ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Torsten Berglund

Sidor: [1] 2
1
Vika / SV: Vika
« skrivet: 2016-07-24, 23:35 »
Willy, 
Om du tittar i 1500-talets skattelängder så finner du att gårdarna i Kniva ibland benämns med sina egennamn redan då. Se t ex längden för Älvsborgs lösen 1571. Om du inte har tillgång till de digitaliserade skattelängderna genom Riksarkivet/SVAR så finns Älvsborgs lösen 1571 för Aspeboda, Bjursås, Enviken, Falun, Kopperbergs, Sundborn, Svärdsjö och Vika socknar utgiven av Elisabet Hemström genom Kulturnämnden i Falun 1993 (Falu kulturnämnds skriftserie 19). Där nämns bl a Gammelgården, Staberg, Ravalsberg och Svarttjärn m fl gårdar under rubriken "Kniwa bygd".


Elisabet Hemström påpekar i sin utredning "Gammelgården och Nygården i Kniva bergslag" (Falun 2002) att ännu i slutet av 1500-talet så görs oftast ingen åtskillnad i skattelängderna mellan Storgården och Gammelgården vars brukare ibland redovisas enbart under rubriken Kniva, ibland under Gammelgården och ibland under Storgården.


Av Harry Ståhls bok Ortnamnen i Kopparbergslagen (Kungl Vitterhets, Historie och Antikvitetsakademiens handlingar, Stockholm 1960) framgår att Storgården som benämning på en av gårdarna i Knivabygden är belagd tidigast 1545 14/4 (se Diplomatarium Dalekarlicum, nr 684).


 




2
Söderbärke / SV: Söderbärke C:1 (1675-1694) Bild 51
« skrivet: 2016-07-02, 11:54 »
Peter,
Ja du har rätt! - I Lindesbergs dödbok står det tveklöst Lars Sunesson. Om det är samma person som var verksam som hammarsmed på Hagge bruk i Norrbärke på 1660- och 1670-talet, och senare på Larsbo bruk, så hade han ett antal barn som är införda i Norrbärke C:1, dopbok 1661-1688.
Du finner t.ex. sonen Lars på p. 14v (AD online bild 21) döpt 1661 Feria 2 Nat Dom (=annandag jul, d v s 26/12 - ej 28/12 som felaktigt anges i Svenska Smedsläkter band 2, s. 24); där står också tydligt "Larβ Suneβons Hammarsmedz i Hagge", så belägget från Norrbärke AI:1 p. 125v (AD online bild 135), som du redovisar, bör också utläsas som Lars Suneβon (inte Svensson, som anges i t.ex. Kjell Vadfors, Byalängd för Norrbärke, s. 164, stencil 1997)
 
Släkten Brusk är utredd och redovisad av Gustav Gustavsson i Svenska Smedsläkter band 2 (2009), s. 23ff och utgår där från Lars Sunesson Brusk som äldsta kända stamfar. Hans för dessa trakter ovanliga patronymikon antyder möjligen ett ursprung i Götalandskapen.

3
Söderbärke / SV: Söderbärke C:1 (1675-1694) Bild 51
« skrivet: 2016-07-01, 23:42 »
Peter,
Sune är ett fornsvenskt namn, som knappast förekom i Västerbergslagen vid denna tid och har ö h t aldrig varit särskilt gångbart i denna landsända. Namnet Sven  var däremot inte helt ovanligt. I den mån namnet Sune överlevde medeltiden och fortsatte att användas in på 1600-talet, så var det vanligen under sidoformerna Sone, Sån(n)e och Söne, med utbredning fr a i sydöstra Götaland, se t.ex. Roland Otterbjörk, Svenska förnamn (1992) och Släktforskarförbundets namnlista här:
http://www.genealogi.se/sa-stavar-du-namnet/164-namn/927-mansnamn#S


Från vilken längd/källa har du hämtat det senare belägget för Lars Svensson? När avled han och i vilken by var han då bosatt?

4
Söderbärke / SV: Söderbärke C:1 (1675-1694) Bild 51
« skrivet: 2016-07-01, 00:52 »

Christning barn 1681
Larβ Suenβons Sonβ  [inte Sunesson!] barn i Larβbo Chersten

5
Hej Petronella,
Fenomenet du beskriver beror på att autosomalt DNA, som jämförs i Family Finder-testet, är en mix av DNA som vi ärvt mer eller mindre slumpmässigt eftersom vi inte bär på påvisbart autosomalt DNA från alla våra förfäder utan endast från ett begränsat antal förfäder. Alla femmänningar behöver alltså inte dela något autosomalt DNA trots att de har en gemensam anfader eller anmoder fem generationer tillbaka i tiden. Autosomalt DNA från denna förfader kan finnas kvar och vara påvisbart hos några av denna förfaders nu levande ättlingar, men i andra fall kan det ha försvunnit på vägen någon eller några generationer tidigare.

Magnus Bäckmark berör detta närmare i två inlägg i sin blogg om DNA-genealogi (gronastubben.se) den 11 april 2014 och 9 maj 2014. Av en av tabellerna där framgår att fyramänningar i genomsnitt endast delar 0,8 % autosomalt DNA. Magnus beskriver fenomenet så här (utdrag ur bloggen):
"Jo, det är ju så att ens autosomala DNA-mix har påverkats av en kraftig slump vid varenda generationsväxling. Eftersom varje individ har på pricken lika mycket arvsmassa behöver hälften från varje förälder försvinna när ett barn blir till. Vilka (autosomala) DNA-partier som ”går vidare” avgörs helt och hållet av slumpen. Det här medför att helsyskon bara har i genomsnitt 50 % likadant DNA jämfört med varandra. (Undantag gäller enäggstvillingar, som är 100 % likadana.) Kusiner har i genomsnitt 12,5 % likadant DNA (o.s.v.). Det här får man tankemässigt inte sammanblanda med att helsyskon ju har 100 % samma anor och kusiner 50 % (o.s.v.)."

"Redan i ca sjätte generationen före dig börjar det dyka upp en och annan ana som du inte har något DNA alls ifrån. Tio generationer bakåt från dig själv beräknas bara 12 % av anorna i det anledet ha lämnat något bidrag till ditt autosomala DNA."

6
Grangärde / SV: Grangärde C:1 (1628-1684) Bild 139 / sid 130
« skrivet: 2016-06-20, 11:54 »
Högefors, d v s byn Högfors, ligger i Ljusnarsbergs socken, även kallat Nya Kopparberg (till skillnad från det gamla kopparberget - Stora Kopparberg - vid Falun). I Grangärdes kyrkböcker på 1600- och 1700-talet omtalas Ljusnarsberg vanligen bara kort och gott som "Nya Bruket".

7
Tawast / SV: Tawast
« skrivet: 2016-06-20, 02:42 »
Av Erik XIV:s nämnds dombok, Carl Silfverstolpes utgåva (1884), framgår följande som styrker att Henrik Sigfridsson och hans syskon var systerbarn till Måns Nilsson till Ahtis:


s. 52, den 18 september 1562:
"tildömdes Hendrich Siffridzson och hans syskene, som wåre Mons Nilssons (fordom befalningzman vpå Wijborgz slott) syster barn tässe effther:ne godz, som bleffwe rächnedt vpå en systerdell, hwilcke Mons Nilsson hadhe alle inne hoss sigh, hennes medt sitt, så att hon inthet hadhe bekommedt i sijn lijffztjdh, och effter hon vdj ingen måtthe hadhe förbrutedt sitt, kunne man icke medt rätte sije hennes barn theris mödernes deel iffrå, och ähr först en gårdh Actis then theris moder bodde vpå och rächnes vpå en tridungh wmot Pöhaiskj säthegordh, then Mons Nilsson tilkom; item therunder på Weskis öö vdj Reso sochn i Åbo län tre gårder, räntte årligen penninger 34 march ortuger, smör 1 1/2 l(isspund), gingerzfåår 3 stycken, en gårdh Haponiemj liggiendis i Birckala sochn vdj Kumagårdz län, räntter årligen rogh tw pundh, korn tw pundh, smör tolff l(isspund), böner 1 span, och vll 1/2 l(isspund). Item vunder Actis gårdh tw små torp Jlois och Messekyle."


s. 197, 8 juni 1565
"wardtt affsagdt emellenn Mons Nilssonns systerbarnn och enn annenn benempd Jacob i Mannas att thett godz Hapeniemi, hwilkeft för:ne Jacob wille gåå them vndenn, säijenndis att Mons Nilsson thett schulle haffwe annamedt vdaff hans modher på wedherlagh till att giffwe ther så godh iordh före igenn. Och för:ne Mons Nilssons systerbarnn bewijste att Mons Nilssonn hadhe giffuet them dherföre 90 marck ort:r hwilke the och vpburedt hadhe, och thett här in för rätthe bekänndhe, kundhe för:de Jacob medh ingenn lagh någenn gårdh winne vdaff för:ne Mons Nilssons systerbarnn, och synnerligenn effther the inthett hadhe ärfft effther Monns Nilssonn, vthenn the godz, såssom högzbe:te Kong:e M:tt them gunsteligenn igenn vndt haffuer, wåre theris rätthe mödernne och inthet annedt."


Källa: Konung Erik XIV:s nämnds dombok. Af Kongl. Samfundet för utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens historia, utgifven genom Carl Silfverstolpe. Historiska Handlingar, del 13 n:o 1. Stockholm 1884.








8
Fadern Karl Johan Fredrik Söderström var på midsommaraftonen 1911 inblandad i ett slagsmål i byn Norbo i Grangärde, där förtennaren och bleckslagaren Andersson blev så svårt misshandlad att han avled, se notis i tidningen Dalpilen 1911-06-30, sid 2.


Dalpilen är digitaliserad och gratis tillgänglig via Kungliga bibliotekets webbplats,  Digitaliserade svenska dagstidningar:
http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/page.jsp?id=kb:99929&recordNumber=1696&totalRecordNumber=1717










9

1888 Nov[född:] 13
[dopnamn:] Emma Fredrika Vahlborg (oäkta)
[föräldrar:] Moder Fredriksdotter, Emma Karolina, Lappqvinna
uppgifver Karl Joh. Söderström
[moderns sist fyllda ålder:] -
[dopdatum:] -
[diverse anteckningar:] Attest om barnets födelse afsänd till namngifven Prest
el. Pastor i Norige, Heigerdahl (?)


Frågan är dock om anteckningen om attesten som skickats till Norge hamnat på fel rad? Barnet närmast ovanför Emma Karolina Valborg, Johanna Olivia, har föräldrar som noteras vara från Storhammarens fjäll i Norge.


Emma Fredrika Valborg återfinns i folkräkningen 1900 som bosatt i Islingby, Västerfärnebo sn i Västmanland tillsammans med föräldrarna, plåstlagaren Karl Johan Fredrik Söderström (f 1869 i Tuna, Kalmar län) och Emma Karolina Fredriksson (f 1864 i Ärentuna, Uppsala län), samt brodern Johan Fredrik Julius (f 1886 i Norrby, Västmanland).


 I folkräkningen 1910 bor familjen i Södra Norrbo, Grangärde sn i Dalarna.








10
Omständigheterna kring moderns död framgår av Allmäna barnbördshusets förlossningsjournal, volym F1aa:23 (1817-1818), barn 485 år 1817 (AD online bild 910):

[förlöst kvinna nr:] 1597 (mödrarnas namn anges inte i journalen)

[Dec] 2
Gift, 28 år gammal, förstföderska. Inkom kl. 3. om morgonen med någorlunda starka värkar. Modermunnen hade likväl ännu ej börjat öppna sig. Kl. 1/2 4 eft. m. blef hon naturligen förlöst från en lefvande gosse. Hon betjentes af Mad. Thunbergsson.
[Dec] 4 Ondt i halsen och bröstet. Spansk fluga i nacken.
[Dec] 6 Bättre
[Dec] 10 Oordentliga frossanfall flera gånger på dagen.
[Dec] 12 Igår har hon frusit 4 gånger. Tungan är något belagd. Smaken mindre god. Lifvet öppet. Mjölken minskar i brösten. Ord[inerat] kräkmedel. Efter kräkningen kom diarré, hvarföre gafs T:ra Thet. 5 droppar hwarannan timme 2 gånger.
[Dec] 13 Frossanfallen hafva i natt uteblifvit. Ingen mjölk i brösten. Kina infus.
[Dec] 14 Inga frossanfall: men börjar svullna i hela kroppen. Ansigtet gul-pussigt. A[...]
[Dec] 15 Calomel pulver, hvar 3dje timme.
[Dec] 16 Dog kl. 8 f.m.

[Dec] 4 Döptes till Sven Otto

11
Det står att Sven Otto Unander föddes 3 dec 1817 och intogs på Allmänna barnhuset som barn nr 446 den 17 dec 1817 (obs ej dopdatum!). Vidare framgår att "Modern på Barnsängshuset afl. Corporalshustrun Unander", d v s barnets mamma avled på barnbördshuset i samband med förlossningen. I protokoll över intagna barn AIB:1 (1813-1824) (AD online bild 1380) är också noterat som punkt 8 att korpralen Unanders barn Swen Otto intogs den 17 dec som spädbarn nr 446.


Du finner vidare Swen Otto i rullan över utlämnade barn, D2H:12 (1817-1818), barn nr 5285 (AD bild 1540). Där framgår att gossen är ympad, d v s koppympad = vaccinerad mot smittkoppor, och att han lämnades ut 24 april 1818 och uppfostras av båtsmanshustrun Sundman på Sundby i Kårsta socken [Uppland] mot en årlig ersättning av 52 daler som sedan sjunker successivt för varje år när barnet blir äldre. 1818, 1819 och 1820 har han fått koltbeklädnad från Allmänna barnhuset. Men 1823 återlämnar fostermodern barnet till Allmänna barnhuset. Där blir han sedan i tre år och återfinns i rullan över äldre barn, D2CA:7 (1820-1827), barn nr 112 år 1823.


I juni 1826 lämnas han åter ut från barnhuset till uppfostran för 12 daler årligen hos hökaren Anders Åberg i Sundsvall, och 1828 till bonden Jon(as) Berglund i Nolby, Njurunda socken, se rulla över utlämnade barn D2H:21 (1826-1827), barn nr 9562 (AD online bild nr 400). 1831 i december upphör så underhållet till fosterföräldrarna, när Swen Otto fyllt 14 år.


I volym E5B:14, handlingar till rulla över späda barn intagna på Allmänna barnhuset, så finns mer information att hämta om varför Swen Otto Unander lämnader in på Allmänna barnhuset och varför hans far inte kunde behålla honom när modern avlidit - sök efter handlingar märkta med hans intagningsnr 446. Tyvärr verkar inte denna volym vara digitaliserad ännu, men Stockholms stadsarkiv kan säkert hjälpa till att ta fram dessa handlingar.

12
Nås / SV: Nås LIB:2 år 1742
« skrivet: 2016-04-23, 01:30 »
Det står:
Dom Oculi Begrafven i Sepsen Hust: (...)


Susanna Pålsdotter begravdes alltså i Säfsen, det gamla namnet på Säfsnäs, som från 1748 utgjorde en egen kapellförsamling under Nås pastorat.I Säfsbyn hade ett träkapell uppförts redan 1723, vilket förklarar varför änkan Susanna blev begravd på den till kapellet hörande kyrkogården istället för på Nås kyrkogård. 

13
Grangärde / SV: Grangärde
« skrivet: 2016-04-22, 02:15 »
Gudrun Wassholm,
Mats Matsson (f 1729) som du hittat i Grangärde AI:7a, hfl 1761-1771, s. 161-162 i byn Östersaxen (ej Översaxen!) är enligt samma sida i hfl son till Mats Matsson (f 1702) och hans hustru Karin Matsdotter (1701-1772).

Om du tittar närmare på familjebilden så ser du att Mats och Karin har dottern Elisabet (f 1726) och sönerna Mats (f 1729 i Östersaxen) och Anders (f 1742 i [Stora] Tuna). Alla tre  barnen är överstrukna och i vänstermarginalen har noterats "infra" framför såväl Mats som Anders namn, d v s det återfinns längre ned på samma sida (infra är latin och betyder nedan).

Två rader nedanför Mats namn återfinns han igen tillsammans med hustrun Brita Ersdotter (f 1732 i Saxhyttan) samt sex barn födda mellan 1761 och 1771. Efter Mats Matssons d y familj följer så brodern Anders Matsson med hustru.

Tittar du i föregående hfl, AI:6, 1750-1761, s. 129-130 så finns familjen även där i Östersaxen, och följer du metodiskt familjen bakåt i tiden husförhörslängd efter husförhörslängd så ser du att de hela tiden finns där i Östersaxen: AI:5 hfl 1745-1753, s 30r;
AI:4 hfl 1731-1744, s 31v-32r "Öster om Saxen" med notering att de flyttat till [Stora Tuna] men tydligen återkommit).

I AI:3 hfl 1704-1745, s 45v-46r finns de i byn "Öster om Saxen" och där framgår Mats Matsson var född 1702 30 Mars i Saxen och hans hustru Brita Matsdotter var född 1701 3 okt i Lisselheden. Familjen är enl noteringen i vänstermarginalen "afpass till Tuna", d v s de har tagit ut flyttningspass till Stora Tuna församling, där ju sonen Anders föddes 1742. Mats Matsson anges som son i hushållet och närmast ovanför honom finns ytterligaren en son, d v s Mats äldre bror Johan Matsson (f 1699 i Östanmyra) med hustru och två döttrar. Ovanför Johan Matsson finns soldathustrun Sara Hansdotter (f 1671 7 okt i Östanmyra) men hennes make, soldaten, saknas vilket väl betyder på att han avlidit före 1704. Däremot finns först i hushållet modern gamla hustrun Ingrid Andersdotter (f 1650 15 apr i Kyrkbyn).

I födelseboken C:3 s 38v (bild 42 AD online) framgår att 1702 den 30 mars föddes och 6 april döptes Mats, Mats Larssons i Östanmyra son. Familjen återfinns i AI:2 hfl 1685-1717, uppslag 93, i Östanmyra, där Mats Larsson står som måg i familjen tillsammans med hustrun Sara Hansdotter. Hennes föräldrar var Hol Hans Ersson och Ingrid Andersdotter.

14
Norrbärke / SV: Norrbärke, Norbo Lars???? född 1643
« skrivet: 2016-04-20, 00:41 »
Det står:
 
 miles Lars Ersson Mugg  [född i ] Norbo Aug 1643 [i högermarginalen:] Uddwalla dödh[/i]

 
Han var alltså soldat (miles), född i byn Norrbo i Grangärde och avliden i Uddevalla, troligtvis under någon kommendering. Han var med sin hustru och son bosatt i Östanmyra, Grangärde (AI:1, hfl ca 1673-1686, p. 18v), så frågan har hamnat under fel socken!

15
Söderbärke / SV: Söderbärke F:2, 1761-84, bild 26
« skrivet: 2016-04-14, 16:08 »
Här följer min tolkning av personalierna i dödboken med bibehållen radbrytning. Förkortningar i texten har lösts upp och satts inom klammer [  ] liksom ett utelämnat ord på 5:e raden.

Söderbärke F:2, döde 1761-1784 (opag.), döde 1763 nr 104.
 
(Nr) 104. G[amle] Hans Hansson i Hemshyttan född ibm 1696. Döpt. Erke-
ndt församl[inge]n sine christendoms stycken. Gift 38 år med
sin efterlemnade k[ära] hustru Karin Larsdotter ifr[ån] Norr-
berke, haft med henne 5 barn, 3 söner och 3 döttrar,
hvarest 2 söner och 2 döttrar [efterlever?]. Hans förde wandel
har warit nogot orolig, och med dryckenskap förbunden, men
syntes dock christeligen på sistone bereda sig här ifrån, tå
han med andagt anamande H[errens] nattward. Efter 5 dagars
siukdom i andtäppa afsomnade d[en] 11. Dec[ember] k[lockan] 1 om dagen,
tå han lefwat 67. år. Begrofs d[en] 18 ejusdem.   ______________________67. [år]

16
Norrbärke / SV: Wyrdel
« skrivet: 2016-04-14, 00:27 »
Cecilia,


"Wyrdel" är inte något släktnamn utan en felläsning ur personaliedödboken för Christina Olofsdotter make Peder Hansson Skrivare i Skinnskatteberg C:2, p 313, döde 1694, nr 33.


Där framgår att Peder Hansson var född i Köpings stad i april 1630 och att hans föräldrar var hederligt köpmansfolk, att han blev bruksskrivare vid jultiden 1660 i Skommarbo hammare och Plöjningshyttan i Skinnskatteberg. Hans första äktenskap var med "Sahl. Hustru Christina Olofzdotter, Wyrdige och Wällärde H:r Olai Arbenii, Capellanus uti Alunda försambling i Roslagen k. dotter, som skedde åhr 1659 in Julio uti Norberkie, ther hon hoos sin slägt wistades".


Det står alltså inte Wyrdel efter Christina Olofsdotter utan ett kommatecken följt av "Wyrdige" som betyder vördige, ett tidstypiskt epitet och hedersbetygelse för en lägre präst, i detta fall Christinas far komministern Olaus Abernius. En kyrkoherde titulerades på motsvarande sätt ärevördige herr kyrkoherden NN och en biskop högärevördige herr biskopen NN, se t.ex. https://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%B6rdig


Se även G Ekström, Västerås stifts herdaminne del II:1, 1600-talet (Västerås 1971), s. 751, där det framgår att Christina Olofsdotter (Arbenia) avled 1675 och begravdes 22/8 i Skinnskatteberg, varefter Peder Hansson gifte om sig 1677 26/6 med änkan Anna Månsdotter som tidigare varit gift med komministern i Norberg Olaus Samuelis Noraemontanus.


Vilka släktingar som Christina Olofsdotter vistades hos i Norrbärke vid tiden för sitt giftermål 1659 framgår inte, men någon slags släktkoppling mellan någon av Christinas föräldrar och någon av de vid denna tid i Norrbärke tjänstgörande prästerna eller deras hustrur är väl en tänkbar hypotes att arbeta utifrån.
 

17
Mockfjärd / SV: Vad står det
« skrivet: 2016-04-06, 22:47 »
I anmärkningskolumnen i denna hfl står det för Jöns Jacob Larsson "illa känd" och för hustrun "D:o".

18
Norrbärke F:1, döde 1718-1750, opag. (bild 41 AD online), avlidna 1725:
Chierstin Larβdotter if:n Finnbo född i Söderbärke, war 13. åhr då hon kom
hit i församb. Gifte sig sedan med soldaten Lars Pehrβon Hård,
och haft 3. st. barn. Warit gift i 11. åhr, änka i 10. åhr, stält sig ähr.
Död af håll d:n 6. Maji 1725, 53. åhr g. Begrofz Dnica S. S. Trinit.

Kerstin Larsdotters svärmor Anna Carlsdotter återfinns också i samma dödbok:

Norrbärke F:1, döde 1718-1750, opag. (bild 14 AD online), avlidna 1718:
"Anna Carlsdott:r ifrå Finnbo, var föd i Åβmansbo. Var gift
med Pähr Hård i Finbo 40 åhr, änkia 9 åhr. Hennes
siukdom var ålderdoms svaghet. Hon blef död
d. 28 Sept: 72 åhr. Hon begrofz Dnca XVII Trin."


19
Britta,
Ja, jag håller med dig om att dödbokens uppgifter om sedan länge avlidna föräldrar kan ha förvrängts eller rent av vara felaktiga. Det gäller för övrigt också namnuppgifterna på föräldrarna, där det förekommer att man misstagit sig på patronymikonet eller att man retroaktivt lagt till ett släktnamn som aldrig kan beläggas ha använts av den tidigare generationen, men som upptagits av den avlidna eller hans/hennes syskon.


I det aktuella fallet, om Anna var dotter till soldaten Lars Persson i Finnbo, var hon ju själv bara ett barn yngre än 10 år när pappan dog ca 1715. Annas efterlevande barn i Orsa visste i så fall knappast så mycket om Annas föräldrar som var avlidna långt innan de ens var födda, men uppenbarligen hade Anna berättat för dem att hon var från Norrbärke, vad föräldrarna hette och att pappan hade arbetat vid ett masugnsbruk. 


Har du ställt frågan under Orsa socken, om någon Orsa-forskare känner till Anna Larsdotter och hennes härkomst? Jag tänker på Orsa-specialister som Stefan Jernberg och Torbjörn Näs som brukar besvara frågor under Orsa.

20
Britta,
Soldaten Lars Perssons änka Kerstin Larsdotter i Finnbo avled 6 maj 1725, se Norrbärke F:1, döde 1718-1750 (opag,bild 41 AD-online). Lars Persson ska enligt notisen ha avlidit 10 år tidigare, alltså ca 1715 och tillsammans hade de 3 barn. Han bör ha varit soldat vid Bergslags kompani av Västmanlands regemente (dit Söderbärke-Norrbärke-Grangärde socknar hörde).

Enligt marginalanteckningarna i husförhörslängden AI:2, 1694-17(04), uppslag 192 (bild 202 AD-online) var Lars Persson "Soldat i Grängisbergh" (höger marginal). Anteckningen i vänstermarginal "i Orβa" framför hans namn ser ut att ha gjorts tidigare i samband med att Lars Persson och hustun Kerstin Larsdotter skrevs in i längden, och kan möjligen avse en vistelse i Orsa innan han blev utroterad til soldat. Noteringen om att han blivit soldat är gjord med ljusare bläck. Makarna är upptagna under Per Hårds hushåll och tittar man i de två tidigare husförhörslängderna som ingår i AI:1, så framgår det att Lars Persson bör vara identisk med Per Larsson Hårds son Lars som döptes 31 oktober 1680 (C:1 p. 39r - AD online bild 45).

Om Lars Persson och Kerstin Larsdotter i Finnbo är rätt föräldrar till din anmor Anna Larsdotter i Orsa kan jag inte avgöra, men Finnbo var vid denna tid ett järnbruk med masugn så kopplingen till "masmästare" finns, som Annas far uppges ha varit i Orsas dödbok. Det är väl inte uteslutet att Lars Persson innan han blev utroterad som soldat hade arbetat som dräng vid masugnen. Någon finnbosättning var dock inte Finnbo vid denna tid, men noteringen om vistelsen i Orsa i marginalanteckningen vid Lars Persson i AI:2 är förstås intressant med hänsyn till din anmor Anna i Orsa.
 
 

21
Vika / SV: Vika
« skrivet: 2016-04-05, 02:02 »
Willy,


Att Erik Bengtsson var bosatt i Kniva och inte kan beläggas ha bott någon annanstans än där, framgår av den litteratur jag hänvisat till ovan och de där i redovisade källorna, bl.a. följande två brev där Erik Bengtsson uttrycklingen skrivs till Kniva:
- 1461 12/9 (SDHK nr 27839; DDal nr 115) där Erik Bengtsson i Kniva tillsammans med Jeppe Hansson i Risholn erhåller patronatsrätten till Heliga Lekamens prebenda i Västerås domkyrka av Mattis Garps änka Ragnhild Jakobsdotter.
- 1478 25/3 (SDHK nr 30384 o 30385; DDal nr 125) där Erik Bengtsson i Kniva skänker sitt avlingegods Utanhed till Vika kyrkas prästbord.


Utanhed var således inte Erik Bengtssons sätesgård utan enbart en egendom han förvärvat genom köp för att sedan skänka till Vika kyrka.


Storgården och Gammelgården förekommer som benämningar på två gårdar i Kniva på 1500-talet, men inte på 1400-talet när Erik Bengtsson levde. Dessa gårdar innehades på 1500- och 1600-talet av ättlingar till honom, varför det troligen uppkommit genom hemmansklyvning i samband med arvsskifte (se vidare Harry Ståhl, Ortnamnen i Kopparbergslagen, Sthlm 1960; Elisabet Hemström, Gammelgården och Nygården i Kniva bergslag, Falun 2002).
   




22
Grangärde / Grangärde AI:3 (1704-1745) Bild 39 / sid 32
« skrivet: 2016-03-08, 22:51 »
Norrb. Hagge, d v s han är född i Hagge i Norrbärke sn.

23
Djäkn, Lydekasönernas ätt / Djäkn, Lydekasönernas ätt
« skrivet: 2016-03-07, 19:31 »
Påpekas bör också att dubbla förnamn av det slaget som finns i frågan Elin Birgitta inte förekom i det svenska namnskicket under medeltiden, utan vinner insteg i de högsta stånden först på 1600-talet.

24
Vika / Vika
« skrivet: 2016-03-06, 23:32 »
Svar: Nej, Erik Bengtsson (två oxhorn) i Kniva, Vika sn, tillhörde inte ätten Oxenstierna och han var inte heller hövitsman över Kopperberget och Dala.  
 
I själva verket var han en lågfrälse person utan känd koppling till Oxenstierna, som var bosatt i Kniva, Vika sn åtminstone mellan 1461-78 enligt samtida urkunder, och sannolikt identisk med den Erik Bengtsson som 1452 hade uppdraget som bergsfogde vid Kopparberget.  
 
Den nyligen bortgågne medeltidshistorikern och genealogen Hans Gillingstam (1925-2016), har i sin avhandling Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden(1952) grundligt och utförligt utrett ätten Oxenstierna under medeltiden och det stora släktnätverket runt denna ätt. Han tar även upp andra personer som förde liknande vapenbilder utan att vara besläktade med denna ätt, t ex Erik Bengtsson i Kniva som behandlas på s. 334-335.  
 
Se även Bertil Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), s. 49.
 
Att dra slutsatser om släktskap under medeltiden enbart grundat på vapenlikhet är inte möjligt. Medeltidshistorikern Kaj Janzon har nyligen skrivit om detta i boken Vapenlikhetsfällan. Vapen- och sigillbruk under svensk medeltid. En introduktion för släkthistoriker, jämte rättelser till Svenska medeltidsvapen (Svenskt Genealogisk Tidskrift 2015:1).

25
Leksand / Äldre inlägg (arkiv) till 14 januari, 2016
« skrivet: 2016-01-13, 23:06 »
Jan Olof,  
Petter Siljefors anges i G Hansson & L Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2 1700-talet (Västerås 1991), s. 842, ha varit från Ullvi i Leksand och son till Hans Persson och Kerstin Olsdotter. Uppgiften återgår på Siljefors personalier i Köpings stadsförsamlings dödbok F:2, där det också anges att han kom 1698 till Västerås och till dess sahl. morbroder då förtiden warande Collæga Hr Andræas Frantzelius, där han gick i trivialskolan och gymnasiet.
 
Anders Franzelius gifte sig 1693 3/10 i Folkärna (C:2, s. 181) med Margareta Olofsdotter Tibelia som vid tiden för giftermålet bodde i prästgården i Folkärna. Hennes härkomst är inte klarlagd i herdaminnet. Då Franzelius inte hade någon syster vid namn Kerstin var han rimligtvis en ingift morbror till Petter Siljefors och således gift med en syster till Siljefors mor. Vid denna tid var det inte självklart att i denna typ av källor (dödbokspersonalier etc) skilja på morbröder genom blodet eller genom giftermål. Margareta Olofsdotter har väl tagit sitt tillnamn efter Tibble, ett bynamn som finns i Leksand. Av vigselnotisen 1691 fjärde dag jul (28/12) för Siljefors föräldrar Hans Pedersson i Ullvi och Kerstin Olofsdotter framgår att hon var från Tibble (Leksand C:1, s. 145r).

26
Leksand / Äldre inlägg (arkiv) till 14 januari, 2016
« skrivet: 2016-01-13, 08:40 »
Enligt det moderna och på forskning i primärkällorna grundade herdaminnet av Gunnar Ekström, som Stefan hänvisar till, framgår att Olaus Fransisci Gradelius (d 1681) inte hade någon dotter Kerstin, vare sig i första eller andra giftet. Ingen av Olaus nio barn hade någon anknytning till Ullvi och Leksand.  
 
Däremot köpte en annan präst, komministern i Leksand och sist kyrkoherden i Grytnäs, Olaus Johannis Moraeus (1596-1678) en egendom i Ullvi, Leksand, vilket möjligen kan vara en ledtråd till det gamla 1800-talsherdaminnnets felaktiga uppgifter. Denne präst hade en dotter Christina, men hon avled 1692 i Tillberga som hustru till prästen Anthonius Bartholdi Wielke.
 
 
Källa: Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne del II:1, 1600-talet (Västerås 1971), s. 712-713 (Gradelius), s. 718-719 (Moraeus).

27
Pro Patria / Pro Patria
« skrivet: 2015-12-07, 18:08 »
I de fall Pro Patria noterat cacherad är min erfarenhet att det inte finns några förseglade namnsedlar kvar - de har kasserats eller återtagits av modern efter förlossningen, i samband med att mor och barn blivit utskrivna från barnbördshuset. Med tanke på hur vanligt det var med anonyma födslar under 1800-talet i Stockholm, är mitt intryck att förseglade namnkuvert endast finns bevarade i liten utsträckning i Allmänna barnbördshusets och Pro Patrias arkiv och vanligen då från senare hälften av 1800-talet, kanske p g a den reglering som skedde i 1856 års barnmorskereglemente som Maud nämner här ovan.    
 
Jag har ibland påträffat sådana namnsedlar från barnaföderskor på barnbördshuset Pro Patria och Allmänna barnbördshuset i Allmänna barnhusets arkiv bland bilagorna till intagna spädbarn på 1820-talet och senare. De brukar innehålla kontaktuppgifter, d v s namn på kvinnan och var hon vid tiden för nedkomsten var bosatt. Det rör sig vanligen om de fall där modern avled i samband med förlossningen pga barnsängsfeber, och det nyfödda barnet därför intogs på barnhuset som föräldralöst.  
 
Dödligheten bland barnaföderskor på barnbördshusen var hög vid denna tid p g a av bristande kunskap i förlossnings- och sjukvårdshygien. Barnbördshusen måste av den orsaken försäkra sig om att kunna kontakta släktingar eller bekanta till barnaföderskor som använde sig av rätten att föda sitt barn anonymt. Annars riskerade barnbördshuset att själva få försöka hitta någonstans att placera det moderlösa barnet med okända föräldrar, vilket i praktiken innebar att spädbarnet på stadens bekostnad intogs på Allmänna barnhuset, istället för att modern eller fadern eller andra släktingar betalade den fastställda inlösenavgiften till barnhuset. Det var alltså ekonomiska skäl som  var den direkta orsaken till att dessa förseglade namnsedlar skulle lämnades av den anonyma barnaföderskan före förlossningen på barnbördshusen i 1800-talets Stockholm.

28
Svinhuvud / Svinhuvud
« skrivet: 2015-11-28, 23:35 »
Ja, Lasse Hansson (Svinhuvud) och hans syster Margareta Hansdotter (gift med domaren Jöns Persson i Risholn) var födda i domaren Hans Jeppesson andra gifte med Elin, enligt en släkttavla gjord av Vasakungarnas sekreterare och geneaolg Rasmus Ludvigsson (död 1594), (Skoklostersamlingen vol E8676, fol. 314v, Riksarkivet).
 
När Lasse var född är inte känt - så styrk ca 1510 som är ett fiktivt födelseår utan relevans och dessutom kan vara missledande med tanke på att Hans Jeppesson var gift (minst) två gånger och vi saknar kunskap om när äktenskapet med Elin ingicks.  
 
Lasse och övriga personer som tillhörde den medeltida släkten Svinhuvud använde inte (med några få undantag) något släktnamn utan endast patronymikon. Det är således inte korrekt att skriva Lasse med efternamnet Svinhufvud, en stavning som f ö endast ska användas för de på Riddarhuset introducerade ätterna Svinhufvud i Västergötland och Svinhufvud af Qvalstad, som började använda Svinhufvud som släktnamn på 1600-talet (båda besläktade via mödernelinjen med den gamla svinhuvudsläkten vid Kopparberget). För de medeltida personerna som tillhörde släkten Svinhuvud (utan f!) är det bara en släkttillhörighetsbenämning som sentida genealoger givit denna släkt, en benämning som återgår på att flera av släktmedlemmarna, t ex Lasses far, förde ett vildsvinshuvud i vapenskölden, vilket framgår av bevarade sigill. Men Lasse och hans ättlingar använde aldrig släktnamnet Svinhu(f)vud.

29
Svinhuvud / Svinhuvud
« skrivet: 2015-11-28, 00:41 »
Anna,  
Du har rätt i din misstanke - det rör sig om två olika Hans Jeppesson, den ene är smålänning och bosatt i Flenshult, Karlstorp, medan den andre är dalkarl och bosatt i Risholn vid Kopparberget. Tyvärr är detta ett typiskt exempel på det slags hopkopplingar av obesläktade personer som det numera vimlar av på vissa internationella släktforskningssidor med sammanlänkade släktträd från olika släktforskare på Internet, där automatiserade sökmotorer urskiljningslöst föreslår kopplingar mellan personer med samma eller liknande namn och aningslösa användare av dessa sidor låter programmen koppla ihop personerna.  
 
Om Hans Jeppesson (Svinhuvud) och hans släktförhållanden, se min och medförfattares artikel ”Om släkten Svinhuvuds ursprung samt om en misstänkt förfalskning i ett medeltidsbrev från
1386” i Släktforskarnas årsbok 2008, s 9-28, och där anförda källor och litteratur.  
Se också kompletteringarna till ätten Ikornsköld i del 1 (s. 481f) av det av Sveriges Släktforskarförbund genom Carl Szabad utgivna Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor (2008). Där framgår med stöd i bl a arvskiftesbrevet från 1540 efter Hans Jeppesson i Risholn att han förutom fyra söner hade tre döttrar: Karin, Malin och Margareta, varav åtminstone Margareta med andra hustrun Elin, som efterlevde sin make och deltog i arvsskiftet 1540.  
 
Den småländske väpnaren Hans Jakobsson (Jeppesson) hade 1514 Flenshult som sin sätesgård, se Det medeltida Sverige, del 4:4 (1999), s. 46f där det framgår att han med hustrun Elin Nilsdotter (Slatte) hade tre döttrar Anna, Kerstin och Margareta som 1533 sålde sitt mödernearv i bl.a. Flenshult till sin morbrors son Nils Bröms.  
 
Se också utredning av Berit Sjögren om adliga ätten Bröms och där anförd litteratur, publicerad på: https://www.adelsvapen.com/genealogi/Br%C3%B6ms_nr_161

30
Drottningätten på Tjörn / Drottningätten på Tjörn
« skrivet: 2015-11-27, 19:52 »
Evelina,  
Det finns ingen oklarhet i vad personbinamnet Drottning betyder och varifrån det kommer etymologiskt. Om du tittar i Elof Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok, som finns digitaliserad på nätet av Projekt Runeberg, så ser du att drots och drottning har olika etymologier, medan drott och drottning har samma. Det är således helt korrekt att tillnamnet Drottning är samma ord som titeln drottning (konungs hustru, fornsvenska drotning), som Rydberg skriver, ett ord som är en avledning och feminisering av ordet drott (fornsvenska drotin). Tillnamnet Drottning på Tjörn avser med andra ord drottning med den betydelsen vi känner, inte (jord)drott.  
Se: http://runeberg.org/svetym/0189.html
 
Hellqvist visar i samband med ordet drottning på en etymologisk parallell: ordet kär(r)ing (fornsvenska kärling) som är en avledning och feminisering av ordet karl. Den som är något insatt i de medeltida personbinamn känner till att det fanns en medeltida frälsesläkt i Västergötland där flera av de manliga medlemmarna bar tillnamnet Kärling, se Kaj Janzons artikel Käringarna i gamla Vinsarp. Några nya uppgifter om den västgötska frälsesläkten Kärlings äldsta led, i Släktforskarnas årsbok 2006. Det var med andra ord fullt möjligt att en man på medeltiden kunde bära ett feminiserat tillnamn som Kärring eller Drottning. En annan sak är förstås frågan varför mannen som begåvades med ett sådant binamn började kallas så, men därom kan vi förstås bara ha mer eller mindre troliga teorier.  
 
Jag vill i detta sammanhang även passa på att nämna att professor em Per-Axel Wiktorsson bidrar med en artikel om Personnamnens utveckling under medeltiden i kommande nummer av Svensk Genealogisk Tidskrift (2015:2)

31
Malung / Malung
« skrivet: 2015-11-14, 18:10 »
Ödger - fornnordiskt mansnamn, i bruk in på 1700-talet i bl a Småland
Ödgärd - fornnordiskt kvinnonamn, i bruk in på 1700-talet i bl a Norrland i formerna Ögial, Ögiar, Öjähl etc.
 
Se t ex Roland Otterbjörk, Svenska förnamn, och  
även Släktforskarförbundets namnlista här:
http://www.genealogi.se/sa-stavar-du-namnet

32
Grangärde / Grangärde
« skrivet: 2015-11-12, 13:37 »
Marianne,  
Flen är en by i finnmarken norr om Grangärde, i grannsocknen Floda. Björs- etc är mycket riktigt en sammandragning av Björns-.  
 
Per (Petter) Nilssons mor hette inte Elin utan Elisabet, se Grangärde AI:3, hfl 1704-1745, s. 260v-261r längst ned på sidan, under Västansjö. Hennes namn är där förkortat till Elis. Biörsd:r.  
 
Av Grangärde C:1, födde 1628-1685, s. 118r framgår att 1683 Dn 3 Epip. [item = likaså, även], d v s 3:e söndagen efter trettondagen (Epiphania) döptes Elisabet, Björn Nilssons i Västansjö dotter. Dopvittnen [T=testes] var Nils Jonsson, Hans Nilsson, Nils Jonssons hustru Elisabet, Erik Björnssons hustru Elisabet.
 
Tredje söndagen efter trettondagen inföll 1683 den 21 januari, så med andra ord skedde dopet när Elisabet var fyra dagar gammal - tack vare husförhörslängdens detaljerade uppgifter så vet vi ju att Elisabet föddes 17/1 i Västansjö.
 
Bra hjälpmedel när du nu kommer ned i 1600-talet och stöter på kyrkbokslatin och de latinska benämningar på söndagar och helgdagar är K.G. Segeland, Almanacka för 500 år (1984) och Urban Sikeborg, Latin för släkthistoriker (2013).

33
Ludvika / Ludvika
« skrivet: 2015-11-04, 15:09 »
Hej Marianne,  
 
Bergslagsposten (1892-2010) gavs ut med en egen dalaupplaga och hade redaktion i Ludvika (oklart för mig om lokalredaktionen fanns redan 1906).
 
Ludvika Tidning började ges ut 1910.
 
Det finns en uppsats om Dalapressen - en historisk tillbakablick av Örjan Hamrin i Dalarnas hembygdsförbunds årsbok 1994 som säkert kan ge vägledning.

34
Depken / Depken
« skrivet: 2015-10-01, 19:20 »
Befallningsmannen Daniel Milander med familj finns upptagen i Fösarbo i Norrbärkes äldsta husförhörslängd AI:1 (ca1671-1693), s. 23r och s. 155r (husförhör hållet 22 feb 1692).  
 
På s. 155r (år 1692) anges Daniel Milander vara 45 år (f ca 1647) och hon anges som Catharina Depken, 26 år (f ca 1666). De har barnen Andreas, 7 år, och Christina, 4 år.
 
Se också inlägg om makarna under Ekshärad av Anna-Lisa Göransson

35
Äldre ord L - Ö / Välboren
« skrivet: 2015-09-05, 10:21 »
Sven-Åke, det rör sig om olika förkortningar.  
Befallningsmannen är Wälb:d, d v s välbetrodd, medan de adliga personerna är Wälb. (välborna) fru Birgitta Wernstedt respektive Wälb:e (välborne) herr Carl Silfversparre.

36
Holstensson / Holstensson
« skrivet: 2015-07-30, 18:12 »
Barnen använder patronymikon bildat av faderns förnamn. Måns är den svenska kortformen för Magnus (som är latin), precis som Per för Petrus, Jan för Johan(nnes) osv, se vidare Släktforskarförbundets personnamnslista:
http://www.genealogi.se/sa-stavar-du-namnet/164-namn/927-mansnamn#M

37
Bildgåtan - Uniformer och medaljer / Ryttare på Lövsta bruk?
« skrivet: 2015-06-13, 22:47 »
Den trekantiga hatten är utmärkande för landstormen som mobiliserades i samband med första och andra världskrigets utbrott, men avskaffades 1942. Det var en slags föregångare till hemvärnet, se vidare:  
http://sv.wikipedia.org/wiki/Landstorm

38
Inga europeiska bosättningar etablerades så vitt känt i Australien förrän på 1770-talet när England började skeppa straffångar till Australien. Det måste definitivt röra sig om en felskrivning i det material som du tagit del av, eller någon som velat skämta.  
 
Enligt litteraturen om de finlänska adelsätterna Pipping och Pippingsköld levde släkternas stamfar Hans Pipping i Langenfeld i Sachsen, se t.ex. http://www.mesterton.net/carpelanturku/pipping.htm
 
Förutom denna från Tyskland inkomna släkt Pipping finns även en vallonsläkt Pipping (Pepin). Se diskussionen om vallonsläkten och ev. kopplingar till den från Tyskland inkomna släkten här:
http://www.vallon.se/discus/messages/11/223.html?1277241438

39
Svärdsjö / Äldre inlägg (arkiv) till 28 juni, 2015
« skrivet: 2015-05-04, 22:43 »
Tilläggas kan att sergeanten vid Dalregementet, Jacob Jacobsson Flesser, upptas som son av första giftet till snörmakaråldermannen i Stockholm Jacob Flesser, död 1715 21/2, se bouppteckning 1715:761, enligt personregistret till Stockholms rådhusrätts bouppteckningar (SSA). Åldermannen Jacob Flessers 1:a hustru, Anna, avled 1709 7/3, se bouppteckning 1710:204. Vid sin död var åldermannen omgift med Anna Persdotter Stolt.

40
Svärdsjö / Äldre inlägg (arkiv) till 28 juni, 2015
« skrivet: 2015-05-04, 22:25 »
Anders, varför tittar du inte istället i det nyare, uppdaterade och mer detaljerade herdaminnet för Västerås stift, som gavs ut i fyra delar mellan 1939 och 1990 och omfattar alla präster i Västerås stift från medeltiden t o m 1700-talet?
 
I Västerås stifts herdaminne, del II:1, 1600-talet, utgiven av Gunnar Ekström 1971, finns biografin över Johannes Johannis Sevallius (1639-1698) som avled som kyrkoherde i Svärdsjö. Bland barnen upptas dottern Christina (1687-1741) som gifte sig 1718 16/2 i Stora Skedvi med Jacob Jacobsson Flesser, död 1724 14/2.  
 
Av vigselnotisen i Stora Skedvi C:2. s 147r, framgår att Hr Jacob Flesser vid tidpunkten för vigseln var fältväbel vid majorens kompani av Dalregementet och att bruden, Stina Svellia, var bosatt i Rasjöbo, som var hennes mors, Christina Nortmans, egendom.  
 
Dalregementets personhistoria, del 2, 1700-1799 (Falun 1989), s. 316, utvisar att Flesser var född i Stockholm omkring 1689 och död där 1724 14/2. Han blev sergeant vid Livkompaniet av Dalregementet 1714 men hade tidigare tjänat i 5 år vid något annat förband. 1716 blev han fältväbel vid majorens kompani och bosatt i Lycka, Leksand, enligt husförhörslängderna för Leksand 1718-1725. 1718 tog han avsked från regementet och blev fänrik vid Rehnska infanteriet med placering i Sachsiska regementet, och därefter blev han 1719 fänrik vid Savolax och Nyslotts infanteriregemente och slutligen livdrabant 1722 vid Livdrabantkåren i Stockholm.

41
Allmänt / Gamla källhänvisningar
« skrivet: 2015-04-19, 10:45 »
Som Stefan skriver rör det sig om de gamla mikrofilmerna gjorda av AB Rekolid, filmer som kunde lånas in till det lokala biblioteket via länsbiblioteken.  
De flesta av filmbeteckningarna du anger rör Dalarna och enligt förteckningen Mikrofilmade kyrkoarkivalier för Kopparbergs län 1974 vid Stads- och länsbiblioteket i Falun innehåller de nedan angivna volymer. Obs att kyrkoarkivaliernas arkivbeteckningar i många fall har fått nya beteckningar sedan dess i samband med upprättande av nya arkivförteckningar vid landsarkiven.  
 
Mikrofilm FA 85 = Nås husförhörslängder AI:2-AI:8 (ca 1702 - 1794); Säfsnäs ingick före 1748 i Nås  
 
Mikrofilm FA 214 - FA 218 = Ludvika husförhörslängder AI:1-AI:7b (1789-1864); in- och utflyttning BI:1-2 (1852-1894); födde och döde C:1-C:4 (1788-1862)
 
Mikrofilm FA 219-221 = ?? (Hed i Västmanland?)
 
Mikrofilm FA 275 = Grangärde husförhörslängder AI:9c-AI:10c (1785-1814)
 
Mikrofilm FA 285 = Grangärde födde, vigde, döde C:1-C:4 (1628-1772)

42
Grangärde / Äldre inlägg (arkiv) till 28 april, 2015
« skrivet: 2015-04-07, 18:33 »
Björn,  
Icke trogen torde väl i detta sammanhang, när det noterats för en ogift piga med flera utomäktenskapliga barn, avse att hon inte var trogen gud och kristendomen, d v s hon har brutit mot guds sjätte bud om förbud mot sexuella förbindelser utanför äktenskapet. Jämför uttryck som en trogen kristen, att tillhöra de trognas skara, osv. Se vidare uppslagsordet trogen i Svenska Akademiens Ordbok ( http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ )
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2015-04-07 18:37)

43
Silvberg / Silvberg
« skrivet: 2015-01-27, 16:47 »
Skyldigheten att lämna in bouppteckningen till häradsrätten (på landsorten) eller till kämnärs- eller rådhusrätten (i städerna) lagreglerades först i 1734 års lag, men man hittar ju bouppteckningar även från 1600-talet i domstolarnas arkiv trots att det inte fanns någon lagstadgad skyldighet. Det beror på att det fanns en skyldighet att upprätta bouppteckning om det fanns efterlevande barn enligt 1669 års förmyndareförordning ( § 4, 6 och 11), vilket är förklaringen till att kopior av boupteckningar från 1600-talet kan påträffas i domstolsarkiven, som ett bevis på att förmyndareförordningens bestämmelser följts.  
 
Enligt 1669 års förmyndareförordning skulle bouppteckning (inventarium) upprättas om en make dog och efterlämnade make och barn, samt om båda föräldrarna var döda och det fanns efterlevande barn. I bouppteckningen skulle upptas  all barnens egendom,  i löst och fast. Bouppteckningen skulle upprättas i två exemplar, av vilka den efterlevande maken skulle behålla det ena och det andra tillställas barnens förmyndare eller om sådan inte fanns, domstolen. Det fanns alltså ingen lagstadgad generell skyldighet att bouppteckningen skulle lämnas till och bevaras i domstolen.
 
Elisabeth Reuterswärd har skrivit om detta i en handledning om hur man söker i domstolsarkiv på http://www.ddss.nu/swedish/means/judgementbook.htm

44
Christiernin / Christiernin
« skrivet: 2015-01-19, 23:33 »
Och i Släktforskarnas årsbok 2004 (s. 165-185) har Carl-Thomas von Christierson skrivit en uppsats om vad som är känt om släkten Christiernins danska ursprung. Denna artikel och den i SGT som Elisabeth hänvisar till är av stort intresse och grundläggande läsning för alla som har anknytning till Christiernin.

45
Grangärde / Äldre inlägg (arkiv) till 17 januari, 2015
« skrivet: 2015-01-06, 15:17 »
Gunilla,  
 
I Grangärdes äldsta bevarade husförhörslängd (katekeslängd) från 1663, som ingår i Grangärde C:1, fol. 181r - 186v, är kyrkvärden Anders Knutsson i Östanmyra upptagen som son till Knut Persson, som är hushållsföreståndare (fol. 181v).  
 
Om du slår upp Petrus Andreae Sverdsjöensis (död ca 1621) i Gunnar Ekströms, Västerås stifts herdaminne, Medeltiden och reformationstiden, del I:2 (Västerås 1949), s. 375f och densamme, Västerås stifts herdaminne, 1600-talet, del II:1 (Västerås 1971), s. 762, så finner du att sonen Knut i Östanmyra finns upptagen i båda dessa delar, med källhänvisningar.

46
Religion / Ragvaldus Petri Kyrkoherde Strängnäs
« skrivet: 2014-12-30, 12:59 »
Melissa,  
Kyrkoherden Ragualdus Petri i Strängnäs dör 1565, inte 1599, då han efterträds av sin son Reinholdus Ragualdi (död 1599).
Herr Ragvalds hustru Margareta var dotter till kyrkoherden i Österhaninge Laurentius Petri, död 1560. Ragvalds ursprung är inte känt.  
 
Se vidare utförliga biografier över dessa präster i Magnus Collmar, Strängnäs stifts herdaminne, del 2, Den äldre vasatiden (Nyköping 1964), s. 72-74 och 770-771.

47
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 17 februari, 2015
« skrivet: 2014-12-05, 16:40 »
Krister,  
I Gästriklands domsaga, vol FII:30, bouppteckning nr 303 efter fördelstagaren Olof Anderssons i Åbyggeby hustru Christina Eriksdotter nämns den efterlevande maken och sonen Erik som enda arvingar. Inget efternamn är angivet för Erik.  
 
Sist i ingressen där hans namn nämns står: (...) sedan deladeß och låttadeß all befintelig efterlemnade såväl lösa som fasta egendomen (...) i tre jämgoda låtter och tilföllo fadren två, sånen en låtter på efterföljande sätt n[ämligen] att son Eriks lått  värderades Banco (...).
 
I bouppteckningen efter Olof Andersson (Ockelbo och Hamrånge tingslag, vol F:2, bouppteckning nr 157), framgår av sista sidan där änkan, förmyndaren för de omyndiga barnen och bouppteckningsförrättarna m fl skrivit under att sonen från första äktenskapet kallas Erik Olofsson.  
 
I bouppteckningsingressen nämns han bara som Sonen Erik Sjelf myndig tillskillnad från halvsyskonen som alla var omyndiga.

48
Orsa / Äldre inlägg (arkiv) till 04 februari, 2015
« skrivet: 2014-11-12, 02:02 »
Britt Maria, det rör sig om två olika Samuel Elfving (som var kusiner), se mitt svar under Finland.
 
Om kaptenen Samuel Elfving, brukspatron på Bäcka bruk i Orsa, hans giftermål och barn, se vidare i Dalregementets personhistoria, del 2, 1700-1799 (Falun 1989), s. 406f.

49
Efterlysningar / Samuel Elving i Pojo
« skrivet: 2014-11-12, 01:48 »
Kaptenerna Samuel Elfving var dubbelkusiner och tillhörde släktgrenen Elfving av den kända prästsläkten El(f)vius som har sitt namn från Älvdalen i Dalarna och från vilken adliga ätten Elfcrona också utgår. Den i denna tråd nämnde Johan (Jean) Elfving (1713-1790) blev sedermera överstelöjtnant i artelleriet och adlades 1773 med namnet Elfcrona (se Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd 2 (Stockholm 1926), s. 554).
 
Jean Elfving adlad Elfcrona var bror till kaptenen vid artilleriet Samuel Elfving, född 1709 30/5, död 1776 7/2, och de var söner till med dr och professorn i Åbo Pehr Elfving (1677-1726) och Hedvig Hiärne (1686-1720). Pehr Elfving hade tidigare bl.a. varit provincialmedicus i Västmland och föreståndare vid Sätra Brunn i  Västmanland.  
 
Se vidare Pehr (Petrus) Elfvings biografi (nr 1006) i Västmanlands-Dala nations album, bd 1, 1639-1700 (Uppsala 1931-1972), s. 229, och i Svenskt biografiskt lexikon, bd 13 (1950), s. 297.
 
Kaptenen vid Dalregementet Samuel Elfving, född 1709 29/6 i Hedemora, död 1773 4/2, var brukspatron på Fredshammars bruk och Bäcka masugn i Orsa och ägare till Furudals bruk i Ore sn. Hans far var uppfinnaren och brukspatronen Birger Samuelsson Elfving (1679-1747), som anlade Furudals bruk, och modern var Charlotta Hiärne (1689-1738). Birger var bror till ovannämnde medicinprofessor Pehr Elfving i Åbo, och de var söner till kontraktsprosten i Norrbärke Samuel Petri Elfving (1642-1700), se vidare G Hansson o L Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2, 1700-talet (Västerås 1990), s. 273. Charlotta Hiärne var syster till Hedvig Hiärne och de var döttrar till den kände naturforskaren och arkiatern Urban Hjärne adlad Hiärne. De båda kapterna Elfving var såldes kusiner både på fädernet och mödernet.  
 
Om Birger Samuelsson Elfving, se biografin (nr 1020) i Västmanlands-Dala nations album, bd 1, 1639-1700 (Uppsala 1931-1972), s. 232 och i Svenskt biografiskt lexikon, bd 13 (1950), s. 299, tillgänglig digitalt på Riksarkivets webbplats:
http://sok.riksarkivet.se/SBL/Start.aspx
 
Om sonen Samuel Elfving i Orsa, se Dalregementets personhistoria,del 2, 1700-1799 (Falun 1989), s. 406f.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2014-11-12 08:28)

50
Svinhuvud (Kopparbergsätten) / Svinhuvud (Kopparbergsätten)
« skrivet: 2014-10-30, 22:08 »
Angående inlägget ovan från Leif Lundin om vikingen Sigurdr Svinhofdi och ett norskt ortnamn Kvalstad, se mitt svar under diskussionstråden .

51
Svinhufvud af Qvalstad / Svinhufvud af Qvalstad
« skrivet: 2014-10-30, 22:01 »
Leif och Bengt,  
Som Johan redan påpekat kom frälsegodset Kvalsta i Östuna sn, Uppland, i släkten Svinhufuvds (af Qvalsta) ägo först genom den adlade fogden Per Hanssons son Jöns Persson Svinhufvud (död 1636). Han hade ärvt Kvalsta av sin moster Elin Körning (död 1602) och han använde från 1604 gården som sin sätesgård. Efter introduktionen av denna ätt på Riddarhuset 1627 har man där, av särskiljande skäl, till det från släktens vapen bildade namnet Svinhufvud fogat bestämningen af Qvalsta efter släktgrenens sätesgård. Detta skedde för att åtskilja denna släkts medlemmar från den andra adliga ätten Svinhufvud, som introducerades 1633, och som av samma skäl fick tillagt efter sitt namn i Westergötland, där huvudmannagrenen av den släkten då var bosatt.  
 
Kvalsta ägdes tidigare på 1500-talet av Jöns Perssons morfar häradshövdingen Mats Körning (död ca 1570), se vidare:
Jan Eric Almquist: Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523-1611), Stockholm 1960, s. 68.
Johan Axel Almquist: Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 1:2, Stockholm 1931, s. 707.  
 
Kvalsta som namn på denna egendom i Östuna har alltså funnits långt innan gården kom i släkten Svinhufvuds ägo. Enligt ortnamnsregistret vid Institutet för språk och folkminnen (SOFI) kan detta Kvalsta beläggas redan 1316 i en på latin författad förteckning över de gods som då tillhörde domprosteriet och helgeandshuset i Uppsala (et partis juxta Qualdastir, se Svenskt Diplomatarium, nr 2073, Uppsala 1316 15/11).  
 
Uppgiften om ett norskt ursprung för den medeltida svinhuvudsläkten vid Kopparberget, vars äldste kände medlem är den i ett köpebrev från 1386 omnämnde Jöns Svinhuvud (se Om släkten Svinhuvuds urspung, Släktforskarnas årsbok 2008), verkar vara av relativt sent datum. Den finns inte i de äldsta genealogierna över denna släkt från 1500- och 1600-talet, upprättade av Rasmus Ludvigssons och hans efterträdare i det kungliga kansliet Per Månsson Utter, trots att Rasmus Ludvigsson själv genom sin andra hustru Klara Nilsdotter var befryndad med kopparbergsfrälset och t.ex. noterat att ätten Stiernhielms stamfar vid Kopparberget, Olof Nilsson, ska ha varit inkommen från Danmark. Istället tycks denna idé om ett norskt ursprung ha lanserats på 1700-talet, då von Stiernman skrev i sin adelsmatrikel (1754) under Svinhufvud af Qvalsta att släkten förmenas vara inkommen från Norge. Bergsfiskalen C G Kröningssvärd förbättrade sedermera detta obekräftade antagande om ett norskt ursprung med en hänvisning till den isländska Landnamabok och vikingakämpen Sigurdr med det famösa tillnamnet Svinhofdi i sina ovederhäftiga och fantasifulla genealogier i bilagan till urkundsverket Diplomatarium Dalekarlicum (1853). Där har ni förklaringen till att denna viking som bör ha levat senast på 800-talet, eftersom hans son blev nybyggare på Island, helt oförskyllt kommit att figurera i diverse mindre nogräknade släktletares antavlor på internet.        
 
Sammanfattningsvis: en genealogisk koppling mellan de svenska adliga ätterna Svinhufvud och ett norskt Kvalsta samt en vikingatida kämpe med öknamnet Svinhofdi bygger endast på anakronistiska namnassociationer av det slag som äldre tiders genealoger gärna ägnade sig åt för att förgylla släktträden för våra adelsätter med så uråldriga och ärorika anor som möjligt (jfr t.ex. mytologin kring Buresläktens äldsta ursprung som Urban Sikeborg förtjänstfullt skrivit om, bl.a. i Släktforskarnas Årsbok 2011).

52
Svinhufvud i Westergötland / Svinhufvud i Westergötland
« skrivet: 2014-10-30, 01:13 »
Bengt, om du är intresserad av svinhuvudvapnet och dess tinkturer under medeltid och 1500-tal så kan jag tipsa om min och Anders Winroths artikel med färgillustrationer och fotografier i Svenska Heraldiska Föreningens tidskrift Vapenbilden, nr 84, 2010, s. 4-12.

53
Svinhufvud i Westergötland / Svinhufvud i Westergötland
« skrivet: 2014-10-30, 00:56 »
Bengt - jag har besvarat din fråga under , där du ställt samma fråga och där frågan rätteligen hör hemma (Knut Jönsson var inte förfader till adliga ätten Svinhufvud i Westergötland).
 
Undvik fortsättningsvis att lägga in samma fråga under flera olika rubriker i detta forum - det försvårar för dem som försöker besvara frågor och följa med i olika ämnestrådar och strider dessutom mot anbytarforums ordningsregler.

54
Svinhuvud (Kopparbergsätten) / Svinhuvud (Kopparbergsätten)
« skrivet: 2014-10-30, 00:35 »
Bengt,
Domaren på Kopparberget och ägaren av Höjen i St Kopparbergs sn, Knut Jönsson (Svinhuvud; nämnd i livet 1491-1507, var död 1545), var inte gift med någon Ingegerd Sandersdotter.
 
Uppgiften att hans hustru skulle ha hetat Ingegerd Sandersdotter beror på ett fatalt misstag av bergsfiskalen C G Kröningssvärd i de för dess ovederhäftighet och fantasifullhet ökända genealogiska tabeller, som han 1853 lät publicera som bilaga till urkundsverket Diplomatarium Dalekarlicum.  
 
Flera forskare, bl.a. framlidne riksarkivarien Bertil Boëthius, har visat att Kröningssvärd blandat ihop två olika personer, nämligen bergsfogden på Kopparberget Knut Jönsson i Gamlaberget och den ovannämnde domaren Knut Jönsson (Svinhuvud) i Höjen, som enligt bevarade sigillavtryck förde svinhuvudvapnet i sitt sigill. Bergsfogden Knut Jönsson (död 1500) i Gamlaberget och sedan i Stockholm var bror till väpnaren Måns Jönsson i Varggården på Kopparberget, men ingen av dem kan beläggas ha fört svinhuvudvapnet eller varit befryndade med denna släkt. Knut Jönsson i Gamlaberget var först gift med Elina Jönsdotter (var död 1493) från Klingsbo i Stora Skedvi och sedan omgift med Ingerd Sandersdotter i Stockholm. Bergsfogden på Kopparberget hade 1484 köpt en fastighet i Stockholm där han senare på 1490-talet var rådman, efter att 1492 ha sålt egendomen Gamlaberget till en släkting till sin första hustru.
 
Knut Jönsson (Svinhuvud) i Höjen  var domare på Kopparberget 1499-1500 och levde ännu i juni 1507 då han skrev ett brev i ett skuldärende till riksföreståndaren Svante Nilsson (Sturearkivet, nr 871, Riksarkivet). Namnet på Knut Jönssons i Höjen hustru är inte känt. Att bergsmannen Nils Hansson (stjärna) på Främsbacka i St Kopparbergs sn var gift med Knut Jönssons i Höjen dotter Gertrud framgår av en släkttavla i Rasmus Ludvigssons stora släktbok (Skoklostersamlingen foliovol. 57 (E 8676), fol. 314v, Riksarkivet), vilket styrks dels av att Nils Hansson enligt årliga räntan 1539 ägde en gård i Höjen och dels av Dalarnas äldsta dombok när Nils Hansson omnämner sin hustrus avlidne far Knut Jönsson (Dalarnas domböcker I:AI:1, fol. 13v, ting i Svärdsjö 1545 2/1).  
 
Se vidare följande litteratur och där anförda källor:
Torsten Berglund: Elsa Nilsdotters anor [i: Genklang, medlemsblad för Ovansiljans släktforskare, 1996, nr 6], s. 16-17.  
Torsten Berglund: Nils Hanssons i Främsbacka ättlingar. En släkttavla i en 1600-talsdombok [i: Individ och historia.  Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990, s. 11-17], Stockholm 1989.  
Bertil Boëthius: Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, Uppsala 1965, s. 40-42.
Leif Olofsson: Klingsbo i Stora Skedvi från medeltid till nutid, Säter 1986, s. 11-12.
Lars Sjödin: Gamla papper angående Mora socken, del 2, Arvid Siggessons brevväxling, Västerås 1937, s. 263, 620, 626.

55
Margareta,  
Prästerskapet i Dalarna och Västmanland finns biograferade i Västerås stifts herdaminne. Du finner information om Johan Ternsten och hans familj i det nya herdaminnet för 1700-talet utgivet av Gösta Hansson och Leon Herzog (G Hansson & L Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2, 1700-talet, Västerås 1990, s. 893f.  
 
Där framgår att Johan Ternstens hustru Christina Willems var född i Västerås 1666 och döpt 14/10, som dotter till borgmästaren Adolf Adolfsson Willems i Västerår och hans hustru Christina Mårtensdotter Mosck. Christina Willems hade tidigare varit gift med Ternstens föresträdare som rektor i Arboga, Olaus Olai Toltonius (165/7/-1691), se vidare G Ekström, Västerås stifts herdaminne, del II:1, 1600-talet, Västerås 1971, s. 743f.
 
Om släkten Willems i Västerås finns anteckningar i Abraham Hülphers omfattande 1700-talsgenealogier i Västerås biblioteks handskriftsavdelning, tillgängliga och sökbara på internet, se H?lpers genealogier, vol 3, s. 190 på: http://hosting.devo.se/genealogi/frame.jsp

56
Vincent, även tidskrifter och årsböcker inom humaniora har redaktionskommittér och reviewers etc, inte bara naturvetenskapliga tidskrifter. Jag tror att det gagnar oss alla som gillar släktforskning som en kul grej om släkforskarförbundets årsbok håller en goda kvalitet och bredd, vilket en redaktionskommitté kan vara behjälplig med.  
 
När jag på 1990-talet var redaktör för släktforskarförbundets sedermera avsomnade tidskriften Svenska Antavlor hade jag som stöd i manusgranskningen en redaktionskommitté bestående av tre mycket erfarna och kunniga släktforskare med stor bredd (Mari-Anne Olsson, Elisabeth Thorsell och Ulf Berggren) som bistod mig i arbetet med granskningen av inkomna manus. På så sätt kunde jag känna mig tryggare i det grannlaga arbetet att granska inkomna manus, trots att jag vid redaktörstillträdet hade bortåt 15 års egen erfarenhet av släktforskning.  
 
Maud - för mig är redaktörens kön fullständigt irrelevent i sammanhanget och det är milt uttryckt trist att du genast kritiserar och använder debattörernas kön som tillhygge och pådyvlar dem en förlegad människosyn istället för att diskutera sak. Om hen heter Eva eller Evert, som får uppdraget att vara årsboksredaktör, är helt ointressant för mig. Jag har endast uttalat mig i en fråga som jag faktiskt tillåter mig att ha en åsikt om utan att för den skull behöva bli indragen i en fördomsfull och missriktad skendebatt om genus! Då jag själv en gång i tiden tillträdde som redaktör för en förbundstidskrift (se föregående stycke) var det i alla fall ingen genusfråga om jag behövde en redaktionskommitté eller inte utan endast en resurs- och kvalitetsfråga, som jag var glad att förbundet bistod mig i.    
 
Mitt inlägg vände sig mot Vincents i mitt tycke allt för snabba avfärdande av betydelsen av egen erfarenhet från forskningsområdet och var ägnat att föra fram idén om att ge årsboken en redaktionskommitté som stöd till redaktören. Det är något som jag saknat även under tidigare redaktörsskap, även om jag vet att det hände att förre redaktören Håkan Skogsjö, skickade inkomna manus till andra forskare med expertkunskap inom ett visst forskningsfält för synpunkter. Jag tror dock att det kan vara en poäng att ha ett icke-anonymiserat reviewersystem i form av en namngiven redaktionskommitté för en publikation som årsboken, också för att spegla bredden på kompetens och forskningsintressen i redaktionskommittén, vilket i sig kan stimulera till att fler släktforskare känner sig manade att skicka in sina alster.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2014-02-15 23:29)

57
Redaktionell erfarenhet är förstås bra och viktigt, men för tidskrifter med specialinriktning är trots allt ämneskompetens det allra viktigaste. Detta krävs för att kunna avgöra vilka alster som platsar i publikationen intressemässigt och dessutom håller tillräckligt hög kvalitet. Saknas redaktionell ämneskompetens förlorar lätt tidskriften i kvalitet och relevans och intresset för den riskerar att dala hos målgruppen.      
 
Jag tror att de som här uttalat viss oro för att årsbokens nya redaktör inte har så lång erfarenhet från släktforskarfältet absolut inte gör det för att misskreditera den nya redaktören. De har istället ett genuint intresse för att publikationen även i fortsättningen ska hålla god kvalitet och ett intressant urval av artiklar som kan ge nya och fördjupade kunskaper inom relevanta områden för såväl nya som gamla och erfarna släktforskare. Själv har jag köpt och läst alla årsböcker från starten 1988, medverkat i några av dem, och haft stor behållning av årsböckerna, såväl under Bengt Hjords och Lars Ericson Wolkes redaktörskap som Håkan Skogsjös. Det är givet att förväntningarna är fortsatt höga på denna årsbok som haft sådana erfarna och skickliga forskare som redaktörer.  
 
Det är givetvis Släktforskarförbundets sak att ge den nya redaktören de rätta förutsättningarna och det kompetensstöd som behövs för att vidmakthålla årsbokens kvalitet och inriktning, t ex genom att tillsätta en redaktionskommitté av erfarna forskare kunniga inom de områden som årsboken normalt brukar täcka in. Det vore att göra den nya redaktören en stor otjänst om någon tror att hon helt själv ska kunna avgöra kvalitet och korrekthet i artiklar inom högspecialicerade och svåra forskningsområden, t.ex. en medeltidsgenealogisk artikel. Men läsarna förväntar sig nog att Släktforskarförbundet publicerar artiklar av hög kvalitet och tillförlitlighet i sin tyngsta publikation.  
 
Ett tips till förbundsledningen är att tillsätta en redaktionskommitté som kan biträda den nya redaktören i granskningsarbetet av inkomna artiklar och på så sätt stötta redaktören i kvalitetsgranskningen. Detta är ett fullständigt normalt förförande när det gäller denna typ av publikationer (oavsett redaktörens egen ämneskompetens) och på intet sätt kritik mot den nya redaktören som givetvis förtjänar både stöd och uppmuntran i arbetet med att skapa en intresseväckande årsbok med såväl innehållsmässig bredd som kvalitet.

58
Kungliga släkter / Oäkting av kunglig börd?
« skrivet: 2014-01-23, 23:06 »
Jag tror som Lotta att namnet Melin kan vara en ledtråd i sammanhanget, ett så kallat uppkallelsenamn, och att flickan helt enkelt kan ha begåvats med faderns efternamn som ett av sina tre dopnamn. Det är i alla fall en rimlig hypotes värd att pröva. Förnamnet Alexandra kommer uppenbarligen från mormodern Matilda Alexandra Wingård.  
 
Viktig information kan även finnas i intagninshandlingarna på Allmänna barnhuset som bör finnas om den yngre Melin Irma Alexandra, f 1909, i en särskild bilageserie till rullan över intagna barn på barnhuset. Att fattigvårdsnämnden ombesörjde att hon blev intagen på barnhuset åtta månader efter födelsen ger vid handen att modern levde under ytterst knappa ekonomiska förhållanden vid denna tidpunkt och fattigvårdsnämndens brev till barnhusdirektionen brukar kunna innehålla utförliga redogörelser och motiv för varför just detta barn behöver beredas plats på barnhuset. I så fall kan även omständigheter som att modern tidigare fött ett utomäktenskapligt barn vara omnämnt i sammanhanget.

59
Kungliga släkter / Oäkting av kunglig börd?
« skrivet: 2014-01-22, 23:48 »
Helge,  
Om det finns adoptionshandlingar bevarad, där barnafadern omnämns, skulle det vara av värde för den som försöker hjälpa dig att besvara dina frågor om dessa dokument kunde refereras här i sin helhet, eller åtminstone i relevanta delar. Namnges alltså barnafadern i dokumentet du åberopar? Vad slags dokument handlar det om och när är det daterat? Observera att adoption som juridisk rättslig term infördet i Sverige först genom lagen om adoption 1917. Dessförinnan handlar det inte om adoption i juridisk mening utan om det vi brukar kalla för fosterföräldraskap, även om man ibland träffar på fosterbarn som kallas för det tjusigare ordet adoptivbarn i kyrkböcker före 1917, se:
http://www.socfamratt.se/adoption/bakgrund/744-historik
 
Vad gäller flickan som du efterfrågar, så återfinns hon i Hedvig Eleonora församlings födelsbok CI:40 s. 89, som född utom äktenskap 24/8 1905 och med förnamnen Melin Irma Alexandra. Föräldrarnas namn är inte angivna, något som i sig inte är ovanligt när det gäller utomäktenskapliga barn födda i Stockholm vid denna tid. Modern anges emellertid vara född 1884 17/10, se:
     

 
Några år senare, 21/9 1909 blir ett barn med samma mycket ovanliga eller unika förnamnskombination, Melin Irma Alexandra, inlöst på Allmänna barnhuset i Stockholm av fattigvårdsnämnden för 500 kr, se barnhusrullan över utlämnade barn, nr 9306. Detta barn är dock fött i Kungsholms församling 1909 14/1 och moderns namn är enligt barnhusrullan ogifta Matilda Emilia Josefina Werme, se:
http://www2.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008/10_09306.pdf
 
Matilda Emilia Josefina Werme påträffas i de på internet sökbara delarna av rotemansarkivet fr o m 1907 och anges då vara född 1884 19/10 i Adolf Fredriks församling, senare fr o m 1913 anges hon vara född 1884 9/10. Föräldrarna är stenarbetaren Johan Adolf Werme och Matilda Alexandra Wingård. Familjen är inflyttad 2/2 1907 från rote 8, Johannes församling (ej sökbart ännu på stadsarkivets webbplats). Adolf Fredriks församlings födelsebok CIa:12, s. 82, utvisar att Matilda Emilia Josefina var född 19/10 1884.  
 
Jag håller för troligt att ovannämnda Matilda Emilia Josefina Werme även är mor till flickan Melin Irma Alexandra som föddes 1905, även om födelsedatumet för hennes mor anges vara 17/10 istället för 19/10, vilket dock kan bero på en felläsning eller felskrivning av den som förde in födelsenotisen i Adolf Fredriks kyrkbok. Det förefaller i alla fall märkligt att dessa två flickor begåvats med den unika (?) namnkombinationen Melin Irma Alexandra om de inte fanns någon nära beröringspunkt mellan dem. Med tanke på att det först födda flickebarnet ska ha lämnats bort till inspektorsfamiljen Schölander i Ljusdal omkring 1907 kan modern måhända ha valt att ge flickan som föddes 1909 samma namn som den tidigare bortlämnade flickan. Om du följer Matilda Emilia Josefina Werme bakåt i rotemansarkivet till 1905 kanske notering finns om att hon fött en dotter detta år. Dottern som föddes 1909 är noterad i rotemansarkivet.
 
Tilläggas kan att inte en enda kvinna med förnamnkombinationen Melin Irma Alexandra finns upptagen på CD:n Sveriges dödbok 1901-2009, men en handfull kvinnor anges ha Melin som förnamn och ett hundratal män bär namnet Melin som förnamn.

60
Könssjukdomar / Venerisk sjukdom
« skrivet: 2013-11-25, 20:29 »
Kerstin,
Syfilisinfektionens förlopp är individuellt vilket innebär att tertiärstadiet, som kan vara livshotande om vitala organ angrips, kan inträffa redan efter något eller ett par år medan det dröjer decennier för andra. Det är inte korrekt att det tar minst 10 år att utveckla tertiära symptom (som anges ovan i denna tråd).  
 
Medfödd syfilis förekommer också, vilket innebär att en person som smittats under fosterstadiet kan bära på infektionen (utan att vara smittsam) och sedan utveckla svår sjukdom och död senare i livet. Viktigt att veta när det gäller syfilis är att infektionen endast är sexuellt smittsamt upp till 2 år efter smittotillfället, vilket betyder att endast de sexualpartner som den smittade har sexuellt umgänge med under de första 2 åren sedan han eller hon blev smittad löper risk att få syfilis (smittöverföringsrisken via sex är givetvis aldrig 100% och avtar dessutom ganska snabbt för syfilis när primär- och sekundärinfektionsstadiet är passerat).  
 
Dessutom, om smittan förs vidare från en smittsam person så kommer inte alla som smittas att utveckla sjukdom. Idag vet man att ca 60% av alla som blir smittade av syfilis läker ut infektionen spontant, d v s utan antibiotikabehandling.  
 
Hurvida din anmoder drabbats och avlidit av syfilis kan jag förstås inte säga, men inget i det du skriver om fallet motsäger väl egentligen att det kan ha varit syfilis som hon drabbats av, även om infektionen säkerligen var betydligt vanligare i städerna än på landsorten vid den aktuella tiden.

61
Hållnäs / Hållnäs db C:2 s 165
« skrivet: 2013-06-26, 23:03 »
Fast byggmästaren hette nog snarare Stockman (inte Mockman...), vilket passar bättre på en byggmästare som arbetar med virke och stockar...

62
Svinhufvud i Westergötland / Svinhufvud i Westergötland
« skrivet: 2013-05-11, 20:01 »
Hej Christian, tyvärr vet jag inte varifrån Kröningssvärd fått dessa uppgifter om Jöns Danielssons jordköp och morgongåva till andra hustrun, som anförs i den genealogiska tabellen för Svinhufvud. Det finns en hänvisning sist i notisen om Jöns till von Stiernmans Matrikel öfver Svea Rikes Ridderskap och Adel (1751) p 302, men där finns inget om morgongåvogodset.  
 
Jag har dock vid något tillfälle tittat på Kröningssvärds samling av avskrifter av eftermedeltida handlingar som finns i Riksarkivet, så troligtvis kan du hitta källan till uppgiften där. Tror att dessa handlingar ingår i serien Juridiska och kamerala avskrifter, volym 24-31, RA.

63
Christian,
Det råder inga som helst tveksamheter när det gäller domaren Jöns Perssons i Risholn härkomst.
 
I ett dombrev från 1545 15/1 bestyrker domaren Jöns Persson att hans avlidne far Peder Sjurdsson i Främby några år tidigare sålt jord i Husby sn. Se t.ex. Bertil Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott 1965, s. 39 o. 48.
 
Du skriver vidare att Jeppe Hansson, vanligen ansedd som svåger till domaren Jöns Persson, men detta är inte något som bara har ansetts utan är välbelagt i och med att arvsskiftesbrevet från 1540 31/10 efter Jöns Perssons svärfar domaren Hans Jeppesson i Risholn finns bevarat där alla arvingarna och arvslotterna räknas upp avskrift i Strödda domböcker och rättegångshandlingar, vol 24, RA.
 
Det är således helt grundlöst att, som Kröningssvärd gjorde, identifiera den i 1533 års skrivelse nämnde Jöns Persson med en son till Peder Svensson i Vibberboda.
 
Vad gäller bergsfiskalen C G Krönigssvärds urkundspublikation Diplomatarium Dalecarlicum 1842-1853 så kan den endast användas med yttersta försiktighet. Även om själva urkundsutgåvorna i allmänhet är tillfredsställande i hans diplomatarium, så kan man inte säga det samma om det kronologiska registret i del 3, som du hänvisar till. Där har Kröningssvärd lagt in sina felaktiga identifieringar av personer och platser som förekommer i breven och lika illa eller värre är det med de genealogiska tabellerna som avslutar urkundsverket 1853. Där formligen myllrar det av fantasier, okritiska kombinationer och felaktigheter.  
 
Att använda registret till Kröningssvärd utan att gå tillbaka till själva urkundstexten är således inte tillrådligt. I det här fallet kan man dessutom gå till den tryckta utgåvan av Gustaf I registratur och finna att texten överhuvud taget inte handlar om någon Jöns Persson i Vibberboda. F ö har Kröningssvärd feldaterat skrivelsen i sitt register men inte i själva diplomatariet - skrivelsen utfärdades i själva verket 15/2 1533 inte 15/6.  
 
 
 
Diplomatarium Dalekarlicum, del 2, nr 502 1844
 
J A Almquist, Konung Gustaf den förstes registratur, del 8, 1532-1533 1883
 
Meddelandet ändrat av tbd 2013-05-05 14:10
 
Meddelandet ändrat av tbd 2013-05-05 14:23

64
I Post- och inrikes tidningar nr 152, 4 juli 1833, under rubriken Döde i Stockholm, återfinns följande notis:
Afl. Stallmästaren Louis de Vegults efterlemnade k. Maka, Charlotte de Vegult, född Hummelbäck, död den 21 Juni, i en ålder af 73 år.
 

65
Schedin / Schedin
« skrivet: 2013-04-07, 16:20 »
Christina Johansdotter Schedvins barn med Hans Andersson Pipare, samtliga födda i Stora Skedvi kyrkby innan familjen flyttade till Stjärnsund in Husby, var:
1. Johan Schedin (1682-1765), bruksinspektor på Gysinge burk, Österfärnebo sn.  
2. Margareta Schedin (1685-1719), g m urmakarmästaren på Stjärnsunds manufakturverk och sedan i Falun Mathias Fahlin.
3. Christina Schedin (1687-1738), g m urmkarmästaren på Stjärnsunds manufakturverk och sedan i Västerås Georg Berglin.
4. Lars (1690-1703)
5. Catharina Schedin (1692-1781), g m tullnären vid Stjärnsund och sedan gästgivaren i Brunnbäck, Folkärna, Johan Hedberg.
6. Lennart (1696-1697)
7. barn utan namn döpt 1698.  
 
Se även Hülpherska samlingen genealogica vol 5 s 175 i Västerås stadsbliotek (tillgängligt på Internet:
http://www.bibliotek.vasteras.se/medier/hulphers.htm).

66
10 Folkliv / Leseferdighet på 1700-tallet
« skrivet: 2013-04-05, 00:19 »
Arne, att personer har fått fel födelsedatum i folkbokföringen har knappast att göra med barnets föräldrars ev. läskunnighet. Det var kyrkan som förde födelseböckerna och mänskliga faktorn har gjort att barn ibland förts in på ett felaktigt datum i födelseboken. Det gäller t ex min mormors mor som var född den 9 september men i födelseboken för Ransäter har hon blivit inskriven under den 10 september vilket sedan följde henne genom livet i kyrkböckerna och även i det personnummer hon tilldelades 1947 när hon var i 85-årsåldern. Men inom familjen firades hennes födelsedag alltid den 9 september och så står även i dödsannonsen.    
 
Vad gäller läskunnigheten på 1600- och 1700-talet är det lätt att konstatera i bevarande kommunionslängder/husförhörslängder från den tiden att majoriteten av allmogen i många socknar var läskunniga (litteratis, kan läsa i och utom bok, kan A B C bok, osv), vilket prästerna nogsamt noterade i längderna. Titta i kyrkarkivens arkivförteckningar så kan du även ibland finna längder över skolbarn och deras framsteg i kristendomslära, läsning och skrivning redan på 1700-talet, ett material som dock inte så ofta är filmat/scannat och tillgängligt på SVAR.  
 
Här är ett exempel från Norrbärke socken i Dalarna, en sida i en husförhörslängd från 1692, där alla utom en 9-årig pojke och en 21-årig piga från Leksand står noterade som lit, d v s litteratis, alltså läskunniga.  
 
 

67
09 - Fader okänd / Fader okänd
« skrivet: 2013-03-29, 11:09 »
Peter,
Enligt Nacka AI:18 hfl 1891-95 s 75 flyttade Karl Oskar Karlsson 1891 17/11 till Lossa i Uppsala län, d v s den socken som från 1941 stavas Låssa och 1971 överfördes till Stockhollms län.  
 
I Låssa B:2 framgår att trädgårdsdrängen Carl Oscar Carlsson inflyttade 26/11 1891 till Devensö, där han återfinns på s. 6 i Låssa AI:17, hfl 1891-95 och AI:18, hfl 1896-99, s. 3. 1898 27/10 flyttar han inom socknen till Lindormsnäs s. 103 där han också arbetar som trädgårdsdräng hos en trädgårdsmästare Liljevall. Där står han för första gången antecknad som Carl Oscar Carlsson (Toll) med noteringen i fräjd och anteckningskolumnen: Kallar sig Toll, hvarom han annonserat i Post- och Inr. Tidn.  
 
Han är enligt kolumnen om värnplikt frikallad, så vi kan alltså utesluta att han tagit upp ett tilldelat beväringsnamn. Inressant att notera är att även två andra trädgårdsdrängar med patronymikon upptagit släktnamn (Lindell och Lilja) enligt anteckningskolumnen, dock utan notering om annonsering i PoIT. En koll i PoIT 1898-99 kan ge den mer exakta tidpunkten för när Carl Oscar upptog namnet Toll.
 
Trädgårdsdrängen Carl Oscar Toll flyttar från Lindormsnäs i Låssa 1900 7/11 till Värmdö socken (se Låssa AIIa:1 1900-09, s. 134).

68
Grytnäs / Grytnäs C:1 födda 1744 / Vart?
« skrivet: 2013-03-25, 18:41 »
Nej då, Catarina, du är inte alls ute och cyklar utan har läst nästan hela notisen korrekt. Den syftar på föräldrarnas hemvist:
Hemma å Wästeråhs födt Barn i Boren där det ock döptes af Hr Comminister Tomtin
 
De raka vågräta strecken ovanför m:et i hemma och Comminster är ett förkortningstecken som markerar att det är dubbelkonsonant.

69
Grangärde / Grangärde födda 1829 AD C:8 bild 49
« skrivet: 2013-03-20, 21:39 »
Förstår inte riktigt din fråga... Men går du in i den volymen som omfattar året 1829, när Sophia föddes, så hittar du kolaren Petter Persson med familj bosatta på Lövön, som är en ö i sjön Väsman.  
Se Grangärde AI:14a, s. 140 (hfl 1822-1829). Enligt noteringen i denna längd kom familjen till Lövön 1818 från byn Stensbo i Grangärde.  
 
Följer du familjen framåt i nästa hfl 1830-1840, d v s AI:15b s. 333 (obs AD-online bild 359) så finns familjen även där, med noteringen att de flyttat 1833 till s 74. Den sidhänvisningen går till AI:15c där familjen är bosatt byn Rävvåla (s 74), en by som idag kallas Saxdalen.

70
Grangärde / Grangärde födda 1829 AD C:8 bild 49
« skrivet: 2013-03-18, 19:28 »
Göran,
Föräldrarna var Petter Persson och Maja Persdotter (38 år) i Lövön.
Faddrar: Per Andersson, H. Lisa Andersdr, dr Anders Anderssson, pig. Sara Vidichsdr, alla i Stensbo.

71
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 24 september, 2013
« skrivet: 2013-03-17, 19:50 »
Som vanligt rekommenderas Svenska Akademiens Ordbok när man stöter på äldre ord och uttryck som man står främmande inför. SAOB finns tillgängligt på Internet: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Kista i den här bemärkelsen betyder häkte. Detta kunde vara inrymt t.ex. i en källare eller, som Pernilla beskriver, i en grop i marken med ett galler över. Stadens kista eller socknens kistan är således i detta sammanhang häktet men kan i andra sammanhang vara den kista var i stadens privilegier eller socknens gemensamma handlingar förvarades.

72
Efternamn E / Ekström, Christian, född 1809-11-07
« skrivet: 2013-03-13, 01:03 »
Hanna,  
Om du vill veta mer om varför Christian Ekström blev intagen på Allmänna barnhuset, så får du söka i en annan serie än den som du länkat till (din bild är från rullan över barn utlämnade till fosterhem, där han har nr 1043). Alla barn som intogs på barnhuset är först registrerade i rullan över intagna barn som är upplagd årsvis. Därefter hamnar de i rullan över barn utlämnade till fosterhem (om de inte innan dess hann avlida på barnhuset vilket var vanligt när det gäller spädbarnen).  
 
Christian är intagen som barn nr 85 i 1811 års rulla över äldre barn, se Allmänna barnhuset volym D2CA:5. Hans intagningsnummer framgår av utlämningsrullan som du länkat till (står framför uppgiften om att hans mor är fabriksarbeterska). Till denna rulla finns viktiga bilagor i serie E5C:14 (handlingar till barn nr 85), som du bör undersöka eftersom det för barn som inte är anonymt inlösta oftast finns utförlig information om omständigheterna som gjorde att barnet intogs på barnhuset utan inlösenavgift.  
 
Eftersom man noterat att modern var sjuk i utlämningsrullan när Christian lämnades ut till fosterhemmet, så bör det av hans intagningshandlingar framgå vem hon var och i vilken församling i Stockholm som hon bodde (anknytning till Stockholm var ett krav för att bli intagen på Allmänna barnhuset) och intyg från prästen i församlingen om familjens svåra situation eller från hospitalsläkaren om hon var intagen på sjukhus. Varken intagningsrullan eller bilagorna till intagningsrullan är scannade,så du får antingen bege dig till Stadsarkivet eller beställa kopior av handlingarna.  
 
Vidare framgår av utlämningsrullan att han återlämnades av fosterhemmet till barnhuset 1816, och att han då får ett nytt intagningsnummer, nr 84 bland de äldre barnen som 1816 lämnades in på barnhuset, se rulla över intagna äldre barn, D2CA:6. Eftersom inga fler noteringar förekommer i hans utlämningsrulla, så blev han inte utlämnad från barnhuset till något nytt fosterhem, utan bodde antagligen kvar på barnhuset tills han blev tillräckligt gammal för att själv kunna försörja sig (senast vid 14 års ålder, då barnhuset också slutade betala underhåll för barnen som vistades i fosterhem) eller så har hans mor återtagit honom (mindre troligt - det borde dessutom ha noterats i utlämningsrullan).
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2013-03-13 01:09)

73
Allmänt om DNA i släktforskningen / Mutation av Gen CCR5
« skrivet: 2013-02-28, 23:38 »
Nej, man är inte immun mot hivinfektion - i betydelsen att man inte skulle kunna bli smittad - om man bär på den omtalade mutationen på genen CCR5-delta 32 eftersom HIV inte enbart är beroende av denna gen för att infektera människan. Men den spelar en viktigt roll och har man mutationen så ger den en högre motståndskraft mot viruset. Jag har tidigare påtalat detta som svar på ett annat inlägg i anbytarforum av Linnea Larsson, se .  
 
Eftersom Ann-Mari och Linnea nu åter tar upp saken så upprepar jag här delar av vad jag då skrev:      
 
När det gäller mutationen CCR5-delta 32, så var det stor uppmärksamhet omkring detta 1996 när amerikanska forskare påvisade ett samband mellan denna mutation och motståndskraft mot hivinfektion om man ärft mutation från båda föräldrarna (homozygot) och fördröjd/långsammare utveckling mot aids/död om man bär på mutationen i enkel uppsättning från ena föräldern (heterozygot). Orsaken till detta är att den muterade CCR5-genen saknar en 32 baspar lång gensekvens, som HIV använder sig av när den infekterar målceller hos människan, vilket alltså skulle leda till att man inte kan smittas av HIV. Men i takt med att man närmare undersökte större patientgrupper av hivinfekterade personer fann man även hivpatienter med dubbel uppsättning av CCR5-delta 32 (homozygoter), och insåg att denna genmutation inte ger ett fullt skydd mot HIV. Forskningen har visat att HIV även använder sig av andra co-receptorer för att ta sig in i människans celler, inte bara CCR5-genenen, t.ex. är CXCR4 av central betydelse.  
 
Hur är det då med mutationen CCR5-delta 32 och ökad mottaglighet för andra virusinfektioner som Linnéa också berör? Ja, här har forskare så sent som 2005 visat att denna mutation som alltså har en partiell skyddseffekt mot HIV istället medför en ökad risk att insjukna i symtomgivande infektion med West Nile Virus (WNV) som sprids via myggor och tillhör gruppen flavivirus (http://ukpmc.ac.uk/classic/articlerender.cgi?artid=1164695). När det gäller de hypotser som Linnéa framför om spanska sjukan (A/H1N1/1918), fågelinfluensa (A/H5N1) och den s.k. svininfluensan (A/H1N1/2009) så känner jag dock inte till att något sådant samband kunnat påvisas med CCR5-delta 32.  
 
Beträffande förekomsten av mutationen CCR5-delta 32 i befolkningen, så stämmer det att den verkar vara vanligast i norra Europa, men några mer heltäckande populationsstudier har inte publicerats, så antaganden om hur vanligt förekommande denna mutation är i den svenska befolkningen och om det finns geografiska skillnader inom landet går inte att säga något säkert om. Vad man utifrån de material som hittills testats brukar uppskatta är att ca 14 procent av befolkningen i Sverige bär på mutationen i enkel uppsättning (heterozygoter). Andelen som har genmutationen från båda föräldrarna (homozygoter) är betydligt lägre - det rör sig bara om några få procent.  
 
En bra och översiktlig artikel som handlar om genetiska förändringar och mottaglighet för vissa smittsamma sjukdomar, inte bara HIV, finns i tidskriften Forskning och framsteg:  
http://www.fof.se/tidning/2005/3/darfor-blir-manniskor-olika-sjuka

74
01) Domböcker / Sveriges äldsta dombok
« skrivet: 2012-12-27, 20:22 »
J E Almquist (Häradstingsprotokollen före 1614, s 62) räknar de äldre värmländska tingsprotokollen före 1614 till kategorin lagmansdomböcker (inte häradstingsprotokoll): Ehuru Värmland allt sedan medeltiden varit indeltat i härad, funnos åtminstone under nya tiden fram till 1668 inga häradshövdingar och ej heller några häradstingsprotokoll. Istället dömde lagmannen eller vanligen dennes ställföreträdare, underlagmannen, i första instans.
 
När det gäller de medeltida städernas administrativa böcker inklusive rådhusrätternas protokoll, de s k tänkebäckerna, så finns det äldre domböcker än de från Malmö, som Johan nämner. Rättegångsprotokollen i Stockholms stads tänkeböcker, som finns utgivna t o m 1635, börjar ju redan 1474. Jönköpings börjar redan 1456, och Arbogas börjar 1450, se:
http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=16406&refid=1025
 
Kalmar stads tänkeböcker (utgivna av Modéer & Engström 1945-49) börjar redan 1381, men oklart för mig från vilket år rättegångsprotokoll finns bevarade för Kalmar.

75
01) Domböcker / Sveriges äldsta dombok
« skrivet: 2012-12-27, 14:29 »
Då vågar jag påstå att din gissning var god men inte helt korrekt. Häradshövdingen Perder Anderssons dombok över Viste härad (GLA) omfattar tiden 17/5 1544 till 30/10 1548. Något äldre är domaren Jöns Persson i Risholn dombok över Dalarnas samtliga tingslag (ULA) som börjar 8/2 1544 och sträcker sig till 6/3 1559.  
 
Om vi inkluderar Finland finns det ännu äldre häradstingsprotokoll bevarade, t ex häradshövding Olof Jönssons dombok för Sääksmäki härad 10/6 1506 - 16/1 1510 och ett fragment av Peder Karpelans dombok för Masku härad 1464, som räknas som det äldsta bevarade häradstingsprotokollet, även om det finns omnämnanden som visar att äldre häradsrättsdomböcker har funnits men nu är förkomna.
 
Därtill finns förstås saköreslängderna i Kammararkivet (RA) som ju är utdrag ur häradstingsprotokollen, och som i vissa fall finns utgivna, t.ex. Ålands saköreslängder 1537-1569, samt ännu äldre domboksprotokoll bevarade från häradsrätternas överdomstol lagmansrätten, t ex Upplands lagmansdombok 1490-1494 (utgiven av K H Karlsson 1907).    
 
En utmärkt historik och sammanställning av det äldsta domboksmaterialet från häradsrätterna finns i Jan Eric Almquist, Häradstingsprotokollen före 1614. Inventering och proveniensundersökning. Skrifter utgivna av Rättsgenetiska Institutet vid Stockholms Högskola, nr 1 (1945).

76
Felaktigt födelsedatum? / Felaktigt födelsedatum?
« skrivet: 2012-11-19, 13:40 »
Från slutet av 1800-talet finns ju också i många fall serien Barnmorske(dag)böcker bevarad i stadsläkarens (stadsarkiven) eller provinsialläkarens arkiv (landsarkiven/motsvarande). Detta är en från kyrkans földelse- och dopböcker oberoende källa som är upprättad i anslutning till förlossningen. Sök på barnmorskeböcker respektive barnmorskedagböcker på NAD: http://www.nad.riksarkivet.se/

77
Kemppainen / Kemppainen
« skrivet: 2012-11-13, 08:43 »
Enligt ovannämnda bok av Bladh et al så finns Pål Kemppainen belagd i Hjulsjö mellan 1618 [Älvsborgs lösen] och 1647[tiondelängd],som Pål Kempe (med stavningsvariationer). Enligt domboken ht 1633 och ht 1645 var han bosatt i Ormtjärn, Hjulsjö. I mtl 1645 står han under Grängeshyttan i Hjulsjö.

78
Kemppainen / Kemppainen
« skrivet: 2012-11-12, 21:28 »
Anna-Lisa,
 
Lars-Olof Herou har skrivit om finska släktnamn i bergslagen i en artikelserie i tidskriften Finnmarken förr och nu.
I nr 1, 1991 (s. 17), finns en redovisning av belägg för släktnamnet Kemppainen, med komplettering i nr 1, 2003 (s. 17). Uppgiften att Bertil och Grels Bertilssöner i Norrhörken tillhörde denna vittförgrenade släkt återgår på C A Gottlunds dagbok från 1817 där han skriver att släkten Kemppainen bodde i Grillsåsen i Norrhörken.
 
Det finns också en forskningsrapport i ämnet som innehåller en mycket omfattande förteckning med källbelägg för olika släktnamn: Bladh G, Myhrvold J, Persson N, Skogsfinska släktnamn i Skandinavien. Fakulteten för samhällsforskning och livsvetenskaper, Kulturgeografi, Karlstad University Studies 2009:58.

79
Björn,  
 
som tidigare framförts i denna diskussionstråd finns en släktartikel av professor Gottfrid Carlsson om Engelbrekts släkt i Svenskt Biografiskt Lexikon, band 13 (1950).
Numera är SBL sökbart och artiklarna gratis tillgängliga via Riksarkivets hemsida, se:
http://nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16128
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2012-10-01 13:09)

80
Hållnäs / Äldre inlägg (arkiv) till 16 mars, 2013
« skrivet: 2012-09-26, 13:49 »
Bo, du hittar register till vissa av Hållnäs och Österlövstas födelse-, vigsel- och dödböcker samlade på föreningen Släktdatas hemsida, se: www.slaktdata.org

81
Ekengren / Ekengren
« skrivet: 2012-09-21, 16:47 »
Nils Eke(n)grens titel i Katarina  fb 1790 (se föregående inlägg) är Laqvaien. Nils var alltså lakej (betjänt).
Ett av dopvittnena är jungfrun Maria Ekegren.  
 
Nils Ekgengrens födelseförsamling enligt Munktorp hfl AI:7b s 38 är Wingåker, precis som Helene skriver här ovan.  
I tidigare inlägg 17 jan 2006 i den här diskussionstråden nämns bl a en Bengt Ekengren f 1738 19/12 i Holland i Östra Vingåker sn som son till Olof Olofsson och Ingrid Nilsdotter. Under Anbytarforums rubrik Smed- och vallonsläkter finns också en diskussion om namnet Ekengren där fler personer med anknytning till Östra Vingåker nämns.  
 
Om man tittar i Östra Vingåker hfl AI:1, 1756-82, uppslag 112, finns Olof Olofsson och Ingrid Nilsdotter i Holland med sonen Nils f 1742 och dottern Maja f 1746. Både Nils och Maja noteras ha flyttat till Beckershof i samma socken. Slår man upp Beckershof i samma volym, uppslag 107, så finner man på vänster sida, efter assessorn Johan Rydings familj, drängen Nils Ekegren (utan födelseår) och på höger sida jungfrun Maria Ekengren f 1746.  
 
Olof Olofssons och Ingrid Nilsdotters i Holland son Nils döptes 1742 12/7 enl. Östra Vingåker C:2, s 160, och dottern Maria föddes 1746 28/11 enl. Östra Vingåker C:3, s. 18r. När Maria föddes anges Olof Olofssons titel vara kolvaktare.

82
Allmänt / Mer om Söderbärke och att forskningen är rätt?
« skrivet: 2012-08-20, 23:02 »
Pernilla,  
Några inlägg tidigare i denna tråd har Elisabeth Thorsell tipsat om en grundläggande utredning om byn Vads släktförhållanden från 1500-talet och framåt av fil dr Hans Gillingstam, publicerad i tidskriften Släkt och Hävd 1971. I den utredningen finner du källorna till de äldsta generationerna av Vad-släktens genealogi, som du efterfrågar.
 
Kompletteringar till Gillingstams utredning har senare gjorts av flera andra forskare, framför allt av framlidne Arne Sohlström, vars dotter Britt-Marie Sohlström sammanställt och lagt ut en del av detta med källhänvisningar på en hemsida om Sämogården i Vad, Söderbärke, se http://www.platsr.se/platsr/visa/plats/id/51000000012182

83
Fader okänd / Äldre inlägg (arkiv) till 03 augusti, 2012
« skrivet: 2012-07-28, 01:56 »
Nej Anton, ett o med ett diagonalstreck ovanför är ett klassiskt sätt att förkorta ett ord, i detta exempel ordet och. Diagonalstreck som förkortningstecken ovanför bokstaven ingår i den mångfald av abbreviaturer (förkortningstecken) som utvecklades i medeltida skrift (för att spara på dyrbart pergament eller papper) och som i viss utsträckning levde kvar långt fram i tiden. Just diagonalstrecket är ganska vanligt förekommande i äldre kyrkböcker, särskilt ovanför bokstäverna n och m för att förkorta dubbla konsonanter med dessa bokstäver.

84
Agneta,  
 
Det står bara (med mina anmärkningar inom hakparentes):
 
1 [förnamn utelämnat] Pehrs
doter Morin
war f [årtal ej angivet]
blef g [årtal ej angivet]
m en
Sparr
man
adl: Sparsköld

85
Nej Eva, detta är, som framgår av efternamnen, två olika personer tillhörande olika släkter utan känt samband. De ska därför inte slås ihop i en gemensam rubrik och bättre vore förstås att lägga upp diskussioner/frågor om dem under släktnamnen Berkevelde,van respektive Bergen, van dem.
 
Lydike (Albrektsson) van Berkevelde var bosatt i (Lilla) Aspeboda (nuv. Aspeboda sn), Dalarna, som han köpte 1448 29/6 av dalafogden Peter Krassows änka Margareta. Han omnämns i Aspeboda som vittne redan 1441 och senast 1452, se Per-Axel Wiktorssons artikel Aspeboda under medeltiden, RIG 1988 (71);1:17-20.
 
Lydeka van dem Bergen (Apollonia Jönsdotters (hjorthorn) andre make) var bosatt på Berga i Ununge sn, Uppland, och var verksam som häradshövding i Vallentuna härad, levde ännu 1437 men var död före 1443 21/5, se Hans Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden (1952), s 755 (ssk fotnot 154) och släkttavlan s 763.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2012-07-10 23:05)

86
Svinhuvud (Kopparbergsätten) / Svinhuvud (Kopparbergsätten)
« skrivet: 2012-05-17, 20:01 »
Isak,
Ja, att besegla betyder att man fäster sitt sigill under brevet för att bekräfta dess äkthet.  
Vad gäller antalet personer som beseglade brevet från 1386 25/11 måste du dock ha läst fel eller inte förstått innebörden av den regestuppgift som du nu hänvisar till. Antalet som beseglade brevet var fyra personer, varken mer eller mindre.  
 
I Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (sökbart via Nationella arkivdatabasen NAD på riksakrivets webbplats) står endast angående brevinnehåll och besegling (SDHK nr 13202):
 
Johannes Vestmodsson, kanik i Linköping, och Gabriel Vestmodsson säljer till Jöns Svinhuvud (Swinshwo..) sina gods Höjen och Stämnarvet vid Hosjön i Torsångs socken i Dala hundare, vilka de ärvt efter sin far Vestmod Gerikesson, för tolv skeppund koppar.
Utfärdarna beseglar tillsammans med Lars Gerikesson och Evrike Evrikesson.
 
Utfärdarna = de som utfärdat (upprättat) själva brevet. I detta fall är det säljarna av Höjen och Stämnarvet med tillhörande egendomar, d.v.s. bröderna Johannes och Gabriel Vestmodssöner, vilket framgår av brevtextens inledande mening.
 
Dessa två säljare/brevutfärdare beseglade alltså sitt brev genom att trycka sina egna sigill i vaxklumpar på pergamentsremsor som fästes i brevets nederkant. Därtill bad man också två hederliga män att bevittna brevet med sina sigill, underhäradshövdingen i Dalarna Evrike Evrikesson och häradshövdingen i Örebro härad Laurens Gerikesson. Dessa två män beseglade inte enbart som vittnen utan också i egenskap av Vestmodssönernas nära släktingar; Evrike var deras styvfar och Laurens Gerikesson var deras farbror, och genom att bevittna brevet godkände de också att egendomarna såldes ur familjens ägo till Jöns Svinhuvud, så kallad bördsbesegling.  
 
Precis som det står i NAD/SDHK beslagde alltså endast dessa fyra män, inte köparen Jöns Svinhuvud, vilket såväl brevtext som antalet sigillremsor och skåror för sigillremsor bär vittne om, även om de sköra vaxsigillen sedan länge är bortfallna.

87
Svinhuvud (Kopparbergsätten) / Svinhuvud (Kopparbergsätten)
« skrivet: 2012-05-17, 19:07 »
Lyder Hansson i Varbo, en sonsons sonson till Jöns Svinhuvud, var med stor sannolikhet uppkallad efter sin faster Agneta Jeppesdotters make Lyder Henriksson (Berkevelde) i Aspeboda, Dalarna, nämnd 1485-99 (se Bertil Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, s. 44-45 och 576). Någon ättling i närmare led till Jöns Svinhuvud som burit förnamnet Lyder finns veterligen inte och därmed går det inte att åberopa namntradition som indicium - för detta krävs givetvis att namnet kan beläggas närmare i tiden i Svinhuvudsläkten än ca 200 år efter att Lyder Svinakula levde.  
 
Lyder Henriksson var i sin tur uppkallad efter sin farfar, tysken Lydike Albrektsson van Berkevelde som 1448 29/6 köpte en gård i Aspeboda(se Per-Axel Wiktorsson, Aspeboda under medeltiden, RIG 1988:1, s. 17-20).

88
Isak,  
 
Du skriver i ditt inlägg den 14 maj kl 01.49:
jag fick höra av en vän att det finns tre eller fyra sigill på dokumentet från 25 november 1386. I så fall fattas det 1-2 sigill, då antalet ska vara fem stycken.
 
Det var denna oriktiga utsaga som jag bemötte ovan. Kalla fakta är att det finns 0 (noll) sigill bevarade under brevet från 1386, vilket är otvetydigt för alla som läst vår artikel och studerat de fotografier av brevet som vi publicerat i årsboken. Tyvärr finns inga eftermedeltida avskrifter av brevet förutom C G Kröningssvärds avkrift i Diplomatarium Dalecarlicum på 1800-talet, och gå saknades samtliga fyra vaxsigill som enligt brevtexten ska ha hängt under brevet.  
 
Jöns Svinhuvuds sigill har dock aldrig hängt där eftersom han enligt brevtexten inte var en av de fyra personer som beseglade brevet. Något annat samtida brev som omnämner Jöns Svinhuvud är inte heller känt, så det går tyvärr inte att belägga att denne Jöns har ägt ett sigill.

89
Isak,
 
Din vän som du referera till ljuger för dig. Brevet från 1386 25/11 saknar sigill vilket du hade sett om du studerat artikeln i Släktforskarnas årsbok 2008 där brevet i sin helhet är avbildat. Det har en gång hängt fyra sigill under brevet vilket framgår av att det ännu kvarhänger tre remsor som tre vaxsigill varit fästade på och skåror för att fästa en fjärde remsa finns även i brevet. Enligt brevets text, som i sin helhet är åtgergivet i Släktforskarnas årsbok och noga studerat av författarna till årsboksartikeln, beseglades brevet av de två säljarna Johannes och Gabriel Vestmodssöner och de två vittnena till försäljningen Evrike Evrikesson och Laurens Gerikesson. Jöns Svinhuvud, köparen, har dock inte beseglat brevet. Brevet förvars inte i Riksarkivet utan tillhör Stora Ensos Arkiv i Arkivcentrum Dalarna i Falun.
 
Släktforskarnas årsbok 2008 är lätt att få tag på - Sveriges Släktforskarförbund säljer boken till en billig penning om du söker i Rötterbokhandeln: http://shop.genealogi.se/shop/ eller tar kontakt med Sveriges Släktforskarförbund. Äldre litteratur och tidskrifter som inte finns på ditt kommunbibliotek kan du låna in interurbant via ditt bibliotek eller studera på Kungliga biblioteket i Stockholm, om du bor i eller i närheten av Stockholm. Riksarivkets bibliotek i Marieberg har även det mesta av den litteratur som jag anfört. Jag har tyvärr ingen möjlighet att scanna litteratur till dig utan ber dig själv söka den litteratur som anvisas.  
 
Vad gäller Walter Edelfeldts bok, så utforskade han och publicerade i sina böcker ättlingarna till den på 1600-talet i Floda socken i Dalarna bosatte adelsmannen Cornelius Jönsson Svinhufvud, men hans redogörelser för dennes förfäder bygger enbart på det han fann i äldre litteratur och genealogier och som han okritiskt återgav. Någon forskning i släktens medeltida led utförde han aldrig själv.    
 
Tillnamnet Svinakula är enligt personnamnsforskarna upptaget efter det tyska ortnamnet Schwienkuhl eller Schwienkuhlen som förekommer i Holstein och i närheten av L?beck. Lyder Svinakula och hans son Henrik Svinakula bär som synes även förnamn av tyskt ursprung, och Lyder uppträder dessutom flera gånger i medeltidsbrev tillsammans med riksrådet Kettil/Puke Glysing som härstammade från Holstein och även förde svinhuvudvapnet, se Hans Gillingstams artikel Svinhuvud och Svinakula i Personhistorisk Tidskrift 1966 s. 3-7, och där anförd litteratur: B Sundqvist, Deutsche und niederländische Personbeinamen in Schweden bis 1420, Anthroponymica suecana, 3, 1957, s 328. Se även Jan Raneke, Svenska Medeltidsvapen, del I, 1982, s. 323.

90
Isak,  
Att domaren Jeppe Hansson (Svinhuvud) i Risholn hade en dotter Birgitta som var gift med Hans Westfal framgår av Boëthius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), s 45, med hänvisning till Stockholms stads tänkeböcker del 3 och 4.

91
Isak,  
Jag tror att du behöver läsa min och mina medförfattares artikel i Släktforskarnas årsbok 2008 lite noggrannare. Det råder idag inte någon oenighet bland forskarna när det gäller frågan om Svinhuvud och Svinakula. Det är helt klarlagt att dessa två medeltida släkter inte har något känt samband sinsemellan och att släkten Svinakula saknar koppling till Dalarna och Kopparberget. Lyder Svinakula och hans son Henrik Svinakula var inte bosatta i Dalarna, utan sannolikt i Kristdala i Småland.  
 
Av vår artikel i Släktforskarnas årsbok framgår att äldre tiders genealoger konstruerat släktskapet mellan dessa släkter och tillskrivit Jöns Svinhuvud patronymikonet Lydersson enbart på grund av vapenlikheten mellan släkterna. Vapenlikhet är dock inte skäl nog för att utgå från att släktskap måste föreligga, eftersom ett svinhuvud i vapenskölden ingalunda var en unik vapenbild på medeltiden utan fördes av flera olika släkter som saknar påvisade släktkopplingar sinsemellan. Hade Jöns Svinhuvud varit bror till Henrik Svinakula, som Kröningssvärd m.fl. äldre genealoger på 1700- och 1800-talet trodde, så borde han ha varit omnämnd i t.ex. brevet RA perg 1378 1/4 när Lyder Svinakulas änka skänkte jord till Vadstena kloster med sin son Henrik och hans hustrus samtycke. Så är dock inte fallet.  
 
Vad gäller Dalasläkten Svinhuvuds äldste kände stamfar Jöns Svinhuvud (som alltså ej kan beläggas med patronymikon utan enbart med sitt tillnamn), så är han endast belagd i ett enda dokument, brevet från 25/11 1386, som artikeln i Släktforskarnas årsbok 2008 handlar om. Något sigillavtryck finns inte bevarat efter Jöns, om han över huvud taget ägde ett sigill, och vi vet inget om hans ursprung. Felaktig är uppgiften i Kröningssvärds genealogier att Jöns skulle ha haft en bror Nils Lydersson - detta är en konstruerad person som aldrig existerat och hans i dessa opålitliga genealogier uppgivne son Ingemar Nilsson hette egentligen Ingemar Guttormsson. Ingemar och hans son Jöns Ingemarsson förde inte alls svinhuvudvapnet, vilket framgår av Anders Winroths artiklar i Personhistorisk Tidskrift 1985:3-4 och Släkthistoriskt forum 1986:3.  
 
För Jöns Svinhuvuds sannolika söner Hans och Dan Jönssöner finns dock sigillavtryck bevarade (RA perg 1427 11/2 och 1434 19/1), se avbildningar i Bertil Boëthius' bok Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), s. 35, eller avfotograferingarna av pergamentsbreven i Svenskt Diplomatariums digitala huvudkartotek (http://www.nad.riksarkivet.se/sdhk). I Boëthius' bok finns för övrigt även ett fotografi med Henrik Svinakulas sigill (RA perg 1378 25/9).
 
I Kristdala kyrka i Småland finns två träsköldar bevarade från 1300-talet med släkten Svinakulas vapenbild, ett svart svinhuvud i ett fält av silver, se Jan Raneke, Svenska Medeltidsvapen, del 1, s 323.  
 
I åtskilliga antavlor på Internet påstås kuriöst nog att den norske kämpen Sigurdr Svinhöfde var far eller förfader till Lyder Svinakula. Om denne Sigurd är en historisk person, så levde han på Island omkring 900-talet eftersom han nämns i Landnamabok och i Njals saga. Hur han skulle kunna vara far eller förfader till Lyder Svinakula, en tysk lågfrälse person som inkom till Sverige på 1300-talet, ca 400 år senare, eller hur han skulle kunna ha något att göra med den från 1300-talets slut vid Kopparberget verksamma släkten Svinhuvud, det begriper i alla fall inte jag. Men någon som har hittat släktkopplingen bakåt kanske kan vara vänlig och redogöra för den.  

92
Nordwall / Nordwall
« skrivet: 2012-03-12, 19:58 »
Ett tillrättaläggande: Det står inte tolftedelen utan det står hallfdelen, d v s ägaren till säteriet, jungfru Christina Ribbing hade låtit utarrendera hälften av egendomen till fänriken Nordwall. (Det som tolkats som det vågräta strecket i ett T är i själva verket den nedåtgående stapeln i p:et på raden ovanför).  
 
En hälftenbrukare var enligt Svenska Akademiens Ordbok en person som arrenderade en gård mot att han erlade halva den årliga avkastningen i arrende till gårdens ägare. Här anges dock Christina Ribbing bruka halvparten själv med eget folk, så uppenbarligen brukade fänriken bara halva egendomen. Christina Ribbing (1659-1728) hade ärvt säteriet från sin far översten Arivd Ribbing (1620-1678) och Christina dog ogift på sitt säteri 1728, se J A Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, del 3:2 Östergötland, s 1063 (Stockholm 1947), och Elgenstierna, band 6.

93
Efternamn L / Lindblad, Axel Robert f 1830
« skrivet: 2012-02-22, 09:15 »
Enligt inflyttningslängden för Maria församling (BI:8, 1830-31, s. 109-110, nr 86) inflyttade familjen från Katarina församling 10/11 1830 till Maria, kvarteret Kattryggen nr 7.
 
Skräddargesällen Anders Gustaf Lindblad uppges enligt inflyttningslängden vara född 1796 20/4 i Hova och hustrun Maria Christina Lindroth uppges vara född 1807 4/2 i Stockholm och omgift 1837 med Stråle och änka (igen) 18/4 1837.
I Marias husförhörslängd AIa:34 (1834-35, s. 219) noteras skräddaränkan Maria Christina Lindblad som född 24/2 1807 tillsammans med barnen Carl Gustaf f 1828 25/12, Axel Robert f 1830 17/2 och Albin August f 1832 13/2, samt hennes broder Bror Rudolph Lindroth f 1821 1/2.
 
I Katarina församlings födelsebok CIV:3 (1830-39, s. 5, nr 27) återfinner du Axel Roberts födelsenotis 17 februari 1830. Föräldrarna bodde då på Hökens gränd nr 9 i kvarteret Fiskaren Större.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2012-02-22 11:23)

94
Efternamn L / Lindblad, Axel Robert f 1830
« skrivet: 2012-02-20, 23:04 »
Annette,  
De sidor som Camilla länkat till (via Stockholms stadsarkivs hemsida) är ur en rulla (serie D2H) i Allmänna barnhusets arkiv, men dessa två pojkar var inte intagna på barnhuset. De var endast antagna som underhållsbarn, d.v.s. de bodde fortsatt hemma i sin egen familj (inte på barnhuset eller i fosterhem) men på grund av fattigdom/sjukdom hade föräldrarna beviljats ett understöd om 12 daler per barn och år från Allmänna barnhuset. Som du kan se upphörde underhållet för Axel Robert redan efter ett par år medan modern fick underhåll för den äldre pojken Albin August t.o.m. februari 1838.
 
Hade de blivit intagna på barnhuset och sedan utplacerade i fosterhem skulle det ha funnits en hänvisning till nummer i den särskilda rullan över äldre barn intagna på barnhuset, såsom är fallet med denna flicka som först antogs som underhållsbarn i mars 1833 men sedan intogs på barnhuset
i september 1834: http://www2.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008 /06_03784.pdf
 
Jag rekommenderar att du i detta fall vänder dig till Stockholms stadsarkiv och efterfrågar kopior av de ansökningshandlingar (med beskrivning om föräldrarnas situation etc) som bör finnas om dessa två pojkar Lindblad i Allmänna barnhusets arkiv, serie E5G:44 (år 1832 barn 3336) respektive E5G:46 (år 1834 barn 4652). Tyvärr är dessa handlingar ännu inte avfotograferade och tillgängliga via Internet).

95
Äldre ord L - Ö / Äreboren
« skrivet: 2012-02-07, 21:36 »
Äreborna och dygdädla matronan är tidstypiska epitet för en prästhustru på 1700-talet. Ingen av dessa epitet användes för adliga personer (äreboren ska inte blandas ihop med välboren!).

96
03) Osorterat / Gunnilbo - namn på Annas far
« skrivet: 2012-02-03, 22:56 »
Margareta,
I mantalslängden för Gunnilbo 1661, s. 91r, står under Färna bruk och först bland kolarna vid bruket en Glaude Forthom kohlare med hustru, dräng och piga. (SVAR Mantalslängd 1662 Västmanlands län, bild 94).  
 
Tittar man vidare i Kjell Lindblom, Vallonsläkter under 1600-talet, del 1 (1989), s. 203, så hittar man en släkt Forthomme, som där redovisas enligt följande:
 
Tabell 1
Glaude Gilliuson Forthomme, kolare i Nora 1650-52, vid Lindesberg 1654-55 och Färna 1656-64. Från 1672 till sin död 25/8 1693 var han bosatt i Lundby, Odensvi sn, och enligt dödboken var han 75 år vid sin död, således f ca 1618. Gift med Sofia Adamsdotter, f ca 1627, d 1700 11/10 i Boda, Odensvi sn.
 
Barn:
Per, se tabell 2
Marina, f 1660 23/4 i Gunnilbo sn
Anna, g m Jacob Antonsson i Lundby, Odensvi sn.  
 
Tabell 2
Per Glotsson, f 1660 23/4 vid Färna bruk, Gunnilbo sn. Han följde sina föräldrar till Lundby i Odensvi, men återvände till Färna bruk där han arbetade som körare 1688-92 var på han 1693 flyttade till Trummelsberg i Västervåla sn. G m Margta Andersdotter.
 
Son:
Glot, f 1693 19/10 i Gunnilbo.

97
03) Osorterat / Gunnilbo - namn på Annas far
« skrivet: 2012-02-03, 22:00 »
1660 Glotz kolareß barn wed Färna Peer
wed nampn föddeß den 23 Aprilis som tå
wahr annan dagh Påska, under Watumannen  
och Christnadeß den 29 eiustem Dominica in Albis.
Vitnen
Per Melbärgh skriffvare, Jahan kiörare Ibid,
H. Kerstin Anthonij Parmentz hustru,
H. Elin Christopherß hustru.
 
Glot är tydligen pappans förnamn, trots allt, och syftar nog inte alls på efternamnet Groth som jag var inne på i föregående inlägg. Jag tror inte att detta är ett svenskt förnamn - det saknas i personnamnslexikonet Sveriges medeltida personnamn. Istället skulle det kunna vara en förvrängning av det franska namnet Claude. Enligt Kjell Lindbloms bok Vallonsläkter under 1600-talet, del 1 (1989), s. 14, är Glaud och Glo exempel på försvenskade former av det franska Claude bland valloner i Sverige.

98
03) Osorterat / Gunnilbo - namn på Annas far
« skrivet: 2012-02-03, 18:51 »
Margareta,
 
I födelsenotisen 1681 står det Petter Grootßons barn (C:1 s. 116v maskinpag.; AD bild 123).  
I AI:1 s. 225v maskinpag. (AD bild 232) står köraren Per Glotsson (skrivet Pehr Glootßon), hustrun Margeta Andersdotter och dottern Anna Persdotter. På s. 243v maskinpag. (AD bild 250) står pijgan Anna Pährsdotter Glotz Petters dotter, fordom smed i Färna.
 
Bokstaven r kan på bergslagsmål (och dalmål) uttalas som ett tjockt l, vilket kan förklara skillnaderna i stavningen av Petters efternamn. Jämför t ex stavningen av namnet Tord som ofta skrevs som Tool, Thol etc vid den här tiden.  
 
Jag gissar att denne Petter tillhörde smedsläkten Groth som är verksam i Gunnilbo vid den här tiden.  
 
Mannen och hustrun flyttar 1692: flyttat medh hustro Olofzmäßssotijden till Wåhla, som väl avser Västervåla socken i Västmanland.

99
Hej Tina och Johan!
Boken om Svinhuvud-släkten i Aspeboda är så vitt jag vet slutsåld sedan länge. Arbetet med en uppdaterad nyutgåva pågår och jag vet att Elisabet Hemström (vid Faluns stadsbibliotek) leder detta arbete. Boken går säkert att låna in via interurbanlån till det egna kommunbiblioteket.
 
Tidskriften Vapenbilden ges ut av Svenska Heraldiska Föreningen och de säljer lösnummer till låg kostnad via sin sekreterare, se denna länk.

100
Norrbärke / Norrbärke AI:3 hfl 1731-1750 p107
« skrivet: 2012-02-02, 22:28 »
Margareta,
Det ska nog stå Kullgubben (inte Källgubben) som tillnamn på Erik Danielsson i AI:3, s. 236. I hans dödboksnotis i Norrbärke F:2 (AD bild 100), dödsdatum 1762 22/7, står nämligen (vulgo Kuhlgubben kallad), d v s att han gemenligen kallades Kuhlgubben. Dessutom står sist i hans dödboksnotis (NB sagt sig wara af Swinhufska Fam:n), alltså att han uppgett att han skulle vara av den Svinhufvudska familjen.  
 
Eriks Danielsson uppges i dödboksnotisen ha varit född i Grangärde 1707 27/9. I Grangärde AI:3, s. 47, som du hänvisar till ovan, så anges att han var född 1707 24/7 i Lisselheden, d v s Lillheden i Grangärde. Där återfinns han också som son till Daniel Jönsson och Karin Eriksdotter, se Grangärde AI:3, s. 36v (AD bild 44). Daniel Jönsson anges i sin tur som född 1679 1/8 i Flen i Floda, sedan ändrat till Holen (i Grangärde). I Grangärde C:1, s. 113v (AD bild 122) finns Daniel i dopboken som döpt Dn 8 (= Dominica 8 post Trinitatis = 10/8), som son till Jöns Corneliusson i Holen. Av Släktforskarförbundets supplementet (red. Carl Szabad) till Elgenstiernas, Den introducerade svenska adelns ättartavlor,supplement del 2 (2008) framgår på s. 960 under ätten Svinhufvud i Västergötland att Jöns Corneliusson (1656-1733) i Holen, Grangärde, var son till Cornelius Jönsson Svinhufvud, en adelsman som vid 1600-talets mitt bosatt sig i Flen i Floda sockens finnmark. Cornelius var i sin tur sonson till den adlade Daniel Torkelsson (Svinhufvud) i Främby, St Kopparbergs socken.  
 
Anna Persdotters make Erik Danielsson ljög således inte när han uppgav sig tillhöra Svinhufvud-familjen, även om han tillhörde en allmogegren av släkten som sedan flera generationer inte längre gjorde anspråk på sina adliga privilegier (och skyldigheter) och inte längre använde sitt adliga släktnamn. Eriks farfars far Cornelius Jönssons Svinhufvud noteras med släktnamnet i kyrkböckerna men ingen av hans barn.

101
Norrbärke / Norrbärke AI:3 hfl 1731-1750 p107
« skrivet: 2012-02-02, 18:35 »
Ovanför Erik Danielsson står det:
 
Håller till hos sin Swärmoder  
Anna Andersdot. p. 106 Gräng. [...] född
Eric Danielsson p. 236
 
Ovanför och under Anna Persdotter står:
född i Färna [...] Gunilbo
H:o Anna Persdotter
håller til på Smediebacken.
 
Son Lars Larßon oächta p. 257   til Nääs  
 
Erik Danielsson och Anna Persdotter återfinns på s. 236 i Holen uti By, där de noteras att de håller till i en stuga hos Carl Larsson. Erik Danielsson kallas där för källgubben, som gissningsvis betyder att han var duktig på att hitta vattenådror, alltså en s.k. slagruteman.  
 
Sonen Lars Larsson återfinns på s. 257 i Näs.

102
Hej Johan!
Det finns en stor bok utgiven av Aspeboda hembygdsförening där ättlingarna till Albrekt Hansson och Bengta Nilsdotter är utredda. Albrekt Hansson var yngre bror till den adlade Per Hansson, som är ätten Svinhufvud af Qvalstad stamfar:  
Svinhuvud-släkten i Aspeboda. Släktkrönika 1534-1991. Falun 1992 (504 s.).
Se min recension av boken i SoH 1993 s. 492f.
 
Jag har f.ö. nyligen publicerat en artikel tillsammans med Anders Winroth i tidskriften Vapenbilden, som handlar om Albrekt Hansson och Bengta Nilsdotter och deras släktförhållanden med anledning av fyndet av en 1500-talsbibel som innehåller deras vapenbilder:
Svinhuvud- och hästhuvudvapen. Ett tidigt handmålat exlibris i en 1500-talsbibel. Vapenbilden nr 84 (2010), s. 4-12.

103
Eek / Ek / Eke / Ech / Eck / Eek / Ek / Eke / Ech / Eck
« skrivet: 2012-01-30, 20:05 »
Om Catharina Eek (gift med Erik Brunckman), se svar under Brunckman.

104
Brunckman / Brunckman
« skrivet: 2012-01-30, 20:03 »
Erik Brunckmans änka dog 1747 hos sonen Carl i Konungsund (CI:2, s. 295/fol. 159r): Maji d. 31 begrofs Pastor Carl Brunkmans moder Hustru Cath. Eek, 97 år gamal.
 
Hennes ålder är nog överdriven med minst 10 eller 20 år med tanke på att sönerna Carl och Gustav ska ha varit födda 1698 resp. 1699/1700. Förmodligen beror det på ett rent avskrivningsfel när Carl Brunckmans efterträdare som kyrkoherde i Konungsund 1751 så gott det gick försökte rekonstruera Konungsunds födelse-, vigsel- och dödbok för åren 1741-48 från lösa lappar som Brunckman efterlämnat vid sin död 1748, se A. Sandberg, Linköpings stifts kyrkoarkivalier (Lund 1948), s. 471.  
 
Enligt Örnberg, Svenska Ättartal 1889, s. 197, tillhörde Catharina Eek Norrköpingssläkten Ek (från Eksjö). Hon ska enligt Örnberg ha varit född 1688 som dotter till handlanden i Norrköping Claes Johansson Eek (1655-1706) i hans 1684 11/12 (Norrköping S:t Olai CI:3 fol 14v) ingångna äktenskap med Märta Toresdotter Vernandra (1658-1721). Denna uppgift haltar betänkligt i kronologin med tanke på att Catharina Eek senast bör ha varit född omkring 1678/80 eftersom sonen Carl var född 1698. Catharinas eventuella tillhörighet till denna släkt kan därför ifrågasättas.      
 
Om Carl Brunckmans son, skriftställaren, tidningsutgivaren och komministern m.m., magister Carl Brun(c)kman (d.y.), se biografin över honom i Svenskt biografiskt lexikon, band 6 (1926), s. 523-526.

105
Norrbärke / Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040
« skrivet: 2012-01-16, 09:26 »
Else-Marie,  
Jag förstår fortfarande inte varför du tror att din Lars Larsson, som enligt Grangärdes hfl var född i Björbo (obs utan sockenprecisering) och med tillägget oächt, är från Björbo i Norrbärke. Vad är det som utesluter att han istället är från Björbo i Floda? Det finns ingen Lars Larsson i Björbo i Norrbärke vid aktuell tidpunkt i Norrbärke (AI:1 börjar redan 1676, men familjen som bodde i Björbo står där under rubriken Vanbo s 3v). Jag kan inte heller se att Målar Anna Olofsdotter har någon anknytning till Björbo i Norrbärke. Hon står i hfl i By, Norrbärke.
 
Mitt råd är att du istället tar fasta på informationen i Grangärde AI:3, s. 126v, Lorsberga (AD bild 134). Längst ned på sidan, direkt efter Lars Larssons familj, står nämligen upptagen pigan Anna Larsdotter född i Björbo i Floda 1676. Kanhända är hon en yngre syster till Lars Larsson.

106
Norrbärke / Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040
« skrivet: 2012-01-15, 23:54 »
Else-Marie, står det uttryckligen Björbo i Norrbärke som födelseort för din Lars Larsson i Grangärde (ge gärna en volym och sidhänvisning till Grangärde hfl)? Annars är min erfarenhet att Björbo i Grangärdes hfl kan avse Björbo i Floda sn. Byarna By och Björbo ligger inte särskilt nära varanda i Norrbärke och blandas väl knappast ihop av den anledningen, så vad är det som fått dig att tro att din Lars Larsson är son till Målar Anna i By?

107
Norrbärke / Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040
« skrivet: 2012-01-15, 23:07 »
Hej Else-Marie,
Jag gissar att det är nedanstående notis du menar, även om din AD-hänvisning inte riktigt stämde...
 
Norrbärke C:1, s. 18v (AD-online bild 25/sida 19)
 
Christninge barn 1666
Martius 2 Margreta: oächta Bo-
laren Lars, Peder Larsons tienare på
krogen, är forrymder. Bolerskan Anna Olofz-
dotter i By, målar Olofz dotter.  
 
 
Bolaren Lars var i tjänst hos Peder Larsson (Muhr), handelsman och borgare i Köping, som från mitten av 1660-talet var bosatt på Smedjebacken i Norrbärke och verksam som krögare, och sedan kronolänsman.

108
Äldre ord L - Ö / Äreboren
« skrivet: 2011-12-01, 12:25 »
En jungfru på 1820-talet (d v s mot slutet av ståndstiden) var en ogift kvinna, oftast tillhörande det lägre borgarskapet och socialt likvärdiga grupper (lägre ståndspersoner på landet etc), se Sten Carlsson, Fröknar, mamseller, junfrur och pigor. Ogifta kvinnor i det svenska ståndssamhället (Uppsala 1977).
 
Epitet som välädel eller välädla är bara artighets- och förstärkningsord som inte säger något särskilt om härkomsten för personen i fråga, annat än att det rör sig om någon slags ståndsperson och inte ren bondeallmoge.

109
Övrigt om förnamn / Normering av personnamn
« skrivet: 2011-11-30, 13:55 »
Per och Anders har säkert helt rätt i sina påpekanden, och Greta var nog ett dåligt valt exempel av mig eftersom det är uppenbart för de flesta att Greta är en kortform av Margareta.  
 
Min poäng var egentligen inte huruvida folk i allmänhet kände till en viss namnforms härledning eller inte, utan hur vi väljer att kalla personen i vår släktforskning (vilket ju förvisso inte bara är en fråga om namnnormering i register och databaser utan också hur vi skriver namnen i släktutredningar, artiklar osv).  
 
Vill vi återge personernas namn så autentiskt som möjligt utifrån vad källbeläggen indikerar (med stavningsnormering givetvis), så borde Greta få behålla namnformen Greta om det är den namnformen som helt dominerar i källbeläggen för en viss person, inte Margareta. Utgår vi från någon annan princip kanske vi väljer att kalla alla Märtor/Gretor/Maritar (med stavningsvarianter) osv för Margareta eftersom vi vet att alla dessa är namnvarianter av Margareta och det kan upplevas som enkelt och praktiskt att renodla alla namnvarianterna till en huvudnamnform. Til syvende og sidst handlar det väl egentligen om tycke och smak och vad den enskilde släktforskaren anser är praktiskt och genomförbart i hans eller hennes egen släktforskning.

110
Övrigt om förnamn / Normering av personnamn
« skrivet: 2011-11-28, 21:26 »
Johan,
 
Släktforskarförbundet har tagit fram en lista som är en bra vägledning för hur man normerar stavningen av förnamn, se: http://www.genealogi.se/namnnorm.htm
 
Stavningsnormering löser förstås inte hela problemet, om man som i dina exempel har flera olika namnformer att välja på, inte bara stavningsvarianter av samma namn. Det är svårt att ge några generella rekommendationer för hur man ska göra när samma person benämns med flera olika namnformer i källorna; det måste man ta ställning till i varje enskilt fall, om avsikten med normeringen är att återge personens namn så verklighetsnära som möjligt, d v s vad han/hon kallades för av sin familj och närmare omgivningen under sin levnad. Ett tips kan vara att om en person kallas omväxlande för Kajsa Greta respektive Katarina Margareta, så kan man välja den namnform som är vanligast förekommande om man följer personen genom livet i husförhörslängder, ministerialböcker, mantalslängder osv. Man kan ju också välja att, som Eivor föreslår, se födelsebokens (ofta mer högtidliga) sätt att skriva namnet som huvudnamnform, och sedan ange vardagsformen/formerna av namnet, som kan finnas i husförhörslängder och andra källor, inom parentes, t ex Katarina Margareta (Kajsa Greta) Svensdotter.  
 
Personligen skulle jag snarare se dödbokens namnform (i kombination med vad som står i de sista husförhörslängderna som personen står med i) som vägledande för vad personen troligen kallades för, åtminstone under slutet av sin levnad, hellre än födelseboken. Människor ändrade ju faktiskt namn förr, precis som nu, under livets gång - lade till ett extra namn eller tog bort ett namn, ändrade stavning (om de var skrivkunniga) osv. Om en flicka som döptes till Stina, och som under de första tjugo åren står som Stina Ersdotter eller Eriksdotter, sedan i samband med giftermålet kallas Christina Eriksdotter Westling och sedan bara Christina Westling för att under den senare hälften av sitt liv och i dödboken stå som Chritina Lovisa Westling, finns det då någon anledning att benhårt hålla fast i namnformen Stina som huvudnamnform? I alla fall skulle jag i ett sådant fall endast i en fotnot eller på annat sätt anmärka att hon i födelseboken kallades Stina, men i min antavla, släktutredning etc givetvis låta henne stå med de namn som hon åtminstone tycks ha förknippats med under senare delen av sitt liv. Det gäller förstås även om namnförvandligen skulle ha gått i motsatt riktning, t.ex. om klockarsonen Carl Johan Ölander, som tonåring eller vuxen lägger bort sitt borgerliga släktnamn, övergår till att använda patronymkon, och avlider som backstugusittaren Jan Magnusson.    
 
Ett annat problem med att välja födelsebokens namnform som vägledande, är att vi sällan eller aldrig (om vi inte har tillgång till annat källmaterial som dagböcker, familjebiblar med släktanteckningar etc) vet om namnformen i födelseboken ger uttryck för föräldrarnas vilja eller bara prästens uppfattning om hur namnet skulle skrivas. T ex om personen står som Margareta i födelseboken men alltid eller ofast står skriven som Greta i alla kyrkböcker utom födelseboken, är det då inte rimligt att anta att flickan faktiskt hette Greta och inte Margareta, även om prästen råkade veta att namnet Greta är härlett ur Margareta och han därför valde att skriva det senare namnet i födelseboken? Extra tydligt blir det att prästerna ibland följde sina egna idéer när det gäller hur allmogens namn skulle skrivas, exempelvis när man träffar på präster som på 1600- och 1700-talet konsekvent har latiniserat alla förnamnen på barnen i födelseboken, så att Lars blir Laurentius, Olof blir Olaus, Erik blir Ericius osv. Då finns knappast någon anledning att välja födelsebokens namnform som rättesnöra, om lille Ericius i fortstättningen kallas Erik i alla längder :-)

111
Norrbärke / Norrbärke AI:3 (1731-1750) Bild 174 / sid 336
« skrivet: 2011-11-27, 16:23 »
Getbro s. 336
 
Inhys: Anna Andersdott. från Gäse
i Norberg. Förpaßad fr. Söderb. [=Söderbärke]  
Norberg
[Förpaßad till församb:n] 1740 8/7 [Förpaßad ifrån församb:n] 1741 26/8
 
 
Alltså har Anna inflyttat från Söderbärke 1740 och sedan utflyttat till Norberg 1741. Obs att prästen skriver månad över och dag under bråkstrecken i sina datumangivelser i denna husförhörslängd.

112
Människor / Folke Folkeus från Skövde - foto sökes
« skrivet: 2011-11-20, 19:17 »
Per-Inge,
Du kan ju kolla med Riksarkivets filial i Arninge, där passfoton fr.o.m. 1940-talet lär finnas arkiverade. Har du tur så har personen du söker foto på ansökt om pass vid något tillfälle, se denna diskussion här på anbytarforum: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/11906/38667.html?1236733646
 
Ett annat tips kan vara att kolla med lokal-/regionaltidningarna på de orter personen bodde när han fyllde jämnt. Förr (liksom idag) var det ju inte ovanligt att foton infördes i lokaltidningen på personer som fyllde 50, 60, 70, 75 osv.
Enligt CD-skivorna Sveriges befolkning 1970 respektive 1980 bodde han i Mariestad 1970, och i Timmersdala i Skövde kommun 1980.

113
Söderbärke / Söderbärke E:1 1771-1781
« skrivet: 2011-10-30, 11:37 »
Moderator - du kanske kan se över instruktionen under läshjälp hur man gör en användbar källhänvisning. Det är tydligt av ovanstående inlägg från Evelina att det inte är glasklart för en del vad som menas med att ange årtal (kan ju dessutom variera beroende på källa, t ex hfl eller födelsenotis osv). Dessutom vore det välbehövligt med ett tydligt påpekande att GID-nummer, AD-bildnummer och SVAR-bildnummer etc kan anges, men endast som ett komplement till källhänvisning som så exakt som möjligt anger volym, årtal/datum och ev. sidhänvisning, för att underlätta sökningen för dem som har tillgång till någon av dessa tjänster.    
 
Evelina, ursäkta mig att jag bara försökte hjäpa dig men gav upp i frustration över att du endast vill uppge ett värdelöst GID-nummer. Ja, helt värdelöst - och funktionslöst - blir det givetvist först den dagen när Genline inte längre existerar som aktör, eller när de av någon anledning bestämmer sig för att ändra indexeringen av bilder (inget - inte ens GID-nummer! - är beständigt). Men redan nu är ett GID-nummer värdelöst för flertalet släktforskare eftersom det inte referar till källan i sig utan till en kodad indexering i en gigantisk bilddatabas hos Genline, som endast har en funktion för Genlineabonnenter.

114
Söderbärke / Söderbärke E:1 1771-1781
« skrivet: 2011-10-29, 18:50 »
Evelina, din hänvisning till GID-numret är helt värdelös för alla som inte har Genline-abonnemang, utan  
t ex har SVAR eller Arkiv Digital eller använder mikrokort/mikrofilm. Alltså bör du ange volym, eventuellt sidnummer och årtal och datum för den efterfrågade vigseluppgifte, så går det lättare att svara på dina funderingar om man inte vill ägna tid åt att i onödan söka igenonm 10 års vigseluppgifter...

115
Jeurling / Jörling / Görling / Jeurling / Jörling / Görling
« skrivet: 2011-10-05, 23:43 »
Hej Christina,
 
Simon Jeurling med familj flyttade från Styrsö 1820 1/12 till Göteborgs garnisonsförsamling, se flyttningsattesten som finns i Göteborgs garnisonsförsamlings arkiv, vol HII:14, s. 213  
 
En uppdatering av släktartikeln Jeurling, som var med i Svenska Ättartal 1893, kommer enligt planerna att publiceras i  Svenska Släktkalendern 2012.

116
Freddy,  
 
I Allmänna barnhusets arkiv på Stockholms stadsarkiv kan du hitta mer information om detta barn. I serien Handlingar till rulla över äldre barn (ej mikrofilmat/scannat) finns intagningshandlingarna som hör till varje intaget barn. I detta fall ska du titta i volym E5C:35 (1832), nr 82 (hänivsningen som står framför moderns namn i barnhusrullan). Där finns födelseattest från församlingen (eller barnbördshuset) där pojken var född och det bör även finnas andra handlingar som berättar om varför pojken blev antaget som barnhusbarn vid 10 års ålder, t.ex. p.g.a. att modern var sjuk och inte kunde försörja sina barn etc, eftersom detta inte är ett anonymt inlöst spädbarn utan ett äldre barn.

117
01 Anbytarforum (handhavande) / Söka efter gamla inlägg
« skrivet: 2011-09-21, 13:10 »
Ann-Mari,
 
Du hittar diskussionen om gossen Sebastian här.

118
Feltolkade ord / Kungsbarns piga
« skrivet: 2011-09-17, 11:00 »
Nej, Kungsbarn (Kongsbarn) är ett soldatnamn vid Leksands kompani av Dalregementet. Det bars av soldat nr 39 i Alvik. I ditt exempel är namnet framförställt som brukligt när dylika namn övergår till att bli s.k. gårdsnamn i enlighet med namnskicket i denna del av Dalarna. Pigan hette alltså Kungsbarns Anna Persdotter.  
 
Om du tittar på sidorna runt omkring så ser du att gårdsnamnen skrivs precis på detta sätt, d v s gårdsnamnet + titel + förnamn och patronymikon, t ex Backhans Enkl. Erik Ersson, alltså änklingen Backhans Erik Ersson.

119
Christina, du vill gärna ha läshjälp men är inte särskilt hjälpsam tillbaka mot oss andra...  
Skämt å sido, du- och vi andra - vinner mycket på att göra användbara källhänvisningar (d v s arkivbildare, typ av handling, volymsignum, sida och var handlingen finns idag) särskilt om de som vill hjälpa till med textläsningen vill kunna gå in i domboken och se hela kontexten - inte bara ett utsnitt ur domboken. De personer som omtalas i just den här notisen förekommer även i andra notiser under samma ting, och ofta går det lättare att tolka ev. svårtydda ord om man har mer text från samma skrivare att jämföra med. Dessutom kan ju fler personer som forskar om dessa personer eller platser genom en sökning på Internet hamna i den här diskussionstråden, och då blir de säkert glada om det framgår vilken källan är.  
 
Det är också lite tråkigt för Leif Nygård, som trots allt har copyrighten på sitt fotografiska material, att du inte direkt under bilden anger att det är hans fotografier från hans DVD-produkt som du mångfaldigar här i forumet (med vederbörligt tillstånd?). Nu är Leif en vänlig själ så han har nog inget emot att du lägger ut enstaka bilder från hans DVD för att få hjälp med texläsning, om du anger att de kommer från hans DVD, skulle jag tro.  
 
Alltså: ange alltid varifrån du fått bilden som du lägger ut på Anbytarforum, och ange också en så exakt källhänvisning till själva originalhandlingen som du kan, så att den som så vill lättare kan hitta det aktuella tinget i domboken. De flesta här på Anbytarforum har inte tillgång till Leifs DVD, men en hel del har säkert tillgång till dessa domböcker på rullfilm, mikrokort eller egenhändiga eller andras avskrifter från domböckerna.  
 
Det här aktuella exemplet kommer från Kopparbergs läns häradsrättsarkiv, Dalarnas domböcker I:AI:1 (1544-1559), s. 152r, Hedemora ting 1549 17/5 (ULA). (Digitalfoto från Leif G:son Nygårds DVD-utgåva (2010): Hela Dalarnas dombok, Serie 1 volym AI:1 bild DSC00441).

120
Nej, någon 77-årsvolym finns förstås inte. Leif Nygårds utmärkta CD med digitalfotograferade domböcker omfattar hela serie 1 av Kopparbergs läns häradsrättsarkiv, som totalt innehåller 12 volymer. Förutom den äldsta domboken från 1540- och 1550-talet, så ingår domböcker för hela Dalarna från 1591 till 1621 (med vissa årtalsluckor), förda av häradshövdingen Albrekt Hansson (Svinhuvud) i Aspeboda. På CD:n saknas dock volymen I:AI:12 1620-21 som är i eländigt och fragmentariskt skick och inte konserverad, varför den inte är tillgänglig för forskare och tyvärr aldrig har blivit filmad. Däremot innehåller Leifs CD den tidigare ofilmade volymen I:AI:3 1593-1604, som blev konserverad på 1980-talet - dock utan att bindas in och utan att uppordning av de lösa sidorna gjordes som nu delvis ligger i oordning.

121
Carl, en fullständig referens för nämnda domboksvolym är:  
Kopparbergs läns häradsrättsarkiv, Serie I, volym AI:1, Hela Dalarnas dombok (jämte Gamla Norberg) 1544-55 o 1557-59, Uppsala landsarkiv.  
 
Eller enklare uttryckt: Dalarnas domböcker I:AI:1, 1544-59 (ULA), även kallad Jöns Perssons dombok, efter häradshövdingen Jöns Persson i Risholn, som adlades 1561, och blev svärfar till Daniel Torkelsson i Främby, adliga ätten Svinhufvuds i Westergötland stamfar.
 
Om denna dombok, se B Lindén, Dalarnas äldsta domböcker, Västmanlands-Dala nations skriftserie IV, 1933, s. 19-43.

122
Könssjukdomar / Venerisk sjukdom
« skrivet: 2011-06-29, 00:59 »
Innan penicillinet uppfanns? Även efter att antibiotikabehandling mot syfilis kom i bruk på 1940-talet så kvarstår givetvis kongential smitta (mor till barn-smitta) som en reell smittväg för denna i sina tidiga stadier mycket smittsamma och i sitt sena stadium allvarliga och ibland livshotande sjukdom. Syfilis är ännu idag i större delen av världen i hög grad närvarande som en kongenital sjukdom, och även i Sverige ser vi enstaka sådana fall, så medfödd syfilis är ingalunda utrotad. Penicillinbehandling är ju utmärkt när väl en infektion är konstaterad, men problemet med kongenital smitta är att modern kan ovetandes vara asymtomatisk bärare av syfilis och därför inte fått behandling för sjukdomen. Om hon är i ett smittsamt stadium av sjukdomen så kan den överföras till barnet, antingen redan i fosterstadiet eller i samband med förlossningen. Eftersom syfilis ökat påtagligt även i vår del av världen under det senaste decenniet (trots närvaron av effektiv antibiotikabehandling!) gäller i Sverige sedan 2004 att sjukvården är skyldig att erbjuda gravida inte bara hiv- och hepatittester utan också syfilistest, för att på så sätt öka möjligheten att hitta smittbärare och förebygga kongenital smitta.  
 
I fallet med den 82-åriga änkan som avled av venerisk sjukdom 1850 rör det sig dock knappast om medfödd syfilis utan snarare om sexuellt överförd syfilis som förvärvats i vuxen ålder. Med venerisk sjukdom avsågs på 1800-talet vanligen syfilis eller gonorré som man vid den tiden trodde var uttryck av samma sjukdom. Ungefär 1/3 av dem som smittats av syfilis (och inte fått behandling) utvecklar sena sjukdomssymtom (tertiär syfilis) efter en latensperiod utan symtom som kan sträcka sig från några få år ända upp till 50 år eller mer. Det är därför inte ovanligt att sena sjukdomssymtom uppträder först i ålderdomen hos en person som smittats i ungdomen. Syfilis i dess sena stadium kan yttra sig bl.a. med neurologiska symtom och demens, samt orska irreversibla skador på centrala nervsystemet inklusive hjärnan och på aorta och hjärtat vilket i sig kan leda till döden.

123
Anders Winroth har skickat mig nedanstående kommentar till diskussionen om Jösse Finnsson, vars person och släktkrets han intresserat sig för och forskat om i mer än 25 års tid. Eftersom Anders f.n. inte är aktiv som registrerad användare på Anbytarforum har han bett mig posta följande inlägg./TB  
 
 
Tillåt mig att göra ett inlägg om Jösse Finnssons karriär. Västeråshus och Stegeborg var strategiskt viktiga borgar i det tidiga 1400-talet. För unionskungen Erik av Pommern vad det oerhört viktigt att han hade kontroll över de borgarna och att han kunde lita på de som hade befälet där. Erik hade ju politiska problem med det svenska högfrälset. Därför var Eriks politiska strategi helt enkelt att sätta in lågfrälse nobodies, eller utlänningar som befälhavare på de viktiga slotten. De hade kungen att tacka för hela sin karriär, och hade själva inte tillräckligt med resurser för att kunna sätta sig upp mot kungen. De förblev alltså lojala till kungen.  
 
Kungen visste att han inte kunde lita på högfrälset, så han använde sig av lågfrälse personer utan anknytningar till hans rika och mäktiga motståndare för att utföra de viktiga jobben i Sverige. Mot den bakgrunden är det helt naturligt att vi inte vet något om Jösses ursprung. Kung Erik skulle helt enkelt inte ha gett honom de viktiga jobben om han hade varit släkt med högfrälset. Hans rötter torde sökas i det mellansvenska lågfrälset.
 
M v h
Anders Winroth
New Haven

124
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 08 september, 2011
« skrivet: 2011-05-17, 08:32 »
Maj-Brith,
Mitt inlägg ovan är ett svar till Victor Larsson och kommentar till Samuel Simonssons inlägg ang. bergsmannen Gosven Hansson i Hagge (levde 1562, men trol. död före 1569). Victor har i antavlor på Internet hittat uppgiften att Gosven Hansson i Hagge skulle ha varit gift med en dotter till Olof Hansson i Starbo (obs att något Nedre Starbo inte fanns i skattelängderna på 1500-talet, endast Starbo!). Victor undrade om detta bara är spekulation eller om det finns någon källa som kan styrka denna uppgift. Uppenbarligen härrör uppgiften från Kjell Vadfors' manuskript Byalängd för Norrbärke socken där han på s.329 under den anakronistiska rubriken Nedre Starbo anger att Olof Hansson hade en dotter trol. gift med Godsven i Hagge. Den enda grunden för Vadfors' antagande synes vara en domboksnotis från 1549 som refereras i Vadfors' domboksreferat rörande Starbo i samma byalängd.      
 
Domboksnotisen från 3 april 1549 ingår i Dalarnas äldsta dombok (I:AI:1, fol. 138r, ULA). Den utvisar dock endast att Gosven givit Anders Olsson i Starbo en systerdel i Starbo (inte Anders' systers del!) mot andelar i Kolviken, se min avskrift från domboken sist i föregående inlägg. Arvslotterna delades ju upp i syster- och brorsdelar vid denna tid, eftersom döttrar ärvde hälften mot söner. Men det går inte att utifrån denna enda notis dra slutsatsen att Gosven var gift med en syster till Anders Olsson, såsom Vadfors gissat. Gosven kan ha förvärvat denna systerdel i Starbo på flera olika sätt än nödvändigtvis genom giftermål med Anders syster, t.ex. genom arv från sina föräldrar eller någon annan släkting till honom eller hans hustru, eller genom köp eller byte, precis som han 1549 alltså bytte bort denna andel i Starbo mot jord i Kålviken. Den systerdel som Gosven bytte bort kan härröra från ett arvskifte i Starbo flera generationer tidigare, inte nödvändigtvis från arvsskiftet efter Olof Hansson i Starbo.  
 
I vilket fall som helst är det inte möjligt att Gosven Hansson var gift med Anders Olssons syster eftersom Gosven Hanssons sonson Hans Olofsson i Starbo var gift med en sondotter till Anders Olsson i Starbo och kusingiften var förbjudet i Sverige fram till 1845; dispens från detta förbud var inte möjligt på 1500-talet. Att Hans Olofsson i Starbo var gift med en dotter till Olof Andersson i Starbo (alltså Anders Olssons sondotter) framgår av t.ex. Dalarnas dombok 4 feb 1597 (I:AI:5, p.167r-167v, ULA). Det visar att Vadfors' uppgift i hans byalängd för Starbo, där han (s. 330) utan till synes annan grund än namnkombinationer anger att Hans Olofsson var son till Olof Andersson i Starbo, är fel eftersom det i så fall skulle ha inneburit att Hans Olofsson i Starbo var gift med sin egen syster (!!).  
 
För övrigt kan nämnas att Gosven Hansson var bror till kyrkoherden i Söderbärke och sedan i Munktorp Widichinus Johannis, eller Videke Hansson på svenska (se Ekström, Västerås stifts herdaminne del I:2, 1949, s. 130ff o. 367). Brödernas förnamn Videke och Gosven antyder tyskt påbrå; Gosven är nämligen en försvenskning av det tyska namnet Gozvin, se det språkhistoriska lexikonet  Sveriges Medeltida Personnamn där Gosven i Hagge finns med som det sista redovisade medeltida belägget i Sverige för detta namn i ett brev utfärdat på Norrbärketinget 1518 då Gosven satt i nämnden tillsammans med bl.a. Olof Hansson i Starbo (RA perg 1518 24/1).

125
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 16 maj, 2011
« skrivet: 2011-05-16, 14:56 »
Victor and Samuel,
As Samuel writes (14 April 2011), it is just an assumption that Gosven Hansson in Hagge was married to a sister of Anders Olsson in Starbo, based on one single court record notice from 1549 that is included in a longer notice about Starbo. In fact this assumption can't possible be correct. I guess that the source of this information that Victor has found on the Internet comes from Kjell Vadfors' manuscript “Byalängd för Norrbärke socken” (1997) where he (p. 329) has written that Olof Hansson has a 'daughter, probably married to Godsven in Hagge', and Vadfors base his assumption on the same court notice.  
 
It should first be remarked that this court record notice from Norrbärke in 3 April 1549 does not tell that it was Anders' sister's part in Starbo that Gosven gave to Anders in exchange of two parts in Kolviken, Norrbärke, just that it was one sister's part in Starbo. It is important to recognize that an estate was divided into brother's and sister's parts when the distribution of an estate was done, because the share of a daughter was only half compared with a son's share. This means that the sister's part that Gosven gave to Anders actually could derive from any female person that have inherited a part in Starbo back in the history, and Gosven or his wife or his parents etc could have inherited, bought or got it in exchange before Gosven gave it to Anders Olsson. Opposite to the first part of the court notice, where it is noticed that Jöns Bengtsson's in Västansjö, Norrbärke, father Bengt had sold his brother's part in Starbo to his brother who was Anders Olsson's father, there is no information about how the relationship between Anders and Gosven was (if any).  
 
It is not possible from this only notice to say that Gosven was married to Anders Olsson's sister. Actually we know from other sources that Gosven Hansson can't possible have been married to Anders Olsson's sister because Gosven's grandson Hans Olofsson in Starbo was married to a granddaughter of Anders Olsson. Cousin marriage was forbidden in Sweden before 1845 and it wasn't possible to get exemption from this ban in the 1500s.    
 
About systerlott and brorslott (sister's and brother's part or share), see this discussion in Anbytarforum under Metodfrågor.
 
The court record notice referred to:
“Talade och Godhßwenn j Hagge Anders Olßon till vm  
enn syster deel j Starebodha vm hwilken systerdeel dhe  
bleffwe ßå förente dett Anders Olßon vnte och antwart-
dadhe Godßwenn twådelener vdi for:na hemman Kålwijken  
vtwäghar och alla andra vtwäghar, och Godßwen  
vnte och antwardade Anders Olßon then systerdeel j Sta
rebodha medt teß allom tiläghom ewerdelegha adt nyuta  
for ßigh och ßynom effterkomandom vnnar Anderße och hans  
arwom och jngom androm etc.”
 
Ur: Dalarnas domböcker, volym I:AI:1, fol. 138r, ting i Norrbärke 3 april 1549 (ULA)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-05-16 15:27)

126
Per, Jösse Finnssons ättlingar är väl utredda och presenterade i litteraturen, bl.a. den litteratur som jag redan nämnt. Jag har lite svårt att uppfatta Jösse Finnsson som en utmaning, som du skriver, mer än någon annan medeltida frälseman av okänd härkomst. Men det beror kanske på att jag genom mina försök och ansträningar inom medeltidsgenealogins allt annat än enkla forskningsfält, vunnit viss insikt om att den svenska medeltidsforskningen är fylld av personer vars urspung vi inte känner till och knappast heller kommer att kunna få kännedom om, eftersom källmaterialet är så pass fragmentariskt  och ringa sett till antalet dokument, och det svenska frälset i sig inte är en statisk och välavgränsad grupp. Tvärt om rör det sig om en ganska svårfångad och till sin storlek flytande och svåravgränsad grupp, eftersom det medeltida världsliga frälset ända till senare delen av 1500-talet (och riddarhusets tillkomst på 1600-talet!) inte definierades av ärftligt adelskap utan av förmåga att utföra - och upprätthålla - rusttjänst för kronan.  
 
När jag ändå är inne och skriver i tråden igen, så vill jag uppmärksamma dig på att födelseåren är okända för de personer som du nämner i ditt inlägg den 18 april 2011 och att även om man vet att en person var död före ett visst datum så betyder det sällan att personen dog det året utan man bör ange att personen levde 1424 men var död före 1427 etc med vederbörlig källhänvisning. Som du nu ställt upp informationen tolkas det lätt av en i medeltidsgenealogin oiniterade släktforskare som födelse- och dödsår och den som googlar på t.ex. Ingmar Guttormsson skriver i god tro och oförstånd in de av dig angivna födelse- och dödsåren i sin antavla och lägger ut den på nätet, och så har vi återigen och helt i onödan fått en svårutrotad förorening i medeltidsgenealogin som fortplantar sig på nätet och blir till sanning.  
 
För personer som levde på medeltiden finns ingen anledning att ö.h.t. publicera fiktiva (eller beräknade) födelse- och dödsår, utan det som är viktigt är att istället ange när och i vilka källor en person är omnämnd i livet eller som död. Vad gäller t.ex. Ingmar Guttormsson som du anger som född 1375 och död 1450 vet vi endast att han nämns i livet i dokument från 1413 och 1414 och att han avlidit senast 1423 då hans änka var omgift, se vidare Anders Winroths artikel Vem var far till Jöns Ingmarsson i Släkthistoriskt forum 1986:3 med vederbörliga källhänvisningar till dokumenten.  
 
Jag vill också passa på att uppmärksamma att det saknas belägg för att Jöns Ingmarssons hustru hette Kristina Olofsdotter och förde en lilja i vapnet (som du uppger ovan). Sannolikt hör hon inte alls hemma i detta sammanhang (om hon ö.h.t. existerat). Uppgiften om att hon förde en lilja beror antagligen på ett misstag av Per Månsson Utter. Att det saknas samtida belägg för att Jöns Ingmarssons hustru hette Kerstin Olofsdotter påpekas i Anders Winroths nyssnmämnda artikel i Släkthistoriskt forum 1986:3, där det också framgår att uppgiften tidigast förekommer i en släkttavla i Per Månsson Utters släktbok Genealogica 41 (RA). Utters släkttavla är för övrigt upphovet till den i litteraturen välspridda felaktiga uppfattningen att Jöns Ingmarsson tillhörde Svinhuvudsläkten (se t.ex. Elgenstierna, band 4, s. 668). Utter har i denna släkttavla tecknat en hjorthornskrona som han sedan strukit över och ersatt med ett svinhuvud som vapenbild bredvid Jöns' namn. Utters misstag bror i sin tur på att släkttavlan egentligen inte alls handlar om Jöns Ingmarssons släkt utan istället utvisar förfäder till Anders Grip till Stensnäs till vilka Anders Laurensson (Lillie af Ökna) och hans hustru hörde. Utter trodde att Jöns Ingmarsson var svärfar till Anders Laurensson, men när han (troligen från någon vapenantavla?) fick klart för sig att Anders' svärfar förde svihuvudvapnet ändrade han bara vapenbilden utan att stryka namnet Jöns Ingmarsson (Anders Laurensssons svärfar var i själva verket Hinse Jönsson (Svinhuvud), vilket Utter också uppger på annat ställe i samma släktbok). Liljan som är ritad vid Kristina Olofsdotters namn har sannolikt hamnat där p.g.a. att släkttavlan upptar medlemmar av och ättlingar till släkten Lillie af Ökna. Så lätt kan ett misstag uppstå som sedan får ödesdigera konsekvenser för medeltidsgenealogin i många generationer. Efterkommande genealoger försökte på finurliga sätt att passa in Jöns Ingmarsson i Svinhuvudsläktens genealogi genom att uppfinna nya släktled bakåt för att på så sätt knyta ihop honom med denna släkt, konstruktioner som ännu hänger kvar i släkttavlorna i riksarkivarien Bertil Boëthius 1965 utkomna klassiker Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott. Detta nämnt som ett varnande exempel på hur lätt fel kan uppstå i medeltidsgenealogier p.g.a. ett enkelt misstag, som sedan ärvs vidare och även kan dyka upp i välrenomerade historikers som Boëthius arbeten, om man fuskar med källkritiken och återanvänder gammalt arvegods.    
 
Vad gäller Theutenbergs metod att dra långtgående slutsatser utifrån bl.a. likheter i vapenbruket, så är det en gammal välbeprövad metod som tillämpats av medeltidsgenealogiskt intresserade forskare i flera hundra år - och detta är den kanske viktigaste orsaken till att vi ännu idag får dras med så mycket svårutrotade föroreningar i medeltidsgeneaolgin, som många släktforskares antavlor på Internet ger vittnesbörd om. Det fanns nämligen förr, och tyvärr ännu idag hos somliga, en övertro på att personer som förde samma vapenbild tillhörde samma släkt, istället för se det som enbart ett indicium för möjligt släktskap, om andra vägande omständigheter också talar för släktskap och ett tjänste- eller klientförhållande mellan aktuella personer kan uteslutas (klientvapen, där klienten/den som är i någons tjänst använder samma eller en variant av sin patrons/herres vapenbild är en välbelagd företelse under medeltiden).
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-05-13 17:58)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-05-13 18:31)

127
Hej Per! Har du läst denna diskussionstråd från dess början med det första inlägget i  december 2000 och framåt inklusive de litteratur- och källhänvisningar som givits? I så fall tror jag att dina två senaste inlägg här hade kunnat undvikas.  
 
Till att börja med - för att ta upp den lösa tråden från ditt första inlägg - så finns inget i Jösses karriärväg eller i de belagda släktförhållandena som pekar på att Jösse var något annat än en lågfrälse person som gjorde en hyfsat bra men i sig inte anmärkningsvärd karriär - att vara fogde i Dalarna och på Västeråshus samt i Stegeborgs län är en syssla för en lågfrälse person som står i kronans tjänst och definitivt inte någon ”Kamprad-karriär”. Härvidlag skiljer sig knappast Jösse från andra personer som tjänstgjorde i den framväxande lokalförvaltningen under senmedeltiden. Förvisso finns det också exempel på betydligt mer framgångsrika karriärer under senmedeltiden med personer som klättrat från det lågfrälse skiktet ändå upp till riksrådsposten. Definitionsmässigt var Jösse Finnsson lågfrälse - han var varken riddare eller riksråd - och kan inte heller beläggas ha tillhört en släkt vars medlemmar innehaft sådana högfrälse positioner och titlar. Möjligt är förstås att han på något sätt var befryndad med eller stod i klientförhållande till den högfrälse släkten Hjorthorn, Törne Matssons ätt, som tidigare också diskuterats i denna tråd, med tanke på hans vapenbild och hans dotters ovanliga förnamn som även finns hos en ingift medlem av den från slutet av 1300-talet och under 1400-talet i Dalarna verksamma grenen av denna släkt.  
 
Förre diplomatarieredaktören Birgitta Fritz avhandling Hus, land och län. Förvaltningen i Sverige 1250-1434 (del 1 och 2, utg 1972-73) ger information om Jösse Finnssons tjänstgöring för kronan och en god bild av det sociala skikt av oftast lågfrälse personer som tjänade kronan som fogdar i lokalförvaltningen.    
 
Även om Jösse Finnssons ursprung är okänt, så är dock en sak säker, han kan inte ha varit son till någon Finnved Magnusson eftersom hans patronymikon då följdriktigt hade skrivits Finnvedsson (eller Finvidsson), och inget annat. De uppgifter som du nu snubblat in på i antavlar utlagda på Internet har sitt ursprung i äldre okritiska kombinationer och påhitt, som sedan anammats av mindre nogräknade släktforskar. Påståendet att fogden Jösse Finnsson var son till Finvid Magnusson och Kristina Magnusdotter (Aspenäsätten - tidigare kallad ”Blå”) är helt och hållet en fantasiprodukt som tidigast lanserades av bergsfiskalen Carl Gustaf Kröningssvärd i de av honom 1853 utgivna genealogiska tabellerna som utgör bilaga till urkundsverket Diplomatarium Dalekarlicum. Något stöd i källmaterialet för detta påstående finns inte utan speglar enbart Kröningssvärds fantasifullhet och avsaknad av ett historievetenskapligt förhållningssätt, vilket tyvärr också går igen i flertalet av hans ihopknåpade släkttavlor.      
 
Riksrådet Magnus Knutssons (Aspenäsätten) dotter Kristina var för övrigt inte gift med en Finvid Magnusson utan med riksrådet Finvid Finvidsson (Frössviksätten), se det av Riddarhuset i samarbete med fackhistoriker utgivna ättartavleverket Äldre Svenska Frälsesläkter band 1, s. 12 (1957). Den Finvid Magnusson som Kröningssvärd utan grund placerade in som far till Jösse Finnsson kan beläggas som underlagman i Västmanland och Dalarna 1366-1377 (DS 8678, DS 9416). Hans släktvapen var en stjärna (inte hjorthorn!) och han tillhörde den medeltida frälsesläkten Stallare. Inte heller var han bosatt på Främby vid Kopparberget som felaktigt påstås i vissa antavlor på Internet.  
 
Slutligen vill jag varmt rekommendera dig att läsa medeltidshistorikern Anders Winroths uppsats Dalafogden Olof Tyrgilsson, hans fördfäder och ättlingar som ingår i boken Individ och historia (1989), s. 327-339. Där tecknas en bild av den sociala och genealogiska kontext som Jösse Finnsson och hans svärfar Olof Tyrgilsson tillhörde, ett släktnätverk vars medlemmar tillhörde ett skikt som stod nära gränsen mellan lågfrälse och ofrälse.

128
Tre Rosor / Tre Rosor
« skrivet: 2011-03-26, 09:43 »
Johan,
Tre Rosor är inget släktnamn - det är senare tiders benämning på en medeltida frälsesläkt (utifrån släktens vapenbild) som aldrig bar något släktnamn, även om en medlem, riksrådet Gustav Johansson, 1561 upphöjdes till greve.  
 
Släktens genealogi är utredd och finns utförligt redovisad av Hans Gillingstam i det av Riddarhuset utgivna verket Äldre Svenska Frälsesläkter, band II häfte 1 (2001), s. 86-101.  
 
Det äldsta Rosersbergs slott började byggas 1634 på Norsa bys ägor i Norrsunda socken av greve Gabriel Bengtsson Oxenstierna som vid namngivningen av slottet lät sig inspireras av sin mors Sigrid Gustavsdotters (Tre Rosor) släktvapen med de tre rosorna, se t.ex. Stockholms länsmuseums hemsida där greve Gabriels mor dock felaktigt kallas Sigrid Tre Rosor... http://www.stockholmslansmuseum.se/faktabanken/kulturmiljoer-i-kommunerna/visa/0 191030025/
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-03-26 09:47)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-03-26 22:32)

129
Nås / Nås, mer svår text
« skrivet: 2011-03-21, 22:02 »
Det står KyrkioW. Lars Olßon, alltså kyrkvärd. Det framgår även i dödsnotisen i Nås F:1, s. 4 (döde 1743 nr 36) att Lars Olsson i Storbyn, förutom kyrkvärd, även var nämndeman i Nås tingslag och dessutom riksdagsman i bondeståndet vid 1742 års riksdag då han representerade bönderna i Västerdalarna.

130
Söderbärke / Söderbärke dödbok F:3 GID 152.18.48300
« skrivet: 2011-03-21, 21:53 »
warit länge plå-
gad af Colik, slu-
tel[igen] Blodstörtning

131
Norrbärke / Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040
« skrivet: 2011-03-01, 10:09 »
Anna-Lisa,
Jag skulle tro att den som köpte Tidik Hanssons fjärdedel i By hammarsmedja var den Peder Jönsson som var bergmästare i Västerbergslagen 1630-1656 (död 1656), om honom se J. A. Almquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857 (Stockholm 1909).  
 
Ja, Tidik Hansson var bergsman i By och uppenbarligen ägare av 1/4 i By hammarsmedja som från början hade anlagts av bergsmännen på 1630-talet, och således var en s.k. bergsmanshammare. Enligt Axel Gjöres historik om Smedjebackens valsverk, Bruket vid Barken (1956), s 24, framgår av en hammarskattelängd över hamrar i Västmanland och Västerbergslagen från 1635 att Byhammaren då brukades av 12 bergsmän som hade uppbyggt hammaren.  
 
Troligt är väl att Tidik Hansson var en av dessa bergsmän som byggde hammaren och möjligen har han löst ut två andra delägare för att ensam bli delägare till 1/4 eller så har ägarandelarna redan från början varit ojämnt fördelade mellan de urspungliga 12 delägarna.  
 
Från mitten av 1600-talet hade i alla fall andra intressenter i bergsbruket i Västerbergslagen börjat köpa upp hytt- och hammarandelar från bergsmännen, bl a i By hammarsmedja. Förutom den tidigare nämnde borgmästaren Adolf Willems i Västerås fanns även andra handelsmän och ståndspersoner som förvärvat andelar i hammarsmedjan, bl.a. Anton Löfgren (se H Forssell, Bärkebygden del 1, 1977, s 182). En annan huvudintressent var Gilius Persson Muhr (1672-1751), som tillhörde en borgar- och bruksägarfamilj från Köping. Genom sina två hustrurs arvsandelar och egna förvärv av andelar lade han under sig Närsjö hytta och flera andelar i Västansjö hytta och By hammarsmedja, som han var huvuddelägare i.  
 
När Hülphers beskriver Smedjebacken sex år efter Gilius Muhrs död var hela Byhammaren i dennes arvingars ägo (dottern Christina Muhr gift Westman och avlidne sonen Carl Muhrs arvingar) och  brukets huvudstämpel innehöll hans initialer G P. En av hans ättlingar på 1800-talet var brukspatronen Jacob Westman (1806-1856) på Smedjebacken som ägde 3/4 i By hammarsmedja. Den återstående fjärdedelen hade förvärvats av brukspatronen Axel Nordlander på Hagge bruk. Dessa båda grundade 1854 tillsammans med bruksdisponenten på Nyhammars bruk, Ludvig Wetterdahl, Smedjebackens valsverk (driftsatt 1856) vid Smedjebacksströmmen, på platsen för Västansjö hytta och By hammarsmedja. By hammarsmedja kvarstod dock ännu några år som en självständig bruksenhet fram till 1867 då hammarsmedjan övertogs av Smedjebackens valsverksbolag. Bakgrunden till bildandet av valsverket var inte att brukspatronerna inte hade råd att starta egna valsverk (som det uttrycks i citat från Wikipedia som Anna-Lisa nämner ovan) - familjen Nordlander på Hagge bruk var mycket förmögen och god för flera miljoner. I stället handlade det om rationalitet och försörjningsbehov. Det krävdes att tillräckligt många mindre bruk gick samman för att ge valsverket en kontinuerlig tillförsel av smältstycken för utvalsning. 1857 fanns ännu i hela Sverige endast 10 valsverk varav Smedjebackens valsverk var ett av dem. Smedjebackens valsverk försörjdes av smältstycken bl.a. från Hagge bruk, By hammarsmedja (innan den gick upp i valsverket), Nyhammar, Grängshammar, Ludvika bruk, Morgårdshammar och tidvis även från Schisshyttan, Långshyttan och Siljansfors.

132
Norrbärke / Norrbärke C:1, sid. 29 SVAR C0013426_00040
« skrivet: 2011-02-27, 00:22 »
Borgmästaren Adolf Adolfsson Willems (1635-1689) i Västerås var en av flera Västeråsborgare som vid denna tid var intressenter i By hammarsmedja, d v s det hammarbruk i By, Norrbärke, som givit upphov till ortnamnet Smedjebacken (som Anna-Lisa också skriver).  
 
Tvärr innehåller inte den lokalhistoriska litteraturen om Norrbärke särskilt mycket om Byhammarens eller Smedjebackens hammarsmedjas tidiga historia och inget om ägarförhållandena under 1600-talet. Abraham Hülphers skriver i alla fall i sin 1762 utgivna Dagbok öfwer en resa genom de under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn och Dalarne år 1757 att By-Hammrn, wid Smedje-backen nedan om Kyrkan, har en härd och 400 Skpd smide och vidare att hammarbruket grundades 1631 och att bruket vid den här tidpunkten (1757) fanns i släkten Muhrs arvingars ägo (d.v.s. brukspatronerna Westman som innehade bruket fram till dess att Smedjebackens valsverk bildades i mitten av 1800-talet).

133
00 - Arvsfrågor / Kunde styvbarn ärva?
« skrivet: 2011-02-25, 12:25 »
Per-Åke,
Nej, styvbarn saknade arvsrätt, så formellt sett kunde inte NV ärva CGH, såvida han inte blev adopterad av sin styvfar efter 1917 eller att han faktiskt var dennes biologiske son som genom föräldrarnas senare ingångna äktenskap blev legitimerad (utomäktenskapliga barn fick ju inte arvsrätt efter sin far förrän 1970 om vi bortser från trolovningsbarn eller de fall där fadern avgett arvsrättsförklaring).
 
Om det fanns ett testamente brukar det omnämnas i bouppteckningens ingress och dessutom vanligen vara bifogat bouppteckningen.  
 
Per Thorsell menar att bevisvärdet i en bouppteckning vad gäller upptagna barns börd är mycket låg. Jag skulle dock avråda från att generalisera utan att först ha övervägt förutsättningarna i det enskilda fallet. Att vuxna myndiga arvingar kunde se mellan fingrarna när det gäller arvsrättens formalia och låta ett styv- eller halvsyskon som de växt upp med och betraktade som ett fullvärdigt syskon vara med och dela på arvet, det håller jag som fullt möjligt så länge alla arvingarna var ense och eniga om detta.  
 
Men i ett fall där det finns minderåriga barn som ärver så blir läget lite annorlunda och mer komplicerat. I det här fallet handlar det ju om minst två minderåriga barn i CGH:s andra äktenskap vars arvsrätt bör ha bevakats av en god man. Om barnen från CGH:s första äktenskap också vid tidpunkten för bouppteckning och arvsskifte efter deras far var minderåriga, så ska ju dessa barn från första äktenskapet ha haft en förmyndare (om deras mor var död). Förmyndarens legala uppgift var ju att bevaka och företräda dessa barns intressen och arvsrätt efter fadern i förhållande till deras styvmor och halvsyskon. Att förmyndaren medvetet skulle ha åsidosatt sina skydligheter och accepterat att en icke legal arvinge fick del av dödsboet, oavsett hur rikt eller torftigt det var, är knappast särskilt troligt. En annan sak är förstås om förmyndaren i god tro godtagit boutredarens uppgift att NV var CGH:s son.
 
I det här fallet (NV var född 1917) finns det också anledning att undersöka om det finns någon akt i barnavårdsmannens arkiv i den kommunala barnavårdsnämndens arkiv. Enligt 1917 års lag om barn utom äktenskapet var nämligen barnavårdsnämnden förpliktigad att förordna en barnavårdsman att bistå modern och tillvara ta barnets rätt och sörja för att barnets börd fastställdes och tilförsäkra barnet underhåll från fadern.

134
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2012-01-01
« skrivet: 2011-02-23, 00:45 »
Tack för hänvisningen, Sonia.
 
Nja, det är som du skriver ett lite otyldigt skrivet ä, och dessutom är det ju ett tydligt s först i ordet saknar haken som finns på lilla f. I praktiken var det sällan någon större skillnad i 1700-talets skrivstil mellan ä och å, eftersom dagens sätt att skriva ä med två tydliga prickar över a ännu inte slagit igenom. Istället var det ju i alla fall ursprungligen ett litet e ovanför a:et som angav att det var ett ä och ett litet o ovanför a:et som angav å som det ju fortfarande är i det senare fallet, vilket i skrivstilen kan vara omöjligt att särskilja eftersom båda kan se ut som slutna eller delvis slutna små cirklar. Jämför t.ex. hur samme skrivare skrivit ö i efternamnet Granström i födelsenotisen nedanför.    
 

Ur Jokkmokk C:3, s 89 AD OnLine bild 49
 
Nej, Elgenstierna band 3, s. 602 är oskyldig. Han har inte påstått att den adlade Erik Axelsson Hillebard war föd af oäkta fång. Istället skriver han att denne uppgives varit naturlig son till landshövdingen Axel Axelsson Stålarm och Elisabet Ramin, d v s ett finare sätt att skriva att han var född utom äktenskapet. Nu, när jag noggrannare läser Gunnar Cederholms inlägg 2003-08-09 under diskussionstråden Stålarm, ser jag att han uppger att Uppgiften finns i 1754 års Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel. Det förklarar hela misstaget - boken är tryckt i tysk frakturstil vilket gör att en ovan läsare kan läsa fel och få för sig att det står fång fast det faktiskt inte står något annat än att han war föd af oägta säng. Men precis som med skrivstilen kan man förstås missta sig och läsa ett litet s som ett f och ett ä som ett å, särskilt om man inte heller är bekant med tidens sätt att uttrycka utomäktenskaplig börd. Se nedanstående utsnitt ur A A von Stiernmans adelsmatrikel från 1754.  
 
 
 
Ur A A von Stiernman, Matrikel öfwer Swea Rikes Ridderskap och Adel, del 1 1754, s. 516.
 
Meddelandet ändrat av tbd 2011-02-23 01:02

135
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 22 mars, 2011
« skrivet: 2011-02-22, 14:40 »
Annastina,
 
Jag glömde kommentera detta med Catharina Sommors låga äktenskapsålder. Det behövdes ingen dispensansökan till Kungl Maj:t vid denna tid eftersom det saknades bestämmelser i lagstiftningen om en exakt lägsta ålder för äktenskapets ingående. Det var först i 1734 års lag (1 kap 6 § Giftermålsbalken) som en sådan bestämmelse infördes och då fastställdes till 15 år för kvinnan och 21 år för mannen. Varken i de medeltida landskapslagarna eller landslagarna fanns några sådana bestämmelser och i 1686 års kyrkolag (15 kap 5 §) fastslås enbart att man måste ha uppnåt laglig och mogen ålder för att få ingå äktenskap. Med laglig ålder avsågs mannens myndighetsålder som då var 15 år medan kvinnan saknade myndighetsålder. Istället var det kvinnans giftoman (fadern eller den som trätt i hans ställe som förmyndare) och i sista hand prästen som hade att avgöra om kvinnan var kroppsligt mogen att träda i äktenskapet. Innan dess var det i praktiken  den kanoniska kyrkorättens syn på äktenskapsåldern som rådde och den faktiska äktenskapsåldern var 13 år för kvinnan och 15 år för mannen, även om kyrkan under 1600-talet verkade för att höja äktenskapsåldern.  
 
Du kan läsa mer om äktenskapsrätten och giftermålsåldern i Sara Willhagers uppsats framlagd vid juridiska fakulteten vid Lunds universistet: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1763432&fileOId=1 768776
 
Marita Persson har sammanställt en tabell över äktenskapsåldern vid olika tider som du hittar här:
http://www.domboksforskning.se/lagar/vigselaalder.htm

136
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 22 mars, 2011
« skrivet: 2011-02-22, 02:03 »
Dödboksnotisen över Catharina Sommors son från första äktenskapet lyder:
 
Norrbärke F:1, döde 1732 nr 34 (ändrat från 35)  
 
Hans Ericsson Jernbeck i Hiobsbo, född 1685 d. 8 Augusti, warit hoos åthskilligt
*förn*ämt folck i tienst, men å sidlychtonne hemma hoos sina föräldrar.
Död af håll och sting d: 8 Aprilis. Åldren är 4#6 åhr 8 månader. Begrofs
d. 18 Aprilis i Kyrkan uti Hr Pet. Ternstens graf _ _ _ _ 46 [år] 34 [veckor] 4 [dagar]
 
Anmärkningar:
*-* texten ändrad från ärl[igt] till förnämt    
# siffran ändrad från 2 till 4
 
Adverbet sidlyktone betyder till slut, till sist, slutligen, se Svenska Akademiens Ordbok, tillgänglig på Internet: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 

Norrbärke F:1, döde nr 34 år 1732 (AD OnLine bild 74)

137
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 22 mars, 2011
« skrivet: 2011-02-22, 01:13 »
Anna-Stina,  
I min forskning om släkten Muhr har jag noterat följande om Catharina Sommor (obs stavning - ej Sommar):
 
Catharina Sommor, född 1669 24/4 (enl. dödboken), död 1749 16/4 i Jobsbo, Norrbärke sn, dotter till borgaren och handelsmannen Lars Persson Sommor i Köping och Skinnskattebergs sn och Catharina Larsdotter. Gift 1:o m 1684 17/10 (enl. dödboken) med borgaren och handelsmannen Erik Jernbeck i Köping, sist bruksföreståndare på Finnbo bruk i Norrbärke sn, död där 1697 (testamentsgåva i april enl. Norrbärke LIa:3 s. 2v). G 2:o 1698 23/9 i Norrbärke sn med Måns Muhr, döpt 1657 11/10 i Flohammar, Skinnskatteberg sn,  död 1732 27/6 i Jobsbo, Norrbärke sn, borgare i Köping och handelsman där och på Smedjebacken i Norrbärke, sist bosatt i Jobsbo, Norrbärke sn, och sängbunden de sista 18 åren av sitt liv p.g.a. förlamning (”paralysi”).  
 
Catharina Sommor blev enligt dödboken begravd i sin svågers, handelsmannen och gästgivaren Petter Ternstens, grav på stora gången inne i Norrbärke kyrka; Ternsten var gift med Catharinas syster Rebecka Sommor. En ovanligt ståtlig malmljuskrona med 40 ljusarmar i fyra kransar och en kubiskt formad klocka  med fyra urtavlor och slagverk, som skänktes 1735 till kyrkan av Petter Ternsten och Rebecka Sommor, markerar ännu var graven har legat i golvet under mittgången framför predikstolen, en mycket förnäm placering i kyrkan.  
 
Att Catharinas släktnamn är Sommor framgår förutom i dödbokens persionalier över henne, även av Abraham Hülphers genealogiska samlingar i Västerås stadsbibliotek (volym 4, fol. 135). I denna samling finns också uppgifter om släkterna Ternsten (volym 2, fol. 188a) och Muhr (volym 4, fol. 112), se:  
http://www.bibliotek.vasteras.se/medier/hulphers.htm  
 
Förutom när det gäller släktnamnets stavning, så skiljer sig inte min läsning av dödbokens personalier från Leif Nygårds transkription på några väsentliga punker förutom på rad 19 i dödsnotisen (rad 9 i Leifs transkription här ovan) där det står bewist ett Christeligit tålamod, inte bewistatt.  
 

Norrbärke F:1, döde nr 69 år 1749, de första raderna i Catharina Sommors personalier (AD OnLine bild 174)

138
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2012-01-01
« skrivet: 2011-02-21, 17:40 »
Hej Rose-Marie och Sonia,  
Kan ni hjälpa oss andra med mer exakta hänvisningar till de födelsenotiser på 1780- resp. 1790-talet i Jokkmokks födelsebok, som det står oäkta fång? Jag har ögnat igenom Jokkmokk C:3 födde 1776-1814 men inte lyckats hitta några sådana noteringar - endast tre stycken tydligt skrivna oägta säng 1787 2/11 Jokkmokk C:3, s. 79, 1789 11/3 C:3, s. 88 och 1789 4/4 C:3, s. 89, se bild 1-3 nedan, men jag kan givetvis ha missat någon notering.  
 
Sonia skriver vidare att benämningen av oäkta fång förekommer om man söker på nätet. När jag söker via google så får jag endast två olika träffar på oäkta fång, förutom i den här aktuella diskussionstråden på Anbytarforum. Den ena träffen är en hänvisning till en dopnotis 1683 16/6 i Ore C:1 se: http://www.lobel.se/Antavla/0003/2595.htm som vid en kontroll i födelseboken se bild 4 nedan visar sig bero på en felläsning.
 
Den andra träffen finns i ett inlägg utan källhänvisning här på Anbytarforum, diskussionstråden om adliga släkten Stålarm 2003-08-09, som troligtvis också rör sig om en felläsning ur någon äldre adelsgenealogi som uppgiftslämnaren kan ha fått kopia ur från riddarhuset, se: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/18274.html?1291922615
 
 

Jokkmokk C:3, s. 79 AD Online bild 44
 

Jokkmokk C:3, s. 88 AD Online bild 48
 

Jokkmokk C:3, s. 89 AD Online bild 49
 

Ore C:1, s. 20v AD Online bild 26

139
Byggnader och miljöer / Köningsberg?
« skrivet: 2011-02-20, 02:07 »
Ja, möjligheten finns att fotot föreställer den gamla medeltida handelsstaden Königsberg i dåvarande Ostpreussen. Jämför stilen på hamnmagasinen på detta vykort som föreställer hamnkvarteren vid Hundegatt i Königsberg enligt den här webbsidan som innehåller gamla vykort från Königsberg:
http://www.castlesofpoland.com/prusy/krol_poczt_de.htm
 
Se också tyska Wikipedia med fler foton från Hundegatt-området, som liksom Königsberg i övrigt, till stor del jämnades med marken i augusti 1944 genom de massiva brittiska flygbombningarna av staden och röda arméns efterföljande invasion 1945: http://de.wikipedia.org/wiki/Hundegatt
 
 

140
Musik / Björling, Jussi (1911-1960)
« skrivet: 2011-02-19, 22:01 »
Jan,  
I ingressen till Jussi Björlings antavla (nr 234) i Svenska Antavlor 6/1997, uppmärksammar författaren Lennart Ekman (måg till Jussi Björling) noteringen i barnmorskedagboken. Så även i de artiklar han publicerat i tidskriften Tunum 1992 om Ester Björling - sångarbrödernas mor och Tunum 1993 Jussi - Något om Jussi Björlings förfäder. I den senare artikeln ges också en förklaring till varför misstaget med det felaktiga födelsedatumet i kyrkboken ska ha uppkommit: pappa David var inte så noga med formalia. När han först något halvår efter födseln anmälde den till pastorsexpeditionen, kom han inte ihåg så noga. Början av februari var det ju i alla fall....  
 
Att Ekman själv studerat barnmoskedagboken i landsarkivet och därav dragit samma slutsats som du gör i ditt inlägg framgick av de diskussioner som jag (som dåvarande antavleredaktör) hade med Ekman inför publiceringen av antavlan.

141
Sven Aiverts upplysning från 2007 att Norrbackabyggnaden (som den brukar kallas) finns kvar ännu idag stämmer inte längre - rivning av huset pågår för fullt och huset ska ge plats för det nya Karolinska universitetssjukhuset som ska uppföras på platsen och överbryggningen av norra länken.

142
Efternamn A / Arnaeus, Johan Ulrik
« skrivet: 2011-02-16, 00:40 »
Inga-Lill,
 
Den rullan som du hämtat bilden från är ur Allmänna barnhusets arkiv, volym D2H:42 (obs korrekt arkivsignum!), rulla över barn utomhus 1842-43, d.v.s. rullan förtecknar de barnhusbarn som blivit utlämnade 1842-43 från barnhuset till fosterhem. Nr 19 är det individuella nummer som Johan Ulrik fått i den här kronolgiskt upprättade förteckningen över utplacerade barn.  
 
Nr 177 som står angivet före faderns yrke och namn i utomhusrullan, det är en hänvisning till pojkens nummer i intagninsrullan över äldre barn som intogs på Allmänna barnhuset 1842, d.v.s. volym D2CA:10 rulla över äldre barn 1842-45. Tyvärr är intagningsrullorna inte scannade ännu, så du får, som Maud skriver, vända dig till Stockholms stadsarkiv och begära kopia av den aktuella sidan i intagningsrullan genom att hänvisa till volym D2CA:10 och barn nr 177.  
 
Av intagningsrullans personregister, som till skillnad från själva rullan är filmad och finns tillgänglig via SVAR, Allmänna barnhusets arkiv, volym D2CB:1 1807-54, framgår f.ö. att Johan Ulrik även hade en bror Fredrik Axel som intogs samtidigt på barnhuset och fick nr 178 i intagningsrullan (volym D2CA:10). Eftersom han verkar saknas i den scannade rullan över utlämnade barn (på  Stadsarkivets hemsida), så har han antagligen avlidit på barnhuset innan han hann bli fosterhemsplacerad, ett inte ovanligt öde för barnhusbarnen vid den här tiden. Om du begär kopia av den sidan som rör honom i intagningsrullan, volym D2CA:10, barn nr 178, så lär det framgå vad som hände med Fredrik Axel.  
 
Som jag tidigare tipsat om i inlägget precis före ditt inlägg finns åtskilligt mer att titta på i barnhusets arkiv som kan ge information om barn och föräldrar. I det här fallet bör du även begära kopia av de akter som finns om Johan Ulrik och Fredrik Axel Arnaeus i serien Handlingar till rulla över äldre barn, volym E5C:45 (1842). Där finns bl.a. födelseattester från barnens födelseförsamling och vanligen också information om varför just de här barnen (som inte är anonymt inlösta) blev intagna på barnhuset, t.ex. p.g.a föräldrarnas sjukdom eller fattigdom.
 
 
 
Register över intagna barn på Allmänna barnhuset 1807-54, volym D2CB:1, SSA.

143
14 Heraldik och ordenssällskap / Ordenssällskap i Sverige
« skrivet: 2011-02-13, 09:42 »
Äldre årgångar av Sveriges Statskalender med bihang (före 1968) innehöll förteckningar över alla de då levande innehavarna av de svenska riddarordnarna. Det har också givits ut särskilda kalendrar över dessa vid några tillfällen: Ordenskalender. Svenska innehavare av svenska och utländska riddarordnar samt vissa svenska medaljer, utgiven av Sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden
 
 Kungl. Maj:ts Orden vid Kungliga hovstaterna för förteckningar över innehavare av de svenska ordnarna och kungliga medaljer.

144
Efternamn N / Nyholm, Gustava Josefina
« skrivet: 2011-02-12, 00:34 »
Sofia,
 
Du bör hitta mer information om Gustafva Josefina och hennes mor Christina Lovisa Nyholm i Allmänna barnhusets arkiv, Stockholms stadsarkiv, bilageserien Handlingar till rulla över späda barn, volym E5B:32, 1846, barn nr 278 (ej scannat), som framgår av rullan och registret till rullan. I handlingarna till rullan finns födelseattest som utfärdats i barnets födelseförsamling för i stort sett alla intagna barn och vidare kan det finns dokument som omtalar på vilken grund barnet intogs på Allmänna barnhuset (om det inte var anonymt inlöst), t.ex. om föräldrarna var sjuka, vistatades i fängelse eller kurhus eller hade avlidit. I det här fallet bör det finnas dokumentation eftersom det framgår av noteringen i barnhusrullan, som du länkat till, att flickebarnet först intogs på barnhuset 31 okt 1846 under moderns sjukdom, uppbarligen först tänkt som en temporär vistelse, men sedan enligt beslut 28/4 1847 fick hon kvarstå som barnhusbarn och blev placerad i fosterhem.  
 
Eventuellt kan det vara värt att titta även i serien Protokoll över intagning av barn, volym AIB:4 1843-49, men normalt sett är det ovannämda bilageserie med handlingar till spädbarnsrullan som brukar vara mest givande att titta på.  
 
 
   
 
Register till rulla över späda barn, volym D2BB:2, Allm. barnhusets arkiv (SSA)

145
Leksand / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2011
« skrivet: 2011-02-09, 10:05 »
Hej Hans!
Jag tror att du är på rätt spår. Jag tolkar texten i Ängsö dödbok som att Erik Jakobsson själv var född i Leksand:
 
”.Eric Jacobsson ifrån Lööten, om honom är denna korta berättelsen som fölier, han är födder åhr 1677 d. 15 Desember, af ährliga och christeliga föräldrar, fadren war fordom ährlig och beskedelig Jacob Ericsson modren hustru Anna Andersdotter, uthi Öster Dahlarna Lexans Sn och Åckers by (.), när han war 13 åhr kom han hijt til denna församblingh och begaf sig i tiänst uthi Prästegården, hoos dåwarande kyrckioherde ährewärdige och högvällärde Herr Eric Uigelius, däräst han tiänte i 2ne åhr.”
 
I Leksand F:1, s. 125r återfinns dopnotisen för en ”Erich, Jacob Ersson på Åkrö” som döptes Dn. 25 p. Trin. 1676, d.v.s. 25:e söndagen efter trefaldighet = 12 november.
 
Leksand AI:2a hfl 1690-1704 så återfinner du Åkerö på s. 95ff. På s. 98 finns Jacob Ersson f 1648 och h. Anna Olofsdotter f 1649, båda med noteringen död i vänstermarginalen, och sönerna Erich Jacobsson och Olof Jacobsson.

146
01) Ortnamn A - M / Morgongåva
« skrivet: 2011-01-28, 10:19 »
Jan,  
Jag undvek att ta upp texten från Wikipedia eftersom den återspeglar en relativt sent uppkommen folktradition om hur namnet Morgongåva uppkommit, som så vitt jag kan se saknar stöd i källmaterialet. De både bruken i Molnebo och Ramsjö anlades nämligen inte förrän på 1700-talet, Molnebo först 1755 och Ramsjö något tidigare (nämns i  Harmens register första ggn 1736), så att någon brukspatron på bygden skulle ha skänkt torpet till sin gravida piga är inte möjligt. Molnebo bruk var i drift 1755-1890 enligt  Västerlövsta hembygdsförenings hemsida.
 
I mina öron faller namnet Morgongåva väl in i den namngivningstradtion med ibland romantiska, exotiska och humoristiska inslag som uppstod för torp anlagda från senare delen av 1600-talet och frammåt, med namn som Jungfrulyckan, Vedermödan o.s.v. Att mer eller mindre fantastiska historier sedan uppkommit i den folketymologiska traditionen om hur orten fått sitt namn är inte så konstigt med tanke på att sådana namnbildningar lätt sätter igång fantasin.

147
00 - Forskare sökes / Efterlyser anbytarmedlemar
« skrivet: 2011-01-27, 18:14 »
Antoinette,
Om du använder sökfunktionen Sök i Anbytarforum här i vänstermarginalen och skriva in namnet på den du söker i fältet Sök efter dessa ord och sedan välja Författarens namn i fältet Sök i. Då får du fram alla inlägg som Elisabeth Bolin gjort i Anbytarforum och ser då att hon även har angivit en annan e-postadress (hotmailadress) som du kan prova att mejla till. Det är den adressen som hon f.ö. angivit i ett inlägg i gästboken på  Filipstads Gilles hemsida så sent som 2010-02-08 (om det rör sig om samma släktforskare).
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-01-27 18:17)

148
01) Ortnamn A - M / Morgongåva
« skrivet: 2011-01-27, 10:05 »
Angående ortnamnet Morgongåva i Vittinge socken i norra Uppland, men beläget i Västmanlands län, som åtminstone från 1667 finns belagt som namn på ett torp, se Ortnamnsregistret på Institutet för språk och folkminnen (SOFI) hemsida:
 
http://www.sofi.se/ortnamnsregistret
 
Angående det juridiska begreppet morgongåva i äldre historisk tid, bestämmelser om storlek och överlåtelse etc, se Lizzie Carlssons artikel i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band XI (1966), spalt 695-698.  
 
Morgongåvan kunde utgå i såväl fast som lös egendom och utbetalades först vid mannens död till änkan (om de var barnlösa - annars tillföll morgongåvan de gemensamma barnen som mödernearv). Sverker Unnes påstående utan källhänvisning, att även mannens föräldrar gav sin svärdotter morgongåva, saknar stöd i lagstiftningen och de medeltida källmaterialet. Däremot skulle mannens arvingar (inkluderande föräldrarna om de var i livet) samtycka till morgongåvan.

149
Anckarström / Anckarström
« skrivet: 2011-01-27, 09:07 »
Jakob Johan Anckarströms fädernesläkt var varken franska hugenotter eller franska sjöofficerare, som Sverker Unnes påstår utan källhänvisning. Hans far och farfar var istället infanteriofficerare, medan hans farfars far, David Futtje (eller Fittie), adlad och adopterad Anckarström, var brukspatron på Söderfors bruk. Dennes far, Frans Futtje (Fittie) (död 1655), och farfar David Futtje (Fittie) (död 1646/47) var handelsmän i Falun och bergsmän vid Falu koppargruva. Enligt Faluns borgarmatrikel 1647 var Frans skotte precis som svärfadern David Honnon, som var handelsman i Gävle.  
 
Se t.ex. Elisabet Hemströms artikel Jakob Johan Anckarströms anor från Falun i senaste numret av Fahlu Släktforskarblad, nr 54, 2010:4, samt Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor, bd 1 (1925) och förbundets supplementband (2008).

150
Kerstin,  
Kab(b) skulle t.ex. kunna vara ett båtsmansnamn med tanke på att substantivet Kab(b) enl. Svenska Akademiens Ordbok bl.a. betecknar föremål med anknytning till hav och fiske: stycke trä l. näver som fästes vid nät o. tjänstgör ss. flöte; förr äv. om koniskt, urholkat trästycke som fästes i vardera ändan av ett s. k. skottnät.  
 
Jean verkar vara den vanliga stavningen av namnet Jan/Johan vid den aktuella tiden i Films kyrkböcker.

151
Kungliga släkter / Gustaf I:s anor
« skrivet: 2011-01-16, 12:33 »
Ulf,  
 
Eftersom du efterfrågar så säkra uppgifter som möjligt, så vill jag uppmärksamma dig på att de efterfrågade personerna finns upptagna i ättartavleverket Äldre Svenska Frälsesläkter, band 1, häfte 1 (1957), s. 74-75 under artikeln Lejonansikte, Hemming Ödgislasons ätt.  
 
Äldre Svenska Frälsesläkter (ÄSF) är det genealogiska standardverket över den svenska medeltidsadeln, och arbetet tar sin utgångspunkt i bevarade primärkällor. De hittills utkomna fyra häftena (i två band) omfattar ett hundratal svenska frälsesläkter ur det medeltida högfrälset och utgavs av riddarhusdirektionen 1957-2001 under en historievetenskaplig redaktion med den främsta medeltidsgenealogiska expertisen och den svenska medeltidsgenealogins nestor fil dr Hans Gillingstam som främste artikelförfattare.
Se: http://www.riddarhuset.se/jsp/index.jsp?id=954
 
Jan Ranekes till omfånget imponerande heraldiska katalogverk Svenska medeltidsvapen (som Kenneth hänvisar till) bygger till allra största delen på sekundär information, och Ranekes uppgifter om de genealogiska sammanhangen har tyvärr inte alltid blivit helt lyckade, så finns släkten du intresserar dig för utredd i ÄSF så bör du alltid i första hand konsultera detta arbete.
 
Andra viktiga standardverk för den som i sin släktforskning kommer in på den svenska medeltidsadeln är släktartiklar och biografier i Svenskt biografiskt lexikon (SBL), som utges sedan 1917 (numera genom Riksarkivet) (ej att förväxla med tidigare 1800-talsutgåvor!),  
se: http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=16306&refid=17017
 
och det genom Riksantikvarieämbetet utgivna historievetenskapliga verket Det medeltida Sverige som sedan 1972 kartlägger de medeltida jordägoförhållandena i Sverige och därför innehåller mycket information om den medeltida jordägande adeln, se:  
http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/landskap/det_medeltida_sverige.html
 
För övrigt gäller förstås att med sedvanlig källkritisk hållning undersöka och tillgodogöra sig vad som är publicerat om en viss släkt i t.ex. Elgenstiernas niobandsverk Svenska adelns ättartavlor (1925-1936) och de 2008 av Sveriges Släktforskarförbund utgivna två banden med rättelser och kompletteringar till Elgenstiernas arbete. I tidskrifter som Släkt och Hävd och Personhistorisk Tidskrift och andra publikationer som Släktforskarförbundets årsbok och Svensk Genealogisk Tidskrift finns också många artiklar och utredningar om medeltida frälsesläkter.

152
Torbjörn, Leif m fl,
 
Jag kan tillägga att professorn i medeltidshistoria vid Yale university, Anders Winroth, recenserade Christian Settipanis tvivelaktiga metoder i Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1999 (s. 329-334) under rubriken Genealogiskt önsketänkande (C Settipani, Nos ancêtres de l'Antiquité, Étude des possibilités de liens généalogiques entre les familles de l'Antiquité et celles du haut Moyen Âge européen, 1991).
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2011-01-04 11:37)

153
Stefan,  
Nej, mormonerna framställde enbart en orginalfilm (fotografering ombesörjd genom AB Rekolid). En kopia av varje film skänktes till svenska riksarkivet och från denna kopia har sedan alla ytterligare kopior framställts inklusive de kopior som Genline köpt av riksarkivet för att digitalisera. SVAR har däremot samarbetat med mormonerna i Utah och använt originalfilmen vid digitaliseringen av delar av det äldre filmade matierialet, se en bra genomgång av mikrofilmningen och digitaliseningen av de svenska arkivmaterialet på Arkivguidens hemsida: http://www.arkivguiden.net/ag/ag08/ag08011.htm#011
 
Ann-Maris fråga om hårtussen/skräpet på fotostatskopian av vigselboksuppslaget låter sig enklast förklaras på det sätt som Kenneth beskriver; fotostatkopian ser ut att vara framställd från mormonfilmen via en rullfilmsläsare med kopoeringsfunktion. Sådana fanns (åtminstone förr!) vid länsbiblioteken och arkiven och skräpet som fastnade på rullfilmen kom med på fototstatkopian.

154
Polhem / Polhem
« skrivet: 2010-12-19, 15:15 »
Släkten Polhammar finns med i senaste utgåvan av Svenska Släktkalendern 2010, s. 365-375.  
 
Som Chris skriver ovan så var Johan Fredrik (f 1838) sonsons son till rådmannen o vice borgmästaren i Falköping Christopher Pålhammar (ca1700-1766), som i sin tur var son till rusthållaren på Börjesgården i Dotorp, Friggeråker sn, Västergötland, Jonas Polhammar (1663/64-1702/09), en yngre bror till uppfinnaren och kommerserådet Christopher Polhammar adlad Polhem.

155
Efternamn N / Norman, Carolina Wilhelmina
« skrivet: 2010-11-28, 19:14 »
Stefan,
 
Det här barnet nr 4522 är inte inlöst på Allmänna barnhuset (d v s föräldrarna har inte köpt plats åt sitt barn på barnhuset för full inlösenavgift). I så fall hade det stått inlöst i den här rullan som finns tillgänglig på Stadsarkivets hemsida:  
http://www2.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008 /06_04522.pdf
 
Nu står det emellertid endast att wårdas tills widare. Barnet kan t.ex. ha blivit inremitterat från fattigvården i sin hemförsamling. (Jämför t.ex. hur det står för barnen 4520 och 4521 som båda är anonymt inlösta på barnhuset mot full avgift).  
 
För att få veta under vilka villkor som just detta barn togs in på Allmänna barnhuset bör du titta i ett par andra volymer än enbart rullan över barn utanför barnhuset (där flickan har nr 4522).
 
Du bör först titta i Rulla över intagna späda barn, volym D2BA:10 (1830-35), där flickan står noterad som barn nr 102 år 1834. Där framgår mot vilken ev. avgift barnet blivit intagen på Allmänna barnhuset.  
 
Sedan bör du i detta fall särskilt titta i serien Handlingar till rulla över späda barn, volym E5B:20 (1834). Här finns födelseattesterna för alla barn (utom hittebarnen!), och i förekommande fall följebrev från församlingen eller annan myndighetsperson om barnet inremitterats till barnhuset p g a föräldrarnas fattigdom, sjukdom eller kurhus- och fängelsevistelse etc. Det kan ibland också vara givande att titta i serien Handlingar till protokoll över intagna barn, där det ibland kan finnas brev från anhöriga till barnhusbarnet.

156
Norrbärke / Norrbärke F:2 1752-1783 (bild 148)
« skrivet: 2010-11-08, 23:28 »
Mest korrket är förstås att använda det tyska ß-tecknet om man kan, när det är dubbel-s-tecknet (eszett på tyska) som skrivaren använt och på så sätt särskilja från ord där s+s förekommer. Det var ju den tyska skrivstilen som användes vid den här tiden och svenska böcker trycktes också med tysk frakurstil så bokstavstecknet ß ingick då i det svenska skriftspråket. Upplösningen av tecknet är egentligen inte 'ss' utan 'sz'.

157
Norra Björke / Norra Björke vigde
« skrivet: 2010-11-07, 23:54 »
Norra Björke C:3, s. 160, vigde 1780:
 
[Dies Nept:*!] Mart: 21
[Nomina Contrahent:] Pehr [Nomina Parentum:] Johannes
[Nomina Contrahent:] Ingrid [Nomina Parentum:] Jon N:
[Domicilium:] Hökhammar  
[Testimonia allata:] attulit testimonium P: F  P: in Tengene  
 
*felskrivet för Copulationis
 
Hälsningar från Pers och Ingrids dotterdotters dottersons dotterdotters son  
Torsten Berglund

158
Norrbärke / Norrbärke F:2 1752-1783 (bild 148)
« skrivet: 2010-11-07, 23:01 »
Anders,  
Jag håller med om din läsning, förutom på ett ställe:
Rad 3 står inte 'aflat' utan och haft
 
På rad 7 står sängeliggande. En upplöst förkortning kan man med fördel markera t.ex. genom understrykning eller kursiv. I vissa ord förekommer speciella förkortningtecken som markerar att flera bokstäver förkortats, t. ex. i förkortningen för den i datumangivelserna följer ett förkortningstecken efter d:et men före punkten som alltså markerar de förkortade bokstäverna den och på samma sätt i förkortningen för gammal på sista raden - det som liknar bokstaven l efter g:et är ett förkortningstecken; skriv alltså g. eller gammal (men inte 'gl.'). I äldre skrift, om du går tillbaka till medeltida handskrifter och 1500-talsskrift så är sådana förkortningstecken (s.k. abbreviaturer) vanligt förekommande av utrymmesbesparande skäl.

159
Före tillkomsten av utlåningsinstitut var det vanliga sättet i bondesamhället att låna pengar från någon besutten person i grannskapet som hade ett kapital som han kunde låna ut av till mindre bemedlade mot ränta, vanligen en rik bonde i socknen. Spår av denna utlåningsverksamhet kan man se i bouppteckningarna under skulder och fodringar och ibland i bevarade gårdsarkiv där det kan finnas bevarade reverser och kvittenser o.s.v.  
 
Värdesättningen av hemman i samband med arvsskiften brukade motsvara taxeringsvärdet, och även om marknadsvärdet vid en försäljning inte behövde vara det samma som taxeringsvärdet kan man ändå ha utgått från taxeringsvärdet när man räknat ut och kommit överens om köpeskillingens storlek, såvida inte försäljningen av hemmanet skett genom auktion.

160
Norrbärke / Norrbärke F:11718-1750 (bild 68)
« skrivet: 2010-10-16, 23:39 »
1730  
N:o 44 Peder Johanßon i Finbacken född 1667. Gift med Anna Nilsdotter i Siöwad 1692. Aflat  
tilsamman 9 barn, 8 söner och en dotter, af hwilka 2 söner äro döde. Lefwat  
Christeligen; tils för 3 åhr sedan han råkade uti hufwudswaghet, som alt til-
tog, ehuru både man med Gudz helga ord, och andra läkedomar sökte fliteligen  
honom trösta och hielpa. Tog änteligen sin dödzsoot under en stoor tallroot,  
som öfwer honom uti sin enslighet gående* liggande tilbaka stulpte. Dödde  
wijd paß en tima sedan han undan roten framdragen blef af annat
folk(?) och deß son[.] 63 åhr gammal. Begrofs Dominica 7 p. Trinitatis på Kyrkogården.
 
* överstruket
 
 
Jag brukar använda K-G Seglands bok Almanacka för 500 år, se vidare här:  
http://www.genealogi.se/tid.htm#kal

161
Bokhållare / Bokhållare
« skrivet: 2010-10-09, 16:20 »
En bokhållare räknades till kategorin ofrälse ståndspersoner, d v s personer som inte tillhörde vare sig de högsta stånden (adeln, prästerskapet, borgerskapet) eller bondeståndet, men höjde sig en bit över övriga allmogen i socialt hänseende. Historieprofessorn Sten Carlsson skrev flera böcker som behandlar ståndsindelningen och ståndscirkulation, t.ex. Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865 (Lund 1973). En orienterande översiktsartikel av Carlsson, Genealogi och socialhistoria, finns i Släkt och Hävd 1968:3, s. 129-136 (utg. av Genealogiska Föreningen). I sistnämnda artikel återfinner man bokhållare tillsammans med underofficerare, länsmän, klockare m.fl. i kategorin ofrälse lägre ståndspersoner.    
 
Det var vanligt att man förutom släktingar gärna ville ha fina dopvittnen. Som bokhållare var man anställd hos någon, t.ex. hos en adelsman på hans gods eller hos en grosshandlare i hans rörelse, och då kunde arbetsgivaren eller medlemmar av hans familj ställa upp som dopvittne, precis som det hände att brukspatronen och hans familj var dopvittne när mästersmedens eller bruksskrivarens barn döptes. I ditt exempel kan bokhållare ha stå i ett tjänsteförhållande till någon av de fina dopvittnena och övriga dopvittnen kan vara släkt eller ingå i vänkretsen till bokhållarens arbetsgivare.

162
04 - Tematiska namn / Syskon med alfabetiskt ordnade förnamn
« skrivet: 2010-09-29, 16:45 »
Pelle Holms och hans syskons namn har tidigare uppmärksammats i några inlägg i Anbytarforum 2000-2001 under den inte helt adekvata diskussionsrubriken: Förnamn L-O » Nummernamn.  
 
Se här.

163
Göran! Landshövdingsämbetet instiftades först i 1634 års regeringsform. Den förste landshövdingen i Kronobergs län (och samtidigt i Jönköpings län) blev den tidigare ståthållaren i Kalmar och Nyköping Bengt Kafle 1634-1636. Ståthållare över Kronobergs län 1621-1626 var mycket riktigt Erik Jöransson (Ulfsparre), som sedan blev ståthållare i Jönköpings län och sist över Östergötlands län, se t.ex. Anders Ant. von Stiernman, Swea och Götha Höfdinga-Minne, del 1.
 
Stig-Ove Wisbergs citat ovan ur Thunanders bok är således inte helt och fullt applicerbart på händelserna 1624.  
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-09-17 22:23)

164
Söderbärke / Söderbärke läshjälp
« skrivet: 2010-09-17, 21:45 »
Det står Nepos, som är latin och i det här sammanhanget betyder barnbarn, d v s Margreta, Karin och Kersten är alla sondöttrar till hushållsföreståndaren Hans Nilsson högst upp på sidan och barn till hans son Nils [Hansson] och dennes hustru Anna Persdotter. Detta är tydligt om du ser till kontexten och inte endast det beskurna utsnittet som du visar i ditt inlägg.

165
Skytte / Skytte
« skrivet: 2010-09-15, 18:30 »
Göran Johansson! SBL-artiklarna som jag hänvisade till innehåller, som brukligt i detta historievetenskapliga lexikon, en mängd litteratur- och källhänvisningar att studera vidare för den som intresserar sig för Johan Skytte och hans släkt. Jag har dock inte själv haft anledning att gå i närkamp med detta material eftersom jag inte har någon närmare anknytning till familjen Skytte eller Nyköping, vilket jag hoppas att du ursäktar mig för.  
 
Allmänt kan sägas (som upplysning till dem som inte är närmare bekanta med SBL) att Svenskt biografiskt lexikon utges av en statlig institution, numera sedan 2009 inordnad i Riksarkivets organisation, under ledning av en redaktion av professionella historiker (se: http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=16306&refid=17017).  
I de fall som ett påstående i litteraturen om en släkts eller en viss biograferad persons ursprung inte gått att fastställa är min erfarenhet att det brukar framgå av lexikonartikeln att uppgiften är obestyrkt/inte gått att verifiera.  
 
När det gäller Johan Skyttes härkomst så förefaller det, av den litteratur som jag hittills läst, inte råda några tveksamheter om hans genealogiska hemvist i den borgmästar- och köpmansfamilj i Nyköping som hans far köpmannen Bengt Nilsson Skräddare blev ingift i (t.ex. skriver Jan Liedgren i SoH 1988 om Johan Skyttes mödernesläkt - morfadern Anders Persson var borgmästare i Nyköping på 1560-talet).  
Den enda tveksamhet som antyds av några författare beror just på ryktesspridningen om den kungliga illegitima börden, som Stig-Ove Wisberg tagit upp i den här diskussionstråden, och som ju även tas upp i SBL-artikeln om Johan Skytte.  
 
Tor Bergs avhandling Johan Skytte - hans ungdom och verksamhet under Karl IX:s regering från 1920 ägnar ett avsnitt åt ryktet som pekade ut hertig Carl som Skyttes far, och han diskuterar vad som kan uppfattas tala för och emot detta rykte innan han sammanfattande rundar av med att skälen som talar mot ryktet enligt hans uppfattning väger tyngre än de som talar för. Bl.a. skriver han (s. 264):
Påståendet att Karl skulle vara far till Johan Skytte kan alltså mycket väl
vara en polemisk lögn, avsedd att inför utlandet nedsätta såväl den
svenska konungen som hans förnämsta talare. Kanske kunde också den
högadliga Posses hat mot uppkomlingen Skytte göra skriftens författare
mindre nogräknad i fråga om sanningen.  
 
En artikel i Populär historia av professor Lars Ericson Wolke, 1600-tals- och militärhistoriker som bl.a. ägnat sig åt Johan Skytte, sammanfattar väl vad som är känt om Skyttes uppväxt och familj i Nyköping:  
http://www.nordicacademicpress.com/o.o.i.s?id=43&vid=264

166
Allmänt / Medeltida handlingar
« skrivet: 2010-09-15, 14:10 »
Forskningsprojektet Det medeltida Sverige som i Riksantikvarieämbetets regi kartlägger den medeltida begyggelsen i Sverige är också en viktig ingång till det medeltida brevmaterialet, och i en särskild skriftserie kartläggs bebyggelsen härads- och landskapsvis. Hittills utkomna böcker i projektet finns listade här:
http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/landskap/det_medeltida_sverige.html
 
För några av häradena finns matierialet också sökbart i en databas på riksantikvarieämbetets hemsida, se vidare här:
http://www.raa.se/cms/extern/kulturarv/landskap/det_medeltida_sverige.html
 
Två andra användbara ingångar till medeltida handlingar finns på hemsidan för Institutet för språk och folkminnen (SOFI) i Uppsala. Här hittar man publikationen Sveriges Medeltida Personnamn (SMP) med hänvisning till medeltida belägg för personnamn: http://www.sofi.se/servlet/GetDoc?meta_id=3650
Ett digitaliserat register finns också för medeltida och senare belägg för ortnamn:
http://www.sofi.se/ortnamnsregistret
 
Nämnas bör också bokverket Äldre Svenska Frälsesläkter (ÄSF), utgivet av Riddarhusdirektionen, som i första hand bör användas framför Elgenstiernas ättartavleverk över den introducerade svenska adeln, eftersom Elgenstiernas framställning från 1920- och 30-talet i många fall är föråldrad och innehåller felaktigheter rörande de medeltida släktleden. Två supplementband till Elgenstierna gavs ut 2008 av Sveriges Släktforskarförbund genom Carl Szabads försorg, och här finns mycket sammanställt av de korrigeringar till Elgenstierna som publicerats i genealogisk litteratur och tidskrifter som Släkt och Hävd och Personhistorisk Tidskrift.  
 
För övrigt kan jag tipsa om att det finns en bra introduktion om släktforskning i medeltida källor på nättidningen Rötter:
http://www.genealogi.se/medelart.htm

167
Skytte / Skytte
« skrivet: 2010-09-15, 00:44 »
Som Olle Elm och Bo Persson redan framhållit är Hertig Carls slaktarebänk ett exempel på tidstypisk politisk propagandaskrift. Ryktesspridning som användes för att svartmåla en politisk motståndare, i detta exempel Johan Skytte, lämpar sig knappast för genealogiska teoribyggen, men är givetvis intressant ur andra perspektiv. Johan Skytte var en politisk uppkomling som gjorde en enastående karriär och nådde rikets högsta ämbeten utan att ha släktband till rådsadeln, vilket givetvis inte sågs med blida ögon hos delar av den gamla bördsadeln i Sverige.  
 
Men tack, Stig-Ove, för att du under den pågående politiska debatten inför stundande val lyfter fram detta 400 år gamla exempel på politisk propaganda - det ger ju onekligen ett intressant tidsperspektiv på den politiska retorikens utveckling.  
 
Jag kan f.ö. rekommendera släktartikeln Skytte och biografin över Johan Skytte i Svenskt biografiskt lexikon (SBL), band 32, som utkom 2005. Där framgår att Johan Skytte föddes i Nyköping i maj 1577 som son till handelsmannen och borgmästaren i staden Bengt Nilsson Skräddare och Anna Andersdotter. Före adladet använde han i likhet med åtminstone en av sina bröder efternamnet Schroderus - en latinisering som syftar på faderns tillnamn.  
 
Docent Erland Sellberg, specialist på 1500- och 1600-talets politiska kultur och retorik, har skrivit biografin över Johan Skytte i SBL. Han omnämner inledningsvis den ryktesspridning som ovannämnda propagandaskrift gav upphov till:  
Ett säkerligen grundlöst rykte med rötter i det polska Vasahovet sökte göra gällande att S var illegitim son till hertig Karl (Karl IX, bd 20). Ryktet gavs näring i vissa kretsar inom adeln som i S fann en kraftfull och farlig motståndare. Det finns emellertid inga sakliga grunder för att anta att den officielle fadern inte också var den biologiske.

168
Politik / Offentlig verksamhet / Carlsson, Ingvar (f. 1934)
« skrivet: 2010-08-26, 14:30 »
Gunvor,
Magnus Bäckmark har skrivit två artiklar om Invar Carlsson och hans släkt i tidskriften Släkt och Hävd 2009:1-2, som ges ut av Genealogiska Föreningen (GF), se innehållsförteckningen till detta nummer här:
http://www.genealogi.net/soh2009.html
 
Du kan säkert få tag på ett ex av tidskriften om du kontaktar GF.

169
Bruks- / Bruksinspektor
« skrivet: 2010-08-26, 00:24 »
Johan Wennersten var anställd som inspektor på Forsviks säteri, inte bruksinspektor vilket är något annat, se Botilsäter AI:3, del 2 1793-95, s. 65. Titeln inspektor vid en jordbruksfastighet är synonymt med gårdsfogde eller rättare, d v s förmannen för dem som arbetade vid jordbruket som drägnar och pigor. Bruksinspektorn var däremot platschefen och ledaren för en industriell verksamhet, t ex ett järnbruk, och hade det yttersta chefskapet över såväl en rad tjänstemän som olika kategorier av arbetare.  
 
Jag har träffat på gårdsinspektorer/rättare som arbetat som drängar innan de avancerade till förmän, steget behövde inte vara så långt, men aldrig någon bruksinspektor som börjat som dräng. Den vanliga karriärvägen för en bruksinspektor var att börja som skrivare på ett brukskontor och sedan avancerade till bokhållare, kamrer osv.  
   
Var i Segerstad har du hittat Johan Wennersten 1789? Enligt Botilsäter AI:3 kom han 1793 från Svanskogs socken.

170
Spanska sjukan / Spanska sjukan
« skrivet: 2010-06-21, 18:49 »
Utan att vilja strö smolk i bägaren för Linnéa Larsson och upprymdheten över gentestet hon gjort på kursen, så förtjänar hennes inlägg några kommentarer.  
 
Vad gäller geografiska jämförelser rörande spanska sjukans mortalitetstal i Sverige 1918-20, då omkring 35 000 svenskar avled till följd av denna influensapandemi, så rekommenderas Margareta Åmans doktorsavhandling Spanska sjukan. Den svenska epidemin 1918-1920 och dess internationella bakgrund. Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala 1990.  
 
Norra Sverige drabbades jämförelsevis hårdare av spanska sjukan, vilket fr.a. har förklarats med mindre motståndskraft till följd av bristen på livsmedel och t.o.m. hungersnöd till följd av 1:a världskriget som var mer uttalad i norra Sverige än i södra Sverige. Variationerna inom landet i dödlighet i spanska sjukan under utbrottsåret 1918 varierar från 339 dödsfall per 100 000 invånare i Jönköpings län till 866 dödsfall per 100 000 invånare i Jämtlands län, och med ett riksgenomsnitt på 471 dödsfall/100 000 inv. För Gävleborgs län som nämns i inläggen ovan kan konstateras att länet låg en bit över riksgenomsnittet 1918 med 596 dödsfall/100 000 inv, men en bit under riksgenomsnittet de två följande åren, så sammantaget utmärker sig inte Gävleborgs län i dödlighet jämfört med övriga landet.  
 
Förutom Åmans avhandling, se också Mattias Bylesjös C-uppsats i historia från 2003 Spanska sjukan och svälten. Konsekvenserna av regeringens livsmedelspolitik och Spanska sjukans verkningar i norra Sverige 1917-1920, se: http://epubl.luth.se/1402-1773/2003/089/LTU-CUPP-03089-SE.pdf
 
Beträffande den muterade genen (CCR5-delta 32) som Linnéa Larsson tar upp ovan, så är det en missuppfattning att den skulle leda till resistens mot syfilis (som är en bakteriell infektion - inte orsakad av virus!). Däremot finns ett samband mellan CCR5 och ökad risk att smittas av hiv om man har syfilis med genitala sår (s k primär syfilis), då man i syfilissåren funnit en ökning av CCR5 mRNA, och CCR5-genenen är en s.k. co-receptorer som hiv använder sig av då det tar sig in i målcellerna hos människan.  
 
När det gäller mutationen CCR5-delta 32, så var det stor uppmärksamhet omkring detta 1996 när amerikanska forskare påvisade ett samband mellan denna mutation och motståndskraft mot hivinfektion (orsakad av hiv som är ett retrovirus), om man ärft mutation från båda föräldrarna (homozygot) och fördröjd/långsammare utveckling mot aids/död om man bär på mutationen i enkel uppsättning från ena föräldern (heterozygot). Orsaken till detta är att den muterade CCR5-genen saknar en 32 baspar lång gensekvens, som hiv använder sig av när den infekterar målceller hos människan, vilket alltså skulle leda till att man inte kan smittas av hiv. Men i takt med att man närmare undersökte större patientgrupper av hiv-infekterade personer fann man även hiv-patienter med dubbel uppsättning av CCR5-delta 32 (homozygoter), och insåg att denna genmutation inte ger ett fullt skydd mot hiv. Forskningen har visat att hiv även använder sig av andra co-receptorer för att ta sig in i människans celler, inte bara CCR5-genenen, t.ex. är CXCR4 av central betydelse för hiv.  
 
Hur är det då med mutationen CCR5-delta 32 och ökad mottaglighet för andra virusinfektioner som Linnéa också berör? Ja, här har forskare så sent som 2005 visat att denna mutation som alltså har en partiell skyddseffekt mot hiv istället medför en ökad risk att insjukna i symtomgivande infektion med West Nile Virus (WNV) som sprids via myggor och tillhör gruppen flavivirus (http://ukpmc.ac.uk/classic/articlerender.cgi?artid=1164695). När det gäller de hypotser som Linnéa framför om spanska sjukan (A/H1N1/1918), fågelinfluensa (A/H5N1) och den s.k. svininfluensan (A/H1N1/2009) så känner jag dock inte till att något sådant samband kunnat påvisas med CCR5-delta 32.
 
Beträffande förekomsten av mutationen CCR5-delta 32 i befolkningen, så stämmer det att den verkar vara vanligast i norra Europa, men några mer heltäckande populationsstudier har inte publicerats, så antaganden om hur vanligt förekommande denna mutation är i den svenska befolkningen och om det finns geografiska skillnader inom landet går inte att säga något säkert om. Vad man utifrån de material som hittills testas brukar uppskatta är att ca 14 procent av befolkningen i Sverige bär på mutationen i enkel uppsättning (heterozygoter) - inte i dubbel uppsättning som Linnéa skriver. Andelen som har genmutationen från båda föräldrarna (homozygoter) är betydligt lägre - det rör sig bara om några få procent.  
 
En bra och översiktlig artikel som handlar om genetiska förändringar och mottaglighet för vissa smittsamma sjukdomar, inte bara hiv, finns i tidskriften Forsknings och framsteg:
http://www.fof.se/tidning/2005/3/darfor-blir-manniskor-olika-sjuka
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-06-21 20:09)

171
Gustafs / Gustafs, Solfvarbo, AD A1:8 s.240
« skrivet: 2010-05-28, 22:00 »
Hans Mattsson bär soldatnamnet Snare och framför hans namn i vänstermarginalen har noterats afsk., d v s han har fått avsked från soldattjänstgöringen.  
 
Sonen Matias har soldatnamnet Brask och i vänstermarginalen har noterats Sold: (d v s soldat). Han har enl. giftermålskolumnen gift sig 1784 och bortflyttat till Boms., d v s Bomsarvet i Gustafs.  
Dottern Margta har flyttat till Wika 1785, d v s Vika socken.  
 
Enligt Gustafs lysnings- och vigselbok EI:1, s 13, gifte sig 15 april 1784 soldaten av Kungl. Dalregementet och Överstelöjtnantens kompani Mats Hansson Brask i Solvarbo och änkan hustru Anna Matsdotter i Bomsarvet.

172
Lagerlöf, Selma (1858-1940) / Lagerlöf, Selma (1858-1940)
« skrivet: 2010-05-11, 08:22 »
Rolf,
Det finns en egen diskussion om ätten Svenske i Anbytarforum där bl.a. litteraturuppgiften att rådmannen Börje Olofssons i Vänersborg hustru Anna ska ha varit dotter till kyrkoherden Petrus Petri Svenske i Höreda diskuteras, se de äldre inläggen från 2002 här.
 
Av diskussionen framgår att det tycks saknas samtida belägg för uppgiften som verkar dyka upp först i slutet av 1700-talet hos Fredrik Fryxell i hans genealogiska samling Wermelands Slägtbok. Läs också Ian Hamiltons utförliga artikel om Peder Skarps och Beata Svenskes släktkrets i Släkt och Hävd 2002:2, s. 104-135 (utgiven av Genealogiska Föreningen).

173
Allmänt om adel / Hur dör en adelssläkt ut?
« skrivet: 2010-05-08, 19:37 »
Mathias,  
Det har i Sverige aldrig varit så att adeln haft ensamrätt till statliga tjänster i allmänhet - det fanns ju gott om statliga ämbeten i den civila statsförvaltningen som inte förknippas med adelskap, t.ex. kronolänsman och kronofogde o.s.v. Däremot har under perioder adeln haft företräde till vissa högre chefstjänster/ämbeten bl.a. vid centrala ämbetsverk och chefsskapet för länsstyrelserna (landshövding), och inom det militära. Gjorde man officerskarriär på 1600- och 1700-talet följde därför mer eller mindre per automatik adelskap när man hade nått en viss nivå i officersgraderna.  
 
Se vidare om adelsprivilegier i t.ex. Nordisk familjebok:  
http://runeberg.org/nfba/0089.html

174
Ang. Rudolf Walin finns redan en lång diskussionstråd här i Anbytarforum under Ordet är fritt om släktforskning » Hemlig son till Karl XIV Johan?, se här

175
27) Äldre osorterade diskussioner / Vad har kirurgen gjort?
« skrivet: 2010-05-04, 00:17 »
Jag ansluter mig till Elisabeths tolkning, med tanke på ordet hanks innebörd enligt SAO, vilket ju passar som 'hand i handske' . Min utgångspunkt var dock, precis som Hans Olof anför, att det här rörde sig om ett d förklätt till k på grund av en krok som tillhörde en bokstav på raden ovanför.  
 
Detta lilla exempel belyser också att det underlättar uttolkningen av texter om helheten finns med - inte bara ett kort utsnitt av texten, som lyfter texten ur sin kontext och försvårar för läsaren att avgöra vad som ev. är kontamineringar i texten och bokstavsrester från andra rader. Dessutom kan det ibland underlätta läsningen om man kan jämföra textutsnittet med ett längre avsnitt av texten för att fastställa hur en skrivare skriver en viss bokstav om det råder osäkerhet i uttolkningen. Bara ett litet tips till er som lägger ut texter under läshjälp.

176
27) Äldre osorterade diskussioner / Vad har kirurgen gjort?
« skrivet: 2010-05-03, 19:28 »
Aplicerat en hand, skötit och för
bundit honom uti 2ne [...]
 
Kirurgen har uppenbarligen förbundit ('applicerat ett bandage') grosshandlarens hand och skött om det med nya förband etc.

177
Yrken F / Filmregissör
« skrivet: 2010-04-23, 08:28 »
Steve, nu är det inte så att jag har pratat med någon filmvetare om Ebba Lindkvist. I så fall hade jag givetvis gärna tillfört ev. information om Ebbas identitet i detta forum.  
Men jag har tipsat Lars-Ola om en forskare som ev. kan ha mer information om Ebbas person att döma av titeln på en föreläsning som hon höll 2008 vid The Fifth International Women and the Silent Screen Conference i Stockholm, se:
http://bioscopic.wordpress.com/2008/04/27/women-and-the-silent-screen-conference /
 
Jag brukar dock aldrig lägga ut namn och e-postadresser på Internet till personer som själva inte sanktionerat detta; det var därför jag mejlade den informationen till Lars-Ola. Om Lars-Ola och hans nästkusin får bekräftat av denna filmvetare vem filmregisören var, så hoppas jag precis som du att de kommer dela med sig av den kunskapen här i Anbytarforum.

178
Yrken F / Filmregissör
« skrivet: 2010-04-22, 21:41 »
Javisst Steve, det är ju helt riktigt att Ebba slog Anna med några månader om man räknar premiärvisningsdatum för deras respektive första (och för Ebbas del enda) film (se vidare Svensk Filmdatabas på Svenska filminstitutets hemsida www.sfi.se), men som sagt så är det uppenbarligen Anna som gått till historien i litteraturen och annorstädes som Sveriges första kvinnliga regissör.  
 
I Sven G Winquist & Torsten Jungstedt: Svenskt filmskådespelarlexikon (1973), med 5000 svenska filmskådespelare lyser Ebba Lindkvist helt med sin frånvaro. Hon finns inte heller med i Lennart Snabbs företeckning över svenska fotografer 1899/1911 som finns tillgänglig på Rötter här, eller bland alla de porträttfotografer som är sökbara i Rötters stora fotodatabas Porträttfynd (som snart är uppe i 100 000 fotografier från 1800-talet och 1900-talets början).  
 
Jag har f.ö. tipsat Lars-Ola (i e-mejl) om en filmvetare som kanske har lite mer biografiska data om Ebba då hon i en konferensföreläsning för ett par år sedan behandlat Ebba Lindkvist och hennes film.

179
Yrken F / Filmregissör
« skrivet: 2010-04-22, 17:30 »
Annars brukar ju den betydligt mer kända Anna Hofman-Uddgren  (som f.ö. har en egen diskussionstråd här i Anbytarforum) tilldelas epitetet Sveriges första kvinnliga filmregissör, se t.ex.:
http://film-forum.blogspot.com/2005/03/arvet-efter-anna-kvinnodiskriminering.htm l
 
och t.o.m. den andra kvinnan i världen som var verksam som filmregissör enligt denna sida:
http://www.answers.com/topic/anna-hofman-uddgren
 
Här finns f.ö. en sida om tidiga kvinnliga filmregissörer som även tar upp Ebba Lindkvist:
http://www.stumfilm.no/kvinnellige_regissoerer.html

180
Boethius / Boethius
« skrivet: 2010-04-16, 08:47 »
Boëthius är inte en adlig släkt och det finns inte heller några adlade grenar av släkten, se vidare släktartikel Boëthius i Svenskt biografiskt lexikon och Anrep, Svenska Slägtboken, del 2 (1872) samt Svenska Släktkalendern (senast med i årgång 1950).  
 
Detta är ett svar på Björn Erikssons ursprungliga fråga som placerades under Introducerad adel, men som sedan flyttades hit. / mvh Anders Berg, Moderator Släkter

181
Direktör / Oekonomidirektör
« skrivet: 2010-04-09, 21:36 »
Oekonomie directeur (ekonomidirektör) var vid denna tid vanligen inte en befattning utan en hederstitel som kunde utdelas av Kungl Maj:t till förtjänta personer. Jag har t ex i släkten en bruksförvaltare som 1808 på landshövdingens i Uppland förslag av Kungl Maj:t beviljades fullmakt på Oeconomie directeurs namn, heder och värdighet lika med Assessorerne i Kongl: Maijt:s Collegier för de beredskapsinsatser som han hade vidtagit utan kronans bekostnad i Uppland, bl a uppsättande av 12 vårdkasar utefter Upplandskusten liksom två telegrafer och anskaffande av 20 kanoner och 115 gevär till lantvärnet m.m.      
 
Se även Svenska Akademiens Ordbok där man under uppslagsordet direktör bl.a. meddelar:
Under Frihetstiden o. långt in på 1800-talet utdelade K.  M:t rätt frikostigt direk­törstiteln ss. nådebevis. En gästgifvare, en hof­mästare hos ngn kunglig person, en trädgårds­mästare kunde t. ex. blifva EKONOMI(E)DIREKTÖR o. kallades sedan af sig själf o. andra direktör. Särsk. synas boktryckare hafva hugnats med direktörstiteln, urspr. väl blott de kungl. bok­tryckarna i Sthm, hvilka formellt hade ett slags öfverinseende öfver andra tryckerier (jfr språk­profven från 1726 under e nedan o. från 1719 under DIREKTOR 2 c), men sedan älv. andra som ansågos framstående. Numera utdelas väl ej direktörstiteln af K.  M:t (däremot fortfaraude af regeringen i Finl.), men den förekommer rätt ofta i det dagliga lifvet, utan att motsvaras af ett chefskap l. föreståndarskap i eg. mening.

182
Anders har förstås en viktig poäng med att -mund-ändelsen istället skulle kunna antyda ett fornnordiskt Ramund eller liknande, som en alternativ tolkning av vilket namn som egentligen avses.  
 
Man måste också ta i beaktande det fenomen som lingvisterna brukar benämna transfer, d v s påverkan från det egna modersmålet när man skriver/talar främmande språk. Vi kan alltså inte utesluta att herr Johan i Lima (som själv var västmanlänning) låtit sin stavning av det för honom troligtvis främmande patronymikonet påverkas av för honom välkända fornnordiska namn som Germund och Gudmund (som förekom i Lima och Västerdalarna vid den här tiden) när han skulle skriva in soldaten Anders' patronymikon i Limas vigsellängd.

183
Olle,  
Det går knappast att dra några slutsatser om Anders Rasmussons ursprung utifrån hur prästen i Lima skrev hans patronymikon. Anders kan givetvis hypotetiskt vara en från Norge inflyttad 'Rasmusen' även om han står som 'Rasmusson' i Limas vigsellängd. Kyrkoherde Johannes Nederstadius i Lima var svenskspråkig och följaktligen skrev han 'Rasmusson' med o avsett om Anders var född i Sverige, Danmark eller Norge. Ett patronymikon var ju vid den här tiden inget sjävständigt egennamn utan bara en bestämning till förnamnet som angav att Anders var son till en Rasmus. Släkten Christiernins danskfödde stamfader Christiern Mogensen (1595-1659) som inflyttade till Sverige 1620 skrevs följaktligen i svenska källor som Christier(n) Månsson, för att ta ett exempel.

184
Bokstaven z är vanlig i fornsvenska texter och även i den äldre nysvenskan på 1500- och 1600-talet. Skillnaden mellan z och s var att z uttalades som ts i fornsvenska texter, t.ex. i uplænzk (uppländsk), godz (gods), gudz hielp o.s.v. Bruket av bokstaven z för uttalet ts hänger även kvar i äldre nysvenska texter (1526-1732) där man bl.a. träffar på z i ord som Kongl. Canzliet och Kongl. Maj:tz. Typiskt för äldre nysvenska texter på s.k. kanslisvenska är också bruket av överflödiga bokstäver som staplats på varandra, t.ex. i Giøtzstaff där det inskjutna z mellan t och s ju är överflödigt, se vidare i exempelvis Gösta Bergmans klassiska bok Kortfattad svensk språkhistoria (1:a upplagan 1968).  
 
I det här aktuella exemplet från Lima C:1, vigslar 1666, står det: Anderz - Rarzmundson Soldat. De delvis otydliga bokstäverna i SVAR:s avbildning ovan (från den gamla mormonfilmen) framträder tydligt i AD Onlines nya digitalfotografi:
 

185
Könssjukdomar / Venedisk sjukdom
« skrivet: 2010-03-15, 01:13 »
Susanne, det är förstås, som du skriver, Sven Månsson Sjöbäck som fått avsked på grund av sjuklighet, inte hans efterträdare Barbom. Har du inte träffat på någon dödsorsak på Sven Sjöbäck i dödboken?  
 
Torbjörn, har du några svenska belägg för att venediska sjukdomar (står i pluralis i denna GMR) användes som synomym till de gängse svenska benämningarna fransosen eller veneriska sjukdomar (man skiljde vid denna tid inte på syfilis, gonorré eller andra könssjukdomar eftersom man inte kände till att de orskades av olika agens)?  
 
Etymologiskt kommer ju ordet venerisk inte från Venedig (från vilken den engelska benämningen Venetian disease kommer) utan från tyskans venrisch som i sin tur bildats av latinets venereus (från kärleksgudinnan Venus). Jag har bara sett benämningen venerisk sjukdom och fransosen i svenskt 1700- och 1800-talsmataterial från barnhus, kurhus och dödböcker, så därför är jag intresserad av att få veta i vilka sammanhang du träffat på venedisk sjukdom som ju onekligen låter som en försvenskning av 'venetian disease' även om den rätteligen borde ha kallats 'venetiansk sjukdom' på svenska, så snarare kanske det handlar om en förvrängning/missuppfattning av ordet venerisk om det är könssjukdom som avses?

186
Könssjukdomar / Venedisk sjukdom
« skrivet: 2010-03-14, 11:50 »
I generalmönsterrullan för Kalmar regemente 27 augusti 1764, uppslag 55,  
anges soldaten nr 106 vid Livkompaniet, Olof Jonsson Barbom, ha fått avsked enligt mönstringsannotationen p g a: gamla venediska sjukdomar får afskied.  
 
Min tolkning av detta är att han har kvarstående men av fältsjukdomar han drabbades av under Pommerska kriget (1757-1762). Pommern tillhörde ju det område som sedan gammalt kallades Venden och städerna Stralsund, Wismar, Rostock,L?beck, Hamburg och L?neburg kallades de vendiska städerna.  er
 
Alternativet är att mönsterskrivaren menat veneriska sjukdomar (könssjukdomar), i så fall det sena stadiet av syfilis som kan yttra sig på flera olika sätt och i värsta fall vara livshotande.  
 
 
(Den asiatiska koleran som Thomas Vikander nämner förekom inte i Europa förrän 1830 då den dök upp i Ryssland och till Sverige kom koleran 1834).
 
 

 
 
Källa: Generalmönsterrulla Kalmar regemente, Livkompaniet, 1764 27/8, KrA, utsnitt från SVAR:s avbildning.

187
Michael,
Någon Lyder Swinshwow med ättlingar i Norge har aldrig existerat. Det är den under första halvan av 1300-talet belagde frälsemannen Lyder Svinakula som spökar i bl.a. Karl Erik Forsslunds kuriösa men i släktforskningssammanhang helt oanvändbara genealogi över dalasläkterna Stjärna och Svinhuvud publicerad på 1920-talet i hans berömda flerbandsverk Med Dalälven från källorna till havet. Men Svinakula har inget alls att göra med Svinhuvudssläktens år 1386 vid Kopparberget belagde stamfader Jöns Svinhuvud (kallad Swinshwow). Någon norsk koppling är inte heller känd, vare sig för dalasläkten Svinhuvud eller för den i Småland besuttna släkten Svinakula, se vidare Hans Gillingstams artikel Svinhuvud och Svinakula i Personhistorisk Tidskrift 1966, s. 3-7.  
 
Inte heller har det funnist något danskt riksråd Niels Olufsen Stierna. Visserligen fanns en dansk riksdrots och riksmarsk Niels Olufsen, som efter kung Kristofers trontillträde 1320 flydde från Danmark, dock inte till Norge utan till Mecklenburg. Men han förde inte någon stjärna i vapnet utan tillhörde troligen den danska ätten Bild (om honom, se Dansk Biografisk Leksikon). Det finns inget som kan sammankoppla denne danske ädling med den vid Kopparberget i Dalarna från slutet av 1400-talet belagda bergsmanssläkten, från vilken den på 1600-talet adlade svenska ätten Stiernhielm härstammar. I en genealogi av Vasakungarnas genealog Rasmus Ludvigsson från slutet av 1500-talet sägs dock dalasläkten, som förde en stjärna i vapnet, ha inkommit från Danmark, men mer än så går inte att säga om denna bergsmanssläkts ursprung. Elisabet Hemström har däremot i Fahlu Släktforskarblad 2000:4, s. 5-8, beskrivit hur mytologin vuxit fram och byggts på bit för bit under 1700- och 1800-talet på ett för tiden typiskt vis i syfte att förädla och framhäva ursprunget för den adliga ätten Stiernhielm.  
 
Det finns en hel del god forskning publicerad under senare år om såväl Svinhuvudsläkten som Stjärnasläkten, som bör konsulteras av den som är intresserad av dessa senmedeltida dalasläkter.  
 
Den färskaste sammanfattningen av forskningsläget vad gäller Svinhuvudsläktens äldsta led finns publicerad i en artikel av T Berglund, E Hemström, L Olofsson och A Winroth, Om släkten Svinhuvuds ursprung - samt om en misstänkt förfalskning i ett medeltidsbrev från 1386 i Släktforskarnas årsbok 2008, s. 9-28. Boken kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund, se  bokhandeln.    
 
Om Stjärnasläkten kan jag rekommendera min artikel Spetsrutor och 6-stjärna - om Jöran Olsson och en gravhäll i Vika kyrka i Svenska Heraldiska Föreningens tidskrift Vapenbilden nr 54, 2002 (s. 86-90).  
 
Se även artikeln om Georg Stiernhielm i det senast utgivna häftet av Svenskt biografiskt lexikon, häfte 163 (Riksarkivet 2009), s. 431ff, som i artikelns inledning berör Stiernhielms fädernesläkts äldre led.  
 
Framhållas bör också Bertil Boëthius framställning om Stjärnasläkten, som på det stora hela är korrekt i hans klassiker Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), särskilt s. 48-53 och släkttavlan s. 578-580 (med reservation för flera felaktigheter i släkttavlan rörande Svinhuvudsläkten i samma bok).  
 
I det nyligen av Sveriges Släktforskarförbund (genom Carl Szabad) utgivna (2008) Supplement till Den introducerade svenska adelns ättartavlor ursprungligen utgivna av Gustaf Elgenstierna finns också rättelser och kompletteringar om dessa två släkter under ätterna Ikornsköld (supplementband 1, s. 481-482) och Stiernhielm (supplementband 2, s. 925-926), som på fädernelinjen utgår från Svinhuvud- resp. Stjärnasläkten.  
 
Se också de äldsta generationerna i Stefan Jernbergs antavla Anor från Orsa, nr 238, i Svenska Antavlor 1997:6, s. 267-281, utg. av Sveriges Släktforskarförbund.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-03-09 01:18)

188
Att ta ett nytt efternamn / Att ta ett nytt efternamn
« skrivet: 2010-03-07, 21:55 »
Att barn inte angavs med efternamn i kyrkböckerna förrän de flyttade hemmifrån är en allt för grov generalisering. Det finns gott om exempel på kyrkböcker där barn anges med patronymikon eller släktnamn även innan de flyttade hemifrån första gången. Variationer geografiskt och över tiden förekommer givetvis, liksom det finns skillnader mellan olika slags kyrkböcker, t ex konfirmationslängder där det vanligen anges efternamn för barnen oavsett om de bor hemma eller inte.   
 
Se t ex detta exempel med nattvardsungdom 1724 ur Ovansjö AI:1, s. 264 (utsnitt från digitalfoto i Arkiv Digital Online)
 

 
Också i Ovansjös husförhörslängder på 1700-talet anges barnen med efternamn i samband med att de skrivs in i längden första gången, t ex här i AI:3 husförhörslängd 1746-63, s. 35 (utsnitt från digitalfoto i Arkiv Digital Online)


 

189
Johan Norberg finns med i Pipping G, Sidenbladh E o Elfström E: Urmakare och klockor i Sverige och Finland. Historisk översikt jämte förteckning över personer som verkat inom urmakeri och angränsande hantverk före år 1900 (Stockholm 1995), s. 398 där han kallas Nordberg.  
 
Notisen om honom lyder:
Nordberg, Johan, f 1730, d 8 aug 1807, blev mästare i Eskilstuna 1761, bodde 1766 i Lilla Malma sn, Sö. G m Maria Eriksdotter (1737-1787).
 
Källor: Leijonhufvud, Ny svensk släktbok; Jörgen Lindkvist, Urmakare i Eskilstuna, s. 87; Elis Sidenbladh, Urmakare i Sverige under äldre tider (2a uppl, 1947), s. 112.
Arbete: Golvur i bukigt, lackmålat foder, signerat.
 
 
I Karl A. K:son Leijonhufuvud, Ny svensk släktbok (1906), nämns urmkare Johan Nordberg med familj på s. 797, utan släktsammanhang och under ett särskilt avsnitt som har rubriken Personhistoriska anteckningar ur Lilla Malma församlings kyrkoböcker:
 
Nordberg, Johan. Urmakaremästare 1766 och bodde då i Lilla Malma socken; d 1807 8/8 i nämnda socken, 77 år gammal; begrafven s.å. 13/8. - G.m. Maria Ericsdotter, lefde 1782.
Söner:
Erik, d 1769 16/5 i Lilla Kofva, begrafven s.å. 21/5, 5 år och 5 mån. gammal.
Per Johan, f 1766 17/9 i Lilla Kofva i nämnda socken, döpt s.å. 18/9, d 1768 27/8 därstädes; begrafven s.å. 4/9 i Lilla Malma.
Magnus, f 1769 16/5 i Lilla Kofva, döpt s.d.
Peter, f 1772 2/2 i Lilla Kofva, döpt s.å. 3/2.
Fredrik, d 1777 2/6 i Lilla Kofva, begrafven s.å. 8/6, 1 år och 6 mån. gammal.
Erik Johan, f 1778 12/7 i Lilla Kofva, döpt s.å. 14/7.
Karl Fredrik, f 1782 9/1 i Sörtorp i Lilla Malma socken, döpt s.å. 11/1.

190
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 11 juli, 2010
« skrivet: 2010-03-02, 08:14 »
Tack Christer för kompletteringar om Anders Gustaf Westerbergs barn och barnbarn.
 
Björn, har du möjligen titeln och utgivningsåret på åboutredningen? Jag kan försöka efterforska utredningens arkiv om jag har något årtal att gå på.

191
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 11 juli, 2010
« skrivet: 2010-02-28, 14:23 »
Tilläggas bör att specialräkenskapsvolymen LIIIa:1 1819-1864 är mikrofilmad och numera också tillänglig i scannad form via SVAR:s hemsida.
 
Här ett exempel på vilken slags information man kan hämta ur denna räkenskapsvolym, ett utsnitt från volymens första räkenskapssida.
 
 
 

192
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 11 juli, 2010
« skrivet: 2010-02-28, 14:05 »
Nej, hela kyrkoarkivet gick inte upp i rök när kyrkan brann ned natten mellan den 3 och 4 december 1904. En del volymer fanns kvar på pastorsexpeditionen i prästgården, som t ex födelseboken från 1895-1903, två volymer husförhörslängder 1891-1895 och förstås de församlingsböcker från 1896-1908 som var i bruk vid tillfället för kyrkobranden, precis som alla andra volymer som var påbörjade före kyrkbranden men inte avslutade. Det var den arkiverade delen av kyrkoarkivet som endast en kort tid innan kyrkobranden av utrymmesskäl hade flyttats från prästgården till ett rum ovanför sakristian (se t ex J Tegelberg, Då Ockelbo kyrka eldhärjades, [i Ockelbo hembygdsförenings tidskrift] Pålsgården 1954.      
 
En hel del äldre material finns också bevarat i serie L kyrkoräkenskaper. T ex finns strödda verifikationer till kyrkoräkenskaper (LIb:1) från tiden 1809-1858 och så den för oss släktforskare med Ockelbointressen mycket nyttiga specialräkenskapsvolymen med räkenskaper för fattigkassan 1819-1864 (LIIIa:1), som innehåller bl.a. uppgifter om testamentsgåvor efter avlidna och gåvor vid bröllop till socknens fattigkassa, förutom utbetalade fattigmedel, allt på individnivå. Ett ofullständigt personregister till denna volym finns upprättat vid Landsarkivet i Härnösand. Denna ovärderliga räkenskapsvolym tycks tyvärr inte i någon nämnvärd utsträckning ha utnyttjats i rekonstrueringsarbetet av Ockelbos uppbrunna kyrkoarkiv, åtminstone inte i arbetet med den utgivna CD-skivan Ockelbor.  
 
Att kyrkoräkenskaperna överlevde kyrkbranden kan förklaras med att de vid tiden för kyrkbranden inte förvarades i kyrkan utan hos kyrkvärdar eller andra förtroendemän inom socknen. På specialräkenskapsvolymens (LIIIa:1) titelblad Special-räkning för Ockelbo Församlings Fattig-cassa ifrån maj 1819 har också hemmansägaren Per Jonsson (1810-1876) i Säbyggeby N:o 6 i Ockelbo präntat att Denna Bok Tillhör honom.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-02-28 14:07)

193
17 Juridik / Otrohet under 1600-talet
« skrivet: 2010-02-08, 16:10 »
Stig-Ove,  
Precis - och min poäng var att det inte fanns något lagrum i landslagen som tog upp sexualbrott som hor och sodomi, men Karl IX hade infört den mosaiska rätten att också gälla som svensk lag som ett appendix till landslagen.  
 
Oavsett om det handlar om hordomsmål eller något annat, så gällde givetvis samma lagar såväl i underrätterna som i hovrätten. Att hovrätten hade möjlighet att mildra dödsstraffen berodde inte på att de använde sig av någon annan lag än häradsrätten. Hovrätten kunde förvisso inte bara mildra en dödsdom och omvandla den till böter eller annat straff, utan också fastställa dödsdomen. Rörde det sig om exempelvis sexualbrott som hor och sodomi så hänvisade hovrätten till den mosaiska rätten, d v s Guds lag.  
 
Ditt påstående om att häradsrätt och hovrätt dömde enligt olika lagstiftning är alltså inte korrekt, och det var det jag reagerade mot. Om du menade något annat så har jag missuppfattat ditt inlägg.

194
17 Juridik / Otrohet under 1600-talet
« skrivet: 2010-02-07, 18:09 »
Stig-Ove! Var har du fått det ifrån att bara hovrätten dömde enligt landslagen, inte häradsrätten?  
 
Häradsrätten hade givetvis att följa Kristofers landslag och de kungliga förordningar och lagar som tillkom under 1600-talet. I de fall häradsrätten hänvisade till Guds lag saknades lagrum att döma efter i landslagen, t ex i sexualbrottsmål (hor, lönskaläge, tidelag etc). I 1608 års appendix till landslagen hade dock Karl IX infört den mosaiska rätten pararellt med landslagen, d v s Gamla Testamentets morallagar skulle gälla som lag i Sverige.  
 
Dödsdomar i häradsrätten underställdes alltid regelmässigt hovrätten som ofta omvandlade dödsstraff till böter, men detta har inget att göra med huruvida det är landslagen eller Guds lag som används som grund för domslutet. Detta är istället uttryck för kungens och hans hovrätts (=högsta dömande instans vid denna tid) möjlighet att genom s.k. leuteration mildra de strängaste straff som utdömdes i underrätterna, d.v.s. härads-, rådhus- och lagmansrätterna. En stor del av de dödsdomar som utdömdes i underrätterna med hänvisning till Guds lag kom därför att omvandlas till bötesstraff.

195
Björnberg / Björnberg
« skrivet: 2010-01-14, 23:08 »
Tilläggas bör att kvinnan följde sin makes stånd. Således kom Catharina Petersson att tillhöra adeln genom sitt giftermål med Jonas Björnberg, vilket noterats i dödboken i den särskilda statistikkolumnen Tillhör adel när Enkefru Catharina Björnberg från Pehrstorp avled 22 mars 1880 i Lekaryd, 87 år gammal.
 
 
 
 
Lekaryd C:2 s 140 (foto från AD Online; beskuren)

196
Nås / Nås C:2 1743-1775
« skrivet: 2010-01-07, 07:19 »
Ulricsberg

197
03) Osorterat / Mantalslängd, Eksjö lf 1653
« skrivet: 2010-01-07, 02:22 »
Ordet är knecht (d v s soldat).

198
Norrbärke / Norrbärke EI:1 1734-1812
« skrivet: 2010-01-07, 02:10 »
inskjuten text: och kohlaren

199
Riselius / Riselius
« skrivet: 2010-01-05, 22:06 »
Eva-Christina,
Du har väl sett att Magnus Bäckmark och Peter Jennergren skrivit en intressant artikel om bl.a. Christopher Riselius och Elisabeth Holst i Släktforskarnas årsbok 2004: Lisa Holst och familjebibeln. Ett exempel på hur familjeanteckningar i biblar kan vara värdefulla i genealogisk forskning.

200
Norrbärke / Norrbärke EI:1 (1734-1812) AD-bild 24
« skrivet: 2010-01-04, 22:54 »
Vincent - var har jag jämfört åldrar?  Kanske uttryckte jag mig inte tillräckligt stringent, men mitt inlägg avsåg just precis att det inte behöver handla om den faktiska åldern, utan snarare om mannens ställning vid vigsel, i detta fall en hemmavarande ogift bergsmansson, med hänsyn tagen till att hans far bergsmannen (=hushållsföreståndaren i detta fall) ännu var i livet vid vigseln. Det var poängen med mitt inlägg. Min erfarenhet är att 'unge' i förhållande till 'gamle' kan markera just generationstillhörigheten inom ett visst bonde- eller bergsmanshushåll, snarare än relation till eventuella namnar i grannskapet, även om sådana exempel givetvis även förekommer om två bönder och grannar råkar heta samma sak.  
 
Det är tydligt, om man går igenom Norrbärkes vigsellängd vid den aktuell tiden, att 'ung' som enbart en beteckning på ungkarl/ogift person, inte ger en helt och fullt tillfredställande förklaring eftersom epitetet endast förekommer i vissa fall trots att flertalet av brudarna och brudgummarna inte var änkor/änklingar när de gifte sig och alltså borde ha fått epitetet 'ung'. I 1753 års vigsellängd finns dessutom den unga änkan Catharina Larsdotter från Björsjö, vilket visar att teorin om att 'ung' enbart som en beteckning på ungkarl/ungmö inte ger en heltäckande förklaring till när och varför epitetet används i denna vigsellängd.
 
Av 1753 års 36 vigslar har 12 av männen och 5 av kvinnorna fått epitetet ung/unga inskrivet före sin titel. Av kvinnorna rör det sig om en änka och 4 pigor och av männen rör det sig om 5 av 6 förekommande bergsmansdrängar, 5/21 drängar och två bergsmän. I 1754 års längd som omfattar 26 vigslar förekommer epitetet endast i 4/26 fall, en bergsmansdräng och 3 bergsmän. Genomläsning av ytterligare ett antal år i denna längd ger intrycket att epitetet används ganska sparsamt och företrädesvis för bergsmän, bergsmanssöner och ibland bergsmansdöttrar. En handelsman har också fått epitetet ung men inte män som tillhör det egendomslösa skiktet i samhället som soldater, tjänstedrängar, smedsdrängar, skräddare, brukssmeder eller arbetskarlar m.fl. så långt jag kunnat finna.  
 
Min slutsats är att de som i denna längd företrädesvis skrivs med epitetet 'ung' är personer som inte står i ett tjänsteförhållande till en arbetsgivare, vanligen bergsmän och deras barn. I det fall en bergsman betecknas som ung och inte enbart som bergsman verkar det i allmänhet som den äldre generationen ännu fanns kvar på gården, men att gårdsbruket hade överlåtits till nästa generation. Detta förefaller i alla fall kunna gälla för de tre 'unga bergsmän' som gifte sig 1754 (Nils Larsson på Vanhäll - fadern Lars Larsson dog 1763; Anders Danielsson i Övre Starbo - fadern Daniel Andersson dog 1760; Anders Andersson i Bommarsbo - fadern död men modern levde till 1766).

201
Norrbärke / Norrbärke EI:1 (1734-1812) AD-bild 24
« skrivet: 2010-01-04, 00:32 »
Jag tror inte att epitet 'ung' i det här sammanhanget ska sättas i förhållande till om det fanns någon äldre Samuel Jansson i grannskapet eller inte (vilket det i alla fall inte gjorde i Österbo vid tiden för vigseln och inte heller i föregående hfl). Det av Samuel antagna efternamnet Östling fyller ju i så fall denna särskiljande funktion. Snarare syftar 'unge' nog på hans ställning i förhållande till föreståndaren för det hushåll i vilket han står upptagen i husförhörslängden vid tidpunkten för vigseln (AI:4, s 168), d v s hans far bergsmannen Johan Johansson Lang (död 1757), vilket Anders även är inne på. 'Unge bergsmansdrängen', som Samuel kallas i vigselboken, bör i så fall uttolkas som unge bergsmanssonen i förhållande till fadern, den gamle bergsmannen.  
 
Den skrivare som tar vid från slutet av den aktuella sidan i vigselboken 1753 använder epitet V. (d v s unge) ganska frekvent framför titeln på flera av brudgummarna, t ex posten innan (nr 33) V. Bergzm. Anders Johansson Haegerman, och följande sidor (nr 4 1754 V. Bergzm:sd:r Lars Andersson; se även nr 8, 9, 17 1754 osv.)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2010-01-04 00:33)

202
Norrbärke / Norrbärke EI:1 (1734-1812) AD-bild 24
« skrivet: 2010-01-02, 18:47 »
Norrbärke EI:1, vigde 1753, nr 36
 
Vng. Bergzm:sdr. [=unge bergsmansdräng] Sam:l Jansson Östling ifr. Österbo p. 168
och Bergzm:sdott:r Christina Ersdotter ifr. Backeby,  
 
Charta Sig:ta 2 [daler] 8 [öre]  
 
Lysningzdagen: d. 9 Dec:r el. 2 Advent
Vixeldagen: d. 23 Dec:r
 
 
 
PS. Ange alltid aktuellt år och datum för händelsen som du vill ha hjälp med att läsa, så kan även de som inte har tillgång till den mediabundna indexeringen i Arkiv Digital eller Genline etc vara behjälpliga med texttolkningen. Dessutom underlättar det för andra som i framtiden ev. söker information om de efterfrågade personerna.

203
Äldsta kvinnan / Äldre inlägg (arkiv) till 2010-01-05
« skrivet: 2009-12-30, 21:09 »
Precis som Kenneth skriver är det ganska vanligt med +100-åringar i de äldsta dödböckerna från 1600-talet och början av 1700-talet, men under senare delen av 1700-talet blir de ovanligt med så gamla människor i dödböckerna i takt med att det i allmänhet fanns födelseböcker från senare delen av 1600-talet att tillgå som möjliggjorde kontroll av den uppgivna åldern.  
 
Se vidare diskusstråden Äldsta mannen där du finner gott om exempel på urgamla människor,  
och mitt inlägg där 21 sept 2008 där jag refererar till den tävling om +100-åringar i kyrkbokföringen som dåvarande redaktören för Släkthistoriskt forum utlyste 1983. På några månader resulterade uppropet i mer än 500 rapporterade +100-åringar från i stort sett hela landet, mestadels från 1600-talets och det tidiga 1700-talets dödböcker.  
Se: http://aforum.genealogi.se/discus/messages/22540/244844.html?1222096224

204
24 Rekord / Medellivslängd
« skrivet: 2009-12-26, 14:25 »
Ett mycket begränsat stickprov skulle jag vilja säga, Anders...
Om jag söker på mitt födelsedatum i SvDb så är endast 1 av 11 född i annat land (ett EU-land) vilket är en underrepresentation med tanke på att 17% av dagens svenskar är födda i annat land eller har båda föräldrarna födda i annat land, men ett sådant stickprov saknar givetvis epidemiologisk relevans. Det du citerar från Folkhälsorapporten om osäkerheten i dödstalen när det gäller utlandsfödda som avlidit under vistelse i utlandet är givetvis en väsentlig anmärkning, men om du hade fortsatt citatet med nästa mening så framgår att man faktiskt försökt justera för detta när man analyserat dödligheten bland immigranter: Analyser som särskilt försökt ta hänsyn till underskattningen av dödstalen talar dock för att personer som är födda utanför Europa har en något lägre risk för tidig död än sverigefödda har.  
 
Folkhälsorapporten är en sammanställning av ett stort antal vetenskapliga hälsostudier och kapitlen är författade av experter och specialister på sina respektive områden, alltså inte Socialstyrelsens undersökning. Kapitel 1 i Folkhälsorapporten behandlar mer ingående vad som påverkat den svenska medellivslängden i positiv riktning under senaste 50 åren, där minskad barnadödlighet är en mycket väsentlig sådan faktor - spädbarnsdödligheten var ca 6 ggr högre i Sverige på 50-talet än idag.  
 
Jag vill understryka att den här diskussionen blir väldigt skev om man utgår från att det skulle vara genetiska faktorer eller något annat svenskt (vad nu detta skulle vara...) som gör att vi lever längre här än i de flesta andra länder (svenska män placerade sig på 5:e plats vid en jämförelse av medellivslängden i världen 2006 medan svenska kvinnor placerade sig lite sämre, på 10:e plats i världen, efter andra ekonomiskt rika länder i olika delar av världen som Japan, Australien, Spanien och Island...).  
 
Om man invandrat till Sverige från ett land med lägre medellivslängd än den vi idag uppnått i Sverige, så innebär det inte per automatik att man tar med sig det landets medellivslängd till sitt nya hemland. Man måste förstås ta in i ekvationen att medellivslängden är beroende av socioekonomiska faktorer, tillgång till hälso- och sjukvård och ett fungerande social- och sjukförsäkringssytem, och som sagt levnadsvanor och andra yttre hot mot hälsan.
 
Det är ett obestridligt faktum att i stora delar av världen är det fortfarande infektionssjukdomarna (t ex malaria, tuberkulos och barnsjukdomar) som är den stora dödaren för såväl barn som vuxna, medan vi i Sverige avlider i välfärdssjukdomar som t ex cancer som oftast uppträder sent i livet (vilket förutsätter att man inte redan tidigare dukat under i infektioner, svält och krig etc...). Vissa infektionssjukdomar som är vanligare i vår omvärld än i Sverige leder förstås till kronisk sjukdom som kan vara livshotande och kan förkorta livslängden (t ex hepatit och hiv) medan många andra infektionssjukdomar framgångsrikt går att vaccinera bort i befolkningen (t ex barnsjukdomarna som är ett dödligt hot i utvecklingsländerna precis som de var i 1800-talets Sverige men inte längre i den rika världen) eller går lätt att bota med antibiotika om man lever i Sverige, men inte om man lever i andra delar av världen med stora brister i sjukvården och dålig tillgång på effektiva läkemedel.
 
Därmed inte sagt att det inte finns studier som visar på förhöjd ohälsa orsakad av olika slags bakomliggande faktorer bland personer som invandrat till Sverige, vilket jag också påpekade i mitt första inlägg, men man måste i sammanhanget skilja på ohälsa och för tidig död.
 
(Detta inlägg skrivet innan jag såg Chris' betydligt mer koncisa inlägg! )
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-26 14:34)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-26 15:44)

205
24 Rekord / Medellivslängd
« skrivet: 2009-12-26, 11:42 »
Patrick,  
Du menar väl medellivslängden? (medelåldern är något annat...)
 
Det som är utslagsgivande i Sverige idag när medellivslängden är så hög, är framför allt levnadsvanor som kostvanor, rökning, alkoholintag (levnadsvanor som har samband med sjukdomar som cancer och hjärt- och kärlsjukdomar m.m.) och även utbildningsnivå, inte om man har invandrarbakgrund eller är svenskfödd med svenska föräldrar. Invandrade svenskar är förstås en mycket heterogen grupp människor som kommit till vårt land från stora delar av världen och av olika anledningar och med olika förutsättninga. Det som fortfarande påverkar medellivslängden mest i stora delar av övriga världen (frånsett de rikaste länderna) är infektionssjukdomar och tillgång till effektiv sjukvård, precis som för våra förfäder om vi bara går några generationer tillbaka, vilket också påverkar viktiga faktorer för medellivslängden som barnadödligheten. Andra faktorer där Sverige har ett försprång är förstås dödlighet i olyckshändelser, arbetsplatsolyckor och förstås krig och konflikter etc. Genetik har knappast någon betydelse för medellivslängden när vi befinner oss på populationsnivå, även om ärftlighet givetvis kan spela roll för den enskilda individen.  
 
Intressant nog har i många fall invandrade svenskar mer hälsosamma levnadsvanor jämfört med infödda svenskar eftersom de kommit hit från kulturer med mer hälsosamma kostvanor och rök- och alkoholvanor än vad som förekommer bland  infödda svenskar. Visst kan man i olika undersökningar påvisa en högre självskattad ohälsa bland många invandrare, skillnader i hälsosituationen som bl.a. beror på om man kommit hit som flykting, arbetsinvandrat eller adopterats. Men när det gäller dödligheten ser det annorlunda ut. Faktiskt har invandrare som är födda utanför Europa en något lägre risk för en för tidig död än vad sverigefödda har, vilket bl.a. beror på att sverigefödda svenskar är överrepresenterade i den alkoholrelaterade dödligheten. Rökning är också vanligare bland svenskfödda kvinnor än bland invandrarkvinnor generellt sett, vilket är en starkt negativ faktor för svenska kvinnors medellivslängd.  
 
Du kan läsa mer om detta i Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009, som du hittar här:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/8495/2009-126-71_ 200912671.pdf
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-26 11:45)
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-26 11:54)

206
Källhänvisningar / Källhänvisningar
« skrivet: 2009-12-23, 19:04 »
Nej just det Jan, det är en korrekt iakttagelse att kalendrar som Svenska Släktkalendern, Adelskalendern och Ointroducerad adels kalender, inte brukar ange detaljerade källor för varenda uppgift. Syftet med dessa kalendrar är i första hand att redovisa kortfattade/komprimerade översikter över hur nu levande släktmedlemmar av en viss släkt med gemensamt efternamn är släkt med varandra. Tyngdpunkten ligger alltså på de nu levande släktmedlemmarna och de uppgifter som dessa meddelat om sig och sina närmaste släktingar. Kalenderformatet rymmer knappast den slags källredovisning på detaljnivå med fotnoter och källförteckningar som man med fördel kan använda vid publicering av mer djupgående släkthistoriker och utredningar i form av tidskriftsartiklar eller enskilda släktmonografier.  
 
Sist i ingressen till släktartiklarna i Svenska Släktkalendern finns dock (i alla fall i senare årgångar) rubriken Litteratur eller Källor och litteratur som anger om det finns tryckta släktutredningar och biografier eller om opublicerade sådana finns tillgängliga på något arkiv eller bibliotek. Redaktören uppmuntrar dessutom medverkande släkter att skänka ett ex av opublicerade utredningar till GF:s släktarkiv för att på så sätt tillgängliggöra grundforskning om en viss släkts historiska led. Kontaktperson anges också för de medverkande släkterna vilket gör att det lättare går att spåra uppgiftslämnare via kontaktpersonen. Vad gäller ortangivelser, som du särskilt nämner, så anges alltid aktuell bostadsort för levande släktmedlemmar och för avlidna anges sista bostadsorten och många gånger även tidigare bostadsorter, i alla fall om du tittar på någon av de senaste årgångarna av Svenska Släktkalendern.  
 
Slutligen, men inte minst, granskas och bedöms varje manuskript av Svenska Släktkalenderns redaktion och ibland av externa experter, en kvalitetsgranskning som innebär att korrigeringar och kompletteringar till inskickade manus i många fall kan göras. På så sätt liknar det redaktionella arbetet med kalendern den vedertagna kvalitetsgranskning och bedömning av artikelmanus som görs i vetenskapliga facktidskrifter genom sakkunniga redaktörer och externa bedömare (referees) som valts utifrån sin specialistkunskap.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-23 22:14)

207
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 03 januari, 2010
« skrivet: 2009-12-16, 00:09 »
Du hittar ett längre kapitel om skolväsendet i prosten Christian Duhnes sockenskildring Norrbärke en bergslagssocken (1957) som även innehåller korta beskrivningar av alla skolrotarna i socknen.  
 
Även i andra delen av Helge Forsells (själv folkskollärare i Söderbärke) historik Bärkebygd. Från 1850 till 1970-talets början (utg av Smedjebackens kommun 1987) finns ett kapitel om skolväsendet, om än mer summariskt än i Duhnes bok. År 1918 fanns i Norrbärke kommun inkl. Smedjebackens municipalsamhälle hela 21 skolor spridda över kommunen.

208
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-12-13, 10:51 »
Ett förslag: Den här fru Lennberg skulle kanske kunna vara identisk med barnmorskan som förlöste Maria Mathilda, d v s Catharina Christina Leinberg (enl. födelseboken) i kvarteret Ceres N:o 14 vid Svartmangatan. Barnmorskan, var oftast den person som lämnade in de anonymt inlösta spädbarnen på Allmänna barnhuset för att bevara föräldrarnas anonymitet gentemot barnhuset, och barnmorskan kan ha fortsatt att vara en förbindelselänkt mellan modern och fosterföräldrarna i det här fallet.

209
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-12-12, 16:26 »
Monica,
Sökfunktionen till Allmänna barnhusets rullor är väl inte helt optimal, men man får prova olika stavningar. Du får fram henne om du söker på stavningen Ida Gustafwa.  
 
Kyrkoherden skriver att Ida Gustava Holms arv efter modern förvaltas av Arvskollegiet, så det borde gå att få fram något i arkivet efter den institutionen, som väl borde finnas i RA gissar jag.  
 
Garnisonssjukhusets arkiv finns i Krigsarkivet och kan innehålla handlingar om personalen, t ex ansökningshandlingar, rekommendationsbrev etc som skulle kunna ge ledtrådar till varför Sara Maria fick tjänsten som förestånderska på sjukhuset. Om lönelistor finns bevarade från den aktuella tiden kanske dessa kan ge en uppfattning om löneförhållanden och vilken ställning en förestånderska på denna vårdinrättning hade vid den aktuella tiden i förhållande till andra personalkategorier. Generellt sett var det inte attraktivt att arbeta vid vårdinstitutioner, hospital och kurhus under förra halvan av 1800-talet, dels med tanke på att klientelet på dessa inrättningar framför allt var fattiga och utsatta människor som inte hade råd med privat vård i hemmet och dels med tanke på utsattheten för smittsamma sjukdomar i en tid då kunskapen om förebyggande åtgärder och hygienaspekter i vården var mycket begränsad eller obefintlig. Allmänt brukar det i litteraturen heta att det oftast var utstötta kvinnorna som arbetade på hospitalen och kurhusen. Om Garnisonssjukhuset, som var arméns sjukhus, skiljde sig i status från andra vårdinrättningar vet jag inte.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-12-12 16:29)

210
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-12-11, 18:30 »
I folkräkningen 1880 finns Ida Gustava Holm, f 1829 (felaktigt angivet som född i Frustuna), med make Carl Erik Ersson, f 1834 i Frustuna, rättare på Ekensberg, Överenhörna sn, samt två barn: Gustaf Victor f 1867 i Kattnäs, och Ida Mathilda, f 1870 i Ytterenhörna. I folkräkningen 1890 finns Ida Gustava Holm och hennes man i Mariefred där maken är rättare på Karlsborg (se foton på gården här: http://www.arkitekt.se/s18852?skip9119=1 )  
och 1900 bor de i Talltorpet i Kärnbo sn, allt i Södermanland.

211
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-12-11, 18:04 »
Monica, du läste bättre än jag; Thoresunds socken står det ju.  
 
Men jag tror att du följt fel barnhusbarn. Den Ida Gustafva som upptas i Sara Maria Holms testamente 1838, bör ju precis som Maria Mathilda, ha varit en dotter till Sara Maria. Utomäktenskapliga barn hade inte ens arvsrätt efter sin mor vid den här tiden, vilket är anledningen till att hon skrivit testamentet till sina döttrars förmån. Att den trolige sonen Edward Wilhelm inte upptas i testamentet kan bero på att modern redan dragit försorg om honom - han bodde väl hos henne 1830? - och att hon kunnat hjälpa honom ekonomiskt på ett annat sätt än de två döttrarna som var utplacerade av Allmänna barnhuset i fosterhem på landet.  
 
Den Ida Gustafva som är ihågkommen i Sara Maria Holms testamente bör vara flickan som är född 28 oktober 1829 och inlöst på barnhuset 1830 som spädbarn nr 11. Hennes journal i barnhusrullan över barn utanför allmänna barnhuset har nr 1564; se:
http://www3.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008 /06_01564.pdf
 
Längst ned på sidan ligger två intressanta brev skrivna till barnhusdirektionen 1896 av kyrkoherden i Mariefred, där det framgår att Ida Gustafvas efternamn är Holm och att kyrkoherden försöker hjälpa henne att få ut arvet efter modern, som hon tydligen inte - 58 år efter moderns död (!) - kommit i åtnjutande av. Uppenbarligen var det inte någon som brydde sig om att bevaka hennes testamenterade arv då när modern dött. Mostern som står som arvinge i bouppteckningen kanske inte ens hade en aning om var Ida Gustafva befann sig, men senare har Ida Gustafva (kanske genom systern Maria Matilda?) fått kännedom om att hon hade ett innestående arv efter sin mor.  
 
Ida Gustafva finns i Storkyrkoförsamlingens födelsebok över utomäktenskapliga barn CIb:5 (1828-1853) (SSA);
1829 October  
Ida Gustawa Född d. 28, Döpt d. 29 af Bergegren. Modren 36 år g. Förlöst af
B.m. Brita Cath. Westman i Qv. Phaëton N:o 3 wid Trädgårdsgatan.

212
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-12-09, 20:48 »
Monica,
Ida Gustafvas mor Christina Elisabeth Feltström blev ju antagen som amma på Allmänna barnhuset, så henne bör det gå att få fram mer information om i ammrullan (serie D1Ba) och i handlingar rörande personal och ammor (serie F1) i barnhusets arkiv.  
 
Ida Gustafva Uppfostras af Stat Drängen Anders Pehrssons Hustru vid Norrby i Thorslunda Socken. Rec af M., d v s fosterhemmet var inte utvalt av barnhuset utan det var modern som hade rekommenderat det, vilket antyder att hon själv eller någon hon hade förtroende för kände/var bekant med fosterföräldrarna.

213
Forslind / Forslind
« skrivet: 2009-12-09, 00:15 »
En utförligare antavla för Jonas Forslind (f 1749 i Falun) än den som finns här ovan (12 maj 2000),  redovisas i Dalarötter under svar på efterlysningar, fråga #685, se  här.

214
14 Heraldik och ordenssällskap / Timmermansorden
« skrivet: 2009-11-21, 20:30 »
Nej, jag visste inte att det var din förfader jag tog som exempel - det fanns ytterligare fyra hospitalshjon som dog 1809 enligt förteckningen i Bengt Fredricssons bok, så jag hade i alla fall 20% chans att välja rätt gubbe.  
 
Uppgifterna i boken kommer från ansökningshandlingarna till hospitalet i Timmermansordens arkiv, så du kan nog få fram ytterligare information om Johan Fredrik Säfström i dessa handlingar.

215
14 Heraldik och ordenssällskap / Timmermansorden
« skrivet: 2009-11-21, 12:23 »
Ann-Marie,
Timmermansordens syfte när den instiftades 1761 var filantropiskt, bl.a. ville man hjälpa personer som skadats i krig eller under byggnationsarbete. När ordens första hospital öppnades 1796 på malmgården Eriksbergs egendom i en gammal fiskarstuga på Träskängen, nuvarande Östermalm i Stockholm (mellan Birger Jarlsgatan, Karlavägen och Humlegården) började man ta in hospitalshjon som återkommit från krig med försvagad hälsa eller stympade lemmar, liksom andra som under fredstid blivit lemlästade eller oförmögna till arbete genom olycksfall vid byggande. Dessutom krävdes att de skulle vara så fattiga att de inte kunde skaffa sig uppehälle eller husrum utan tiggeri eller medmänniskors barmhärtighet. De intagna var alltså inte medlemmar i Timmermansorden utan nödlidande personer som man erbjöd husrum, uppehälle och viss medicinsk omvårdnad. Hospitalet var alltså från början ett invalidsjukhus och där tjänstgjorde en sköterska och flera av de läkare som var medlemmar (ordensbröder) av Timmermansorden. Fram till 1830-talet vårdades som mest 24 personer samtidigt, och fler än hälften av de intagna hade varit i krigstjänst som manskap eller underbefäl, men där fanns också fd brandsoldater, lykttändare, sjömän, byggnadsarbetare och fabriksgesäller.
 
Det finns en utmärkt historik av ordensläkaren Bengt Fredricsson: Timmermansordens hospital - ett 200-årsminne (Stockholm 1996), som bl.a. innehåller en utförlig historik med intressanta bilder av de gamla hospitalsbyggnaderna och en förteckning över de ca 350 hospitalshjonen som intogs mellan 1796 och 1913, med uppgifter om intagninsdatum, namn, födelseår, yrke, anledning till intagningen på hospitalet, dödsdatum och dödsorsak. T ex kan man läsa om konstapeln vid Kgl artilleriregementet Johan Fredrik Säfström, f 1740, att han hade Svår blessyr i båda händer jemt med armlederna, som gör honom oförmögen till arbete för sin bärgning. Han var bosatt i Hedvig Eleonora församling och intogs i gamla hospitalet 1798 10/11 samt avled som änkling 1809 25/2 av förkylning.

216
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-11-12, 01:32 »
Maria Mathilda var född i Storkyrkoförsamlingen, se födelse- och dopboken för oäkta barn CIb:4 (SSA).
 
1828 Aprill  
Maria Mathilda Född den 3 och Döpt den 5 af Bergegren - Mod-
ern 34 år g. Förlöst af B.m. Catharina  
Christ. Leinberg i Qwarteret Ceres N:o 14 wid
Swartmangatan.  
 

217
Utan känt efternamn / Maria Matilda, f. 1828
« skrivet: 2009-11-12, 01:09 »
Monica,
Flickan Maria Mathilda inlöstes mot avgift på Allmänna barnhuset vid 3 månaders ålder 1828 som spädbarn nr 115 det året. Det betyder att du återfinner henne i den särskilda intagningsrullan över späda barn, Allmänna barnhusets arkiv, volym D2BA:9 under år 1828 nr 115. Här kan ev. finnas ytterligare information om barnet, men det troliga är förstås att föräldrarna utnyttjat möjligheten att anonymt lösa in barnet på barnhuset om barnet var fött utom äktenskap, vilket var den vanligaste orsaken till att bli intagen på Allmänna barnhuset vid denna tid.  
 
Om du sedan går vidare till volym E5C:31 som innehåller handlingar till intagningsrullorna över äldre och späda barn 1828 så bör där finnas en födelseattest från Maria Mathildas födelseförsamling. Ett krav för intagning på Allmänna barnhuset vid den aktuella tiden var nämlingen att barnet var fött i eller hade en annan styrkt anknytning till Stockholm genom sina föräldrar, så därför finns födelseattester för i stort sett alla intagna barn i denna bilageserie.
 
Du har väl för övrigt noterat att Maria Mathilda åter blev intagen på barnhuset i Stockholm den 15 juni 1830 som barn nr 92 och att hon därför finns med i intagningsrullan över äldre 1830 som barn nr 92 (volym D2CA:8). Hon blev sedan åter utlämnad till fosterhem redan den 26 juni 1830 och hamnade då hos bonden Jan Janssons hustru i Frustuna socken där hon kvarstod ännu vid utgången av april 1842 då underhållet från Allmänna barnhuset upphörde i samband med att hon fyllt 14 år. Detta framgår av rullan över barn utanför barnhuset, volym D2H:25 där hon finns som barn nr 1843, se skannat dokument:
 
http://www3.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008 /06_01843.pdf
 
Det intressanta är att till rullan har tillfogats ett par små lappar som antyder att barnets mor eller annan släkting tagit kontakt med fosterföräldrarna via ett par olika ombud (fru Lennberg och madam Stjerngren) vid två tillfällen.  
 
På den första lappen står det:
N. 1843 - Efterfrågas Fru Lennberg i finska Comminister huset i finska kyrkan. Fosterföräldrarna wisas dit d. 23/9 1830. Expd:t d. 31/12 1830. Stora Wattugränden N:o 3 Qv. Elefanten.  
På den andra lappen står det: N:o 1843. H: N:o 4 Qvarteret Solvisaren Kungsholms plan Madam Stjerngren i Fru Mandelbergs Egendom. Fostermodern anvisas till Madam Stjerngren. Tillsagdt.

218
Hemmansägare / Planägare
« skrivet: 2009-11-06, 08:56 »
Tilläggas kan att enligt Svenska Akademiens Ordbok (SAO), som finns tillgänglig  här, har ordet plan, förutom den allmänna betydelsen markparti med jämn yta eller om jämn yta i allmänhet, i äldre tider även haft den mer specifika betydelsen tomt.  
Ett exempel från 1756 anförs: (Jag har) varit nödsakad anhålla om plan at bygga mig en liten koja på i höst.
 
Ordet planägare kan alltså ha använts som benämning på en tomtägare, kanske en synonym till lägenhetsägare som förr var benämning på ägaren av en mindre (inte i mantal satt) egendom, ofta avsöndrad från en större egendom.
 
(Meddelandet ändrat av tbd 2009-11-06 08:57)

219
Svenska släktkalendern / Svenska släktkalendern
« skrivet: 2009-11-04, 23:11 »
Det låter mycket bra, Stefan! Släktkalenderns redaktion är givetvis tacksam för alla rättelser och kompletteringar som du och andra kan bidra med.  
 
Bästa hälsningar
Torsten

220
Svenska släktkalendern / Svenska släktkalendern
« skrivet: 2009-11-04, 20:27 »
Uppgiften om Stennäs kvarn finns med redan i SSK 1930 som Gustaf Elgenstierna var redaktör för. I 2003 års utgåva hänvisas också till en utredning av Einar Stenbeck, Släkterna Stenbeck, Rydberg och Ekeroth (repro 1948, ett ex hos Genealogiska Föreningen, Stockholm).

221
Hemmansägare / Planägare
« skrivet: 2009-11-01, 23:34 »
Plan verkar vara benämning på ett torp, se Byarum AI:26, hfl 1886-1895, s. 32, där det ovanför ovannämnde Josef Svenssons namn står: egen plan (=torp) Lilla Boarp

222
Kolmodin / Äldre inlägg (arkiv) till 19 mars, 2010
« skrivet: 2009-10-30, 18:14 »
Släkten Kolmodin är en av de 60 släkter som finns med i årgång 2010 av Svenska Släktkalendern. Kalendern är under tryckning och beräknas utkomma i november. Senast Kolmodin var med i kalendern var 1950, så den nya årgången innehåller många uppdateringar.  
Se vidare  Svenska Släktkalenderns hemsida.

223
Grangärde / Äldre inlägg (arkiv) till 26 januari, 2010
« skrivet: 2009-10-26, 01:08 »
Det står Nåhrgäl, d v s Norgärde.

224
Grangärde / Grangärde vigsel 1654
« skrivet: 2009-10-26, 01:06 »
Det är inget i utan ett kolon, d v s förkortningstecken. I den här längden förkortas ibland Västansjö till Wästan:, jämför raden ovanför där det står Matz Hanßon i Wästan:  Giertru Larzdotter i Sonan: (d v s förkortning för Sonnansjö=Sunnansjö).  
 
Efter Karin Hanzdotter i Wästan: står det dessutom tillagt Nåhrgäl, d v s Norgärde.

225
Anstrin / Anstrin
« skrivet: 2009-10-12, 22:06 »
Göran,  
Det kan tilläggas att Lotten Thomée f Anstrin var äldre halvsyster till ovannämnde Gustaf Wilhelm Anstrin.
 
Från bouppteckningen efter kassören Ernst Ludvig Anstrin, död 1875 9/10 (Bou 1876-III-67, SSA), som jag tittade på 1982, har jag noterat att Ernst först var gift med Charlotta Augusta Lewent, död 1859 13/12 (Bou 1860-I:III, SSA), och sedan med Eva Lydia Natalia Nygren (född 1840 27/3 i Forshem, enl. rotemansarkivet CD Gamla stan).
 
I första äktenskapet föddes enligt Ernsts bouppteckning Ernst August (f 1857 10/1) och Lotten (f 1859 6/12), och i andra äktenskapet föddes Carl Ludvig (f 1861 17/11), Gustaf Wilhelm (f 1864 20/8), Lydia Helena (f 1866 17/3) och Johan Christoffer (f 1870 8/7).

226
Hov- / Hovinköpare
« skrivet: 2009-10-08, 08:46 »
Eva,  
Vill du ha fram uppgifter om personer som varit anställda inom någon myndighet inom kungliga hovet så föreslår jag att du vänder dig till den arkivarie på Riksarkivet som är ansvarig för Slottsarkivet, se:
http://62.20.57.210/ra/slottsark.html

227
Eva, det redan finns en diskussion i Anbytarforum om yrket hovinköpare (som inte har någon direktkoppling till benämningen hovgård eller ortnamnet Hovgården), nämligen under: Yrken »  Yrken F-I » Hovinköpare.  
 
Se här.

228
Hov- / Hovinköpare
« skrivet: 2009-10-06, 17:58 »
Svar på fråga ställd av Eva Magnusson på annan plats i Anbytarforum, under Språk, ord och namn » Ortnamn » Hovgårdarna:
Postat måndagen 05 oktober 2009 - 22:45  
Med vad sysslade då en hovinköpare. Johannes Bergman född 1764 var rusthållare och verksam som hovinköpare.
 
Svar: Enligt Svenska Akademiens Ordbok (SAO), som finns att tillgå på nätet  här,  
var en hovinköpare en person som gjorde inköp för hovets räkning. Se även Christer Öbergs inlägg här ovan.

229
Komplettering till mitt tidigare inlägg:
För hovgård som beteckning på medeltida sätesgård/större egendom - d.v.s. en huvudgård med underliggande landbohemman - finns en utförlig artikel av Carl Göran Andræ under uppslagsordet hovedgård i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid (KLNM), band 6.  
 
Intressant för diskussionen om betydelsen av förledet hov- i ortnamn är också artikeln under uppslagsordet hovman (KLNM, band 7) - ibland sammandraget till homman. Ordet förekommer i ortnamn som t.ex. Hovmanstorp, och hovman avser här en frälseman (särskilt krigare) ryttare, frälsetjänare, krigare etc. Ordet förekommer också som binamn/tillnamn på medeltiden och senare.

230
När det gäller ordet hovgård så är det tveklöst att ordet under medeltiden är en benämning för sätesgård, herrgård. Därom vittnar det svenska medeltida brevmaterialet, t.ex. omtalar ett pergamentsbrev från 1413 27/6 (SD fr.o.m. 1401, nr 1737) att dalafogden Jösse Finnsson ägde tre hovgårdar, 68 landbogårdar och tre hyttor i Dalarna. Därmed inte sagt att man kan ta för givet att alla orter med namnet Hovgården har samma ursprung och betydelse - det beror förstås på dess ålder och tillkomsthistoria.
 
Hov i betydelsen kultplats, helgedom, som Patrick är inne på, förekommer enligt ortnamnsforskarna i det västnordiska språkområdet området (Island, Norge). Däremot anses det mera tveksamt om det vanligt förekommande ortnamnet Hov och ortnamn som slutar på -hov på svenskt och danskt språkområde har samma ursprungliga betydelse som i de västnordiska språken, eftersom det i svenskt och danskt språkområde helt saknas med gudanamn som förled. Här har istället ordet harg betecknat helgedom.  
Se vidare uppslagsordet Hov og horg i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid, band 7.
 
K. F. Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket tar upp 6 möjliga betydelser av ordet hov:
1. gård, hemman? hedniskt tempel, helgedom?
2. en furstes eller förnäm mans boning, gård
3. hov, hovhåll­ning, riddaren . . . haldar rikt hof
4. de som vistas eller uppträder vid hovet, konungens omgivning eller följe, de under konungen lydande stormännen
5. sammankomst av stormän
6. festligt samkväm (oftas ett sådant som anställdes vid hovet eller av en furstl­ig person), gästabud; i synnerhet med riddarspel förenad fest

231
Hovgård betyder herrgård, d.v.s. sätesgård för en herreman (frälseman) på medeltiden. Se t.ex. Harry Ståhl, Ortnamnen i Dalarna (1982) som tar upp Hovgården i Stora Tuna (utanför Borlänge) som exempel.  
 
Namnledet hov går även igen i senare tiders benämningar på adliga slott och herrgårdar som Åkeshov, Rålambshov osv.

232
Gross / Gross
« skrivet: 2009-09-16, 00:59 »
Chris,  
I Svenska Släktkalendern (SSK) 1980 upptas släkten Bæhrendtz (s 66f). Av ingressen framgår att den från Pommern till Stockholm inflyttade kamreren vid Kungl Operan Johan Michael Gottlieb Bæhrendtz (f 1744 i Stralsund, d 1817) med sin hustru Sophia Beaujat (f 1745, d 1830) bl.a. hade sonen Adolph Friedrich Bæhrendtz (f 1790, d 1826) som var kanslist i Bergskollegium. Adolph Friedrich B var gift med Johanna Fredrica Gråss och hade två söner: Adolph Ludvig Theodor (f 1816), som gifte sig 1841 med Eva Sofia Högelin och fick fem barn, och Johan Fredric (f 1820).
 
Enl. Johan Axel Almquists bok Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857(1909) var Adolph Friedrich Bæhrendtz född 1790 23/10 och död 1826 28/3: han blev e.o. kopist i Bergskollegium 1805 och kanslist där 1816.
 
Framlidne TV- och Skansenchefen Nils Erik Bæhrendtz (1916-2002), som var uppgiftslämnare till artikeln i SSK 1980, var sonsons sonson till en äldre bror till ovannämnde Adolph Friedrich B.

233
Allmänna Barnhuset / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-02-01
« skrivet: 2009-09-05, 15:11 »
Ja, det är riktigt att Allmänna barnhusets arkiv förvaras i Stockholms stadsarkiv (SSA).

234
Allmänna Barnhuset / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-02-01
« skrivet: 2009-09-04, 09:36 »
Caroline m.fl.,
Jag har svarat ang. barnhusbarnet Augusta Lind under en annan diskussionstråd (Stockholm - Övr församlingar - Barnhusförsamlingen) här.
 
Siffran 72 framför moderns namn i akten (rulla över barn utanför barnhuset) betyder inte att modern var amma nr 72 som föreslagits i denna diskussion utan är istället en hänvisning till intagningsrullan över äldre barn 1833 (serie D2CA). Ytterligare information om barnet och modern kan finnas i bilageserien Handlingar till rulla över späda och äldre barn (serie E5C). Se också min utförligare redogörelse för dessa olika rull- och bilageserier i barnhusets arkiv i min artikel Att forska om barn på Allmänna barnhuset i Släktforskarnas årsbok 1997.

235
Cecilia,  
Du har nog läst fel - det finns ingen uppgift i släktartikeln Siösteen på webbsidan adelsvapen.com (http://www.adelsvapen.com/genealogi/Si%C3%B6steen) som uppger att någon medlem av denna släkt Siösteen skulle ha adlats, och släkten förekommer inte bland de adelsätter som upptas i Gustaf Elgenstiernas genealogiska bokverk Den introducerade svenska adelns ättartavlor (1925-36).  
 
Att personen som sammanställt och publicerat släktartiklen på webben bl.a. anger Elgenstiernas verk som en av källorna han använt beror på att data hämtats från detta bokverk beträffande flera av släktmedlemmarna eftersom de ingått adliga giften eller gift sig med personer som senare adlats - dessa Siösteenar förekommer alltså i verket för att de är ingifta i div. adliga släkter.  
 
Angående din fundering om släktmedlemmarnas adliga giften och officersbefattningar m.m., så beror säkert de adliga giftena på att flera Siösteenar var underofficerare och därför rörde sig i adelstäta miljöer eftersom det fanns gott om adelsmän i officerskåren. Det är riktigt att adeln i Sverige under vissa tidsperioder haft företräde till högre ämbeten och även högre officersbefattningar. Men ofrälse personer kunde förvisso tjänstgöra som häradshövdingar - i fallet med Siösteen rör det sig dock om titeln vice häradshövding som inte innebar någon domarbefattning utan endast var en titel som alla jurister som gjort tingstjänstgöring kunde förvärva under 1700- och 1800-talet. Underofficerare, som löjtnant och fanjunkare vilket det finns flera stycken av i släkten Siösteen, var ofta inte adliga, men karriärofficerare blev på 1600- och 1700-talet (men inte längre på 1800-talet) vanligen adlade per automatik när de nådde de högre officersgraderna som major, ryttmästare och däröver. Den enda karriärofficer som förekommer i släktartikeln Siösteen, sedermera översten Fredrik Siösteen (1782-1861), gjorde dock sin officerskarriär lite för sent för att per automatik bli adlad när han nådde de högre graderna...

236
SVAR har lagt ut registret över intagna äldre barn 1807-1854 (Allm barnhusets arkiv D2CB:1, SSA) på sin webbplats, men själva intagningsrullan som registret hänvisar till är ännu inte tillgänglig på webben.  
 
Registret bekräftar i vilket fall att hänvisningsnumret 72 i ovanstående utlämningsrulla, som Caroline länkat till, är barnet Augusta Linds löpnummer i rullan över intagna äldre barn 1833. Med dessa hänvisningsnummer och årtal borde det gå bra att beställa kopia av den aktuella sidan i intagningsrullan (serie D2CA) och från intagningshandlingarna (serie E5C) rörande Augusta från Stockholms Stadsarkiv.  
 

237
Caroline,  
Eventuellt kan det vara samma kvinna, Maria Catharina Lind, som även är mor till ett flickebarn som lämnades in på barnhuset 1812, se: http://www3.ssa.stockholm.se/Bildarkiv/Egenproducerat/SE-SSA-0809/Barnhuspdf2008 /05_01401.pdf

238
Caroline,
Akten som du länkat till (på Stockholms stadsarkivs webbplats) är en rulla över barn utlämnade från Allmänna barnhuset till fosterhem (serie D2H i Allmänna barnhusets arkiv, SSA). Det finns vid den aktuella tiden även flera andra rullserier i barnhusets arkiv och det nummer som du frågar om som står före moderns namn är en hänvisning till den så kallade intagningsrullan över äldre barn (serie D2CA) - det finns också en intagningsrulla över späda barn. Alla barn som blev intagna på Allmänna barnhuset (oavsett om de utlämnades till fosterhem redan samma dag eller de blev kvar en längre tid på barhuset) förtecknas i endera av dessa två intagningsrullor (beroende på barnets ålder) med ett löpnummer för det aktuella året, så om du tittar på rullan över intagna äldre barn 1833, barn nr 72, så borde du hitta intagningsanteckningen för Augusta Lind.  
 
Av intagningsrullan framgår om barnet är inlöst på barnhuset mot avgift eller om det blev intaget av andra orsaker. Ytterligare intressanta uppgifter om barnen och intagningsomständigheterna finns i bilageserien Handlingar till rulla över späda och äldre barn (serie E5C). Bland dessa handlingar finns födelseattester för de intagna barnen (utom hittebarnen!), uppgift från ammebesiktningskontoret om ett spädbarns mor antagits till amma, och ibland följebrev från hemförsamlingen, fattigvården eller annan instans som kan ge en utförlig beskrivning av omständigheterna som gjorde att barnet behövde bli intaget på barnhuset, t ex om föräldrarna avlidit eller om de vistades på sjukhus eller i fängelse eller helt enkelt var så fattiga att de inte kunde försörja sitt barn. För de anonymt mot avgift inlösta barnen finns förstås inte sådana beskrivningar, men i detta fall är ju modern namngiven i rullan så det rör sig troligtvis inte om ett mot avgift inlöst barn.  
 
När det gäller frågan om varifrån barnens mödrar kom, så beror det på orsaken till varför barnet intogs på Allmänna barnhuset. Primärt var barnhuset till för barn som tillhörde Stockholms församlingar, d v s barnet måste vara fött i Stockholm eller ha föräldrar som tillhörde en Stockholmsförsamling. Enligt Allmänna barnhuset reglemente från 1825 gällde att för de barn som togs emot utan avgift (d v s värnlösa barn och så kallde remissbarn från fattigvården etc) att modern och/eller fadern måste tillhöra någon av Stockholms församlingar, eller om barnet inte var fött i Stockholm, så måste barnet ha kommit till staden på lagenligt vis, annars skulle barnet förpassas tillbaka till fattigvården i sin rätta hem- eller födelseförsamling. Ammornas barn behövde förstås inte vara födda i en Stockholmsförsamling - en kvinna som tog tjänst på barnhuset som amma kunde få sitt barn gratis intaget på barnhuset efter ett års klanderfri tjänstgöring istället för att få ut ett års amlön vilket motsvarade den fastställda inlösenavgiften för de barn som inte var värnlösa/remissbarn. Den största kategorin barn som togs emot av barnhuset vid den aktuella tiden var dock de mot avgift inlösta barnen vars föräldrar oftast valde att vara anonyma i barnhusets rullor och handlingar. Barnen måste vara födda i en Stockholmsförsamling och av födelseattesterna framgår att föräldrarna i de allra flesta fall är angivna som okända i födelseboken, d v s barnets mor har utnyttjat den lagliga möjligheten som inrättades genom Gustav III:s barnamordsplakat 1778 att å okänd ort framföda barnet utan att bli åtalad eller att frågor ställdes om hennes person. Möjligheten till anonymitet var förstås störst i städerna vilket innebar att även kvinnor från landsorten, om de hade råd och möjlighet, kom till Stockholm för att anonymt föda sitt utomäktenskapliga barn hos någon barnmorska eller på något av stadens barnbördshus. Dessa kvinnor vistades bara tillfälligt i Stockholm och det har knappast avsatt några spår i stadens församlingars in- och utflyttningslängder. Bland annat p g a att många kvinnor valde att föda utomäktenskapliga barn i en stad där de lättare kunde förbli anonyma visar statistiken över utomäktenskapliga födslar stor skillnad mellan landsort och städer - på 1840-talet var 45% av alla barn som föddes i Stockholm födda utom äktenskapet, i övriga städer var denna andel ca 20% och på landsorten 7% (för hela riket 9%).  
 
Se vidare min artikel Att forska om barn på Allmänna barnhuset i Släktforskarnas årsbok 1997, som för övrigt innehåller ytterligare ett par artiklar med barnhustema av Bo Lindwall och Ragnar Fornö.

239
.och här är min läsning av födelsenotisen:  
 
År 1811, N:o 154
[Namnet:] Stina, Oäckta
[Född:]  Dec. 13
[Döpt:] Ejus. 14
[Föräldrarne och deras hemvist:] Artilleristen Hedqvists Hustru Anna Anders Dotter ifrån Ingevalsbenning 40 år. Barn fadren angafs vara Landbond. Dani[e]l Matsson i Dräcke i Presth[yttan].
[Faddrarne och deras hemvist:] Jacob Sigfridsson med Hustru Stina Anders Dr ifrån Dräcke, Dr. Anders Pehrsson ifrån Dräcke, Enkan Stina Lars Dr ifrån Hamre.
[Omständigheter:] Hedqvist rymde vid sista kriget, och ovist om han lefver. Till Bättring förmanad och Absolverad den 3. Februari 1812. Kyrkoplickt ärlagd spec. 32 Sk. Banko.  
 
 
Den utpekade fadern var alltså landbonden Daniel Matsson i Dräcke under Prästhytte Bruk, som finns upptagen i Hedemora AI:18 B, hfl 1811-1820, s. 69 [GID 2185.59.13900]. Barnets mor Anna Andersdotter finner du i samma längd under Ingevallsbenning, hushåll n:o 21 [GID 2185.59.19300] med noteringen att hon och utomäktenskapliga döttrarna Stina och Catharina (f 1815 30/3) ”Bor i Dräcke N:o 1 Presthytt: Bruks Landbönder”.

240
Lennart,  
Du menar väl Hedemora C:8, födde 1811-1827. Det är i alla fall där man hamnar med det angivna GID-numret på Genline.  
 
Kanske du kan läsa bättre från denna digitala avbildning av samma födelsenotis (hämtad från Arkiv Digital - AD Online).
 

241
Kvävning / Astma
« skrivet: 2009-09-02, 19:05 »
Dödsorsaken anges vara Astma.

242
Dödsannonser från begravningsbyråer anslutna till Sveriges begravningsbyråers förbund
finns på http://www.familjesidan.se/

243
Tommy,
Gävle stads äldsta tänkebok börjar 1573. Bevarade tänkeböcker fram till 1659 finns utgivna i tryck av Percy Elfstrand: Gävle stads tänkebok. [ingår i:] Från Gästrikland 1955, utg. av Gästriklands kulturhistoriska förening (Gävle 1956).  
Erik Brännman & Arne Lenner: Gävle stads dombok 1631-1639. Utg av Gästriklands kulturhistoriska förening (Gävle 1982).  
 
Om tryckta domboksutgåvor, se för övrigt:
http://www.genealogi.se/domutg.htm#gas

244
Dicander / Dicander
« skrivet: 2009-08-18, 17:44 »
Korringering till ovanstående inlägg av Björn Eriksson.
 
Kyrkoherden Laurentius Erici Dicanders (1640-1717) i Floda, Dalarna, hustru bar inte patronymikonet Månsdotter. Hennes namn var Catharina Christiernin (1664-1738) och hon var dotter till bruksinspektoren Christiern Christiernsson (1640-1676) på Bockhammars bruk, Gunnilbo, och hans hustru Elisabet Eriksdotter Balk (1640-1670). Vid vigseln 1681 27/2 (Folkärna C:2, s 37) var Catharina Christiernin bosatt hos sin mormor på Mesta i Folkärna sn.  
 
Se G Hansson & L Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2 1700-talet, s. 249 (Västerås 1990).
 
Om släkten Christiernin och dess olika förgreningar, se för övrigt:
[Per Niclas Christiernin], Stam-taflor till upplysning om den Christierninska slägten, Upsala 1785.
Viktor Örnberg, Svenska ättartal, bd 12, s 155ff, Stockholm 1898.
Bertil Bethius, Christiernin (släkt), Svenskt biografiskt lexikon, bd 8, s 466ff, Stockholm 1929.

245
Under skråväsendets tid (före 1846) fick en urmakare sin utbildning genom att gå i lära som lärling och sedan gesäll hos en urmakarmästare med burskap i någon stad, se t.ex. denna sida:
http://www.algonet.se/~hogman/larling-gesall-mastare.htm
 
En urmakare verksam i Värmland i mitten av 1700-talet behöver inte nödvändigtvis ha fått sin utbildning i Värmland - gesällerna gav sig ofta ut på gesällvandringar som kunde sträcka sig över flera landskap för att arbeta hos olika mästare och på så sätt bredda sitt kunnande inom det specifika hantverk som de utbildade sig inom.  
 
Faktor var en titel som kunde ha flera betydelser på 1700-talet, men vanligen avsågs en person som ledde en industriell tillverkning som föreståndare, verkmästare eller förman vid en fabriksrörelse, se vidare Svenska Akademiens Ordbok som du hittar här: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/
 
Fabrikstillverkning förekom på 1700-talet av bl.a. gevär och annat krigsmateriel. Klocktillverkning förekom vid denna tid vid det av Christoffer Polhem startade Stjärnsunds manufakturverk i Husby i Dalarna.  
 
Flertalet urmakarmästare verksamma i Sverige och Finland under 1700-talet finner du biograferade i Pipping G, Sidenbladh E o Elfström E: Urmakare och klockor i Sverige och Finland. Historisk översikt jämte förteckning över personer som verkat inom urmakeri och angränsande hantverk före år 1900  (Stockholm 1995), 569 s.
 
Vad heter urmakaren som du söker?

246
Stenbock / Stenbock
« skrivet: 2009-06-22, 00:22 »
Leif,  
Det finns ett originalbrev i RA utfärdat 21/3 1441 av väpnaren Bengt Hammar som belyser saken närmare. Enligt SD:s regest intygar Bengt att han ingått förlikning med sin fosterfar Olof Jönsson med avseende på sitt fäderne- och mödernearv och fritar Olof från allt vidare ansvar.
 
Jösse Olsson och Bengt Hammar var alltså fosterbröder, men av detta följer inte att de måste ha varit halv- eller styvbröder, eller hur? Olof Jönsson kan ju (på grund av släktskap?) trätt in som fosterfar - och förmyndare - åt Bengt Hammar som uppenbarligen tidigt blivit faderlös. Fosterfader betyder endast att en man tagit emot någon annans barn till fostran och vård under uppväxtåren (jfr SAO).

247
Flinck / Flink / Flinck / Flink
« skrivet: 2009-06-21, 16:10 »
Gösta,
 
I Svenskt biografiskt lexikon (SBL), band 16 (1964-66), s 180-182, har framlidne historieprofessorn Jörgen Weibull skrivit en artikel om släkten Flinck och en biografi över lagmannen Magnus Flinck (1758-1814). Magnus Flincks porträtt finns även avbildat i SBL, ett uppslagsverk som brukar finnas på större bibliotek.

248
Stenbock / Stenbock
« skrivet: 2009-06-21, 15:53 »
Leif,
I Pontus Möllers utredning om Stenbock, äldre ätten i Äldre svenska frälsesläkter I:3 (1989), framgår att riksrådet Jösse Olsson (d. 1488) troligen var gift med Karin Magnusdotter (Fleming). Hans far riksrådet Olof Jönsson (d. trol. 1455) var gift 1:o med Sestrid Knutsdotter (Barun)(d. senast 1441), och 2:o med Margareta Svensdotter (Krumme), som levde ännu 1484 och blev omgift med Christiern Drake.  
 
Om Anthonis uppgift är korrekt var Jösse Olsson (Stenbock, äldre ätten) och Bengt Hammar inte bröder genom blodet utan endast styvbröder, vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att Sestrid Knutsdotter tidigare varit gift med Bengt Hammars far.

249
Stenbock / Stenbock
« skrivet: 2009-06-21, 15:33 »
Om den äldre ätten Stenbock, se Pontus Möllers utredning i Äldre svenska frälsesläkter I:3, s 255-258 (1989).

250
Porträttfynd (enskilda bilder) / #94428 Översättningshjälp
« skrivet: 2009-06-17, 13:36 »
Fotografens namn på det ryska fotografiets framsida (svart bakgrund):
OSIP VAINSJTEIN  
ODESSA
 
Dvs fotografen hette Osip Wainstein och hade sin ateljé i staden Odessa.

251
Porträttfynd (enskilda bilder) / #94135 Fotografi på plåt
« skrivet: 2009-06-12, 09:00 »
Ferrotypi kallas den här tekniken där man exponerade fotot direkt på en preparerad järnplåt.
Tekniken användes från 1850-talet till en bit in på 1900-talet.  
 
Det finns en egen diskussion här på Anbytarforum om ferrotypi:
http://aforum.genealogi.se/discus/messages/11906/59956.html?1094886143
 
Här kan du också läsa mer om fotografihistoria:
http://www.algonet.se/~p-awest/fotohist.htm
http://web.telia.com/~u93502622/texter/metoder.htm

252
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 30 maj, 2009
« skrivet: 2009-05-06, 10:59 »
Marnäs tillhörde i historisk tid Norrbärke socken (i nordvästra delen av socknen) men överfördes 1878 till Ludvika socken då Ludvikas sockengräns flyttades öster ut. Marnäs är idag en stadsdel inom Ludvika kommun och en av de gamla bergsmansgårdarna i Marnäs ingår i hembygdsmuseet Ludvika gammelgård.

253
Allmänt / Norduppländsk adel
« skrivet: 2009-04-16, 00:57 »
Anders,
Anders Siggessons mor kallas inte adelskånan (det rör sig om en missuppfattning av dombokstexten!) och hon var inte heller adlig, se vidare mitt utförligare svar under Uppland: Stavby.

254
Stavby / Äldre inlägg (arkiv) till 15 september, 2012
« skrivet: 2009-04-16, 00:44 »
Svar på frågor rörande skattebonden Anders Siggesson i Skeberga, Stavby sn, ställda av Mats Karlsson under denna rubrik (2007-07-01) och av Anders Karlsson under flera olika rubriker i Anbytarforum:
Landskap: Uppland: Allmänt: Norduppländsk adel
(länkar till tre identiska nu flyttade frågor under Släkter - Bureätten har tagits bort av Moderator Släkter)
 
Det har av frågeställarna antagits att Anders Siggessons far Sigge Olofsson i Fröjsta (Alunda sn) ska ha varit av adlig släkt på grund av att ordet adelskona sägs förekomma som benämning på Anders mor i en refererad domboksnotis rörande Anders Siggessons börd från 1676. Dessutom har det på grund av förekomsten av namnet Sigge i denna familj ställts frågor (av Anders Karlsson) om ett samband kan föreligga med personer med namnet Sigge som nämns under diskussionen om Bureätten (se ovanstående länkar).  
 
Av sammanhanget i domboksnotiserna från 1676 (Olands häradsrätt 1676 10/2 och 12-13/6, Uppsala läns renoverade domböcker vol 31, Advokatfiskalens arkiv, Svea hovrätts arkiv, RA) framgår att tvistemålet mellan Anders Siggesson och hans avlidna morbrors änka och barn handlar om huruvida Anders Siggesson ska anses vara född som trolovningsbarn - och därmed arvsberättigad efter sin mor - eller om han ska anses vara född i lönskaläge (utom äktenskapet) och därmed inte arvsberättigad:  
....Men effter hon inwände dher öfwer igen prästman waret ty wille att Anders Siggeßon eij skulle såsom Adelkånu Barn få sina moder ärfwa, föruthan att fadren ij sinnet eij hade hafft henne att ächta.      
 
Anders Siggessons mor Maria Larsdotter kallas aldrig adelskona i dessa domboksnotiser utan ordet används enbart om Anders Siggesson i sammansättningen adelkonubarn. Ordet har dock inget med adelskap att göra utan adelkonu/adalkona etc är den samtida juridiska benämningen på en äkta hustru och adelkonubarn (som det står i domboken) är ett äktfött barn enligt den ännu på 1600-talet gällande medeltida landslagen (Kristoffers landslag, som gavs ut i tryck 1608 av Karl IX). Landslagens giftermålsbalk, 2 kapitlet, handlar om när man wil konu festa och i 2-3 §§ står att:  
Affla the barn j fæstom saman, tha æro the barn adelkonu barn. §.4. Afflar man barn j lönska læge, oc taker sidan the konu til laghgipta hustru, tha taker thet barn arff som adelkonu barn, thy ath tha han bætrade konona, tha bætrade han oc barnit.
 
Se även ärvdabalkens 19 kapitel. En internetutgåva av Kristoffers landslag (efter Schlyters tryckta utgåva) finns  här.    
 
Se också  Svenska akademins ordbok (SAO), uppslagsorden adalkona och adalkonubarn, och  Nordisk familjebok (Uggleupplagan).
 
Det saknas med andra ord grund för antagandet att Anders Siggesson i Skeberga skulle ha varit av adlig härkomst (hans far och mor omtalas förvisso heller aldrig i domboken som välbördiga, ett epitet som annars används konsekvent för adliga personer i Olands häradsrättsdombok vid denna tid). Inte heller fadern Sigge Olssons tjänstgöring som frälsefogde (förvaltare) på ett adelsgods (som påtalats i tidigare inlägg) indikerar adelskap, och något samband med prästen Siggo Christophori (omnämnd som Bure) i Fors, Södermanland, går inte att påvisa.    
 
Enligt Carl-Evert Gustafssons domboksreferat rörande denna släkt hade Anders Siggesson en halvbror Johan Siggesson i Fröjsta och en halvsyster, hustru Kerstin Siggesdotter i Stockholm. Fadern Sigge Olsson fick 1647 fasta på Fröjsta, se Gustafssons inlägg här i Anbytarforum under Stavby 1999-05-01.

255
Yrken J / Jungfru
« skrivet: 2009-04-13, 21:47 »
Uppsalahistorikern Sten Carlsson (1917-1989) har publicerat den för denna diskussion relevanta studien Fröknar, mamseller, jungfrur och pigor. Ogifta kvinnor i det svenska ståndssamhället (Studia historica Upsalaiensia 90, Uppsala 1977).
 
Carlsson är av samma uppfattning som Göran Stenberg när det gäller skillnaden mellan jungfru och mamsell/demoiselle. Han skriver (s. 16) att Titeln jungfru hade ursprungligen en högförnäm klang. Folkvisans 'stolts jungfru' tillhörde samhällets högsta skikt. Vidare skriver han att döttrar till präster och ofrälse ståndspersoner kallade sig stundom jungfru ännu omkring 1800. Titeln utsmyckades ibland med epitet som 'dygdeädel' eller 'dygderik'. Under ståndstidens slutskede var jungfrutiteln nedflyttad till det lägre borgerskapet och socialt likvärdiga grupper, som höjde sig över den rena allmogen utan att uppfattas som ståndspersoner. Titeln var vida vanligare i städerna än på landsbygden.  
 
Om mademoiselle/mamsell/demoiselle skriver Carlsson att titeln på 1600-talet betecknade en ogift ofrälse kvinna av relativt hög status, och vidare att under ståndstidens senare skede kom titeln att användas av och om ogifta döttrar till präster, ofrälse ståndspersoner och välsituerade borgare. Titeln, som efter hand utsattes för en viss inflation, tycks ha varit något mer lättförvärvad i städerna än på landsbygden. Genom en liberal tidningskampanj 1866 (i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning samt i Aftonbladet) dödförklarades mamselltiteln, som ansågs otidsenlig sedan adeln upphört att vara riksdagsstånd. Mamsellerna skulle nu kallas fröknar. Det dröjde dock åtskilliga årtionden innan denna referm slagit igenom i hela landet.  
 
Titeln jungfru var under ståndstidens slutskede alltså nedflyttad till det lägre borgerskapet och likställda grupper i samhället som inte uppfattades som ståndspersoner men höjde sig över den rena allmogen (murargesällsdottern som kallades jungfru, enligt ett tidigare inlägg av Stefan Lejon, är ett exempel på detta). Mamselltiteln användes framför allt av ogifta döttrar till präster, ofrälse ståndspersoner och välsituerade borgare.

256
Efternamn Y - Ö / Öhman, Charlotta Mathilda
« skrivet: 2009-04-10, 18:34 »
Leif-Åke,
 
För att ta reda på i vilken församling som Charlotta Mathilda Öhman var född, så är det nog lättast att du vänder dig till Stockholms stadsarkiv och ber att få kopia av intagningshandlingarna för Charlotta Mathilda Öhman. För så gott som samtliga intagna barn (utom hittebarn) vid denna tid finns nämligen födelseattest från barnens födelseförsamling bland dessa handlingar, som förvaras i Allmänna barnhusets arkiv, serien E5C Handlingar till rulla över äldre och späda barn. Här kan också finnas andra handlingar, såsom skrivelser från församlingen som intygar moderns utfattiga tillstånd eller sjukdom, om barnet intagits gratis (utan inlösenavgift) på Allmänna barnhuset.  
 
Charlotta Mathildas intagningshandlingar bör vara nr 113 år 1834, vilket framgår av anteckningarna i  barnhusrullan 1834 (nr 5002). Det kan också vara värt att titta i rullan över intagna äldre barn 1834 som bör ha arkivsigna som börjar med D2CA (den barnhusrulla som är digitaliserad och tillgänglig på SSA:s webbsida är rullan över barn utanför barnhuset, serie D2H, alltså över barn utlämnade till fosterhem).  
 
Om forskning om barnhusbarn tillhörande Allmänna barnhuset i Stockholm och vad som går att få fram ur det mycket omfattande barnhusarkivet, se vidare min uppsats Att forska om barn på Allmänna barnhuset och ytterligare ett par uppsatser om barnhusbarn av Bo Lindwall och Ragnar Fornö i  Släktforskarnas årsbok 1997.

257
Hållnäs / Hållnäs, Död/begravningsbok, 1752-1861 F:1
« skrivet: 2009-04-09, 18:14 »
Hållnäs F:1, s. 45, döde 1764 (Uppsala landsarkiv)
 
[begravningsdatum] Wedlösan Decemb. 9
 
Johan Larßon, född d. 24 Junij 1679 uti Löfstad klockaregård,
däräst Fadren den tiden war klockare som sedan flyttade  
hit til Wedlösan, nämbl. i lifzt. Lars Hanßon och Modr. H. Brita
Gullicksd:r född i Tierp. Då han hade fylt 12 åhr skickade hans
Fader honom till Gefle Schola deräst han i 2:ne Terminer fick  
wäl lära läsa sina christendoms stycken både inan och utan
bok. Hwaruppå sedan han hade fylt sina 22 åhr och 6 dagar
så gifte han sig d: 30 Junij 1701 med sin d: 30 Jan. 1744 afl:na
H: Barbro Ericksd:r ifrån Sikhielma med hwilken han
sammanlefde i 42 ½ åhr, och tilhopa aflade 7 st. barn *4 söner och 3 döttrar* af hwilka
3 söner och 2 döttrar ännu lefwa. Igenom noga efterräk-
ning så befinnes at han hafwer efter sig i lifwet egna  
barn 5, Barnabarn 24, Barnbarnsbarn 32 som göra
tilhopa 61 personer som lefwa. För honom äro döde 2 egna
barn, 1 son och 1 dotter hwilka och haf:r barn efter sig, item 13 barnbarn
och 11 barnbarnsbarn som giöra tilhopa 26 som äro döde. När
man nu tilhopa lägger 61 lefwande och 26 döde, så blir det
inalles 87 siälar som ifrån hans ächtenskap utkomna äro.
Uti sit änklinge stånd har han lefwat i 21 åhr på 2 månader när.
Han har fördt et berömwärdt lefwerne uti skickelighet, sachtmo-
dighet och försichtighet, samt wisat stora tecken och prof af en
san gudhfruchtan. I all sin lifstid har han warit begåfwad
med en god hälsa altintil natten emellan d: 17 och 18 November
sistl:ne, då han fick en häftig bröstwärck och andetäppa tillika
hwaruppå han d. 27 Nov. stilla och sachtmodel. Afsomnade 85  åhr 20 w. 4 d. gl.  
 
[*=tillagt ovanför raden]
 
M v h  
Torsten (Johan Larssons sonsons dottersons sonsons sondotters son).

258
Porträttfynd (enskilda bilder) / #2290 - Ring i örat
« skrivet: 2009-02-12, 13:17 »
Bruket att bära öronring hos män är väl ett mode som varierat över tiden och i olika samhällsgrupper. En bit in på 1800-talet blev det populärt bland vissa (radikala?) kretsar att ha ring i örat, vilket man kan se på en del samtida porträtt från 1830- och 1840-talen, t ex detta porträtt av Stockholmsadvokaten, skalden, publicisten och Aftonbladetmedarbetaren Andreas Möller (1800-1855), se biografi i Svenskt biografiskt lexikon, band 26, s. 218-221 (Sthlm 1987-89).  
 
 

 
 
 
 
Även bland allmogen förekom öronringar eller örhängen bland män enligt nedanstående text hämtad från Svenska Folkdansringens tidskrift Hembygden 2006:2, s. 27.  
 
Ringar med samma bredd runt om kom i början på 1800-talet, då även ringar till
öronen blev moderna. Dessa öronringar var platta eller svagt rundade, någon
gång med en dekor mitt i. Män bar ofta ett örhänge; för sjömän var de av betydelsen,
att drunknade de och återfanns, så kunde örhänget betala begravningskostnaderna.

259
Arkivsekreteraren i Riksarkivet Elias Palmskiöld föddes 1667 och avled 1719, se t.ex. artikel om honom i Svenskt biografiskt lexikon. De levnadsår som Göran Johansson anger avser fadern Erik Larsson Runell adlad Palmskiöld.

260
Lars, jag kan inte hitta någon släktartikel Luth på Wikipedia. Vilken hemsida refererar du till?  
 
På den kommersiella hemsidan adelsvapen.com  som Göran Johansson hänvisar till här ovan finns en utredning om släkten Luth på företagets genealogiska del av hemsidan (som använder sig av det s.k. wiki-formatet, men har inget i övrigt med Wikipedia att göra). Jag kan dock inte där finna något tvärsäkert påstående om att Margareta INTE är dotter till Erik XIV som du skriver. Där står endast angivet att det saknas bevis för att Margareta var dotter till Erik XIV vilket ju är korrekt: Margareta Eriksdotter, ? 1618-11-11 i Horn, Östergötland och begravd i Hycklinge i nov s å. (Margareta sägs i vissa källor ha varit dotter till Erik XIV Gustavsson Vasa (1) men för detta finns inga bevis).  
 
Fotnoten (1) har Göran Johansson citerat i sin helhet ovan, men inte heller där står något tvärsäkert om att Erik XIV inte var far till Margareta. Därmot har tydligen författaren till texten bedömt det som felaktiga slutsatser att Margareta skulle vara dotter till kyrkoherden Erici Laurentii Holmensis i Stora Tuna eller till Erik XIV i hans förhållande med Agda Persdotter.  
 
Vem som skrivit texten framgår väl sist under Källor där förutom litteraturhänvisningar även namnges en specifik person som forskare, ett namn som återkommer som forskare/sammanställare av uppgifter under flera av genealogierna på denna webbsida. För övrigt verkar det av informationen på webbsidan att döma vara upphovsmännen till sidan som själva lägger ut släktutredningar när inte annat anges, se  här.
 
(Niclas hann före med sina två inlägg om samma sak som jag tar upp, innan jag hann posta detta inlägg - ber om ursäkt för dubbleringen!)
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 09 januari, 2009)

261
Allmänt / Källor för Sveriges äldre historia
« skrivet: 2009-01-05, 16:59 »
Patrick,  
SBL anger regelmässigt, om känt, föräldrar till den biograferade person och om han/hon var gift anges även föräldrarna till makan/maken.  
 
Om personen ifråga tillhör någon släkt som begåvats med släktartikel i SBL anges förstås flera släktled.

262
Allmänt / Källor för Sveriges äldre historia
« skrivet: 2009-01-04, 18:19 »
Svenskt biografiskt lexikon (som nu arbetar med utgivningen av det 33:e bandet och nått fram till St.. i alfabetet) är en bra referens för historiska svenskar inkl. kungligheter, och ger dessutom relevanta käll- och litteraturhänvisningar. Se vidare  SBL:s webbplats på riksarkivets hemsida.

263
Dödad av rovdjur / Dödad av rovdjur
« skrivet: 2008-12-29, 21:14 »
Jojje,
Nils Nilsson, som enligt dödboken 1763 12/1 för Hova i Västergötland (Hova F:1, s. 34r) påstås ha blivit till döds biten av vargar, kom tydligen från Walaho[l]m. Se Arkiv Digitals fotografi av dödboken där texten framträder med utmärkt läsbarhet.  
 

264
98 - Osorterat / Ett oäkta barns arvsrätt
« skrivet: 2008-12-29, 19:10 »
Ja, det är domboken du ska söka i för det tingslag som Voxna hörde till, vilket mellan 1877 och 1906 var Södra Hälsingslands västra tingslag. Domböckerna för vår- och hösttingen vid den aktuella tiden hittar du på landsarkivet i Härnösand (se arkivförteckning på NAD). Du bör nog läsa igenom ärendena som tas upp på tinget åtminstone under det närmaste 12-24 månaderna efter barnets födelse.  
 
Även om modern till barnet inte instämt fadern till tinget i ett faderskapsmål, så kan hon ha låtit registrera ett barnaunderhållskontrakt till framtida säkerhet uti domboken ordagrant intagas. Jag har träffat på sådana registreringar i domböcker från Gästrikland på 1800-talet, där det utomäktenskapliga barnets far erkänner sig vara far till barnet och åtar sig att årligen utge underhåll till barnet fram till det fyller 12 år. Trots sådana offentliga faderskapserkännanden som infördes i domboken så återfinns sällan någon notering om detta i kyrkböckernas husförhörslängder eller födelseböcker på 1800-talet, där fadern till utomäktenskapliga barn slentrianmässigt brukar noteras som okänd oavsett om ett faderskskapserkännande skett vid tinget eller inte.  
 
Du hittar en del bra råd och information om hur man kan söka efter faderskapsmål etc i domböckerna i andra diskussionstrådar här på anbytarforum, t.ex. under källor här och i tråden om oäkta barn.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 29 december, 2008)

265
98 - Osorterat / Ett oäkta barns arvsrätt
« skrivet: 2008-12-29, 12:03 »
Fredrik, du har förstås rätt i att SCB-utdraget är att se som en sekundärkälla i förhållande till husförhörslängden eftersom det upprättades utifrån husförhörslängden. Det utelämnade h:et (=hustruns) framför f.ä. kan vara ett omedvetet avskrivningsfel av den som gjorde utdraget från Ovansjös hfl till SCB. Å andra sidan ger SCB-utdraget, till skillnad från hfl, en ögonblicksbild av hur familjebilden såg ut/uppfattades det datumet som folkräkningen gjordes, medan hfl släpar med sig gammal information som i fallet med denna familj bygger på vad som stod i utflyttningsattesten från Voxna, vilken i sin tur hade upprättats utifrån informationen i hfl för Voxna. Mitt intryck är att information om föräktenskapliga barn ibland tenderar att utan reflektion ha kopierats över från en hfl till den nya när nästa hfl upprättades, även om barnet senare legitimerats genom att föräldrarna gift sig.  
 
Har du förresten undersökt om Johanna Erika instämt någon barnafader till tinget för barnets underhåll eller lämnat in ett underhållskontrakt till tinget för registrering? Kanske inte så troligt i detta fall om Lars August Sjöberg var flickans far eftersom saken i så fall löstes genom giftermålet, men det är ändå en möjlighet att undersöka.

266
98 - Osorterat / Ett oäkta barns arvsrätt
« skrivet: 2008-12-29, 01:34 »
I folkräkningen 1880 (SCB:s utdrag ur hfl) för Ovansjö (Gävleb), s. 37, Storvik uthedes står dottern Alma Augusta endast noterad som dotter f.ä. (föräktenskaplig), inte som hustruns f.ä. eller o.ä. dotter.  
 

267
Göran,
 
Jag vill först framhålla att jag inte hävdar att likpredikans uppgift om biskopinnans mormors prästhärkomst ovillkorligen måste vara korrekt. Uppgiften handlar ju om en person (biskopinnans mormor) som avlidit mer än 30 år innan denna likpredikan författades vilket givetvis måste tas med i bedömningen. Däremot anser jag att likpredikans källvärde allt för lättvindigt avfärdats av dig och andra i denna diskussion till förmån för ett betydligt mer suspekt sekundärkälla i sammanhanget, nämligen en marginalanteckning av okänt datum och okänd hand i en på 1800-talet förkommen kyrkbok, en anteckning som i vart fall måste ha tillkommit flera decennier efter Margareta Eriksdotters död och mycket väl kan ha införts i kyrkboken först under senare delen av 1700-talet eftersom tidigare omnämnanden av notisen saknas.      
 
Du undrar varför biskopinnans mormors far omnämns i likpredikan när inga andra förfäder tre generationer bakåt är nämnda. Sanningen är dock att ingen av anorna i tredje generationen är omnämnda, inte heller mormors far! Det är ju mormodern Margareta - som har en central betydelse i familje-avsnittet i peronalian eftersom biskopinnan var uppkallad efter henne - som i en inskjuten sats omtalas som kyrkoherdedotter, för att ge ytterligare lite gudfruktig glans över den avlidna biskopinnan Margareta. Det, Göran, är den logiska och enkla förklaringen till varför inte kyrkoherden - och inte heller någon annan av biskopinnans förfäder i den tredje generationen är nämnda vid namn. Överhuvud taget ska man vara medveten om att det är ovanligt att likpredikningarnas personalier över prästerskapet och andra ofrälse personer går djupare in i genealogin än att ange föräldrarnas namn. Här fanns en tydlig formtradition i dessa texter att inte gå längre tillbaka, oavsett hur släktmedveten den avlidnas familj kan tänkas ha varit. Detta är en klar skillnad gentemot de adliga likpredikningarna där genealogi-avsnittet har sin självklara plats i personalian av bördsadliga skäl.  
 
Vidare skriver du att ingen vet vem kyrkoherden Erik skulle ha varit, som om detta skulle vara ett skäl att ifrågasätta likpredikans uppgift att Margareta Eriksdotter var prästdotter. Det är ett märkligt ställningstagande. För alla som sysslat med prästgenealogier på 1500-talet och 1600-talets första hälft är det ett välkänt problem att prästhustrurnas härkomst oftast inte går att fastställa för denna tidsperiod, om deras namn överhuvud taget är känt, p.g.a. avsaknaden av kyrkböcker och domböcker som hade kunnat ge vägledning.  
 
Det finns för övrigt åtskilliga prästmän med namnet Erik inom Linköpings stift och i övriga Sverige som varit verksamma under andra halvan av 1500-talet, men i allmänhet är mycket lite känt om deras familjeförhållanden. Du är helt fel ute när du utan vidare påstår att prästbarn normalt är kända vid slutet av 1500-talet. Min snart 30-åriga forskning i prästsläkter visar på raka motsatsen - gravstenar kan ibland som du säger ge initialerna på prästens alla barn, men det är mycket få gravstenar över 1500-talspräster som finns bevarade i våra kyrkor. Som exempel kan nämnas att bara inom ett relativt litet stift som Västerås har herdaminnesförfattaren Gunnar Ekström i det bristfälligt bevarade källmaterialet kunnat belägga 37 präster vid namn Erik som var verksammma under 1500-talets andra hälft (ca 1550-1599), varav åtminstone 25 var kyrkoherdar. För dessa 37 präster finns endast uppgifter om barn i åtta fall, där ett eller några få prästbarn är kända för eftervärlden. Med andra ord finns det gott om präster med namnet Erik i 1500-talets Sverige som är möjliga fäder till Margareta Eriksdotter, men på grund av källäget torde det vara mycket svårt eller omöjligt att finna ut vem av dem som likpredikan avser när den uppger att Margareta var kyrkoherdedotter.  
 
Beträffande namnskick och så kallad bunden namngivning, som du också anför som ett bestickande argument mot att Margareta Eriksdottter var dotter till en präst vid namn Erik ämnar jag återkomma, eftersom det är ett intressant ämne i sig.  
 
PS. Om Samuel Pihl i Västervik (dottersons son till ovannämnda Margareta Eriksdotter) varit pedagog eller tf rektor någonstans innan han tillträdde  sin sista tjänst som komminister i Västervik, tror jag varken Siwers eller Västerviks äldsta kyrkbok kan svara på. Det är information som snarare måste sökas i t.ex. domkapitlets protokoll. Eftersom sonen Andreas Pihl endast var tre år gammal när fadern dog, måste man beakta att han kan ha saknat fullständig kännedom om faderns tjänstgöringar vilket i sin tur kan ha medfört en förväxling av tjänst/tjänstgöringsställe i personalian. Sådant måste man givetvis förhålla sig till när man med sedvanlig källkritik bedömer uppgifterna i likpredikningars personalier.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 13 december, 2008)

268
Göran,  
Nu var det ju likpredikningarnas levnadsbeskrivningar vi här diskuterade och inte äldre levnadsbeskrivningar i allmänhet. Den typen av felaktiga genealogiska uppgifter som du pekar på i exemplet Björkman finns det ju, som du skriver, gott om i den äldre herdaminneslitteraturen och även i deras förarbeten av detta slag som du här refererar till. Sådana levnadsbeskrivningar bygger till skillnad från en likpredikans personalia på uppgifter som författaren okritiskt inhämtat från allehanda håll och på författarens ibland felaktiga slutledningar, missförstånd och gissningar etc. En likpredikans personalia har däremot inhämtats direkt från den avlidnes närmaste anhöriga i samband med dödsfallet och författats av prästen som höll själva likpredikan (om vi här bortser från de adliga likpredikningarnas mycket omfattande genealogier med 30 anor som sannolikt sällan författades av prästen utan av någon kanslitjänsteman, se Göran Stenberg, Döden dikterar..., s. 169-170). Det är med andra ord stor skillnad ur källkritisk synvinkel på den slags levnadsbeskrivning som du funnit i förteckningen över själasörjare i Karlstorp och på personalian i en likpredikan.    
 
Att det kan förekomma statushöjande inslag i likpredikningarnas personalier har jag redan påpekat - exemplet du anför från en likpredikan över kh Anders Pihl i Nyköping vars far sägs ha varit rektor i Västervik fast han var komminister kan vara ett exempel på en sådan förbättring. Det är väl för övrigt inte uteslutet att Pihl även tjänstgjort som pedagog vid skolan i Västervik - en inte ovanlig karriärväg för en blivande komminister -  och att han till och med kan ha varit tillförordnad rektor vid skolan under någon vakans, eller hur?    
 
I fallet med biskopinnan Margareta Jonsdotters personalia i biskop Prytz' likpredikan finns knappast någon anledning att tro något annat än att personalians familje-avsnitt är skriven utifrån vad biskopinnan själv berättat om sina föräldrar och far- och morföräldrar för sin make och sina barn. Om biskopinnan hade syskon i livet kan även dessa ha lämnat information till personalians författare. Att hennes mormors fars namn utelämnats i personalian är väl vare sig konstigt eller förolämpande (!) eftersom personalian i detta fall, vad jag kan förstå, har begränsats till far- och morföräldra generationen och i övrigt inte nämner några äldre förfäder vid namn. Givetvis kan vi inte heller utesluta att biskopinnans efterlevande familj faktiskt inte kände till mer än att Margareta var uppkallad efter sin mormor som var prästdotter, men vad prästen hette hade man inte närmare kännedom om. Varför skulle det vara självklart att biskopen kände till vad hans hustrus mormors far hette, som bör ha levat i mitten av 1500-talet?  
 
I mitt exempel ovan om bergsmannen Jon Olofsson vid Kopparberget namnges för övrigt endast den dödes föräldrar, inga ytterligare äldre generationer som far- eller morföräldrar, så det går inte att jämställa med utelämnandet av biskopinnans mormors fars namn.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 12 december, 2008)

269
Göran,
Du tillmäter ordet förnämlig (i biskop Prytz' likpredikan) omotiverat stor betydelse i din argumentation och menar t.o.m. i ditt näst senaste inlägg (11 december 2008 - 16:57) att förnämlig skulle indikera adlig börd, samtidigt som du ett antal gånger i denna diskussion avfärdat likpredikningar som opålitliga genealogiska källor.  
 
Personalian i biskopen Andreas Prytz' likpredikan från 1652 över biskopen Samuel Enanders hustru Margareta Jonsdotter omnämner hennes mormor som en mycket hedersam Matrona/h. Margareta/en förnemligh kyrkioherdes Dotter/effter hwilken S.H. Margareta hon ock upnämbd war. Epitetet 'förnämlig' är ett vanligt förekommande förstärkningsord i 1600-talets likpredikningar i personalians avsnitt om den avlidnas familj och härkomst, som utgör en av komponenterna i det genretypiska lovprisandet av den döda och hennes familj. Ordet är inte relaterat till adliga personer utan används om ofrälse personer på 1600-talet, såväl präster som borgare och även om ren bondeallmoge som kan omnämnas som förnembligt bondfolck. I superintendenten, senare Linköpingsbiskopen, Prytz' likpredikan 1646 över borgarhustrun Mätta Bertilsdotter omnämns hon bl.a. som ”Ehrligh/Förståndigh och Wälachtadh Jöran Hendrichsons förnämbligh Köpmans och Borgares i Göteborgh/fordom elskelige kära Hustru”.  
 
Ett annat illustrativt exempel ur min kopiesamling av likpredikningar är Olof Ekmans likpredikan 1694 över ”H:r Jon Oloffson För detta/förnähm Bergzman och Bijsittiare utj Stora Kopparbers Lofliga Grufwerätt/sampt wälbestält Kyrkiowärd i gamble Kyrkian.” Hans föräldrar omnämns vidare i personalian som ”hedersamme och förnemblige (..) Fadren then Ehreborne/Wällförståndige och förnähme Bergzmannen Sahl. Oluf Joenßon på Backa/Modren then Ehreborne och Dygdesame Matrona, Hust. Margareta Wallens-Dotter ifrån Gassare”.  (anm: mina fetningar i citaten).  
 
Beträffande tillförlitligheten i likpredikningarnas personalia-avsnitt, så är det välkänt att det föreligger problem i de fall dessa innehåller utförliga genealogier med långa formaliserade redogörelser för den avlidnas anor från far till mormors mormor (30 anor). Sådana genealogier förekommer enbart i de adliga likpredikningarna och hade där till syfte att framhålla den avlidna adelspersonens rena ädla ursprung, vilket medförde att antavlan ibland blivit ädlare än den i själva verket var och felaktiga anor infördes för att få den så komplett som möjligt. Se vidare Göran Stenbergs avhandling Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- och 1700-talen (Stockholm 1998), och där anförd litteratur.  
 
När det gäller familjeuppgifterna i likpredikningar efter präster och andra ofrälse personer, som är de som jag själv framför allt studerat, vill jag inte hålla med om att den information som ges i personalierna allmänt är att betrakta som otillförlitlig. Tvärt om är uppgifterna om föräldrar, och far- och morföräldrar om dessa också anges, vanligen korrekta så långt det varit möjligt att kontrollera mot andra källor, även om inslag av statushöjning förstås även kan förekomma här t.ex. genom att retroaktivt tillskriva någon ett släktnamn som upptagits först av nästa generation.  
 
Biskop Prytz uppger i sin likpredikan från 1652 över biskopinnan Margareta Jonsdotter att hennes mormor Margareta var dotter till en kyrkoherde. Vi får alltså veta att Margaetas far var prästman, ordet 'förnämlig' är betydelselöst i sammanhanget. Det är den äldsta med visshet kända uppgiften om Margaretas ursprung. Om marginalanteckningen på latin i den förkomna kyrkboken från Horn är från 1600- eller 1700-talet går inte att avgöra, inte heller är det utrett i vilken relation denna anteckning står till Elias Palmskiölds notering från sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal.  
 
Informationen om biskopinnans mormors börd har med all sannolikhet lämnats av den avlidna biskopinnans efterlevande närmaste släktingar. Att dessa inte skulle ha känt till mormorns kungliga börd, om hon var utomäktenskaplig dotter till Erik XIV, är föga sannolikt. Återstår då att de medvetet av någon för oss okänd anledning lämnat felaktig information till den som författat personalian i likpredikan, kanske för att dölja en utomäktenskaplig börd som föreslagits i denna diskussion. Det finns dock ingen anledning att spekulera i sådana banor eftersom uppgiften om mormorns ursprung då helt hade kunnat utelämnas i personalian då inget formkrav fanns att denna information måste finnas med. Jämför den i sammanhanget intressanta personalian i likpredikan 1647 över friherrinnan Sophia De la Gardie som endast nämner den avlidnas farmor som Sophia Johansdotter utan att vidare nämna att hon var utomäktenskaplig dotter till Johan III (se Göran Stenberg, a a, s. 175).

270
Utter / Äldre inlägg (arkiv) till 17 december, 2008
« skrivet: 2008-12-10, 17:35 »
För övrigt vill jag passa på att korriger Leif Persson på en punkt; det är inte Hans Gillingstam som åstadkommit blyertsanteckningarna om Per Månsson Utters och hans morbrors födelse- och dödsår m.m. Inte heller tror Gillingstam att arkivrådet J.A. Almquist (1870-1950) är skyldig till detta klotter utan troligtvis är det någon tidigare forskare eller arkivman utan vördnad för arikvmaterialet, som vid förra sekelskiftet eller senare delen av 1800-talet gjort sig skydlig till blyertsklottret. För övrigt förekommer sådant lite här och var även i andra volymer i genealogicasamlingen och andra källserier i Riksarkivet.
 
Hans Gillingstam är nu 83 år fyllda och har grava synproblem så han har tyvärr inte  möjlighet att följa denna eller andra genealogiska diskussioner på Internet. Han låter dock genom mig hälsa att han inte såg någon anledning att tvivla på Per Månsson Utters egna noteringar om sina föräldrars namn och moderns närmaste släktförhållanden, när han för snart 60 år sedan lät publicera uppsatsen om Rasmus Ludvigsson och hans hustrurs släktförbindelser i Släkt och Hävd 1950 s. 81-97, uppgifter som nu i denna diskussion på oklar grund ifrågasatts av Bo R Bylund.

271
Utter / Äldre inlägg (arkiv) till 17 december, 2008
« skrivet: 2008-12-10, 17:06 »
Ser att Leif Persson redan hunnit före mig - även jag hade tänkt lägga in bilder ur Per Månsson Utters egenhändiga uppgifter om sin släkt. Kan i alla fall bidra med foto från f. 270v i Utters Collectanea Genealogica (Genealogica vol 41, Riksarkivet).  
 
Per Månsson (Utter) står själv inskriven i släkttavlan längst ned till höger som Peer Månsson i Kolstadh, d v s han skrev sig till Kolstad i Risinge socken (Östergötland) som han fått i förläning 1613. Även i denna släkttavla anger Per Månsson Utter sina föräldrar som Måns Persson och hustru Karin, Per Ingevaldssons dotter.
 
   

272
17 Juridik / Burskap - regler före 1734 om ålder
« skrivet: 2008-12-10, 13:08 »
Göran,  
Även om reglerna beträffande åldersgräns och läroår som Nordisk familjebok hänvisar till kan vara av senare datum än den tid du intresserar dig för, måste man ändå ställa sig frågan om det är rimligt att en 15-åring skulle ha beviljats burskap under senare delen av 1600-talet, inte minst med tanke på att åldergränsen satts till den höga åldern 27 år enligt Nordisk familjebok. Regler som inte återfinns i stadslagen, och senare 1734 års lag, uttrycktes i allmänhet i kungliga brev, påbud och förordningar och det är troligt att de bestämmelser som Nordisk familjebok referar till återfinns i en sådan förordning.  
 
Låt mig visa på ett belysande exempel som tydliggör att det krävdes ett antal års praktik innan burskap beviljades som handelsman. Den mycket förmögne och framgångrike handelsmannen i Stockholm Hinrich Hahr (1693-1747) hade börjat sin bana som handelslärling hos en handelsman i Rostock 1708 vid 15 års ålder. Där var han i sju år innan han 1715 blev anställd i ett handelshus i Göteborg. 1717 kom han till Stockholm där han arbetade hos  ett par olika handelsmän i drygt två år innan han 1720 etablerade sig som självständig handelsman. Burskap som handelsman i Stockholm fick han dock först i maj 1721, vid 27 års ålder. Han hade alltså först varit i handelslära i 7 år, sedan anställd i olika handelshus i 4 år och slutligen haft egen handelsrörelse i drygt 1 år (totalt 12 år!) innan han kunde vinna burskap.  
(Se: G Hahr, Hinrich Hahr - en handelsman från frihetstidens Stockholm, Stockholms stadsmuseum, 1966).  
 
Det är tydligt att ålderskravet och kravet på praktiktjänstgöring som Nordisk familjebok refererar till gällde redan 1721.

273
Nils Olofsson till Meldola / Nils Olofsson till Meldola
« skrivet: 2008-12-06, 21:55 »
Enligt Schlegel & Klingspor, Den med sköldebref förlänade men ej å Riddarhuset introducerade svenska adelns ättar-taflor (Stockholm 1875), s. 202-203 Nils Olofssons adliga ätt fick Nils Olofsson vid adlandet ett vapen som innehöll En väpnad hand i blått fält, deruppå en tornerhjelm; ofvanpå hjelmen en lika sådan väpnad hand och på hvar sida två fänikor, båa och hvita; schrafferingen hvit och blå.
 
Beskrivningen torde återgå på originalsköldebrevet  med målat vapen, som enligt  källreferensen då (1875) fanns i Gottlundska samligen i Senatsarkivet, Helsingfors, som idag är det finländska Riksarkivet.  
 
Erik XIV:s vapendragare Nils Olofsson upptog alltså ett typiskt krigarvapen - den väpnade handen - vid adlandet. Hans bror bergsmannen Kristofer Olofsson (Gyllenknoster) i Nor upptog däremot ett karaktäriserande bergsmansvapen när han 1621 adlades på ålderns höst av Gustav II Adolf som tack för stora lån till kronan. Ett knoster var den hammare eller slägga som bergsmännen använde. Hans vapen beskrivs i Schlegel & Klingspor (s. 158) som en blå bergzman uthi ett gult fiell medh sin brinnande lampa på hufwudet, hafwandes i wenstra handen en hake satt i berget och i högra handen en knöster i fullt slag, att drifwa på haken och bryta berget. Ofwan opå en lykt Tornerhielm och på hielmen tu knöster med guhlskafft i kors.  
 
Schlegel & Klingspor har felaktigt gjort Kristofer Olofsson (Gyllenknoster) till medlem av Stjärnasläkten vid Kopparberget och lämnar felaktig information om Kristofers härkomst, vilket också föranledde Elgenstierna att på felaktig grund tillskriva Nils Olofsson stjärnavapnet när Nils Olofsson nämns som svärfar till Alf Eriksson (Ikorn) till Norsa (Elgenstierna band 4, s. 9) där det också anges att Kristofer Olofsson var Nils' bror.

274
Nils Olofsson till Meldola / Nils Olofsson till Meldola
« skrivet: 2008-12-06, 00:49 »
Leif,
Tyvärr tror jag att du har blivit missledd av Jully Ramsays försök till identifiering av Nils Olofssons far Olof Jönsson på Fremmensbacka.  
 
Som framgår av Bertil Boëthius' bok Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), s. 435, var Nils Olofsson till Meldola son till bergsmannen Olof Jönsson vid Kopparberget i Dalarna, som 1556/57 var fogde  på Garpenberg. Han bodde först på gården Born vid Kopparberget som han avstod till kronan och sedan på en av gårdarna i Främsbacka, som på 1500-talet skrevs Fremmundzbacka, Fremendebacka etc. P g a en skuld som han ådrog sig till kronan under sin tjänstgöring som fogde togs hans gård i Främsbacka i pant, men sonen Nils Olofsson återvann gården 20 maj 1561:
 
Oluff Joenssonn till Fremensbacka och hans son Nils Olofsson wapnedagare wunnit igen i Stockholm 20 Maij anno 1561: (Kopperbergzlagenn i Kopperbergz sochnn) Fremensbacka, en gårdh.  
Anno 1557 bebreffuedhe Oloff Jonssonn for:ne gårdh k. Göstaff för någen skult, han skyldigh bleff, medhan han fougte war på Garppeberget, och effter samme skult bleff ransakt i cammeren, att thet war för åhrsswexten, vnte k. Erich hans sonn Nils Olssonn för sin tienist skuldh samme gårdh igen.
 
(Konung Erik XIV:s nämnds dombok, Historiska Handlingar 13:1 (1884), s. 5-6).
 
Vidare framgår av Boëthius' framställning att Erik XIV:s vapendragare Nils Olofsson blev adlad 1563 och att han 1565 erhöll Främsbacka och Norsa (nu Rosersberg, Uppland) i förläning och återfick även samma år en gård i Källviken vid Kopparberget som var hans möderne (modern dotter till bergsmannen Erik Jönsson i Uggelviken) men som blivit pantsatt till kung Gustav (jfr Konung Erik XIV:s nämnds dombok, s. 188). Nils Olofsson förde krigsbefäl i Finland och skrev sig senare till Meldola och blev slutligen avrättad 1599 i Viborg. Hans dotter Anna gifte sig med Alf Eriksson (Ikorn), kung Sigismunds preceptor, som adlades 1582 och ägde Änkebyn i Väseråns bergslag och genom sitt gifte blev innehavare av gårdarna i Främsbacka och Norsa.  
 
Nils Olofsson var bror till bergsmannen Kristofer Olofsson i Nor, Kopparberget, som adlades 1621 (ej introducerad) med namnet Gyllenknoster (felaktig genealogi i Schlegel & Klingspor) och blev morfar till assessorn i Bergskollegium Claes Depken d y (1627-1702) som adlades Anckarström.  
 
Boëthius härledning styrks bl.a. av riksrådets dom om Främsbacka 15/7 1613 då en tvist avgjordes angående rätten till gården i Främsbacka, som då innehades som pant av Kristofer Olofsson i Nor, men dömdes till hans bror Nils Olofssons svärson Alf Eriksson (Ikorn) barn, bl.a. amiralen Johan Bagges hustru, med hänvisning till Erik XIV:s donation 1565 av Främsbackagården till Nils Olofsson och hans arvingar mot rusttjänstgöring.  
(Biographica, vol. 79 fascikel Stiernhielm, RA).
 
Obs att Elgenstierna meddelar felaktig vapenbeskrivning för Nils Olofsson under ätten Ikorn (band 4, s. 9) då vissa äldre genealoger felaktigt uppfattade bröderna Nils och Kristofer Olofssöner som medlemmar av Georg Stiernhielms fädernesläkt som förde en sexuddig stjärna i vapnet och vars medlemmar var verksamma vid Kopparberget från senare delen av 1400-talet.

275
Söderbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 19 december, 2008
« skrivet: 2008-12-01, 20:46 »
Björn, om du menar Maria Elisabet Tersmeden, som enligt Elgenstiernas ättartavlor var född 1744 12/8 på Norns bruk i Hedemora socken, så avled hon ogift 1808 15/4. Hon var enligt Jansson bosatt på Skårby i Salems socken (Sthlm) tillsammans med sin likaledes ogifta syster Hedvig Charlotta (1747-1802).
 
Maria Elisabet Tersmeden var äldsta barnet till assessorn i Bergskollegium och brukspatronen på Ramnäs bruk, Ramnäs sn, Jakob Tersmeden (1712-1767), som var delägare i Larsbo bruk, Söderbärke sn, och hans hustrun Magdalena Elisabet (Lona Lisa) Söderhielm (1718-1787).  
 
Litteratur:
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 8 (Sthlm 1934), s. 227.
E Alfred Jansson, Tersmederna på Larsbo. Ett järnbruks historia (Sthlm 1943), s. 81.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 01 december, 2008)

276
17 Juridik / Burskap - regler före 1734 om ålder
« skrivet: 2008-11-30, 23:50 »
Jag har i alla fall aldrig påträffat någon tonåring som erhållit burskap, så långt det är möjligt att kontrollera mot känd ålder/födelseår. Den yngste jag träffat på under den aktuella tiden har varit i 25-årsåldern.

277
17 Juridik / Burskap - regler före 1734 om ålder
« skrivet: 2008-11-30, 18:50 »
Göran,
 
Den rättsliga myndighetsåldern skulle givetvis vara uppnådd, men för övrigt hade den inget att göra med de långtgående krav som ställdes för att få erhålla burskap som handelsman. Att det skulle ha varit enklare att erhålla burskap som handelsman än som hantverkare underställd skråordningen, är en missuppfattning. Precis som för en hantverkare som önskade erhålla burskap ställdes krav på yrkeskunnande och erfarenhet även inom handelsnäringen. Att beviljas burskap som handelsman i en stad utan att först under flera års tid ha varit i handelslära och tjänat som bodbiträde, handelsbetjänt, och sedan som köpsven var uteslutet.    
 
Enligt Nordisk familjebok (Uggleupplagan) gällde att burskap för handlande meddelades
endast åt person, som uppnått 27 lefnadsår och under 12 år tjänat såsom lärling och 'köpsven'.  
 
Tyvärr anger inte lexikonet någon närmare tidsprecisering för när dessa krav infördes. Mina i och för sig begränsade studier av burskapsansökningar från några svenska städer på 1600-talet och 1700-talets början bekräftar att handelsmännens ålder var omkring 30 år när de erhöll burskap, så även de biografier över handelsmän och handelshus som jag läst.

278
Likväl anklagades jungfru Åhrberg för kvacksalveri, men enligt artikeln i gamla Svenskt bigrafiskt handlexikon som Maud Svensson hänvisar till, friades hon från anklagelserna eftersom hon endast använde naturliga och tillåtna medel i sin utövning, och hon fick t.o.m. motta en medalj för sina gärningar av Oscar I.  
 
Med kvacksalvare menade man per definition (som Anders Berg redan skrivit) en person som ägnade sig åt läkaryrket utan att ha den formella behörigheten som krävdes, d v s examen avlagd vid Collegium Medicum, eller sedermera legitimation utfärdad av Sundhetskollegium (nu Socialstyrelsen). Vilka uppgifter som endast fick utövas av behöriga/legitimerade läkare eller annan behörig hälso- och sjukvårdspersonal, framgick av den s.k. kvacksalverilagen (upphävd 1999 och ersatt med Lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område).
 
Själv har jag en anfader på 1700-talet som var anställd som fältskär vid ett regemente och som anklagades för kvacksalveri av stadsläkaren i staden där han bodde, d v s obehörigt intrång på stadsläkarens yrkesområde eftersom fältskären även hade hjälpt patienter i staden som inte tillhörde regemetet ifråga. För att utöva fältskärsyrket inom armén eller på fartyg så krävdes inte examen vid Collegium Medicum, men för att få utöva yrket på stadsinvånarna krävdes sådan examen och dessutom tillstånd av stadens magistrat. Stadens magistrat uppmande fältskären att avlägga behörighetsexamen vid Collegium Medicum och sedan återkomma med en ansökan om att få etablera sig som läkare i staden, vilket dock stadsläkaren motsatte sig eftersom han inte ville ha konkurens om patienterna. Kvacksalveri handlar alltså om avsaknad av formell behörighet att utöva vissa hälso- och sjukvårdsåtgärder, inte nödvändigtvis om bluffmakeri och okunnighet, även om ordet kvacksalvare ofta använts i nedvärderande syfte eller om bluffmakare.

279
Sveriges första legitimerade kvinnliga läkare var den kända gynekologen, sexualupplysaren och rötsträttsförkämpen m m Karolina Widerström (1856-1949) som 1888 avlade läkarexamen (dåvarande medicine licentiatexamen) vid Karolinska Institutet och samma år erhöll sin läkarlegitimation.  
 
Se t.ex. Nationalencyklopedin.

280
Dorotea / Smittad av ....
« skrivet: 2008-11-21, 00:11 »
Den här in- och utflyttningslängden för Dorotea (BI:1, 1841-1894) är intressant så till vida att den inte enbart tar upp personer som flyttat in eller ut ur socknen, utan även personer som bara tagit ut respass, vilket framgår av uppdelningen i de två kollumnerna längst till vänster som skiljer på utflyttade personer och åtskilliga personer, d.v.s. övriga som enbart tagit ut respass. Kolumnen längst till höger är rubricerad anmärkningar och anger en orsak till att personen tagit ut utflyttningsattest för avflyttning från socknen eller respass för att bege sig till annan ort i något ärende, t.ex. till landskansliet i Umeå för att få fastebrev på en förvärvad jordegendom, eller att personen har förpassats till länshäktet anklagad för tjuvnad.  
 
I fallet med pigan Stina Johanna från Svanabyn, så har hon tagit ut respass till Umeå för att söka läkare på grund av den smitta som hon fått eller misstänktes ha fått när någon våldförde sig på henne. Sannolikt har hon aldrig blivit införd i Umeå som inflyttad, utan endast vistats där en tid på lasarettet tills hon blev symtomfri och smittfriförklarad från den veneriska sjukdom som hon och flera andra i socknen 1871-72 blev smittade av. I landstingsarkivet i Umeå förvaras journalhandlingar från Umeå lasarett, så troligtvis går det att finna uppgifter om Stina Johanna där.  
 
Av utflyttningslängden 1871 framgår att, förutom Stina Johanna i maj månad, ytterligare tre personer i socknen förpassats till Umeå lasarett för kurering av venerisk sjukdom; redan i januari torparsonen Olof Axel Nilsson i Arksjön, och senare i juni pigan Stina Carolina Ersdotter och drängen Jonas Olsson, båda i Svanabyn. Påföljande år i mars får Stina Carolina Ersdotter för andra gången bege sig till Umeå lasarett för att kurera venerisk sjukdom och i april förpassas även pigan Christina Andersdotter i Västra Ormsjön till lasarettet, enligt anmärkningen också för andra gången för samma åkomma. Åren närmast före och efter finns inga sådana noteringar i flyttningslängden.    
 
Med venerisk sjukdom avsåg man på 1800-talet vanligen syfilis (lues) eller gonorré (dröppel) som läkarvetenskapen inte skiljde på förrän under senare delen av 1800-talet, eftersom de tidigare uppfattades som manifestationer av samma könssjukdom. Sjukdomarna hade i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet blivit så pass spridda i befolkningen att man i städerna inrättade särskilda kurhus för vården av personer som var smittade av venerisk sjukdom, och provinsialläkarna ålades av Sundhetskollegium att söka ta reda på vilka personer som var smittade och vilka som i sin tur hade smittat dem. Den som drabbats var tvungen att underkasta sig den tidens behandlingar på kurhuset tills personen ansågs smittfri, d.v.s. tills symtomen försvann p.g.a. självläkning eller att sjukdomen gick in i en symtomfri fas. Om symtomen återkom eller personen blev reinfekterad, så blev det ytterligare en tids påtvingad vård på kurhuset eller länslasarettet.  Effektiv behandling och botemedel mot syfilis och gonorré kom emellertid inte förrän i slutet av 1940-talet då penicillinbehandlingen introducerades.    
 
Umeåhistorikern Anna Lundberg behandlar detta ämne i sin forskning, bl.a. i avhandlingen Care and coercion - social policy, medical care and patients with venereal disease in Sweden 1785-1903 (1999).
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 21 november, 2008)

281
Norrbärke / Norrbärke F:3 Döda 1794 GID 24.50.21500
« skrivet: 2008-11-15, 22:06 »
Hon var enl. dödboksnotisen född 1752 d. 6 October i Saxehammar och Söderberke
[Upförande:] Icke särdeles nyktert  
[Sjukdom:] Swullnad

282
Bo,  
Om Johan Bure och hans släktbok, som du nämner ovan, har Urban Sikeborg skrivet en utmärkt och uttömmande uppsats i Släktforskarnas årsbok 1996 (s.245-286): Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet.  
 
Jag har tidigare hänvisat dig till det historievetenskapliga standardverket Äldre svenska frälsesläkter vad gäller Anders Sigfridssons (Rålamb) släktförhållanden. Urban Sikeborg har dessutom själv givit dig hänvisningen till hans omfattande och mycket grundliga utredning om Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland, publicerad i Släkt och Hävd 1992, nr 3-4 (s. 129-192).
 
Om du läser anförda arbeten, så tror jag att du inte längre behöver sväva i ovisshet om vilken uppgift som är korrekt och grundad på en metodisk genomgång och analys av befintligt källmaterial.

283
Allmänt om adel / Riddarhusets arkiv?
« skrivet: 2008-11-12, 08:27 »
Hans Gillingstam beskriver översiktligt K H Karlssons biografiska anteckningar för medeltiden i artikeln Släkt- och personforskning rörande svensk medeltid i Släkthistoriskt forum nr 3/1986 (s.8-16).
 
Bl.a. skriver han Det är en stor lappkatalog med lapparna ordnade efter adelsmännens släktnamn eller vapenbilder (---). I Karlssons lappkatalog behandlas varje adelsman på en lapp, och där får man uppgifter om när han nämns i brevmaterialet, om det är känt när han dog, var han bodde, om han var riddare, riksråd, häradshövding, lagman eller slottshövitsman och vilka uppgifter som finns om hans släktförhållanden, allt med noggranna källhänvisningar. Den förutnämnde riddarhusgenealogen Folke Wernstedt lät för några decennier sedan sina baltiska arkivarbetare göra ett kvinnoregister till Karlssons samlingar, där man - likaledes på alfabetiskt ordnade lappar - får hänvisningar från kvinnonamnen till de lappar där ifrågavarande kvinnor nämns i samband med sina manliga anhöriga.
 
Om K H Karlsson och hans medeltidsgenealogiska arbeten, se vidare Gillingstams biografi över honom i Svenskt biografiskt lexikon, samt nekrolog och bibliografi i Personhistorisk tidskrift 1909.

284
Svar nej.

285
Västerås stift / Västerås stift
« skrivet: 2008-11-09, 21:41 »
Anneli,
Den nya serien av Västerås stifts herdaminne, som började ges ut 1939 av Gunnar Ekström, har inte kommit fram till 1800-talet; senaste utgivna delen omfattar 1700-talet och utkom 1990.
 
I den gamla föråldrade serien, Westerås stifts herdaminne, som utgavs 1843-46 av prosten Joh. Fr. Muncktell, finns Carl Fredric Wall uppräknad bland rektorerna vid Apol, ogistskolan i Sala, (Westerås stifts herdaminnedel 3, 1846, s. 419-420:
Mag. Carl Fredric Wall. Född i Nora Landsförsamling 23 Oct. 1812. Fadr. Carl Ulric Wall, son af den berömliga Kyrkoherden i Näsby och Erwalla, war en tid wid LandsCancelliet i Örebro, sedan Landtbruksegare i Nora socken. Modr. Christina Ek. Stud. i Örebro skola, Westerås Gymnasium och ifrån 1830 i Upsala, med derstädes nästan ständig Condition hos Brukspatron Strokirck i Nerike, som understödde honom genom cursen, att promov. till Philos. Magister 1839. Befullmäktigad Rector härst. 11 Juni 1840. Höll sitt inträdestal wid skolans inwigning 12 Oct. s.å.
 
En något nyare matrikel över 1800-talets präster i Västerås stift gavs ut 1880-81 av P.A. Ljungberg, Västerås stifts herdaminne, Ny följd, 1800-1880, del 1-2. Där bör du kunna finna mer information om C.F. Wall.

286
2004 utkom endast ett häfte av Släkt och Hävd,  
SoH 2004:1 (64 s., redaktion: Lena A Löfström, Lars-Olof Skoglund, J?rgen Weigle, Gustaf von Gertten).
 
Innehåll  
Artiklar:
Olle Sahlin: Hovkirurgen Balthasar Salinus och hans släktkrets  
Otfried Czaika: Andlighet och genealogi - Den tryckta likpredikan i Sverige
 
Recensioner:
M?ller in Pommern (rec. av J?rgen Weigle)
Historische Akten im Staatsarchive Danzig (rec. av J?rgen Weigle)
 
 
Åren 2005-2007 utgavs inte några häften av SoH.
 
 
Under 2008 har ett häfte utkommit:
Jubileumsskrift Släkt och Hävd 1933-2008 (112 s., redaktion: Lars-Olof Skoglund & Michael Lundholm).
 
Innehåll:
Ian Hamilton & Lena A Löfström: Genealogiska Föreningen - Riksförening för släktforskning under 75 år
Ian Hamilton & Lena A Löfström: Släkt och Hävd utgiven av GF sedan 1950
Ardis Grosjean Dreisbach & Berit Sesemann Datta: Gottfrid Hintze och hans livsverk
Christoffer Toll: Tollarna på Sörby
Curt Hauffman: Jean de la Vallée d y - den tokige hattmakaren
Hans Schmiterlöw: Den gotländska släkten Smiterlow: En gren av ätten Smiterlow - Schmiterlöw
Michael Lundholm: Är Knapp Rolig? Kring två identifikationsproblem i smedsläkten Rolig

287
Allmänt om medeltiden / Medeltidsforskare
« skrivet: 2008-11-09, 20:50 »
På tal om medeltidshistoriker med genealogiska intressen, som Patrick von Brömsen vill uppmärksamma i denna tråd;  
Läs gärna Anders Winroths understreckare i Svenska Dagbladet 31/10 om den nyutkomna boken med de svenska breven i Penitentiarians arkiv 1410-1526, utgiven av Riksarkivet (Diplomatarium Suecanum: Appendix: Acta pontificum Suecica, II: Acta Poenitentiariae; 526 s).    
http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1972323.svd

288
Bo,  
Enligt släktartikeln Rålamb i Äldre Svenska Frälsesläkter I:3 (1989), s 247-249, hade lagmannen och häradshövdingen Anders Sigfridsson (Rålamb), som du nämner ovan, inte någon bror vid namn Olof.  
 
Se också Urban Sikeborgs uppgifter om Anders Sigfridsson och hans syskon och föräldrar i Urbans genealogiska databas om Norrala socken i Hälsingland, som finns tillgänglig på Rötter, här.  
 
Länk: http://www.genealogi.se/gedcom/files/norrala/I124.html

289
Äldre ord A - K / Hävdad
« skrivet: 2008-10-26, 19:32 »
I vigselnotisen står att rusthål[laren] Gume Nilsson blev vigd med sin hävdade piga Annika Persdotter i Dalseda och att morgongåvans värde var 30 lod silver.  
 
Hävda kunde användas synonymt med lägra, d.v.s. att någon (i det här fallet Gumme) har olovligt könsumgänge med kvinnan, men ordet användes även i uttrycket hävda (kvinnan) med barn, göra (kvinnan) havande, se vidare Svenska Akademiens Ordbok (SAO).  
 
Eftersom paret gifte sig den 19 okt 1746 och deras son Nils föddes redan den 14 november samma år bör hävdad i detta fall alltså betyda havande.

290
I födelseboken står det Wallgerings Carlen = vargeringskarlen, d v s en reservsoldat som tillhörde den s.k. vargeringen som bildats på 1700-talet med reservsoldater för varje rote eller rusthåll. Vargering kommer av värja, försvara.  
 
I vigselboken som Inga-Britt hänvisar till är texten och sammanhanget mycket tydligt:
 
Wigde åhr 1766
[nr] 9: den 27. Dec: Copulerades Wargiär-
nings Carlen Pehr Jönsson Kock  
i Prästholm med sin trolofwade  
fästeqwinns Carin Johansdr. ifrån
Mjödfjerden. Mårgongåfwan war
20 Lod Silfwer och dhes Lösning
på 8 öre Silfwer mynts Charta Sigilla
-ta.
 
Vi har i detta fall allstå att göra med ett trolovningsbarn, som juridiskt sett hade en starkare ställning än andra barn födda utom eller före äktenskap, se t.ex. denna tråd om trolovning i Anbytarforum.  
I detta fall spelar det mindre roll eftersom barnet ju legitimerades i och med att det trolovade paret ingick äktenskap sju månader efter barnets födelse.

291
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 18 januari, 2009
« skrivet: 2008-10-18, 21:59 »
Elisabeth,
Du menar väl Hfl AI:10C s. 235 (GID 24.33.11100)?  
Jan Eric står som utflyttad 1841 till Smedjeb. = Smedjebacken, som finns i volym AI:10D s. 100ff.

292
Lybecker / Lybecker
« skrivet: 2008-10-11, 10:56 »
Olaus Olai Agorelius' (145-1714) 2:a hustru Margareta Ottosdotter Lybecker var enligt riddarhusstamtavlan över adliga ätten Lybecker nr 516 (Riddarhusets arkiv) dotter till bergmästaren på Nya Kopparberget Otto Hansson Lybecker (1630-1672) i Ljusnarsberg och Malin Eriksdotter Häll, en dotter till bergmästaren i Värmland Erik Johansson (om honom, se J A Almquist, Bergskollegium och bergslagsstaterna 1637-1857, Sthlm 1909).  
 
Margareta Lybecker tillhörde en oadlig gren av denna från Tyskland invandrade släkt. Se vidare Hans Gillingstams släktartikel om släkten Lybecker i Svenskt biografiskt lexikon, band 24, s. 433-438, där det framgår att Margareta Lybecker var syster till assessor och pslamförfattaren Georg Lybecker (d 1716), som har en egen biografi i samma band av SBL (s. 440-442). Vidare framgår av släktartikeln att fadern Otto Lybecker var halvbror till bergsrådet i Bergskollegium Harald Lybecker (1649-1714) som adlades 1709 och blev stamfar för adliga ätten Lybecker nr 1445, se vidare Elgenstierna, Den svenska adelns ättartavlor, band 5 och Supplementet till Elgenstierna, utg. 2008 av Sveriges släktforskarförbund).  
 
Otto Lybecker var son till assessorn i Bergskollegium, borgmästaren i Falun och bergmästaren på Stora Kopparberget Hans Philip Lybecker (1608-1671) i hans 1:a gifte med Christina Schmidt. Hans Philip Lybecker var son till den från Tyskland 1619 invandrade bergmästaren Otto Heinrich Lupeker (död 1631) som arrenderade kronans silver- och blyverk i Lövåsen, Stora Skedvi sn, Dalarna. Uppgifterna i litteraturen (t ex Elgenstierna) om dennes ursprung i Tyskland har inte kunnat verifieras, se Gillingstam i SBL. Hans Philip Lybeckers bror, generalmajoren och landshövdingen Georg Henrik Lybecker (1618-1682), adlades 1650 och blev stamfar för adliga ätten Lybecker 516 och friherrliga ätten Lybecker nr 119.

293
Flo / Flo Död Gid:1027.6.2500
« skrivet: 2008-10-07, 08:23 »
Dödsorsaken anges vara Hektik, d v s lungsot enligt Lagerkranz, Svenska sjukdomsnamn i gångna tider (1988).

294
Äldsta mannen / Äldre inlägg (arkiv) till 2008-09-22
« skrivet: 2008-09-21, 19:37 »
En del av oss som var med redan på GU-tiden, d v s innan förbundsbildningen 1986, när Genealogisk Ungdom utgav tidskriften Släkthistoriskt Forum (ShF), erinrar sig säkert den populära tävlingen Gammal är ändå äldst som ShF:s redaktion utlyste i ShF 1983:1. GU:s medlemmar uppmanades att under 1983 landskapsvis skicka in uppgifter ur kyrkböckerna om personer som enligt dödboken blivit minst 100 år gamla för att kora Sveriges Kaukasus.  
 
I årgångens fyra nummer listas långa rader av >100-åringar från alla Sveriges landskap och i ShF 1983:4 summerades tävlingsresultatet. Över 500 olika dödsnotiser hade skickats in under året, mestadels rörande krutgubbar och krutgummor avlidna på 1600-talet och första halvan av 1700-talet, vilket i flertalet fall gjorde att åldersuppgifternas riktighet förstås inte var möjlig att kontrollera. Efter 1700-talets mitt tycks alltså antalet >100-åringar minska radikalt, vilket väl har sin förklaring i att födelseböcker finns bevarade i flertalet församlingar från åtminstone 1680-talet och framåt vilket därmed möjliggjorde för prästerskapet att kontrollera den avlidnes ålder mot födelseboken.  
 
Vilket landskap vann tävlingen om flest >100-åringar? Det gjorde Värmland med 102 notiser, följt av Dalarna med 62 och Västergötland med 59 notiser om personer som blivit 100 år eller äldre. Den äldste påträffade personen var dalkarl och hade noterats av Anders Winroth, som i Grangärdes begravningsbok 1663 (C:1, fol. 152v) hade funnit Lass[e] Jönsson wid Hellesiö, som avlidit wid pass 800 åhr.
 

 
Grangärde C:1, f 152v, ULA
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 21 september, 2008)
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 21 september, 2008)

295
Eketrä / Äldre inlägg (arkiv) till 22 september, 2008
« skrivet: 2008-09-21, 18:06 »
Åsa, svaret på frågan är ja, visst kunde man heta Eketrä utan att tillhöra den adliga ätten. Det fanns i stort sett inga legala hinder för gemene man att anta och använda adliga efternamn även om man inte var adlig före tillkomsten av 1901 års namnlag. Se vidare mitt inlägg 18 augusti 2008 under disskussionstråden Kunde man anta vilket efternamn som helst inom ämnesrubrikerna: Språk, ord och namn » Personnamn » Efternamn.  
 
Gustaf Elgenstierna har listat ett antal personer med namnet Eketrä, som inte kan knytas till den adliga ätten (se G Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd 2 (1926), s 544), och även de helt nyligen utgivna supplementbanden innehåller uppgifter om ytterligare personer som saknar känt samband med den adliga ätten (C Szabad, Supplement till den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd 1, 2008, s. 287-289).
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 21 september, 2008)

296
Namnbyte / Äldre inlägg (arkiv) till 04 augusti, 2011
« skrivet: 2008-09-18, 13:02 »
Stig-Arne,
 
Det finns åtminstone två olika diskussioner här i Anbytarforum som handlar om frågan om utomäktenskapliga barns efternamn, se under övriga ämnen: oä barns efternamn  och
Språk, ord och namn: Personnamn: Övrigt om personnamn: Oäkta barns efternamn.

297
Vakt / Väktare / Vaktkarl
« skrivet: 2008-09-16, 18:41 »
Vaktkarl brukar enligt min erfarenhet avse vaktpersonal på fängelser, häkten och kronospinnhus, åtminstone i de flesta fall jag träffat på titeln på 1800-talet.  
 
Vaktkarlar förekom också på de kurhus som inrättades i vissa städer på 1800-talet för att vårda personer med veneriska sjukdomar och på mentalsjukhusen på 1800-talet.  
 
Att avskedade soldater tog tjänst som vaktkarl på t ex länsfängelset har jag flera exempel på.

298
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2008-09-26
« skrivet: 2008-09-10, 00:28 »
Ett sätt att försöka värdera en släkttradition, dess ålder och autenticitet, kan vara att undersöka om släkttraditionen förekommer i flera olika släktgrenar och om den är likalydande eller skiljer sig på några avgörande punkter.  
 
I det här fallet vore det t ex intressant att höra om ättlingar till Nicolaus som härstammar från olika barn eller barnbarn till honom oberoende av varandra återger samma tradition om vem som var hans far. Om samma tradition finns i flera avlägsnare släktgrenar kan man nog våga dra slutsatsen att traditionen om Rappe som far till Nicolaus i vart fall inte uppstått under senare tid, genom att någon, t ex en släktforskande farfars bror, för 60 år sedan dragit sina egna mer eller mindre välgrundade slutsatser om ursprunget (sådant förekommer ju även idag och kan ibland snabbt övergå till att uppfattas som en släkttradition fast det i själva verket rör sig om hypoteser).  
 
Även om en sådan undersökning inte kan bevisa något i själva faderskapsfrågan, så är det av värde att dokumentera hur släkttraditionen återberättas i olika släktgrenar och vem som återberättat den för respektive släkting. Kanske kan man t o m ha tur att påträffa äldre brev eller dokument som berättar om saken, vilket också kan ge en indikation på hur gammal traditionen är.

299
Husby / Äldre inlägg (arkiv) till 15 oktober, 2008
« skrivet: 2008-08-27, 23:56 »
Komministern Gustav Elfström (1668-1708) var gift med Magdalena Moraea (1664-1739), en dotter till kyrkoherden i Grytnäs Olaus Olai Moraeus (d ä) (1630-1693) och Margareta Blackstadia (d 1712).
 
(se Västerås stifts herdaminna, del 2:1, 1971, s 741f).  
 
Övriga personer som du nämner har jag inte någon kunskap om.

300
Husby / Äldre inlägg (arkiv) till 15 oktober, 2008
« skrivet: 2008-08-27, 08:31 »
Komplettering till mitt ovanstående inlägg om tullnären vid Stjärnsund, Johan Hedberg.  
 
Han ingick sitt första äktenskap 1704 25/2 i Folkärna (C:2, s 281) med jungfru Christina Elfström i Brunnbäck, Folkärna, när han var bokhållare på Högfors bruk i Karbenning.  
 
En dotter Margareta Christina föddes 1714 20/7 i Sonnbo, Folkärna (C:3).  
 
Christina Elfström avled 1716 i Brunnbäck, Folkärna, 33 år gammal, då hon står upptagen i längden över begravda lik (Folkärna EI:1, s 98). Hon var dotter till gästgivaren Lars Persson i Brunnbäck och Margareta Johansdotter fr Haraker.  
 
Christina Elfströms bror Gustav Elfström (1668-1708) var brukspredikant i Horndal, By, sedan komminister i Hed och sist i Folkärna. Gustavs dotter Margareta Elfström gifte sig 1726 24/6 i Folkärna med bokhållaren Jöran Bark fr Salberget, som är skriven i mtl i Brunnbäck t.o.m. 1732 (se mitt tidigare inlägg). (Om Gustav Elfström, se Västerås stifts herdaminne, del 2:2, 1990, s 270f). En syster till Christina och Gustav var Sara Elfström (d 1703 10/5 i Munktorp), som gifte sig 1694 2/2 i Folkärna med Erik Klingius (1660-1729) i hans 1:a gifte, komminister i Munktorp och sist kyrkoherde i Nås. Deras dotter Margareta Klinigius (1699-1729) fick hemmanet Brunnbäck i testamente 1723 efter sin mormor Margareta Johansdotter. Margareta Klingius gifte sig 1716 28/10 m fänriken vid Västmanlands regemente Anders Falkman, som är skriven i Brunnbäck i mtl t.o.m. 1731. (Om Klingius, se Västerås stifts herdaminne, del 2:2, 1990, s 541f).

301
Karbenning / Äldre inlägg (arkiv) till 01 januari, 2009
« skrivet: 2008-08-27, 08:06 »
Bokhållaren herr Johan Hedberg på Högfors bruk gifte sig 1704 25/2 i Folkärna (C:2, s 281) med jungfru Christina Elfström i Brunnbäck, Folkärna.
 
Den Anna som föddes 1701 6/11 och som du ovan anger som Johan Hedbergs dotter, var enligt Karbennings födelsebok (C:1) Johan Pährssons (överskrivet: Hedbergs) oächta barn vid Högfors. Om notisen avser bokhållaren Johan Hedberg så fick han i så fall Anna före äktenskapet med Christina Elfström.    
 
Om Hedbergs släktförhållanden, se vidare diskussionen under Landskap: Dalarna: Husby.

302
Husby / Äldre inlägg (arkiv) till 15 oktober, 2008
« skrivet: 2008-08-26, 11:17 »
Samuel,  
Det är riktigt att tullnären Johan Hedberg i Stjärnsund ägde en gård i Sonnbo i Folkärna, men han var bosatt i Yttersund vid Stjärnsund i Husby innan han 1731 flyttade till Folkärna och övertog gästgiveriet i Brunnbäck. Sammantaget pekar allt på att Johan Hedberg (d ä) i Stjärnsund och senare i Brunnbäck, Folkärna, är samme man som du tidigare belagt som bokhållare på Högfors bruk i Karbenning ca 1700-1714.  
 
I mtl 1730 är han noterade i Yttersund (precis före Stjärnsund i mtl) i Husby som tullnären Johan Hedberg med hushåll, men han är också samtidigt noterad i Folkärnas mtl i Sonnbo som tullnären Johan Hedberg. 1731 har han flyttat från Stjärnsund - då står noterat i mtl för Husby att tullnären Johan Hedberg i Yttersund är bortflyttad och istället är Carl Hedberg noterad som tullnär. I mtl för Folkärna 1731 har tulln. strykits över och ändrats till gästgifv. Johan Hedberg i Sonnbo. I samma längd är noterat att kaptenen Falckman i Brunnbäck är bortflyttad, och i mtl 1732 noteras även att Jöran Barck i Brunnbäck är bortflyttad och istället har 1732 lagts till giästgif. Hedberg - tydligen har Johan Hedberg övertagit gästgivarrörelsen och bosatt sig 1731 eller 1732 i Brunnbäck.  
 
I mtl 1732 står visserligen gästgivaren Johan Hedberg fortfarande noterad i Sonnbo, men i marginalanteckningen står Skrefv. för vilket betyder att han är inskriven före, d v s på en tidigare sida i mtl för Folkärna, vilket stämmer med den tillskrivna noteringen i Brunnbäck ett par sidor tidigare.  
 
I mtl 1733 är Johan Hedberg enbart upptagen som gästgivare i Brunnbäck och 1734, 1735 och 1736 står gästgivare Hedbergs änka skriven i Brunnbäck. I 1736 års mtl står noterat att hon blivit gift med inspektoren Boseus i Staden, d v s inspektoren och mantalskommissarien Erik Bosaeus (ej Bofäng el dyl! - han var länsmansson från Bogärde i Harbo sn) som i mtl 1737 noteras som skriven i Hedemora. I 1735 och 1736 års mtl är förövrigt Herr bokhållaren Schedins hustru skriven i Sonnbo på den gård som tidigare Johan Hedberg ägt - vilken måste avse Catharina Schedins svägerska Anna Brandt som var gift med sedermera bruksinspektoren på Gysinge bruk Johan Schedin (d ä), se släkter Schedin.

303
Karbenning / Äldre inlägg (arkiv) till 01 januari, 2009
« skrivet: 2008-08-26, 08:27 »
Samuel,
I notisen som du lagt in som bild ovan står det Hust. Brijta förestånderska - alltså inget efternamn.

304
Husby / Äldre inlägg (arkiv) till 15 oktober, 2008
« skrivet: 2008-08-25, 23:50 »
I mitt arbete med att utreda den vitt utgrenade dalasläkten Schedin, har jag för länge sedan noterat att Abraham Hülphers anger att tullnären och bruksbokhållaren Johan Hedberg var född 1673 och son till Petter Hedberg, faktor i Örebro (se Hülphers genealogiska samling, vol 2, s 77, Västerås stadsbibliotek).  
 
Några fler giften än det ovannämnda med Catharina Schedin (1692-1781) anger inte Hülphers. Tyvärr har jag inte noterat om Hülphers namnger några syskon till Johan Hedberg. En av Johan och Catharinas söner, magister Gustaf Johan Hedberg (1728-1781), var komminister i Haraker och han blev i sin tur far till bergsingenjören och bruksägaren Carl Gustaf Hedberg (1774-1827), som slutade sina dagar i Rio de Janeiro i Brasilien. Om hans märkliga levnadsöde har Mats Karlsson nyligen skrivit i artikeln Prästsonen från Haraker bröt järn i Brasilien, utifrån forskning utförd Sven-Gunnar Sporback, Hagelsrum, se Släkthistoriskt forum 2008:1, s. 21-25.  
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 26 augusti, 2008)

305
28 Sexualitet och sexualbrott / Tidelag
« skrivet: 2008-08-20, 20:52 »
Stefan,
Förutom historikern Jonas Liliequists avhandling som Jens Sandahl hänvisar till här ovan, så bör även historikern Jens Rydströms avhandling Sinners and citizens : bestiality and homosexuality in Sweden 1880-1950 (Stockholm 2001) vara av intresse liksom rättshistorikern Jan Eric Almquists bok Tidelagsbrottet : en straffrätts-historisk studie (Uppsala universitets årsskrift 1926, juridik).

306
Chris ställer den berättigade frågan Prästen kan ju inte varit ovetande om att namnet är adligt, hur kom det sig att han tillät namnbytet? med anledning av noteringen i Klara BIa:7 (nov 1843) om att skomakarlärlingen Johan Peter Jonasson 1849 antagit namnet Natt och Dag.  
 
Före 1901 års namnlagd fanns i praktiken inga hinder för vem som helst att anta vilket namn som helst. Prästerskapet saknade, så vitt jag kan förstå, såväl legalt som i praktiken möjlighet att hindra någon från att anta och använda ett visst efternamn, även om prästen möjligen kunde obstruera och låta bli att införa namnet i kyrkboken.  
 
I Nordisk familjebok (Uggleupplagan), uppslagsordet Namn, framgår att Antagandet af släktnamn var i Sverige under lång tid [d v s före 1901] icke föremål för några väsentliga inskränkningar genom lagstiftningen. Dock förbjöd Gustaf II Adolf, att adelsman tog annan adelsmans namn eller vapen, och Karl XI förbjöd soldater att taga sig adelsnamn. Dessa skyddades vidare genom en förordning af 1705, som stadgade, att missdådare ej fingo bära sådana. 1880 påbjöds, att underofficerare och deras vederlikar för namnbyte skola ha tillstånd af öfverordnad militärmyndighet.  
 
När det gäller det åberopade skyddet för adliga efternamn, så framgår emellertid av Nordisk familjebok (Uggleupplagan), uppslagsordet Adelsprivilegier, att rätten till adligt namn inte formellt var privilegieskyddad i Sverige. Flera administrativa förordningar omfattar dock adelns rätt att bära adliga namn, bl a en kungl förordning 14/7 1767.  
 
Eftersom den introducerade svenska adeln totalt omfattar närmare 2 900 olika ätter (inkl alla nu utdöda ätter), så saknade prästerskapet i praktiken möjlighet att bevaka adelns rätt till sina adliga namn - ingen kunde rimligen hålla rätt på alla dessa namn! Kyrkböckerna vittnar ju också om att det knappast var ovanligt att adliga namn även bars av oadliga personer.  
 
Det här intressanta exemplet med skomakarlärlingen som antog namnet Natt och Dag illustrerar väl rättsläget före 1901. Prästen i Klara församling kan knappast ha krävt något bevis på adlig börd för att skomakarlärlingen skulle få det adliga namnet Natt och Dag infört i kyrkboken. En födelseattest från födelseförsamlingen eller bördsbevis från häradsrätten hade ju endast kunnat utvisa att Johan Peter var son till den till synes oadlig drängen Jonas Jönsson, som det uppges i födelseboken. Även om Johan Peter - hypotetiskt - i själva verket var utomäktenskaplig son till en Natt och Dag, och denne adelsman hade erkänt honom som son i sitt testamente eller på annat sätt, så blev Johan Peter inte adelsman på grund av ett faderskapserkännade och han skulle därmed ändå inte ha haft rätt till namnet Natt och Dag om det fanns  legala möjligheter/skyldigheter för prästen att hindra honom att som oadlig anta en adelsätts efternamn. (Adelskapet förutsätter inomäktenskaplig börd eller legitimering av det utomäktenskapliga barnet genom att adelsmannen gifte sig med barnets mor - ett faderskapserkännande räcker inte!).

307
Carl-Johan,
Det står ju klart och tydligt i Klara församlings inflyttningslängd som du refererar till ovan (Klara BIa:7, nov 1843) att lärlingen Johan Peter Jonasson var inflyttad från Hvittaryd. Någon har med senare hand, ovanför hans namn i inflyttningsnotisen, lagt till: antagit namnet Natt och Dag 17/7(?) 1849.
 
På vilken grund skomakarlärlingen antagit namnet Natt och Dag kan man nog bara spekulera i, men moderns tjänstgöring på Toftaholms herrgård före nedkomsten, som Chris lyfter fram, är förstås intressant i sammanhanget.

308
000 Osorterat / Minnesfonder
« skrivet: 2008-08-10, 10:39 »
I det aktuella fallet skulle jag höra med kultur- och utbildningsnämnden eller motsvarande i kommunen. Även landstingen förvaltar många gamla fonder.  
 
Det finns ett par böcker som förtecknar levande fonder och stiftelser i Sverige, som du kan hitta på de flesta kommunbibliotek:
 
L Frii, Alla dessa fonder och stiftelser  (1985)
och
L Hellman, Stora fondboken 2008: över 7300 olika stipendier och bidrag inom alla tänkbara områden  (2007).

309
Efterlysningar (stängd för nya rubriker) / Sallander
« skrivet: 2008-08-10, 00:25 »
Tony,
Elisabet upptas i herdaminnet som det yngsta av sex barn till rektorn och sedermera komministern i Avesta Johannes Johannis Salander  (1655-1702) och hans hustru Maria Lemoine  (d 1735 i Sala).  
 
Se vidare G Hansson & L Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2 (Västerås 1990), s 776.

310
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Tvinsjuka / Tvinsot
« skrivet: 2008-08-09, 12:49 »
Allmänt menas med tvinsot en sjukdom som yttrar sig som avtyning, försvagning och avmagring till den grad att hela kroppen vanställs och muskelstyrkan förloras, d v s atrophia eler tabes. En rad sjukdomar kunder benämnas tvinsot, exempelvis diabetes, engelska sjukan, långvariga diarréer, avtyning i ålderdomen, invärtes sår i magen, och ryggmärgstvinsot orsakad av syfilis.
 
Vanligen skiljde man dock på lungsot (TBC) och tvinsot som redovisas som olika sjukdomar i diagnoslistan i Svensk författningssamling 1860:13, men regionala och dialektala skillnader förekom varför t ex även lungsot och gulsot i äldre tider kunde gå under benämningen tvinsot.  
 
Se vidare: G Lagerkranz, Svenska sjukdomsnamn i gångna tider (9:e utg, 2003).

311
Fischer / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juli, 2008
« skrivet: 2008-07-16, 23:44 »
Richard,  
Tyvärr finns inget mer om Katarina Schultz i informationen som Isheden förmedlade till mig 1987, än att hon var född ca 1680.  
 
Emellertid antyder födelseorten Köping i kombination med hennes sons förnamn, bokhållaren Casper Fischer (f 1721 i Fellingsbro) i Persbo och sedan Norrvik, Grangärde sn, att Katarina Schultz var dotter till kopparslagarmästaren och rådmannen i Köping Casper Schultz (död 1710 2/4) och hans 2:a hustru Anna Jonsdotter Barck (död före 1716 20/6), som han gifte sig med 1674. Casper Schultz var son till skinnaren Påvel Schultz i Nyköping och hade inflyttat till Köping i början av 1670-talet.  
 
Om Casper Schultz, se G Elgenstierna, Köpings stads tjänstemän 1605-1905 (skrifter utg av Personhistoriska samfundet, nr 1, Stockholm 1907), s 36-37. Enligt Elgenstierna hade Casper Schultz barnen Johan (1676-1742), stadsfiskal och rådman i Köping, en dotter (d före 1712) g m borgaren Johan Fallström i Köping, Magdalena, g m byggmästaren Daniel Bergqvist, Brita (1690-1691), samt döttrarna Anna, Catharina och Dorotea, som var ogifta vid bouppteckningen efter föräldrarna 1716 20/6.  
 
Har du uppgift om när Katarina Schultz och Simon Fischer gifte sig? Vet du var och när sonen Casper Schultz  dog?

312
Fischer / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juli, 2008
« skrivet: 2008-07-16, 19:21 »
Beträffande byggmästaren Simon Fischer på Finnåkers bruk, Fellingsbro, som Richard Grusell efterfrågar information om, så fick jag 1987 lite information om byggmästarsläkten Fischer på Finnåker av framlidne Björn Isheden som i sin tur fått uppgifter från Bertil Kjelldorff. Denne Simon skall ha varit född ca 1690 och död ca 1748, men det var i alla fall då oklart på vilket sätt han hörde samman med byggmästaren Jacob Fischer och hans hustru Johanna (död 1703) på Finnåkers bruk.  
 
Gissningsvis var Simon dock sonson till Jacob och son till någon av hans söner som enligt uppgifter ur Fellingsbro äldsta kyrkböcker var Jacob (bokhållare på Hammarby bruk, Nora sn), Hans (bokhållare på Hammarby bruk, Nora sn) Zacharias (byggmästare på Finnåkers bruk) och Simon (dopvittne på Finnåkers bruk 1688 22/2).
 
Byggmästaren Johan Jacobsson på Hagge bruk i Norrbärke sn, som Tommy Andersson nämner ovan, kallas aldrig Fischer i Norrbärkes och Söderbärkes kyrkböcker och inte heller hans barn, men släktnamnet har påträffats i Norrbärkes domböcker. Han var enligt dödboksnotisen 1709 (Söderbärke C:2) född vid Flögsfors bruk i Ramsbergs socken ca 1637 (enl. åldersuppgiften 72 år). Han hade visserligen en son Simon som föddes som tvilling på Hagge 1684, men han och tvillingbrodern Abraham avled samma år då testamentspengar lämnades efter Johan Byggemästarens twillingar i Hagge (Norrbärke LIa:2).  
 
Johan Jacobsson (Fischer) gifte sig 1663 12/7 (Norrbärke C:1, s 55r) med Maria Niclasdotter vid Hagge bruk, som dog 1685 (Norrbärke LIa:2, testamentspengar 11/1 efter M:r Johan Byggmästares i Hagge H: Maria). Hon kallas också Marina i Norrbärkes äldsta husförhörslängd (AI:1, s 126r). Johan hade tidigare varit gift, men namnet på den förra hustrun framgår inte av Norrbärkes kyrkböcker. Hon dog 1661 (Norrbärke LIa:2, s 2v, testamentspengar 30/6 efter Johan Jacobssons byggmästaren i Hagge sal. hustru). Felaktig information om denna familj förekommer i Kjell Vadfors Byalängd för Norrbärke socken, Hagge bruk, s 161) där första hustrun felaktigt påstås heta Marina och andra hustrun Marit Niclasdotter. Det är uppenbarligen denna felaktiga information från Vadfors sammanställningar som Tommy Anderson, utan källhänvisning, för vidare i sitt inlägg här (16 juli 2008 - 11:31) när han påstår att Niclas Hinderssons dotter, som var gift med Johan Jacobsson, hette Marit.

313
Fischer / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juli, 2008
« skrivet: 2008-07-16, 17:34 »
Som framgår av tidigare inlägg av undertecknad och Kjell Lindblom under Vallonsläkter: Hero, (28 januari 2002 - 12:47) kan uppgiften att hammarsmeden Niclas Hindersson i Hagge bar efternamnet Hiro (Hero) starkt sättas ifråga.  
 
Det mesta pekar istället på att han tillhörde släkten Mathieu, eftersom både han och en av sönerna nämns ett par gånger med efternamnet Mathie i Norrbärkes kyrkböcker. Tillnamnet Hiro förekommer endast en enda gång i ett gruvtingsprotokoll från 1662 där hammarsmederna i Västerbergslagen förtecknas, där Niclas Hinderssons namn skrivits över ett annat raderat namn/ord varför ordet hiro troligtvis kvarstår från det raderade namnet/ordet och sedan missuppfattats som Niclas Hinderssons efternamn.

314
Tack, Ove!
Dock var det belägg för släktskapet mellan kyrkoherden Bero Michaelis (Björn Mickelsson) i Söderala och de personer som du här anger som hans söner, som jag var intresserad av. Jag kan inte i denna textmassa urskilja några sådana belägg och inte heller i de litteraturhänvisningar som du lämnar. Därför vill jag precisera frågan:
 
I vilka källor anges att denne Bero Michaelis var far till Andreas Beronis i Enånger, Laurentius Beronis i Älvdalen och Ericus Beronis i Odensvi?  
 
Anledningen till att jag frågar är att herdaminneslitteraturen (och de äldre handskrifter som utgör förarbeten till herdaminnena) har annan information om härkomsten för de tre ovannämnda prästerna (vilket Urban Sikeborg redan framhållit), men som du nu uppger skall vara söner till Bero Michaelis.
 
Enligt Muncktells gamla 1800-talsutgåva av Westerås stifts herdaminne, del 2 (1844), s. 472 var Laurentius Beronis född i Bollnäs och medlem af en namnkunnig Björn Jonssons slägt i Helsingland, samt bror til Ericus Beronis pastor i Odensvi.  
 
En annan uppgift återfinns i Gunnar Ekströms modernare utgåva av Västerås stifts herdaminne, del 1:2 (1949), s. 445-446, som till skillnad från Muncktells herdaminne i första hand bygger på forskning i primärkällorna. Enligt en uppgift i en handskrift i Västerås läroverks bibliotek, som anses komma från Laurentius Beronis dotterson Gustav Elvius, skall Laurentius Beronis far Björn ha varit kyrkoherde i Arbrå.

315
Uppsala ärkestift / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2008
« skrivet: 2008-06-17, 11:08 »
Ove,
Du behöver inte alls lägga ut någon stamtavla här. Däremot vore det värdefullt, även för fler än Urban, att få ta del av om du kunnat belägga att herr Björn i Söderala hade barn.  
 
M v h
Torsten Berglund

316
Biografiska uppgifter om urmakare som varit verksamma på Stjärnsunds manufakturverk förekommer också i:
 
Pipping G, Sidenbladh E o Elfström E: Urmakare och klockor i Sverige och Finland. Historisk översikt jämte förteckning över personer som verkat inom urmakeri och angränsande hantverk före år 1900  (Stockholm 1995), 569 s.

317
Berg / Äldre inlägg (arkiv) till 28 maj, 2009
« skrivet: 2008-05-18, 18:51 »
Mikael Jonsson,  
 
Jag har lite data om Jacob Berg (aldrig skriven Carl Jacob i de kyrkböcker jag funnit honom - Carl Jacob är namnet på en av hans söner i första äktenskapet).
 
Kronobefallningsmannen i Säters län Jacob Berg gifte sig 1:a ggn 17/2 1732 i Stora Tuna (C:4 s 132r) med jungfru Christina Uggla från Båtsta, Stora Tuna. Hon var dotter till länsmannen och sedan kronobefallningsmannen Samuel Uggla, bosatt i Båtsta, Amsbergs kapellförsamling inom Stora Tuna sn. Jacob Berg står redan före giftermålet, från ca 1729 upptagen efter Samuel Ugglas hushåll i Båtsta som skrivaren Jacob Berg (Amsberg hfl 1727-41, AI:1, s 6-7).  
 
Enligt  prosten M A Sahlstedts bok ”Stora Tuna i Dahlom och Bergom Minnes-döme” från 1743 (facsimilutgåva 1955), s. 291 o 335, efterträddes Samuel Uggla 1732 som kronobefallningsman i Säters län av sin svärson ”Jacob Bergh. Hwilke sidsnemnde, såsom wårt Tuna Sockn-inwånare, först på Nordanbeck och sedan på Åselby boende, med theras tilwexande barn af Mann- och Qwinnköhn, lofwa oss en hedersam thenna slechtens fortplantering. Doch är hr. Befl. Bergs K. hustru Christina Uggla, nu för thetta död blefwen, och i Herranom afsomnad; så ock i en egen wel bestelt graf hederligen til hwilo förfordrad.”  
 
Om Samuel Uggla, se vidare Sahlstedt (anförda sidor) och G Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 8 (1934), s 474, grevliga ätten af Ugglas. Samuel Ugglas sonson och namne adlades 1772 med namnet af Ugglas och upphöjdes till greve 1799.    
 
Tidigast från 1732 noteras befallningsmannen Jacob Berg med familj i Nordanbäck, Stora Tuna sn (Stora Tuna hfl 1732-37, AI:6 s 188). Från 1736 bodde de i Åselby, Stora Tuna sn (St Tuna hfl 1732-37 AI:6 s. 134; hfl 1737-41 AI:7 s 160).  
 
Med Christina Uggla fick Jacob Berg enligt husförhörslängderna åtminstone barnen Christina Cajsa f 1732, Anna Lisa f 1734, Carl Jacob f 1736, Susanna Barbro f 1737 d 1741, Samuel f 1738, Maria Magdalena f 1740, och Olof Benjamin f 1741).
 
Jacob Bergs hustru Christina Uggla avled 1741 efter barnsbörd och begravdes 17/8, 37 år och 4 månader gammal (f ca 1704) (Stora Tuna C:5). Jacob gifte sig för andra gången 9/3 1742 i Säter (C:3) med jungfru Maria Catharina Dufva från Säters stad (i vigselboken felaktigt kallad Maria Elisabeth!).  (Om Maria Catharina Dufva, se vidare tidigare inlägg under Övriga släkter: Dufva resp. Björling.)
 
Jacob och Maria Catharina bodde fortsatt i Åselby, Stora Tuna sn, och fick enligt husförhörslängderna barnen Eva Barbro f 1743, Nicolaus Gustaf f 1744, och Johanna f 1745.  
I Stora Tuna hfl 1742-45 (AI:8 s 160) upptas också en syster till Jacob Berg i hushållet, Ingrid Berg från Falun.
 
Herr befallningsmannen Jacob Berg dog 8/5 1745 (Stora Tuna AI:8 s 160) av andtäppa 35 år gammal (= f ca 1710) och begravdes den 12/5 (Stora Tuna C:5).
 
Änkan Maria Catharina Dufva flyttade 1749  med sina tre barn till Buskåker i Stora Tuna (hfl 1746-49, AI:9 s 78). Jacob Bergs barn från hans tidigare gifte finns inte lägre med i hushållet, men hans son Samuel bor som fosterson hos herr Reinhold Hedman och Susanna Uggla i Buskåker, svåger och syster till Jacobs första hustru.  
 
Maria Catharina Dufva gifte om sig 16/9 1752 (Stora Tuna C:6) med kronolänsmannen i Leksand herr Johan Schedin. I husförhörslängden (Stora Tuna AI:10 s 82) och vigselboken noteras hon som utflyttad till Leksand 1752. I Leksands husförhörslängder återfinns familjen i Noret (hfl 1741-72 AI:7a s 278; hfl 1772-76  AI:8a s 213). Med Johan Schedin fick Maria Catharina Dufva dottern Maria Catharina Schedin (1757-1783), som gifte sig 1775 med lektorn i Västerås och sedermera prosten i Gladsax och Tommerup i Skåne, teol dr, fil mag Olof Bergklint (1733-1805), känd som skald och litteraturkritiker (se artikel om honom i Svenskt biografiskt lexikon, band 3 (1922) s 579-583).

318
Ros / Ros
« skrivet: 2008-05-18, 18:44 »
Mikael,  
Bruksinspektoren Anders Ros var enligt Voxnas hfl 1779-94 (AI:1, s 3 o s 60) född 1737 i Munktorp och inflyttad till Voxna från Bjuråker 1773. Familjen flyttar sedan vidare till Leksand 1787. Där avled 30/3 1799 bruksdirektören Anders Ros i Byggningen, Leksand, av inflammation, 63 år gammal. Enligt dödboken var han född 31/3 1737 i Munktorp och gift 1767 med Eva Barbara Berg och hade med henne haft 5 söner och 1 dotter (Leksand F:13, döde 1799 nr 55).  
 
Enligt Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd 6 (1931), s 411, var Anders Ros född 1737 31/3 i Munktorp, Västmanland. Elgenstierna har ingen uppgift om vilka som var hans föräldrar.  
 
Victor Örnberg uppger i Svenska Ättartal, del 10 (1894), s 431-432 att släkten Ros enligt en sägen skall härstamma från den dansk-norska ätten Rosencrone av vilken en medlem omkr. 1700 överflyttade fr Norge och till Sverige och kallade sig Ros. Denne Ros skall ha blivit far till Anders Ros som uppges ha varit präst i Västerås stift och bosatt i Munktorp där hans son Anders föddes 1738.
 
Den av Örnberg återgivna släktsägnen verkar dock stämma något vidare. Någon präst med namnet Ros finns inte i Västerås stift på 1700-talet, se Västerås stifts herdaminne, del 2:2 1700-talet (1990). I Munktorp (C:2) föddes den däremot den 31/3 1737 en Anders, son till Lars Hansson och Marit Jansdotter i Sensta.

319
10 Folkliv / Egen bibel
« skrivet: 2008-05-08, 17:08 »
Ingela Martenius skriver i ett inlägg ovan (lördagen 03 maj 2008 - 14:54 ) apropå ett tidigare inlägg om familjebiblar där man noterade namn och data om familjemedlemmarna:  
Man hade inte religiösa böcker (---) för att skriva upp familjemedlemmar i (det är en anglosaxisk tradition); f.ö. var det ju få som kunde skriva innan 1850-talet.  
 
Helt ovanligt med sådana familjebiblar var det dock knappast, även om de före 1800-talet vanligen förknippas med högreståndsfamiljer. Seden tycks ha förekommit länge i vårt land (varför skulle den vara anglosaxisk?), men den var förstås begränsad till den del av befolkningen som var skrivkunnig. Det äldsta exemplet som jag känner till finns i en gammal bibel från 1500-talet som tillhört en välbeställd bergsmansfamilj i Dalarna med familjenoteringar gjorda tidigast från 1605.  
 
Ett mer sentida exempel är en bibel som tillhört min farfars mormors far som levde 1813-1881 och var dagkarl under Hammarby bruk i Gästrikland. I hans bibel står man, hustru och alla barnen noterade med födelsedata.    
 
Börje Furtenbach nämner släktanteckningar i gamla familjebiblar i sin klassiska handbok Släktforskning för alla, och avbildar på s. 11 (2:a upplagan 1971) anteckningar i en familjebibel som tillhört prosten Johan Kempe (1728-1806) i Edsberg. Vidare har Magnus Bäckmark och Peter Jennergren skrivit i Släktforskarnas årsbok 2004 (s. 145-164) om Lisa Holst och familjebibeln. Ett exempel på hur familjeanteckningar i biblar kan vara värdefulla i genealogisk forskning. I det fallet handlar det om en prästfamilj i Österåker på som fortlöpande skrivit in data om familjemedlemmarna under 1700-talet i ett exemplar av Karl XII:s bibel.

320
Ointroducerad adel (och annan utländsk adel) / Lagergren
« skrivet: 2008-05-07, 17:57 »
Som ett komplement till Niclas Rosenbalcks inlägg kan nämnas att Victor Örnberg publicerade släktutredningen om denna östgötasläkt Lagergren i Svenska Ättartal, del 13 (1905), s. 191-199 under benämningen Långebråtslägten.
 
Örnberg för släkten tillbaka till bonden Gustaf Christophersson (död 1709) i Långbrott, Åtvid sn, och hans hustru Kerstin Olofsdotter (död 1724). Den senaste (?) publicerade släktöversikten om denna släkt Lagergren finns i Svenskt biografiskt lexikon (SBL), band 22 (1977-79), s. 110. Inte heller i SBL har släkten förts längre tillbaka än till ovannämnde Gustaf Christophersson, som också står som stamfar i Ointroducerad adels kalender.  
 
I band 22 av SBL redogörs för övrigt för 7 olika släkter Lagergren, däribland den introducerade ätten Lagergréen (adliga ätten nr 391),som härstammar från den från Skottland (enl. en nu försvunnen inskription på hans begravningsvapen) invandrade majoren Johan Lowrie till Målensås i Agunnaryds sn, adlad 1647.

321
Lagergren / Äldre inlägg (arkiv) till 26 september, 2009
« skrivet: 2008-05-07, 17:15 »
Torbjörn,
 
Denna släkt Lagergren är publicerad i Victor Örnbergs Svenska Ättartal, del 13 (1905), s. 191-199, under benämningen Långebråtslägten.
 
Den Petter Lagergren, f. 1735, som du nämner ovan, upptas där som ett av fyra barn till Anders Gustafsson (1701-1761) i Långbrott, Åtvid sn, och hans hustru Catharina Larsdotter.  
 
Markisen Claes Lagergren (1853-1930) var sonsons sonson till organisten Gustaf Gustafsson Lagergren (1707-1767) i Östra Husby.
 
Gustaf Gustafsson L och Anders Gustafsson var bröder och söner till bonden Gustaf Christophersson (död 1709) i Långbrott, Åtvid sn, som är äldste kände stamfar för denna släkt Lagergren.  
 
Se även släktöversikten i Svenskt biografiskt lexikon, band 22 (1977-79), s. 110.

322
10 Folkliv / Egen bibel
« skrivet: 2008-05-06, 23:17 »
Angående Niclas fråga om gods- och bruksägarnas roll som boksponsorer till underlydande familjer, så har jag ett exempel från Gästrikland.  
 
Min farfars mor var brukssmedsdotter och född 1875 på Hammarby bruk i Ovansjö, Gästrikland, där hon bodde till 10 års ålder. Hon har berättat att det på Hammarby, som ägdes av familjen Petre, fanns ett bruksbibliotek inrymt i två bokskåp med glasdörrar som stod i brukets kyrksal. Där kunde hon och de andra barnen på bruket låna allehanda böcker, inte bara religiös litteratur utan också skönlitteratur. Brukspatronen Thore Petre (1793-1853) på Hammarby, var en av de mer betydande liberala riksdagsmännen för borgarståndet på 1830, 40- o 50-talen, känd bl.a. för sin beläsenhet och sitt stora bibliotek. Han hade redan på 1820-talet inrättat en lancasterskola på Hammarby bruk, och hans son brukspatronen och riksdagsmannen Hjalmar Petre (1832-1898) gick i faderns spår.  
 
Min farfars far som var bondson och född 1866 i Ovansjös grannsocken Ockelbo hade däremot inte samma tillgång till litteratur i sin barndom. Han har berättat att i hans barndomshem fanns inga andra böcker än bibeln, psalmboken och några postillor.

323
Nej, det går tyvärr inte. Det finns några porträttfoton införda i de tidiga årgångarna av släktkalendern, men endast på personer som då var i livet och Carl Ludvig S hade ju avlidit redan 1892.  
 
Kanske kan den släktmedlem som står som kontaktperson för släkten Sprinchorn i årgång 2007 bekräfta om fotot föreställer Carl Ludvig S. Släktkalenderns redaktör Magnus Bäckmark har kontaktuppgifter.

324
Släkten Sprinchorn är publicerad i Svenska Släktkalendern senast i årg. 2007.  
Av denna årgång och tidigare årgångar där släkten publicerats (1914, 1918 och 1930) framgår att kamrer Carl Ludvig Sprinchorn (1827-1892) och hans hustru Hildegard Juliana f. Littmarck (1832-1926) hade fem barn, men ingen av dem var gift Rundtman eller något liknande. Dottern Hildegard Carolina (Hildur) (1861-   ) var gift med en läroverksadjunkt August Nilsson i Uppsala och dottern Gertrud Linnéa (Gerda) (1871-1951) var skulptris och ogift.

325
03) Osorterat / Per Persson, f 1759 i Grangärde
« skrivet: 2008-04-17, 14:24 »
Anders,
Jag läser:  
 
Peter, o.ä. Namngifna Barnafadrens dr: Pehr Nilssons
i Osmansbo Norrberkes S:n med [..] [ev. qS:= qvinspersonens?] Elisabeth Nilsdotter oächta Barn i Botåker.
Testes
Jan Persson i Botåker
dr: Jan Olsson ibm
H:u Cherstin Ersdotter ibm
Pig: Anna Andersdotter ibm

326
Jouni,
Kanske har du redan noterat denne lappman i Folkärnas dödbok (E:1, döde 1716-1748, s. 181):  
1734 5/10 dog lappman Per Nilsson av lungsot, 77 år gammal, född 1657 i Piteå lappmark, gift 1703 i Falun med Maria Persdotter som han haft 13 barn med varav endast 3 efterlevde.

327
Allmänt om adel / Hur många människor tillhör adeln idag?
« skrivet: 2008-01-28, 17:10 »
Allan,
Den riddarklass som riddarhusordningen omtalar är jag väl medveten om - men medlemmarna av denna klass titulerades veterligen inte riddare. Det var därför jag valde att utelämna detta i ovanstående stickspårsdiskussion om adelstitlar inom den levande svenska adeln. För fullständigheten skull - och för att undvika ytterligare missförstånd i frågan - var det bra att du tog upp och klargjorde begreppet.  
 
Ulf,
Vi bör nog för ordningens och sökbarhetens skull inte fördjupa detta stickspår om medeltida riddare och riddardubbningar m. m. under denna diskussion som ju handlar om hur många personer som tillhör den svenska adeln idag.

328
Oäkta barns efternamn / Oäkta barns efternamn
« skrivet: 2008-01-27, 17:35 »
Annika,
Det är nog bara att acceptera att barn oftast saknar efternamn i kyrkbokföringen i äldre tider, detta oavsett om de var utomäktenskapliga eller inomäktenskapliga. Att tillskriva dem ett efternamn som de aldrig burit vore ohistoriskt. Ofta är det först när barnen fördes in i konfirmationslängder eller när de flyttar hemifrån som man första gången träffar på efternamnet. Detta är också en av anledningarna till att helsyskon kunde få olika efternamn i slutet av 1800-talet, då det gamla namnskicket med patronymikon vacklade. De äldre barnen till en Anders Larsson kunde få efternamnet Andersson resp. Andersdotter i enlighet med det traditionella namnskicket medan de yngre syskonen kunde få efternamnet Larsson i enlighet med den nyare tidens syn på sammanhållande släktnamn inom familjen.  
 
Angående Walters fråga om metronymikon (modersnamn) så kunde de förekomma, som Ulla skriver. Min erfarenhet från olika delar av landet är dock att metronymikon var ovanliga, även om fadern var till synes okänd, åtminstone för den som förde kyrkböckerna. I sådana fall kunde också barnet få överta sin moders patronymikon (d v s Maria Andersdotters utomäktenskaplige son kom att heta Andersson) eller förstås få sin styvfars efternamn eller patronymikon bildat från styvfaderns förnamn om modern senare blev gift.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 27 januari, 2008)

329
Så vitt jag vet så förblev barnen adliga förutsatt att de var födda inom äktenskapet innan adelsmannen dömdes förlustig  sitt adelskap. Jämför t ex kungamördaren Johan Jacob Anckarström (1762-1792) som dömdes ifrån ära och adelskap och avrättades men hans barn kvarstod som tillhörande adeln, dock med Kungl. Maj:ts tillstånd att byta namn till Löwenström.  
 
I det fall adelsmannen saknade avkomma vid fråndömandet av adelskapet, så upphörde dock hans ättegren att existera på riddarhuset. Ett sådant exempel är den 1770 adlade sedermera övercermonimästaren Carl Anders Plommenfelt, som 1782 fråndömdes sitt adelskap och vars vapensköld ännu kan skådas, med ett svart kryss över, i riddarhuset, eftersom han var ogift och barnlös och ätten därför också genom domen var utgången, oavsett om han senare kom att gifta sig och få barn. Plommenfelt hade dock avvikit ur riket innan domen föll och han tros ha dött ogift i Amerika.  
 
Se Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 1 och 5.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 26 januari, 2008)

330
Allmänt om adel / Hur många människor tillhör adeln idag?
« skrivet: 2008-01-26, 13:43 »
Ulf,
 
Titeln riddare har i Sverige allt sedan 1700-talet varit en titel som tillkommer dem som tilldelats riddartecknat av någon av de kungliga riddarordnarna, t.ex. Kungliga Nordstjärneorden (som sedan 1975 endast utdelas till utländska medborgare). Detta har inget alls med dubbning eller adel att göra eftersom dessa ordnar tilldelas förtjänta personer oavsett ståndstillhörighet.
 
Att vissa frälsemän under medeltid och äldre vasatid kunde upphöjas till riddare är en helt annan historia, som inte heller har något att göra med de ärftliga adelstitlar som diskuterats här ovan och som tillkommit efter Gustav Vasas regeringstid, då ett adelsstånd grundat på börd och inte på den enskildes förmåga att göra rusttjänst skapades och senare konstituerades på 1600-talet genom tillkomsten av riddarhuset.

331
Sven-Ove,
Vad menar du med att vissa grenar av adliga ätter fortlever, trots att det strukits? Strukits varifrån? I riddarhusstamtavlan och i publikationer som Adelskalendern och Elgenstiernas edition av riddarhusstamtavlorna upptas samtliga kända legitima agnatiska ättlingar till den adlade stamfadern.  
 
Att man skulle strykas ur stamtavlorna för att den 1812 införda frivilliga riddarhusavgiften inte erlagts stämmer inte. Det finns ju åtskilliga exempel på grenar av adelsätter som sjunkit ned i allmogen, lagt av sina adliga namn och på så sätt tappats bort i de gamla riddarhusgenealogierna, men senare förts in igen när sambandet upptäckts och verifierats. Förre riddarhusgenealogen Pontus Möller skriver om flera sådana fall i Släkthistoriskt forum 1982:4, s. 1-4. Där nämns bl a en allmogegren Fransson av ätten von Wachenfeldt som varit borttappad av riddarhuset i över 100 år när grenen hittades och von Wachenfeldts stamtavla kunde kompletteras. Andra likartade exempel är grenen Snäll/Cederholm av ätten Bagge af Söderby som på likartat sätt kunde föras in i riddarhusstamtavlan på 1970-talet, och ätten Svinhufvud i Westergötlands i slutet av 1970-talet återupptäckta huvudmannagren som sedan 1800-talets början använt efternamnet Nordqvist.

332
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 22 januari, 2008
« skrivet: 2007-12-27, 21:29 »
Visst Björn, det har du rätt i, men i det här specifika fallet så är det hfl-utdraget från 1860 som möjligen kan ge upplysning om Fredrika Margareta Wahlins i Romsen födelseförsamling. Hon avled ju redan i juli 1870 och hfl-utdraget från 1870 upprättades tyvärr inte förrän i slutet av december 1870 och speglar befolkningen i socknen vid den tidpunkt som utdraget till SCB upprättades.  
 
Mantalsuppgifterna (som ligger till grund för mantalslängderna) kan för 1800-talet vara väl så givande ersättningskälla för saknade husförhörslängder, såväl när det gäller familjernas sammansättning som födelsedata, men tyvärr brukar mantalsuppgifterna inte upplysa om födelseförsamling.

333
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 22 januari, 2008
« skrivet: 2007-12-26, 13:49 »
Linnéa,
 
Enligt CD:n Ockelbor (v 1, 2006), utgiven av Elsa Lagevik, var Anna Karolina Larsdotter dotter till kolaren Lars Olsson (1836-1904) i Romsen, Ockelbo, och hans 1:a hustru Fredrika Margareta Wahlin (1837-1870).  
 
Fredrika Margareta Wahlin avled 1870 14/7 i Romsen, Ockelbo, av gastrisk feber och hennes ålder uppgavs då vara 32 år, 10 månader och 24 dagar (SCB:s arkiv, RA, dödboksutrag Gävleborgs län, Ockelbo, 1870, nr 39). Detta skulle innebära att hon var född 1837 20/9. Enligt ovannämnda CD Ockelbor var hon dock född 1837 17/3 i Västerås och dotter till Olof Fredrik Wahlin och Lina Lundevall. Söker vi i Västerås födelseböcker finner man ingen Fredrika Margareta detta datum men däremot föddes där 1837 20/8 (C:11, nr 70/1837) en Fredrika Margaretha som dotter till slottspredikanten Olof Fredrik Wahlin och hans maka Lina Lundevall. Det överensstämmer med dödbokens åldersuppgift på en månad när. Förutsatt att CD:ns födelseort Västerås är korrekt, så kan alltså din farmors mormor vara identisk med denna Fredrika Margaretha. Eftersom Ockelbo saknar kyrkböcker för den aktuella tiden, måste du kontrollera i SCB:s utdrag ur husförhörslängden 1860 för att få uppgiften om födelseorten bekräftad. Fredrika Margareta och hennes make Lars Olsson bör stå upptagna under Romsen i Ockelbo detta år.  
 
Om slottspredikanten Olof Fredrik Wahlin i Västerås finner du information i Westerås Stifts Herdaminne, del 3, s. 242f (Uppsala 1846) utgiven av Joh. Fr. Muncktell. Wahlin var född 1805 22/4 i Falun och son till en sämskmakarålderman Olof Wahlin och hans hustru Anna Christina Schubert från Säter. Han blev efter studier i Västerås och Uppsala 1828 slotts- och hospitalspredikant i Västerås och från 1845 kyrkoherde i Möklinta. Gift 1835 1/1 med Lina Lundewall, f 1809 12/8, dotter till en kronofogde Carl Johan Lundewall och Sara Carolina Ytterberg. Av Möklinta AI:12, s. 341 (husförhörslängd 1846-1854) framgår att prästfamiljen Wahlin flyttade till Gagnef i Dalarna 1854. I Gagnef AI:22, s. 395 (husförhörslängd 1846-1857), finns pastorsfamiljen upptagen och dottern Fredrika Margareta noteras som utflyttad till Ockelbo 1857, vilket gör möjligt att kolarhustrun med samma namn faktiskt kan vara identisk med kyrkoherdedottern.    
 
Olof Fredrik Wahlin tillhörde inte samma släkt som ärkebiskopen Johan Olof Wallin. Om den senares släkt Wallin, se V. Örnberg, Svenska Ättartal 1889, s. 441f. Gissningsvis har det snarlika efternamnet och prästanknytningen givit upphov till traditionen i din släkt om släktskap med ärkebiskopen. Av Johan Olof Wallins antavla framgår för övrigt att hans farfar, fältväbeln Johan Wallin (1730-1784) i Leksand, var född i byn Vall, Ovansjö sn, se min utredning av Johan Olof Wallins antavla i Svenska Antavlor 9/1999, s. 397-401 (antavla nr 249), även publicerad på RÖTTER, se  här.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 26 december, 2007)

334
Lite mer om Gustaf Adolf Glad (son till Andreas Jakob Svinhufvud alias Jakob Glad), som möjligen kan tyda på att han hade utomäktenskapligt barn:
 
Drängen Gustaf Adolf Glad utflyttar 1829 från Lövsveden i Börstil till Valö socken. Han återkommer därifrån 1830 till Elvisjö, Börstil, med noteringen: Enl. attest fr. Wahlö olydig mot Husbonden gjort öfvervåld i huset. (Börstil AI:9a, hfl 1824-31, p. 219) [GID 2414.10.45100]  
 
Han återfinns även före denna utflykt till Valö i Elvisjö, Börstil 1828 (hfl AI:9a 1824-32, p. 224 [GID 2414.10.45700]) med noteringen obs ej hinderslös. Han flyttade dit från Börstils by där han 1826-27 står upptagen bland drängarna vid komministerbostället. Även här finns en notering:
ej till ägtenskap ledig (Börstil AI:9a, p. 178 [GID 2414.10.40600]).
 
1825-26 finns han i Elvisjö, Börstil (AI:9a, p. 219[GID 2414.10.45100]), närmast inflyttad från Forsmark sn 1825. Även här är noterat att han ej är ledig till äktenskap. Jag har inte lyckats återfinna honom i Forsmarks hfl vid denna tid.
 
(Meddelandet ändrat av tbd den 25 december, 2007)

335
Anders,
Jag tycker att det är en utmärkt idé om du vill sammanfatta de nya fynden i en artikel i Shf, som Olle föreslår. Jag har inte något emot om du vill skriva en artikel om detta - förslagsvis tillsammans med Karin, som gjorde det ursprungliga fyndet som ledde vidare till upptäckten av denna borttappade släktgren. Tror inte heller att Stefan och Olle misstycker om du referar till vilka som aktivit bidragit till utforskandet i detta fina exempel på resultatgivande samarbete i anbytarforum.

336
Karin,  
Det är Söderby i Börstil som avses, se mitt inlägg ovan 17 december 2007 - 14:35.
Frågan är nu var Andreas Jacob befann sig före 1790, då jag tidigast funnit honom i Bolka, Börstil sn.

337
Ralf, du behöver inte vara orolig . Jag har personligen informerat riddarhusgenealogen om de nya intressanta rönen som framkommit här och den forskning som nu pågår med hjälp av initierade och kunniga släktforskare. Riddarhusets genealogiska avdelning ser givetvis fram emot en sammanställning med källbelägg av de kompletteringar som kan göras på denna gren av riddarhusets stamtavla över ätten Svinhufvud af Qvalstad.
 
Vad gäller begreppet knapadel, vill jag bara förtydliga att det intet har att skaffa med hur känd eller okänd (eller ökänd!) en viss adelsfamilj är. Knapadel avser i sin grundbetydelse den obetitlade adeln, d.v.s. lågadeln med ett annat ord, dit denna ätt obestridligen hör eftersom den vare sig i Finland eller Sverige uppnått friherrlig eller grevlig rang. Ursprungligen avsågs med knape en väpnare, vapensven, tjänare hos en riddare. I överflyttad bemärkelse har ordet använts för manlig medlem av lågadeln, dvs. den obetitlade adeln, i Sverige enligt 1626 års riddarhusordning benämnd svenneklassen. (källa: Nationalencyklopedin)
 
Att ordet knapadel ibland använts i lite nedsättande betydelse om obesutten och obemedlad adel i allmänhet är en annan sak. Medlemmarna av den släktgren av ätten Svinhufvud som vi nu diskuterar och utreder gör dock skäl för epitetet knapadel i båda bemärkelserna - de var såväl lågadliga som obesuttna. Den nedåtgående ståndscirkulationen är här mycket påtaglig och fick uppenbarligen till följd att de i Sverige efter 1809 kvarvarande manliga medlemmarna av ätten Svinhufvud af Qvalstad till synes inte var i stånd att representera sin ätt på adelns riksdagsmöten (efter 1866 adelsmötet) efter det att den gamla huvudmannagrenen blev tsar Alexanders undersåtar och därmed inte längre hade rätt att representera ätten på det svenska riddarhuset.

338
Om man tittar på dödsnotisen för avskedade fänriken Gustaf Adolf Svinhufvud i Alunda F:1, döde 1804, så framgår det tyvärr inte var han bodde vid dödsfallet, bara att han dog den 29 mars och begravdes den 31 mars vid 82 års ålder. Notisen ser ut att vara tillskriven i efterhand eftersom den klämts in mellan två nummer på sidan och själv saknar ordningsnummer (dödsfallen är som brukligt numrerade i löpande kronologisk ordning). Detta får mig att misstänka att han vistas på annan ort, men förts in Alunda dödbok då han begravdes i familjegraven, där hans hustru Välborna Fru Catharina Svinhufvud hade begravts 1778.
 
Om deras son Andreas Jacob Svinhufvud, som här ovan identifierats med kronobåtsmannen, senare förstärkningskarlen och slutligen gratialisten Jacob Glad, har jag noterat att han i Börstil AI:4 1792-98, s 177 (GID 2414.45.71500) noteras under Bolka som fördubblingsbåtsman And. Jacob Callström, f 1775 Tienar hos And. Larsson 1796 (Anders Larsson var bonde i Bolka nr 10, s. 176). Vidare noteras att han Dragit sig undan förhöret 1795 och hans första notering i hfl är 1793 26/11. Han har sedan flyttat senast 1797 till Söderby i Börstil, AI:4 s. 160 - se Olle Elms bild ur hfl här ovan 14 december 2007 - 07:15.
 
Han står också med i föregående hfl, Börstil AI:3c, 1785-91, s. 114 [GID 2414.44.48400] under Bolka som fördubblingsbåtsman Anders Jacob Callström med en första notering i hfl 1790 8/12. Någon notering om varifrån han kom finns tyvär inte - i den närmast föregående hfl AI:3b, s. 81 återfinns hans företrädare på fördubblingsbåtsmansroten, Anders Ersson Callström med noteringen död.

339
Ytterligare några kompletteringar om Adolf Gardell och Catharina Ulrika Svinhufvud:  
 
I Enslövs inflyttningslängd 1813 (GID 1789.3.29000) står noterat:
Julii 10* Ad. Gardel, H. C:U:Ch: Svinhufvud, Dott. Brita Christ. 9 år, men tyvärr ingen ort varifrån de inflyttat.  
Däremot står tillskrivet:
*13 Junii [18]14 flytt. till Uppsala Län på pass.
 
Av t.ex. Torstuna AI:10, hfl 1808-1814 (GID 2389.25.27000) och AI:11b (GID 2389.27.67000) framgår att vagnmakaren i Åsby, Adolph Gardel, var född 1770 i Biskopskulla, Uppland.  
 
I Biskopskulla  C:2 s. 199 (GID 2291.1.76000) finns Adolph noterad som född 1770 29 maj, son till arrendatorn på Hårmesta säteri Per Andersson och Brita Andersdotter.  
 
Adolph Gardells dödnotis finns i Västerås F:4, döde 1820 nr 58 (GID 2380.86.68900):  
Octob. 5 Ad: Gardell, Lazarettshjon, Afsked: Husar fr. Torstuna, Vattusot, 57 (år).
 
Har någon lyckats tyda var makarna Gardells dotter Brita Stina föddes 1804 8/6? Födelseorten är angiven i Torstuna AI:11b (GID 2389.27.67000) - se bild som Olle lagt in här ovan 16 december 2007 - 13:35.

340
Ralf,
Att ätten Svinhufvud af Qvalstad inte varit representerad på det svenska riddarhuset efter 1809 (vilket jag f.ö. skrev här ovan 15 december 2007 - 15:57) betyder inte nödvändigtvis att ätten inte kan ha fortlevat (var representerad) i Sverige efter detta år... vilket ovanstående diskussion bevisar :-)  
 
Det är för övrigt inte alls något unikt att knapadliga ätter som t.ex. Svinhufvud har en och annan gren som sjunkit ned i allmogen och tappats bort i riddarhusets genealogier på detta sätt.

341
Stefan och Olle! Det var grenen Qvist/Nordqvist av adliga ätten Svinhufvud i Västergötland, som återinfördes på Riddarhuset och dessutom blev huvudmannagren.  
 
Ätten Svinhufvud af Qvalstad sägs fortleva endast i Finland och har inte varit representerad på svenska riddarhuset efter 1809 enligt  Riddarhusets ätt- och vapendatabas.  
 
Av de intressanta fynden som presenterats ovan framgår dock helt klart att det finns kompletteringar att göra till riddarhusstamtavlan beträffande fänriken Gustaf Adolf Svinhufvud af Qvalstad och hans familj (Elgenstierna, Svenska adelns ättartavlor, band 8, s. 79, tabell 19). Frågan är om Andreas Jacob Svinhufvud, alias båtsman Glad, och hans bror Carl Gabriel, troligen identisk med båtsman Lustig, kan ha agnatiska ättlingar som fortlevt in på 1900-talet?

342
Lindström / Lindström
« skrivet: 2007-12-03, 08:54 »
Riborg,
Borgarståndets riksdagsmän finns förtecknade i Viktor Millqvist, Svenska riksdagens borgarstånd 1719-1866, skrifter utg av Personhistoriska Samfundet, nr 5, Stockholm 1912.  
 
På s. 108 upptas Michael Lindström som riksdagsman för Härnösand vid riksdagarna 1809-10 i Stockholm, 1810 i Örebro, och 1812 i Stockholm, samt 1817-18 i Stockholm.  Vidare meddelas att han var f. 1763 21/5 i Härnösand, stud. i Uppsala  1781, borgmästare i Härnösand 1807, fick kommerseråds titel, död 1823. Gift 1797 med Elisabet Margareta Hellman.

343
14 Heraldik och ordenssällskap / Tre rosor i ett krus
« skrivet: 2007-09-05, 10:55 »
Rosor på stjälkar, ofta tre till antalet, tillhör 1600- och 1700-talets vanligaste sigillmotiv hos ofrälse personer, se Magnus Bäckmark och Jesper Wasling, Heraldiken i Sverige (Lund 2001), s 25, där motivet förekommer bland avbildade nämndemäns sigill i Älvsborgs län 1744.  
 
Det populära sigillmotivet förekom även bland prästerskapet, t.ex. använde komministern Mattias Johannis Arosiensis (1616-1657) i Irsta, Västerås stift, ett sigill med en sköld innehållande tre rosor på stjälkar uppväxande ur ett krus. Motivet tre rosor på stjälkar återfinns även på flera andra av hans prästkollegors sigill i Västerås sift på 1600-talet, t.ex. Gabriel Johannis Sevallius (1641-1692) i Svärdsjö och Laurentius Erici Essenius (1619-1669) i Sala, se Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, del II:1, 1600-talet, bilagor (Västerås 1971).  
 
Det vapenmotiv som användes av den medeltida riksrådsätten som brukar gå under benämningen Tre rosor, saknar likheter med ovan beskrivna sigillvapen. Den medeltida ättens vapen innehåller tre rosor i balk, återgivna på traditionellt stiliserat vis utan stjälk och sedda ovanifrån, se Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen, del II, s. 503 (Lund 1982).

344
Ezelius / Ezelius
« skrivet: 2007-08-24, 14:32 »
Randy,
Det var vanligt att indelta soldater kasserades (d v s fick avsked, pensionerades) när de närmade sig 50 år eller efter 25-30 års tjänstgöring, så gissningsvis föll Carl Johan Skön för åldersstrecket.  
 
För övrigt stämmer inte riktigt din uppfattning att det inte fanns något (förväntat) krig att undvika. Det fanns vid denna tid en rädsla hos många att de allt mer ansträngda relationerna med Norge, som tvingats in i en union med Sverige efter Kielfreden 1814, skulle utlösa ett krig mellan brödrafolken. Som bekant kunde detta emellertid undvikas och unionen mellan länderna upplöstes fredligt 1905. Amerikabrev i min ägo från 1890-talet till hemmavarande släktingar i Sverige, vittnar om en stor oro för att krig mellan länderna var oundvikligt och kunde bryta ut när som helst.

345
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 11 september, 2007
« skrivet: 2007-07-12, 17:47 »
Leif!
Jag vänder mig mot din slutsats att en enstaka domboksnotis, som t ex den du refererar till ovan, skulle ha större tillförlitlighet och källvärde än vad samtida kyrkböcker har när en uppgift står mot uppgift. Uppgifterna måste givetvis prövas så långt det är möjligt mot det övriga samtida källmaterialet, innan det går att fastslå vilken av de motstridiga namnuppgifterna som är korrekt.  
 
Min erfarenhet från jämförande forskning i berörda domböcker och i Norrbärkes äldsta kyrkböcker är dock, i likhet med vad Stefan Jernberg skriver, att det är vanligare att domboken har fel på namnuppgifter (t.ex. fel patronymikon) eller ger missledande information om hur det exakta släktskapet mellan de tvistande förhåller sig. Det är viktigt att noga analysera dombokstexten för att se vad som är relevant för själva målet och inte dra för långtgående slutsatser av t ex en angiven släktskapsuppgift, om det är ovidkommande om en person är exempelvis brorson eller brorsonson till en annan.  
 
Prästen som upprättade kyrkboken hade vanligen en bättre person- och lokalkännedom än tingsskrivaren, som oftast inte hade någon lokal förankring alls i socknen och som dessutom hade att skriva rent med vårdad handstil många ark med anteckningar från ett flertal tingslag och sammanställa dem till löpande domböcker. (Att det existerat förlagor/ursprungsanteckningar till 1600-talets domböcker framgår bl a av enstaka bevarade kladdar/ursprungsanteckningar som kan påträffas t ex i serien strödda rättegångshandlingar, samt av det faktum att det sällan eller aldrig gjorts ändring direkt i dombokstexten, vilket borde varit fallet om det inte fanns några förlagor).  
 
Som Stefan Jernberg redan påpekat finns i den refererade dombokstexten från 1692 inget exakt släktskap angivet för Fredrik Matssons hustru i förhållande till övriga personer som nämns i notisen. Hon upptas bland arvingarna till Erik Jonsson i Snöån tillsammans med Eriks son Johan Erssons arvingar och (Eriks dotter) Sara Ersdotters i Lernbo arvingar. Erik Erssons i Sundet (ytterligare en son till Erik Jonsson) arvingar, som är motpart i målet, nämns lite senare i texten (hans söner Hans och Johan Erssöner i Sundet och deras svågrar Johan Belgmakare i Sundet och Per Hennichsson i Persbo, Grangärde - de två sistnämnda gifta med Anna resp. Kerstin Ersdöttrar). Fredrik Matssons hustru kan alltså inte vara dotter till Erik Ersson efterson hon är motpart till hans barn.  
 
Kjell Vadfors, som skrivit av den aktuella domboksnotisen från 1692, har i sin byalängd för Snöån placerat in Fredrik Matssons hustru Margareta som dotter till soldaten Per Larsson (död ca 1660) i Snöån och hans hustru Karin Hansdotter (död 1688) som gifte om sig 1662 med Erik Nilsson (död 1693) från Österbotten. Om Vadfors uppställning är korrekt (vilket givetvis måste kontrolleras mot källmaterialet) så öppnar sig möjligheten att domboksskrivaren 1692 av misstag givit Margareta patronymikonet Eriksdotter efter hennes styvar, eller så kan det vara ett slarvfel som uppstått av bara farten eftersom övriga arvingar nämns med detta patronymikon.  
 
Vidare anger Vadfors att Per Larsson var son till Lars Jonsson i Snöån, som var en bror till den ovannämnde Erik Jonsson i Snöån. Detta kan förklara varför Fredrik Matssons hustru nämns som motpart i målet med Erik Ersson arvingar. Det är också möjligt att Lars Jonssons arvingar hade del i någon ännu ej utlöst syskonlott i Snöån som ingick i arvet efter Erik Jonsson. I vilket fall har Johan Erssons arvingar i Snöån enligt domboken 1707 (Vadfors avskrift) löst in 1/5 i ett 1/4-hemman i Snöån av deras släkteman Fredrik Matsson, en hemmansdel som var utmätt till Fredriks kreditorer.

346
Västerås stift / Äldre inlägg (arkiv) till 03 juli, 2007
« skrivet: 2007-07-03, 16:42 »
Anna,
Det finns inget herdaminne för Västerås stift som omfattar 1900-talet.  
 
För 1900-talet kan man söka i Statistisk matrikel över Svenska kyrkans prästerskap/Matrikel för Svenska kyrkan, som utkommit årligen sedan 1899.

347
Inspektor / Inspektor
« skrivet: 2007-07-02, 16:46 »
Anders Malmberg dog i Storkyrkoförsamlingen (Nikolai fs) som utgörs av det som vi idag kallar Gamla stan, så han bodde i centrum av det dåtida Stockholm.  
 
Inspektor, som vanligen betyder förvaltare eller tillsynsman, var en yrkestitel som förekom såväl inom industri-, lantbruks- och handelsektorn som inom statliga ämbetsverk och den lokala förvaltningen. Det fanns inspektorer inom tullväsendet, bruksindustrier, bryggerier, lantbruk osv. I en stad som Stockholm fanns vid den här tiden inspektorer såväl i kronans tjänst som inom det privata näringslivet. Dessutom kan man inte heller utesluta att en person som haft tjänst på landsorten som inspektor, t.ex. på ett järnbruk, givetvis kunde behålla sin titel även om han flyttade till Stockholm och bodde där utan tjänst.

348
Skrivare / Kammarskrivare
« skrivet: 2007-07-01, 17:55 »
Patrik,
Kammarskrivare var en civil tjänstemannatitel vid statliga ämbetsverk, t ex Tullverket. För äldre yrkestitlar lönar det sig ofta att konslultera uppslagsverket Nordisk familjebok som finns tillgänglig på Internet, se  här.
 
Tryckta matriklar för olika ämbetsverk finns för vissa tidsperioder, sök i bibiotektsdatabasen  LIBRIS.

349
Porträttfynd (enskilda bilder) / #39961 - Vad heter mannen?
« skrivet: 2007-06-29, 14:11 »
Utan folkräkningen 1890 och möjligheten att söka på del av efternamnet (förutsatt att namnet är rätt avskrivet i databasen) hade det inte gått så enkelt.
 
Problemet är ju att allt är ihopskrivet så att det blir svårt att urskilja var förnamnet slutar och efternamnet börjar vilket kompliceras ytterligare av att det senare också visar sig ha ett prefix (von). I senare delen av namnteckningen är dock bokstäverna ilit helt tydliga och tillräckligt särskiljande för att kunna söka på del av efternamnet och få ett begränsat antal träffar. Sedan var identifieringen inte svår, vilken också stöddes av att Helen tyckte sig se ett stort F som inleder den senare delen av namnteckningen och Ann-Mari trodde att förnamnet kunde börja på A.

350
Porträttfynd (enskilda bilder) / #39961 - Vad heter mannen?
« skrivet: 2007-06-29, 13:04 »
Nja öknamn vet jag inte om jag skulle kalla det...
Namnteckningen uttyds Adolf von Feilitzen, d v s Adolf Gottfrid von Feilitzen, född 1865 i Skeda, Östg, som enl. folkräkningen 1890 var ogift stationsskrivare i Nyköping västra församling. Har noterat identifieringen i porträttfynd.

351
Oäkta barn / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-07-17
« skrivet: 2007-06-29, 00:32 »
Philip,
 
Även om utomäktenskapligt födda barn saknade arvsrätt efter fadern före 1969 så kunde förstås fadern testamentera något till ett utomäktenskapligt barn, som Chris Bingefors tipsat dig om. Johan Sjöholm avled 1918 31/12 i Vasa församling, Göteborg. Landsarkivet behöver den informationen för att kunna ta fram hans bouppteckning inklusive ev. testamente och andra bilagor.
 
Ett foto av Johan Sjöholm finner du t.ex. i det biografiska verket Tvåkammarriksdagen 1867-1970, del 4, s 151 (Stockholm 1990). Han var riksdagsman i andra kammaren 1891-93.  
 
I folkräkningen 1900 hittar jag ingen Ida Sofia Bengtsson i Johan(nes) Sjöholms hushåll, men däremot en Ida Sofia Andersson, f 1878 i Sil - är det samma person som den du kallar Bengtsson?
 
Jag instämmer i Anna-Carin Betz?ns råd till dig att följa den hypotetiske barnafadern frammåt i församlingsboken för Lundby (hfl kallas från ca 1896 församlingsbok och har signum AIIa) för att se om något faderskap (förutom hans sju inomäktenskapliga barn) noterats i anteckningskolumnen. Du bör också följa Gustaf Bernhard framåt i tiden i församlingsböckerna för att se om något faderskapserkännande eller annan information som kan vara av vikt står noterad där.  
 
En annan möjlighet som du bör kontroller är om modern stämt fadern inför häradsrätten för att utverka underhåll till sonen, eller om hon lämnat in ett underhållskontrakt för registrering. Lundby tillhörde Östra Hisings häradsrätt och häradsrättens protokoll finns i landsarkivet i Göteborg. Se vidare denna tråd om stämningslistor.  
 
Ett annat tips är att lyssna med andra släktingar på din farmors sida om de någon gång hört nämnas vem som var far till din farmors far. Vet du om din farmors farmor fick fler barn - alltså halvsyskon till din farmors far? Om någon av dem lever eller det finns barn till dem i livet (kusiner till din farmor), så borde du fråga dem - förutsättningslöst - om de hört något om vem som var far till Gustaf Bernhard. Min erfarenhet är att syskonen och deras barn ibland kan sitta inne med mer information än vad barnen till den utomäktenskapligt födda personen gör, eftersom samhällets negativa/fördömande attityd förr i tiden mot utomäktenskapliga barn gjorde att många som var födda utom äktenskap inte gärna talade om detta, inte ens för sina egna barn.  
 
Slutligen ett råd; följ upp din hypotes så långt det är möjligt men undvik att låsa fast dig vid denna hypotes även om du tycker att den av dig föreslagne fadern passar in. Eftersom din farmor trots allt inte känner till namnet på sin farfar och du endast har några indicier som kan passa in på den hypotetiska fadern, så bör du hålla öppet för att det trots allt kan vara någon annan person som är far till Gustaf Bernhard, t ex någon affärsbekant eller anställd till Johan Sjöholm som Ida Sofia träffat när hon var i tjänst i Sjöholms hushåll.

352
Nils Silfverskiöld var ortoped och anställd vid Vanföreanstalten i Stockholm 1921-26. Anstalten tillhörde Föreningen för bistånd lytta och vanföra och låg vid Norrbacka i Solna, som idag ligger inom Karolinska universitetssjukhusets område. Den första vanföreanstalten låg i den byggnad som kallas Eugeniahemmet och där senare Medicinhistoriska museet höll till fram till stängningen för ett par år sedan, se  här och  här.  
 
Även det närbelägna  Norrbackainstitutet (fr 1935) tillhörde samma förening.    
 
Läs mer om erfarenheter från Eugeniahemmet   här.
 
En historik om vanföreanstalter hittar du  här.

353
00 - Begravning / Begravda i kyrkan
« skrivet: 2007-05-15, 13:47 »
Pierre,
Min erfarenhet är att det varierar mellan olika församlingar hurvida man noterat i död- och begravningsböckerna var i kyrkan gravplatsen var belägen. Notering om gravplats i kyrkan kan också påträffas i kyrkoräkenskaperna. I Dalarna har jag sett i ett antal församlingars dödböcker att det står angivet var gravsättningen skett om det var inne i kyrkan, t ex i vapenhuset, i stora gången osv. Detta var ju i allmänhet frågan om familjegravar eller gravplatser knutna till en viss gård där ett antal personer, oftast mer eller mindre besläktade, kom att gravsättas.  
 
I Söderbärke, vars äldre gravstenar (före 1850) inventerades på 1980-talet av övertecknad, ligger flera av gravhällarna kvar i kyrkgolvet, medan några har lagts ut på kyrkogården. Gravhällar i järn och sten förekommer här, se gravstensinventeringen för Söderbärke. En ensam järnhäll har f.ö. hamnat på avvägar och finns nu upprest mot en byggnad på den lilla hembygdsgården i Söderbärke, inte långt från kyrkan.  
 
I grannförsamlingen Norrbärke, som har detaljerade angivelser i dödboken på 1700-talet om gravplatsernas belägenhet inne i kyrkan, saknas dock gravhällar inne i kyrkan idag som en följd av att kyrkgolvet lades om någon gång på 1800-talet om jag inte missminner mig. Några stenhällar finns nu på kyrkogården, medan andra tycks vara försvunna. Kanske använde man dem som bygg- och fyllnadsmaterial när govlet lades om?

354
Stenbock / Stenbock
« skrivet: 2007-05-11, 11:37 »
Inte alls - samtliga levande medlemmar av ätten är grevar eller grevinnor. Huvudmannen bor i Finland och huvudmannagrenen, som greve Magnus tillhörde, är även fortsatt representerad i Sverige. En annan släktgren fortlever i USA och Tyskland och en tredje släktgren i Sverige...

355
Stenbock / Stenbock
« skrivet: 2007-05-11, 00:12 »
Rickard, nu var du snabb att krossa vapenskölden för ätten Stenbock. Om du konsulterar adelskalendern så kan du se att grevliga ätten Stenbock fortlever och idag har ett 40-tal medlemmar.

356
Bodil Josefssons lista över avgifter för forskningstjänster är missvisande eftersom hon glömmer bort att nämna att landsarkiven gratis hjälper till med uppgifter som är enkla att ta fram från enstaka uppslag i källan.  
 
Jag har alltid fått den hjälp jag önskat utan kostnad när jag efterfrågat enstaka uppgifter. Att begära att arkiven gratis skall leverera mer omfattande utredningar är inte rimligt och har heller inget stöd i offentlighetsprincipen som Bodil hänvisar till.  
 
Så här står det om avgifter på t.ex. landsarkivet i Göteborgs hemsida:
 
Ett enstaka uppslag, som kan finna med hjälp av en riktig ingångsuppgift om t.ex. födelsedatum och födelseförsamling, fås utan avgift. Om man önskar en mer utförlig efterforskning, som att följa en familj framåt eller tillbaka i tiden, tar vi ut en forskningsavgift om 100:- kronor per påbörjad kvart, upp till en timmes forskning. Med det första brevsvaret följer ett formulär där man kan förkryssa önskat forskningsbelopp; forskningen påbörjas efter det att bekräftelsen inkommit. Mer omfattande forskning än en timmes arbete, motsvarande 400:- kronor, har vi tyvärr inte möjlighet att utföra i tjänsten. Istället får man bedriva forskning på egen hand, anlita arkivtjänsteman som åtar sig forskningen privat eller kontakta släktforskarförening/privatperson som åtar sig forskningsuppdrag.  
 
Frågan är vad som är viktigast för samhället och oss skattebetalare - att arkiven med dess begränsade resurser ägnar sig åt att släktforska åt personer som av olika skäl inte själva vill/kan släktforska, eller att de ägnar sig åt att ta hand om och vårda vårt kulturarv?

357
Västerås stift / Äldre inlägg (arkiv) till 03 juli, 2007
« skrivet: 2007-05-07, 17:28 »
Björn,
Du hittar biografiska uppgifter om kaplanen  Petrus Nicolai Grengnensis (Per Nilsson) (död 1607/08) i Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, del I:2 (medeltiden och reformationstiden), s. 377 (Västerås 1949) och i del II:1 (1600-talet), s. 808 (Västerås 1971).  
 
Om Per Nilssons härstamning har jag lämnat uppgifter utifrån domboksforskning i artikeln Holsten Perssons i Vad hustru och hennes härkomst i Västerbergslagens släktforskares tidning Släktforskaren nr 72, 1999, s. 3-9 .

358
Bergs- / Bergssexman
« skrivet: 2007-04-22, 19:18 »
Svenska akademiens ordbok (SAOB) ger förklaringen:
BERG-SEXMAN (förr) tjänsteman vid (Falu) grufva eller bergslag hvilken hade uppsikt öfver materialier tillhörande gruf?van eller bergslagen, fordom äfv., jämte bergmä?staren o. gruffogden, öfver grufvan o. grufdrif?ten.
 
Min erfarenhet är att åtminstone på 1600-talet var bergsexman ett förtroendeuppdrag för någon av de ledande bergsmännen. Exempelvis var en av de största kopparproducenterna vid Falu koppargruva under senare delen av 1600-talet, bergsmannen Jon Olofsson i Östanfors (död 1694), av bergsmännen i kopparbergslagen vald till sexmanstjänsten vid gruvan then han med största troo- och flitigheet förrättade i tree åhr varefter han 1681 blev medlem av gruvrätten och bergslagens 24 äldste. (Källa: En Christelig Lijk-predikan [...] öfwer fordom ähreborn, ährachtadt och wälförståndige [...] H:r Jon Oloffson för detta förnähm bergsman och bijsittiare uti stora Kopparbers lofliga grufwerätt sampt wälbestält kyrkiowärd i gamble kyrkian [tryckt i Stockholm 1694]).

359
Ur LIBRIS:
 
titel:   Räddningslinan : The Life-line : a Swedish religious monthly paper  
varianttitel:   The Life-line.  
varianttitel:   Life-line.  
förlag/år:   Minneapolis, Minn. : Scandinavian Home of Shelter, 1909-[19--?]  
frekvens:   12 nr/år  
omfång:   27 cm  
utgivning:   Årg. 1(1909)-  
anmärkning:   Fr. o. m. Årg. 4 med undertitel: Organ för den Skandinaviska Räddningsmissionen i Minneapolis

360
31 Släktskap och släktrelationer / Efter Syssling kommer?
« skrivet: 2007-04-21, 00:22 »
Nej, -männing som släktskapsbenämning är äldre än de s.k. tre-, fyr- och femmänningsregementena, som var reservtrupper som sattes upp under Karl XIIs krig.
 
Enligt SAOB finns belägg från senare delen av 1500-talet i de Uppländska domböckerna för släktskapet fyrmänning:
Morthenn Larssons fierde Me?ningz föräldrer  
och
Then fierde ächte Menningh, Lasse Erichsonn ij Endestade
 
Hellquist hänvisar i Svensk etymologisk ordbok till fornsvenskans ?r?m?nninger för det som vi idag kallar syssling, så för avlägsnare släktskap än kusin (d v s syssling eller brylling i fsv) använde man således redan på medeltiden benämningen tremänning osv.

361
31 Släktskap och släktrelationer / Efter Syssling kommer?
« skrivet: 2007-04-20, 17:24 »
Syssling och brylling är gamla ålderdomliga  släktskapsbenämningar som går tillbaka till fornsvenskan. Orden hade dock ursprungligen en annan betydelse än idag. Med brylling avsågs kusin på fädernet/barn av bröder, och med syssling avsågs kusin på mödernet/barn av systrar (se t ex Hellqvist, Svensk etymologisk ordbok, och SAOB). Detta kan vara bra att känna till, åtminstone för medeltida förhållanden och antagligen förekommer orden i dessa betydelser ännu på 1600-talet, medan en betydelseglidning sker under 1700- och 1800-talet.  
 
Såväl pyssling som trassling är skämtsamma benämningar som tillkommit i relativt sen tid som travestier på de två äldre släktskapstermerna. SAOB hänvisar tidigast för pyssling som släktskapsbenämning till Hellberg 1870: Högförnäma svågrar och svägerskor, kusiner, sysslingar och pysslingar. (Hellberg, Johan Carl. Ur minnet och dagboken om mina samtida. Personer och händelser efter 1815 inom och utom fäderneslandet af Posthumus. 1:9. Sthm 1870).
 
Trassling kan vi nog våga anta att Victor Örnberg är upphovsman till. Nils Hård af Segerstad har redan påpekat att benämningen trassling för 6-männing återfinns i Örnbergs Svenska Ättartal, närmare bestämt i band 9 som utkom 1893. I de tidigare banden anger dock Örnberg inte någon synonym till 6-männing medan han för 5-männing anger pyssling.

362
Spanska sjukan / Spanska sjukan
« skrivet: 2007-04-19, 16:39 »
För att identifiera enskilda personer som avled i spanska sjukan gäller det att söka i kyrkoarkivens dödböcker eller i landstingsarkivens sjukhusjournaler från epidemisjukhusen som fanns på större orter.  
 
En läsvärd uppsats om hur epidemin drabbade en mindre ort är Thord Holsts Spanska sjukan i Vikmanshyttan i Släktforskarnas årsbok 2002, s. 329-336. Författaren har i dödbok 1918-19 försökt identifiera de personer som föll offer för epidemin, oftast unga personer (15-40 år) där dödsorsaken anges som influensa och lunginflammation och endast sällan uttryckligen som spanska sjukan.

363
Kopparbergs län W / Hedemora landsförsamling
« skrivet: 2007-04-13, 14:52 »
Födelseböckerna för Hedemora stads- och landsförsamling fördes före 1876 i en gemensam serie för båda församlingarna. Födelsenoteringar för 1826 finner du i  C:8. Volymen är uppdelad så att staden och landsförsamlingen fördes var och en för sig i boken.

364
07) Patronymikon och metronymikon / Metronymikon på 1800-talet
« skrivet: 2007-04-03, 15:29 »
Anne,
Det finns en diskussion om utomäktenskapliga barns efternamn här.

365
17 Juridik / Tolvmannaed
« skrivet: 2007-03-15, 22:11 »
I Dalarnas äldsta bevarade dombok, Jöns Persson i Risholn dombok, från 1544-1559 finns också några tidiga belägg för edgång med enbart kvinnor.    
 
Det tidigaste belägget jag kunnat finna är från tinget i (Stora) Tuna den 7 maj 1546, då hustru Anna i Färjeby gick lag med 12 gifta kvinnor (hustrur) för att hon waar skylt for ena koo hon skulde haffwa olofflegha tillkommidt.    
 
(Dalarnas domböcker AI:1, ULA).

366
Leif,
 
Det är Gillingstams egen utsaga att han använt Ranekes SMV för att ge hänvisning till vapenbilder och så långt jag kan se stämmer detta. När det lilla ordet jfr förekommer före referensen betyder det inte att Gillingstam bygger släktskapsuppgiften på uppgifter hos Raneke, utan att uppgiften även förekommer där. När uppgiften i ÄSF bygger direkt på en referens saknas det lilla ordet jfr före referensen.
 
För övrigt kan det vara lämpligt att i sammanhanget erinra om Gillingstams omdöme om Ranekes Svenska Medeltidsvapen i hans mycket läsvärda översiktsartikel Släkt- och personforskning rörande svensk medeltid i Släkthistoriskt forum 1986:3, s.8-16. Gillingstam skriver där bl.a.: Det är framför allt en heraldisk uppslagsbok, och författaren är själv skicklig tecknare. (...) Det finns dock anledning att varna för Ranekes arbete i ännu högre grad än för Annerstedts. Raneke är som nämnts framför allt heraldiker, och han tycks inte ha kunnat nalkas de genealogiska problemen tillräckligt källkritiskt och metodiskt. Man bör därför inte använda Ranekes uppgifter utan att slå upp hans källhänvisningar och förvissa sig om att han använt sina källor på rätt sätt.
 
Detta citat tycker jag på ett bra sätt sammanfattar det viktigaste i denna diskussion, nämligen att det inte är något fel i att använda arbeten som Raneke och Elgenstierna i sin forskning om man inte nöjer sig med att bara citera dem, utan går vidare till de källor som författarna använt.

367
Leif (och Jan Österberg!),
Det gäller att förstå innebörden av och inse skillnaden mellan den hänvisning som Gillingstam gör till Ranekes SMV i ÄSF 1:3, s. 312 (släktartikeln Örnfot) och det sätt som Johan Berg har anvät sig av Ranekes SMV i sitt avhandlingsarbete.  
 
Till skillnad från Johan Berg och hans släkttavlor, har inte Gillingstam byggt sina genealogiska upgifter i släktartikeln Örnfot på Ranekes arbete. Gillingstam utgår från källpublikationer och originalkällor, vilket tydligt framgår av de rikliga källhänvisningarna om Karl Magnusson (Örnfot) och hans hustru Ingegärd Ingelsdotter som Gillingstam gör i artikeln. Han har också gjort vissa litteraturhänvisningar, bl.a. till Raneke men då enbart vad gäller vapenbeteckningarna för Ingegärds föräldrar om vilka Gillingstam skriver: Ingel Törneson (Hjorthorn; jfr Raneke s. 274) och Appolonia Jönsdotter (sköld kluven av klöverskura; RA perg. 1.8 1420; annorlunda efter SD, nr 2803, Raneke, s. 760; jfr SMP 1, sp. 123). Vad gäller moderns vapenföring så uppmärksammar alltså Gillingstam läsaren på att Raneke, som inte tittat på originalsigillet utan bara använt sig av beskrivningen i SD, tillskriver Appolonia en annan vapenbild än vad som framgår av originalsigillet som Gillingstam hänvisar till.
 
Gillingstam har på intet vis genom sin hänvisning till Raneke ang. Ingegärd Ingelsdotters föräldrars vapenbilder godtagit Ranekes, och efter honom Johan Bergs, uppgift att Ingegärd härstammar från riddaren Törne Matsson, vars ätt i ÄSF för övrigt betecknas Hjorthorn, Törne Matssons ätt, alltså inte enbart Hjorthorn som skett i fallet med Ingel Törneson, se ÄSF 1:2, s. 173 o 190; jfr ÄSF 1:3, s. 312.
 
Att Ingegärds far Ingel Törneson inte var son till riddaren Törne Matsson utan till en Törne Ingelsson och hans hustru Ingegärd Håkansdotter framgår bl.a. av originalbrev RA perg 1394 1/8, trykt i Diplomatarium Dalecarlicum, nr 255 och återgiven som regest i Svenska Richs-archivets pegamentsbref, nr 2732. Det rätta släktförhållandendet framgår också av G. Ekström, Västerås stifts herdaminne, del I:2 (1949), s. 548 (biografin över Ingel Törnesons bror kyrkoherden Erengisle Törneson i Stora Skedvi, Dalarna).    
   
Sammanfattningsvis:  
- Gillingstam använder i ÄSF inte Raneke som källa för släktskap utan endast för att dokumentera vapenbilder, men påpekar då nogsamt om Ranekes vapenbildsuppgift inte överensstämmer med originalsigill eller andra litteraturuppgifter.  
- Att Ingel Törneson (Hjorthorn) inte var son till Törne Mattsson (Hjorthorn, Törne Matssons ätt) framgår av referenslitteraturen, inte bara av den diskussion här på Anbytarforum som Kaj Janzon hänvisar till ovan.  
 
Avslutningsvis:
Det är värt att upprepa vad Kaj Janzon redan framhållit, nämligen att Johan Bergs avhandling inte har ett genealogiskt syfte och inte är skriven av en fackhistoriker utan av en kulturgeograf som har andra referensramar och syften med sin forskning än medeltidsgenealogen. Berg har - vad gäller den genealogiska informationen - till skillnad från medeltidsgenealogen inte gått till det primära källmaterialet utan använt ett snävt urval av standardverk som Elgenstiernas ättartavlor och Renekes Svenska medeltidsvapen. Djupare än så har han inte trängt in i det genealogiska källmaterialet. Detta medför givetvis att de släkttavlor som Berg publicerat som bakgrund till sina kulturgeografiska resonemang och slutsatser i avhandlingen blir behäftade med sakfel om den litteratur han utgår från innehåller felaktigheter.  
 
Avhandlingen har givetvis intressanta infallsvinklar att tillföra för den som intresserar sig för de släkter som berörs i denna avhandling, men man bör vara medveten om att Berg har andra utgångspunkter och söker efter andra svar än vad släktforskaren gör och därför kan avhandlingen inte användas utan att konsultera källmaterialet, om man - som släktforskaren vanligen vill - är ute efter att fastslå exakta släktskapsförhållanden.

368
Allmänt om medeltiden / Runstenarnas genealogier
« skrivet: 2007-02-19, 09:30 »
Om släktforskning med hjälp av runinskrifter, se antikvarien Marit Åhl?ns artikel Sex vikingatida släkter i Mälardalen i Släkthistoriskt forum 1986 nr 1, s. 2-7.

369
Söderbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 14 september, 2007
« skrivet: 2007-02-01, 00:21 »
Anna-Lisa,
Det stämmer bra. Om detta har jag skrivit en längre artikel med utförliga referenser: Holsten Persson i Vad hustru och hennes härkomst i Släktforskaren nr 72, 1999, s. 3-9.

370
Gruv- / Gruvdräng
« skrivet: 2007-01-24, 17:10 »
Gruvdräng är enligt Svenska Akademiens Ordbok en äldre benämning för gruvarbetare.  
 
Gruvdrängarna vid Stora kopparberget (Falu koppargruva) var anställd av dem som hade brytningsrättigheter i gruvan, d.v.s. bergsmännen. Vid gruvan hade bergsmännen sina malmbodar, vedbodar och gruvdrängsbodar för gruvdrängarnas vila och logi mellan arbetspassen.
Vid andra gruvor i landet där kronan själv hade hand om gruvbrytningen, t.ex. Sala silvergruva, ålades de omgivande socknarna skyldighet att hålla med gruvdrängar till gruvdriften.  
 
Apropå gruvdrängen Fet-Mats som nämns ovan, så var han helt säkert en stor attraktion under de decennier på 1700-talet som hans av gruvsalter mumifierade kropp var utställd i Falun. Hans öde fick spridning utanför landets gränser genom bl.a. den tyske romantikern Hoffmann. Fet-Mats brukar därför - med rätt eller orätt - omnämnas som den mest berömde Falubon genom tiderna. Detta skulle i så fall göra honom mer berömd än t.ex. nobelpristagaren Selma Lagerlöf som verkade som lärarinna i Falun runt sekelskiftet och skrev flera av sina mest berömda böcker under tiden i Falun, t.ex. 'Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige', som översatts till 60 olika språk och lästs av skolbarn över hela världen.  
 
Jag tror knappast att Christian Anderssons påstående att Fet-Mats är Dalarnas mest kända person genom tiderna är helt okontroversiellt. Utan inbördes rangordning går det lätt att räkna upp ett antal dalkarlar som blivit väl så kända i Sverige eller internationellt, t.ex. Anders Zorn, Carl Larsson (visserligen född i Sthlm), Erik Axel Karlfelt, Johan Olof Wallin, Jussi Björling, Björn Skifs, Mora-Nisse Karlsson, Sixten Jernberg, Gunde Svan...

371
Dödad av rovdjur / Dödad av rovdjur
« skrivet: 2007-01-09, 00:05 »
Jojje Lintrup tar upp den s.k. Gysingevargen, en varg som vuxit upp i fångenskap på Gysinge bruk och misst sin respekt för människan. I den närbelägna diskussionstråden Dödade av varg eller troll? finns flera intressanta inlägg från år 2000 om dödsfallen som sattes i samband med denna varg.  
 
Särskilt intressant i sammanhanget tycker jag är en notering från 1821 gjord av komministern i Ovansjö med anledning av Gysingevargens attacker, som vittnar om att vargen på den tiden knappast ansågs utgöra något hot mot människors liv:  
Man har varit af den tanken, att vargar aldrig ätit Människjor; men år 1821 ifrån Nyårstiden till nedanstående dato, har man en bedröflig ärfarenhet häraf...

372
Dödad av rovdjur / Dödad av rovdjur
« skrivet: 2007-01-08, 15:38 »
Det ser ut som det står:
...då barnet i ett ärende hemifrån skulle gå ned till Bruksgården.

373
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-01-16
« skrivet: 2007-01-07, 11:39 »
Hej Birgitta Blomqvist,
 
Varifrån kommer informationen som du så hjälpsamt delar med dig av? Eftersom Ockelbo saknar kyrkböcker före 1890-talet så vore det jättefint om du ger källhänsvisningar så att vi som har tillgång till olika källor, som mantalslängder och mantalsuppgifter, SCB-utdragen m.m. kan bedöma om du redan har konsulterat dessa källor, eller om de ev. kan ge kompletterande/korrigerande information om efterfrågade personer.

374
Jag uppfattar inte att Jonas frågar efter hur han ska stava kvinnans namn i sitt släktregister, utan snarare om han kan utgå från att Irma Mary Ingegärd Olsson som han funnit i Sveriges dödbok och Sveriges befolkning 1970 är identisk med den Irma Mary Ingegerd som han funnit i Sveriges befolkning 1900.  
 
Eftersom Sveriges befolkning 1900 saknar födelsedatum och bara anger födelseåret, så rekommenderar jag, för att säkerställa identifieringen, att Jonas tittar i födelseboken för Göteborgs Karl Johan församling den 25/3 1900.  
Även om det förefaller rimligt att det rör sig om samma kvinna, så är det ett metodfel att inte gå till primärkällan, d v s födelseboken. Har man otur har mer än en flicka född detta år i denna församling fått samma namn, även om risken förstås minskar ju ovanligare namnkombinationen är.

375
Allmänt om adel / Frälsehemman
« skrivet: 2006-12-12, 23:46 »
Peder,
 
Solberga var 1571 sätesgård för Anders Olofsson (Oxehufvud)(död 1618), som kort därefter i samband med arvskiftet 1573 efter sin mor Bengta Matsdotter (Kafle) avstod gården till sin styvfar Anders Bengtsson (Hård af Torestorp), som skrev sig till Solberga från 1574 och fram till sin död omkr. 1580. Efter hans död nedsjönk gården i allmänt frälse.  
 
Anders Bengtsson (Hård af Torestorp) var gift 1:o med Bengta Matsdotter (Kafle) och 2:o med Bengta Jonsdotter (Lillesparre af Fylleskog).  
 
Litteratur:
Jan Eric Almquist: Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1523-1611), Stockholm 1960, s. 310, 316.  
Jan Eric Almquist: Innehavare av frälsejord i Västergötland 1576-77. Skrifter från Skaraborgs länsmuseum nr 3, Skara 1984, s. 19.

376
Släktvapen / Släktvapen
« skrivet: 2006-12-12, 22:58 »
Peder,
 
Det vapen som Per Clemensson fick rätt att använda enligt Karl IX:s brev till honom av den 18 feb 1606 överensstämmer med beskrivningen i sköldeknektsplakat av den 10 jan 1606, d v s det för alla sköldeknektar gemensamma vapnet.  
 
I brevtexten som du återgivit i avskrift här ovan beskrivs sköldeknektsvapnet som:  
öppen sköld och hjälm eftersom vårt mandatsbrev utvisar, nämligen blå och gul sköld fördelt och där uti en försilvrad väpnad arm och på hjälmen två försilvrade vädurhorn och två kronor.
 
Dock är väl hjälmprydnadens två kronor i texten här ovan ett läs- eller avskrivningsfel för tre kronor, som det står i sköldeknektsplakatet.  
 
I det förnyade sköldeknektsplakatet som Karl IX utfärdade 25 juli 1606 med särskild adress till dem som ville låta värva sig till fotsoldater är vapenbeskrivningen likalydandes.  
 
Om Per Clemensson använt sig av rätten att använda sköldeknektsvapnet och låtit framställa ett vapensigill, så finns ju alltid möjligheten att ett sigillavtryck kan påträffas t ex på någon kvittens eller annan handling i landskapshandlingarna eller i länsräkenskapernas verifikationer.

377
Släktvapen / Släktvapen
« skrivet: 2006-12-10, 12:51 »
Peder,  
 
Jag har tidigare besvarat ett inlägg ang. det så kallade mandatsfrälset eller sköldeknektarna, som det här är frågan om, se under Bureätten.  
 
Jag skrev då bl.a.:
De var inte fullvärdiga frälsemän och tillhörde inte det man kallar lågadeln/knapadeln (d v s den obetitlade adeln). Sköldeknektarna var soldater eller ryttare som låtit sig värvas genom Karl IX:s sköldeknektsplakat 1606 och därigenom fick möjlighet till temporär frälsefrihet för sig, hustrun och barnen mot rusttjänst så länge de ville och kunde upprätthålla rusttjänsten. De fick också rätt att använda ett gemensamt vapen med en väpnad arm som sköldemärke, det s.k.sköldeknektsvapnet. Men de blev inte adliga och kunde inte begära introduktion på riddarhuset enbart p.g.a. att de var sköldeknektar.  
 
En annan sak är att om rusttjänsten sedan fortsatte att upprätthållas även i nästa generation av sonen så hade denne rätt att ansöka om att få åtnjuta samma frälsefriheter och privilegier som den fullvärdiga adeln. Ett sådant exempel är adliga ätten Sölfverarm där sonen till en sköldeknekt fick eget konfirmations- och sköldebrev 1650 och därefter blev introducerad som adelsman på riddarhuset. Kunde däremot inte rusttjänsten upprätthållas av sköldeknekten eller hans söner, så skattlades de och fick betala skatt som vanliga bönder.  
 
Se vidare förre riddarhusgenealogen Lars Wikströms uppsats Karl IX:s 'sköldeknektar'. Ett sent försök till återupplivande av rusttjänsten. Släkt och Hävd 2001:2-3, s. 174-179.
 
Om sköldeknektar handlar också Peter Erikssons, Sven Wallerstedts och min uppsats En ryttarhustrus medeltida rötter i Släktforskarnas årsbok 2005, s. 67-92.

378
Örnflycht / Örnflycht
« skrivet: 2006-12-09, 08:58 »
Gull-Britt,
Jag har inte uppfattat att guiderna på Ornässtugan har för avsikt att berätta om platsens historia wie es eigentlich gewesen. Däremot vårdar man myterna om Gustav Vasas äventyr i Dalarna och andra anekdoter med anknytning till platsen - sådant som de flesta turister brukar vilja höra.  
 
Om de säljer korpralen Bloms hopkok om Ornässtugan i avskikt att det skall vara en seriös dokumentation om Ornäs historia, så är de illa ute, men jag gissar att det snarare är av folkloristiska skäl som man tryckt upp häftet igen.  
 
Tyvärr är det inte alltid en boks tryckår som avgör om innehållet är föråldrat eller inte, utan författarens urval och hantering av källorna för sin framställning. Om författaren bygger sin framställning på föråldrad littertaur och forskningsresultat, men blundar för senare forskningsresultat som reviderat den gamla historieskrivningen, så är bokens innehåll förlegat även om den skulle vara tryckt så sent som 2006.

379
Örnflycht / Örnflycht
« skrivet: 2006-12-07, 23:50 »
Gull-Britt!
Då ditt inlägg innehåller många felaktiga uppgifter - uppenbarligen för att du använt alltför åldersstigna och förlegade litteraturuppgifter - så vill jag bidra med följande korrigeringar och hänvisningar till aktuellare litteratur.  
 
För det första:  
Ornäs har aldrig någonsin hetat Bergnäs och det har heller aldrig skrivits Örnäs - ortnamnet är belagt redan 1368 (i Ornesi), se vidare ortnamnsforskaren professor Harry Ståhls arbete Ortnamnen i Kopparbergslagen (Stockholm 1960).
 
För det andra:
Var Barbro Stigsdotter föddes är okänt. Helt säkert var hon i alla fall inte född i Lodstöparbo i Säter eftersom denna by inte existerade vid den tid som Barbro var född. Namnet Lodstöparbo påträffas första gången i handlingarna 1603, då det var ett nyupptaget torp på kronans mark upptaget av Olof Månsson lodstöpare. Barbro Stigsdotters far, Östersilvbergsfogden Stig Hansson, ägde däremot det närbelägna Jönshyttan. Se vidare ortnamnsforskaren och kommunarkivarien i Säter Leif Olofssons utredningar om Jönshyttan och Lödstöparbo i Säters Hembygsförenings årsskrift Sätersmeden 1997, s 15-17.  
 
För det tredje:
Barbro Stigsdotter skiljde sig inte från sin make, väpnaren Arent Persson (Örnflycht) till Ornäs och Granhammar. Barbro avled omkr. 1534 och Arent Persson gifte om sig med Sigrid Klasdotter (Kyle) i hennes första gifte.
Se vidare Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, bd 9 (Stockholm 1936), s 220.  
 
För det fjärde:
Barbro Stigsdotter ägde inte någon mödernelott i Holm, (Stora) Tuna sn. Den Barbro som på 1540-talet bodde på Holm i (Stora) Tuna socken och ännu 1555 som änka, var Barbro Larsdotter (Ulvstand av Årby), maka till häradshövdingen Otte Nilsson (Hästhuvud) till Holm, död 1540.
 
Denne Otte Nilsson var visserligen halvbror till Barbro Stigsdotter, men Otte Nilsson hade inte ärvt sätesgården Holm från sina föräldrar utan istället förvärvat den genom sitt första gifte med Karin Gustavsdotter (Slatte). Sätesgården Holm gick sedan i arv till deras son väpnaren Nils Ottesson (Hästhuvud), död 1561/62. Karin Gustavsdotter hade i sin tur ärvt Holm av sin moster Karin Petersdotter (Svärd, äldre ätten) genom testamente.  
 
Barbro Stigsdotters mor Karin Olofsdotter (Stjärna, Kopparbergsätten) hade först varit gift med den år 1509 adlade Otte Nilssons far och sedan gift om sig med fogden Stig Hansson.  
Se vidare bibliotekarien i Falun Elisabet Hemströms artikel Holm i Tuna - frälsegård och officersboställe i Tunarötter 1997:4, s. 6-9 (utg. av föreningen Släkt och Bygd i Borlänge).

380
Kansliskrivaren Peder Eriksson (Korp) avled redan 1585, se Svalenius a a, s 147. Det kan således inte vara han som 1596 inbördar det hus vid Stortorget som Rasmus Ludvigsson tidigare bott i. Säkerligen rör det sig istället om Ramus' systers sonson slottssekreteraren Per Eriksson (Utter) i Stockholm, död före 1619, som 1593 hävdade sin bördsrätt till en tomt på Södermalm som den nyligen avlidne Rasmus Ludvigsson sålt. Se vidare Hans Gillingstams uppsats Rasmus Ludvigsson och hans hustrurs släktförbindelser i Släkt och Hävd 1950 s 81-97.
 
Av Rasmus Ludvigssons egenhändiga utredning om sin första hustru Barbro Eriksdotters fäderne- och mödernesläkter framgår att Barbro inte hade någon bror vid namn Peder, som Göran Johansson föreslagit i tidigare inlägg. Se Gillingstam a a.  
 
Svalenius källor till uppgiften att rådmannen Per Klemetssons styvson kansliskrivaren Peder Eriksson (Korp) var halvbror eller snarare svåger med tullskrivaren Olof Larsson Ålänning och brogaren Mårten Persson är Stockholms stads tänkeböcker 1564 s 271f, 1568 s 52, 1570 s 171f, 1575 s 615ff, 1580 s 141f, 1581 s 267, 1584 s 1, 144, 1588 s 427.

381
Erik XIV:s frillobarn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-05
« skrivet: 2006-12-05, 08:37 »
Göran,
Hans Gillingstam framhåller i sin artikel Agda Persdotter, hennes släkt och Erik XIV:s dotter Lucretia i SoH 2001:2-3, s 156-160, att den gängse litteraturuppgiften att Agda Persdotter var dotter till rådmannen Per Klemetsson i Stockholm inte kunnat verifieras i Stockholms tänkeböcker.  
 
Vidare framgår av Ivar Svalenius arbete Rikskansliet i Sverige 1560-1592, Sthlm 1991, s. 147, att kansliskrivaren Peder Erikssons (Korp) mor Anna var omgift med rådmannen Per Klemetsson och att tullskrivaren Olof Larsson Ålänning var halvbror eller svåger med Peder Eriksson.

382
Grangärde / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-01-11
« skrivet: 2006-11-07, 17:10 »
Kerstin,
Nej, känner inte till något Munktorp i Grangärde eller dess närhet annat än socknen nära Köping i Västmanland. Däremot finns det en by vid namn Munkbo i Grangärdes grannsocken Norrbärke.

383
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-11-10
« skrivet: 2006-11-01, 17:16 »
Eva,
 
Ockelbo finns med i Genline, men man måste titta under församlingar: _scb Gävleborgs  
 
Där finns utdragen från födelse-, vigsel- och dödböckerna för alla församlingar i Gävleborgs län, inklusive Ockelbo, som inlevererades till Statistiska centralbyrån varje år från 1860 och frammåt. Utdragen är upplagda årsvis och inom varje årgång församlingsvis. På Genline är kyrkboksutdragen från perioden 1860-1897 tillgängliga.  
 
Originalkyrkböcker för Ockelbo finns bevarade från 1890-talet och frammåt, vilka är tillgängliga på mikrokort som kan lånas från SVAR, se vidare mitt svar i denna diskussionstråd den 26 april 2006.

384
Kopparbergs län W / Silvberg
« skrivet: 2006-10-31, 18:18 »
De saknade volymerna som Stefan Jernberg nämner finns på film MN 1838 (Silvberg AI 1/2, C 1/4 och C 1/2).

385
Kakelugnsmakargesällen Per Samuel Amnell, f. 1821 6/2 i Älmeboda, Kronobergs län, inflyttade till Hållnäs från Österlövsta 1854.
 
Av Österlövsta B:2 (GID 2154.71.121200), In- och utflyttningslängd 1842-60, framgår att han 19/7 1854 flyttade från Lövsta bruk (fol. 519 i hfl) till Hållnäs. I Österlövsta AI:13b, hfl 1851-55, fol. 519 (GID 2154.67.41800), återfinns han som gesäll hos kakelugnsmakaren Berggren och anges vara inflyttad från Gävle 1853.

386
07 Byggnader / Köp av fastighet
« skrivet: 2006-10-27, 10:05 »
Den del av fastighetsregistret som innehåller uppgifter om ägare, ägareskiften, köpedatum, pantsättningar etc finns hos Inskrivningsmyndigheten, se  här.  
 
Fastighetsregistrets inskrivningsdel ersatte år 2000 den tidigare förda Fastighetsboken som förvarades i tingsrätten. Med hjälp av fastighetsboken, som lades upp 1933, kan man följa en fastighet och dess ägare bakåt i tiden. För tiden innan fastighetsboken så är det lagfarts- eller inteckningsprotokollen i tingsrättens arkiv (nu i landsarkiven) som gäller.
 
En bra orientering om hur man forskar i fastighetsböckerna och vad man kan få fram av dem ges av Hans Gillingstam i artikeln Fastighetsböckernas betydelse för släktforskningen i tidskriften Släkt och hävd 1982:1, s. 11-12 (utg. av Genealogiska föreningen, Stockholm).

387
Fogde / Fogde
« skrivet: 2006-10-26, 15:08 »
Allmänt om fogdesysslan i kronans lokalförvaltning under medeltiden, se förra diplomatarieredaktören Birgitta Fritz avhandling Hus, land och län - förvaltningen i Sverige 1250-1434 (1973-74, nytryck 1992), och samma författares uppsats
Kronans fögderier och län under medeltiden i Bebyggelsehistorisk tidskrift 1982, nr 4 (s. 136-148).

388
Victor,
Säfsnäs belonged before 1748 to Nås parish, so probably you will find Stina Tomasdotter in the birth record for Nås (C:2).  
 
Säfsen usually means all the parish, not only the village with that name, so maybe Stina came from another village in Säfsnäs.

389
Järpås / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-04
« skrivet: 2006-10-04, 13:17 »
Kaj,
Gissningsvis är det de återkommande rödsotsepidemierna (dysenteri) som är förklaringen till att dödstalen i Järpås mer än fyrfaldigades från 1740 till 1743.  
 
Enligt Bjarne Beckmans avhandling om Dalupproret 1743 och andra samtida rörelser inom allmogen och bondeståndet (1930), så präglades de första åren under 1740-talet av svår missväxt, inte bara i Dalarna och Sverige, utan också i stora delar av Europa. Han skriver vidare: I missväxtens spår följde farsoterna, fr a blodsoten, och ger exempel från några dalasocknar hur dödstalen steg under 1740-talets första år (s. 35).  
 
Blodsot är samma sak som rödsot, d v s tarminfektionen dysenteri som vanligen orsakas av shigellabakterier (amöbadysenteri förekommer också). Rödsotsepidemier var vanliga i Sverige på 1700- och 1800-talen och är så alltjämt i många utvecklingsländer. En rödsotsepidemi i Sverige 1808-1813, som kallats lantsvärnssjukan eftersom epidemin följde i spåret av det ryska kriget 1808-09, skördade omkring 50.000 dödsoffer.  
 
Se vidare info på  Smittskyddsinstitutets websida.
     
och  
G. Lagerkranz, Svenska sjukdomsnamn i gångna tider.

390
Bildgåtan - Övrigt / Kopparberg och/eller Chicago
« skrivet: 2006-09-26, 17:50 »
Förklaringen heter reproduktion, d v s avfotografering.
 
Jag har flera sådana exempel i mina samlingar. Den vanligaste förklaringen är väl att någon utvandrad släkting har medfört eller fått ett foto tillsänt från Sverige, som han/hon sedan lämnat till en fotograf för reproduktion. Den reproducerande fotograften har monterat fotot på sitt firmamärkta papper och fotot har sedan spridits till släktingar, såväl i USA som i Sverige. Givetvis kan det omvända förhållandet också gälla, d v s att originalfotot är taget i USA och att en reproduktion utförts hos en svensk fotograf.

391
Norrbärke / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-12-05
« skrivet: 2006-09-18, 23:25 »
Fredrik,
 
Snickaren Peter Engman dog 16/10 1781 i Bengtsgården, Norrbärke, och hustrun Anna Stolpe dog där 9/9 1792.
 
De är anor till den amerikanske författaren Ray Bradbury, se Bo Lindwall (red): 24 Famous Swedish Americans and their Ancestors. A collection of Ancestor Tables. Sveriges Släktforskarförbund. Stockholm 1996, s. 62.

392
Dufva / Dufva
« skrivet: 2006-09-12, 08:49 »
Mikael,
 
Maria Catharina Dufva var född 24/2 1717 i Säter (Säter C:2), dotter till handelsmannen och rådmannen i Säter Nils Dufva och Catharina Björling.
 
Maria Catharina Dufva (1717-1793) var gift 1:o 1742 med kronobetjänten Jacob Berg (d. 1745), och 2:o 1752 med kronolänsman Johan Schedin (1706-1767) i Leksand.  
 
Se:  
- Örnberg, Svenska ättartal, del 10 (1894), s. 432 fotnot 1.  
- Hülpherska samlingen genealogica, vol. 4, s. 37 (Dufva), Västerås länsbiblioteks handskrifsavdelning.

393
Dufva i Västergötland / Dufva i Västergötland
« skrivet: 2006-09-12, 08:32 »
Mikael,
se svar ang. Maria Catharina Dufva under
Övriga släkter: Dufva.

394
Neuman / Neüman / Neuman / Neüman
« skrivet: 2006-08-22, 17:38 »
Konstnären hette för övrigt inte Neuman utan Nerman och är bl a mycket välkänd som upphovsman till solstickepojken på tändsticksaskarna. Om Einar Nerman (1888-1983) och hans konstnärliga verksamhet, se t ex Svenskt biografiskt lexikon, band 26, s. 531, och där anförd litteratur.

395
Fotografer och ateljéer / Borg Mesch
« skrivet: 2006-05-31, 18:10 »
Om Borg Mesch (1869-1956) finns en artikel i Svenskt biografiskt lexikon, bd 25, s. 422f.
 
Dessutom finns en ganska nyutkommen bok av Svante Hedin: Fjällvråken Borg Mesch : fotografpionjär bland samer, rallare och mäktiga landskap, (2001).

396
Ockelbo / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-18
« skrivet: 2006-04-26, 21:26 »
Karin!
Ockelbo finns med i Genline under församlingar: _scb Gävleborgs  
 
Där finner du SCB-utdragen ur födde, vigde och döde för alla församlingar i Gävleborgs län inklusive Ockelbo för varje år 1860-1897.  
 
På SVARS hemsida finner du mer kyrkboksmaterial för Ockelbo församling i form av mikrokort att låna eller köpa, bl a SCB:s utdrag ur husförhörslängden/församlingsboken för Ockelbo 1860, 1870, 1900, 1910, 1920 och 1930.  
 
Originalkyrkböcker finns bevarade och tillgängliga på mikrokort hos SVAR från 1891 och frammåt vad gäller husförhörslängder/församlingsböcker och från 1895 och frammåt vad gäller födde, vigde, döde. Dessa volymer klarade sig från kyrkobranden eftersom de ännu användes och därför förvarades i prästgården, medan resten av kyrkoarkivet pga utrymmesbrist hade flyttats över från prästgården till ett rum i kyrkans torn inte lång tid före branden, som inträffade natten till den 4 december 1904. Dessutom finns tillgängligt på mikrokort en mycket intressant specialräkenskapsbok innehållande testaments- och bröllopsgåvor m.m. för tiden 1819-1864 (LIIIa:1), vilken undkom branden eftersom den förvarades hos kyrkvärden och inte i kyrkan.

397
Hedemora C:2
 
Dhen 18 [April 1679] Christnades Mickil Hanssons stålsmedz barn på Dawedzhyttan

398
Allmänt om adel / Frälsejordägare?
« skrivet: 2006-04-02, 12:20 »
Nej, man behövde inte ha någon anknytning till adel för att äga frälsejord vid denna tid. Faktum är att större delen av frälsejorden i landet övergick på 1700- och 1800-talen till icke adliga ägare. Fram till 1680-talet var jordnaturen knuten till ägarens adelskap, men efter reduktionen kom frälsejorden att begränsas till bestämda fastigheter. En lag från 1723 tillät ofrälse ståndspersoner att förvärva frälsejord, vilket från 1789 även omfattade bönder. Men det finns exempel redan från 1600-talets senare del att ofrälse personer förvärvat frälsejord. Det var givetvis attraktivt att äga frälsejord eftersom sådan jord var befriad från grundskatt. Under senare delen av 1800-talet avvecklades grundskatterna och begreppet frälsejord förlorade sin betydelse.
 
Se vidare Nationalencyklopedin, uppslagsord frälsejord.

399
Rättelse:
Ska vara Svenska Släktkalendern 2003 (Almqvist & Wiksell International, 2003).

400
Lars Magnus Ericssons släkt Ericsson (från Värmskog) finns redovisad i Svenska Släktkalendern 2004, som återfinns på välsorterade bibliotek.

401
Jörgen Tollesson har för övrigt helt rätt i att det i byn Mycklinge i Tillberga socken fanns ett kronohemman som var tilldelat kronofogden som boställe, se Rosenberg, Geografiskt-statistikst handlexikon öfver Sverige (1883).

402
Ulf!
Varför skulle prosten Muncktell ljuga för sig själv om sin syster och systerdotters ekonomiska ställning i sina egna privata dagboksanteckningar som endast var avsedda för hans eget minne?  
 
Det är förmätet att du tror dig veta bättre om brudparets och brudens mors ekonomiska ställning vid tidpunkten för vigsel än brudens morbror som i högsta grad var involverad i bröllopsarrangemanget! Att Muncktells dagbok sedermera kommit att publiceras så att du och jag har möjlighet att få inblick i en landsortsprästs leverne, det kunde Muncktell givetvis inte veta när han för snart 200 år sedan gjorde sina anteckningar i dagboken.  
 
Vidare överskattar du löneläget för tjänstemän i den statliga lokalförvaltningen vid den aktuella tiden. Ingen blev rik på att vara geschworner - en underordnad tjänsteman i den lokala bergsstaten - eller kronofogde. Tvärtom var det istället inte ovanligt att detta slags tjänstemän kom i skuld till sin arbetsgivare då de var tvugna att ställa borgen för de skatteintäkter och avgifter som de hade att uppbära å kronans vägnar.  
 
Jag har gått igenom åtskilliga bouppteckningar efter ståndspersoner vid den aktuella tiden och i motsvarande samhällsställning som vi här talar om (kronofogde, geschworner, underofficer, kronolänsman, inspektor etc) och förvånats över hur vanligt det är att dödsboets skulder ofta vida översteg tillgångarna - man levde som ståndsperson uppenbarligen ofta över sina tillgångar och var beroende av upplåning, bl a för att ha råd att låta sina barn studera.  
 
Vad greve Sandels ekonomiska ställning har med saken att göra, förstår jag platt inte. Han hade väl inga som helst förpliktelser gentemot sina kusiners barn, eller hur menar du?
 
För övrigt var det relativit vanligt att vigseln skedde samma dag som tredje lysningen - ett stickprov från några olika församlingar vid denna tid visar att ca 10 procent av vigslarna skedde samma söndag som 3:e lysningen. Det finns också exempel på att vigseln skett redan samma dag som 1:a eller 2:a lysningen, trots att prästen i förväg noterat alla de kommande lysningsdagarna i vigselboken. Det verkar vara vanligare att vigseln skedde i samband med lysningen om någon eller båda av kontrahenterna var utsocknes.  
 
Jag ser inga större källkritiska problem med att Muncktell uppenbarligen anför ett annat vigseldatum i sin dagbok än vad som är noterat i kyrkboken. Det visar bara att när man som i detta fall har tillgång till en annan samtida källuppgift, som ett brev, en dagboksnotering, barnmorskejournal eller samtida notering i en familjebibel etc, kan det ibland visa sig att datumet för ett barns födelse, en vigsel eller ett dödsfall avviker från det som står noterat i kyrkboken. Jag har träffat på åtskilliga sådana exempel på avvikelser från den officiella kyrkbokföringen i min forskning genom åren. Av detta kan man bara dra slutsatsen att datum i kyrkböckerna inte alla gånger är helt korrekt angivna av dem som fört in uppgifterna i kyrkboken. Står uppgift mot uppgift får man göra en källkritisk värdering av de olika samtida källorna. I fallet med vigseln i Sevalla 1819 kan förslagsvis vigseldatumet ha flyttats från det först bestämda datumet som redan hade noterats i vigselboken i samband med att lysningen togs ut, och sedan har man inte brytt sig om eller helt enkelt glömt bort att ändra i kyrkboksnotisen. En annan möjlighet är förstås att prosten råkat notera sin systerdotters bröllop under fel datum i sin dagbok - jag har inte detaljgranskat hans dagböcker så jag har ingen uppfattning om hur vanligt det är att han skrivit in händelser under fel datum eller om det förekommer att han gjort noteringar först långt efter att de inträffade och det därför kan ha uppstått fel i dateringen.

403
Ulf!
Som redan påtalats av flera välvilliga personer här, så är du ovanligt privilegierad som utöver kyrkböckernas uppgifter om vigseln dessutom har en samtida berättande källa att tillgå i form av prosten Muncktells privata dagboksanteckningar. Detta samtida ögonvittne till vigseln är ju bästa tänkbara i sammanhaget - det är brudens morbror och tillika vigselförrättaren och det framgår klart och tydligt av hans noteringar varför hans systerdotter tog ut lysning i Sevalla och firade bröllopet där istället för i Västerås.  
 
Eftersom prosten Muncktell i andra fall inte avstått att skriva om sådant i sina dagboksanteckningar som inte var särskilt hedersamt sett med samtidens ögon, så finns det ingen anledning att spekulera i att det skulle ha funnits andra bakomliggande orsaker till detta bröllopsarrangemang än de som faktiskt klart och tydligt går att utläsa av hans dagbok.  
 
Ett intressant exempel med viss relevans för den pågående diskussionen är prosten Muncktells uppriktighet när han i dagboken 1818 (del II, s. 193) noterar att han fått veta att hans släkting kyrkoherden Muncktells i Kungsåra dotter Ulla helt säkert kommit i för nära bekantskap med Wulffen på Gottsta, och det föreföll mig otroligt, både af henne och med en känd hederlig karl, som hade en hygglig, ehuru ofruktsam hustru etc.  
 
Den som i likhet med Ulf misstänker intimit samröre mellan en anmoder och en kunglighet vid denna tid bör för övrigt vara medveten om att det finns en stor mängd samtida dagböcker och memoarer etc där det nogsamt noterades minsta skvaller inom hovkretsarna. Hade föremålet för denna diskussion, änkefrun Christina Hammarström, varit i närheten av någon kunglighet på det sätt som Ulf spekulerar i, så vore det ytterligt osannolikt om detta förhållande inte fångats upp av hovskvallret och noterats i en och annan samtida dagbok.

404
Ulf skriver:
Hur vanligt tror NI (ärade vänner) att det var för medlemmar av sådana släkter att man gifte sig i en prästgård (alltså inte ens i Kyrkan!) ute på landsbygden?
 
Svar:
Det var ovanligt med kyrkovigslar förr i tiden. Vid den tid som änkefru Hammarström och musikdirektör Walin ingick äktenskap, gifte sig som regel herrskapsfolket hemma på herrgården och bondfolket gifte sig hemma på brudens gård där också bröllopsfesten vidtog efter vigselakten.  
 
Om kyrkovigslar förekom var det vanligen de fattiga som använde kyrkolokalen för sin vigsel för att de inte hade någon egen lämplig lokal att vigas i och inte hade råd att bjuda på efterföljande traditionell bröllopsfest. I en folklivsuppteckning från 1900-talets början sägs det:
Förr i tiden var kyrkvigsel ytterst sällsynt, nu börjar den förekomma något mera, men då hålles intet egentligt bröllop.
Se vidare  här, där det också beskrivs hur det gick till när det blivande brudparet tog ut sin lysning i prästgården m.m.  
 
Att vigslarna inte är införda i kronologisk ordning i vigselboken beror vanligen på att den som gjort noteringen i vigselboken noterat det blivande brudparets namn och datum för första lysning i samband med att brudparet besökt prästgården och tagit ut lysning, d v s tillsammans med prästen bestämt när första lysning skulle komma att ske. Det betyder att i det aktuella fallet i Sevalla kan brudpar 4 och 5 ha tagit ut sina lysningar långt innan Walin och änkefru Hammarström gav till känna för morbror Muncktell att de p.g.a. sin av allt att döma svaga ekonomiska ställning ville ta ut lysning i Sevalla istället för Västerås och låta morbror stå för hela kalaset (se Muncktells egna dagboksnoteringar om saken, återgivna i Maud Svenssons inlägg ovan).

405
Tersmeden / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-22
« skrivet: 2006-02-17, 17:20 »
Enligt E. Alfred Janssons bok Den förste Tersmeden. Ett 300-års minne (Stockholm 1941), s. 81-83 hade arrendatorn på Larsbo bruk, Söderbärke sn, Herman zur Schmieden (Thor Smeden) med sin hustru Catharina Kleen 11 barn.  
Som yngst av dessa 11 barn nämns:
Christina Tersmeden, f 1659 på Larsbo, g 29/8 1680 i Söderbärke med Mathias Hammarbek, bruksförvaltare vid Högbo bruk, Gästrikland, 1680 och sedan vid Nisshyttan i Säter, Dalarna, 1691-1695.
 
Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, redovisar bara det eller de barn till oadliga agnatiska förfäder varifrån den/de adlade grenen/grenarna härstammar. Det är förklaringen till att det i detta fall endast omnämns en son Reinhold fast stamfadern Herman tydligen hade åtminstone 11 barn.

406
Marc,
Det råder inget dunkel om de s.k. sköldeknektarna. De var inte fullvärdiga frälsemän och tillhörde inte det man kallar lågadeln/knapadeln (d v s den obetitlade adeln).  
 
Sköldeknektarna var soldater eller ryttare som låtit sig värvas genom Karl IX:s sköldeknektsplakat 1606 och därigenom fick möjlighet till temporär frälsefrihet för sig, hustrun och barnen mot rusttjänst så länge de ville och kunde upprätthålla rusttjänsten. De fick också rätt att använda ett gemensamt vapen med en väpnad arm som sköldemärke, det s.k.sköldeknektsvapnet. Men de blev inte adliga och kunde inte begära introduktion på riddarhuset enbart p.g.a. att de var sköldeknektar.  
 
En annan sak är att om rusttjänsten sedan fortsatte att upprätthållas även i nästa generation av sonen så hade denne rätt att ansöka om att få åtnjuta samma frälsefriheter och privilegier som den fullvärdiga adeln. Ett sådant exempel är adliga ätten Sölfverarm där sonen till en sköldeknekt fick eget konfirmations- och sköldebrev 1650 och därefter blev introducerad som adelsman på riddarhuset. Kunde däremot inte rusttjänsten upprätthållas av sköldeknekten eller hans söner, så skattlades de och fick betala skatt som vanliga bönder.
 
Se vidare förre riddarhusgenealogen Lars Wikströms uppsats Karl IX:s 'sköldeknektar'. Ett sent försök till återupplivande av rusttjänsten. Släkt och Hävd 2001:2-3, s. 174-179.

407
Erik XIV:s frillobarn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-22
« skrivet: 2006-01-21, 17:36 »
Då kan jag t ex rekommendera följande översikt i ämnet:
 
Magnus von Platen (red): Klient och patron - befordringsvägar och ståndscirkulation i det gamla Sverige (Bokförlaget Natur och kulturs och Kungl Vitterhets historie och antikvitets akademiens symposium den 21-22 januari 1988), Stockholm 1988.
 
Bl a medverkar Hans Gillingstam med en artikel om klientvapen från svensk medeltid.  
 
En s.k. stambok av det slag som Göran Johansson här presenterat bör givetvis analyseras mot bakgrund av det dåtida klientsystemet och prästers och ämbetsmäns sociala nätverk. En stambok var inget släktregister, men givetvis kan släktingar ändå förekomma i en stambok i egenskap av medlemmar i nätverket.

408
Tack Peter, då förstår jag bättre. Din i mitt tycke lite bakvända formulering bygger således på en tolkning av texten i Angeläget.  
 
Att en tillsynsmyndighetet inte kan beordra en organisation, annan myndighet, privatperson etc att rätta sig efter myndighetens utslag är ju förvisso riktigt. Men det betyder inte att den saknar andra legala påtryckningsmöjligheter om organisationen etc struntar i de råd och anvisningar som givits, t ex kan som jag redan nämnt vitesföreläggande användas om bristerna bedöms som allvarliga. Dessutom har tillsynsmyndigheten begåvats med rättigheten att utfärda föreskrifter om ytterligare förtydliganden/tillägg behöver göras för att t ex täppa till luckor i det befintliga regelverket.
 
DI inte bara verkar att föra den personliga integritetens fana högt, Peter. Det är i själva verket ett av myndighetens huvudmål om du tittar efter i regeringens regleringsbrev för DI 2006:  
1.1.1 Verksamhetsområde Integritet, yttrandefrihet och rättssäker förvaltning:  
Datainspektionen skall bidra till målet genom att värna integriteten vid behandling av personuppgifter.
 
Lars Öhman diskuterar i ett tidigare inlägg om det förelåg en anmälan/klagomål mot innehållet i Anbytarforum eller inte och hurvida denna anmälan tagits emot per telefon och blivit bandad, eller mottagits genom diariefört brev, om klagomålet var anonymt framfört eller om DI t o m själv fabricerat anmälningar.  
 
Oavsett vad man tycker om hanteringen av detta specifika ärende och i jämförelse med vad man i övrigt kan hitta på Internet, så verkar det som det här behövs ett klargörande. Detta med anmälan eller inte anmälan är irrelevant för DI:s möjligheter att bedriva tillsyn. En tillsynsmyndighet kan starta tillsynsärenden på eget initiativ - utan att anmälan föreligger. Det ingår i myndighetens uppgifter att på eget initiativ bedriva sådan tillsyn av hur lagar och föreskrifter efterföljs, jämför t ex Socialstyrelsens tillsyn av sjukvården och socialtjänsten som sker genom rutinmässiga inspektioner utöver de ärenden som aktualiseras genom enskild anmälan.
 
DI skriver på sin websida:
Datainspektionen gör tillsyn efter klagomål från enskilda, uppgifter i massmedia eller på eget iniativ. Genom bland annat fältinspektioner och enkätinspektioner kan Datainspektionen granska alla som behandlar personuppgifter i Sverige - företag, myndigheter och organisationer.
 
DI:s agerande hade således varit oseriöst och mot den egna myndighetsinstruktionen om de struntat i att följa upp och kontrollera riktigheten i de klagomål som inkommit, oavsett om de skett av anonyma angivare eller inte.

409
Peter,  
Utan att i övrigt gå in på hur DI handlagt och bedömt ärendet om Anbytarforum, så måste jag fråga dig vad du lägger för innebörd i ordet tillsynsfunktion, när du skriver att DI inte har annat än tillsynsfunktion?  
 
Anser du att DI:s utslag inte har någon legal betydelse, eller vad?  
 
DI är ju en central tillsynsmyndighet och har precis som andra sådana myndigheter långtgående befogenheter. Bl.a. utfärdar DI föreskrifter inom sitt område, d v s regelverk som har juridisk giltighet som lagar och andra författningar. Dessutom kan DI i tillsynsärenden där allvarliga brister upptäcks besluta om vitesföreläggande om inte rättelse sker, alltså utfärda bötesbelopp.  
 
Med tanke på dessa legala befogenheter så vore det önskvärt med ett klargörande av vad du menar med att att DI inte har annat än tillsynsfunktion?

410
Rättvik / Rättvik, FII:3
« skrivet: 2006-01-12, 10:42 »
Richard,
Det står:
Fadren Leutnanten wid Kongl. DahlRegementet och Rettwiks Compagnie Wälborne Herren Herr Elias Eliasson Krak och Modren Carin Larsdotter i Östergraf.
 
Epitetet välboren användes vid denna tid i allmänhet för lågadliga personer. Men man kan inte enbart utifrån hur någon tituleras - i det här fallet dessutom nära 60 år efter hans död - dra några slutsatser om ev. adelskap.  
 
Någon adelsätt Krak eller Krake har inte funnits och Dalregementets personhistoria, del 1 (1984), s. 469f, redovisar inga uppgifter som tyder på adlig tillhörighet om den 1681 till furir värvade Elisas Krake. För övrigt tituleras han väl inte i sin samtid som välboren? I dödboksnotisen 1722 (Rättvik C:4, s. 445) står han enbart noterad som Sahl. Leutnanten Elias Krake.  
 
Min erfarenhet är att även oadliga officerare stundom kunde tituleras välboren, förmodligen på grund av att adeln förr i tiden var mycket välrepresenterad bland officerarna och epitet välboren av en del skrivare därför kom att förknippas med officerstiteln och inte med adelskapet i sig.

411
Roos / Ros / Äldre inlägg (arkiv) till 29 juni, 2006
« skrivet: 2006-01-09, 22:24 »
Vid den aktuella tiden fordrades dessutom
akademisk-juridisk examen eller för länsstyrelsen avlagd särskild länsmansexamen för att bli länsman eller kronolänsman som den fullständiga titeln löd. Se Nordisk familjebok (2:a uppl), bd 15 (1911). Titeln ändrades för övrigt 1918 till landsfiskal.

412
Grangärde / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-15
« skrivet: 2006-01-07, 07:12 »
Else-Marie,
Du har väl sett att Anders Winroths artikel om Persbo i Släktforskaren nr 1, 1981, finns återutgiven med rättelser och tillägg i Svenska Genealogiska Samfundets nätbibliotek 2005:1, se
 här.

413
Ragvald Mattsson Kagge / Ragvald Mattsson Kagge
« skrivet: 2005-12-31, 15:34 »
Anna-Lisa!
I det här fallet som du tar upp ligger det nog närmare till hands att anta att namnet Kagg ursprungligen är ett soldatnam eller tillnamn som givits den ovannämnda Gonäs-bon på grund av någon framträdande egenskap, än att ett samband skulle föreligga med den medeltida frälsesläkten som diskuteras under denna rubrik.  
 
Om den medeltida frälseätten Kagge från vilken adliga ätten Kagg nr 68, friherrliga ätten Kagg nr 27 och grevliga ätten Kagg nr 18 utgår, se Elgenstierna, bd 4, s. 80ff.  
 
Kagg/Kagge är ett till- eller öknamn som inte är unikt och som förekommer hos olika namnbärare redan på medeltiden, utan att släktsamband föreligger. I sin grundbetydelse beskriver ordet något som är välvt eller klumpigt och det användes som beteckning på en 'liten trätunna' t ex i sammansättningen 'vinkagge', men ordet betecknar också en stor och tjock mage och förekommer i den betydelsen som öknamn (se Svenska akademiens ordbok, substantivet kagge).
 
Vad beträffar dombrevet från 20 okt 1483 (RAp, tryckt i DDal 889) som omnämns av Anna-Lisa i samband med fogdetjänaren Algot Olofsson i Öster Silvberg (nuv. Silvbergs socken), Dalarna, så är det ett fastebrev där Algot Jönsson och Gustav Jönsson i Risshyttan står som säljare av en från Stensjön i Silvberg utrinnande ström (alltså en plats för kvarn, hammare eller hytta etc) till borgmästaren Per Jåpsson i Västerås.  
 
Släktforskaren Karl-Erik Olsson har i Västerbergslagens släktforskares medlemstidning Släktforskaren nr 74/2000 framfört hypotesen att denne Algot Jönsson var farfar till ovannämnde fogdetjänare Algot Olofsson i Silvberg. Vidare har han föreslagit att Algot Olofsson var far till nybyggaren Erland Algotsson (död 1638) i Gonäs, Grangärde, men det senare antagandet är enbart grundat på Erlands patronymikon och inga andra indicier för det hypotetiska släktskapet presenteras i artikeln, varför det måste betraktas som svagt, om än intressant.      
 
För övrigt kan jag inte finna att Daniel Larsson (1603-1668) i Gonäs använde tillnamnet Kagg. Förste namnbäraren i denna släkt var väl hans son Lars Danielsson Kagg (1651-1716) i Gonäs vars son Johan Larsson Kagg (1684-1738) var soldat i Gonäs. Vidare förefaller Daniel Larsson ha varit dotterson till Erland Algotsson i Gonäs att döma av en domboksnotis vid Grangärde ting 1659 22/6.

414
Norrbärke / Norrbärke dödbok F: 1 GID 24.47.71000
« skrivet: 2005-12-27, 16:30 »
Föreståt beskedeligen och troligen
Masmästare sysslan wijd Gessebergz hytta.

415
Norrbärke / Norrbärke dödbok F: 1 GID 24.47.72900
« skrivet: 2005-12-27, 14:31 »
Marianne,  
Under avdelning Språk, ord och namn här i Anbytarforum hittar du en underavdelning som heter Sjukdomar och dödsorsaker. Där finner du förklaringen till sjukdomen moderpassion.

416
Birgitta,  
Noteringen abs: 1764 efter hustru Margaretas namn betyder att hon var frånvarande (absens) från husförhöret det året.  
 
Noteringen till höger Läser wid Saxe skrifthål gäller inte bara hustrun utan det gäller hela hushållet - samma upplysning är även noterad efter alla namnen i hushållet (vänstra spalten):  
Läser wid Saxe skrifthåld pag:45
 
 
Om du jämför med sidan 45 (Saxe) så hittar du där noteringen:
SkomakareMäster
Anders Johansson Barck  
Läser med sit hushåld här  
vide [=se] pag: 476.

417
Norrbärke / Norrbärke dödbok F: 1 GID 24.47.72900
« skrivet: 2005-12-27, 14:02 »
död af moderpassion och swulnad i hela kroppen

418
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-09
« skrivet: 2005-12-01, 10:49 »
Ulf,
Det låter förträffligt att du tänker bege dig till arkiven såsmåningom och forska själv i källorna. Det finns mycket spännade källmaterial i arkiven att ta del av!
 
Nej, våra gemensamma släktnamn har nog sitt ursprung på olika håll. Min släkt Schedin kommer ursprungligen från Stora Skedvi i Dalarna, Södergren kommer från Övre Ullerud i Värmland, medan Wallin kommer från Linköping. Ärkebiskopen Wallin har sitt släktnamn från byn Vall i Ovansjö, se hans antavla som finns publicerad  här på Rötter.  
 
Ber om ursäkt för denna avvikelse från diskussionstrådens ämne Runstenarna...

419
Odelstierna / Odelstierna
« skrivet: 2005-11-30, 16:12 »
Johan,
I Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 5 (1930) s. 525, upptas under tabell 5 i genealogin över adliga ätten Odelstierna nr 1362:
 
Fredrik Vilhelm Odelstierna, f. 1774 10/9 på Storagården i Nya Kopparbergs sn [=Ljusnarsbergs socken i Örebro länsdelen av Västmanland], student i Uppsala 1782; jur.exam. 1790 hösten; volontär vid husarreg:t 1794; var 1823 fänrik vid Gotlands nationalbeväring; d. 1828 1/11 i Söderhamn. - G.m. Helena Hjelte, f. 1782, d. 1837 5/9 i Söderhamn.
Son:
Vilhelm Leonard Theodor, f. 1818 22/2, d. ogift 1850 24/5 i Stockholm.  
 
I del 9 av Elgenstiernas ättartavlor (1936) finns dock en avdelning med tillägg och rättelser till de tidigare delarna.
Där återfinns under Odelstierna (s. 302) uppgiften att Tab. 5. Fredrik Vilhelm hade även en dotter Helena Vilhelmina, f. 1815, g. m. handlanden och ryske vice konsuln i Gävle Per Adolf Grape i hans 3:e gifte (g. 1:o 1827 4/6 m. Charlotta Letitia af Uhr, f. 1810, d. 1833 10/2 i Gävle, dotter av grosshandlaren Anders Reinhold af Uhr, nr 2152, och Mariana Garbult; 2:o m. Alida Charlotta Albertina Lundberg, d. 1835), f. 1797 i Enontekis prästgård (Nb), d. 1857 21/7 i Gävle [Ahlström, Norrländska släkter (Grape)].

420
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-09
« skrivet: 2005-11-30, 08:58 »
Mark,  
som jag redan framhållit har Genealogica 56 i Riksarkivet inget med Johan Bure eller Buresläkten att göra. Genealogica 56 är och har alltid varit Johan Widekindis släkttavla över Karl XI:s förfäder.  
 
Varifrån kommer din uppgift att Johan Bures mest fullständiga släktkrönika skall ha försvunnit från Riksarkivet (och haft den uppenbart felaktiga volymbeteckningen Genealogica 56)?
 
Det är i och för sig korrekt att originalet av Johan Bures släktbok inte finns bevarad. Men denna släktbok är å andra sidan bevarad genom åtskilliga avskrifter:
X36 och X37 i Uppsala universitetsbibliotek,
Genealogica 53 i Riksarkivet,
Hb7, Kungliga biblioteket (Nils Burmans fullständiga avskrift med tillfogade egna kompletteringar fram till 1740-talet).  
 
Se vidare Urban Sikeborgs noggranna genomgång av Buregenealogins tillkomst och tradering i Släktforskarnas årsbok 1996, s. 245-286, särskilt s. 249.

421
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-09
« skrivet: 2005-11-30, 08:24 »
Mark,
Återigen är ett tillrättaläggande på sin plats.  
 
Du påstår ovan angående Karlskrönikan att:
Det lämnar ju en liten osäkerhets faktor vad stod i första delen? Denna påstådda osäkerhet existerar inte. Det korrekta förhållandet är nämligen att:
 
 Karlskrönikan ingår som den andra delen, även kallad Nya krönikan, i en svit medeltida rimkrönikor som sammanfogats till en helhet. Karlskrönikan är tillkommen på 1450-talet och omfattar tidsperioden 1386-1452. Här i ingår för övrigt även den så kallade Engelbrektskrönikan.  
 
Den första delen i krönikesviten, Gamla krönikan, kallas Erikskrönikan och anses vara tillkommen på 1320-talet. Den omfattar tiden 1229-1319.  
 
Den tredje delen i sviten, Sturekrönikorna, omfattar tiden 1452-1520.  
 
Även den första delen av krönikesviten,  Erikskrönikan, finns tillgänglig via Göteborgs universitets websida, liksom också den tredjedelen,  Sturekrönikorna.
 
Ingenstans i dessa rimkrönikor omnäms Fale Bure. Uppgiften som Ulf Sawert, uppenbarligen i god tro, förmedlade med hänvisning till Karlskrönikan, s. 325, är således inget annat än ett pinsamt försök till historieförfalskning. Det hela illustrerar dessutom på ett utmärkt sätt hur viktigt det är att inte godta uppgifter av detta slag och förmedla dem vidare utan att själv först försöka gå till den uppgivna källan, i detta fall Karlskrönikan, och kontrollera vad som egentligen står där.

422
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-09
« skrivet: 2005-11-29, 20:18 »
Marc,
Jag tycker att det är synd att du inte också refererar fortsättningen av texten i Nordisk familjebok som du hänvisar till. Där står nämligen att:
 
Denna berättelse hölls länge för fullgod af de svenske historieskrifvarna. Såsom källor uppgifvas, äfven för historien om Fåle hin unge, handskrifna meddelanden af Johan Bureus. Från Fåle hin unge skulle alla Burar härstamma. Släktledningen kan ses i 'Svenska adelns ättartaflor', utg. af G. Anrep. Den historia, som stöder sig på samtida urkunder, vet emellertid ingenting om allt detta, och ej heller någon historieskrifvare (icke ens Messenius) före senare hälften af 1600-talet.  
(Nordisk familjbok, 2:a uppl, bd 4 (1905), s 610-611).  
 
Hur mytologin omkring Fale den äldre och Fale den yngre vävts ihop och byggts på av de storsvenska historieskrivarna på 1600- och 1700-talet visas på ett sakligt och klargörande vis i Urban Sikeborgs uppsats Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet (Släktforskarnas årsbok 1996, s. 245-286).  
 
Där famgår bl.a. hur Johan Bure först infogat uppgifter ur medeltida krönikor och visor för att skapa en historisk bakgrund till sina uppgifter om Fale hin unge och Fale hin gamle, som dock själva inte nämns i de använda krönikorna och visorna. Efterföljare till Bure, som Johannes Loccenius, har sedan vävt vidare på denna släktmyt. Det är således inte okänt vilka krönikor Johan Bure använde för att placera in de båda Fale-gestalterna i historiska skeden, även om dessa källor händelsevis inte omnämner Fale-gestalterna i sig.  
 
Sista meningen i ditt inlägg, Marc, är svårbegriplig. Kan du vara snäll och förtydliga vad du menar?  
 
- Genealogica 56 har vi full tillgång till - den ligger i Riksarkivets kart- och planchsamling och innehåller rikshistoriografen Johan Widekindis släkttavla över Karl XI:s förfäder. Vad har den med Johan Bures referenser till medeltida krönikor att göra?
 
- Du skriver om herr Peder och Simon skrivare som levde bara 100 år efter. Efter vad? Fale hin gamle som levde på 1100-talet? På annat ställe här i Anbytarforum refererar du också till dessa sagesmän men då skriver du att de levde på 1400-talet.
Kan du precisera vilka krönikor dessa båda skall ha skrivit och på vilket sätt de omnämner Fale hin gamle, samt vilken av 1600- eller 1700-talets historieskrivare som först omnämner herr Peder och Simon skrivare som källor?

423
Leif!
Det vet vi givetvis inte - det är en herdaminnesuppgift som, vad jag kan utläsa av Marcs inlägg ovan, i sin tur återgår på en uppgift hos Palmskiöld.

424
Tack för ditt klargörande, Marc.
Därmed kan vi också stryka påståendet att Siggo kallades Bure när han skrevs in som elev vid Kalmar skola. Belägg för att Siggo kallats Bure i sin samtid saknas helt enkelt. Kan vi nu vara överens om detta?
 
Ett litet tillrättaläggande;
Elias Palmskiöld (1667-1719) var inte samtida med Siggo Christophori, som var bör ha varit född senast på 1560-talet och avled 1643.

425
Tyvärr är jag rädd att vi får vänta väldigt länge i så fall...
 
Det finns nämligen ingen så gammal elevmatrikel för Kalmar skola. Enligt Collmar, Stängnäs stifts herdaminne, del 2 (1964), s. 549, prästvigdes Siggo Christophori 14 mars 1583. Hans tid som elev vid Kalmar skola har alltså i så fall inträffat före 1583.  
 
Som framgår av arkivarien Birger Lindéns förteckning över Våra äldre läroverks elevmatriklar i Släkt och hävd 1951:1, s. 175-179, börjar den äldsta elevmatrikeln för Kalmar skola 1642.  
 
Överhuvudtaget finns det inga elevmatriklar från 1500-talet för svenska skolor. De äldsta elevmatriklarna i Sverige är för Örebro skola som börjar 1615 och Västerås skola som börjar 1618, om man bortser från Uppsala universitets matrikel som börjar 1595.
 
Har Siggo Christophori, som Mark Hernelind vill göra gällande, blivit inskriven med tillnamnet Bure i någon skola, så kan det i vilket fall som helst inte ha skett vid något svenskt lärosäte, eftersom vi helt enkelt saknar sådant svenskt källmaterial för den aktuella tiden. Eventuella uppgifter om var och när Siggo har studerat måste därför härröra från sekundärkällor som meddelar biografiska uppgifter om hans levnadsbana, t ex herdaminnen etc. Dessa sekundära källor saknar dock relevans för frågan om han använde tillnamnet Bure under sin studietid.
 
Det skall bli intressant att höra från Marc Hernelind vilken hans källa är till denna uppgift.

426
Hej Rickard!
Jag missade din fråga i somras ang. Hans Andersson Pipare och hans äktenskap. Christina Hjalmarsson har dock givit dig ett korrekt svar.  
Din förfader Anders Hansson Grusell var inte son till Hans Andersson Pipare.  
 
Hans Andersson Pipares äldste son Anders Hansson var född i St Skedvi kyrkby 1678 (döpt 27/1) och avled där som fjärdingsman 1713 9/1. Hans Anderssons söner kallade sig Schedin, precis som deras farsfar Hans Andersson Pipares barn av andra giftet.

427
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-09
« skrivet: 2005-11-26, 18:29 »
Ulf!
Hur kan du överhuvudtaget ens ett ögonblick tro på att det citat du meddelat ovan skulle komma från en medeltida rimkrönika? Absolut ingenting i den text som du citerat har någon likhet med texter i medeltida krönikor. Man behöver inte vara expert på medeltidskrönikor för att inse detta...  
 
Dessutom: Om du följer länken jag gav så får du där upp hela texten i Karlskrönikan. Använd sökverktyget under Redigera-menyn på din webläsare och jag lovar dig att du kommer inte hitta någon Fale Bure om du så går igenom varenda ord i den drygt 330 sidor långa texten.
 
Trevlig 1:a advent!

428
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-26
« skrivet: 2005-11-26, 01:08 »
Marc!
Du och Per Nordenvall pratar om helt olika saker. Med vapensköld avser Per Nordenvall de målade kopparplåtarna på riddarhuset med de introducerade adelsätternas vapen. Det är dessa avbildningar av ätternas vapen som går under benämningen vapensköld.
 
Det du talar om är begravningsvapen som hängdes upp i kyrkor som minne över avlidna personer som ligger begravda i dessa kyrkor. Dessa begravningsvapen har inget med riddarhuset att göra (mer än att en del av vapenbärarna tillhörde på riddarhuset introducerade ätter). Seden att hänga upp begravningsvapen i kyrkor blev vanligt under 1600-talet men det förekommer redan på 1500-talet. Några få begravningsvapen eller stridssköldar från medeltiden finns också i svenska kyrkor.  
 
Begravningsvapen är inte något som är exklusivt förbehållet för adliga personer, även om de allra flesta begravningsvapen i våra kyrkor torde vara uppsatta till minne av adliga personer. Värt att poängtera är emellertid att även ofrälse personer har använt sig av heraldiska vapen sedan långt tillbaka i tiden.  
 
Att en del begravningsvapen inte bevarats till våra dagar förekommer givetvis, precis som att epitafier och gravhällar tagits bort när kyrkor renoverats eller avlägsnats av andra anledningar.  
 
Här hittar du en sida med en utförlig heraldisk ordlista som kan hjälpa dig att klara ut en del begrepp.

429
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-26
« skrivet: 2005-11-25, 08:07 »
Med anledning av Ulf Sawerts sensationella textfynd i Karlskrönikan, s. 325, som han citerar ovan (24 nov 2005 kl. 20.58), så kan det kanske finnas intresse av att närmare studera vad som står på sagda sida i denna senmedeltida rimkrönika. Karlskrönikan kan i sin helhet studeras i G E Klemmings  textutgåva som finns utlagd på Göteborgs universitets hemsida, institutionen för svenska språket.
 
p 325  
i hulket konungen thom leyde screff  
for ville the ey ther a fara  
vj [6] riddara for sig till gisla wara  
 
 
Konungen gik i warfrugilstuga  
thz töchte frw birgitte ylla dugha  
herre eringisle hustru thz är  
hon kom tha for retta tär  
sa oc then ther brefuet hade fört  
om then forrädelse for är hört  
xij fribornemän konungen i nempden satte täre  
sa oc hans radh ther waro näre  
domen ofuer the forrädare gik  
then brefuet förde stäglas fik  
ffru birgitte the a elden döma  
sa sates hon i hägte at göma  
the biscopa for konungen komo täre  
han lot tha ludha syna käre  
hurw the hade giort honom bade  
oc ville han aff riket forrade  
thz ändades ther mz saa  
at rikens rad oc capitelen lofuade tha  
for bade biscopana täre  
a konungens wärste aldre mer at wäre  
oc thz myckla folket fra sig skilia  
oc wara plat efter konungens vilia  
thz lofuade oc sworo the biscopana bade  
sa tog konungen thom til nadhe  
 
Siden skynde sig konungen i alla stunde  
at vestergotland som han snarast kunde

430
Schedin / Schedin
« skrivet: 2005-11-24, 21:59 »
Hej Christina!
Min morfars mor var född Schedin och jag påbörjade i början av 1980-talet en utredning om denna släkt Schedin från Stora Skedvi, med tanken på att ge ut en släktbok, som dock aldrig blivit klar.  
 
Om bruksinspektoren på Gysinge bruk Johan Schedins (1682-1765) 10 barn har jag bl.a. noterat:
 
1. Johan Schedin, f 1715 19/2 i Garpenberg, d 1795 11/4 i Söderfors, bruksförvaltare på Söderfors ankarbruk. G 1751 20/5 i Söderfors m Elisabeth Maria Qvist, f 1732 22/1 i Ockelbo [enl. EÄ 8, s 87; Söderfors AI:3 o 4], d 1802 14/7 i Österlövsta.
 
2. Anna Schedin, f 1717 [Hülphers], d 1791 25/10 i Stockholm, Klara fs. G 1748 12/4 i Stockholm, Nikolai fs, m Micha?l Wideen, f 1717 [Hülphers], d 1780 [Hülphers], vaktmästare vid lantmäteriekontoret i Stockholm.  
 
3. Erik Schedin, f 1718, d i unga år [Hülphers].
 
4. Erik Schedin, f 1720, d i unga år [Hülphers].
 
5. Rebecka Schedin, dpt 1721 31/3 i Österfärnebo, d 1780 27/6 i Österfärnebo. G 1750 18/11 i Stockholm, Klara fs, m Lorentz (Lars) Dahlbeck i hans 1:a gifte (g 2:o 1786 29/1 m Anna Olsdotter Berg), f 1720 3/6 i Askersund, d 1794 23/6 i Österfärnebo, bruksinspektor vid Gysinge bruk, Österfärnebo.  
 
6. Christina Schedin, f 1722 1/8 i Österfärnebo, d där 1722 19/8.  
 
7. Christina Schedin, f 1724 14/4 i Österfärnebo, d där 1724 begr 1/5.
 
8. Hedvig Schedin, f 1729 14/2 i Garpenberg. G 1775 3/9 i Stockholm, Jakob o Johannes fs, m Emanuel Porssman i hans 2:a gifte (g 1:o m Catharina Lyttberg, d 1775), d 1779 21/9 i Stockholm, Jakob o Johannes fs, skräddargesäll, vaktdräng vid Stockholms gäldstuguhäkte.  
 
9. Maria Schedin, f 1732 [Hülphers]. G 1770 4/6 i Stockholm, Jakob o Johannes fs, m Peter Gunstrand i hans 2:a gifte (g 1:o m Margareta Gran, d 1769 24/11 i Norrköping, S:t Olai fs), f 1734, d 1800 25/2 i Norrköping, S:t Olai fs, vagnmakarmästare och ålderman i Norrköping.  
 
10. Wilhelm Schedin, f 1736 26/3 i Garpenberg, d där 1736 begr 11/6.
 
Källor:
Kyrkböckerna i respektive församling;
EÄ = Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 8, Stockholm 1934, s 87;
Hülphers = Hülpherska samlingen genealogica, vol. 5, s. 175, i Västerås länsbiblioteks handskriftsavdelning.

431
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-26
« skrivet: 2005-11-24, 20:19 »
Riddarhusgenealogen Per Nordenvall ber att genom min förmedling få göra följande beriktigande med anledning av ett antal oriktiga påståenden i Marc Hernelinds inlägg 24 nov 2005 kl. 10.41.  
 
Med vapensköldar avses de på kopparplåt målade adelsvapnen i riddarhuset, som målats och hängts upp där i samband med att ätterna introducerats på riddarhuset. De äldsta vapensköldarna är målade tidigast 1625 då de första introduktionerna skedde.  
 
Några 1500-1300-tals sköldar, som Hernelind skriver om, har således aldrig funnits i riddarhuset. Följaktligen är de heller inte borta som Hernelind påstår.  
 
De 500 vapensköldarna, som Hernelind menar är borta sen den tiden, avser i själva verket vapensköldar för ätter som introducerats på riddarhuset fr.o.m. 1625 och frammåt. Totalt har i runda tal 2900 ätter introducerats på Sveriges riddarhus. Av dessa saknas alltså vapensköld för ca 500. I flertalet av dessa fall har helt enkelt vapenskölden aldrig blivit målad.
 
Riddarhusgenealogen har inte uttalat sig om att en 'originalsköld från 1300-talet' skulle ha varit förebild för det adelsvapen som förlänades de tre prästsönerna och bröderna som på 1620-talet adlades Bure (nr 126), vilket Hernelind verkar vilja göra gällande.
 
Sköldebrevet för adliga ätten Bure nr 126 finns inte ibland det ointroducerade adel på Johan Siggesson. Den adlade, men aldrig introducerade, Johan Siggessons sköldebrev från 1572 finns i Bergshammararkivet i Riksarkivet. Detta sköldebrev har ingen samhörighet med adliga ätten Bure nr 126.  
 
M v h
Per Nordenvall  
genom  
Torsten Berglund

432
Svartingtorpsätten / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-07-29
« skrivet: 2005-11-23, 18:32 »
Göran!
Du skriver om den vapensköld som numera finns i Åby kyrka som Johan Siggesson (Svartingstorpsätten) ska ha tagit med sig från Sköns kyrka i Medelpad.  
 
Men som redan konstaterats i en annan diskussion här på Anbytarforum där Johan Siggesson figurerar, så finns inte någon sådan vapensköld i Åby kyrka och det finns inte heller några noteringar i inventarieförteckningar om att en sådan sköld ska ha funnits där, se Jan Jutefors inlägg   här (Bureätten, Runstenarna, 2005-11-08 kl 14.07).  
 
Du har helt enkelt bara prästens i Skön berättelse om en händelse som tros ha utspelat sig någon gång på 1570-talet, och som sedan förmedlats vidare till Johan Bure i början av 1600-talet via prästens son och efterträdare herr Peder i Skön, alltså en muntligt förmedlad andrahandsuppgift, som sedan återgivits i tredjehand av Johan Bure.  
 
Vems vapensköld det hela rörde sig om nämns inte, mer än att Johan Siggesson enligt Bures anteckningar ska ha åberop släktskap med denne för oss okända person. Det sägs också att vapenskölden ska ha haft samma sköldemärke som den gamla gravstenen i Sköns kyrka, d v s en böjd arm.  
 
Om den försvunna vapenskölden innehöll samma sköldemärke som gravstenen i Skön, så kan vi i alla fall konstatera att Johan Siggesson inte använt detta föregivna släktvapen i sin egen vapensköld när han 1572 adlades, se Roger Axelssons inlägg (Bureätten: Runstenarna 2005-11-02 kl 20.59) här där det också finns en länk till Johan Siggessons sköldebrev.
 
Det man måste fråga sig är alltså:
Om Johan Siggesson var släkt med den person vars vapensköld skall ha hängt i Sköns kyrka, varför använder han då inte samma sköldemärke i sitt eget vapen som finns avbildat i hans adelsbrev? Och varför nämns inget i samma adelsbrev om att Johans förfäder tidigare varit frälsemän?

433
Leif Persson!
 
Du frågar:
Kommer verkligen namnet Bure på Kerstin Siggesdotter i Björnö, Gillberga verkligen från ingenstans eller bara ett missförstånd och felläsning i herdaminnena?  
 
Det råder emellertid inga oklarheter om hur denna uppgift har traderats i litteraturen.  
 
Utgångsläget är, som tidigare kunnat konstateras i denna diskussion, att ingen har kunnat belägga att Kerstin Siggesdotter någonsin kallas Bure i samtida handlingar.  
 
Frågan du borde ha ställt är:  
 
- Varför kallar Ingvar Dahl Kerstin för Bure i sin artikel i ShF?  
 
Svaret är ganska givet (eftersom Dahl inte lämnar någon särskild källhänvisning för namnuppgiften):  
Han utgår från den namnform som Kerstin vanligen begåvats med i litteraturen.
 
Följdfrågan blir då:  
Varför kalls Kerstin för Bure i litteraturen?
 
Svar:  
Därför att herdaminnena för Strängnäs stift (såväl Collmar som föregångaren Hagström)utgår från att hennes far herr Sigge tillhörde Buresläkten.  
 
Fråga: Varför trodde herdaminnesförfattarna att herr Sigge tillhörde Buresläkten?  
 
Svar: Därför att de båda 1700-talsgenealogerna,  Peringsköld och Burman, vars uppgifter flitigt och okritiskt användes tillsammans med andra 1600- och 1700-talsgenealogier av de präster som författade våra 1800-talsherdaminnen, ansåg att Sigge var brorson till Johan Siggesson. Collmar har dessutom tyckt sig få stöd för uppgiften att Sigge var en Bure genom att han övertolkat/misstolkat betydelsen av innehållet i ett sigillavtryck. Några skriftliga belägg i samtida handligar för att Sigge kallas eller skrev sig själv Bure har dock inte Collmar redovisat.
 
Fråga: Finns det några andra källor som visar att Sigge verkligen var bror till Johan Siggesson?  
 
Svar: Nej. Tvärtom saknas denna uppgift hos den med herr Sigge samtida utredaren av Buresläkten Johan Bure. Inga andra tungt vägande uppgifter har hittills framkommit som gör att det finns anledning att ompröva Johan Bures genealogi på denna punkt. Dessutom har det inte gått att finna någon grund för Johan Bures uppgift om att Johan Siggesson tillhörde Buresläkten.  
 
Konklusionen blir följaktligen att oavsett hur man väljer att tolka innehållet i herr Sigges sigill finns inga belägg för att han eller hans barn kallat sig Bure.  
 
Inte heller finns något stöd för att Sigges av Peringsköld och Burman utpekade farbror Johan Siggesson skulle ha tillhört Buresläkten. Varför Peringsköld och efter honom Burman infogat herr Sigge och hans ättlingar i Buregenealogin kan vi bara spekulera om. Det är dock inget att förvånas över att så skett, med tanke på hur vanligt det var att ätter som adlades på 1600-talet (i detta fall ätten Falkengr?en) velat förgylla sin härkomst och av statusskäl åberopa anknytning till gammal adel (förment eller äkta adel). Det gällde inte bara att uppnå adelskapet, det gällde också att visa på att man inte var en uppkomling utan egentligen tillhörde gammal uradel, även om det glömts bort i några generationer.  
 
Det finns otaliga liknande exempel på försök till försköningar. Ett närliggande exempel är den 1692 adlade ätten Palmstierna som åberopade släktskap med en frälseätt Kula, som deras farfar kyrkoherden Magnus Petri Nicopensis i Stigtomta påstås ha tillhört, se Collmar, Strängnäs stifts herdaminne, del 2, s. 555 (den adlade Magnus Palmstierna var brorson till herr Sigges andra hustru Karin Månsdotter).  
 
Jag rekommenderar förre 1:e arkivarien i Riksarkivet, docent Ingemar Carlssons bok På lögnens väg (Historiska Media, 1999) för närmare studier av detta slags företeelser, se särskilt s. 208ff där det framgår att bl.a. Peringsköld var en av de genealoger som anlitades av personer som ville höja sin status och stoltsera med fina adliga anor.

434
Albertus Pictor / Albertus Pictor
« skrivet: 2005-11-21, 13:31 »
Albertus, som avled barnlös 1509, var enligt de senaste rönen troligtvis invandrad från Immenhausen nära Kassel i Tyskland. Han har nämligen signerat sina målningar i Sala kyrka som Albertus Ymenhusen och enligt en 1600-talsnotering hade han också signerat målningarna i Sollentuna kyrka som Albert (från) Immenhusen. Detta enligt  en artikel i SvD 2003-05-10 om det tvärvetenskapliga forskningsprojekt som pågår om Albertus Pictor och hans målningar.

435
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-11-20, 11:57 »
Ralf!
 
Bergsfogden Jöns Ingemarsson tillhörde överhuvud taget inte den gamla Svinhuvudätten vid Kopparberget.  
 
Att han skulle ha varit gift med Kerstin Olofsdotter (lilja) återgår på en tvivelaktig uppgift hos Per Månsson Utter (Genealogica 41, fol. 99v), men hon kan inte beläggas i några andra källor.  
 
Uppenbarligen har Utter blandat ihop Jöns Ingemarsson, som förde två hjorthorn i sitt vapen, med en medlem av Svihuvudätten. I släkttavlan där Jöns Ingemarsson figurerar har nämligen Utter placerat in Jöns som svärfar till Anders Larsson (Lillie af ökna), som i själva verkert var gift med en dotter till Hinse Jönsson (Svinhuvud), vilket framgår av arvsskifteshandlingar efter den senare (se Bo?thius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, Uppsala 1965, s. 42-43 - obs att släkttavlorna i denna bok, s 573ff innehåller många fel).
 
Se:
-Hans Gillingstam, Svinhuvud och Svinakula. Personhistorisk Tidskrift 1966, s. 3-7.
-Anders Winroth, Vilket vapen förde bergsfogden Jöns Ingemarsson? Personhistorisk Tidskrift 1985, s. 3.
-Anders Winroth, Vem var far till Jöns Ingemarsson? Släkthistoriskt forum 1986:3, s. 25-29.
-Anders Winroth, Dalafogden Olof Tyrgilsson, hans förfäder och ättlingar. En lågfrälse släktkrets i Västmanland och Dalarna.[i:] Individ och historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990 (Stockholm 1989), s.327-339.  
 
Se även denna diskussion om Jöns Ingemarssons svågerskap med Peter Duva.

436
Bygd?ns källhänvisning till KGR (Konung Gustav I:s registratur) gäller inte jordbytet 1569 utan den efterföljande uppgiften om kungens kvittens 1558 2/3 på restantiemedel. Bygd?n lämnar tyvärr ingen källhänvisning ang 1569 års jordbyte, men uppgiften torde väl stå att finna i riksregistraturet 1569 12/2.

437
Peter,
Flertalet präster på 1500- och 1600-talet var inte utbildade vid något universitet. Det räckte med studier vid ett gymnasium eller dess föregångare katedralskolorna för att bli präst. Man kan säga att stiftstädernas gymnasier hade krakatären av stiftshögskolor (se t.ex. Werner Pursches artikel Annotationes actorum gelseniarum i PHT 2005:1, s. 5-31).    
 
Eftersom Siggo Christophori väl inte var magister så har han antagligen inte studerat vid något universitet. Enligt Collmar (Strängnäs stifts herdaminne del 2, s 549f) prästvigdes Sigge 1583 14/3 och tjänstgjorde följande år som kaplan i Växjö - tydligen var han prästvigd där i stiftet - men kom 'strax där efter' som 'hovpräst' till Bilby i Gillberga....
 
(skrivet innan jag såg Elisabeths inlägg).

438
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-12
« skrivet: 2005-11-11, 23:05 »
Eller snarare, för att fortsätta Björns tankegång, så vill somliga ta ett par steg tillbaka i utvecklingen, medan de flesta av oss istället vill komma frammåt med utgångspunkt i var forskningen står idag och inte för 100 år sedan eller mer.  
 
Ibland har vi lyckan att kunna flytta forskningsfronten ytterligare något eller några snäpp frammåt, men det känns som en ganska onödig omväg och slöseri med tid att först behöva slänga de senaste 100 årens landvinningar överbord och börja om från Herman Hofberg och andra gamla uppslagsverk vars bäst före-datum sedan länge gått ut...

439
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-12
« skrivet: 2005-11-11, 19:11 »
Ulf,
Återigen vill jag poängtera för dig att det i detta fall inte är jag som uttalar mig tvärsäkert om fogden Lasse Olssons härkomst; jag refererar till den välgrundade ståndpunkt som dagens historieforskare kommit fram till och som bl.a. framförs av Urban Sikeborg i hans flera gånger omnämnda uppsats.  
 
Så länge du inte ens är intresserad av att ta del av vad andra forskare kommit fram till och publicerat i denna fråga, så ser jag inte någon mening i att fortsätta den här diskussionen med dig. Du har dessutom ett ganska otrevligt och allt annat än ödmjukt sätt att bemöta dem som faktiskt försöker hjälpa dig med litteraturtips och andra råd och synpunkter utifrån deras erfarenheter av detta forskningsfält.
 
P.S.  
Lasse Olssons karriär i vasakungarnas förvaltning är ingalunda unik. Tvärtom finns det många ofrälse personer som gjorde likartade karriärer på 1500-talet, och genomgående flyttades fogdarna runt till olika fögderier och län, varför många av dem fick en ganska lång CV innan de pensionerades. En del av alla dessa hundratals fogdar lyckades göra en fortsatt uppåtgående karriär inom den framväxande staten och några blev tillslut adlade eller fick se sina barn adlas, men flertalet av fogdarna uppnådde aldrig adelskap.  
Förutom Mats Hallenbergs avhandling, som jag hänvisade till i mitt tidagare inlägg, så kan jag rekommendera dig att bläddra igenom J.A. Almquists fjärde del av Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630. Där finnar du korta biografier över vasakungarnas fogdar och tjänstemän inom lokalförvalningen.

440
Bo,  
Är det inte också så (förutom det som Peter och Jörgen redan framfört) att när någon korrigerar en felaktig uppgift rörande vanliga bondeanor, så går detta flertalet läsare av anbytarforum obemärkt förbi? Sådana korrigeringar bemöts ju oftast med tacksamhet och fruktbart forskningsutbyte istället för upprördhet och långa och iögonfallande debatter.  
 
I alla fall är min erfarenhet härifrån och i andra släktforskarsammanhang att så länge det enbart rör sig om vanligt folk så är det i allmänhet bara tacksamt att få hjälp med korrigeringar. Ifrågasätter eller korrigerar någon däremot uppgifter om en frågeställares/uppgiftslämnares förment adliga eller kungliga härkomst, då riskerar man att bemötas med indignation, agressivitet och i värsta fall rena personangrepp.

441
Ok, Lennart!
Jag inser att vi har olika perspektiv på vad släktforskning är. Du vill komma så långt bak i tiden som möjligt, medan jag med några exempel ville åskådliggöra att det finns betydligt fler och bredare perspektiv inom dagens släktforskning än att bara försöka följa sina förfäder i antavlan så långt bak i tiden som möjligt och helst ytterligare några steg till...
 
Vidare, Lennart (och Per-Åke), är förvisso hypotesformulering en viktig beståndsdel i all forskning som har något uttalat mål. Även inom släktforskningen är det ofta fruktbart och nödvändigt att ställa upp hypoteser som sedan testas mot verkligheten, d.v.s. i vårt fall olika slags källmaterial.  
 
Hypoteser är bra, så länge man inser att de bara är just hypoteser som man är beredd att förkasta om man inte kan finna något stöd för dem eller t.o.m. får kännedom om förhållanden eller fakta som falsifierar hypotesen. Problem uppstår dock när man är så förälskad eller fast i sin hypotes att man upphöjer den till sanning och inte bryr sig om att utsätta sin hypotes för något mer ingående test, eller åtminstone jämför den med var den aktuella forskningen kommit fram till inom ämnet. I sådana fall är hypotesen inte alls fruktbar utan istället enbart till skada. Den begränsar synen för forskaren som inte vill se andra möjligheter eller att det t.o.m. finns fakta som talar emot den egna hypotesens bärkraft. Tyvärr ser vi allt för många exempel på den senare sorten i vissa diskussionstrådar här på Anbytarforum.

442
Lennart,
Du skriver att du inte är aktiv släktforskare, men du tror ett ökande antal släktforskare mer eller mindre kommit till vägs ände. Vad gör man då?  
 
Jag har själv släktforskat i mer än 25 års tid och jag kan försäkra dig om att det för en släktforskare inte finns något som heter kommit till vägs ände. Även om du skulle lyckas utforska alla dina förfäder i antavlan så långt bakåt i tiden som källmaterialet håller och det bara är möjligt, så kan du säkert ägna resten av ditt liv åt att kartlägga vissa släkter i din antavla, följa upp alla ättlingar till bonden NN i X-by som levde på 1600-talet eller helt enkelt utreda en hel by, socken eller ett helt härad, eller forska om en viss yrkesgrupp (t ex smeder, båtsmän) osv.  
 
Att man som släktforskare dessutom blir intresserad av ett studera utvecklingen i lokalsamhället eller en viss region i historisk tid där ens förfäder levat och verkat, faller sig nog väldigt naturligt för flertalet av oss. Man vill helt enkelt veta mer om det samhälle som förfäderna var en del av.  
 
Jag delar därför inte din uppfattning om att vi kommer att få se ett ökande inslag av historieforskning i släktforskningen. Detta inslag finns redan där och har funnits där länge, även om perspektivet inom släktforskningen givetvis kommit att förskjutas under andra halvan av 1900-talet till att mer handla om 'vanligt folks' historia istället för nästan enbart samhällets översta skikt. Detta tack vare att släktforskningen växt till en stor folkrörelse och möjligheten att forska om förfädernas historia öppnats för vanligt folk genom att arkiven gjorts allt mer lättillgängliga.

443
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-12
« skrivet: 2005-11-10, 21:47 »
Ulf! Jag motsäga inte mig själv - jag refererar endast till relevant forskning om Lars Olsson! Man vet inte alls 'ytterst lite' om Lars Olsson - det har jag aldrig påstått. Tvärtom har man god kännedom om hans person och förehavanden, så god kännedom att Urban Sikeborg kunnat skriva en uppsats på över 60 sidor i ämnet (se ovan!).  
 
Vad man däremot inte vet så mycket om, är hans bakgrund. Att han inte tillhörde frälset och själv aldrig blev adlad framgår dock klart av 1500-talets relativt rikt bevarade källmaterial. Att mindre nogräknade historieskrivare påstått annat under tidigare århundraden förändrar inte detta faktum.  
 
Du har tyvärr missuppfattat grundläggande förhållanden under senmedeltiden och vasatiden vad gäller frälset. Att det under Erik XIV:s regering infördes friherreskap och grevskap och att Johan III reformerade adelskapet och gjorde det ärftligt, innebar INTE att de som redan tillhörde frälset på nytt blev adlade eller behövde söka någon slags konfirmation på sitt gamla frälse. Om man studerar de adelsbrev som är kända från 1500-talet så har de utfärdats för personer som från början inte själva har tillhört frälset. (Att några personer som tillhörde 1500-talets högfrälse ätter fick ärftliga grev- och friherreskap tilldelat sig är något helt annat). Vad Johan III införde var att frälse börd eller sköldebrev skulle utgöra grund för det i fortsättningen ärfliga adelskapet, istället för rusttjänst som tidigare. När riddarhuset inrättades 1625 utgjordes majoriteten av de adelsätter som först introducerades av det gamla medeltida frälset som till skillnad från 1500-talets tjänsteadel i allmänhet inte kunde och inte heller behövde uppvisa några sköldebrev.    
 
För vidare studier om 1500-talets adel och, på förekommen anledning, om rekryteringen av kronans fogdar under denna tid, se:
 
Mats Hallenberg, Kungen, fogdarna och riket - lokalförvaltning och statsbyggande under tidig Vasatid (Stockholm 2001).  
 
Jan Eric Almquist, Den utan bevarade sköldebrev å riddarhuset introducerade svenska adelns ursprung, Släkt och Hävd 1956, s. 1-20.
 
Folke Wernstedt, Ur riddarhusgenealogiernas historia, Genealogiska samfundets i Finland årsskrift 1937.

444
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-12
« skrivet: 2005-11-10, 18:38 »
Ulf!
Herman Hofbergs på 1800-talet utgivna Svenskt Biografiskt Handlexikon, är kraftigt föråldrat och duger inte som referens idag. Du har redan fått tips om modernare arbeten som rör Lars Olsson (Björnram) av flera vänliga forskare som försökt hjälpa dig till rätta inom ett område som du uppenbarligen är alldeles färsk inom. Åtminstone en av dem som hjälpt dig här med referenser och tillrättalägganden är medeltidshistoriker till yrket och har senmedeltidens och 1500-talets frälse som sitt specialistområde.  
 
Som redan påpekats i denna diskussion (7/11 kl 23.00) så skrev historieprofessorn Nils Ahnlund om Lars Olsson i Svenskt biografiskt lexikon, band 4 (1924). Svenskt biografiskt lexikon (SBL) är ett historievetenskapligt standardverk när det gäller svensk personhistoria och genealogi. Det ges sedan ut av en statlig vetenskapsredaktion och man har idag kommit fram till bokstaven S i alfabetet. Även om de äldsta delarna av SBL i vissa delar kan vara föråldrade då forskningsfronten flyttat frammåt sedan 1910- och 20-talet, så är det alltid en bra start att först gå till SBL och se vad som står där.  
 
När det gäller just Lars Olsson (Björnram), så är Urban Sikeborg den som senast och utförligast behandlat denne mans biografi och släktrelationer. I en mycket läsvärd och lärorik uppsats Fogden Lasse Olsson ('Björnram') och hans ättlingar i Hälsingland som ingår i Släktforskarnas årsbok 1997 (s. 89-150) får du en grundlig genomgång av källäget och forskningen kring denna fogde. Jag kan varmt rekommendera dig och alla andra som ännu inte läst denna uppsats att göra det.  
 
Att Lars Olsson var ofrälse och själv aldrig blev adlad råder inga tveksamheter om idag. Även om mycket litet är känt om hans ursprung, så vet man i alla fall att han ägde ärvd skattejord i Drothems socken i Östergötland (Sikeborg, s. 100). Han ägde däremot ingen frälsejord, vilket borde ha varit fallet om han var av frälsesläkt. Det faktum att hans båda söner Hans och Anders blev adlade visar också att Lars Olsson var av ofrälse släkt.

445
Stopp och belägg, Leif Persson!
Det är INTE Johan Bure som påstår att Siggo Christophori skulle tillhöra Buresläkten.  
 
Av Urban Sikeborgs grundliga analys av källäget i hans här ofta åberopade och mycket läsvärda uppsats Johan Bures släktbok över Bureätten. Tillkomst och tillförlitlighet (Släktforskarnas årsbok 1996, s. 245-286) framgår att det först är på 1700-talet som denna uppgift dyker upp.  
 
Sikeborg har tidigast hittat uppgiften i Nils Burmans 1700-talshandskrift om Buresläkten (Hb7, KB). Burman har placerat in Siggo Christophori som brorson till Johan Siggesson och tillskrivit Johan en broder Christopher Siggesson. Som Sikeborg påpekar i sin uppsats och som även Carl-Henrik Carlsson framhållit i uppsatsen Släkten Burman i svenskt biografiskt lexikon - en släkt eller två? - Eller tre? (Individ och historia, 1989, s. 29-54), så har många av Burmans tillägg till Johan Bures ursprungliga släktsammanställning visat sig inte hålla vid en närmare källkritisk granskning.  
 
Roger Axelsson har i den pågående parallelldiskussionen (Bureätten: Runstenarna,  den 8/11 2005 kl 9.26) även påvisat att uppgiften finns i Peringskölds 1700-talshandskrift Chronicon genealogicum. Däremot saknas den som sagt i Johan Bures släktbok från 1600-talets början. Roger Axelsson framhåller (4/11 2005 kl 21.49) att i Johan Bures släktbok (Genealogica 53, RA) finns ingen bror till Johan Siggesson vid namn Christopher, men däremot en bror Mårten i Gävle med sönerna Sigge i Stockholm och Påvel.

446
46 Ordet är fritt om släktforskning / Släkt och Hävd
« skrivet: 2005-11-10, 12:41 »
SoH 2003:3-4 innehåller tre artiklar, kompletteringar och rättelser, efterlysning samt en recension av Karolinska förbundets årsbok 2001.
 
Artiklar:
-Den okände Carl Siöblad. Bidrag till generalen friherre Carl Siöblads (1611-96) biografi, av Pontus Möller
 
-En glömd kämpe. Johan Wilhelm von Köhler (1757-1810), av Anna-Sofia Ojala
 
-Släkten Krumlindes rötter, av Stig Östenson

447
46 Ordet är fritt om släktforskning / Släkt och Hävd
« skrivet: 2005-11-09, 16:08 »
Ett lite allvarligare problem för forskningen, än byte av omslagsfärg mitt i årgången, är att sidnumreringen också börjar om från 1 i häfte 2003:3-4 istället för att ta vid där 2003:2 slutade (häftet skulle ha börjat med s. 128). Hänvisar man till en uppgift i SoH årgång 2003 måste man nu vara medveten om att sidorna 1-56 råkat bli dubblerade i denna årgång.  
 
Vidare saknar jag namnet/namnen på forskaren/forskarna som levererat alla kompletteringar och rättelser på s. 41-53.  
 
Det är bara att beklaga dessa olycksfall i arbetet och hoppas att redaktionen slipper råka ut för liknande missöden i fortsättningen.

448
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-10
« skrivet: 2005-11-08, 08:38 »
Marc/Ingvar!
Det finns endast en person i hela Anbytarforum som med en dåres envishet hävdar att Johan Siggesson skulle ha adlats till af Bure och det är du Marc. Ingen annan skulle komma på tanken att fortsätta hävda ett sådant absurt påstående när vi nu till och med har bildbevis på det exakta innehållet i Johan Siggessons sköldebrev, som Roger Axelsson haft vänligheten att länka till i ett tidigare inlägg i denna diskussionstråd.  
 
Du har efterfrågat vad Elgenstierna har att förtälja om Johan Siggesson. Jag har givit dig ett fullständigt svar på den frågan. Något mer än så skriver inte Elgenstierna om Johan Siggesson och hans adelskap.  
 
Om du inte ens kan/vill läsa innantill vad jag skrivit här ovan, så vet jag tyvärr inte hur man ska kunna hjälpa dig till insikt. Du får gärna kalla dig Ingvar eller Marc eller vad helst du finner trevligt, men diskussionen blir knappast enklare att föra om du dessutom använder dig av flera användarnamn/falsk identitet för att styrka dina egna inlägg.

449
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-07
« skrivet: 2005-11-07, 15:18 »
Ingvar/Marc!
 
Några tillrättalägganden är tydligen på sin plats:
 
För det första har jag gjort ett fullständigt och korrekt citat av hela ingressen till artikeln om adliga ätten Falkengr?en i Elgenstiernas ättartavlor. Detta citat är tydligt utmarkerat med sedvanliga citattecken i mitt inlägg ovan. Ett citattecken ser vanligen ut så här:      Det ställs först och sist i den citerade texten. Om du tittar efter en gång till i mitt inlägg, så ser du nog var citatet börjar och slutar. Om du sedan läser citatet igen så ser du att Elgenstierna har inget annat att förtälja om Johan Siggesson än vad som framgår av det givna citatet. Inget om sköldar. Inget om krönikeböcker.  
 
För det andra har jag INTE lagt in några egna tankar över huvud taget i citatet. Om så hade varit fallet hade det inte varit ett citat och jag hade givetvis inte markerat textstycket med citattecken.  
 
För det tredje så är det sista stycke i mitt inlägg (som börjar: I personnotiserna över...) INTE ett citat utan endast ett förtydligande/komplettering av mig till det ovanståede citatet. Jag har definitivt INTE blandat in egna tankar utan endast serverat KALLA FAKTA.  
 
För det fjärde säger Adelskalendern (=Sveriges ridderskaps och adels kalender) över huvud taget ingenting om vare sig ätten Falkengr?en eller Johan Siggesson. Adelskalendern behandlar nämligen den nu i Sverige levande introducerade adeln. Dit hör varken Johan Siggesson eller de uttdöda adliga respektive friherrliga ätterna Falkengr?en. Ska vi kunna föra en saklig och konstruktiv diskussion, så sluta upp med att blanda ihop olika källor och publikationer i en enda salig röra! Gustaf Elgenstiernas ättartavleverk heter Den introducerade svenska adelns ättartavlor, som jag angivit i mitt inlägg ovan. Inget annat.
 
Vad gäller Äldre svenska frälsesläkters (ÄSF) uppgifter om Johan Siggesson (Svartlingstorpätten) så är de alldeles för omfattande och späckade med källhänvisningar för att skriva av här i Anbytarforum. Jag vill inte riskera att bli anklagad för felaktiga citat igen. Jag föreslår istället att Ingvar/Marc själv går/ringer till sitt kommunbibliotek och beställer hem ÄSF via fjärrlån. Då kan han/de själv läsa innantill exakt vad som står och se vilka källor som medeltidshistorikern Hans Gillingstam och förre riddarhusgenealogen Pontus Möller bedömt som relevanta i sammanhanget.
 
Avslutningsvis:
En ursäkt vore på sin plats. Istället för tack för nedlagt arbete med att ta fram och skriva av den efterfrågade informationen, så bemöts jag med anklagelser om felaktiga citat och andra dumheter. Det är surt!

450
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-07
« skrivet: 2005-11-06, 18:14 »
Marc!
Du efterfrågar vad Elgenstierna skriver i Den introducerade svenska adelns ättartavlor.  
 
Elgenstierna stödjer inte på något vis de äldre litteraturuppgifterna om Johan Siggessons och Siggo Christophoris förmenta släktskap med den så kallade Bureätten. Han menar också att uppgifterna om Siggo Christophoris uppgivne fader Christopher Siggesson uppkommit genom förväxling med Johan Siggesson, som till skillnad från Christopher Siggesson bevisligen har existerat och bevisligen blev adlad av Johan III.  
 
Så här skriver Elgenstierna (del 2, 1926, s. 663) i ingressen till adliga ätten Falkengr?en:
 
Denna släkt har förr uppgivits hava samma ursprung som oriktigt tillskrivits Bureätten. Måhända kan man såsom stamfader antaga bonden Sigge Falesson i Byrestad i Sköns sn i Medelpad, som levde i början av 1500-talet och var gift med Ramfrid Christoffersdotter. Han skall hava haft sönerna Christoffer och Johan. Christoffer Siggesson uppgives hava varit hövidsman vid konung Erik XIV:s livvakt och sedan överste för krigsfolket i Norrbotten och Medelpad samt säges hava blivit adlad av konung Johan III. Detta synes dock vara en förväxling med (brodern?) Johan Siggesson till Svartlingstorp och Stäflö i Åby sn (Kalm.), fältöverste och befallningsman på Vadstena slott, vilken adlades 1572, död barnlös och begr. i Åby kyrka. Såsom son till Christoffer Siggesson uppgives kyrkoherden Sigge Christoffersson, vilken är ättens förste med full säkerhet kände stamfader.
 
I personnotiserna över Sigge Christophersson (Tab. 1) och hans år 1645 adlade son Anders (Tab. 2) i Elgenstiernas släktartikel om ätten Falkengr?en (s. 663-664), nämns överhuvud taget inte namnet Bure och inte heller något om en eventuell koppling till Johan Siggesson till Svartlingstorp. Det släktvapen som Anders Siggesson antog i samband med adlandet - en falk som håller en gren med sin högra klo - företer inga likheter alls med Johan Siggessons till Svartlingstorp vapen.

451
Det skulle vara intressant att jämföra 1594 års sigill, som Kaj Janzon, varit vänlig att leta fram och fotografera, med det sigill som Siggo Christophori använde under tiondelängden 1598 (Södermanlands handlingar 1598:4).  
 
Enligt Collmar, som alltså tyckte sig se ett konstrikt sammanfogat BVRE i 1594 års sigill (Collmar, Stängnäs stifts herdaminne, del 2, 1964, s. 551), använde Sigge ett annat sigill 1598 med initialerna S C över ett hjärta och två kors. Kan det vara denna symbolik som i det äldre och förmodligen nedslitna sigillet av Collmar uppfattats som ett bokstavsmonogram BVRE? Det som tolkats som ett V är i så fall nederdelen av ett hjärta och det som tolkats som bokstäverna b och E är rester av de två korsen.  
 
En genomgång av de ställen i herdaminnet där Collmar nämner Siggo Christophori innehåller inga belägg för att Sigge själv skrivit sig med tillnamnet Bure. Tvärtom visar de direktciterade primärkällorna som Collmar nämner att Sigge inte har använt detta tillnamn. Troligtvis har Collmar, när han tillskriver Sigge namnet Bure, bara följt traditionen från den äldre litteraturen och mot denna bakgrund också gjort sin uttolkning av 1594 års sigillavtryck. Mot att Sigge skulle ha använt sig av tillnamnet Bure talar också att hans söner använde de vitt skilda efternamnen Stenquist respektive Falkengr?en istället för Bure.
 
För övrigt håller jag med Peter Sjölund om att sigillet från 1594 ser ut som ett tidstypiskt prästsigill av bomärkestyp. Den mest omfattande genomgången av prästsigill från denna tid som publicerats, står väl herdaminnesförfattaren Gunnar Ekström för. I den 1949 utgivna herdaminnesdelen för Västerås stift, del I:2, innehåller var och varannan sida av de närmare 800 sidorna med prästbiografier från medeltid och reformationstid, fotografier av prästsigill och avritningar av signetavtryck. Även i herdaminnets 1600-talsdel, del II:1 (1971) finns avritningar av prästernas signetavtryck, men i denna del har de samlats i en särskild bilagevolym (s. 17-40). Man kan konstatera att i de fall präster bytt ut sina sigill mot nya återfinns ofta symboliken i det gamla sigillet i det nya, även om förbättringar kan ha skett.  
 
Ett exempel ur Västerås stifts herdaminne, del I:2, s. 554, visar kyrkoherden i St Skedvi, Laurentius Holgeri Gestricus två sigill från 1603 och 1618, där formen på skölden i det äldre sigillet påminner starkt om det som ser ut att vara en sköld i Siggo Christophoris sigill från 1594.
 

452
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-11-04, 14:08 »
Tack Jan-Åke, för ditt förtydligande.
 
Jag hoppades att något nytt framkommit i denna intressanta fråga; att det fanns något annat än spekulationer utifrån de redan kända indicierna, men så var tyvärr inte fallet.
 
Ytterligare några kommentarer är nog på sin plats:
 
1. Att Israel Petri hade ett svinhuvud i sitt sigill är ett indicium för att han på något sätt kan vara befryndad med den äldre Svinhuvudätten vid Kopparberget, men definitivt inget bevis för släktskap. Det finns gott om exempel på att obesläktade personer använder samma vapenbilder, såväl under medeltiden som under nyare tid.    
 
2. När det gäller historisk, biografisk och genealogisk litteratur som t.ex. herdaminnen är den generella regeln att litteraturuppgifter från 1900-talet i allmänhet har större tillförlitlighet än litteraturuppgifter från 1700- och 1800-talet, när de beskriver förhållanden som inte är samtida. Närhetsprincipen har alltså ingen relevans i detta sammanhang, utan gäller främst vid värdering av mer samtida källor, som t ex dagboksanteckningar kontra memoarer etc. Uppgifter i historisk litteratur av detta slag måste bedömas källkritiskt utifrån andra kriterier.  
 
Vad gäller Muncktells herdaminne kontra Ekströms så är Ekströms arbete vida överlägset, inte minst eftersom Ekström använt sig av betydligt fler primärkällor än Muncktell, t ex kamerala handlingar och domböcker, som Muncktell inte hade tillgång till. Dessutom, inte minst viktigt, har Ekströms herdaminne källhänvisningar, vilket Muncktell saknar. Uppgifter hos Muncktell som inte återfinns hos Ekström har antingen tagits bort för att de är felaktiga eller för att de inte gått att belägga i det samtida källmaterialet och bedömts som mindre trovärdiga. Att Muncktells herdaminne utgavs 100 år före Ekströms och alltså kan sägas ligga 100 år närmare 1500-talet har ingen som helst relevans i detta sammanhang.  
 
3. För uppgiften att Israel Petris mor hette Karin Hansdotter och var dotter till Hans Eriksson i Asbo, Aspeboda sn, hänvisar Ekström dels till en domboksnotis (serien Strödda domböcker och rättegångshandlingar, landstingsdomböcker, 1596 9/9, Riksarkivet) och dels till en handskrift i Västerås läroverksbibliotek, vol. Bc26a, troligen ett förarbete från 1700-talet till Muncktells herdaminne. Muncktells uppgift om Jöns Eriksson kan alltså vara hämtad från Bc26a.  
 
4. Den gård i Aspeboda som ägdes av Lyder Henriksson (Berkevelde) är den gård som senare kom att kallas Lilla Aspeboda. Lyders änka Agneta Jeppesdotter (Svinhuvud) sålde (obs, ej gåva!) 1524 24/7 och 1526 6/1 detta gods för 76 skeppund koppar till sin systerson Erik Hansson (Westfal) som var domare på Kopparberget 1525 och bergsfogde där 1526-1528. Lyder Henrikssons farfar hade i sin tur köpt detta gods 1448 29/6 av dalafogden Peter Krassows änka och ännu tidigare tillhörde godset dalafogden Jösse Finnsson. Se vidare professor Per-Axel Wiktorssons utredning i RIG 1988:1, s. 17-20.  
 
Om denna gård, som alltså på 1520-talet köptes av Erik Hansson (Westfal), är identisk med den gård i Aspeboda som under andra halvan av 1500-talet kan ha bebotts av Israel Petris morfar Hans Eriksson, återstår att bevisa. Vidare återstår givetvis att bevisa att bergsfogden Erik Hansson (Westfal) hade en son vid namn Hans, som i sin tur var far till kyrkoherdehustrun Karin Hansdotter i Nås. Även om en genomgång av 1500-talets landskapshandlingar skulle visa att det kan röra sig om samma gård, återstår att bevisa att Hans Eriksson i Asbo inte förvärvat egenomdomen genom t.ex. köp eller byte, istället för genom arv. Lilla Aspebodas tidiga historia innehåller som synes flertalet överlåtelser genom försäljning och inte genom arv.  
 
Den som har tid att gräva mer i detta intressanta problem bör först och främst gå igenom landskapshandlingarna och se vad de kan ge och givetvis söka efter ytterligare information i de äldsta bevarade domböckerna. Jag har sedan gammalt en notering om att en Hans Eriksson i Aspeboda förekommer i kopparlängden 1550. Möjligen är det samme Hans Eriksson som i taxeringslängden för Älvsborgs lösen 1571 finns upptagen i Aspeboda bygdelag i (Stora) Tuna och då taxerades för bl a 59 lod silver och totalt för goda 471 mark 6 öre.

453
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-11-03, 21:07 »
Jan-Åke!
 
I Anders Winroths uppsats Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung i tidskriften Släkt och Hävd 2001:2-3, s. 150-155, kan du läsa om hur de båda adlade och introducerade Svinhufvud-ätterna är släkt. Där utreds också hur den av Gustav I avrättade fogden Måns Nilsson (Svinhuvud) i Aspeboda var släkt med den gamla frälsesläkten vid Kopparberget som förde ett svinhuvud i sitt vapen.  
 
Beträffande Nås-prästen Israel Petris eventuella släktskap med den äldre Svinhuvudätten, så känner jag inte till att han kunnat knytas till den. Israel Petri förde ett svinhuvud i skölden i det signet han använde när han undertecknade Älvsborgs lösen 1613:45, se avritning i Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne I:2 (1949), s. 386.  
 
Herdaminnesutgivaren meddelar vidare (s. 385) att Israels far var kyrkoherden i Nås Petrus Olai Salamontanus (död 1618) och att modern hette Karin Hansdotter och var dotter till Hans Eriksson på Asbo i Aspeboda. Möderneankytningen till Aspeboda har uppenbarligen fått Gunnar Ekström att förmoda att Israel upptagit svinhuvudvapnet från sin mors släkt.
 
Att Israels morfar Hans Eriksson skulle vara son till den på 1520-talet belagde bergsfogden och domaren Erik Hansson i (Lilla) Aspeboda, är en tänkbar hypotes, men jag har inte träffat på några belägg för ett sådant släktskap i det bevarade  källmaterialet. OM denna hypotes skulle vara riktig så förutsätter det att svinhuvudvapnet ärvts via mödernet två gånger. Erik Hansson i Aspeboda var nämligen son till Hans Westfal som gift in sig i den äldre svinhuvudsläkten genom äktenskap med Birgitta, dotter till domaren Jeppe Hansson (Svinhuvud) i Risholn (se Bertil Bo?thius, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott, s. 576, och Per-Axel Wiktorsson, Aspeboda under medeltiden, i tidskriften RIG 1988:1, s. 17-20, där Agneta Jeppesdotters (Svinhuvud) överlåtelsebrev från 1526 6/1 på (Lilla) Aspeboda till hennes systerson Erik Hansson är publicerat).  
 
Jag noterar att du skriver att Israels morfar hette Jöns Eriksson, men Jöns och Hans är att betrakta som olika namn vid den här tiden, även om de har samma etymologiska ursprung. De borde allstå inte kunna sammanfalla, varför jag är nyfiken på varifrån du fått uppgiften att Israels morfar skall ha hetat Jöns och inte Hans. Vidare är jag nyfiken på hur du 'tror dig veta' att denne Jöns Erikssons far var Erik Hansson (Westfal).

454
Musik / Lindberg, Oskar (1887-1955)
« skrivet: 2005-10-13, 18:43 »
OSKAR Fredrik Lindberg, f 1887 23/2 i Gagnef(Dalarna), d 1955 10/4 i Stockholm. Professor, tonsättare, Stockholm. - G 1921 m Frida Wiklund, f 1894 13/3 i Ål (Dalarna), d 1983 23/3 på Iggesunds herrgård, Njutånger (Hälsingland), dotter till grosshandlaren och sågverksägaren Erik Wiklund i Insjön, Ål, och Anna Stina Persdotter.  
 
*** I ***
f   Per Lindberg, f 1851 i Gagnef, folkskollärare, i Tjärna, Gagnef.  
   - G m
m   Liss Kerstin Andersdotter, f 1859 i Gagnef.
 
 
Källor: Vem är det 1949; Sveriges dödbok 1947-2003 (CD-rom); folkräkningen 1890 (www.svar.ra.se)

455
Silvberg / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-30
« skrivet: 2005-09-29, 08:15 »
Margareta,
Jag har kollat i Silvberg AI:4 (hfl 1761-1768 och 1769-1775), s. 17v (ULA).  
Där står under Nyhyttan: Sold. Petter Olsson Junkare [född] 1728 med familj, vilket betyder att Petter Olsson var soldat och bar tillnamnet Junkare. Det är alltså inte frågan om titeln junker utan om ett särskiljande soldatnamn som tilldelats honom när han blev soldat. Troligtvis var han vid Överstelöjtnantens kompani av Dalregementet.  
 
På s. 82v (Nyhyttan) i ovannämnda längd (hfl 1769-1775) är familjen upptagen igen och då står han som N. 36 Pehr Olsson Junckare, så troligtvis tjänstgjorde han som soldat vid den 36:e roten i kompaniet. När han dör 1794 16/10 står han inskriven i dödboken (Silvberg F:1, 1794 nr 60) som afskedade soldaten Pär Olsson Junkare från Nyhyttan.  
 
Sonen Petter Persson i Nyhyttan verkar dock inte ha varit soldat - någon sådan anteckning finns i alla fall inte i husförhörslängderna. Men i Silvberg AI:8 (hfl 1812-1822), s. 52, Nyhyttan, står han skriven som Junker Petter Persson. Junker är i hans fall ett gårdsnamn som här har bildats av den tidigare gårdsägaren Per Olssons soldatnamn.  
 
Om det för Dalarna så typiska namnskicket att till personnamnet lägga ett framförställt tillnamn syftande på gårdens namn, se t ex  här.

456
Hedemora stadsförsamling / Hedemora Casper Kullberg f 1746
« skrivet: 2005-09-25, 20:43 »
Titeln framför Casper Kullbergs namn i dödboken är kort och gott SockneMan, d v s sockenbo, eller mer precist en i socknen bosatt och jordägande man som därigenom ägde talan vid sockenstämman.

457
Ål / Ål socken AI:2
« skrivet: 2005-09-20, 16:30 »
Ove,  
Nej, Helsing står det nog inte (hur begynnelsebokstaven H skrivs i denna längd kan du t ex se på s. 63). Jag läser:  
Nohlängs Biörs And[ers] And[ersso]n
 
Gårdsnamnet Björs förekommer ännu idag (som efternamn) i Åls socken (se telefonkatalogen). Någon med bättre kännedom om det lokala gårdsnamnsskicket i Ål kan säkert ge säkrare besked om det första ordet också är ett gårds- eller ortnamn i Ål eller om det ska uttolkas på annat sätt.

458
Stora Tuna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-18
« skrivet: 2005-09-19, 21:56 »
Bengt,
Prosten Magnus Abraham Sahlstedt skriver om klockarna i Stora Tuna i sin år 1743 utgivna beskrivning över Stora Tuna: Stora Tuna i Dahlom och Bergom Minnes-döme (nytryck 1955).
 
På s. 314 skriver Sahlstedt, som var kyrkoherde i St Tuna 1725-1752, om Hammarström:  
Eric Hammarström, född i Fahlun, samt efter erwista Skrifware tienster hos hederligit Stånds-Persona Folck, hit til klockare-rumet, med Pastoris och Praepositi förfordran, och Församlingens samråd och minne förhulpen åhr 1732. Är äfwen i sin Ciphra elljest i pennan ferdig. Wil ock thess vtan för flit och trohet, samt ett bemödigt både Församlingens betienande och Presterskapets tilhanda gående, wara wel ansedd och til thet bästa förtient.

459
03) Osorterat / Vägaren Johan Bengtsson, Hedemora E:1
« skrivet: 2005-09-17, 13:35 »
Annika,
Den avgift som erlades för alla slags varor som fördes från landet in till städerna kallas tull eller accis, inte vågavgift, och de tjänstemän som arbetade i städernas tullar, den s k Lilla tullen, var tullnär/tullinspektor, tullskrivare och besökare. I Hedemora fanns två sådana tullar: Gussarvstullen och Södra tullen. Om tullavgiften utgick per vikt, annat mått eller antal berodde på vad slags vara som infördes. Att fastställa tullavgiftens storlek utifrån vikt, mått, mängd o.s.v.ingick i tullbesökarens arbetsuppgifter.  
 
Den våg som Johan Bengtsson Areen i Hedemora istället sannolikt tjänstgjorde vid var Hedemora stads våg. Staden hade 1650 fått kungligt brev på att uppbära vågpenningar för järn som transporterades från de omkringliggande bruken. Det gällde såväl det järn som stadens handelsmän köpt upp av bergsmännen och förde till staden för försäljning, som stångjärn som producerades av de omkringliggande bruken, t ex Grängshammar, Vikmanshyttan och Turbo, och skulle transporteras vidare till andra orter för försäljning. Staden avlönade enligt en förteckning från 1653 en vägare med 100 daler kopparmynt i årslön.  
 
Enligt den förteckning över stadens invånare år 1698, som finns tryckt i Hedemora stads historia, bodde Johan Bengtsson vägare med hustru och son vid stadens torg.  
 
Se vidare Karl Trotzig, Hedemora stads historia (1943), s. 131-134, 222.

460
Film / Teater / Malmsjö, släkten
« skrivet: 2005-09-14, 07:06 »
Jan Malmsjös anor är utredda och publicerade av Gert Påhlsson i Svenska Antavlor 1995:2 (antavla nr 211), s. 65-72.  
 
Jan Malmsjös farfars farfar muraregesällen Nils Petter Andersson (1820-1885) upptog släktnamnet Malmsjö efter sin födelse- och hemstad Malmö. Någon anknytning till Malmberget förekommer inte i denna, med några få undantag, väldigt sydsvenska antavla.

461
Jörgen, ett litet tips:
Grängesbergs kyrkböcker förvaras i landsarkivet i Uppsala. Du kan skicka ett e-mail dit och be att få en kopia av födelseboksnotisen för din morfar, e-mailadress:
landsarkivet@landsarkivet-uppsala.ra.se

462
Älvsborgs lösen / Älvsborgs lösen
« skrivet: 2005-09-02, 07:35 »
Pål bor i Grubo d v s (idag Stora och Lilla) Grubbo i Folkärna sn.  
 
Det slags kreatur som redovisas mellan 8 får och 1 swin är 4 getter (se Gunilla Anderssons första bildinlägg 31 aug kl 06.18).

463
Christoffer!
Jag föreslår att du läser Hans Gillingstams släktartikel Roos i Svenskt biografiskt lexikon, band 30 (1998-2000), s. 348-354 och där anförd litteratur och källor. Där får du den senast publicerade vetenskapliga sammanfattningen av forskningsläget rörande denna släkt.
 
(Inlägget skrivet innan jag såg Leif Perssons svar!)

464
Old topics - From Emigrants (2005) / Wahlin/Wallin migrants
« skrivet: 2005-06-01, 20:28 »
Jesper,
Vad jag menar är att namnet Wallin knappast är vanligare bland svenskamerikaner än vad det är bland svenskar i allmänhet. Men här kan givetvis finnas geografiska skillnader som påverkar detta intryck. Jag har inte vid mina genomgångar av åtskilliga svenskamerikanska församlingsarkiv i bl a Minnesota noterat att Wallin skulle vara markant vanligare i USA än vad det är i Sverige. Ändå har även jag utvandrade Wallinare (från Linköping) i släkten, som gjort att jag haft anledning att hålla ett extra öga på just namnet Wallin.
 
Däremot var det ju, som Christina Skagerborg framhåller, vanligt att flera personer ur en viss släkt eller från samma socken bosatte sig på samma ort i USA och därför kan givetvis kluster av namnbärare med samma vanliga eller
ovanliga efternamn uppstå. Samhällen som New Gottland och Lindsborg, som du själv nämner, är ju typexempel på sådana orter där många emigranter från samma områden i Sverige slog sig ned.  
 
Precis som för andra efternamn kan det givetvis finnas geografiska skillnader i Sverige beträffande hur vanligt namnet är, som i sin tur och i ännu högre grad kan påverka ett namns vanlighet bland svenskamerikaner på vissa orter i USA, t ex i New Gottland om namnet Wallin är vanligare bland gotlänningar än bland svenskar i gemen.
 
Att flera personer ur samma släkt (syskon, kusiner osv) antar samma efternamn vid ankomsten till USA är inget ovanligt. Sådant var ju för övrigt vanligt även i Sverige, utan emigrationen som drivkraft till namnbytet. I den släkt Wallin i Linköping som jag utrett antogs släktnamnet av fyra syskon i vuxen ålder vid olika tidpunkter under 1830-, 40- och 50-talet.
 
Till Anna-Carins namnstatistik kan tilläggas att det idag finns drygt 15.000 personer i Sverige som använder efternamnet Wallin (inkl. stavningsvarianter Wahlin, Walin, Vallin, Vahlin, Valin). Antalet namnbärare i USA idag är gissningsvis fler än i Sverige, dels för att namnet även kan bäras av immigrantättlingar från andra länder i och utom Norden och dels för att reproduktionstalen är, och länge har varit, högre i USA än i Sverige.
 
Inspirationskällan för att anta ett namn av typen Wallin var nog många gånger ett ortnamn på hemorten eller att namnet först burits som soldatnamn. Men givetvis förekom säkert också i det enskilda fallet att namntagaren låtit sig inspireras av någon känd namnbärare, t.ex. en psalmboksförfattare eller en lokal potentat på hemorten. Ärkebispens Wallin-namn upptogs för övrigt av hans farfar som var från byn Vall i Ovansjö sn, Gästrikland, se min utredning om hans anor  här.

465
Old topics - From Emigrants (2005) / Wahlin/Wallin migrants
« skrivet: 2005-06-01, 08:03 »
Jesper,
Do you know where from in Sweden your great great-grandfather and his siblings came?  
 
I haven't recognized that Wallin is more common than other new taken family names among Swedish immigrants in USA and Minnesota in particular.  
 
The most common way when people in Sweden did take new familynames instead of their traditional patronymics, was to take the name from the farm, the village or the parish where they were born/brought up. If the name of the village was for exampel Vall or Vallsta, they could assume the name Wallin.  
 
Read more about the Swedish name traditions here in  Rötter (in English).

466
Norrbärke / Norrbärke födda C.1, 1661-1688, 24.38.73000
« skrivet: 2005-05-30, 20:57 »
Det står:
 
[1682 Christninge barn, September]  
 
17 Nilss: Måns Nilssons hammar-
smedz wid By smidian.
 
(Norrbärke C:1, fol. 43v).

467
Värt att uppmärksamma i ovanstående text är att det tecken som ser ut som ett litet l på rad 7 och 8 i orden:
Hl. Probsten och  
troligl och Redeligl  
inte är ett l utan istället ett förkortningstecken. Orden ska alltså uttydas Herr respektive troligen och redeligen.

468
Fler morgonpigga texttydare, ser jag  
 
Per Anderssons tidigare arbetsgivare, magistern Olaus Andreae Kalsenius (1652-1716) var bördig från Dingtuna och blev förordnad till kyrkoherde i Söderbärke 1685, samma år som han blev prästvigd. Han var gift med företrädarens änka, Anna Rudbeckia (1662-1721), dotter till biskopen i Västerås Nicolaus Johannis Rudbeckius.
Se vidare G. Hansson & L. Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2, 1700-talet (Västerås 1990), s. 534.

469
Det andra lijket är Brodren Ehrlige och Wälförståndige nu hos Gud Sahl.  
Bergzman, Per Andersson i Melingh, hvilken är föd 1672 i samma sochn af
samma Gudfruchtige föräldrar, samma församblingens privilegier
åthniutit, af samma Gudfruchtige föräldrar väl uptuchtat, lärdt läsa
i book och skrifva, har sedermehra hos sina k. föräldrar hemma warit til
des han blef en fulkommen dräng, då han begaf sig i tienst hoos HögEhre-
Wyrdige Hr. Probsten Mag. Olaus Kalsenius i Söderberke, hvarest han troligen
och redeligen tiente i 2 åhrs tijd, hvar efter han förmedelst Gudz försyn
och Wedebörandes samtyckio begaf sig i det H. Echtenskapzståndet, med Ehrliga
och Gudfruchtiga Piga Sara Ersdotter i Melingh, med hivlken han tilsammans (...)

470
Klefberg / Clewberg / Klefberg / Clewberg
« skrivet: 2005-05-25, 07:57 »
N:o 7
Nils Christopher
Fadren Theologiae Adjuncten och Kyrckio-
herden här wed Församl. den Högärewör-
dige och Höglärde Herren Herr Magister  
Christopher Clewberg. Modren Dygdädla
Matrona N.N. Smedberg.
Wittnen woro Theologiae Professorn i
Upsala Hr. Matthias Asp, OO.L.L. Profes-
sorn i Åbo Her Carl Abraham Clewberg,
Rådmannen Hr. Anders Borell i Upsala,
Fru Professorskan Hallenia, Madame
Hedvig Schult, Jungfru Hedvig J[ohanna] Smed-
berg.
Födelseorten: Upsala
Födelsedagen: d. 21 Maji kl. 4 om morgon.
Döpelsedagen: d. 26 ejusdem

471
Människor / Far och sex söner i Rättvik? Vilka är dessa?
« skrivet: 2005-05-24, 22:45 »
En mästare med fyra lärlingar och två gesäller kanske?  
 
Anna, varför lägger du inte in denna bild i Porträttfynd under Rättvik? Två fotografer Larsson hade atelj? i Rättvik vid den här tiden som fotografiet verkar vara taget (1880-talet). Obs att personerna på bilden inte nödvändigtvis behöver ha något med Rättvik att göra, eftersom dessa tidiga Rättviksfotografer verkar ha rest omkring och erbjudit sina tjänster även i andra delar av landet.

472
01) Sjukdomar och dödsorsaker A - Ö / Nedstupat
« skrivet: 2005-05-24, 12:02 »
När dödsorsaken inte var en sjukdom (eller självmord) utan en olyckshändelse, t ex att någon fallit av en höskrinda och brutit nacken, fallit ned i kolmilan eller nedstupat i gruvlaven eller något liknande, brukar väl vanligen dödsorsaken vara angiven på svenska, även i slutet av 1800-talet? Åtminstone har jag flera sådana exempel från kyrkböckerna.  
 
Jens, om du anger var och när dödsfallet skedde, så kan du säkert få bättre hjälp med din fråga.

473
En parallell diskussion om källor och litteratur om dalupproret 1743 förs under Landskap: Dalarna: Allmänt: Stora Daldansen.

474
Bjarne Beckmans ovannämnda avhandling från 1930, Dalupproret 1743 och andra samtida rörelser inom allmogen och bondeståndet (Göteborg 1930) innehåller på sid. 420-421 en förteckning över de 48 personer som dömdes i hovrätten och av Kungl. Maj:t till fängelse  eller avrättning eller kroppsstraff.
 
Karin Sennefelts välskrivna avhandling från 2001, som Ralf nämner, är mycket intressant läsning om man vill förstå upprorets mekanismer och drivkrafter och frihetstidens bönders agerande i politiken, men tyngdpunkten i avhandlingen ligger inte på det personhistoriska. Några förteckningar över deltagare eller fänglsade upprorsmän finns inte i denna avhandling.

475
Lybecker / Lybecker
« skrivet: 2005-05-24, 09:11 »
Mikael,  
Det torde röra sig om Maria Charlotta Lybecker [friherrliga ätten nr 119].  
 
Enligt Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, band 5 (1930), s. 93-94, var hon f. 1758 7/11 på Koskis i Vemo sn, Finland, d. 1812 5/8 i Tibble prästgård, Uppland.  
G. 1:o 1780 9/3 på Torsåker med majoren Olof Peter Rotenburg Rudbeck [adl. ätten nr 1637], f. 1751, d. 1798.  
G. 2:o 1802 1/8 på Lindsta i Järlåsa sn med kyrkoherden i Tibble och Ålands församlingars pastorat, Uppsala ärkestift, Nils Christoffer Clewberg (i hans 3:e gifte), f. 1752, d. 1812 21/4.
 
Maria Charlotta Lybecker var dotter till hovjunkaren friherre Claes Lybecker till Torsåker i Hammarby sn (Uppland) (1721-1779) och hans andra hustru, friherrinnan Anna Christina Åkerhielm af Margretelund [friherrliga ätten nr 205] (1730-1791).  
 
Hennes bröder, livdrabanterna och friherrarna Cleas Samuel Lybecker (1765-1850) och Carl Bleckert Lybecker (1768-1796) pekas i litteraturen ut som delaktiga i mordet på Gustav III - se släktartikeln Lybecker i Svenskt biografiskt lexikon, band 24, s. 435.

476
Elfving / Elving / Elfving / Elving
« skrivet: 2005-05-12, 16:45 »
Karina,  
Ge inte upp! Han är född i Norr Romme i Stora Tuna och du hittar honom där med föräldrarna Anders Johan Elfving och Erika Wilhelmina Eriksson, samt farföräldrarna Anders Hansson Elfving och Johanna Nordqvist i Stora Tuna AI:24c (hfl 1880-90), s. 166.

477
01- Hjälpmedel vid namnforskning / Namnlexikon på nätet / CD
« skrivet: 2005-04-13, 17:35 »
Ja, varför inte prova Släktforskarförbundets egen namnlista här på  Rötter, eller det påbörjade personnamnslexikonet Sveriges medeltida personnamn, på SOFI:s websida.

478
Rättvik / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-22
« skrivet: 2005-04-13, 09:47 »
Christer,
 
Enligt Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, del II:1 1600-talet (1971), s. 699, var kyrkoherden och kontraktsprosten Olaus Anreae Dalekarlus (Olof Andersson) i Rättvik gift 1:o trol. 1607 med Margareta Rasmusdotter, död 1628 16/5 i Rättvik, i hennes andra gifte (gift 1:o med lektorn i Västerås, magister Johannes Benedicti Cuprimontanus, död 1606). Hon var dotter till biskopen i Västerås, Erasmus Nicolai Arbogenis (död 1580), se vidare Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne, del I:1, Medeltiden och reformationstiden (1939), s. 337-354.
 
Enligt herdaminnet var sonen länsmannen Carl Olsson i Gärdebyn, Rättvik född 1609 i Västerås i Olaus Andreaes första gifte. Han avled 1679 i Rättvik, begravd 15/6, och var gift med Sigrid Hansdotter, född 1618 i Rättvik, död där 1675, begravd 10/10, dotter till länsman Hans Larsson i Utby, Rättvik.

479
Archive - General questions / Swedish Nobility
« skrivet: 2005-04-10, 11:34 »
The genealogy of this Wester family has been published several times in Svenska Släktkalendern, the last time in 1950. See my answer here.

480
Archive - General questions / Wester Descendants
« skrivet: 2005-04-10, 10:34 »
Rose-Marie,
 
Wester is not an unique family name in Sweden - several not related families use and have used this surname. Today 2220 persons in Sweden use the name Wester as their surname, according to the webpage of  Statistics Sweden.  
 
This Wester family, that your great-grandmother Axelina was a member of, has been publiched several times in Swedish genealogical reference books:  
[Viktor Örnberg], Svensk Slägtkalender 1886, p. 312-316;
[Viktor Örnberg]: Svenska Ättartal 1892, p. 485-497;
Karl A. K:son Leijonhufvud: Ny svensk släktbok, 1906, p. 221-232;
Svenska Släktkalendern, volumes 1913, 1914, 1917, 1919, 1936, 1950.
 
This family doesn't belong to the nobility, but several members of the family married members of Swedish noblefamilies. The parents of Axelina was the warden of a prison in Gothenburg, captain Sven Adolf Victor Wester (1828-1911) and Carolina Charlotta (Lotten) Zachau (1822-1904)(about the Zachau family, see Svenska Ättartal 1893, p. 501-509). Victor Wester's grandfather the county treasurer in Värmland county Lars Magnus Wester (1754-1801) was married to Maria Magdalena (Maja) Uggla (1750-1826), the daughter of the nobleman Georg Gustaf Uggla, (Swedish noblefamily n:o 100). According to Viktor Örnberg, Svenska Ättartal 1892, p. 486-487, Maja Uggla was a decendant to the Swedish king Karl Knutsson (Bonde) (1409-1470).
 
Your great-grandmother Axelina had three brothers:
- Victor Herman Axel Wilhelm Wester (1861-  ), stockbroker, Mariestad, who was unmarried.
- Carl Victor Louis Wester (1862-1939), part owner in wholesale firm Berner&Nielsen in London, married 1st 1885 (divorced) to Maria Elisabeth Charlotta Lillehöök af Gälared och Kolbäck (noblefamily n:o 66) (1858-1932), and married 2nd 1915 to countess Catharina Emilia Charlotta Ottiliana (Carin) Cronhielm af Hakunge (1886-  ) (count's family n:o 69). In the two marriages he got 5 children (Alice, Percy, Daisy, Violet, Dollie).  
- Sven Adolf Victorsson Wester (1865-), engineer in Bristol, CT, USA. Married 1906 to Ulrika Josefina (Riken) Larson (1873-). One daughter Charlotte (1907-) married 1929 to Carl Borg, engineer in Bristol, CT.

481
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-04-08, 09:05 »
Elgenstierna uppger i Svenska adelns ättartavlor, bd 1 (1925), s. 197, att amiralen Jakob Bagge [af Boo] till Boo på Värmdön, var gift med Anna Jönsdotter, dotter av Jöns Andersson, af gamla Svinhufvudätten, och fru Elin.  
 
Någon anknytning för Anna Jönsdotter till den vid Kopparberget besuttna släkt som förde ett svinhuvud i sitt vapen, har så vitt jag vet inte kunnat påvisas, utan uppgiften återgår på äldre adelsgenealogier.  
 
I uppsatsen Adliga ätten Måneskölds (af Seglinge) ursprung och äldsta historia, av Jan Eric Almquist (Släkt och Hävd 1965:1, s. 287), skriver Almquist att det är synnerligen tvivelaktigt att Jakob Bagges hustru tillhört ätten Svinhufvud, en uppgift som första gången påträffas i tryck 1745 i A. A. von Stiernmans Swea och Götha höfdingaminne (1 uppl. 1745).  
 
Almquist har vidare utrett (s. 287, fotnot 9) att den med Jakob Bagge (d. 1577) och hans hustru samtida genealogen och kanslisekreteraren Rasmus Ludvigsson (d. 1594) och hans efterträdare Per Månsson Utter (d. 1625) inte vet något annat än att Annas far hette Jöns Andersson (Rål. foliosaml., vol. 12, fol. 278, KB; Genealogica 41, fol. 189, RA).  
 
Almquist har tidigast påträffat uppgiften om svinhuvudanknytningen hos Jonas Bure (d. 1655) i hans adelsregister i Riddarhusarkivet, där utan källhänvisning tillfogats uppgifterna, att denne Jöns varit från Bergslagen och tillhört ätten Svinhufvud. Huruvida Jöns Anderssons hustru hetat Elin är ej heller så säkert, ehuru detta påstående kan ledas tillbaka till Rasmus [Ludvigsson], som även omtalat, att hon gift om sig med borgmästaren i Stockholm Erik Jönsson. Denne borgmästare, som i samlingsverket 'Stockholms rådhus och råd', avd. 2 (1915), s. 10 kallas Erik Jensson (d. 1520), var visserligen gift med en Elin, men hon säges där med rätta (jfr Stockholms stads tänkeböcker 1514-15, s. 12) ha varit änka efter Anders Vinman.
 
Tilläggas kan att namnet Anna Svinakulla, som Herman Hofberg i Svenskt biografiskt handlexikon (1 uppl. 1876, s. 63), felaktigt tillskriver Jakob Bagges hustru, kommer sig av att äldre genealoger utan annan grund än vapenlikhet utgått från att Svinhuvudsläkten vid Kopparberget var en gren av den i Småland på 1300-talet besuttna frälseätten Svinakula. Jämför Svenskt biografiskt lexikons artikel om Jakob Bagge (bd 2, 1920, s. 564) där Jakob Bagges hustru istället sägs heta Anna Jönsdotter Svinhufvud. Att ett genealogiskt samband saknas mellan ätterna Svinakula och Svinhuvud har dock påpekats av Hans Gillingstam i artikeln Svinhuvud och Svinakula i Personhistorisk Tidskrift 1966, s. 3-7.

482
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-04-06, 08:23 »
Kommentar till föregående inlägg:
frågeställaren Margareta Lomfalk har redan fått ett svar på sin fråga under  
Älvdalen, där frågan också var ställd den 3/4 2005.
 
Den Elsa Nilsdotter Stjärna Svinhufvudsläkten som nämns i frågan, anges i äldre litteratur oriktigt ha tillhört Svinhufvudsläkten på sitt fäderne, se t.ex. Muncktells 1800-talsherdaminne för Västerås stift (del II, s. 329). Hennes far bergsmannen Nils Hansson i Främsbacka, St. Kopparbergs sn, tillhörde istället en släkt som i sitt vapen förde en sexuddig stjärna (Stjärna, Kopperbergsätten) och från vilken släkt bl.a. adliga ätten Stiernhielm räknar sitt ursprung. Elsas mor, Gertrud Knutsdotter, tillhörde emellertid den äldre Svinhuvudsläkten vid Kopparberget, se vidare min uppsats Nils Hanssons i Främsbacka ättlingar i Individ och historia. Studier tillägnade Hans Gillingstam (Stockholm 1989), s. 11-17.  
 
Då Ove Rengers omfattande databasutdrag i föregående inlägg innehåller en del oriktiga namnuppgifter/namnformer och födelseorter etc, vill jag passa på att hänvisa till diskussionen om kyrkoherden Olaus Andreae Angermannus och hans hustru(r) och barn i min artikel Vem var mor till herr Olofs i Mora barn? i Genklang nr 6, 1996, s. 7-17 (utgiven av Ovansiljans Släktforskare).  
 
Om Elsa Nilsdotters (Stjärna, Kopparbergsätten) anor, se Stefan Jernberg, Anor från Orsa, Svenska Antavlor (nr 238) 1997:6, s. 267-281 (utg. av Sveriges Släktforskarförbund).

483
Västerås stift / Äldre inlägg (arkiv) till 03 juli, 2007
« skrivet: 2005-03-31, 22:21 »
Enligt G. Ekström, Västerås stifts herdaminne, II:1, 1600-talet (1971), s. 86 var Andreas Georgii Schedvimontanus (Anders Jöransson) född i Stora Skedvi sn 1560/61, en födelsetid som förutsätter att hans uppgivna dödsålder 91 år är korrekt.  
 
Av tillnamnet framgår klart att han var bergsmansson från Stora Skedvi och enligt herdaminnet var han troligen bördig från Guldsmedsbo i nämnda socken. Detta antagande grundar Ekström på det faktum att en herr Andreas står noterad som ägare till 7/8 mantals skattehemman i Guldsmedsbo i årliga räntan 1606 och 1608 (Ekström, Västerås stifts herdaminne I:2 (1949) s. 557). På tinget i St. Skedvi 1616 17/10 bjöd Andreas Georgii för övrigt upp 1/6 som han köpt i Kasseby i St. Skedvi (Ekström, Västerås stifts herdaminne I:1 (1939) s. 653).  
 
Noterbart är också att prosten Muncktell inte nämner något om herr Andreas härkomst i sitt 1800-talsherdaminne för Västerås stift (Westerås stifts herdaminne, III, 1846, s. 267-8), vilket är anmärkningsvärt med tanke på att han annars brukade var snabb att återge gamla skrönor om prästerna, om sådana förelåg.
 
Namnet Jöran var inte ovanligt i Stora Skedvi på 1500-talet. I taxeringslängden för Älvsborgs lösen 1571 finns t.ex. fyra bönder/bergsmän som heter Jöran (Jöran Andersson i Kvista, Jöran Persson i Ansta, Jöran Hansson i Kasseby och Jöran Hansson i Fäggeby) vilka torde vara troligare kandidater som fader till herr Andreas än den 1568 avrättade kanslisekreteraren och prokuratorn Jöran Persson i Stockholm...  
 
Slutsatsen blir att skrönan om herr Andreas härkomst som återges i den av Elisabeth Thorsell refererade boken torde vara en nyuppkommen sådan...

484
Torstenius / Torstenius
« skrivet: 2005-03-24, 19:34 »
Kenneth,  
 
Identifieringen av Catharina Olofsdotters (Torstenia) far som den ovannämnda prästen Olof Torstensson (Olaus Torstani) i Vilske-Kleva torde vara säker. Däremot är Skara stifts herdaminne från 1870-talet tyvärr hopplöst föråldrat och ett av de sämre herdaminnena i landet (oavsett vad Arne Sträng skriver i det säljande förordet till 1984 års överdådigt inbundna faksimilupplaga!).
 
Att herdaminnet inte nämner någon dotter till Olaus Torstani i Vilske-Kleva med namnet Catharina är inte så märkligt - herdaminnet nämner ju över huvudtaget inte namnen på några barn till Olaus Torstani (så skriver han själv den latiniserade formen av sitt namn Olof Torstensson när han i egenskap av socknens pastor t.ex. undertecknar mantalslängerna i Vilske-Kleva på 1640-talet. Herdaminnets stavning Olavus Thorstani är bara Warholms 1800-talsstavning av samma namn och det finns ingen anledning att använda herdaminnets inadekvata stavning av namnet!).  
 
Vad vet vi då som kan styrka identifieringen av Catharina Torstenias far med ovannämnde Olaus Torstani? För bortåt 20 år sedan undersökte jag ovanstående problem närmare.  
 
Utgångspunkten är uppgifterna i Romfartunas dödbok 1720 (F:2, fol. 62v och 63r). Korpralen Klevings änka Catharina Torstenia var bosatt i Frösvi vid sin död den 7 febr. 1720. Hon sägs vidare vara född i Kleva prostgård 1644 (eller 1643 enligt dublettnotisen), Vid 14 års ålder ska hon ha lämnat föräldrahemmet och kommit i tjänst hos överstelöjtnanten Devitz på Fröslunda går i Haraker sn [=Johan Thewitz, adliga ätten nr 856, då ryttmästare vid Upplands ryttare (=Livregementet till häst), sist överstelöjtnant och chef för adelsfanan i Finland], där hon tjänade i 6 år och där hon gifte sig 1663 med Klevingen, med vilken hon hade 8 barn.  
 
I Romfartuna AI:2 (hfl 1710-22), fol. 13v påträffar vi rusthållaren Anders Andersson i Frösvi och hans hustru Catharina Larsdotter, samt svärmodern Carin Olsdotter som noteras som död 1720. Carin Olsdotter har tydligen i dödboken fått sitt namn förbättrat till Catharina Torstenia, en namnform som hon för övrigt inte förekommer med i Romfartunas kyrkböcker eller andra undersökta källor. Att Carin Olsdotter verkligen är rätt person framgår t.ex. av att Carin Olsdotters dotter Catharina Larsdotter vid sin död 1762 skrivs som Catharina Kleving (Romfartuna F:3, fol. 199). Även på andra ställen står Catharina Larsdotter ibland noterad med tillnamnet Kleving (ibland skrivet Kläving och Klöving etc).
 
Catharina Olsdotters (Torstenia) make korpralen Lars Jönsson Kleving i Frösvi begravdes i juni 1685 i Romfartuna (F:1). I generalmönsterrullorna (gmr) för livregementet till häst 1683 och 1684 står korpralen Lars Kleving upptagen som rusthållare för kronohemmanet Frösvi, men från och med 1685 års gmr står änkan Karin Olofsdotter för hemmanet, med sonen Jonas Kleving som ryttare. Senare har den ovannämnda svärsonen Anders Andersson genom sitt giftermål med Catharina Larsdotter Kleving tillträtt som rusthållare på kronohemmanet i Frösvi. Tillnamnet Kleving, vilket antyder att Lars Jönsson i likhet med sin hustru kan ha varit från Kleva i Västergötland, har Lars Jönsson uppenbarligen börjat använda för att lättare särskiljas från den samtidigt verksamme ryttaren Lars Joensson i Frösvi (se mantalslängderna på 1670-talet som t.o.m. upptar tre ryttare vid namn Lars Joensson/Jönsson åren 1676 och 1677 i Frösvi, Romfartuna). Av Christopher von Warnstedts förteckning över befälen vid Kungl. livregementet till häst 1680-1709 (Släkt och Hävd 1998-99, s. 110) framgår att Lars Kleving blev antagen 1677 som 3:e korpral vid Östra Västmanlands kompani, 1678 blev han 2:e korpral, och han avled i maj 1685.  
 
Om vi nu övergår till uppgiften från dödboken 1720 att Catharina Olofsdotter (Torstenia) var född i prostgården i Kleva socken, så finns det två socknar med namnet Kleva - båda i Västergötland: Kleva i Kinne härad och Kleva i Vilske härad. I den förra finner vi ingen präst med namnet Olof vid den aktuella tiden, men i Vilske-Kleva socken finns Olaus Torstani. Av Olaus Torstanii latiniserade patronymikon har prästen i Romfartuna gissningsvis skapat efternamnet Torstenius (femininumformen för kvinnor är Torstenia) för att markera Catharinas prästliga härkomst, men jag är tveksam till om Catharina Olofsdotter någonsin själv använt sin fars omgjorda patronymikon som efternamn. Liknande namnövergångar finns dock, t.ex. den välkända präst- och lärdomssläkten Boëthius från Mora i Dalarna, som kommer av förnamnet Bo.  
 
Herdaminnets knapphändiga uppgifter om Olaus Torstani och hans hustru är tyvärr otillfredsställande. Om hans verksamhet i Vilske-Kleva får vi endast veta att han utnämndes 1640 till kyrkoherde i församlingen. Var han tidigare varit verksam är obekant för herdaminnesförfattaren Warholm. Identifieringen med studenten med samma namn som skrevs in vid Uppsala universitet 1615 är fullt möjlig – det är rimligt att Olaus Torstani kan ha varit i 40-årsåldern när han blev kyrkoherde i Vilske-Kleva – men identifieringen bygger väl enbart på namnlikheten och att studenten var västgöte. Lundqvist, Västgöta nation i Uppsala, del 1 (Uppsala 1946), s. 18, uppger, säkerligen efter Warholm, att den Olaus Torstani som inskrevs i Uppsala 26 feb 1615 blev kyrkoherde i Vilske-Kleva 1640 och dog kort därefter.  
 
Herdaminnet uppger vidare att Olaus Torstanii änka Brita Johansdotter blev omgift med de 2:ne närmaste efterträdarna och hade med sina 3 män tillsammans 29 barn. Enligt herdaminnet var dessa efterträdare Olaus Benedicti Cleander, ”blef kyrkoherde på 1640-talet och död år 1652”. Han skall ha haft sonen Bengt som blev kyrkoherde i Bellefors. Britas tredje man var Jonas Gislonis Esvaeus, född 1616, som tillträdde som kyrkoherde i Vilske-Kleva 1653 och dog i febr. 1682.  
 
Av de 29 barnen som Brita Johansdotter skall ha fått med sina män finns bara en namngiven i herdaminnet, nämligen ovannämnde Bengt, som blev kyrkoherde i Bellefors och kallade sig Benedictus Olai Cleander. Han var enligt herdaminnet (del 2, s. 243) född 1641 i Vilske-Kleva som son till kyrkoherden därstädes Olaus Benedicti och död 2 aug. 1712.  
 
Problemet med herdaminnets uppgifter är att det aldrig existerat någon präst i Vilske-Kleva med namnet Olaus Benedicti (Cleander). Om man studerar mantalslängderna i Riksarkivet för Vilske-Kleva år för år, finner man att pastorn herr Olof Torstani står antecknad i mantalslängden alla år mellan 1642 och 1653 och han har undertecknat dem som Olaus Torstani och satt sitt lacksigill under längderna. I 1653 års längd namnges också herr Olofs hustru som Brita Johansdotter, men Olof har inte själv undertecknat längden det året utan detta har komministern i församlingen gjort. I 1654 års längd står hustru Brita ensam upptagen under pastorns mantal och i 1655 års längd står den nye kyrkoherden antecknad, herr Jon Gislonis tillsammans med sin hustru Brita. Man bör här beakta att mantalslängderna oftast upprättades i november-december året innan och därmed törs vi dra slutsatsen att Olaus Torstani torde ha varit i livet i slutet av 1652 men ha avlidit senast 1653.  
 
Varifrån kommer då uppgiften om den mystiske kyrkoherden ”Olaus Benedicti Cleander” som enligt herdaminnet skall ha efterträtt Olaus Torstani och gift sig med hans änka Brita redan på 1640-talet? I Vilske-Kleva C:1 (s. 22) finns en ”series pastorum” – en längd över kyrkoherdarna i församlingen. Exakt när den är upprättad framgår inte, men som nr 1 står herr Per, som nr 2 herr Björn, nr 3 herr Christiernus Danus, nr 4 herr Bengt, nr 5 herr Olof, nr 6 herr Jon Esvaeus och som nr 7 herr Zacharias Marchander, d.v.s. längden upptar alla kyrkoherdar från Uppsala möte 1593 och framåt. Med en annan hand har någon senare efter herr Olofs namn skrivit till ett patronymikon och tillnamn ”Benedicti Cleander” och på så sätt tillskapat en i övrigt okänd präst, som herdaminnesförfattaren i nästa led oriktigt inordnat i sin  förteckning och gjort till fader åt den i Vilske-Kleva år 1641 födde prästsonen Benedictus Olai Cleander (se ovan).
 
En välbevarad gravsten inmurad vid triumfbågen i Vilske-Kleva kyrka bekräftar också att Brita Johansdotter aldrig varit gift med någon ”Olaus Benedicti Cleander”. Gravstenen som kyrkoherden Gabriel Rosendahl (1643-1698) i Sandhem lät bekosta över sina föräldrar, ger bland annat informationen att herr Jon G. Esvaeus var gift 1 med Johanna M.D. (och avlade med henne Maria, Gabriel, Daniel, Johan och Elias) och gift 2 med Brita Johansdotter som han inte fick några barn med, men hon hade med sina förra män ”S.H.B.O. och S.H.O.T. aflat 29 barn”. Herr Jon och hans andra hustru Brita Johansdotter avled enligt gravstenen båda i februari 1682.  Förkortningarna av Britas förra mäns namn kan enkelt uttydas som Salig Herr Bengt O[lofsson?] och Salig Herr Olof Torstani, alltså Jon Gislonis Esvaeus närmaste företrädare i kyrkoherdeämbetet i Vilske-Kleva. Om gravstensinskriptionen, se Lahrin, Vilske-Kleva (Falköping 1956), s. 36.  
 
Warholm har i herdaminnet inte bara lyckats tappa bort herr Bengt, som enligt kyrkbokens series pastorum var företrädare till herr Olof, d.v.s. Olaus Torstani som tillträdde 1640 och då uppenbarligen konserverade herr Bengts änka Brita Johansdotter. Av Olaus Torstani har Warholm skapat två personer genom att den fiktiva ”Olaus Benedicti Cleander” fått ta plats som hans efterträdare fast Olaus Torstani efterträddes först 1653 av herr Jon Gislonis Esvaeus, som var änkling och i sin tur konserverade Olaus Torstanii änka Brita Johansdotter. Med herr Bengt och med Olaus Torstani ska Brita Johansdotter, enligt gravstenen, ha haft 29 barn. Benedictus Olai (Bengt Olofsson) Cleander i Bellefors, född 1641 i Vilske-Kleva, var uppenbarligen son till Olaus Torstani och Brita och på sedvanligt sätt uppkallad efter Britas förre man herr Bengt. Catharina Olofsdotter (Torstenia) i Frösvi, Romfartuna socken, född 1643/44 var tydligen en yngre syster till Benedectus Olai Cleander. Vilka de andra 27 barnen var är för mig okänt, men om gravstenen har rätt om den digra barnaskarans imponerande storlek, så kan man väl misstänka att flera av dessa barn aldrig nådde vuxen ålder. Att flera barn till Brita Johansdotter och Olaus Torstani funnits vid herr Jons tillträde 1653 framgår av Vilske härads dombok 1683 (§ 13, fol. 30ff). Den då nytillträdde kyrkoherden i Vilske-Kleva herr Zacharias Marchander klagade hos den avlidne företrädaren herr Jons son magister Gabriel Rosendahl, bl.a. efterlyste han en inventarieförteckning för prästgården. Rosendahl svarade att hans salige fader aldrig mottagit någon inventarieförteckning över prästgården vid sitt tillträde, utan endast en bok över inventarier som personligen tillhört herr Jons hustrus förre man (d.v.s. Olaus Torstani) och de persedlarna hade herr Jon givit till sina styvbarn.  
 
Lundqvist har i Västgöta nation i Uppsala, del 1, s. 69, som trolig son till Olaus Torstani angivit den Torstanus Olai (Torsten Olofsson) som 27 juni 1644 skrevs in som student vid Uppsala universitet. Om detta på namnkombinationen antagna faderskap skulle vara riktigt förutsätter det att Olaus Torstani varit gift en gång tidigare innan han 1640 tillträdde Vilske-Kleva pastorat och konserverade företrädaren herr Bengts änka Brita Johansdotter.

485
Torstenius / Torstenius
« skrivet: 2005-03-24, 16:50 »
Hej Kenneth!
 
Nu har du rört ihop begreppen lite...
 
Olaus Torstani har inte undertecknat Uppsala mötes beslut 1593 och han var inte heller kommunist...  
Däremot finns å s. 370 i Skara stifts herdaminne, del 1, upptagen en komminister i Vilske-Kleva vid namn Torstanus, som underskrev ovannämnda beslut 1593. Det är den enda information som herdaminnet har om denne präst Torsten, och om han har något att göra med den i tidigare inlägg omnämnade Olaus Torstani som 1640 tillträdde kyrkoherdetjänsten i Vilske-Kleva är inte känt.
 
Om Uppsala möte 1593, se t.ex. Nordisk familjebok som finns tillgänglig på nätet:
http://runeberg.org/img/nfbo/0271.4.png
 
(detta skrivet före Micha?l Lehmans inlägg, men p.g.a. problem med uppkopplingen inte ivägskickat förrän nu...)

486
Torstenius / Torstenius
« skrivet: 2005-03-22, 07:13 »
Prästen ifråga hette Olaus Torstani (Olof Torstensson) och var kyrkoherde i Vilske-Kleva sn i Västergötland från 1640, se Joh. W. Warholm, Skara stifts herdaminne, del 1 (1871), s. 365.
 
Forstenius är en felläsning för Torstenius; hans dotter Catharina, gift med korpralen Lars Jönsson Kleving (död 1685) kallas i Romfartuna dödbok 1720 (F:2, fol. 62v) för Catharina Torstenia och uppges vara född i Kleva prostgård 1644. Dödsnotisen har av misstag dubblerats och finns även införd i samma volym, fol. 63r, där hon dock uppges ha varit född 1643.

487
Folkungaätten / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-17
« skrivet: 2005-03-16, 21:31 »
Leif,
Den som skrev artikeln i PHT 1914 var Sophie Adlersparre, en i historievetenskapen obevandrad person som även onämns i Bengt Hildebrands Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 287, i dennes resume över Personhistorisk tidskrift. Om greve Carl Magnus Stenbocks tid som redaktör för PHT 1908-1917 skriver han:
 
Bristande kritik märktes ibland i Stenbocks egna bidrag; det hände också under hans tid, att direkt underhaltiga sådana godtogs (t.ex. Sophie Adlersparres fantasifulla 'Omkring Sigurdsstenarna', PHT 1916).  
 
Flera skickliga fackhistoriker, som Sten Carlsson i PHT 1953 och Hans Gillingstam i SBL bd 16, 1964, har publicerat grundläggande artiklar om Folkungaätten efter det att Sophie Adlersparre var i farten i PHT i början av 1900-talet. Den som vill sätta sig in i problematiken omkring Folkungaätten och vad som är känt om denna släktkrets bör hellre läsa dessa artiklar än ägna någon allvarligare tankeverksamhet åt Adlersparres (på von Stiernman grundade) id?er.

488
Folkungaätten / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-17
« skrivet: 2005-03-16, 20:05 »
Eftersom Anders Anton von Stiernmans (d. 1765) trovärdighet som medeltidsgenealog diskuteras här, vill jag fästa uppmärksamhet på vad Bengt Hildebrand skriver om densamme i sin klassiska Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 108f.
 
Stiernman var en plagiator av stora mått, som plöjde med Peringskiölds kalvar, och även eljest mera flitig än skicklig som genealog. (...) Även Stiernman utgav en ganska otillfredsställande adelsmatrikel (1752-58) jämte bl.a. studier om ätterna Coyet och Munck af Fulkila. (...) Ett icke ringa inflytande på svensk genealogi, särskilt den medeltida, fick Stiernman också genom sitt bekanta biografiska matrikelarbete Swea och Götha höfdinga-minne, del 1 (1745; 2:a uppl. 1836) och 2 (1835). Stiernmans här ej sällan mycket ovederhäftiga släktbestämningar ha sedan gått igen på mångfaldiga ställen i svensk genealogisk, biografisk och historisk litteratur. Typiskt för Stiernmans lättvindighet i dylika fall är hans identifiering av kammarrådet, kungl. sekreteraren och ståthållaren på Stockholms slott Erik Matsson (d. 1593) med frälsemannen Erik (Matsson) Körning (som aldrig skrev sig Erik Matsson, utan E.K.; d. 1599), vilket fel först 1949 blev fullt uppklarat i SBL (...).  
 
Hildebrand påpekar också att Stiernmans arbeten ifrågasattes redan i samtiden av heraldikern och mineralogen m.m. Daniel Tilas som var upprörd över felaktigheterna i Stiernmans adelsmatrikel och kritiserade honom skarpt. 'Jag baxnar', skriver Tilas, 'för huru von Stiernman skenat utan anledningar, tvärt emot all sanning, och jag tror, att han drömt en hoper'.  
 
Den som haft anledning att närmare bekanta sig med von Stiernmans arbeten kan bara instämma i Hildebrands och Tilas omdömen. För övrigt vill jag rekommendera alla som ännu inte läst Bengt Hildebrands ovannämnda handbok att göra det - lärorik och nödvändig läsning om man intresserar sig för medeltidsgenealogisk forskning.

489
Hej Christian!
 
Jo då, riksrådet Mats Larsson Cruus hade en dotter Brita, men hon var gift med den år 1576 adlade ryttmästaren vid finska adelsfanan Christer Hansson till Brinkkala (död 1615). Brita Matsdotter (Cruus af Edeby) begravdes 1618 9/9 i Åbo domkyrka där hon ligger tillsammans med maken. Hennes bror var för övrigt riksrådet, fältmarskalken och riksskattemästaren Jesper Matsson Cruus (1577-1622).  
 
Något släktskap föreligger nog inte mellan ätten Cruus och prästen Christopherus Magni eller hans hustru - dessa medlemmar av ätten Cruus spelar helt enkelt i en annan division än herr Christopher. Finns släktskap så skulle det möjligen kunna gå via Hästhufvudsläkten. Jag gissar att Lasse Jespersson (Cruus) eller hans svärfar Otte Nilsson (Hästhufvud), som var häradshövding i Siende härad som Aggarön ligger i, kan ha fått ett hemman på Aggarön i förläning av kronan och senare (efter 1562), precis som fallet är med det närbelägna säteriet Frösåker, har man gjort ett jordbyte så att förläningen fått frälsenatur.  
 
Landshövdingen Gustaf Cruus (af Edeby) (1621-1665), en sonsons son till Lasse Jespersson, skrev sig förövrigt också till bland annat Aggarö, liksom han son kaptenen Jesper Cruus (1664-1702).    
 
Av intresse i sammanhanget kan möjligen vara att Lasse Jespersson (Cruus) hade en utomäktenskaplig dotter Brita Larsdotter (1565-1641), som var gift med komministern Martinus Olai Helsingus i Vika, sedan kyrkoherde i Floda. Britas mor Ingrid levde 1598 i Vika och var gift med en Jakob Persson. Se vidare Stefan Jernbergs antavla Anor från Orsa, Svenska Antavlor nr 238 (6/1997), s. 278-279 och där meddelade källhänvisningar.

490
Bo Olsson,  
 
Den europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten ligger i sin helhet i Parma. Finnarna fick istället EU:s Kemikaliemyndighet, som kommer att ligga i Helsingfors.  
 
Du missar poängen i mitt inlägg. Det har inte att göra med vad EU:s myndighetschefer eventullet tycker om att resa till Parma, utan det har att göra med ortens förutsättningar att uppfylla ett antal krav från EU på värdlandet. Parma ligger för övrigt nära mångmiljonstaden Milano och dess internationella flygplats, och är betydligt mer centralt beläget inom EU än t ex Umeå eller Östersund. Glöm inte att avstånd, befolkningstäthet och infrastrukturen i central- och sydeuropa skiljer sig avsevärt från det glest befolkade Skandinavien, en nackdel för oss och Finland vid fördelningen av EU-myndigheter inom unionen. Med tanke på avstånden inom EU är det sannolikt lättare att rekrytera experter från Spanien, Frankrike, Österrike till en EU-myndighet i Parma än en motsvarande myndighet som lokaliseras till t.ex. Umeå, som någon svensk politiker föreslog som värdstad för den europeiska smittskyddsmyndigheten. Malmö hade dock varit ett möjligt alternativ till Stockholm, inte minst med tanke på närheten till Köpenhamn där EU:s miljömyndighet (EEA) ligger sedan 1990.  
 
Nu förelslår jag att vi lämnar detta sidospår i den här diskussionen som ska handla om RAÄ.

491
Anders,
generellt sett skiljer sig Sverige avsevärt från de flesta andra europeiska länder vad gäller myndighetsstrukturen. Vi har en tradition i Sverige sedan Axel Oxenstiernas tid med stora självständiga centrala myndigheter/ämbetsverk som ska stå för den nationella kompetensen inom sina verksamhetsområden. I många andra länder har man istället till stor del samlat denna sakkunskap/expertis inom departementen/ministerierna i anslutning till den politiska makten i huvudstäderna och dessa departement har därför helt andra proportioner än de svenska som är jämförelsevis små. Expert- och tillsynsmyndigheter finns förstås också men har inte alltid samma funktioner som de svenska motsvarigheterna. Våra små departement är i stor utsträckning beroende av den expertis och sakkunskap som finns på de olika centrala myndigheterna. Mycket av det som görs inom en central myndighet som t ex Socialstyrelsen i Sverige, är uppgifter som handläggs inom Social- och hälsodepartementen i andra länder.    
 
Med en sådan, jämfört med svenska förhållanden, annorlunda fördelning av ansvar och arbetsuppgifter mellan ministerierna och statliga myndigheter, blir myndigheternas lokalisering måhända inte alltid lika känslig. Dock är min erfarenhet från det område jag är verksam inom, att de statliga expertmyndigheterna så gott som alltid ligger i huvudstaden eller i omedelbar anslutning till huvudstaden, såväl i centraleuropa som västeuropa.

492
Bo Olsson tar i ett par inlägg ovan upp etableringen av  EU:s nya smittskyddsmyndighet (ECDC), som hamnade i Stockholm efter ett regeringsbeslut förra året. Detta som ett exempel på att även nyetablerade myndigheter placeras i Stockholm.  
 
Även om detta ligger utanför rubrikens ämne, så vill jag bara nämna att i detta specifika fall spelade närheten till befintliga svenska centrala myndigheter och regeringskansliet i Stockholm ingen avgörande roll för beslutet var Sveriges första EU-myndighet skulle lokaliseras. Däremot var den svenska regeringen tvungen att ta hänsyn till de krav och önskemål EU ställer vid etableringen av en EU-myndighet vad gäller infrastruktur etc. Det är inte Sverige som beslutat att EU ska förlägga myndigheten till vårt land, utan det är EU som beslutat att utse Sverige till värdland för myndigheten, och med det följer skydligheter för värdlandet.  
 
EU-myndigheten, vars nyutnämnda chef för övrigt är från Ungern, kommer i första hand att befolkas av smittskyddsexperter från andra EU-länder, inte av svenskar. Myndighetens arbetsfält är hela EU och en sådan myndighet måste därför ligga i nära anslutning till väl utbygda internationella flygkommunikationer. Vidare måste värdlandet, i det här fallet Sverige, ombesörja att det finns skolar och undervisning på alla de språk som de inflyttande EU-tjänstemännens medföljande barn talar och det måste finnas en arbetsmarknad för medföljande make/maka. I praktiken hade inte regeringen så många orter att välja på i det här fallet...
 
Det finns dock andra exempel på där nyetablering av svenska myndigheter i Stockholm kan diskuteras. Exempelvis bildades  Krisberedskapsmyndigheten (KBM) den 1 juli 2002 efter nedläggning av de två försvarsmyndigheterna Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) och Styrelsen för psykologiskt försvar. Den nya myndigheten skulle lokaliseras till Sollefteå och ge ersättningsarbete till försvarsanställda vid det i den förra regementsnedläggningsomgången nedlagda Västernorrlands regemente (I21), som upphörde sista juni 2000. Men den nya myndigheten sitter till större delen i dyra kontorslokaler på Kungsgatan i Stockholm. 120 personer inklusive verksledning finns i Stockholm, medan endast 55 personer (tekniska enheten) arbetar på KBM:s kontor i Sollefteå.

493
Hej Christian!
 
Av Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne,  
del II:1 1600-talet (1971), s. 186-187, framgår att det skall ha funnits ett nu förkommet epitafium i Vika k:a som uppger att Christopherus Magni Ihrestadiensis med sin första hustru Brita Matsdotter hade 2 söner och 2 döttrar. Men av dessa levde vid hans död 16 feb 1621 endast dottern Brita (g. m. Ericus Holstenius).  
 
Brita torde alltså ha varit ensam arvinge efter fadern. Inget tyder på att de övriga 3 barnen skulle ha uppnått vuxen ålder och efterlämnat arvingar.  
 
Beträffande Aggarön i Kärrbo sn, Siende härad, skriver Ekström, a a, s. 254 att Ericus Holstenius inlöste och utvidgade sin hustrus farsarv i Apalla och Aggarön samt försvarade dessa ägor gentemot Jesper Nilsson Cruus på Frösåker, en process som han med seghet fullföljde vid Svea hovrätt och vann 1628 7/11.
 
Processhandlingarna om Apalla och Aggarön i Svea hovrätts arkiv, RA, borde ge klarhet i hur Christopherus Magni Ihrestadiensis arvsrätt till dessa egendomar ser ut.
 
I Gunnar Ekström, Västerås stifts herdaminne del I:2 Medeltiden och reformationstiden (1949), s. 578-581, framgår att Christopherus Magni var son till Måns Grelsson i Apalla, Irsta sn, i ettdera av dennes äktenskap. Christopherus hade två halvsystrar med vilka han delade hemmanet Apalla enligt gällande arvsregler så att han fick halva hemmanet och halvsystrarna varsin fjärdedel. Halvsystrarna hette Marita, g m Jöns i Apalla, och Ingrid i Skysta, g m Olof Larsson i Arboga (se Västmanlands läns renoverade domböcker, vol 1 a, fol 120, 124, Svea hovrätts arkiv, RA).
 
Olof Grau, Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socknar (1754, faksimiltryck 1904), s. 187, skriver om Aggarön att den har sedan urminnes tider varit en sätesgård. I bihangets fotnot 147 anmärks att Landshövding G. Cruus tillbytte sig 1/4 Norrtorp d. 10/5 1663 och lade under Sätesgården. Den tiden hörde både Aggarön och Frösåker till Cruus familjen.  
 
Av Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 2 (1926), s. 128-132 (adliga ätten Cruus af Edeby, nr 69) framgår att Jesper [Nilsson] Cruus (d 1651) skrev sig till Frösåker och Aggarön. Han fick 'testamente' efter sin fars kusiner Margareta Nilsdotter (Hästhufvud) i Holm, St Tuna sn, och Ursila Nilsdotter (Häthufvud) i Rebro, Tillberga sn, som dog 1626. Jespers far, Nils Larsson Cruus (var d 1625), skrev sig bara till Frösåker som han bytt till sig av kronan 1571.  
 
Kanske kan en arvedel i Aggarön ha ingått i de båda Nilsdöttrarnas egendomar som de testamenterade till Jesper Nilsson Cruus. Dessa två kvinnor hade båda gjort oadliga giften. Jesper Nilssons farfar Lasse Jespersson (Cruus, d efter 1587) var gift med Nilsdöttrarnas faster Karin Ottesdotter, dotter till den adlade häradshövdingen i Siende o Norrbo härader Otte Nilsson (Hästhufvud) till Holm, St Tuna sn (d 1540). Aggarön står också uppräknad bland de egendomar som Lasse Jesperssons (Cruus) son riksrådet Mats Larsson Cruus (d 1606) ägde enligt Elgenstierna.
 
Noterbart är dock att Aggarön inte finns med i den förteckning över fälsegodsen i Västmanland 1562 som Jan Eric Almquist publicerade i Släkt och Hävd 1972:1 (Den jordbesittande adeln i Västmanland år 1562). Almquists arbete bygger bl a på 1562 års frälselängd för Västmanland och hade Aggarö då varit frälsejord, borde egendomen ha upptagits här. Men Aggarön finns varken med bland Lasse Jespersson (Cruus) frälseegendomar eller bland hans brors Nils Jesperssons (Cruus) frälseegendomar.  
 
Inte heller redovisas Aggarön i Jan Eric Almquists arbete Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960). Aggarön har således inte blivit sätesgård förrän senare på 1600-talet (Graus uppgift om att egendomen varit sätesgård sedan urminnes tider är således överdriven...) Vi får emellertid veta (s. 31) att Frösåker från början varit två kronohemman som 1570 12/9 förlänats till Nils Larsson (Cruus) och som något senare erhållit frälsenatur genom byte. 1572 hade Nils Larsson gjort Frösåker till sin sätesgård.  
 
Min gissning är att det kan förhålla sig på liknande sätt med Aggarön, men som redan nämnts borde Holstenius process med Jesper Nilsson Cruus om rätten till Aggarön ge klara besked om bakgrund till varför en del av Aggarön ägdes av Cruus och en annan del av Christopherus Magni.    
 
Om Häshufvud-ätten har senast Elisabet Hemström skrivit i Tunarötter nr 4, 1997 (Holm i Tuna - frälsegård och officersboställe), med flera väsentliga bidrag till denna släkts historia, som bristfälligt och med felaktigheter finns redovisad i Schlegel & Klingspors 1800-talsarbete över den ointroducerade adeln.

494
Kommentar till Kaj Anderssons inlägg 4/2 kl 22.26.
 
1. ATA:s egna arkivarier anser det inte vara lämpligt att transportera delar av arkivmaterialet till Gotland på grund av risken för transportskador. Jag utgår ifrån att dessa yrkesmän och  -kvinnor, som dagligen hanterar detta material, är mer kompetenta att bedöma detta än Lokaliseringsutredningen och Kaj A.  
 
2. RAÄ:s samlingar inklusive det som tillhör Vitterhetsakademien och det som är bakgrundsdokumentation till Histroiska mus?ets föremålssamlingar, används inte bara för forskning. RAÄ är helt beroende av dessa samlingar i sitt myndighetsuppdrag som samordnare och tillsyndsmyndighet inom kulturarvssektorn, t ex i bygg- och prospekteringsärenden, kulturvårdsfrågor o s v.  
 
3. Digitalisering av samlingarna kommer att ta åtskilliga decennier enligt dem som jobbar med detta på ATA, givetvis under förutsättning att erfordliga medel anslås även fortsättningsvis för denna pågående verksamhet.  
 
4. Silverbibeln finns i Uppsala...  
 
5. Såväl Ekonomistyrningsverket som Statskontoret anser att resorna blir fördyrande för myndigheten. Att de blir dyrare för de absoluta flertalet av besökarna är självklart. Någon masstillströmning av och ökad konkurrens om nya flygresenärer till Visby med lågprisflyg som följd uppstår inte p.g.a. att RAÄ flyttar dit. Glöm inte att Gotland redan är vår mest välbesökta turistregion...
 
6. Kontorslokaler är alls ingen bristvara i Stockholm. Tvärtom finns det ett stort överskott på kontorslokaler i Stockholm sedan länge. Enbart det statliga fastighetsbolaget Vasakronan har f.n. 45 lediga kontorslokaler på sammantaget mer än 20 000 kvm bara i själva innerstan och lägger man till närförort så finns ännu fler lediga kvm i attraktiva områden som Liljeholmen, Sundbyberg och Kista.
 
De nybyggda arkivlokalerna för ATA, som kostat skattebetalrna drygt 100 miljoner kronor att bygga, är dock inte vilka lokaler som helst. De är specialanpassade för ATA med klimatanläggningar och nedsprängda arkivdepåer i berget under byggnaden. Vilken hyresgäst som skulle ha behov av dessa lokaler, förutom RAÄ, är svårt att se.  
 
För övrigt tas inte myndigheternas lokalhyror från kulturanslaget, utan är en del av det ramanslag som alla myndigheter får för sina driftskostnader från staten. Höjda hyror innebär höjt hyresanslag från staten.  
 
Kaj Andersson, det är lätt att tycka och tro, men varför inte försöka ta fram konkreta fakta istället för att komma med felaktiga/vilseledande påståenden?

495
I dagens SvD framgår att alla remissinstanser, inklusive de i utredningssammanhanget tunga remissinstanserna Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Arbetsgivarverket, är eniga: Förslaget att flytta RAÄ är inte ekonomiskt försvarbart, vare sig ur personalrekryteringssynpunkt eller när det gäller flytt-, rese- och hyreskostnader.

496
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-02-03, 08:26 »
Anders,
Om kyrkoherden Johannes Johannis Lundbeck (Johan Johansson Lundbeck), se svar och litteraturhänvisning till den moderna utgåvan av Västerås stifts herdaminne här.  
 
I prosten Muncktells gamla 1800-talsherdaminne för Västerås stift (del 2, 1844, s. 372-373) står att Johannes Lundbäck var född i Aspeboda 1673, men uppfostrad i Falun vid Lundtäkten. Vidare skriver Muncktell att hans far var bergsbrukare och härstammade från den gamle Daladomaren Albrect Hansson. Muncktells uppgift om härstamningen från daladomaren återgår på ett epitafium över Lundbeck i Venjans kyrka, där det står att han skall ha varit av Albrekt Hanssons stamträd.  
 
Albrekt Hansson, död 1631, bodde i Aspeboda och var landsdomare/häradshövding i Dalarna 1591-1624. Hans morfar var häradshövdingen Måns Nilsson (Svinhuvud) i Aspeboda, som avrättades 1534 p g a sin delaktighet i det s k klockupproret. Albrekt Hansson förde liksom sin morfar ett svinhuvud i sitt vapen.  
 
Om Albrekt Hanssons ättlingar finns en omfattande bok: Elisabet Hemström (red.), Svinhuvud-släkten i Aspeboda, släktkrönika 1534-1991 (Falun 1992). Elisabet Hemström och hennes forskarlag har där följt upp alla ättlingar till Albrekt Hansson som varit bosatta i Aspeboda med omnejd (sammanlagt ca 3500 ättlingar). Man har dock inte kunnat sammankoppla den ovannämnde prästen Lundbeck med Albrekt Hansson, vilket framgår av ett särskilt avsnitt i boken om misstänkta ättlingar.

497
Aspeboda / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-26
« skrivet: 2005-02-03, 07:38 »
Anders,
Du hittar information om denne präst i Gösta Hansson & Leon Herzog, Västerås stifts herdaminne, del II:2 1700-talet (1990), s. 602.
 
Där framgår att han ska ha varit född i Aspeboda 1673 och att han dog som kyrkoherde i Venjan 8 juni 1762. Fadern hette Johan eller Hans och modern hette Magdalena Johansdotter (se Venjan C:2, s. 224v).

498
Kommentar till Rune Edström:
 
När sakargumenten tryter eller snarare helt saknas - då använder somliga sig istället av personargument, kränkningar och påhopp på sina meddebattörer. Varför lägga debatten på en så låg och destruktiv nivå? Skärpning!
 
PS. I RAÄ:s bibliotek gjordes 39.772 boklån under 2003. Antikvarisk-Topografiska Arkivet (ATA) hade 2.300 besökare under samma år (se RAÄ:s verksamhetsberättelse 2003, s. 32).

499
Kaj A:
Du har helt rätt - jag vill inte se förändring i RAÄ:s lokalisering därför den förändring som föreslagits varken ligger i mitt intresse som släktforskare och värnare av vårt kulturarv i allmänhet, eller som skattebetalare.  
 
Det finns inga sakliga skäl som talar för en flytt av RAÄ till Visby. Inte ens det enda skäl som Lokaliseringsutredningen haft att ta hänsyn till, nämligen om det går att skapa 690 nya arbetstillfällen i Visby (varav 260 genom RAÄ:s flytt) som ersättning för de arbeten som försvinner p g a regementsnedläggningen, går att sakligt underbygga. Flertalet av de tjänster som kommer att tillsättas på RAÄ kommer att behöva tillsättas av personer från andra delar av landet, eftersom den efterfrågade specialistkompetensen saknas på orten och högskolan där saknar många av de utbildningar som RAÄ har behov av. Utredaren nöjer sig dock kort och gott med att Gotlands högskola satsar på kulturfrågor och kulturarvsfrågor i vid mening - vilket avslöjar hur pinsamt dåligt underbyggd denna utredning är.

500
Kaj A,
Du skriver att du vill påpeka några fakta i målet - men jag har nu läst ditt inlägg två gånger utan att finna några fakta alls som har med RAÄ att göra.  
 
Däremot framhåller du att det tog dig 2 timmar att flyga till Skottland och att det var billigare än att åka tåg till Stockholm. Ja, och vad har detta med RAÄ:s utflyttning till Gotland att göra, att du lyckades få tag på ett lågprisflyg till Skottland? Det är endast ett fåtal flygplatser (Arlanda, Bromma, Norrköping och Köpenhamn) som trafikerar Visby, så på något sätt lär du först få ta dig till en av dessa flygplatser med billigt flyg eller dyrt tåg eller med bil...  
 
Vidare tror du inte att det skulle ta 30 år att digitalisera allt relevant material hos RAÄ. Nej, det tror inte jag heller - det skulle sannolikt ta väldigt mycket längre tid. De 30 åren handlade enbart om ATA:s samlingar och jag har ingen anledning att betvivla arkivchefens bedömning av den beräknade tidsåtgången. Men visst handlar det också om interna prioriteringar inom myndigheten, d v s hur man disponerar sitt ramanslag. För att öka takten på digitaliseringen får man lägga ned annan verksamhet inom myndigheten och avskeda ett antal tjänstemän och forskare... Ska vi börja med att friställa 20-30 personer för att få loss 10 nya friska miljoner att använda för filmning? Något förslag på vilka som kan undvaras?
 
Visst, Kaj, jag håller med dig om att allt är möjligt, t o m att flytta RAÄ till Visby :-), men frågan är om det är värt priset?
 
Henrik, att flytta verksledningen till Gotland och låta merparten av de anställda sitta kvar i Stockholm för att de ska kunna utföra sitt dagliga arbete, är inte riktigt vad utredaren föreslagit...

Sidor: [1] 2