var det stora intresset för folkliv (exemplifierat av Nordiska museet och Skansen) inte så mycket nationalistiskt motiverat som exotiskt. Och såväl Skåne-bönder som Rättvikskullor och samer ansågs oerhört exotiska (och pittoreska). Den mest framgångsrike målaren vid denna tid var ju Anders Zorn; idag förknippar vi honom mest med nakna och halvnakna dalkullor, men i själva verket var han lika glad i att måla av folkliv i Transsylvanien, Spanien, Tunisien och andra ställen.
 
Ingela

796
Archive - Swedish language / Some Translation Help
« skrivet: 2007-03-19, 12:07 »
Vattusot is dropsy in English.
Fluid retention, usually due to heart failure but sometimes due to kidney failure.
 
Ingela

797
Kungen och drottningen gifte sig bara en gång, 19 juni 1976. Däremot gifte sig ex.vis kungens syster prinsessan Birgitta två gånger.
 
Svaret på vilken vigsel man skall ange är naturligtvis den första, juridiskt bindande vigseln. Nästa vigsel är inte juridiskt bindande eftersom den första vigseln fortfarande är giltig! Detta oberoende av vigselförrättarens rätt att viga, gäster och kalas och eventuell minnesvärdhet. (OBS att det är den första juridiskt bindande vigseln jag avser - det kan ju vara så att den första vigseln är en ceremoni utan juridisk giltighet!).
Men under anmärkningar eller liknande kan man skriva att även en andra vigsel genomförts. Det börjar också bli ganska vanligt att en andra vigsel genomförs i samband med något särskild högtidsdag eller jubileum, t.ex. på silverbröllopsdagen - samma sak där, det kan väl vara trevligt att skriva upp.
 
Sedan får man fundera på varför man skriver upp vigselorten. Jo, det är ju två skäl: dels för att veta var vigseln folkbokförts (så att man enkelt kan finna den igen), dels var den rent fysiskt ägt rum. Mina föräldrar t.ex. gifte sig i Köpenhamn; vigseln är dock folkbokförd i Göteborg eftersom min mor var mantalsskriven där. Alltså har jag noterat gift 31 dec 1953 i Göteborgs Vasa; vigseln ägde rum i Svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn.
Samma resonemang måste man har när det gäller alla händelser där folkbokföring och fysiska händelser är separata: ett barn kan födas på Karolinska, i Solna, men blir folkbokfört i Katarina församling (moderns folkbokföringsort). Alltså blir det född 31 mars 1967 i Stockholms Katarina; födseln ägde rum på Karolinska sjukhuset i Solna.
 
Ingela

798
Yrken K / Knappmakare
« skrivet: 2007-03-18, 05:34 »
Det kanske skall påpekas att knappar var ett typiskt stadsmode. I allmogens kläder fanns det mycket få knappar en bra bit in på 1800-talet; när någon stadsbo utstyrd med många knappar besökte landet så betraktades en sådan knappherre med stor misstänksamhet.
 
Som vanligt var det männen som först anammade det nya modet, inspirerade av militära uniformer. I vissa folkdräkter blev det så småningom en veritabel passion med massor med knappar i (mans)dräkten; se t.ex. dräkter i Hälsingland, ex. vis Delsbo. Detta berodde bl.a. på att hälsingebönderna fick det gott ställt med all sin skog, och då kunde visa sin nyvunna rikedom - och hur moderna de var - genom detta överflöd av knappar.
 
Knappar gjordes gärna i tenn (och silver för de förmögnare!), men också i ex. vis ben, horn och läder.
 
Vad kvinnorna använde? Hyska och hake, söljor samt snörning av livstycket - och så småningom någon enstaka knapp, fast då gärna sydd.
 
Ingela

799
Kyrkoherde / Äldre inlägg (arkiv) till 27 maj, 2007
« skrivet: 2007-03-18, 05:22 »
Det hör ju rimligen också ihop med vilka möjligheterna var att studera vid universitet i Sverige.
Uppsala universitet grundades visserligen 1477 men under större delen av 1500-talet låg verksamheten praktiskt taget nere. Ville man utbilda sig under den tiden så var det Tyskland som gällde. 1593 - i samband med Uppsala möte vilket ju fastställde att Sverige verkligen var protestantiskt och det därmed fanns en anledning att utbilda präster inom landet - kom universitetet igång igen. Fortfarande var dock finansieringen skakig och tryggades inte förrän med Gustaf II Adolfs donation 1624; i anslutning till detta fick universitetet också tillgång till nya lokaler (Gustavianum).
Allt som allt betyder det ju att svenska studenter innan 1593 var helt hänvisade till utländska läroanstalter, och sedan följer en övergångsperiod, avslutad först ca 1625-30, då alla som hade de ekonomiska möjligheterna föredrog utländska universitet men det fanns trots allt studenter i Uppsala under denna tid.
1666 kom ju också Lunds universitet, men fortfarande hade ju dock svensk utbildning inte någon särskilt hög status; var man verkligt seriös med sin utbildning så försökte man med alla medel komma till tyska universitet långt in på 1700-talet.
 
Ingela

800
Feltolkade ord / Gårdsdotter
« skrivet: 2007-03-18, 05:03 »
Hennes i föregående giftermål dotter.
För att markera att det är fråga om hustruns dotter men inte den äkte mannens - vilket ju då också inverkar på efternamnet. Så hustrun har alltså varit gift förut - annars skulle det stå något i stil med hustruns oäkta dotter.
 
Ingela

801
Old topics - From Emigrants (2006-2007) / Nils Johan Jonsson
« skrivet: 2007-03-16, 22:47 »
Hi Anita,
 
Ellis Island yields only one person when looking for Nils/Johan Jonsson/Jonson/Vestlund arriving in NYC in 1896. This is a Nils J. Jonsson from Sweden, 21 years of age - but he's on a manifest that has him arriving in NYC already on March 7, 1896. This Nils J. Jonsson is a laborer and heading for Oifield, Wis which I take to be a misspelling of oilfield, Wis(consin).
 
The easiest way to view this passenger is by accessing the manifest at
http://www.jewishgen.org/databases/eidb/mm.htm
Series M237, Roll 654, Frame 773 (line 311) - click on Display (the date changes to February 1896, but that's just the start date of the first record of that particular set).
The ship is the SS Lucania, but you only have to fill out Series, Roll and Frame.
 
Ingela

802
Archive - General questions / Sofia Matilda Larsdotter Larsson
« skrivet: 2007-03-16, 21:30 »
Kathy,
 
Why not download the genealogy helpfile put together by the Swedish consulate in New York?
http://www.swedenabroad.com/SelectImage/15063/tracing.pdf
(it's free of charge and explains the basics of Swedish genealogy research: the Internet links at the end are not updated, but the rest is OK)
 
You are welcome to email me the Swedish document; I'll gladly translate it for you. Email  gusmartei@yahoo.se
 
Ingela

803
Old topics - From Emigrants (2006-2007) / Magnus Hogman b. 1815
« skrivet: 2007-03-16, 04:59 »
Kristianstad, Kristianstads can really only refer to the parish of Kristianstad or just possibly Kristianstad Garnison (the parish of the regiment in Kristianstad) or Kristianstad Slott (the castle parish).
The Census states clearly Birth parish - besides, in 1870 the new municipalities (kommuner) were really the same thing as the old parishes (the change had occurred less than 10 years earlier).
 
Unfortunately, there are no little boys called Magnus born in either Kristianstad or Kristianstad Garnison in 1815. And Genline does not have the books for Kristianstad Slott.
 
So, it's just taking Judy's advice and work backward to see where you wind up.
 
Ingela
PS. Judy, the parish page you refer to is inaccurate for genealogy use. It states only the parishes of today - and lots of parishes have changed names, been discontinued or been started up quite late.
The very best place to look for parishes is at Skatteverket (the IRS).
This is the page for all parishes sorted by municipality (includes discontinued parishes - distinguished by an  *  after the name):
http://www.skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/kommunvis.4.18e1b10334ebe8bc8000169.html
And this is the index for extensive information about every parish that ever was:
http://www.skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html
(click the letter corresponding to the first letter in the parish)
 
To get information about exactly which records are preserved for every parish, go to:
http://www.nad.ra.se/search_arch.aspx
(enter the full, exact name of the parish in the white box and hit enter)
 
Finally, to contact the present-day parishes (if the parish is discontinued, refer first to the Skatteverket pages above to see which parish has taken over) and also see their own webpages, which most often contain beautiful pictures of all churches in the parish, there's the site of the Church of Sweden; index for parishes:
http://www.svenskakyrkan.se/sok/sok_forsamling.asp?action=AtillO
Click on the first letter in the parish name.
 
Unfortunately, information at these sites is only in Swedish, but if there is any doubt about what the short descriptions mean, I'm sure someone here can translate.

804
Dikare / Länsdikare
« skrivet: 2007-03-15, 19:10 »
SAOB är något av ett favoritverktyg!
Adressen på nätet är:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

805
Archive - General questions / Sofia Matilda Larsdotter Larsson
« skrivet: 2007-03-15, 05:03 »
No, Sweden recorded everything, still does.
And of course the deathdates are there, but you have to do research. People here are quite willing to do simple look-ups from their computers but it's a bit much to expect people to search through ten or twelve Hfls for every person you are asking for (if you're lucky - if they moved we're talking about maybe twenty or thirty Hfls)and then possibly contacting the relevant Archive and/or parish office for you, don't you think?
So, instead of keep looking I suggest that you get down to doing research. That way you'll get to know your ancestors, not just a deathdate to add to a name. Don't you want to know about siblings, marriages, children, if they moved about, what they did, if they changed trade? These are all things you learn about in the Hfls. Because, you see, Sweden recorded everything. Not only deathdates.
 
If it's a very short document, I can translate it for you. You can email it to me.
 
Ingela

806
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Mässling
« skrivet: 2007-03-14, 18:51 »
Mässling - en barnsjukdom som långt de flesta trots allt överlevde här i Sverige - var en av de största orsakerna till att de ursprungliga hawaiianerna decimerades till bara 10% av det antal de var innan den vite mannen kom till Hawaii på allvar i början av 1800-talet. Hawaiianerna hade aldrig haft sjukdomen och hade därför inte som vi en viss nedärvd resistens.
 
Ingela

807
Archive - Swedish language / Your thoughts
« skrivet: 2007-03-14, 18:37 »
It's quite possible but definitely not a certainty. You just have to follow the Olof you've found forward in time through Hfls and see what happens to him. Usually - though there are certainly exceptions - children are shown without patronymics or surnames until they're 15 and get confirmed - and move out.
 
Ingela

808
Archive - General questions / Sofia Matilda Larsdotter Larsson
« skrivet: 2007-03-14, 18:32 »
Genline probably wouldn't help with the persons born in the 19th century since there's a big chance that they were alive until the turn of the century, which means that there are no records of them at Genline (Genline records stop around 1895-1897).
 
There is no central death registry until 1947, so it's not so easy just to find death records. You have to follow each of these persons forward in time, through each Hfl (clerical survey/household examination roll). Even if they stayed in the same parish all their lives this would mean some ten Hfls to go through for each person.
 
A possible shortcut is what Bo mentions: to try to look them up in the 1890 census - but finding them there would also increase the chance that they were still alive beyond Genline's stop-date.
 
Finding birthdates is often easy, but deathdates efter 1895-1897 and before 1947 can be quite tricky. And even before 1895-97 it's not just a quick look-up, it usually means a whole lot of real research.
 
Ingela

809
Det är väl kanske bättre att söka i Centrala Soldatregistret?
http://soldat.dis.se/soldater.php
(Centrala Soldatregistret har 42 Jätte registrerade.)
 
Ingela

810
Äldre ord A - K / Deja
« skrivet: 2007-03-13, 12:43 »
Nja. Jag tror inte en deja som var ansvarig t.ex. för alla lagårdspigorna på ett stort gods skulle hållit med om att hennes yrkestitel betydde kvinnsperson.
I de fall där uttrycket kvinnsperson användes för en ej oskyldig men dock ogift kvinna, så stämmer det.
Enligt SAOB är det bara i vissa betydelser ordet deja använts så gott som uteslutande söderöver, f.ö. verkar det ha använts över hela landet. Ett av exemplen är i alla fall från Tyresö.
 
Men det viktigaste är alltså att kontrollera sammanhanget när man översätter deja, eftersom det kan ha så väldigt olika innebörder.
 
Ingela

811
17 Juridik / Brott mot svärföräldrarna
« skrivet: 2007-03-13, 12:32 »
Nej, inte så sent. Med 1734 års lag var det slut med att döma efter Mose lag; den sista som dömdes till bålet för att ha svurit över och åt sina föräldrar var en kvinna någon gång i början av 1700-talet.
Det bästa är väl att slå upp målet i domboken, det kan ju vara spännande - och avslöjande - läsning.
 
Ingela

812
Kofferdikapten / Kofferdikapten
« skrivet: 2007-03-12, 22:34 »
Nej. Problemet är just att sjömanshustrur inte var änkor. En änka var myndig och kunde ägna sig åt diverse sysselsättningar. En gift kvinna kunde inte utan mannens bistånd ägna sig åt nästan någonting alls. Mannen var nämligen försörjningspliktig - och var han sjöman så hade han alltså ett jobb som skulle försörja familjen.
 
Och detta var inte bara på 1700-talet. Fram till 1921 var gifta kvinnor omyndiga i Sverige! Och i stort sett fram till andra världskriget vägrade de flesta att anställa gifta kvinnor, vare sig de hade barn eller inte (jodå, det fanns gifta kvinnor med jobb - men deras arbetsgivare visste sällan/aldrig om att de var gifta).
 
En gift kvinna med en man som var arbetsförmögen och hade ett arbete ansågs, om hon tog ett arbete, vara illojal konkurrens. Hon kunde arbeta (i någon assisterande funktion) i mannens verksamhet eller hon kunde ta emot tvätt, strykning och sömnad för att utföra i hemmet. Men sedan var det i stort sett slut för gifta kvinnor.
 
En liten flicka tillfrågades för sådär 120 år sedan om hur hon hade tänkt sig framtiden.
- Jo, svarade hon, jag vill bli änka. För är jag ogift blir jag kallad gammal nucka och det vill jag inte, och är jag gift så bestämmer min man över mig och det vill jag inte heller.
 
 
Ingela

813
Kofferdikapten / Kofferdikapten
« skrivet: 2007-03-12, 16:08 »
Nu räckte ju inte sex eller nio månader för en ostindiefarare...de kunde vara borta i två år.
Och jag tror knappast att man fick några månaders krita på dagligvaror inhandlade av bönderna på torget.
Det är riktigt att en hel del varor ofta köptes på räkning, och det är precis sådant jag menar när jag skriver betalande av normala räkningar - men att hustrun utan fullmakt kunde öppna en ny räkning hos en ny handelsman är mycket tveksamt.
 
Ingela

814
Äldre ord A - K / Deja
« skrivet: 2007-03-12, 15:58 »
Det finns många betydelser för beteckningen deja. Se t.ex diskussionen här: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/1063/68515.html?1172351929
Se också gärna SAOB  ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
En speciell användning av deja var att prästerna rekommenderades (=beordrades) att inte använda just uttryck som luder om kvinnor som t.ex. fött barn utom äktenskapet, utan ordet deja kunde vara lämpligt; en piga ansågs nämligen vara en flicka (detta var i slutet på 1700-talet).
 
Man måste sålunda verkligen se till sammanhanget när man översätter ordet deja eftersom det alltså lika gärna kunde betyda mjölkpiga eller t.o.m. avdelningschef (för en grupp pigor på ett större gods) eller hushållerska.
 
Ingela

815
17 Juridik / Tolvmannaed
« skrivet: 2007-03-12, 15:46 »
Varför inte kontakta t.ex. Lunds universitets Juridiska Fakultet? De har specialister i Rättshistoria, t.ex. lektor Christian Häth?n, som är ansvarig för delkursen rättshistoria, email christian.hathen@jur.lu.se
 
Ingela

816
Kofferdikapten / Kofferdikapten
« skrivet: 2007-03-11, 20:40 »
Hustrurna till sjömän - oavsett om det var kaptener eller matroser - fick utbetalat en del av mannens lön medan han var borta.
Vanliga transaktioner som införskaffande av dagligvaror och betalande av normala räkningar och löner kunde hustrun utföra, men om det gällde ingående av helt nya avtal om betydande belopp så måste mannen ha lämnat en fullmakt, t.ex. till en advokat eller en nära släkting som en bror - eller, om maken trodde hustrun skulle klara ut det, till sin hustru.
 
Ingela

817
Smycken var ju för bönder förr i världen detsamma som en bankbok för oss: kontanter/pengar på banken kunde man inte lita på, bl.a. för att det samtidigt fanns flera olika system för pengar med sinsemellan skiftande värden (t.ex. banco och riksgälds). Pengar som inte gick åt och skulle sparas omsattes därför snarast i ädla metaller - värdebeständigt och snabbt omsättningsbart till kontanter. Det vanligaste var silver, gärna skedar (den fortfarande förekommande seden med födelse-/dopsked i silver är en rest av detta) men även skålar, ljusstakar, bägare etc. förekom. Och så smycken. Vissa smycken förknippades också starkt med vissa märkesdagar i ens liv; så t.ex. var det vanligt att fästmannen gav fästmön ett s.k. lövspänne (en sorts brosch med små hängen - runda i södra Sverige och kantiga i norra Sverige).
En kvinna med många och dyrbara smycken hade alltså s.a.s. bankboken runt halsen. Många uppfattade naturligtvis detta som provocerande, skryt. En fru till en hemmansägare/lanthandlare kunde nog styra ut sig - men frågan är hur det är med en politikerfru. Det kunde också ligga en del i att det var mode - men kanske snarare så att ringar i öronen var något som bönder och resandefolk hade, inte betrodda politikers fruar. Det skulle ju kunna stämma med att hon i början hade ringarna, men när mannen blev påtänkt som landstingsman så kanske det antyddes för henne att det skulle vara positivt för hennes mans chanser att lägga bort dem. Broscher var däremot pålitligt borgerliga (om de nu inte var för pråliga).
 
Ingela

818
Anständighet. En kvinna bar offentligt svart för att inte dra uppmärksamheten till sig; det var teorin, men man kan ju bli precis lika uppmärksammad i svart som i något annat - men svart signalerade anständighet ansågs det. Rött t.ex. ansågs särskilt syndigt. En borgerlig kvinna hade flera svarta klänningar, lämpliga för kyrkan, teatern och andra offentliga framträdanden.
Ända fram tills folkdräkter togs upp av borgerlighetens kvinnor från ca 1890-talet, ansåg t.ex. de flesta präster att folkdräkter var mycket olämpliga eftersom de var så färggranna och i sin högtidligaste form ofta hade en hel del siden och sammet. De var ett uttryck för sturskhet och böndernas ogudaktiga lust på grannlåt, skryt och högfärd. Så t.ex. anses att en av de främsta orsakerna till att så få folkdräktsplagg återfunnits i Bohuslän är just att prästerna beordrade att de granna dräkterna skulle färgas svarta.
 
Hos borgerligheten hade istället id?n om de oskyldiga barnen börjat växa fram; ursprungligen från mitten av 1800-talet men i full blom runt sekelskiftet 1900. Oskyldigheten accentuerades gärna med att barnen kläddes i vita, eller pastellfärgade, kläder - de var små änglar. För borgerligheten blev barn inte vuxna då de konfirmerades vid 15 års ålder, särskilt flickorna skulle hållas i en oskyldighetens såpbubbla tills de gifte sig. Alltså ansågs vitt lämpligt för konfirmationen (och bröllop). Prästerna höll nog gärna med om att deras egna döttrar var änglalikt oskyldiga, men det var ju allmogens döttrar - som skulle ut och tjäna och vara vuxna - som de konfirmerade. Och de skulle minsann inte förhäva sig. Detta var en av flera orsaker till att vitt var vanligare i städerna, svart på landsbygden.
 
Ingela
 
Ingela

819
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2007-03-10, 06:51 »
Erik Henriksson Stake (f ca 1664) ohh Ingeborg Persdotter (f ca 1669) hade sju barn. Nr 4 var Nils Eriksson Stake (f. 1697) och nr 7 var Kristian Eriksson Stake (f. 1706).
Nils Eriksson Stake ohh Margareta Nilsdotter hade troligen sonen Erik Nilsson Stake (f. 1720, d. 1773).
Kristian Eriksson Stake hade sonen Erik Kristiansson Stake (f. 1735, d. 1802).
 
Erik Nilsson och Erik Kristiansson var alltså troligen kusiner.
Erik Kristiansson arbetade f.ö. på Brunbergs bruk (i Brunskog) runt 1780 när Erik Nilssons son Johan (f. 1752) arbetade där.
 
Själv härstammar jag från Maria Eriksdotter Stake (f. 1764), Erik Nilssons yngsta dotter.
 
Ingela

820
Ja, man konfirmerades till påsk.
 
Årstiden kanske hade viss betydelse för att prästen skulle låta sig övertalas att tillåta vitt, men annars tror jag faktiskt att det betydde mera att det var en privat grupp. Ur prästens synvinkel betydde det att oskicket med vit klänning på så sätt inte spred sig - det var nämligen väl känt att hade man en gång tillåtit ens enstaka vita klänningar i en församling så gick det inte att gå tillbaka...
En annan aspekt är naturligtvis att sommarkonfirmander betydde en högre social klass; för medelklassen (som ju till stor del fanns i städerna) var det redan flera år innan första världskriget ganska självklart med vita klänningar på konfirmanderna.
 
Det var intressant att man inte förrän 1935 var helvit i Lyse. Det är oerhört sent - även om det ju är väl känt att Bohuslän var sist i landet med vita klänningar (det har alltså gjorts en stor kartläggning av just fenomenet vita-svarta konfirmationsklänningar).
 
Ingela

821
Harriet,
 
Ja det vore ju väldigt intressant att få veta om det var svart klänning båda dagarna. Kanske Din faster också minns något om hur det gick till i grannförsamlingarna?
 
Ingela

822
Tack Anna-Carin, det var roligt att höra!  
 
Det var en knivig fråga, vilken klänning de fotograferade sig i. Jag vet faktiskt inte - har inte sett det i litteraturen - utan får spekulera lite:
Å ena sidan kan man tänka sig att det blev i svart klänning för det var ju då hela konfirmationen var avklarad och det var första fotot som vuxna - barn fotograferades ju gärna i vitt rysch-pysch så det blev verkligen kontrast.
Å andra sidan finns det berättelser om hur vackra och märkvärdiga man i början tyckte flickorna var i vitt (en man beskriver att det var som att se en skara Guds änglar) och människor som inte annars hade brytt sig om att gå på konfirmationen gick dit just för att se det här märkvärdiga. Och då kanske man ville förevigas i sin märkvärdiga klänning?
Jag tror faktiskt att det varierade; förmodligen resonerade väl flickorna - och deras mammor - och så blev det ett gruppbeslut som kunde vara det ena eller det andra. Nu var denna fas med två klänningar alltså ett ganska snabbt övergående fenomen eftersom det ju blev väldigt dyrt - och det förekom inte överallt, bara där prästen var lite mer konservativ än sin församling.
 
När det gäller Dina släktingar så är det väl alldeles oerhört illustrativt att storstadsflickorna snabbt anammat det nya vita modet, medan bohusflickorna var kvar i det svarta, schartuanska. Ändå var naturligtvis göteborgsflickorna sena i förhållande till andra städer - Göteborg är ju fortfarande schartuanskt (väl minns jag min barndom när man fortfarande under sent 1960-tal inte gick utanför dörren på långfredagen utan att vara svartklädd!).
 
Ingela

823
Porträttfynd (enskilda bilder) / #27038 - Kvinnomodet 1919
« skrivet: 2007-03-07, 03:30 »
Det räcker med att gå 10 år tillbaka - eller egentligen bara till 1914. Det var ju kriget som definitivt befriade kvinnorna från korsetter och fotsida kjolar; precis som i andra världskriget blev de tvungna att ersätta männen i arbetslivet. Även djupt konservativa firmor, som inte kunnat tänka sig kvinnor ens i de enklaste jobb, blev nu tvungna att anställa kvinnor t.o.m. på poster som t.ex. kassör.
 
Jag tycker det är särskilt intressant att se två flickor från ett så avlägset ställe som Bollnäs, som så tidigt som 1919 hade kortat sina kjolar (och ärmar!), släppt ner midjelinjen och lagt av korsetten. Det visar hur oerhört fort ändringar i modet slog igenom och spreds - den nya, globaliserade världen har redan gjort sitt inträde.
Extra kul också att se hur vissa drag från förkrigsmodet trots allt fortfarande dröjer kvar: massor med tyg i kläderna, högt i halsen, ganska stora hattar och långt hår. Ett nytt kort på dessa modemedvetna flickor bara några år senare bör visa dem i slimmade kläder (inklusive hattar), ännu kortare kjolar och med shinglat hår...
 
Ett mycket intressant kort från en övergångstid!
 
Ingela

824
Harriet,
 
Hade Din faster den svarta klänningen båda dagarna?
Under övergångstiden var det nämligen inte ovanligt - ända från 1800-talets slut faktiskt - att konfirmanderna bar vitt under själva förhöret (när de stod på gången) och så svart (för att markera att de var vuxna) till nattvarden nästa dag.
 
Ingela

825
Gunhild,
 
Tja, det där var väl en fråga som jag inte alls tycker platsar bland kategorin de dummaste här!  
 
Handel med färdigsydda plagg tilläts i Sverige från 1834 (fast det hade faktiskt förekommit redan på medeltiden). Mest var det naturligtvis enklare plagg, som inte behövde exakt passform - t.ex. kjolar, skjortor.
Från början var även konfektionsplagg handsydda. Symaskinen introducerades dock på 1850-talet - och då blev det upp-och-nervända världen ur vår moderna synvinkel: synliga sömmar syddes med maskin, osynliga (dvs. underarbete) för hand! Orsaken var naturligtvis att det var såpass ovanligt med symaskin att man riktigt ville stoltsera med att man hade ett plagg tillverkat med senaste tekniken (det var först långt senare som idén att maskintillverkat = massproducerat skräp slog igenom - från början njöt man av att alla artiklar som producerades var exakt likadana). De av våra folkdräkter som användes dagligen längst fram i tiden (t.ex. vissa daladräkter) visar mycket tydligt upp det just det här fenomenet.
Man anpassade från början inte heller sömnadstekniken till symaskinen: man sydde alltså fortfarande de gamla vanliga sömmarna, men nu på maskin. Det var först så småningom, in på 1900-talet, som man anpassade sömmar till hur det var mest praktiskt att sy på maskin. T.ex. så syddes fällsömmar gärna så att den första sömmen, som förut sytts med efterstygn, nu syddes på maskin, medan man fållade ner sömmen för hand; först så småningom övergav man fällsömmen eftersom den inte lät sig göras på maskin (och så fick man en smidigare söm som möjliggjorde annan design - teknik gav designmöjligheter som i sin tur krävde ännu nyare teknik).
Sammantaget gör det här att det kan vara svårt att avgöra - och klassificera - ett plagg som handsytt eller maskinsytt. Är det t.ex. sytt med fällsömmar kan man vara tvungen att sprätta upp en bit av fållsömmen för att kunna se hur baksidan ser ut - är det handsydda efterstygn eller är det maskinsöm.
 
Så Din klänning från slutet av 1800-talet är förmodligen sydd med blandteknik, alldeles särskilt som det är en så elegant klänning.
 
Det är väl dock tveksamt om klänningen verkligen är köpt som ett konfektionsplagg. Varuhus - med avdelningar för konfektion - fanns i Europa (t.ex. i Frankrike) från mitten av 1800-talet; de första kom hit i slutet på 1800-talet. Återigen tycker vi att det är upp-och-ner: men då ansågs varuhus, inte specialbutiker, som finast - varuhus var det senaste, de var moderna och de sålde ju just maskintillverkade saker.
Jag kan däremot förstå jag har köpt en klänning istället för jag har låtit sy upp en klänning. Modebutiker fanns det nämligen. De hade ett standardsortiment som visades upp och så valde kunden ut ett plagg som sedan syddes upp efter kundens mått. Och det kunde gå snabbt: av storsäljarna kunde man ha halvfärdiga plagg där det bara var de kritiska sömmarna som behövde göras för varje enskild kund. Ungefär som idag erbjöds plagget kanske i ett par olika färgställningar, men det var inte fritt val av tyg och man kunde inte heller ta med ett eget tyg. Det var här alltså inte fråga om att en sömmerska eller en syateljé skapade en unik klänning för kunden, i ett tyg som kunden antingen hade med (kanske inköpt på en resa) eller där man valde från syateljéns hela sortiment (ungefär som hos en tapetserare idag). Nej, man gick in i en butik, valde ett plagg, provade in det på stående fot och fick det levererat hem efter ett par dagar (och kunde på middagsbjudningen veckan efter till sin fasa konstatera att fru Lundgren hade samma klänning!).
Liksom med maskintillverkat-handtillverkat kan det vara svårt att kategorisera detta: är det konfektion (=massproduktion) eller är det uppsytt (=unikt för mig)?? Idag förekommer ju ett liknande förfarande åtminstone för herrkostymer; måttanpassat tror jag det kallas?
 
En fin klänning är det i alla fall!
 
Ingela

826
Archive - General questions / Helsingborg
« skrivet: 2007-03-05, 22:36 »
Children were not registered under a surname. They were registered under their first name. Example:
Anna, born 9 March, bapt. 11 March, parents crofter Erik Abrahamsson,  wife Anna Andersdotter living at Röstebo (name of the croft).
 
There is no August Alfred born in Bollnäs during the entire year of 1844; as a matter of fact, there is no one called August and no one called Alfred.
I've also checked the previous year and the next year.
 
Where does Emibas say that he lived when he decided to emigrate? Might be easier to follow him from that end.
 
Ingela

827
Yrken S / Skänkflicka
« skrivet: 2007-03-05, 14:54 »
Visst är det ett yrke (eller var). Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) är en skänkflicka (eller skänkjungfru):
 
(ogift) kvinna med uppgift att (vid l. från skänk; se skänk, sbst.2 3) skänka i (rus)drycker l. på annat sätt betjäna kunder i utskänkningslokal (äv. i kaf? o d.); servitris;
 
Ingela

828
Malin,
 
Du har namn och postadress.
Kontrollera vilken församling postadressen tillhörde det aktuella året.
Kontakta Landsarkivet i Uppsala och be dem ta fram födelsedatum och födelseförsamling för damen ifråga - hon finns ju i en församlingsbok för det året. Alla församlingsböcker för Eskilstuna med omnejd är inlevererade till Landsarkivet.
 
Ingela
PS Folkbokföringsenheten på Landsarkivet i Uppsala kontaktas på folkbokforingen@landsarkivet-uppsala.ra.se eller tel 018-65 21 00 (vx; tel tid 09-15 vardagar).

829
Bildgåtan - Övrigt / Folkdräkter eller ?
« skrivet: 2007-03-05, 14:26 »
Ulla,
 
Det finns åtminstone tre olika varianter på halsklädet till Västerfärnebodräkten:
1. Siden, i olika (valfria) färger
2. Rutig bomull, i vitt, blått och rosa
3. Rutig bomull, i vitt och rosa
 
Allt enligt Bygdedräkter i Västmanlands län, utgiven av Västmanlands läns hemslöjdsförbund 1998; författare Anna Karin Reimerson och Håkan Liby.
 
Ingela

830
Yrken L / Legokona
« skrivet: 2007-03-03, 06:07 »
Och en legoknekt är en hyrd soldat.
Lego- går tillbaka på leja, dvs. hyra.
 
Adressen till SAOB är http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

831
Större delen av befolkningen hade bara en finklänning. Och då var den svart, för det hade man helt enkelt mest nytta av. I princip så fick man en svart klänning när man konfirmerades (man konfirmerades alltså i svart) och den hade man sedan vid alla festliga/högtidliga tillfällen i livet. När man gifte sig, på andras bröllop, barnens konfirmationer, 50-årsdagar, begravningar - och så småningom begravdes man i sin svarta klänning.
Under empiren (ca 1800-1830, om man inkluderar senempiren) så hade dock de övre sociala skikten ofta vita klänningar. Även de gick dock över till svart. Från slutet av 1800-talet började man så sakteliga gå tillbaka till empirens modefärg vitt, och det är nu som vita konfirmationsklänningar och brudklänningar börjar slå igenom. I Västsverige (med sin stränga schartuanska livssyn) hade man dock kvar svarta konfirmationsklänningar ända in på 1920-talet i vissa församlingar.
I vissa delar av landet (t.ex. Dalarna) så gifte allmogekvinnorna sig inte i sin folkdräkt utan de lånade en svart sidenklänning som emellertid så totalt täcktes med olika utsmyckningar att det var svårt att se vad de hade underst.
 
Under större delen av 1800-talet ansågs det inte heller lämpligt med annan färg än svart för anständiga kvinnor i vissa sammanhang: i kyrkan, på teatern, vid hovet (svensk hovdräkt var fram till drottning Silvia svart med vita ärmar med svart gallerverk).
Så alla kvinnor hade minst en klänning i svart i garderoben. Att alltid uppträda i svart (alltså även om man inte hade sorg) ansågs dock vara ett fattigdomsbevis - det var ju bara kvinnor som inte hade råd med annat som var tvungna att ha sin enda finklänning jämt.
 
Ingela

832
Porträttfynd (enskilda bilder) / #11503 - Sjukt barn
« skrivet: 2007-03-02, 23:47 »
Svart har mycket länge varit även allmogens färg för sorg. En del folkdräkter hade kodifierade sorgdräkter; de är i svart med vitt eller ibland gult som kontrastfärg. På andra ställen - alltså på många ställen runt om i Sverige - bar man en mer allmän sorgdräkt: för kvinnor svart kjol, svart tröja (vad vi kallar jacka idag), vitt halskläde (sjal/schalett över axlarna), svart bindmössa (med vitt, slätt huvudlin/stycke) och ovanpå den ett vitt huvudkläde (utomhus) - till detta ett vitt förkläde där fållens bredd visade hur nära släkt man var med den döde (en änka hade så bred fåll att förklädet var dubbelt). Denna dräkt stämmer nästan löjligt väl överens med den spanska hovsorgdräkten från 1500-talet - och som brukades som hovsorgdräkt av det svenska hovet åtminstone in på 1950-talet (skall sist ha använts av hovet fullt ut på prinsessan Ingeborgs begravning 1958).
 
Så svart var definitivt sorgfärg för alla sociala klasser, och jag tycker det vore mycket märkligt om modern - eller annan nära släkting - inte skulle varit klädd i svart om barnet varit dött.
 
Däremot håller jag med om att barnet inte ser levande ut, jag tror det är att ögonen har sådana skuggor att de ser insjunkna ut. Men det kan ju vara ljussättningen det är fel på.
 
Ingela

833
Allmänt / I kommunen
« skrivet: 2007-03-02, 03:09 »
Det var folk som officiellt var skrivna i socknen men som försvunnit, dvs. man visste inte var de höll hus. De kunde naturligtvis föra en ambulerande tillvaro i socknen, men vanligast var att de givit sig av någonstans och inte tagit ut flyttbevis.
 
En orsak till att de inte tagit ut flyttbevis var att det inte var någon id?, ingen annan socken ville ha dem. Man kunde inte flytta in i en ny socken utan att kunna visa att man kunde försörja sig. Varje socken var nämligen ansvarig för fattigvården av de i socknen skrivna.
 
Jag har i min släkt exempel på en kvinna som i över 20 år bodde hos sin dotter i grannsocknen men var skriven i sin egen socken eftersom den nya socknen inte ville ta emot henne eftersom hon inte hade något arbete och de inte var säkra på att dottern verkligen kunde försörja modern.
 
Vissa socknar - nämligen de som inte hade fattighus - skrev ibland upp sina fattighjon sist i Hfl också. Fattighjonen i sådana socknar gick på rote, dvs. de bodde ett visst antal dagar i varje bondgård, hjälpte till med vad de kunde och fick mat och husrum (och ibland kanske någon kasserad klädtrasa), och så flyttade de vidare till nästa bondgård. Fattighjon som gick på rote hade alltså ingen fast bostad.
 
Ingela

834
Porträttfynd (enskilda bilder) / #5693, Sjal eller filt?
« skrivet: 2007-02-28, 13:56 »
Från 1860-talet började man tillverka storsjalar (sådana som man tyvärr alltför ofta ser folkdräktsklädda ha på sig som ytterplagg idag; det är alltså i allmänhet ett alltför sent plagg för att ha till folkdräkt (jodå det finns undantag men de är mycket lätt räknade)).
Men var gränsen går mellan storsjal och filt är ju svår att säga, särskilt som vi inte har något riktigt grepp om materialet. Själv tycker jag nog materialet ser ut att drapera sig såpass fint och elegant att det mera ser ut som en sjal.
Och är inte en idé med att ha med detta tygstycke just att visa upp det? Det behövdes ju näppeligen för de minuter fotograferingen tog (även om den tog längre tid än idag), och vem vill bli fotograferad med en filt? Särskilt som kvinnan är så fint klädd för övrigt. Nej, avsikten var nog att visa vilken fin och elegant sjal kvinnan just fått, senaste mode.
 
Ingela

835
Archive - Swedish language / What does it say
« skrivet: 2007-02-27, 15:25 »
Yes, 11 Dec was the day the mother was churched. It's very late; according to the Bible it should be done 40 days after giving birth but was in real life, in Sweden, done on the 4th Sunday after the birth. You can see that other birth records (on the same page) have a date approximately four weeks after the birth; some a little later. It is possible that in this case the mother was ill after giving birth and the ceremony could not be performed until some seven weeks later.
 
Churching the mother was very important since she was not allowed to leave the house, indeed not the room where she had born the child, until she was churched. In popular superstition she was regarded as being halfway to a heathen; she was a danger to the farm and all her family until she was again a part of the congregation. Her work during this time was done by neighbouring women.
 
This is of course also the reason why the mother was never present at her own child's christening and why the position as chief godmother - the one who carried the child - was so vitally important; the chief godmother really did take the place of the mother.
 
Ingela

836
Archive - Swedish language / Help reading
« skrivet: 2007-02-27, 15:06 »
Sorry, didn't know you didn't know about SCB records; you've been around here so long.
It's as Bo says: after 1860 births, marriages and deaths are in the _scb books, placed first in the list for each county. To be able to find the parish in question (without having to page through the entire county), there is a key for most counties at Genline: http://www.genline.com/resources/SCB-register.php
 
Ingela

837
Yrken S / Student
« skrivet: 2007-02-27, 00:31 »
Nejdå. Det var inte alls ovanligt att pojkar från bondeståndet blev präster; det var inte heller sällsynt bland t.ex. smeder. Det var den absolut vanligaste vägen att göra en klassresa som vi kallar det idag. Ovanligt var det bara om pojken kom från en synnerligen fattig miljö, som t.ex. backstugusittare.
Det betydde naturligtvis stor prestige i socknen att en bondesläkt kunde producera en eller annan präst. Vad som dock var ovanligt var att mer än en son blev präst; det hade man oftast inte råd med. Den som blivit präst kunde också mera sällan hjälpa till eftersom prästlönen de första åren var i det närmaste obefintlig; det var inte förrän han fått en fast tjänst som åtminstone komminister som en präst t.ex. hade råd att gifta sig.
 
Studera betydde in på början av 1800-talet just studera till präst. Sedan fanns det dock varianter, så t.ex. var lärare både i trivialskolor (högstadiet) och på gymnasier oftast prästvigda.  
 
Man får inte tro att ståndssamhället betydde att det var ett statiskt samhälle där man inte kunde klättra upp i eller kasa ner för den sociala skalan. Ibland möttes man på klassresorna: både en smedson och en adelsmans son kunde t.ex. bli präster. Generellt sett tog man dock bara ett steg i skalan per generation. Bondsonen som blev präst blev sällan mer än komminister eller kanske kyrkoherde, men hans son kunde bli biskop och gifte sig kanske med en (låg)adlig flicka. Jag har också sett ett gott exempel på en adlig familj som på tre generationer gick från officer via sergeant ner till vanlig menig soldat, boendes i ett soldattorp.
 
Ingela

838
Archive - Swedish language / Help reading
« skrivet: 2007-02-26, 17:17 »
Anders Peter Andersson (Anders Peter has a date, 70, in the column for Widower or Widow (Enkl. eller Enka))
Wife Emma Andersdotter (Emma has a date, 71, in the column for Married (Gift))
 
His children in previous marriage (Hans i f.g., literally his in p.m.):
Hedda Josefina, b. 08 Sep 1863, GID 100008.9.46400
Carl Peter, b. 27 Oct 1866, GID 100008.18.64100
Anders Alfred, b. 29 Jun 1870, GID 100008.32.29200
To them both (Bådas, literally both's):
Johanna Ottilia, b. 09 Sep 1872, GID 100008.37.6500
Elin Charlotta b. 07 May 1880 GID 100008.80.39200
Stillborn child (twin of Elin Charlotta)
 
The previous marriage was between Anders Peter Andersson and Sara Johanna Larsdotter.
 
When Anders Peter became a widower he had to wait for six months before he could marry again (a widow had to wait for a whole year). He also had to make sure his deceased wife's bouppteckning (property survey) was duly registered (in court) and that the children were allocated their inheritance from her (this was called rätt avvittrade).
 
The simplest way of finding out about who are these children is doing what I did: look up their birth records. Since these are all SCB records, it's a very fast and straightforward process.
 
Ingela

839
Äldre inlägg 2006-2007 (Arkiv) / Anna & Blenda
« skrivet: 2007-02-25, 21:48 »
Engelskan har flera namn som kan vara både kvinno- och mansnamn (de mest kända är väl Kim och Leslie) - och det förekommer dessutom faktiskt att man döper ett barn efter en släkting av fel kön (när den åttonde flickan kommer till världen ger man upp och döper henne till Thomas Carlyle efter den rike arvonkeln).
 
Just Ellis har jag dock bara sett som mansnamn. Faktiskt är det så manligt att den senare så berömda författarinnan Emily Bront? använde det manliga namnet Ellis Bell som pseudonym eftersom kvinnliga författare automatiskt diskriminerades på 1800-talet.
 
Ingela

840
Äldre inlägg 2006-2007 (Arkiv) / Anna & Blenda
« skrivet: 2007-02-25, 18:21 »
Minst 200.000 av de ca 1,3 miljoner som emigrerade återvände hem för gott. Massor återvände både en och två gånger för att besöka familjen, precis som när de var pigor och drängar hemma i Sverige och då och då tillbringade ett år hemma på torpet. De svensk-amerikaner som återvände till USA fungerade ofta som reseledare för en ny bunt emigranter (yngre syskon, kusiner, vänner till familjen).
 
De som återvände för gott finns det inga listor på. I USA var man inte intresserad av att lista dem som åkte ut ur landet (det är faktiskt först nu, som ett led i terroristbekämpningen, som man tänker göra allvarliga försök att matcha inreselapparna mot utreselapparna) och i Sverige hade man inga listor på immigranter - särskilt inte hemvändande svenskar. De står bara som inflyttade i den socken/församling där de slog sig ner (fast från N. Amerika istället för från Örby då...), och så fortsätter allt som vanligt. Men det borde alltså vara fullt möjligt att göra en lista liknande den som Emigranten gjort från utflyttningslängderna.
Min farmor var över 1897-1901 och när hon sedan gifte sig 1905 här i Sverige, så var hon i tillägg till vanlig lysning tvungen att annonsera i Post och Inrikes Tidningar eftersom hon då hade fyra år i sitt liv som inte svenska myndigheter hade full insyn i (man visste ju inte om hon gift sig i USA och då skulle begå bigami vid sitt svenska giftermål). I annonsen skulle det stå exakta datum hon vistats utomlands. Så det kan ju vara ett tips om man vet om när någon hemvändare gift sig efter återkomsten.
 
Ingela

841
Äldre ord L - Ö / Stubb
« skrivet: 2007-02-25, 01:03 »
Självklart gasspis - det har jag fortfarande.  
 
Ingela

842
Äldre ord L - Ö / Stubb
« skrivet: 2007-02-24, 18:13 »
Det ansågs spännande med underbyxor. Resonemanget var ungefär att anständiga kvinnor inte gjorde något för att dra uppmärksamheten till sig medan underbyxor - som dessutom ofta var utsmyckade med broderier etc - drog uppmärksamheten till sig.
Ganska länge var alltså underbyxorna heller inte ihopsydda utan det var två byxholkar; även när de syddes ihop fanns det oftast ett öppet sprund i mitten. Annars var det för besvärligt med toalettbesök.
Skall vi vara strikt praktiska så är det helt onödigt med underbyxor när man har långa och värmande kjolar (kvinnor förr hade upp till sju kjolar på sig); det är först när kjolarna blir få och korta samt kvinnor börjar använda långbyxor som det blir nödvändigt ur en praktisk synpunkt.
Och här kommer vi tillbaka till anständigheten. I det gamla bondesamhället var ofta praktiskt = anständigt. Så kunde en kvinna gå ut åkrarna och delta i skörden - dvs. vara helt offentlig - iförd endast särk, förkläde och något på huvudet (om hon var gift). Hon var helt anständig även om särken var kort och ganska tunn. Men underbyxor hade ingen praktisk funktion, alltså var de oanständiga.
 
Frågar man läkare idag så anser de att modet med flera lager kjolar - och gärna en tjock stubb underst kalla dagar - och inga underbyxor var betydligt hälsosammare än våra dagars tajta underbyxor som dessutom ofta är gjorda helt eller delvis i konstmaterial.
 
Underbyxor infördes ju innan tvättmöjligheterna blivit så annorlunda än de var på 1800-talet (eller tidigare), så jag tror inte det var skälet.
I min familj - och jag är alltså uppvuxen mitt i centralaste Göteborg - så kokades det på spisen fram till andra halvan av 1960-talet. Då öppnades en tvättomat på andra sidan gatan och det tyckte mamma hon kunde kosta på sig (alternativet var ett tvätteri och det ansåg mamma var för dyrt när hon var hemmafru). Men småtvätt - inklusive underkläder - tvättades för hand fram tills vi fick egen tvättmaskin runt 1970.
 
Ingela

843
Archive - Swedish language / Help reading a name
« skrivet: 2007-02-24, 01:34 »
Well, it's sometimes hard for us native Swedes as well. Some names have disappeared or have changed so much they're unrecognizable, so we are sometimes very unsure also.
 
Ingela

844
Förnamn - S / Susanna
« skrivet: 2007-02-24, 01:31 »
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad boken heter - och inte författaren heller - men den är utgiven av SOFI (jag tror SOFI/DAG), och den reder ut allt om namn, patronymikon, metronymikon, släktnamn etc. (SOFI är Språk- och Folkminnesarkivet)
 
Att just namnet Eva ansågs mycket olämpligt tas t.o.m. upp av ett såpass enkelt lexikon som Microsoft Encarta. Orsaken är naturligtvis att Eva införde synden i världen och hon symboliserade olydnad (medan jungfru Maria symboliserade lydnad, en önskvärd kvinnlig egenskap). Eva användes för att nedvärdera kvinnan (började redan i ett par epistlar); i t.ex. Nederländerna användes Eva som (nedsättande) tilltal till en kvinna man inte kände till namnet på (istället för du där kvinna).
 
Mycket berodde naturligtvis på den enskilda prästen. Vissa präster kanske var liberalare och betonade Evas roll som urmoder och livgivare - då var det ju enklare att ge sin dotter det namnet.
 
Det skulle också vara intressant att veta vilka det var som ursprungligen gav sina döttar namnet Eva. Efter de första så blev det ju pga. seden att namnge efter mormor/farmor ett självspelande piano.
 
Ingela
PS Det var intressant att höra från Danmark att man där var ännu restriktivare med GT-namn!
PS 2 Fler kvinnliga GT-namn: Judit, Abigail, Batseba.

845
Äldre ord L - Ö / Stubb
« skrivet: 2007-02-24, 00:52 »
Nu var det ju få allmogekvinnor (allmogen var 90% av befolkningen ända till framemot 1850-talet) som hade krinolin och mamelucker...  
Mamelucker användes f.ö. främst av småflickor eftersom dessa hade barnvänliga kortare kjolar och då måste de ju ha något att täcka benen med. Mameluckerna var på denna tid dessutom vanligen gjorda av tunn bomullsbatist (och var från början inte ihopsydda utan var två byxholkar), så något att hålla sig varm med var de inte.
 
Det finns många exempel på att landsbygdens befolkning (såväl män som kvinnor) inte hade underkläder i vår moderna mening förrän efter första världskriget (från Tyskland rapporteras att vissa avlägsna trakter höll på dessa gamla bondetraditioner in på 1950-talet!). Män hade en skjorta som gick halvvägs ner på låret, kvinnorna en särk som gick till strax under knät. Den byttes på lördagskvällen (efter veckans tvätt) och satt sedan på hela veckan, dag som natt.
 
Och ärligt talat, just adelsdamer vet jag inte om jag skulle sätta upp som motsats till lättfärdiga kvinnor. Sverige låg väl inte precis främst bland mondäna länder, men biografier från 1700- och 1800-talen från ex vis Frankrike och England visar allt på att det var vanligt bland just aristokratins damer med utomäktenskapliga muntrationer (för att inte tala om tvärtom!). Det var ju rent generellt dessa damer som hade både tid och råd till extraaktiviteter.
 
Ingela

846
Äldre ord L - Ö / Stubb
« skrivet: 2007-02-23, 16:40 »
Det är en ganska speciell underkjol; kort, snäv och värmande - den kunde vara stickad/virkad eller stoppad. Eftersom man inte hade underbyxor på den gamla goda tiden (det hade bara lättfärdiga kvinnor), så fick stubben i viss mån ersätta dem.
 
Ordet användes i viss mån i nedsättande betydelse om kvinnor: en lärd i stubb (AM Lenngren).
 
Ingela

847
Förnamn - S / Susanna
« skrivet: 2007-02-22, 10:26 »
Jämfört med t.ex. Erik, Anders, Olof respektive Brita, Anna, Kerstin så vill jag inte påstå att det vimlar av GT-namn. Det beror också på i vilka kretsar vi rör oss. Bland präster och i vissa borgerliga och högreståndsmiljöer var det inte så ovanligt - just i prästsläkter var det faktiskt tämligen vanligt, det visade ju att prästen kunde sin Bibel. Men allmogen var 90-95% av befolkningen och där släppte inte hämningarna vad beträffar namn förrän bortåt mitten av 1800-talet.
 
Sedan finns det naturligtvis lokala variationer. I någon socken kanske ett visst, i övriga landet tämligen ovanligt namn, var relativt populärt - men då var det för att man hade några släkter som en gång börjat med sådana namn och de blev kvar eftersom man döpte efter de äldre generationerna i så hög grad. Det är det jag menar med att vissa släkter har vissa GT-namn som signum - där blir naturligtvis förekomsten mycket större än normalt.
 
Visst förekommer GT-namn, men vanliga eller populära var de aldrig i de breda lagren - med, som jag förut skrivit, ett par undantag. Som jag också förut skrivit var patriarknamnen (alltså Abraham, Isak, Jakob/Israel samt Sara (men inte Rebecka och Rakel)) bland de populäraste av GT-namnen - men även Daniel och Elias. Daniel i lejongropen och Elie himmelsfärd var mycket populära folkliga berättelser och förekom också ofta på väggmålningar och bonader bland allmogen. Eva ansågs inte lämpligt eftersom det hänsyftade på den kvinna som fört synden in i världen. Överhuvudtaget var GT-namn problematiska eftersom de så ofta beskriver människor som inte var genompräktiga utan hade sina fel - om den heliga familjens namn var lite för heliga för att användas så var GT-namnen (med några undantag då) inte tillräckligt heliga.
 
Men gör vi upp en lista på de populäraste namnen så hamnar då inte GT-namn särskilt högt upp. Liksom vikinganamn, som hela tiden också fanns kvar, men inte heller var populära.
 
Ingela

848
Archive - Swedish language / Help reading a name
« skrivet: 2007-02-22, 08:28 »
Hjertrud Larsdotter.
A very original way of spelling the first name, it's usually (even in those days) spelled Gertrud.
 
Ingela

849
Archive - Swedish language / Translation of slag
« skrivet: 2007-02-22, 08:25 »
In the old days slag (which is correctly translated as stroke - exactly the same as in older usage of English, you are stricken by something) was any sort of sudden, inexplicable death. It could be heart failure or our modern meaning of stroke, but also things like SIDS (Sudden Infant Death Syndrome).  
 
Tiny babies dying of stroke would probably sometimes be SIDS, but could also be any sort of congenital or birth defect which was not too apparent - e.g. a weak heart or imperfectly developed lungs.  
 
(If SIDS occurred in the night it was tragically often ascribed to the mother smothering the child in her sleep by accidentally rolling over it (modern legat ihjäl barnet) - something we today know is virtually impossible for a mother to do unless she is drugged or ill - and thereby of course deepening the mother's grief quite unbearably.)  
 
Ingela

850
Skarprättare / Nattman
« skrivet: 2007-02-21, 22:01 »
Det står möjligen inte lägerskvinna? Det är en kvinna som haft samlag med en man utan att vara gift med honom. (Se SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )
 
Ingela

851
Förnamn - S / Susanna
« skrivet: 2007-02-21, 21:54 »
Inte vanligt, nej. Namn från Gamla Testamentet var med få undantag inte alls populära i Sverige (och Susanna är ju dessutom från GT:s apokryfer!). Där man finner GT-namn så är det oftast en viss släkt som har ett eller ett par som signum nästan (t.ex. Israel, Sara - just patriarkerna var i sammanhanget det närmaste populära man kommer ifråga om GT-namn). Vissa GT-namn ansågs närmast anstötliga, så t.ex. Eva.
 
Här skiljer sig Sverige starkt från t.ex. England där, som en direkt följd av protestantismen och dess krav på att man personligen skulle läsa Bibeln (inklusive GT), GT- och apokryfnamn som vi ibland i Sverige kan tycka vara ganska märkliga både var och fortfarande är enormt populära.
 
Inte heller har Sverige tagit efter de katolska länderna och uppkallat barn efter den heliga familjen; det tog ett bra tag innan Maria blev vanligt(och frågan är väl om det inte är Maria Magdalena som avses och inte jungfru Maria - när det gäller Maria församling i Sthlm är det ju så), Josef har aldrig varit populärt och Jesus förekom inte alls.
 
Vi har istället hållit oss till helgonen och kringfigurer i NT (Anna (Jesu mormor), Elisabeth med varianter (Johannes Döparens mor), Johannes med varianter (Johannes Döparen), Mats (Mattias dvs. Matteus), Magdalena med varianter (Maria Magdalena), Märta (Marta) etc, etc).
 
Den mångfald namn vi har idag började från stax före mitten av 1800-talet; runt 1850-70 moderniserades namnskicket i Skåne starkt. De förut så typiskt skånska (dvs. i hög grad danska) namnen försvenskades och normaliserades. Så t.ex. blev Sissela Cecilia, Karna Karin/Katarina och Måns Magnus.
 
När det gäller Susanna så kan vi se det danska inflytandet direkt: den första Susanna är ju född 1637 då Skåne var danskt medan den andra Susanna enligt tradition är uppkallad efter den första. Hur pass populära GT-namn varit i Danmark har jag tyvärr ingen aning om.
 
 
Ingela

852
Husförhörslängder / Församlingsböcker / Husförhörslängd
« skrivet: 2007-02-21, 01:27 »
Husförhörslängder avskaffades officiellt runt år 1900, och blev istället Församlingsböcker, vilka användes fram till 1991 (då folkbokföringen lades över till Skatteverket).
De husförhör som förekommit under 1900-talet var på eget initiativ av präst och/eller församling och hur de dokumenterades - och om sådan dokumentation bevarats - är svårt att säga generellt utan varje enskild församling får nog kontaktas. Eftersom det faktiskt var fråga om myndighetsutövning så bör man - om dokumentationen nu alls finns - kunna få ta del av den, men i sådana fall bör den vara underkastad bestämmelsen om 70-årig sekretessprövning.
Dokumentation om husförhör efter församlingsböcker införts kommer nog inte att automatiskt lämnas över till Landsarkiven eftersom det inte är fråga om folkbokföring utan om varje församlings religionsutövande.
 
Ingela

853
För New York är det Castle Garden.
http://www.castlegarden.org/
Den är väl inte riktigt lika komplett som Ellis Island, tror jag.
 
Men det fanns ju fler hamnar än New York att immigrera till Norra Amerika genom.  
 
Ingela

854
Ja, naturligtvis. Det trodde jag framgick; en DNA-databas utan genealogier när man skall undersöka ärftlighet är väl ganska värdelös?
Frågan gällde hur man lyckats med konststycket att lägga upp alla islänningar i en databas och jag förklarade att det var för den DNA-forskningsdatabas man lagt upp. Kanske det blivit tydligare om jag haft med ett komma - databas är en forskningsdatabas, med allas DNA.
 
Ingela

855
Ingift, the word Bo was a little hesitant about, indeed means income; in Catholic times it was also used to mean the fee you paid upon entering a monastery (i.e. an income for the monastery).
 
Löftesman (or lovadsman) generally means a person who stands surety for an economic transaction. In the specific case of marriages, the löftesman was the man who stood surety for the morgongåva (morning gift, a sum required by law for the maintenance of the widow); the löftesman was thus not responsible for the bridegroom as such, only for the financial transaction of the morgongåva. But to be acceptable as löftesman you probably had to be in at least comfortable circumstances and since it seems that Bior was a good-hearted man (witness how he was a sponsor to many children) he helped his friend.
 
Sources:
SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )
Ordbok för släktforskare
 
Ingela

856
Hus- / Hushållerska
« skrivet: 2007-02-17, 15:34 »
Sedan har jag funderat ett tag på den där hushållerskan. Att hon deltog i alla sysslor vartefter det behövdes är nog utom allt tvivel; det gjorde ju en matmor också.
Däremot funderar jag på om det kanske var ett sätt att kringgå bestämmelserna i tjänstehjonsstadgan? Jag vet inte om hushållerskor föll under den stadgan, men troligen inte eftersom de skulle vara chefer. Jag har heller ingen aning om vad det var för bestämmelse man specifikt ville åsidosätta, men det var en tanke som slog mig.
 
Ingela

857
Hus- / Hushållerska
« skrivet: 2007-02-17, 15:29 »
Att man hade skilda hushåll på en och samma gård var inte helt ovanligt faktiskt, även om man var nära släkt som föräldrar-barn. Det hade att göra med undantaget; hade föräldrar och barn skilda uppfattningar i ex.vis ekonomiska frågor eller om den generella skötseln av gården, så var det nog bäst så. Undantaget stipulerade ju också oftast x antal tunnor råg och åt man ihop så var det ju svårare att beräkna hur mycket som just föräldrarna ätit upp. Det kunde också vara så att föräldrar och barn bodde i varsin del av gården - även mindre gårdar hade ofta massor av olika hus.
Vår bild av hur man bodde flera generationer på samma gård och kom så gott överens och delade allting, är nog en idealbild som inte stämde så ofta. Hur många söner jobbar - och bor - verkligen harmoniskt ihop med sina fäder idag? Varför skulle det varit annorlunda förr? Idag bråkar man kanske om nödvändigheten av en hemsida på Internet för familjeföretaget, då var det väl någon ny jordbruksmetod sonen ville införa...
 
Ingela

858
Foto- och skanningsteknik / Spara information om korten
« skrivet: 2007-02-15, 20:05 »
Camilla,
 
Där det kommer fram en liten text-popup då man för markören över ett foto beror på att den som lagt in hemsidan helt korrekt i HTML (det språk man använder för att göra en hemsida) lagt in en s.k. alternativtext till bilden.
Ursprungligen var denna text bara tänkt att visas när användaren stängt av visa bilder (i Internets barndom var hastigheten så låg att många gjorde det), men nu får man alltså fram den också när man håller markören på bilden.
Det vore ju trevligt om alla som lade upp en hemsida med bilder gjorde så, men de flesta vet inte om funktionen.
 
Ingela

859
Att ha ett register som länkar till originalsidan är en mycket bra id?, som dock inte är så värst ny eller originell...både Ancestry (amerikanska census) och Ellis Island (pax-manifest) gör ju så sedan flera år. Åtminstone på Ellis Island kan man gå in och föreslå förändringar i registret, så att det exakt återspeglar det som verkligen är skrivet i originaldokumentet.
 
Ingela

860
Hus- / Hushållerska
« skrivet: 2007-02-15, 15:31 »
En hushållerska var ansvarig för pigornas arbete, precis på samma sätt som en matmor var. Liksom en matmor deltog hon ibland i deras arbete, ibland hade hon egna sysslor.
På en mindre gård (vanlig stor bondgård) hade man hushållerska om matmodern inte fanns (husbonden ogift/änkling) eller om hon var sjuklig.
På en stor gård (typ mindre gods) var det inte ovanligt att man hade en rättare som var chef för drängar och pigor, och en hushållerska som var chef för jungfrurna. Pigor var då utomhustjänare, jungfrur arbetade inomhus. Man hade också en kokerska, som var chef för kökspigorna. På riktigt stora ställen hade man dessutom en trädgårdsmästare som var chef för en särskild grupp drängar och en hovmästare som var chef för lakejerna (manliga inomhustjänare); på så här stora ställen kallades hushållerskan oftast husfru och rättarna var flera, ledda av en förvaltare (min morfar arbetade några år som förvaltare på ett mycket stort gods i Finland).
 
Ingela

861
Foto- och skanningsteknik / Spara information om korten
« skrivet: 2007-02-15, 15:12 »
Camilla,
 
Själv är jag så slö att jag använder mig av min vanliga Internetleverantör, som just nu råkar vara Comhem. I mitt abonnemang ingår upp till 500MB utrymme och jag behöver inte mer för ögonblicket.
Men både Yahoo och Google erbjuder gratis utrymme på respektive 1GB och 2.8GB. Men det finns fler: det är bara att söka på webhotell eller lagringsutrymme (eller data storage).
 
Ingela

862
Beträffande stabila adresser:
Man kan skaffa en egen, unik adress (ett s.k. domännamn)och sedan peka om den adressen till vilken server som helst. Adressen finns där hela tiden, det är bara servern som ändras vartefter man själv flyttar sin hemsida till en leverantör med bättre erbjudanden (pris, stabilitet, funktionalitet etc.). Användarna upplever det alltså som om man finns på samma plats hela tiden.
Den unika adressen (domännamnet) kan också användas för att peka om mailadresser: det spelar alltså ingen roll vilken mailleverantör man har, adressen förblir densamma.
Kostnad för att skaffa t.ex. en .se-adress är ca 150:-/år. Se www.iis.se (II-stiftelsen, står för driften av det nationella registret för .se); de har listor med leverantörer de samarbetar med och uppgifter om vilka adresser som är lediga (så t.ex. är www.jojjelintrup.se ledigt...).
 
Ingela

863
Archive - Swedish language / Meaning of slag
« skrivet: 2007-02-15, 00:49 »
In the old days slag (which is correctly translated as stroke - exactly the same as in older usage of English, you are stricken by something) was any sort of sudden, inexplicable death. It could be heart failure, our modern meaning of stroke, but also things like SIDS (Sudden Infant Death Syndrome).
 
Tiny babies dying of stroke would probably sometimes be SIDS, but could also be any sort of congenital or birth defect which was not too apparent - e.g. a weak heart or imperfectly developed lungs.
 
(If SIDS occurred in the night it was tragically often ascribed to the mother smothering the child in her sleep by accidentally rolling over it (modern legat ihjäl barnet) - something we today know is virtually impossible for a mother to do unless she is drugged or ill - and thereby of course deepening the mother's grief quite unbearably.)
 
Ingela

864
Foto- och skanningsteknik / Spara information om korten
« skrivet: 2007-02-14, 23:29 »
Varken CD eller USB-minne är vad jag skulle vilja beteckna som ett säkert minne.
Det säkraste är att förvara det på Internet. Det finns gott om företag som erbjuder ganska betydande utrymmen helt gratis, och för en mycket ringa penning brukar man få tillgång till riktigt stora lagringsutrymmen.
Fördelen med att förvara på Internet är att seriösa företag tar regelbunden backup på allt som förvaras på deras servrar, och då riskerar man inte att ens information försvinner. Man behöver inte heller vara rädd för att ens bilder plötsligt cirkuleras ute på Internet: för att sökmotorer skall få tag på dem så måste det finnas en länk till dem (och det behöver man ju inte alls lägga upp). Om Du t.ex. prövar att söka olu jeppsdotter på Google så får Du bara upp tre, fyra hänvisningar till det här forumet - och inget till mina släktdata som jag har förvarade på Internet sedan närmare fyra år tillbaka.
 
Ingela

865
Från början (och då menar jag från ca 1860-65) hade alla kvinnor i någon form av vårdande yrke någon form av huvudbonad.
Det var dels så att kvinnor (ja män också!) helt enkelt hade huvudbonad förr, dels så firades med Semmelweiss' upptäckt av hygienens betydelse fullkomliga orgier i hygien inom sjukvården. Det innebar i praktiken bl.a. räta och släta samt tvättbara kläder och helt självklart något på huvudet. Därför känns de där vingarna väldigt tveksamma för en uniform; förkläden hade, som påpekats, en bröstlapp så att hänglsena satt där de skulle.
 
Nej jag tror gåtan är löst med Eivors foto.
 
Ingela

866
Historia / Resande i Västernorrland
« skrivet: 2007-02-14, 23:07 »
Chris,
 
Det var nog inte så att socknarna inte ville bli av med dem som inte bodde där eller inte visste om att de inte bodde där - men det var nästan omöjligt att få en annan socken att acceptera inflyttande om de inte hade ett fast jobb att flytta till där.
Orsak: den socken man bodde i var ansvarig för fattigvården.
En anmoder bodde i närmare tjugo år i grannsocknen, hos sin dotter, men var fortfarande skriven i sin ursprungliga socken eftersom den mottagande socknen var rädd för att dottern inte skulle klara av att försörja modern och då skulle bli underhållsskyldig.
 
Ingela

867
Färdiga / Bouppteckningar efter omyndiga personer
« skrivet: 2007-02-14, 14:38 »
Ja, då hade ju den omyndiga stått under förmyndare, och vi hade fått samma situation som om det funnits en förmögenhet: föräldrarna förvaltar inte barnens pengar. Och då bör det göras en bouppteckning tycker jag.
Egentligen äger inte omyndiga något, om det inte är så att de ärvt en förmögenhet som då alltså inte får förvaltas av föräldrarna. (Samma sak med de unga Internetmiljonärer man ibland hör talas om.)
 
Ingela

868
PUL har ju just lättats så mycket att det numera är mest upp till en själv vad man kan/skall publicera.
 
Kriminella personer tror jag är dem man minst behöver oroa sig för. Alla möjliga uppgifter om en är redan tillgängliga via myndigheter, och via Internet med för den delen (ta bara www.eniro.se och www.birthday.se).
 
Det blir mest en fråga om vilka uppgifter man tror att släkten är med på att man publicerar.
 
Man skall absolut informera en levande person att man sätter ut vissa uppgifter. Vissa släktingar som jag kontaktat har inte alls något emot att finnas på Internet och har t.o.m. kommit med uppgifter jag inte visste om.
 
Utom för dem som verkligen vill bli publicerade, så redovisar jag levande personer på Internet genom att skriva A***, född 1973 för Anna, född 1973-10-17 i Kungälv. För idag levande personers döda föräldrar och döda syskon är jag försiktig med vad jag publicerar. Det är helt OK att tala om att någon varit hovrättsråd men kanske mindre kul att tala om att denne dött i levercirros till följd av ohejdat supande. Från och med levande personers döda föräldrars döda föräldrar skriver jag ut allt exakt som det är: pinsamma dödsorsaker, misslyckade karriärer och barn på bygden (men givetvis lyckade saker också).
 
Det är ju bara att utgå från sig själv: vad skulle man själv vilja ha publicerat om sig själv och sina allra närmaste. Jag tycker t.ex. att det är ganska pittoreskt att farmorsmor hade ett barn med en annan man innan hon gifte sig. Hade farmor dock fortfarande levat så är jag inte så säker på att hon varit enig med mig i det, så då hade jag nog inte skrivit ut det.
 
Ingela

869
Jag tycker inte det ser ut som om den här kvinnan har något på huvudet. Kläderna är dessutom ljusa. Så sjuksköterska tror jag inte hon är; de examensfotograferades i frack, som var mörk (svart) och hade en mössa till.
Min mor tog sin sjuksköterskeexamen 1948, mormor före 1920 - svart och mössa var det som gällde.
 
Ingela

870
Titlar och befattningar / Konstapel
« skrivet: 2007-02-14, 06:16 »
Fullmakt var just vad man erhöll när man fick någon form av befälstjänst. SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har just detta som exempel:
Underofficerare anställas och erhålla fullmakt af regements- eller kårchefen. (1902)
 
Underofficeren utövar alltså sin makt genom fullmakt av regementschefen. Idag används ofta istället uttrycket på delegation, ex.vis. får sjuksköterskor utföra vissa behandlingar de egentligen inte får utföra genom att en ansvarig läkare gett uppdraget (efter att ha förvissat sig om att de är kapabla till det, fått adekvat utbildning etc.) - men man kunde lika gärna säga att sjuksköterskorna fått fullmakt av läkaren.
 
Ingela

871
Färdiga / Bouppteckningar efter omyndiga personer
« skrivet: 2007-02-14, 06:06 »
Tror inte det görs - eller i alla fall gjordes - någon bouppteckning för omyndiga (som ju långt fram i tiden var 21 år); i alla fall om de inte har så betydande förmögenhet att föräldrarna inte får förvalta den själva. Hemvisten tror jag däremot inte har någon betydelse.
 
I Susannes fall tror jag därför att det finns en bouppteckning för 23-åringen men inte för 19-åringen.
 
Ingela

872
Historia / Resande i Västernorrland
« skrivet: 2007-02-14, 05:59 »
Abs. kan ju i detta sammanhang också stå för absentia, dvs. frånvarande.
 
Ingela

873
Not a fee - a fine. Before 1918 it was a crime to have sex outside marriage; both men and women could be fined.
In the 17th century adultery could mean that you were sentenced to death, but this severe punishment was generally not carried out.
Sex outside marriage came in three different categories:
Both parties being unmarried (and not related to each other; it was at least in theory possible for them to marry) - lönskaläge
One of the parties being married, the other unmarried - hor (yes, the same word as the English whore)
Both parties being married (but not to each other) - dubbelt hor
 
Well, people are still today found out having sexual relations outside marriage. It was probably easier in the old days when the villages were small and everybody knew everything about everybody. Villages would also have specially appointed men that were responsible for the good order and morals of the villagers. A birth resulting from the illicit sex was of course a catastrophy for the woman (a man could always deny it in court, with two fingers on the Bible); so much so that it became so common for women to kill their newborn, illegitimate child that King Gustav III in the late 18th century passed a law that gave women the option to give birth without revealing their identity (which meant giving birth outside their own parish). The midwife attending the woman had no right to to try to find out who she was. Therefore it is possible to have both a father unknown and a mother unknown in the birth records. This law was not rescinded until 1917.
 
Many clergymen, well into the 18th century, stuck to the old ways and didn't regard a patronymic as a name, just a description. And so they didn't enter the patronymic in the church records - you got the same effect (which was ultimately just to distinguish this one person from all the other people bearing the same name - and there was a very limited number of names to chose from) by entering the farm name.
 
Yes, it was very common for some people to be sponsors for lots of children. Everybody tried to get as important a person as possible for their child's sponsor. The sponsor had no legal obligations towards the child (there are often ideas that the sponsors would have to care for an orphaned child but it was no such thing), but a certain moral obligation to further the child's interests. Today we would perhaps term such a person a mentor. Someone who introduces you to the right people, recommends you and advices you on how you are to go on. Sponsors were of course also expected to give a very nice christening gift ( perhaps, if the sponsor was well to do, a silver spoon). Commanding officers were e.g. extremely popular with soldiers, as were the richest and most important farmers to less successful farmers and crofters. A good way to get rich/important people involved was through their wives: to carry a child to its christening (the mother wasn't present and couldn't carry the child) was considered a great honour, regardless of the relative status of child and carrier. But also some men were known for their generosity towards children and thus had lots of godchildren.
 
Ingela

874
Nja. En form av värnplikt fanns faktiskt från 1808. Den s.k. beväringsinrättningen (nationalbeväringen) var från början en femårig värnplikt för alla vapenföra män (även om man kunde leja någon att göra värnplikten för sig). De värnpliktiga övade dock i början bara 12 dagar per år. Vartefter 1800-talet fortskred ökades dock antalet värnpliktsdagar och var år 1892 uppe i 90 dagar; samtidigt försvann möjligheterna att leja någon annan eller köpa sig fri.
Så när indelningsverket försvann för att ersättas av värnpliktsarm?n 1901, så fanns redan själva systemet. Det tog dock tid att lägga om helt och hållet, särskilt de truppslag som krävde specialiserad utbildning tog flera år på sig. Kavalleriet var inte fullständigt omlagt förrän 1908, och flottan hade inte klarat av sin övergång förrän 1918!
 
Redan i slutet på 1800-talet finns uppgifter om att unga män emigrerade eftersom de ansåg det besvärligt med värnplikten, men antalet steg markant efter 1901.
 
Ingela
PS Läs mer - mycket mer på Hans Högmans sidor:  
http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat.htm (om indelningsverken och soldater i allmänhet)
http://www.algonet.se/~hogman/bevaringen.htm (om värnplikt)

875
Islänningarnas databas är en forskningsdatabas med allas DNA. Eftersom befolkningen är liten och varit så pass isolerad under flera sekler (mycket ingiften) och dessutom är ganska väl dokumenterad genom kyrkböcker så har man en bra bas för att undersöka ärftlighet.
 
Ingela

876
Archive - Swedish names / Ancestors of Lars Anderson Orn
« skrivet: 2007-02-09, 17:35 »
Hi Frederic,
 
Below GID refers to Genline ( www.genline.se ) where all church records up until about 1900 are published. It's a paysite, but the GID is a very good tool since it refers uniquely to one specific page.
 
Birth of Johan Albin:
(GID 100020.33.23000, birth records for Kopparberg county, 1866)
04 Jan 1866 Grangärde parish, Kopparberg county
Johan Albin, illegitimate, mother Maja-Stina Andersdotter, female farmhand at Nya Hyttan
 
Clerical survey/household examination (Husförhörslängd - usually abbreviated Hfl)
(GID 169.73.44300, Hfl AI:18F, 1863-71, page 52)
Area Nya Presthytte, house (or block) Nya Hyttan
Labourer Anders Andersson, b. 01 Jul 1807 at Grytnäs parish (also Kopparberg parish)
Wife Johanna Larsdotter, b. 13 Apr 1815 at Söderbärke parish (also Kopparberg parish)
Anders and Johanna were married in 1835.
Daughter Maja Stina, b. 29 Nov 1843 at Grangärde parish (at Nya Hyttan)
Her son Johan Albin, b. 04 Jan 1866 at Grangärde parish (at Nya Hyttan)
Son Anders, b. 01 Jun 1852 at Grangärde parish (at Nya Hyttan)
Daughter Anna Gustafva, b. 10 Mar 1857 at Grangärde parish (at Nya Hyttan)
 
Maja Stina moved out from her parents home in 1863 (GID 169.83.61400, migration records C:7 1833-65; out 1863, certificate no 119); she is recorded as moving to Ljusnarsberg parish, Örebro county.
Maja Stina moves in to Grangärde parish again in 1864 (GID 169.83.61600, migration records C:7 1833-65; in 1864, certificate no 27); recorded as moving in from Ljusnarsberg. She starts work as a female farmhand at a large farm in the vicinity of her parents' home, Nya Hytte Bruksgård, also of Nya Presthytte (GID 169.73.43500, Hfl AI:18F, 1863-71, page 44).
Maja Stina moves back in with her parents in 1865.
Maja Stina and her son move out in 1868 (GID 169.40.50700, migration records B:1 1866-94; out 1868, certificate no 169). They are recorded as moving to Sävsnäs parish (I think).
Maja Stina and her son move back in with her parents in 1870 (GID 169.40.51500, migration records B:1 1866-94; in 1870, certificate no 31); they are recorded as moving in from Sävsnäs parish (I think).
Maja Stina and her son move out 30 Oct 1871, (GID 169.40.52100, migration records B:1 1866-94; out 1871, certificate no 92). They are recorded as moving to Ludvika parish (a small town actually) in Kopparberg county.
 
The next clerical survey/household examination in Grangärde (GID 169.75.5900, Hfl AI:19D 1872-1880, page 56):
Labourer Anders Andersson is still at Nya Hyttan in Nya Presthytte, with wife Johanna Larsdotter, son Anders and daughter Anna Gustafva. Anders is in 1873 noted as exceedingly stupid and Anna Gustafva moves out in 1873 (to the parish of Norrbärke, Kopparberg county, certificate no 42).
 
The next clerical survey/household examination, which is also the last available one at Genline for Grangärde (GID 169.80.55200, Hfl AI:20D 1881-1889, page 1222):
Labourer Anders Andersson is still at Nya Hyttan in Nya Presthytte, with wife Johanna Larsdotter, and son Anders who is still noted as exceedingly stupid.
Father Anders dies 19 Dec 1881. His widow is declared a pauper.
However stupid son Anders may be he manages to get married in 1882, to Johanna Andrietta Lodin, born 05 Jul 1858 in Grangärde parish. When living with her mother (page ) Johanna Andrietta has no special notes, but gets a ditto below Anders' note... The couple has a daughter 12 Jun 1883 (Otilia Charlotta), and another one 15 Sep 1886 (Selma Josefina) who dies 18 May 1887.
In 1887 widow Johanna, her son Anders with wife Johanna and daughter Otilia Charlotta move into the poorhouse at Perlby in Grangärde (GID 169.78.17900, Hfl AI:20B 1881-89, page 800). Anders and Johanna have another child, a son called Erik August born 22 Jan 1889. Mother Johanna is now noted as somewhat stupid, with a ditto for her son Anders; daughter-in-law Johanna has however no note now.
 
Back to Maja Stina Andersdotter and her son Johan Albin. They move into Ludvika (GID 156.31.59400, migration records BI:2 1864-94, certificate no 23) 30 Oct 1871. Here Maja Stina suddenly changes her first names to the posher Maria Christina (for which Maja Stina is short).
**Just** before moving to Ludvika Maja Stina (Maria Christina) marries assistant smith Johan Ludvig Örn, born 14 Dec 1843 in Ludvika, 28 Oct 1871 in Grangärde (GID 100020.28.11700 marriage records for Kopparberg county, 1871).
The newlyweds, together with Johan Albin (put down as her son b. m. (before marriage)), live at Ludvika Forge (Ludvika Bruk) with Johan Ludvigs sister (or sister-in-law), her two children and their mother (GID 156.34.49800, Ludvika Hfl AI:8B 1864-73, page 46). Johan Ludvig and Maja Stina have a son, Carl Axel, 10 Aug 1872.
 
In the next Hfl, the family is still in the same place, but there are of course now more children (GID 156.38.44500, Hfl AI:9B 1873-80, page 45):
except for Johan Albin (still with the note her son b.m.) and Carl Axel, there are Anna Maria (09 Jun 1874), Emma Christina (22 Jun 1876), Ludvig Emil (14 Feb 1879) and Carl August (15 Jun 1881). Johan Ludvig's old mother, Stina Lisa, b. 1817, is also still there.
 
In the next Hfl, the family is still in the same place, and now the number of children is the same(GID 156.43.30400, Hfl AI:10B 1881-90, page 308).
However, already in 1882 Johan Albin moves out; so too does his younger brother Carl Axel, but only in 1889 when he moves to Söderbärke parish.
This is the last available Hfl from Genline.
 
Johan Albin moved out from Ludvika 28 Nov 1882 (GID 156.31.66900, migration records B:1 1864-94, out 1882, certificate no 126); it is noted that he moved to Norrbärke parish. Johan Albin has here adopted his stepfather's last name since he doesn't have a name of his own.
 
Unfortunately Norrbärke have no migration records (or at least none published by Genline) at this rather late date. It is certainly possible to search th Hfl:s by hand but it takes a lot of time. It might make things easier if you have your father date and place of birth, and then work from that backwards.
 
So, the name Örn comes to you by way of your greatgrandfather's stepfather. Before 1901 you could assume any name you wanted (except noble names) with no formalities what so ever and it was very common for stepchildren to use their stepfathers' name.
In this case Örn seems to be a smith name, but it was also, as Anna-Carin points out, very common as a soldier name. I don't know that it was ever a noble name on its own but it has figured as part of noble names (Örnehufvud, Örneklou etc).
 
Ingela

877
Botanister / Munthe (smålandsbotanist)
« skrivet: 2007-02-08, 23:41 »
Ett annat tips:
http://www.floranordica.org/Floraofficiellt/web-content/organisation.html
samt
http://www.floranordica.org/Floraofficiellt/web-content/authors.html
 
Alla som svarar på frågor här kommer väl då givetvis att tas upp som källor i Flora Nordica antar jag?
 
Ingela

878
22 Mått, mynt & stämplar / Hamn / Hamna
« skrivet: 2007-02-06, 00:23 »
SAOB:
 
underavdelning av ett medeltida skeppslag med skyldighet att ställa o. utrusta en man; senare användt ss. namn på vissa skattedistrikt i de centrala delarna av Svealand
 
samt
 
utskylder som erlades av en hamna
 
Så en hamna måste som jag ser det närmast motsvara en (soldat)rote.

879
Archive - General questions / Duties owed to the estate owner
« skrivet: 2007-02-06, 00:15 »
An åbo was a farmer with a lease that could be inherited or sold. The lease was paid in cash (money) or in produce (often butter and flax or linen fabrics).
This was true for all of Sweden except for the old Danish provinces of Blekinge, Skåne and Halland. The Danish (or rather, continental) hoveri system was here enforced, although the Swedish authorities started abolishing it from 1682. It was however still around in 1867-69 when the so-called Tullberg unrest (de Tullbergska oroligheterna) took place. After this, the hoveri system was abolished for good in Sweden.
 
In Sweden all crofters (torpare) - but not farmers - paid their lease by doing dagsverke (a day's work - women and children under 15 counted for half a day). This however caused no unrest. The difference was that in the Swedish system the contract between the owner and the leaser spelled out exactly how many days the leaser had to work to pay for his lease. In the Danish (and Norwegian) hoveri system, this was originally also the case, but in time the estate owner started deciding on the number of days as it suited him.
It is impossible to generalize and say that a dagsverksbonde (farmer that pays his lease working days for the owner) did so and so many days. Some estate owners abolished the system already in the 17th century, some held on to it until it was forbidden and used it to the hilt. Some used the system to improve the farmers' situation, like building a school-house, others abused it so much that the tenants had no time for their own farms.
The Swedish torpare system was not abolished until 1943.
 
That a woman of 70 did laundry was not so strange. There were after all no retirement plans; if you couldn't work your children had to support you and if they couldn't, you were declared a pauper and had to live on charity - and at all times you were expected to help out with what you could.
Also, conditions were harder for women than for men: men were allowed a rest when they came in from the fields but a woman worked every minute she was awake - even when walking, e.g. to church, she was expected to busy herself with something and there are lots of pictures showing women walking and knitting at the same time. A woman never sat down unless the task she performed demanded it, like weaving e.g. The only time a woman didn't have to work was the four weeks (ought to have been 40 days but in practice ended on the 4th Sunday) she was confined to her room after giving birth.
 
However, you cannot say that the land owner had the farmers' work for free - it was payment for the leases, even if it in some cases were too much.
 
The word arrendator means only tenant, it does not say from whom you lease. The word arrendator replaced the old-fashioned åbo during the 19th century. (And a snickare is a joiner or carpenter; this man was evidently both a craftsman and a farmer - a not uncommon combination.)
 
Ingela

880
Jag kontaktade en kanadensisk officer, specialiserad på krigshistoria, och fick följande svar:
 
A bit hard to see the Highland connection without being able to see the buttons or rank badges close up.
 
I think the period is about right, I might say even earlier, it rather looks like a South African War uniform so maybe even before 1900 -1902.
 
The hat would seem to confirm that period and war, it looks like what we think of as Australian but most Imperial Forces of that war used some sort of wide brimmed hat, Canadian troops wore Stetsons (cowboy hats).
 
The hat, boots and bandolier all suggest he is from a cavalry or mounted rifle unit;  
I don't think Highland units were so employed.  
Highland units, usually infantry, wore 'webbing' with straps and broad hip belts that carried a rifle and bayonet; they wore helmets and they were usually pictured with their rifles.
His clean shaven face may also mean he is a volunteer or militia soldier.
   
Canada sent several mounted units to South Africa: the RDC, LSH (many cowboys and RCMP soldiers joined this private unit) and I think 6 Mounted Rifle Regiments (mounted rifles rode horses, but because of the weapon they carried, a standard infantry rifle, usually dismounted to fight; the Mechanized Infantry of the day, cavalry soldiers were usually armed with sword/lance, pistols (some times two in the case of LSH Single action Army Colts in 45 Long Colt) and a short weapon called a carbine).
 
So in summary, an Imperial soldier (British, Canadian, Australian, New Zealand, South African) of the late Victorian Era and I suspect of the South African War in particular (1900 -1902). Likely a volunteer or militia soldier of a mounted unit cavalry or Mounted Rifles.
 
Att mannen skulle vara volontär, eller tillhöra milisen, kan väl stämma bra med att han inte var av brittiskt ursprung.
 
Ingela

881
02) Översättning till engelska / Översättningshjälp
« skrivet: 2007-02-05, 05:39 »
Mja, pauper and dependent lodger möjligen tror jag; bara lodger är en oftast rejäl inackordering som betalar för sig.
 
Ingela

882
Judy,
 
There is indeed such a site, in Swedish only I'm afraid:
http://www.adm.hb.se/~lew/Slakt/a_HstNot/SocKlas.htm
 
I'll give a brief summary here:
before 1864, all Swedes belonged to an estate, which was to say a social class, ordered by law. Top was the aristocracy (nobility), then the clergy, the burghers (city people) and farmers. I believe it was quite unique to Sweden that also the farmers formed an estate. Each estate elected their representatives to send to Parliament (Riksdagen). When there was a question to be voted on in Parliament, each estate separately discussed the question and decided what they thought of it. Then each estate as a whole cast its vote - thus, only four votes.
So, officially there were only four estates. However, there were people who didn't fit into these estates: there were very rich but non-noble merchants who had very little in common with e.g. a cabinetmaker or a weaver - but they were all burghers. And what about teachers? They didn't belong to any guild, so they were not burghers, and although most of them were ordained and thus belonged to the clergy, not all of them were. Then there were the poor, both urban and rural - the urban poor were definitely not burghers (you had to be a master craftsman in your guild to be that) and the rural poor were definitely not farmers since they didn't own their land or even lease it long-term. And there are many more examples.
So in order to understand the social strata in preindustrial Sweden (before 1870), professor Sten Carlsson constructed the ten-degree social scale:
1. Aristocracy
Basically the titled nobility, but also super-rich merchants (e.g. the directors of the Swedish East India company), bishops, officers with rank of colonel and above and civil servants of corresponding rank (e.g. judges on the Supreme Court).
2. Lower nobility
Basically the untitled nobility (which is to say the majority of the nobility), judges (district courts, courts of appeal), officers from captain and up, non-noble estate owners.
3. Non-noble gentry
Teachers, officers below the rank of captain, factory owners, wealthy master craftsmen, doctors, civil servants
4. Lowest rank of genteel persons
Private tutors, master craftsmen, merchant navy officers (captain and mates), warrant officers, estate stewards and agents, shop owners
5. Farmers
Farmers owning or having a long-term lease of a good-sized farm, master smiths, second lowest rank of non-commissioned officers, city craftsmen. Some of the farmers could be quite wealthy and it has been discussed whether these super-farmers didn't rightly belong to the non-noble estate owners but I personally think there was a vast difference in the way of life of a farmer (bound by old traditions, the ways of the village), however rich, and that of an estate owner who was much more independent and had some schooling.
6. Lesser farmers
Farmers with smaller farms (owned or, most often, long-term leased), who often would have to supplement the income from the farm by working for the bigger farms. The parish tailor and shoe-maker could just about make it here
7. Dependent farmers
Crofters, soldiers, journeymen craftsmen, smiths at the large forges, iron workers
8. Dependent workers
Farmhands (of both sexes), servants, mud hut dwellers (backstugusittare), factory workers, labourers
9. The dispossessed
Basically paupers (people from group 6-8 who no longer could work due to age or infirmities and had to be taken care of by the parish), people with no steady work, and no home of their own
10. Outcasts
Social outcasts mostly due to the nature of their work, e.g. those emptying latrines, flayers, executioners, horse butchers, travellers (including gypsies)
 
The social scale wasn't permanent. There are numerous examples of people going up or down the social ladder, sometimes quite drastically. Usually, however, it was just one degree per generation, but I know of a family that went from group 2 to group 7 in three generations (untitled noble family; captain -> sergeant -> private).
 
Ingela

883
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-04-03
« skrivet: 2007-02-05, 01:31 »
Rosen var ju faktiskt en sorts kvalitetsgaranti liknande den som finns på Ebay etc. där man betygsätter säljarna så att andra vet vad de går för. En ros var ett erkännande av att någon gjort ett bra jobb, en släktforskande kollega att lita på. Och det var väl dessutom sällan så att någon fick en ros efter bara ett svar eller två utan man fick hålla på ett tag.
Förutom nöjet för den som fick rosen förstås, det är ju alltid roligt att få uppskattning! Och med uppskattning gör man ju gärna ett ännu bättre jobb nästa gång.
Så visst var väl Rosen i släktforskningens tjänst?!?
 
Men naturligtvis hör det till vanlig artighet (och samtidigt praktiskt erkännande av erhållet svar) att man tackar för sig i den tråd man ställt frågan. Rosen var, som jag förstod det, till för de där alldeles extra insatserna som man ville uppmärksamma också andra på.
 
Hör inte det här med säg inte tack, inga onödiga kommentarer ihop med en längesedan svunnen tid när det var dyrt med lagringsmedia?? Att lagra textsnuttar tar knappt nå't utrymme alls - om det gör det är det något fel på programmet.
 
Ingela

884
22 Mått, mynt & stämplar / Hamn / Hamna
« skrivet: 2007-02-05, 01:02 »
Jag kan i alla fall inte hitta det i SAOB. Det finns fem substantiv hamn men inget om mått på skog..
 
Ingela

885
Jamie,
 
There is no such thing as Nysocken. There is Norra Ny socken - literal translation word by word: Northern New parish. I don't know where you got the name, but the person doing the translation created a tautology: socken=parish. The actual name of the parish is thus: Norra Ny.
 
Yes, the common abbreviation for husförhörslängd is hfl.
 
Crofter is the closest translation possible of torpare. A crofter leased a little land from either a wealthy farmer, the parish or a great estate. It was never prime land. On this land the crofter generally built a small house (it was possible to buy it from the previous owner also of course); since the house stood on land not belonging to the owner of the land it could have no proper basement/cellar  you had to be able to move it (which was done now and again). It wasn't exactly a mobile home, but the general idea was similar. On this little croft the crofter would just barely support himself and his family; everybody in the family had to help out whenever possible, not only at home but also taking odd jobs in the parish (bad years the children were, if possible, rented out for nothing more than food and lodging). The land lease wasn't paid in money or produce (the way farmers paid tax or rent), it was paid by the crofter and his family working a set number of days for the owner of the land (this was called dagsverke, a day's work) - women and children (under 15) were counted as a half day's work even when they worked the full day.
Soldiers were given a croft and an allowance (maybe wood for fires, food for the goat etc.); when they went off on exercises or to war the soldier's family and also the farmers who were responsible for this soldier croft kept the croft going.
A torpare had no retirement plan: if he couldn't work, he couldn't pay the lease. There were different solutions: if the croft yielded enough, one of the children might take over and the parents were allowed to stay and were expected to help out as much as possible (this is not unlike the retirement plan farmers had (the undantag). If there were no children, or none of the children were interested in taking over, the lease could be sold - a new family moved in but the old crofter and his wife stayed until they died. The third solution was that the crofter was declared a pauper and would live on charity (it wasn't very charitable) for the rest of his life.
The croft typically consisted of a couple of fields, and, if well-managed and lucky, it could support a cow and a few goats (goats were called poor man's cow), perhaps also an apple-tree and a few bushes of red and/or black currant.
The crofter institution peaked around 1860, when there were in excess of 100.000 crofts in Sweden. This is were the people that were needed for the industrial revolution (starting very late in Sweden, only in the 1870's) came from primarily - not to mention becoming emigrants.
Oh, and don't think that the crofter was bottom of the heap: there were three rungs under them (on the ten degree social scale).
 
Ingela

886
02) Översättning till engelska / Översättningshjälp
« skrivet: 2007-02-03, 15:56 »
Sådana här uttryck har alltid en massa underförstådda meningar som är svåra att få med i översättningar (eftersom företeelsen de beskriver kanske inte exakt finns i en annan kultur).
Men pauper, boarded with... bör vara klart nog.
 
Ingela

887
Jamie,
 
Your great-great-grandfather was born in Norra Ny parish in the county of Värmland.
He was christened Pehr (a Swedish short form of Peter).
Pehr was indeed born 24 Nov 1844, in the small village of Månäs. There is no date for the christening, so supposedly it took place the same day; there were two witnesses (godparents): Lars Andersson and his wife Karin Persdotter.
 
Pehr's parents were:
Olof Olsson, b. 05 Aug 1807 (at Månäs), d. 1860
Gertrud Jönsdotter, b. 10 Sep 1807 (at Elindebol, another farming village in Norra Ny)
Pehr's siblings were:
Ingeborg, b. 09 Dec 1835
Olof, b. 08 Oct 1838
Jöns, b. 23 May 1841
Lars, b. 09 Aug 1846
Kjerstin, b. 06 May 1851
Marit, b. 13 Dec 1853
 
At the farm lived, although retired from 1836, also Pehr's father's parents until their respective deaths :
Olof Olsson, b. 1762, d. 27 Jan 1843
Marit Persdotter, b. 1752, d. 11 May 1843 (her birthyear of 1752 is of course preposterous since she had at least one child in 1811; it is however everywhere given in the Hfl:s - but I think it is corrected in the last Hfl and 1764 may be written over the original;  very difficult to read since it was all crossed out when she died - and I can find no death records 1838-1843)
 
Also Pehr's father's brother, Nils Olsson, b. 08 Aug 1811, lived at the farm.
 
 
Sources:
Birth records at Norra Ny, C:5 1825-60 (GID 513.28.9600) - Pehr's is the only one I've checked
Husförhörslängd (clerical survey/household examination) at Norra Ny:
AI:14 1833-37, page 86 (GID 513.16.11800)
AI:15 1836-40, page 139 (GID 513.17.34800)
AI:16 1841-48, page 175 (GID 513.18.66100)
AI:18 1848-53, page 133 (GID 513.21.3500)
AI:19 1854-60, page 140 (GID 513.22.33300)
 
Ingela

888
Äldre ord A - K / Födes af medlidande
« skrivet: 2007-02-03, 03:39 »
Det var tyvärr inte alldeles unikt heller. Jag har själv en släkting (inte direkt närabefryndad, det är min fm fm f:s syster, f 1807) som i minst 20 år hade en kvinna boende i sitt hushåll; den inneboende kvinnan beskrivs som nästan blind; födes av medlidande. Detta hände i Lerum (utanför Göteborg), 1813-1835.
Faktiskt är jag lite stolt över att en släkting till mig visade sådan omtanke, för även om hon satt som husmor på en ganska stor gård så var det nog inget liv i överflöd hon levde.
 
Ingela

889
Det har funnits olika skolor inom folkbokföringen i Sverige om det är den bokförda hemvisten som gäller eller där händelsen verkligen ägde rum. Problemet gäller ju både födslar, vigslar och dödsfall.
Idag har man principen att det är bokföringsort som gäller (i fråga om födslar givetvis moderns hemvist), men fram till slutet på 1940-talet var det tvärtom - jag har en kusin född 1945 som föddes på Karolinska och därmed fick födelseort Solna (föräldrarna bokförda i Sofia) medan hennes syster född 1949 på Karolinska fick Sofia som födelseort! Den här senare principen har dock förekommit tidigare, jag har t.ex. en anfader skriven i Sätila som runt 1830 dog på Borås lasarett och där är dödsfallet antecknat bara i Sätila (med en notering om att det skedde på Borås lasarett).  
 
Själv har jag som princip att skriva den ort där händelsen bokfördes, med en anteckning om att händelsen i verkliga livet kanske då inträffade någon annan stans. Jag accepterar alltså vad böckerna säger officiellt; detta för att man enkelt och smärtfritt skall kunna återfinna personerna.
Ibland kan det dock bli problem: min morfars fars systers vigsel blev faktiskt antecknad i två socknar! Så småningom fann jag orsaken, hon hade lämnat in flyttanmälan till sin blivande makes socken ett par dagar innan hon verkligen flyttade dit efter bröllopet; bröllopet ägde i verkligheten rum i hemsocknen. När jag då hade både en officiell anteckning och en verklig händelse, så valde jag den socknen (men antecknade givetvis i en kommentar det festliga att hon var gift två ggr).
 
Ingela

890
Bildgåtan - Övrigt / öron-identifiering
« skrivet: 2007-01-31, 19:19 »
Jo, och dessutom är man så beroende av kvalit?n på fotona. Det var också en massa olika åsikter om vad som var OK och inte. Jag tog t.ex. ett kort som genast öronmässigt godkändes av passmyndigheten men som ett antal månader senare inte godkändes av Vägverket då jag skulle förnya mitt körkort.
Att kolla ansiktsformen är tydligen mycket säkert; men det är väl också en av anledningarna till varför pass numera bara är femåriga.
 
Javisst kan pojkarna vara tvillingar, det ser ju ut som bilderna är tagna samtidigt och de verkar ju ungefär jämnåriga. Men t.o.m. kusiner kan vara otroligt lika varandra: se bara på Nikolaj II av Ryssland och kusinen George V av Storbritannien (deras mödrar var systrar, de danska prinsessorna Alexandra och Dagmar) - dessa båda herrar förväxlades av vana hovfunktionärer vid ett antal tillfällen även om man inte tog fel när man såg dem bredvid varandra.
 
Ingela

891
A comment to Arne's remark about the best way to write dates:
the very best way to write dates, regardless of place or time, is dd mmm ccyy. E.g. 19 Oct 1745 (just like Bo does). And don't forget the initial 0 - not 9 Jan 1852, but 09 Jan 1852.
This is the way dates are written in airline tickets, tickets that must be read and understood all over the world - and there is never any confusion about dates or problems reading them in an unfamiliar way.
 
Ingela

892
Archive - Swedish language / Frälsefodge,Kronobefallningsman
« skrivet: 2007-01-31, 18:59 »
Well, a frälsefogde certainly wouldn't go out and do any manual labour. He would be like a CEO of a company, with the owner the chairman of the board; the owner would set the policies and the steward would see to it that this was carried out. Like any great estate in Europe there would be a home farm that delivered produce to be consumed by the owner, his family and servants; the home farm could be run directly by the steward (smaller estate) or by one of his underlings, with estate labourers to do the actual manual work. The rest of the estate was probably mostly worked by long-term hereditary (long-term hereditary leases could also be bought and sold) farmer tenants , åbor, with perhaps some short-term leasers, (landbor, mixed in. It was the steward's job to see to it that these tenants payed their leases on time, and also in other respects adhered to the lease. Leases to crofters (torpare - but these were not so common in the early 18th century as a century later) were usually paid by the crofter and his family working a certain number of days at the estate, and the estate steward of course had to see to it that they did the number of days they were supposed to do, as well as plan what they were to do.
 
Kronobefallningsman was the state's representative for taxes and also the local police force; he was the one who saw to it that a court order was really executed. He was a sort of general keeper of the peace because he was the person to contact in all cases of emergencies, from fires to foundering ships and epidemics.
Today we have different departments within the state's administration of townships: in those days it was just the one guy. Not that he generally did any of the actual manual labour himself, he directed it.
But please note: a kronobefallningsman was not hired by the parish or the townships, he was the state administration. The parish was e.g. responsible for caring for its poor - but it was the job of the kronobefallningsman to check that they really did so.
So, another job of the managing director-type.
 
During the 17th century (though starting in the early 16th century with king Gustaf I (Gustaf Wasa)) Sweden introduced a very efficient administration that remained virtually unchanged until about 1870; great reforms were introduced from the 1840's and they were all in place by around 1870. So there was not a whole lot of difference beween e.g. 1680 and 1830 from an administrative point of view. The titles changed somewhat, a kronobefallningsman was by the end of the 19th century mostly (but not everywhere) called a kronofogde.
 
Ingela

893
Bildgåtan - Övrigt / öron-identifiering
« skrivet: 2007-01-30, 23:25 »
Öronen förefaller mycket lika, ja. Men är det möjligen inte som vad man kommit underfund med när det gäller passbilderna - öron kan förefalla identiska beroende på skuggor och vinkel. Jag tror faktiskt att man måste ha ett riktigt avtryck för att verkligen kunna avgöra det.
Sedan tycker jag nog inte att öronen är identiska - på den ljusare unge mannen tycker jag den främre, övre bågen på örat är en aning rundare än på den något mörkare unge mannen.
Näsa och ögonbryn stämmer också - men inte vad dagens passfotoexperter är ute efter, ansiktsformen (och inte mun, haka, ögon och hår).
Men de måste absolut vara bröder.
 
Ingela

894
Archive - Swedish language / Frälsefodge,Kronobefallningsman
« skrivet: 2007-01-30, 20:51 »
Frälsefogde, a nobleman's estate steward
Kronobefallningsman, Bailiff of the Crown (i.e. the state)
 
Ingela

895
Feltolkade ord / Vårfrejdade
« skrivet: 2007-01-30, 04:16 »
Nej.
Välfrejdade skall det vara.
Det betyder att man hade gott rykte; dvs. man hade inte förbrutit sig mot vare sig kungens eller Guds lag - och man gick i kyrkan varje söndag, svor inte i pastorns närhet och gick inte hem och misshandlade barn, fru och tjänstefolk. Och så hade man - i alla fall som kvinna - inga barn utanför äktenskapet. I stort så.
Det skulle efter hand ganska mycket till för att man inte skulle vara välfrejdad (ungefär som de sista åren innan de tog bort betyg i uppförande&ordning i skolan - skulle tro att man minst måste ha tuttat på skolan och lappat till rektorn för att få annat än A - det var ju annat har man förstått på 1950-talet och förmodligen långt in på 1960-talet).
 
Ingela

896
Patti,
 
Until about 1860 you were only allowed one religion in Sweden: Lutheranism. There were a couple of exceptions, namely Jews and Catholics. No one was allowed to convert but if an immigrant happened to be a Jew or a Catholic they were allowed to keep their faith from the late 18th century (before this it was not allowed).
In 1862 you were allowed to convert to a few approved Christian faiths: baptist was one of them. However, while it was allowed in law, it was not at all liked by the clergy (and usually frowned upon by the neighbours) in rural communities. In the cities most people didn't care (except super conservative Göteborg of course).
But it was not until after WW II that Sweden had true religious freedom. Well, you were still born into the state church, but you could get out and did not have to enter any other religion. In 2000 (only 6 years ago) the state church was abolished. But more than 80% of the Swedes still belong to the Swedish church.
In the old days lots of emigrants had religious constraint as one of their reasons for emigrating - still, the very first thing the majority of them did when they arrived in their new country was to trot off to the nearest Lutheran church...
 
Ingela

897
Västra Ny Marriage Records 1844-60
Married 20 Sep 1857
Adolf Fredrik Abrahamsson, farmhand at Ubbels by (Ubbel's village)
Johanna Johansdotter
 
Västra Ny Birth Records 1852-64
23 Dec 1857, Hilda Gustava, bapt. 27 Dec, parents estate labourer Adolf Abrahamsson and wife Johanna Andersdotter at Hjulhemmet
Witnesses: Tenant farmer Carl-G. Petersson with wife at Fläda, farmhand A. Gustafsson at Dansby and girl Sof. Ulriksd at Ubbels by
 
”Hfl” = clerical survey records, or household examinations roll
 
Västra Ny Hfl A I: 13 1854-60
page 316 (Hjulhemmet or Perstorp)
Married farmhand Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832 in Västra Ny
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832 in Västra Ny
Hilda Gustava, b. 23 Dec 1857
 
Västra Ny Hfl A I: 15 1861-66
page 317 (Hjulhemmet or Perstorp)
Married farmhand Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Hilda Gustava, b. 23 Dec 1857
Anna Charlotta, b. 11 Apr 1860
Emma Fredrika, b. 16 Mar 1862
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
The entire family moves in 1864 to
page 232 (croft Bolltorp on the Ryds estate)
 
Västra Ny Hfl A I: 17 1866-70
page 279 (croft Bolltorp on Ryd's estate)
Crofter Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Hilda Gustava, b. 23 Dec 1857
Anna Charlotta, b. 11 Apr 1860
Emma Fredrika, b. 16 Mar 1862
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
Paulina Sophia, b. 13 Mar 1867
Carl Adolf, b. 27 Nov 1869
They employ a farmhand, Alfred Jacobsson b. 1841 in Västra Ny.
 
Västra Ny Hfl A I: 19 1871-75
page 279 (croft Bolltorp on Ryd's estate)
Crofter Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Hilda Gustava, b. 23 Dec 1857 - reads “a”! confirmed 09 May 1872, moves out 21 Nov 1872
Anna Charlotta, b. 11 Apr 1860
Emma Fredrika, b. 16 Mar 1862
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
Paulina Sophia, b. 13 Mar 1867
Carl Adolf, b. 27 Nov 1869
August Ferdinand, b. 11 Jan 1872
Sigrid Johanna Evelina, b. 18 Dec 1874
They employ a farmhand, Alfred Jacobsson b. 1841 in Västra Ny.
 
Västra Ny Hfl A I: 21 1875-80
page 381 (croft Bolltorp on Ryd's estate)
Crofter Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Anna Charlotta, b. 11 Apr 1860, moves out 1876
Emma Fredrika, b. 16 Mar 1862, moves out 1877
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
Paulina Sophia, b. 13 Mar 1867
Carl Adolf, b. 27 Nov 1869
August Ferdinand, b. 11 Jan 1872
Sigrid Johanna Evelina, b. 18 Dec 1874, d. 11 Jul 1875
Ameli Viktoria, b. 18 Jun 1877
They employ a farmhand, Anders Theodor Abrahamsson, b. 1850 in Västra Ny.
 
Västra Ny Hfl A I: 23 1881-85
page 381 (croft Bolltorp on Ryd's estate)
Crofter Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
Paulina Sophia, b. 13 Mar 1867, moves out 1883
Carl Adolf, b. 27 Nov 1869
August Ferdinand, b. 11 Jan 1872
Ameli Viktoria, b. 18 Jun 1877
They again employ farmhand Alfred Jacobsson, b. 1841 in Västra Ny.
 
Västra Ny Hfl A I: 25 1886-90
page 366 (croft Bolltorp on Ryd's estate)
Crofter Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832
Wife Johanna Johansdotter, b. 23 Feb 1832
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864
Carl Adolf, b. 27 Nov 1869, moves out 1886
August Ferdinand, b. 11 Jan 1872
Ameli Viktoria, b. 18 Jun 1877
The family moves 08 Nov 1887 to
page 557 (Krakhult's former Common)
Labourer Adolf Fredrik Abrahamsson, b. 09 Mar 1832, emigrates (certificate no 8) 19 April 1991
Wife Johanna Johansdotter, f. 23/2 1832 i Västra Ny, emigrates (certificate no 8) 19 April 1991
Oscar Fredrik, b. 02 Oct 1864, moves out 1889
August Ferdinand, b. 11 Jan 1872, emigrates (certificate no 75) 25 Oct 1889
Ameli Viktoria, b. 18 Jun 1877, emigrates (certificate no 8) 19 Apr 1991
 
 
Västra Ny Hfl A I: 19 1871-75
page 130 (Fläda, Hilda Gustava's godparents' farm)
Female farmhand Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
moves here 21 Nov 1872
 
Västra Ny Hfl A I: 20 1875-80
page 172 (Fläda)
Female farmhand Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
Moves 23 Nov 1876 to page 116 (Belleberg), with her godparents
Moves out of the parish of Västra Ny 14 Oct 1878 (certificate no 34), to the parish of Godegård.
 
Moves in to the parish of Godegård 06 Nov 1878 (certificate no 19)
Godegård Hfl A I: 15 1876-80
page 251 (Mon or Kulan with Mon)
Female farmhand Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
Marries here 21 Sep 1879 Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842 in Godegård; he has however worked in Västra Ny - at Hjulhemmet! - 1873-1876.
 
SCB Marriage Records for Godegård 1879
Married 21 Sep 1879
Anton Fredrik Jonsson, farmhand at Mon
Hilda Gustava Adolfsdotter, female farmhand at Mon
 
The newly-weds move out of Godegård 23 Oct 1879 (certificate no 50) and back in to Västra Ny 31 Oct 1879 (certificate no 16).
Västra Ny Hfl A I:20 1875-80
page 207 (Lilla Ingesby)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, f. 23 Dec 1857
Betty Amalia, b. 12 Jan 1880 in Västra Ny
 
Västra Ny Hfl A I:22 1881-85
page 206 (Lilla Ingesby)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, f. 23 Dec 1857
Betty Amalia, b. 12 Jan 1880, d. 09 Aug 1881 in Västra Ny
Suddenly the marriage date is changed to 1878! (and remains so throughout)
They move 15 Nov 1881 to
Västra Ny Hfl A I:23 1881-85
page 542 (Stockängen)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
Elsa Fredrika, b. 29 Oct 1881
Sigrid Maria, b. 23 Feb 1884 - not baptized!
 
Västra Ny Hfl A I:25 1886-90
page 523 (Stockängen)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
Elsa Fredrika, b. 29 Oct 1881
Sigrid Maria, b. 23 Feb 1884 - not baptized!
Kaleb Justus, b. 02 Sep 1886 - not baptized!
Mateus Ferdinand, b. 18 Dec 1888 - not baptized!
Hanna Gustafva b. 27 Mar 1891 - not baptized!
Comment in Hfl: Parents refuse to have children baptized! (possibly Baptists?)
 
Västra Ny Hfl A I:27 1890-99
page 523 (Stockängen)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857
Elsa Fredrika, b. 29 Oct 1881
Sigrid Maria, b. 23 Feb 1884 - not baptized!
Kaleb Justus, b. 02 Sep 1886 - not baptized!
Mateus Ferdinand, b. 18 Dec 1888 - not baptized!
Hanna Gustafva b. 27 Mar 1891 - not baptized!
Moves in 1891 to
page 367 (croft Lugnet on Ryd's estate)
Labourer Anton Fredrik Jonsson, b. 23 Dec 1842
Wife Hilda Gustava Adolfsdotter, b. 23 Dec 1857, recorded as crazy which however is crossed out (she still has a for reading & religion!)
Elsa Fredrika, b. 29 Oct 1881, not confirmed, moves out 1898
Sigrid Maria, b. 23 Feb 1884, baptized 26 May 1898 with parents' approval!
Kaleb Justus, b. 02 Sep 1886 - not baptized!
Mateus Ferdinand, b. 18 Dec 1888 - not baptized!
Hanna Gustafva b. 27 Mar 1891 - not baptized!
Alma Elisabet, b. 05 Jul 1994 - not baptized!
Naemi Augusta, b. 23 Sep 1898 - not baptized!, d. 25 May 1899
 
When Elsa Fredrika moves out she is called Jonsson, not Antonsdotter.  
 
It is quite correct that both Anton Fredrik and Hilda Gustava were born on Dec 23rd.
 
The Hfl:s on Genline end at about 1895-1899, so I can't see what happened later than 1899.
It is however quite clear that both Hilda's parents and at least a couple of her siblings emigrated.
 
Ingela

898
Äldre ord L - Ö / Pare
« skrivet: 2007-01-29, 02:53 »
Och ja, det är mycket gammalt - belagt i skrift från minst 1536.
 
Ingela

899
Äldre ord L - Ö / Pare
« skrivet: 2007-01-29, 02:52 »
Pare är en sidoform av par - men inte i betydelsen två utan i betydelsen list, spratt, trick. Jfr t.ex. illparig som man kan höra någon gång fortfarande.
 
Se SAOB  ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
Ingela

900
Maggie and Peter,
 
According to SAOB, the dictionary of the Swedish Academy (that sets the standard for Swedish), it's rather the other way round:
A silkesvinderska - silk winder (in the female) - winds the silk from a skein to a bobbin.
The silk is winded up on the bobbin to make it easier to warp.
(This has also already been discussed here, though in Swedish.)
 
One of the foremost silk factories in Stockholm, which means Sweden, was K A Almgrens Sidenväveri (in southern Stockholm, Söder or Södermalm, e.g. Maria parish). It started in 1833 and is, after a 17 year hiatus 1974-1991, still there; a combination of a museum and an actual working loom.
http://www.kasiden.se  
 
Ingela

901
Det faktum att stuteriet i Lipizza (utanför Trieste) inte grundades förrän 1580 och Siggesson adlades 1572 kan vi ju bortse ifrån - nej, tvärtom! De kejserliga hästarna härstammar naturligtvis från de finska springarna.
Den officiella versionen, där Baron Khevenhiller åkte till Spanien och skaffade hästar, är självklart bara ett villospår; det har man ju lärt sig här att officiell dokumentation skall man ta med en hel grabbnäve salt.
 
Ingela

902
Bildgåtan - Övrigt / öron-identifiering
« skrivet: 2007-01-26, 15:29 »
Man har bytt åsikt inom passvärlden. Numera är det passfoton tagna exakt rakt framifrån som gäller igen:
http://www.polisen.se/inter/nodeid=33374&pageversion=1.jsp
 
De nya passen har ett mikrochip lagrat i sig, och mikrochipet har en kopia av passfotot; i passkontrollen kan man ta ett kort och via dator jämföra om man är den person som visas på kortet i passet (och om det synliga kortet matchar kortet i chipet). Man jämför ansiktskonturen.
 
Ingela

903
Äldre uttryck / Dess hustru
« skrivet: 2007-01-25, 22:15 »
Grammatiskt är det ingen egendomlighet - dess är genitiv till den, som syftar på mannen (eller kvinnan för den delen).
Däremot är det ett språkbruk som är oss främmande idag, nämligen att beteckna en specifik människa med samma pronomen som en sak. Vi gör det dock i vissa situationer, särskilt i formellt (skrift)språk, än idag: han iakttog mannen, men denne försvann snabbt. Vi kan t.o.m. säga dennes hustru - vilket ju är mycket närliggande dess hustru.
Dess har ju en avgjord fördel i att det är könsneutralt - man behöver inte skriva det klumpiga hans/hennes.
 
Från början var många ord som betecknar saker genusbestämda; spår finns kvar idag, särskilt dialektalt, när man kan tala om t.ex. klockan eller solen som hon. Så småningom, från senare delen av 1400-talet, började man i kanslisvenska förlora känslan för sakers genus och använde istället den. Bruket spred sig, och i 1734 års lag användes den konsekvent. Bruket av den om saker så att säga spillde över även på personer, och användes särskilt i kanslisvenska (som ju är vad prästerna använde). Man kan säga att en motrörelse mot den uppstod under 1800-talet och flera prominenta personer (t.ex. Viktor Rydberg, Arthur Hazelius) försökte återinföra han och hon även om saker. De lyckades inte fullt ut med detta, men han och hon blev accepterat för personer eftersom just denna användning aldrig fullt försvunnit, ens i mera formellt språk.
 
Källa: SAOB
 
Ingela

904
Brunskog / Brunskog GID 472.45.54000
« skrivet: 2007-01-25, 21:00 »
Nej jag har nog aldrig sett Edsleskog i officiella dokument innan namnbytet; däremot har jag sett Hesselskog någon enstaka gång efter bytet.
 
Tack Peter för att Du tog Dig tid att demonstrera varför Du tyder kråkfötterna som Du gör!
 
Ingela

905
Brunskog / Brunskog GID 472.45.54000
« skrivet: 2007-01-24, 22:14 »
Ah! Ja, det kan det ju göra - Hesselskogs pastorat, vilket skulle kunna betyda Mo, där två av hennes systrar bodde.
 
Tack!!
 
Ingela

906
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-04-25
« skrivet: 2007-01-24, 19:45 »
Tja, en förklaring skulle kunna vara att Reinhold och Ingrid aldrig var trolovade utan bara förlovade.
Förlovning är privat, trolovning är offentlig och bindande med rättsliga konsekvenser.
Orsaken till att de först angavs vara trolovade och detta sedan är struket - samt att det inte finns anteckningar om att trolovningen brutits - kan jag nämligen tänka mig beror på att Ingrid inte fick samtycke av sin giftoman. Ingrid och Reinhold trodde kanske att hon kunde få det - särskilt när hon producerat ett barn (och sedermera två) - men av någon anledning så vägrade giftomannen.
R & I sade alltså till prästen att de var trolovade, men när han kollade upp saken så visar det sig att de inte var det. Resultat: struket i födelseboken och ingen anteckning hos domkapitlet.
 
Hur det kan komma sig att det inte finns några spår efter dem i domböckerna är ju mera märkligt. Men man vet ju inte när det upptäcktes att de inte var trolovade. Kanske det inte framkom förrän när Reinhold gifter sig (fast det stämmer väl inte med Tabellverket förstås - hmm), och då ansågs det för sent att göra något åt det. Eller prästen trodde på att de verkligen ville gifta sig, att de skulle lyckas övertala giftomannen och då tyckte han inte att de behövde en massa offentliga spår för att de gått händelserna i förväg lite.
Det här är låter faktiskt som bara ett i en lång rad exempel på att myndighetspersoner förr faktiskt inte var riktigt så hemska som vi ofta tror idag. Har själv en ana som föddes innan hennes föräldrar gifte sig - eller fick trolova sig: fadern var nämligen för ung (bara 20 år) och de var tvungna att gå till kungs vilket inte hanns med innan dottern föddes - men det finns inte det minsta spår av detta i kyrkböcker, domböcker eller annat. Bara genom att lägga vigselboken bredvid födelseboken upptäcker man det.
 
Ingela

907
Brunskog / Brunskog GID 472.45.54000
« skrivet: 2007-01-24, 12:21 »
Hej!
 
Min fm mm fm Maria Ericsdotter Stake flyttar 29 okt 1779 till sin bror, smeden Johan i Brunskog (B:2 1776-1800).
Men jag är urdålig på att tyda handstilar - var kom hon ifrån??
 
Mycket tacksam om någon kan lösa detta lilla mysterium för mig!
 
Ingela

908
Hagelberg / Hagelberg1836
« skrivet: 2007-01-23, 20:07 »
Nja. Det står nog Ingen Bewillning efter 2dra art. Se t.ex. vigseln 10/7 1836, där står det ganska läsligt.
Såvitt jag förstår betyder det att ingen skatt/avgift uttogs av brudparet, enligt andra artikeln. Man hänvisade till någon lag som sade att skatt/avgift inte skulle utgå i vissa fall, och i andra artikeln av denna lag angavs något skäl som många brudpar uppfyllde; jag kan t.ex. tänka mig att de var för fattiga.
 
När det sedan gäller fosterfaderns bifall, så var det olika i olika fall. För en fosterfar var det inte alldeles självklart att han också var giftoman. Om han var giftoman, skulle jag nog vänta mig att han var en släkting (eller hans fru var släkt) till bruden; det var ju också mycket vanligt att släktingar var fosterföräldrar. Men visst förekom annat också!
 
Ingela

909
Archive - Swedish language / Birth record help
« skrivet: 2007-01-23, 12:40 »
This is quite correct (and it is still done, e.g. at hospitals). There is, however, also another explanation, valid in some cases: the weather (and the distance). Particularly in the extreme north (but it is known to have occured elsewhere too) it happened that the weather was so bad in the winter, and the distance was too great to travel with a newly-born child (remember, baptism was within the week - and this was not just tradition, it was the law), that emergency baptisms were performed, even though there was absolutely nothing wrong with the child.
The vicar not only confirmed the baptism, in many cases the baptism was re-performed by the vicar since, according to popular belief, it didn't take properly unless performed by a clergyman. So, in some parishes you can see notations that a whole slew of children (of various ages) were baptised on the first Sunday it was possible to travel again. And the children appear to have two Christening dates.
 
The reason for baptising the child wasn't only that it would burn in hell if it died, it was also in great danger if alive: it could be taken - exchanged - by trolls. Trolls loved human children since they were so much more beautiful and cleverer (and didn't burst when exposed to sunlight); it was a very real fear of a newly delivered mother that her child would be exchanged for an ugly, evil, stupid troll baby (a common insult in those days were you must have been exchanged at birth).
In fact, having a heathen baby at the farm endangered the whole farm.
 
It must also be noted that the mother could not perform the baptism, and that as a matter of fact she wasn't even present. She was thought of as something like a half-heathen until she was churched. Churching was supposed to take place 40 days efter delivery (40 days is in many religions a very significant number), but in actual fact (proved by the many, many notations you can see in the baptismal books) it usually took place on the fourth Sunday after the delivery. Until then the woman was not considered to be part of the congregation - though not actually a heathen of course, since she was after all baptised. In the meantime the woman wasn't allowed out of doors, in fact she was supposed to stay more or less in bed, in the room (in more well-to-do farms a small separate chamber) where she had given birth. Neighbouring women came with food and helped perform her numerous tasks and chores - so it was a kind of holiday, well deserved since women were never allowed to rest normally. But in this case it was OK since she could otherwise endanger her family and the farm.
 
Ingela

910
Sot / Stark bleksot
« skrivet: 2007-01-22, 03:43 »
Ann-Mari,
 
Som jag förstår det var det nog så att åtminstone de flesta av symptomen/sjukdomarna skulle uppvisas för att man skulle kalla det bleksot. Å andra sidan var det nog svårt att ha ex.vis anemi och inte vara blek om nosen - och förmodligen var man väl anemisk för att man inte åt etc. etc.
Idag kanske vi skulle säga att att det var anemi, och sedan tillägga och som väntat har patienten dålig matlust och är mycket blek (etc, etc). Men här var man alltså troligen osäker på vad som egentligen var orsak och verkan och vad var huvudsjukdom: hade patienten dålig matlust för att den var anemisk eller hade den anemi pga. sin dåliga matlust; berodde blekheten på anemi eller på dålig matlust? Enklare att bunta ihop alltihop och när alltihop kunde påvisas samtidigt hos en och samma person så hade man en heltäckande etikett.
 
Det är inte sällan så att dåtidens diagnoser gör oss ganska förbryllade idag. Och det som var en sjukdom då är alltså inte alltid vad vi skulle kalla en sjukdom idag. Så t.ex. försvann bleksot runt 1920-30 som diagnos. Dem det gällde blev förmodligen inte ett dugg friskare, men man började ställa andra diagnoser helt enkelt.
 
Om 100 år kommer säkert diagnoser som ställs idag att ha omvärderats rejält - och de som lever då kommer säkert att ställa samma fråga som vi gör nu - men vad led de av egentligen?.
Diagnoser, vad vi uppfattar som sjukdomar och hur vi uppfattar dem är kulturellt betingat (dessa intressanta spörsmål finns som särskilda kurser vid universiteten - jag har gått en sådan kurs).
 
Ingela

911
Oh yes! Absolutely correct! Backen and Nybygget. Backen would mean the slope
Very sneaky, crossing out Nybygget like that (and it doesn't appear in the list of farms at the front either). I'm amazed you found it!!
 
Anyway, in 1831 this rather peripatetic family moved to Brogården (the bridge farm), page 8 (GID 1525.2.81600) and, in 1834, to Strömsholm (isle in current), page 24 (GID 1525.2.82400) where they remain into the next Hfl (Hällestad 1835-44), page 12 (GID 1525.3.84400). In this Hfl there is a new column - vaccinated - and both sons are indicated (by a v) as having been inoculated against smallpox. In 1838 the family again moves, now to Tveten (which frankly I have no idea what it means), page 13 (same GID). The family's fortune seems to be on the way up, since Lars is here noted as owning an eight. This should be an eight of a full farm (mantal - a fictional measurment; when it was introduced several hundred years ago it meant a farm that can support one family and not necessarily a specific size. However, production methods improved and soon half a mantal would support a family - and then progressively smaller units were needed.); probably the original farm, Tveten was a mantal. But in the next Hfl (Hällestad 1844-55), Tveten is only half a mantal (1/2 mt) - and here Lars is no longer noted as owner... (page 13, GID 1525.4.87900).
 
Now here's an interesting thing!
I just noticed that in Hfl 1824-35, both Lars and Catrina appears twice on page 8!  First there's Lars, who arrives from Falköping (a small market town) in 1824 and moves to Stommen in 1825, then there's the entire family (as we already know, arriving from Backen in 1831 and leaving for Strömsholm in 1834) and then there's Catrina all by herself, also arriving in 1824 from Falköping and moving to Stommen in 1825 - and with a telling litle note of abs. 24.. Meaning she was absolved (from sin) in 1824. Now what could she have done? Well, not too difficult to guess: Lars and Catrina were married only on 31 Dec 1824 (as couple no. 18; GID 2105.33.87600) - and their first child, Anders, was born already on 04 May 1825 (GID 2105.33.77200). So, Catrina was already pregnant when she was hired by her new boss and moved into Hällestad...
 
Ingela

912
Sot / Stark bleksot
« skrivet: 2007-01-21, 02:06 »
Det är alltså klarlagt genom forskning att bleksot inte var anemi. Anemi var ett av symptomen på bleksot.
Men själva sjukdomen bleksot anses alltså idag vara en s.k. kultursjukdom, dvs det omgivande samhället ansåg att det var en sjukdom vilket vi inte anser idag. Idag anser vi att det är flera olika sjukdomar och symptom.
 
Sedan beror det på vilken tid vi talar om, om man skall vara smal som en tråd eller inte. Och vilken samhällsklass. Man bör t.ex. inte vara väldigt tjock om man skall få ihop midjan till 43 cm (17 tum), vilket var en populär målsättning bland överklassens och det övre borgarskapets döttrar under krinolintiden (ca 1840-1870).
 
Ingela

913
Archive - Swedish language / Confused
« skrivet: 2007-01-21, 01:46 »
Thank you Judy! Very interesting to compare notes on church - or any other - traditions and see how well the Swedish ways were preserved!!
 
Ingela

914
Archive - Swedish geography / Wahlberg/Valberg
« skrivet: 2007-01-21, 01:39 »
In Swedish it doesn't say accident at sea. It says that he died during a sjöresa - but sjö in Swedish is the generic term for large body of water and could mean either sea (hav) or lake (insjö).
E.g. Karlstad is situated at Lake Vänern, one of the largest lakes in Sweden.
 
I still think that he died close to Strömstad since the bouppteckning doesn't specify another parish. The bouppteckning had to be registered at the appropriate district court (häradsrätt) and I don't think the court would have been very happy if they didn't know where he died, so presumably Wahlberg was known to them. If he died in another county, I think there would have been even more remarks about it.
 
Don, have you asked anyone to have a look at the district court's records? If there was an accident at sea, there may have been some sort of case - if only to decide that it was indeed an accident and that no one was to blame.
 
Ingela

915
Archive - Swedish language / Confused
« skrivet: 2007-01-20, 13:12 »
Hi Judy,
 
Interesting to hear that the US Lutheran Church is in some ways more traditional than the Swedish one.
I was confirmed in the 1970's and at that time there were two options: you either read (prepared) during the fall, winter and early spring and were confirmed at Easter (the old, traditional way), or you went to a summer camp where you had about three lessons in the morning and after that there were the usual camp activities (the modern way; but as a preparation you still had to attend church services 15-20 Sundays the preceding year - and write reports on them that had to be signed by the clergyman holding that particular service). The lessons were very straight-forward - the Bible (mostly the New Testament) according to Luther, and very little, if any, discussion on what it meant or any other religious or ethical question.
The exam was a set-up: we knew roughly what questions each of us would get; we even had a couple of particularly dim students who were told exactly what they would be asked (the questions with the shortest possible answers). When the exam part was finished, the church service started and we had our first Communion.
As I remember it my mind was mostly taken up with clothes: all the girls wore white dresses as a matter of course (and this being the 70's our skirts were very straight and short, not ideal for kneeling in - but the male part of the congregation probably enjoyed it) and the big questions were if we should have white stockings or natural/brown, and if we should wear white gloves.
 
The old, traditional way of doing it was that you read (that's what it was called to read for the vicar (att läsa för prästen) - which has some people believing that this was when people learnt to read: no such thing, in fact one of the reasons why you might not be admitted to the preparations were that you couldn't read well enough), starting after the harvest and finishing at Easter. The exam was a two-day affair - just like yours, Judy - the first day, Saturday, being the exam and the second being the first Communion. In the old days it was a real rite of passage: after this you were adult in the sense that you were now expected to be able to work a full day; you also got a full, adult wage (though the lowest rate of course). So this was your first time in full adult dress. Where national costumes (folkdräkt) were worn, this was the first time the girls had an adult headcovering, though in a young-girl variation (the hard silk hat would e.g. often be light blue, a colour no married woman could wear). Where national costumes were not worn, the girls had black dresses (made of as fine materials as the parents could afford) and the boys wore their first long trousers, their first suit. Starting in the cities (not extremely conservative Göteborg of course) during the last decades of the 19th century, girls started wearing white dresses instead of black. At first they wore the white dress only when standing in the aisle (när de stodo på gången), i.e. during the exam (we, being lax modern youths, were allowed to remain in the pews), and changed to a black dress for the Communion next day. During the first decades of the 20th century this changed to the girls wearing white dresses throughout.
 
There is a longer version of the Cathechism - but I must confess I've never seen it. Both Cathechisms were written by Martin Luther, the Major one was intended for the clergy and for teachers, while the Minor one was for teaching children (Luther intended it to be an easy-to-understand compilation...well, perhaps it was in the early 16th century).
 
Ingela

916
Sot / Stark bleksot
« skrivet: 2007-01-19, 17:28 »
Bleksot beskrivs som följer i uppsatsen Gränsdragningar mellan hälsa och sjukdom hos flickor och pojkar i svenska hälsoundersökningar 1880-1930, av historikern Anna-Karin Frih, Örebro universitet (april 2005:
En s.k. kultursjukdom som var vanlig under 1800-talet och tycktes öka under seklets andra hälft. Flickor i puberteten ansågs vara värst drabbade. Symtomen var oftast blodbrist, saknad eller förvanskad matlust, onormal trötthet, menstruationsproblem och en karaktäristisk blek hy. Någon verklig orsak till sjukdomen kunde läkarna aldrig enas om eller konstatera men mycket tyder på att den var starkt beroende av värderingar och ideal i kulturen. Diagnosen försvann i de medicinska källorna runt 1910-20-talet.
 
Bleksot var alltså ett antal symptom man klumpade ihop och menade på var en sjukdom. Även pojkar, kvinnor och någon enstaka gång t.o.m. män kunde få diagnosen.
Är dödsorsaken bleksot är det troligen anemin och/eller anorexin som är den verkliga orsaken.
 
Ingela

917
Archive - Swedish language / Confused
« skrivet: 2007-01-19, 12:28 »
Well, they were examined in the Little Cathechismus (Lilla Katekesen). That was the Ten Commandments, and the explanations (each Commandment is followed by the feared question What is that? and you have to know the answer by heart and be word perfect in your answer; the explanations all begin with the set phrase We should fear and love God, so that....). Also the Confession - with it's attendant explanations; the Confession is divided into three parts - God the Father and the Creation, the Son of God and the Redemption, the Holy Spirit and the Sanctification; the explanations are terribly long and you just hope that you won't be selected for this part.
Then there was the Lord's Prayer (each line with an explanation). This was the staple so to speak, but the cathechismus also contains the sacrament of Baptising and the sacrament of the Altar - each with pages of explanations (but I think this was mostly used for the reading tests).
When you were confirmed you were examined, and then each year the vicar would travel from farm to farm and all the (confirmed) residents of that farm would be examined again. At the same time you had to prove that you could read; the vicar used the Bible, the Book of Prayers (in Sweden called the Book of Hymns (Psalmboken, which also contains the Cathechismus) or maybe one of the popular collections of sermons (postilla). A well-to-do farm would have all of these books; most people, unless they were very poor, had a Book of Prayers; it was a very common, not to say mandatory, gift e.g. when marrying.
And yes, everybody could read, after a fashion anyway. The Church Law of 1686 (which provides us genealogists with all those nice records) also stated that everybody should be taught to read. So everybody was, every single person - no exceptions (it has been estimated that already in 1723 more than 90% of the population under 25 was literate). This was so that everybody should be able to read the Bible by themselves, a very important tenet in all Lutheran churches (it comes directly from Martin Luther himself) - and the cause of all translations of the Latin Bible into the vernacular.
 
As for the actual texts in English...well, I think any Lutheran church in the States can provide you with something very like the Little Cathechismus. Perhaps the Swanson Center has the actual texts translated into English.
 
About Kerstin/Stina: wasn't she a sister of Lars? I think maybe this muddled vicar has just copied the previous entries, from before Lars took over, and never bothered to change her status...
I'm sure you've already discovered that some vicars were very careful and methodical about record writing while others didn't care at all, or were confirmed alcoholics or something (this was after all the age when you started off your day with a nice big shot of aquavit...this included quite small children...). In one of my parishes the vicar simply forgot to record any of the weddings taking place in 1791...and in one parish in Värmland, the vicar was nearly blind but refused all assistance...
 
Ingela

918
Archive - Swedish language / More Help
« skrivet: 2007-01-19, 11:35 »
The marriage record for Abraham and Stina is at GID 2395.11.19600 (1746, 05 Sep). I would have expected it to state that Abraham was a widower, enkling (modern spelling änkling) or some abbreviation of it, but there is no title at all.
(I don't see why I thought Stina so very young to be married, she was 26, exactly normal.)
 
The birth record for Bengt is at GID 2395.11.14900. He was born 23 June 1734 to Abraham Månsson and his wife Ingebor (modern spelling Ingeborg Bengtsdotter.
 
I think Stina was Abraham's third wife!?! Because there is a death record (at GID 2395.11.20700) of Abraham Månsson's wife, at Skepsta Carin Nils (that's short for Nilsdotter). She died 04 March 1746.
That's really cutting it awfully fine! Because Abraham wasn't allowed to marry until 04 Sep, and he actually got married to Stina on the 5th! (There was a 6 month hiatus for widowers and 12 months for widows before they were allowed to re-marry.)
 
I did a quick look for Abraham's first wedding, but couldn't find it. However, his first wife may not have been from this parish and then it wouldn't have been recorded here.
 
Ingela

919
Archive - Swedish geography / Wahlberg/Valberg
« skrivet: 2007-01-19, 00:31 »
Distance Strömstad-Karlstad (as the crow flies) is approx. 150 km.
Distance Strömstad-Varberg (also as the crow flies) is approx. 220 km.
There was quite a lot of communication between Värmland/Dalsland and northern Bohuslän/southern Norway, and not very much between (northern) Bohuslän and Halland.
 
So perhaps Vålberg (because that is what I think you mean, Don - there is no Valberg outside Karlstad) is not so very unlikely - except that it has never been a parish on its own. And on such an important document as a bouppteckning it says which parish someone died in, unless it was the home parish (or perhaps, home church district (a church district, (kontrakt), is made up of several parishes, and is under the direction of a rural dean, (kontraktsprost)). If it was the home parish they could write the name of the farm or village instead, but they wouldn't have written just the name of a village outside of the deceased's parish.
 
What does it say in the death record?  
 
Perhaps you could scan the relevant part of the bouppteckning and post it here?
 
Ingela

920
01) Allmänt / Betydelsen av /-ton/ i efternamn
« skrivet: 2007-01-18, 23:08 »
Hilton är norska. Gårdarna Hilton Nordre och S?ndre - som hotellätten stammar ifrån - ligger i Kl?fta i Ullensaker, norr om Oslo. Medlemmar av släkten äger fortfarande gårdarna.
 
I alla fall en betydelse av suffixet -ton på engelska är -town; som t.ex. i Kingston, Charleston.
 
Ingela

921
Leif,
 
Antar att Du menar Maria Magdalena fsg i Stockholm.
Där finns Födelseböcker bevarade från 1668, och Hfl från 1737. Det finns alltså inga bevarade Hfl från tiden innan 1737 - det är vad beträffar Hfl oerhört tidigt; vanligt är att de inte finns bevarade förrän bortåt 50 år senare, alltså mot slutet av 1700-talet. I Skåne är det inte ovanligt att det inte finns några Hfl förrän från 1800-1810.
De flesta präster betraktade nämligen Hfl som vi betraktar ett anteckningsblock - något man använde sig av för sina egna notat och sedan gjorde sig av med när de inte längre var aktuella. Många Hfl användes för att tända brasor och/eller gavs till prästbarnen för att rita i eller öva skrivning...
 
Du kan se vilka volymer som finns bevarade dels hos Skatteverket http://skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna.4.18e1b10334ebe8bc80003817.html  (välj Förteckning och därefter första bokstaven i församlingens namn), dels hos NAD http://www.nad.ra.se/search_arch.aspx (skriv fullständigt församlingsnamn i sökboxen).
 
Ingela

922
Allmänt / Frigivna koncentrationslägerfångar
« skrivet: 2007-01-17, 18:55 »
Ingrid,
 
Ingrid Lomfors är en svensk historiker som för ett par år sedan kom med en bok om just de vita bussarna. Kanske kan Du kontakta henne, eftersom hon säkert känner till exakt vilket material som finns om de vita bussarna, och var det förvaras.
Lomfors är numera chef för Göteborgs Stadsmuseum, och har email: ingrid.lomfors@stadsmuseum.goteborg.se
 
Man kan säkert också ta kontakt med danska resp. svenska Röda Korset. Särskilt svenska Röda Korset har mycket material, som de tydligen lämnat till Riksarkivet i Arninge. Läs mer på:
http://www1.redcross.dk/sw34351.asp
http://www.redcross.se/rksf%5Csfdesign.nsf/main?OpenAgent&Layout=ReadSimpleDoc&docid=0D6E1F53300FBE2FC1256DD30059D4AF
 
Ingela

923
Archive - Swedish language / More Help
« skrivet: 2007-01-17, 13:56 »
The name is Bengt - in English it would be Benedict.
He is probably a son in a previous marriage; plenty of time for Abram to have been married before marrying Stina (who by the way was awfully young when she married).
Since people are always enumerated in relation to the head of household, Bengt is son even though he is not the son of the wife. If he had been the wife's but not the husband's son he should have been designated wife's son - although this was quite often missed too; step-children are often enumerated as children plain and simple.
 
Ingela

924
Archive - Swedish language / Confused
« skrivet: 2007-01-17, 13:42 »
Not a very legible entry, no. I have my suspicions about this clergyman, he's made quite a few errors I think, and is generally not very careful...e.g. Lars' birthyear distinctly ends in a 4 and his wife's birthday seems to be on the 3rd day of the 14th month... Also he mixes children of the household with servants in a way I've very rarely seen.
 
Daughter Stina - born in 1759 (which is of course impossible)
Son Pehr - born (and died) in 1778
Son Lars - born in 1779
Maid (piga) Christina And. (Andersdotter) - born in 1750
Maid Christina Larsd. (Larsdotter) - born in 1762
Son Jonas - born in 1784 (son of Lars and Catharina)
Maid Ingrid Larsd. (Larsdotter - I think) - born in 1764
Daughter Christina - born in 1787 (daughter of Lars and Catharina)
Farmhand Anders Andersson - born in 1768
Brother-in-law (of Lars) Jonas Jönsson - born in 1767
Maid Stina Larsdr (Larsdotter) - born in 1762
 
Now, all of these people weren't there simultaneously. You get a pretty good idea who was there when by checking if there is an exam date for a particular year (since this is the late 1700's, servants were hired from St. Michael's day, 29 Sep., and for an entire year (minus one week leave)). And I'm sure you know that people were examined (reading, knowledge of Christianity according to the tenets of the Swedish Church) once a year after they were confirmed (which usually - but not always, it could be later but never earlier - was done at 15).
 
Ingela

925
Archive - Swedish customs / Sweden in 1880's
« skrivet: 2007-01-16, 01:17 »
Hi Judy,
 
Glad you thought my input interesting - I'm very impressed you could read it all, although I of course know that you have some Swedish. I ought of course to have written in English since this is the English corner. (Since others who might be interested perhaps can't read Swedish at Judy's level, there is an English translation at the bottom of this message.)
 
Yes, I've also seen quite a few Swedish passengers who went by way of Southampton, and I definitely agree with Judy that some people acted as trail-blazers with their friends and relatives just following an established path. I've noticed several times that the followers went by not only the same route and the same shipping line but even the very same ship!
 
I suppose the southern route by way of Southampton added about 24 hrs to the total travelling time, but this could of course be compensated for if the time tables were a better match than the Liverpool ones.
 
The first part of the journey - getting to the departure port in England (whether that was Southampton or Liverpool) - is described by many emigrants as the most arduous part of the journey. Particularly crossing the turbulent North Sea aboard one of the Wilson line's tubs left indelible memories. The tubs pitched and rolled violently, and the third-class passengers were installed in holds that could also house cattle! (Exporting cattle was a major business, and the smell was evidently - even for rural people - overpowering to say the least.)
 
Since my farmor, her brother and her cousin all emigrated (to Chicago), I did a little research that eventually resulted in a small essay on the Swedish emigration (both in Swedish and in English) and I can of course email it to anyone who might be interested.
 
Ingela
 
 
-.-.-.-.-.-.-.
Here follows a translation of my previous input in Swedish:
 
Göteborg to England took according to the time tables about 40 hrs. The boats arrived either at Hull or at Grimsby - the Wilson line ships went on different days to either the one port or the other. In the 1880s the number of departures (Wilson and competing shipping lines) could be up to 4 a week - and certain record-breaking days the number of emigrants departing from Göteborg was in excess of 2.500/day!  
 
Then it took about a day to go by train from Hull/Grimsby across England to Liverpool.  
 
From Liverpool the steam ships took about a week to cross the Atlantic. Bad weather could of course delay the arrival; however, already in 1894 the fastest trips took less than 5,5 days (the Cunard line's Campania).  
 
If you were lucky with both weather and time tables everywhere the journey need take no more than a bare 10 days; if you were unlucky 20 days was not uncommon. The waiting time in England was a deciding factor. Normal was, just as Elisabeth says, about two weeks.  
 
A paradox here was that when the Swedish America Line finally started up in 1915 it took longer to use their services than travelling via England since SAL's first ship (SS Stockholm) was very slow with a service speed of only 15 knots (the British shipping lines had ships with a service speed of 20 knots or more). However, it was of course much more comfortable to remain on the same ship all the way from New York to Göteborg (or vice versa).

926
Archive - Swedish customs / Sweden in 1880's
« skrivet: 2007-01-15, 00:10 »
Göteborg till England tog enligt tidtabell ca 40 timmar. Båtarna gick till Hull eller Grimsby - Wilsonrederiets båtar gick olika dagar till antingen den ena hamnen eller den andra. På 1880-talet var antalet avgångar (Wilson och konkurrerande rederier) upp till 4 st/vecka - och vissa rekorddagar översteg det totala antalet emigranter från Göteborg 2.500/dag!
 
Sedan tog det ca en dag att ta sig med tåg från Hull/Grimsby över till Liverpool.
 
Från Liverpool gick ångbåtarna över Atlanten på ca en vecka. Det kunde naturligtvis ta längre tid pga dåligt väder; redan 1894 var snabbaste restiden dock nere i under 5,5 dygn (Cunard-rederiets Campania).
 
Hade man tur med väder och tidtabeller överallt kunde resan alltså gå på knappt 10 dygn; hade man otur var 20 dagar inte helt ovanligt. Just väntetid i England var en stor faktor. Normalt var, som Elisabeth säger, ca två veckor.
 
En paradox i sammanhanget är att när väl  Svenska Amerika-linjen kom igång 1915 så tog det längre tid att anlita dem än att åka via England eftersom SALs första fartyg (SS Stockholm) var mycket långsamt med en marschfart på 15 knop (den brittiska rederierna hade båtar med marschfart på 20 knop och däröver). Däremot var det naturligtvis bekvämare att vara kvar på samma båt hela vägen från New York till Göteborg (eller vice versa).
 
Ingela

927
35 Äktenskap / Åldersskillnad
« skrivet: 2007-01-11, 04:05 »
Det fanns flera orsaker till betydande åldersskillnader - och det kunde också vara kvinnan som var åtskilligt äldre.
 
Det är alldeles riktigt det som Carl-Fredrik säger: äktenskapet var förr mer som att två släkter gick ihop om att starta ett företag än en romantisk angelägenhet mellan två människor. Men samtidigt är det så att i de högre stånden - adel, präster och det övre borgerskapet - så började man redan från mitten av 1700-talet betona det personliga valet. Det ansågs fel att gifta sig bara av praktiska orsaker - samtidigt som man inte fick bortse från dem. Författarinnan Jane Austen (som skrev i slutet av 1700-talet, början av 1800-talet) menade på att it is wrong to marry for money, it is stupid to marry without. Pressen på äktenskapskandidaterna ökade alltså: från åtminstone slutet av 1700-talet förväntades de alltså bli kära i sin lämpliga, ofta av föräldrarna trots allt utvalde, moatj?. En avhandling har skrivits om detta (Bjurman, Catrines intressanta blekhet).
 
Inom bondeståndet var man ofta ungefär jämnårig - men det fanns gott om undantag, just t.ex. för att kvinnor dog i barnsäng och en bonde inte klarade sig utan en hustru. Fru nr 2 var dock långtifrån alltid så värst mycket yngre än den första frun, men det varierade naturligtvis. Hade första frun inte producerat några (levande) barn, var det viktigt med en yngre hustru som kunde sätta barn till världen. Hade bonden istället flera barn i det första äktenskapet var han oftast inte intresserad av att skaffa så värst många fler och valde en jämnårig hustru.
 
Inom de högre stånden var det mycket vanligt med stor åldersskillnad. Särskilt präster och (högre) borgare behövde många år för att komma upp i de inkomster som behövdes för att kunna hålla en hustru ståndsmässigt. De var inte sällan bortåt 40-45 år när de gifte sig - och givetvis var det då en flickhustru på 18-20 år som var mest attraktiv.
Åldersskillnad åt andra hållet finns särskilt ofta hos präster och hantverkare, som konserverade änkan dvs de gifte sig med företrädarens änka för att komma åt hans ämbete/verkstad. För änkan var det en änkepension. Det kunde bli långa kedjor av sådana här äktenskap: äldre präst gifter sig med ung hustru som överlever honom och gifter sig med den mycket yngre efterträdaren och lämnar honom som (äldre) änkling som gifter sig med mycket yngre hustru etc. Jag tror jag på det här forumet sett någon som redovisade sju led eller något lika fantastiskt. Men detta kunde även gälla för bönder: jag har själv en anfader som gifte sig med sin 14 år äldre grannfru - och lyckades få gården efter henne eftersom det barn hon födde honom (och som tog död på henne) överlevde henne med sex veckor.
 
Ingela

928
Archive - Swedish language / Help with translation of Banns
« skrivet: 2007-01-06, 07:11 »
Sorry! No it does say Trehörning 1 - this didn't make any sense to me since I've seen the record before and already knew that it was under the heading of Trehörningen (why put it down twice?!).
Forkörning I thought would fit quite well with what an ex artilleryman could be doing.
 
Ingela

929
Archive - Swedish language / Help with translation of Banns
« skrivet: 2007-01-06, 06:45 »
Yvonne, you are quite correct - it does say Forkörning. But Bo has retrieved the actual record and seen that it is part of records for Qvar. Trehörning 1.
 
The remaining problems with this record is that the son (Claes Otto Falk) is missing and that the putative Claes Bernhard is recorded with only the first of his given names (others on the same page are noted with several given names and Claes Bernhard seems to be listed elsewhere pretty consistently with both names). Also, the address given in the migration record for this parish, Hedvig Eleonora, states that Claes Bernhard was to live at Östra Warfsgr. 1, which is in the block Bergsklippan, while this record is for Trehörningen.
 
What this record has going for it (besides the fact that one of the first names is correct and also the family name) is that Claes Bernhard Falk seems to be noted down with several occupations - and former occupations - like, former artilleryman, miller, worker, one of which is correct for this record, and that Trehörningen and Bergsklippan are adjacent blocks at Djurgården.
 
So, it may or may not be the correct Claes Bernhard Falk, but the question remains - where is the son?
 
Ingela
PS It would of course have simplified things if Jenny had stuck to one and the same discussion throughout instead of opening up a new one for every single follow-up question.

930
Trolovning innebar fram till 1971 att barnet betraktades som äkta i arvssammanhang.
Det var inte så att man kunde i vissa fall omvandla trolovningen att gälla som motsvarar vigsel. Trolovning var innan 1734 lika med ingående av äktenskap och efter 1734 behöll trolovningen flera av rättsverkningarna - som t.ex. att barnen hade full arvsrätt. Också socialt verkade trolovningen som en närmast fullgod ersättning för vigsel i kyrkan (efter 1734 då).
En annan rättsverkan var att trolovning inte kunde brytas genom parternas överenskommelse - trolovningen kunde bara upphävas av domkapitlet, precis som vilket äktenskap som helst.
Man måste dock noga skilja på förlovning och trolovning: förlovningen hade inga som helst rättsverkningar! (Jo förresten: om förlovningen bröts av en av parterna och man kunde bevisa förlovningen så kunde den förfördelade parten stämma för brytande av äktenskapslöfte och även få skadestånd för att han/hon vidtagit åtgärder som förberedelse för äktenskapet; alltså ett vanligt kontraktuellt förhållande).
 
Tyvärr är vi idag indoktrinerade i att prästerna förr var elaka typer som mest försökte sätta dit allmogen för alla möjliga brott. I kyrkböckerna finns det istället gott om exempel på präster med hjärtat på rätta stället (den andra sorten fanns dock naturligtvis också!); så t.ex. om två personer hade ärliga avsikter att ingå äktenskap och ett barn föddes innan man riktigt hunnit med, så försökte många präster se till att det såg så bra ut som möjligt i böckerna eftersom en anteckning i böckerna om oäkta på många sätt kunde förfölja barnet senare i livet.
Ett barn fött utom äktenskap (där föräldrarna alltså inte ens var trolovade) vars föräldrar senare gifte sig blev automatiskt legitimerat i lagens ögon, dvs. det fick t.ex. full arvsrätt. Däremot var det en annan sak socialt: barnet var ju en ständig påminnelse om att föräldrarna (innan 1864) faktiskt begått ett brott, och då var det kanske inte alltid så opportunt att ha det barnet i sitt eget hushåll. Man skall också komma ihåg att fram till ungefär andra världskriget så var det ytterst vanligt med fosterbarn - hade inte föräldrarna praktisk möjlighet att ta hand om barnet så var det mycket vanligt att barnet togs om hand av någon nära släkting som morföräldrar eller en faster etc. utan större åthävor. Det var långt vanligare än vi kan föreställa oss från hfl eftersom det vanligen inte skrevs upp i hfl om barnet vistades hos mycket nära släktingar i samma socken som sina föräldrar - man kan bara förstå det genom brev, dagböcker och autobiografier som nämner sådant här, men där inget spår av det visas i hfl.
Prästerna kunde inte påverka den rättsliga situationen: kom saken upp inför domstol så var det data som gällde, inte eventuella anteckningar (eller brist på anteckningar) om oäkta. Däremot kunde de alltså påverka den sociala situationen; stod det inte oäkta och barnet senare var legitimerat av att föräldrarna ingått äktenskapet, så behövde t.ex. inte nästa präst få det direkt utpekat för sig att ett visst barn varit oäkta de första månaderna i sitt liv (det fanns bigotta personer som t.ex. ansåg att sådana barn var extra begivna på att synda och därför måste man hålla efter dem särskilt noga etc.).
 
Man måste alltså skilja på vad lagen sade rent juridiskt och hur folk uppfattade det socialt. Vad jag försökte peka på i mitt förra inlägg var att samma lagar kunde få olika sociala verkningar beroende på vilken kultur som var rådande (och vad den kulturen kunde bero på).
 
Ingela

931
Jenny,
 
I don't think Claes Falk in GID 2732.238.18500 is the same man as your ancestor. This Claes Falk is noted as the former artilleryman (f.d. Artilleristen, while your ancestor moving into Hedvig Eleonora is noted as a miller (mjölnaren).
I think your ancestor was noted somewhere else as a miller?
There is also the question of what has become of the son - and also the name. There are other men with several given names and the clerk at least gives an abbreviated version of the secondary names. So why not with Claes Bernhard?
 
In the migration roll Claes Bernhard Falk and his son are moving to Östra Warfsgränd 1 (modern spelling Östra Varvsgränd - it's still there, and with a house from the mid 18th century too!). Now, not being from Stockholm, I have no idea which block (qvarter, modern spelling kvarter) Östra Varvsgränd is in, but it is at Djurgården (or more properly Kungliga Djurgården...).
 
Ingela

932
Ooops! Nu skrev jag visst under fel rubrik trots allt!
Kanske anbytarvärden kan flytta lämpliga delar av den här tråden??
 
Ingela

933
Ja, det är naturligtvis skillnad när det gäller ett så styvnackat traditionellt samhälle som Hälsingland med sina självägande bönder och landskapet med flest antal gods, Sörmland. Kontrasten är naturligtvis avsiktlig - och belysande.
 
1. Förstföderskor på ca 25 år i Sörmland stämmer med den traditionella bilden av flickor som tjänade i 7-10 år innan de bildade familj. Här hade man helt enkelt i allmänhet inte råd med annat. I Hälsingland var man i mycket stor utsträckning självägande bonde. De rika hälsingebönderna kunde oftast ställa upp och sponsra sina barn som ville gifta sig tidigt. Det var ju naturligtvis också taktik i det hela - gifte de sig tidigt så stannade de på gården, och fick inga farliga frihetsidéer.
 
2. Något så märkligt som detta har jag aldrig hört! Det var verkligen käpprätt mot allt jag sett, hört och läst!!
I Hälsingland - ett mycket traditionellt område, se bara på alla folkdräkter man bar där - så följde man de gamla lagarna: innan 1734 ingicks lagliga äktenskap inte inför prästen utan det var trolovningen som var avgörande. Betänk att det var bondeståndet som protesterade mot 1734 års lag och fick igenom att rättsverkningarna av trolovningen i stort behölls trots den nya lagen! I Sörmland var man däremot följsam med nyheter och inspirerad av ståndspersoner ansåg man tidigt att vigseln inför prästen var det enda giltiga.
Följden blir att i Sörmland gifter man sig i tid medan man i Hälsingland inte bryr sig stort om nymodigheten att den kyrkliga vigseln är mer än en välsignelse. Enligt allmogens sätt att se hade ett lagligt äktenskap ingåtts! Man får också betänka att Hälsingland är betydligt glesare befolkat och med mycket sämre infrastruktur än Sörmland; det var därför inte alla gånger så lätt att komma iväg till prästen. Jämför gärna med Skottland: fram till 1949 var en giltig vigsel att man inför vittnen uttalade att man var man och hustru - och då var man det; Skottland är också glest befolkat och den här sedvänjan fick leva kvar så länge just för att det kunde vara svårt pga. avstånd och väder att komma iväg till prästen (eller borgmästaren).
Spanien får fortfarande umgälla den svarta legenden - och på samma sätt tror jag att Hälsingland har svårt att göra sig av med ryktena om hur fritt det var under duls och nattfrierier - rykten som naturligtvis startats av präster för att få allmogen in i den rätta fållan, alltså att kyrkvigseln var det enda raka (f.ö. skall vi nog vara tacksamma mot våra sturska bönder - det var ju tack vare att kyrkan var tvungen att köra med tung propaganda som så många vackra kyrkkronor anskaffades!).
Istället skall man nog fundera över att hälsingebönderna var välbärgade och fria - och inte roade av att deras barn gick sta och lierade sig med andra än med sina likar. Alltså hade hälsingarna ett mycket större behov att kontrollera äktenskap än sörmlänningarna som i så stor utsträckning var torpare och statare på godsen och inte hade egendom att föra vidare.
F.ö. är det precis samma tendens i Dalarna med brudar som var gravida (eller t.o.m. fött barnet) när de gifte sig. Ja, tendensen är så stark att den ibland givit upphov till den oerhört märklig idéen att ett par först var tvunget att bevisa att de var fertila innan de gifte sig. Som om någon far skulle tillåtit sin dotter att gå på prov! - Och vad skulle blivit av henne om hon nu inte var fertil?!
Nej, vad jag finner oerhört märkligt är att så många inte förstått maktkampen mellan kyrkan, som ville ha ett personligt ansvarstagande för äktenskapet och sin egen auktoritet bekräftad, och (framförallt) bondeståndet som ville behålla det gamla samhället där släkten/gruppen betydde allt och det var släktens huvudman som hade auktoriteten/makten.
 
3. Ja det var säkert oktober som var en stor bröllopsmånad i Sörmland. I alla fall från början av 1800-talet. Innan dess var det säkerligen slutet av september. Dvs. det sammanföll med slankveckan - veckan man hade på sig att byta husbonde. Med många torpare, statare, pigor och drängar så blev det ju naturligt att det här blev den stora bröllopstiden. Populärt i traditionella bondesamhällen brukade istället de stora helgerna vara - då var det ju ändå en massa festligheter släkten var samlad till och ingen extra tid eller extra slakt/bryggning behövdes. Att ha bröllopet under slankveckan skulle ju vara dumt eftersom det då inte fanns några tjänare.
Skulle man göra en riktigt noggrann undersökning så skulle man nog finna att tjänstefolket i Hälsingland följde sina kollegor i Sörmland vad beträffar bröllopstidpunkt. Och vice versa - självägande bönder i Sörmland resonerade nog som sina ståndsbröder i Hälsingland.
 
Ingela

934
Phil,
 
Migration rolls must be checked for which pages are in and out. Most often it is like you describe it but sometimes the layout changes even during one and the same year.
 
Floby H may or may not be Floby Hallagården, you have to check each new vicar's way of abbreviating things.
 
A name like Nybygget (yes, literally the new settlement) tends to be kept, even though it may have been years and years since this farm/house was actually new.
The changes are most often gradual, i.e. the old and the new names appear together for a very long time (at least two or three husförhörslängder).
 
Ingela

935
Helene,
 
Jag tror faktiskt inte alls att föräldrarna till Din mf mm skuffade ut henne. Inte mer än vad moderna föräldrar gör när ungarna åker som au pair till USA idag - de tjänar lite pengar, de skaffar sig mycket erfarenhet, de får se sig om. Under i alla fall senare delen av 1800-talet blir det mer regel än undantag att även barn till välbärgade bönder ger sig av hemifrån och tjänar; skillnaden på dem som måste och dem som gör det frivilligt är att de frivilliga ofta tjänar betydligt färre år och att de ofta varvar tjänandet med att vara hemma ett år då och då.
 
Ingrid,
 
Jag kan väl tänka mig att Din Karolina Andersdotter fick sitt barn innan det gått nio månader från bröllopet... Speciellt som hon ju fick gå till kungs för att gifta sig.
Men vad som alltid slår mig är hur sällan det är att mödrarna till de illegitima barnen är så riktigt unga tonårsmammor; riktigt sällsynt under 18, oftast mer än 20 och inte sällan i den ålder då de borde ha gift sig (dvs över 25). Så eventuellt tal om att det var unga, oskyldiga flickor som inte förstod bättre faller ju platt.
 
Ingela

936
Well, I'll try to elucidate on the mystery here:
several parishes together make up a church district (pastorat), led by a rural dean (prost). In this case Floby, Hällestad and a few other parishes made up the church district of Floby - and Floby was where the church book with all records of births, marriages and deaths was kept. A single church book for all of the Floby church district records. However, husförhörslängder were separate for each parish.
 
Now, the birth record of Johannes says Stommen, Hellestad (old spelling of Hällestad). So clearly, the clergyman noting the birth felt that this family belonged to Hällestad.
 
And in the appropriate husförhörslängd for Hällestad (AI:2, 1824-35) the family is found on page 12 (GID 1525.2.81800) - but without little Johannes and instead with a note saying that the family has moved to Nybygget (the new settlement) in 1829. Interestingly enough there is no place called Nybygget neither in Hällestad nor in Floby at this time. But there is a Nybygget in Floby in the next husförhörslängd (1832-45).
However, I have not tried to check out what happened to this family later.
 
Ingela

937
Andra Rubriker / Andra Rubriker
« skrivet: 2007-01-01, 03:28 »
Hittills har jag inte lagt mig i den här debatten, det verkar andra sköta hur bra som helst. Men det är kanske bäst att göra sin röst hörd innan det är alldeles för sent (om det nu inte redan är det).
 
Obligatoriska användarkonton tycker jag verkar bra. Det blir trots allt en liten spärr mot dem som bara hämningslöst vill vräka ur sig vad som helst i stundens ingivelse. Jag kan t.o.m. tänka mig att det blir en viss väntetid innan kontot kan användas: de som förstör orkar nog inte vänta i t.ex. 24 tim, medan det för en seriös frågeställare knappast spelar någon roll.
 
Att däremot ta betalt för användarforumet tycker jag inte är någon bra id?. Dels för att det avskräcker nybörjarna och för att det är svårt och dyrt för våra utländska vänner (jag vet av personlig erfarenhet just den här veckan att Chris har alldeles rätt om betalning från USA - och det finns en mängd banker i USA som inte ens kan överföra pengar till utländska konton direkt och därför måste en personlig check skickas), dels för att jag personligen inte gillar att man tar betalt för mitt arbete utan att kompensera mig. Vi är en hel del här som besvarar långt fler frågor än vi ställer - själv har jag nog inte ställt ens halvdussinet frågor (fyra eller fem, tror jag), men jag har besvarat säkert hundra frågor. Och jag tror inte jag har lust att betala för att svara!Jag påstår verkligen inte att jag är oumbärlig, men det är ju en stor risk att det är fler än jag som resonerar så, och då blir det till slut inte så mycket användarforum kvar.
 
Alltså: fram för obligatoriska, gratis konton - och uppmuntra frivilliga bidrag, ta betalt för att få tillgång till olika extra finesser, databaser eller få lite rabatt i Rötter-bokhandeln.
 
Ingela

938
Ulla,  
Det var roligt att Du fann mitt svar intressant!
En sak jag själv är särskilt road av är att en starkt bidragande orsak till att folkdräkter förändrades så långsamt var just att man bara skaffade kläder en gång i livet!
 
Björn,
Allmogen på 1600-talet - för att inte tala om 1500-talet - har jag sett alldeles för litet av för att kunna uttala mig om. Mina observationer och teorier kommer från 1700-talet och 1800-talet (vilket också har att göra med att jag är etnolog, vårt ämne börjar inte förrän då).
Som jag har förstått det var 1600-talet ett helt annat samhälle: det är inte förrän under senare delen av 1700-talet vi får någon större mängd pigor och drängar, dvs. att även vanliga bönder hade råd med helårslejd arbetskraft.
När det gäller dödfödda barn tror jag att Du har helt rätt. Men även barn som dör innan två års ålder - vilket vanligen registreras på sedvanligt omsorgsfullt sätt - följer ofta samma mönster. Särskilt förstfödda har man ibland en känsla av att de inte visste hur de skulle ta hand om.
Självklart följer giftermålsålder samma mönster inom en och samma släkt: giftermålsåldern var ju beroende av ekonomiska förhållanden, och var man av en välmående släkt så gifte man sig tidigare. Så t.ex. gifte mina skånska anfäder sig tidigare än mina västgötska - den skånska släkten var betydligt mera besutten.
 
Ingela

939
Förr var det inom allmogen vanligt att man tjänade som dräng/piga från ca 15 år (om man var fattig) eller ca 18 år (om man hade det lite bättre ställt) och ca 10 år framåt.
De här åren när man tjänade var viktiga på flera sätt: man skaffade sig erfarenhet (alltså yrkesutbildning), man såg sig om lite (lägg märke till att ju bättre kommunikationerna blev desto längre bort begav sig ungdomarna - precis som i våra dagar när man inte längre är au pair i Frankrike eller England som på 1960-70-talen utan beger sig till USA och Australien) och, inte minst, man tjänade ihop ett kapital. Kapitalet var inte bara pengar utan, minst lika viktigt, ett stort förråd av kläder; lönen till framförallt pigor utbetalades till stor del i tyg och kläder. Kläderna räckte sedan i princip livet ut.
 
Att få tillräckligt med kapital (pengar, kläder) och erfarenhet var alltså den direkta orsaken till att man i så stor utsträckning inom allmogen inte gifte sig förrän i 25-30 års åldern. Jämför gärna med dagens situation när man kanske flyttar ihop men inte skaffar barn förrän båda har bra jobb!
 
Ser man på andra samhällsklasser var mönstret ett annat: män inom (den högre) borgerligheten gifte sig på 1800-talet oftast inte förrän de kommit upp i 40 års åldern - det var först då männen tjänade tillräckligt för att ha råd att hålla hustru och familj på den levnadsnivå som förväntades. Flickorna i den här klassen giftes dock bort unga - de var oftast inte mer än 18-20 år. Således var det mer regel än undantag med en åldersskillnad mellan makarna på bortåt 20-25 år inom framförallt den högre borgerligheten.
 
Inom allmogen födde alltså kvinnorna ofta sitt första barn först strax innan de var 30. De flesta par såg också till att det blev minst två år mellan barnen (fast olycksfall i arbetet inträffade naturligtvis då och då). Efter de första tre-fyra barnen, när kvinnan alltså var över 35, brukar mellanrummet mellan barnen öka, till ungefär tre år. De flesta slutade föda barn när de var ca 42-43 år, men det var - som observerats - inte ovanligt att kvinnorna födde ett sladdbarn några år innan de fyller 50. Enligt mina erfarenheter verkar det finnas en överdödlighet bland dessa sena barn; barnadödligheten var ju hög även annars, men mig förefaller det som om de här barnen hade extra dåliga utsikter - en så stor andel verkar dö de första två åren.
Efter fyllda 50 verkar mycket få kvinnor ha fött barn, men visst förekom det. I modern tid var den äldsta kvinnan som fött barn på helt naturlig väg hela 59 år! Det inträffade i USA i slutet på 1950-talet; jag har för mig att det blev en helt normal liten dotter.
 
När man idag talar om att moderna kvinnor är så lastgamla när de föder barn - så var det inte förr - och dessutom ofta antyder att det är biologiskt snedvridet, så visar man bara på sitt korta historiska minne: jämförelserna sker mot den mest märkliga period vi upplevt i historien, nämligen de gyllene åren 1950-1973; en period som tyvärr på många områden upplevs som normerande. För första gången i historien fick då den stora allmänheten råd att gifta sig och skaffa barn tidigt. Idag skulle vi egentligen ha råd att skaffa barn tidigt, men vi har nu fullkomligt astronomiska krav på levnadsnivå - jfr den högre borgerligheten på 1800-talet, med den skillnaden att vi nu är jämställda och alltså är även kvinnorna äldre.
 
Jag har också lagt märke till att kvinnorna inte sällan var äldre än männen; oftast bara ett par år, men inte så sällan betydligt mer. Den största åldersskillnaden jag överhuvudtaget sett i min egen släkt är faktiskt just en kvinna som är 14 år äldre än sin make. Min egen teori om detta är dels att äktenskap förr var mer av resonemangspartier - även när parterna fick välja själva - och en äldre kvinna hade ju förmodligen mer på kistbottnen, dels att jag tror att samhället var mindre åldersskiktat. Skiktningen bestod nog mera i sociala åldrar, alltså om man var konfirmerad, gift/ogift, förälder, satt på undantag etc. Naturligtvis följde det här en ungefärlig biologisk ålder, men man hade inte vårt system sedan skolåldern att man så fast tillhör en viss årskull. Det var ju också vanligt att särskilt vissa yrkeskategorier (präster, hantverkare) konserverade änkan, vilket måste ha lett till ett samhälle där det inte alls var ovanligt att se en äldre kvinna gift med en yngre man; det var således mindre märkligt att tänka i de banorna. Fast jag tror visst att det orsakade en viss uppståndelse i den lilla by i Skåne min anfader levde i när han gifte sig med den 14 år äldre grannhustrun (som blivit änka anständiga 16 månader tidigare), vars äldsta barn bara var sex år yngre än hennes nye make...
 
Ingela

940
Nämndeman / Nämndeman
« skrivet: 2006-12-28, 19:04 »
Nu är det väl oftast så i detta forumet att vi är intresserade av just hur det var förr, och mera parentetiskt hur det är nu. Och jag antog nog att AnnBritt använde historiskt presens...
 
När jag själv skriver av exempelvis en titel eller ett ortsnamn använder jag helst den stavning som använts i originaldokumentet, men jag brukar markera att jag är medveten om att det är fel enligt nutida standard, t.ex.:
nämdeman [sic]
Hälsingborg [sic; idag Helsingborg]
 
Ingela

941
Nämndeman / Nämndeman
« skrivet: 2006-12-27, 01:50 »
Nja, riktigt så enkelt är det inte med stavningen.
Idag stavar vi nämndeman, men det finns gott om äldre exempel på att det - även högst officiellt - stavas nämdeman (faktiskt ända fram till 1927), utan att det kan anses fel.
Ännu exotiskare blir det naturligtvis ju längre tillbaka vi går: nämbdeman stavas det officiellt på 1600-talet, till exempel.
 
Jfr gärna med SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
Ingela

942
Äldre uttryck / Din aderton och hundrade djefwul!
« skrivet: 2006-12-26, 10:01 »
Enligt min favoritsajt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) så är aderton en förvrängning av attan (!!), som är mer ursprungligt (sök på aderton).
 
Arton (attan) räknas upp som en mildare svordom, liksom sjutton och nitton. Sjutton också! kan vi ju säga även idag - nitton som kraftuttryck tror jag mig dock inte ha hört.
SAOB förklarar inte varför just de här räkneorden betraktas som svordomar, men anger samtidigt att de som betecknande ett (obestämt) stort antal 1. fungerande ss. förstärkningsord - en multiplikatoreffekt helt enkelt.
 
Ingela

943
Julgodis för alla! / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-24
« skrivet: 2006-12-24, 08:54 »
Vad SOFI kom fram till i sin undersökning (jfr mitt tidigare inlägg lite högre upp) var att svenskarna visst håller på traditionerna - men samtidigt så uppdaterar man dem, moderniserar dem.
Så är det med traditioner, vi tror gärna att de är oföränderliga men så är det ju inte - även om de kanske förändras såpass långsamt att vi inte tänker på det...
 
God Jul från ett Göteborg där det faktiskt ser ut som om det kan bli en ganska fin dag!
 
Ingela

944
Julgodis för alla! / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-24
« skrivet: 2006-12-24, 01:03 »
I Sverige (och flera andra länder) är det tradition att ha skoj dagen/kvällen innan en stor högtid. Jämför jul med t.ex. nyår, påsk och midsommar: på aftnarna har man kul, själva dagen är högtidlig - och firas idag därför knappast alls.
Högtidligheten markerades förr inte minst genom kläderna; juldag och påskdag var de största dagarna på året och då åkte det absolut finaste man ägde fram och bars i kyrkan. Så snart man kom hem från kyrkan bytte man om till något enklare kläder. På aftnarna hade man istället kläder som var mer ägnade att dansa och leka i.
I min barndom var det också så att på julafton åt vi i köket, på vardagsporslin - men på juldagen var det matsalen och finaste porslinet som gällde.
Förr var högtid och allvar det finaste, nu tänker vi att mat, lek och presenter är finast.
 
SOFI (Språk och folkminnesinstitutet) har nu lagom till jul givit ut en bok som behandlar den moderna julen, med utgångspunkt från uppgifter insamlade från julen 2004 - Nu gör vi jul igen (ISBN 91-7229-035-8).
 
Så kan man fundera på varför inte 25 gr och vajande palmer upplevs som juligt - den allra första julen firades ju under precis de betingelserna... Det kanske snarare borde uttryckas som att det inte liknar svensk jul...
 
Det är nog många svenskar som inte har hört om Kwanzaa, en högtid som skapades 1966 av Dr. Maulana Karenga (professor vid Dept. of Black Studies vid California State University, Long Beach), för amerikaner av afrikanskt ursrpung. Hemsida är:
http://www.officialkwanzaawebsite.org/index.shtml
 
Ingela

945
Äldre ord A - K / Gosse
« skrivet: 2006-12-19, 00:08 »
I alla fall på landet betydde gossen eller flickan oftast att det var ett barn under 15 år (alltså ej konfirmerad dvs inte vuxen) som arbetade i hushållet som dräng resp. piga men utan formell lön, arbetade för bara mat och logi.
Om barnet istället togs om hand av släktingar på det viset vi menar idag, alltså att släktingarna var i föräldrarnas ställe, så stod det fosterson/fosterdotter.
Rent praktiskt var det nog ingen större skillnad för alla barn arbetade på landet (även om fosterbarnet kunde räkna med att få kläder, det kunde inte gossen/flickan). Men juridiskt var det skillnad: vem ansvarade för barnet.
 
Ingela

946
Lerum / Äldre inlägg (arkiv) till 12 mars, 2007
« skrivet: 2006-12-17, 01:47 »
Nej, och Cajsa finns inte i St. Lundby det datumet heller - vilket ju hade varit möjligt med tanke på att det är moderförsamling till Lerum.
Märkligt med tanke på att det inte står var hon är född, så man antar ju att det är i den egna socknen (eller möjligen moderförsamlingen då).
 
Ingela

947
Katarina parish is in the part of Stockholm city called Södermalm. Today it's regarded as centrally located, in the mid 19th century it was still quite rural.
Södermalm is really two words: söder which means south and malm which means commons - and in the case of Stockholm, suburb. So Södermalm is the southern suburb; suburb meaning outside the city walls (or, since this is Stockholm - the Venice of the north - not on the island where the city proper was located).
In suburbs like Södermalm (there is also Östermalm, the eastern suburb and Norrmalm, the northern suburb) workers and also farmers lived; rich city people had farms there, both for recreation and for providing their city larder with fresh food.
 
So Tjärhovsgatan (modern spelling) is not in a village, it's in Stockholm, and right behind the Katarina parish church. The street is still there - thouigh shorter than it used to be - and an apartment there would today fetch quite a large sum...
 
You can see a map at this address:
http://kartor.eniro.se/query?streetname=tj%E4rhovsgatan%2C+stockholm&what=map&asearch=1
You can zoom in (zooma in and out (zooma ut).
 
Katarina kyrka is the parish church just north of Tjärhovsgatan. It was built in 1656-95 (money problems), burned down in 1723, was rebuilt in 1724 and again burned down in 1990, was rebuilt and reinaugurated in 1995 (it still looks like the old church). Pictures here:
http://www.svkyrkankatarina.com/
http://www.hosserudkullen.se/forskning/kyrka_hbe_se_sthlm-ka.html
 
Some pictures of Tjärhovsgatan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tj%C3%A4rhovsgatan,_Stockholm
http://och.nu/sodermalm/tjarhovsgmellgotgrenstj/tjarhovsgmellgotgrenstj.htm
 
And here are some very nice pictures of Katarina kyrka and also of Södermalm in general:
http://www.myra.nu/sodermalmvint.html
http://www.myra.nu/sthlmsodermalm.html
 
Ingela

948
Archive - Swedish language / Help with translating birth record
« skrivet: 2006-12-14, 13:16 »
Kyrktagen is in English: churched.
 
Hustru - wife - was the title of a married woman of lower social class (working class urban and more or less all farmers). You had to be (at least) middle class to be accorded the title of fru - Mrs.
 
Also, as far as I can make out, the block isn't Barnängen mindre but Barnängsbacken mindre.
 
Ingela

949
Faktor / Kalfaktor
« skrivet: 2006-12-11, 04:55 »
En kalfaktor utförde de praktiska sysslor en officer inte befattade sig med/inte hade tid med.
Kalfaktorn skötte om officerens uniform och utrustning, ordnade med hans inkvartering, gick ärenden (både officiella och privata) - i senare tid hände det även att han körde officerens fordon (på den tiden officerare red så hade de en särskild stalldräng). En duktig kalfaktor såg också till sådana detaljer som att officeren väcktes på korrekt tid, att tidningen fanns tillgänglig, privata brev var sorterade och att officeren välkomnades hem med sin favoritdrink (eller vad officeren nu föredrog när han kom hem).
Kalfaktorn följde sin officer ut i kriget, och kunde strida han också - som jag förstår det utnyttjades kalfaktorn dock oftast som enklare skrivbiträde, som budbärare och även som sjukvårdare.
Sammanfattningsvis kan man säga att kalfaktorn skötte om livets alla praktiska detaljer så att officeren kunde koncentrera sig på det militära.
 
Ingela

950
Människor / Kan det vara en Marjasin
« skrivet: 2006-12-05, 00:28 »
Ja, just att män och kvinnor bytte kläder med varandra var tydligen väldigt roligt; jag har flera kort på mina högborgerliga farföräldrar och deras syskon och vänner (alla vuxna och gifta) från tiden kring 1905-1910 där det är ombytta roller som verkar vara höjdpunkten på mindre fester med nära vänner. Kvinnorna fick ju chansen att visa sina välformade ben i åtminstone den trängre vänkretsen.
 
Sedan har vi ju också det första folkdanslaget, Philochoros, som till en början bara hade manliga medlemmar; hälften av medlemmarna klädde alltså ut sig till flickor -  det finns underbara bilder av unga män i kvinnliga folkdräkter!
 
Ingela

951
Förnamn - J / Jeppe / Jeppa
« skrivet: 2006-12-05, 00:11 »
Fram till ca 1870 var Skånes förnamn mycket starkt influerade av Danmark - det märks en tydlig skillnad om man jämför mot t.ex. Västergötland och Bohuslän.
Från ca 1870 (det är ju naturligtvis ett mycket oprecist tal men hänger ihop med att alla de moderniseringar det svenska samhället genomgått från 1840-1870 nu slår igenom med full kraft; borgerlighetens favoritprojekt moderniteten länkat med industrialiseringen) blir namnen på i alla fall de flesta håll i Skåne svenska och normaliserade till sin stavning. Det typiskt skånska Olu blir t.ex. hux flux Oliva (just det, inte Olivia), Måns och Mårten blir gärna Martin, Karna blir Karin eller Katarina och Jeppa blir, precis som vår danske korrespondent Jacob påpekar, Jacob.
Jag skriver de flesta håll för jag har inte kontrollerat Skånes sydöstra hörn, som Herrestad & Ingelstad, berömda för att vara reliktområden (dvs områden där gamla seder var kvar osedvanligt länge).
 
Hur Jacob kunde bli Jeppa kan man ju dock fundera över - liksom över varför den vanligen feminina slutvokalen -a här blivit maskulin... Det danska Ib kan jag förstå: Jacob skrevs ju Iacob och förkortades i texter till I:b, men Jeppa??
 
Ingela

952
Arvsgången av bondgårdar / Arvsgången av bondgårdar
« skrivet: 2006-12-04, 16:06 »
Nja. Sådär vårdslöst är det faktiskt inte med gåvor. Var inte heller. Om någon fått en mycket stor gåva - säg t.ex. att fadern betalat en utbildning, så är det förtida arv och skall räknas av.
Detta är en möjlig lösning på vad som hänt: t.ex. när barnen gift sig kan de ha fått hjälp med att köpa ett hus eller något annat kapitalkrävande, och då är det förtida arv. Kvar blir en av bröderna - som alltså inte fått ut sin andel i förtid utan verkligen ärver fadern. Emellertid stämmer det inte mellan syskonen och han får därför ge ett par av syskonen mindre summor; inte så konstigt eftersom det naturligtvis var (är!) svårt att räkna ut den exakta behållningen av ett bo långt i framtiden (barnen kan ju ha gift sig och fått ut delar av sitt arv för 20, 30 år sedan).
 
När det gäller arv efter den före mannen bortgångna hustrun så var det inte säkert att barnen tog ut det - de kan ha kommit överens om att fadern skulle få fördel bo oskifto; om pengarna var bundna i gården kunde det ha inneburit att fadern annars varit tvungen att sälja gården. Barnen kan ha tyckt att det var bättre att fadern fick förvalta deras arv, så kanske det blev större - och de kan ha fått ut arvet genom utbetalningar genom åren.
 
Ingela

953
Förnamn - J / Jeppe / Jeppa
« skrivet: 2006-12-04, 15:53 »
I varje fall i Skåne är Jeppa (och Jeppe med för den delen) ett mansnamn.
Min mff var Jeppa Nilsson - hans mor var Olu Jeppsdotter, så Jeppa var alltså döpt efter sin morfar, som dock kallades Jeppe.
 
Ingela

954
Archive - Swedish language / Inhyseshj.
« skrivet: 2006-12-03, 02:59 »
Inhyseshj. is an abbreviation for inhyseshjon.
A person who had a (shared) bed in someone else's house, typically free of formal rent, just helping out. Sometimes an inhyseshjon had his/her own household (own store of food etc.), sometimes not.
An inhyseshjon most often made a tiny living from some sort of cottage industry and/or from temporary jobs as an extra hand during harvest etc.
In Norrland an inhyseshjon meant a person who had a tiny cottage or mud hut on someone else's land, free of charge or just paying a nominal rent by doing odd jobs or sharing the results of hunting or fishing.
 
In some cases an old crofter who had no children would allow a young couple to take over the croft very cheaply or even for free if he was allowed to stay on as inhyseshjon - in this case it was full board, and the original crofter may even have been allowed a separate room.
 
A hjon basically means person; today the meaning is often associated with words like fattighjon (poor person, so destitute they received support from the parish), but the original meaning is a member of the household.
 
Ingela

955
Archive - General questions / Scandinavian spoon
« skrivet: 2006-11-28, 22:37 »
Ah, Dagsås. Which is in Halland. Which used to be part of Denmark. The former Danish provinces were more preoccupied with silver than all the rest of Sweden put together (except for the S?mi people with their famous silver collars).
Halland was of course quite poor compared to e.g. Skåne, but there is a marked difference between Halland, just south of Göteborg, and Bohuslän, just north of Göteborg, when it comes to silver.
 
A few weeks ago I spent a weekend at a seminar on silver jewellry in the national costume, and I enclose a close-up of a bride from Skåne - we nearly put on dark glasses when our camera flashes reflected in all that silver.
Please note that the bride has two aqvavit-spoons (supskedar) stuck into the top of her bodice!
 

 
Ingela

956
46 Ordet är fritt om släktforskning / Namnbyte, Hur ?????
« skrivet: 2006-11-23, 03:40 »
Innan 1901 var det fritt fram att ta vilket efternamn man önskade, förutom adliga namn. Man promenerade in på pastorsexpeditionen och sade att man hette Erik Jönsson men i fortsättningen ville heta Erik Björklund eller Erik Arosenius eller vad man nu fick för sig. Sedan kunde man dagen därpå titta in och säga att man kanske egentligen föredrog Björkberg eller att man nog ångrat sig helt, Jönsson var kanske inte så dumt.
 
1901 kom den första namnförordningen som egentligen bara var ett tillägg till kyrkobokföringen. Enligt den var det nu slut på det fria bytandet av efternamn; det måste ansökas om och ett redan taget, ovanligt efternamn hade man ensamrätt på. Förfarandet blev därmed närmast identiskt med vad vi har än idag. Men Sverige är fortfarande ett av de länder i alla fall i västvärlden där det är lättast att byta namn. I t.ex. USA krävs det ett domstolsbeslut, och det är inte helt enkelt att få; man kan inte bara säga att man inte gillar sitt namn (vilket vi kan).
Men listor med föreslagna efternamn, som PRV har idag, är ett mycket sent påfund; de togs fram i samband med namnlagen i början på 1960-talet (1962?) då det blev obligatoriskt med efternamn - vilket det faktiskt inte varit innan dess. Listorna var för att dessa efternamnslösa lätt och smidigt skulle hitta ett efternamn - men sedan blev de kvar eftersom det var/är så populärt att byta efternamn.
Jämfört med en del andra länder är vi ju oerhört senfärdiga med våra efternamn; i t.ex. England blev efternamn ärftliga redan på 1100-1200-talen.
 
Var folk fick sina id?er till ett nytt namn kan vara svårt att veta, ibland finns det ju ganska givna id?er som t.ex. att kalla sig Arosenius, latin för man från Västerås, men ibland finns det inga självklara förklaringar.
 
Ingela

957
Archive - General questions / Scandinavian spoon
« skrivet: 2006-11-23, 03:13 »
Even if this particular spoon wasn't Swedish, it is a very Swedish - or, probably, Nordic - tradition to give silver spoons.
 
If a farmer was able to save something, he'd buy silver. There were no banks for ordinary people, particularly in the countryside, until the late 19th or even early 20th century. And besides, money is subject to inflation and until the 1870's Sweden also had several different monetary systems running in parallel. So, actual money was a risky business for long-term savings - but silver kept its value and could easily be sold. So farmers bought different silver items: spoons were perennial favourites but after a good number of spoons, a successful farmer might become ambitious and try for a tumbler, a cup, a pair of candlesticks or even a bowl. Usually the farmer paid in installments and didn't get the coveted spoon until it was fully paid for, which could take a couple of years.
 
Since farmers were very conservative the silversmiths had to keep two different styles: one modern, up-to-date for townspeople and one oldfashioned, traditional for the farmers. Spoons were for example made with rat-tails (a pronounced ridge) for at least 150 or 200 years after they were discontinued for the fashion-conscious urban population.
 
So, giving a girl a spoon was to give something towards the dowry (the traditional Swedish wording is (oh yes, still used) to have something at the bottom of the chest, originally referring to the chest/chests a girl would use to collect her dowry and which would follow her to her new home when she married - and if she had something at the bottom of the chest she had quite a bit saved); today the equivalent would perhaps be to make quite a large deposit in a bank account and contribute towards a college education.
 
Ingela

958
Sjuk- / Sjuksköterska
« skrivet: 2006-11-21, 01:29 »
Harriet,
 
Har Du kollat CD 1890 med titel sköterska? Och kanske sjuksyster och diakonissa? (Jag har tyvärr inte den CDn själv.)
Jag har en känsla - men det är just bara en känsla - av att man redan tidigt försökte lägga beslag på titeln sjuksköterska för de utbildade.
 
Det borde av adresserna framgå om de arbetade privat eller på ett sjukhus: sjuksköterskor på sjukhus bodde väl på sköterskehem, ofta på sjukhusområdet. Min mormor (utbildad sjuksköterska) tjänstgjorde t.ex. 1924-25 på ett sanatorium i Mörsil, och då var hon skriven på själva sanatoriet.
Mormor som sjuksköterska:

 
Kanske hade skolorna olika inträdeskrav, och det var svårt att komma in på skolan i Göteborg? Eller kanske rekommenderades morfars syster att bege sig till Visby för det fina klimatet? Göteborgsluften var väl redan tidigt känd som inte så bra...och om hon t.ex. hade luftrörsbesvär så kanske Visby ansågs idealiskt? Det kanske var någon kostnad förknippad med utbildningen? Och det kanske var billigare i Visby? Eller det kan ju vara så enkelt som att bästa kompisen sökte dit av någon särskild anledning, och så följde morfars syster med.
 
Men varför inte börja med att försöka utröna inträdeskraven? Landstingsarkiven har väl en hel del material arkiverat.
 
Ingela

959
Sjuk- / Sjuksköterska
« skrivet: 2006-11-19, 22:43 »
Hej Harriet,
 
I den förteckning jag har - en tabell betitlad De av staten godkända sjuksköterskeskolorna i Sverige, innan utbildningen blev högskoleutbildning  - finns sammanlagt 45 sjuksköterskeskolor med.
Tabellen har jag kopierat, men dumt nog inte antecknat varifrån. Såvitt jag minns var det en statlig utredning eller möjligen en avhandling.
 
I den här tabellen finns faktiskt inte Visby med överhuvudtaget. Möjligen sökte den aldrig statligt godkännande - såvitt jag kommer ihåg från boken så var det just så att en rad utbildningar lades ner för att de inte höll måttet och inte hade möjligheter att komplettera upp.
 
Av de här 45 skolorna var det alltså bara åtta som var statligt godkända innan 1920. Av de fyra första var det ju tre (RK, Sophia, Ersta) som hade en profil med riksupptagning, och Göteborgsskolan hade väl en stark ställning i västra och södra Sverige. Sedan var det alltså bara fyra skolor på länsnivå som brydde sig om att söka statligt godkännande. Förmodligen för att det ännu inte spelade så stor roll - jag tror inte legitimeringen infördes förrän efter kungörelsen 1920. När jag skriver 1926 så är det för att det var då de sista av de gamla skolorna blev godkända; de flesta godkändes 1923-24 men några av de mindre hade väl svårare att lägga om utbildningen så att de klarade de statliga kraven - och några klarade det alltså inte överhuvudtaget.
Så att Din släkting fick arbete inom den offentliga vården efter att ha gått en icke-godkänd utbildning var säkert helt normalt - de åtta godkända skolorna kunde ju rimligen inte försörja hela Sveriges behov av sjuksköterskor. Särskilt inte som de tvingades sluta arbeta när de gifte sig.
 
Det finns förresten en hemsida om F.N.: http://www.florence-nightingale.co.uk
Där påpekas det bl.a. att F.N. som första kvinna blev invald i Statistical Society för sitt pionjärarbete med statistik från Krimkriget! Jag blev faktiskt väldigt imponerad när jag såg hennes statistik första gången: helt moderna pie charts, färglagda, mycket överskådliga.
Jag visste inte att Royal Free inte byggde om förrän 1975 - det hade varit kul att se F.N.:s originalsjukhus från 1800-talet, särskilt som jag då sett kasernen i Scutari (den var inte heller ombyggd, men tjänstgjorde inte heller som sjukhus utan hade återgått till att vara kasern).
 
Ingela

960
Övriga källor / Bördsbrev / Bördsbevis
« skrivet: 2006-11-19, 21:49 »
Detta har tidigare diskuterats här på Rötter:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/205/32406.html?1031579624
 
Det finns också samlingar av bördsbrev, t.ex. Axel Mollstadius: Småländska bördsbrev 1640-1720. På NAD kan man finna ett register över Stockholms bördsbrev 1653-1781.
 
Bördsbreven utfärdades av häradsrätt/rådhusrätt - men tydligen även i vissa fall av kyrkoherdar. De lämnades sedan in hos det skrå man ansökte till. Så finns det aktuella skråarkivet kvar finns det en god chans att man kan finna bördsbrev där.
 
Ingela

961
Sjuk- / Sjuksköterska
« skrivet: 2006-11-19, 10:43 »
Från början fanns det ingen regelmässig undervisning av sjuksköterskor, man lärde på jobbet. Redan innan Florence Nightingale började sina välkända reformer under Krim-kriget (hon var där 1854-56) fanns det en ordnad sjuksköterskeutbildning i Sverige. F.N. själv utbildades ju i Tyskland - och hon var väl aldrig någon stjärna som sjuksköterska, men hon var en fantastisk administratör och organisatör och hade en vision: utbildade sjuksköterskor, där kombinationen av utbildning och att kvinnorna skulle vara av medelklassbakgrund skulle göra att statusen på yrket höjdes så att det verkligen var sjuksköterskorna som var ansvariga för vården. (I Istanbul fanns i alla fall på 1970-talet fortfarande ett litet museum över Florence Nightingale och hennes 38 sjuksköterskor; det var åtminstone då inrymt i ett rum i den arm?kasern i Scutari där F.N. verkat.)
 
Påverkade bl.a. av reformarbetet i Storbritannien startades ytterligare ett par sjuksköterskeskolor i Sverige på 1860-talet, vilka följdes av ytterligare en på 1870-talet och två på 1880-talet. På 1890-talet tog det hela fart ordentligt och snart sagt varje lasarett med självaktning hade innan 1910 någon form av sjuksköterskeutbildning.
För att rensa upp bland ibland ganska undermåliga utbildningar infördes så småningom statliga utbildningsplaner och skolorna kunde söka statligt godkännande. Den första förordningen kom 1901, den andra 1920.
 
De första sjuksköterskeskolorna i Sverige:
1851 Ersta Diakonissanstalts sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1903/1923
1867 Röda korsets sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1902/1923
1867 Uppsala Sjuksköterskehems sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1923
1877 Göteborgs sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1903/1923
1883 Sabbatsbergs sjukhus sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1926 (lades ner 1927)
1884 Sophiahemmets sjuksköterskeskola, statligt godkänd 1902/1923
 
Innan 1920 års bestämmelser fanns det i Sverige totalt bara 8 statligt godkända sjuksköterskeskolor (Röda korset, Sophiahemmet, Ersta, Göteborg - de enda godkända 1902-03 - Vänersborgs lasarett, Södra Sveriges sjuksjöterskehem, Värmlands läns landsting, Kopparbergs läns landsting - godkända 1909-1913); samtliga sjuksköterskeskolor rättade dock in sig i ledet efter 1920 års kungörelse - från ca 1926 kan man räkna med att någon som gått sjuksköterskeskola verkligen är legitimerad sjuksköterska.
 
Ingela

962
En väninna lät för ett par år sedan ta ett kort där hela familjen i fem generationer var med:
Farmor (1908-2005)
Far (f. 1927)
Probanden (f. 1955)
Son (f. 1978)
Sondotter (f. 1999)
Det var ju lite extra lustigt att det blev flicka-pojke-flicka-pojke-flicka också!
 
Det räcker ju inte med att vi lever längre nuförtiden, man måste skaffa barn tidigt också för att hinna med...
 
Ingela

963
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-04-25
« skrivet: 2006-11-11, 17:09 »
Monica,
 
Ja, det låter som en riktig roman! Verkligheten överträffar ibland faktiskt dikten!
 
Jag skulle definitivt leta i domböckerna. Kvinnan kunde stå inför tinget från det att graviditeten var synlig tills efter barnet var fött (första ordinarie ting efter födelsen, knappast ett urtima ting för denna sak). Kontrollera också kyrkoräkenskaperna - båda föräldrarna bör ha fått böta och det kan ju finnas någon intressant anteckning i anslutning till det.
Sedan kan det vara intressant att kolla upp lite mera runt det oäkta paret. Vem var kvinnans giftoman egentligen? Fäder brukar väl ge med sig så småningom, men om det var en farbror, en kusin eller kanske en mycket äldre bror (eller en halvbror) så är nog motståndet större. Och hur var det med kvinnans släkt - skulle hon behövt göra ett fint gifte med mycket pengar för att stötta sin egen släkt i någon ekonomisk (eller politisk) kris? Det verkar inte heller ha varit enighet i den släkten om kvinnans handlande - släktingen som hjälper sonen tar ju helt klart parti för kvinnan, mot giftomannen.
Tillhörde kvinnan en någorlunda känd släkt, särskilt om den var bosatt i Stockholm, så borde det finnas privata brev där denna skandal omtalas. Försök kontrollera vad det kan finnas för brevsamlingar runt de aktuella åren.
Farfadern var präst - Du har förstås kollat Herdaminnena? Var det en gammal prästsläkt eller var farfadern bondson? För en äldre generation adliga (l'ancien r?gime, innan franska revolutionen) var en förbindelse med vad som i praktiken då var en bondsläkt fullkomligt omöjlig. En gammal prästsläkt med en eller annan biskop/domprost, gott om kontraktsproster, kanske en rektor och ett par ingiften med lågadliga/nyadliga damer var däremot tänkbar även om det kanske inte var önskvärt.
 
Lycka till med fortsatt forskning - och skriv gärna och berätta om hur det går, det var verkligen intressant!
 
Ingela

964
Arbetare / Faktoriarbetare
« skrivet: 2006-11-11, 16:38 »
SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ), som ju bör ha reda på sig, räknar upp följande exempel på faktorier:
ANKAR-, BOMULLS-, GEVÄRS- KANON-, KNAPP-, KNIV-, KRONO-, KRUT-, METALL-, NUBB-, SAX-, SKOVEL-, SLIPERS-, SPIK-, STATS-FAKTORI
 
och menar också på att det är fråga om inrättning för tillvärkning av varor i stor skala, och betecknar det som sällsynt att det kan vara i fråga om ss. hemindustri bedriven tillvärkning..
 
Jag tror att det bara utgående från Hfl kan vara svårt att se om det var fråga om vad vi idag skulle benämna fabrik, alltså en specifik plats för tillverkning, eller om det handlade om hemindustri/förlagsverksamhet. Faktorierna erbjöd vad jag kan förstå inte bostäder, så faktoriarbetarna skulle kunna vara spridda över ett ganska stort område. Det är ju inte heller säkert att alla arbetare - särskilt inte de okvalificerade - infördes just som faktoriarbetare eftersom de kanske inte hade en fast anställning utan kallades in vid behov och därför kan stå registrerade utan särskild yrkesbeteckning i t.ex. en backstuga eller som son eller dotter i en torpstuga. Jag tror att man istället måste utgå ifrån någon form av beskrivning av ortens ekonomi innan man definitivt kan säga vilken sorts faktori det rörde sig om.
Jag har t.ex. själv en anmoder som bodde ensam i någon form av hyresrum (i Kungsbacka) runt 1870, och det finns ingen anteckning om hur hon försörjde sig. Jag kan just tänka mig att hon arbetade på olika tillverkningsföretag (faktorier) i trakten, kanske varvat med olika påhugg som piga.
 
Ingela

965
Ett annat tips är att kolla vad Prästgårdens invånare hade för betyg - de brukade av förklarliga skäl ligga högt på skalan och då vet man ju åtminstone den ena ändan av skalan.
 
När präster använde bokstavsbetyg och inte märkliga små krumelurer (som alltså ofta var egna uppfinningar) var det från relativt tidigt på 1800-talet inte ovanligt att de följde de vanliga skolbetygen: A-a-AB-Ba-B-BC-C (B var godkänt, A-Ba var överbetyg, BC-C var underkänt).
 
Ingela

966
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-06
« skrivet: 2006-11-06, 05:47 »
Eftersom det var fråga om en prästson och en adelsfröken så var det inte en stor utan en enorm skandal.
 
Rent juridiskt har Gunilla rätt, men även om det var ett trolovningsbarn - vilket i sådana fall står antecknat, inte att barnet är oäkta - så var den sociala skandalen ett faktum.
Enbart inom bondeståndet var det fullt socialt accepterat med trolovningsbarn. Lagändringen 1734 då kyrklig vigsel blev juridiskt giltig istället för trolovningen motarbetades av bondeståndet och det var enbart deras kraftiga protester som gjorde att trolovningsinstitutet behöll en del viktiga rättsverkningar.
 
Även om adelsmän kunde tillåta sig en del hopp över skaklarna, så var det inte fritt fram för adelsdamerna - deras snedsteg doldes för det mesta mycket noga. Och inom prästeståndet var det naturligtvis fullkomligt omöjligt att överse med att det inte blivit någon vigsel. Och det verkar ju som om det funnits gott om tid.
 
Det är troligen helt enkelt fråga om en smart plan som gått käpprätt åt h-vete: de unga tu är kära och vill gifta sig. Men den unga kvinnans giftoman vill inte ge sitt godkännande. De unga kämpar på en tid men inser så småningom att giftomannen aldrig kommer att ge med sig. Då kläcks den briljanta planen att göra den unga kvinnan gravid och på så sätt tvinga giftomannen att ge sitt godkännande - de räknar med att giftomannen inte vill ha den sortens skandal. Fel! Giftomannen fortsätter vägra och den som står där med skammen - och brottet - är kvinnan!
Det vore intressant att veta om kvinnan stått inför domstol - enligt lagen borde hon det, men man kanske såg mellan fingrarna med tanke på damens höga rang...
 
Om denna tolkning är den rätta så faller alla bitarna på plats: ingen trolovning kunde ingås utan giftomannens samtycke, fadern var självklart ivrig att få sitt namn inskrivet som far och den unga modern bor hos sina svärföräldrar, som alltså då troligen anser att även om de unga handlat fel så har giftomannen handlat än felaktigare.
 
Ingela

967
Som sagt, folk reagerar olika: en mig närstående släkting annonserade med mycket stora bokstäver i början av 1990-talet till hela släkten att nu skulle här minsann SLÄKTFORSKAS. Ungefär två år senare annonserade samma släkting, nu med mycket små bokstäver, att släktforskningen var nerlagd för det fanns inga uppgifter. På den tiden var varken jag eller resten av släkten intresserad, så vi ryckte alla på axlarna och mumlade instämmande om att man ju hört om att en mängd kyrkoböcker gått upp i rök etc. Några år senare blev jag själv intresserad av släktforskning - och genom kvarlämnade papper (min släkting är numera avliden) så kan jag se vilka böcker släktingen rotat i. Och det var inte brist på uppgifter som tog död på intresset, det var brist på rätt sorts uppgifter... Alldeles för många enkla och obemärkta bönder, och dessutom ett antal oäkta barn - som i de efterlämnade papperen inte ens omnämns!!
När jag nu presenterar min resultat är hela släkten lite ljumt intresserad - utom av de oäkta barnen och några syskon som hamnade lite snett i samhället, det tycker alla är otroligt intressant!
 
Ingela

968
Konfirmation / Äldre inlägg (arkiv) till 21 maj, 2007
« skrivet: 2006-11-04, 06:10 »
Catechismilängderna används i Sverige enbart för att komplettera andra källor eftersom vi har våra utmärkta husförhörslängder.
Ett exempel är hur Karin använt dem, ett annat hur jag själv använt dem: i en socken finns inga födelseböcker för ett antal år i mitten på 1700-talet. I husförhörslängderna anges en man vara född olika årtal i varje längd - vid kontroll av catechismilängden visar det sig att han konfirmerades 1780, vilket gör att ett av de föreslagna årtalen - 1765 - stämmer bra.
 
Är man nyfiken på exakt när konfirmationen skedde (det var tidigast det år konfirmanden fyllde femton, men kunde gärna vara senare - prästen gjorde bedömningen om den blivande konfirmanden var tillräckligt vuxen) så kan man, som Karin säger, ibland se adm. - men man kan också se det på när anteckning om närvaro vid HH Nattvard förekommer första gången (nattvardsgångsdatum är f.ö. också ett bra sätt att komplettera flyttinformation - i många socknar antecknas inte datum för flytt inom socknen).
 
Ingela

969
03) Latinska uttryck / Ante nuptias
« skrivet: 2006-11-04, 05:57 »
Nja. För att vara säker, kolla bouppteckningarna efter (foster)föräldrarna.
 
Ingela

970
03) Osorterat / Betyder? """"Kläd i mösa""""
« skrivet: 2006-11-01, 05:47 »
Att på detta diskreta sätt notera om bruden var oskuld eller inte förekommer här och var.
I vissa socknar kan man säga att det inte fungerade eftersom brudarna till varje pris ville ha krona och var beredda att betala böterna (som traditionellt sades gå till omförgyllning av den vanärade kronan).
 
Orsaken till klädd i mössa spelade ingen roll: bruden kunde förut fött barn, varit gift eller var nu (märkbart) gravid under bröllopet.
Man skall dock komma ihåg att kronan var ett propagandanummer från kyrkan.
Innan 1734 var kyrklig vigsel inte juridiskt giltig. Istället var det trolovningen som var juridiskt bindande. Sedan Ansgars dagar ville kyrkan göra den kyrkliga vigseln till den enda juridiskt bindande handlingen.
Men brudparen flyttade ihop efter trolovningen och innan bröllopet - som alltså bara var en välsignelseakt. Kyrkan kämpade dock hårt för den kyrkliga vigseln och lyckades som en delseger införa att kyrkans krona bara fick bäras av kyska brudar. På 1600-talet, då kampen hårdnade, införskaffades massor med kronor.
Inför 1734 års lag pressade de högre stånden, mot bondeståndets protester, igenom att den kyrkliga vigseln blev den juridiskt bindande handlingen. Som en kompromiss behölls dock trolovningen, som dessutom fick behålla vissa viktiga juridiska konsekvenser: trolovningsbarn fick ärva och en trolovad kvinna som fick barn hade inte begått ett brott.
Detta hade som följd att allmogen även efter 1734 fortsatte att anse att trolovningen var det viktiga och brudparen fortsatte att flytta ihop. I vissa konservativa socknar hade det sådana proportioner att det idag givit upphov till den fullständigt käpprätt felaktiga uppfattningen att paren inte gifte sig förrän de var bevisat fertila.
Inte förrän mot mitten av 1800-talet hade id?n om den kyrkliga vigseln fullt ut slagit ut id?n om trolovningen.
Varför bondeståndet ville behålla trolovningen? Jo, i kyrkan är det individerna - mannen och kvinnan - som ingå avtalet. I trolovningen var det släkterna - helt utan individernas godkännande - som gjorde upp avtalet. Bönderna hade kvar föreställningen att äktenskapet skulle gagna släkterna, medan de högre stånden börjat anamma de strömningar som kom från kontinenten, nämligen att individens lycka var minst lika viktig.
 
Ingela

971
Inge,
 
Visst finns det historiker som forskar i vanliga människors historia. T.ex. Britt Liljewall, doktor i historia vid Göteborgs universitet som bl.a. forskar på s.k. bondedagböcker; jag kan rekommendera hennes Självskrivna liv.
 
Ingela

972
Archive - Swedish names / Venard -- a Swedish name?
« skrivet: 2006-10-25, 02:58 »
Levin is a Swedish name; there are at present at least 1.000 persons in Sweden with Levin as surname.
Venard pronounced the way you describe it, is very Swedish; we pronounce e.g. Bernard that way. Maybe your grandfather's parents had made friends with a French family in the States? Or they may just have seen the name somewhere - the late 19th century was in Sweden the time of the great name experiments, given names as well as surnames, and of course your greatgrandparents carried that idea with them to the States where it was further developed by the realisation that Americans could use surnames as given names.
 
No, Swedes were not very fascinated with French things in the 19th century - that was a century earlier. In the late 19th century they were fascinated with English and above all American things; today many Swedes worry that we are becoming too Americanized - but it actually started already in the 1850's, as is shown in the thesis by Tom O'Dell (Ph.D. in ethnology, Lund university).
 
Ingela

973
09 - Fader okänd / Oäkta barn
« skrivet: 2006-10-23, 17:45 »
Var det klart vem fadern var så skrevs det in i födelseboken, prästens eventuella betänkligheter över äktenskapliga förhållanden hade inte med saken att göra.
Men om mannen vägrade att skriva på ett faderskapserkännande när barnet föddes, även om mannen och kvinnan bodde i samma hus/lägenhet, så kunde inte mannen skrivas in som far - varken blodprov eller DNA-tester var uppfunna.
Prästen kunde alltså inte skriva in en man som far mot dennes nekande (om det inte blev rättssak och rätten dömde honom till far - men det skulle allt mycket till mot mannens nekande).
Om mannen i samband med giftermålet ville erkänna barnen som sina, så skrev han - precis som Stig skriver - på ett faderskapserkännande och barnen blev i och med giftermålet äkta i efterhand. Barnen var oäkta så länge föräldrarna inte var gifta, trolovningsbarn om föräldrarna var trolovade (en mycket viktig distinktion både socialt och ur arvssynpunkt).
 
Ingela

974
Varje församling/präst hade sitt eget system.
Många präster, speciellt under andra halvan av 1800-talet tillämpade den sjugradiga bokstavsskalan man använde i skolorna (A-a-ab-ba-B-BC-C), och då var C klart underkänd.
Men man kan alltså inte ta det för givet, utan måste kolla runt lite i Hfl och se vilka andra betyg som satts.
Vill man se toppbetygen brukar det vara en bra id? att slå upp Prästgården, där brukar de högsta betygen förekomma och man får också en känsla för vilken skala som tillämpas.
 
Ingela

975
Nu har jag bara sporadiskt varit på Göteborgs Landsarkiv det senaste året, men jag har aldrig sett någon jourhavande släktforskare.
Däremot i Lund, där jag tyckte det var fint ordnat på Arkivcentrum Syd.
 
Ingela

976
Tryckfrihetsförordningen är nog det rätta här; skriften har ju kommit ut.
Och ägnad betyder inte ett direkt uppsåt att såra en viss person utan det är frågan om att omdöme som slampa måste ju var och en förstå är sårande. Så nog är det ett lämpligt lagrum. Problemet är nog bara att ingen vill ta upp det: märk att författaren kan försvara sig med att uppgiften är sann och att det var försvarligt att skriva om det. Utslaget kan då bli att uppgiften visserligen var sann men att det inte var försvarligt att publicera...då har man ett domstolsutslag på att mamma var en slampa!
Så undvik alla former av officiella ingripanden utan tala istället med författaren. Slampa kan ju ersättas med okonventionellt liv eller något annat mera neutralt, om någon kommentar nu alls är nödvändig.
 
Rent generellt bör man kanske också tänka på det som Marianne var inne på: att det kan uppfattas som minst lika sårande att inte bli upptagen i en bok av den här typen. Då kommer genast frågorna om varför en viss person inte är med, vilka kriterier har man använt för vilka som får vara med, är vissa inte fina nog. Precis som Marianne tycker jag nog att det neutralaste är att bara ta upp alla, med angivande av föräldrar och så ingen kommentar alls om det.
 
Skall det vara seriöst bör man naturligtvis se till att det blir ordentligt känt i bygden att man håller på med ett sådant här verk och samtidigt gå ut med att om någon inte vill vara med, så kan de kontakta författaren. Och då skall de som undanber sig naturligtvis inte behöva komma med skäl och orsaker. Denna form av negativt tillstånd till publicering kör ju ex. vis Eniro med, och det verkar ju fungera.
 
Ingela

977
Archive - Swedish geography / Please help
« skrivet: 2006-10-23, 02:58 »
Something not quite right here, I think.
The first column (with three subcolumns) is obviously born. The second column, with two subcolumns, is Arrived with subcolumns from and year. The third column is very deceptive because it looks like it's a column on its own - but it isn't; it belongs to column no 2. Its heading is certificate no. When someone arrived in a parish his/her first duty was to report to the vicar and turn over his/her migration certificate. Organised vicars numbered the certificates, starting over each year, and wrote down the migrants in the order the certificates were numbered. Sometimes these certificates were saved and it can be quite amusing to read what the vicars wrote. So your Anders Gustaf seems to have arrived in 1830, as no 233 ( I think from Linköping, but I'm absolute rubbish at reading the old handwriting) that year. But at the same time Anders Gustaf is noted as having been examined and gone to holy communion as early as 1828 in this parish!
To the extreme right, where the page becomes all dark and illegible, I can just barely make out that Anders Gustaf moved out of the parish in 1831; I think that it says that he was now issued with certificate no 54 (or possibly 64). That he did move out quite early in 1831 is supported by the fact that there is no proper note in the examined/communion column for 1831.
 
But you are lucky, I see that both the migrant lists as well as the (inbound) certificates are available for Kärna for the period in question!
Migrant lists are archived under B (though some very early ones appear in the church book, usually filed under C), certificates are archived under H.
 
Ingela

978
98 - Osorterat / Broderslott och systerlott
« skrivet: 2006-10-20, 03:41 »
Detta är vad SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )säger:
 
SYSTER-LOTT .  
 
ETYMOLOGI: [fsv. systra lutir ]
 
BRUK: (förr)
lott l. (an)del som vid arvskifte o. d. tillkom syster (o. som var hälften så stor som brorslotten); motsatt: brorslott; äv. bildl., särsk. i uttr. som betecknar att ngn får minsta l. sämsta delen av ngt.  
VgFmT II. 8--9: 185 (1612).
Hvarföre skall jag ha systerlotten? WESTE FörslSAOB ( c. 1817).
Huru orättvist, om till exempel Systerlotten . . medelst Grundräntans upphäfvande, erhöll ett dubbelt värde mot . . (broderns lott) hvarigenom Systerlotten, som efter Lagen bör vara hälften mot Broderns, blefve dubbelt större än dennes. BJÖRNSTJERNA Beskattn. 97 (1832).
(Sv.) Systerlott . . (eng.) the lesser share. BJÖRKMAN (1889).
 
BRORS-LOTT.  
FORMVARIANTER: ( broder- BtFinlH, BRUNIUS Metr. 211 (1836), TOPELIUS Vint. I. 1: 322 (1860, 1880)
broders- ÅngermDomb. 1638, fol. , HÖGBERG Utböl. 1: 212 (1912). bror- BoupptRArk. 1671, WESTE (1807; under broderlott). brors- WESTE (1807) osv.)  
 
ETYMOLOGI: [fsv. bro?or luter i bet. 1]
 
BETYDELSE: jfr -DEL.
 
 
1)  
BRUK: (i sht i fråga om ä. förh.)
 
BETYDELSE: lott l. (an)del som vid arfskifte l. dyl.
tillkommer broder; motsatt: systerlott;  
jfr BRÖDRA-LOTT.
 
BtFinlH 2: 219 (1588).
OLIVECRONA Lagb Gift. 98 (1851).
 
2)  
 
ETYMOLOGI: [anv. beroende därpå att brorslotten (i bet. 1) i ä. tid var dubbelt så stor som systerlotten]
 
BETYDELSE: rikligt tilltagen andel; särsk. i sg. best.: den större l. värdefullare delen, det mesta l. bästa.
 
TESSIN Bref 1: 299 (1753).
Operan tog brorslotten .. af allmänhetens intresse. ODHNER G3 2: 203 (1896).
 
1)  
BETYDELSE: == -LOTT 1.  
GR 8: 58 (1532).
Thet skall alt blifwa skifftat uthi twå Broderdeelar och een Syster deel emellan .. wår k. Son Kongen i Pålandh, wår k. Dotter och wår k. yngre Son. STIERNMAN Riksd. 388 (1590).
HCarlsFörsäkr. 1599, s. A 3 b. En wälligh Bror-Deel moot en lagom Syster-Lått. WEXIONIUS Sinn. A 1 b (1684).
 
 
Det verkar alltså vara gamla begrepp (vilket de ju borde vara), och de verkar också ha fortlevat långt fram i tiden, minst till mitten/slutet 1800-talet.
 
Ingela

979
Archive - General questions / Can someone interpret please
« skrivet: 2006-10-20, 03:23 »
He was born in the same parish, Ljusnarsberg.
If a Hfl doesn't say where someone was born, there's always a good chance the person was born in that very parish.
And Fredric is. GID 379.89.57600. Pls note that the listings in the birthbook are not in chronological order: Fredric, born 25 June is listed right after Maria born 17 July and before Anna Christensa born 24 June! Fredric is second from the top on the righthand page.
Son of Anders Andersson and wife Catharina Larsdotter; the wife is very young, only 20, so it's presumably her first child. Perhaps one of the witnesses, Anders Larsson, is her brother??
 
Ingela

980
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-19, 06:46 »
Tja, inställningen var väl vanligare förr, sådana föräldrar, sådana barn. En bekant till mina föräldrar ställde in sitt förestående bröllop eftersom han funnit att han härstammade från en känd hora på 1700-talet...familjen hade varit mycket anständigt småborgerlig sedan dess...själv har jag alltid funderat på om han kanske inte tog till varje ursäkt, men han lär ha hävdat att jag kan inte föra sådan gener vidare! Och han gifte sig faktiskt aldrig, och fick inga barn (men han hade ett bekvämt ungkarlsliv).
 
Ingela

981
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-18, 22:01 »
Jo det är ju just det - spåren försvinner på ett par generationer, eller blir alldeles förvrängda (fadern var i tjänst (dräng) hos greve X --> fadern var betjänt hos greve X --> fadern var greve X - man hör ju det man vill höra), så jag tycker också att det är viktigt att skriva ned det. Men jag tycker Du gör alldeles rätt som håller det lite för Dig själv, en spekulation blir ju så lätt en sanning.
 
Annars har jag mest märkt en tendens hos mina släktingar att försöka totalt tiga ihjäl t.o.m dokumenterade snedsprång anfäder/anmödrar haft för sig: en nära släkting till mig lade ner sin släktforskning för att han fann så obehagliga sanningar!!
 
Ingela

982
Eller man kan ta sig till Skatteverkets närmaste kontor och använda deras Allmänhetens terminal.
 
Eller också kan man försöka på birthday.se - samtliga förnamn och exakt födelsedatum brukar inte ge mer än ett eller möjligen två svar.
 
Ingela

983
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-18, 13:04 »
Vill man skriva ner detta i sin forskardokumentation måste man vara mycket noga med att anteckna just det sades allmänt i byarna eller ännu bättre gammalfaster Juliana berättade för mig och poängtera att det handlar om skvaller, om man inte har fler indicier på att det kan vara sant (i sådana fall får man anteckna dem också, var man fått dem ifrån och/eller hur man resonerat sig fram till sin slutsats).
 
Jag tycker också att det kan ligga en poäng i att bevara sådana här rykten; kanske kommer DNA-tekniken att bli så mycket bättre att man kommer att kunna bevisa släktskap även om det inte är på rak fars- eller morslinje och då vore det ju synd om sådana här möjliga spår försvunnit eftersom de inte dokumenterats.
 
Men jag vill åter påpeka att man måste vara noga med att anteckna att det är fråga om just rykten.
 
Ingela

984
Eftersom Du har födelsedatum, födelseort och namn kan Du kontakta Skatteverket så får Du uppgift om ev. nytt efternamn och adress (och personnummer).
Förutsatt att hon inte emigrerat och inte lämnat sin utlandsadress hos Skatteverket förstås.
 
Ingela

985
Allmänt / Efternamn för oäkta barn
« skrivet: 2006-10-16, 01:56 »
Anne-Lee,
 
Jag tittade lite på Älmeboda och Frans Gustaf verkar ha varit mycket vanligt, även i generationen innan Din Frans Gustaf. Det är alltså inte alls omöjligt att pojken har både förnamnen och patronymikon efter sin far. Har Du kollat om det fanns någon dräng vid namn Frans Gustaf eller Gustaf i närheten runt nio månader innan pojken föddes? (Att det skulle vara den elake husbonden som rådde sin oskyldiga piga med barn kan vi hoppa över - i de allra flesta fall var det drängen eller granngårdsdrängen - var husbonden gift så hade hustrun allt koll på honom; det är bara när husbonden var ogift som man skall seriöst misstänka honom.)
Naturligtvis kände han till sin far - vad skulle modern ha för anledning att inte berätta det för sonen? Om hon nu inte var allmänt lättfotad och inte visste själv - men det skulle stått i böckerna.
Och visst, det är fullt möjligt att modern gifter sig och att sonen använder styvfaderns namn.
Eller så gillade han bara namnet...
 
Problemet med svenskar är att vi i gemen aldrig varit särskilt fästa vid våra efternamn: t.o.m. bland adliga förekommer ju olika stavningsvarianter av släktnamn. Jag har just gjort en översättning av en text om en ganska känd prästsläkt och där använde man sitt fina gamla släktnamn i en mängd olika varianter, det kunde vara en latinsk form och en svensk form för två män som var bröder! Den amerikanska dam jag översatte för hade stora problem med detta.
Jag brukar se tiden ca 1850-1910 som namnexperimentens tid: folk antog och förkastade namn hej vilt och det är inte sällan mycket svårt att säga vad som fick en viss person att anta ett visst namn. En man jag fick en namnfråga om hade troligen tagit sitt efternamn efter rumskompisens födelselän!
 
Ingela

986
Jeff,
 
Today the most popular time for weddings in Sweden is Whitsun (50 days after Easter, which usually means May, or early June).
In the old days, in the country, the most popular time for weddings was late autumn and early winter: this was the dead season for farmers, they had very little to do, and also it was the best time of the year for travelling - roads being what they were in those days. And if it comes to pigor and drängar they were hired from Mickelsmäss to Mickelsmäss (Sept 27) in the 18th century (this was moved to a week later in the late 18th century since this suited the workload on the farms better); it was certainly possible to break an employment contract (by substituting another piga/dräng) but it was easier to wait for the term to end.
 
But there have of course always been exceptions, for various reasons (the most common no doubt being a pregnant bride), and your ancestors' wedding on a Midsummer's Day was certainly the best alternative if it had to be a summer wedding. Weddings were quite often celebrated in connection with a church holiday since nobody worked then and everybody that could possibly make it was at church anyway. And Midsummer may today be mostly connected with summer solstice and getting roaringly drunk (very Viking) but it is of course the day of St. John the Baptist.
 
In 1710 a church wedding was probably already the most common form of wedding, although not yet legally binding. Church weddings did not become legal until 1734; before this the legal form was a contract between the bride's and bridegroom's families - what after 1734 evolved into trolovning (public, official betrothal). Before 1734 the church ceremony was simply a blessing - but only regular Lutheran church weddings were written down in the marriage book. So no fun, scandalous, pagan ceremonies for ancestors Pål and Anna. Or, at least not in church - but there were plenty of traditions surrounding country weddings that of course go back to pre-Christian times; the church tried, with very little success, to curb these traditions.
 
Copulera is just as Kerstin describes it, only the infinitive is of course copulare in Latin (copulatio is the first person singular (I join)) - in English copulare is of course also the root of couple.
 
Thomas,
In 1810 a wedding - even in Värmland, for Finns - was a regular Lutheran wedding as far as the church ceremony went (even if not celebrated in church, which was quite common), but the traditions around it could have taken any form.
 
Ingela

987
Allmänt / Efternamn för oäkta barn
« skrivet: 2006-10-15, 04:16 »
Den här frågan har disuterats ofta nog på det här forumet.
För det första skall man komma ihåg att i princip omnämndes barn aldrig självständigt (alltså med tillnamn) förrän efter de var konfirmerade, 15 år. Ett så litet barn som det Victoria frågar om (7 mån.) hade alltså inget tillnamn, vare sig det var äkta eller oäkta.
Om man kollar i Dödböcker ser man överallt när det gäller okonfirmerade barn: Anna, dotter till Karl Persson på Bygården (eller Erik, son till pigan Johanna Persdotter på Storgården). Även hemmaboende barn upp till ca 18-21 år nämns ofta utan tillnamn.
 
Ett oäkta barn kunde - efter att det konfirmerats alltså - få vilket tillnamn som helst:
1. Vanligast var att barnet fick ett patronymikon efter den man som ansågs vara far till barnet. Även om han inte erkände barnet var den sociala kontrollen stor och man hade i byarna stor känsla för vad som försiggick mellan folk.
2. Det hände att barnet fick patronymikon efter morfadern; han var trots allt - fram till mitten av 1800-talet - den som var ansvarig för det omyndiga barnet (modern var ju inte myndig). Pga att man så länge använde ett så begränsat antal förnamn är det dock ofta svårt att avgöra om det verkligen var morfaderns namn eller om det kanske råkade vara så att den förmodade fadern hade samma förnamn.
3. I enlighet med ovan, så kunde det oäkta barnet använda namnet på moderns make - oavsett om han faktiskt var far till barnet eller ej så var det rent praktiskt så att han ansvarade för barnet (en gift kvinna var ju inte myndig förrän 1921 och kunde därmed inte ansvara för ett barn).
4. Efter konfirmationen kunde barnet själv anta ett efternamn (typ Ekberg), vilket som helst. Detta var relativt vanligt. Det löste ju på ett effektivt sätt problemet med patronymikon och blev allt vanligare ju längre in på 1800-talet vi kommer, i takt med att folk oftare lägger sig till med efternamn rent generellt, att det blir allt vanligare med oäkta barn och att det blir vanligt att flytta (man lägger sig oftast till med ett namn just när man flyttar; i hembyn var man ju redan känd och att där anta ett efternamn hade inte den önskade sociala effekten).
5. Mycket, mycket ovanligt efter medeltiden är det att ett barn tar ett metronymikon (obs formen). Ett metronymikon fullkomligt annonserade ju att man var oäkta och det hade i sin tur mycket otrevliga sociala konsekvenser. Alla som var födda utom äktenskapet försökte alltså göra allt för att dölja detta faktum. Men visst finns det exempel på det från 1700- och 1800-talet (framförallt tror jag det förekommer - i den mån det alltså alls förekommer - under tidigt 1800-tal).
 
Ingela

988
Jesper,
 
Hela mitt första inlägg handlade uteslutande om offentlighetsprincipen. Sekretessprövningen är ett avsteg från den. Att man skulle behöva nämna att det är så kunde jag inte i min vildaste fantasi tro - det tog jag helt för givet att alla kände till.
 
Men efter de tre första inläggen började folk istället diskutera publicering på Internet och andra ställen, som om detta hörde till offentlighetsprincipen - vilket det alltså inte alls gör.
Det är tyvärr ganska vanligt att folk inte kan skilja på offentlighet och publicering, vilket man med tanke på kopplingen släktforskning - Anbytarforum måste vara glasklar över. Man har alltså t.ex. rätt att få ut uppgifter om nu levande personer innan 70 år förlupit (=offentlighetsprincipen) men man har inte rätt att skriva om sådana uppgifter här på Anbytarforum (=publicering).
 
Ingela

989
Obruten kvinnolinje / Äldre inlägg (arkiv) till 2010-06-03
« skrivet: 2006-10-15, 03:14 »
Det är lite svårare att utforska kvinnolinjer än manslinjer, men vi har ändå ett stort försprång gentemot t.ex. britter och amerikanare: efter sitt giftermål omtalas kvinnorna där enbart med sin mans efternamn vilket kan göra det ytterst komplicerat att få tag i kvinnans familj.
Själv har jag fått ungefär lika långa kvinnolinjer som manslinjer; de äldsta går tillbaka ca 9-10 generationer. Likadant med en god vän jag hjälpt en del att släktforska (ca 11 generationer, på Visingsö där dokumentationen varit mycket bra) - men en väninna är på den raka morslinjen härstammande från 13 generationer prästdöttrar!
 
Ingela

990
Varför envisas folk med att blanda ihop offentlighetsprincipen med Internet eller vilken annan publicering som helst??
 
Offentlighetsprincipen är att man har rätt att få ut uppgifter från myndigheterna, inte att man har rätt att publicera dem!
 
Ingela

991
Det är lag på att vissa uppgifter skall sekretessprövas innan de lämnas ut, om inte minst 70 år har förflutit. Men det måste påpekas med emfas att den beramade sekretessen alltså är en sekretessprövning - finns inget som kan vara den uppgiften gäller (eller närmaste anhöriga) till avsevärt men så lämnas faktiskt uppgiften ut. Måste lämnas ut!
Problemet är ju att med den gamla sortens Hfl/Församlingsböcker så finns både uppgifter som bör sekretessprövas och uppgifter som inte alls behöver det på samma sida. Ett bra exempel är väl underlaget till Dödskivan; dödsdatum, mantalsskrivning etc. är fullt utlämningsbara, men alla dödsorsaker kanske inte är det.
 
Det vi kan hoppas på är att nu när Landsarkiven tar över så blir det en bättre, mer professionell tillämpning av sekretessprövningsreglerna - vissa pastorsexpeditioner har haft en mycket märklig uppfattning om vad som kan lämnas ut och inte. En del pastorsexpeditioner har låtit släktforskare härja närmast fritt bland böckerna, en del har nästan inte ens velat bekräfta att någon varit skriven i församlingen vid en viss tidpunkt. Ingetdera är väl att rekommendera.
 
Och ja - leve det öppna samhället! Tyvärr hänvisas oftare och oftare numera till den personliga integriteten när myndigheterna inte vill lämna ut uppgifter om det ena eller andra. De enda som någonsin vinner på att uppgifter inte lämnas ut är myndigheterna! (Nej, givetvis skall inte skyddade identiteter lämnas ut, men det skall krävas att man själv begärt det och att en domstol - inte någon underordnad tjänsteman - godkänt det för att uppgifter om en inte skall lämnas ut! Och har man skyddad identitet så borde det faktiskt fungera också!)
Glöm aldrig att en av orsakerna till franska revolutionen var just att myndigheter inte hade den ringaste skyldighet att lämna ut uppgifter! Och att detta knep f.ö. tillämpats av alla diktaturer, av alla färger och sorter, från tidernas begynnelse. Alla myndigheter skall jagas med blåslampa för att lämna ut alla uppgifter man vill ha! En skammens/blygselns rodnad för en enskild person man lämnat ut en tveksam uppgift om är definitivt att föredra framför att stora delar av befolkningen blir torterade eller helt enkelt försvinner utan att man kan ifrågasätta myndigheterna om detta eftersom inga uppgifter lämnas ut - det är i alla fall min åsikt, och jag är ganska säker på att t.ex. de galna mödrarna i Buenos Aires skulle hålla med mig! Och ja, sedan kommer någon sättande med frågan, men om man ödelägger en persons hela liv då? Tja, mitt svar är att det idag nog finns få saker som kan ödelägga en persons hela liv; som exempel på sådant som inte skall lämnas ut har Riksarkivets jurist könsbyte eller att någon dött i AIDS - men ödelägger ens detta verkligen en persons liv idag om det blir känt??? Och fortfarande: enstaka personers liv ödelaga mot att tusentals personer försvinner i fängelser?
 
Sammanfattningsvis vill jag nog säga fram för fortsatt 70 års prövning, men se till att tillämpningen får bättre riktlinjer och att de följs! Och det är upp till oss medborgare att se till att det blir så!
 
Ingela
PS. Anmärkningen om att ras och etik inte skall lämnas ut förstår jag inte? Skall det möjligen vara ras och etnicitet? Vad jag vet noteras inte ras i Sverige; möjligen kan etnicitet listas ut genom att det anges var man själv/föräldrarna är födda - men det är redan en offentlig uppgift.

992
14 - Juridiska spörsmål / Litt. B, C eller D i domprotokoll
« skrivet: 2006-10-12, 06:00 »
Inga-Lill,
 
Finns det någon hänvisning i själva protokollet till Litt. A? Då borde man ju i alla fall kunna räkna ut vad det borde vara för sorts dokument.
 
Det är riktigt att protokoll och bilagor ofta var i en stor oordnad hög. Min farbror, som var vid hovrätten i slutet 1930-talet, berättade att den som var föredragande i hovrätten alltid fick ägna större delen av sin förberedelse bara till att sortera och pussla ihop målet som kom i lådor från tingsrätten, tydligen i det närmaste helt osorterat.
Så att en eller annan bilaga kan ha försvunnit förr i världen var nog inte alldeles ovanligt...
 
Ingela

993
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-10-04, 21:51 »
Vissa frågor verkar Genline inte tycka det är så kul att besvara?
Eller är det vanligt att man skall vänta 3,5 månader på svar??
 
Ingela

994
Färgare / Färgare, färgmästare
« skrivet: 2006-10-04, 21:40 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) är en färgmästare en arbetsförman/teknisk chef på ett färgeri. En färgare är enligt samma källa person som yrkesmässigt bedriver färgning av garn, tyg, skinn o. d..
 
Så Din far har alldeles rätt, Kicki - Din farfarsfar arbetade med att färga garn/tyg. Förmodligen en inte helt ovanlig syssla i Boråstrakten runt sekelskiftet 1900 med tanke på de textila traditionerna i området.
 
Ingela

995
Randall,
 
Kjells Vapen has the following contact possibilities:
 
email: info@kjellsvapen.se
phone: +46-511-509 62
fax: +46-511-598 00
snail-mail: Kjells Vapen AB, Månstorpsvägen, SE-533 91 GÖTENE, Sweden
 
Ingela

996
Archive - Swedish language / Can you help?
« skrivet: 2006-10-03, 02:07 »
Before 1901 anyone was allowed to assume any surname they wanted (except noble names). You could change your name any number of times, or cancel the whole project and revert to your patronymic. Your name was what you said your name was; if you wanted it a bit more official (legal had nothing to do with it) you told the vicar who wrote it down in the household examination roll and maybe even remembered to use it the next time he had occasion to mention you, e.g. if you had a child, married etc.
As to why your ancestor chose the particular name Kronberg is anybody's guess. It conforms to the usual pattern of surnames in towns, i.e. it is in two parts where at least one part refers to something natural - in this case the latter part berg means mountain or hill (kron is crown-). Your ancestor probably thought it sounded nice, it is a little unusual without standing out too much - and, yes, he might well have had the idea from the name of his room-mate's original county.
 
Since Carl August became a teacher he needed a real surname; this was to distance himself from unqualified labourers (and farmers). BTW, barnalärare as an occupational title means a teacher with usually no formal qualifications (such as having attended a regular teacher's college), engaged to teach the smallest children the basics of reading, writing and maths. This occupation was rapidly taken over by women from the end of the 19th century and the title gradually changed to småskollärarinna (female teacher of the low school).
 
Ingela
PS Without having access to Genline, I believe Judy is - as usual - quite right. dess oäk. s. would in unabbreviated form be dess oäkta son and translate as her (or his, as the case may be - the literal translation is its) illegitimate son; the possessive pronoun always refers to the line just above.

997
Pat,
 
Chances are the recipients aren't that good at English. They may be able to read your letter, but to reply is another story...
 
Have you any dates for the people you've enumerated at the top of this page? Even approximate dates would help.
 
Ingela

998
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-10-02, 21:58 »
Tack, Chris - ibland är det ju annat än släktforskning som måste utföras...  
 
Nja, det är ju alldeles tvärt om tycker jag...born with a silver spoon in one's mouth talar ju om att man inte alls behöver jobba, medan guld i mund talar om att man skall jobba hårt för att få det där guldet. Eller skall vi se det som att man kan vara född med silversked men guldet måste man jobba sig till??  
Det komiska i det hela är väl att under den tidsepok talesättet härstammar ifrån så hade Sverige kopparmyntfot...
 
Vad har vi mer för metalliska talesätt?
Tiga är silver, tala är guld
Allt som glimmar är inte guld
Det verkar i alla fall som om det förutsattes att alla hade kommit i beröring med de här metallerna, vilket är intressant med tanke på att Sverige alltid beskrivs som så otroligt fattigt (roligast var en föreläsare jag hade i ekonomisk historia när han skulle beskriva hur påvert det var i Sverige: ja inte ens adeln var rik - vi hade Europas fattigaste adel redan på den tiden!).
 
Ingela

999
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-09-30, 17:53 »
Lars,
 
Det är ju faktiskt inte min tolkning... det är SAOB:s...
Ja, jag tror att uttrycket skall tolkas ungefär som Du säger, man får råd med kostbar föda (all föda var väl på 1500-1600-talet ganska kostbar?), men skall jag vara fullt ärlig så tror jag att man satte dit mund för att det rimmade med stund och närapå med guld också - det låter bra helt enkelt, det är enkelt att komma ihåg. Translitterering och allitterering är viktiga element i folkliga, icke-skrivna talesätt. Jag är inte alls bra på talesätt men för folksagor gäller ju t.ex. mycket bestämda regler, just för att de skall vara lätta att komma ihåg och för att åhöraren skall känna igen sig.
Morgonstund har guld i hand - låter inte alls lika bra, även om det kanske det var det man egentligen menade.
 
Ingela

1000
Gästgiverier / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-02
« skrivet: 2006-09-30, 01:39 »
Det är riktigt att gästgiveriet ofta var ett rum eller två i en för övrigt helt vanlig bondgård. Dock var stallen ofta större än vanligt, eftersom man behövde plats för fler hästar.
Utefter de stora forvägarna fanns det gästgiverier som uteslutande var gästgiverier, inte bondgårdar med gästgiveriet som bisyssla.
 
Ingela

Sidor: 1 [2] 3