5
« skrivet: 2013-03-14, 21:51 »
Anders Carlsson Lås född 1788 - men när och vem är föräldrarna?
Lyckas bara spåra honom bakåt i husförhörslängderna till Askeryd AI:14 (1826-1830) Bild 75 / sid 66 och får inte noggrannare födelseuppgift än 1788. Problemet är att det är 4 Anders födda i Lommaryd 1788 och jag kan inte avgöra vilken det är.
En tidningsartikel (se nedan) säger att han skulle vara född den 2/11, men jag kan inte hitta någon på Lommaryd C:4 (1776-1810) Bild 193 / sid 375 (AID: v35334.b193.s375, NAD: SE/VALA/00233)
Någon som vet något om denne gamle krigare? //Mvh Christer Carmevik
Tidningsartikel, troligtvis Tranås Tidning, 10 februari 1989.
Krigsveteranen levde sjuklig och bortglömd
På 1860-talet gick det bort, Askeryds socken gamla krigsveteraner. En av de sista var Anders
Lås i Sjöstugan under Eldstorp. Denne hade uttagits till lantvärnet i 1808-1809 års finska krig
sam bevistat 1813 och 1814 års fälttåg i Tyskland och Norge som vargeringskarl.
Efter hemkomsten från krigen blev han så småningom egen brukare på olika ställen i socknen.
I husförhörslängderna för åren 1817-1830 kan man utläsa att Anders Lås prövade lyckan på
flera platser, bl a Rotekulla, Hytten och Skogssjö under Ramsvik. Slutligen slår han sig ner i
Sjöstugan under Eldstorp. Möjligen har han själv uppfört stugan, som för övrigt finns kvar än
idag (1989). Den odlade arealen var mycket liten och stället födde bara en ko. Det var inte
mycket att försörja sig och familjen på. Därför måste Anders skaffa sitt uppehälle på annat
sätt.
Sjukdom
Stugan låg alldeles vid stranden av Västra Lägern och fisket i sjön gav säkert sitt bidrag till
försörjningen liksom jakten i skogarna. Dessutom dagsverkade Anders och hans hustru i
granngårdarna så länge de orkade. Värre blev det med åren, då sjukdom och krämpor satte
in. De hårda fältliveti ungdomen satte sina spår i Anders hälsa. De sista åren framlevde han
sina dagar sjuklig och bortglömd. Han tvingades söka fattighjälp av församlingen. Först på
1860-talet tycks landets myndigheter börjat tänka på sina krigsveteraner. Männen som
uttagits till lantvärnet och vargeringskarlarna hade det troligtvis extra besvärligt, eftersom de
tydligen ej kom i åtnjutande av de förmåner som de indelta soldaterna erhöll vid avgång.
Hvad Nytt ingriper
Emellertid kommer situationen för Anders Lås att helt förändras tack vare ett ingripande av
tidningen Hvad Nytt från Eksjö. I denna var nämligen den 27 augusti 1865 införd en artikel, i
vilken redogjordes för Anders Lås svåra belägenhet. Man vädjade samtidigt till allmänheten
om en skärv till Anders. Tidningsartikeln tycks ha haft avsedd verkan och väckt slumrande
känslor till liv. Bidrag tillsammans med hälsningar flöt in till tidningen i en jämn ström från när
och fjärran. Mest var det olika personalkategorier som lät höra av sig. Och vilka otroliga
glädjescener som utspelades i det ensliga skogsstället, då gavan överlämnades. Hvad Nytts
medarbetare rapporterar härom i följande ordalag:
Skrek av glädje
Den glädje som af de ädle gifvarna framkallats hos gubben Lås var sant barnslig, den kunde
kallas löjlig, om den ej hade framkallat farhågor att hafva tryckt i walmokrans på den åldrige
krigarens hjässa. Högt af glädje, skrek och kommenderade han: Först till Norge sedan till
Finland, detta ska vi aldrig släppa, klå ryssarna, sedan till Tyskland å de ska ha stryk, bara jag
finge styrkan i benen och armarna, nu har jag till krut och bly, men först måste jag köpa mig
tröja, och gevär får jag af kungen.
Men därefter inträdde lugn, då gubben Lås med hänförelse hopknäppte sina händer mot
höjden och sade: Nu finner jag att det är många hjärtan kvar inom mitt kära fosterland, som
ömma för en gammal krigare, jag dör nu lugnare, då Herren behagar kalla mig. Hustru, Du skall
med mig nedkalla guds wälsignelse öfver dem som gifwet oss pengar öfwer, kung och
fosterland, Gud wälsigne Eder! Tack för eder godhet emot den fattige Anders lås. Hustru, läs
nu psalmen nr 187! (Wallinska)
Den ålderstigna hustrun yttrade under strida tårar sin tacksamhet. Denna händelse inträffade
således år 1865. Då var Anders, som var född 2/11 1788 i Lommaryd, 77 år gammal. Hans
hustru Lena Persdotter var från Höreda och född 28/6 1795. Redan 1866 eller året efter
insamlingen går både hustrun och mannen bort nästan samtidigt, hustrun den 4/4 och mannen
den 10/5. Det är under den tiden då det är som vackrast i Sjöstugan.
Vid hustruns bortgång rådde tidig vår med islossning i Lägern och flyttfågelstreck mot norr. En
månad senare vid mannens bortgång hade våren kommit längre med blommor runt stugan och
skira, gröna björkar längs stränderna. Kanske göken roparde från rothugget skogen i norr.
Så får vi i fantasin föreställa oss Sjöstugan, när Anders Lås, den gamle krigaren, kämpade sin
sista strid.
Sven Zackrisson
Visa inlägg
Cookie policy