ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Ingela Martenius

Sidor: 1 2 [3]
1001
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-19, 06:46 »
Tja, inställningen var väl vanligare förr, sådana föräldrar, sådana barn. En bekant till mina föräldrar ställde in sitt förestående bröllop eftersom han funnit att han härstammade från en känd hora på 1700-talet...familjen hade varit mycket anständigt småborgerlig sedan dess...själv har jag alltid funderat på om han kanske inte tog till varje ursäkt, men han lär ha hävdat att jag kan inte föra sådan gener vidare! Och han gifte sig faktiskt aldrig, och fick inga barn (men han hade ett bekvämt ungkarlsliv).
 
Ingela

1002
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-18, 22:01 »
Jo det är ju just det - spåren försvinner på ett par generationer, eller blir alldeles förvrängda (fadern var i tjänst (dräng) hos greve X --> fadern var betjänt hos greve X --> fadern var greve X - man hör ju det man vill höra), så jag tycker också att det är viktigt att skriva ned det. Men jag tycker Du gör alldeles rätt som håller det lite för Dig själv, en spekulation blir ju så lätt en sanning.
 
Annars har jag mest märkt en tendens hos mina släktingar att försöka totalt tiga ihjäl t.o.m dokumenterade snedsprång anfäder/anmödrar haft för sig: en nära släkting till mig lade ner sin släktforskning för att han fann så obehagliga sanningar!!
 
Ingela

1003
Eller man kan ta sig till Skatteverkets närmaste kontor och använda deras Allmänhetens terminal.
 
Eller också kan man försöka på birthday.se - samtliga förnamn och exakt födelsedatum brukar inte ge mer än ett eller möjligen två svar.
 
Ingela

1004
09 - Fader okänd / Okänd fader - men ändå känd
« skrivet: 2006-10-18, 13:04 »
Vill man skriva ner detta i sin forskardokumentation måste man vara mycket noga med att anteckna just det sades allmänt i byarna eller ännu bättre gammalfaster Juliana berättade för mig och poängtera att det handlar om skvaller, om man inte har fler indicier på att det kan vara sant (i sådana fall får man anteckna dem också, var man fått dem ifrån och/eller hur man resonerat sig fram till sin slutsats).
 
Jag tycker också att det kan ligga en poäng i att bevara sådana här rykten; kanske kommer DNA-tekniken att bli så mycket bättre att man kommer att kunna bevisa släktskap även om det inte är på rak fars- eller morslinje och då vore det ju synd om sådana här möjliga spår försvunnit eftersom de inte dokumenterats.
 
Men jag vill åter påpeka att man måste vara noga med att anteckna att det är fråga om just rykten.
 
Ingela

1005
Eftersom Du har födelsedatum, födelseort och namn kan Du kontakta Skatteverket så får Du uppgift om ev. nytt efternamn och adress (och personnummer).
Förutsatt att hon inte emigrerat och inte lämnat sin utlandsadress hos Skatteverket förstås.
 
Ingela

1006
Edsleskog / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-18
« skrivet: 2006-10-18, 03:11 »
Det stämmer att Magnus Eriksson mördades 1824. Han var gift med Maria Eriksdotter Stake, född på Stömne bruk i Stavnäs; dotter till Erik Nilsson Stake och hh Lisa Andersdotter Svanström.
 
Jag har skrivit om mordet på Magnus Eriksson här på Rötter under Avrättade / Dalsland.
 
Magnus med familj bodde på torpet Klöverud, som låg under Prästgården; han hade tydligen någon sorts förtroendeuppdrag för Prästgården, kanske närmast att betrakta som rättare.
 
Magnus och Maria är fm mm ff och fm mm fm till mig. Jag har inte hittat är vigseln mellan Magnus och Maria...men annars har jag en del mer om Magnus och Maria, deras föräldrar och deras barn - samt om mordet, bl.a. har jag transkriberat ett par av vittnesmålen.
Kontakta mig per email om detta är intressant.
 
Ingela

1007
Allmänt / Efternamn för oäkta barn
« skrivet: 2006-10-16, 01:56 »
Anne-Lee,
 
Jag tittade lite på Älmeboda och Frans Gustaf verkar ha varit mycket vanligt, även i generationen innan Din Frans Gustaf. Det är alltså inte alls omöjligt att pojken har både förnamnen och patronymikon efter sin far. Har Du kollat om det fanns någon dräng vid namn Frans Gustaf eller Gustaf i närheten runt nio månader innan pojken föddes? (Att det skulle vara den elake husbonden som rådde sin oskyldiga piga med barn kan vi hoppa över - i de allra flesta fall var det drängen eller granngårdsdrängen - var husbonden gift så hade hustrun allt koll på honom; det är bara när husbonden var ogift som man skall seriöst misstänka honom.)
Naturligtvis kände han till sin far - vad skulle modern ha för anledning att inte berätta det för sonen? Om hon nu inte var allmänt lättfotad och inte visste själv - men det skulle stått i böckerna.
Och visst, det är fullt möjligt att modern gifter sig och att sonen använder styvfaderns namn.
Eller så gillade han bara namnet...
 
Problemet med svenskar är att vi i gemen aldrig varit särskilt fästa vid våra efternamn: t.o.m. bland adliga förekommer ju olika stavningsvarianter av släktnamn. Jag har just gjort en översättning av en text om en ganska känd prästsläkt och där använde man sitt fina gamla släktnamn i en mängd olika varianter, det kunde vara en latinsk form och en svensk form för två män som var bröder! Den amerikanska dam jag översatte för hade stora problem med detta.
Jag brukar se tiden ca 1850-1910 som namnexperimentens tid: folk antog och förkastade namn hej vilt och det är inte sällan mycket svårt att säga vad som fick en viss person att anta ett visst namn. En man jag fick en namnfråga om hade troligen tagit sitt efternamn efter rumskompisens födelselän!
 
Ingela

1008
Jeff,
 
Today the most popular time for weddings in Sweden is Whitsun (50 days after Easter, which usually means May, or early June).
In the old days, in the country, the most popular time for weddings was late autumn and early winter: this was the dead season for farmers, they had very little to do, and also it was the best time of the year for travelling - roads being what they were in those days. And if it comes to pigor and drängar they were hired from Mickelsmäss to Mickelsmäss (Sept 27) in the 18th century (this was moved to a week later in the late 18th century since this suited the workload on the farms better); it was certainly possible to break an employment contract (by substituting another piga/dräng) but it was easier to wait for the term to end.
 
But there have of course always been exceptions, for various reasons (the most common no doubt being a pregnant bride), and your ancestors' wedding on a Midsummer's Day was certainly the best alternative if it had to be a summer wedding. Weddings were quite often celebrated in connection with a church holiday since nobody worked then and everybody that could possibly make it was at church anyway. And Midsummer may today be mostly connected with summer solstice and getting roaringly drunk (very Viking) but it is of course the day of St. John the Baptist.
 
In 1710 a church wedding was probably already the most common form of wedding, although not yet legally binding. Church weddings did not become legal until 1734; before this the legal form was a contract between the bride's and bridegroom's families - what after 1734 evolved into trolovning (public, official betrothal). Before 1734 the church ceremony was simply a blessing - but only regular Lutheran church weddings were written down in the marriage book. So no fun, scandalous, pagan ceremonies for ancestors Pål and Anna. Or, at least not in church - but there were plenty of traditions surrounding country weddings that of course go back to pre-Christian times; the church tried, with very little success, to curb these traditions.
 
Copulera is just as Kerstin describes it, only the infinitive is of course copulare in Latin (copulatio is the first person singular (I join)) - in English copulare is of course also the root of couple.
 
Thomas,
In 1810 a wedding - even in Värmland, for Finns - was a regular Lutheran wedding as far as the church ceremony went (even if not celebrated in church, which was quite common), but the traditions around it could have taken any form.
 
Ingela

1009
Allmänt / Efternamn för oäkta barn
« skrivet: 2006-10-15, 04:16 »
Den här frågan har disuterats ofta nog på det här forumet.
För det första skall man komma ihåg att i princip omnämndes barn aldrig självständigt (alltså med tillnamn) förrän efter de var konfirmerade, 15 år. Ett så litet barn som det Victoria frågar om (7 mån.) hade alltså inget tillnamn, vare sig det var äkta eller oäkta.
Om man kollar i Dödböcker ser man överallt när det gäller okonfirmerade barn: Anna, dotter till Karl Persson på Bygården (eller Erik, son till pigan Johanna Persdotter på Storgården). Även hemmaboende barn upp till ca 18-21 år nämns ofta utan tillnamn.
 
Ett oäkta barn kunde - efter att det konfirmerats alltså - få vilket tillnamn som helst:
1. Vanligast var att barnet fick ett patronymikon efter den man som ansågs vara far till barnet. Även om han inte erkände barnet var den sociala kontrollen stor och man hade i byarna stor känsla för vad som försiggick mellan folk.
2. Det hände att barnet fick patronymikon efter morfadern; han var trots allt - fram till mitten av 1800-talet - den som var ansvarig för det omyndiga barnet (modern var ju inte myndig). Pga att man så länge använde ett så begränsat antal förnamn är det dock ofta svårt att avgöra om det verkligen var morfaderns namn eller om det kanske råkade vara så att den förmodade fadern hade samma förnamn.
3. I enlighet med ovan, så kunde det oäkta barnet använda namnet på moderns make - oavsett om han faktiskt var far till barnet eller ej så var det rent praktiskt så att han ansvarade för barnet (en gift kvinna var ju inte myndig förrän 1921 och kunde därmed inte ansvara för ett barn).
4. Efter konfirmationen kunde barnet själv anta ett efternamn (typ Ekberg), vilket som helst. Detta var relativt vanligt. Det löste ju på ett effektivt sätt problemet med patronymikon och blev allt vanligare ju längre in på 1800-talet vi kommer, i takt med att folk oftare lägger sig till med efternamn rent generellt, att det blir allt vanligare med oäkta barn och att det blir vanligt att flytta (man lägger sig oftast till med ett namn just när man flyttar; i hembyn var man ju redan känd och att där anta ett efternamn hade inte den önskade sociala effekten).
5. Mycket, mycket ovanligt efter medeltiden är det att ett barn tar ett metronymikon (obs formen). Ett metronymikon fullkomligt annonserade ju att man var oäkta och det hade i sin tur mycket otrevliga sociala konsekvenser. Alla som var födda utom äktenskapet försökte alltså göra allt för att dölja detta faktum. Men visst finns det exempel på det från 1700- och 1800-talet (framförallt tror jag det förekommer - i den mån det alltså alls förekommer - under tidigt 1800-tal).
 
Ingela

1010
Jesper,
 
Hela mitt första inlägg handlade uteslutande om offentlighetsprincipen. Sekretessprövningen är ett avsteg från den. Att man skulle behöva nämna att det är så kunde jag inte i min vildaste fantasi tro - det tog jag helt för givet att alla kände till.
 
Men efter de tre första inläggen började folk istället diskutera publicering på Internet och andra ställen, som om detta hörde till offentlighetsprincipen - vilket det alltså inte alls gör.
Det är tyvärr ganska vanligt att folk inte kan skilja på offentlighet och publicering, vilket man med tanke på kopplingen släktforskning - Anbytarforum måste vara glasklar över. Man har alltså t.ex. rätt att få ut uppgifter om nu levande personer innan 70 år förlupit (=offentlighetsprincipen) men man har inte rätt att skriva om sådana uppgifter här på Anbytarforum (=publicering).
 
Ingela

1011
Obruten kvinnolinje / Äldre inlägg (arkiv) till 2010-06-03
« skrivet: 2006-10-15, 03:14 »
Det är lite svårare att utforska kvinnolinjer än manslinjer, men vi har ändå ett stort försprång gentemot t.ex. britter och amerikanare: efter sitt giftermål omtalas kvinnorna där enbart med sin mans efternamn vilket kan göra det ytterst komplicerat att få tag i kvinnans familj.
Själv har jag fått ungefär lika långa kvinnolinjer som manslinjer; de äldsta går tillbaka ca 9-10 generationer. Likadant med en god vän jag hjälpt en del att släktforska (ca 11 generationer, på Visingsö där dokumentationen varit mycket bra) - men en väninna är på den raka morslinjen härstammande från 13 generationer prästdöttrar!
 
Ingela

1012
Varför envisas folk med att blanda ihop offentlighetsprincipen med Internet eller vilken annan publicering som helst??
 
Offentlighetsprincipen är att man har rätt att få ut uppgifter från myndigheterna, inte att man har rätt att publicera dem!
 
Ingela

1013
Det är lag på att vissa uppgifter skall sekretessprövas innan de lämnas ut, om inte minst 70 år har förflutit. Men det måste påpekas med emfas att den beramade sekretessen alltså är en sekretessprövning - finns inget som kan vara den uppgiften gäller (eller närmaste anhöriga) till avsevärt men så lämnas faktiskt uppgiften ut. Måste lämnas ut!
Problemet är ju att med den gamla sortens Hfl/Församlingsböcker så finns både uppgifter som bör sekretessprövas och uppgifter som inte alls behöver det på samma sida. Ett bra exempel är väl underlaget till Dödskivan; dödsdatum, mantalsskrivning etc. är fullt utlämningsbara, men alla dödsorsaker kanske inte är det.
 
Det vi kan hoppas på är att nu när Landsarkiven tar över så blir det en bättre, mer professionell tillämpning av sekretessprövningsreglerna - vissa pastorsexpeditioner har haft en mycket märklig uppfattning om vad som kan lämnas ut och inte. En del pastorsexpeditioner har låtit släktforskare härja närmast fritt bland böckerna, en del har nästan inte ens velat bekräfta att någon varit skriven i församlingen vid en viss tidpunkt. Ingetdera är väl att rekommendera.
 
Och ja - leve det öppna samhället! Tyvärr hänvisas oftare och oftare numera till den personliga integriteten när myndigheterna inte vill lämna ut uppgifter om det ena eller andra. De enda som någonsin vinner på att uppgifter inte lämnas ut är myndigheterna! (Nej, givetvis skall inte skyddade identiteter lämnas ut, men det skall krävas att man själv begärt det och att en domstol - inte någon underordnad tjänsteman - godkänt det för att uppgifter om en inte skall lämnas ut! Och har man skyddad identitet så borde det faktiskt fungera också!)
Glöm aldrig att en av orsakerna till franska revolutionen var just att myndigheter inte hade den ringaste skyldighet att lämna ut uppgifter! Och att detta knep f.ö. tillämpats av alla diktaturer, av alla färger och sorter, från tidernas begynnelse. Alla myndigheter skall jagas med blåslampa för att lämna ut alla uppgifter man vill ha! En skammens/blygselns rodnad för en enskild person man lämnat ut en tveksam uppgift om är definitivt att föredra framför att stora delar av befolkningen blir torterade eller helt enkelt försvinner utan att man kan ifrågasätta myndigheterna om detta eftersom inga uppgifter lämnas ut - det är i alla fall min åsikt, och jag är ganska säker på att t.ex. de galna mödrarna i Buenos Aires skulle hålla med mig! Och ja, sedan kommer någon sättande med frågan, men om man ödelägger en persons hela liv då? Tja, mitt svar är att det idag nog finns få saker som kan ödelägga en persons hela liv; som exempel på sådant som inte skall lämnas ut har Riksarkivets jurist könsbyte eller att någon dött i AIDS - men ödelägger ens detta verkligen en persons liv idag om det blir känt??? Och fortfarande: enstaka personers liv ödelaga mot att tusentals personer försvinner i fängelser?
 
Sammanfattningsvis vill jag nog säga fram för fortsatt 70 års prövning, men se till att tillämpningen får bättre riktlinjer och att de följs! Och det är upp till oss medborgare att se till att det blir så!
 
Ingela
PS. Anmärkningen om att ras och etik inte skall lämnas ut förstår jag inte? Skall det möjligen vara ras och etnicitet? Vad jag vet noteras inte ras i Sverige; möjligen kan etnicitet listas ut genom att det anges var man själv/föräldrarna är födda - men det är redan en offentlig uppgift.

1014
14 - Juridiska spörsmål / Litt. B, C eller D i domprotokoll
« skrivet: 2006-10-12, 06:00 »
Inga-Lill,
 
Finns det någon hänvisning i själva protokollet till Litt. A? Då borde man ju i alla fall kunna räkna ut vad det borde vara för sorts dokument.
 
Det är riktigt att protokoll och bilagor ofta var i en stor oordnad hög. Min farbror, som var vid hovrätten i slutet 1930-talet, berättade att den som var föredragande i hovrätten alltid fick ägna större delen av sin förberedelse bara till att sortera och pussla ihop målet som kom i lådor från tingsrätten, tydligen i det närmaste helt osorterat.
Så att en eller annan bilaga kan ha försvunnit förr i världen var nog inte alldeles ovanligt...
 
Ingela

1015
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-10-04, 21:51 »
Vissa frågor verkar Genline inte tycka det är så kul att besvara?
Eller är det vanligt att man skall vänta 3,5 månader på svar??
 
Ingela

1016
Färgare / Färgare, färgmästare
« skrivet: 2006-10-04, 21:40 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) är en färgmästare en arbetsförman/teknisk chef på ett färgeri. En färgare är enligt samma källa person som yrkesmässigt bedriver färgning av garn, tyg, skinn o. d..
 
Så Din far har alldeles rätt, Kicki - Din farfarsfar arbetade med att färga garn/tyg. Förmodligen en inte helt ovanlig syssla i Boråstrakten runt sekelskiftet 1900 med tanke på de textila traditionerna i området.
 
Ingela

1017
Randall,
 
Kjells Vapen has the following contact possibilities:
 
email: info@kjellsvapen.se
phone: +46-511-509 62
fax: +46-511-598 00
snail-mail: Kjells Vapen AB, Månstorpsvägen, SE-533 91 GÖTENE, Sweden
 
Ingela

1018
Archive - Swedish language / Can you help?
« skrivet: 2006-10-03, 02:07 »
Before 1901 anyone was allowed to assume any surname they wanted (except noble names). You could change your name any number of times, or cancel the whole project and revert to your patronymic. Your name was what you said your name was; if you wanted it a bit more official (legal had nothing to do with it) you told the vicar who wrote it down in the household examination roll and maybe even remembered to use it the next time he had occasion to mention you, e.g. if you had a child, married etc.
As to why your ancestor chose the particular name Kronberg is anybody's guess. It conforms to the usual pattern of surnames in towns, i.e. it is in two parts where at least one part refers to something natural - in this case the latter part berg means mountain or hill (kron is crown-). Your ancestor probably thought it sounded nice, it is a little unusual without standing out too much - and, yes, he might well have had the idea from the name of his room-mate's original county.
 
Since Carl August became a teacher he needed a real surname; this was to distance himself from unqualified labourers (and farmers). BTW, barnalärare as an occupational title means a teacher with usually no formal qualifications (such as having attended a regular teacher's college), engaged to teach the smallest children the basics of reading, writing and maths. This occupation was rapidly taken over by women from the end of the 19th century and the title gradually changed to småskollärarinna (female teacher of the low school).
 
Ingela
PS Without having access to Genline, I believe Judy is - as usual - quite right. dess oäk. s. would in unabbreviated form be dess oäkta son and translate as her (or his, as the case may be - the literal translation is its) illegitimate son; the possessive pronoun always refers to the line just above.

1019
Pat,
 
Chances are the recipients aren't that good at English. They may be able to read your letter, but to reply is another story...
 
Have you any dates for the people you've enumerated at the top of this page? Even approximate dates would help.
 
Ingela

1020
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-10-02, 21:58 »
Tack, Chris - ibland är det ju annat än släktforskning som måste utföras...  
 
Nja, det är ju alldeles tvärt om tycker jag...born with a silver spoon in one's mouth talar ju om att man inte alls behöver jobba, medan guld i mund talar om att man skall jobba hårt för att få det där guldet. Eller skall vi se det som att man kan vara född med silversked men guldet måste man jobba sig till??  
Det komiska i det hela är väl att under den tidsepok talesättet härstammar ifrån så hade Sverige kopparmyntfot...
 
Vad har vi mer för metalliska talesätt?
Tiga är silver, tala är guld
Allt som glimmar är inte guld
Det verkar i alla fall som om det förutsattes att alla hade kommit i beröring med de här metallerna, vilket är intressant med tanke på att Sverige alltid beskrivs som så otroligt fattigt (roligast var en föreläsare jag hade i ekonomisk historia när han skulle beskriva hur påvert det var i Sverige: ja inte ens adeln var rik - vi hade Europas fattigaste adel redan på den tiden!).
 
Ingela

1021
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-09-30, 17:53 »
Lars,
 
Det är ju faktiskt inte min tolkning... det är SAOB:s...
Ja, jag tror att uttrycket skall tolkas ungefär som Du säger, man får råd med kostbar föda (all föda var väl på 1500-1600-talet ganska kostbar?), men skall jag vara fullt ärlig så tror jag att man satte dit mund för att det rimmade med stund och närapå med guld också - det låter bra helt enkelt, det är enkelt att komma ihåg. Translitterering och allitterering är viktiga element i folkliga, icke-skrivna talesätt. Jag är inte alls bra på talesätt men för folksagor gäller ju t.ex. mycket bestämda regler, just för att de skall vara lätta att komma ihåg och för att åhöraren skall känna igen sig.
Morgonstund har guld i hand - låter inte alls lika bra, även om det kanske det var det man egentligen menade.
 
Ingela

1022
Gästgiverier / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-02
« skrivet: 2006-09-30, 01:39 »
Det är riktigt att gästgiveriet ofta var ett rum eller två i en för övrigt helt vanlig bondgård. Dock var stallen ofta större än vanligt, eftersom man behövde plats för fler hästar.
Utefter de stora forvägarna fanns det gästgiverier som uteslutande var gästgiverier, inte bondgårdar med gästgiveriet som bisyssla.
 
Ingela

1023
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-09-30, 01:17 »
According to the Swedish Academy - the recognized authority on the Swedish language, mund in Swedish is the archaic form of mouth - and in fact still used as such today. As far back as 1524 documents spell it mund and mwndh.
The Academy has the ethymology as: old Swedish munder; cf. Danish. mund (old Danish mun), Norwegian munn, Icelandic mu?r, Gothic mun?s, German mund, English mouth (old English md); from the Germanic mun?a. There is no reference what so ever to hand in Swedish.
 
According to the Academy, the ethymology for hand is: old Swedish hand, corresponding to Danish haand, Norwegian hand, hånd, Icelandic hond, Gothic handus, old Saxon hand, middle lower German hant, middle Dutch and Dutch hand, old high German hant, German hand, old English and English hand; the Academy however also refers to the Latin manus - and this may perhaps have given rise to the idea that mund and hand are really the same word. Which, in Swedish, they are not, according to the foremost authority on the subject.
 
The saying morgonstund har guld i mund is first recorded in 1665, and is a direct translation from the German (in Penu Proverbiale by Christopher Grubb; edition 1665, new edition 1678).
 
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
By the way, in May of this year I visited the Arni Magnusson Institute in Reykjavik and was shown some of the manuscripts kept there; there was also a demonstration of some of the newer collections. Very interesting.
 
Ingela

1024
Förnamn - S / Sissela
« skrivet: 2006-09-23, 20:45 »
Skåne är nerlusat med Sissela/Sissel/Sissa och stavningsvarianter av det. Fram till ca 1860-70, då man i Skåne börjar frångå olika dialektala namnvarianter och blir storsvensk och rättstavad: Sissela/Sissel/Sissa blir Cecilia, Olu/Oluf blir Oliva etc etc. Givetvis som en följd av borgerlighetens modernitetsprojekt som Skånebönderna var snabba att hänga med på.
 
Ingela

1025
Namnnormering / Äldre inlägg (arkiv) till 21 januari, 2010
« skrivet: 2006-09-22, 00:14 »
Fram för fler konspirationsteorier! För visst är det så att den anglosaxiska världen, med USA i spetsen naturligtvis, försöker förtrycka oss andra bl.a. med hjälp av att förmena oss våra inhemska bokstäver.
Eller?
Det är väl aldrig så att det kan finnas en rent praktisk orsak? Ens inställning härvidlag kanske beror på om man har siktet inställt på att kommunicera med hela världen eller bara med sina svenska (och finska) kompisar. Det är nämligen bara vi som har tangentbord utrustade med de förnämliga bokstäverna å-ä-ö. Ser vi oss omkring så har bara det latinska alfabetet massor med bokstavsvarianter - som vi inte har på våra tangentbord. Och personligen vill i alla fall jag inte ha alla varianter på tangentbordet; för det första skulle det nog knappt få plats, för det andra tycker jag det är tillräckligt rörigt med de tangenter som redan nu har tre olika karaktärer. Visst, det finns åtminstone två olika sätt att få dit de här (från vår horisont) udda bokstäverna utan att ha dem på tangentbordet, men det är klart jobbigare än att släta ut dem till en av de 26 bokstäver vi garanterat alla har på tangentborden.
Exempel: Frans Johansson bosatt på danska Ärö med fransk mor och far från f.d. Jugoslavien, alltså Fran?ois Ivanovitj fra ?r?... klart enklare och dessutom tillgängligt från vartenda latinskt tangentbord med francois.ivanovic@aro.dk. (Här var det lite kul, för jag försökte skriva det avslutande c:et i Ivanovic som det skall skrivas, med caron - men det klarade inte Anbytarforums editor! Amerikansk imperialism!  ).
Som normalt sett icke-brukare av vissa bokstavsvarianter kan det dessutom t.o.m. vara svårt att se de små skillnaderna: det tog mig faktiskt flera veckor att upptäcka att min isländska kollega inte alls var Eydis utan Eyd?s - och hade hennes email då varit stavad på isländska så hade hon nog missat att få åtskilliga mail.
 
Och hur gör vi med användare av de kyrilliska och grekiska alfabeten samt kineser, japaner, araber, israeler, thailändare etc etc etc ???
 
För den som är nyfiken på att se hur många varianter som finns bara i det latinska alfabetet så kan jag rekommendera programmet Teckenuppsättning (Character Map), i Win XP instoppat under Tillbehör/Systemverktyg (Accessories/System Tools).
Ja, där finns även en del andra teckenuppsättningar att roa sig med.
 
Sedan är det idag fullt möjligt att stava med stora bokstäver. Vissa företag använder det också: exempelvis Frans.Johansson@storforetaget.se.
Varför envisas så många då med små bokstäver? Jo i tidernas begynnelse (alltså för sådär 20-30 år sedan) klarade vissa av de datorer som användes för kommunikation inte av annat. Idag gör de det, men vanans makt är stor...och många gillar också att de sparar ett par tangenttryckningar...många sluppna tangenttryckningar små under ett helt liv kanske gör att man kan skjuta upp sina kroppsliga besvär orsakade av tangent- och musanvändning.  
 
Vad beträffar att slippa idiotnormera (eller ens normera överhuvudtaget) namn, så håller jag helt med. Men det är egentligen bara att pressa tillverkarna av t.ex. släktdataprogram att lägga in intelligentare sökningar och sorteringar; så snart någon av dem inser att det är en stor konkurrensfördel kommer de alla att erbjuda sådana sökmotorer.
Nu var det längesedan jag var inne på Familysearch, men såvitt jag kommer ihåg så har de just en sådan sökmotor som söker på både Carl och Karl - och t.o.m tar med Persdotter även om man skriver Persson.
Och, jo, normeringsproblemet förkommer naturligtvis också i den anglosaxiska världen: Steven/Stephen, Ann/Anne/Anna, Mary/Maria/Mariah etc.
 
Ingela

1026
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-09-14, 13:47 »
Frågor ställda 20 juni är fortfarande inte besvarade av Genline?
 
Ingela

1027
46 Ordet är fritt om släktforskning / Frågeformulär.
« skrivet: 2006-09-14, 13:38 »
Nu var det väl bara vara efterlysningar som det skulle vara ett formulär för. Det finns ju en massa andra saker som diskuteras här.
 
Personligen tycker jag faktiskt också småtråkigt är bättre än att folk lägger ned en massa tid på att forska fram uppgifter som frågeställarna sedan visar sig ha, men inte visste/begrep att de skulle skriva i frågan.
Det är ju flera som påpekat just detta och hur mycket bortkastad tid det blir, och att de t.o.m slutat svara efter några sådana upplevelser. Och då blir det ju verkligen ett dött Anbytarforum.
Sedan kan man enkelt behålla den personliga touchen även i efterlysningar genom att längst ner i formuläret ha en ruta med Övrigt där folk kan skriva personliga saker de vill ha med och som inte ryms i mallen.
 
Att ha en mall för all kommunikation på Anbytarforum tror jag inte alls skulle fungera (varken mänskligt/socialt eller tekniskt), men just för efterlysningar skulle det förmodligen vara mycket effektivt.
 
Ingela

1028
Archive - Swedish language / Translation of occupations
« skrivet: 2006-09-13, 23:21 »
The job titles månadskarl and carter are not at all mutually exclusive.
Månadskarl means exactly what Judy's been saying all along: a man hired per month. Remember that at this time unskilled labourers in the country were still hired for a year at a time, so it was important to point out if someone was hired for some other period of time. But he was probably paid per week.
 
Now, as a månadskarl he may have been doing all sorts of work that did not require too much in the way of training. I believe this man was originally a farm boy - or at least a country boy? Then he would of course have been very familiar with horses. Perhaps he was hired by a carter, and took care of the horses (stable hand, quite simply; the church clerk didn't care enough to find out exactly what he did, he probably changed careers a few times too) - but of course, working for a carter easily becomes working as a carter, particularly in a foreign country. It's a very human trait, to gild your past a little.
By the way, carter = åkare, coachman = kusk.
 
As for hyresgäst, it means to rent your home; possibly lodger though, at least a little earlier, I would have said that inhyses was a lodger. A tenant farmer at the end of the 19th century would be an arrendator (earlier an åbo, or a landbo).
 
Inspektor is not an occupation, it's a title and can, as Judy points out, cover a multitude of things. Perhaps the best modern-day translation would be supervisor, because that is also a catch-all.
However, to be a former inspektor without ever having been an inspektor is very interesting.
He could have been an inspector in the city, because typically the church clerks wouldn't contact everybody every year to ask if they had the same occupation as last year. No household examinations in the city! Occupation was usually only changed when something happened; you moved, you had a child etc. - and then only if the clerk remembered to ask you. Perhaps he was promoted to some sort of supervisor at the carter he (presumably) worked for.
 
Oh yes, yngling! Young man. Titles like yngling or gosse (boy) often meant that they were not paid full wages (same for girls of course); a gosse could work for just his food (and perhaps lodging) while an yngling was perhaps on half pay. A gosse would usually be under 15 (i.e. not confirmed) and an yngling typically under 21 (i.e. still a minor).
 
Ingela

1029
06 Barn / Sällskapet Barnavård
« skrivet: 2006-09-07, 22:41 »
Sällskapet Barnavård hade såvitt jag vet ingen förlossningsavdelning. Däremot barnhem. Samt att där utbildades barnsköterskor; det var en kurs på 4 månader (skulle väl motsvara en termin idag). Under utbildningen bodde flickorna på skolan/barnhemmet. Barnsköterskor utbildade på Sällskapet Barnavård anställdes bl.a. på barnsjukhus.
Min mor utbildades på Sällskapet Barnavård våren 1943 (som 18-åring; en förberedelse till sjuksköterskeutbildningen som man inte blev antagen till förrän den dag man fyllt 20 år) och arbetade sedan ett par år på Barnsjukhuset i Göteborg.
 
Ingela

1030
Jörgen,
 
Om vi talar om någon som blir nedslagen och grovt misshandlad och jag säger well, in this country you can sue him for that så kommer Du att hoppa in och tala om att vid grov misshandel åtalar åklagaren, inte den nedslagne?
Vilken betydelse har det vem som åtalar när huvudpoängen är att klargöra att rättsliga åtgärder kan vidtas mot någon, antingen det är fråga om misshandel eller om ett tryckfrihetsmål?
 
Om Du skall anmärka på något så är det att jag använder sue när jag borde använt charge, men kl 03.34 funkar tyvärr inte alltid min engelska till 110%.
 
Ingela

1031
Thomas,
 
The difference is that both Aftonbladet and TV4 are protected by the freedom of the press (tryckfrihetsförordningen and yttrandefrihetsgrundlagen); they have a registered, responsible publisher (ansvarig utgivare). Neither Aftonbladet nor TV4 are pushing any boundaries at all; Sweden's freedom of the press is very old (the first law was passed already in 1766, making Sweden's law about the freedom of the press one of the oldest in the world, if indeed not the oldest). As a matter of fact, the press in this country is censoring itself - it has very little guts and has never tried to extend any legal boundaries at all and instead follows internal guidelines they have set for themselves (such as not publishing the names of suspected, but not yet convicted, criminals).
 
If AF wishes to have the same rights as any newspaper, they have to have an ansvarig utgivare registered and there has to be a moderator monitoring AF at all times.
Since AF does not have (has chosen not to have) an ansvarig utgivare it falls into a category regulated by a law called PUL (personuppgiftslagen). It is this law which is very restrictive and is in conflict with other laws calling for the greatest possible degree of openness.
 
And yes, there is a difference between public persons and private individuals. Public persons have very much less privacy. Things can be published about them which would be unacceptable for a private individual. Who decides? Well, there isn't an authority that publishes lists or anything. Generally speaking, there is usually very little doubt about who is a public person and who is not and which degree of public person you are (the papers will e.g. leave spouses and children of major corporation CEOs well alone).
However, if the press writes things about you and you feel that you are a private person, you can sue the ansvarig utgivare in a court with a special legal procedure - the only legal process where a jury decides in Sweden, (tryckfrihetsmål).
 
Ingela

1032
Rakt av från Wikipedia ( http://sv.wikipedia.org/ ):
Mitokondriellt DNA, mitokondrie-DNA, mtDNA eller mDNA är DNA som finns i mitokondrierna - kroppens kraftstationer, som tilllverkar bränsle i from av adenosintrifosfat (ATP) som sedan övriga delar av cellen kan använda. Förutom cellkärnan, som innehåller cellens genom (en organisms hela uppsättning av gener, d.v.s. den fullständiga DNA-sekvensen) lagrat i kromosomernas DNA, är mitokondrien är den enda av cellens organeller som innehåller eget DNA. Man antar att mitokondrien ursprungligen var en egen organism som sedan ingick symbios med cellen; i utbyte mot en skyddad miljö producerade denna urorganism någonting som cellen hade nytta av.
 
Min kommentar:
Kromosomerna finns alltså i cellkärnan; mitokondrierna runt om cellkärnan, utanför den. Orsaken till att mt-DNA används för att forska på den rena morslinjen är att faderns mitokondrier verkar förstöras i befruktningen (fast det finns avvikande åsikter om detta, och faderns mt-DNA har visst hittats också).
 
Nej, jag kan inte rekommendera någon bok. Själv lever jag på vad jag kommer ihåg från biologi-lektionerna för mer än 30 år sedan, uppdaterat med tidningsartiklar, uppslagsböcker och Internet.
 
Ingela

1033
Archive - Swedish names / Lindgren, Madame Margarita Carlotta
« skrivet: 2006-09-07, 02:58 »
The title madam (also with French spelling, madame) was a title for married women of high rank only until the very early years of the 18th century. Already in 1731 the title is used for common market hawkers (cf. SAOB - http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
The Swedish titles fru (married woman) and fröken (unmarried woman) were initially reserved for noblewomen; indeed until the first half of the 17th century it was even reserved for royals: queens (whether reigning or consorts) were called fru and princesses were called fröken. High-ranking but not noble married women were called madam, but madam lost its respectability very quickly and fru began being used as a substitute for upper middle-class women (wives of clergymen, rich merchants/craftsmen, officers etc). For a while madam was used concurrently for these middle rank women and for lower-class women, but very soon madam was used only for wives of simpler shop-keepers and craftsmen (wives of farmers and of the urban poor were just called hustru (wife)).
 
Women, whether married or not, were called madam also if they had an unfeminine occupation; hawking or selling from a market stall, ferrying (by rowing) mail or passengers, assist brick-layers etc. Madam Flod (protagonist of the well-known book Hemsöborna by famous author August Strindberg) was called madam since she, as a widow, ran her own unfeminine business (her dead husband's farm).
 
Women, whether married or not, in feminine occupations like shop assistant in a more genteel shop (e.g. a milliner, a confectioners etc.), governess, companion or housekeeper in a large establishment were called mamsell (from the French mademoiselle). However, mamsell kept its respectability and was used for unmarried daughters of both the upper and lower middle-class (as well as for women in feminine occupations) until the 1860's (frökenreformen).
 
In 1790 you can thus find a vicar with his fru and his two daughters, mamsellerna Ekberg.
And madam for the wife of a sergeant in the 1750's sounds just about right.  
 
Ingela

1034
Rolf,
 
Det verkar som om Du tänker Dig att Du har 23 Y-kromosomer och 23 X-kromosomer?
Men Du har alltså en enda Y-kromosom och en enda X-kromosom (ordet normal är ju suspekt idag, men jag antar för resonemangets skull att Du har den statistiskt vanligaste varianten). Dina övriga 44 kromosomer har inget X, inget Y - de är bara kromosomer.
 
X-kromosomen kan Du, som konstaterats, bara få från Din mor (alltså mormor/morfar) och Y-kromosomen kan Du bara ha från Din far (farfar, farfarsfar etc). Av övriga 44 kromosomer har Du fått 22 från Din far och 22 från Din mor.
Just hos X- och Y-kromosomerna kan Du alltså inte ha något från Din farmor, men när det gäller alla de andra 44 kromosomerna är Du en go' blandning; där förekommer med säkerhet gener från både Din farfar, farmor, morfar och mormor.
 
Orsaken till att man testar på just Y-kromosomen är alltså att man är säker på att just den måste komma från Din rena farslinje. Däremot ärvs det s.k. mt-DNA på den rena morslinjen.
 
Ingela

1035
Archive - General questions / Difficult entries in HFL
« skrivet: 2006-08-16, 19:18 »
The question is, in what capacity did Olof stay in this other family, how is his presence explained?  
If he is a fosterson (or fosterbarn) then he was there for upbringing; if he is called pojken or gossen he worked for food and lodging (sort of a farmhand trainee).
 
Ingela

1036
Archive - Swedish language / Another puzzle
« skrivet: 2006-08-16, 19:04 »
The form Phragmenius was not used after about the mid 18th century. You have to put an  '  on the e in Phragm?n/Fragm?n since in Swedish people may otherwise start pronouncing it with a stress on the a; with an ? they know where to put the stress.
 
When the father has a double first name, like Carl Jacob, the children tend to use the first name for their patronymic, but it is not uncommon to see them use the second one. Also, in some cases the children are not agreed and out of e.g. eight children you may see five using the first name and three using the second one (and it isn't necessarily neatly divided so that the older children use one name and the younger another, it may well be a mix). And to confuse matters further, the children sometimes even change back and forth.
 
Since all of these people were farmers, it was probably thought a bit presumptious of them to use their ancestors' clerical surname, and so they usually probably used only patronymics. After some years, the surname was simply not written and left was only the patronymic. This process - from surname back to patronymic - usually takes a couple of generations.
In this case it seems that in each generation the child taking over the farm - which was called the Phragm?n farm (Phragm?ngården) - used the surname, as did the children who managed to get back to the clerical estate.
 
Some parishes actually wrote down the patronymic and/or surname (as applicable) of the children, most did not. Those who did not derived the patronymic/surname from the context, just as Anna-Carin says. And only in exceptional circumstances was a patronymic/surname used about a child not yet confirmed (i.e. younger than 15).
 
Ingela

1037
Serendipity är ett bra ord, men det lär skall vara ett av de tio värsta orden att översätta...
 
Serendipity: to make discoveries, by accident and sagacity, of things not in quest of
Zemblanity: to make unhappy, unlucky and expected discoveries occur by design
Bahramdipity: suppression of serendipitous discoveries or research results by powerful individuals
 
Ingela

1038
Äldre inlägg / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-09-08
« skrivet: 2006-08-13, 16:13 »
Chris,
 
Enligt t.ex. Fiskeriverket och Naturvårdsverket, http://www.ebc.uu.se/norr.malma/utbildning/vattendagar/pdf/kraftfolder.pdf , så kom kräftpesten till Sverige först 1907. Då var emigrationen på utdöende och urbaniseringen väl etablerad, så det var knappast detta som drev folk från den svenska landsbygden. Dessutom började smittan i Hjälmaren och Mälaren, där man nog hade andra, viktigare inkomstkällor; smittan har ju också tagit ett bra tag för att sprida sig (95% av beståndet utslaget på 100 år, det gör mindre än 1% om året).
Det var också så att kräftor började ätas allmänt först alldeles mot slutet av 1800-talet - innan dess var det ett överklassnöje, så det kan inte ha varit frågan om att någon större del av befolkningen var regelmässigt beroende av kräftfisket för sin utkomst.
 
Men även jag som inbiten västkustbo gillar de små sötvattendjuren och ser till att sätta i mig en rejäl portion av dem varje år i augusti!
 
Ingela
fil.mag. etnologi

1039
Bra att man kan avfärda en person i alla fall; så behöver vi inte fundera mer på just henne!
 
Förresten, vilken tur att bilderna dök upp i precis rätt tid och att Du lade märke till dem, Chris.
 
Ingela

1040
Archive - Swedish language / A little more translation
« skrivet: 2006-08-13, 08:01 »
If Greta is recorded immediately below Petter (no empty lines), and before Petter's parents, she's Petter's wife.
Since Greta's daughter appears to be illegitimate she hasn't got a patronymic - unless her father's name is stated in the birth record (and she wouldn't have a surname anyway). She's just a kid. You'll have to follow her forward in time and see what patronymic she adopts later on. When she is confirmed, at age 15 (or if she gets a job before then), she'll have a patronymic for sure.
 
Ingela

1041
Bouppteckningar are the only records to give you the children's names (of deceased persons). Usually they also state when the children are born, or even the personnummer.
 
Indexed registers are - as far as I know - restricted to the authorities, e.g. the police.
 
You can contact Skatteverket by phone, and probably also by email.
And just maybe, perhaps someone on this forum can make a trip to a local office and look around at the terminals provided for the public.
 
Ingela

1042
Kusinäktenskap / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-09-24
« skrivet: 2006-08-11, 23:18 »
Ja, jag tycker väl det är att var ute på väl djupt genetiskt vatten när man inte bara gifter sig med sin systerdotter - utan en systerdotter som dessutom är ens kusin genom ett tidigare morbror-systerdotter-gifte!
 
Makt är mycket intressant. Man får inte för ett ögonblick glömma att historien skrivs av vinnarna. Som just nu t.ex. när man gemensamt i EU håller på och skriver en historiebok som skall betona vårt gemensamma europeiska arv.
Som en liten parantes kan ju nämnas att en av de största entusiasterna för ett enat Europa är de Habsburgska kejsarnas arvinge, Otto. Habsburgarna still going strong, alltså.
 
Ingela

1043
17 Juridik / Uppbud och lagfarter
« skrivet: 2006-08-11, 23:06 »
Lösa spekulationer:
Sonen kan ha fått någonting annat; om han flyttade till en stad kanske han var mer betjänt av kontanter.
Kanske han läst till präst (eller något annat) och fått utbildningen betald av fadern - det borde räknas som förtida arv.
Sonen kan också ha gjort ett arvsavstående.
Eller - kan det ha funnits en annan egendom någon annanstans, i ett annat härade? Ärvde sonen den egendomen så blir det precis rätt: döttrarna ärver hälften av vad sonen gör.
 
Ingela

1044
Tyvärr tyvärr. Var nere på GLA idag, men de hade inga kopior (mikrokort) på originalen till passagerarlistorna från Malmö. Vilket jag trodde med tanke på Emigrantprojektet... Mikrokorten på passagerarlistorna finns i Lund...
Men att Oskar och Karolina kände varandra redan från resan från Malmö är helt klart - källkoderna ligger ju precis efter varandra. Däremot var det inga av de andra onslundarna som åkte precis samma dag Karolina och Oskar.
 
Jaaa, nu tror jag man får bita i det sura äpplet och begära fram både Karolinas marriage och death certificates. Hur är det med ansökan om amerikanskt medborgarskap, tro? Fruar brukade ju följa med på köpet, men vissa uppgifter kanske lämnades om dem också??
 
Ingela

1045
08 Böcker / Släktbiblar
« skrivet: 2006-08-11, 19:47 »
Isabel,
 
På Ancestry.com finns Megan Smolenyak Smolenyak (jo, hon heter så) som till viss del specialiserat sig på att återbörda foton, Biblar och andra saker till sina rätta ägare. Megan har en egen sajt, http://honoringourancestors.com , och där kan man få tips om hur man går tillväga för att spåra upp de rätta ägarna (se under Library). Det gäller naturligtvis amerikanska förhållanden, men jag har flera gånger tänkt att det allt skulle vara enklare i Sverige att följa hennes råd.
 
Ingela

1046
Kusinäktenskap / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-09-24
« skrivet: 2006-08-11, 19:28 »
Chris, det är ju lite skillnad på ett vanligt par och kungliga/kejserliga par...jag menar om att påven glatt delade ut dispenser till Habsburgarna medan Din präst var upprörd i flera Hfl:er...
Men man kan tänka på att Leopolds ättlingar med sin systerdotter-kusin inte blev någon succ?! Kanske hade Din präst rätt trots allt!
 
Ingela

1047
06 Barn / Ättling?
« skrivet: 2006-08-11, 01:05 »
Frågan diskuterades med stor inlevelse (och en del sedvanlig, men lättare, pajkastning) i januari-februari 2006, se Anbytarforum: Språk, ord och namn: Övriga språkfrågor: Rakt nedstigande led?.
Huvudmeningen var nog till sist av ungefär samma åsikt som Wikipedia.
 
Ingela

1048
Kusinäktenskap / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-09-24
« skrivet: 2006-08-11, 00:47 »
Man kunde ju ganska enkelt få dispens för kusingifte. Kanske också för gifte med systerdotter?
 
I kungliga/kejserliga kretsar har det förekommit: Filip IV av Spanien gifte sig ca 1650 med sin systerdotter Maria Anna, ärkehertiginna av Österrike. Maria Annas bror, kejsar Leopold I, gifte sig 1666 i sin tur med Maria Annas dotter Margareta Maria Theresa.
Leopold var alltså morbror och kusin till sin fru! Till vilket påven glatt verkar ha delat ut dispens.
 
Ingela

1049
Archive - Swedish language / Dräng?
« skrivet: 2006-08-10, 23:50 »
Well, this rather depends on when and where...
 
A young man early 19th century in Skåne, yes, he would be a dräng because he was young and unmarried...a young man same time in Västergötland would be a dräng only if he was a farmhand, and he may even have been married. But a 100 or a 150 years earlier in Västergötland, you had the same usage of dräng there.
 
Same for females and the use of piga, (outdoor or farmer) maid.
 
Ingela

1050
Tack Chris! Bra id? med vilka mer som lämnar från Onslunda!
Jag kollar imorgon fredag (ingen tid idag tyvärr).
 
Ingela

1051
The 70 year rule is very misunderstood. The rule is as follows:
* no restrictions when it comes to data older than 70 years
* for data more recent than 70 years you have to apply to get it; the authorities cannot deny you access unless that particular data is so sensitive that it may harm the person or his/her closest relatives severely (we're not talking causing a slight blush, we're talking being shamed in front of the whole community). Sensitive data is, as Lena says, for example sex change and mental illness; cause of death may or may not be sensitive (you will not get cause of death if it e.g. was AIDS or the deceased was murdered). There is no general rule that says that the authorities cannot give out data about you, it has to be decided each time someone applies to get this data. In fact there are some instances where there is a general rule that data shall be provided to all and sundry: name, address, civic registration number (exception: protected identity), income (well, taxed income). If an authority decides to refuse you access to data, this can be appealed in a court of law - and the judges are much more likely to give you access than not!
 
As for publishing facts about a person, that is a whole other story and has nothing at all to do with getting access to those facts! Totally different laws.
 
All parishes recorded all births - regardless of religion - until 01 July 1991. Many parishes have however turned over all their records to the relevant regional Archive. In the case of Älvsborg, Skaraborg and Göteborg&Bohus, the records have not been turned over, except for Göteborg - you have to apply directly to each parish. There are usually no problems at all getting birth records even if very recent; there used to be a problem if a child was born out of wedlock but of course this does not constitute a bar these days.
 
Death records are the same as birth records, except that you may or may not get the cause of death, as outlined above.
However, bouppteckningar (estate inventories) are public as soon as they are turned in to the authorities; this used to be the relevant tingsrätt (district court) but is now Skatteverket (the IRS). You get copies from the relevant Archive, except very recent ones that are still at Skatteverket (I think they keep them for some five or six years).
 
For now-living persons, if you have a bouppteckning with the children, you just look at their personnummer (civic registration numbers) and then get their names and addresses from Skatteverket. If the bouppteckning does not state personnummer, it usually does state at least date of birth - this and their first names should find them; in fact I think that Skatteverket may be able to help you even if both dates and names are somewhat incomplete.
 
Ingela

1052
Chris,
 
Kan Du hitta en Oskar N. Andersson, 19 år, på Emigranten/Emibas? Han står under Caroline N. Bengtson på paxmanifestet, och de skall båda till Duluth.
Duluth är en mycket ovanlig destination på den här båten; faktiskt är de de enda svenskarna som skall dit (jo det finns ett gäng till på en fem-sex personer som står skrivna som Swedes men vid närmare granskning är de faktiskt norrmän).
Det var väl inte så vanligt att man åkte alldeles mol allena, ofta var det ju någon släkting/vän/bekant - eller åtminstone från samma socken - med... Så det vore trevligt om det visade sig att även Oskar är från Onslunda.
 
Har Du förresten källkoden för Caroline? Jag skulle kunna kila ner till GLA och kolla upp vad det verkligen står i polisregistret och vilka som står i närheten etc. (jag bor bara fyra min. gångväg från GLA).
 
Ingela

1053
Archive - Swedish language / One more question
« skrivet: 2006-08-08, 23:02 »
Perhaps it makes more sense when put into context.
Church wasn't only for worship - in the old days royal proclamations and other public announcements (including criminals wanted!) were always read from the lectern.
Also the death of a parishioner was always announced in this way (still is). The vicar begins by saying A new reminder of our mortality is given us this day... and then he reads out the names of those that have died during the preceding week. For some reason (I really have no idea why, it's one of those things that just are) the age of the person is always stated - number of years, months and days instead of announcing date born and date died.
E.g. Anna Lindgren, at the age of 82 years, four months and five days.
 
So the vicar had to figure the age of everyone who died in order to be able to announce it properly - and of course he wrote it down also. It doesn't always add up with a known date of birth/date of death, some of the clergy were quite simply not very good at maths.
 
Ingela

1054
Lilibeth,
 
Om Du på första sidan av Ellis Island ( http://www.ellisisland.org/ ) i First Name (optional) skriver Caroline och i Last Name skriver Bengtson och i Approximate Year of Birth skriver 1875 (låt det stå Exact Year) och i Gender väljer Female - så får Du fram henne.
Du kan också gå till den exaktare http://www.jewishgen.org/databases/EIDB/mm.htm  och där välja Series M237 och fylla i Roll 587 Frame 371 och klicka på Display, så ser Du Caro på rad nr 116.
 
Fartyget SS Teutonic tillhörde White Star-linjen, och var i trafik 1889-1921. Bilder finns t.ex. på http://www.kinshipsprints.com/catalog/ships/t/teutonic.htm  
 
Ingela

1055
Ann-Mari,
 
Här finns en hel massa information om Huntingtons:
http://www.norrkunskap.y.se/chorea.htm
 
Där står bl.a.: Sedan genen kartlades har diagnosen ställts i ett flertal fall där man med facit i hand förstått att sjukdomen funnits hos en av föräldrarna men förblivit odiagnostiserad.
Det verkar också som om sjukdomen under vissa förutsättningar kan debutera sent: Sjukdomen orsakas av en förändring av ett arvsanlag (gen) som är beläget långt ut på den korta armen av kromosom 4. Den friska genen innehåller koden för ett protein, huntingtin, vars normala funktion ännu är okänd. I den normala genen finns områden av upprepade basparssekvenser, s k trinukleotidrepetitioner (CAG-repetitioner). De är i normala fall cirka 20 till antalet. Om antalet upprepningar når över en kritisk gräns av 36 repetitioner blir genens funktion så förändrad att vissa celler i hjärnan skadas. Ju större antal repetitioner, desto tidigare insjuknar personen.
Det verkar också vara så att sjukdomen debuterar tidigare ju senare man är i syskonskaran. Vid bildandet av könsceller har områden med CAG-repetitioner en benägenhet att ändra storlek och upprepningarna blir fler. Detta innebär att insjuknandet tenderar att ske allt tidigare inom en och samma familj och medför i en del fall också en svårare sjukdomsbild (anticipation). Framför allt uppträder anticipation när anlaget för Huntingtons sjukdom ärvs från fadern. Kanske var fadern/modern (anlagsbäraren) första syskonet medan sonen var sist i syskonskaran, ett sladdbarn kanske?
 
Sedan finns det ju två alternativa förklaringar: 1. spontan mutation 2. fadern var inte biologisk far (minst 10% av alla barn födda inom fasta förhållanden lär ju inte ha partnern som far  ).
 
Om det inte är någon av dessa alternativa förklaringar verkar det ju märkligt om den här mannen är den ende i sin generation som har fått sjukdomen; om inte något syskon hade den, så borde någon kusin eller syssling ha fått den. Och vid vilken ålder och av vilka orsaker dog tidigare generationer?
 
Ingela

1056
Annedal är inlämnat till Landsarkivet i Göteborg.
Så här skriver GLA på sin hemsida ( http://www.ra.se/gla/forskarservice/forskarforfragningar/slaktforskning.htm ):
Landsarkivet förvarar under en period arkiven från bland annat de 40 församlingar som ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet och som omfattar tiden från omkring 1895 till 1991. Förfrågningar ur detta material sänds in skriftligt via post, fax eller e-post. Adresserna är de samma som för övriga släktforskningsförfrågningar. Förfrågningarna besvaras av kyrkoarkivsverksamheten som även kan nås per telefon under telefontiden måndag-fredag klockan 10-12, telefonnummer 031-708 26 95. Tills vidare besvaras dessa förfrågningar utan avgift. Använd gärna beställningsblanketten ovan för att underlätta beställningen.
 
Ingela

1057
Äldre ord L - Ö / Stångfällning
« skrivet: 2006-08-06, 17:36 »
SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )
 
STÅNG-FALL-FALL.  
FORMVARIANTER: ( stång- 1555 osv. stånga- 1528--1881. stånge- 1555-1772 )  
 
ETYMOLOGI: [fsv. stang(a)fal ]
 
2)  
BRUK: (förr)
till 2: mätning av jordareal med stång l. stänger; jfr -fälle o. stånge-mälning.  
Stongaffall effter halfft byamål, fult lika moth södre gården. BtFinlH 6: 39 (1528).
Stång-fall, (dvs.) Åkrens mätning och utdelning genom refstång. SCHULTZE Ordb. 979 ( c. 1755).
Rig 1938, s.
91.  
 
3)  
BETYDELSE: (numera bl. om ä. förh.) byamål (se d. o.
1 ) enl. stångfall (i bet. 2 ); äv. i uttr. ligga i stångfall till (gård), ha byamål samman med (gård); jfr -mål 3.  
TEITT Klag. 249 (1555).
En Torpestad nemligh Wästre Hageby, then . . ligger j stångafall til alle Hageby gårderne. BjörkekDomb. 14/10 1602.
Både i Viby och Mörby var . . (byamålet) fixerat i stångfall, stänger eller alnar. EtnolKällskr. 2: XXVII (1944; om förh. på 1700-talet ).  
SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr (till 2; förr): stångfalls-åker.  
BETYDELSE: åker fördelad medelst stångfall.
 
Om (ett hammarskifte i Ivar Flemings jordebok från 1500-talet) . . uppges . . att där jämte stångfallsåkrarna fanns en hammarskiftesåker. Rig 1938, s.
78. -äng.  
BETYDELSE: äng fördelad medelst stångfall.
 
ByordnMäl. 189 (1761).
-  
 
STÅNG-FÄLL-FÄLL, n.  
 
ETYMOLOGI: [senare leden bildad till fälla, v.]
 
BRUK: (?)
om jordstycke uppmätt medelst stångfall (se d. o. 2 ).  
(Vi) hafve . . effterlåtit . . Jakob Hendersson och hans effterkommande barn . . frelsse på . . twå skattemarcker i Boolstadh i Siundo sochn med alt det stångfäll eller vthjordh Inessby . . (dvs. Näsby) bor äge innan Engessby ägor. BtFinlH 4: 4 (1561).
--  
STÅNG-FÄLLA-FÄLLA, -ing (  
ÖstraHdDomb. 9 (1602) ), -ning ( GullbgDomb. 2/1 1625 osv.
).  
BETYDELSE: (förr) mäta (jordareal) med stångfall (se d. o.
2 ); särsk. dels i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.), om jordareal: mätt med stångfall, dels ss. vbalsbst. -ning  
BETYDELSE: (förr äv.
-ing ), dels: stångfall (se d. o. 2 ), dels om laga bekräftelse l. stadsfästelse på tinget av fastighetsköp, varvid en stång l., urspr., ett spjut fälldes mot tingsbordet; jfr -lägga.  
(Åt vissa bönder) är efft (er) latit stongefall, och all deel är stongfelt, så när som en eng. TEITT Klag. 220 (1555).
Befaltes häredz höffdingenn och nempndenn ij wår och thå bar Jordh Bliffuer att stångfelle sam (m) e by. UpplDomb. 2: 66 (1579).
Then store skatte gården i Alzeda sochn . . på huilcken gård Linnert gått lagefångh och stångfellingh bekommit haffuer. ÖstraHdDomb. 9 (1602).
SkrInstRättshForskn. II. 2: 232 ( i handl. fr. 1661; ss. vbalsbst. -ning, om laga bekräftelse på fastighetsköp ).  
Den siste stånghfällningen, som iagh förnimmer wara skedt effter en ny stångh, som myckit längre ähr än den gamble. STIERNHIELM (SVS) III. 1: 224 (1662).
SkrInstRättshForskn. II. 2: 220 (1957).
--  
STÅNG-FÄLLE-FÄLLE, n.  
 
ETYMOLOGI: [senare leden bildad till fälla, v.]
 
BRUK: (?)
stångfällning.  
SkrInstRättshForskn. II. 2: 233 ( i handl. fr. 1663).
Håakan Larsson i Snuggarp igenom sitt kiöpebref af den 18 septemb. 1666 bekiänner sigh hafva såldt till sin systerman Joen Månsson -- dömbde tingzrätten detta kiöp krafftigt och fast och gaf stångfälle och fastebref å. Därs. ( i handl. fr. 1668).
 
 
Ingela

1058
Handlande / Handlare / Lärftkrämare
« skrivet: 2006-08-06, 17:30 »
Lärft enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
 
ETYMOLOGI: [fsv. läript, -ift, -ept, -eft, -opt, -oft, -upt, -uft, -it m. fl. former, n., motsv. d. l?rred, isl. l?rept, nor. lereft; av ett icke anträffat ln-ript, linnetyg; till LIN o. isl. ript, f., tygstycke, feng. rift, n., kappa, gardin, slöja, till roten i RIVA, v.]
 
BETYDELSE: av lingarn vävt, slätt tyg, vanl. i tvåskaft; numera äv. om vävnader av annat vegetabiliskt textilmaterial, ss. hamp-, bomulls- o. blångarn.
 
Märk att SAOB säger vanligen tuskaft - de stänger alltså inte möjligheten för annan vävteknik.
 
 
Visst fanns det butiker på 1700-talet. Förenklat kan man säga att lärftkrämaren (lärftskramhandlaren) köpte in lärft och andra (enklare) vävda tyger av linne, blångarn och hampa från bönderna och sålde till stadsborna (främst, eftersom bönderna alltså vävde själva). Bomull däremot blev en handelsvara av betydelse först några år in på 1800-talet eftersom tullen för bomull - som importerades som färdigt tyg - var skyhög; detta ändrades i början av 1800-talet så att bomullstråd fick en mycket lägre tull, och så lärde man sig att väva bomull här i landet. Bomullen såldes gärna med tryckt mönster, som kattun, men det är ju möjligt att en mer välsorterad lärftkrämare även hade dessa mera exklusiva tyger; vit eller oblekt bomull förde han dock ganska säkert. Däremot sålde lärftkrämaren också buldan, ett enklare, grövre tyg av lin, jute eller hampa - och helt klart vävt i tuskaft (buldan användes t.ex. till segel, men också till fångdräkter - och enklare arbetskläder generellt).
 
Köpmän kunde göra hembesök, men då var det bara till sina förnämsta kunder - och dessa handlade knappast så enkla varor som lärft, det överläts till någon husmamsell som nog fick bekväma sig att gå till handelsboden.
 
Däremot gick knallar omkring på landsbygden och sålde direkt i gårdarna. Knallarna var ett undantag från de lagar som reglerade handelslivet och som föreskrev att handel bara fick äga rum i städer. Ett annat undantag var vissa marknader som några gånger per år var tillåtna på olika platser på landsbygden; naturligtvis kunde en lärftkrämare förekomma på en marknad, men detta var inte hans huvudsakliga handelsställe.
 
I princip betyder lärftkrämare alltså en tyghandlare med en handelsbod (dvs butik) i en stad. Han handlade med tyger av lin, hampa, jute, blångarn och möjligen bomull, i varje fall av enklare sort. Däremot handlade han inte med ylletyger, och inte heller med siden och sammet.
 
Ingela

1059
Ellis Island har en Caroline N. Bengtson, 17 år, som ankom 04 maj 1892 (via Liverpool & Queenstown) med SS Teutonic. Hon skall enligt manifestet vara servant, på väg till Duluth och med sista vistelseort Göteborg.
 
Källa: Ellis Island records; Series M237, Roll 587, Frame (dvs sida) 371, Line 116
 
Ingela

1060
Chris,
 
If your ancestor was Clara Cajsa Eriksdotter Stake, born 24 June 1807 at Hanefors, Mo we are related (very remotely). Clara Cajsa's great-grandparents (both on her mother's and her father's side) was Erik Nilsson Stake and his wife Lisa Andersdotter Svanström. Erik and Lisa are my father's mother's mother's mother's father's mother's mother & father.
You can contact me if you want the full story. And I'd love to get all the facts about your descent from the Stake family, I try to collect as many Stake descendents as I can!
 
Ingela

1061
Beverly,
 
Unless otherwise noted - and it was very, very rare - a person who died in a parish is also buried in that parish's cemetery, in this case the churchyard surrounding Bollnäs parish church.
Pictures at http://www.svenskakyrkan.se/bollnasrengsjo/ (today) and http://www.svenskakyrkan.se/bollnasrengsjo/gamla_bilder_från_bollnäs_kyrka.htm (old pictures from around 1900)
The church is open daily from 11 a.m. until 3 p.m.. It might be a good idea to contact (=email) the parish information staff well ahead of the projected visit:  ulf.schoning@svenskakyrkan.se
 
In Sweden there were few headstones before the middle of the 19th century. Even then many graves did not have an individual headstone, or even inscription; it would just be the Nilsson Family Grave. Many parishes also have very poor (not to say non-existent) documentation of burials, graves etc. To record who was buried where in a cemetery was not required by law until about 1950.
 
The local hembygdsförening (hometown society) might be able to help you locate the soldier's croft you're looking for, or at least tell you what has happened to it. Unfortunately the Bollnäs Hembygdsförening seems to have no email. Regular mail can be sent to:
Bollnäs Hembygdsförening
Tjärnvägen 16
821 34 Bollnäs
or you can try phoning Lars-Holger Röstlund, tel +46-278-125 31 or Bertil Hulth +46-278-253 99. I have absolutely no idea if they will manage a telephone conversation in English; it's probably better to write.
Anyway, the old farmhouse, Kämpens, that is the headquarters of the Bollnäs Hembygdsförening seems well worth a visit. Opening hours 1 p.m.-4 p.m., but only until August 20th - after that by prior arrangement only.
Picture at: http://www.halsingegardar.com/gardar/kampens.html
 
Ingela

1062
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-06
« skrivet: 2006-08-01, 17:28 »
Nu blev det väl lite bakvänt - plakatets avsikt var inte att tillåta kvinnor att föda barn på främmande ort anonymt utan att låta dem vara anonyma. Kunde de vara anonyma hemma så kunde de föda där, förmodligen genomförbart i större städer. På mindre orter var kvinnan naturligtvis känd och då var hon ju inte anonym längre.
Alltså, plakatet tillät kvinnor att föda barn anonymt och barnmorskan/läkaren fick inte efterforska identiteten.
 
Ingela

1063
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-06
« skrivet: 2006-07-31, 16:51 »
Gustav III införde institutet okänd mor av den anledningen att så många nyblivna mödrar hade ihjäl sina barn, pga. skammen med ett oäkta barn, och därpå själva blev avrättade. Nationalekonomiskt var detta inte så bra, eftersom det innebar att Sverige förlorade minst två undersåtar som kunde arbeta (potentiellt kunde det ju vara många fler, eftersom kvinnan troligen kunde fått fler barn). Dessutom var kungen inte utan medlidande med kvinnorna. Alltså kunde kvinnor från slutet av 1700-talet till 1917 föda barn anonymt; ingen - inte ens barnmorskan/läkaren - hade rätt att försöka ta reda på vem modern var, om hon valde att vara anonym.
 
Det hade alltså inte med pengar att göra - barnen såldes inte - utan med moderns sociala skam och vanära att göra. Förmodligen gav sig modern av, kanske till Stockholm eller någon annan större stad efter att ha fött barnet. Barnet blev kvar hos fadern, som hade en gård. Fadern kanske inte varit villig att gifta sig (man kan anta att flickorna var pigor), men det var ett billigt och bra sätt att få arbetskraft till gården. Och blev det nu så senare att mannen inte gifte sig så hade han ju en arvinge - men gifte han sig så behövde han inte dela på arvet eftersom det oäkta barnet inte kunde kräva arv efter fadern; för att oäkta barn skulle få ärva krävdes testamente.
Och världen är nu en gång så märkligt konstruerad att vad som var skam och vanära för en kvinna - att föda ett oäkta barn - var status för en man - att ha potens nog att göra barn. Så egentligen tjänade nog alla parter på att barnen fick okänd mor och blev kvar hos fadern. Ja, alla utom sentida släktforskare naturligtvis.
 
För att komma vidare skulle jag kolla om det försvinner någon kvinna från gården ungefär samtidigt som barnet föds, en kvinna som ensam flyttar till någon större stad. Dessutom kan det finnas brev deponerade hos kyrkoherden, brev som talar om vem modern är, men som inte blivit mikrofilmade. Hör med Landsarkivet.
 
Ingela

1064
04) Efternamn på barn / Oäkta barn -patronymikon?
« skrivet: 2006-07-30, 21:52 »
Att prästerna ofta hade väl reda på sig - och gjorde en annan bedömning än tingsrätten - visas av att det kan finnas utdömt kyrkoböter och kyrkoplikt just för oäkta fäder, trots att tingsrätten friat mannen och det fortfarande står fader okänd i kyrkoboken.
 
Ingela

1065
04) Efternamn på barn / Oäkta barn -patronymikon?
« skrivet: 2006-07-30, 21:47 »
Tvivlar på att gamla tiders präster frågade så särskilt mycket, de skrev in vad de själva tyckte. Vilket väl visas av den mängd bevisligen helt felaktiga uppgifter som skrevs in, som folk uppenbarligen kämpar i åratal för att få rättade.
 
Det är riktigt att en variant var att morfadern fick släppa till sitt namn för att bilda ett patronymikon för sitt barnbarn ibland, men det är oftast fram emot mitten av 1800-talet när prästerna ändå började omvandla patronymikon till efternamn.
Morfaderns patronymikon tror jag knappast att det är frågan om. Det är mycket sannolikare ett fall av vi tror vi vet vem fadern är - med så få förnamn som var i bruk var det ju inte ovanligt att en måg hade samma förnamn som morfaderns far - vilket självklart gällde även när mannen inte var gift med dottern.
Ja, det resonemanget gäller ju naturligtvis även när man tror att det är morfaderns förnamn man bildat patronymikon på - jag har åtskillga kvinnor som är gifta med män som har samma förnamn som kvinnornas fäder.
 
Det finns ytterligare en variant, tämligen ovanlig. Och det är att barnet får ett metronymikon (obs formen - inte matr-), alltså ett modersnamn. Efter medeltiden är det mycket ovanligt, men förekommer.
 
Att ett barn får använda styvfaderns familjenamn är inte alls ovanligt - med tanke på att det bara var att lägga sig till med ett efternamn så hade det ju varit svårt att hindra.
 
Man kan knappast säga att prästerna skrev in ett etablerat namn - för barn användes inte hela namnet. Första gången hela namnet användes var för de allra flesta förmodligen vid konfirmationen; även om det fanns präster som tidigt skrev in hela namnet i Hfl. Men det var alltså inte så barnen omtalades.
 
När det gäller patronymikon är stalltipset alltså framförallt den man som anses vara far till barnet. På en väl distanserad andraplats kommer moderns patronymikon, alltså morfaderns förnamn.
 
Ingela

1066
04) Efternamn på barn / Oäkta barn -patronymikon?
« skrivet: 2006-07-30, 00:10 »
Det var väl inte så ovanligt att patronymikon bildades på namnet av den man som ansågs vara far till barnet.
Folk var ju inte dummare då än nu - och man var (minst) lika snabb med att lägga märke till vilka det var som var intresserade av varandra. Om det sedan kom upp i rätten och mannen lyckades svära sig fri - folk hade ändå rätt klart för sig hur det låg till. Och även prästen verkar oftast ha varit klart medveten om vem som egentligen var far även om han inte kunde skriva in det i kyrkoboken utan ett erkännande.
 
Ingela

1067
Övrig teknik / Intervjuer med digital teknik
« skrivet: 2006-07-30, 00:00 »
När jag gjort intervjuer för att spara hos SOFI/DAG (Språk- Och FolkminnesInstitutet/Dialekt-, ortnamns- och folkminnesArkivet i Göteborg); etnologiska intervjuer alltså, så är standarden idag att de görs på MiniDisc-spelare. Tyvärr kommer jag inte ihåg modellen, men märket var Sony. Kostar runt 1500:- tror jag, och har riktigt bra ljud.
 
Men jag håller med Anders, gå till en bra radioaffär och be dem demonstrera. Det viktigaste är ju att Du upplever att maskinen är enkel att hantera, både för inspelning och inte minst för uppspelning (med stopp-tillbaka fem ord-spela igen-stopp-tillbaka fem ord...puh, känns som jag jobbar med intervjuer igen!), samt att Du tycker det blir bra ljud.
Omvandlingar till olika ljudformat och möjlighet att lagra och spela upp på dator brukar gå att fixa (men kan vara viktigt att fråga om!)
 
Ingela

1068
Nja, jag vet inte at det är många fall. Men det förekommer. Och som sagt, ibland är det bara en miss ifrån Genline och/eller Riksarkivet, och då brukar det väl komma ett tillägg ganska snabbt.
Och det är långt ifrån alltid det är just in- och utflyttningslängder det är frågan om, det kan vara födelselängder eller vad som.
Visst är det tråkigt när man själv blir drabbad och tvingas vänta - eller ibland får svaret att Genline inte får tag i materialet - men trots allt ökar Genline tillgängligheten med flera tusen procent. Och Genline själva menar ju på att de inte är fullt kompletta ännu.
 
Ingela

1069
Archive - Swedish customs / Shoemaker Journeyman in Sweden
« skrivet: 2006-07-28, 22:28 »
Motala is not a very big town, but they probably had a few shoemakers around the relevant time, where your great-grandfather worked as a journeyman shoemaker.
 
The relevant state archive is the one in Vadstena, email:
landsarkivet@landsarkivet-vadstena.ra.se
 
The municipal archive for Motala is still in Motala. They describe their own archive as comprising mostly municipal acts and records, starting in 1862-63. Email to the archivist (is there such a word?) in charge (Malin Andersson - Malin is a female name):
malin.andersson@motala.se
 
You can email both places in English. Ask both if they have any records pertaining to shoemakers in particular, their guild (in Swedish skrå - could be a good word to include, guild perhaps not being the most common English word) in Motala etc. and also if they have general lists of craftsmen, e.g. adress books (in Swedish adresskalender - the yellow pages of those days). Even if there were several shoemakers it will be easy to look them up in the household examination rolls, if you have the craftmasters' names and addresses. Because of course a journeyman resided with his master.
 
Good luck!
 
Ingela
BTW, several of my own ancestors were shoemakers - but unfortunately only undistinguished parish ones...  

1070
Archive - General questions / Rockström family
« skrivet: 2006-07-28, 18:55 »
Sandra,
 
It has to be remembered that excellent as the Emigrant-series is, Vilhelm Moberg had a strong bias; he was interested in portraying people in Sweden as poor and down-trodden (yes, quite a lot of them were too, but quite a lot of them were not!).
He did do very serious research into the emigration, but it must also be remebered that what he writes about is early emigration, and family emigration. At the time of the sailing ships - and with a family - it really was the way he writes about so movingly: they saw Sweden for the last time when they left. Already in the 1880's you get a radically different picture: single young people going over, to see if America indeed was a land of milk and honey. These young people went away much as young people do today, to explore the world. Most of them returned home after a few years - the majority just for a visit since they had created a rather better life for themselves on the other side of the Atlantic, but a not insignificant percentage did not go back. Of the approximately 1.2-1.3 million Swedes who left, at least 200.000 returned for good. Those who went back to the States often guided younger relatives and friends on their first visit.
The film version Chris mentions stars no less an actress than Liv Ullman (a Norwegian!) as Kristina (and Max von Sydow as Karl-Oskar). The movies are excellent and I do believe available with English subtitling.
There is of course also the musical based on the Moberg books: Kristina från Duvemåla. Music by the ABBA composers, Benny Andersson and Björn Ulvaeus.
 
You also asked about wedding traditions. It is funny that you carried a silver coin as part of an Anglo-Saxon tradition, in your case symbolizing something old. Well, in Sweden a very old tradition was that the bride should have a silver coin in her shoe, so that the future for the bridal couple would be prosperous!
Nowadays we have seen too many American (and British) films and so Swedish customs are sometimes replaced by Anglo-Saxon ones. It was e.g. never the custom here for the father to give the bride away. The bride and bridegroom walked down the aisle together - now you quite often see a Swedish bride walking down the aisle on her father's arm.
 
Ingela

1071
Archive - Swedish customs / Shoemaker Journeyman in Sweden
« skrivet: 2006-07-28, 16:02 »
Candace,
 
Smiths were quite high-ranking compared to shoemakers.
 
Now, until the mid-1800's, if you were a craftsman you had to belong to a guild, and you were allowed to practice your craft only in towns and cities.
Except for smiths, tailors and shoemakers. These craftsmen were allowed to settle where there was a need for them, even if this was only a small village in some remote parish. The parish council (sockenstämman) decided if there was a need and for how many, where they should be located in the parish etc. As a tailor, smith or shoemaker you then applied to the parish council for this licence. These rural craftsmen were collectively called sockenhantverkare (parish craftsmen). Though as a matter of fact, while I've seen lots of sockenskräddare (parish tailor) and sockenskomakare (parish shoemaker) I've never seen a sockensmed (parish smith) - only lots of bysmeder (village smiths).
 
These sockenhantverkare were never as good as their colleagues in the towns/cities. The craft masters were only to be found in urban areas. The most you had as a sockenhantverkare was a journeyman (and probably not a very good one at that). Many learned their craft in the army and continued in these civilian occupations on leaving the army (this is one of the major reasons why men's national costumes to such a high degree are civilian replicas of military uniforms). Some were trained by the parish craftsmen.
 
As I've said, in towns/cities all craftsmen had to belong to a guild. The guild controlled every aspect of the trade: setting standards, fixing prices, issuing licences for new businesses etc.
Indeed they kept records about licensed masters and also for people having passed their exams as journeymen (gesällprov) or masters (mästarprov). But as for the question of how many of these records have found their way into proper archives, I don't know. But it is of course worth a try. If I were you I'd contact both the applicable municipal (kommunarkiv) and state (landsarkiv) archive. There is, as far as I know, no central archive or register for craftsmen (such as there is for smiths and soldiers).
 
I should also imagine that the records were much better kept - and better preserved - for higher-ranking crafts like e.g. cabinetmakers and goldsmiths than for the lower-ranking crafts, of which shoemaker was definitely one of the lower.
A craft's rank was mainly determined by the number of years it took to train, how much the tools of the trade cost and the value of the goods produced - basically investment needed to set up the business and probable profit.
 
Ingela

1072
De kanske inte finns hos Genline, men GLA har dem (ävenså Stadsbiblioteket).
Ibland missar Genline, ibland är längderna inte filmade av rätt instans.
 
Ingela

1073
Källor & nyheter (Sources & news) - USA / Castle Garden
« skrivet: 2006-07-28, 07:37 »
Hej Elisabeth!
 
Castle Garden: http://www.castlegarden.org/
 
Ett bättre sätt att söka är att gå via Steve Morse. Mycket effektivare sökningar.
http://www.stevemorse.org/
 
Ingela

1074
Äldre uttryck / """"Slita spö""""
« skrivet: 2006-07-28, 07:34 »
Hej Walter!
 
Det var för att man inte skulle glömma bort det. Nästa präst kanske inte visste om det, och om Jon upprepade sitt brott så skulle det få svårare konsekvenser. Men om man nu bytt präst i mellantiden? Även om Jon inte upprepade brottet var han helt klart någon att hålla ögonen på och inte lita på.
Det skulle också skrivas in i flyttningsattesten - om Jon alltså flyttade - så att nästa socken skulle ha klart för sig vilken sorts människa de fick in (skrevs in under rubriken frejd). Inflyttningssocknen kunde neka honom att flytta in. Och för att kunna skriva ut en riktig flyttningsattest måste det naturligtvis finnas en anmärkning.
Man kan nog inte säga att ett brott sonades genom att man fick ett straff, straffad blev man hela livet.
 
Att slita spö var den världsliga myndighetens straff.
Kyrkoplikten var den andliga myndighetens straff. Innan 1855 gjorde man uppenbar skrift, dvs. man gjorde offentlig syndabekännelse (inför hela församlingen) innan man åter upptogs i församlingens gemenskap.
Man kunde också bli dömd att mista medborgerligt förtroende, på ett visst antal år. Det innebar att man inte längre var myndig - man kunde inte rösta, inte gifta sig, inte ingå avtal.
 
Ingela

1075
Diary entries / Diary entries
« skrivet: 2006-07-28, 07:09 »
Well, I think pukhogad makes sense while påkhogad doesn't.
 
Frotta - well, it just might be Carl's own abbreviation of frotterlapp which would be a wash cloth/scrubbing cloth, tvättlapp, made from frott?, terrycloth. First mentioned in 1851. But I still have a problem with detsamma.
 
Propra - plural of proper. Which can have about the same meaning in English: well kept, clean, nice.
 
Stoppar first had me thinking of mending, darning, as in mending clothes - darning a hole in your sock is in Swedish stoppa strumpor. But that doens't really make sense. So I thought instead of stoppning - which indeed in the old days, according to SAOB, could be said as stopp. Means stuffing, padding.
 
BTW, består must be bestås (passive form).
 
The sentence translates as:
Duvets for the bed are also provided, of which some are rather clean and nice, but from some the padding is ripped away from which sort I have received mine.
 
Ingela

1076
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-07-26, 23:13 »
En månad senare och inte svar på någon av frågorna?
 
Ingela

1077
Letters naming parents of a child were not uncommon. They were left with the vicar of the parish, often with instructions about who could read them and when.
The vicar kept these letters, sometimes in the record books and sometimes in a special box. All such letters etc. should have been sent in to the Archive when the record books were collected in the beginning of the last century. However, these letters may not have been microfilmed.
 
If you contact the appropriate Archive they should be able to tell you if they have the letter in their keeping (and its contents). If they have not, it may still be in the parish, though this is quite improbable (but not impossible).
Which Archive is responsible for which counties you can find here: http://www.ra.se/la.html
(Västra Götalands län used to be Skaraborg, Älvsborg and Göteborgs&Bohus; Skåne used to be Malmöhus and Kristianstad; Dalarna used to be Kopparberg). You will find contact information if you click the links for the Archive.
 
Ingela

1078
Archive - General questions / Johan Edvard Lundstrom
« skrivet: 2006-07-26, 02:35 »
The safety match was invented, and in 1844 patented, by the chemist Gustaf Erik Pasch (1788-1862).
Johan Edvard Lundström (1815-1888) perfected Pasch's invention and started the match factory in Jönköping in 1845.
Neither of these gentlemen was a nobleman, much less a count.
 
Possibly the story of the count is mixed up because of the foster mother's (Wallonian) married surname, Anjou. Anjou was first a county, later a duchy in France.
 
Fosterdaughter simply meant that you lived with another family. Children of families that were so poor that they could not care for the children were sometimes auctioned off by the parish - the person demanding the least amount of money for the child's upkeep, paid by the parish, was awarded the child. As a parent, you of course tried to get more well-off relatives to care for your children instead.
This should however not be confused with being a guardian of the child. Guardian was a legal responsibility and did not necessarily mean that the child resided with the guardian.
 
Fostering was well recorded if it meant residing in another parish or with people who were not immediate family. This is due to the fact that the parish they lived in were ultimately responsible for them (though sometimes that just meant that the parish auctioned them off). Typically, fostering was not recorded if the child lived with its grandparents (or an aunt etc.) in the same parish as the parents.
And in this case there is of course no doubt: Elin Dorotea is documented as being a fosterchild of a richer relative.
 
Even if you prove that Elin Dorotea's mother, Sofia Matilda, was a maid in Lundström's house that does not prove that Elin Dorotea was his daughter. And - Sofia Matilda was 18 while Lundström was 59; she may have tempted him but what interest did an 18-year-old have in someone who was actually old enough to be her great grandfather? Far more probable that the father was the Lundström coachman or some likely lad of her own age from a neighbouring family.
But of course, you can check the household examination books (also translated as clerical surveys) - husförhörslängder for the relevant time. Lundström we know lived somewhere in the Jönköping area. Sofia Matilda was born in - and later bore her own daughter - in Norrköping, a town about 100 miles distant from Jönköping. (BTW, the word köping means market town.)
The best bet though would be to check Lundströms bouppteckning. This is a property survey done after a person's death and it also lists all heirs (and potential heirs), whether by law or by will. If Lundström had given money for Elin Dorotea's upkeep earlier it is not inconceivable that he also willed some money to her, particularly since he had no legitimate offspring.
Lundström's bouppteckning can be requested from the appropriate Landsarkiv (district archive) for a small fee. Lundström probably died in Jönköping, so the proper archive would be Vadstena. You can email them (in English) at  landsarkivet@landsarkivet-vadstena.ra.se  
 
Ingela

1079
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / TBC
« skrivet: 2006-07-24, 18:57 »
Hej Elisabeth!
 
Lungsot, TBC, hade mycket välkända symptom. Det är ju en kronisk sjukdom. Patienten hostar och får ofta feber - men det är länge en övergående feber. Karaktäristiskt är också att febern kommer mot kvällen medan patienten bara har en mindre temperaturhöjning under dagen. Faktiskt kan patienten se ut att må mycket bra under en tid men sedan tar sjukdomen över och patienten blir tröttare och orkeslösare och hostar så småningom blod. Lungorna fylls av hårda tuberkler.
 
Lunginflammation var också en välkänd och fruktad sjukdom. Det är en akut sjukdom, inget man går och dras med i flera år. Febern kommer hastigt, är mycket hög. Lungorna fylls av vätska och det är slem patienten hostar upp, inte blod.
 
Det finns väl inget som hindrar att man ådrar sig lunginflammation när man redan har lungsot - och då torde den sjuke förr i tiden inte haft stor chans att överleva - båda sjukdomarna hade hög dödlighet. (Nej, alla dog faktiskt inte i lungsot - en del fall gick till spontan självläkning, något som varit känt sedan antiken. Och sanatorierna - det första i Sverige kom 1891 i Mörsil, Jämtland - gav egentligen ingen vård utan erbjöd bara vila, näringsrik mat och sträng hygien för att uppmuntra självläkningen; först 1949 kom medicin som verkligen botade TBC.)
 
Nej, jag tror inte man under andra halvan av 1800-talet förväxlade lungsot och lunginflammation. Knappast tidigare heller. Och visst, prästerna var verkligen inga läkare, men länge ingick faktiskt en kurs i medicin i prästutbildningen eftersom man visste att prästerna rådfrågades om medicinska spörsmål ute i bygderna - och de byggde ju efterhand också upp stor erfarenhet. Men vad som angavs som dödsorsak om någon med TBC också drabbades av lunginflammation kan man ju bara gissa.
 
Ingela

1080
Hellqvist / Hellkvist / Hellqvist / Hellkvist
« skrivet: 2006-07-23, 22:50 »
Hantverkare tog gärna ett efternamn när de blev gesäller, och nästan alltid när de blev mästare.
 
Ingela

1081
Diary entries / Diary entries
« skrivet: 2006-07-23, 22:42 »
Per, why do you say that kofta is an old Swedish word, rarely used?? It is indeed an old Swedish word, but it is still used. What other word would you use for a knitted, outer garment with sleeves and buttoned down the front??
In English a kofta is a cardigan.
 
Skotta/skatta is probably not a kofta since it is referred to as a -t-word, not an -n-word. For the same reason it is probably not a skjorta either. (Carl refers to skotta/skatta as detsamma - a kofta or skjorta should have been referred to as densamma).
However, I must say I can't really guess what it can be.
 
Yrade I see no problem about. It is of course raved. A verb still in use today.
 
Pukhogad - now puke is a euphemism for the devil and making up a concatenated word (which Swedes simply love to do), this becomes puk-. (Cf SAOB for puke.) And hågad (modern spelling of hogad) is disposed for, minded, in the mood for. So pukhogad would, freely translated be bloody minded (not bloodyminded) or perhaps damned minded.
So the sentence would be:
I warned him at Du Valls Bluff but he raved about battle, which not everybody could be so damned disposed for.
 
Ingela

1082
Förnamn - O / Olu
« skrivet: 2006-07-22, 19:57 »
Aldrig sett som mansnamn i Sverige. Däremot inte ovanligt som kvinnonamn i Skåne fram till ca 1970-talet, därefter övergick det gärna till att bli Oliva (inte Olivia).
 
Ingela

1083
Hellqvist / Hellkvist / Hellqvist / Hellkvist
« skrivet: 2006-07-22, 19:54 »
Innan 1901 kunde man ta sig vilket efternamn som helst (undantaget adliga namn). Det var bara att säga till prästen så skrev han in det i böckerna. Ändrade man sig (vilket inte var så ovanligt) så sade man bara till om det nya namnet.
Vanligen tog folk ett riktigt efternamn när de flyttade in till städerna och blev hantverkare, kanske mindre handlare etc. Det var dels för affärernas skull - det var enklare att hänvisa till skomakare Lundström än skomakare Andersson som det kanske fanns tio stycken av - dels för att skilja sig mot bönderna som i stor utsträckning höll kvar vid sina patronymikon (även efter 1901 - min mors släkt byter delvis fortfarande namn generationsvis).
Borgerliga namn var ofta tvåledade och hänsyftade på något i naturen. T.ex. Lind-gren, Ek-berg, Lund-ström. Hällkvist (med alla stavningsvarianter man kan tänka sig) passar alltså in i detta mönster. Kanske bytte Din anfader namn när han flyttade in till något lite större samhälle?
 
Ingela

1084
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Lymfkörtelinfektion
« skrivet: 2006-07-21, 15:09 »
Kanske körtelfeber.
SAOB definierar körtelfeber som: med feber förbunden sjukdom i körtel; ofta om inflammation i tonsillerna (angina) o. (halsens) lymf körtlar.
 
Ingela

1085
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Svullnad ? halsen
« skrivet: 2006-07-21, 15:07 »
Difteri benämndes väl vanligen strypsjuka.
Men i en del landsändar hade man egna begrepp - och en del präster hade ju också egna id?er.
 
Ingela

1086
Namnbyte / Äldre inlägg (arkiv) till 04 augusti, 2011
« skrivet: 2006-07-21, 15:03 »
Innan 1901 kunde man när som helst, av vilken orsak som helst anta ett efternamn. Det var bara att gå till prästen och säga vad man ville heta, så hette man det (undantaget adliga namn).
Att man redan hade ett efternamn var inget hinder för att byta. Prästen antecknade vartefter och strök inte det föregående namnet eftersom personen ju var känd under det namnet och innan det nya namnet var inarbetat så användes det gamla parallellt. Och ibland så visade sig naturligtvis det nyare namnet inte vara så bra av en eller annan anledning och då gick man lugnt tillbaka till det gamla. Ingen ordning alls kanske vi tycker.
 
Soldatnamn är en särskild historia; se t.ex. http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat.htm#Soldatnamn
 
Ingela

1087
Archive - Swedish names / Trying to find
« skrivet: 2006-07-21, 14:53 »
Oh yes, it was a crime to have sex outside marriage. There were three degrees:
lönskaläge (lie down in secret) - two unmarried persons having sex; rather two unmarried persons with no bar against marrying (not too closely related etc).
enkelt hor (simple whoring) - two person having sex where one of them is married; if later the innocent party in the marriage died, the wrong-doer could not marry his/her lover!
dubbelt hor (double whoring) - two persons having sex and both of them married (though not to each other of course).
 
The punishment was not prison, it was a fine; a rather heavy one even for the lowest degree. At least in the 18th century you would also be placed in the stock, outside the church.
 
It can be added that it was of course also a crime (until 1864) to have a child out of wedlock. This, together with the social stigma, caused many women to kill their new-born children. So many were killed that in the 18th century the king (Gustavus III) out of a mixed regard for national economics (too many potential workers for the country died) and for the pitiable mothers (who if caught - which they often were - were executed), passed a law that made it possible for a woman to give birth without revealing her identity. Thus you can find children recorded with not only father unknown but also mother unknown! This law was not abolished until 1917.
 
Ingela

1088
Äldre ord L - Ö / Labbi
« skrivet: 2006-07-20, 20:47 »
SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har följande förklaring:
ETYMOLOGI: [sv. dial. labbi, labbe, labbris, labbis; sanhol. (inkommet gm vallonerna) av fr. l'abri, sg. best, av abri, skydd, skjul, till abrier, skydda, av ovisst urspr.]
BETYDELSE: stuga, skjul l. rum intill masugn, hammarsmedja o. d. där arbetarna under ledighet mellan arbetsskiften kunde vila sig.
Skriftligt belagt 1789, 1858,  1931.
 
Ingela

1089
Pictures of the churches (the old one and the new one) at Ornunga:
http://www.myra.nu/vastgotakyrkor.html
 
A map of the area:
http://www.vargarda.se/net/Vargarda/Karta/Ornunga/Karta
 
Ingela

1090
Äldre inlägg 2008-2009 (Arkiv) / Att hitta båtens namn
« skrivet: 2006-07-20, 02:03 »
 
Bara kul att få användning för sina kunskaper - det var ett projekt i en kurs jag läste (Livshistoria och minne, Museion, Göteborgs universitet) förra året.
 
Ingela

1091
Äldre inlägg 2008-2009 (Arkiv) / Att hitta båtens namn
« skrivet: 2006-07-18, 19:08 »
Hej Key,
 
Mormonernas tidigaste överlevnadsstrategi var missionerandet, framförallt i Europa. Det riktade sig - enligt dem själva - framförallt till de fattigaste i samhället. Mormonerna har också i olika omgångar aktivt sökt efter olika yrkesgrupper, som t ex pappersarbetare och tryckare för att kunna sköta det för missionen livsviktiga tryckeriet i Salt Lake City.
 
Något som säkert attraherade många var mormonkyrkans hjälpprogram för att underlätta emigrationen till Sion (dvs Utah). En fond, PEF (Permanent Emigration Fund), upprättades och många nyfrälsta mormonska emigranter fick hjälp av den; mellan 1,000 och 3,500 immigranter anlände varje år till Utahs dalar. Det var dock inte fråga om en gåva utan om ett lån, vilket var en kalldusch för många. Då federala ekonomiska sanktioner mot mormonerna infördes (pga av mormonernas lagar om månggifte) 1883 beslagtogs pengarna i emigrationsfonden. Ungefär vid samma tidpunkt uppmuntrade mormonerna inte längre immigrationen eftersom Utahs dalar började bli så överbefolkade att infödda unga mormoner hade svårt att finna ett ställe att slå sig ner på för att bilda egna familjer; många mormoner slog sig också ner i Arizona.
 
Det mormonska missionerandet i Skandinavien började ca 1850. Redan 1852 utvandrade så de första skandinaviska mormonerna (mest danskar). Från Skandinavien gick emigrationen vanligen till så att mormoner anslöt sig vartefter, tills man från en större hamn gemensamt tog ett större fartyg över Atlanten. Detta var ju precis som emigrationen vanligen gick till, bara med det undantaget att mormonerna försökte samla ihop stora grupper så att de inte åkte ensamma över Atlanten.
Orsaken till den gemensamma emigrationen var egentligen inte Atlantfärden utan den vidare färden till Utah: innan kust-till-kust järnvägen öppnade 1869 (med ett stickspår till Salt Lake City) så var färden mycket besvärlig. Jag kan som exempel ta en skånsk - mormonsk -  familj som 1862 emigrerade. Skåningarna samlades i Malmö, därifrån hjulångare till Köpenhamn och därefter fraktfartyg (segel) till Kiel. Från Kiel till Hamburg via tåg och i Hamburg embarkerade de segelskeppet Humboldt som tog dem över Atlanten (ca sex veckor), till New York. I New York tog de tåget till St. Joseph (vid Misssouri-floden) och därifrån ångare up för Missouri till Florence (numera North Omaha) i Nebraska. Från Florence utgick wagon trains som leddes av mormoner, bosatta i Utah, som flera gånger tidigare gjort färden. Färden med wagon train tog ca två månader och måste vara avklarad innan september månads utgång eftersom passen sedan riskerade att stängas av snön. Just den skånska familj jag undersökt avreste från Skåne 07 april och var framme i Utah 27 september; familjen hade fem barn varav det yngsta bara var tre månader vid avfärden!
 
När mormonerna samlade ihop sina stora grupper var de 300-500 personer - i exemplet ovan såväl svenskar som danskar och tyskar, och möjligen någon mera nationalitet - men de chartrade inte något eget fartyg (såvitt jag vet så skedde detta inte för i alla fall de skandinaviska mormonerna). De var dock naturligtvis en markant stor grupp ombord, vilket mycket väl kan ha gett upphov till tanken att de verkligen chartrade egna båtar.
Mormonerna själva räknar den stora migrationen västerut från 1847 till 1868. 1869 kunde man ta tåg och i början av 1880-talet slutade man att uppmuntra migrationen till Utah utan föredrog att (nyfrälsta) mormoner stannade i sina egna länder - eller stater om de redan befann sig i USA.
 
Intressant läsning:
http://www.cr.nps.gov/history/online_books/mopi/hrst.htm
http://www.xmission.com/~nelsonb/pioneer.htm
Wallace Stegner, The Gathering of Zion. The Story of the Mormon Trail. McGraw-Hill New York 1964
Robert Mullen, De sista dagars heliga. Mormonerna igår och idag. Aldus/Bonniers Stockholm 1972
 
Ingela

1092
I take it that you'll be arriving in September then - and well, open is a relative term. Open means that there are guides there (who seldom seem to speak English; I've been there many times with American visitors and never once have I been able to get a tour in English), that the houses are open and that the caf? is open.
 
However, the place in itself is not behind a fence and you can still get a very good idea of life in a village like this even though it isn't open.
And if you contact the caretaker, Britta Nyström (tel +46-300-83 47 60, email britta.nystrom@kungsbacka.se ) she may well be able to send someone to open the houses for you though not provide a guided tour - there would probably be a fee, but I don't imagine it would be any very great sum.
 
I'd say it's worth a small detour anyway since you write these historical narratives.
 
Ingela

1093
Karen,
 
If you are going to Dagsås, you mustn't miss Äskhults by - if you haven't already been there. Äskhult is only some 20-30 miles north of Dagsås.
 
It's a preserved village where the village was never broken up when the land was redistributed (shifted - skiftades); the village gives a very good idea of the sort of place literally millions of Swedes lived in from the 17th until the late 19th century.
 
http://www.askhultsby.se/
 
Ingela

1094
Karl Edwin Gällström avreste 25 år gammal från Southampton med S.S. Majestic (White Star line). Han hade sällskap med David Emanuel Gällström (21 år) och Erik Gunnar Karlsson (29 år). Avresan skedde 04 juli 1923 med ankomst i New York 10 juli 1923.
 
Alla tre herrarna står som dräng/arbetare och hemmahörande (och födda) i Hörkens församling (i nuvarande Ljusnarsbergs kommun, Örebro län). De skulle till sin gode vän Albert Larsson i Merrit i Wisconsin. Ingen av dem hade tidigare varit i USA.
 
David Emanuel och Karl Edwin beskrivs båda som ljushåriga och blåögda. David Emanuel är 175 cm, Karl Edwin 183 cm. David Emanuel uppger som sin närmsta släkting sin far, J.A. Gällström och Karl Edwin sin fru, Agda G. - båda i Hörken. (Erik Gunnar Karlsson uppger sin bror, Alfred Karlsson i Hörken, som sin närmaste släkting.)
 
Uppgifterna ovan kommer från Ellis Island Records, series T715, roll 3327, frame (sida) 242-243 (rad 15, 16, 17).
 
Också med efternamnet Gällström och hemmahörande i Ljusnarsberg (med släktingar i Hörken) finns några andra emigranter:
Eric Leonard Gällström, 30 år gammal, med hustru Amanda Eleonora (26 år) och dotter May Solveig (4 år). De uppger sig vara boende i Ljusnarsberg, med närmaste släkting Eric Leonards mor Augusta Gällström på Kvarnbacken i Hörken.
 
Familjen avseglar med S.S. Drottningholm (SAL - Svenska Amerika Linien) från Göteborg 21 maj 1921 och ankommer till New York 01 juni 1921.
 
Erc Leonard uppges vara född i Norge, i Os i Österdalen. Han uppges vara rörläggare till yrket, vara 168 cm lång samt blek, mörkhårig och brunögd. Hustru och dotter är födda i Ljusnarsberg.
 
Familjen skall till sin gode vän Victor Frisk i Chicago i Illinois.
 
Uppgifterna kommer från Ellis Island Records, series T715, roll 2974, frame (sida) 450-449 - obs! mikrofotograferade i fel ordning - (rad 9, 10, 11).
 
Bild av ångaren Majestic finns t.ex. här:
http://www.kinshipsprints.com/catalog/ships/m/majestic.htm
Bild av ångaren Drottningholm finns t.ex. här:
http://www.kinshipsprints.com/catalog/ships/d/drottningholm.htm
 
Ingela

1095
Garnisonsförsamlingen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-24
« skrivet: 2006-07-13, 15:26 »
Samtliga uppgifter om Krigsarkivet finns här:
http://www.ra.se/KRA/index.html
 
Ingela

1096
Garnisonsförsamlingen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-24
« skrivet: 2006-07-13, 10:57 »
Här är länken:
http://www.netarkivet.info/ga/ga01/ga01012.htm
 
Jag kan inte se att det står så mycket mer där. Det är förmodligen ingen särskild vits med att söka i kvarteren närmast Kronhuset. Garnisonsförsamlingen var som sagt icke-territoriell.
 
Brandvakt betecknade någon som tillhörde en särskilt inrättad kår vars uppgift var att upprätthålla ordningen nattetid; häri ingick självklart att hålla utkik efter eld. Brandvakten ropade ut klockslagen på natten.
Jfr SAOB - http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Jag är inte alls säker på om stadens brandvakt kanske var någon sorts underavdelning till militären.
 
Ingela

1097
Garnisonsförsamlingen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-10-24
« skrivet: 2006-07-12, 00:50 »
Garnisonsförsamlingen var en icke-territoriell församling, dvs den var inte begränsad till att gälla ett visst geografiskt område som en vanlig församling/socken, istället tillhörde alla som arbetade på (eller var pensionerade från) Kungliga Göta Artilleriregemente garnisonsförsamlingen oavsett var de bodde i Göteborg.
Garnisonsförsamlingen lades ner i april/maj 1927 och alla som då tillhörde den överfördes till den församling de faktiskt bodde i.
Jag har inte heller kommit på något bra sätt att säga exakt var någon som tillhörde denna församling bodde.
 
Att det inte finns någon Hfl bevarad från så tidigt som 1789 är väl kanske inte så märkligt? I många församlingar finns de inte bevarade förrän från de första decennierna av 1800-talet.
 
Frågan är om Mellgren var militär eller civilanställd? I alla fall om han var militär bör det finnas ganska nogranna anteckningar om honom i de militära rullorna, i Krigsarkivet.
 
Ingela

1098
As far as I know only the Archives are able to tell you the ship's name from the source code. You can contact Landsarkivet i Göteborg (you can write in English), at:
landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
 
There were no regular shipping lines from Göteborg directly to the States in 1886 (the Swedish America Line started only in 1915). There are plenty of exceptions of course, but normally an emigrant starting out from Göteborg would go on a ship belonging to the Wilson line from Göteborg to Grimsby or Hull and from there take a train to Liverpool, to board one of the great emigrant ships.
Here you can see some of the Wilson line ships:
http://home.swipnet.se/goteborgs-emigranten/fartyg_hamnar/fartyg_sider/fartyg_main.html
 
Ingela

1099
It is not very uncommon to spread the ashes somewhere else than at a cemetary. About 1% of all burials are done this way in Sweden today. The most common place for spreading the ashes is out at sea.
(Source, the Bible site - http://www.bibelsajten.nu/visaFraga.asp?id=1499 )
 
Ingela

1100
If you wish to spread the ashes in any place other than a cemetary, you need permission from the Länsstyrelse (county administration) in the applicable county.
On applying for permission you need to enclose
- genealogy table from the IRS (släktutredning från Skatteverket)
- map of the area where you wish to spread the ashes, with the exact spot marked out
- permission from the land owner (not necessary for spreading at sea, lakes or northern mountains (fjäll))
 
If you wish to spread only a part of the ashes, you have to have compelling reasons (synnerliga skäl) to do so. One valid reason is that the rest of the ashes will be interred or spread in another country.
 
There is no custom of doing it without permission. Personally, I've never heard of such a thing - spreading the ashes after a dear departed in secret?! I don't think that is treating the remains with proper respect, not at all.
If permission is denied, it can be appealed. The law talks of suitable places and that, I think, generally means a quiet spot in the countryside. The county administration is mainly concerned that the ashes must be treated with proper respect and that the spreading poses no threat to general sanitation.
 
Many cemetaries have special areas where ashes can be spread or interred anonomously. These places are always very beautiful and one does not have to worry about upkeep or headstones etc. They are becoming increasingly popular.
 
The laws regulating burials, cremations and the spreading of ashes are Begravningslagen (1990:1144) and Begravningsförordningen (1990:1147).
 
Ingela

1101
Archive - Swedish customs / Drinking coffee from the saucer
« skrivet: 2006-07-08, 04:40 »
Certainly it's an old tradition in Sweden. You pour the coffee from your cup into the saucer and sip it - usually quite noisily - after blowing a little on it (to cool it). Dricka på fat (drink from a plate, i.e. saucer) can be combined with dricka på bit (drink with a lump, i.e. lump of sugar). You take the lump of sugar between your teeth and sip your coffee (from the saucer) through the sugar.
Neither of these customs are, however, common in polite society... And, generally speaking, I've only ever seen older people do it, years ago, and in the countryside.
Today's urban and international Swedes are more likely to have a latte - without sugar - in a tall glass, no saucer.
 
However, to drink from a saucer instead of a cup may not - originally - be so very Swedish. In older English literature I've seen the phrase to take a dish of bohea, meaning to drink (black) tea - and presumably then not from a cup. I also seem to remember drawings/paintings from the 18th century with fine ladies drinking tea (or coffe or cocoa, difficult to tell) from very wide, handleless cups, very reminiscent of old-fashioned saucers. And the French still like to drink their morning caf? au lait from a bowl.
 
Ingela

1102
46 Ordet är fritt om släktforskning / Endast födelseår
« skrivet: 2006-07-06, 16:14 »
Prästerna var ju lite olika bra på att fylla i uppgifter - har t.ex. i en socken sett en präst som inte fyllde i datum för vigsel/lysning. Under årtalsrubriken i Vigselboken räknade han bara helt sonika upp vilka som gift sig det året, utan minsta skymt till datum...det var heller knappast antalet som gjorde att han inte orkade fylla i, det var ett knappt halvdussin par per år...
 
Ingela

1103
Övrigt - Other subjects / Manipulerade personuppgifter ?
« skrivet: 2006-07-05, 23:52 »
Tja, det enkla svaret är att han inte var adopterad av morföräldrarna. Adoption infördes i Sverige 1917, och mormodern (adoptivmodern) dog ju 1913. Det var dessutom frågan om s.k. svag adoption, dvs. rättsverkningarna var begränsade (ändrades i Sverige först 1957 till stark adoption).
Termen adopterad har använts mycket slarvigt genom åren, när man i själva verket menat fosterbarn.  
 
Personen kunde ärva sin mormor på två sätt: dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande. I det här fallet verkar ju inte modern ha varit död 1913.
Han kunde ärva sin morfar på tre sätt: dels kan han efter 1917 och innan 1923 ha blivit adopterad och därmed fått arvsrätt; dels om modern (den biologiska) var död, då ärver han hennes arvsrätt; dels genom testamentariskt förordnande.
 
När personen dör 1982 har vi tre möjliga scenarier (förutsättningen är inga barn):
1. Han adopterades verkligen av sin morfar. Har han inga barn går egendomen först upp till morfadern=adoptivfadern och sedan ner till modern=adoptivsystern och hennes syskon (alltså biologiska mostrar och morbröder men adopterade syskon). Är modern=adoptivsystern död ärver dennas barn egendomen (likadant med moderns syskon). Dvs. hans (biologiska) halvsyskon ärver honom fullt ut i egenskap av (adopterade) syskonbarn - med möjligt avdrag för de adopterade syskonen.
Det gör här i praktiken ingen skillnad att han inte adopterades av sin mormor.
2. Han adopterades inte. Egendomen går då upp till båda hans (biologiska) föräldrar. Hälften av egendomen till fadern, hälften till modern. Är föräldrarna döda går egendomen ner till deras barn. Dvs. i det här fallet får hans amerikanska halvsyskon dela på bara halva arvet. Den andra halvan går ju till fadern och, om han är död, till dennes arvingar (barn eller syskon - man får ju förmoda att farföräldrarna inte är i livet).
3. Han har gjort testamentariska förordnanden som - eftersom han inte har några barn - kan se ut hur som helst. I USA är det mycket vanligare än i Sverige att skriva testamenten; inom anglosaxisk rättskipning finns t.o.m. en särskild term för om man varit vårdslös nog att dö utan testament - you die intestate. Det ställer i allmänhet till ett elände när någon dör intestate; de enda som tjänar på det är advokaterna... Även vanliga människor med inte alltför stor egendom och bara bröstarvingar att ta hänsyn till brukar skriva testamenten.
 
Slutsats: om det verkligen inte fanns något testamente efter den här personen, så beror det på en rad andra faktorer om det för de amerikanska halvsyskonen lönar sig att tänka sig den här personen som adopterad eller inte.
Om vi tänker oss inte adopterad så går 50% av egendomen bort till den biologiske fadern.
Om vi tänker oss adopterad och modern=adoptivsystern hade en rad syskon så skall egendomen delas mellan alla dessa syskon. Låt oss säga att det var fem syskon (alltså fem adoptivsyskon) så får var och en av dessa 20% av egendomen - de amerikanska halvsyskonen får alltså dela på 20% av arvet, efter sin döda mor. Hade modern=adoptivsystern däremot inga syskon (eller syskonen är döda utan arvingar) så får de amerikanska halvsyskonen dela på hela arvet.
Det är alltså komplicerat att räkna ut om de amerikanska halvsyskonen tjänar eller inte tjänar på att tänka sig halvbrodern som bortadopterad eller inte.
 
De amerikanska arvslagarna liknar våra, men jag har för mig att de i allmänhet tillåter istadarätt (rätt att ärva istället för en död arvtagare) för avlägsnare släktingar. I Sverige får ju t.ex. inte kusiner ärva automatiskt - när arvet efter mig först måste gå upp till mina (döda) far-/morföräldrar för att sedan gå ner till deras barnbarn via döda föräldrar anses i Sverige släktskapet som alltför avlägset - vilket Allmänna Arvsfonden = staten tjänar på. I USA har jag dock för mig att kusiner och kanske t.o.m. sysslingar kan ärva. I England var istadarätten i princip obegränsad fram till 01 jan 1926 (Dorothy Sayers skrev en intressant deckare om problemet, Unnatural Death).
 
Men det är alltså mycket troligt att den här mannen skrev ett testamente. Diskuterade han någonsin under sitt liv arvsfrågan med en advokat eller ens en bankman, så fick han säkert rådet att göra upp ett testamente! Och det kan ju vara testamentet som ställt till det i släkten! Det är ju lätt att tala om att vissa personer fått för stor andel bara för att de - med rent ekonomiska bitankar - visat en snäll och söt sida...i amerikanska termer - they sucked up to him.
 
Amerikanska arvshandlingar är såvitt jag förstår allmänna handlingar. Men för en svensk ter sig den anglosaxiska arvsprocessen ofta ganska svårförståelig; det är nog bäst/enklast att be om hjälp från en van amerikansk släktforskare - och hjälpsamma sådana finns ju det ju ganska gott om här på Rötter.
 
Ingela

1104
Archive - Swedish language / A bit of Old Swedish
« skrivet: 2006-07-05, 21:18 »
Wintrase is probably not last winter since this phrase (vintras) is used, perfectly spelled, three rows up (ifrån dem i vintras). The letter is generally consistent in its choice of spelling (which by the way is quite good).
 
Confirmation did not mean that the children learnt to read. If they couldn't read, they were not allowed to begin reading (=studying) for the confirmation. The same goes for the famous 1842 law about public schools: you were expected to be able to read before you were allowed in school!
See e.g. books and articles written by dr Lars Petterson (PhD history at Uppsala university; his special subject is school history).
 
Ingela

1105
Äldre inlägg 2006-2007 (Arkiv) / Vita slavar?
« skrivet: 2006-07-03, 22:36 »
Nja. Att jämföra med au pairer som råkar illa ut är att förringa vad dessa personer utsattes - och fortfarande utsätts - för. Visst finns det au pair-ungdomar som får arbeta för många timmar och blir allmänt illa behandlade - men de är inte rättslösa. De flesta kommer över med en organisation, de har en familj de kan kontakta i Sverige, de kan kontakta svenska ambassader och konsulat, de kan gå till den amerikanska polisen. Vitsen med slavkontrakten var och är att man tar ifrån de anställda alla papper och inbillar dem att det bara är arbetsgivarens godsinthet som gör att de kan stanna kvar. Vilket tyvärr är helt sant i många fall - anmäl arbetsgivaren och den anställde blir utvisad ut landet.
 
Idag kallas sådan här handel för trafficking - men den har nog tyvärr alltid funnits, i olika former. Trafficking är långtifrån bara kvinnor och barn som utnyttjas sexuellt; alla sorters enkla, hårda jobb förekommer och hushållsarbete står högt på listan (se t.ex. http://www.unicef.se/fakta/om_barn/handel_med_barn/ ).
 
Personligen tror jag inte att det var så många svenskar (eller snarare, svenskor) som råkade så här illa ut; de var visserligen populära som arbetskraft eftersom de enligt allmän uppfattning var arbetsvilliga och renliga. Men de talade inte engelska. Och var inte tillräckligt fattiga. Den största gruppen som blev utnyttjad så här illa var nog förr irländska flickor.
 
Amerikanska myndigheter försökte faktiskt skydda immigranter mot slavkontrakt. Det är orsaken till att det måste kryssas för på passagerarlistorna att immigranterna inte hade ett arbetskontrakt innan de kom till USA. Det är också en av orsakerna till att immigranterna måste visa att de hade åtminstone en liten summa pengar i kontanter på sig. Och att kvinnor inte släpptes in ensamma, om de inte kunde visa att de skulle till en släkting. Ja, alla fick ju uppge vart de skulle ta vägen.
Naturligtvis gick alltihop att ta sig runt ganska enkelt, men det var åtminstone ett försök från myndigheterna.
 
Ingela

1106
Äldre inlägg 2006-2007 (Arkiv) / Vita slavar?
« skrivet: 2006-07-02, 23:19 »
I USA (och England - systemet kom därifrån) fanns in på 1800-talet ett system med s.k. indentured servants. Ett kontrakt skrevs på ett visst antal år, och den som anställdes fick inga reda pengar i betalning utan bara mat, uppehälle och det nödvändigaste i klädväg.
Ett vanligt sätt att bli indentured servant var att arbetsgivaren betalade överresan till USA, och så fick man tjäna ett visst antal år, därpå var man fri.
Kontraktet var slavliknande eftersom det inte fanns någon garanti mot att arbetsgivaren inte sålde tjänstekontraktet till någon annan. Till skillnad mot riktiga slavar fick dock indentured servants äga personlig egendom och de kunde också gå till domstol om de blev alltför brutalt behandlade - och inte minst, efter de avtalade åren var de fria. En del - de som hade tur - hade också under de här åren fått lära sig ett yrke de kunde försörja sig på.
 
Systemet hade officiellt upphört så sent som 1910, men fanns inofficiellt kvar - ja, det finns fortfarande: många asiater får chansen att åka över till USA mot att de arbetar ihop resa och kostnader för visum etc i arbetsgivarens fabriker (s.k. sweatshops). I allmänhet kallas den här typen av kontrakt just för slavkontrakt - och är naturligtvis olagliga. Men det krävs ju att det är någon som anmäler det hela - och slaven är mest intresserad av att arbeta av sina år och kunna få fortsätta i frihet.  
 
Om Eva Johansson hade några efterlämnade ägodelar så tog säkert arbetsgivaren hand om dem, för att då i någon mån få tillbaka biljettpris etc.
 
Ingela

1107
Archive - Swedish language / Swedish Occupation
« skrivet: 2006-07-01, 17:08 »
Torp. = torpare, a crofter.
Someone who is a tenant of a very small farm, sublet from a large farm or even an estate. The crofter and his family payed the rent by working a certain number of days for the farmer they rented the farm from. Sometimes a farmer would let out land which was inaccessible and/or not in very good shape for nothing - only, when the crofter had worked the land and improved it and built some kind of road, the farmer now had valuable land instead of the original worthless one.
Torp (croft) and torpare (crofter) were not uncommon in the 18th century but the number exploded in the 19th century since there was a massive population increase.
 
fd Sold. = före detta soldat, formerly a soldier.
Soldiers were payed very little; instead they were given the use of a torp - soldattorp (croft - soldier's croft), supplemented with allowances like firewood etc. At the end of their service period they had to leave the croft where they had lived and worked for maybe twenty years. This was called the allotment system, indelningsverket, and was in effect from the late 17th century until 1901.
However, if the soldier was energetic and had an energetic and ambitious family, he could claim land for another torp and work this torp so that when his service as a soldier ended he had something to fall back on.
Also, towards the end of the allotment system - late 19th century - it happened that the soldier was allowed to remain on his soldier's croft after he had retired from service.
 
So, a very common career: a soldier who after his service period was ended continued as a crofter.
 
Ingela

1108
Tja, alla amerikaner jag fått kontakt med är oerhört intresserade av sitt ursprung. Det finns ju säkert undantag, men gå in och läs på Ancestry.com ett tag... Intresset är närmast överväldigande. Vårt svenska intresse för släktforskning upplever åtminstone jag som en västanfläkt jämfört med amerikanarnas. En betalsajt som Ancestry, som dessutom medverkar till digitalisering och indexering av olika arkiv och register, kan inte överleva om det inte finns ett stort - mycket stort - intresse.
 
Att amerikaner efter ett par, tre generationer inte kan språket och har tappat närmast alla ursprungliga kulturella särdrag verkar de allra flesta inte heller uppleva som ett hinder.
 
Min farmors bror emigrerade alltså, och fick två döttrar. Den ena fick två söner, mina sysslingar. De är så stolta över att ha skandinaviska rötter (mamman 100% svenskättling, pappan 50% dansk, 50% tysk) att de gör en grej av att poängtera det: de är inte Americans, de är Scandinavian Americans - precis som det poängteras att man t.ex. är African American eller Irish American.
 
Jag har också fått kontakt med amerikaner som jag är släkt med så långt tillbaka som i femte, sjätte led och de har utan undantag sagt sig uppleva detta som oerhört positivt att någon från the old country gör sig omaket att kontakta dem.
 
En god vän till mig försöker också gå genvägen med ett ganska ovanligt efternamn - han skriver till folk med detta efternamn i de trakter dit han vet att släktingar emigrerade. Han har fått svar från nästan alla han skrivit till, både sådana som faktiskt visar sig vara släkt och folk som förklarar att de tyvärr inte alls är släkt. Men alla har varit vänliga och förstående, och t.o.m. icke-släktingar har både önskat lycka till och tipsat om alternativa sökvägar.
 
Vad man däremot bör poängtera är att man visst inte förväntar sig något av dem. Inte att komma och bo hos dem, inte att ens hälsa på (förrän båda parter finner det vara av intresse), inte att de skall tillhandahålla släktutredningar. Däremot kan man gärna bjuda till lite själv: skicka över ett par fina kort på trakten de gemensamma anfäderna är ifrån, ett kort på sin egen familj och en kanske lite nerkortad version av sin släktforskning rörande de gemensamma förfäderna. När de ser vad man redan gjort och på vilket sätt det är gjort kan det gott hända att de blir intresserade av att bidra själva (det har mina släktingar - alltså även 6-7-leds släktingarna - gjort).
 
Ingela

1109
Bouppteckningar / Upprättades bouppteckningar efter alla?
« skrivet: 2006-06-28, 18:47 »
På 1700-talet och en bra bit in på 1800-talet var det på vissa håll lite si och så med bouppteckningar...
Jag har ett exempel där bouppteckning inte gjordes efter mannen (som dog först) och inte heller efter hustrun utan först när den gifta dottern som tagit över gården dog, många år senare! Och man var alltså inte alls utfattig, tvärtom borde arvet fördelats långt tidigare. Men så gjordes alltså inte. Detta var i slutet på 1700-talet/början av 1800-talet i Älvsborgs län.
Ett annat exempel är att en bouppteckning borde gjorts efter en hustru som dog - särskilt eftersom mannen ett drygt halvår senare gifte om sig och det fanns barn i första äktenskapet som egentligen skulle avvittrats först. Inte heller här var det fattigdom (barnen borde i morsarv fått ungefär 100 kr var). Detta var i mitten på 1800-talet i Malmöhus län.
 
Så det går inte att säga - det kan finnas bouppteckning efter vardera maken, efter ingen av makarna, efter den som dött först, efter den som dött sist. Ingen ordning alls, i alla fall inte i stora delar av Kristianstad, Malmöhus och Älvsborg under 1700-talet och minst fram mot mitten av 1800-talet.
 
Ingela

1110
Nja. Det märkliga är väl att den här personen är så meddelsam med uppgifter om andra delar av släkten än den han själv direkt tillhör. Så att han inte vill tala med sin svenska släkt stämmer ju inte. Och jag har aldrig träffat en amerikan som inte gärna talar om hur bra det går för släktingarna; att tala om hur väl det gått för emigranter och deras barn är en viktig del av the American Dream - särskilt gentemot dem som stannade kvar i the old country.
 
Förklaringen kanske ligger åt andra hållet - det har inte gått så bra för hans egen släktgren. Och det vill man inte alls tala om, särskilt då inte gentemot släkten som blev kvar i gamla Sverige. I min egen släkt emigrerade min farmors bror - han hördes inte av på något sätt på mer än 15 år, sedan damp det plötsligt ner ett brev. Och jo, precis. Det hade inte gått så bra för honom i början men så hade han fått ett bra, fast jobb och kunde börja samla statusprylar - som t.ex. en prydlig villa och en bil redan i slutet på 1920-talet; döttrarna fick gå i high school; semesterresor till Colorado och California (från Chicago). Allt noggrant fotograferat, beskrivet och överskickat till Sverige. Då kom det ganska tätt med brev!
 
Så min tro: det har tyvärr inte gått så bra för släktingarna den här mannen inte vill tala om. Att skriva/ringa och be om mer uppgifter/be att kontakt förmedlas blir inte ett dugg bättre, då blir han bara mer pressad och kommer inte att svara alls. Istället kanske det kan öka förtroendet att skicka brev och berätta lite om vardagslivet i Sverige, att det inte är så fantastiskt här - kanske det är nå'n i familjen eller en nära vän som förlorat jobbet eller så. Dvs låta honom veta att det inte finns några krav på hellyckade släktingar, alla är lika välkomna. Och utan särskilda krav på att han själv skall svara, bara låta honom veta att det är uppskattat om han vill svara. Bygga lite förtroende och en dag så är det läge att ställa en fråga eller två.
 
Ingela

1111
Förnamn - S / Sören
« skrivet: 2006-06-27, 02:53 »
Har en Sören född alldeles i slutet av 1700-talet i Kristianstads län.
Men Skåne höll ju på sina danskinfluerade namn till fram mot 1860-70.
 
Ingela

1112
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-06-21, 01:26 »
Hej Ann-Louise,
 
Enligt NAD:
Östra Broby B:2 1861-1877 Mikrofilm SE/RA/8204/SVAR/SVAR-49158/3-1
Östra Broby B:3 1861-1894 Mikrofilm SE/RA/8204/SVAR/SVAR-49159/3-1
 
Sedan undrar jag allmänt varför inte Genline skiljer på In-/utflyttningslängder (arkiv B) och Bilagor till flyttningslängd (arkiv H II) dvs attesterna? Båda kan stå som Inflyttning i Genline, och det är en viss skillnad.
 
Ingela

1113
Kristianstads län L / Östra Broby
« skrivet: 2006-06-20, 04:01 »
I Östra Broby kan jag på Genline finna In-/Utflyttningslängder bara t.o.m. 1860.
När jag söker i NAD finns dessa längder fram t.o.m. 1894.
Varför saknas längderna på Genline?
 
Ingela

1114
Äldre uttryck / Le som pocker
« skrivet: 2006-06-19, 22:41 »
Nej.
 
Pockor/pocker har gemensamt ursprung; etymologi enl. SAOB: ETYMOLOGI: [g. fsv. Pokkor, Pokker, pl.; jfr (ä.) d. pokker, pl.; av 1nlt. pocken, pl. av pocke, eg.: blåsa, kvesa; möjl. besläktat med isl. poki, pqse, mholl. poke, säck (se POCHE); jfr äv. t. pochen, pl., eng. (small)pox, pl.
Ocker har enligt SAOB följande etymologi: ETYMOLOGI: [fsv. oker, n.; jfr d. åger, nor. oker, isl. okr, got. wkrs, mnt. woker, fht. wuochar, t. wucher, feng. wcor, ä. eng. o(c)ker; sannol. (med en urspr. bet.: tillväxt, avkastning o. d.; jfr OCKRA v. 4) till roten i VÄXA. Det är omtvistat, huruvida ordet i sv. är ett lån från (mn)t. l. har ett rent inhemskt urspr.]
 
Rekommenderar SAOB (Svenska Akademins OrdBok), fullkomligt gratis. Särskilt bra för äldre ord och uttryck; går däremot bara fram till och med till.
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

1115
35 Äktenskap / Fyra fruar
« skrivet: 2006-06-18, 02:43 »
Skulle tro att lagstiftaren var tvungen att räkna med extremfall för kvinnorna:
42 veckor är max för vad man kallar normal graviditet.
Sedan kan kvinnan givetvis inte gifta sig innan hon kyrktagits - 6 veckor (vad jag sett var i själva verket 4 veckor det vanligaste, men det skulle ju egentligen enligt alla konstens regler vara 40 dagar, vilket gör ca 6 veckor).
Därpå lysning 3 veckor.
Nu är vi uppe i 51 veckor...varför inte lägga på en vecka för säkerhets skull... Där har vi så sorgeåret.
 
Ingela

1116
35 Äktenskap / Fyra fruar
« skrivet: 2006-06-18, 00:12 »
Män var tillåtna att gifta sig igen efter sex månader. Sorgeåret för kvinnan var ju för att se att ingen graviditet utvecklade sig. För både kvinna och man var väntetiden egentligen till för att all pappersexercis (och praktiska göromål) som följde på dödsfall och förberedelse för nytt äktenskap i stort krävde den här tiden.
Låt oss t.ex. ta en man med barn där hustrun/modern dör. Först är det begravning och bouppteckning. Sedan få tag på en ny kvinna och förhandla med (henne och) hennes släkt. Så skall barnen avvittras, dvs få ut sitt morsarv - det var många gånger hårda förhandlingar med första hustruns släkt. Så är det trolovning och lysning och till slut bröllop. Sex månader var ganska snabbt marscherat - fast det var naturligtvis bra mycket enklare och snabbare avklarat bland dem som inte hade någon egendom - och de familjerna behövde ju, precis som Gunilla påpekar, verkligen två vuxna.
 
Och ja, det var det vanligaste att man gifte om sig så snabbt det bara gick. Ser man på de familjer där inget omgifte skedde så går det ofta sämre för barnen när de inte har två föräldrar; särskilt då när far/styvfar saknas.
Sedan kan man ju fundera på de stackars kvinnor som gifte om sig med män som redan förlorat ett par, tre hustrur...optimister eller därtill nödda och tvungna??
 
Ingela

1117
Nyare ord och uttryck / Noa-ord
« skrivet: 2006-06-17, 23:53 »
Tack Maud!
 
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) är noa - noanamn, noaord - etymologi: [av polynesiskt urspr. o. eg. betecknande: (sak) som man utan risk kan använda]; betydelse: om namn l. ord: som användes i st. för ett namn osv. som på grund av övertro ansetts farligt l. skadligt att nämna (tabu); ss. sbst.
Alltså motsatsen till tabu - enligt SAOB etymologi: [av eng. taboo, tabu, av tonga tapu, begränsad i fråga om användning, förbjuden, helig ]
 
Ingela

1118
Äldre uttryck / I jons/ I jåns
« skrivet: 2006-06-17, 23:46 »
I jåns är inte dialektalt utan betyder enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
 
i uttr. i jons, för en (kort) stund sedan, alldeles nyss; användt för att beteckna att ngt inträffat en kort stund före den tidpunkt då uttrycket fälles (men icke då det gäller att omtala ngt som inträffat före en angiven tidpunkt i det förflutna).
 
SAOB stavar jåns både jons och jåns. Ordet går tillbaka på fornsvenska, och är skriftligt belagt sedan början av 1600-talet.
 
Ingela

1119
Förnamn - O / Oluf
« skrivet: 2006-06-17, 23:32 »
Om detta är ett skånskt namn, så kan det vara kvinnonamnet Oluf. Förkortades ofta till Olu. Min mffm var en Olu Jeppsdotter; hon var verkligen döpt till Olu (kan kanske i våra dagar motsvaras av att hon hade döpts till Lotta istället för Charlotte) - vilket tydligen en senare präst (i en annan socken) inte gillade för han skrev henne allt som oftast Oluf.
Men på gravstenen - som ju barnen beställde - står hon allt som Olu.
 
Oluf var ett inte så ovanligt kvinnonamn i Skåne. Efter ca 1870 så verkar det i alla fall i västra Skåne ha ersatts av Oliva (alltså inte Olivia); i Skåne började man då överge sina lokala namnformer och rättade snällt in sig i ledet och blev svensk.
 
Ingela

1120
Oäkta barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-06-15
« skrivet: 2006-06-15, 14:46 »
Man vet aldrig vad som fick folk att ta ett visst efternamn... Min fmm hade en syster som fick en oä son; systern hade ett riktigt efternamn men sonen tog i vuxen ålder ett annat efternamn - som råkade vara samma som en ganska prominent släkt i småstaden de bodde i. Varför sonen tog detta namn kan man fundera över eftersom han var tillverkad när hans mamma under ett par år befann sig i Göteborg, alltså troligen helt utan medverkan av någon av denna småstadssläkt.
 
Ingela

1121
Just.
För det första, var uppstår problemet med X?
I A, B eller C? Om vi säger att problemet - eller den största/viktigaste delen av problemet - härrör sig till B, så läggs frågan där.
I A och C skriver man något i stil med jag har problem med X, född i A / emigrerad till C; frågan är ställd i B eftersom det verkar troligt att problemet kan lösas där, men vore tacksam även för input från A / C.
 
Och visst, det blir dubblering av hänvisningen men huvudsaken (meningen med regeln) är ju att diskussionen, svaren, hamnar allihop på samma ställe.
Så dubblera inte inlägg som startar en diskussion kanske man skulle säga.
 
Ingela

1122
PeO,
 
Vad Solvig skriver om det känns lite snopet när man upptäcker, att det som man med kärt besvär letat fram hade någon annan också letat fram och skrivit in på ett annat landskap har givetvis inget att göra med äganderätten till informationen.
 
Det har att göra med att man kanske lägger ner två-tre timmar (eller mer) på att utreda något och så upptäcker man i efterhand att det var redan besvarat för tre dagar sedan under en annan rubrik. Känns ganska bortkastat.
 
Händer ibland också att någon inte är nöjd med det svar som lämnats utan ställer samma fråga under annan rubrik istället för att ifrågasätta svaret eller be om ytterligare klarlägganden.
 
Hänvisningar är väl däremot jättebra, om en fråga har beröringar med flera möjliga rubriker.
 
Ingela

1123
Äldre uttryck / Le som pocker
« skrivet: 2006-06-11, 03:12 »
Pockor är detsamma som smittkoppor men också syfilis; det senare gärna betecknat som franska pockor. Betyder egentligen koppor, alltså hudutslag, varfyllda blåsor.
 
Pocker är däremot ett noa-ord för djävulen.
 
Se SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

1124
Stoby / Äldre inlägg (arkiv) till 2008-05-27
« skrivet: 2006-06-11, 03:02 »
Visst finns det liknande databaser som DDSS på Internet. En av de bästa är t.ex. för Jönköpingstrakten (JBGF).
En tämligen fullständig förteckning över sådana här sajter finns här på Rötter:
http://www.genealogi.se/links2.htm
 
Ingela

1125
Lysning / Äldre inlägg (arkiv) till 27 december, 2012
« skrivet: 2006-06-08, 23:44 »
Vet inte vad som gällde för lysning men för hindersprövning gällde i alla fall 1976 att den var giltig i max 4 månader - sedan måste ny hindersprövning tas ut.
Troligen var det något liknande med lysning.
 
Ingela

1126
Eva,
 
Från min egen familj. När de flyttade in i Göteborg 1873. Ingen frågade min ffm om hon ville släppa sitt Svensdotter och legalt byta till sin mans namn. Och även mannen (min fff) blev lite förvånad när han insåg att hans söner ärvde hans patronymikon som ett släktnamn - hans bröders och systrars barn i Örby gjorde det inte utan fortsatte med egna patronymikon.
 
Och när jag såg hur många som kom inflyttade in i Göteborgs Domkyrko insåg jag raskt att prästerna nog inte frågade varje gift kvinna om det var OK att de blev införda under mannens patronymikon som prästerna just förvandlat till ett efternamn (och varje man blev nog inte tillfrågad han heller om vad han ansåg om att hans patronymikon blev efternamn). När tusentals flyttade in varje dag var nog detta enda sättet att få någon ordning på det.
Orsaken till att jag inte tror att folk tillfrågades är att jag hittills inte sett en enda som protesterat och krävt att få bli uppsatt för sig själv - och av alla tusental som kom så borde ju några protesterat.
Detta var inte heller förbehållet Göteborg, samma sak hände i åtskilliga småstäder i Västsverige i alla fall (minsta ort jag sett det i är Åmål).
 
Ingela

1127
07 Byggnader / Husbyggnadsteknik
« skrivet: 2006-06-05, 22:14 »
Repliken av Sjöbergs hus byggdes även upp på Terra Nova, varvet där Ostindiefararen Götheborg byggdes.
Et fint litet hus...men så var det det där med badrum...
 
Ingela

1128
Ja, åren innan 1900 så var det oklart på många ställen i landet. En del hängde kvar i det gamla patronymikonbruket, en del började bruka släktnamn.
Ibland blev det lustiga effekter: min morfar använde sin fars patronymikon, dvs gjorde ett släktnamn av det, medan hans syskon blev vid det gamla och bildade patronymikon efter fadern. Syskonen hade alltså olika efternamn efter 1901.
I städerna var det prästerna som påskyndade övergången till släktnamn; det var vanligt med personregister istället för riktiga Hfl, och då var det praktiskt att kunna registrera hela familjen under samma efternamn - och så blev familjen begåvad med ett namn utan att de ens var riktigt medvetna om det.
 
Ingela

1129
Innan släktnamn användes allmänt (dvs. innan förra sekelskiftet) brukade man patronymikon (metronymikon någon gång), tillnamn och gårdsnamn för att identifiera folk.
 
Patronymikon brukades mest - alltså fadersnamnet. Metronymikon, modersnamn, brukades sällan (faktiskt mest under medeltiden).
Tillnamn var personliga karaktäristika: det kunde vara Erik Röde (för att han hade ovanligt rött hår) eller Harald Blåtand (för att han hade en svartnad (dvs. blå) tand) - eller för den delen smed-Sven, skomakar-Lasse etc.
Gårdsnamn har levt kvar till våra dagar i Dalarna och Hälsingland men har förekommit även på andra ställen: om gården hette Pers och där bodde en man som hetter Olof Persson så kallades han gärna för Pers Olof Persson (eller mindre högtidligt, Pers Olle).
 
Bara patronymikon (metronymikon) och gårdsnamn brukades allmänt för att identifiera folk officiellt.
 
Ramsor av den typen Du lärt Dig förekommer på många olika ställen och är oftast ett mnemotekniskt knep för att komma ihåg de riktiga namnen. Så t.ex. kan jag aldrig lära mig i vilken ordning planeterna kommer räknat från solen - men jag kan idiotramsan Men Vid Tillfället Märkte Andersson Ju Svansen Under Nicholsons Pall vilket ger Merkurius Venus Tellus Mars Asteroidbältet Jupiter Saturnus Uranus Neptunus Pluto - men märk att jag måste kunna själva namnen för att sätta in dem i ordningen!
Att kunna räkna upp sin släkt var både ett nöje och i viss mån en nödvändighet förr. Det gällde att ha koll på att giften inte gjordes i förbjudna leder och inte minst vem man var arvsberättigad efter (jord fick inte heller säljas hur som helst till sådana man inte var släkt med).
 
Ingela

1130
10 Folkliv / Alkoholism
« skrivet: 2006-06-04, 08:36 »
I en autobiografi skriven i slutet på 1800-talet av en emigrant beskriver mannen sin barndom i Skåne på 1820-talet. När han var i 7-års-åldern blev han städslad att hjälpa till på en gård i närheten av hemmet. Varje morgon började med att han fick en sup! De vuxna fick en morgonsup, och eftersom han var städslad så fick han en också! Det ansågs inte alls märkligt. Och husbonden var verkligen ingen fyllbult utan en mycket ansvarskännande person som såg till att pojken gick i skolan etc.
Ja ja, vad skulle de sociala myndigheterna säga om detta idag, tro?!
 
Ingela

1131
Varför det står i en Hfl är ju svårt att säga, men det sändes ut skrivelser från centralt håll för att popularisera potatisen. Den hade funnits i Sverige i närmare 150 år innan man lyckades övertyga bönderna om att odla den.
 
Så man tipsade om vad den lättodlade potatisen kunde användas till. Och man lyckades ju, för redan någon gång på 1830-talet (tror jag det var) så skrev ju Växjö-bispen (Esaias Tegn?r alltså) att den närmast explosionsartade befolkningsökningen berodde på freden, vaccinet och potäterna.
 
Just att göra brännvin av potatisen har ofta sagts - och bara halvt på skoj - vara det som övertygade bönderna om potatisens förträfflighet.
Svenskt brännvin görs i allmänhet fortfarande på potatis (utom Östgöta Sädes). Görs brännvinet på säd kallar man det i allmänhet för vodka.
 
Ingela

1132
Lung- / Struplungsot
« skrivet: 2006-06-02, 15:18 »
TBC kan även sätta sig i skelettet - skelettuberkulos. Förr uppfattade man de olika formerna av TBC som skilda sjukdomar.
 
Bi Puranen doktorerade på TBC, men hon har även skrivit en lättillgänglig populärvetenskaplig bok; jag tror mig komma ihåg att den heter något i stil med Förälskad i livet.
 
Ingela

1133
10 Folkliv / Alkoholism
« skrivet: 2006-06-01, 22:37 »
Min farmors mors bror noterades i Hfl 1861-65 i Åmål att vara supig. När han dog 1891 var dödsorsaken lefvercirros, vattusot.
Den här mannen arbetade tidvis som sjåare och för en sådan att bli betecknad som supig i mitten på 1800-talet krävde nog ganska mäktiga insatser med brännvinsflaskan...
 
Ingela

1134
Lung- / Struplungsot
« skrivet: 2006-06-01, 22:28 »
Nja, difteri brukade betecknas som strypsjuka.
Däremot finns det en särskilt svår form av TBC (vanligen förr kallat lungsot) som satte sig i strupen - struptuberkulos. Den hade tydligen ett snabbt förlopp; möjligen var det så att den inte gav så starka symptom förrän det var för sent och därför uppfattades den ofta som en plötslig sjukdom - medan man ju däremot kunde lida av vanlig TBC i åratal.
 
Ingela

1135
29 Skolor och skolgång / Skolgång i mitten på 1800talet
« skrivet: 2006-06-01, 03:54 »
Det finns en övertro på det här med folskolestadgan 1842. Runt år 1840 fanns det redan 1800 skolor i närmare hälften av landets 2300 socknar. Tio år senare fanns det inte märkbart fler skolor! Dessutom var inträdeskravet när man började folkskolan att man kunde läsa.
Redan i början av 1700-talet var läskunnigheten upp på långt över 90% av befolkningen (över 15 år); bland yngre (dvs i 20-årsåldern) har den ca 1725 beräknats vara 98%. Detta saknade helt motstycke i övriga Europa, och utländska besökare brukade skriva om detta märkliga förhållande i resedagböcker och brev.
Vad som däremot inte lärdes ut innan 1842 var att skriva. Orsaken till att alla kunde läsa var att man enligt det lutherska idealet själv skulle kunna läsa Bibeln (vilket var skälet till att alla protestantiska länder såg till att få Bibeln översatt från latinet snarast). Däremot fanns det ingen religiös orsak till att kunna skriva.
De indelta soldaterna lärde sig att skriva och övades ytterligare i att läsa. Det var inte ovanligt att just en avdankad soldat arbetade med att lära barnen i socknen att läsa; dessutom knäckte han ofta extra genom att skriva brev och liknande för dem som inte kunde skriva.
 
Så om Din anfader ligger någonstans mitt i statistiken så fick han - av klockaren eller en avdankad soldat eller t.o.m. av en riktig skolmästare - någon form av undervisning. Som minimum kunde han alltså läsa och räkna (plus och minus), men det är inte alls otroligt att han också åtminstone kunde texta och dessutom skriva sitt namn. (Förr skiljde man stenhårt mellan att kunna texta och att kunna skriva skrivstil.)
 
Bohuslän var ju inte det rikaste av landskap, men nere i Skåne där min mors släkt kommer ifrån finns det gott om exempel på att rika godsägare satte upp riktiga skolor för allmogebarnen redan från 1750-talet.
Du kan ta reda på om det fanns en skola innan 1842 i Din anfaders socken: dels framgår det av husförhörslängderna, dels - mer spännande - kan man ta fram och läsa sockenprotokoll. Protokollen är att föredra, för där står en massa om lärarna, om de var pålitliga eller slarviga etc. Det brukar också framgå vad de hade i lön och andra förmåner. I ett protokoll jag läste anhöll skolmästaren om att han måtte få mer ved eftersom skolhuset (han bodde där också, med sin familj) var så dragigt. Anhållan bifölls, men inte med riktigt så mycket ved som skolmästaren vill ha.
 
På Orust härjade ju Margareta Hvitfeldt på 1600-talet. Hon donerade pengar till latinläroverket i Göteborg, så det är ju inte helt otroligt att någon form av småskola sattes upp på Orust också; kanske en tradition det byggdes vidare på?
 
Ingela

1136
Archive - General questions / Andrew Hakinan Sallstrom
« skrivet: 2006-05-31, 02:26 »
Yes Kathy, it was quite common for people to go through New York when their final destination was somewhere else. If they even knew where they were going.
Many just went to New York and took their chances; on arriving there they took some job and then they heard of other jobs somewhere else and more or less worked their way to where they finally wound up. This was not strange to Swedes; in Sweden most young people spent their late teens and early twenties going from one job to another (and also from one parish to another), before marrying and finally settling down some time between 25 and 30.
 
But you need to find the record of Anders going from Sweden to Glasgow to be able to determine if this is indeed the correct Anders. Even though the dates make it very tempring...
 
Ingela

1137
Oäkta barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-06-15
« skrivet: 2006-05-29, 20:47 »
Ulrika,
 
Blanda inte ihop efternamn och patronymikon/metronymikon. Efternamnet är ett släktnamn medan patronymikon/metronymikon säger vem som är ens far/mor. Efternamn kan man byta, men det kan man inte med patronymikon/metronymikon - man byter ju inte föräldrar.
 
Om fadern var okänd var det ganska vanligt att barnet använde moderns efternamn - förutsatt att hon hade ett alltså. Hade den okände fadern ett efternamn kunde det också förekomma att barnet använde detta namn; innan 1901 var det ju i stort sett fritt att lägga sig till med vilket efternamn som helst. Och det kunde väl vara en kul poäng att använda samma namn som den man som vägrade erkänna sitt barn.
 
Det var heller inte ovanligt att barnet använde ett patronymikon baserat på den biologiske faderns namn, även om han alltså officiellt var okänd.
Metronymikon förekom men är sällsynta efter medeltiden. Det skulle inte heller blivit Bengtsdotter utan Bengtasdotter.
 
Det hände också att morfaderns namn användes som bas för patronymikon.
 
Men för barn som ännu inte uppnått konfirmationsåldern brydde man sig inte särskilt om eventuella efternamn - patronymikon/metronymikon. Barn tilltalades och omtalades sällan eller aldrig annat än med förnamn. Skulle man skilja på dem så blev det snarare smedens Pelle än Per Eriksson.
 
Ingela

1138
Archive - General questions / Andrew Hakinan Sallstrom
« skrivet: 2006-05-28, 23:57 »
Ellis Island records:
Anders Håkansson, age 18, arrived in New York 26 Apr 1892 (which fits nicely with checking out 21 Mar 1892) on the State of California, sailing from Glasgow via Moville.
This Anders has stated that he is a machinist and is going no further than New York. It was however not unusual for emigrants to start out in New York and then wind up somewhere very different.
 
There must be a record of Anders Håkansson going from Sweden to Glasgow - and that record should settle the question if this is the correct Anders.
 
Ellis Island records: series M237, roll 586, frame (page) 442, line 478.
(Ellis Island has Anders digitalized as Hakonsson.)
 
Ingela

1139
00 - Adoption / Adoptivbarn i födelseboken
« skrivet: 2006-05-21, 18:14 »
Det hände nog en del mystiska saker förr. Jag har en syster till min farmors mor som plötsligt dyker upp i sin hemstad Åmål med en liten son, angiven som oäkta. Sonen uppgives vara född i Edsleskog, men i Edsleskogs föddebok finns han inte alls. Än har jag inte lyckats lista ut var han faktiskt är född, men finner det anmärkningsvärt att man i Åmål förde in honom som född i Edsleskog... Var de fick den uppgiften ifrån kan man ju undra.
 
Ann-Mari, jag har ju hört om mammor som låtsades vara gravida med ett sladdbarn när det i själva verket var dottern som var gravid. När det inte längre kunde döljas att det var dottern som var gravid så reste mor&dotter bort, oftast under förevändningen att den gravida mamman var såpass ålderstigen att specialvård behövdes och dottern måste givetvis följa med som stöd och sällskap. Väl på den nya orten var det innan id-kort infördes en smal sak att byta namn mellan mor och dotter och så föddes barnet och på alla papper stod nu mormor som mamma.
När det sedan var dags att fördela arvet ville man dock inte fortsätta charaden, det skulle ju påverkat de andra barnen - och så erkände man.
Tja, när jag läser igenom det så verkar det som taget direkt ur en (sämre) roman, men jag har faktiskt en god vän i vars familj man gjorde ungefär så här, även om jag inte tror (fast jag vet faktiskt inte!) att man förfalskade identiteterna utan bara dolde sanningen för folk i småstaden man kom ifrån. Det här var någon gång på 1930-40-talet.
 
Ingela

1140
Allmänt om medeltiden / Översättning
« skrivet: 2006-05-20, 00:48 »
Kontakta ett av universiteten, t.ex. Historiska institutionen vid Göteborgs universitet. De menar i alla fall själva på att de är något av specialister på just medeltid. De har 10 doktorander som sysslar med medeltidsforskning.
Har Du tur gör de det alldeles gratis för att det stämmer med deras forskningsområde, annars får Du nog betala en liten slant.
Enklast är nog att prata med institutionssekreteraren, hon kan tala om för Dig vem Du kan prata vidare med. Eller studierektorn, det kan vara ett bättre val.
 
Ingela
PS http://hum.gu.se/institutioner/historia/forskning/
http://hum.gu.se/institutioner/historia/kontakt/

1141
Jag vet mycket lite om DNA-testernas möjligheter, men så här mycket är jag ganska säker på:
Om både A och B är män behöver man inte blanda in resten av gänget. Män ärver sin Y-kromosom av sin far, vilket i det här fallet betyder att antingen har Adam och Bertil samma Y, dvs de har fått sina Y av samme man eller så har de olika Y vilket gör att de har olika fäder. Obs att man utan att testa Carl och Fredrik inte kan avgöra om det är just dessa män som är inblandade; man kan bara säga om Adam och Bertil har samma far eller inte.
Om däremot Adam är en Anna eller Bertil är en Barbro så blir det svårare... Hoppas någon annan kan svara på det!
 
Ingela

1142
10 Folkliv / Namnsdag
« skrivet: 2006-05-18, 03:24 »
Ann-Mari,
 
Carinas fråga var: firade man bara namnsdagen förr, dvs. inte alls födelsedagen. Vi har alla talat om att vi mer eller mindre högtidligt firade namnsdagar förr, men ingen säger att uteslutande namnsdagen firades. Gunnel Lindvall talar visserligen om att hennes födelsedag inte firades, men att det berodde på att hon är född i mellandagarna.
 
Snarare får jag intrycket att det verkar som om man gjorde namnsdagarna till ursäkter för att ha rejält festligare kafferep, särskilt på somrarna - vilket överensstämmer precis med vad jag minns från min egen barndom (min mor hade också namnsdag i fruntimmersveckan).
 
Ingela

1143
10 Folkliv / Namnsdag
« skrivet: 2006-05-16, 00:19 »
Visst har jag en känsla av att namnsdagsfirandet var viktigare förr - men det kanske berodde på att jag var ett bortskämt barn?!  Min namnsdag var 18 aug (Helena, mitt andranamn), så jag fick alltid en massa skolsaker (skolan började inte förrän runt 01 sep). Och så var det ju tårta och allt så'nt; släkt och kafferepstanter.
Även mina föräldrars namnsdagar firades noga, så det var inte bara ett påhitt för barn. Men aldrig att det var viktigare än födelsedagen!
 
Ingela

1144
22 Mått, mynt & stämplar / Penningars värde
« skrivet: 2006-05-16, 00:12 »
Det måste väl vara bättre - i meningen mer typiskt - med ex.vis 1922 eller 1923? Mellan 1922 och 1925 sjönk ju index bara från 184 till 177.  Jämfört med resten av 1920-talet kan vi ju nästan tala om stabilitet...
 
Fast vad klagar vi på? Det skulle vara kul med en jämförelse med Tyskland under samma period!
 
Ingela

1145
Tack Elisabeth.
Som jag (dimmigt, det måste erkännas) kommer ihåg det så var arvsrätten 1866 efter modern mycket starkt begränsad. Bara efter modern själv, dvs. inte moderns släktingar. Och det var väl bara lös egendom, inte fast, dessutom?
 
När det gäller anteckningar i böckerna vet jag inte hur noga man var med att stryka det man en gång skrivit dit. Min farmors äldsta syster föddes i Göteborg i slutet av september 1874, föräldrarna var inte gifta, men fadern erkände faderskapet. Föräldrarna gifte sig i början av december 1874, dvs ca 10 veckor efter nedkomsten. Men nog har prästen plitat dit ett - ej överstruket - trolovningsbarn vid dotterns namn i föddeboken. Det är detta jag menar att man ganska sällan faktiskt ser; en sådan notering behövde alltså aldrig visas fram. Kanske det var lathet från prästerna, men jag tror faktiskt att man visade lite medmänsklighet.
 
Ingela

1146
Ulander / Ulander
« skrivet: 2006-05-15, 23:42 »
Nja. Präster tog visst namn som slutade på -ander - men det var det många andra som gjorde också. Särskilt runt förra sekelskiftet (1900), då man allmänt började använda efternamn så blev det populärt att ta lite finare namn. Och -ander fick ju många att tro att man härstammade från en gammal fin prästsläkt.
Men naturligtvis kan Ulander mycket väl vara en gammal prästsläkt, det vet man inte förrän man forskat lite.
 
Förleden Ul- kan komma av ett ortsnamn, det var nog det vanligaste. T.ex. Ulricehamn. Ulander => man från Ulricehamn.
 
Men istället för att spekulera, sök efter den som tog släktnamnet. Då brukar det klarna!
 
Lycka till!
Ingela

1147
22 Mått, mynt & stämplar / Penningars värde
« skrivet: 2006-05-15, 17:50 »
Den ursprungliga frågan var början av 1920-talet. Då kanske just 1920 inte är så bra som typexempel eftersom det är ett extremt år.
 
Ingela

1148
10 Folkliv / Namnsdag
« skrivet: 2006-05-15, 17:47 »
Carina,
 
Det var intressant! Jag har inte hört om namnsdagsfirande istället för födelsedagsfirande i Sverige (under protestantisk tid), men i katolska länder har det varit vanligt. Katoliker är med mycket få undantag uppkallade efter något helgon och man firade då helgonet och att man var uppkallad efter det. Dimmigt tycker jag mig minnas att när protestantismen avskaffade helgonen så började man med födelsedagsfirande istället (ungefär som när Sovjetunionen införde Fader Frost för att ersätta jultomten när man officiellt blev ateistisk).
 
Precis som Du själv spekulerar kanske det har varit lokalt? Var är Din mormor född?
 
Ingela

1149
Ulf,
 
Läs vad jag skrivit ovan om varför man inte gifte sig i kyrkan! Vissa tider, vissa delar av landet var det alltså regel att man inte gifte sig i kyrkan, oavsett brudens ev. jungfruliga status.
 
Ja, det stämmer att lagen ändrades i början av 1900-talet (har inte det exakta årtalet till hands) så att oäkta barn fick ärva sina mödrar. Innan dess fick de inte ärva någon av föräldrarna. Däremot ändrades inte lagen när det gällde fadern - förrän alltså 1971. Eftersom det oftast var fadern som hade egendom så spelade ändringen beträffande moderns egendom mindre roll, vilket också var så som lagstiftaren resonerade. Mycket cyniskt.
Det har dock aldrig funnits något som hindrade att modern eller fadern testamenterade egendom till sina oäkta barn - så länge ev. äkta barns laglott inte påverkades (precis som vanligt alltså).
Många förfasade sig när lagen ändrades (båda gångerna) och förutspådde äktenskapets snara försvinnande eftersom just arvsfrågan för barnen fått många att gifta sig tidigare.
 
Ingela

1150
Hörby - Liby
 
Skatteverket ( http://skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html )
Lyby 126609  
Pastoratskod: 070602 Pastorat: Hörby. Husförhörslängd: (1683), 1816-. Födelsebok: 1688 -.
Hörby 126602    
Pastoratskod: 070602 Pastorat: medeltiden möjligen förenat med Högseröd (och Lyby), sedan -1973 Hörby och Lyby, 1974- Hörby, Lyby, Fulltofta, Aspinge, Södra Rörum och Svensköp. Husförhörslängd: (1683), 1807-. Födelsebok: 1688-. Övrigt: födelser vid Hörby lasarett 1940-1946 införda i särskild födelsebok i kyrkoarkivet.
 
Svenska kyrkan ( http://www.svenskakyrkan.se/hoerby/ )
Hörby församling
Sedan 1 jan. 2002 utgörs Hörby församling av det geografiska området som tidigare bestått av ett pastorat med 6 församlingar, nämligen Hörby, Lyby, Fulltofta, S. Rörum, Äspinge och Svensköp.
 
NAD - Nationell ArkivDatabas, topografisk sökning ( http://www.nad.ra.se/search_topo.aspx )
Lyby församling Referenskod : SE/126609000
---------- PASTORAT ---------------------
Hörby
---------- KONTRAKT ---------------------
1989- Frosta
---------- STIFT ------------------------
1989- Lund
---------- FÖGDERI ----------------------
1918-1946 Eslöv -1946-06-30
1946-1966 Hörby 1946-07-01-
1967- Eslöv
---------- POLISDISTRIKT ----------------
Eslöv
---------- ÅKLAGARDISTRIKT --------------
Eslöv
---------- KRONOFOGDEDISTRIKT -----------
Malmöhus län
---------- LÄN --------------------------
Malmöhus
---------- HÄRAD ------------------------
Frosta
---------- TINGSLAG ---------------------
1877-1915 Frosta härad
1916- Frosta och Eslövs domsaga
---------- DOMSAGA ----------------------
-1876 Frosta och Färs härader
1877-1915 Frosta härad
1916-1970 Frosta och Eslövs härader
1971- Eslöv
---------- KOMMUN -----------------------
1952-1968 Östra Frosta
1969-1970 Hörby köping
1971- Hörby
---------- MILITÄR INDELNING ------------
SKÅNSKA DRAGON-REGEMENTE
Sallerups Sqvadron
SKÅNSKA DRAGON-REGEMENTET
Torna Sqvadron, Sallerups Kompani
NORRA SKÅNES REGEMENTE
Frosta Kompani
Hörby församling Referenskod : SE/126602000
---------- INLEDNING: -------------------
Inom församlingen Hörby köping
1900-1970
---------- PASTORAT ---------------------
Medeltiden möjligen förenat med
Högseröd (och Lyby)
-1973 Hörby och Lyby
1974- Hörby, Lyby, Fulltofta, Äspinge,
Södra Rörum och Svensköp
---------- KONTRAKT ---------------------
1989- Frosta
---------- STIFT ------------------------
1989- Lund
etc., se Lyby
 
Ingela

1151
22 Mått, mynt & stämplar / Penningars värde
« skrivet: 2006-05-14, 23:38 »
Om det är detta index som avses, så är det utan direkta skatter. Alltså t.ex. inkomstskatt, inte moms etc.
Konsumentprisindex (KPI)/Levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala förmåner, juli 1914=100. År 1914-2005
 
1920 är inte så bra som jämförelse; det var ett extremt år, fortfarande påverkat av 1:a världskriget.
Redan 1921 hade index gått ner till 221, 1922 till 184 och 1925 var vi nere på 177 (det fortsatte neråt till bottennivån 155 för år 1935).
 
Ingela

1152
Förresten, en god vän jag släktforskat åt har en anfader som föddes exakt en dag efter föräldrarnas vigsel (01 juli resp. 02 juli 1886). Troligen ett arrangerat äktenskap där den verklige barnafadern flydde fältet (emigrerade). Skulle vara intressant att se vad ett DNA-prov visar!
 
Ingela

1153
Mja, stamsamhälle vet jag inte. Men det var en klar trend från ett grupporienterat samhälle till ett individualistiskt samhälle; läs t.ex. dr Eva-Lis Bjurmans avhandling Catrines intressanta blekhet om hur kvinnor från 1750-talet och framåt utsattes för motstridiga krav: familjens mer gammaldags krav om ett arrangerat äktenskap och samhällets allt starkare krav om att äktenskap bara skall ingås av kärlek. Boken handlar visserligen om borgerliga flickor, men id?erna spred sig ganska raskt neråt i den sociala hierarkin.
 
Jag har faktiskt själv funnit åtskilliga exempel på att prästerna undvikit att notera föräldrarnas äktenskapliga status i födelseböckerna. Det har i dessa fall naturligtvis rört sig om just det Anders Ryberg skrev om (det var det jag hänvisade till i mitt första inlägg), nämligen barn vars föräldrar senare gift sig (vilket ju medfört att barnen räknas som äkta), men i mellantiden - som i flera fall varit halvårslång - har barnen ju varit antingen oäkta eller i bästa fall trolovningsbarn. Det har emellertid varit helt rent på anteckningar och jag har själv upptäckt situationen bara genom att direkt jämföra föddebok och vigselbok; det har heller inte funnits några noteringar i Hfl. Men detta måste naturligtvis ha varierat oerhört med vilken präst det var i socknen - jag har dock flera gånger blivit angenämt överraskad över att prästerna (som man ju alltid fått höra var så stränga och renons på känslor) visade medmänsklighet och inte följde lagens bokstav.
 
När det gäller flyttsedlarna så stod det vad prästen själv ansåg skulle stå där, så det kan säkert skifta. Men jag har en anmoder på vars flyttningsbevis det t.o.m. framgår att hon fött ett oäkta barn flera år tidigare, ett barn som dessutom dött innan min anmoder flyttade! Men hon kunde alltså inte flytta ifrån sitt dåliga rykte (och detta var så sent som 1875).
Tilläggas bör väl att flyttsedlarna blev allt formellare ju längre in på 1800-talet vi kommer, dvs. allt mindre utrymme för prästen att skriva in vad han själv tyckte.
 
Har ingen aning om Gustav III bekymrade sig om vad kvinnorna kallades, men i typisk 1700-tals upplysningsanda - en blandning av humanitet och nationalekonomiskt förnuft - så införde han ju institutet okänd mor. Vilket man kan fundera på varför inte fler kvinnor begagnade sig av (tacknämligt för oss släktforskare att de inte gjorde naturligtvis). Jodå, jag är medveten om att det fanns praktiska svårigheter - men lyckas man flytta in till en storstad som Göteborg några veckor innan nedkomsten så kunde man ju löpt linan ut och blivit okänd mor. Månne ett större ansvarstagande hos kvinnorna än hos männen?
 
Ingela

1154
Dagens ros / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-31
« skrivet: 2006-05-13, 14:24 »
OJ! Tack Anna-Carin och Stefan för de vackra blommorna!!! Det värmer verkligen!
 
Ingela

1155
Ja när ogifta flickor blev gravida gick nog skvallret på toppvarv. Poängen är att när man var trolovad var man inte ogift längre. I många landsändar flyttade det trolovade paret ihop, det var verkligen ingen hemlighet och sågs inte som syndigt eller fel - av någon annan än prästen som alltså ville att kyrkans riter skulle gälla framför andra och därmed talade i egen sak.
 
Norra Halland syns då t.ex. ha varit ett område där man höll starkt på det gamla, dvs att så viktiga saker som äktenskap sköttes bäst med kontrakt mellan släkterna (=trolovning) och inte av att en pojkspoling och en flicksnärta gav egna, personliga löften inför prästen (=kyrklig vigsel).
 
Vad det handlar om ytterst är övergången från ett klansamhälle (där gruppen, släkten, var viktigast) till ett individualistiskt samhälle (där individen är viktigast). I Västeuropa påbörjades denna process under renässansen och nådde full styrka under senare delen av 1700-talet för att bli det ensamt förhärskande idealet under 1800-talet. I andra delar av världen är gruppen fortfarande viktigare än individen - och äktenskap arrangeras fortfarande av släkten, inte av individen.
 
Ingela

1156
Gravid innan vigseln hör samman med trolovningsinstitutet.
Innan 1734 var inte vigsel i kyrkan juridiskt bindande. Juridiskt bindande var däremot trolovningen. En trolovning skedde inför vittnen (en förlovning var däremot en privat historia). Vigseln inför prästen var alltså bara en välsignelse.
Sedan Ansgar satte foten i Sverige kämpade kyrkan för att göra den kyrkliga vigseln till den juridiskt bindande akten. I propagandaarsenalen ingick brudkronorna - var bruden oskuld, dvs hade det äkta paret (jo, innan 1734 var de ju äkta par efter trolovningen) avhållit sig från sex fram tills vigseln, så fick bruden bära den vackra kronan. Kyrkan propagerade starkt för att detta var ett hederstecken; precis som sägs ovan noterade vissa präster vilka brudar som fick låna kronan.
Med 1734 års lag infördes att den kyrkliga vigseln var den juridiskt bindande akten. Ändringen infördes trots bondeståndets starka protester. Som en eftergift lät man då flera av trolovningens rättsverkningar vara kvar. När det gällde barnen så fick de samma rättigheter som de äkta barnen, t.ex. arvsrätt efter föräldrarna. En trolovning kunde också bara upplösas genom skilsmässa (vilket man ansökte om hos domkapitlet).
Särskilt inom bondeståndet förblev man i mer än 100 år (alltså långt in på 1800-talet) vid det gamla, dvs. så snart trolovningen skett flyttade brudparet ihop. Resultatet kan man naturligtvis genast inse: många barn med kort leveranstid.
Tyvärr har från denna sed uppstått myten om att man inte gifte sig förrän det var bevisat att man var fertil genom att bruden var gravid. Ingen bonde skulle naturligtvis tillåta att hans dotter gick på prov. Vad skulle hända med henne om hon nu inte blev gravid?! Ingen präst skulle heller tillåta några sådana seder inom sin församling.
 
Man hör många historier om stränga präster, men precis som Anders Ryberg funnit så var det så att prästerna i allmänhet försökte undvika att skriva in barnen som oäkta. De visste bättre än de flesta att detta följde det stackars barnet hela livet. Flyttade de, så stod det oäkta på flyttattesten. Skulle de ha ett inrikes pass (nödvändigt för att förflytta sig inom Sverige), så stod det oäkta - och det passet skulle uppvisas för värdshusvärdar och vid stadstullar etc. Tog de anställning - även den enklaste anställning som piga/dräng - måste de visa sina papper för arbetsgivaren, papper med beteckningen oäkta.
En ännu allvarligare konsekvens var att man alltså inte kunde bli antagen till ett skrå - och att man inte fick ärva sina föräldrar. Så småningom ändrades lagen så att det oäkta barnet fick ärva sin mor, men fram till 1971 (jo, just det: nittonhundrasjuttioett) ärvde inte oäkta barn sin far; fadern kunde dock naturligtvis testamentera till barnet.
Detta var de verkliga anledningarna till varför prästerna var så noga med att märka ut vilka barn som inte var födda i äkta säng (eller åtminstone var trolovningsbarn).
 
När det gäller var vigseln ägde rum, så var det vissa tider, i vissa landsändar ovanligt med vigsel i själva kyrkan. Vigseln ägde ofta rum i prästgården eller hemma på gården. Det finns anteckningar om att det sågs som ett fattigdomsbevis att ha vigseln i kyrkan - det betydde att man inte hade råd med annat. Men det här skiftar som sagt väldeliga; man skall dock inte automatiskt ta det som att ett par inte var värdiga att vigas i kyrkan om det är antecknat att vigseln ägde rum någon annan stans.
 
Ingela

1157
Better yet, post the scan here.
The best results are generally achieved when several people can have a look (not me though, I'm useless at handwriting).
 
Ingela

1158
Very sloppy of me not to see that the relative was listed above the address! Thanks Judy for correcting me! (I still wonder about mother Nils on the next line though ...)
Yes, I also found an indication (by way of Google) that this totally unknown Elburn wasn't too far from St. Charles which made me think that this was indeed Johannes' destination.
 
By the way, I never use Ellis Island's search engine but always Steve Morse's. It saves time and also I don't have to bother about URLs, just note the series, roll and film - and since this is the original archive registration it will never change, which the URLs might well do...
http://www.jewishgen.org/databases/EIDB/ellis.html
http://www.jewishgen.org/databases/eidb/mm.htm
 
Ingela

1159
Is this Johannes Gunnarsson, born 1898, resident at the farm Skogsåkra in the parish of Horred who emigrated on the ship SS Bergensfjord, departing from Bergen (Norway) on 22 Nov 1916, arriving in New York (Ellis Island) 05 Dec 1916, and bound for Elburn (I think, not sure), Illinois?
This Johannes' closest relative is given as mother Nils Högström, something obviously very wrong there. Johannes is going to stay with his friend Andrew Carlson in Elburn, Illinois.
Ellis Island records series T715, Roll 2504, Frame (page) 713-712 (the pages are filmed in the wrong order; page 713 is the first page of the two-page manifest, 712 the second page).
 
If this is indeed the Johannes you are looking for, he shouldn't be too difficult to find this end.
 
Ingela

1160
Dräng / Kapitaldräng / Kapitalsdräng
« skrivet: 2006-05-02, 01:13 »
Nej jag har aldrig sett det, men funderar på om kapital- kan stå för huvud- i det här sammanhanget. Man talade ju i många sammanhang om kapital det ena och andra (jfr SAOB, kapital adj.).
En kapitaldräng kanske alltså är en förstedräng? Stordräng sade man åtminstone i Norrland. I en så viktig notering i kyrkoboken som en vigsel kanske man ville förgylla titeln en aning...
 
Ingela

1161
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-25
« skrivet: 2006-05-02, 00:26 »
Tack Bo och Eivor!
Jag får ta en extra titt på huset nästa gång det är dags för en milkshake på Sjuan (milkshake med kaffe, inte utrört - kan rekommenderas!).
 
Ingela

1162
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-30
« skrivet: 2006-04-30, 17:07 »
Hej!
 
Tacksam om någon kan svara på den här frågan:
1920-21 bodde min mormor i rote 13, nr 82 c - var någonstans var detta?
 
Ingela

1163
Allmänt om DNA i släktforskningen / Kritik mot DNA-genealogin
« skrivet: 2006-04-30, 05:58 »
Nja, grejen med islänningarna är just att de - precis som sina hästar - har levt tämligen separerade från resten av världen, så man kan med ganska stor säkerhet slå fast vilka de som ursprungligen befolkade Island - vilket skedde ca 850-950 - var. Och då har det visat sig att de invandrade männen till största delen kom från Norge (eller Skandinavien i alla fall), medan deras kvinnor till största delen var keltiska. Dvs vikingatidens norska kvinnor följde inte så ofta med sin män när de koloniserade öarna i Nordatlanten (även Färöarna och Shetlandsöarna koloniserades vid denna tid) utan männen hämtade kvinnor från kelterna, t.ex. från Irland eller Skottland.
 
Detta är mycket intressant eftersom det är i linje med en teori man länge haft: män från de översta sociala skikten och kvinnor i de nedersta sociala skikten är de som fortplantar sig mest.
 
Ingela

1164
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / Tuberculosis miliar
« skrivet: 2006-04-30, 05:37 »
Allmän vaccinering infördes i Sverige 1927 men innan 1949 fanns ingen riktig, verksam medicin mot TBC. Då kombinerades streptomycin och PAS, vilket visade sig få bukt med TBCn.
 
Innan 1949 bestod behandlingen mest av att man byggde upp allmäntillståndet genom närande mat, vila och sträng hygien, så att sjukdomen gick till självläkning. Vid svåra fall av lungtuberkulos kunde man gasa en lunga så att den avlastades och då (själv)läkte snabbare.
 
Diagnosen miliar tuberkulos innebar innan 1949 en snabbt effektuerad dödsdom.
 
Ingela

1165
Yrken S / Skutkarl
« skrivet: 2006-04-30, 05:25 »
Ulf,
 
Du har bara sååå rätt. Varför skriva in till SAOB med frågor, gissningar och påpekanden. Det skulle rentav kunna föra forskningen framåt, och det vill vi ju absolut inte.
Det kan ju också tänkas att man redan har utrett denna fråga, och då skulle vi få ett avgörande svar. Men det kanske inte heller är så bra, vi kan inte fortsätta att gissa och teoretisera då.
Men visst, jag kanske inte skulle ha skrivit påpeka missen utan skicka in en fråga. Min poäng var: kontakta experterna.
Och ja, kontakter med SAOB leder till resultat. Svar på frågor och någon gång ett tillägg i SAOB.
 
Jaa, jag har slagit ihop skut och skuta. Det gjorde jag redan första gången jag skrev här - eftersom frågan inte gäller skut eller skuta utan skutkarl. Skutkarl kan bildas både från skut och skuta, vilket väl bevisas av att besättningsmännen - de som arbetar ombord på ett fartyg, en skuta - står som skutkarlar.
Varför Du inte tycker man skall ha med ordet skuta förstår jag inte. Eller menar Du att eftersom Tom bara tog upp skut så är vi begränsade till det?!
 
Vid en snabbsökning på Internet ser jag att skutkarlar förekom även i Falun och på Lövsta bruk, från 1600-talet och framåt. De kan naturligtvis ha varit besättningsmän, men det verkar väl troligast att de hade något med bruket att göra.
 
Ingela

1166
Man skulle ju kunna tycka att om prästen konstaterat att de inte längre fanns i socknen så var det bara att stryka dem. Men så enkelt var det inte. Socknen (senare då kommunen) var nämligen ansvariga för sina sockenbor; hittade man de obefintliga i någon annan socken och de var meddellösa och låg samhället till last, så återbördades de till den socken de var skrivna i som alltså var lagligen förpliktade att sörja för dem. Vilket alltså var anledningen till att det var så viktigt att flyttbetyg togs ut.
 
Ingela

1167
Yrken S / Skutkarl
« skrivet: 2006-04-24, 00:17 »
Det blir väl upp till SAOB-redaktionen att göra den utredning som krävs för att ett ord skall komma med.
Vi har skickat frågor och påpekanden från detta forum förr, vilket SAOB-redaktionen har visat en positiv attityd till.
 
När det gäller skut/skuta i betydelsen stort stenblock ger SAOB exempel från 1607, 1683, 1715, 1719, 1788, 1793, 1840, 1907, 1948. Även belagt som namn från 1557.
 
Ingela

1168
Yrken S / Skutkarl
« skrivet: 2006-04-21, 17:00 »
Tom,
 
Du har säkert helt rätt. Men SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) tar inte upp just skutkarl - det finns skutborrare, skutslagning etc men inga skutkarlar annat än just besättningsmän (fast de kallades tydligen oftare skutekarlar).
 
Skicka in och påpeka missen till SAOBs redaktion, de blir säkert intresserade eftersom skut och skuta avslutades så sent som 1974.
Maila SAOB på:  redaktionen@saob.se
 
Ingela

1169
Såg- / Sågmästare
« skrivet: 2006-04-19, 02:15 »
Sågställaren ställde in sågen så att önskade dimensioner erhölls. Jfr diskussionen under Sågställare.
Sågmästaren var chef för sågen; han gjorde alltså inget hantverk. Och han uppförde inte sågen, möjligen kunde han väl få ett ord med i laget när en ny såg byggdes så att den gjordes så ändamålsenlig som möjligt. SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har: person med uppgift att leda och övervaka sågningsarbete o. d.; använt från 1526.
 
Ingela

1170
Jag har faktiskt en väninna som tills helt nyligen hade sin farmor i livet (en krutgumma på nästan 98 år) - och min väninna är själv farmor. Totalt fem generationer!
Vad familjen kallade farmor 98 år? Farmor. I de få fall det blev risk för sammanblandning sade de gamla farmor eller helt enkelt ... farmors farmor. Men aldrig gammelfarmor eftersom det finns flera stycken som kan göra anspråk på den titeln i nästa generation; de specificerar med korrekt släkttitel om det inte av sammanhanget är klart vem de menar.
 
Ingela

1171
Jerry,
 
Förr fanns det kanske bara en enda (av de åtta möjliga) som levde så länge att de fick se sitt barnbarnsbarn och då var det enkelt att säga gammel-mormor utan att närmare precisera om det var mors mormor eller fars mormor, alla visste ändå vem man menade.
Det mest korrekta är naturligtvis det som Anna-Carin säger ovan: mormorsfar, farfarsmor etc. Och jag håller med henne, varför krångla till det när det finns dessa ord - och gammel-mormor är ju t.o.m. ett längre ord än mormorsmor!
 
Ingela

1172
Talar man i engelskspråkiga länder formellt, t.ex. i släktforskarsammanhang, så säger man maternal grandfather (morfar), paternal grandmother (farmor) etc. Lite mindre formellt, kanske med en god vän, så säger man granny Jones eller, särskilt om vännen känner personen, grandpa John. Pratar man inom familjen så blir det oftast de speciella namn barnen använder: den ena grandmothern kanske kallas gran medan den andra kallas nana - fullständigt solklart inom familjen och totalt förvirrande för oss andra.
 
Ingela

1173
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-30
« skrivet: 2006-04-12, 21:47 »
Jag vet inget om Sten Sturegatan 32, men min far föddes 1917 på Sten Sturegatan 25, då i Vasa.
Nr 25 omorganiserades 02 jan 1929 till Johannebergs församling så det är väl inte otroligt att samma skedde med nr 32.
En ny omfördelning skedde nog 1951, för då fick Johanneberg överta en stor bit av Örgryte.
 
Ingela

1174
Georg,
 
Utan att veta säkert kan jag tänka mig att Karlskrona var en plats där det inte var helt ovanligt med gravida kvinnor utan make - en flottbas innebär ju en hel massa unga män... Detta antyds ju också av att det är i Amiralitetsförsamlingen Du funnit dem. Det är väl inte otroligt att Flottan hade någon form av barnhem där. Men det borde finnas någon expert på Karlskrona och/eller flottan som vet allt om detta!
 
Ingela

1175
Från slutet av 1700-talet till 1917 kunde barn ha både moder okänd och fader okänd. Barnmorskan och andra myndighetspersoner hade inte rätt att forska i - eller försöka tvinga kvinnan att säga - moderns eller faderns identitet.
 
Bestämmelsen tillkom i slutet på 1700-talet eftersom antalet graviditeter utom äktenskap ökade markant och många kvinnor försökte sig då på att göra abort vilket ofta hade till föjd att de blev sterila (om de nu överlevde alls) eller så dödade de barnet direkt efter förlossningen vilket gjorde att kvinnorna avrättades (svårt att undgå upptäckt). Gustaf III insåg att humanitära skäl (han lär ha varit förskräckt när han fick reda på hur illa det verkligen var) här förenades med nationalekonomiska: bättre att barnen överlevde och blev inkomstbringande undersåtar - eller dugliga soldater - och bättre att kvinnorna överlevde och var fertila så att de kunde sätta fler barn till världen, barn till Sverige.
 
Alltså: anonyma barn, barn utan far eller mor. Modern uppmanades dock att lämna ett förseglat kuvert till prästen där barnets rätta härstamning skrevs ner. Sådana kuvert finns alltjämt kvar; de förvarades ofta mellan sidorna i födelseboken, dvs i direkt anslutning till den aktuella anteckningen.
 
Ingela

1176
Allmänt / Spinnhusdom
« skrivet: 2006-04-08, 15:05 »
Allmänt sett var det ovanligt att kvinnor blev dömda för gäldenärsbrott eftersom det förutsätter att man är myndig. Och kvinnor var inte myndiga vid denna tid - utom om de var änkor.  
Först 1858 kunde ogifta kvinnor ansöka om att bli myndiga vid 25 års ålder. Gifte sig en myndig kvinna blev hon omyndig igen (gällde till 1921).
 
Ingela

1177
Namnnormering / Namnnormering
« skrivet: 2006-04-07, 16:39 »
Man får också se lite till var olika namnformer brukas. Jag har en anmoder vid namn Maria - döpt till Maria, kallas Maria i de första Hfl, gifter sig som Maria, kallas framgent Maria i alla Hfl och dör som Maria. Men i en Hfl innan hon gifter sig kallas hon plötsligt Maja. Förbryllade mig mycket tills jag insåg att hon då var piga hos prästen vars ena dotter också hette Maria...
 
När det gäller Hfl tror jag att det är som Jojje tar upp: man var döpt till Lars men alla sade Lasse, precis som idag. Hfl sågs ju som interna anteckningsböcker till en bit in på 1800-talet, och särskilt äldre präster hade nog svårt att anpassa sig till den nya id?n att dessa böcker skulle sparas och vara lika mycket värda som födelse-, vigsel- och dödböcker. Därför tar jag mer fasta på hur namnet skrivs i dessa böcker - med sin mycket mer officiella framtoning - än i ex vis Hfl.
 
Ingela

1178
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-06
« skrivet: 2006-04-07, 16:22 »
According to SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
 
TABLATUR: correct spelling is tabulatur; efter wanliga tablaturen was a set expression (after the usual fashion), first noted in 1621 but also as late as 1966! Tabulatur was (and still is?) most commonly used for transcribing music.
 
TILL MÅTTA: use or advantage; the sentence would be I just wonder if it would be of any use to my comrades... (or ... be an advantage to ...). First noted in 1543, also in 1635, 1710 and 1896.
 
BARAST: A very old variation of bara (only) since in 1899 it is noted as being no longer in use; the only example given is from the writings of Lasse Lucidor, in 1672.
 
TENEMENT: not in SAOB
 
I agree with Charles that Roos is a man with some education but above all I think he is an intelligent man (though not quite as intelligent as he thinks himself) who has picked up bits and pieces which he uses, sometimes accurately, sometimes not, since he does lack a higher formal education.
 
Ingela

1179
Archive - General questions / How do I locate this archive???
« skrivet: 2006-04-06, 23:32 »
Ulf Beijbom (b. 1935) was for 40 years head of the Swedish Emigrant Institute in Växjö ( http://www.swemi.nu/eng/ ).
Beijbom is well-known for his research on emigration, and has just recently published a book about Swedish emigrant women, a perspective on the Swedish emigration that has hitherto been largely ignored.
 
The letter you mention is in a collection called Fröken Anna Lindewalls samling at Landsarkivet in Uppsala (the Regional Archive in Uppsala).
You can contact the Archive at:
landsarkivet@landsarkivet-uppsala.ra.se
They will probably charge you a fee.
 
I have no idea who Anna Lindewall was, having previously never heard of her or her collection .
 
Ingela

1180
We aim to please!  
Seriously, it's nice to be able to provide answers to questions posed by dedicated and serious genealogists and researchers (which I know Karen to be). And (economic) history and ethnology are of course my special subjects.
 
Ingela
PS I see that I've forgotten to name the other two factors that contributed to the sky-rocketing population growth: the vaccine (against smallpox) and the peace (after 1815). The connection between potatoes/vaccine/peace and population increase was noted already quite early in the 19th century by the famous Bishop of Växjö, the poet Esaias Tegn?r.

1181
Det finns ingen regel som säger att myndigheter har någon skyldighet att lämna ut uppgifter inom 24 timmar. För några år sedan infördes begreppet 24-timmars-myndigheten men det betyder att myndigheten är tillgänglig 24 timmar om dygnet, dvs man kan t ex via Internet kontakta myndigheten (inkomstdeklarationen kan avlämnas via SMS och Internet när som helst på dygnet, vilken veckodag som helst) och vissa uppgifter lämnas ut via telefon eller Internet. Begreppet betyder alltså att myndigheterna skall satsa på sådan tekniska lösningar som gör att man inte behöver prata med en tjänsteman för att få ut uppgifter.
Myndigheter har skyldighet att lämna ut uppgifter utan dröjsmål. I vanliga fall brukar det betyda att man får svar inom några veckor. Ett halvår utan någon form av kontakt är helt oacceptabelt. Jag har aldrig haft detta problem med Landsarkiven (Riksarkivet har jag aldrig behövt kontakta), men däremot med enskilda församlingar som inte verkar begripa att de faktiskt är skyldiga att lämna ut folkbokföringsuppgifter som myndighet.
 
Jag har heller aldrig fått uppgifter som är fel (i varje fall inte uppenbart så), men misstänker man att uppgiften inte är rätt får man ju kontakta dem igen och fråga om de verkligen läst rätt. När det gäller fel födelseförsamling kan det kanske vara den gamla regeln om verklig födelseförsamling som spökar?? En kusin till mig är sålunda antecknad att vara född i Solna eftersom kusinen föddes på Karolinska, men idag skulle födelsen antecknats att vara i Katarina församling eftersom det var där modern var bosatt.
 
Ingela

1182
Äldre uttryck / "Mindre för sig"
« skrivet: 2006-04-02, 23:18 »
Kan det kanske betyda mindre försigkommen (man gillade förkortningar)? Vi kanske skulle säga lättare förståndshandikappad idag?
 
Ingela

1183
Billeberga / Billeberga vigselbok 1829
« skrivet: 2006-04-02, 22:32 »
Nja, inte förlovad. Christina hade varit trolovad med enklingen.
Förlovning var en privat ceremoni utan rättsverkningar, trolovning var en officiell ceremoni med vittnen som hade rättsverkningar som i flera avseenden liknade ingånget äktenskap; om t.ex. ett barn föddes efter trolovning så fick det samma status som ett barn fött inom äktenskap (det fick ärva sina föräldrar och kunde inte kallas oäkta) och en trolovning var naturligtvis också ett juridiskt hinder för att ingå äktenskap med någon annan.
 
Trolovning var fram till 1734 den enda juridiskt giltiga ceremonin för att ingå äktenskap, vigseln inför prästen var en välsignelseakt utan rättsverkningar. Trots böndernas protester genomfördes med 1734 års lag att vigsel inför präst var den enda giltiga formen för äktenskap - men som eftergift till bönderna (erkännande av faktiska förhållanden) behöll man institutet trolovning. I bondeståndet var det alltså även efter 1734 vanligt att man flyttade ihop efter trolovningen vilket resulterade i att första barnet ofta hade väldigt kort leveranstid; detta har tyvärr idag givit upphov till den seglivade myten att man inte gifte sig förrän bruden var gravid och paret därigenom var bevisat fertilt. Sanningen är alltså att paret var trolovat och vigseln var planerad och så följde man gammal sed med att paret bodde ihop i mellantiden.
 
I och med att trolovningen hade dessa rättsverkningar kunde den inte bara slås upp utan man fick ansöka om skilsmässa hos domkapitlet (officiellt kallat konsistoriet fram till 1937).
 
Ingela

1184
Maria Forsberg åkte från Köpenhamn med S.S. Hellig Olav 04 okt 1905, anlände i New York 17 okt 1905.
Maria är antecknad att vara från (dvs senaste hemvist) Tveta, Wermland och skall till sin vän O.P. Johnson som bor på 448 State Street i Brooklyn, New York. Hon har 10 dollar på fickan och uppges vara servant.
Maria har sällskap av två systrar, Maria och Ottilia Nilsson. Maria är 27 år och redan bosatt i Brooklyn, Ottilia är 22 år och från Tveta. Båda systrarna uppger att de skall till sin cousin O.P. Johnson.
Ellis Island manifest; series T715, roll 632, frame (page) 496, line 17
 
Anders Forsberg åkte från Liverpool med S.S. Caronia 25 feb 1905, anlände i New York 06 mar 1905.
Anders är antecknad att vara från Tveta, Vermland, och skall till sin vän A.G. Svensson i Oplies ???, Utah. Anders har 15 dollar och är laborer.
Han åker tillsammans med Olof E. Skår (Skär?), 41 år, och Karl Forsberg, 24 år; båda från Tveta och de skall också till friend A.G. Svensson.
Ellis Island manifest; series T715, roll 541, frame (page) 403, line 5
 
Axel Forsberg åkte från Liverpool med S.S. Caronia 29 apr 1908, anlände i New York 08 maj 1908.
Axel är antecknad att vara från Tveta, hans närmaste släkting är hans far, August Forsberg (bosatt Hummeltand?? Karud), och skall till New York, till sin brother-in-law A. Dahlberg bosatt på Station Street i Williamsbridge, New York city. Axel har 25 dollar och är laborer.
Axel åker tillsammans med sin bror Carl Forsberg, 28 år (miner och redan bosatt i USA) och vännerna Karl Jansson, 19 år, och Elin Jansdotter, 22 år (bror och syster), båda från Tveta; alla dessa tre skall till Oplies???, Utah.
Ellis Island manifest; series T715, roll 1100, frame (page) 497 och 498, line 12 (här är något fel, för denna film är katalogiserad under 05-07 maj 1908 - men det står klart och tydligt 08 maj 1908 på manifestet; möjligen anlände fartyget 07 maj men så sent på kvällen att immigrationskontoret hade stängt vilket innebar att alla fick vänta ombord tills nästa dag)
 
David Forsberg åkte från Köpenhamn med S.S. Frederik VIII 06 sep 1923, anlände i New York 17 sep 1908.
David uppges vara Farmlabourer från Karud och hans närmaste släkting är fadern August Forsberg i Tornestorp Karud. Axel skall till sin Friend, G.F. Gustavson som bor på 31 N. Willow i Mointclair, New Jersey (på ett annat ställe uppges att han skall till Mointclair i New York state - men troligen skall han till Montclair som ligger i New Jersey men räknas som en förort till New York city). David har 25 dollar, biljetten över betalades av en friend.
David ser ut att åka själv.
Ellis Island manifest; series T715, roll 3373, frame (page) 228 och 227 (OBS sidorna är filmade i fel ordning), line 5 (här är också något fel, för denna film söks under 15 sep 1923 men på buntbladet står 17 sep 1923!)
 
Emma Sofia kan jag tyvärr inte hitta, men jag har nog inte sökt alla kombinationer för henne. Eller också är digitaliseringen gjord på något fullständigt vansinnigt namn. Bäst är att utgå från Emigranten i Sverige för att få riktigt avresedatum från Sverige åtminstone (de datum Du har är de datum de avreser från sin socken, inte från Sverige).
 
Ingela

1185
Ouch, very big questions.
 
Well, here goes - and I'll be very glad if someone fills in all the things I've missed...
 
In the late 17th century a new evangelical movement started in Germany, called the Pietist movement. Students (Swedes who were serious about their education always went to German universities) and prisoners of war brought the new religious movement back to Sweden, and by the 1720's it was at its height. The movement used lay meetings, so-called conventicles, to spread the word.
In 1726 a proclamation against conventicles (konventikelplakatet) was issued. This caused the Pietist revival movement - which had hitherto by and large worked within the Swedish Church - to go underground and, of course, become hostile against the Swedish Church. In the wake of the Pietist movement followed the Herrnhutist movement, a similar evangelical movement which was also imported from Germany.
From this background the läsare movement was born. It started in the 1750's, and was re-born in the the first decades of the 19th century. The movement became especially strong in Norrland, which had an old tradition of läsare. It has to be noted that the movement was illegal since they gathered in conventicles.
The proclamation against conventicles was repealed - over the protests of the clergy - only in 1858; the proclamation was replaced by a bylaw (förordning) which was repealed in 1868. However, some of the regulations remained in force until 1951!
 
It is true that the läsare movement was especially strong in Norrland, but did not go much further south than Västmanland and Uppland. This is due to the fact that in the south and southwest (from Skåne and up into Bohuslän) another religious movement got under way: the Schartaunism. This movement, which kept well within the Swedish Church, was started by Henric Schartau (1757-1825), a clergyman in Lund. In the beginning Schartau was much influenced by the Herrnhutist movement but broke with them and their emotionalism in 1787. Schartaunism is a very dour form of Lutheranism, and it is still alive and kicking in Göteborg and Bohuslän.
 
In the northern part of Norrland another religious movement was started in 1844: L?stadianism. A clergyman in Karesuando, Lars Levi L?stadius (1800-1861), founded this movement. It has its roots in the Pietist movement, combined with Sami popular tradition. L?stadianism has much in common with Schartuanism in that it is against secular vanity (like having curtains and colourful clothes), but differs from it in that L?stadianism is very emotional. This movement is also still very much alive.
 
When there was no longer any resistance to the läsare movement, it died out and was eventually replaced by e.g. the Baptists.
 
Certainly it was not propertied, well-educated urban people that took part in these Evangelical movements. However, poverty and poorly educated are relative terms. In the 18th century Sweden was a poor country, but the general level of education was something that all travellers to this country remarked on: more than 90% of the population was literate (at random, the parish of Skellefteå has been closely studied: in 1724 85% of all adults could read, 98% of the young people were literate); such figures were unheard of in the rest of Europe. The one book you could be certain that almost all households had was the Book of Hymns, which also contained prayers and texts from the Evangelists. Many also owned a Bible and quite a few had in addition collections of sermons. This was of course also why such movements as the läsare became so popular: people were encouraged by the regular clergy to read these books - only the clergy didn't realize that having read the texts people wanted to discuss them independently of the vicar's offical version. Part of the läsare movement was also highly critical of the new version of the Book of Hymns that was published in the early 19th century.
 
It also has to be remembered that the Swedish Church was a state church with mandatory membership. The vicar was not so much a spiritual guide to his congregation as he was a representative of the state. The congregation may have wanted someone who could preach a good sermon, but the state was more interested in someone who faithfully reported all the statistics the state wanted and who did a good job assisting in tax assessment (if you see the remark utfattig (abject poverty) in the household examination roll, the vicar has decided that this person should be exempt from paying taxes).
 
As to poverty: by the end of the 18th century the farmers had started to grow two new crops: potatoes and oats. The potatoes were consumed here in Sweden while the oats were largely exported, mainly to England where it was used to feed the many horses used for transportation, above all in London. More food - and more money from the successful export of grain, timber and iron ore - resulted in an explosive population growth, which in its turn fuelled the emigration to America and the industrial revolution here in Sweden.
While there was no super-abundance of food, there was generally enough to feed the fast-growing population (not forgetting the export!). Food production became much more efficient from the latter part of the 18th century, due to land redistribution (skiften) and better tools (like e.g. the scythe). Indeed, in the 19th century Sweden had only three years of seriously failed crops; this was during the last years of the 1860's, resulting in a dramatic increase of emigration and urbanisation. However, it must be pointed out that this was not on a level with the infamous famine years in Ireland: the entire crop did not fail and there were areas in Sweden that were barely affected.
As a matter of fact, Hälsingland was one of the most affluent areas in Sweden: the farmers grew rich growing flax and selling timber (also butter!). The farms of Hälsingland generally have very impressive houses. You can see them at: http://www.halsingegardar.com/eng/
The same goes for Västmanland and Värmland; there were many poorer provinces, like e.g. Småland, and also the northern parts of Norrland (Norrbotten, Västerbotten).
 
Ingela

1186
Dräng / Myntdräng
« skrivet: 2006-03-29, 01:00 »
En myntdräng arbetade vid Myntverket. Se SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
 
MYNT-DRÄNG(4).  
FORMVARIANTER: ( mynt- 1804-1828. mynte- 1672-1743 )  
BRUK: (?)
BETYDELSE: jfr -arbetare.
BoupptSthm 16/12 1672. HEINRICH (1828).
 
MYNT-ARBETARE(4)  
UTTAL: ~0200.
BETYDELSE: arbetare vid myntvärk. DA 1808, nr 23, s. 4.
 
Ingela

1187
46 Ordet är fritt om släktforskning / Vad menas med
« skrivet: 2006-03-26, 14:46 »
Carin,
 
Du har lagt samma fråga under Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn: Förnamn A-C: Beata, där jag har svarat Dig.
 
Samma fråga får inte ställas på olika ställen i forumet, för då får vi precis den här situationen.
 
Ingela

1188
Försvagning / Tärande / Tärande sjukdom
« skrivet: 2006-03-26, 14:37 »
Sot = sjukdom. Sot är ett äldre, parallellt uttryck för sjukdom. Alltså, tärsot = tärande sjukdom; vilket som helst av uttrycken kan användas.
 
Slå gärna upp ord i Svenska Akademins OrdBok (gratis):
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Om SOT (sbst2) står t.ex. följande i SAOB:
BETYDELSE: == SJUKDOM 1; särsk. om smittosam sjukdom; i sht förr äv. koll., om sjukdomar; förr äv. liktydigt med: sotsäng; utom ss. senare led i ssgr numera bl. i vitter stil l. med ålderdomlig prägel.
 
Ingela

1189
Jenni,
 
Var har Du fått uppgiften att det var hög dödlighet under resorna till USA?
 
Naturligtvis hände det att folk dog på resorna, och hela skepp gick också under. Men rent generellt var det så att de som åkte över var vid mycket bra hälsa och rederierna gjorde sitt bästa för att transportera över dem i gott skick. Av den mycket, mycket enkla anledningen att immigranterna undersöktes medicinskt vid ankomsten till USA och släpptes helt enkelt inte in om de var sjuka. Och då återtransporterades de på rederiernas bekostnad.
Rederierna var också angelägna om att se till inga epidemier spreds på fartygen för då hamnade hela fartyget i karantän, inga passagerare släpptes av och fartyget fick ligga still = inte tjäna pengar, innan myndigheterna bestämt att epidemin var över. Om det var höga dödstal ombord kunde immigrationstjänstemännen misstänka en epidemi och blotta misstanken räckte för att sätta fartyget i karantän.
Det låg alltså i rederiernas intresse att leverera alla passagerare i gott skick. Det finns officiell statistik på att mindre än 2% av dem som anlände till Ellis Island avvisades, vilket visar att rederierna hade ganska bra koll på passagerarnas hälsotillstånd; denna siffra är alltså inte för svenskar enbart utan generellt för alla immigranter. Svenskarna ansågs starka och friska och var eftersökta som arbetskraft medan många från Östeuropa, t.ex. judar från Polen och Ryssland var i ganska dåligt skick, beroende på förhållandena där och att emigrationen för många var ett sätt att rädda livet undan de pogromer som förekom där.  
 
Ingela

1190
Förnamn - M / Mikael / Michel / Mickel
« skrivet: 2006-03-20, 14:07 »
Jag har en Michelsson född 1735 i Skåne (Tirup).
Men Skåne är ett speciellt namnområde, mycket danska influenser långt in på 1800-talet.
 
Ingela

1191
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-06
« skrivet: 2006-03-19, 19:37 »
INKIETTE is from the French inquiet. Not from the English word, since the pronociation in SAOB is given as [inkiät] or [änkiät].
Simply means worried.
 
As for the discussion about ärlig or oärlig: it can ultimately only be decided from the context. Has the writer experienced mainly honest or mainly dishonest people in America? In which context does the sentence occur? Is it as a comment after relating a story about especially honest or dishonest people? Does the writer usually express himself in a satirical or ironic way?
My personal guess - without context - is that the writer means dishonest. If you want to emphasize how clever a person is you'd write klok med ett stort K (smart with a capital S) - you'd not write klok med ett stort K framför (smart with a capital S in front).
SAOB gives absolutely no explanation or examples where oärlig means anything but dishonest. The earliest example is from 1560, and there are a couple from the 19th century.
 
Ingela

1192
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Vattenstämma
« skrivet: 2006-03-17, 15:25 »
Vattusiktig är samma som vattusot, dvs just ödem; började med anklarna och sedan svällde hela kroppen upp.
Beror antingen på nedsatt njurfunktion eller - troligare vanligare - fel på hjärtat.
 
Ingela

1193
Fogde / Hamnfogde
« skrivet: 2006-03-15, 23:16 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
 
BETYDELSE: uppsyningsman över en hamn l. ett fiskläge; numera bl. i fråga om fiskehamnar o. ss. titel i vissa (större) hamnar på en hamnkapte. nen underordnad tjänsteman som har till uppgift att övervaka ordningen o. uppbära hamnavgifter. STIERNMAN Com. 2: 444 (1646).
 
Wid alle hambner, öijar eller skier, ther Fiskien äre, .. skal altijdh någon af them som theröfwer rådande är til Hambnefougde eller Vpsyningsman tilsättias och förordnas. Därs. 3: 778 (1669).
 
Ingela

1194
Ordätare. Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
1. (belagt från 1734) krypande l. lismande snyltgäst, tallriksslickare.
2. (belagt från 1600) person som icke håller ord l. som far med lögn o. svek; löftesbrytare l. bedragare o. d.
 
Så långt som till tripp har dock i alla fall den elektroniska upplagan av SAOB ännu inte kommit (de har hunnit till till, per maj 2005). Det kan ju dock tänkas att redaktionen faktiskt hunnit till tripp nu men ännu inte publicerat så varför inte kontakta dem? Email:  redaktionen@saob.se
 
Ingela

1195
04) Feltolkade ord / Flag
« skrivet: 2006-03-15, 15:51 »
Även små barn står som avlidna av slag.
 
Uttrycket användes, enligt SAOB, om (anfall av) olika sjukdomar (i sht sådana som uppträder plötsligt l. medför häftig smärta l. medvetslöshet l. död).
 
Alltså helt enkelt folk som dör hastigt utan föregående (synlig) sjukdom. För spädbarn kan man ju misstänka vad vi idag kallar plötslig spädbarnsdöd. Utan kompetent medicinsk personal som företog en obduktion var det naturligtvis i sådana här fall omöjligt att veta mer exakt vad dödsorsaken var (än idag vet man ju faktiskt inte exakt vad som orsakar just plötslig spädbarnsdöd).
 
Ingela

1196
Yrken H / Hökare
« skrivet: 2006-03-14, 12:14 »
Enligt SAOB har hökare samband med hawker:
ETYMOLOGI: [av nt. l. t. höker, detaljhandlare, i sht i livsmedel, motsv. mnt. hoker (varav fd. h?gher, d. h?ker), mnl. hoeker, holl. heuker, eng. hawker; jfr, med samma bet., mnt. hoke, t. höke, ävensom mht. hucke, t. hocke samt meng. hukster, eng. huckster; jfr äv. fsv. huka mångla; av omtvistat urspr.
 
Fortfarande enligt SAOB var en hökare någon som hade ett hökeri; hökeri definierar SAOB som:
minuthandel (vanl. i mindre skala), omfattande urspr. bl. vissa (mat)varor som eljes endast salufördes på veckotorgdagarna, ss. salt, smör, ost, salt sill (strömming), torkad fisk, kabeljo, lax, salt (o. rökt) fläsk l. kött, mjöl, talg, humle, öl, senare jämte andra livsförnödenheter oftast äv. i ngn utsträckning specerier, konserver, charkuterivaror; äv. konkret: hökarbod, hökeriaffär; förr äv. i allmännare anv.: minuthandel, detaljhandel;
 
Hökarna verkar också ha haft monopol på detaljhandel med salt:
Alle andre Köpmän, som icke til Hökare förordnade warda, skola intet må något Salt vthsällia, ringare än til heele och halfwe tynnor. (SAOB)
 
Ingela

1197
Archive - Swedish customs / Swedish Proberb
« skrivet: 2006-03-13, 22:13 »
Mund means mouth (Swedish mun), at least according to SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ).
In the old days you spelled the way you felt like, so there are several parallell forms: mun, munn, mund, mwndh, munt, mundt - all in writing from as far back as 1523, 1524.
 
About the proverb Morgonstund har guld i mund; well it isn't Swedish, it's German (morgemstunde hat gold im munde).
A Swedish proverb - which by the way I've never heard before - is Man kan ey bådhe blåsa, och haffua miöl j munen. ... it's from 1604, and would in modern Swedish be something like: Man kan inte båda blåsa och ha mjöl i munnen - You cannot both blow and have flour in your mouth.
Another old proverb, from 1603/1665, but still existing today is Egen härd är guld värd - your own hearth (here meaning home of course) is worth gold (meaning priceless).
 
Ingela

1198
Archive - General questions / Parentage and Probate
« skrivet: 2006-03-13, 05:04 »
Wills have never been very common in Sweden, which is of course not the same as saying that they do not exist.
Indeed, until 1971 a will was the only way a father could leave anything to illegitimate children. If a man did not want to leave his illegitimate children anything there was no reason to mention them in a will, or in fact make a will at all.
 
Now, in Sweden you look instead for the bouppteckning. The bouppteckning is an inventory of the estate, with a difference. It lists anyone with a legal interest in the estate, which is to say anyone who is to inherit. The bouppteckning will list legitimate children (of course), but also illegitimate children if they have been mentioned in a will. It will list children who were born illegitimate but were later made legitimate through the parents' subsequent marriage, such as might be the case with your Evelina Christina.
 
You contact the Archive in Lund (because Halland records are kept at the Lund Archive), with the name of the man and when and where (which parish) he died and ask for a copy of the bouppteckning. Since there may have been a will, ask for that as well.
 
You can email the Archive, in English. I believe there is a small fee for making copies.
email: landsarkivet@landsarkivet-lund.ra.se
 
Ingela

1199
Hjälp att läsa/tyda / Hjälp att läsa/tyda
« skrivet: 2006-03-09, 12:39 »
Matthias,
 
När det gäller lintyg så är det inte ett tygstycke utan den särk en kvinna hade underst dygnet runt. På dagarna såg man mest bara krage och ärmar på den - om kvinnan inte bakade eller gjorde någon liknande syssla för då hände det att kvinnorna gick i bara lintyget (liksom smeder gjorde det) - men på nätterna var särken nattlinne. För män gällde samma sak, men deras skjorta var kortare än kvinnornas särk; skjortan slutade ovanför knät medan särken var nästan lika lång som kjolen kvinnan hade (kjollängden kunde variera betydligt, över tid men också geografiskt - t.ex. i Dalarna har kvinnorna alltid haft kortare kjolar än på de flesta andra ställen).
Andra underkläder än skjorta/särk hade man inte.
 
Till Ulla-Britts tolkning vill jag bara göra tillägget att ordet klädning användes om alla uppsättningar kläder som var gjorda i samma tyg för att användas som ett helt plagg. Alltså, om en man hade byxor och jacka i samma tyg, då var detta också en klädning. När man talade om vad vi idag kallar klänning (dvs ihopsytt liv och kjol) brukades ofta uttrycket hel klädning.
 
Ingela

1200
Incest / Incest
« skrivet: 2006-03-07, 00:42 »
Marianne,
 
Du säger själv att Du är tveksam till vad Du gjort. Jag tycker Du skall fundera en gång till för jag tror att Du själv innerst inne är medveten om vad som blir så fel.
 
Som jag läser det så har Du just nu beslutat Dig för att skydda en man som begått ett brott och låta en kvinna som blivit utsatt för ett brott skylta som någon som inte ens vet vem som är far till hennes barn dvs någon de flesta nog anser lever ett oansvarigt liv? Fast kvinnan givit tillstånd till att det riktiga förhållandet tas upp? Vad med barnet, har det också givit tillstånd?
Att skydda en brottsling och hänga ut brottsoffren (mor och barn) verkar för mig som upp- och nervända världen. Jag tror att man seriöst måste fråga sig själv varför man gör det här valet. Är brottsliga mäns anseende är viktigare än oskyldiga kvinnors? Brottslingar skall skyddas men inte brottsoffer? Kan forskaren få obehag?
 
Jag måste också anse ett sådant här förtigande vara vetenskapligt rent ohederligt. Om jag läste en släktutredning och visste/misstänkte att forskaren dolt ett så viktigt faktum så måste jag ju börja spekulera i vad annat man valt att inte redovisa. Hela den här utredningen blir alltså värdelös, liksom alla tidigare och kommande utredningar forskaren har satt sitt namn vid.
 
Det enda acceptabla skälet för ett hemlighållande är om mor eller barn bett om att det riktiga förhållandet inte skrivs ut. Då måste utredningen ha en not om att fadern är känd men att mor/barn inte vill att namnet skrivs ut - namnet kan bara lämnas ut av mor/barn.
 
Kanske skall Du ta ett snack till med mor/barn om vad konsekvenserna för dem själva (inte mannen!) kan bli, kanske skall faderns namn inte tryckas utan noten känd men offentliggörs icke på begäran av mor/barn publiceras istället. Men detta kan bara avgöras av mor/barn. Okänd kan det i vart fall inte stå om fadern.
 
Ingela

1201
Varför skulle en bastard till Karl XIV Johan vara så känslig för hovet??
 
Oscar I:s söner, födda 1839 och 1840, med Emilie Högqvist är ju kända (och ibland skämtsamt omnämnda som prinsarna av Lappland). Och då talar vi 20 år senare, i en mycket mer moralisk tid (jfr med England där flera av George III:s söner var mer eller mindre officiellt sambo och hade stora illegitima familjer innan 1820-talet). Oscar I:s hopp över skaklarna måste också ha setts som känsligare, för drottning Josefina var inte en frånvarande drottning som drottning Desideria, vilket väl många menade på skulle ursäkta Karl XIV Johans eventuella snedsprång.
 
Så frågan återstår, varför skulle hovet - då eller nu - anse just en bastard till Karl XIV Johan vara så känslig??
 
Ingela

1202
Incest / Incest
« skrivet: 2006-03-03, 21:08 »
Tack Gunnar, Rättshistoria var allt mitt bästa ämne; även om mitt betyg i Civilrätt I var lika bra så var det plugg, inte intresse.
 
Du har naturligtvis också helt rätt när det gäller begränsningen av 1734 års lag, men jämfört med det kaos som rådde innan så...
 
Ingela

1203
Incest / Incest
« skrivet: 2006-03-03, 00:15 »
Rolf,
 
Ja, skall jag också var petimäter så kan jag ju citera mig själv: alla möjliga temporära lösningar infördes - att jag exemplifierade bara med Mose lag som strafflag berodde på att jag tror att den har mest bäring på huvudämnet här, incest.
 
Ingela

1204
Inhyses / Äldre inlägg (arkiv) till 08 augusti, 2009
« skrivet: 2006-03-03, 00:00 »
Ja jag skulle också ha blivit mycket förvånad. Det kan hända att det var så i Norrbotten, men inte i södra Sverige. Här är det helt klart att folk bor hemma hos någon annan, i samma hus. Ett torp t.ex. hade ju inte så många byggnader.
 
Om man däremot bodde själv, alltså i ett eget hus men t.ex. på byns allmänning (eller dess tå) så betalades ingen hyra. Det var också en form av fattigvård, men här i södra Sverige står inte sådana hushåll som inhyses, de står som backstugusittare. I Hälsingland har jag för mig att de kallades utanvidsfolk. I det fall jag beskrivit från Örby så är det inte socknen som betalar för att den ursprunglige torparen får bo kvar, det var en del av överenskommelsen när mina anor tog över det (en sorts 'undantag light ', för ingen mat ingick).
 
Vad heter historikern? Boken?
 
Ingela

1205
Incest / Incest
« skrivet: 2006-03-02, 00:45 »
Nja. Magnus Eriksson gav faktiskt ut två lagar: Landslagen och Stadslagen. Alltså inte en gemensam lag för hela riket. Sedan sprang tiden ifrån såväl Lands- som Stadslag och alla möjliga temporära lösningar infördes (t.ex. hade man Mose lag som strafflag - jfr sharia-lagstiftning i muslimska länder) medan man diskuterade om man inte skulle ta ett krafttag och skriva en ny gemensam lag. Det tog ett par hundra år innan man funderat färdigt och sedan kom äntligen 1734 års lag.
 
Ingela

1206
31 Släktskap och släktrelationer / Moster
« skrivet: 2006-03-02, 00:31 »
Ja, som beskrivits av Annelise och Gudrun är det i Danmark. Så har det inte varit i Sverige. Jag har förstått att ungdomar idag inte använder moster om morbrors fru, men det var regeln åtminstone upp till 1980-90-talet i Sverige.
 
Det hela bygger på att en ingift kvinna ansågs som lika mycket syster som ens riktiga systrar (och naturligtvis motsvarande för en ingift man, han sågs som bror). Orsaken till att man - när jag var barn på 1960-talet - sade farbror Nils till pappas kollega var att pappa hade lagt bort titlarna med farbror Nils - pappa var alltså du och bror med kollegan Nils - vilket inte alls var självklart innan du-reformen i slutet på 1960-talet. För mycket länge sedan sade man faktiskt också moster om kvinnor ens mor lagt bort titlarna med (eller man på annat sätt hade en närmare beskantskap med) - men vi talar mer än 100 år sedan i det fallet.
 
Det svenska sättet att se på ingifta släktingar fanns också i exempelvis England på 1700- och 1800-talen. Man kan se det hos författare från tiden (t. ex. Jane Austen) som ofta - till nutida läsares stora förvirring - skriver sister och inte sister-in-law om ingifta kvinnor (när förlovningen annonseras är det traditionellt att broderns syster omfamnar sin blivande svägerska med orden oh, I'm so glad to have you for my sister).
 
Så moster kan betyda både mors (köttsliga) syster och mors (ingifta) syster, själva ordet ger ingen egentlig ledtråd.
 
Ingela

1207
Inhyses / Äldre inlägg (arkiv) till 08 augusti, 2009
« skrivet: 2006-03-02, 00:11 »
Ann-Marie,
 
Inhyses betyder just att man inte har något eget ställe att bo på. Att man som inhyses var så lycklig att man fick disponera ett eget litet torp med en plätt mark var nog inte så vanligt, i alla fall inte i södra Sverige. Exempel från Älvsborg (Örby) där en anfader och anmoder till mig flyttar in på ett torp där den förutvarande torparen (en äldre ensamstående man) bor kvar under sin livstid som inhyses. Han levde alltså som inneboende hos mina anor, i samma torpstuga. Jag har sett många fler sådana exempel, både från Dalsland och Västergötland.
 
Någon som är torpare - alltså betalar ett arrende - betecknas som inte som inhyses.
 
Men när man har en sådan familjesituation som att ett syskon bor hos ett annat syskon - och inte är formellt anställd som piga/dräng - så är det, som jag sett det här, vanligast att prästen skriver in syskonet som inhyses. Något arrende- eller ens hyresförhållande var det ju oftast inte fråga om i sådana fall. Så jag skulle vilja säga att historikern tog upp ett väldigt speciellt fall som exempel på inhyses. Jag menar, de flesta som var fattiga hade nog inte en bror som var snäll nog att låta en bo i ett eget litet torp.
 
Ingela

1208
00 - Dop / Döpt vid 14 år
« skrivet: 2006-02-23, 22:32 »
Jodå, jag har funnit en liknande notering för en väninnas farfar här i Göteborgstrakten. Farfarsfar var tydligen mycket övertygad om att religion var ett otyg; för varje barn har prästen noterat alltmer uppgivet: fadern vägrar att låta döpa barnet, fadern vägrar bestämt ..., fadern vägrar hårdnackat ... etc.
Också detta var i slutet på 1800-talet. Innan den begränsade religionsfriheten runt 1860 var det såvitt jag förstår en omöjlighet att inte låta döpa barnen (om man inte var katolik eller jude då).
 
Jag tror knappast att det var vanligt att inte låta döpa barnen; ännu på 1950-talet döptes väl bortemot 95% av alla barn i Sverige.
 
Ingela

1209
Tords förklaring är fullkomligt korrekt, men just i det här fallet kan jag tänka mig en alternativ förklaring (nej, inga kungligheter inblandade  ):
såvitt jag förstår har Christina inte formellt flyttat till Sevalla utan vistas bara i sin morbrors hem där (borta i Hfl Västerås, en tid vistats här i Sevalla). Rätteligen tillhör Christina alltså Västerås men vill - förståeligt nog - vigas av sin morbror i Sevalla. Nu blir det ett bokföringsproblem: skall vigseln noteras i Sevalla, där den faktiskt ägde rum eller i Västerås där Christina egentligen bor (dvs fortfarande är skriven)? Jag skulle tro att prästen - dvs morbror - kontaktat sin kollega i Västerås och konfererat om detta; herrarna kom överens om att vigseln skulle skrivas in i Sevalla men då hade det gått någon tid och noteringen hamnade därför kronologiskt lite fel.
Jag har ett liknande fall i min egen släkt: bruden flyttade in i sin blivande makes hem i grannförsamlingen ca en vecka innan vigseln men vigseln ägde rum i brudens gamla hemförsamling. Prästerna i dessa båda församlingar var inte så kloka - som morbror Munktell  - och korresponderade utan skrev båda upp vigseln i sina respektive vigselböcker. Eftersom de inte kunde radera i böckerna blev det istället till att skriva förklaringar.
 
Sedan har vi den delikata frågan om en oäkta son kunde överta kronan. Ja, vi kanske skall hålla i minnet att Rudolf faktiskt inte var född oäkta - vilket utgör ett stort, för att inte säga oöverstigligt hinder, för att överta kronan. Ur legitimitetssynpunkt så hade det varit fullständigt förödande att börja med att låta förklara Rudolf inte vara son till moderns make - en process som än idag är svår att genomföra och som på den tiden varit fullständigt omöjlig om syftet var att få barnet erkänt som arvprins.
 
Men hur är det då med kungars illegitima börd generellt?  Bl.a. undrar jag vilken kung av Frankrike som Ulf Sawert menar var född oäkta? Jag har bara orkat gå igenom regentlängden tillbaka till 987 AD (Hugo Capet), men såpass långt tillbaka finns inte en enda född utom äktenskap. Franska kungar hade en massa andra exter för sig, men födda i äkta säng var de.
När det gäller England har vi, så vitt jag kan se, bara en bastard: William Erövraren (kung 1066). Vi har också Henrik VII (kung 1485), som härledde sin kungliga härstamning från sin morfars far som var född oäkta men legitimiserades genom föräldrarnas (John av Gaunt &  Katharine Roet, bättre känd som Katharine Swynford) senare äktenskap och Richard II:s dekret 1397. På sin tid ansågs det ju också tveksamt om Elizabeth I var äkta men idag accepterar vi väl att skilsmässan mellan Henrik VIII och Katharine av Aragonien var laglig. För både William Erövraren och Henrik VII gäller faktiskt att de inte övertog Englands krona genom arv utan genom att de dödade den sittande kungen på slagfältet (Hastings respektive Bosworth).
När det gäller Skottland är alla kungar åtminstone sedan 1000-talet födda i äkta säng; det närmaste jag kan finna något oäkta är att en kung (Alexander I, död 1124) gifte sig med en dam som var oäkta dotter till Henrik I av England - men detta par fick aldrig några barn.
Vad beträffar Österrike har jag inga uppgifter innan 1218 (Rudolf I), men efter det verkar alla vara födda i äkta säng.
Det finns ju naturligtvis en hel del monarkier - såväl historiska som idag förefintliga - kvar att utforska, men så värst vanligt verkar det alltså inte ha varit med bastarder på tronerna.  
Hur har vi det förresten med Successionsordningen av 1809? Jag tror faktiskt att det stod att det måste vara en i äkta säng född manlig (protestantisk) ättling till Karl XIV Johan.
 
Ingela

1210
Lebell / Le Bell / Lebell / Le Bell
« skrivet: 2006-02-23, 08:34 »
Se inlägg under Västergötland Örby (inte Örby-Skene, utan Örby längst ner i listan), 26 okt 2001 kl. 19.27.
Denna släkt Le Bell skall härstamma från en polsk löjtnant.
 
Ingela

1211
00 - Dop / Döpt vid 14 år
« skrivet: 2006-02-20, 23:09 »
Begränsad religionsfrihet för katoliker och judar infördes 1781 och judereglementet kom 1782 (dvs Gustaf III); bosättningar begränsades till Stockholm, Göteborg, Norrköping (något senare också Karlskrona).
 
Så det är ju fullt möjligt att det är fråga om en judisk eller katolsk pojke (fast inte om han är född i Sverige förstås - religionsfriheten innebar inte att man fick bli jude eller katolik, bara att man fick fortsätta utöva sin religion om man var född i denna religion - och 1788 kunde inte en pojke på 14 år blivit född med annan religion i Sverige).
 
Så frågan är: var är pojken född?? Vad heter han?
Är han född i Sverige så återstår kanske bara nöddops-teorin.
 
Ingela

1212
Övrigt om förnamn / Samma namn
« skrivet: 2006-02-20, 22:32 »
Namnseden - som dock inte alls var absolut utan andra orsaker kunde rätt som det var spela in  - var att förste sonen fick farfars namn, andre sonen fick morfars namn, tredje sonen fick faderns namn (det är då det blir Anders Andersson); för flickorna var det inte ovanligt att första dottern fick mormoderns namn, andra dottern farmoderns namn, tredje dottern moderns namn. Från och med fjärde barnet kunde det bli vad som helst (inom rimliga gränser alltså; det kunde vara att man namngav efter ett favoritsyskon som dött eller liknande).
Men rätt som det är ser man alltså att ett av barnen som borde döpts enligt seden fått ett namn som inte alls platsar - då kan det vara att man döper efter någon släkting som gått bort eller för att hedra någon förnämare fadder etc.
 
Det fanns en lång rad av olika regler man följde, bl.a. fick första barnet i ett äktenskap en änka/änkeman ingått oftast namn efter den döde. Likaså om ett barn dog så fick nästa barn av rätt kön överta namnet det döda barnet burit.
 
Ingela

1213
Människor / årtal på bilder från Kanada
« skrivet: 2006-02-20, 00:35 »
Den sittande mannen är kanske 30??
 
Jag har kollat upp kragarna - de mjuka fanns tidigare, från kanske tiden före första världskriget, men bara ihop med rena fritidskläder.
 
Ingela

1214
00 - Dop / Döpt vid 14 år
« skrivet: 2006-02-19, 17:52 »
Att inte vara religiös var förr inte ett skäl att inte låta döpa sina barn. Man måste vara starkt övertygad anti-religiös eftersom det blev ett jäkla liv om man vägrade döpa sina barn och det antecknades noga både i Föddebok och i Hfl (Förs.b), och varför. Och nu pratar jag inte 1800-talet utan fram till åtminstone 1950-, 60-talet.
Dessutom har jag lite svårt att se den 14-åring som drömmer om en illuster karriär inom statsförvaltningen...  
Möjligen kan det väl vara så att föräldrarna vägrade döpa barnet - men då, som sagt, väntar man sig en anteckning om att barnet är odöpt - och att barnet självt fick någon religiös väckelse och insisterade på att bli konfirmerat. Vilket i sin tur skulle vara förvånande att föräldrarna tillät om de var så anti-religiösa att de inte gick med på dop.
 
Ingela

1215
00 - Dop / Döpt vid 14 år
« skrivet: 2006-02-19, 17:34 »
Det här beror ju lite på när det inträffade. Jag antar att det var före 1860-talet, då var inga frikyrkor tillåtna och enligt lag skulle alla barn döpas inom en vecka efter födelsen. Inte heller ville man ha en liten hedning i huset - det var farligt, särskilt för barnet självt.
 
Den enda möjligheten, som jag ser det, är att barnet blev nöddöpt som nyfött. Nöddop kunde (kan) förrättas av varje konfirmerad medlem av svenska kyrkan.
Nöddop kunde företas av lite olika skäl: idag tänker vi mest på att barnet är så svagt att man inte tror att det kommer att överleva tills prästen kan komma. Men förr kunde man företa nöddop också därför att det inte fanns någon möjlighet att ta sig till kyrkan, eller för prästen att komma till huset. Det kunde t.ex. vara en sträng vinter eller en alldeles osedvanligt blöt vår som spolierade alla vägar. Överlevde barnet så företogs därefter ett riktigt dop; särskilt i Norrland var detta inte så ovanligt och man kan då se hur en mängd barn döptes på en och samma dag i början på sommaren - då hade vägarna blivit farbara igen.
 
I just Ditt fall så kan jag tänka mig att det kan ha gått till så att barnet blivit nöddöpt, och den präst som var då brydde sig inte om att döpa på riktigt (det var strängt taget helt onödigt) - eller något annat kom ivägen - barnet blev i alla fall inte döpt av prästen. När sedan barnet skulle läsa fram till konfirmationen - just, vid ca 14 år - så uppdagades detta. Det kan ha varit en ny präst, som hade en helt annan syn på nöddop, och som insisterade på att barnet skulle bli döpt av präst innan konfirmationen.
 
Ingela

1216
Hjon / Undantagshjon
« skrivet: 2006-02-19, 17:05 »
Enligt SAOB (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) är den ursprungligaste betydelse av ordet hjon en hushållsmedlem.
Idag har många för sig att ordet hjon alltid betecknar någon som var fattig (och behövde hjälp) - fattighjon, backstuguhjon - men så var det alltså inte. Det är bara att tänka på andra ord som t.ex. hjonelag - äktenskap.
 
Att vara (satt) på undantag innebar att föräldrarna pensionerade sig och den yngre generationen tog över; som pension bestämdes då att föräldrarna skulle få en viss mängd säd och annan mat, att de skulle få bo på viss plats gården (om det var möjligt i ett visst hus (undantagsstuga)), kanske att de skulle få en egen piga (kanske en flicka under 15 år som arbetade för bara mat & logi) etc, allt efter vad gården förmådde. I gengäld hjälpte föräldrarna till med vad de orkade, men de var inte längre ansvariga för gården.
 
Inte bara föräldrar kunde vara på undantag: om man inte hade några arvingar som tog över kunde man sälja gården (eller åboskapet) med det förbehållet att man fick vara kvar på undantag.
 
Ibland står det utskrivet i Hfl att vissa personer är på undantag (det kan t.o.m. stå vad det innebär), i andra fall ser man det indirekt på att föräldrarna, som alltid stått överst är strukna och står inskrivna igen längre ner. Ofta sker det här i samband med att (äldste) sonen gifter sig - det var närmast ogörligt för någon att ta över en gård utan en hustru.
 
Så ett undantagshjon är alltså en person som pensionerat sig.
 
Ingela

1217
Äldre ord L - Ö / Skräppa / Skräppeblad
« skrivet: 2006-02-19, 16:41 »
Javisst; det är väl inte ett ord som används dagligdags nuförtiden (i varje fall inte i Göteborg) men visst kan man fortfarande höra det, särskilt från en lite äldre generation som kan utbrista i nu skräpper du allt).
 
Enligt SAOB är det är ett fornsvenskt ord; belagt i skrift sedan 1528. Den ursprungligaste betydelsen är tydligen att bullra, vilket ju är vad man gör (bildligt) när man skryter.
 
Ingela

1218
Gjutare / Lodgjutare / Lodstöpare
« skrivet: 2006-02-19, 16:33 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) var lodstöpare en person som göt kulor; synonymt används begreppet lodgjutare. Båda orden är belagda från mitten av 1500-talet.
 
Ordet lod har (enl. samma källa) 11 betydelser, varav betydelse 2 är projektil (kula) för gevär l. kanon (l. armborst); belagt sedan början av 1500-talet.
 
Ingela

1219
Människor / årtal på bilder från Kanada
« skrivet: 2006-02-19, 04:48 »
Hmm.
Den första bilden verkar ju stämma bra (inkl. Gunders datering av bilen).
Skulle jag mer precisera mig på mellanbilden skulle jag satsa på efter 1905, så det verkar ju stämma också.
Men den tredje bilden. Har svårt att tro att den sittande mannen på den bilden är så gammal som 40! Men mjuk krage ... och den hatten ...
 
Ingela

1220
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / TBC
« skrivet: 2006-02-19, 04:24 »
Visst skulle det kunna vara sanatoriet i Örnsköldsvik. Men såvitt jag kommer ihåg så byggdes det en mängd sanatorier under samma tidsperiod och de liknade säkert varandra. Tänk bara på alla regementen som ser snarlika ut - och skolor, man kan knappt skilja dem åt. Fram till 1970-talet var det ju sällan enskilda arkitekter som stod för ritningar till offentliga byggnader, det var team som var specialiserade på vissa sorters byggnader och de såg därför oerhört lika ut.
Men ta tag i Landstinget som är ansvarigt för Övik. De skall ha arkiv med patientlistor! Jag sökte själv min morfar i Mörsil, men det var ett privat sanatorium så där fanns det inga arkiv bevarade (eller i alla fall inte på Landstinget, men de var mycket hjälpsamma).
 
Ingela

1221
Människor / årtal på bilder från Kanada
« skrivet: 2006-02-18, 18:46 »
Översta bilden: troligen relativt tidigt 1920-tal. Damen i bilen - och barnen - har tätt åtslutande klockhattar, medan kvinnan bakom bilen har ganska långa (och vida) kjolar, och vad det ser ut som, långt uppsatt hår.
 
Mellanbilden: från sekelskiftet 1900 till första världskriget; pga inredningen men framförallt damernas frisyrer (och kläder, hög snäv krage).
 
Nedersta bilden: troligen 1920-tal - den sittande mannen kunde vara tidigare, men mannen till vänster har mjuk krage och en typ av hatt som jag inte tror kom förrän då ungefär. Faktum är att jag kanske skulle vara böjd att säga sent 1920-tal, tidigt 1930-tal, men själva fotokvalit?n gör mig tveksam till det (men naturligtvis kan man tänka sig att det är taget på en mindre ort där fotografen inte följt med i utvecklingen).
 
Registreringsskylten på bilen borde kunna identifiera vilken provins bilden är tagen i. Kanske också ge ett ungefärligt år.
 
Ingela

1222
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / TBC
« skrivet: 2006-02-18, 18:25 »
Ann-Marie,
 
Jag skulle tro - utan att veta något säkert, educated guess bara - att ligghallarna och deras utrustning kunde variera ganska mycket. Det var säkert upp till ansvariga läkare och sjuksköterskor, vilka id?er de hade om vad som var bäst. Kanske var det också så att sängar med madrasser var för sådana som tillbringade fler timmar ute? Man hade ju flera hallar.
I varje fall kan man faktiskt se en madrass i fjärde sängen härifrån räknat.
 
Din bild tycker jag verkligen ser ut som en typisk ligghall - däremot är det nog idag tämligen omöjligt att avgöra varifrån. Sådana här ligghallar kunde, efter vad jag förstår, vara uppförda som separata byggnader som väl troligen rivits när ingen behövde dem mer (de ser ju ofta ganska enkla ut, mer vind- och regnskydd än riktiga hus).
 
Ingela

1223
Patronymikon / Patronymikon med 'z' istf 'ss'
« skrivet: 2006-02-16, 22:47 »
Innan 1901 kunde man anta i stort sett vilket namn som helst (undantaget var adliga namn) och bara be prästen skriva in det i Husförhörslängden. Detta inkluderade naturligtvis diverse stavningsvarianter. Kungen hade överhuvudtaget inget med detta att göra. Ibland förstår man dock att man med kungen egentligen menade myndigheter överhuvudtaget - det skulle kunna vara så att namnet använts som soldatnamn och att man från regementet menade att man inte skulle använda just detta namn mer och att familjen då antog namnet som släktnamn (men det låter inte värst troligt). Det är också svårt att tro att två bröder båda bar namnet som soldatnamn eftersom det skulle ha inneburit att de var i olika kompanier (samma namn tilläts bara en gång i varje kompani).
Sedan är frågan vilket krig vi talar om. Sverige har officiellt inte varit i krig sedan 1814, vilket inte är riktigt samma sak som att svenska soldater inte dött i krig sedan dess - men att två bröder dör i samma krig låter som ett långt tidigare krig.
 
Efter 1901 blev det - precis som idag - PRV (Patent- och RegistreringsVerket) som ansvarade för ordningen när det gäller namn (byte, stavning etc), alldeles utan kunglig inblandning.
 
Peterzon, Carlzon etc betyder att man såg namnen som efternamn och inte patronymikon; z använde man för att profilera sig lite. Sådana här varianter uppkom främst efter ca 1860, fram emot 1875, då folk vällde in från landsbygden till städerna och prästerna omvandlade patronymikon till efternamn i rask takt för att ha någon som helst möjlighet att hålla reda på horderna av folk. Riktigt i tagen med stavningsvarianter blev folk dock inte förrän runt förra sekelskiftet.
 
Ingela

1224
Archive - General questions / Millitary question
« skrivet: 2006-02-16, 15:03 »
Glad to be of help, Karen.
 
On re-reading my input, I realized I've omitted that for no 8 (Workers), farmhands and maids in the country were paid not only in food and board but also in clothes - a very important item.
You usually started out as a farmhand/maid after you were confirmed at 15; if the family could afford it you stayed at home until you were maybe 18 (roughly the age kids leave home for college today). Then you worked as a farmhand/maid for up to 10 years - and during this time you collected more or less all the nicer clothes you'd need for the rest of your life (this is described in greater detail in a book published by the county museum of Uppland, Kläderna gör upplänningen). After some ten years you got married and had to provide clothes for the children, and indeed, your own farmhands/maids, so no more nice clothes for yourself.
 
Ingela

1225
Archive - General questions / Millitary question
« skrivet: 2006-02-15, 17:20 »
Karen, no, I'm sorry. A private soldier was lower in rank than a farmer (bonde, åbo, hemmansägare), about the same as a crofter (torpare) - which is indeed exactly what he was under the allotment system.
 
However, in the context of the armed forces, it was better to be a grenadier than an ordinary infantry man. Just as a hussar or dragoon trumped any foot-slogger.
 
Until around 1900 we had ten social classes (according to prof. Sten Carlsson; the following is a brief translation of the summary found on the Wasling homepage ( http://www.adm.hb.se/~lew/Slakt/a_HstNot/SocKlas.htm - in Swedish only)):
1. Aristocracy.
Titled nobility, great landowners, court officials, top civil servants (including bishops), flag officers (actually, from colonel/captain (Navy) and up), very rich and influential merchants.
2. Lower aristocracy.
Untitled nobility, estate owners, judges in district and appeal courts, senior officers, wealthy merchants.
3. Gentry.
Grammar school teachers, vicars, subordinate civil servants, junior officers, factory owners, merchants, doctors.
4. Lower gentry.
Tutors, secretaries, warrant officers, inspectors, shopkeepers, innkeepers, master craftsmen (in cities), merchant navy captains and mates.
5. Farmers.
Farmers owning their farms (or well-to-do tenants of farms about equal size to a respectable farm). Master-smiths, craftsmen (in cities/towns), corporal/leading seaman.
6. Minor farmers.
Typically tenant farmers of smaller farms, part of the rent could be paid by working a number of days for the owner (dagsverke); country tailors, country shoemakers.
7. Dependant farmers.
Crofters (they paid their rent by dagsverke), private soldiers/ordinary seamen, journeymen craftsmen, ordinary smiths at ironworks.
8. Workers.
Peasants (backstugusittare), estate workers (statare), farmhands, maids, workmen, merchant navy deckhands; they had no property what so ever and worked for food and board and - if they were lucky - a very small amount in cash.
9. Paupers.
Poor people that were either rotated in the parish (they spent a certain number of days at each farm, according to the size of the farm), were auctioned off (the farmer claiming the least amount of money for maintenance was awarded the poor person) or sent to the poor-house. These people were really not meant to work (since they were too young/old or sick), only to help out - but especially auctioned-off children were very often seen as cheap extra servants and made to work very hard.
10. Outcasts.
Hangmen, flayers, tinkers, gelders etc, people with no fixed abode. Gipsies, travellers.
 
Ingela

1226
09 - Fader okänd / Brott mot sjätte budet och fader okänd
« skrivet: 2006-02-14, 16:10 »
Visst kan hon ha brutit mot 6:e budet innan ett barn föddes. Barnet är ju bara ett bevis på att hon verkligen gjort det. Och många präster var mycket väl informerade om vad deras församlingsbor höll på med.
 
Nej något skriftligt finns säkert inte om att hon gjort avbön; det var officiellt bortlagt vid denna tid och prästen hade ingen anledning att annonsera för sina överordnade att han vidhöll gammalt bruk.
 
I Bouppteckningen finns inte ett uä barn med, om inte fadern testamenterat något till det. Oavsett om fadern erkänt barnet alltså. Uä barn hade inte arvsrätt förrän 1971 (förutom trolovningsbarn, men de ansågs inte riktigt uä).
 
Om fadern erkänt barnet skall det vara antecknat i Födelseboken samt i Hfl under anmärkningar för fadern. Likaså om tinget dömt honom som fader (modern kunde stämma in honom för tinget, för att få ett faderskapserkännande och då få underhåll för barnet).
 
Tiden 1864-1917 är svår för att forska om uä barn. Innan 1864 kom det upp på tinget som brottsligt, efter 1917 tog de sociala myndigheterna tag i problemet eftersom de ville undvika att samhället betalade för barnet.
I mellantiden var det inte ovanligt att fadern inte erkände barnet offentligt men att han betalade en summa för barnets underhåll - de fall där modern stämmer in fadern till tinget beror på att fadern trots allt inte betalar.
Det var också mycket vanligt att hela bygden (inklusive prästen) var mycket medvetna om vem fadern var.
 
Ingela

1227
09 - Fader okänd / Brott mot sjätte budet och fader okänd
« skrivet: 2006-02-13, 18:02 »
Nej, det är alldeles riktigt, det var inte brottsligt med uä barn efter 1864. Hon är alltså inte straffad. Om det däremot är fråga om en landsortssocken med sträng kyrkosyn (t.ex. i Bohuslän) kan hon ha varit tvungen att göra någon form av offentlig avbön.
 
Plustecknet innan 6 kan betyda att hon brutit mot 6:e budet flera ggr (enligt vad kyrkoherden känner till). Var t.ex. detta hennes första barn?
 
Ingela

1228
Horn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-28
« skrivet: 2006-02-13, 17:55 »
Tom,
 
Detta är vad Skatteverket har att säga om Horn i Västergötland:
Horn 168318
Pastoratskod: 031106 Pastorat: -1961 Horn, Frösve och Säter, 1962- Väring. Husförhörslängd: (1788), 1860-. Födelsebok: 1688-1788, 1849, 1857-. Arkiv: 1860 delar förstörda vid brand.
 
Någon Födelsebok för Horn existerar alltså inte för tiden runt år 1800 (samma för Vigde och Döde), pga branden 1860.
 
Ingela
PS. Information om socknar får man dels hos Skatteverket: http://skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html
dels hos NAD (Nationell ArkivDatabas) hos Riksarkivet:
http://xml.ra.se/nadsok/search_topo.aspx (topografi)
http://xml.ra.se/nadsok/search_arch.aspx (arkiv)
och även Svenska kyrkan kan ha en del matnyttigt, bl.a. om adresser till kyrkorna:
http://www.svenskakyrkan.se/sok/sok_forsamling.asp

1229
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-25
« skrivet: 2006-02-13, 01:49 »
I wonder if RASEBUS could be some sort of euphemism for butt (behind)??
 
What is the Latin word for this part of the body?
 
Ingela

1230
Donna,
 
If the children were not too old in 1897 - which is to say that there is a fair chance that they have survived until after approx 1950 - you may be able to leap-frog forward by having the Death-CD searched. If you feel that the children may have survived until 1970, there is the Census of 1970 (also on CD).
Otherwise you can write directly to the parish - if that parish is indeed, as Judy suggests, Sätila. Sätila still has the books for 1897-1991 (they will be delivered to the Archive in a year or two).
Snail-mail:
Sätila församling
Prästgårdsvägen 1
SE-510 21 SÄTILA  
Sweden
 
email:
satila.pastorat@svenskakyrkan.se
 
You can of course write in English. You can also phone them, but they may get a bit flustered talking English over the phone all of a sudden.
Tel +46 301 420 10
Fax +46 301 429 45
 
By the way, there is a beautiful picture of the church at Sätila  -  http://www.svenskakyrkan.se/satila/
If you click the English flag to the right you'll get some interesting facts about church practices in the old days (it describes the situation in Hyssna old church but it was the same everywhere).
 
Ingela

1231
Mikael,
 
Kontakta den församling där Du själv är född, så skall de kunna tala om vad som står i Din egen födelsenotering - där skall både Din fars och Din mors födelseförsamlingar stå. (Är Du osäker på var Du själv är född, kontakta Skatteverket.)
Därefter kontaktar Du Din fars födelseförsamling som skall kunna tala om födelsedatum, födelseförsamling och namn på Din farfar vid tiden för Din fars födelse.
 
Din farfar är ju troligen född efter 1901, vilket betyder att han inte bara kunde kalla sig för något. Efter 1901 registrerades alla efternamnsbyten hos PRV (Patent- och Registreringsverket) och man kan kontakta dem för att få exakt datum för när namnbytet beviljades. Det står också i Församlingslängden (det nya namnet på Husförhörslängden efter 1900) om man bytt efternamn, men det är inte säkert att något exakt datum angivits.
 
Ingela
PS Om Du är född i Kalmar, Jönköpings, Kronobergs eller Östergötlands län, så får Du vända Dig till Landsarkivet i Vadstena istället för till församlingen eftersom församlingarna i dessa län levererat in sitt folkbokföringsmaterial dit. De kan emailas på
folkbokforingen@landsarkivet-vadstena.ra.se

1232
Archive - General questions / SVAR Scanning help
« skrivet: 2006-02-08, 20:47 »
I think the number 3 below Nils Alfred means that he was this couple's third child - which would make sense since they had been married for ten years.
 
Ingela

1233
ÖÖ - Arkiverat / Hur gör man?
« skrivet: 2006-02-06, 23:29 »
Ja visst fungerar det så här i Göteborg också. Stadsbiblioteket (vid Götaplatsen) har fyra kortläsare man får låna, dessutom ett par datorer med uppkoppling mot SVAR (fd Arkion). Avd 4, en trappa upp.
 
Även Landsarkivet, bara ett par minuters gångväg från Stadsbiblioteket, hjälper naturligtvis gärna till också. De har alla tänkbara hjälpmedel, inklusive Genline.
 
Ingela
 
(Detta meddelande flyttades hit den 15/3-2009 från Landskap » Uppland » Allmänt. /Jonas M, Moderator Uppland)

1234
Billeberga / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-03-24
« skrivet: 2006-02-06, 15:09 »
Ingmarie!
 
Fosterdottern Kjersti Andersdotter - alltså en fostersyster till Lars Nordblad f 1861 - var hustrun Johanna Bengtsdotters systerdotter och därmed Lars kusin.
 
Lars Jönsson Nordblad var husar. Tostarp nr 3 var Johannas föräldrars gård. Hustru Johanna ingick i följande syskonskara:
 
Lave, f 23 maj 1811 i Saxtorp, d 20 aug 1812 i Saxtorp
Lars, f 18 maj 1814 i Saxtorp, d 14 feb 1886, g 01 jan 1841 i Annelöv med Bengta Johansdotter
Jeppa, f 20 jun 1820 i Saxtorp, d 11 nov 1834 i Billeberga  
Kjerstina, f 08 maj 1823 i Saxtorp, g 03 jan 1843 med Håkan Bondesson (f 07 okt 1812)
Sissa, f 08 jun 1825 i Saxtorp, d 27 jan 1855 i Billeberga, g 03 apr 1846 i Billeberga med Anders Pehrsson Löfgren
Magnus, f 25 apr 1828 i Billeberga, d 20 dec 1829 i Billeberga
Johanna, f 09 jan 1830 i Billeberga, d 09 feb 1924, g 26 dec 1852 i Billeberga med Lars Nordblad (f 20 sep 1829 i Lackalänga, ö husar)
Botilla, f 02 aug 1832 i Billeberga, d 10 jul 1886, g 04 apr 1851 i Billeberga med Jonas Persson
 
Johannas syster Sissa fick flera barn i tät följd och orkade inte ha dem hemma allihop. 4:e barnet, dottern Kjersti, bodde därför hos sina morföräldrar - egentligen alltså hos moster Johanna - och när Sissa dog och maken Anders gifte om sig stannade Kjersti hos mostern och hennes man. Kjerstis far och styvmor blev mormoner 1859 och emigrerade med familjen 1862 till Utah - Kjersti vägrade att bli mormon och stannade i Sverige; hon gifte sig 30 okt 1877 i Billeberga med Nils Mickelsson (f 23 apr 1848), bosatte sig hos Nils på Billeberga nr 11 och dog 21 feb 1937.
 
Själv härstammar jag från Johanna Bengtsdotters farföräldrar, Lave Michelsson (f 1735 i Tirup, d 11 nov 1791 i Tirup, g 1768 i Tirup) och Kirstina Jeppsdotter (f 1750 i Tirup, d 08 feb 1819 i Tirup, g 1 1768 i Tirup, g 2 19 dec 1792 i Tirup med Sven Åkesson).
 
Lave och Kirstina hade barnen:
Jeppe, f 05 okt 1769 i Tirup, d 30 nov 1845 i Billeberga, g 05 apr 1801 i Tirup med Pernilla Nilsdotter (f 30 okt 1779 i Ö:a Karaby, d 20 maj 1866 i V:a Karaby) -- detta är mina anor (Jeppes och Pernillas äldsta dotter Olu, f 1807, är min mffm; Olu var alltså kusin till Johanna Bengstdotter)
Elsa, f 03 aug 1775 i Tirup, d 18 dec 1837, g 07 feb 1808 i Tirup med Anders Olsson (från Tofta)
Mickel, f 1778 i Tirup
Lars, f 21 maj 1780 i Tirup, d 06 jun 1780 i Tirup
Sone, f 16 maj 1781 i Tirup, d 16 juni 1860, g med Kjerstina Nilsdotter
Bengt, 26 feb 1784 i Tirup, d 5 apr 1785 i Tirup av mässlingen
Bengt, f 20 mars 1786 i Tirup, d 02 dec 1863 i Billeberga, g 30 dec 1810 i V:a Karaby med Christensa Larsdotter (f 10 jan 1791 i V:a Karaby, d 01 jun 1857 i Billeberga; dotter till Lars Håkansson och Boel Jeppsdotter); detta är alltså Johannas far och mor. Bengt och Christensa bor först i Saxtorp (Saxtorp nr 11) men flyttar 1827 till Billeberga och Bengt blir först åbo på Billeberga nr 11, senare på Tostarp nr 3.
Gertrud, f 23 sep 1788 i Tirup, d 22 feb 1836, g nov 1819 i Tirup med drängen och torparen Jöns Mattson (från Tofta); exakt datum ej antecknat i Vigselboken
Hustru Kirstina Jeppsdotter hade vidare i sitt andra äktenskap barnen:
Lave, f 30 jan 1794 i Tirup, d 30 nov 1840, g 13 dec 1821 med Anna Bengtsson (f 1795)
Ola, f 05 feb 1796 i Tirup, d 08 mar 1797 i Tirup, av oangifven sjukdom
 
Ingmarie, om Du är en ättling till Lars Nordblad är vi alltså avlägset släkt.
Jag har skrivit en 10-poängsuppsats om Anders Pehrsson Löfgren och hans hustru Sissa (Johannas syster). Om Du är intresserad kan jag skicka den till Dig på vanlig snigelpost; maila mig i sådana fall Din adress.
 
Ingela

1235
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / TBC
« skrivet: 2006-02-05, 23:12 »
TBC-patienter tillbringade upp till sex timmar om dygnet i s.k. liggsalar utomhus. Detta ansågs stärka lungorna. I varje fall lär det ha vädrat bort en del baciller.
Typisk liggsal:

 
Ingela

1236
TBC / Tuberculosis / Tuberkulos / TBC
« skrivet: 2006-02-05, 23:08 »
Om TBC/tuberkulos (eller lungsot som det ofta kallades förr):
 
Innan 1882 var läkarvetenskapen övertygad om att TBC egentligen inte smittade utan var ärftlig. Detta år fann dock dr Robert Koch tuberkelbacillen, men det dröjde flera år innan alla läkare accepterade detta medicinska faktum. Något senare förstod man också att även boskap och mjölk är smittbärande; det är relativt få sjukdomar som smittar över artgränser men bovin TBC gör det.
 
Behandling på sanatorium startade i Sverige så sent som 1891 då dr Horney öppnade det första riktiga sanatoriet i Mörsil i Jämtland. Detta privata sanatorium följdes ungefär tio år senare av sanatorier byggda genom Oscar II:s jubileumsfonds försorg; dessa sanatorier var billigare och i ömmande fall t.o.m. gratis. Behandlingen var egentligen bara vila (i friska luften), närande mat och sträng hygien. Detta byggde förmodligen upp allmäntillståndet så att sjukdomen gick till självläkning. I svårare fall gasades man, dvs bröstkorgen fylldes med gas så att lungan kollapsade och inte användes vilket ökade chansen till läkning. Man experimenterade med olika mediciner men någon effektiv medicinsk behandling fanns inte förrän 1949 då streptomycin och PAS i kombination visade sig få bukt med TBC:n.
 
De viktigaste faktorerna för att få ner dödligheten i TBC var dels den allmänna vaccineringen (i Sverige från 1927) med uppföljning genom Mantoux-prov och skärmbildsundersökningar, dels pastörisering av mjölken, dels den allmänt höjda levnadsstandarden eftersom TBC förutom smitta kräver dålig hygien, trångboddhet och undernäring. Idag är dock TBC:n på marsch tillbaka, nu med multiresistenta baciller.
 
Att notera är också att tuberkulos inte bara är en lungsjukdom, tuberkulos kan också yttra sig som ex.vis. skelettuberkulos och struptuberkulos (mycket allvarlig).
 
Källor:
Dr Paul Niemeyer Om lungsot, dess orsaker, behandling och förebyggande AV Carlsons förlag Stockholm 1887
Britt-Inger Puranen Tuberkulos. En sjukdoms förekomst och dess orsaker. Sverige 1750-1980. Umeå Universitet 1984
Bi Puranen, Ture Zettterholm; Förälskad i Livet; Förlags AB Wiken, 1987
Lars And?r, Bi Puranen Konung Oscar II:s jubileumsfond och tuberkuloskampen; Supplementum XIV i Nordisk Medicinhistorisk Årsbok 1994
Harry Näslund, Från lungsot till tuberkulos i TeFa nr 19 Uppsala universitet 1997
 
Ingela

1237
03) Osorterat / Mormoner
« skrivet: 2006-01-30, 23:43 »
Key,
 
I Sverige görs folkräkningar (census) på så sätt att man gör utdrag ur de register som redan finns. Förr var det alltså prästen i varje församling som hade till uppdrag att skriva av husförhörslängderna enligt en förbestämd mall och skicka in till SCB (Statistiska CentralByrån) de år det var folkräkning (som t.ex. 1890).
 
Vad prästen skrev i Hfl kunde variera och vara tämligen individuellt (också så sent som runt sekelskiftet 1900), men det som skickades in till SCB måste följa en förutbestämd mall. En av de uppgifter SCB ville ha var religionstillhörighet (det redovisades statistiskt). Prästen i församlingen kanske inte brydde sig om att anteckna annan tro i Hfl (de var förmodligen så pass få i församlingen att han kunde hålla reda på dem i huvudet), men när utdragen skulle in till SCB så måste han fylla i kolumnen med annan tro.
 
Däremot, om Din anfader var mormon redan innan hans barn föddes bör alltså barnen inte vara döpta. Om det för övriga i Hfl är antecknat att de varit på husförhör eller deltagit i Nattvarden så bör det inte finnas sådana anteckningar för den här familjen. Alltså, som jag tipsade om förut: avviker anteckningarna om familjen från grannarnas anteckningar? Det behöver inte nödvändigtvis stå mormon utskrivet utan man får sluta sig till det av att de inte deltog i det vanliga kyrkliga livet.
 
Ingela

1238
03) Osorterat / Mormoner
« skrivet: 2006-01-30, 23:27 »
Hej Elisabeth!
 
Tack för att Du tipsar!
 
Jag har skrivit en uppsats (10 poäng; i 20-poängskursen Livshistoria och minne, Göteborgs universitet (Museion) vt 2005) om Anders Persson Löfgren, där jag jämför memoarerna med officiella uppgifter i kyrkböcker, domprotokoll, bouppteckningar osv, samt att jag ser lite på vad som hänt med memoarerna under 1900-talet och dessutom ger lite bakgrundsfakta om mormonerna, tuberkulos etc.
 
Anders Persson Löfgren var inte någon särskilt nära släkting till mig; han var i sitt första äktenskap gift med min morfars farmors kusin. Jag har dock varit i kontakt med nu levande ättlingar till honom i USA, de är mina sex- och sjumänningar.
 
Elisabeth, om Du vill ha en kopia av uppsatsen kan jag skicka den till Dig. Dock troligen inte på email eftersom den är skriven i MS Publisher, men jag kan ju trycka ut den och skicka med vanlig snigelpost om Du vill (om Du nu inte råkar ha Publisher vilket ju få har). Du kan maila mig om Du är intresserad!
 
Ingela

1239
00 - Arvsfrågor / Arv från USA - Amerikaarv
« skrivet: 2006-01-30, 00:22 »
Det gjorde de säkert - pengar fick inte föras varken in i eller ut ur Sverige utan ganska mycket pappersexercis ... något Internet med blixtsnabba transaktioner fanns ju inte ...
Jag skulle tro att Skatteverket kan vara rätt instans att fråga om detta!
 
Ingela

1240
03) Osorterat / Mormoner
« skrivet: 2006-01-30, 00:02 »
Jag har en ingift släkting som 1859 övergick till mormonerna; detta hände i Skåne som var det första ställe som den regelrätta missionen kom till (mormonerna var förbjudna i Sverige och ansågs bryta mot konventikelplakatet, men de fick verka i Danmark).
Denne släkting, Anders Persson Löfgren i Billeberga sn, står jämte sin hustru som mormon i Hfl (mormoner i anmärkningskolumnen längst ut till höger). Barnen står däremot inte som mormoner, och de döps på vanligt sätt i svenska kyrkan (och begravs även där). Det enda andra sätt det i övrigt märks att Anders & hustru Kjersti är mormoner, är att Kjersti inte kyrktas efter att hon fött barn. Det kan alltså vara att tips att se om familjen följer normala kyrkliga rutiner eller avviker på något sätt - det kan då stå mormon som förklaring, men ibland inte.
Jag har dock inga noteringar efter 1862 eftersom Anders & familj, minus en dotter på 11 år som vägrade bli mormon, emigrerade till Utah. Dottern som blev kvar i Sverige har just vid övriga familjens flytt en anmärkning om föräldrarne mormoner.
 
Ingela

1241
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-25
« skrivet: 2006-01-29, 02:48 »
RASEBUS - I have no idea, and the SAOB (Svenska Akademins OrdBok, the definitive dictionary of Swedish) doesn't have it either. Hopefully some one else can give an explanation! (It does sound a bit like Latin - perhaps one of our Latin scholars?)
 
RIKSHUSHÅLLARE - literally, householder of the realm; meaning that this guy Gustaf is going on about the generosity as if he was responsible for the nation's finances. It is a reference to our first Swedish king after the union era, Gustav Vasa, who is always portrayed as managing Sweden as if it was his own estate - and being very good at economizing (dissolution of the monasteries etc), indeed in older history books he is often referred to as a rikshushållare. You might be tempted to translate it with Lord High Steward (in the Scots manner) but this would give all the wrong ideas since this title (riksföreståndare) refers to the time before Sweden broke away from the union. Chancellor of the Exchequer (or whatever the American equivalent is) would be much better.
 
SPENDAGE - a gift which is akin to a fee, an expected gift for services rendered. In the old days even judges depended for their salary on stamp fees etc., and the dictionary says that spendage is a form of such fees. Today I think we'd regard it as protection money, but I don't think it was thought of as criminal at all in those days, merely a bit naughty if carried out in excess.
 
Ingela

1242
Gamlestaden / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-30
« skrivet: 2006-01-26, 03:14 »
Hej Birgitta!
 
Det är först nu jag sett Ditt svar! Det blir ju ingen ordning under julhelgen...
 
Mitt intresse är egentligen bara Karl Isidor - vet Du om han gifte sig 29 jan 1910 med *Elin* Theresia Pettersson (f 22 mars 1882 i Gustavi Domkyrko)? Den Karl Isidor jag letar efter dog 28 mars 1961.
Systern Olga skall ha gift sig med sin systers man (efter systern dog); Sven Gustafsson, sedermera Sven Brankell.
 
Stämmer detta med Dina uppgifter??
 
Ingela

1243
Archive - Swedish names / PerHans-Anna Persdotter
« skrivet: 2006-01-26, 02:53 »
If Anna's name is exactly Per Hans Anna Persdotter - then it's a farm-name (gårdsnamn).
I'm sure you've noticed how few first names were in use, and consequently how few patronymics there were. Shout Anders Eriksson and probably at least 10% of the men would respond. So, in some places - like Dalarna (Kopparberg was the county, Dalarna the province) - they specified which farm you came from. Per Hans would thus be the farm; called so because they called their sons alternately Per and Hans - Per Hansson would be followed by a Hans Persson who'd be followed by a Per Hansson etc.
A woman marrying and moving to another farm would take the name of her new home. And so would a man! A man might marry an heiress and on moving to his wife's farm he'd take that name - this was called to take the chemise-name (ta särknamnet). However, if a man moved to his wife's farm, sometimes they would change the name of the farm.
 
Farm-names were really made illegal when proper surnames became mandatory (the Name law of 1963). This of course did not stop people using them, but you could not get the farm-name on an offical paper. However, the Name law was changed in 1982 and now allows for farm-names. We have e.g. a rather well-known singer who is called Busk Margit Jonsson - and Busk is the farm Margit comes from.
 
Ingela

1244
Handlande / Handlare / Nålstolskramhandel
« skrivet: 2006-01-25, 00:38 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ):
Nålstolskram
om varor som försåldes på nålstol; äv. allmännare: småkram.
Nålstol
stol l. pall o. d. varpå kramvaror (t. ex. nålar, handarbeten, små speglar o. d.) upplades av månglerskor (l. månglare) för försäljning; jfr mångel-stol.
Känt sedan ca 1670.
 
Ingela

1245
Bouppteckningar / Äldre inlägg (arkiv) till 04 maj, 2009
« skrivet: 2006-01-23, 23:05 »
Bouppteckning har det varit lag på sedan 1700-talet. Det är fortfarande lag på det.
 
Bouppteckning upprättas av två skäl:  
så att arvet kan fördelas mellan arvingarna
så att skatt kan tas ut på arvet
 
Idag bortfaller ju den sista orsaken (ingen arvsskatt efter 01 jan 2005), men bouppteckning skall ändå upprättas och inlämnas. Förr lämnades bouppteckningen till tingsrätten, idag till skatteverket.
 
Nej, man har inte varit så hård på att bouppteckningen skall in till tingsrätten - särskilt inte där det var ett bo som inte skulle beskattas (alltså ett för fattigt hem). Det hände också att man sköt upp boupptecknandet tills båda makar dött. I ett extremfall jag har erfarenhet av upprättades ingen bouppteckning förrän enda barnet dött (som gammal alltså).
De län jag har erfarenhet av är Älvsborg, Malmöhus, Gbg&Bohus - i andra län kanske man har andra erfarenheter men jag tror att det var rätt lika över landet.
 
Det kan alltså löna sig att leta mer än ett år framåt. Det kan också löna sig att leta på överlevande make/makas bouppteckning eftersom den kanske alltså är den enda som upprättades.
 
Ingela

1246
The parish of Bäckaby was (still is as a matter of fact) a sub-parish of the main parish of Fröderyd. It was quite common for the main parish to issue migration certificates in its own name rather than the name of the sub-parish, also for domestic migration (my own great grandfather had his certificate issued by the main parish of Stora Lundby, although he lived in the sub-parish of Lerum, and in Göteborg he was thus registered as coming from Stora Lundby rather than Lerum, which was very confusing).
 
So Emibas is right about Hulda leaving from Bäckaby, since this is based on the information written down in the ledgers of the parish (sub-parish of Bäckaby in this case) while Emigranten is right about Hulda leaving from Fröderyd since this is based on the records kept by the Göteborg police and they based their records on the migration certificate which was issued in the main parish of Fröderyd!!
 
Ingela
PS Main parish and sub-parish is my simplified translation of the terms pastorat and församling.

1247
10 Folkliv / Hemmadotter
« skrivet: 2006-01-17, 20:21 »
Frågan är väl vem som var till för vem ... hönan eller ägget.
De åldrande föräldrarna kunde naturligtvis lika bra bo med en gift son eller dotter som med en ogift dotter. Tvärtom ville man nog helst se alla döttrarna gifta för dels fick de högre status, dels visste föräldrarna att de gifta döttrarna hade en bra mycket bättre chans till försörjning. Föräldrarna fick det ju dessutom själva bättre om de kunde bo med en gift dotter och hennes man, den ogifta dottern kunde ju sällan bidra med några större summor till hushållet. Om föräldrarna behövde en piga när de bodde med något gift barn, så fanns det ju gott om backstugufamiljer med tösabitar som arbetade i stort för bara maten.
Kanske det mera låg något i någon måste offra sig och bli hemmadotter inom borgerligheten. Fanns det ingen lämplig dotter eller annan fattig kvinnlig släkting, så kanske man måste anställa en sällskapsdam till gamla mammma ... och det kostade mer än en backstuguflicka.
 
Nej, jag tror snarare att hemmadöttrar var flickor som inte var så starka som fick stanna hemma och pyssla om föräldrarna, på så vis indirekt försörjda av syskonen.
 
Ingela

1248
Husförhörslängder - liksom födde, vigde, döde och flyttlängder samt domböcker - finns i original hos det Landsarkiv till vilket socknen/församlingen hör (se www.ra.se ).
Originalen får man sällan se utan man ser på mikrokort, som finns på samma Landsarkiv. De flesta Landsarkiv har dessutom mikrokort för närmast angränsande socknar; t.ex. har Landsarkivet i Göteborg, som har hand om f.d. Älvsborgs, Skaraborgs och Gbg&Bohus län också kort över norra Halland (och över Värmland, men det är en annan historia).
Om man nu inte råkar bo vid ett Landsarkiv - eller bor vid fel Landsarkiv - så vänder man sig till SVAR ( www.svar.ra.se ) där man mot en avgift kan få låna mikrokort (man kan också köpa mikrokort). Mikrokorten kan läsas i en mikorkortsläsare som de flesta bibliotek har.
Det är också en god id? att kontrollera med sitt lokala bibliotek om de inte har mikrokort över omgivande församlingar/socknar - så behöver man ju inte skicka efter just dessa kort i alla fall.
En annan möjlighet är att åka till de ställen i landet som har samtliga mikrokort för Sverige - t.ex. SVAR i Ramsele.
Och slutligen börjar ett verkligt seriöst alternativ bli att använda Genline, en avgiftsbelagd Internet-sajt som nu börjar få klart allt mera av Sverige (kontrollera först på deras hemsida vilka socknar/församlingar som är klara); det skall dock sägas att det krävs bredband.  www.genline.se
 
Ingela

1249
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-03
« skrivet: 2006-01-12, 03:06 »
Tack Kerstin!
 
Ingela

1250
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-03
« skrivet: 2006-01-11, 17:18 »
Tack Thomas!
 
Ja det låter ju som rätt gård!
Visst är det så att man i Finland också hade husförhörslängder/församlingsböcker? Men att dessa inte finns på HisKi?
Jag borde alltså kunna skriva till församlingen för att få reda på om min morfar var skriven där ca 1898-1903?
 
Ingela

1251
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-03
« skrivet: 2006-01-11, 04:57 »
Enligt uppgift skall min morfar, Alexander Nilsson (f 12 dec 1876 i V:a Karaby (M), d 30 jun 1941 i Stoby(L)) under åren ca 1898-1903 ha arbetat som kassör, sedermera förvaltare, på Wicksbergs gård i Finland. Wicksbergs gård skall ha varit en av Finlands finaste egendomar på sin tid, och skall ha haft någon form av industri i tillägg till jordbruket. Gården bör ha legat inte allt för långt från Tammerfors, för det finns ett bevarat studiofotografi av min morfar med fotografens namn och adress därifrån. Gården skall också ha bytt ägare runt 1903 eftersom detta sägs vara orsaken till att min morfar slutade sitt arbete där och begav sig hem till Sverige igen.
 
Nu undrar jag om någon kan identifiera denna gård och i vilken församling den kan ha legat? Alla id?er mottages tacksamt!
 
Ingela

1252
Anders,
 
Du är säker på att det är Carls barn? Vad heter personerna innan Carl? Carl står ju som Boarder dvs inneboende, så kanske barnen inte tillhör honom utan tillhör den familj som Carl bor hos?? Jag har faktiskt sett ett fall där en boarder hamnat mitt i familjen. Däremot tror jag inte jag sett något fall där inte pappan står som head.
Men det skall villigt erkännas att jag är långt ifrån någon expert på amerikanska census!!
 
Ingela

1253
Visst var det så att ensamma damer inte släpptes in - men det räckte att man hade någon manlig släkting som tog ansvar. Min farmor åkte t.ex. över 1897 (återvände 1901) och hon refererade till sin (manlige) kusin i Chicago, vilket fungerade. Enligt vad min farmor berättade så var kusinen och mötte i New York. Kusinen är också antecknad på skeppsmanifestet (som referens/kontaktperson i USA).
 
När det gäller resesällskap så hade man visst sällskap men man hade inte nödvändigt köpt biljetten ihop. Min farmors kusin var reseledare för en flicka på 18-19 år och en pojke på 10-12 år. Några år senare återgäldades tjänsten då min farmor åkte över i sällskap med den här flickans systrar - och flickan själv var den här gången reseledare för sina systrar och för min farmor. Men ingen gång åkte någon - inte ens systrarna alltså - på samma biljett. Man ser det väldigt tydligt om man först plockar fram manifesten från Göteborg-England och sedan jämför med manifesten Liverpool-New York (förutsatt naturligtvis att dessa finns tillgängliga) - folk som på båda manifesten står bredvid varandra och dessutom kommer från samma ställe kan man räkna med hade sällskap. Ensamma barn släpptes ännu mindre än ensamma kvinnor in i USA.
USAs immigrationspolitik gick helt ut på att få in frisk och stark arbetskraft som kunde försörja sig och inte ligga det amerikanska samhället till last; därav motståndet mot ensamma kvinnor och barn. Man hade dessutom bestämda åsikter om vilken färg det skulle vara på immigranterna - kineser t.ex. släpptes knappt in alls.
 
Carina, jag antar att Du sökt på Castle Garden: www.castlegarden.org
Du kan också försöka med Immigrant Ships Transcribers Guild: www.immigrantships.net
 
Ingela

1254
00 - Behandlingsmetoder / Blindtarmsoperation
« skrivet: 2005-12-31, 07:01 »
Edward VII:s kröning 1901 höll på att inte bli av eftersom kungen fick blindtarmsinflammation. Läkarna tvekade om de skulle operera eller inte - så 1901 fanns i alla fall operationen.
Man var dock - då som nu - mycket rädd för att operationen skulle sluta i bukhinneinflammation, då med dödlig utgång, idag fortfarande mycket farligt. Så farligt att man idag inte opererar blindtarmsinflammationer där blindtarmen har spruckit; istället behandlas med antibiotika.
 
Ingela

1255
17 Juridik / Medborgerligt förtroende
« skrivet: 2005-12-31, 05:23 »
Omyndigförklaring gjordes av domstol.
I fallet Mortorp blir det väl Södra Möres häradsrätt.
Domböckerna för Södra Möre är mikrofilmade, finns hos SVAR eller på Landsarkivet i Vadstena.
 
Ingela

1256
Jag tror alltså att hon mycket väl kan ha gått hemma en lång tid (som ex vis 15 mån) med sina problem - men hon blev inte inlagd förrän hon då blev farlig för omgivningen, eller kanske snarare: maken inte längre kunde dölja hur det var fatt. Kanske en granne el likn hörde/såg något.
 
Ingela

1257
Äldre ord L - Ö / Stupid
« skrivet: 2005-12-25, 02:51 »
Nja, det finns definitioner av vad som är arvord och vad som är lånord. Vi kan idag i princip inte yttra en enda mening utan lånord; vi skulle ha svårt att göra oss förstådda utan. Ord som vi tycker känns helsvenska är faktiskt lånord, man kan avgöra när de började användas i svenskan. T.ex. köpa, språk, rådhus, tull, skomakare, kyrka, sköld, skylt, träffa, dräpa, skriva etc etc etc.
Det är först med de franska lånorden från 1600-1700-talet som vi börjar bli mera obs på att det faktiskt är lånord; de flesta är ju ganska medvetna om att affär, butik, pjäs och militär - för att bara ta några få exempel - är lånord. Fast det finns ju undantag - mannen som klagade över att så många börjat använda successivt när man kunde använda det helsvenska pö om pö ...
 
Jag vet inte själv hur många ord i min text som är lånord, men att det är långt fler än 15-20 är helt klart. Inte sällan är det bara lite pronomen och småord som och, men, att som är arvord.
 
Ingela

1258
Psykiska sjukdomar / Svagsint
« skrivet: 2005-12-25, 01:55 »
Diagnostiken var ju inte så förfinad på den tiden. Kanske hade vederbörande varit djupt deprimerad? Då kan man ju uppföra sig på et sätt som omgivningen uppfattar som underligt.
 
Ingela

1259
Det är ju svårt att avgöra 120 år senare ... men visst kan det väl vara så att hon fick en post-partum depression eller psykos, som hon först fick gå hemma med. Inlagd på hospital blev man nog inte förrän man ansågs farlig antingen för sig själv eller för andra.
Behandlig av psykiska sjukdomar var väl på den tiden ännu sämre än den somatiska vården ... möjligen gick väl en del fall till självläkning.
 
Om man är lite psykiskt instabil, har sex barn och får ett sjunde så jag all förståelse för att man inte pallar längre.
 
Men som sagt, frisk av själva behandlingen på hospitalet tror jag det var få som blev. Men kanske man blev bra/bättre av att få sova, få ordentligt med mat på bestämda tider och slippa oro och bekymmer och ett fruktansvärt dagligt slit. Detta liknar ju vad som hände med lungsotspatienter - sanatoriet gav från början ingen som helst behandling utan byggde bara upp allmäntillståndet - men massor blev faktiskt friska. Hjälp till självläkning helt enkelt.
 
Ingela

1260
Mjölk- / Mjölkstockning
« skrivet: 2005-12-25, 01:41 »
Det verkar väl lämpligt, ja!
 
Ingela

1261
00 - Flyttning / Kvinnor som emigrerade
« skrivet: 2005-12-24, 01:52 »
Det här med utvandring utan återvändo har vi nog Vilhelm Moberg att tacka för ... det blev ju mer dramatiskt då. När det gäller segelfartygstiden och/eller hela familjer var det nog så; det var för besvärligt att tänka på att åka hem igen. Men på ångbåtstiden, med överfart England-USA på ner mot 6 dagar, och för de yngre, ensamstående var det nog ofta en kul grej. Min egen farmor emigrerade 1897 och kom tillbaka 1901; hon behövde verkligen inte åka av ekonomiska orsaker - nej det var bara för att se sig om. Hon hade en kusin som sex år tidigare åkt över till Chicago och hon blev nyfiken på hur det verkligen var. Hade hon trivts jättebra och/eller hittat en man så hade hon kanske stannat, men hon var visst ganska tveksam till USA ...
 
Inom etnologin hade man ett projekt om flytt, hur folk upplevde det. Man talade bl.a. med äldre lantbor i Halland. De beskrev utförligt hur de upplevde flytten mellan sommarhus och vinterhus - tvärs över gården, 25 m - två gånger om året och vilken omställning det var. Ja, tänkte de undersökande etnologerna, det måste vara en stor grej för de här lantborna som väl knappt varit i Göteborg ens. Man pratade lite mer med lantborna och kommer det fram av en händelse - inget av större vikt i deras liv alltså - att de bott i flera omgångar i USA! Vid närmare förfrågan tyckte de inte att det var så mycket märkvärdigare än att jobba på granngården ...
 
När det gäller Kanada så var det säkert samma typ av jobb där som i USA. De flesta skandinaver kom dock inte direkt till Kanada utan de flesta skandinaverna kom ifrån USA, Mellanvästern. Kanada hade särskilda agenter där för att locka över folk. Helt avgörande för om de flyttade var om järnväg byggts i närheten.
De flesta skandinaviskättade kanadensarna bor idag kvar i prärieprovinserna. Egentligen är det märkligt att inte fler skandinaver åkte - och åker - till Kanada, för det är ju ett land som är mycket likt vårt eget i många avseenden. Möjligen kanske man inte gillade id?en om att det tillhörde det brittiska väldet?
 
Ingela

1262
Äldre ord L - Ö / Stupid
« skrivet: 2005-12-24, 01:01 »
Stupid är inte latin. Det är ett svenskt ord, lånat från latinet. Alltså, ett lånord - som de flesta ord i svenskan. Det användes inte så sällan förr (belagt från 1694).
 
Jag tror också att det inte var ovanligt att man trodde att någon var dum, medan det i själva verket berodde på något annat. Min egen far ansågs i skolan vara dum och lite störig - vilket inte reddes ut förrän han var bortåt 12-13 år. Han såg inte! En mycket svår synnedsättning på ena ögat, en måttlig på det andra. Han hade helt enkelt ingen aning om vad som försiggick framme hos läraren som kanske skrev på tavlan eller demonstrerade något. Obligatoriska synkontroller fanns inte på den här tiden utan det upptäcktes av en ren händelse.
 
En annan aspekt är dock att prästen kanske inte var så elak som vi tycker när han skrev diverse kommentarer i Hfl. Vissa kommentarer gjorde nämligen att vederbörande inte behövde betala skatt!
 
Ingela

1263
Äldre ord L - Ö / Pattaglytt
« skrivet: 2005-12-24, 00:33 »
Förstagluttare var man även i Göteborg, åtminstone in på 1970-talet.
 
Ingela

1264
Mjölk- / Mjölkstockning
« skrivet: 2005-12-24, 00:32 »
Mjölkstockning är en form av bröstkörtelinflammation: bröstkörtelinflammation, mastit, retningstillstånd i bröstkörteln som nästan enbart uppkommer i samband med amning. Bröstet blir spänt, ibland knöligt, ömmande, ofta rodnat, och kvinnan får smärtor och feber. Den lindrigaste formen är mjölkstockning, som beror på att brösten inte blir tömda vid amningen och att mjölken spänner ut mjölkgångarna. Behandlingen är att man tömmer brösten med hjälp av en bröstpump. En mera intensiv inflammation uppstår vid bakteriell infektion, vanligen med stafylokocker som kommit in i mjölkgångarna, ofta i samband med mjölkstockning. Förutom tömning av bröstet ges behandling med ett antibiotikum. Infektionen kan i körtelvävnaden ge en härd av vävnadsförstöring (smältning) och varbildning (abscess), bröstböld, som förutom antibiotikum kan behöva behandlas genom att varet töms ut genom ett litet insnitt eller en punktion.
 
Mjölkstockning förekommer än idag. Kvinnan blev nog inte psykiskt sjuk av själva mjölkstockningen; det var nog snarare ett svårt fall av baby blues, alltså post-partum depression. Som naturligtvis inte hjälptes upp ett dugg av mjölkkörtelinflammationen, som är mycket smärtsam.
 
Ingela

1265
Barnafödande / Barnsäng
« skrivet: 2005-12-24, 00:26 »
Barnsängsfeber,puerperalfeber, en numera sällsynt komplikation i samband med förlossningar. Orsakas av att bakterier sprider sig från slidan till livmoderslemhinnan och där ger upphov till en inflammation. Infektionen kan också sprida sig vidare i bäckenet. Lindriga och medelsvåra puerperalinfektioner förekommer fortfarande ibland, men den förr så fruktade blodförgiftningen, puerperalsepsis, är numera ytterst sällsynt.
Behandlas idag med vanlig antibiotika.
 
Just barnsängsfeber ledde till allmänt bättre hygien inom sjukvården och att man faktiskt insåg sambandet mellan smuts (bakterier, men det visste man ännu inte) och infektioner.
Det var dr Semmelweis (1818-65) som klarlade sambandet på barnbördshuset i Wien 1847: man hade två avdelningar varav på den ena arbetade medicinstuderande som kom direkt från obduktioner och förlöste kvinnor, och på den andra arbetade enbart barnmorskor. Barnmorskeavdelningen hade otroligt få fall av barnsängsfeber medan det på med.stud.avdelningen var så vanligt att den kallades dödsavdelningen. Genom att få de medicine studerande att noggrant tvätta händerna i antiseptisk lösning innan de gick in på barnbördshuset fick dr Semmelweis ner antalet fall av barnsängsfeber till samma nivå som på barnmorskeavdelningen.  
 
Ingela

1266
Statare, statdräng, statardräng, statkarl är olika beteckningar för samma person: en lantarbetare vars lön helt eller delvis utgick i form av stat (mestadels bränsle, spannmål, mjölk och potatis), här i även inbegripet bostad.
 
En vanlig dräng eller piga förväntades vara ogift.
Mot slutet av 1800-talet ställdes ofta som krav vid anställningen att stataren var gift och att hans hustru kunde åta sig mjölkning, det vita helvetet, ett mycket tungt arbete. Även barnen förväntades hjälpa till med enklare sysslor.
Följden blev att drängar och pigor som ville gifta sig i stor utsträckning hamnade i statarsystemet istället (mot att de tidigare kunde bli torpare eller oftare backstugusittare).
 
Arbetarrörelsen motarbetade statarsystemet, särskilt under mellankrigstiden, bl.a. eftersom statarnas ställning var svag i förhållande till arbetsgivaren - vid konflikt kunde statarna t.ex. vräkas från sina hus. I oktober 1944 beslöt man så att avskaffa statarsystemet och per 01 november 1945 skulle alla ha övergått till kontant lön.
Detta sågs faktiskt inte av alla med odelad glädje: många statarhustrur var rädda att männen nu skulle slösa bort kontanterna på sprit etc. - när de levde på stat visste kvinnorna att hushållet åtminstone hade mat och husrum.
 
Ingela

1267
00 - Flyttning / Kvinnor som emigrerade
« skrivet: 2005-12-23, 02:54 »
Det fanns nog färre arbetsmöjligheter för kvinnor: så länge de inte kunde språket kunde de ju inte få annat än de enklaste jobben. Hushållerska/piga var väl det vanligaste.
Sedan var det en annan sak att de flesta nog gifte sig snabbt: kvinnorna uppgick till högst 1/3 av befolkningen till in mot 1900-talet (i nybyggartrakterna).
 
Man får också tänka på att många gjorde en utflykt till USA i ungefär samma anda som svenska flickor som blir au pair i USA idag. Äventyrslusta. Hittade de en man så stannade de, annars kom de tillbaka (2000.000 gjorde ju det).
 
Ingela

1268
Enligt Landsarkivet - och de har ju sett ett och annat i arkiven - så är det oftast så att det är drängen på gården, eller i samma by, som är fader till barnet, mycket sällan husbonden. Som Anna-Carin skriver så är det stora undantaget om husbonden är ogift. Annars hade ju bonden en hustru och man kan vara lugn för att hustrun höll koll på sin husbonde!
 
Den ogifte bonden gifte sig inte med pigan han gjort gravid av det enkla skälet att hon inte hade några pengar och heller inga kontakter. Äktenskap var förr oftast en ren affärsuppgörelse. Det gällde även dem som inte hade närmare släkt som lade sig i; man hade själv krav på att den man gifte sig med skulle ta med sig något i boet, egendom och/eller förbindelser. Eller, för de fattigaste, arbetsförmåga. Även för en torpare eller backstugusittare gällde att de ville gifta sig med en rask och duktig kvinna som kunde föda friska barn och arbeta hårt i det gemensamma familjeföretaget - torpet.
 
Ingela

1269
Allmänt / Saknade kyrkböcker
« skrivet: 2005-12-23, 02:27 »
Visst var det så att man gjorde av med husförhörslängderna. Man sparade på Födelse-, Vigsel-, och Dödböcker (det var ju ofta samma bok), men flyttlängder och Hfl gjorde man sig av med.
Prästerna betraktade länge flyttlängder och Hfl ungefär som vi gör ett kollegieblock; man slängde det när det tjänat ut, inte var aktuellt längre. Hur många av oss har kvar alla anteckningar vi gjort under skoltiden t.ex.? Visst, vissa sparar - de flesta av oss rensar och slänger efter ett tag. Precis så var det med prästerna och flyttlängder & Hfl.
Man kunde använda de kasserade noteringarna till att täta med, till att elda med eller så kunde prästbarnen få dem för att rita på de tomma sidorna ...  
Allt enligt en arkivarie på Göteborgs Landsarkiv, så jag tror inte det är en vandringssägen.
 
Ingela

1270
Överenhörna / Äldre inlägg (arkiv) till 2010-09-02
« skrivet: 2005-12-23, 02:06 »
Skatteverket har uppgifter om samtliga svenska församlingar, nuvarande och tidigare.
http://skatteverket.se/folkbokforing/sverigesforsamlingargenomtiderna.4.18e1b10334ebe8bc80003817.html
 
Om Stora Mellösa har Skatteverket följande info:
Stora Mellösa 188016  
Pastoratskod: 040905  
Namn: -1920 även Mellösa, 1920-06-18 fastställt Stora Mellösa.  
Län: -1779 Närkes och Värmlands län, 1779- Örebro län.  
Pastorat: Stora Mellösa och Norrbyås.  
Husförhörslängd: 1749-  
Födelsebok: 1660-.
 
Det kan också löna sig att kolla NAD (Nationell Arkivdatabas) på Riksarkivet.
http://www.nad.ra.se/Arkis2/NADpages/search_archive_simp.asp
 
Försök t.ex. med Topografi. Om Stora Mellösa finns då följande:
---------- INLEDNING: -------------------
           -1920 även Mellösa, 1920-06-18
           fastställt Stora Mellösa.
---------- PASTORAT ---------------------
           Stora Mellösa och Norrbyås
---------- KONTRAKT ---------------------
    -1883  Örebro -1883-04-30
1883-      Asker 1883-05-01-
---------- KYRKLIG SAMFÄLLIGHET ---------
1978-      Stora Mellösa och Norrbyås
---------- STIFT ------------------------
           Strängnäs
---------- FÖGDERI ----------------------
1720-1917  Östernärke
1918-      Örebro
---------- LÄNSMANSDISTRIKT -------------
    -1917  Askers härad
---------- LANDSFISKALSDISTRIKT ---------
1918-1941  Asker -1941-09-30
1941-1951  Glanshammar 1941-10-01-
1952-1964  Sköllersta
---------- POLISDISTRIKT ----------------
1965-      Örebro
---------- ÅKLAGARDISTRIKT --------------
1965-      Örebro
---------- KRONOFOGDEDISTRIKT -----------
1965-      Örebro
---------- LÄN --------------------------
1631-1638  Närke-Värmland
1639-1653  Örebro
1654-1778  Närke-Värmland
1779-      Örebro
---------- HÄRAD ------------------------
           Asker
---------- TINGSLAG ---------------------
    -1903  Askers härad
1904-1947  Asker och Sköllersta
1948-1970  Östernärkes domsaga
---------- DOMSAGA ----------------------
    -1773  Södra Närke
1774-1783  Asker och Sköllersta
1784-1809  Södra Närke
1810-1970  Östernärke
1971-      Örebro
---------- KOMMUN -----------------------
1863-1951  Stora Mellösa
1952-1970  Stora Mellösa (storkommun)
1971-      Örebro
---------- MILITÄR INDELNING ------------
           LIF-REGEMENTETS HUSAR-CORPS
           Östra Nerikes Sqvadron, Östra
           Nerikes Kompani
           NERIKES REGEMENTE
           Lif-Kompaniet
           Nya Ordin. Soldat-Roteringen
           Extra Soldat-Roteringen
    -1791  LIVREGEMENTET T HÄST, Östernärke
           kompani
    -1814  NÄRKE-VÄRMLANDS REGEMENTE,
           Livkompaniet
1791-1796  LIVREGEMENTSBRIGADENS LÄTTA DRAGON-
           KÅR, Östernärke skvadron
1796-      LIVREGEMENTS (BRIGADENS) HUSARKÅR
           (HUSARER), Östernärke skvadron
1814-      NÄRKE REGEMENTE, Livkompaniet
 
NAD har naturligtvis även exakta uppgifter om mikrofilmat material för varje församling. Använd då sökning Arkiv.
 
Svenska kyrkan har också en del om de församlingar som finns idag:
http://www.svenskakyrkan.se/sok/sok_forsamling.asp
Här står följande om Stora Mellösa:
Stora Mellösa församling  
-------------------------------------------------
http://www.svenskakyrkan.se/storamellosa
stora.mellosa.pastorat@svenskakyrkan.se
 
Församling: Stora Mellösa församling
Stift: Strängnäs stift
Postadress: GÖKSHOLMSVÄGEN 6
715 72 STORA MELLÖSA  
 
Telefon: 019-445014
Fax: 019-445039
 
Ingela

1271
98 - Osorterat / Gårdsbeteckningar i byar
« skrivet: 2005-12-21, 03:37 »
Från början fanns Mörkhult, en gård. Sedan delades den i flera gårdar, Mörkhult blev en liten by. Mörkhult 1, Mörkhult 2, Mörkhult 3 etc. Därpå delades var och en av dessa gårdar och då blev det Mörkhult 1:1, Mörkhult 1:2, Mörkhult 1:3 etc och så Mörkhult 2:1, Mörkhult 2:2 etc etc.
Orsaken till delningarna var att man kunde klara en familj på mindre och mindre gårdar, effektivare brukningsmetoder. När man då hade flera barn kunde man alltså klyva gårdarna och låta alla - eller i alla fall flera - ärva och bo kvar, men nu på var sin gård.
Några präster rubricerar även underdelningarna, som Mörkhult 1:6; de flesta verkar nöja sig med Mörkhult 1 och så en ny sida för varje underdelning (ibland inte ens en sida utan prästen började på ett nytt hushåll mitt på en sida). Då får man själv räkna sex hushåll fram.
 
Ingela

1272
Ja naturligtvis. Kanske man undanhöll modern det om det var svårt missbildat eller så. Men man hade förr en mycket naturligare inställning till döden än vi har idag.
 
Hur det var med begravning av ett dödfött barn vet jag inte; kanske fick det inte begravas i vigd jord eftersom det inte var döpt? Det skrevs dock upp i födelseboken, jag har själv sett åtskilliga.
 
Ingela

1273
00 - Fosterbarn / Vem tog hand om föräldralösa barn?
« skrivet: 2005-12-16, 20:21 »
Ja jag har heller aldrig sett att faddrar tar hand om några barn. Däremot tror jag att de på olika sätt försökte bistå barnet, t.ex. genom att rekommendera dem till en arbetsgivare, sådana saker.
 
Ingela

1274
09 - Fader okänd / Fastställande av faderskap
« skrivet: 2005-12-16, 20:17 »
Innan 1864 var det straffbart att få barn utan att vara gift. Domstolen ville naturligtvis veta vem som var far (skulle ju också straffas). Om kvinnan utpekade en man så instämdes även han inför tinget, men hade då möjligheten att svära sig fri (med två fingrar på Bibeln). Men någon mer utredning gjordes inte.
1864-1917 var det inte straffbart med u ä barn och den ende som brydde sig var prästen; han hade dock inga egentliga maktmedel och gjorde heller ingen formell utredning.
Efter 1917 (då socialtjänstlagen infördes) gjordes utredningar. Man arbetade då hårt på att få fram en far eftersom det annars blev kommunen som blev skyldig att svara för underhåll.
 
Utredningar har alltså gjorts enbart av ekonomiska skäl. Det är först idag vi börjat tala om att alla barn har rätt till båda sina föräldrar.
 
Har man i släkten oäkta barn är det alltså en fördel om de är födda innan 1864 eller efter 1917; störst chans att få fram en far till barnet.
 
Ingela

1275
Buk- / Bukbinda
« skrivet: 2005-12-16, 19:57 »
Det beror väl på vilken sorts bråck det var, men rent generellt skall det nog inte betyda något. Det kan ju finnas många andra orsaker till varför de inte kunde få barn.
 
Ingela

1276
28 Sexualitet och sexualbrott / Vad visste nyblivna makar?
« skrivet: 2005-12-15, 20:48 »
Man får väl komma ihåg att 90-95% av svenska folket levde på landet ... så nog visste man hur det gick till och vad som blev följden. Inte skyddades heller barnen mot att se när djuren födde eller liknande.
Däremot var det nog, som Peppe säger, begränsat med fantasi. Å andra sidan hade man nog inte så stora möjligheter att leva ut sina vildaste id?er heller. Det var få husbondepar som hade eget rum! Både barn och tjänstefolk delade rum med dem.
 
Det här med ovetande brudar och erfarna män är en produkt av borgerligheten från 1840-50-talet och framåt. Det blev då vanligt att män i städerna inte gifte sig förrän de kommit upp i minst 40-års-åldern (de hade inte råd att gifta sig tidigare, det förväntades ett ståndsmässigt hem, stort umgänge etc), och då får man ju tänka sig att de knappast var oskulder. Flickorna var å andra sidan 17-18 år och oerhört skyddat uppfostrade. Följden blev naturligtvis det råd de engelska flickorna i samma situation fick: blunda och lie back and think of England (alltså de söner hon skulle föda åt imperiet).
 
Ingela

1277
28 Sexualitet och sexualbrott / Blod på lakanet
« skrivet: 2005-12-15, 20:27 »
Nja. Så här var det: innan 1734 var en kyrklig vigsel inte giltig rent juridiskt. Det var istället trolovningen som var juridiskt bindande. Kyrkan hade från Ansgars dagar kämpat för att kyrklig vigsel skulle vara det enda giltiga, men lyckades alltså inte förrän 1734. Problemet var bara att trolovningens juridiska verkan var kvar - ett barn fött under trolovningstiden räknades som äkta, kvinnan stigmatiserades inte etc.
Allmogen - aldrig de snabbaste att omfatta nymodigheter - hade alltså kvar seden att brud och brudgum kunde flytta ihop efter trolovningen. Varpå följden naturligtvis blev att en hel del magar putade ordentligt vid den kyrkliga vigseln. Kyrkan gick till motattack: för att popularisera föreställningen att kvinnan skulle vara oskuld vid den kyrkliga vigseln så införskaffades det tjusiga brudkronor i silver som kvinnan fick låna om hon var oskuld. I vissa vigselböcker kan man se anteckningar om bar krona resp. bar hätta. Om kvinnan ljög och det senare visade sig att hon omöjligen kunde ha varit oskuld vid vigseln så fick hon böta; kronan måste omförgyllas, annars gick det illa för alla brudar som bar kronan efter bruden som ljög.
 
Visst kunde det väl hända att man undersökte lakanet - särskilt om svärmodern misstänkte bruden för att vara lättbrud (men kanske då inte med brudgummen). Annars var det nog vanligare med andra bröllopsseder: på kvällen var det sängledning av brudparet och på morgonen kom föräldrar, släktingar och kanske några av bygdens honoratiores (beroende på hur välbärgad en bonde var naturligtvis) varpå brudgummen på olika sätt förklarade sig nöjd - han kunde t.ex. sätta på sin nyblivna hustru hennes första fruhatt (på många ställen skiljde sig de gifta kvinnornas huvudbonad från de ogiftas), på några ställen skar han av henne håret (som gift visade en kvinna aldrig någonsin håret annat än för sin man, inte minsta hårslinga). Det är i det här sammanhanget man får se morgongåva, som alltså ursprungligen gavs just på morgonen efter bröllopsnatten och var ett tecken på att mannen accepterade sin hustru. Så i Sverige var det nog oftast en privat historia mellan man och hustru: var mannen nöjd med kvinnan så forskades det inte efter mer.
 
Naturligtvis var det illa om man inte fick några barn, men såvitt jag vet har vi inte haft seden att man inte gifte sig förrän det var bevisat att paret var fertilt. Problemet var ju oftast inte heller att bli gravid, problemet var att få barnen att överleva och växa upp.
 
Ingela
PS Skillnaden på trolovning och förlovning är att den förra alltid är offentlig, med vittnen och (skrivna) kontrakt, den senare är en privat historia mellan kontrahenterna.

1278
00 - Fosterbarn / Vem tog hand om föräldralösa barn?
« skrivet: 2005-12-15, 19:55 »
Om en av föräldrarna dog försökte den efterlevande maken alltid gifta om sig. En bonde kunde egentligen inte klara sig utan en duktig hustru. Om äldsta dottern var upp mot 15-års-åldern kunde det kanske fungera utan en ny matmor, men innan dess var flickan definitivt inte fullärd i allt en bondmora skulle kunna. Samma sak om mannen gick bort.
 
Naturligtvis var det bättre att gifta sig än att ha städslat folk - gifte man sig var det ingen risk att arbetskraften försvann efter ett år och hur bra en piga eller dräng än var så var de ju knappast lika intresserade av en gård som den som ägde den. Det är ju samma än idag: man är ju mer intresserad av sitt eget företag än om man bara är anställd.
 
Vad man ofta ser i böckerna är att om det gäller torpare eller ännu fattigare, sådana som levde nära den rena fattigdomsgränsen, så om endera föräldern gick bort och den andra inte lyckades gifta om sig, då gick det skrämmande ofta inte bra för barnen. De fick alltför tidigt gå ut och tjäna och det gick inte sällan illa; inte så att de inte klarade att arbeta, men de klarade inte att vara utan föräldrarna. Flickorna födde oäkta barn och pojkarna blev bråkstakar (vi känner väl igen det från idag).
 
Visst försökte släktingar i första hand att ta hand om barnen. Rent generellt var det populärare att ta hand om flickor än om pojkar. Flickorna var nämligen klart billigare i maten och man kunde tidigare få ut nästan fulla dagsverken av dem.
Hur en barnaskara delades var nog väldigt individuellt; vad som passade i olika familjer. Var det en familj med bara flickor var man nog intresserad av att ta en pojke. Var det en familj med många barn ville man nog gärna ha en flicka som fick bli barnpiga. Etc. Men det var nog ytterst sällan syskonskaran kunde få hålla ihop, man hade inte råd att ta mer än ett barn.
 
Jag har en anmoder född 1764 vars far olyckligtvis dog när hon bara var nio år. Hon var näst yngst i en stor syskonskara, så hon bollades runt bland sina äldre, gifta syskon som ett paket, ett år här, någon gång två år där och så vidare till nästa bland de äldre syskonen. Mamman däremot stannade permanent hos äldste sonen!! Det kan inte ha varit en rolig uppväxt för lilla Maria!
 
Barnhem fanns inte annat än i de större städerna förrän fram emot förra sekelskiftet. Däremot kunde barnen auktioneras ut eller hamna på socknen vilket betydde att de som andra fattighjon antingen gick på rote (ett visst antal dagar i varje gård, sedan flyttade man till nästa gård - överallt fick man arbeta efter förmåga, mot mat och logi, någon gång kunde man få lite kläder som sett sina bästa dagar) eller så var man på fattighuset. Fattighus - som ju vi i våra dagar tycker låter alldeles förfärligt, särskilt efter alla statarförfattare man tvingades läsa i skolan - byggdes faktiskt för att man skulle slippa den förnedrande rotevandringen.
 
Ingela

1279
06 Barn / Var maken fadern?
« skrivet: 2005-12-15, 19:18 »
Nja, det är just det som är problemet - jfr ovan där jag skriver om min mff vars andra hustru alltså överallt skrevs som mor - inte styvmor - till barnen i första äktenskapet - detta var i slutet av 1800-talet i Skåne. Jag har ett precis liknande fall i Dalsland 100 år tidigare: andre maken står som far till alla barnen, men i själva verket var äldsta flickan född i mammans första äktenskap - det tog mig ett tag att lista ut!  
Man var överhuvudtaget generösare med släktskapsbeteckningar förr. En svägerska t.ex. kunde lätt omnämnas som syster (jfr engelskans sister-in-law), utan kvalifikationer. Den sista resten av detta har vi väl fortfarande kvar: alla min fars svägerskor är faster för mig, alltså fars syster. I t.ex. danskan gör man åtskillnad: en faster är verkligen fars syster, medan tante (onkel för män) är någon som är ingift.
 
Så står det ingen otvetydig anteckning på något ställe (födelsebok, hfl) är det bara en enda sak som gäller: bouppteckningen! Bor Du inte i närheten av landsarkivet så får Du väl kontakta dem; de gör kopior av bouppteckningar för en mindre summa.
 
Ingela

1280
Buk- / Bukbinda
« skrivet: 2005-12-15, 18:59 »
Ja, det är nog allt ett bråckband de menar.
Jag skulle tro att man kunde få ha det där bråckbandet en liten tid efter operationen också, musklerna var ju försvagade så det kunde väl vara bra med lite stöd tills allt läkt.
 
Jag är ibland väldigt tacksam att jag inte levde för 100 år sedan - inte för att jag är sjuk så ofta, men det känns lite tryggare idag!
 
Ingela

1281
Old topics - From Emigrants (2005) / Pearson - Maria Christine
« skrivet: 2005-12-15, 17:28 »
Hello Liz,
 
I think Lady Chater maybe simplified things a little.
Sala and Heby are two small towns some 100 kms (abt 60 miles) northeast of Stockholm (the capital of Sweden). They lie less than 15 kms (10 miles) apart; in fact the municipalities today share a border, although Sala is in the province of Västmanland and Heby is in the province of Uppland.
Granberga is/was a tiny village (by village I mean a couple of farms together) in the parish of Huddunge which today lies within the municipality of Heby. Huddunge by (by = village) is a proper little village with a church.
If Lady Chater was born at Granberga, she was born in the parish of Huddunge in the county of Västmanland (this is most important, everything is done by parish here).
I suspect Lady Chater felt that she had to say Heby or Sala because these places (especially Sala) can be found on a map - you have to have a very good map indeed to find the small village of Huddunge. Sala was once quite an important place since one of the most important mines in Sweden was located here, a silver mine. So chances were that some of her husband's business associates had at least a vague idea about Sala.
Today Sala has less than 14,000 inhabitants, Heby has abt 2,700 inhabitants. Huddunge parish has abt 500 inhabitants, which means that the village proper has even fewer people living there.
 
Here is a link to some pictures of preserved typical houses of this area:
http://www.sala.se/moklinta/gammelgarden.htm
 
Unfortunately, the records for the county of Västmanland are not completely online yet. Since this is the case and since I live in the wrong part of the country I cannot search the records for you.
Maybe someone else here lives in Uppsala where the physical records for Huddunge are kept?
 
If you don't get an answer here within a few days, you can email the regional Archive in Uppsala (in English of course) and ask them to look for the birth record:
landsarkivet@landsarkivet-uppsala.ra.se
 
Ingela

1282
06 Barn / Var maken fadern?
« skrivet: 2005-12-15, 01:49 »
Det borde verkligen stå en anteckning eftersom det var absolut avgörande i en arvsfråga. Men vi vet ju att alla präster inte var helt perfekta!
 
Bouppteckningen finns på landsarkivet. http://www.ra.se/la.html
 
Ingela

1283
Buk- / Bukbinda
« skrivet: 2005-12-15, 01:34 »
Förr ansågs bråckoperationer lite riskfyllda. Lite beroende på vad det var för bråck försökte man oftast, som första åtgärd, istället trycka tillbaka vad det nu var som petade ut och så satte man just ett bandage ovanpå - bråckband kallades det - för att hålla tillbaka.
Även idag kan det vara så att man av olika anledningar anser det riskabelt att operera (hjärtproblem el likn) och är bråcket då inte alltför farligt så använder man den här gamla metoden (hände en nära släkting till mig runt 1990).
 
Ingela

1284
06 Barn / Var maken fadern?
« skrivet: 2005-12-14, 02:31 »
Jodå, det var inte så ovanligt. Men det skall finnas en anteckning om det eftersom det påverkar arvsfrågan (det oäkta barnet blev äkta genom föräldrarnas senare giftermål). Det var nämligen också så att man vanligen inte skrev styvfar eller styvmor även om det var så det var samt att barnet använde sin styvfars namn vilket gör att man lätt tror att det här är fråga om biologiska, äkta barn. Jag har flera fall i min egen släkt, bl.a. min morfars far gifte om sig efter första hustruns död och när ett par av barnen från första giftet dör så omnämns styvmodern överallt som mor till barn x.
 
Det enklaste är att kolla bouppteckningen efter äkte mannen! Där står det vilka barnen verkligen är.
 
Ingela

1285
Belgien / Äldre inlägg (arkiv) till 02 februari, 2010
« skrivet: 2005-12-13, 20:21 »
Javisst. Det gjorde jag när jag fann en för mig totalt okänd gren av släkten. Eftersom det var i Sverige så ringde jag. Stor förvåning i andra ändan, men alla glada - idag har jag träffat en hel del av den släktgrenen.
Jag har gjort likadant för en väninna jag släktforskade lite för; de visste åtminstone om att hon fanns (hon kände däremot inte till dem) och de blev jätteglada för kontakten.
 
Se bara till att vara noggrann med att tala om varför Du kontaktar dem, redogör för allt Du har att komma med ifråga om bevis etc. Fråga inte är du sonson till x utan bara känner ni till x. Ställ inga krav på att ni skall träffas eller ens att de skall svara, men var noga med att lämna tydliga kontaktuppgifter - så är det upp till dem om de vill kontakta Dig. Ingen press alltså.
 
Belgare talar i allmänhet mycket god engelska, så Du kan säkert skriva på engelska.
 
Ingela

1286
Förnamn - I / Ingel
« skrivet: 2005-12-12, 12:19 »
Det är visst en obskyr fornnordisk gud vid namn Ing, har jag fått höra.
Men jag har fått två förklaringar på mitt namn:
dels under asen Ings beskydd
dels kvinnlig form av Ingel, i sin tur en kortform av tyska Engelbrekt (en ängels svärd)
Vilket som är korrekt har jag ingen aning om. Men den fornnordiska förklaringen låter bestickande eftersom det finns så många namn som börjar på Ing-.
 
Och jag har faktiskt en anfader vid namn Ingel; Ingel Nilsson, 1767-1845 i Örby (Älvsborg).
Detta visste dock ingen i släkten om när jag döptes utan jag fick mitt namn efter Ingela Gathenhielm, kaparkaptenen Lasse i Gatans hustru; min far läste berättelsen om denna tuffa kvinna vid 10 års ålder och bestämde sig redan då för att om han någonsin fick en dotter så skulle hon heta Ingela...
 
Ingela

1287
Jo, jag tror visst att man släppte fram sorgen. Det finns en hel del bondedagböcker från 1800-talet som just beskriver hur svårt det var att mista ett barn. Men man gjorde ofta skillnad (minns att det var männen som skrev dessa dagböcker!): de riktigt späda var man mindre berörd av, däremot de barn man lärt känna kunde framkalla en nästan övermäktig sorg. Det var först det borgerliga projektet med start runt förra sekelskiftet som skulle tämja känslorna genom att man inte skulle visa dem; allmogen sågs som rå och obarkad just för att de så lätt gav efter för sina känslor och visade dem. I folkdräkterna kan man se gott om spår av hur man förstod att man sörjde (t.ex. det bourka-liknande plagg som användes i Skåne och helt dolde den som sörjde).
 
Förr hade man helt naturligt de döda hos sig. De låg ju hemma, i finrummet med öppet kistlock, från det de dog tills man skulle begrava dem. Det var alltså rejält med tid att ta farväl, också för vänner och bekanta. Utomlands har man fortfarande liknande seder: en väninna till mig, vars far dog i Schweiz, berättade för mig hur närmast chockad hon blev när de kom till sjukhuset för att ta farväl av fadern: han låg då fint klädd och sminkad i en öppen kista i ett särskilt besöksrum; på sjukhuset frågade man hur lång tid de ville att han skulle ligga där så att alla skulle hinna med att ta farväl... Det är ju först nu på de allra senaste åren som vi här i Sverige har börjat erkänna att man just har ett behov av att ta farväl av en människa, inte av en stängd kista. Men sminkad känns som om det är att gå lite för långt.
 
Ingela

1288
00 - Havandeskap och förlossning / Aborter förr
« skrivet: 2005-12-12, 02:31 »
Ja, att utföra illegala aborter var ett yrke in på 1950-talet. Hade man tur var det en läkare som extraknäckte, eller ibland en läkare som blivit av med sin legitimation, ofta just för att han utfört sådana här illegala aborter. Min mor berättade att alla visste namnen på dessa läkare; det var mest en fråga om man hade pengar att gå till dessa abortörer eller om man var tvungen att välja en lågprisvariant där man skulle ha rejält med tur om man kom ifrån det hela i någorlunda helt skick.
 
Ingela

1289
För kejsarsnitt var bedövningen vanlig narkos: eter och kloroform från början och senare lustgas.
 
Alla former av operationer företogs utan narkos innan man mera allmänt började införa den runt 1860 eller så. Det var säkert ingen trevlig upplevelse. Och förmodligen en bidragande orsak (förutom undermålig hygien då) till att många dog. Hade man tur svimmade man av smärtan relativt snabbt.
 
Ingela

1290
Kan tillägga att även bröd var en form av konservering. Man bakade oftast bara ett par gånger om året, då man malt säden. Mjölet fick inte ligga eftersom det då så lätt kom ohyra i det. Bröd bakades gärna till kakor, med hål i, och så förvarade man det - som med mycken annan mat - upphängt, utom räckhåll för ohyra och råttor.
På 1800-talet fick också potatisen en avgörande roll: Växjö-bispen (Esaias Tegn?r) skrev ju att befolkningsökningen berodde på freden, vaccinet och potäterna (vaccinet var mot smittkopporna) och senare forskning har givit honom rätt.
 
Ingela
PS Jag tycker det är bra att Du ställer sådana här frågor Ulrika! Släktforskning tycker jag skall vara mer än att ta reda på att Anna Svensdotter var dotter till Sven Eriksson - det säger ju inte ett dugg (och det är dessutom statistiskt så att det är 10% risk för att han inte alls är far till henne).

1291
00 - Begravning / Hur kläddes de döda?
« skrivet: 2005-12-11, 06:31 »
Man använde förr vanliga kläder. Klassiskt var att en flicka fick en svart klänning till sin konfirmation; den använde hon sedan till sitt bröllop och till stora högtider (syskons bröllop, föräldrars begravning etc) för att till sist begravas i den.
 
När det gäller folkdräkter var seden lite annorlunda. Då begravdes man inte i alla kläderna som hörde till dräkten utan i sin finaste särk (skjorta för en man); för en gift kvinna var detta undantagslöst bröllopssärken.
 
Sederna var likadana utomlands; i t ex Anne på Grönkulla, som ju beskriver livet på landet i slutet av 1800-talet i Canada, säger en person i en av böckerna att nu har hon skaffat sig en riktigt fin (svart naturligtvis) klänning, den tänker hon ha mycket roligt i innan hon begravs i den.
 
Ingela

1292
I England brukade man fram till åtminstone sekelskiftet 1800 inte ha sina barn hemma de första två åren. Det här gällde inte bara fina familjer utan alla som hade råd. Barnen vistades hos en amma. Orsaken var främst att man inte ville fästa sig vid barn som det var så stor risk med att de inte skulle överleva. Ironin i det hela var att statistik visar att barn som lämnades bort hade en oerhört mycket sämre chans att överleva ...
Drottning Anne av Storbritannien (1665-1714) födde 17 barn; bara ett överlevde spädbarnsåldern men dog i den tidiga tonåren. Man kan undra hur hon mådde ...
 
Årstafrun skulle jag tro var ganska representativ; tänk bara på tavlor som målades - där de döda barnen helt självklart inkluderades med de levande! Man hade nog en mera jordnära syn på döden än vi har idag.
 
Ingela

1293
00 - Havandeskap och förlossning / Aborter förr
« skrivet: 2005-12-11, 06:00 »
Förresten, en annan populär metod på 1940-talet var visst ett helrör gin (gärna blandat med Pernod) intaget i ett verkligt hett bad ...
Ingela

1294
00 - Havandeskap och förlossning / Aborter förr
« skrivet: 2005-12-11, 05:58 »
Den vanligaste metoden var nog tyvärr en klädgalge eller en strumpsticka (eller annat mekaniskt instrument, spetsigt och av metall). Det gick naturligtvis ofta - oftast? - alldeles galet och många var de fall som kom in svårt blödande och som sedan aldrig kunde få barn; om de nu överhuvudtaget överlevde själva.
Min mor berättade om detta från sent 1940-tal, då hon var sjuksköterska i Stockholm. Såvitt jag förstod på henne polisanmälde sjukhuset inte kvinnorna, men om de talade om att de fått hjälp av någon så polisanmälde sjukhuset gärna hjälparen eftersom den personen oftast var skyldig till en rad av dessa oskickliga aborter.
 
Ingela

1295
Kvinnan dog inte om barnet dog i livmodern (inte automatiskt i alla fall). Det finns antecknat om kung Charles II:s av England syster, Henrietta Anne, gift med Philippe av Orl?ans (bror till Solkungen, Louis XIV), att hon födde fram åtminstone ett barn som inte bara var dödfött utan också ruttnat (det här var alltså i mitten av 1600-talet).
 
Sätesbjudning - ca 3-4% av alla förlossningar - behöver inte innebära kejsarsnitt, inte ens idag. Och definitivt inte att barnet alltid dör. Problem kan uppstå därför att huvudet är störst och om barnet föds med stjärten först finns risken att livmoderhalsen inte vidgat sig tillräckligt för att huvudet skall kunna komma ut. Det är särskilt fallet om barnet kommer med fötterna först, då blir det numera alltid kejsarsnitt.
Ligger barnet på tvärs måste kejsarsnitt alltid utföras, om man inte lyckas vända barnet innan förlossningen sätter igång.
 
Kejsarsnitt finns antecknat från 1500-talet, men det är ytterst tveksamt om någon kvinna verkligen överlevde (det finns anteckningar om det också, men det betyder troligast att hon överlevde själva ingreppet men dog av senare infektioner). Barnet kunde dock överleva; de första kejsarsnitten gjordes på döda/döende kvinnor (finns antecknat flera hundra år f.Kr.). Rent praktiskt får man nog tänka sig att narkos och kännedom om hygien är grundförutsättningar för ett lyckat kejsarsnitt för kvinnan; i sådana fall talar vi om, som tidigast, början av 1870-talet. Lyckade kejsarsnitt (för kvinnan alltså) kom dock egentligen först framåt 1880, eftersom det var först då man allmänt förstod att livmodern måste sys ihop efter snittet!
Ett av de mest berömda kejsarsnitten i Sveige gjordes på 1300-talet: Bo Jonsson Grip, Sveriges rikaste man, hade gift sig med en mycket rik arvtagerska. Hon var med barn när hon råkade ut för en olycka och dog. En av de närvarande såg då att kvinnans buk rörde sig, varpå Bo Jonsson Grip såg till att kvinnans buk skars upp (en del säger att han gjorde det själv). Barnet levde, men dog ett par timmar senare. Genom detta lyckades dock Bo Jonsson ärva sin fru; hade barnet inte funnits hade alla pengarna gått tillbaka till hennes släkt - nu ärvde istället barnet henne och Bo Jonsson ärvde sitt barn.
 
Kuvöser är en modern uppfinning; förr gjorde man så att man svepte in för tidigt födda barn i lammskinn och bar dem närmast kroppen, innanför kläderna. Om detta finns berättat åtminstone fram till andra världskriget, när det fortfarande var vanligt att kvinnor födde hemma, i alla fall på landet där det då också var långt till närmaste sjukhus för kuvösvård av barnet. Man har idag också insett att denna metod (kanske minus lammskinn) ofta är den bästa i tredje världen eftersom kuvöserna där kan vara undermåliga och dessutom gärna sprider smitta pga otillräcklig desinficering. Metoden fungerar förvånansvärt bra (naturligtvis inte om syrgas behövs, men det vanligaste problemet är att barnets kroppstemperatur sjunker).
 
Ingela

1296
00 - Fosterbarn / Vem tog hand om moderlösa barn?
« skrivet: 2005-12-11, 04:35 »
Barnen kan mycket väl stå hos föräldrarna utan att de för den skull verkligen bodde där. Har en bevarad självbiografi som behandlar tiden från ca 1825 till 1862; där står om författaren själv att han sedan 5-7 års ålder (lite beroende på hur man ser på det) inte bodde hos sin mor, som var änka, utan hos diverse bönder där han arbetade. I Hfl står han dock som boende hos sin mor fram till 15 års ålder (konfirmationen). När han själv gifter sig och får barn förmår inte hustrun ta hand om alla barnen (de kommer alldeles för tätt, och hustrun har dessutom lungsot) varför ett av barnen, en flicka, nästan från det hon är nyfödd bor hos sina morföräldrar i andra ändan av socknen. Ingen anteckning om detta i Hfl. Eftersom mannens födelsesocken inte är samma som den han sedermera bodde i som gift, så kan man nog anta generellt att man inte skall lita alltför mycket på vad prästen skrev om var barn bodde. Dock gjorde det säkert skillnad om barnet utackorderats, dvs socknen var ansvarig och betalade. Om det däremot var privat initiativ så skrevs förmodligen barnen oftast hos föräldrarna innan 15-årsåldern eftersom det var föräldrarna som var ansvariga.
 
Den vanligaste strategin för en änkeman för att ta hand om barnen var naturligtvis att gifta om sig; han måste dock vänta sex månader (1 år för en änka). Under tiden var det nog vanligt att en kvinnlig släkting hjälpte till - eller som sagt, att barnen tillfälligtvis bodde hos släktingar; ingetdera av detta antecknades förmodligen för kortare perioder. Inte helt ovanligt var att den blivande nya frun flyttade in hos sin tilltänkte man innan de sex månaderna gått; officiellt då som piga - men det var många barn med kort leveranstid efter sådana arrangemang.
 
Ingela

1297
04) Arkiv (diskussioner t o m 2006) / Lindesbergs lfs, AIa:50
« skrivet: 2005-12-09, 16:35 »
Alla uppgifter i såväl Hfl som i folkräkningarna utgår från huvudmannen i familjen, i det här fallet Anders Gustaf.
Hade Anna Lovisa varit syster till hustru Johanna hade det alltså stått svägerska eller hustruns syster.
 
I vissa fall utgår man från någon annan än en man, t ex om han blivit fråntagen sitt medborgerliga förtroende (vilket man kunde bli som extra straff efter att man avtjänat ett fängelsestraff). Då var man i lagens ögon inte myndig - och då kunde ex vis gamla mamma, änka och därmed myndig, bli huvudman ( i Hfl står då Änkan Lisa Eriksdotter, son Johan Olsson, sonhustru Marit Andersdotter).
Vem som är huvudman framgår genom att denna person alltid räknas upp först - och alla släktskap utgår alltså från denne.
 
Ingela

1298
Latin > Svenska / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-31
« skrivet: 2005-12-09, 15:44 »
Ett alldeles vanligt, men något äldre, engelskt-svenskt lexikon (Norstedt 1938) har commensal; betydelse 1. ätande vid samma bord, matlagskamrat (betydelse 2. är då den omtalade parasiten).
Så i Bure-texten blir det ... enda vän och matlagskamrat ...
 
Matlag är en gammal (belagt 1596) beteckning för hushåll; vid Uppsala universitet har man åtminstone fram till andra världskriget använt ordet för att beteckna att man var inackorderad i maten och intog sina måltider vid samma bord; även om det matställe där måltiderna intogs (SAOB). Min farbror berättade ofta om hur han på 1930-talet i Uppsala tillhörde matlaget på Dagnys matsalar; för 80 kr i månaden fick man frukost, lunch och middag (1930-34) - enligt min farbror var detta ett av de bästa matlagen i Uppsala, med fantastiskt god och riklig mat (men det kanske låg ett visst skimmer över hela studenttiden). Däremot bodde studenterna i matlaget på skilda håll i sta'n, i inackorderingsrum.
 
Ingela

1299
Kläder / Kläder
« skrivet: 2005-12-02, 18:25 »
Anna-Carin Betzén!
 
Experten visste inte heller vad mäst är, men hon blev så intresserad att hon skall forska lite på vad det kan vara. Som en ren gissning funderade hon på om det kunde vara något muff-liknande; det var sådana småplagg (mössor, vantar etc) man oftast tillverkade i hundskinn (en hund räcker ju lagom till det).
 
Jodå, ordet väst fanns - men frågan är hur mycket det användes, i alla fall av allmogen. En väst var i modedräkten försedd med ärmar fram till minst 1720-talet. Allmogen låg 30-50 år efter, och hade redan livstycke och tröja - vad vi idag skulle kalla väst och jacka (långtröja=rock). Så frågan är om ordet väst förekommer i en bouppteckning bland allmogen ...
 
Hm. Jag skulle gärna vilja ha hela passagen där Bentes mäst är nämnd; sammanhang kan ju betyda en hel del.
 
Ingela

1300
Kläder / Kläder
« skrivet: 2005-12-02, 17:58 »
Kalmuck betydde ursprungligen (svart) astrakanskt (sibiriskt) lammskinn - tyget kalmuck var alltså en ersättningsprodukt (i långhårigt ylle). Ursprunget till ordet är att skinnen bereddes av folket kalmucker (västmongoler).
Det kom också så småningom att användas om ett grovt bomullstyg (det var väl långhårigt det också kan man tänka).
 
Förvirrande är att alla tre betydelserna användes parallellt under samma tidsepok ...
 
Det finns också en tygsort benämnd kalmink, ett ylletyg (ofta randigt, men fanns även rutigt och blommerat) som gärna användes till kläder, t ex livstycken men även tröjor (vad vi idag skulle kalla jackor).
 
Ingela

1301
00 - Kläder och dräktskick / Hembygdsdräkter
« skrivet: 2005-12-02, 17:42 »
Svenska Ungdomsringen för bygdekultur bytte 01 jan 2005 namn till Svenska Folkdansringen.
www.folkdansringen.se (den gamla adressen fungerar dock ännu så länge med hänvisning)
 
Via Folkdansringen kan man få kontakt med de olika distriktens dräktsektioner och/eller dräktråden. Det är riktigt att en del hemslöjdsbutiker fortfarande bara säljer enstaka stereotypa varianter av dräkter, men det har blivit bättre.
Däremot är det så att en rekonstruerad dräkt är rekonstruerad, oavsett vem som säljer den och oavsett att vissa enstaka plagg kan varieras utgående från gamla modeller.
Definitionsmässigt delar man in dräkter i tre olika kategorier:
Dokumenterad. Hela originaldräkten finns bevarad i ett stycke; det finns också bilder och skriftliga källor om hur dräkten burits. (T ex Delsbo-dräkt, Toarps-dräkt)
Rekonstruerad. Finns i alla grader från att alla plagg finns i original men man vet inte om de verkligen burits ihop till att bara något/några enstaka originalplagg finns; skriftliga källor och även bilder kan finnas. För att rekonstruera dräkten försöker man tidsbestämma sparade plagg och se om de kan ha burits ihop, man tar hjälp av bevarade tygtrasor för att väva upp tyger som man alltså vet fanns, man lånar modeller från närliggande områden med så liknande dräkttradition som möjligt och man läser bouppteckningar för att slutligen skapa kläder från rätt tidsepok - resultatet skall bli en dräkt som skulle kunna ha burits i trakten. (T ex Tjörn-dräkt där det inte finns kjolar och förkläden bevarade; kjolmodellerna är lånade från norra Halland och från Tunge (tvärs över Göta älv från Bohuslän räknat), förklädena är beskrivna i bouppteckningar) Om det vid senare inventeringar återfunnits fler plagg så är det fortfarande en rekonstruerad dräkt, för man kan ändå inte veta om plaggen burits ihop.
Komponerad. Inga - eller mycket få - dräktdelar finns bevarade (kanske bara en enstaka bindmössa), det finns inte heller några skriftliga källor och inga bilder. Då komponerar man en dräkt från noll, där man gärna på olika sätt försöker symbolisera bygden dräkten skall representera (T ex Kinnekulle-dräkt, Arvidsjaur-dräkt)
 
För att bevara vårt kulturarv är det viktigt med ett så varierat dräktbärande som möjligt. Därför är det roligt att höra om folk som är entusiastiska och ivriga med att skaffa flera olika plagg av samma sort och variera sig, t ex för att få olika finhetsgrad på sin dräkt!
 
Ir?ne, dräkt från Västra härad säljs via Jönköpings läns museum; Du kan se dräkten (och läsa beskrivningen, bilden är väl inte så bra) på deras hemsida: http://www.jkpglm.se/drakt2.htm
 
Ingela
PS. För övrigt hoppas jag att riktigt många kommer till Nordlek i Göteborg till sommaren! www.nordlek.nu

1302
Nu är ju inte sekretess an automatisk funktion vilket tyvärr de flesta (inkl. vissa myndigheter) tror. Sekretess betyder att en uppgift skall underkastas sekretessprövning i 70 år.
 
Anna, Du kan alltså kontakta sjukhuset och begära att få ut uppgifterna. Uppgifter av denna typ skall lämnas ut om det inte innebär betydande men för berörd person. Som risk för betydande men räknas idag inte en utomäktenskaplig födsel eller en gammal adoption (adoption av fortfarande minderåriga är det däremot); det skall idag vara allvarligare saker, som exempelvis en könsbytesoperation.
Handläggningspersonal på lokal nivå har idag inte sällan en överdriven id? om sekretesskydd, men överklagar man till domstol får man oftast rätt (det brukar t.o.m. räcka att man får tala med en högre chef, de brukar vara betydligt bättre insatta i rättsläget).
 
En mycket bra utredning i frågan har gjorts av en jurist på Riksarkivet; utredningen finns att hämta på  www.ra.se/ra/rapporter.htm#sekretess
 
Ingela

1303
Stefan, ett utmärkt exempel på att fröken visst inte behöver vara ogift. Tänkte inte på det själv eftersom man i min skola tilltalade kvinnliga lärare med tant + förnamn.
 
Ingela

1304
Nja.
Mamsell betecknade i grunden en kvinna som var ogift. Men man tilltalade exempelvis en kvinnlig expedit som mamsell - och hon kunde mycket väl vara gift (eller änka). Kände man henne socialt så tilltalade man naturligtvis inte en gift kvinna/änka med mamsell, men en kvinna som arbetade med kvinnliga yrken var enligt sociala konventioner inte gift även om hon i verkliga livet var det. Det var inte så många år sedan vi i vår tid slutade kalla expediter och servitriser för fröken - och det även om vigselringen fullkomligt blänkte på fingret. En ung kvinna som tidigt blivit änka - och särskilt om hon inte hade några barn - kunde mycket väl tänkas vara tvungen att t.ex. gå tillbaka till att arbeta som guvernant. Då bör man som släktforskare inte låta lura sig av att hon i en Hfl kan stå som mamsell Lindgren.
 
En madam behövde inte vara gift; belägg för bruket att kalla kvinnor, oavsett civilstånd, för madam när de utförde grövre sysslor finns åtminstone från ungefär 1780. Däremot har jag nog aldrig sett det i en Hfl, inte heller om en gift kvinna i småborgerligheten - de jag råkat på har bara stått med namn (tror bara jag sett adliga med titel på kvinnor - förutom mamseller som är guvernanter el.likn., de kan stå som mamsell Lindgren av någon anledning).
 
Bonddotter är belagt sedan 1657, varianten bondedotter sedan 1732; vilken form prästen valde var nog en smaksak eller kanske beroende på landsända.
 
En flicka som arbetade hos någon behöver inte alls stå som tjänstepiga, inte ens i Skåne. I de 50-60 socknar i södra och västra Sverige jag haft anledning att gräva lite i har jag nog i stort sett uteslutande sett piga. Däremot skriver vissa präster i Skåne gärna piga långt in på 1800-talet fast de avser vad i övriga Sverige oftast kallades hemmadotter.
 
Ingela

1305
Titlar och befattningar / Enrolleringskarl / Enrolleringsman
« skrivet: 2005-11-27, 22:11 »
Att enrollera någon är att uppföra någon i rullan över arm?ns/marinens soldater. Vi skulle säga värva eller rekrytera idag.
På exemplen i SAOB verkar det som om ordet oftare används inom marinen än inom arm?n.
 
SAOB har ingen enrolleringsman men väl en enrolleringsbåtsman och en enrolleringskarl. Det är dock oklart om det betyder en värvad/rekryterad man eller en som värvar/rekryterar - det borde betyda en som värvar/rekryterar.
 
Ingela
PS SAOB finns på  http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

1306
Adoptioner / Äldre inlägg (arkiv) till 27 januari, 2010
« skrivet: 2005-11-22, 00:12 »
Ja, inte vet jag vad man skrev i bouppteckningar etc (man behöver inte vara juridiskt kunnig för att upprätta en bouppteckning) - men faktum kvarstår: innan 1917 fanns inte det juridiska institutet adoption. Men för de flesta var det nog ingen enorm skillnad efter 1917; då infördes bara svag adoption vilket innebar att den adopterade fortfarande har kvar familjerättsliga band med sin biologiska familj och har begränsade sådana med sin adoptivfamilj. Såvitt jag kan förstå blev den stora skillnaden med 1917 års svaga adoption att förmynderskapet för barnet gick över till adoptivföräldrarna (som fosterföräldrar har man bara vårdnaden av barnet). Stark adoption infördes i Sverige först 1958.
 
En bra sammanfattning ges under: http://www.riksdagen.se/debatt/200304/utskott/LU/LU3y/LU3Y.ASP (under rubriken Utskottet / Allmän bakgrund)
 
Ingela

1307
Varför inte börja med att kontakta Riksdagens arkiv? De är mycket trevliga och hjälpsamma! Om det nu inte finns något i Riksdagens arkiv, så kan arkivarierna där säkert tala om var man kan leta vidare.
 
E-post: biblioteket@riksdagen.se
Telefon: 08-786 60 18  
Adress: Riksdagens arkiv, Riksgatan 2, 100 12 Stockholm
 
Ingela

1308
Adoptioner / Äldre inlägg (arkiv) till 27 januari, 2010
« skrivet: 2005-11-21, 16:01 »
Hej Anders!
 
Det var inte alls ovanligt att ett barn i mitten på en syskonskara blev fosterbarn hos sina mor- eller farföräldrar. (Inte adopterat i Sverige, adoptioner fanns inte här förrän 1917; då var det dessutom fråga om svag adoption och det var inte populärt - de flesta föredrog det gamla beprövade fosterbarn. Jag undrar också om morföräldrarna besvärade de amerikanska myndigheterna - eftersom de säkert fann det juridiska institutet adoption märkligt - och såsom morföräldrar var de ju ändå pojkens naturliga målsmän.)
 
Det fanns en rad olika skäl till varför ett visst barn blev utvalt. Det var t ex inte ovanligt att ett barn bodde hos sina mor-/farföräldrar redan från det att det var ganska nyfött utan att det nödvändigtvis antecknades i Hfl. Orsaken till att det inte bodde hos sina föräldrar kunde t ex vara att modern haft en svår förlossning och inte kunde ta hand om en nyfödd - eller så var det en praktisk hjälp till ett hushåll som inte hade så gott om pengar - eller så var det en generell avlastning för familjen eftersom barnen kommit lite för tätt (idealet var minst två år mellan barnen).
Här kunde vilket barn som helst i syskonskaran komma ifråga; troligast var nog snarast att det varken var äldst eller yngst - särskilt inte äldst.
 
När barnet kommit upp i sex-sju-årsåldern började man ju också få verklig nytta av det och då ansågs det ofta mycket lämpligt att det flyttade till mor-/farföräldrar för att hjälpa dem med småsysslor (det kunde t ex stå i undantagskontraktet att den äldre generationen skulle förses med lill-piga/-dräng - vad var då bättre än att ett av de egna barnen gjorde tjänst istället för att ta ett utifrån). Fortfarande utan anteckning i Hfl.
 
En elvaårig pojke som åker till USA tycker jag passar in fint; vid elva års ålder kunde man förvänta sig ganska mycket arbete från pojken, han behövde inte barnvakt utan var ganska självständig men skulle likväl - särskilt i ett nytt land - säkert stanna och göra nytta i flera år (kanske upp emot tio år) hos sina morföräldrar. I detta sammanhang kanske man kan säga att pojken faktiskt var det yngsta barnet - nämligen det yngsta barnet i syskonskaran som kunde någorlunda ta vara på sig själv.
 
Elvaåringen åkte dock säkert inte över helt själv men behöver inte alls vara antecknad att vara i sällskap med. Kolla passagerarlistan före och efter pojken; särskilt återvändare (dvs någon som redan emigrerat men nu varit hemma på besök) från samma socken fungerade ofta som reseledare.
I min egen familj har jag min farmors kusin (han var faktiskt förstagångsemigrant) som 21 år gammal var reseledare för en flicka på ca 17-18 år och en pojke på 12 år. Några år senare emigrerade farmor; hon åkte då ensam men när jag granskade namnen precis före och efter henne insåg jag att hon ingick i ett sällskap unga flickor vars reseledare just var flickan som farmors kusin haft i sitt sällskap!
 
Ingela

1309
Kläder / Kläder
« skrivet: 2005-11-19, 03:32 »
Såvitt jag kommer ihåg användes inte ordet väst på 1750-talet, i alla fall inte om det plagg vi avser idag. Idag säger vi livstycke för det kvinnliga plagget, men runt 1750 användes det också för det manliga plagget.
 
Jag finner ingen förklaring på vad mäst kan var i SAOB, men har skickat frågan vidare till en av landets främsta folkdräktsexperter, så får vi se vad hon säger.
 
Ingela

1310
17 Juridik / Giftoman enligt 1734 års lag
« skrivet: 2005-11-15, 22:08 »
Självklart hade kvinnan en giftoman, det hade alla ogifta kvinnor fram till 1872 (utom adliga fröknar, de hade faktiskt giftoman till 1882). En intressant detalj i sammanhanget är att det ursprungligen var giftomannen som förrättade giftermålet! (Kyrklig vigsel blev ju inte giltig förrän 1734.)
 
Men jag är inte så säker på att man i likhet med dagens förmyndarlag skilde på giftoman och förmyndare av egendom (idag personligt och offentligt handlande) 1838. Och det verkar ju bra mycket troligare att morbrodern som bodde närmare var kvinnans förmyndare när det gäller egendom.
Du kanske också skulle kolla Häradsrättens Dombok för åren mellan föräldrarnas död och kvinnans giftermål. Det kan finnas protokoll om försäljning eller köp rörande kvinnans egendom, eller t o m något som rör vem som skall vara kvinnans förmyndare/giftoman.
 
Ingela
PS! När Du klurat ut hur det ligger till kan Du väl skriva om det här - eller maila mig direkt; det här var lite spännande tycker jag.

1311
17 Juridik / Giftoman enligt 1734 års lag
« skrivet: 2005-11-15, 01:37 »
Michael,
 
Just att systern fast hon är ogift inte bor på samma ställe som sin bror tyder ju på att hon inte har honom som målsman.
 
Har Du kollat vad bouppteckningen efter föräldrarna säger? Där bör både frågan om brodern verkligen var bror eller inte komma upp och också vem som var kvinnans målsman. Kanske ärvde kvinnan egendom på den ort hon var bosatt på och som morbrodern därför var satt att förvalta eftersom brodern levde så långt bort som på 15 mils avstånd - och var morbrodern den som hade hand om egendomen bör det ha varit naturligt att han även utsetts till giftoman.
 
Eller! Kan det vara så att den äldre brodern inte heller var myndig när föräldrarna dog? Jag är osäker på om det automatiskt var brodern som tog över ansvaret när han blev myndig - måhända måste någon form av ansökan/anmälan göras för att flytta över ansvaret och i den här familjen kanske man inte brydde sig om det eftersom brodern flyttade så långt bort?
 
Ingela

1312
Bob,
 
Contact the Regional Archive in Göteborg. They will tell you the ship's name and where your grandmother transited; before 1915 there was no regular service from Sweden directly to the States and you had to transit somewhere. Most people departed from Göteborg and went on the Wilson line ships to either Grimsby or Hull (England's east coast) and from there by train to Liverpool to embark on the ship that would take them across the Atlantic (usually with an intermediate stop at Queenstown (present-day Cobh) in Ireland to pick up more passengers).
 
Email the Archive at  landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se (you can write in English), quoting the source code and your grandmother's name.
 
Ingela

1313
17 Juridik / Häxeridomar
« skrivet: 2005-11-10, 04:08 »
Nja, att folk blev frikända var inte särskilt märkligt. Överheten var inte så förtjust i häxerimålen. Juristerna trodde - i allmänhet, undantag fanns - inte på häxeri och lade ner en hel del möda på att undersöka anklagelserna noga innan de dömde; till döden var man under långa tider bara beredd att döma sådana som själva frivilligt bekänt sitt häxeri. Problemet var snarast att allmogen greps av häxhysteri och krävde stränga domar - men varje dödsdom i en lägre domstol måste godkännas av hovrätten och där var man alltså inte alls benägen att utdöma dödsstraff på löpande band.
 
En lättläst berättelse om detta är Jan Guillous Häxornas försvarare.
 
Ingela

1314
Människor / Does anyone recognise these photos
« skrivet: 2005-11-10, 03:51 »
Translation of the message:
 
NB! At Anbytarforum you may only write about DECEASED persons. Messages relating to now living persons may be removed without notice. It is of course permissible to mention now living persons' names as researchers, or authors, of sources cited.
Hint! If you do not know if a person is deceased, apply a 100-year rule. This means that if the person is born before 1905 go right ahead, otherwise not.
 
Ingela

1315
Garnisonsförsamlingen / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-12-01
« skrivet: 2005-11-08, 22:35 »
Garnisonsförsamlingen var icke-territoriell tills den lades ner i april/maj 1927. Alla som arbetade vid Göta Artilleriregemente tillhörde Garnisonsförsamlingen oavsett var de bodde.
 
I april/maj 1927 överfördes samtliga församlingsmedlemmar till den församling de egentligen tillhörde, alltså församlingen där de bodde.
 
Innan dess skrevs alltså barn till anställda in i Garnisonsförsamlingens Föddebok (vilket gjordes med t ex min fars kusin, född 1908).
 
Ingela

1316
Äldre uttryck / Puke, bränder
« skrivet: 2005-11-04, 20:21 »
Hej igen Agne!
 
Jag kan också tipsa om en forskare vid namn Britt Liljewall. Hon är fil.dr. i s k mikrohistoria och specialiserad på just sådana bondedagböcker som Du håller på med. Hon har skrivit flera böcker runt detta, bl a en som heter Självskrivna liv.
 
Ingela

1317
Äldre uttryck / Puke, bränder
« skrivet: 2005-11-03, 01:46 »
Enligt SAOB:
puk, puke
i vissa trakter, bygdemålsfärgat:
liten mila i vilken ofullständigt kolade vedstycken från riven större mila kolas, brandmila.
 
brand, brandar/bränder:
vid kolning erhållet ofullständigt koladt vedträ
Efter kolningens slut, återstå som fast kolningsprodukt icke allenast fullt genomkoladt, svart kol, utan äfven dels ofullständigt koladt brandigt kol, brunkol, dels föga kolad ved, s. k. brandar.  
 
Alltså,
när man efter kolning rev en mila så fanns där ved som inte kolnat, bränder. Dessa bränder färdigkolades vid en mindre mila, en puke.
 
Jag kan rekommendera SAOB, http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Ingela

1318
Äldre ord A - K / Kasserad
« skrivet: 2005-11-02, 02:09 »
Ja, man kunde bli kasserad vid mönstring men alltså även om man senare fick något medicinskt problem som gjorde att man inte längre var lämplig.
Hedersamt avsked, dvs med pension (=gratialist), fick man om man fullgjorde sin tid (eller sårades i strid så att man inte längre kunde vara kvar, men det var ju ovanligt i Sverige efter 1814 ...).
 
Har själv en anfader som kasserades pga ett hjärtproblem; han ansågs dock frisk nog att tjänstgöra som stadstjänare - det var den tidens sätt att lösa problemet med att man inte kunde sjukpensionera folk.
 
Ingela

1319
Yrken B / Bördegumma
« skrivet: 2005-11-02, 01:59 »
En bärgumma är den kvinna som bär barnet till dopet (och får det tillbaka av prästen efter dopet). Det var alltid den förnämsta av faddrarna, och för att markera henne mot de andra faddrarna kallades hon ibland gudmoder. Hon är dock inräknad bland de övriga faddrarna:
Faddrarne bjudas altid parvis, man och qvinna mot hvarandra, Gumodren inberäknad (SAOB fr 1858).
Naturligtvis försökte man få en så märkvärdig kvinna som möjligt för detta värv och då blev det ju gärna så att hon var äldre.
 
Bördeqvinna kan jag inte hitta, men en bördeman var en släkting/anförvant.
 
Ingela

1320
Äldre ord A - K / Kasserad
« skrivet: 2005-11-01, 01:28 »
Enligt SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) betyder
kassera v.2., 4.a.a.:
(efter prövning) förklara (ngn) oduglig l. olämplig till viss tjänst; numera bl. (icke i officiellt militärt fackspr.) i fråga om inskrivningsförrättning: förklara (ngn) icke kunna antagas till tjänst, icke antaga (ngn); förr äv.: skilja (ngn från viss civil l. militär tjänst), avskeda, avsätta.
 
Exemplen som följer ger väl också en fingervisning om att det inte var ett hedersamt (åldersmässigt) avsked som avsågs.
 
Kasserad blev man nog för att det var något (kroppsligt) fel. Även hästar i kavalleriregementen kasserades - men där räknades ålder som en skavank.
 
Jfr förresten med det engelska to be cashiered vilket betyder att man blir avskedad från ett regemente för något som inte är så hedersamt (det klassiska exemplet är en officer som blivit ertappad med falskspel på mässen).
 
Ingela

1321
Yrken B / Bördegumma
« skrivet: 2005-11-01, 00:52 »
SAOB ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ ) har inget ord bördegumma.
Däremot jordegumma (dvs en formellt outbildad barnmorska).
 
Ingela

1322
Allmänt om adel / Befryntad eller inte?
« skrivet: 2005-10-22, 03:43 »
Enligt SAOB betyder uttrycket befryndad förenad gm vänskap l. släktskap l. frändskap. Uttrycket är alltså mycket oprecist. Blodsband behöver helt klart inte föreligga eftersom vänskap räcker.
 
Eftersom ordet är så oprecist till sin natur beror det nog mest på en själv om man upplever sig som nära befryndad eller inte.
Jag kan själv tycka att jag är nära besläktad med vissa sysslingar medan jag inte alls känner samma för vissa andra sysslingar - trots samma släktskap rent biologiskt.
I vissa sammanhang är man nog ivrigare att trycka på hur nära man står någon än i andra:  
jag är nära befryndad med biskopen (han är farfars kusin)
jag är avlägset befryndad med straffången (han är min kusin) ...
 
Ordet befryndad är mycket gammalt, det är skriftligt belagt tidigast 1537.
 
Ingela
PS ... det heter befryndad ...

1323
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-24
« skrivet: 2005-10-22, 03:10 »
Anna-Carin,
Yes, I agree: schäll as a Swedish misspelling of the English shell makes very good sense indeed.
 
Jan,
I agree with you too; lagghus as a Swedish misspelling of the English log house is also quite possible.
However, I don't see what the need here is for Svensk Etymologisk Ordbok - the definitive authority on Swedish language must always be SAOB. Of course, if it concerns a word later than till one has to use another dictionary but such was not the case here.
 
Bibi,
I'm sorry, I think I somehow misunderstood you and I certainly got a bad case of getting my wires crossed.
But I still think that as old as the hills is the best translation of this particular idiomatic expression into American English as it is a saying originating in the Bible (Job xv:7) - therefore probably particularly apt for something written a couple of centuries ago. American English was much more British in those days (the British English of yore, of course) and in making a translation I should think that it would be desirable to preserve also in English a little of the air of being written at that time.
 
Ingela

1324
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-24
« skrivet: 2005-10-20, 22:39 »
Bibi,
 
Nowhere in the expression gammal som gatan is it stipulated how the gata was constructed.
 
The word gata is a very old one; it is found before 1521 - when a gata normally was not paved at all. Gata can be found in Norwegian, Danish, Icelandic and even in regional English, around York, the Viking Jorvik (where some streets to this very day are called gate!).
 
Maybe you think of gata as (paved) street in town but the original use was of a road in the countryside, in a small village (practically all farmers lived in villages before the landreforms in the late 18th and early 19th century). It meant road bounded by enclosures or buildings; especially it was used for the road where the cattle was herded on their way to and from pasture. And such a gata was certainly not paved!
 
 
Thomas, Ann,
 
The word SEHÅLL - the version of SEHÄLL Thomas suggested - is not a Swedish word either (I mean, it has never existed in the opinion of SAOB - and those guys know).
So the misspelling / misreading is some other word.
 
Ingela

1325
Diary entries / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-24
« skrivet: 2005-10-20, 00:40 »
Nobody seems to have checked SAOB - recommended for older words ...
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
SUPRINERAD: this is the spelling commonly used 1723-1845; the word is from the French surprendre - Swedish överraska, överrumpla (surprise)
This word is not Swenglish.
 
SKULKADES: this is the spelling commonly used 1682-1846; today we would use SKOLKA - with roughly the same meaning (being absent without leave or valid reason - AWOL)
Neither is this word Swenglish.
 
The words SEHÄLL and LAGGHUS however do not exist in Swedish (according to SAOB and they are usually right) and so are either misspellings, misreadings or - popular theory - Swenglish.
 
Ingela
PS Gammal som gatan is not a saying only in northern Sweden, it's common also on the west coast - and is in fact given as an example of colloquial Swedish usage at the word gammal in SAOB (and I think the translation old as the hills is quite correct).

1326
17 - Emigration / Utvandring - Krav på pass ?
« skrivet: 2005-10-19, 23:46 »
Det fanns pass under vissa perioder - men det var inte de amerikanska myndigheterna som var intresserade utan de svenska!
 
Fram till 1860 var det allmänt passtvång i Sverige, dvs för att förflytta sig utom eller inom Sverige måste man ha pass.
1860 avskaffades passtvånget, för alla slags resor.
1869 infördes att rederiagenterna måste rapportera alla utvandrare till polismyndigheten (i vissa hamnstäder som fick monopol på utvandringen; nämligen Göteborg, Helsingborg, Malmö, Norrköping, Stockholm).
Under första världskriget återinfördes så pass - men numera bara för utrikes resa.
 
Men det var som sagt bara de svenska myndigheterna som var intresserade - de amerikanska myndigheterna struntade mer eller mindre i vem man verkligen var. Var man frisk/arbetsför och arbetsvillig var man - som europ? (särskilt protestant från norra Europa) - välkommen. Vi har en rad exempel på såväl kända som okända människor som var eftersökta av svenska staten men fick en fristad i USA; på rak arm kan jag t ex utpeka Carl Jonas Love Almqvist.
 
Nu var det så att svenskar var så himla väluppfostrade att de inte kunde tänka sig att flytta utan ett flyttbetyg, så de tågade iväg till pastorsexpeditionen som ställde ut flyttbetyg på löpande band - men i USA fanns det ingen som var intresserad av dessa pappersbitar med viktig information på ett av de mindre europeiska språken. De flesta lämnade så småningom över sina flyttbetyg till kyrkoherden i den skandinavisk-lutheranska kyrka majoriteten trots allt ville tillhöra (hemma hade man kunnat grymta om kyrkan men det var en stor trygghet för många i ett vilt främmande land). Tyvärr har dessa flyttbetyg - med sin för släktforskare så intressanta information - i stor utsträckning blivit utrensade ... En hel del insåg dock att det egentligen inte var någon som var intresserad av flyttbetyget och sparade det som en del av minnen från hemmet i Sverige.
 
De amerikanska myndigheternas brist på intresse för dokumentation möjliggjorde ju också att man så enkelt bytte namn/identitet vid ankomsten till USA - man var den man sade att man var.
 
Ingela

1327
Hej igen Eivor,
Tack för Din vänliga kommentar!! Det gör det ju ännu roligare att svara på frågor om hur det var förr!!
Ingela

1328
Hej Rune,
 
Japp - så snart ett yrke blir mekaniserat och vetenskapligt (notera att de yrkesutbildade mejeristerna hade vita rockar, precis som en läkare eller vetenskapsman) så blir det manligt och därmed högavlönat.
 
Kvinnor som i alla tider skött mjölkningen ansågs inte vara att lita på eftersom mjölkning blivit en vetenskap med krav på logik, precision, känslokyla (man blir inte fäst vid produktionsenhet nr 10, det kunde man ju bli när det gällde gamla Rosa) och kunskaper om mekanik. Nej så'nt klarar inte kvinnor av (hmm - undrar hur Marie Curie klarade av att få två Nobelpris ... hennes man fick faktiskt bara ett ...).
 
Ännu roligare blir det när man förkläder kvinnor till män för att ge sken av att det fortfarande är ett 100% manligt yrke (som t ex SAS gör). Men det är en helt annan historia.
 
Ingela

1329
Eivor,
 
Ledsen, jag såg inte Din fråga förrän nu.
 
Nja - det där med att kvinnor skulle utföra lättare arbeten ... kvinnor förr hade ju t ex hand om allt som gällde kor, getter, får etc - allt utom hästar. Att mjölka korna betecknades på stora gårdar av statarhustrurna som vita helvetet, ett mycket tungt arbete. Och det är inte något lätt arbete att mocka efter korna utan alla former av mekanisk hjälp.
 
När kvinnor förbjöds att arbeta under jord så uppfattade de själva det verkligen inte som en lättnad: de sattes istället till ännu tyngre (men mindre avlönade) jobb ovan jord. Samma när kvinnor inte fick jobba natt: extra avlönat, som de alltså inte fick ta del av.
 
Tro aldrig på att kvinnor skyddas från tunga jobb. Om det är så att en kvinna inte får utföra ett visst jobb så kolla istället vad betalningen för jobbet är/var. Och se hur statusen (samt betalningen) för specifika yrken åker kana när kvinnor börjar bli allmänna i just det jobbet.
För att ta ett exempel från förr: på L?s? (Danmark) så gick män ut som sjömän och fiskare i sådan omfattning att kvinnorna helt tog över alla jordbrukssysslor (alltså även de djupt traditionella manliga sysslorna som t ex att handha hästar). Varav följde att jordbruk kom att uppfattas som en (lågstatus) kvinnosyssla i sådan grad att L?s?-männen överhuvudtaget vägrade att befatta sig med det. När de var hemma låg de på soffan och kvinnorna fick hyra in drängar från Jylland för att utföra de få sysslor de rent kroppsligt inte mäktade med.
 
Och nej. Jag är inte rabiat feminist i stil med F!-kvinnorna. Jag är etnolog - och inte ens särskilt intresserad/specialiserad på könsroller. Det här är allmängods från A- och B-kurserna i etnologi.
 
Ingela

1330
SAOB definierar skänkmamsell som:
(ogift) kvinna med uppgift att vid/från skänk skänka i (rus)drycker eller på annat sätt betjäna kunder i utskänkningslokal (äv. i kaf? o dyl.); servitris
 
Ingela

1331
Äldre ord L - Ö / Marbotäcke
« skrivet: 2005-10-19, 00:50 »
Marbor kallades de som bodde i Marks härad; i Sjuhäradsbygden var just Mark extra känt för sina textilier (de olika häradena hade lite olika specialiteter).
 
Ingela

1332
Allmänt / Valloner på Gotland?
« skrivet: 2005-10-17, 22:27 »
Nej valloner och vlaams har inget med varandra att göra.
Vallonerna var från gränstrakterna Belgien och norra Frankrike; de talade vallonska (språk/dialekt), idag talar de franska.
Vlaams är flamländare (holländare) i Belgien.
 
Ingela

1333
Utländska krig / Slesvig-holsteinska kriget (1848-1851)
« skrivet: 2005-10-15, 23:23 »
Varför det? Kan man kalla ett svenskt uppror för Stora Daldansen eller ett upplopp i Turkiet för Kalabaliken i Bender så ... Det fanns ju ett Muskotkrig på 1600-talet också. Det finns säkert fler sådana här benämningar även om jag inte kommer på några just nu ... ja utom the phony war och the battle of the bulge under andra världskriget då.
 
Jo jag tror att soldaterna var tillräckligt sura för att benämna de dansk-tyska oroligheterna och de egna insatserna där för smörgåskriget.
 
Ingela

1334
Yrken K / Karetmakare
« skrivet: 2005-10-15, 23:00 »
Ja det är samma sak.
En karet är en större fyrkantig sluten vagn (dragen av hästar givetvis).
Historiskt belagt sedan 1633 i svenskan, urspr. från latinets carrus via italienskans carretta; jfr kärra som dock kom till oss via gemensam germansk stam från medeltidslatinets carra och är belagt från före 1520. Allt enligt NEs Ordbok.
 
Ingela

1335
Utländska krig / Slesvig-holsteinska kriget (1848-1851)
« skrivet: 2005-10-15, 04:36 »
Tja, i Sverige är man från officiellt håll väldigt ivrig på att betona hur fredlig man är ... hur vi haft fred från 1814 ... det enda som är OK är peace-keeping missions under FNs regi. Trots FN-flagga så har det ju inte heller blivit så omskrivet att vi under de senaste åren haft elittrupper i Afghanistan. Så smörgåskriget tror jag knappast man gjorde - eller gör - reklam för i skolan.
 
Ja jag tror att Anders har rätt - Danmark är sm?rrebr?dens förlovade land och så var man nog inte så förtjust i det här med att åka till Danmark och slåss för danskarna - arvfienden - och så inte ens få lov att slåss! (Det säger ju en del att så många som 8% av de ditkommenderade soldaterna gick ut som frivilliga.) Så ett öknamn på kriget satt nog inte fel.
 
Ingela

1336
Archive - General questions / Genline assistance please
« skrivet: 2005-10-15, 04:02 »
A nöddop can be performed by anyone confirmed in the Church of Sweden if there is need for such a ceremony (as Bo says, if a child was weak and it was feared it would not survive, it was necessary to baptize the child or it would die a heathen and would not be allowed a Christian funeral nor be buried in hallowed ground - in short its soul would go to hell).
 
Usually a child that had been baptized in this manner would later be re-baptized by the vicar (if it survived that is). Quite often you can then find two christening dates.
 
Another reason for a nöddop would be that you lived in such a remote area and the child was born in the winter or it was otherwise impossible for the child to be brought to the vicar (or vice versa) that a nöddop had to be performed since all babies had to be baptized within a week, regardless of health. In this case you will almost certainly see a second christening date (or a note explaining the very late baptismal date: nöddöpt and a date); usually several children were then baptized at the same time since this would be the first Sunday that the roads were open again and all families in the same situation would go to church at the same time.
 
Exactly the same thing happened also in Norway and Finland (probably in Denmark too, but I haven't seen it there).
 
Ingela

1337
Utländska krig / Slesvig-holsteinska kriget (1848-1851)
« skrivet: 2005-10-14, 14:09 »
Sverige anses inte ha varit i krig sedan 1814 - däremot har vi av olika orsaker skickat svenska trupper till diverse oroshärdar ute i världen.
 
1848 skickades svensk-norska trupper (4500 man)  till Danmark. Orsaken var att Danmark kommit i konflikt med Tyskland om Slesvig-Holstein; när tyska trupper trängde in i Jylland vädjade Fredrik VII personligen till Oscar I om svensk-norsk hjälp. Just under 1840-talet hade den skandinavistiska tanken vuxit sig stark och Oscar I ansåg att han genom att stärka Norden kunde minska det ryska inflytandet. Därför sändes trupper i maj 1848 till Danmark med avsikt att skydda själva Danmark, inte delta i striderna vid tyska gränsen. Samtidigt drogs trupper samman i Skåne och även marinen mobiliserade.
Sverige-Norge var inblandat i knappt två månader eftersom man - bl a genom Oscar I:s medverkan - fick till stånd en vapenvila i juli 1848. De svensk-norska trupperna åkte hem i september 1848.
I april 1849 utbröt nya fientligheter (på danskt initiativ) men då sändes inga svensk-norska trupper till Danmark eftersom Oscar I rått Danmark att inte bryta vapenvilan. I juli 1849 slöts en preliminär fredsöverenskommelse som bl a innebar att södra Slesvig skulle hållas besatt av preussiska trupper, norra Slesvig av svensk-norska trupper; 4000 man skickades till norra Slesvig. I juli 1850 slöts en definitiv fredsöverenskommelse och de svensk-norska trupperna kunde åka hem för gott.
 
Liksom i många andra krig deltog dock enskilda svenskar i detta danska gränskrig: 243 svenskar och 114 norrmän anmälde sig som frivilliga i danska arm?n och ett tiotal stupade.
 
Termen smörgåskriget används väl inte numera, men Selma Lagerlöf har med det i sin barndomsskildring (Mårbacka) där hon beskriver hur sockenskomakaren, en f d soldat (ett ganska vanligt karriärbyte), just varit med om det här danska äventyret och kunde fås att berätta om det.
 
Ingela

1338
Ken,
 
I'm very curious about your statement about Swedish naming customs (During this era the Swedish government was getting tired of not being able to collect enough taxes due to the consequences of Swedish naming customs, and strongly requested many parents to give their children French and Russian names, and to adopt European custom for surnames. So Louis is not that odd for the period.).
Where did you get this information?
 
Ingela

1339
06) Efternamnssuffix / -off
« skrivet: 2005-10-10, 23:39 »
Ryska (polska etc) -ov/-ova-namn är patronymikon som blivit efternamn; det moderna patronymikonet är -ovitj/-ovna (alla fyra kan ha e istället för o, beroende på vilken bokstav som är närmast före).
Ett ryskt namn konstrueras fortfarande på formen förnamn patronymikon efternamn. Ex vis:
Ivan Alexandrovitj Smirnov
Jelena Ivanovna Romanova
 
Även titlar kunde konstrueras så: alla ryssars självhärskare, lillefar, var ju tsar. Hans son var tsarevitj och dottern var tsarevna (lillamor var tsaritsa men det är ju oväsentligt i detta sammanhang).
 
Den mest korrekta transkriberingen (bokstav för bokstav) från ryskan är -ov/-ova men det har alltid transkriberats på lite olika sätt, mest beroende på vilket språk den som gjort den ursprungliga transkriberingen talat och man kan därför finna såväl -of/-ofa som -off/-offa och -ow/-owa. Jämför hur engelskspråkiga transkriberar -inskij till -insky eftersom -inskij blir ett helt annat ljud på engelska.
 
Som påpekas härovan är patronymikon ett av de vanligaste påfunden i Europa för att särskilja personer. Lika vanligt är det att patronymikon så småningom fastnar och blir vad som uppfattas som efternamn (släktnamn). Från olika kulturer har vi ex vis Jones, O'Hara, MacMillan, FitzGerald, Hendricks.
Så även om vikingar i österled räknas som de som grundat Ryssland så har nog systemet med patronymikon uppstått ungefär samtidigt på många håll. Snarare kanske id?erna gått åt andra hållet - Rysslands sista tsarätt var sedan början på 1600-talet känd som Romanov, alltså ett patronymikon som stelnat till efternamn. Och det minst ett sekel innan en sådan process uppstod i Sverige!
 
När det gäller släkten Klockowius som sägs vara av tyskt ursprung så undrar jag om inte det tyska vid närmare kontroll kanske är polskt? Polen slets ju i stycken på 1700-talet och en bit blev tyskt (preussiskt snarare) - kanske familjen härstammar från en kvarboende polack som just blivit tysk?
 
Ingela

1340
Archive - Swedish geography / Nykoping Lan?
« skrivet: 2005-10-09, 02:09 »
Of the old 24 län the following have (had) names after the capital:
Stockholms län
Uppsala län
Örebro län
Kalmar län
Göteborgs & Bohus län
Jönköpings län
Kristianstads län
And the following have/had names derived from the name of the capital or other town:
Malmöhus län (Malmö)
Älvsborgs län (Älvsborg)
Skaraborgs län (Skara)
Gävleborgs län (Gävle)
 
So approximately half of the old län have/had names after the capital or other town.
 
Officially Nyköpings län changed over to Södermanlands län 1850-59 but naturally people stuck to the old name for a very long time.
 
Ingela

1341
Before 1721 a man (boy!) attained his majority at age 15. 1721-1969 men came of age at 21, 1969-1974 at 20 and from 1974 at 18 (the law was changed to allow young persons to vote since youngsters were far more likely to vote for the governing party at this time (the socialists)).
 
Before 1858 women could not come of age unless they were widowed. If they married again, they lost their legal capacity, became minors and were put under the new husband's guardianship.
From 1858 an unmarried woman could come of age at 25 years of age if she went to court and filed a claim to such purpose.
From 1863 all unmarried women automatically came of age at 25 years of age.
From 1884 unmarried women came of age at 21 (same as men).
But if a woman married (even after she had come of age) she was automatically a minor and under the guardianship of her husband. This of course also meant that she had no control whatsoever over any money or property she owned or acquired (not even salaries/wages she had earned herself).
Only in 1920 did married women come of age permanently. But up until 1950 the husband was the sole guardian of the children!
 
Today:
At 15 you can be punished for crimes you have committed (this is also the age at which you are allowed to watch any movie you want to).
At 16 you are allowed to spend money you have yourself earned and you can enter into some contracts; you can also get a driver's license for a small motorcycle.
At 18 you come of age (you can vote and sign all sorts of contracts, you can make a will, you can marry without the consent of parents and/or authorities, you can get a driver's license for heavy-duty motorcycles, cars and trucks/trailers).
But:
At 20 you are allowed to purchase alcoholic beverages.
At 21 you are allowed to get a driver's license for a bus.  
At 25 you are allowed to adopt children.
 
Ingela

1342
Oh yes. I see you asked about censuses before 1890. Sweden was the first country in modern times (the Roman empire was the originator of the idea) to have a census. This was in 1749, after which it was done yearly, then every three years, later every fifth year and from 1860 every ten years.
Only from 1860 is the Swedish census of any use to a genealogist since this was the first time it included names - up until this time the census had been a purely statistical exercise.
From the first census in 1749 to this very day the Swedish way of doing a census is by making excerpts from the clerical survey lists.
 
The census of 1890 is as yet the only historical census to be completely available in an indexed, digitized form. They've started work on the censuses (censi?) of 1900, 1880, 1870 and 1860. 1900 will be the next one completed (not too far off I believe).
The censuses for 1970 and 1980 are also completely available in an indexed and digitized form.
 
Ingela

1343
No, 24 Oct is not an ancient date. It was introduced in 1833 (and didn't cease - officially - until 1926). Before 1833 the day was 29 Sep (St Michael's Day - Michaelmass) but this did not agree with the farmers' work-schedule and so it was moved.
 
Ingela

1344
Jajamen, en mursmäcka/bruksmäcka hade precis de arbetsuppgifter Barbro beskriver. Smäckorna använde ett ok med två hinkar - tillsammans vägde alltihop 60kg!  
Smäckorna är belagda från åtminstone 1830-talet och den sista upphörde inte med sitt arbete förrän 1922 (eller upphörde i Stockholm i alla fall).
 
Ingela

1345
Joanne,
 
Yes, people moved on 24 Oct. People were hired for one year at a time and the year ended on 24 Oct. It may seem a very strange date to us but it was a very good date for the farms - the harvesttime was well over and winter chores had not yet begun.
In connection with flyttdagen (the day of moving) the servants had a week off, i e the new service didn't start until a week later. This week was called slankvecka (slim week) because traditionally the servants would have to feed themselves during this time. If you moved to a new job you had the week for moving, if you stayed at your old job you just had a week's vacation during which most people went visiting their parents or a sibling who served somewhere else or something like this (some stayed at the farm where they were hired and did a minimal amount of work for which they were fed).
 
This year-long contract was the most common one but sometimes you can see that people worked on a semi-annual contract.
 
If you wished to quit before your year was up the deal was usually that you could do so provided that you yourself got someone else (who was acceptable to the employer) to work out the remainder of the year. Usually you got a younger sibling or perhaps a cousin to take your place.
 
Ingela

1346
Av damens klänningsliv att döma skulle jag säga att det var efter 1860-talet. Nyrokoko-klänningarna hade släta ärmar, inte puffar. Puffärmarna kom inte förrän på 1870-talet.
 
Ingela

1347
Inte en madame - en madam!
 
Nja - det korrekta franska ordet är demoiselle, vilket blir ma demoiselle i tilltal (precis som man säger mon capitaine till en kapten i franska arm?n). Det är en ogift kvinna - och man ser det ibland i Hfl på sent 1700-tal i just den betydelsen. Men alltså bara för ogifta flickor inom präst- och högre borgarståndet. När ordet sedan blir till mamsell så företar det en resa nedåt i hierarkin. Först om ogifta kvinnor i nedre borgarståndet och sedan mycket snabbt även om kvinnor i kvinnliga yrken, och då oavsett om den man tilltalade faktiskt var gift eller inte - eftersom man låtsades att en sådan kvinna inte var gift eftersom en gift kvinna inte hade ett yrke. Jämför hur vi ända in i våra dagar sagt fröken till en servitris eller en expedit! Då är det fröken som åkt rutschkana i samhället, från att ha varit förbehållet adliga ogifta damer.
 
Madam var inte en gift kvinna i borgarklassen, ordet övertogs nästan omedelbart av just kvinnor som hade manliga yrken (en manlig typ av yrke). Fru företog en nedåtgående social resa mycket snabbare än fröken; redan på 1700-talet kallades en prästfru för just fru. Madam Flod kallades madam framförallt för att hon själv skötte sin gård, men också i någon mån för att hon inte tillhörde borgarklassen. Hade hon varit änka efter t ex en åkare och skött det företaget så hade hon nog också varit madam - men hade hon varit änka efter en guldsmed så hade hon varit fru (detta dels beroende på socialt skikt, dels - framförallt - på typen av företag). Hade Flod levat och skött sin gård hade hon inte varit madam Flod utan Flods hustru.
Förutom torgmadammer och roddarmadammer har vi ju också skurmadammer, ett ord som väl användes fram mot mitten av 1900-talet minst. Och jag tror att också mursmäckorna (bruksmäckorna) brukade betecknas som madammer.
 
Ja självklart skrevs yrken in av prästen i Hfl. Och ofta skrev han då mamsell Lindgren om t ex guvernanten. Ibland skrev han inte ens guvernant utan man får på olika sätt lista sig till vad den här mamsell Lindgren hade för uppgift i hushållet. Sedan skrev man i städerna inte alltid in yrken för kvinnor, vilket gett upphov till myten att kvinnor inte arbetade utanför hemmet. Vilket de gjorde - tills de gifte sig om de tillhörde borgarna och om de inte gjorde det så kunde de visst fortsätta att arbeta utanför hemmet men prästen skrev sällan upp det eftersom det inte räknades - det var ju mannen som var försörjaren.
 
Jungfru användes för mycket länge sedan om adliga ogifta damer, det försvann redan runt sekelskiftet 1700 för att ersättas av fröken. Under större delen av 1800-talet (och fram till andra världskriget) betecknade ordet en tjänstekvinna vars huvudsakliga arbetsuppgifter var inomhus; hon var en finare sorts piga. Detta syns tydligt i Hfl för säterier och gods på 1800-talet.
 
Eftersom titeln på diskussionen är Piga, hemmadotter, bonddotter och mamsell och två av beteckningarna knappt användes förrän mot mitten av 1800-talet så har jag utgått från att vi rör oss om tiden runt sekelskiftet 1800 och ca 100 år framåt.
För en fullständig utredning så hänvisar jag till boken Marianne Kindgren rekommenderar.
 
Ingela

1348
Lite förenklat - för the full story rekommenderas boken ovan:  
En bonddotter är dotter till en bonde, alltså inte en torpare eller backstugusittare; i en anteckning om ex vis vigsel föredrog man att skriva bonddotter  mot att skriva piga om bonddottern nu också var i tjänst hos prästen eller så - det var finare att vara bonddotter.
En hemmadotter är en dotter som bor kvar hemma (dvs inte är i tjänst hos någon annan) efter att hon konfirmerats (=blivit vuxen och kunde ta tjänst).
Piga är lite beroende på tid och plats: i t ex Skåne betecknades alla ogifta kvinnor ofta som pigor långt in på 1800-talet fast man i andra delar av landet då menade en kvinna som var i tjänst någonstans, jfr danskan.
Mamsell var först en beteckning för finare ogifta flickor - som prästdöttrar eller döttrar till en rik köpman - som dock inte kunde kallas fröken (reserverat för adliga kvinnor). Senare kom titeln att användas för kvinnor (i verkligheten gifta eller ogifta, men en gift kvinna kunde ju inte ha ett yrke så man låtsades alltid som om hon var ogift) som ägnade sig åt ett kvinnligt yrke: guvernant, sällskapsdam, husfru (alltså chef över ett antal jungfrur (jungfru=inomhus, piga=utomhus)), expedit i finare affärer (specialaffärer som modist, konfektbutik etc), pianolärarinna etc.
I sammanhanget kan nämnas att Madam från början användes som Mamsell - fast för gifta kvinnor - men mycket snabbt kom att beteckna kvinnor (i verkligheten såväl gifta som ogifta) som hade okvinnliga yrken, ex vis torgmadammer (försäljare vid öppna stånd), roddarmadammer. Ej att förglömma Strindbergs madam Flod som alltså själv drev en stor gård - en manlig syssla.
 
Ingela

1349
17 Juridik / Äktenskapsförord
« skrivet: 2005-09-30, 16:34 »
Julia,
 
Det finns två möjligheter:
1. Du säger att Du sökte på dessa flickor i landsarkivet - betyder det att Du bara sett dem i födelseboken? Eller har Du följt dem i alla husförhörslängder/församlingsböcker? Någonstans i hfl/fsgb kan det stå att fadern erkänner flickorna; erkännandet kan ha kommit många år efter deras födelse.
2. Om det inte är som ovan måste det finnas ett testamente och där kan han ha skrivit om flickorna som sina döttrar, samtidigt som han testamenterar till dem.
 
Att Din morfar tog hand om sina döttrar utan att erkänna dem var nog inte så ovanligt förr.
 
Ingela

1350
17 Juridik / Äktenskapsförord
« skrivet: 2005-09-29, 20:16 »
Arvinge behöver inte betyda barn. Om Amalia har ett syskon eller någon av föräldrarna i livet så är denne arvinge om Amalia inte har barn. Det är samma sak idag.
 
Ingela

1351
Archive - General questions / Ridda, Ridda Ranka
« skrivet: 2005-09-28, 04:31 »
The rhyme is beautifully illustrated by a famous picture, by Finnish artist Albert Edelfelt (1854-1905).
 
http://www.disajn.com/Nr2-2005/108.jpg
 
The picture hangs at the Atheneum in Helsinki.
 
In the rhyme, Blanka refers to Queen Blanka (d. 1363), born as Blanche, daughter of Comte Jean de Namur (Namur is in modern-day southeast Belgium), who in 1335 married King Magnus Eriksson of Sweden and Norway. The little boy on Blanka's lap (the rider) is probably her eldest son Erik (1339-59) who in 1355 led a rebellion against his father. Blanka was by some accused of poisoning Erik and his wife but modern research has shown this to be an unfounded allegation.
 
Ingela

1352
Archive - General questions / Ridda, Ridda Ranka
« skrivet: 2005-09-28, 04:24 »
The rhyme is beautifully illustrated by a famous picture, by Finnish artist Albert Edelfelt (1854-1905).  
 
The picture hangs at the Atheneum in Helsinki.
 
In the rhyme, Blanka refers to Queen Blanka (d. 1363), born as Blanche, daughter of Comte Jean de Namur (Namur is in modern-day southeast Belgium), who in 1335 married King Magnus Eriksson of Sweden and Norway. The little boy on Blanka's lap (the rider) is probably her eldest son Erik (1339-59) who in 1355 led a rebellion against his father. Blanka was by some accused of poisoning Erik and his wife but modern research has shown this to be an unfounded allegation.
 
Ingela

1353
Adoptivbarn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-13
« skrivet: 2005-09-27, 00:30 »
Riktiga adoptioner finns i Sverige först 1917. Innan dess var man fosterbarn. Även efter 1917, fram till andra världskriget, var det mycket vanligt med fosterbarn snarare än adopterade barn. Det var både före och efter 1917 vanligt att man bytte namn på fosterbarn så att de vid en första anblick ser ut att vara familjens biologiska barn.
Man kan alltså inte ta för givet att ett barn är en makes biologiska barn bara för att dennes namn börjar användas om barnet. Före 1901 var det ju heller inga som helst formaliteter med att byta efternamn. Namnbytet indikerar dock att fosterfadern var beredd att behandla barnet som sitt barn, dvs ansvara för att det fick mat och gick i skola etc.
För att bättre avgöra hur det ligger till så kan man undersöka händelserna kring födelsen noggrannare. Skedde den 1853 (dvs innan 1864) så var det fortfarande brottsligt att föda oä barn - det kan alltså finnas ett protokoll från häradsrätten. I alla fall bör det finnas en anteckning om böter till kyrkan i kyrkoräkenskaperna. Man kan också studera faddrarna vid dopet. Var t ex den blivande makens syster och svåger med vid dopet är det en stark indikation på att barnets biologiske far var den blivande maken.
Mot teorin talar att man i sådana här sammanhang - man kunde inte gifta sig nu, men avsåg göra det senare - försökte få barnet antecknat som trolovningsbarn.
En annan ingång är att ta fram bouppteckningen efter maken. Där står arvingarna antecknade, med noggrant angivande av släktskap.
 
Ingela

1354
Archive - Swedish customs / Traditions to welcome a new baby
« skrivet: 2005-09-24, 03:06 »
Congratulations on the new baby!
 
I think many Swedes have either a birth-spoon or a christening-spoon (or both) in their drawers. This would be a spoon in sterling silver, larger than a coffee spoon but smaller than a dessert spoon. The spoon does not form part of any set. In Sweden these spoons can e g be engraved with a clock on the shaft (this would be a birth spoon) and the clock shows the exact time the baby was born. Also on the shaft would be engraved the date and sometimes the baby's name (if decided on at this early stage). A christening spoon would have an engraving of the baby's name and the date of the Christening.
These spoons are just the right size to feed the baby and in later years you use them for jam.
 
Giving a newborn baby a silver spoon is a very old tradition in Sweden - in the old days the rural population (we're talking 90-95% of the population) always put any savings they could make into silver spoons, cups and bowls. The silver was proudly displayed and used at the formal dinners and parties held for christenings, marriages and burials, maybe also for Christmas and Easter. So this was the old way of opening a bank account in the baby's name. Personally I think the old way wasn't a bad idea - aside from the security aspect of course - since you could enjoy viewing and using beautiful things instead of a plastic card and numbers on a screen.
 
It's not uncommon either to start giving the baby silver cutlery; god-parents could e g give half-a-dozen coffee spoons (the set pattern agreed with the parents) at the christening. They would then follow this up by giving single items of the set at Christmas and birthdays, finishing off when the child finishes high school or turns 18 or something like that.
 
In the old days traditional food at the time of a birth was basically high in calories and other nutrients. The food was brought to the house by neighbouring women and was for the mother, to keep her strength up. Traditionally Sweden - along with the rest of northern Europe - has always been a milk country, i e products made from the milk of cows (and to some extent goats and sheep) have been favoured. Eggs were also highly thought of, and generally speaking food made from eggs and milk were thought very appropriate for a recently delivered woman. Nowadays most women think more of slimming down after giving birth so the tradition of special food died out many years ago.
 
Ingela

1355
46 Ordet är fritt om släktforskning / Namn som rebus?
« skrivet: 2005-09-19, 00:11 »
Urgammal vet jag inte om jag vill kalla seden med patronymikon. Bland adeln brukades det på Medeltiden men vanliga bönder fick vackert vänta till 1500-1600-talet. Visst, det blir ju ca 300 år av patronymikon, men med urgammal brukar man väl mena lite äldre så?
 
Och nej, metronymikon är inte - har aldrig varit - särdeles vanligt. På Medeltiden förekom det om moderns börd var finare än faderns eller om det var bråk mellan fadern och modern (eller deras respektive släkter) då barnen kunde välja sida genom att ta patronymikon eller metronymikon - vi talar alltså om att man tog avstånd från fadern. Det förekommer att barn till ogifta mödrar fick metronymikon men det var ovanligt. Ett så ovanligt namn fick ju folk att undra och det räckte nog för den stackars oäktingen att vara tvungen att visa papper överallt där det stod att han/hon inte var av äkta börd; han/hon behövde ingen extra uppmärksamhet. Vanligare var det som Anders Ryberg är ute efter, nämligen att barnet fick namn efter sin morfar.
När barnet som i det här fallet har en mor med efternamn var det dock ganska vanligt att barnet fick det namnet. Men Frid låter som ett soldatnamn. Var det möjligen Charlotta Christinas fars soldatnamn (runt 1860 började en del familjemedlemmar faktiskt använda husfaderns soldatnamn som efternamn)? I så fall kanske varken regemente, präst eller morfar ville vanära namnet med en oäkting.
I en del fall tror jag också att modern riktigt vill markera att trots att en utpekad man svurit sig fri från faderskapet så var det han - och då ser man till att barnet får det fadersnamnet. Ibland var prästen med på detta och då kan det - 1859 - ha utdömts kyrkoböter till mannen. Kolla kyrkoräkenskaperna!
 
Och visst kan man säga att ogifta mödrar ibland lade in lite rebusar i barnens namn. Förutom tricket med fadersnamn efter någon som inte ville tillstå det har jag sett en kvinna som ser till att döpa sin dotter till (den förmodade) faderns fästmös förnamn - två ganska ovanliga förnamn i kombination.
 
Ingela
PS Och jo, modersnamn heter metronymikon. Kommer liksom patronymikon från grekiskan, inte från latinet.

1356
Förnamn - I / Ingeborg / Ingebor
« skrivet: 2005-09-15, 22:40 »
Inte ens i senare tid hjälpte det att kunna stava själv, prästen skrev ändå som han själv tyckte ...  
Jag är som andranamn döpt till Helen, ett gammalt släktnamn. Mina föräldrar specificerade inte hur det skulle stavas eftersom de inte önskade någon särskilt märkvärdig stavning (typ H?l?ne eller så). Varpå prästen stavar det Hel?n!! När mina föräldrar såg dopattesten protesterade de mot stavningen men fick av prästen höra att han tyckte det såg finare ut och nu var det för sent att ändra ...
 
Ingela

1357
Hej Sonja,
 
Ja handlingarna ska finnas på Landsarkivet. Ring dit och fråga, det är enklast tycker jag.
Vallentuna hör kanske till Uppsala? - jag är inte så bra på den exakta geografin i Stockholmsområdet (trots fem år där).
 
Ingela

1358
Frontpage 2002 / Frontpage 2002
« skrivet: 2005-09-14, 06:11 »
FrontPage producerar en massa skräpkod om man kopierar text direkt från ett Word-dokument till FrontPage. Detta för att formattering i Word skall med. Är man inte intresserad av Words formattering kopierar man lämpligen från Word till Notepad/Anteckningar och från Notepad/Anteckningar till FrontPage - Notepad/Anteckningar är en ren ASCII-editor och Word-texten rensas där från all inbyggd Word-formattering. Sedan kan man formattera i FrontPage vilket inte genererar ett minimum av skräpkod.
Gör man om Word-dokument till websidor direkt så får man av samma anledning skräpkod.
 
Jag håller med om att FrontPage inte är ett höjdarprogram men om man håller det i strama tyglar så kan man fort och enkelt och utan särskilda kunskaper i HTML etc producera ganska trevliga sidor med hjälp av de inbyggda formatmallarna. Hemsidan för  Göta Bio i Jonsered kan väl vara ett bra exempel tycker jag.

1359
00 - Seder och traditioner / Björkdrage / Kryckjänge
« skrivet: 2005-09-14, 05:52 »
Kryckegänge eller björkdragning kallas oftare kryckeståt. En av lysningssöndagarna (olika på olika håll) drogs ett träd - björk eller gran var vanligast (dvs ett träd som var vanligt förekommande och inte dyrt) - till brudens (vanligast) eller brudgummens hem i en skämtsam procession, oftast ledd av traktens ungdomar (alltså brudparets jämnåriga vänner). Det finns olika lokala traditioner om hur trädet skulle se ut (t ex skulle det på vissa håll ha två toppar), om det skulle vara smyckat etc. I hemmet dit trädet dragits hölls sedan någon form av festlighet och ofta planterades och lämnades trädet kvar så att alla kunde se att i den här gården rustades det till bröllop.
 
Man kan säga att kryckeståten var allmogens (=landsbygdens) motsvarighet till borgerlighetens (=stadens) lysningsmottagning, som dock var en betydligt stillsammare - och förmodligen bra mycket tråkigare - tillställning.
 
Jag vet inte om kryckeståt förekom över hela landet men jag har sett berättelser om den från åtminstone Hälsingland, Dalarna, Västmanland och Småland.
 
Några tips på länkar där det berättas på ett trevligt och mera personligt sätt om kryckeståt:
Västerbergs Folkhögskola
Möklinta
Bröllopstorget
 
Ingela

1360
Kul att så många uppskattade förklaringen! Tack!
 
Barbro,
Står barnet som oäkta trots att modern står som trolovad så kan förklaringen vara att det faktiskt inte var fästmannen som var far. Det viktiga var ju att barnet blev antecknat som trolovningsbarn, inte att modern var trolovad. Gifter sig modern med en fästman som är far till barnet så skall det i Hfl finnas en anteckning om att barnet nu är äkta. Detta var alldeles oerhört viktigt! Jag tror knappast någon präst skulle glömt det.
Tvärtemot vad man idag ofta föreställer sig så kunde prästerna faktiskt vara ganska snälla - de hade fullt klart för sig vad en anteckning om oäkta skulle ha för följd för barnet. I min egen släkt finns ex vis en anmoder som föddes innan hennes föräldrar gifte sig; anledningen var att fadern var för ung att gifta sig och tillstånd från Kungl. Maj:t hade inte hunnit komma innan lilla Lisa föddes - men i FB finns inte ett ord om saken! Lisa ser ut att var helt legitim och det är först när man lägger VB från grannsocknen bredvid FB som man inser att Lisas föräldrar gifte sig först efter att modern kyrktagits ...
Däremot lade prästen inte fingrarna emellan om han ansåg att modern verkligen varit ute och horat - jag har sett en gift kvinnas tredje barn antecknad som hustruns oäkta doter.
 
Sonja,
Ja, i Domkaptitlet eller för den delen i Häradsrätten! Det var inte alls ovanligt att man stämde för brutet äktenskapslöfte. Även om Domkapitlet var med på att bryta trolovningen - vilket de inte var om det var känt att kvinnan väntade barn - så är det ju inte säkert att mannen var villig att ersätta kvinnan vilket borde resulterat i en stämning.
 
Jan Åke,
Böterna var inte för att kvinnan inte var oskuld utan för att hon begått kronebrott, alltså burit krona vid vigseln trots sitt välsignade tillstånd (man undrar ju hur den blivande modern lyckades dölja en sexmånadersgraviditet - men för att travestera Socker-Conny något: med en schysst snörd korsett kan man slå prästen med häpnad). I detta fall var böterna alltså för att rena kronan. Här är det, precis som Du trodde Jan Åke, tiden mellan kyrklig välsignelse/vigsel och födseln som är absolut avgörande.
För att förstå den här vurpan (brott mot kronan - dvs ?20 i kyrkolagen) måste man känna till att svenska kyrkan intensifierade sin propaganda om kyrklig vigsel som den enda lagliga från 1500-talet. Ett av PR-numren var den dyrbara krona kyska brudar belönades med! Och det kostade att göra prästen och därmed kyrkan till åtlöje...  
På plussidan kan nämnas att vi i Sverige har en fullkomligt unik skatt av brudkronor pga kyrkans tidiga satsande på ett stort marknadsföringskonto!
 
Ingela

1361
Trolovning var den gamla, juridiskt bindande akten för att gifta sig. Ett äktenskapskontrakt ingicks - mellan släkterna, kontrahenterna hade inget med saken att göra. Den senare vigseln i kyrkan var bara grädde på moset, kosmetika, hade ingen juridisk betydelse. Förrän 1734. 1734 kom nämligen vår nya lag (som fortfarande gäller även om det inte är många ord i den som fortfarande finns kvar sedan den tiden) och då infördes istället att kyrklig vigsel var det enda som var juridiskt bindande. Detta hade kyrkan - först den katolska och senare den protestantiska - kämpat för sedan den dagen Ansgar satte foten på svensk jord.
Nu var emellertid folk - särskilt den konservativa allmogen naturligtvis - så obstinata att de inte fullt ut accepterade denna nya ordning. Det gamla äktenskapskontraktet fick därför behållas mot att man kallade det äktenskapslöfte dvs trolovning. Det antecknades inte av kyrkan - det vore ju att upphöja det till dess gamla rang och betydelse - men paradoxalt nog ansågs det alltså vara ett äktenskapshinder och kunde bara brytas av domkapitlet, precis som för ett äktenskap. Prästen i församlingen var väl medveten om vilka som trolovat sig eftersom det var en stor händelse som måste ske inför vittnen (förlovning kan däremot ske utan vittnen). Flyttade någon av kontrahenterna under trolovningstiden stod det på flyttsedeln att vederbörande var trolovad - man hade alltså svårt att flytta ifrån sin trolovning om man nu skulle ångra sig eller så.
Praktiskt hade det också den följden att det inte alls var ovanligt att de trolovade flyttade ihop - enligt den gamla seden var de ju redan gifta - och följden blev naturligtvis inte sällan att flickan inte kunde bära krona på bröllopet. Barnet blev dock äkta eftersom det föddes efter vigseln (har personligen sett en notis där föräldrarna varit gifta i exakt en (1) dag, kort graviditet kan vi säga). Men det hände naturligtvis titt som tätt att det inte blev något bröllop av olika skäl: en sjöman som inte kom tillbaka från en resa, någon som ångrade sig och rymde sin väg etc. Kunde kvinnan då visa att hon faktiskt var trolovad så fick både hon och barnet en mycket bättre ställning, både socialt och juridiskt. Det var därför oerhört viktigt att få barnet antecknat som trolovningsbarn (vilket vanligen gjordes både i födelseboken och i Hfl); även om skälet var att bröllopet bara var uppskjutet och faktiskt genomfördes en kort tid efter barnets födelse så antecknades barnet som trolovningsbarn i mellantiden (var fadern och den sedermera äkte mannen samma person så blev barnet ju äkta i o m giftermålet) - man kunde inte vara säker på om vigseln verkligen skulle bli av och då kanske man stod där utan den viktiga anteckningen. Barnet kunde faktiskt också bli trolovningsbarn om man ingick trolovningen efter barnets födelse (samma resonemang som för äktenskap alltså).
 
Trolovningsbarn hade rent juridiskt en mycket starkare ställning än ett vanligt illegitimt barn. Fram till 1917 hade det faktiskt samma ställning som ett barn fött i äkta säng och från 1917 till 1970 hade det en mellanställning (t ex i fråga om arv). Här böjde sig alltså lagstiftaren 1734 inte för kyrkans krav utan följde landets urgamla sed.
Faktum är att ju just behandlingen av trolovningsbarn på många sätt ogiltigförklarar kyrkans anspråk på att vara den enda lagliga möjligheten till att ingå äktenskap. Man kan också spekulera i om trolovningens oerhört starka ställning inte också påverkade svenskarna att så snabbt acceptera samboskapet; sambo är ju bara en modern term för den gamla trolovningen. Det lustiga är bara att man i utlandet pga samboskapet såg svenskarna som moderna och frigjorda - medan vi i själva verket alltså följde en urgammal tradition...
 
Trolovningarna - kontrakten - kunde naturligtvis vara muntliga eller skriftliga men de var alltid privata (jämför med ett vanligt köpekontrakt på lösegendom!) och de finns därför inte bevarade i något offentligt arkiv. Utom om det blev bråk om dem naturligtvis, eller någon av parterna ville bryta trolovningen. Trolovningar som på något sätt havererade kan det därför finnas spår av på tre ställen:  
1 i en vanlig domstol om endera parten inte ville gå vidare och gifta sig (den förfördelade parten stämde för brutet äktenskapslöfte, ville ha igen eventuella trolovningsgåvor och inte sällan även pengar för att ersätta för sådant man lagt ut för det planerade bröllopet/senare äktenskapliga samlivet (typexempel, betalat arrende för en gård))
2 i domkapitlet om man ville bryta trolovningen
3 i kyrkböckerna om ett trolovningsbarn föddes.  
Vanliga trolovningar som slutade i äktenskap finns det däremot inga spår av om man nu inte talar om högadliga som skrev långa kontrakt på flera sidor som sedan bevarats i gods- eller släktarkiv.
 
Ingela

1362
Archive - General questions / Genline translation please
« skrivet: 2005-09-10, 01:36 »
Ishbel,
 
häg = hemmansägare = farm owner
 
At the end of the 19th century and up until at least WW II it was very important to be listed as a farm owner (=ägare) rather than farmer.
Hemman is a very old term for a farm; it does not really say how big the farm is, only that it can support one family - which in some parts of Sweden would mean rather a big farm, in others quite a small one.
 
Ingela

1363
Vetenskap, lärdom och innovationer / Sievert, Rolf (1896-1966)
« skrivet: 2005-09-06, 00:20 »
Och som ett rent kuriosum kan nämnas att manliga ättlingar till dr Rolf Sievert döps till Maximilian (som andranamn).

1364
Hi Rhonda,
 
May I suggest that you email Leif Andr?asson who runs the website http://nemo.nu/bb about Bildsköne Bengtsson. He may have something for you in English or perhaps he can translate some of the text on his excellent website for you. Visit the website for the pictures!
Leif's email address is menahouse@passagen.se
 
Ingela

1365
Allmänt / Varför heter norrmän Olsen?
« skrivet: 2005-08-30, 02:49 »
-sen = -son. 
Son heter sønn på norska. -sen är bara en förenkling/förslappning av sønn. Jämför med danskan, där heter son søn och man har här också -sen som ändelse.
 
Jag är inte tillräckligt duktig på fornnordiska språk för att veta hur det ursprungligen hette - men kanske var vårt gemensamma ord son vilket alltså islänningarna (liksom vi) skulle bevarat medan danskan och norskan förändrats, norskan med starkt inflytande från danskan (det som idag kallas bokmål).

1366
Archive - Swedish language / Phtisis pulmonum
« skrivet: 2005-08-30, 02:24 »
Hello Judy,
 
Phtisis was the scientific term for tuberculosis, earlier it would more commonly have been recorded as lungsot.
Pulmonum is to do with lungs.
Phtisis pulmonum is tuberculosis of the lungs, the most common form of TBC. By the late 19th century doctors knew that the disease could take several other forms as well; previously it had been thought that these were different diseases. In 1882 dr Robert Koch discovered what causes TBC. Vaccination against TBC became mandatory in Sweden in 1927 but an effective cure was not found until 1949.
 
Best regards,
Ingela

1367
Namnbyte / Äldre inlägg (arkiv) till 04 augusti, 2011
« skrivet: 2005-08-29, 16:03 »
Innan Namnförordningen 1901 kunde man ta sig vilket efternamn som helst (utom ett adligt namn) genom att bara tala om för prästen vad man ville kallas för. Prästen förde därpå in det i Husförhörslängden och så var det klart. Man kunde byta efternamn hur många gånger som helst. Förfarandet var mycket vanligt och i vissa fall närmast obligatoriskt, t ex när det gällde någon som fick en statlig eller kommunal (motsv.) tjänst då det inte dög med ett patronymikon för en sådan offentlig ställning. Detta gällde även förhållandevis enkla tjänster som ex vis stadstjänare (motsv. idag närmast en polis).
 
Det finns två sätt att tackla Ditt problem:
1 Utgå från den Per Johan Du funnit i 1890 års folkräkning och följ honom bakåt i Husförhörslängderna.
2 Utgå från den Per Johan Du funnit i Gåsborn och följ honom framåt i Husförhörslängderna.
 
Själv skulle jag välja alternativ 1. Uppgivna födelsesocknar stämmer långt ifrån alltid.
 
Lycka till,
Ingela

1368
Gamlestaden / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-30
« skrivet: 2005-08-12, 23:59 »
Birgitta Gryte!
 
Jag har inga upplysningar om Karl Svante Levin/Larfw?n eller hans fru Sofia Amalia utan istället en fråga om en av sönerna, Carl Isidor. Min farmors syster, *Elin* Theresia Pettersson (f  22 mars 1882 i Gustavi Domkyrko), gifte sig 1910 i Göteborgs Annedal med en Carl Isidor som i vigselboken anges vara född 22 juni 1879 i Gustavi Domkyrko. Den ende med detta ganska ovanliga namn som föddes i Gustavi Domkyrko runt detta datum var Din Carl Isidor, född 21 juni 1879.
Min Carl Isidor hade i alla fall 1910 efternamnet Olsson men många ändrade ju efternamn på den tiden, särskilt innan 1901. Min farbror skriver i sina memoarer att Carl Isidor hade (minst) två systrar, Emy och Olga; Olga skall ha varit äldre än Emy. Min Carl Isidor dog 28 mars 1961 i Göteborgs Annedal.
 
Nu undrar jag om Din och min Carl Isidor möjligen kan vara samma person? Har Du kanske uppgifter som kan bekräfta eller helt avfärda teorin?
 
Med vänlig hälsning
Ingela Martenius

1369
10) Namnbyte / Namnbyten?
« skrivet: 2005-08-06, 06:29 »
Husförhörslängden - eller församlingsboken om det är efter 1901.
Före 1901 lade man sig bara till med ett nytt namn genom att meddela prästen vad man önskade kalla sig (och om man hade eventuella id?er om stavningen, annars stavade prästen efter sina id?er ...). Före 1901 är det alltså omöjligt att säga exakt när namnbytet skedde eftersom man kan ha börjat kalla sig för det nya namnet i vanliga livet innan man tog sig för att nämna det för prästen (och han i sin tur kom ihåg att skriva in det) - och tvärtom givetvis, det kunde nog ta ett tag innan man mera allmänt blev känd under ett visst namn även efter det man fått prästen att skriva in det.
 
Efter 1901 skulle namnet registreras hos PRV om det var egenartat vilket man nog kan säga om Lind?h. På samma sätt som före 1901 skrevs det dock in i Församlingsboken. Man kan dock få reda på exakt datum när PRV godkände namnet genom att vända sig till dem (det är kostnadsfritt); se deras sajt www.prv.se för kontaktadress.
 
Oavsett om det är före eller efter 1901 är dock noteringen i husförhörslängd / församlingsbok likartad; det står något i stil med:
använder namnet xxx eller har fått namnet xxx godkänt och använder nu det.
 
Ingela

1370
06 Barn / Modern 51 år?
« skrivet: 2005-08-03, 03:05 »
Den äldsta kvinna - i modern tid - som blivit mor på helt naturlig väg var 59 år. Det skedde i slutet på 1950-talet i USA (se Guinness rekordbok).
 
Ingela

1371
07 Övrigt / Släktforskning i nazisttidens Tyskland
« skrivet: 2005-08-03, 02:42 »
Skolbarn i Tyskland under nazitiden var tvungna att visa upp en antavla för läraren. Såvitt jag förstått gällde det alla skolbarn; har för mig att det i detta sammanhang dock räckte med tre generationer anor.
Från en föreläsning av Ingrid Lomfors (föreståndare för Grundtviginstitutet vid Historiska institutionen, Göteborgs universitet). Ingrid disputerade 1996 med avhandlingen Förlorad barndom - återvunnet liv. De judiska flyktingbarnen från Nazityskland.; det står nog en del om Ahnenpass i avhandlingen.
 
Ingela

1372
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-08-18
« skrivet: 2005-08-03, 02:27 »
Församlingar söks bäst på följande sajter:
1. http://skatteverket.se/folkbokforing/forsamlingar/index.html
Klicka på Företeckning för att få en fullständig förteckning över samtliga församlingar i Sverige, i dåtid och nutid.
Med kort historia om församlingen (hopslagningar, utbrytningar, namnbyten etc).
2. http://www.nad.ra.se/
Klicka på Topografi uppe till höger och fyll så i församlingsnamnet.
Med förteckning över vad församlingen tillhört juridiskt och administrativt.
 
För Kristianstad ser det ut att finnas tre möjligheter:
Kristianstads garnisonsförsamling
Kristianstads slottsförsamling
Kristianstads Heliga Trefaldighet
Den sista församlingen, Heliga Trefaldighet, är huvudförsamling.
 
Ingela

1373
Jim,
 
The parish of Älghult has no records so it's no use contacting them to ask for look-ups.
 
All records for parishes in the counties of Kalmar, Jönköping, Kronoberg and Östergötland are now held at the Archive at Vadstena.
 
For records previous to 1895, the email address is landsarkivet@landsarkivet-vadstena.ra.se and for records pertaining to the period 1895-1991, the email address is folkbokforingen@landsarkivet-vadstena.ra.se
 
Ingela

1374
Yrken D / Demoiselle
« skrivet: 2005-07-26, 03:13 »
En demoiselle är franska för en ogift kvinna. I Sverige användes uttrycket framförallt på 1700-talet för att på 1800-talet oftast övergå till det slarvigare mamsell (förkortning av franskans mademoiselle, alltså min fröken).
Titeln demoiselle användes ursprungligen om ogifta kvinnor som inte kunde kallas fröken - fröken var man bara om man var adlig - men ändå var av finare familj. Ex vis döttrar till en kyrkoherde eller till en köpman som blivit så betydande att han var kommerseråd eller liknande.
Så småningom degenererade titeln - särskilt sedan den blivit mamsell - och användes om alla ogifta kvinnor som inte tillhörde bondeståndet eller de lägsta sociala skikten i städerna.
Mamsell kom också att bli titeln för kvinnor som yrkesarbetade i kvinnliga yrken; expediter i finare affärer som modister etc, lärarinnor, guvernanter - och detta oavsett om de var gifta eller inte (en gift kvinna - utom i de lägsta sociala skikten - yrkesarbetade inte, men om hon nu trots allt gjorde det så låtsades man som om hon inte var gift).
 
Ingela
 
Inlägget har flyttats hit från den numera raderade rubriken Övriga ämnen » 46 Ordet är fritt om släktforskning » Demoiselle?. / Moderator Yrken

1375
Yrken S / Stiftsjungfru
« skrivet: 2005-07-26, 02:52 »
Så länge dödsstraff förekom i Sverige hade alla adliga rätt att avrättas med svärd.
Avrättning med svärd var ett privilegium, inte bara i Sverige, eftersom det dels ansågs vara en human metod att avliva folk med (jfr dr Guillotin vars avsikt var att skapa en säker och human avrättningsmetod - giljotinen), dels ansågs fint eftersom svärdet ju av tradition förknippas med (adliga) officerare.
Berömt är hur Henrik VIII:s av England andra hustru Anne Boleyn då hon dömts till döden av Henrik fick nåden att avrättas med svärd av en från Frankrike (Calais) speciellt för ändamålet importerad skarprättare - Anne skrev t.o.m. ett särskilt tack-brev till Henrik.
 
Ingela

1376
25 Religion och kyrka / Kommunikanter
« skrivet: 2005-07-16, 06:19 »
Ha en bra helg Du också, Walter, och återkom gärna!
Kan bara tillägga att just när det gäller Dalarna har man i vissa socknar en nära nog obruten tradition med folkdräkter - de användes faktiskt fortfarande när man i borgerliga kretsar började revitalisera dem som bygdedräkter. Som högtidsdräkter har folkdräkterna aldrig lagts av i socknar som Mora, Rättvik etc.
 
Ingela

1377
25 Religion och kyrka / Kommunikanter
« skrivet: 2005-07-15, 12:41 »
Hej igen!
 
Man blir ju lätt hemmablind - jag har aldrig funderat över varifrån vi fått konfirmationen i dess nuvarande form. Nu har jag emellertid läst lite om det och så här ligger det till:
Konfirmationen (i Sverige) avskaffades med reformationen. På 1570-talet (under Johan III - han hade ju vissa katolska id?er) försökte man återinföra konfirmationen som välsignelse- och bekännelsehandling.
Under 1600-talet växte ett system med kunskapsförhör före första nattvardsgång fram. Denna sedvänja formaliserades med Kyrkolagen 1686 som ställde formella krav på kunskap och också ålder (12-14 år) för tillträde till nattvarden.
Under 1700-talet utformades på många håll en särskild gudstjänst för ungdomarnas första nattvardsgång. I 1811 års kyrkohandbok infördes en stadfäst ritual med kunskapsförhör, bekännelse etc men det var först 1917 som ritualen officiellt (i kyrkohandboken alltså) kallades konfirmation.
Även om lagen formellt var att konfirmation kunde äga rum så tidigt som vid 12 års ålder, fick konfirmationen redan tidigt karaktär av en världslig rite de passage, en formell övergång till att bli vuxen. I Sverige har av hävd just 15 år ansetts som en lämplig ålder för att räknas som vuxen - vi har ju fortfarande spår av detta med straffmyndighetsåldern och att den högsta åldersgränsen för film är 15 år. När åldern därför justerades uppåt till 16-17 år var det alltså ett uttryck för att man önskade behålla barnen som barn ytterligare några år - vilket torde hänga samman med yttre omständigheter som ekonomi (som alltså borde vara god om man hade råd att ha barnen hemma längre).
Konfirmationens funktion som rite de passage markerades också genom att det var första gången barnen fick riktiga vuxenkläder. Fram till ca 7 års ålder hade de (både flickor och pojkar) kolt och sedan enkla varianter av de vuxnas kläder. Man ville ju inte ge barnen riktiga kläder innan de vuxit färdigt. Den första nattvardsgången var alltså första gången ungdomarna hade högtidskläder; fram till mitten av 1800-talet var det mycket färgrika folkdräkter, därefter blev högtidskläderna svarta (och borgerliga). Från tiden omkring första världskriget började flickorna med särskilda konfirmationsklänningar - inte vanliga finkläder alltså - och de var då vita. Pojkarna fick sin första mörka kostym och fram till andra världskriget var det var första gången de hade långbyxor.
Med början från 1980-talet tonades kunskapsförhöret ner och konfirmationen har idag blivit mer av en välsignelseakt. På de allra flesta håll är konfirmanderna (både flickor och pojkar) numera klädda i vita kåpor som de lånar av kyrkan - utom i ex vis Dalarna där man i flera församlingar istället gått tillbaka till den ursprungliga seden med folkdräkt av allra finaste högtidskaraktär. (I Norge är det närmast obligatoriskt att flickorna får en folkdräkt till sin konfirmation - en kostnad på 20.000 till 60.000 nok.)
 
Ingela

1378
25 Religion och kyrka / Kommunikanter
« skrivet: 2005-07-15, 00:44 »
Hej Walter!
 
Man konfirmerades vid en ålder av 15 år - eller senare. 16 eller 17 år var, i alla fall i södra och västra Sverige, inte ovanligt. Lokala sedvänjor och vad församlingens präst tyckte och tänkte spelade helt klart en stor roll. Det finns enstaka exempel på att vissa ungdomar inte konfirmerades förrän de var fyllda 20 år - därför att prästen inte ansåg dem mogna nog. Eller i vissa fall för att prästen tvivlade på att de förstod undervisningen; vid svårare förståndshandikapp blev man inte konfirmerad alls.
 
Ingela

1379
Övrigt om förnamn / Karusellnamnsdag
« skrivet: 2005-06-21, 01:25 »
Precis vad Anna-Carin beskriver finns inte bara i Namnlängdsboken utan även i Svensk Kalender 1200-2100 publicerad här på Rötter.
 
Orsaken till namnet Victorias upphöjelse är nog inte att skylla på vår Viktoria utan på den Viktoria som var kronprinsessa vid den nya namnlängdens införande - 1901 rumsterade man säkert gärna om i kalendern för att hedra en kronprinsessa vilket man nog inte så självklart gör idag (se hur kungahusets medlemmar inte förmått ändra mer på namnlängden än att Silvia blivit tillagt Sylvia).
 
Annars håller jag gärna med om att alla omändringar i namnlängden nog snarast fått folk att tappa intresset helt. Hade varit bättre att behålla den gamla (1901 års) längd trots sina för tillfället omoderna namn och ge ut anvisningar om att Anneli, Anita osv kan fira ihop med Anna etc etc.
 
Ingela

1380
01) Allmänt om efternamn / Påträffade / kända namnar
« skrivet: 2005-06-21, 00:58 »
Har en anfader vid namn Ingel ... det blev lite jobbigt att föra in honom i antavlor och ansedlar för mina fingrar skrev ju alldeles av sig själva Ingela istället ...
Men det är kul att tänka sig en anfader född ca 250 år före mig med mitt namn, om än i manlig version - även om jag till 100% vet att det är en ren tillfällighet.
 
Ingela

1381
Archive - Swedish geography / Garpenberg Parish Address?
« skrivet: 2005-06-19, 22:09 »
Lawana,
 
Changing your patronymic to a real surname was quite common in Sweden. Still is!!
 
Less than 10% of the population had surnames, the rest had patronymics. The exceptions were the nobility (surnames mandatory from 1628); the clergy (not mandatory but it was the done thing for a student who didn't already have a surname to change to a Latin or Greek name when they were at university - these are the -ius and -ander names); town people, i e merchants, craftsmen, civil servants (not at all mandatory but very common to change to a name like Ekberg (oak-mountain), Lindgren (linden-branch) - or Kvist/Qvist/Quist (meaning twig)); also some special categories like smiths.
 
Before 1901 you could change your surname at will: you just told the vicar what surname you wanted and he wrote it down in the household examination rolls (clerical survey lists). If you changed your mind you went and told the vicar the new surname etc. You could appropriate any surname you liked as long as it wasn't a noble surname.
In 1901 a more orderly procedure (that still applies) was introduced: if you want a special surname you apply for it and the authorities check that no one else uses it, that it is not the same as a railway station name, that it is not offensive etc etc. When the name is approved you pay a fee and your name is changed. Lots of people do it every year, still. Defining special surname is easiest done by stating what it is not: patronymics (like Gustafsson or Andersson) and certain very common surnames (there is a list; it comprises e g Lindgren).
 
Ingela

1382
Bildgåtan - Övrigt / Demigrati- vad betyder det ?
« skrivet: 2005-06-04, 20:19 »
Finns det fler med beteckningen och har de alla flyttat?
Ett alternativ skulle nämligen kunna vara - just eftersom det är fråga om ett bruk - att mannen var gratialist men av någon anledning (t ex för kort tjänstetid eller en arbetsskada som innebar att han kunde arbeta deltid) inte fick hela pensionen och då kanske betecknades som demi-gratialist (förkortat demigrati), alltså?halv-pensionär.
 
Ingela

1383
98 - Osorterat / Arbetare boende i huset
« skrivet: 2005-06-04, 20:07 »
Just eftersom hustru och hushållerska har liknande namn är det väl viktigt att ha med hushållerskan och påpeka mycket tydligt att hon är just inget annat än hushållerska och inte släkt och inte fru - annars är det ju lätt för någon annan att göra ett misstag och så är karusellen igång.
Men jag skulle nog inte redovisa henne på samma sätt som hustrun utan mer i en löpande text, kanske i samband med källor eller liknande.
 
Ingela

1384
Soldat (indelt) / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-08-10
« skrivet: 2005-06-04, 19:36 »
Soldatnamn delades ut efter flera olika principer. En var efter soldatroten (ex vis rote Flohult, soldat Flod), en annan var att soldat och torp hade samma namn (men man skall inte ta för givet att den ursprunglige soldaten fick namn av torpet, det kunde vara tvärtom) vilket ofta ärvdes av nästa innehavare av befattningen. Vidare fanns det regementen som gick in för blomnamn (Roos, Lilja etc), andra för macho krigsnamn (Krig, Kula, Spets etc), åter andra för karaktärsnamn såväl fysiska som mentala (Lång, Modig etc) och vissa för borgerliga namn (namn som lika gärna kunde burits av borgare; Nyman, Bergendahl etc).  
Ibland blev man mer personlig så att karaktärsnamnet verkligen avspeglade personligheten - Modig var faktiskt modig etc. Jag läste en underbar historia om ett båtsmanskompani på ostkusten där en båtsman fick ett namn i stil med Berusad vilket ett par år senare ändrades till ungefär Nyktrare.
Så ibland stämmer den gamla historien om att det var kaptenen som delade ut namn då soldaten värvades efter hur han ansåg att soldaten var.
 
Om Din soldat Fräck tog över efter en annan soldat med samma namn så var det alltså inte personligt, men om han var den förste att få namnet så kan Du nog anta att han verkligen var fräck. Alltså, kolla vad den förre soldaten hette.
 
Ingela

1385
1724 var annandag påsk (som mycket riktigt står som II Paschae) måndagen 06 april. I Sverige vill säga: på kontinenten var det redan 17 april.
 
IV nativ år 1675 är värre: jag håller med Anders om att det förmodligen är 28 dec som avses, men i kalendern så är den dagen Innocentium - och jul heter natalis (juldagen natalis domini) - men å andra sidan körde prästerna gärna lite egna varianter med vad de kallade dagarna, gentemot den officiella kalendern.
 
En mycket bra kalender att ladda hem är den som finns här på Rötter: www.genealogi.se/tid.htm
Kalendern har inte bara svenska utan även latinska namn och det görs jämförelse mellan nya och gamla stilen.
 
Ingela

1386
Malmöhus län M / Barsebäck
« skrivet: 2005-05-05, 00:20 »
Tidiga Hfl för Barsebäck ligger under Hofterup. Det är visserligen så att Barsebäck och Hofterup var samma pastorat, men det vore väl trevligt om Hfl fanns på båda ställena. Särskilt som pastoratet är Barsebäck med Hofterup som annex ... skall de finnas bara på en plats så vore väl Barsebäck bättre?
 
Under Barsebäck finns för Hfl 1835-40 bara film nr 2 (fortsättning på föregående film), tidigare HFL alltså finns inte alls.
 
I Hofterup är Hfl 1835-40 film nr 1 dessutom feletiketterad: den har åren 1835-1848.
 
Ingela

1387
The translation Chuck was a bit uncertain of (you are quite correct!):
döpt i föräldrahemmet means literally baptized in parents' home.  
Usually the word föräldrahemmet is only used to distinguish it from any other place that might have the right to be called home, e g the home you yourself create when you marry, so in this case it seems a bit overdone.
Lahart refers to the clergyman performing the baptism: off Lahart means that Lahart was officiating (officiant Lahart).
 
In the old days, before let's say 1870, Swedes were very superstitious and a child would not be unbaptized for many hours. They were baptized as soon as was humanly possible, preferably the very day they were born, the next day or at worst two days later. The mother was never present as she was unclean and had to stay indoors (preferably in a separate room) for about four weeks, and then she was churched and was a member of the Christian congregation again (you can see this sometimes in the birth records, modern kyrktagen and a date). The period between giving birth and being churched should properly have been 40 days, but most often it was only about four weeks (the next Sunday after four weeks had passed).
Chuck, as you very correctly point out, you will sometimes find that children are not baptized for a very long time, months, maybe a year (as in this case). This is both true and not true. Such children were nearly invariably baptized immediately by a lay person (anyone confirmed in the Lutheran Church can perform so-called emergency baptisms - nöddop) and later by the vicar. I have even seen notations of this; it appears as if the child was baptized twice - and it was - first the nöddop at home, later the official one by the vicar. This is quite common in remote areas, especially in seasons when the weather is apt to be bad of course.
 
What could happen to unbaptized children (according to our superstitious forebears)? Well, they could be carried off by trolls, who longed for human children and would exchange their own ugly off-spring for a beautiful, unbaptized = unprotected, human baby. And of course, should the baby die it would not go to heaven were it unbaptized. There is actually no end to the disasters that could befall an unbaptized child!
 
Ingela

1388
Yrken P / Professor
« skrivet: 2005-04-27, 01:45 »
En professor i USA är i princip samma som en professor i Sverige - med en liten reservation för att vilken skola son helst som kallar sig för högre läroinstitut kan utnämna sina egna professors och alla sådana institut i USA kanske inte - i svenska ögon i alla fall - är riktigt seriösa. Det finns naturligtvis massor med mindre kända högskolor etc som är seriösa, men det finns också en del som inte är det.
Dessutom skall personen vara full professor, inte assistant professor eller associate professor. I tilltal använder man sig givetvis av professor för allihop, men dessa assistants/associates är ungefär som våra universitetsadjunkter. Ett seriöst institut kräver dock att en professor av vilken grad som helst har doktorerat. Och har personen doktorerat så bör det finnas papers publicerade, dvs artiklar i facktidskrifter. I Sverige publiceras doktorsavhandlingen, så att vem som helst kan köpa den (genom universitetet eller - om avhandlingen kan misstänkas vara av mera allmänt intresse - i en bokhandel; t ex har Akademibokhandeln som vänder sig till studenter alltid ett stort urval), men jag vet inte hur man gör med detta i USA.
 
Ingela

1389
Yrken A / Amma
« skrivet: 2005-04-27, 01:01 »
Nja höll hon på hela tiden och ammade så kan det ha fungerat. Finns kulturer där man ammar sitt barn upp till det är i fyra-femårsåldern (också i vissa kretsar här i väst anses det nyttigt med minst ett par tre års amning).
Så det finns två lösningar: antingen födde kvinnan barn eller så fortsatte hon oförtrutet att amma ...
Av litteraturen att döma var det ett stort problem förr att få en amma med bra mjölk. Så om man fått rykte som sig som en sådan amma var det nog av intresse att hålla uppe mjölkproduktionen.
Människomjölk gavs också till personer med lungsot, det ansågs som ett bra botemedel. Kanske en möjlighet till extrainkomster?!?
 
Ingela

1390
Nej det var nog inte särskilt trivsamt att emigrera fram till just 1880-talet - eller rättare, fram tills ångbåtarna sattes in.
 
Tredje klass kallas på engelska för steerage och angav att folk packades in på det mellandäck varifrån fartyget styrdes (steer). Såvitt jag förstår fick man frisk luft bara på bestämda tider (och särskilda platser) och var det så att det var dåligt väder släpptes man inte ut överhuvudtaget.
 
Ångbåtarna gjorde resan från Liverpool till New York på ca en vecka (1894 ex vis 5 1/2 dygn)  medan segelfartygen tog längre tid på sig. Innan Amerika-emigrationen organiserades ordentligt (från ca 1860) for man ofta med järnlastade segelfartyg från en mängd olika hamnar i Sverige (vanligast dock Göteborg); den resan kunde ta 1,5 - 2 månader och var oerhört strapatsrik. När det hela blev mer organiserat begav sig svenskarna till en knutpunkt som Liverpool, Bremen eller Hamburg och tog därifrån de större, bekvämare fartygen. Först 1915 startade SAL (Svenska Amerika Linjen) en direktlinje Göteborg-New York, som dock fick mindre betydelse för emigrationen utan mer utnyttjades för hemvändande svensk-amerikaner, på besök eller återvändande för gott. (Det är en vanlig missuppfattning att folk åkte över och aldrig såg sitt hemland igen - Moberg! - men folk åkte faktiskt ofta fram och tillbaka; många var tillbaka både två och tre gånger och hade till Amerika med sig flera (yngre) syskon eller andra släktingar/vänner som de guidade över. Och av ca 1,3 miljoner emigranter återvände minst 200.000 för gott.)
 
Ja, det var bara tredje klass som processades som immigranter med bl a hälsokontroll. Från augusti 1855 gjorde fartygen så att de först gick in till kaj och släppte av första- och andraklass passagerarna som underkastades en pliktskyldig kontroll. Därefter gick fartygen till immigrantstationen, först Castle Garden (i Battery Park), sedan Barge Office (också i Battery Park), så från 1892 Ellis Island som dock brann ner i juni 1897 varför man fick återvända till Barge Office tills Ellis Island var återuppbyggt i dec 1900. På Ellis Island förekom en hel del tjuv- och rackarspel tills president Theodore Roosevelt fick bukt med detta runt 1902.
 
Kontrollerna - vare sig det var i Battery Park eller på Ellis Island - har nog överdrivits en smula. Faktum är att max 2% av alla som ankom till New York avvisades (men det blir ju i absoluta tal ett betydande antal). Detta naturligtvis pga att rederierna - precis som flygbolagen idag - var ansvariga för att återtransportera folk som inte släpptes in av myndigheterna. Så kontrollen i hemlandet var det första hindret.
En intressant detalj är dock att läkarna brukade stå överst i den långa och branta trappa som ledde upp till övervåningen på Ellis Island där läkarkontrollerna ägde rum - och såg de någon som fick stanna för att hämta andan eller måste hjälpas upp (annat än småbarn) så underkastades just den personen naturligtvis en extra noggrann kontroll.
 
Ensamma kvinnor fick inte komma in; de måste tillhöra en man: far, bror, man, kusin. Det blev naturligtvis business av detta, de ensamma kvinnorna kunde mot betalning gifta sig på Ellis Island.
 
Men förhållandena på Ellis Island var en dröm jämfört med vad som mötte de asiatiska invandrarna på Angel Island utanför San Fransisco; på Ellis Island ansågs en processtid på tre timmar snabbt, på Angel Island var tre veckor snabbt ... På Ellis Island kontrollerade man att den efterlängtade arbetskraften höll acceptabel standard, på Angel Island var målsättningen att inte släppa in någon alls ...
 
Ingela

1391
Jag tror att GLA har inne Göteborgs-arkiven för att fota av dem, vissa församlingar finns som mikrokort i forskarsalen redan och andra är visst på g. De ville väl ha det gjort innan de får in böckerna på riktigt (om nu inte lånet omärkligt övergår i permanens ... måste vara logistiskt jobbigt att samla in för att sedan skicka tillbaka).
 
Glömde visst att ge email-adress ... landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
 
Ingela

1392
Från Landsarkivets i Göteborg hemsida ( http://www.ra.se/gla/forskarservice/forskarforfragningar/slaktforskning.htm ):
 
Landsarkivet förvarar under en period arkiven från bland annat de 40 församlingar som ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet och som omfattar tiden från omkring 1895 till 1991. Förfrågningar ur detta material sänds in skriftligt via post, fax eller e-post. Adresserna är de samma som för övriga släktforskningsförfrågningar. Förfrågningarna besvaras av kyrkoarkivsverksamheten som även kan nås per telefon under telefontiden måndag-fredag klockan 13-15, telefonnummer 031-708 26 95. Tills vidare besvaras dessa förfrågningar utan avgift. Använd gärna beställningsblanketten ovan för att underlätta beställningen.
 
Vänd Dig alltså till Landarkivet direkt.
 
Ingela

1393
26 Resor / Transporter / Flyttningar
« skrivet: 2005-04-20, 13:09 »
Ann-Mari,
Ja det var precis så som jag skrev: en pojke kunde inte förväntas göra en mans arbete - men han åt ganska mycket - medan en flicka ganska tidigt kunde förväntas göra en kvinnas arbete och hon åt mindre. Alltså, det var dyrare att ta hand om en pojke samtidigt som man inte fick så mycket arbete ut av honom - man kunde inte anställa en dräng mindre. En flicka fick däremot tidigt ersätta en piga och så sparade man in den piglönen.
 
Eva,
Naturligtvis var en del av flyttandet för att man trodde att det skulle bli bättre på nästa plats, men man får inte tro att folk då var så värst mycket annorlunda än nu. Precis som ungdomar idag som flyttar runt under sin tid i USA eller Australien etc så var nog anledningen att man ville se nå't annat. Man ser ju ibland att de stannar två-tre år på ett och samma ställe och sedan så flyttar de flesta pigorna och drängarna på samma gång - kompisgänget bryter upp och skingras. Det här finns också beskrivet i olika autobiografier och s k bondedagböcker från 1800-talet. Som påpekats ovan så var det inte alls så att det bara var de egendomslösas barn som tog pig- och drängjobb; skillnaden var väl mest att där det var ekonomiskt tvingande så gav sig barnen ut tidigare.
Och ja, man skrev kontrakt på viss tid. Oftast på ett år - från Mickelsmäss till Mickelsmäss då man också tog ledigt en vecka (slankveckan); Mickelsmäss var söndagen närmast 29 september (som fortfarande har Michael som namnsdag, alla namnsdagsreformer till trots). Det förekom också halvårskontrakt.
Det var nog få som på en drängtjänst lyckades spara ihop tillräckligt för att köpa en gård; däremot blev man gärna arrendator (åbo). Gifta drängar/pigor var sällsynt; gifte man sig fick man bli åbo, torpare eller i värsta fall statare.
 
Ingela

1394
Sjöman / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-10-12
« skrivet: 2005-04-20, 12:24 »
Walter,
 
Inskrivningsförrättning är (fortfarande) den officiella termen för vad som brukar kallas mönstring i dagligt tal, dvs inskrivning i försvarets rullor för att göra värnplikt.
Din sjöman inställde sig alltså inte för mönstring, vilket väl förmodligen förklaras av att han då var till sjöss.
 
Ingela

1395
26 Resor / Transporter / Flyttningar
« skrivet: 2005-04-19, 05:51 »
Det är ju egentligen samma sak som att ungdomar idag åker till Australien och luffar runt där och tar lite ströjobb eller åker till USA som au pair. Världen krymper! För 30-40 år sedan åkte man till Frankrike eller England som au pair - för 150 år sedan tog man tjänst ett par socknar bort. Kanske man om 200 år diskuterar om det var ekonomiskt nödvändigt att våra ungdomar åkte till Australien?! J
 
Bland mina egna förfäder var det nog ekonomiskt nödvändigt bland vissa, medan andra visst hade kunnat stanna hemma - men som sagt, jag tror inte ungdomar då var så vansinnigt mycket annorlunda än nu, de ville också se världen. Bland mina förfäder begav de sig sällan ut förrän några år efter konfirmationen, de var minst 18-20 år utom där det var mycket knapert hemma.
Vad jag tycker mig ha märkt är att den riktiga flyttkarusellen tog ordentlig fart först efter att de allmänna kommunikationerna blivit bättre. Men det sammanfaller ju med befolkningsexplosionen, så det är naturligtvis svårt att bedöma.
 
Sedan håller jag med min etnologkollega Lena-Maria om att två viktiga orsaker till att ta tjänst utanför hemmet var dels att lära sig (se det som en föregångare till ERASMUS), dels att samla i ladorna (f'låt, kistorna) inför framtiden som gift. Om pigar och drängar som storsamlare och trend-setters när det gäller kläder (för det var naturligtvis de nyaste snitten på kläderna man samlade) - har Håkan Liby, chef för Upplands museum, skrivit i Kläderna gör upplänningen (Uppsala 1997) på sid 75 ff.
 
Walter,  
jag har aldrig hört en beteckning på svenska för dessa år, vi har inget ord för det idag heller.
 
Ann-Mari,
pojkarna åt mer (jfr Konsumentverkets kostnadskalkyler) men hade upp till de konfirmerades knappt mer avancerade sysslor än flickorna. Tvärtom var det nog så att en, låt oss säga 13-årig, flicka fick ersätta en vuxen piga medan en jämnårig pojke inte kunde ersätta en fullvuxen dräng - och han kunde inte heller på ett fullgott sätt ersätta en piga. En 12-åring kunde man få ut en hel del arbete av medan en femåring istället tog upp resurser för tillsyn och lärande - och skulle dessutom i framtiden gå i skola medan en 12-åring var färdig med sådant (förutom konfirmationsläsningen då).
 
Ingela

1396
Äldre inlägg 2000-2005 (Arkiv) / Emigrera under falskt namn??
« skrivet: 2005-04-16, 19:43 »
Det var problem för en ensamstående kvinna att komma in i USA. Hon måste tillhöra en man. Ellis Island visar i sin utställning på att kvinnor som anlände utan tillgång till manliga släktingar eller äkta make (antingen med på resan eller redan bosatta i USA) ingick skenäktenskap på Ellis Island där man - mot betalning givetvis - kunde finna en man villig att ingå äktenskap och därefter ta ut skilsmässa snarast. Skenföräldrar var naturligtvis en bra variant på detta!
 
Ingela

1397
Förnamn - I / Israel
« skrivet: 2005-03-29, 19:54 »
I svensk namntradition är det ovanligt med gammaltestamentliga namn; vissa, idag vanliga, namn som t ex Eva ansågs närmast anstötliga. Detta skiljer oss ganska markant från resten av Europa. Vi har mycket få (om ens några) Rakel, Ester, Sara, Sebedeus, Hesekiel, Jesaja etc etc innan mitten av 1800-talet ...
Dock kom vissa gammaltestamentliga namn - som t ex Israel och Elias - att bli tradition i vissa familjer. Det är sällan man ser en lång rad Erik-Anders-Per-Johan som plötsligt bryts av Israel, ett sådant namn brukar istället förekomma minst varannan generation.
 
Visst har namnskicket att göra med att vi är (var) ett kristet land - men svenskarna kämpade tappert emot prästerna som ville införa bibliska namn och helgonnamn - det är därför vi fortfarande har namn som Sten, Björn, Ulf, Ingeborg, Ragnhild etc.
 
Ingela

1398
Förnamn - T / Titua
« skrivet: 2005-03-29, 15:27 »
Hej Inger,
 
Titua borde vara en kvinnlig form av Titus (analogt Julia-Julius etc).
 
Mvh  Ingela

1399
Stein,
 
I don't have access to the records in question, but your questions are pretty general so I'll attempt to answer them anyway.
 
Follow backwards - looking up the same person in previous Hfl:s; in this case, yes Veta leading to Mjölby and Ekeby.
At the same house is the same man in one or several previous Hfl, there is a note when he arrived from some other place (inside or outside the parish) - this corresponds with the note in the Hfl from where he left (whether just another page in the same Hfl or an Hfl in another parish).
 
Mjölby church records - provided they exist the migration records (moving in/out of the parish) are usually a great help when locating the specific place where someone lived before/after moving. If they don't exist, you just have to read through the whole of the pertinent Hfl.
 
Reading Mjölby husförhörslängd - no, that's not what Sven-Ove says: he says that Carl Johan's patronymic was Carlsson and that this is what he used before he eventually became Kron. Carl Johan probably became a soldier upon settling in Veta (or putting it the other way round: he moved to Veta since this was where he could sign up as a soldier). This means that in Veta he is not known under his patronmyic and you have to go back to the Mjölby Hfl to see his patronymic.
Naturally the Hfl:s cover everybody; not just farms but also crofts and dug-outs and vicarages and townhouses - and manor-houses and castles where counts and barons lived. Everybody in Sweden was registered in an Hfl.
 
Many - most - soldiers kept their soldier name after they were discharged but it was only very late in the 19th century that the children would start using this name. This ties in with the abolition of the allotment system coinciding with the use of surnames being regulated.
 
Ingela

1400
Människor / Flickor i folkdräkt, Arvika
« skrivet: 2005-03-18, 00:57 »
Så tidigt som 1845 började dräktsvärmeriet och det ökade spektakulärt ju längre fram på 1800-talet vi kommer. Daladräkterna var de överlägset populäraste och det finns underbara bilder från bl a Särö (då en badort strax söder om Göteborg) 1890 på Oscar II omgiven av folkdräktsklädda, framförallt Rättviksdräkten, damer ur den högre societeten.
När Solliden stod färdigt 1906 ville drottning Victoria bära folkdräkt när hon var där, och en öländsk dräkt komponerades till henne. Prinsessan Maria, gemål till prins Wilhelm (och mamma till greve Lennart på Mainau), hade sina hovdamer att åtminstone sommartid alltid använda folkdräkt.
 
Det var alltså otroligt inne att använda folkdräkt runt förra sekelskiftet och ett par decennier före och efter.
Speciellt i Värmland hade man en ännu längre tradition att även högreståndspersoner bar folkdräkt, på fullt allvar sas alltså som vanlig, daglig dräkt.
 
Fyra av flickorna längst bak bär mörka toppiga hättor, det är Rättviksdräktens gråhätta (inte timp som är en vit, i nacken öppen, hätta). Tre av dessa flickor bär något som med lite god vilja kan betecknas som livstycken från Rättvik (helt fel är flicka nr 2 från vänster); de är ju inte som vi är vana att se dem men så urringade livstycken betecknades förmodligen som oanständiga (på borgarflickor) vid den här tiden.
Var övriga flickors dräkter kommer ifrån är svårt att säga men man var inte så noga på den här tiden - bara det såg ut som en folkdräkt var det OK. I själva verket finns det utanför Skåne få - mycket få - dräkter som har helvita förkläden annat än till sorg (vita mönstrade (vitt på vitt) förkläden förekommer dock till mycket stor högtid). Men runt förra sekelskiftet ansågs det i borgerliga kretsar att det skulle vara ett vitt förkläde (så förhärskande var denna id? att det fortfarande 100 år senare är många som tycker att det ser riktigare ut än färgade eller tryckta förkläden). Flickornas vita små sjaletter om huvudet har heller inte mycket att göra med folkdräkt, men de visar åtminstone på god vilja och en förståelse för att man till folkdräkt alltid bär huvudbonad.
 
Kan inte flickorna var runt 15 år och det här är taget som ett minne av konfirmationsläsning? Eller hur var det med söndagsskola i Arvika? Fanns det kanske någon fruarnas syjunta för hednamissionen (liknande) och det här är en motsvarande förening för de unga flickorna?
 
Ingela

1401
JBGF:s avskrifter är bra, men långtifrån perfekta ... t ex saknas alla vigda 1760-73 ...
Så kolla först direkt i Föddeboken.
 
Ingela

1402
Timmy,
 
Utomäktenskapliga barn hade inte arvsrätt efter fadern 1884. Men fadern kan givetvis ha testamenterat något till sitt u ä barn - och då är barnet med i bouppteckningen.
 
Ingela

1403
Archive - General questions / Maria Pärsdotter
« skrivet: 2005-03-09, 22:37 »
The Stenberga Husförhörslängder are available through the fee-based Genline site. The Genline records are scanned images of the microfilms; these scanned images are as good as - and often better than - the microcards.
www.genline.se
 
It is quite correct that the Mormons did that crucially important initial filming (and gave a mastercopy of the films to the Swedish government) but there are now also many many records filmed by the Swedish Archives themselves. E g records for the post 1895 period.
The Genline site is based mainly on the Mormon films.
 
Ingela

1404
10 Folkliv / Kringvandrande flicka
« skrivet: 2005-03-04, 02:46 »
1858, utanför de tidigare danska landskapen, vill jag nog påstå att piga framförallt betecknade en anställd flicka/kvinna. Det var ju lag på att ha en anställning så flickor på landet som inte bodde hemma (hemmadotter) var pigor.
Piga - liksom dräng - hörde till det ordnade samhället, denna flicka/kvinna gjorde det inte.
 
Ingela

1405
10 Folkliv / Kringvandrande flicka
« skrivet: 2005-03-03, 14:17 »
Varför flicka? Vi kan ju börja med vad hon inte kunde kallas:
jungfru - självklart inte
hustru - var hon ju inte
piga - hon var tydligen inte anställd någonstans
kvinna - användes om gifta kvinnor (jmf kona och engelska queen); glöm inte den knivskarpa gräns som gick mellan ogifta och gifta kvinnor
mamsell - fel socialgrupp
fröken/fru - helt fel socialgrupp
madam - hade möjligen varit tänkbart i en stor stad om hon arbetat med manligt yrke (t ex roddarmadam i Stockholm)
fruntimmer - fel socialgrupp, åtminstone på landet
 
Återstod:
kvinnsperson - lågt socialt stående, t ex en kvinna som fött oäkta barn
flicka - relativt neutralt ord (kan ha bibetydelse som lite lättsinnig)
kvinnfolk - också relativt neutralt
 
Min tolkning blir därför att prästen vid första barnets födelse var villig att tänka sig att detta var ett engångsmisstag; prästen kunde nog tänka sig flera ursäkter, som t ex att hon var ensamstående utan någon att vaka över sig, att hon trots allt var 29 år vid första barnet så det kan ju inte ha varit någon vana för henne att beblanda sig med karlar etc. Alltså, relativt oskyldig. Men när hon gör om samma sak så finns det inga ursäkter ...
 
Kringvandrande tycker jag de borde varit vana vid i Dalarna, de var väl störst i landet på arbetsvandringar. Men kanske var det för att poängtera att hon inte vandrade med en grupp utan gick ensam, vilket både är lite suspekt och en rimlig förklaring till varför hon råkat i olycka. Kanske var avsikten också att visa på att det inte nödvändigtvis var någon karl från trakten som var far till barnet ...
 
Ingela

1406
Archive - General questions / Maria Pärsdotter
« skrivet: 2005-03-03, 02:14 »
There you go then - Carl Adam was assigned his last name by the Army. Not a personal choice.
 
Ingela

1407
Kofferdikapten / Äldre inlägg (arkiv) till 22 september, 2006
« skrivet: 2005-03-01, 21:14 »
Hmm. Jag vet faktiskt inte om Sjömanshusen hade något intresse av lärlingarna, de var ju inte sjömän dvs de hade inte tagit hyra. Tvärtom betalade de ju för nöjet ...  
Men det är ju sent att bli styrman först vid 31 år, det borde han ha stått som bra mycket tidigare - kanske då i Stockholm?
 
Ingela

1408
Kofferdikapten / Äldre inlägg (arkiv) till 22 september, 2006
« skrivet: 2005-03-01, 02:18 »
Henrik,
 
Nja, det var ju inte direkt fråga om 3-4 års utbildning på universitet som nu ...
 
Oftast var pojkarna lärlingar hos rederierna som tog emot pojkarna mot betalning och höll skola med dem. På större fartyg (dvs mer välordnad, regelrätt utbildning) fick de lära praktiskt sjömansarbete, de fick navigationsutbildning av något av sjöbefälen och vanlig skolning av prästen ombord.
 
De kunde också börja som matroser och sedan arbeta sig upp, men det var nog mindre vanligt - de måste vid något tillfälle lära sig navigation och det var inte något man var villig att lära ut till en vanlig matros (sjömännen ansågs benägna att göra myteri om de kunde navigera vart de ville efter att ha tagit över skeppet). De som lyckades med att ta klivet från matros till befäl stannade nog oftast vid mindre fartyg, kustsjöfart kanske.
 
Men för att bli kofferdikapten har Du alldeles rätt i att någon måste ha betalat för Olof att bli lärling på ett större fartyg. Så mycket skolgång i land var det däremot inte tal om (även om pojken givetvis förväntades ha gått igenom småskola och folkskola och därmed kunna läsa, skriva och räkna åtminstone - han skulle som sagt tillägna sig navigationskunskaper). Stockholmsvistelsen bör därför nog tolkas som så att Olofs hemvist överfördes t ex till morbrodern som såg till att han sattes i lära och då egentligen tillbringade sin tid till sjöss.
Olof bör ha blivit sjöbefälselev senast efter sin konfirmation (dvs vid 15 års ålder) men troligen  några år tidigare.
 
Om det var Olofs far eller morbror som betalade är ju svårt att säga idag ...
 
Ingela

1409
Oskar Fredrik (1908-) / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-07
« skrivet: 2005-02-27, 17:22 »
Well, for the records still covered by the 70-year-rule your best bet is to write to the Archive directly anyway - they won't give you the answers straight away even if you visit the Archive.
 
I know Anders took his grandmother on a tour to all the places the family's lived in just a few weeks ago - so he's well prepared if you wish to come here and see those places too!
 
Ingela

1410
Archive - General questions / Maria Pärsdotter
« skrivet: 2005-02-27, 17:13 »
Maxine,
 
The Swedish way of naming people was not what you might expect.
Names like Persson, Andersson, Persdotter, Andersdotter etc are patronymics. Very common all over northern and eastern Europe. You take the fathers given name and add son or daughter (in Swedish, dotter): Persson = Per's son, Andersdotter = Anders' dotter etc. Which means that you must know who the father is - you can't take your own patronymic and give it to your children - your father is not the father of your children (hopefully!!). There are a few cases of people assuming metronymics - mother names - like Mariasson, but this would of course occasion remarks and raised eyebrows. A notoriety you did not need if you were illegitimate.
 
Until about 1860-1870 the patronymic system is how 90% of the Swedish population got their last names.
But if you really wanted a proper family name there was - until 1901 - nothing to stop you from assuming practically any name you fancied (the exception was noble names). You just told the vicar what name you wanted to use, he wrote it down in the church books and that was that. You could change the name any time you wanted, as often as you liked.
 
So, Carl Adam's using a proper family name rather supports the fact that he was illegitimate with a completely unknown father - he did not have a patronymic (since his father was unknown) which would cause comment and so he assumed a family name, which he had every right to do. Carl Adam could of course have selected his father's name (if the father had one) just to annoy him.
 
There is also the possibility that Carl Adam was (or had been) a soldier - was he?? Soldiers were assigned last names by the army/navy; these names were supposed to be returned to the army/navy at the end of service but they were generally used by the retired soldier. But only by the soldier - not by his wife nor by his children.
 
Now as to the paternity of Carl Adam: since he was born in 1770 his mother (and father) had committed a criminal offense. His mother would therefore have been prosecuted (in a normal court of law) and during the trial she would have been asked to name the father. There are two possibilities: she either refused (probably being payed to do so) or she told the court who the father was. If she told the court, the father would have had to appear before the court but he could swear himself free - which is to say that he placed two fingers on the Bible and in a very convincing manner told the court that the girl was lying, framing him, an oh so innocent man. Of course I know who I'd believe ... The books from the court-cases are still kept and most - if not all - are microfilmed.
You could also take a look at the book-keeping done by the parish - the mother would have had to pay a fine and if the vicar suspected he knew who the father was he would fine the man too (even though he denied paternity in court).
 
Good luck!
Ingela

1411
Oskar Fredrik (1908-) / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-07
« skrivet: 2005-02-27, 01:49 »
Peter!!!
 
I've just realized! You're related to Jön-Eric in Lexington, NC, and to Anders here in Göteborg!!!
I helped Anders with a mail to you only this Wednesday ...
 
You should lean heavily on Anders to get you answers! He lives about 50 yards from the Archive ...
 
I hope you do come to Göteborg, like Jön-Eric did last summer.
 
Ingela

1412
Lerum / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
« skrivet: 2005-02-26, 00:15 »
Hej Malena!
 
Jag har skickat mail till Dig, det kanske Du sett. Väldigt kul att hitta släktingar!!
 
Ingela

1413
Lerum / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
« skrivet: 2005-02-26, 00:14 »
Inte Stora Skallsjö - bara Skallsjö. Läste anteckningar om Stora Lundby samtidigt ...
 
Ingela

1414
Lerum / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
« skrivet: 2005-02-26, 00:12 »
Nils Ericsson!
 
Du söker föräldrarna till Sven Ericsson f 18 okt 1791.
Det är Eric ??? (inget patronymikon i födelseboken, varken 1791 eller 1796) och Anna Jonsdotter (f mars 1754, d 12 maj 1836).
Erik är en besvärlig typ som jag inte fått någon rätsida på, kan finna varken födelse eller död för honom.
Anna är inte född i Lerum (i alla fall inte i mars 1754), men finns åtminstone i Dödboken. Familjen verkar dock ha någon anknytning till Stora Skallsjö, men jag har inte forskat vidare i detta.
Erik och Anna och barn bor i Stålebo Tå i Lerum.
 
Ingela

1415
Allmänna språkfrågor / Ords innebörd förr och nu
« skrivet: 2005-02-23, 14:34 »
Nej Titanic var inte HMS. Däremot RMS dvs Royal Mail Ship (eller enligt vissa, Royal Mail Steamer). Alltså utrustad med ett särskilt postrum där posten förvarades och sorterades av Royal Mail-anställda under resans gång (vilket öde - åka med några av världens finaste fartyg och stå instängd i ett rum dagarna i ända och sortera post!).
 
I örlogsflottor som tillhör det gamla brittiska imperiet och fortfarande har HM The Queen som statschef sätter man in nationalitetsbeteckningen i HMS också: Kanada HMCS (Her Majesty's Canadian Ship), Australien HMAS (Her Majesty's Australian Ship), Nya Zealand HMNZS (Her Majesty's New Zealand Ship).
 
Ingela

1416
Old topics - From Emigrants (2005) / Magnuson, Peter
« skrivet: 2005-02-23, 01:26 »
Claude,
 
Justina was born in Byarum parish:
28 June 1837, her father was torpare (crofter) Sven Andersson, her mother was Maja Johansdotter (listed variously as Maja/Maria and Johansdotter/Jansdotter - it's the same name really); they lived at a croft called Liden at Boarp.
Since her father was called Sven, Justina's full name was Justina Svensdotter (and this didn't change when she married).
 
Justina had at least two brothers:
Gustav born 12 February 1832 (Gustav Svensson)
August born 24 July 1843 (August Svensson)
 
Justina was married to Peter Magnusson 14 December 1861, in Byarum. Peter is noted as hemmansägare (farm owner) from the parish of Stengårdshult while Justina is noted as piga (maid) living at Liden, Boarp. So presumably she was living with her parents.
After the marriage Peter moves over to Byarum and takes over the torp (croft) Liden at Boarp. Here the Swedish children are born:
14 December 1862, Emma Elin (would in Sweden be called Emma Elin Petersdotter)
02 July 1864, Hilda Maria
12 July 1866, Anders Magnus (in Sweden Anders Magnus Petersson)
28 August 1868, Sven Johan
There is however no trace of Amanda and since she is not on the Emigrant-CD either I don't think she was born in Sweden.
 
I'm afraid I can't find Peter (he wasn't born in Stengårdshult or Byarum) for you, nor can I tell you where Justina's parents came from (they were not born in Byarum anyway).  
POSSIBLY Justina's mother died 11 June 1871 in Byarum (at Boarp) in which case she was born 06 February 1807 and POSSIBLY her father died 15 November 1878 (at Smedsbo at Boarp) in which case he was born 03 January 1806.
 
But you really need to see the Husförhörslängd for both Byarum and Stengårdshult!
 
Ingela

1417
Mikael,
 
Det har i Sverige gjorts folkräkningar från mitten av 1700-talet; fr o m 1860 vart 10:e år. 1860 införde man också att alla namn skrevs upp, tidigare hade man enbart gjort statistiska sammanställningar.
 
1890 års folkräkning är helt digitaliserad (liksom 1970 och 1980), medan man håller på med dem för 1860, 1870, 1880 och 1900.
 
Gå in på Arkion ( www.arkion.se ), klicka på Databaser i menyn till vänster, rulla ner till Folk 1900 och klicka på oregistrerade församlingar så får Du upp en sammanställning på vilka län / församlingar som är klara.
 
Ingela

1418
Anna,
 
Tyvärr har jag har inte tillgång till Genline hemifrån men Du menar att SCB-längderna för Gbg&Bohus inte omfattar Göteborgs stad?
 
Ingela

1419
Oskar Fredrik (1908-) / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-07
« skrivet: 2005-02-17, 02:20 »
Peter,
 
All records for the Göteborg parishes are at present held by the Archive in Göteborg. The type of questions you ask are answered free of charge by them.
For Knut you may not be given the cause of death because of the 70-year rule but anything else should be OK.
You email the Archive at:
landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
 
Ingela

1420
The regiment was called I24 until 1928 when it was changed to I6 (Infantry regiment no 6).
It was later reformed as a tank regiment, P6 (P = pansar, same as the German panzer, meaning armoured).
The regiment no longer exists, it's flag (banner? not too sure of the English terminology here) is deposited with the P2 regiment (originally a hussar regiment in northern Skåne, K5 - that was reformed as the K2 and transformed into P2).
 
If you want to find out about a soldier, you're best bet is probably The Central Soldier Register, found at http://soldat.dis.se/
If you want to find out about the regiment, I think the War Archive is the best option:
krigsarkivet@krigsarkivet.ra.se
If you want to know about soldiers in general, especially about the allotment army from before 1900, try http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat_eng.htm
 
Ingela

1421
Vasa / Äldre inlägg (arkiv) till 24 mars, 2007
« skrivet: 2005-02-13, 08:08 »
Hello Peter!
 
The records for Vasa have not yet been microfilmed by the Archives for the post 1895 period.
The original records are at present at the Archive in Göteborg. You can write and ask them at:
landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
Simple questions like the ones you've asked are answered free of charge.
 
Ingela

1422
Archive - General questions / Swedish literature and film
« skrivet: 2005-02-13, 08:01 »
Näsbyholm is still owned by the Blixen-Finecke family; the present incumbent is baron Dick von Blixen-Finecke.
The estate is first mentioned in the early 14th century when it was the residence of knights of the well-known Galen family. Originally there was a castle on an island in the the Näsbyholm lake. The castle was pulled down in 1865, the lake was drained and a new manor house was built. This manor house was - except for the west wing - destroyed by a fire in 1955 and the present house was built in 1957 with the east wing added as late as 1994. The lake was partly recreated in 2004.
 
Ingela

1423
Brott och straff / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-29
« skrivet: 2005-02-11, 05:29 »
Alla adresser till de olika Landsarkiven finns under:
http://www.ra.se/
Landarkivet i Lund kan emailas på:
landsarkivet@landsarkivet-lund.ra.se
Eller om Du vill skriva snailmail:
Box 2016, 220 02 Lund
 
Ingela

1424
Archive - General questions / Swedish literature and film
« skrivet: 2005-02-08, 10:52 »
Of special interest to a genealogist are a few other books by Vilhelm Moberg, the Utvandrarna-saga (the Emigrants) and also Raskens about a soldier and his family under the old allotment system. I know for sure that the Utvandrarna-saga is translated.
For some fun, light reading, try Frans G. Bengtsson and Röde Orm (I think it's called The Long Ships in English); it's about Vikings. You won't learn much about Vikings, but you'll learn how the Swedes perceive their Viking ancestors and the image we have of them.
You could also try August Strindberg, I'd recommend Röda rummet (the red room) and Hemsöborna (the people of Hemsö) - and I'm sure they're both translated but I don't know the English titles.
And of course, Selma Lagerlöf! Nils Holgerssons underbara resa (Nils Holgersson's wonderful journey), written to be used in school it is a geography lesson. All of Sweden - except for some reason, Halland. There is also Gösta Berlings saga; I believe it was the first major part Greta Garbo played (as the young countess Dohna).
 
By a Danish author, Benjamin Jacobsen, there is the perfectly hilarious Midt i en klunketid, all about his childhood in Copenhagen. Unfortunately I have no idea whether it has ever been translated ...
 
Ingela

1425
Archive - Swedish language / Translation help please
« skrivet: 2005-02-08, 10:34 »
The Death CD covers only 1950-1999.
Are we talking about a parish in Malmöhus län? Then you have the death records there too. From approx. 1860 until 1895/1900 they are however not under each separate parish but all together under _sc Malmöhus.
For records after 1895/1900 until 1991 you either contact the parish or the Archive in Lund, depending on whether the parish has transferred its records to the Archive or not. This page will tell you which parishes have been delivered to the Archive:
http://www.ra.se/lla/kyrkoarkiv.htm
When you contact the Archive, you must be very specific or they will charge you a fee. For simple look-ups they charge nothing.
The address is  landsarkivet@landsarkivet-lund.ra.se
Addresses to the parishes:
http://www.svenskakyrkan.se/sok/sok-forsamling.asp?action=AtillO  
(click on the letter corresponding to the first letter of the parish you are looking for)
 
Ingela

1426
Rötter itself has - with a very few exceptions - no research tools. It has indices and lists and links - and the message board of course.
 
The best pay sites would be:
Genline - www.genline.se
Arkion - www.arkion.se
Neither site is complete, both are in the process of setting up records.
Genline will, when completed, have scanned copies of all Swedish records up until about 1895. It will be as good - or better than - reading the microfiches.
Arkion is indexing the censuses; the only complete one is 1890 though 1900 is fast approaching completion. They've also started on 1870. Arkion is excellent for locating a lost person, an emigrant for example.
 
There are other sites, often initiated by a local genealogy society that offers - free or for a small fee - excerpts from Vital Records. The number of parishes thus published is increasing rapidly but so far they are very far from complete. Which parishes are covered this way is listed here on Rötter:
http://www.genealogi.se/links2.htm
 
Then there is Disbyt, a site where members upload their research. Anyone can access basic information as guest.
www.dis.se   and then click DISBYT:Databas
 
The DIS site also houses the Central Soldier database; great for looking for a soldier ancestor (though not complete):
www.dis.se   and then click Centrala Soldatregistret
 
To check parishes, use:
http://skatteverket.se/folkbokforing/forsamlingar/forsamlingar.html
All parishes ever existing in Sweden are listed there, the discontinued ones are noted with a  * . Please note that even for old parishes no longer in existence the spelling is modern!
 
To further check on parishes and get information like when it was discontinued, what amalgamations have occured etc, also which regiment, judicial district (härad) etc they belonged to, use:
http://www.nad.ra.se/Arkis2/NADpages/search_topography_simp.asp
(enter (modern) name of parish in the white box and hit Sök-button)
 
To get addresses and the parishes own homepage (if any), use:
http://www.svenskakyrkan.se/sok/sok-forsamling.asp?action=AtillO
(click on the letter corresponding to the first letter of the parish you are looking for)
 
Well, that was a fair bit of the Internet. Then there are CDs.
The censuses of 1890, 1970 and 1980 are available. Also death records 1950-1999 (a new release is due any day now, it will cover 1947-2003 ... though not complete ...). There are a couple of CDs for smiths (very special people, smiths). All of these CDs - and a few more, but they would be useless to anyone not reading Swedish - are available for purchasing here on Rötter:
http://www.genealogi.se/forbund/bokhandeln/
 
Ingela

1427
Archive - Swedish language / Translation help please
« skrivet: 2005-02-07, 23:47 »
For the husband I think it says Undan (I don't think it's a 3 before that but I can't think what it should be). Undan would be short for undantag which fits nicely: the husband was to old/infirm to go with the rest of the family, the farm/croft was sold and the husband was put on undantag and was thus provided for when the others left.
 
Undantag was a form of pension. A farm/croft was sold for less than its value and in the contract it was stipulated that a person (or an old couple etc) would be allowed to live in a part of the building or if there were several buildings, in a separate building, and be provided with grain, potatoes and other food and wood for making fires, sometimes even a servant; all specified.
Undantag was also used when a child took over the running of a farm/croft before the parents were dead.
 
Does the father show up anywhere else? If I'm right about the undantag he ought to be noted further down the page or on the next page or two, with the remark undan or undantag.
What about death record?
 
Ingela

1428
Old topics - From Emigrants (2005) / Anna Maria Andersdotter
« skrivet: 2005-02-04, 15:20 »
May I suggest that you don't use a hyphen - thereby making it a double surname - if you understand the system? It will inevitably lead to the conclusion that you are prone to making other mistakes about the Swedish naming system.
 
Unless Gustaf b. 1850 is a nephew of Gustaf b. 1829 it is unlikely that they are related - which is what you can tell from knowing the naming system.
 
Ingela

1429
Old topics - From Emigrants (2005) / Anna Maria Andersdotter
« skrivet: 2005-02-04, 09:53 »
Perhaps a less than perfect understanding of the Swedish naming system?
 
The man is called Gustaf Andersson Ljung. There is no hyphen between Andersson and Ljung because this is not a double surname. It is a patronymic followed by a surname.
 
The patronymic is, as I'm sure you know, the father's first name + son or daughter as the case may be. Andersson was of course one of the most common patronymics at all times.
 
A surname such as Ljung is quite common all over Sweden. It is an old soldier's name (for the naming of soldiers, pls see http://www.algonet.se/~hogman/slsoldat_eng.htm#soldier's name ). Perhaps Gustaf Andersson had been a soldier when he was young - having once served as a soldier, the soldier name was used as a courtesy although the soldier no longer had any right to it. Or he simply adopted the name because he fancied it (this was permissible before 1901).
 
So, if Gustaf had a brother he would also be known as Andersson but probably not as Ljung. This putative brother could have a completely different name though. Among my own ancestors I have father Eric Flod with his two sons Johannes Eriksson Krig and Hans Ericsson Blom; all three were soldiers.
 
So two men with the same combination of patronymic and surname is not as unusual as it may first seem.
 
Ingela

1430
Tölö / Äldre inlägg (arkiv) till 07 mars, 2008
« skrivet: 2005-02-01, 20:54 »
Tack Jens! Jag försöker med att kolla Kolla! J

1431
Tölö / Äldre inlägg (arkiv) till 07 mars, 2008
« skrivet: 2005-01-31, 14:39 »
Är det någon som känner till lilla Alida Christina? Hon föddes 31 oktober 1872 som uä dotter till Britta Christina Svensdotter.
 
Födelsen ägde rum i Tölö men är bara antecknad i Kungsbacka eftersom Britta var skriven där vid nedkomsten.
I Kungsbacka Hfl är antecknat att lilla Alida Christina vistas och vårdas i Tölö ?Källa? ?Kalla? - men jag kan inte finna Alida varken i Tölö eller i Kungsbacka.
När modern Britta flyttar till Göteborg 1875 antecknas i Göteborg att hon fött ett uä barn i Kungsbacka 1872 men det finns ingen vidare notering om vad som hänt Alida och hon är inte med till Göteborg.
Jag kan inte heller finna Alida i dödböckerna för vare sig Tölö eller Kungsbacka.
 
Är det någon som vet vad som hände med Alida??
 
Ingela

1432
Byggnader och miljöer / Var ligger kyrkan?
« skrivet: 2005-01-31, 03:42 »
Är de inte lite väl unga för konfirmation? De ser ut att vara bara max ca 13 år tycker jag. På den tiden var man väl minst 15, ofta 16, vid konfirmationen. I alla fall betydligt mera vuxna på de kort jag sett från konfirmationer runt 1900-1920.
 
Kan det inte vara sista skolavslutningen? 6-årig skola skulle vara just ca 13 år.
 
Ingela

1433
Skattelängder / Vem betalade skatt?
« skrivet: 2005-01-28, 18:38 »
Först 1902 började man beskatta inkomst på det sätt vi är vana vid idag (innan dess var det skatt på fast egendom som var den stora skatten), med obligatorisk självdeklaration och det hela. 1910 kom progressiv förmögenhetsskatt. 1928 den kommunala skattelagen.
Det är riktigt att de som tjänade minst var undantagna från skatt.
 
Ingela

1434
There is ALWAYS the possibility that the Hfl is wrong, it quite often is.
Not to mention that the LDS record - a transcribed record - is quite likely wrong. Very easy to enter November instead of December.
You should trust the Hfl more than a transcribed LDS record but the Birth book is preserved (C:2) and should give you the correct date.
 
Ingela

1435
Kent, Mona
 
Sekretessprövning skall bara göras för uppgifter yngre än 70 år. Dvs allt t o m 1934 är helt offentligt idag. Yngre än 70 år gäller VÄSENTLIG skada för närstående och det är ganska extrema fall det gäller idag - däremot har vissa församlingar lite väl uppskruvade id?er om vad det är. Men de brukar ge sig när man visar att man vet vad man talar om och påpekar att man kan överklaga beslutet.
 
Idag finns på vanliga mikrokort hos Landsarkivet i Göteborg uppgifter t o m 1930 bl a för Gustavi Domkyrko. Det är bara att gå dit eller kontakta dem, landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
Att bara ta fram en sådan här enkel födelseuppgift gör de gratis.
Bor man i Göteborg kan man också komma ihåg att Stadsbiblioteket (vid Götaplatsen) är piggare än Landsarkivet när det gäller mikrokort, de har en - såvitt jag vet - komplett samling mikrokort för Göteborg - och Bohuslän - t o m drygt 1930.
 
Ingela
PS När det gäller att lägga ut uppgifter på Internet krockar däremot 70-årsregeln med 100-årsregeln för Internet ...

1436
000 - Att sortera / Latin eller...
« skrivet: 2005-01-21, 00:38 »
Nej det är god svenska. På modern svenska Lammet Allena Beskyddar, dvs endast Lammet beskyddar (the Lamb alone protects).  
Lammet är en i religiösa sammanhang vanlig symbol för Jesus Kristus. Alltså mycket passande för en präst.
 
Ingela

1437
Riksdagsman / Riksdagsman
« skrivet: 2005-01-19, 19:34 »
Nej. Riksrådet bestod av ett antal män som kallades riksråd. Riksrådet fanns i Sverige från ca 1200-talet fram tills dess det i praktiken avskaffades av Gustaf III 1789 (med ett uppehåll under enväldet ca 1680-1720 då det kallades kungligt råd och fungerade som regering). Riksrådet var tänkt att hjälpa kungen att styra riket och ha en medlande roll mellan kungen och folket, men eftersom det egentligen bara bestod av de högsta adelsmännen så hade det egna intressen att skydda och stod ofta i motsatsförhållande till både kungen och folket (om man med folket menar 95% av befolkningen).
 
Om man ser på hur USA styrs av en mäktig president med ett antal råd och rådgivare till hjälp - som dessutom oftast betraktar de av presidenten utsedda ministrarna som hinder på vägen - så kommer man ganska nära hur det såg ut här fram till 1789 med riksråd som rådgivare till en stark kung (ja inte under frihetstiden då).
 
Riksråd=personlig rådgivare till kungen
Riksdagsman=vald att representera en grupp i riksdagen
 
Och blanda inte ihop det med Regeringsråd - de är ledamöter av Regeringsrätten, dvs domare - och motsvarar Högsta Domstolens Justitieråd.
 
Ingela

1438
Mörsil / Äldre inlägg (arkiv) till 06 augusti, 2007
« skrivet: 2005-01-18, 21:22 »
Hej!
 
Är det någon som vet om arkiven från sanatorierna (tänker närmast på Myckelgård) är bevarade och i sådana fall var?
Landsarkivet i Östersund har dem inte, inte heller Jämtlands läns landsting.
 
Det gäller närmast min mormor som 1923-25 var bosatt på Myckelgård nr 1 (Sanatorieområdet) och där troligen tjänstgjorde som sjuksköterska. Mormor var Edith Maria Jönsson, f 1895 i Allerum (M).
 
Min morfar vistades också i Mörsil under 1924, troligen inte för att behandla TBC utan genomgick säkert en av de populära luftkurerna för sin astma. Vet någon om dessa luftkurspatienter också var inskrivna på sanatoriet?
Morfar var Alexander Nilsson, f 1876 i V:a Karaby (M).
 
Ingela

1439
Archive - General questions / Death Records in Sweden
« skrivet: 2005-01-18, 15:20 »
For records before approx. 1895, contact the appropriate Archive: http://www.ra.se/la.html (or indeed, as Judy says, you can find it yourself at an FHC or at Genline)
 
For records from approx. 1895 until 30 June 1991, contact the parish OR the appropriate Archive - the parishes are right now in the process of sending in their records to the Archives - all records without exception will be at the Archives only in 2015. At present the Archives at Östersund, Härnösand and Vadstena are complete, at Uppsala only four parishes are missing (Lima, Nås, Älvdalen, Åsen), at Lund and in Stockholm they're about halfway there, at Karlstad they have only two parishes (Glava, Väse), in Göteborg they house about 40 parishes and at Visby they haven't even started yet.
 
For records from 01 July 1991, contact the Tax Authorities (Skatteverket). http://www.skatteverket.se/adresser/epostadresser.html (choose the appropriate county)
 
The authorities are obliged to give you information about if a certain person is dead and when and where that death occured (or rather, where the person was domiciled at the time of death). Cause of death will generally be given if it was something that will not cause shame or harm to anyone closely related to the deceased. This means that they will tell you if it was cancer or a heart problem or some such normal cause of death. They will not state cause of death if it was the result of a crime or a controversial illness (AIDS being the prime example of course); in some cases even an accident may not be given out. However, this decision may be appealed (in a court of law) and the courts tend not to be quite so squeamish about stating cause of death.
 
The new release of the death-CD - as it is generally called in Swedish - is said to be imminent (or at least this spring). This new version will cover the period of 1947 until 2003 and most names will be given (some 20-25% are missing since no volunteers could be found to transcribe the information). No cause of death is stated but there are other goodies such as birth-parish, date for last change of marital status and for women they are trying to give maiden name as well as married.
 
Ingela

1440
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2005-01-17, 04:16 »
Hej igen Bente!
Jag har skickat två filer på Din mail nu.
Ingela

1441
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2005-01-16, 20:41 »
Hej Bente!
 
Då var vi på rätt forum!
 
Jag har lite material, dels från Smedskivan 2003, dels egen forskning om Nils sr, sonen Erik och om hans barn.
Kan Du ta emot det som en Word-fil?
 
Ingela

1442
Stake / Äldre inlägg (arkiv) till 01 maj, 2009
« skrivet: 2005-01-16, 06:05 »
Hej Bente!
 
Namne Du räknar upp tillhör inte den adliga släkten Stake, utan smedsläkten Stake. (Dvs diskussionen hör hemma under Smedsläkter/Stake)
 
Nils Eriksson (f 1697) är såvitt jag vet bara en educated guess som far till Erik Nilsson.
 
Är Du möjlingen en ättling till Nils Eriksson (f 1750)? Själv härstammar jag från hans yngre syster Maria Eriksdotter (f 1764); Maria är min fm mm fm.
 
Ingela

1443
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-15, 04:32 »
Ebba, Du är säker på att hon var piga? Om hon istället tog hand om prästens små döttrar och var åtminstone nå't slags mellanting mellan barnsköterska och guvernant, så skulle hon kallas mamsell.
Står hon som mamsell i Hfl under tiden i prästgården så var det den slags tjänst hon hade.
Präster på landet med stora barnkullar hade inte råd med riktiga guvernanter utan man anställde mindre bemedlade flickor som på något sätt fått en lite bättre uppfostran; de hade knappast ens en pig-lön, men räknades till herrskap och bättre folk; åt i salen och fick vara med på ett hörn på kalas - där de kunde träffa pojkar som läste till präst ...
 
Ingela

1444
Archive - General questions / Östmarks Parish Address
« skrivet: 2005-01-15, 04:09 »
E-mail:  
fryksande.pastorat@svenskakyrkan.se
 
Address:
Östmarks församling  
Box 52
SE-685 22 TORSBY, Sweden
 
Telephone:
+46 560 10164  
Fax:
+46 560 10247  
 
The archives for Östmark have NOT yet been delivered to Värmlandsarkiv.
At this address you can see which parishes in Värmland have transferred their archives:
http://www.ra.se/vla/Kyrkoleveranser.htm
 
Ingela

1445
Bente,
 
Rötter har en sida med länkar till de församlingar som är avskrivna och upplagda på Internet. Den brukar vara bra uppdaterad.
 
http://www.genealogi.se/links2.htm
 
Just Svanskog och Laxarby kan jag inte finna.
 
Ingela

1446
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-14, 11:41 »
Mamsell kallas man antingen pga familjens sociala ställning eller pga sin egen sociala ställning.
En prästdotter var mamsell, liksom en dotter till en kryddkramhandlare. Alltså relativt välbeställda döttrar till präster och borgare. En ogift kvinna med ett kvinnligt yrke kallades också oftast mamsell - ex vis guvernant, pianolärarinna, husfru (alltså någon med jungfrur (inomhus arbetande pigor) under sig), sällskapsdam, affärsexpedit (i rätt sorts affär, ex vis en modist) etc.
 
Namnet hör ihop med titeln som hör ihop med den sociala skalan. Man är inte mamsell Andersdotter. Man är mamsell Lindgren - alltså ett efternamn. Runt ca 1860 så började det bli alltmer utbrett i städer (och det är där vi företrädesvis finner mamseller) att manliga patronymikon börjar behandlas som efternamn. Eftersom mamsell Pettersson var oäkta kanske man inte alls kände till fadern och så blev det inte något patronymikon utan ett efternamn - som hon lade sig till med själv. Jag har i min egen släkt exempel på en kvinna som byter sitt patronymikon mot ett patronymikon-efternamn (från Zackrisdotter till Ericsson).
 
Så mamsell Pettersson verkar ju ha hävdat sig väl och inte låtit sin illegitima börd hindra.
 
Ingela

1447
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-13, 01:35 »
Jag tycker väl att drapan är väl lång som den är; det finns mycket att lägga till i alla avsnitten.
För att inte tala om förnamn, patronymikon och metronymikon som jag helt hoppat över ...
 
Ingela

1448
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-12, 22:40 »
Mycket broderligt! Bror Brorsson.

1449
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-12, 20:10 »
Inför den första riktiga namnlagen i Sverige - 1963 års namnlag - försökte lagstiftaren definiera vad som karaktäriserar ett släktnamn, ett familjenamn, jämfört med andra sorters tillnamn. I utredningen (SOU 1960:5) menade man att ett släktnamn uttrycker samhörighet mellan namnhavaren och hans föräldrar, barn och syskon och är avsett att oförändrat brukas generation efter generation för att utmärka sådan samhörighet. Definitionen kom efter mycket funderande till slut inte med i lagtexten, men den förefaller att uttrycka vad de flesta menar med ett släktnamn/familjenamn. Och förutom de nedan uppräknade specialfallen användes inte familjenamn i denna mening i Sverige innan 1860-70-talet. Då började en lavin av människor flytta in i städerna och prästerna där omvandlade raskt gamla hederliga patronymikon till familjenamn; förmodligen för att det blev alldeles omöjligt att hålla reda på alla dessa människor annars. Anders Svensson som flyttade till Göteborg 1875, gifte sig och fick barn strax efter upptäckte att hans söner också kallades Svensson, medan hans bröders barn som var kvar på landsbygden fick patronymikon. På landsbygden upphörde inte bruket av patronymikon förrän strax efter sekelskiftet 1900.
 
Innan 1901 års släktnamnsförordning kunde man i stort sett hur som helst lägga sig till med ett efternamn - tyckte man att det lät bra, så började man kalla sig för det och såg till att det kom in i kyrkoböckerna; det enda undantaget var adliga namn som hade ett visst skydd av lagen. Samvetslösa personer lade sig till med kända och adligt klingande namn, möjligen ändrade något i stavningen. Men 1901 kom alltså en förordning - som egentligen bara var ett tillägg till bestämmelserna om kyrkobokföring -  som stadgade hur det gick till att få ett efternamn: alla egenartade namn måste godkännas hos myndigheterna, som alltså såg till att man inte lade sig till med någon annans namn. Om det inte gällde ett egenartat namn utan man ville använda ex vis sitt patronymikon som efternamn, så kunde det göras utan anmälan. Man var dock inte tvingad att ta ett familjenamn, men rent allmänt sätt hade samhället förändrats så att det började bli norm. Hur snabbt bruket av familjenamn vann insteg visas av att det redan 1917 och 1920 kom förordningar om barns efternamn och 1920 tvingade den nya äktenskapsbalken kvinnor att anta sin makes efternamn (och då skall man betänka att lagstiftaren så sent som 1898 ansåg att det inte var korrekt att säga släktnamn då hustrur och änkor använde efternamnet!).
 
1963 kom den första egentliga namnlagen och i den stadgades att man faktiskt var tvungen att ha ett familjenamn - det fanns nämligen envisa landsortsbor i ex vis Dalarna som inte alls tyckte det var nödvändigt att upphöra med gårdsnamn och patronymikon (vilket bl a myndigheternas primitiva datasystem fick nervösa sammanbrott av) - och kvinnor fick faktiskt åter rätt att ha kvar sitt eget efternamn.  
 
Tiden sprang dock fort ifrån 1963 års namnlag och redan 1982 var det dags för nästa. Den stora förändringen här är att det är betydligt enklare att byta såväl förnamn som efternamn; myndigheterna hade nämligen kommit på att det i alla fall inte går att identifiera någon med hjälp av namn, det är så mycket enklare och säkrare med personnummer - så nu gör det ingenting om man byter namn som man själv vill ... vi är nästan tillbaka till innan 1901 års släktnamnsförordning!  
   
Adel  
De första som brukade familjenamn var adeln. Sveriges äldsta adelsfamiljer brukar räkna sina anor tillbaka till 1100-, 1200-talet. Alsnö stadga, som är den första lagen som reglerar adelskapet (eller som det hette då frälseskapet) utfärdades 1280. Liksom sina utländska motsvarigheter var man krigare - riddare - och förde som sådan vapensköld. På vapensköldarna målades snart olika märken så att man kunde se vem krigaren/riddaren var. Vapenmärkena kunde anspela på något en riddare var känd för - eller så blev han känd för sitt vapenmärke. De första vapenmärkena var mycket enkla och grafiskt rena - ju senare adelskap desto krångligare vapensköld kan man rent generellt säga (inget kan ju ex vis vara enklare än ett märke som är hälften mörkt och hälften ljust - ätten Natt och Dag). Från 1300-, 1400-talet användes tillnamnen allmänt om en släkt. Det dröjde dock innan en enskild medlem av familjen/klanen/ätten kallades för tillnamnet - Gustaf Wasa var på sin egen tid känd som Gustaf Eriksson och ville man skilja på honom och någon annan Gustaf Eriksson (innan han blev kung, efter det var det väl självklart vem man talade om) så kunde man säga Gustaf Eriksson av Wasarna eller av Wasa-ätten eller något liknande. Det är först efter Erik XIV:s kröning 1561, då han upphöjde ett antal adliga familjer till grevliga och friherrliga efter utländskt mönster som man börjar tala om ätt och namn på ett annat sätt och 1626 grundades Riddarhuset som insisterade på att alla adliga ätter som eventuellt inte hunnit med att skaffa sig ett släktnamn gjorde det (rekommendatonen var att ta ett namn efter sin sköld). Under 1700-talet försökte adeln skydda sina adliga namn och vissa bestämmelser utfärdades som gav ett begränsat skydd.  
Adelsnamn är alltså alla namn som registrerats och numrerats på Riddarhuset och med det introducerats. I Sverige finns också en stor mängd s k ointroducerad adel. Detta är familjer som i sitt ursprungsland är adliga men som vid immigrationen hit aldrig brytt sig om att introduceras på Riddarhuset, t ex finns det en ganska stor grupp tysk-baltisk adel (alltså ursprungligen tysk adel som sedan århundraden varit bosatt i de baltiska länderna).  
   
Präster  
Då Gustaf Wasa 1527 (riksdagen i Västerås) beslöt att Sverige skulle övergå till protestantismen öppnade han upp för en helt ny samhällsklass - prästfamiljerna. Präster hade naturligtvis funnits förut och det var väl inte ovanligt att en präst hjälpte fram en brorson eller liknande, men det blev ju nu en helt annan varaktighet för denna samhällsgrupp.  
Redan från 1600-talet rekryterades prästerna inte så sällan från bondeståndet - och de hade således inga familjenamn. I början tog prästerna efternamnet bara som ytterligare ett tillnamn; efternamnet ärvdes inte av barnen (och användes inte av fruarna, jfr Kvinnor nedan). Bröder som blev präster tog inte nöfvändigtvis samma efternamn heller. Nu blev det emellertid vanligt att prästsönerna växte upp och själva blev präster (för att inte tala om att prästdöttrarna gifte sig med präster vilket i extrema fall kunnat resultera i en obruten rad prästdöttrar i 13 generationer!) - och nog var det frestande att behålla faderns tillnamn, särskilt om han gjort bra ifrån sig, eller bara för att markera att man minsann inte var kommen av någon vanlig bondlurk. I vilket fall - från minst sent 1600-talet kan man börja betrakta prästernas tillnamn som familjenamn.  
Prästerna ville gärna marknadsföra hur lärda de var och gav därför ofta sina efternamn en latinsk eller grekisk klang. Någon som kom ex vis från Aros bildade gärna ett namn som Arosenius (Aros plus det latinska -ius (kommer från, son av)) eller Arosander (Aros plus det grekiska -ander (man, man från)) och vips så hade man ett lärt namn, ett namn som talade om att man minsann studerat vid universitet.  
Nu skall man komma ihåg att långt, långt ifrån alla -ius- och -ander-namn är gamla prästnamn. När man mer allmänt började byta bort sina gamla familjenamn som bildats av patronymikon - alltså -son-namnen - så var det många som kände till hur prästnamnen bildats och tyckte att det där var ett enkelt och bra sätt att lägga sig till med känslan av ett gammalt fint namn.  
   
Borgare  
Från 1600-talet började borgare och vissa andra yrkesmän lägga sig till med efternamn. Det var dels för att härma överklassen - markera att man var lite bättre än de vanliga bönderna - och dels av det rent praktiska skälet att man ville ha ett särskiljande namn för sina affärers skull. Här insåg man också raskt fördelen med att ha kvar namnet i flera generationer - sönerna kunde överta ett företag och med ett familjenamn garanterades att dess produkter och tjänster var lika bra som på faderns tid.  
De namn man tog var oftast naturnamn, alltså bildat av saker i naturen, såsom Ekberg, Lindblad, Björkegren etc. Det var så vanligt att ex vis Lindgren idag tillhör våra 25 vanligaste efternamn.  
Exempel på yrken där man tog efternamn är skogvaktare, jägmästare, länsman, köpmän, olika hantverkare (skomakare, skräddare, smed etc). För hantverkare gällde att vissa namn var vanliga för vissa yrken och att man vanligtvis inte antog ett efternamn förrän man blivit åtminstone gesäll.  
   
Soldater  
I indelningsverket - som var det som försörjde den svenska krigsmakten från Gustav II Adolfs dagar fram till 1901 då allmän värnplikt infördes - införde man bruket att varje soldat skulle ha ett efternamn. Detta var rent praktiskt - man kunde inte ropa efter Anders Persson och tjugotvå man ställde sig upp. Eftersom det var ett rent praktiskt skäl till efternamnet var också efternamnet praktiskt. Ett soldatnamn var gärna kort och ofta krigiskt - Spets, Lans etc. Många andra varianter förekom dock också, vissa regementen tyckte t ex om blomnamn, så därifrån kommer Lilja, Ros och sådant. Egenskaper som Lång, Modig, Fast var också vanliga som namn och vissa använde vad man kan beteckna som borgerliga namn, Bergendal, Krusman etc.    
Även om soldaten redan hade ett familjenamn när han tog värvning, tilldelades han nästan alltid ett nytt namn, soldatnamnet. Detta var naturligtvis för att det var enklare för alla parter att använda det invanda namnet som egentligen inte avsåg en individ utan en befattning.
Patronymikon användes aldrig. Faktum är att det inte sällan är ganska svårt att finna en soldats fadersnamn, vilket kan göra det svårt att med säkerhet identifiera honom.  
Barn och hustrur till soldaterna tog inte soldatens efternamn - det var ju mera en yrkesbeteckning - och efternamnet lämnades tillbaka när soldaten tog avsked. Om soldaten tagit ett hedersamt avsked fortsatte man dock oftast att kalla honom för hans sista efternamn, som en sorts hedersbevisning för trogen tjänst, men det ärvdes inte av barnen. De soldatnamn folk har idag härrör oftast från när indelningsverket lades ner och de sista decennierna innan. Det var ju så lämpligt alldeles samtidigt med att den nya släktnamnsförordningen kom, så då passade man på att behålla sitt soldatnamn (vilket de förmodligen gärna gjorde eftersom det visade att de var riktiga soldater och inte värnpliktiga amatörer)! Soldatnamnet räknades nämligen inte som egenartat.  
   
Kvinnor  
Kvinnor i Sverige tog i princip inte mannens efternamn innan 1800-talet.
Om både man och kvinna bara hade patronymikon så kunde självklart kvinnan inte byta patronymikon bara för att hon gifte sig, hon fick ju inte en annan far för det.  
Om både mannen och kvinnan hade familjenamn, så behöll kvinnan sitt namn.  
Om mannen hade ett familjenamn och kvinnan inte hade ett, då kunde kvinnan anta mannens namn - men detta blev inte vanligt förrän mot slutet av 1700-talet och då först i städerna varifrån det sakta spred sig ut på landsbygden.
Under de första decennierna av 1800-talet kan man se att kvinnorna mera allmänt börjar bruka mannens namn.  I samband med att patronymikon i städerna i allt större utsträckning användes som efternamn (1860-70-talen, jfr ovan) började också kvinnorna att kallas för mannens efternamn. Med Äktenskapsbalken 1920 var övergången klar - en gift kvinna måste ta sin mans familjenamn. Först med 1963 års Namnlag fick kvinnor rätt att behålla sitt eget efternamn och också göra dubbelnamn med mannens efternamn; det var dock en ganska stor administrativ process och det var inte så många som utnyttjade möjligheten. Med 1982 års namnlag blev det dock enkelt för kvinnan att behålla sitt namn efter att hon gift sig - och många väljer att göra så; det är ju faktiskt en ganska ny sed för svenskor att anta mannens efternamn.
 
Gårdsnamn
I en del landsändar har bruket av gårdsnamn varit mycket vanligt. Detta kommer av att varken förnamn eller patronymikon var tillräckligt särskiljande. En socken kunde lätt ha ett tiotal personer med identiska namn. Detta var ju egentligen samma problem som försvarsmakten hade med sina soldater, alla hette Anders Persson (jfr ovan). I civila sammanhang löste man det dock ofta genom att lägga till gårdsnamnet. Om vi säger att Anders Persson kom från gården Pers så kallades han Pers Anders Persson (eller ibland Anders Pers Persson). Gårdsnamnet omfattade alla på gården, även en man som övertog sin hustrus föräldrars gård - han fick lägga bort sitt gamla gårdsnamn och ta det nya, det kallades att han tog särknamnet.
På en del ställen i Sverige - allra främst i Dalarna - har man varit mycket ovillig att skiljas från sina gårdsnamn. Lagstiftaren tog dock ingen hänsyn till detta förrän 1982 då frågan togs upp. Man bestämde då att gårdsnamn får användas under vissa förutsättningar.
 
 
Det är riktigt att man ibland kan se att farfar och sonson har ett efternamn, som används om far kanske bara vid något enstaka tillfälle, om ens det. Jag tror detta var individanknutet: precis som idag kallas vissa Hans för Hasse medan andra aldrig kallas annat än Hans - varför? Tja, det bara är så. Jag har t ex en soldat som bara i Hfl - aldrig vid de många barnens födelse eller i något annat civilt sammanhang - står med efternamn utan det är patronymikon som används om honom hela tiden. För hans mor däremot används hennes släktnamn (hon var av smedsläkt) konsekvent, finns inte ett spår av patronymikon. Och här kan det ju inte vara fråga om någon diskriminering pga klass - det var samma präst och samma familj.    
 
 
What's in a name? That which we call a rose
By any other word would smell as sweet
 
Ingela

1450
Which translates to:
Lars Andersson at Norra Strandtorpet (North Beach crofter's cottage) and Kerstin Andersdotter at Södra Skassåhs (South Skassåhs). Morning gift of 20 lodh (old measure, approx 260 - 265 g, a little more than ? pound).
 
The morning gift was silver given to the bride on the morning following the wedding night; it was kept by the husband and only paid out to the woman in case she was widowed; it was mandatory and abolished only in 1845.
 
Ingela

1451
Krögare / Traktör
« skrivet: 2005-01-11, 23:22 »
En traktör är någon som har en restaurant eller annat utskänkningsställe; en källarmästare.
En tunnbindare gör tunnor (fat).
De har inget annat förhållande än att en traktör rimligen har källaren full av fat med mat och dryck (fat användes förr också till torra varor). Kanske det var en tunnbindare som också fick lov att ha ett värdshus eller en kaffestuga eller något i den stilen som sidoinkomst.  
 
Burskap innebar att man fick lov att bli en av borgarna i staden, dvs fick tillåtelse att som egen företagare utöva sitt/sina (som det ju var fråga om i det här fallet) yrke/n samt också bo i staden. För att vinna burskap måste man ha avlagt mästarprov och givetvis inte ha haft något fuffens för sig. Burskap avskaffades 1864.
 
Ingela

1452
Allmänt / Folkdräkt.
« skrivet: 2005-01-11, 22:45 »
Min mors släkt kommer från Skåne, min fars från Västergötland. Själv är jag född i - och bor i - Göteborg. Så jag har som många göteborgare valt en dräkt från Bohuslän. Ingen av släkterna är helt nöjd men de är mindre missnöjda än om jag burit den andra släktens dräkt!
 
Så välj en dräkt Du själv vill ha! Du kanske har en egen anknytning till någon trakt? En kvinna i Stockholm t ex valde en Blekingedräkt därför att hon tillbringat de lyckligaste åren av sitt liv på Blekingegatan på Söder ... en annan valde en dräkt från Småland därför att både hennes föräldrar och hon själv flyttat så mycket att hon inte hade nå'n hemtrakt utom den lilla by i Småland där sommarstugan låg, den hade varit det enda permanenta i tillvaron hela livet ...
 
Huvudsaken är att Du själv känner Dig nöjd och lycklig i Din fina dräkt! Lycka till med anskaffandet!
 
Ingela

1453
03) Ortnamn, allmänt / Hur hantera ändrade ortnamn?
« skrivet: 2005-01-10, 05:26 »
Jag har aldrig sagt att mitt system är enkelt (den förmenta enkelheten?); vad jag försöker säga är att jag tycker att varje relevant ändring av ortsnamn bör dokumenteras för varje person.
Har jag en person född på torpet Kankerud och Kankerud senare ändrar namn till Sand så skriver jag det: född 1805 på Kankerud (senare Sand) eller om årtalet för namnbytet är klart: född 1805 på Kankerud (från 1816 Sand).
Detta är knappast anakronistiskt; kriteriet för att skriva så är naturligtvis att personen fortfarande har en anknytning när namnbytet sker. Flyttar familjen 1807 ifrån Kankerud så är det ju ingen idé att tala om att det kallas Sand från 1816.
Anakronistiskt blir det när jag skriver Edsleskog om någon som är född i den socknen före 1887 - men det är ju så Landsarkivet bestämt sig för att arkivera det. Och då tycker jag det är motiverat att tala om att socknen hette något annat 1816 - men nyckelbegreppet tycker jag måste bli Edsleskog så att man enkelt kan följa upp dokumentationen.
Är det inte lite elitistiskt att säga Om detta innebärer, att de, som tager del av min forskning, måste vara insatta i - eller sätta sig in i - vissa historiska förhållanden, så är det enbart positivt.?? Min släkt t ex tycker det är kul att se vad för resultat min släktforskning ger, men de har verkligen ingen önskan att sätta sig in när socknar på Dal bytt namn - de vill ha en ansedel de förstår vid en enda genomläsning utan hänvisningar till annan dokumentation och de vill inte känna sig dumma för att jag utgår ifrån att ett namnbyte i en del av landet de inte ens besökt är känt för envar.
Att oroa sig för hur administrativa indelningar kan komma att ändras i framtiden tycker jag är overkill - det får vi väl se då. Men en fingervisning är väl att de nya länsnamnen inte verkar användas i släktforskarsammanhang. Och skall det ändras blir väl det ett bra tillfälle att gå igenom all dokumentation! J
 
Sedan tycker jag att Michaël helt riktigt tar upp ett mycket större problem: hur bära sig åt med folk som envisas med att byta namn flera gånger om?!
Här vacklar jag fram och tillbaka men försöker se efter vad personen blir mest känd som / använder längst (en gissning, vad prästen skriver motsvarar ju inte nödvändigtvis verkligheten), använder det namnet som rubrik och dokumenterar i noter namnbytena ... Ja, vad gör man?!
 
Ingela

1454
03) Ortnamn, allmänt / Hur hantera ändrade ortnamn?
« skrivet: 2005-01-09, 06:51 »
Ja, Ingegärd, Du gör ju precis som jag. Jag skriver alltså inte heller V:a Karaby (V:a Karleby) och inte heller V:a Frölunda (Frölunda). Som jag skrev ovan, 1. variationen är för liten eller 2. det är ett mer kvalificerat namn som används idag och det är det som Landsarkivet använder så är det ju inget att tjafsa om eftersom ingen förvirring kan uppstå.
Och precis som Du skriver Råsarna (Skantsåsa) skriver jag Kankerud (senare Sand) - fast jag ändrar naturligtvis när bäst före-datum är passerat: Sand (förut Kankerud).
 
Jaa, Jan-Christer och Micha?l. Man får ju hoppas att ingen annan skall läsa er dokumentation då eftersom den blir ganska svår att följa. Själv vet jag att ex vis Edsleskog församling hette Hesselskog innan 1887 - men alla vet inte det och kommer att slösa bort en massa tid och energi på att söka efter en församling som Landsarkivet katalogiserar under Edsleskog, som inte finns i NAD och som i min dokumentation skulle stå som född i Hesselskog 1791. Eller att ens släkt bott på samma gård i ett par hundra år - men den har bytt namn kanske både en och två gånger, det finns ingen notering om det och det verkar alltså som om släkten flyttat några gånger.
 
Och visst, det blir mycket att notera. Men man kan ju fråga sig: forskar jag bara för mig själv eller för att andra - som inte alls är så insatta - skall kunna ta del också?
Och även om man bara forskar för sig själv så är det inte alltid man kommer ihåg varje detalj när databasen kommer upp över tusen personer och så ödar man själv tid på att söka fakta man en gång hade.
 
Ingela

1455
03) Ortnamn, allmänt / Hur hantera ändrade ortnamn?
« skrivet: 2005-01-08, 16:26 »
Jag håller mig till ett par olika principer, av helt praktiska orsaker:
 
När det gäller socknar kallar jag dem så som Landsarkivet bestämt sig för att arkivera dem. Ex vis Edsleskog (Älvsborgs län) och inte Hesselskog. Däremot noterar jag på alla personer det är aktuellt för att Edsleskog kallades Hesselskog innan 1887: född 11 maj 1823 i Edsleskog (innan 1887 kallat Hesselskog). Gäller det bara en mindre variation noterar jag den inte, ex vis V:a Karaby, Malmöhus län som tidvis också kallats V:a Karleby.
Detta naturligtvis för att det är enklast att hitta enligt hur Landsarkivet organiserat sig - men det finns ju ibland interna hänvisningar och då är det praktiskt att ha även det alternativa namnet noterat.
 
När det gäller gårdar, byar etc kallar jag dem så som man gjorde vid den aktuella tidpunkten, men med en notering om att namnet varit ett annat vid en annan tidpunkt. Ex vis bodde 1816 på soldattorpet Sand (förut Kankerud).
Detta naturligtvis för att det är enklast att hitta en gård/by i Hfl etc enligt vad den kallades vid varje aktuell tidpunkt - men återigen, det kan finnas hänvisningar enligt ett annat namn (det tog ju tid innan ett nytt namn satt sig) och det är också intressant att kunna se att det är samma gård/by  fast namnet ändrats.
 
Däremot brukar jag normalisera stavningen: alltid Henkelstorp även fast man ibland kan se såväl Hinkelstorp, Hänkelstorp som Henckelstorp.
 
Så för Dina exempel så skulle jag skriva Ulricehamn (fram till 17xx kallat Bogesund); Ö:a Frölunda resp V:a Frölunda utan någon tilläggsnotering alls (om det inte motiverades av något alldeles speciellt - något missförstånd är ju svårt att tänka sig pga att man kvalificerar namnet); Stora Helvete (senare Stora Hällevik) - eller om tiden är när namnbytet trängt igenom Stora Hällevik (tidigare Stora Helvete).
 
Gårdar som bytt socken likadant: alltid först den officiella versionen, dvs var de verkligen är arkiverade vid varje tidpunkt, och så en notering om att gården bytt socken ett visst årtal: 09 dec 1819 på Särslöf nr 6 i Södervidinge (innan 1806 i Dagstorp).
 
Jaa, jag kan bara säga att det här fungerar bra för mig - och jag hoppas ju att andra som tar del av min forskning också tycker det är lättförståeligt.
 
Ingela

1456
Örneklou / Örneklou
« skrivet: 2005-01-08, 04:59 »
För att inte tala om hur Ohlmarks totalt misshandlade Lord of the Rings och t o m lyckades skriva om avsnittet om häxmästarens död (enligt originalet är det Eowyn som utdelar det dödande hugget, i översättningen gör Merry det).
Tolkien uttalade om Ohlmarks: a very vain man, preferring his own fancy to facts och Ohlmarks förbjöds att ha mer med Tolkiens böcker att göra.
I en uppsats från Institutionen för lingvistisk, Lunds universitet där Ohlmarks och hans översättning av Ringen analyseras: Vad som istället presenterades under åren 1959-61 blev en slarvig och oseriös svensk version, med en omfattande förändrad språkstruktur, gjord av en översättare med bristande yrkesetik och med ambitionen att profilera sig själv före författaren.
 
Så oseriös är nog det mildaste omdömet man kan ge om Ohlmarks.
 
Ingela

1457
Clyde,
 
Quite a lot of Swedes emigrated by way of Oslo (at the time called Christiania) and Bergen in those days and so are not found on the Emigranten CD.
Better check the Norwegian records too!
http://digitalarkivet.uib.no/cgi-win/wc/webcens.exe?slag=meny&kategori=5&spraak=e
 
Ingela

1458
07 - Skolor och utbildningsinstitut / Göteborgs gymnasium
« skrivet: 2005-01-06, 22:08 »
Det enda gymnasium som fanns i staden vid den tiden var (vad som senare blev) Latinläroverket, idag kallat Hvitfeldtska.
 
Arkiv för läroverket lär finnas på Landsarkivet i Göteborg, kontakta dem:
landsarkivet@landsarkivet-goteborg.ra.se
 
En annan god id? kan vara att kontakta Föreningen Gamla Hvitfeldtare:
http://www.hvitfeldt.educ.goteborg.se/gemen/gamlahvit.html
se också deras sida om läroverkets historia:
http://www.hvitfeldt.educ.goteborg.se/historia/stormaktstiden.html
 
Ingela

1459
46 Ordet är fritt om släktforskning / Kyrkoutskrivning??????
« skrivet: 2005-01-06, 05:05 »
Just så. Inget systematiskt men lite allmänt mänskligt slarv, påbackat med lite ohjälpsamhet.
 
Jovisst skrevs det in i Hfl att man gått ut - och det är att lägga märke till att man inte bara kunde gå ur kyrkan som vi gör idag, man var tvungen att gå in i ett annat kristet samfund för att få sitt utträde godkänt!
Berömd är historien om Hjalmar Branting, som var offentligt känd för att vara ateist. Han stegade in på pastorsexpeditionen och anmälde sitt utträde. Bara sitt utträde. Prästen plirade på honom över glasögonen och anmärkte milt: Jag skriver väl baptisterna då herr Branting?
Full religionsfrihet fick vi i Sverige inte förrän efter andra världskriget.
 
Ingela

1460
Backst. = backstuga OR in this context probably backstugusittare (a person who sits = lives in a backstuga)
 
A backstuga was a small mean dwelling (can't call it a house really) for poor people. Though they were a cut above the ones designated fattighjon which meant poor people supported by the parish. A backstugusittare supported himself/herself and his/her family - just barely - by doing odd jobs, being a day labourer, for the farmers. They usually also had a garden where they grew potatoes and things.
 
A backstuga originally had only a couple of walls, the rest of the house was dug out from a hillside (hence the name hill cottage); later a backstuga could actually have four proper (well!) walls. This slightly better class of backstuga was not infrequently inhabited by local craftsmen, a shoemaker for example.
Several backstuga were often grouped together, representing the poorest part of the parish (we'd call it slum today) - this area was often called a tå. Some tå are preserved to this day as museums which you can visit. Here is one, Åsle tå:
http://www.skaraborgsbild.se/sevardheter/asleta/asleta.asp
(the houses are unfortunately lovingly cared for and it all looks a perfect idyll - which of course it wasn't).
 
A backstugusittare didn't own his cottage nor the land it was built on. If you were poor and wanted a backstuga you either talked to a landowner or - more commonly - the parish council. The parish council could give permission for a backstuga to be built on the commons. If you were an enterprising, energetic young man you would probably go for the landowner instead because chances were that you would be allowed to build on some remote part of his farm and that he would allow you to start cultivating some of that remote land. After a few years you'd have some fields going and if the owner liked what you were doing he'd take you on as a tenant - the backstuga would become a torp (a small croft with a proper tenant agreement). This alternative was not all that unusual, it was a good way for a farmer to get remote land that required a lot of work cultivated and start yielding.
 
Ingela

1461
11 Föremål / Skånsk stol och dess ursprung
« skrivet: 2005-01-05, 15:44 »
Jag har då aldrig sett något annat än stora S och D - och det är så man fortfarande lär ut att ex vis folkdräkter skall märkas.
 
Visst, det sista S:et ser inte alldeles ut som det första - men se också på den sista siffran. Som 6:a är den ganska värdelös, men det kan ju inte vara någon annan siffra. Man får tänka på att 1826 1. var de flesta inte så vana vid att skriva (och särskilt inte på det märkliga underlag en stolsrygg är) och 2. hade man inte alls samma krav på att det skulle se närmast maskingjort jämnt och fint ut som vi tar som självklart idag.
 
Jöns Kristens Son tycker jag låter som en alldeles perfekt lösning, rätt i tiden och allt (även om stolen inte kom i exakt rätt tid för bröllopet så var den säkert ett bidrag till ett nytt hem). Min morfars fars bror får sitt namn Christen stavat omväxlande med Ch och K (runt 1840).
 
(Förklaringen till att de sista tecknen - S 6 - inte blev så bra kan ju också vara att målaren tagit en sup för varje tecken han målade ...)
;-))
 
Ingela

1462
46 Ordet är fritt om släktforskning / Kyrkoutskrivning??????
« skrivet: 2005-01-05, 15:17 »
Att prästerna avsiktligt straffade dem som utträtt ur kyrkan genom att hoppa över folkbokföringen tror jag inte på (det var ett allvarligt tjänstefel!). Det kunde säkert förefalla så, för man var kanske inte helt medveten om att man OCKSÅ gjorde en anmälan till folkbokföringen när man beställde dop/vigsel/begravning - och beställde man ingen ceremoni måste man alltså göra civil anmälan vilket säkert många glömde (och här kan jag i och för sig tänka mig att prästerna höll hårt på formalia - även om de skvallervägen hörde talas om en födelse bland baptisterna så väntade de tills det kom in en formell anmälan, små tjyvnyp kan man säkert tänka sig). Någon automatisk anmälan från barnmorskan eller så förekom alltså inte. Likadant var det med vigslar och dödsfall naturligtvis; om man dog hemma och begravdes hos baptisterna så skedde ingen automatisk anmälan utan den fick man göra själv. Vi är så vana vid att sådant sköts av sig själv idag att vi har svårt att tänka oss att det naturligtvis var den enskildes ansvar förr.
 
Sedan är det en annan sak att om man tillhörde ett annat trossamfund så kanske det inte alltid kändes så kul att gå till prästen i Svenska Kyrkan - det gavs nog en och annan gliring från prästens sida förr.
 
Men inte bara de ur kyrkan utträdda råkade ut för att inte finnas i kyrkböckerna! Min fars kusin föddes 27 maj 1908 (ett mycket efterlängtat barn) men föräldrarna - dvs fadern - kom inte på att detta skulle anmälas förrän 26 feb 1909! Datumen och förklaring är noggrannt infört i Födelseboken. Ungen hade naturligvis blivit döpt i mellantiden, men inte av en av församlingens egna präster vilket gjorde att hon aldrig kom in i rullorna.
 
Sedan fanns ju de Mosaiska Församlingarna som hade egen folkbokföring; men dem kan man ju se som vilken icke-territoriell församling som helst.
 
Ingela

1463
07 - Skolor och utbildningsinstitut / Skeppsgossekåren
« skrivet: 2005-01-03, 03:31 »
Måsakåren fanns i Marstrand och i Pinan (Karlskrona). Skeppsgossekåren sattes upp för att försörja Flottan med professionella (värvade) underofficerare och underbefäl; ofta var det söner till anställda i Flottan som gick in där. Från början var pojkarna så små som 8-10 år, senare började de inte förrän de var 14-16 år. De gick i skola (i land) i tre år varpå de skrevs in i Flottan på riktigt. Under sommarloven tjänstgjorde de ombord på segelfartyg som t ex Jarramas, Najaden och af Chapman.
Skeppsgossekåren har sitt ursprung från slutet av 1600-talet och den sista kullen började 1936 (gick alltså ut 1939). Kallades gemenligen Måsakåren, skeppsgossarna var måsar.
 
Det finns en skönlitterär bok av Bertil Stubbendorff (själv mås i sista kullen) som heter Måsar, utgiven på Norstedts 1975 (ISBN 91-1-752202-1). Den är ju säkert utgången men Du kanske kan få tag på den på biblioteket eller på ett antikvariat. Boken beskriver på ett bra sätt måsarnas verklighet (inget för veklingar kan man säga).
 
Arkivmässigt sorterar Skeppsgossekåren under Krigsarkivet; skriv till dem och fråga vad det är för material de har (inget av det finns dock på mikrofilm enligt NAD):
krigsarkivet@krigsarkivet.ra.se
 
Ingela

1464
Archive - Swedish geography / Store mosse nationalpark
« skrivet: 2005-01-02, 18:37 »
Hjälmseryd is in the municipality (kommun) of Sävsjö. All municipalities in Sweden have their own sites, for Sävsjö it is http://www.savsjo.se
Unfortunately mnostly in Swedish, with only a little translated into English. But there are some nice pictures in the Swedish version:
http://www.savsjo.se/turism/turism/sevard/usevard/kultv.asp
http://www.savsjo.se/turism/turism/sevard/usevard/hantv.asp
 
I do hope you'll come and visit some day!
 
Best regards,
Ingela

1465
05) Datum / 01) Allmänt
« skrivet: 2005-01-02, 16:48 »
Man kan också ladda hem ett litet program som finns här på Rötter. Mycket behändigt!
 
http://www.genealogi.se/tid.htm#kal
 
Sedan var det ju också så att prästerna inte alltid använde de officiella benämningarna utan ibland använde uttryck som de uppfann själva...
 
Ingela

1466
Archive - Swedish geography / Store mosse nationalpark
« skrivet: 2005-01-02, 16:22 »
Here you will find info, a picture and a map; it's the official Swedish Environmental Protection Agency site.
 
http://www.internat.naturvardsverket.se/index.php3?main=/documents/nature/engpark/eparkdoc/estorem.htm
 
Ingela

1467
Archive - Swedish language / Military Service and pension...
« skrivet: 2004-12-31, 08:15 »
So, what you have is this:
* Soldier Anders Sundell
* Born 1817-03-14
* Enrolled 1839
* Soldier no 133 at Sundell croft in parish of Mistelås, which means either SMÅLANDS GRENADIER-BATALJON Sunnerbo Kompani or KRONOBERGS REGEMENTE Norra Sunnerbo Kompani
* Discharged 1873
 
To decide which regiment you have to ask someone to look up Grill for you. The data above will be more than enough to identify the correct regiment.
Grill is Statistiskt sammandrag af svenska indelningsverket (statistical representation of the Swedish allotment system).
 
Or you could just contact the Soldier Registers:
Soldatregistret Kronoberg, email ai.sandahl@swipnet.se  (this one is specific to the part of Sweden where Anders lived)
Centrala Soldatregistret, email bjorn.lippold@mil.se  (this one is general, perhaps they will just refer you on to the specific one above)
They will charge you a small fee, but you will get everything there is on your soldier.
 
Happy New Year from Sweden!
Ingela

1468
Archive - Swedish names / Was it common place for
« skrivet: 2004-12-31, 07:28 »
By the end of the 19th century people are less traditional and give their children very fanciful names. Before abt 1850 at least rural people still followed the traditions and it was not unusual that the following applied (though it was by no means mandatory):
the first son was named after the paternal grandfather (we get the classic chain of Anders Svensson - Sven Andersson - Anders Svensson), the second son after the maternal grandfather, the third son after the father (this is how we get Anders Andersson) and the remaining sons after other relatives and friends;
the first daughter was named after the maternal grandmother, the second after the paternal grandmother, the third after the mother and the remaining daughters after other relatives and friends.
But other considerations could easily interfer and it is - even in the 18th century - not at all unusual to see names that do not exist in the family or among the sponsors.
 
Ingela

1469
Archive - Swedish language / Military Service and pension...
« skrivet: 2004-12-29, 00:43 »
Well, your own translation is accurate enough:
Discharge with maintenance (a sort of pension) and a certificate of served with distinction.
Usually a soldier who was honorably discharged and received a pension would be termed a gratialist.
 
For military records (including such things as physical characteristics!) you pull the Generalmönsterrulla - general muster roll. These rolls are deposited both with the National Archive and the War Archive and are also microfilmed which means that they should be available through an FHC (though not on Genline).
You must know regiment, company and the soldier's company number, as well as having a pretty good idea when the soldier enrolled and when he was discharged.
 
Ingela

1470
Archive - General questions / Ancestors death record
« skrivet: 2004-12-27, 04:44 »
Well, I don't think the King personally bothered about changing the name of a stablehand or even a smith. But this man worked at a state stud - which equates to a royal estate - and probably they gave him a surname, just like the Army would have done. And so, if you dramatize it a little and tell your grandchildren stories about the old country, you'd naturally say that the King gave you your new name.
By this time I've learnt that there is usually a kernel of truth in family stories (except for the ones about Royal/noble descent).
 
Ingela

1471
Archive - Swedish geography / Åsarna's parish?
« skrivet: 2004-12-22, 19:47 »
Well, genealogy is mostly a clerical matter in Sweden, so I suggest that you stick to Åsarne since for example NAD (the National Archive) will not show a hit if you write it the modern way. You will quite simply not find the parish.
 
No, Åsarne is NOT Berg parish. Åsarne is Åsarne parish, since 1764. But Berg kept the records until 1861.
 
Records later than 1861, look for Åsarne.
Records earlier than 1861, look for Berg.
For genealogy, stick to the old spelling ÅsarnE.
If you want to check out the modern-day community, what it looks like etc, use ÅsarnA.
 
Ingela

1472
Brian, I see that you have posted to Ancestry as well. The correct translation of the paper is as follows (it is mostly correct, though I suspect not done by a native Swede or maybe someone who left Sweden a very long time ago):  Excerpt from Birth- and Baptizing-book and parish book. (after 1900 the clerical survey book (or as Ted prefers to call it, household examination roll - both terms exist as translations) was renamed parish book) 1. Year 1887 (eight seven) - it is indeed written eight seven and not, as one would think, eightyseven. The reason was of course to be extra clear about the numbers). 4. Father's last name i BERGSTRÖM (means mountain stream) 9. Parents' domicile is FAGERSTA in the parish of Västanfors. 14. affirmed by - I think it says Heimer Forssell  I see that Judy has recommended the two top books of Swedish genealogy in English.  You can also begin by printing the free booklet published on the Internet by the Swedish Foreign Office: http://www.swedenabroad.com/SelectImage/15063/tracing.pdf It's quite good, accurate though a little basic. But you can't beat the price!  Ingela

1473
Archive - Swedish geography / Åsarna's parish?
« skrivet: 2004-12-22, 00:50 »
What is today known as Åsarna used to be Åsarne. As far as I can see there are no hits at e g Riksarkivet if you use the modern form Åsarna, at least not for a parish.  
 
Åsarne was broken off from Berg parish in 1764 and made into what is known as a chapel parish (kapellförsamling). To all intents and purposes it quite soon became a proper daughter parish (annex-församling) - with one notable exception: they did not keep their own records until 1861. The records were kept by Berg until this time.
 
/ Ingela

1474
I have no idea what a delayed record of birth might be. In Sweden no birth certificates are issued. There has never been a municipal registry - all registrations of births, marriages and deaths were done by the parishes of the Church of Sweden until 1991 when the tax authorities took over the job.
 
Åttasju is most probably åttiosju which is to say, 87. Agnes Karolina was born 01 July 1887 I take it? It is very common in Sweden to give a date in both letters and numerals when it comes to official papers, so that no misunderstanding is possible. It says perhaps 1887 (åttiosju) ? They wouldn't bother with the 18 in letters since that would have been self-evident.
 
Församling is not assembly or municipality but parish. There is a place called Västanfors within the Västanfors parish, but if the paper says församling it means parish. Also, further down you had place of residence as Fagersta, which is a small town within the Västanfors parish. There was an internationally important foundry there, Engelsbergs Bruk (now on the UNESCO World Heritage list), which I think fits well with the father's profession.
 
A plåtklippare is not just another factory worker, but a trained worker, more like a craftsman, cutting sheet-metal with plate-shears.
 
I find it hard to believe that the father's last name was Bergstøm - unless he was Danish or Norwegian of course - Bergstöm is indeed a possibility though Bergström is more probable.
 
The mother's name was probably Eriksdotter in the original but the custom of using patronymics was just about changing at this time so it is entirely possible that it in fact was Eriksson.
 
The mother didn't appear in church - she was churched, a ceremony still practiced in rural conservative areas well into the 20th century.
 
Now, how to proceed. You have the two most vital pieces of information:
1. parish
2. date of birth
 
You start off with checking Agnes Karolina's birth record in Västanfors parish. That will give you the family's place of residence (exact spot I mean) at that time. Armed with this information you proceed to the clerical survey book (a little like an American census, only incredibly more detailed and continually and professionally updated - nothing slap-dash, amateur, once-every-ten-years here - husförhörslängd in Swedish, usually abbreviated to Hfl) where you look up the family at their place of residence. The relevant volume in this particular case would be A I:21 (a and b), covering 1887-1896. This will give you the entire family, with dates of birth and parishes where they were born. At these parishes you repeat the performance, i e first look up in birth records to get the exact place, then over to the relevant clerical survey book.
 
All Swedish records have been microfilmed by the Mormons and are thus available at your nearest Family History Center.
As for the language you will need maybe 50-100 words to get by quite well. We're talking set phrases here, with no great variations. There are quite a few glossaries on the 'net, for example at this very site.
 
If you want to know more about the emigration, you would have to ask somebody to look it up for you on the Emigrant-CD. Unfortunately I don't have it.
 
Good luck!
Ingela

1475
Var ligger platsen / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-03
« skrivet: 2004-12-15, 13:08 »
Marianne / Linda
 
Vasa församling omorganiserades 1929 och i varje fall Sten Sturegatan 25 överfördes då till nybildade (ur Vasa utbrutna) Johannebergs församling.
 
Mvh
Ingela

1476
Madame and Demoiselle were usually rendered as madam and mamsell but out of politeness - and in equal measure showing off your knowledge of French - it was sometimes written in French.
Madam was used for a married woman of the lower middle class, e.g. a craftsman's wife. Later, it went downhill to working-class women. It could also be used about a country woman of some substance (still only a farmer), the most famous example being madam Flod in Strindberg's Hemsöborna. It was also used in conjunction with a job description - such as roddarmadam (rowing woman; a roddarmadam rowed people about in the Stockholm area). In these last two cases it didn't matter if the woman was married or not, it was an acknowledgement of a working woman doing a man's job.
Mamsell was used about unmarried girls and women of the middle class, from just a cut above working class to just under upper class; a much broader range than madam. Mamsell was also used about a working woman doing a woman's job, like governess or lady's companion or housekeeper (with maids under her).
 
The Swedish equivalents - fru and fröken - were in the beginning used only by the upper classes. Fru began sliding down the social scale much earlier than fröken; in 1835 you would definitely call the vicar's wife fru - but his daughter would still be mamsell.
 
Ingela

1477
Listerby / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-03-10
« skrivet: 2004-12-07, 22:46 »
Om Sven tog namnet Thörngren innan 1901 så fanns inga formella regler; det skrevs bara in i Husförhörslängderna på begäran av den som ville börja bruka ett nytt namn.
 
Efter 1901 började de regler gälla som i princip gäller än idag: egenartade namn (dvs annat än -son-namn och vissa andra vanliga efternamn) måste registreras hos PRV (Patent- och Registreringsverket); när PRV godkänt namnet visas beslutet för folkbokförande enhet (innan 1991 alltså församlingen) som därpå förde in i Församlingsboken att man fått lov att bruka namnet NN.
 
Varken i Husförhörslängd eller Församlingsbok brukar det stå något datum när bytet ägde rum. Har bytet ägt rum efter 1901 (dvs det står i en Församlingsbok, inte i en Husförhörslängd) så har PRV ett arkiv där de på begäran tar fram uppgiften om exakt dag för när PRV godkände namnet.
 
/Ingela

1478
Archive - Swedish history / The drought of 1868 to 1869
« skrivet: 2004-12-02, 23:10 »
If they left later than 1869/70 it wasn't the famine years *per se*.
 
Starting in the 1860's people in Sweden began MOVING. The first move was usually just to the local market town, but from there they often continued to the cities and also to America.
 
According to emigrant research the major factors for leaving Sweden were:
* more efficient farming methods (new tools, redistribution of land - laga skifte) which meant that fewer people were needed as farmers
* the rapid increase in population (explained already then by bishop Tegnér as due to the vaccine, the peace, the potatoes) which combined with the fact that fewer were needed to farm meant an enormous surplus of young people with no jobs
* the famine years
* discontent with society (military service, religious intolerance - Swedes did not have full freedom of religion until after WW II !!!!)
 
Personally I'd like to add another factor: trains and canals. The roads in Sweden were BAD (still are!) and trains caught on very quickly once they were introduced in the 1850's. Going by boat was another preferred way of travelling. Without these new modes of transport the great migration would probably not have reached the numbers it did.
 
The reasons for going to America (as opposed to staying in a Swedish city or moving to e.g. Australia) were:
* the (seemingly inexhaustible) supply of fertile land and work
* emigration propaganda
* the emigrants' letters home to Sweden (in the letters they had *all* succeeded)
 
I'd like to add: the ready availability and affordability of tickets to America. They were  sold EVERYWHERE, 17 (!!) shipping lines had agents all over Sweden, tickets could be bought not only in towns but in small villages right across Sweden.
 
The years 1879-1893 were the busiest years of emigration and during these 15 years a total of 485.000 Swedes emigrated. During the top five years more than 40.000 people emigrated every year. A normal Swedish town TODAY has about 30.000 inhabitants - so this was mass hysteria!
 
It may be impossible to find out exactly WHICH of these factors influenced your ancestors the MOST. As with most people it was probably a mix. They may not even have been very sure themselves. Also, we tend to think that people left for good but as a matter of fact 200.000 (out of 1.3 million) returned, permanently (my grandmother was one of them), and huge numbers went back and forth over the Atlantic several times! This of course made it easier to move, the decision wasn't irrevocable.
 
/Ingela

1479
13: Källmaterial / Hemligstämplat?
« skrivet: 2004-12-01, 01:07 »
Allt folkbokföringsmaterial yngre än 70 år skall sekretessprövas (även material som kan hota rikets säkerhet etc, men jag har svårt att tro att det kan vara så'n sprängkraft i faderskapsärende).  
Sekretessprövningen måste göras om varje gång någon begär att få ut uppgifterna och man kan inte hänvisa till att det förut bedömts inte kunna lämnas ut.  
Avslag måste vara skriftligt och undertecknat av chefen för myndigheten. Avslag överklagas till kammarrätten.
 
Hemligstämplat finns egentligen inte; det kan finnas en anteckning om att något är hemligt men detta är att betrakta som en intern anteckning som skall uppmärksamma på att uppgiften kan vara av sådan art att den inte skall lämnas ut (i modern tid har vi t ex könsbyte). En vanlig sekretessprövning skall likafullt göras.
 
För en man född 1870 gäller ju sekretessprövningen för födelsen egentligen inte - MEN någon kan senare ha lagt dit en anteckning om vem fadern är och då räknas de 70 åren från när anteckningen gjordes. Men jag har svårt att se att man inte kan lämna ut faderns namn för en så gammal uppgift - fadern måste ju rimligen vara född MINST 15 år innan sonen så vi talar ju om väldigt gamla uppgifter här.
Jag har dock själv råkat ut för att man inte velat lämna ut vissa uppgifter - tills man visar att man vet vad som gäller och börjar prata om behöriga undertecknanden och överklaganden till kammarrätten, då kom uppgifterna fram fort nog!
 
En skrift som kan vara av intresse i sammanhanget är: Sekretess i folkbokföringen vid utlämnande av uppgifter från landsarkiven, utgiven av Riksarkivet 2002. Finns att ladda ner som pdf-fil: http://www.ra.se/ra/rapporter.htm#sekretess
 
Landskrona har bara en församling och uppgifter så gamla som 1870 har för länge sedan lämnats in på Landsarkivet i Lund. Du kan kontakt dem på e-mail: landsarkivet@landsarkivet-lund.ra.se
 
Mvh Ingela

1480
When people had been absent and unaccounted for from a parish for a while - the time being dependent on what their profession and social standing was, for a farmer maybe a few months was enough, for a sailor several years - they were transferred to the back-pages. In most parishes these pages were titled non-existent people (obefintliga). This also means that they were not exactly thought of as dead, only not living in the parish and not having left in an orderly manner, i e they had not asked for a migration certificate (flyttningsbetyg, flyttningsbevis).  
 
The note restförd indicates that this is what has happened. And so there will be no nice little note to tell where they went.
 
However, in 1890 there was a census. Have you located them in the census?
 
/ Ingela

1481
Archive - Swedish geography / Sala,Vastmanland
« skrivet: 2004-11-18, 16:05 »
Hammaren just means the forge; in the parishes that had one it was usually referred to as just hammaren, not using its proper name.
Stömne Hammare in Stavnäs parish - but Hammaren to all and sundry in Stavnäs parish.
So Nancy's Hammare could quite well have a name like that, too. And be called xxx Hammare, not HammareN.
 
Ingela

1482
In the really old days only one first name was used.
 
The first to give their children two names were noble families; the earliest examples can be seen around 1600.
 
During the 18th century the custom of two names slowly spread, from the nobility and gentry to the clergy and town-people and finally to country-people. First more well-to-do farmers, later more or less everybody and finally, during the late 19th century, it became the norm to have several first names.
 
There were great variations between different parishes, no doubt in many cases due to the vicar. In some parishes it was mostly girls that were given two names, in other parishes it was the boys, in some parishes practically everyone had two names and in some parishes you only very rarely see two names.
 
From the mid 19th century there was an explosion of having two or three (or more!) names; the names were quite often VERY fancy and untraditional - even Royal names were in common use. English names like Jenny (cf our famous opera singer Jenny Lind) became popular along with French and German names, also names from the Old Testament (previously quite uncommon, sometimes regarded as offensive even). The reason for this was that everyone suddenly realized that however poor you were, you were free to give your children posh names. And probably - though I have no proof of this - the vicars had been given instructions to allow people to give their children these names. Because still today you are not allowed to call your children whatever you want and it was of course a whole lot stricter in the old days.
 
There has however always been those that have only one name. In the 1970's there was something of a fashion giving children only one name but these days we're back to two or three names. Very often your real first name (the one that is actually used) is your own name, meaning that your parents really thought this one through and decided that you looked like a Michael or a Patricia or whatever - but your second (third etc) name is apt to be a family name, Anna after grandmother or Peter because all the first-born sons are called that. Much like Olle Andersson here describes his family!
 
An added thought: sometimes - in the 18th, 19th century - you see that one child has only one name and all its siblings have two or three names. Then, usually, that child was born very sickly and not really expected to live so they didn't waste names on it - but of course sometimes it survived anyway. This is also the explanation when you see two grown children, siblings, with the same name (it's very uncommon but it does occur).
 
Ingela

1483
46 Ordet är fritt om släktforskning / Kärlekskrank präst?
« skrivet: 2004-11-18, 04:35 »
En alternativ förklaring kan ju vara att det på 1700-talet fortfarande var ganska vanligt att Hfl inte bevarades så noga utan ex vis användes för att elda med - eller gavs till prästens barn för att rita eller öva skrivning/räkning i (det brukar ju finnas en del blanka sidor och sidor med mycket litet skrivet på).
Kanske en liten utredning om prästen och hans ev. familj skulle vara intressant? Om han var ensam - och kärlekskrank - eller om han hade många barn i rätt ålder.
 
Ingela

1484
Efterlysningar (stängd för nya rubriker) / Undran
« skrivet: 2004-10-27, 23:59 »
Hej Lars-Peter!
 
Det vet man ju inte utan att känna till bakgrunden. Men det var fullt tillåtet fram till 1901 års förordning för vem som helst att lägga sig till med i stort sett vilket efternamn som helst (adliga namn hade ett visst skydd).
Man sade bara till prästen att man i fortsättningen ville vara känd under namnet Öman eller Nyman eller Ekberg eller vad man nu hittade på. Prästen skrev in det i böckerna och sedan kan man ofta se att det tog ett tag innan prästen började använda det automatiskt om vederbörande. Tog man det nya namnet t ex 1822, gifte sig 1824 och fick barn 1826, 1828 och 1830 så kan man nog räkna med att prästen missat namnet vid minst ett av tillfällena, kanske två.
Öman är ett typiskt borgerligt namn; kanske någon som var hantverkare eller hade någon affär eller kanske var skeppare eller så. Borgerliga namn var nästan alltid sammansatta av naturfenomen - ek och berg, lind och gren osv.
En del borgerliga namn har dock sitt ursprung i soldatnamn; vissa regementen använde borgerliga namn istället för de typiska soldatnamnen och om en soldat i ett sådant regemente efter avsked började i ett borgerligt yrke var det inte ovanligt att han omvandlade (dvs bara behöll) sitt soldatnamn som ett civilt namn (däremot var det inte så populärt att behålla ett typiskt soldatnamn som Modig, Svärd etc - då kunde man bli tagen för soldat och meniga soldater hade ingen hög status).
 
Mvh Ingela

1485
Äldre ord L - Ö / Undantagskvinna
« skrivet: 2004-10-15, 22:23 »
Undantag är en juridisk term för det Maud beskriver ovan; alltså ett slags ålderspension. Det var ofta reglerat i kontrakt men behövde inte vara det.
 
Inhyses är att man bor hos någon; man har hyrt in sig, man har ingen egen bostad. Eftersom reda pengar var en bristvara i det gamla bondesamhället betalade inhyses ofta för sig genom olika tjänster. Det var inte ovanligt att ex vis en gammal man hade en medellös kvinna i övre medelåldern, ogift eller änka, boende i stugan mot att hon skötte kvinnosysslor som matlagning, städning etc. En inneboende hemhjälp alltså.
Gränsen undantag / inhyses kunde dock ibland vara lite flytande: det finns gott om exempel på att en gammal man säljer sin stuga till ett ungt par och sedan bor kvar tills han dör, som inhyses - inneboendet var då naturligtvis en del av köpet. Undantag eller inhyses?
Inhyses måste ses mot bakgrund av att i det gamla bondesamhället ansågs det normala vara att antingen bodde man på sin egen gård/torp/backstuga eller så var man piga/dräng på en gård/torp. Hyresgäst var man *inte*, det fanns liksom ingen definition för det - t o m i städerna, där vi idag anser det vara normalt att vara just hyresgäst, gjordes ofta en uppdelning mellan fastighetsägare och inhyses.
Enligt NE var inhyses en växande skara på 1800-talet. 1855 uppskattar man att närmare 20% av lantbefolkningen var inhyses. Inhyses stod alltså lägre än backstugusittarna socialt sett.
 
Men inhyses var inte oftare oreglerat än undantag.
 
Mvh
Ingela

1486
Lerum / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-09
« skrivet: 2004-10-15, 21:32 »
Malena Eklund!
Hoppas Du läser detta även fast det var nästan ett år sedan Du skrev Dina inlägg.
Hur har det gått med Andreas Börjesson/Börje Andersson/Stina Andersdotter? Jag har en del uppgifter om dem och om de komplicerade giften Anna Greta och yngsta systern Anna Maria gjorde. Själv härstammar jag från mellansystern Catharina (f 1807) så det vore roligt att jämföra forskning.
 
Mvh  Ingela

1487
Liebke / Liebke
« skrivet: 2004-10-11, 05:55 »
Hej Magnus!
 
Jag släktforskar lite för min väninna Anna Rosenberg och undrar därför om Du  
möjligtvis härstammar från Bengt Edvard Nilsson Rosenberg och Gustava Liebke?
 
Mvh
Ingela Martenius

1488
Hello,
 
I think that Elsie is quite right when she points out that a lot of us (Swedes) don't know about our ancestors (while obviously quite a few does due to fortuitous circumstances, like a storytelling grandmother).
 
Having studied ethnology - and seeing it confirmed both in my own family and in other families I've studied - I believe one of the main causes for this is the mass migration into the cities around 1870-1880. Many lost touch with their family, for several reasons:
1. No one was left at home - the entire family left but for different places and it was easy to loose contact in an era that didn't feature central registers or even a phone book. If both you and your siblings moved a couple of times you easily lost track of each other if there was no one left back home who could coordinate all the changes of address etc.
2. It was quite an arduous task to write a letter and keep the family informed of your whereabouts. Don't forget that it was only after the middle of the 19th century that people learnt to write (they could read before this, Sweden had about the highest literacy rates in the 18th century, but they couldn't write).
3. They didn't do too well in the city. Perhaps they even committed some petty crime, shop-lifting etc just for survival. They couldn't very well write back and tell the folks about being a failure, could they? So they kept quiet and lost touch.  
4. They were very successful in the city. So prosperous in fact that they wanted to forget all about their humbler relatives. They severed all ties except for those with other successful relatives.
 
Another reason was the general change to surnames. The patronymics became permanent surnames from the 1870s (cities) until abt 1900 (countryside), resulting in cousins often having different surnames even on the patrilinear side. And acquiring a new surname has been a national sport since at least the early 19th century so there are several reasons for it being difficult to identify your relatives off-hand, just by surname.
 
Oddly enough, I think maybe the fact that we have such excellent records in Sweden also contributes to people's ignorance! We've never had to keep a family Bible with dates etc because that's been done for us since the late 17th century (at least). And we've never collected documents like birth certificates because such things were never issued.
 
On the other hand I believe it is quite common for people to have a general idea of where they come from: my family is from the west coast, my mother's family comes from Skåne etc, but people don't know all the names, dates exact farms/villages etc. But as pointed out, all that is changing now!
 
Regards,
Ingela

1489
Hello,
These were the property laws up until the 1980's:  
A husband brought his property into the marriage and a wife her property. If there was no pre-nuptial contract this was known as common property (well, still is). If they divorced (very unusual) or one of the spouses died the common property would be split up in two halves. After a divorce it was simple: each of the spouses took one half. If one of the spouses died the matter is complicated by children. The surviving spouse always had his/her half. If there were no issue at all by the deceased this half would go back to the deceased's family (mother, grandfather, brother etc). If the deceased had children the deceased's half would be split up among them. If the deceased had children in a previous marriage, these children had the right to claim their share immediately. BUT if there were children in the present marriage, the surviving spouse often did not pay out these children's shares, especially if they were not of age since the surviving parent would then be their guardian anyway. The legal term for this would be oskiftat bo (approx undivided estate).
Up until 1920 a woman came of age at 25 - if she was unmarried. If she married she immediately lost her status as legally capable person and would regain it only if she divorced or became a widow. A man came of age at 21.
 
Best regards,
Ingela
PS The most famous tale of inheritance in Sweden is that of the nobleman Bo Jonsson Grip (dead 1386), the richest man in Sweden (owner of more than 1500 farms). He married the wealthiest heiress in Sweden. The lady became pregnant but met with an accident at a late stage in the pregnancy. She was pronounced dead and Bo Jonsson was inconsolable - not so much at her passing as at the thought that he would now have to hand back to her family all of the lady's possessions. But then someone noticed that the lady's tummy moved - the child was still alive. Whereupon Bo Jonsson had a Ceasarian performed on her (some say he took his own knife and did it himself) and a live child was born. The child died a few hours later (neonatal care probably not being very good in Sweden in the Middle Ages) but had accomplished exactly what his/her father wanted: by surviving the mother the child inherited the mother and when it died all of its possessions were of course inherited by the father.
Rather a gruesome tale but it gives most of the relevant details about property laws.
DS

Sidor: 1 2 [3]