Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Allan Hansson
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2013-11-24, 12:21 »
Barbro, det finns ett Hovlanda i Stenkyrka socken på Tjörn (enligt CD-skivan Svenska Ortnamn 1999).
2
« skrivet: 2013-10-31, 16:23 »
Anita, det är luckor i kyrkböckerna i Naverstad kring de åren. Men det finns en bouppteckning efter Barbro Olovsdotters farfar, Hans Gudesson, som har följande ingress:
Tanums, Bullarens m. fl. häradsrätters arkiv FII:2 Nr 32¶
Anno 1730 d:n 3 Aprill, blef efter befalning, och uppå wederbörandes anhållan, Laga
registrering förrättadt, efter framlidne Nämdemannen Hans Gudesson i Odals och Rusthåldshem:t Tegen utj Nafwerstads Sokn, Som för ett åhr Sedan i Herranom afsomnat, hwilken warit 2:ne gånger gift, och med första hustrun Sal. Barbro Mattsd:r aflat 1 Son, benämnd Oluf Hansson, som före Faderen afl. ock sig efterlemnat 2:ne döttrar, den äldsta Barbro Olufsd:r, är gift med Anders Pärsson i bem:te Tegen, ock den yngsta Börta Olufsd:r är 10 åhr gammal. Men med den senare Hustrun Åssa Jonsd:r har han sig intet Barn aflat, warandes äldsta Sonedotteren Barbro ock des Man Anders Pärsson tilstädes, som sig Förmynderskapet för den yngsta Sonedotteren Börta påtaget.¶
/Avskrift Bosse Forsström/
Barbro Olofsson var alltså bara 14 år gammal när hon gifte sig. Det var förstås inget lagbrott då. Men hennes döttrar var lika unga när de gifte sig, och då var ju lagen ändrad. Men hennes man var ju länsman, så man får förmoda att han inte försökte beivra dessa lagbrott.
3
« skrivet: 2013-09-20, 16:37 »
Merete, Olof Hansson var född på Sör Säm i Naverstad, och föräldrarna hette Hans Andersson Borling och Elisabet Christensdotter. I husförhörslängden uppges att Olof Hansson var född 12 november 1769. Mycket riktigt fick detta par en son Olof då, men han dog tre veckor senare. Men 16 juni 1771 fick de en son, som också döptes till Olof, och det är nog denne som hamnade på Tveten. Det händer ibland att prästerna blandar ihop barn med samma namn.
Hans Andersson Borling var son till länsmannen Anders Borling. Mer information om honom kommer med email.
4
« skrivet: 2013-02-25, 23:30 »
Inger, ett protokoll från Vätte tingsrätt den 13-15 maj 1709 i Vik räknar upp Hans Simonssons i Sälten barn i hans båda äktenskap.
§ 21
S:d: Framträdde för TingzRätten Sahl.Nämbdemannn Hanss Simonssons i Sälterns effterlåtne Enkia och senare hustru Marie Jonsdotter, så och alle des barn af förra och senare Kullen, Simon Hansson i Strängen, Enkian Anna Hansdotter Sahl: Nils Halfwordssons i Neanbergh effterlefwerska och hust. Carin Hansdotter i Mahldahl medh des nu tillstädes warande man Nils Ohlsson i Mahldahl, som woro aff förre Kullen, och Simon Hansson i Sältern den yngre, Anders och Hans Hanssöner nu för tijdhen warande utan Landz på hwilkas wägnar deras broder Simon dhen yngre tahladhe, och Berit Hansdotter i Massleberg, hwars man Hans Anundsson nu tilstädes war, begiärandes allesammans det wille tingzRätten dem emillan för dehla den odelsiordh som deras Sahl: fader dem till arfs Lembnadt hadhe.(Aina Andrés avskrift.)
Anna Hansdotter var alltså änka efter Nils Halvordsson i Neanberg. Annas mor, Hans Simonssons första hustru, var Ingrid Andersdotter, och hon torde ha dött senast 1678.
5
« skrivet: 2013-02-25, 13:36 »
Dag undrar om Johan Marenius Tingelholm möjligen gifte om sig. Av Sveriges Dödbok framgår ju att han skilde sig 8/4 1957. Samma dag skilde sig även Margareta Frideborg Tingelholm, född 20/7 1909 i Annedal, Göteborg, död 15/9 1992 i Nylöse, Göteborg. Så det verkar ju troligt att Johan Marenius gifte om sig.
6
« skrivet: 2012-11-25, 22:12 »
Anita, när och var fanns dina skogvaktare? Jag har själv en skogvaktare i anorna, Jon Hök som var skogvaktare 1736-1747 i Norrvikens fögderi i Bohuslän. Hans patronymikon var Eriksson, och det är under det namnet han förekommer i kyrkböckerna innan han blev skogvaktare. Hans barn omnämns inte med namnet Hök, utan Jonsson/Jonsdotter. En skogvaktare i fögderiet hade tidigare också haft namnet Hök. Hökarnas efterträdare fram till 1805 hette Gyllenquist, Biurgren, Witzbohl och Jägerström, och tre av dessa namn kan möjligen ha en långsökt skoglig anknytning (biur är det dialektala ordet för bäver).
Så det är väl inte omöjligt att en skogvaktare kan ha begåvats ett skogligt tjänstenamn, som Elg.
Källa: John Linder, Skogens krönika i Göteborgs och Bohus Län
7
« skrivet: 2012-11-20, 17:27 »
Inger, det finns lite information om Asbjörn Rearsson och Nils Asbjörnsson i domböckerna. Vilka de var gifta med framgår dock inte såvitt jag vet. Inte heller får man veta när de föddes och dog, men man kan ju göra troliga gissningar. Nils Asbjörnsson hade en son Truls Nilsson i Flöghult, som dog 1693, enligt kyrkboken 54 år gammal. Om den uppgiften stämmer föddes Truls 1639. Bönder gifte sig i 25-årsåldern, och Nils borde alltså vara minst 25 år 1639, dvs han borde vara född senast ca 1615, men eventuellt ett par decennier tidigare. Nils omnämns i domböckerna till 1681, då hans son Truls uppträder i rätten med fullmakt för honom - kanske är han för skröplig för att själv ta sig till tinget. (Domböcker för Vättes häradsrätt finns i avskrift 1660-1714.) Så man kan gissa att Nils dog ganska snart efter 1681.
För Asbjörn blir gissningarna mindre sannolika, så jag vågar inte gissa årtal. Men han borda ha fötts ca 30 år före sonen Nils.
8
« skrivet: 2012-11-13, 16:18 »
Inger, Knuth Hanssons bok Min släkt i Norra Bohuslän är utgiven 1963, och kan bara köpas antikvariskt, där den förekommer sällan. Men kolla www.antikvariat.net eller www.bokborsen.se . (Det tog fem år innan jag hittade ett exemplar.) Den kan nog också finnas i Släktforskarrummet i Strömstads Stadsbibliotek. Det är nog en annan Mari Torstensdotter som omnämns i Knuth Hanssons bok. Hon är dotter till en Torsten Olsson, som föddes omkring 1640. Det finns en senare Torsten Olsson, barnbarn till den förre, och född 1693, men han har ingen dotter Mari. Din Mari kanske är ett barnbarnsbarn till honom.
9
« skrivet: 2012-10-23, 18:42 »
Viktor, Släktdata ( www.slaktdata.org) brukar lösa sådan problem. En sökning ger åtta födslar där Fredrik Ditmar är far, nämligen: 1779-03-28 Agneta 1781-02-07 Adriana Christina 1783-09-19 Karl Wincent 1786-02-16 Johan Albert 1788-04-08 Axel Gabriel 1792-03-08 Sophia Elisabet 1794-06-24 Axel Gabriel Det fanns ett dödfött barn 1790-12-09, så det var åtta födslar. Alla finns noterade i Strömstads födelsebok. Även de båda vigslarna finns i Strömstads vigselbok.
10
« skrivet: 2012-10-04, 22:44 »
Nja, inte riktigt. Gästgivaregården heter Vik, men på 1700-talet kunde stavningen variera lite.
11
« skrivet: 2012-09-21, 16:19 »
Inger, om du kollar en vigselnotise i Skee 1833-09-17 mellan Oliana Trulsdotter och Hans Persson, så omnämns där som Olianas bror Lars Knopp under Strängen. Och det är inget tvivel om att Oliana Trulsdotter var yngsta barnet till Truls Hansson och Anna Mattisdotter.
12
« skrivet: 2012-09-21, 08:39 »
Inger, rotebåtsmannen Lars Trulsson Knopp föddes på Taranderöd i Lur. Han återfinns inte i födelseboken, men 1777 är ett mycket rimligt födelseår. Föräldrarna var Truls Hansson (död 1788-06-01) och Anna Mattisdotter (död 1791-01-03).
13
« skrivet: 2012-06-18, 16:49 »
Inger, inte helt lätt. Så mycket kan väl sägas som att det är väldigt troligt att Anna Mattisdotter som gifter sig i Taranderöd i Lur 1782-06-25 är densamma som föddes på Övre Strängen i Skee. Föräldrarna var Kari Nilsdotter och Mattis Eliasson. Anna på Strängen blev moderlös 1764-05-09. Mattis gifte om sig med Dordi Knutsdotter. Mattis dog 1780-09-30. I mantalslängden för 1781 finns Mattis Eliassons änka Dordi, sonen Anders och dottern Anna på Övre Strängen. Nästa år finns bara Anders Mattisson med hustru (Dordi Knutsdotter hade gift om sig och flyttat.) I mantalslängden för Lur finns på Taranderöd 1781 Truls Hansson med sonen Hans. Nästa år finns dessutom pigan Anna.
Så det är högst troligt att Anna Mattisdotter på Strängen blev piga på Taranderöd, och ganska snart gifte sig med sonen i huset. Men att fastställa det med fullständig säkerhet är inte så lätt.
Det fanns väl inte så många Anna Mattisdöttrar i Norra Bohuslän. Fast på Taranderöd fanns två - även Hans Trulssons styvmor hade detta namn.
14
« skrivet: 2012-05-22, 10:16 »
I exemplen ovan är det mannen som är äldst. Men det finns exempel på stor åldersskillnad där kvinnan är äldst. T.ex. gifte sig Ingeborg Eriksdotter i Skee socken i Bohuslän 1785 med Olof Halvordsson. Ingeborg var född 1726-11-26, och Olof 1762-03-06, dvs. Ingeborg var 35 år och 3 månader äldre än den 23-årige Olof.
Ingeborg hade blivit änka för andra gången året innan, och hennes enda barn i livet, en dotter, hade just gift sig och flyttat. Av hennes åtta barn hade sex dött före fem års ålder och en son dött 23 år gammal.
15
« skrivet: 2012-05-19, 08:00 »
Vederbörande har tydligen drabbats av viss förvirring. Just nu är allt som står på sidan följande: [color=0000ff]Sveriges Släktforskarförbund med Barbro Stålheim i spetsen hotar med att ta strid. Återkommer inom kort! under tiden kan ni följa gråsossarna Sten o Jörgens tråd på: http://forum.arkivguiden.net/agf/disk/42626/47207.shtml[/color]
16
« skrivet: 2012-04-09, 18:04 »
Ursäkta, Josefine Lindroth heter ju frågaren!
17
« skrivet: 2012-04-09, 18:03 »
Josefin Nilsson undrade om det kunde ha betydelse att hennes ana blev faderlös ett par år innan hon gifte sig 16 år gammal. Det kunde det säkert ha. Någon hade ju vårdnaden om henne, och en förmyndare hade utsetts. Om hon blev gift ung var ju förmyndarens uppdrag fort avklarat.
Jag har själv hittat några unga brudar. Där fanns t.ex. en sextonåring, som 1747 giftes bort med sockenskräddaren. Brudens far hade dött innan hon föddes, men hon var nog hyggligt förmögen. Hennes fars föräldrahem hade inköpts av hennes styvfar för hennes räkning när hon var tio år gammal, sedan hennes farfar fastrar och farbröder dött. Sockenskräddaren blev bonde på hennes gård. (Nio månader och fyra dagar efter bröllopet dog hon i barnsäng.)
I Naverstads socken giftes 1929 den fjortonåriga Barbro Olofsdotter bort med den 21-årige länsmanssonen Anders Borling. Barbro var föräldralös, och hennes farfar hade just dött. Tillsammans med sin yngre syster hade Barbro genom arv blivit ägare till en stor gård i socknen. Det ordnade sig för henne - hon blev husmor på gården, och hennes svärfar lämnade i samma veva sin befattning som länsman. Efterträdare blev den nygifte sonen Anders.
Barbro födde 11 barn. De tre döttrar som blev vuxna gifte sig alla femton år gamla, ja en var faktiskt bara fjorton, fast 1734 års lag hade satt femton år som undre gräns för kvinnor. Åtminstone en av döttrarna fick en gård som gåva av fadern vid vigseln - rimligen borde de alla tre ha fått det.
Det är ju uppenbart att de båda första unga brudarna var attraktiva brudar, eftersom de förde med sig en gård i boet, och det fanns ingen som egentligen såg till deras intressen. Men det är svårare att förstå varför länsmansdöttrarna blev bortgifta så tidigt.
18
« skrivet: 2012-03-29, 13:41 »
Hej Inger!
Följande har jag om Ragnil Rearsdotter och hennes familj:
Rearsdotter, Ragnil. Bondhustru på Kangeröd och Östra Björke Västergården. Född troligen 1703 (men dödsnotisen säger 1700). Död 1779-05-07 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata, Mantalslängd Skee 1779 sid 162-172 p 169, Mantalsänlgd Skee 1780 sid199-209 p 206].
Levnadsbeskrivning
Far Trulsson, Rear. Bonde på Kangeröd. Död 1706 i Kangeröd, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata]. Begravd 1706-03-18 [Skee (O) Dödbok, Släktdata].
Mor Gunnarsdotter, Olug. Bondhustru på Kangeröd.
Gift 1:o 1725-04-14 i Kangeröd, Skee (O) [Skee (O) Vigselbok, Släktdata] med
Vellicksson, Hans. Bonde på Kangeröd och Östra Björke. Född 1701-03-03 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata]. Död 1734 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata]. Begravd 1734-03-17. Far: Bryngelsson, Vellick. Bonde i Östra Björke. Född beräknat 1665 [Skee (O) Dödbok, Släktdata]. Död 1730 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata]. Begravd 1730-03-08. Mor: NNdotter, Olug. Bondhustru på Östra Björke.
Barn Hansson, Ivar. Född 1726-02-21 i Kangeröd, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Hansdotter, Anna. Född 1728-01-23 i Kangeröd, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Hansdotter, Sigrid. Bondhustru på Östra Björke. Född 1730-12-15 i Kangeröd, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata]. Död 1797-07-01 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata].
Hansson, William /?Wellick?/. Född 1733-01-13 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Gift 2:o 1735-03-02 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Vigselbok, Släktdata] med
Nilsson, Jon. Bonde i Östra Björke. Född beräknat 1703. Död 1770-04-02 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata].
Barn Jonsson, Hans. Född 1735-12-11 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Jonsdotter, Katarina. Född 1738-11-14 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Jonsdotter, Katarina. Född 1742-08-01 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata].
Jonsdotter, Niliana. Född 1746-09-03 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Födelsebok, Släktdata]. Död 1752-02-08 i Björke, Skee (O) [Skee (O) Dödbok, Släktdata].
Så det är väl inte så troligt att Niliana hann gifta sig.
19
« skrivet: 2011-11-24, 22:32 »
Om det var ett skämt? Förmodligen inte, men det var ju så orimliga uppgifter. Skall man tro församlingsboken så har fyra barn i åldern 4-13 år (om jag inte minns fel) plötsligt ha blivit hemmansägare och innehavare av 1.029.577/18.534.432 mantal var. Det verkar faktiskt helt orimligt att man skulle ha engagerat en lantmätare och delat upp gården i lotter till små barn. Och såvitt jag förstår finns väl uppgifterna bara i församlingsboken - där betyder de egentligen ingenting. Så jag tror inte att det skett någon delning av gården.
20
« skrivet: 2011-11-23, 10:42 »
Viktor, det ser verkligen besynnerligt ut. Fadern Olaus Johannesson, som alltså dog 1914, står som hemmansägare med 4/9 mantal i gården Välle. Men när han dör noteras i församlingsboken änkan som hemmansägare med 4.318.408/18.534.432 mantal, och de fyra barnen med vardera 1.029.577/18.534.432 mantal. Man ser att modern står för ungefär 4/18 mantal, och barnen för ungefär 1/18 mantal vardera, vilket ju blir tillsammans 4/9 mantal.
Men detta har inte kommit in i de officiella handlingarna. I Beskrivningen till den Ekonomiska Kartan från 1939 finns Anders Olausson, äldste sonen till Olaus Johannesson, som ägare till tre fastigheter i Välle om 5/24, 1/4 resp 1/4 mantal. Inga miljondelar alltså.
Man får intrycket att någon skämtat.
Men det finns förstås verkliga märkligheter i Skee. Värst är nog Sör Buar, där det i Beskrivningen till Ekonomiska kartan finns denna godbit: Buar 2:18, som utgjorde 452963449/4932974592 mantal. Denna fastighet omfattade 8,97 hektar åker och 16,09 hektar skogsmark. Här är vi nere på miljarddelar!
21
« skrivet: 2011-11-03, 09:58 »
Bengt, jag förmodar att du kollat domboken för de aktuella åren, och inte hittat någon förklaring där.
Det låter besynnerligt att kronan skänkte bort en skattegård. Till avgifterna för en kronogård hörde ju utöver skatten (eller mer korrekt avraden) de olika tagorna, dels förstatagan när en ny kronobonde tillträdde, och sedan tredjeårstagorna. En kronogård gav större inkomster för kronan. Kan det ha varit korruption med i spelet? Det kan ju ha varit en släkting till kronofogden som fick gården.
22
« skrivet: 2011-11-02, 16:06 »
Bengt, finns det exempel på en sådan hantering av en skattegård? Man kan ju se i domböckerna att det ibland gick an att komma efter med skatten både fyra och fem år, särskilt om det var svagår, och det var många inte kunde betala skatt. Men att en gård togs av kronan efter bara ett eller två års oförmåga att betala skatt har jag inte sett. Kan det ha funnits andra orsaker dessutom?
23
« skrivet: 2011-11-01, 10:42 »
En skattegård skulle ju årligen betala en skatt, t.ex. några tunnor malt. Om gården blev öde, och inte odlades, så var det ju svårt för ägarna att betala skatten. Efter några år drogs gården in till kronan, och gårdens gamla ägare förlorade alltså äganderätten. Gården kunde sedan brukas som betesmark under någon granngård, och fick då betala en ödegårdsskatt, vilken var väsentligt lägre. Ödegården kunde också sättas i hävd igen av någon, som då slapp alla skatter och avgifter under t.ex. tre år. Men gården blev nog en kronogård.
Domboken har uppgifter om ödesmål och obetalda skatter, och även om avgiftsbefrielse förde som tar upp en ödegård.
Jag bläddrar på måfå i en avskrift av domboken för Vätte härad, och hittar bland annat 1681 en lista över svaga och öde hemman, bland annat
1 skattehemman Mårten i Aneröd i Skee sochn ödhe och gifwet undher Cronan
Så tydligen har Mårten i Ånneröd blivit av med sin gård.
24
« skrivet: 2011-10-19, 14:24 »
Inger, det finns avskrifter av protokoll från Vätte häradsrätt 1660-1715, och där finns ett mål från 1664, där Martha Rearsdotters på Hjältsgård arvingar nämns i samband med arvsskiftet. (Marit hade tydligen nyligen dött.)
Martha Reerssdotters i Hiellsgårdhz effterlåtne arfuinger nämbl: på Oluf Joenssons wegner, Björn i Hiellsgårdh; Item, Hans, Gudhe, Simon, Per Simonssöner, sampt Ellin Simonsdotter, huilka sahl: Martha hadhe afladt, medh sin förste mandh, Simon, Jämbwäll, Marin, Karin och Ingri Olufsdöttrer, som sahl: Martha hadhe afladt medh sin andre mandh Oluf Joensson som nu lefwer: Hwilke arfwinger begäradhe, skiffte på någon iordh effter bem:te Martha Reersdotter; Och blefwo dhe såledhes förente att Oluf Joensson behåller för sigh och sine arfuinger Een Tunna skylldh i Niben, efftersom han medh sin afledne hustru Martha någon iordh infrällst hadhe: Men barnen som här ofwanskrefne finnes, och Martha medh Simon och Olluf afladt hafwer, behålla tillsammans dhe Nijo settinger skylldh i Räföe.
Uppenbart hade hon varit gift med en Olof Jonsson, och med honom hade hon dottern Ingrid. Detta är den Marit som kom från Treje, och hennes far hette alltså Rear Nilsson.
25
« skrivet: 2011-10-18, 10:28 »
Inger, Rear Trulsson i Hjälmberg har en dotter Marit (gift med Jakob Olsson i Rällen, men med ett tidigare äktenskap, okänt var - första maken hette Anders, vilket framgår av barnens patronymikon), och Rear Nilsson i Treje har två döttar Marit, den ena bondhustru på Hjältsgård, och den andra på Gudebo. Marit skrivs ibland Marta, så det kan ju vara någon av dessa du söker.
I en tidigare fråga skrev du att denna Martha Rearsdotter var gift med Olof Jonnsson. Var har du hittat den uppgiften?
26
« skrivet: 2011-09-26, 14:18 »
Elisabet, i husförhörslängden för Skee 1818-1825 hittar jag ingen Jakob Olsson på Hjälmstad. Men i den tidigare längden, 1814-1818, finns en Jacob Olofsson hos Mattes Andersson och Maria Jacobsdotter på Stora Hielmstad (sidan 152). Denne Jacob är född 1793 Sept. 6, och beteckas St.s. det vill säga styvson. Släktdatas register ger följande uppgift rörande dopboken för Skee:
1793-09-06 JAKOB Tjöstad Olof Johansson Maria Jakobsd
Det händer ibland att det blir fel i kyrkböckerna, och min gissning är att Jakob fått fel födelsedatum i husförhörslängden 1818-1825, sid 158. Där står Jacob Olofsson som husbonde på en av gårdarna i Östra Folkestad och hans födelsedatum anges till 1791 Febr. 10. Men födelseåret är rättat - det går inte att se vad det stod först. Mycket talar för att detta är den Jakob du söker. Men helt säkert är det inte. Kanske finns en bouppteckning efter Maria Jakobsdotter, och om Jakob på Östra Folkestad är hennes son så finns han med där.
27
« skrivet: 2011-07-10, 14:59 »
Dag, en sökning i Släktdatas register ( www.slaktdata.se) gav en träff på en Ernst Albin född 1868: Födelsedatum: 1868-05-02 Kön: M Förnamn: Ernst Albin Adress: Hedvigstorp Fristorp Adress, normaliserad: Fristorp Hedvigstorp Faderns titel: Inhyses Faderns förnamn: Erik Magnus Faderns efternamn: Andersson Örberg Moderns förnamn: Anna Sofia Moderns efternamn: Eriksdr Örling Moderns ålder: 22 år Övrigt 1: Trolovad. Oä Det är ju en gosse som mycket väl skulle kunna kalla sig Ernst Albin Eriksson. Men datum är en dag fel, och han är inte född i Bohuslän, utan i socknen Västra Tunhem i Älvsborgs län. Jag föreslår att du kollar födelsenotisen i Västa Tunhem i original (t.ex. hos Arkiv Digital - www.arkivdigital.se). Det bör gå att följa honom i husförslängderna - kanske flyttade han till Norge.
28
« skrivet: 2011-01-20, 12:13 »
Eivor Anderssons kommentar om bibeln och det samtida källäget för dess berättelser är högst befogad. Bibeln har av religiösa skäl varit undantagen från vanlig källkritik - nästan alla religionshistoriker som ägnat sig åt bibeln har väl varit troende. Men det finns ändå källkritiska granskningar, t.ex. Alvar Ellegårds Jesus. One hundred years before Christ. A study in creative mythology. (Boken är utgiven 1998, men det finns en tidigare svensk utgåva.)
Ellegård kommer fram till att det inte finns några belägg för att det funnits någon person motsvarande Jesus i början av vår tideräkning. T.ex. behandlas Jesus knappt alls i de tidigaste kristna urkunderna, dvs. Pauli brev. De få gånger han nämns av Paulus är det inte som någon som levde för ett par decennier sedan, utan som någon som levde för mycket länge sedan.
Och ändå är det många som tror på evangelierna. Men tro har förstås föga med vetande att göra. Jesus historiska existens är ett problem för historiker, inte för troende.
Nu är det ändå en viss skillnad på att tro på Jesus som människornas frälsare och att tro sig vara ättling till Harald Hårfager. Ingen väntar sig bli salig på den tron. Det väl ändå bäst att utsätta sådana påståenden för källkritikens test.
29
« skrivet: 2010-12-17, 22:33 »
Nej Inger, det stämmer förstås inte. Nils Björnsson föddes 1697-01-17 i Sör Hålt i Skee. När Anna föddes är oklart, eftersom det inte fanns kyrkböcker i Hogdal förrän 1708. Men enligt dödboken dog hon 1788-02-01, 81 år gammal, och borde vara född 1707. De gifte sig 1728-04-28 i Hogdal, och fick två barn på Lilla Hogdal innan de flyttade till Sör Hålt, där de fick sex barn.
30
« skrivet: 2010-12-08, 11:06 »
Ragnil Rearsson från Kangeröd dog i Östra Björke 1779-05-07 i en uppgiven ålder av 79 år. Visserligen står det Ingeborg Rearsdotter i dödboken, men av mantalslängdeen 1779 framgår att Anders Andersson på Östra Björke Wästergård hade en svärmor Ranilla i hushållet. I mantalslängden 1780 finns ingen svärmor med, vilket stämmer med att Ragnil dött. Anders Andersson var gift med Ragnils dotter Sigrid Hansdotter. Ragnils förnamn har alltså blivit felskrivet i dödboken. Någon födelsenotis för Ragnil finns inte, men det är en lucka i Skees kyrkböcker 1703. Det troliga är att åldersuppgiften i dödboken är lite överdriven, och att hon föddes 1703 av Olug Gunnarsdotter och Rear Trulsson på Kangeröd.
31
« skrivet: 2010-12-06, 21:13 »
Inger, i Släktdatas register för Skees födelsebok står: 1730-12-15 SIGRID Kangeröd Hans Haraldsson Ragnil Rearsd
Haraldsson är uppenbart felläst, eftersom denna Ragnil Rearsdotter var gift med Hans Vellicksson, som kom från Björke. Är du intresserad av denna Ragnils anor några generationer bakåt, så kan jag maila ett utdrag.
32
« skrivet: 2010-12-06, 20:02 »
Inger, i dödsnotisen uppges att Ragnil Rearsdotter var 76 år och 9 månader (dvs född i februari 1693), och att hon var änka efter Erik Vettlesson. De gifte sig i Hogdal 1719-10-25, och Ragnil var då bosatt i Nordby, medan Erik kom från Hallind. Paret fick fyra barn i Nordby, men flyttade senare till Övre Solberg i Skee. Hogdals kyrkböcker börjar först 1708, så om Ragnil föddes i Hogdal så ger inte födelseboken någon upplysning om när hon föddes.
Uppgiften om Ragnils föräldrar är intressant. Vad har du för källa till den?
33
« skrivet: 2010-11-07, 21:15 »
Erland, en sökning på Släktdatas register ( www.slaktdata.org) på Börje Persson i Foss (O) ger sex träffar, dels fyra födslar 1699-1705, där hustrun heter Boel/Botela Persdotter och barnen heter Petter, Peter, Malena och Anders,och dels de båda födslar du redan noterat. Eftersom den senare Börje Persson benämns ungkarl och inte änkeman när han gifte sig, så rör det sig med stor säkerhet om två olika Börje Persson. Orten för de fyra första födslarna är Munkedal, Munkedals bruk och Munkedals mark, så det förefaller som att den äldre Börje Persson har arbetat på bruket. Någon titel har han dock inte (i varje fall inte i registret.) Några uppenbara dödsnotiser för de båda Persönerna ger dessvärre inte Släktdata, ens om man söker på alla registrerade socknar. Men det finns en och annan död Börje Persson i grannsocknarna. Möjligen kan de båda Börje Persönerna förväxlas.
34
« skrivet: 2010-09-24, 17:26 »
Ulf, självklart har jag inga argument för att vägen inte var en stig på 1200-talet, lika lite som jag kan säga att den inte är från 1400-talet eller 800-talet eller från 200-talet. Inget är ju känt om vägens historia, men än det man kan sluta sig till utifrån hur den ser ut idag. Det är ju du som påstår att vägen är från 1200-talet, och då ligger bevisbördan förstås på dig.
35
« skrivet: 2010-09-24, 15:54 »
Alltså inga argument alls för att vägen är från 1200-talet.
36
« skrivet: 2010-09-24, 15:03 »
Ulf, hade du inte tid att redovisa argumenten för att vägen är från 1200-talet?
37
« skrivet: 2010-09-24, 11:07 »
Ulf, vägar på 1200-talet var stigar, där man kunde vandra eller i bästa fall rida. Broar fanns i allmänhet inte över, däremot vadställen. Godstransporter företogs vintertid på vintervägar, vilka gick på isbelagda sjöar och åar så mycket som möjligt. Den väg du har fotograferat verkar vara sentida - på första fotot syns en upphöjd vägbank. Men du skriver: Var detta huvudvägen in mot Sundsvallsområdet på 1200-talet? Ja, mycket tyder på det...se bilderna nedan!
Eftersom det finns mycket som tyder på att du funnit en huvudväg från 1200-talet, så kan du väl redovisa de tre viktigaste argumenten för att denna väg är från 1200-talet. Om inte annat behöver du argument för att övertyga experterna på Länsmuséet.
38
« skrivet: 2010-08-30, 08:42 »
Grålös är Vätte härads största by med sex gårdar: Innegården (1/1 mantal), Kronostugan (1/2 mantal), Norgården (1/1 mantal), Sörgården (1/1 mantal), Uppegården (1/1 mantal) och Valsbo (1/4 mantal). Detta avspeglar förhållandet någon gång på 1500-talet, men därefter har dessa gårdar delats, och byn har bestått av fler gårdsbruk, men i jordeböckerna hängde den gamla strukturen kvar i flera sekler. När Kronostugan fick sitt namn var säkert den gården den enda kronogården, men 1658, när Bohuslän kom under Sverige, var två av gårdarna kronogårdar, tre var kyrkojord och en - Sörgården - skattejord. Kyrkojorden revocerades strax efteråt, dvs fördes till kronan. 1759 skatteköptes Grålös Kronostuga, och 1790 följde Grålös Uppegården, Innegården, Norgården och Valsbo.
Kronostugan var alltså en kameral gård, som var uppdelad i flera delar. I Beskrivningen till Ekonomiska kartan från 1938 finns sex små fastigheter samlade under Grålös Kronostugan.
39
« skrivet: 2010-07-20, 19:16 »
Inger, visst återkommer namnen i nya generationer i en släkt. Men man kan inte dra några säkra slutsatser enbart av namnen. Kolla gärna den Rasmus från 1693 du hittade, och se om han blev vuxen och gifte sig, och vad hans barn döptes till. Man måste prova alla uppslag.
Elsängen är en granngård till Varp. Varp ligger knappt fem kilometer nordväst om Torgonö. Lurs nordgräns går dryga fem kilometer söder om Varp.
Den Rasmus Hansson som föddes i Lur 1739-08-07 hörde hemma på gården Elofsröd. Gårdsnamnet var feltolkat i Släktdatas register.
40
« skrivet: 2010-07-18, 22:52 »
Hej Inger, jag tog en titt på faddrarna till Rasmus Hanssons båda barn. Vid sonen Hans (född 1765-12-17) dop (se Skee C:4 1759-1775 sid 286)fanns bland faddrarna en Helena Svänsdotter i Torgonö. Hon bodde alltså på den gård där Rasmus noterades när han gifte sig. Vid dottern Ragnils (född 1769-03-12) dop var faddrarna Pehr Hansson i Torgonö och Anna Hansdotter i Björke (se Skee C:4 1759-1775 sid 440).
Anna har jag inte följt upp, men Per Hansson och Helena Svensdotter var gifta:
Släktdatas register för Tjärnö har följande notiser:
Gift 1752-10-30 Pär Hansson Lur Olug Olsdotter Torgonö
Död 1761-06-25 Hustru Olug Olsdotter Torgonö 74 år Make: Per Hansson
Gift 1762-01-29 Per Hansson Torgonö Helena Svensdotter Älgö
Död 1777-12-24 Per Hansson Torgonö 49 år 11 mån /född ca jan 1728/
Vi kan se att Per Hansson kom från Lur, och att han tydligen 23 år gammal gifte sig med en 40 år äldre änka.
Det är en rimlig gissning att Per och Rasmus var bröder. Men i den familj i Lur där det föddes en Rasmus Hansson 1739 verkar det inte finnas någon Per.
Det finns en bouppteckning efter Per Hansson. (Tanums m fl häradsrätter 1778, sid 328. Av den framgår att han efterlämnade änkan Helena Svännsdotter, sönerna Svänn och Hans samt döttrarna Hellena, Olliana och Ingrid, och närvarande (för att bevaka barnens rätt) var dessutom Anders Jonsson i Tormoseröd? och Olof Johannesson i Björnimb.
Jag har inte närmare undersökt om dessa båda bönder var släkt med Per Hansson. Båda kom från Lur, om jag tolkat gårdsnamnen rätt. Och Olofs hustru hette Margareta Hansdotter, och kom från gården Tvetane i Lur.
Jag skulle råda dig till att pröva hypotesen att Rasmus Hansson kom från Lur.
Häradsrättens protokoll finns på Landsarkivet i Göteborg. Arkiv Digital har bara fotograferat bouppteckningarna, så du får kontakta landsarkivet och höra om det finns något protokoll om förmyndare till Rasmus Hanssons barn.
Du kan också läsa igenom mantalslängderna för Lur och Tjärnö. (Finns hos Arkiv Digital och SVAR) Men de aktuella åren är det flera år då mantalslängdrna saknas.
41
« skrivet: 2010-07-12, 20:06 »
Inger, din Rasmus Hansson är svårfångad. Han bodde tydligen som dräng på Torgonö när han gifte sig, men det betyder inte att han föddes där, eller att Torgonö var han föräldrahem vid vigseln. Inte en enda Rasmus finns med i Tjärnös dopbok.
Enligt dödboken var han 37 år och 5 månader när han dog 1773-04-25, dvs han skulle vara född i december 1735. Nu är Rasmus Hansson är ett ovanligt namn, och man kan pröva att söka i Släktdatas kyrkoboksregister. Där finns register för så gott som alla bohuslänska socknar, och en hel del andra också. Men någon Rasmus Hansson som föddes 1735-1736 finns inte. Däremot finns en i Lur, född något senare:
1739-08-07 Rasmus Klöveröd Hans Nilsson Martha Bryngelsdotter
Marta dog 1750 och Hans 1752, så om detta är din Rasmus så var han föräldralös sedan länge när han gifte sig. Men det är inte alls säkert att det är han. En annan Rasmus Hansson gifte sig i Skee 1770 - det kan lika gärna vara han som föddes på Klöveröd.
Rasmus Hanssons änka gifte om sig efter något år. Det måste då ha gjorts en bouppteckning där någon släkting till Rasmus borde ha varit med för att tillvarata barnens intressen. Men i bouppteckningsregistret finns han inte med, så bouppteckningen verkar inte bevarad.
Man kan kolla eventuella syskon till den Rasmus som föddes på Klöveröd, och se om dessa syskon finns med som faddrar till Rasmus Hanssons båda barn. Och se om Rasmus finns med som fadder till de misstänkta syskonens barn. Fast oftast är faddrarna de närmaste grannarna, men ibland har man tur.
Man kan också kolla i häradsrättens protokoll om det utsågs någon förmyndare till Rasmus Hanssons barn. Det skulle kunna vara en bror eller svåger.
42
« skrivet: 2010-01-21, 07:04 »
Båtsmannen fick sannolikt bege sig till Halden för att kolla om det kommit något brev. Det var mycket enklare än att gå de 15 kilometerna till Strömstad. Till Halden tog han sig genom att gå ett par kilometer, och sedan ro ett par kilometer över Idefjorden. Men troligen hade han en överenskomelse med andra båtsmän i Lommeland och Näsinge, så att var och en inte behövde göra färden varje vecka.
43
« skrivet: 2010-01-19, 16:01 »
Viktor, det fanns inte bara den svenska posten i Norra Bohuslän. Den svenska posten bör ha startat ungefär samtidigt med att Strömstad blev stad ca 1668. Då befordrades posten med hjälp av postbönder och deras drängar, vilka troligen red. Någon lokal distribution av post fanns inte - den som fick ett brev fick gå till postmästaren i Strömstad och fråga efter det. Detta sakernas tillstånd varade en bra bit in på 1800-talet. Systemet med postbönder fanns kvar till ca 1860.
Den andra posten var den Kungliga Danska Posten, som befordrades mellan Köpenhamn och Kristiania (det danska namnet på Oslo). Den postlinjen fanns väl så länge Norge låg under Danmark, dvs fram till 1814. På svenska sidan anslöts den vid Björneröd i södra delen av Idefjorden. Det är svårt att hitta någon information om den, men en dödsnotis i Skees dödbok från 12 september 1772 har följande kommentar:
Anders Corneliusson fr hela hemmanet ägo o bruk Övre Kroken var rbman Håf i 7 år,gårdsbrukare i bemälte Kroken 26 år, o under sist berörde tid befordrat Kungl danska posten emellan Björnerstrand o staden Uddevalla i 9 år, var 53 år o 5 mån
Uppebart var det en bisyssla för Anders att föra post mellan Idefjorden och Uddevalla, eftersom han dessutom var gårdsbrukare. Men det är ju inte säkert att han själv red till Uddevalla - han kan ju ha haft anställda drängar.
När och var var din postryttare i farten?
44
« skrivet: 2010-01-17, 22:22 »
Någon Juliana Strömdahl omnämns inte, såvitt jag kan se, i bouppteckningen efter Helena Wilkens (Strömstads rådhusrätt och magistrat, Bouppteckningar 1683-1750, 1725:149, tillgängligt via Arkiv Digital). Dessvärre finns ingen bouppteckning efter vare sig Jörgen eller Jakob Strömdahl, enligt landsarkivets register. Dock finns en efter Juliana Rahmn Strömdahl (1808:323). Den var alltför svårläst för mina klena färdigheter i handskriftsläsning.
45
« skrivet: 2010-01-17, 11:58 »
Anders, dessvärre har jag inget bidrag till din egentliga fråga, men det finns mer information om herrarna Strömdahl i Anton Söderboms bok om hus, tomter och tomtägare i Strömstad. ( http://www.stromgen.se/husagarestd/soderbom3.pdf) Båda verkar ha varit tämligen vidlyftiga. Namnen stämmer inte riktigt med de du uppger, men Jörgen Olsson Strömdahl är gift med Maricken Hindriksdotter Willkens, och Jakob Olofsson Strömdahls hustru heter Anna Helgesdotter Bruhn. Det är alltså ingen tvekan om att det är de herrar Strömdahl du frågar om. Tyvärr nämner Söderbom inte om de är släkt, men det kan inte uteslutas, eftersom bådas fader bör ha hetat Olof.
46
« skrivet: 2009-11-24, 16:30 »
Intressant bild. Vad skall man kalla pojkens klädsel? Sjömanskolt? För nog är det väl någon sorts kolt han har?
47
« skrivet: 2009-10-24, 22:49 »
Sandåker är en av de mindre gårdarna i Näsinge.
48
« skrivet: 2009-10-24, 20:38 »
Anne, Sandåker ligger i Näsinge, men i samma pastorat som Hogdal. Att socknarna förväxlas händer då och då. Frågan är väl om det fanns någon Anders Andersson i Sandåker i Näsinge, som gifte sig med änkan Cicilia Andersdotter i Sör Buar i Skee. Det gjorde det nog. Husförhörslängderna från Näsinge för 1820-1823 är lite svårlästa, men man ser att en son Anders på Sandåker är struken 1822, men utan uppgift om vart han tog vägen. Husförhörslängden för 1819 (Näsinge AI:1, bunt 7, sid 14 - bild 93 hos Arkiv Digital) är mer lättläst, och där finns en son Anders, född 19/11 1797. Föräldrarna heter Anders Pettersson, född 7/6 1766 och Maria Andersdotter, född 2/3 1757.
I Skees husförhörslängd 1818-1824 (AI:3, sid 116) hittar vi på Sör Buar mannen Anders Andersson, född 1797 Nov 14, bev 1822 (dvs han har flyttat till församlingen 1822). Hans hustru heter Cecilia Andersdotter född 1785 Mars 16, och det har lyst för henne den 31 Mars 1822. De har fått dottern Anna Maria 1822 2/12.
Även om födelsedatum skiljer - 14/11 i stället för den 19/11 - så finns det väl inget tvivel om att detta är densamme som sonen Anders från Sandåker i Näsinge. En slarvigt skriven 9 kan lätt förväxlas med 4. Släktdatas kyrkboksregister uppger till och med Anders födelsedatum till 1797-11-14, så det är tydligen uppgiften i Näsinges husförhörslängd som är fel.
49
« skrivet: 2009-10-20, 21:49 »
Viktor, så bra att du kom till rätta med Anna Britta. Men i stället får du två nya problem, nämligen hennes föräldrar. I sista husförhörslängden stod om modern Lisa Andersdotter (hon befann sig på ett torp under Skär när hon dog) att hon var född i Värmland utan närmare precisering än så, så det kan bli ett utdraget sökande, om du inte hittar hennes flyttsedel. Men det är ju sådana problem man får när man släktforskar. Lycka till!
50
« skrivet: 2009-10-17, 22:56 »
Viktor, du bör nog ta en extra titt på den Anna Britta Olsdotter som föds den 5 juni 1813 på Båteviken. (Båteviken är ett torp under Kebal - stavas ibland Kidbal.) Svårigheten är förstås att knyta ihop denna födelsenotis med den piga Anna Brita Persdotter (eventuellt Olsdotter) som får den oäkta sonen Patrick. Eller att visa att det inte är samma person.
Fadern (Olof Andersson) står som krympling och dör efter några år. Modern Lisa Andersdotter gifter om sig (Släktdata: 1824-02-25 Arbetskarl och änkeman Anders Öman Medvik Änka Lisa Andersdotter).
De bor sedan på ett torp under Medvik några år. Anna Britta och en syster flyttar till Hogdal ca 1926, och modern och styvfadern flyttar till ett torp under Källviken. Anna Britta Persdotter skulle ju enligt husförhörslängden för Nedre Högstad ha kommit från Blomsholm. Där har jag dock inte återfunnit henne (varken som Olsdotter eller Persdotter), men det var stor omsättning av folk på Blomsholm och på Blomsholms torp, och det finns många strukna namn, så det är lätt att missa ett namn. (Och ADs bilder har här dålig skärpa nertill.) Ett sätt att gå vidare är att titta på inflyttningslängderna för Skee och se om Anna Britta Olsdotter/Persdotter finns med. Om Patricks mor inte är Anna Britta Olsdotter, född på Kebal, så kan modern vara inflyttad. Och om det är Anna Britta från Kebal, så bör hon ha återvänt från Hogdal, och skall stå med i inflyttningslängden. Det kan också vara värt att kolla vigselboken, och se om någon giftoman nämns när hon gifter sig. Ogifta kvinnor var ju omyndiga, och måste ha någon man som såg till att allt var i ordning. Normalt var det fadern, och då brukar det inte stå något i vigselboken. Men om det är en faderlös brud, så kan stå ett namn, t.ex. en styvfar, en morbror eler en bror. Hjälper inte det, så kan man kolla dopböcken, och se vilka som var faddrar till moderns barn - alla barn, inte bara Patrick. Ofta säger det inget, eftersom de som blev fadrar oftast var de närmaste grannarna, men ibland kan det vara något syskon till modern. Det kan också vara värt att se efter vem som är fadder då de misstänkta syskonen döper sina barn. Man kan också kolla om det finns någon bouppteckning efter modern, Lisa Andersdotter, som dog 1853-02-12. Det kan det göra även efter en fattig hustru, men den kan ibland komma långt efter dödsfallet. (Det verkar inte som att det gjordes någon bouppteckning under 1853.) Så det finns en del att göra. Beträffande Patricks fadern, så kan det finnas något i domboken - det var fortfarande olagligt att ha sex utanför äktenskapet.
Det är en knepig nöt, men svårare problem har lösts.
51
« skrivet: 2009-10-06, 17:49 »
Mathias, visserligen hittar jag inte den tidigare diskussionen, men din fråga om födelsenotisen för den oäkta gossen Patrick tror jag att jag kan svara på. Födelsenotisen, som kommer sedan födelseboken för 1834, lyder:
Patrick f.d. 5 Maji Moder Piga Anna Br. Persd /Olsd är överstruket/ 21 å.g. fader okänd, från Ö. Högstad
Det är osäkert om det verkligen står Persd som moderns patronymikon.
Här fick vi ju ett gårdsnamn, och då kan man gå till husförhörslängden (Skee AI:5, sid 105), där hon återfinnes (inte på Övre Högstad men väl på torpet Dahlarne under Nedre Högstad) som piga hos båtsmannen Mathes Sörensson Starkman. Hon heter mycket riktigt Persdotter, är född 1813 5/6, kom från Blomsholm och flyttade till Näsinge med bevis 1835. Den oäkta sonen Patrick följer tydligen inte med - han rapporteras som avflyttad till en ort jag inte kan tolka (de sista bokstäverna kan vara liden, men förmodligen blir han kvar i Skee.
52
« skrivet: 2009-08-03, 17:31 »
Mats, i maj 1922 delades Skee socken i två folkbokföringsdistrikt. Det mindre, Skee B, omfattar huvudsakligen stenhuggarsamhället Krokstrand med omnejd, dvs gårdarna Björneröd, Kroken, Flöghult, Husebo, Kampegården, Brämmen, Budalen, Kangeröd, Hästeskede, Södra och Norra Buar samt byn Mardal.
Det är den församlingsbok du inte kan öppna (AIIa:9) som täcker Skee B. Du får väl kontakta Arkiv Digital och tala om att något är fel.
53
« skrivet: 2009-07-22, 14:23 »
Pål, de sena leden känner jag inte till, men anlinjen från Simon Ivarsson till Rear Nilson är väl belagd i ett antal domprotokoll. Födelseplatserna och födelseåren är väl i flera fall gissningar. Vad har du t.ex. för källa till uppgiften Nils Rearsson f. ca 1590 i Varp, Skee? Han var sannolikt född på Treje. Att Rear Nilssons far skulle vara Nils Rearsson på Treje är inte säkert. Rear Nilsson var gift med Ingeborg Nilsdotter, och det kan vara hon som var barn till lagrättmannen Nils Rearsson på Treje.
54
« skrivet: 2009-05-24, 14:02 »
Skall man tro nationalencyklopedin, så var makassaroljan inte i första hand till för att forma håret. Snarare användes den av tunnhåriga för att förbättra hårväxten:
makassarolja (efter staden Maka(s)sar, nuv. Ujung Pandang, Indonesien), vegetabilisk olja med lukt av bittermandel som framställs genom varmpressning av frön från trädet kussum (Schleichera oleosa, familjen kinesträdsväxter). Oljan, som ansetts befordra hårväxten, användes tidigare i hårolja. Jfr antimakass.
55
« skrivet: 2009-03-19, 15:10 »
Det är svårförståeligt att diskussion om riskerna med äktenskap mellan nära släktingar skulle vara kontroversiellt. Den ökade risken för ärftliga sjukdomar har ju varit känt länge - när jag gick på gymnasiet för snart 50 år sedan togs det upp i undervisningen. Det som tillkommit är förstås att DNA numera kan analyseras, och det går att avgöra om ett foster har gener som med stor sannolikhet kommer att medföra en viss sjukdom.
56
« skrivet: 2009-03-19, 09:16 »
Det framhölls ju i programmet att risken för genetiskt orsakade sjukdomar var liten även vid kusinäktenskap, även om den var kanske tre gånger större än motsvarande risk då båda föräldrarna var obesläktade.
Det är en intressant fråga om det finns ekonomiska skäl till kusinäktenskap. Jag gjorde en stamtavla i fyra generationer för en länsman, född 1700 i Vätte härad, Bohuslän, som fick 14 barn varav 11 blev vuxna. Bland hans efterkomande hade ingåtts fem kusinäktenskap. Det var bara jordägande ättlingar som ingått kusinäktenskap. Bland de ungefär lika många obesuttna ättlingarna fanns inget kusinäktenskap. Fast materialet är förstås för litet för att dra några säkra slutsatser.
57
« skrivet: 2009-03-18, 08:14 »
I Carl-Johan Gadd: Den agrara revolutionen, sid 302-303 berörs kort skiftenas sociala konsekvenser i Sverige. Författaren menar att det var stor skillnad på förloppet i England och Sverige. På grund av att det i Sverige fanns en generall lagstiftning, och att genomförandet sköttes av offentliga tjänstemän, så blev det enkelt och billigt att komma fram till skiftesbeslut. Det var få självägande bönder som förlorade sin ställning genom skifte.
Däremot blev många torpare och andra obesuttna uppsagda. Deras rättigheter tillvaratogs inte alls vid skiftena.
58
« skrivet: 2009-03-17, 19:56 »
I Skee socken, Göteborgs och Bohus Län, ligger byn Vässby med gårdarna Stora Vässby, Lilla Vässby och Lilla Gö Vässby (den senare gården kallas oftast bara Gö Vässby eller Giö Vässby). Det är nog den gården du är ute efter.
59
« skrivet: 2008-11-21, 15:40 »
Födelsen skulle kunna ha hamnat i Tanums annexförsamling Lurs födelsebok. Där noteras 1803-02-17 att en dotter Oliana fötts på Sögårdstorpet av föräldrarna John Olsson och Anna Petersdotter. Sögård ligger dock i Tanum, och i Tanums husförhörslängs 1803-1806, sid 114 finns på torpet Dahlen under Sögård John Olsson och Anna Petersdotter med dottern Oliana, född 1803. Nu skiljer ju födelsedatum i denna födelsenotis med det datum Oliana har i Tjärnös husförhörslängder (vilket är 1803-01-07). Man bör nog följa Oliana på Sögård och försäkra sig om att det verkligen är samma Oliana i Tanum och Tjärnö.
60
« skrivet: 2008-11-10, 10:23 »
Gun, med Dal menas oftast Dalsland. Det finns en socken Torp i Valbo härad i Dalsland, så det kanske är idé att kolla där.
61
« skrivet: 2008-10-27, 13:08 »
En av Karl XII:s hundar med namnet Pompe fick till och med en liten dikt, skriven av Israel Holmgren:
Pompe, kungens trogne dräng,
sov var natt i kungens säng.
Sist, av år och resor trötter,
led han av vid kungens fötter.
Mången täck och fager mö
önskade som Pompe leva;
många hjältar eftersträva
att få såsom Pompe dö.
62
« skrivet: 2008-10-06, 17:17 »
Varför sitter kvinnan med en uppslagen bok? Gissningsvis skall den väl ses som en symbol för något, och det enda jag kan gissa är att det är en bibel, och att hon gärna vill visa upp en religiös tillhörighet. Eller finns det en bättre förklaring? Biblar brukade väl ha svarta pärmar, och det verkar denna bok inte ha.
63
« skrivet: 2008-09-19, 15:19 »
Heidi, Johan Petter kom från Foss socken, och hans hustru från Tanum, vilket framgår av bilden nedan från husförhörslängden för Lur 1851-1857, sidan 116: 
64
« skrivet: 2008-07-22, 20:30 »
Hans Petter, Johan Martin Persson, bonde på Erlandseröd, var född 1843-11-16 i Skee enligt Skees församlingsbok 1906-1910, sid 188. Hans hustru var född 1861-05-10 i Tjärnö. Erlandseröd ligger mycket riktigt på Strömstadsnäset, väster om Strömsvattnet.
Om deras nio barn ger samma församlingsbok, och CD-skivan Sveriges dödbok 1947-2003 följande upplysningar:
Elin Margareta, född 1885-02-26, död 1970-10-13 i Strömstad. Ogift.
Carl Johan, född 1886-03-16, sjöman, återfinns ej i Sveriges dödbok (han har troligen dött före 1947, eller emigrerat)
Knut Villiam, född 1887-11-23, död 1964-03-02 i Hjältsgård, Skee. Gift.
Anders Verner, född 1889-03-07, död 1958-09-24 i Kilarna, Skee. Ogift.
Frida Christina, född 1890-10-31, död 1977-12-13 i Göteborg. Ogift.
Rakel Theresia, född 1893-01-20, död 1980-12-07 i Tierp (Uppland). Änka.
Elsa Matilda, född 1895-12-06, död 1991-01-04 i Strömstad. Ogift.
Gerda Martina, född 1898-05-04, död 1995-09-11 i Tierp (Uppland). Gift.
Per Artur, född 1900-10-06, död 1979-12-07 i Erlandseröd. Gift.
Det kan nog finnas åtskilliga barnbarn till Johan Martin Persson. Hans yngste son Per Persson minns jag. Per har i varje fall en son i livet. Gården där han bodde på Erlandseröd finns dock inte kvar. Där är numera ett industriområde.
65
« skrivet: 2008-06-22, 11:56 »
Peter, det kan bero på sammanhanget. Är det en vigsel, där brudgummen kommer från Buar? Det finns Buar även i Skee socken. Vanligen skrivs sockennamnet ut när gårdar i en annan socken refereras. Det troligaste är att Buar i Tanum avses, eftersom Lur och Tanum tillhör samma pastorat. Jag har ibland sett referenser till Tanumsgårdar utan sockenangivelse i Lurs kyrkböcker. Men även några gånger till Skeegårdar utan angivning av socken. Så uteslut inte Skee, där det finns Norr och Sör Buar (står det bara Buar, så avses oftast dessa gårdar), samt Yttre Buar.
66
« skrivet: 2008-06-04, 14:49 »
Kerstin, sommarvädret 1870-1879 i Strömstad redovisas ganska fylligt i boken Om Strömstad, dess klimat och sjuklighetsförhållanden, dess badanstalt och hafskur, dess historia och lokalförhållanden av Carl Cederström. Det är ju inte Göteborgstrakten, men väderleken i Strömstad brukar inte skilja sig så mycket från Göteborgs.
67
« skrivet: 2008-04-02, 15:37 »
Ärenden om tillstånd till äktenskap finns i Justitierevisionens arkiv på Riksarkivet.
68
« skrivet: 2008-03-28, 12:22 »
Vid närmare eftertanke visade det sig att jag redan hade Andreas Andersson i min släktdatabas. Hans mor Maria Andersdotter är syster till min mormors farfars far. Jag har gjort en del forskning kring Maria, men det är en ganska svårforskad familj. Anders har varit bonde, torpare, statkarl och backstugusittere.
Barnen har fötts i bland annat Skärje i Skee, Hessland i Lur (fast födelsenotisen finns i Skees födelsebok) och i Strömstad. Andreas födelsenotis har jag inte hittat. Marias anor har jag dock i sju led i en gren. Om du vill kan jag maila dig det jag har.
69
« skrivet: 2008-03-28, 09:58 »
Rune, den Andreas Andersson som flyttade till Norge den 11 april 1843 kom enligt utflyttninglängden från Kitteröd i Skee. Tittar vi på husförhörslängden för Kitteröd så finns där följande familj:  Såvitt jag kan se så är födelsedatum för sonen Andreas inte 27/9 utan 27/7. En sådan födsel finns dock inte i Släktdatas register för Skee, men jag har inte kollat originalet. Möjligen har födelsedatum förvanskats. Men det spelar kanske mindre roll, eftersom föräldrarna framgår.
70
« skrivet: 2008-03-26, 10:46 »
Bjørn, båtsman Lundberg är nog ett stickspår. 1828 hette båtsmannen Nils. (Stora Rogstad ligger strax söder om Blomsholm, mellan sjöarna Färingen och Strömsvattnet.) Däremot fick år 1817 en Erik Lundberg i Strömstad en dotter, vilket framgår av Släktdatas avskrift av Strömstads födelsebok. Det kunde kanske löna sig att se om han fanns kvar i staden 1827-1828, så att han åtminstone teoretiskt skulle kunna vara far till den oäkta Maria Kristina Eriksdotter Lundberg, född 1828-10-15.
71
« skrivet: 2008-03-26, 09:37 »
Lundberg var mycket riktigt båtsman nummer 169 i Bohusläns första kompani. Roten omfattade gårdarna Norr Slön, Lunden och Stora Rogstad. Båtsmanstorpet låg på Stora Rogstads ägor. Allt enligt roteringslängden för 1827 (Göteborgs Landsarkiv, landskontoret GIfd:12 - finns tillgänglig hos Arkiv Digital).
72
« skrivet: 2008-03-25, 22:29 »
Bjørn, Maria Charlottas dotter hette i dopboken Anna Mathilda, men i en församlingsbok Alma Matilda, och i en annan tolkar jag namnet som Alina Mathilda. Så det är inte lätt att veta exakt vilket namn hon fick i Norge.
När det gäller modern i familjen, Maria Kristina Eriksdotter Lundberg, så kanske det kunde löna sig att leta efter någon Erik Lundberg, som kunde tänkas vara fader. Lundberg var ett båtsmansnamn, men det fanns nog Lundbergar i Strömstad också.
73
« skrivet: 2008-03-25, 18:44 »
Bjørn, visst finns Gustaf Gustafsson med familj på Högemyr under Övre Strängen. Av husförhörslängden Skee AI:23, sid 665 (1876-1881), framgår:
Sonen Carl Anton, född 18/2 1869, dog 28/7 1880.
Sonen Adolf, född 6/11 1857, flyttade till Strömstad 1878. Där återfinns han bland annat i hfl Strömstad AI:19 (1880-1887) på sidorna 222 och 369. Han gifte sig 30/3 1879 med Fredrika Svensson, född 19/8 1850 i Foss, och de hade barnen Carl Johan, född 7/6 1878, Sven Hjalmar, född 28/12 1880, död 2/4 1884, samt Berta Emilia Kristina, född 2/2 1883. Familjen flyttade till Norge 17/2 1885.
Dottern Maria Charlotta, född 7/12 1866, bodde kvar i föräldrahemmet. Hon fick två barn utom äktenskapet, Alina/?/ Matilda Carlsdotter, född 27/4 1890 och sonen Carl Gustav, född 4/5 1898. Enligt Skees Församlingsbok 1906-1910, AIIa:6, sid 672, flyttade Maria Charlotta och sonen Carl Gustav till Tune i Norge 2/8 1907, och dottern Alina Matilda flyttade till Id i Norge 8/11 1907.
74
« skrivet: 2008-03-07, 15:34 »
Lennart, födelsenotisen lyder i Arkiv Digitals version (Skee C:19, sid 38):  Föräldrarna är alltså Ernst Marenius Emanuelsson och Asta Elvira Carlsson (fast efternamnet är svårläst - dock hette hennes far Carl Johan Niklasson). De står med i Sveriges Dödbok 1947-2003, och dog i Tanum, han 1979-11-23, och hon 1975-08-28. Eventuella syskon till Gunnar Emanuel kanske pastorsexpeditionen i Tanum eller Skee kan ge besked om. (Man kan förstås läsa födelseboken i Skee, men det är rätt många sidor, och jag har bara tillgång till födelseboken till och med 1936.)
75
« skrivet: 2008-02-16, 14:14 »
I norra Bohuslän hade man fyra eller sex faddrar, i några fall bara två. Jag har inte sett annat än att männen nämns först bland vittnena. Ofta, men inte alltid, finns ogifta vittnen.
Men om det var meningen att faddrarna skulle stödja barnet vid behov, var det verkligen så det fungerade? Jag har stött på ett antal barnkullar som blivit föräldralösa, och i inget av fallen har faddrarna tagit hand om dessa föräldralösa barn. Fanns det äldra syskon, så kanske de hamnade hos dem, eller hos far- eller morföräldrar. Men lika gärna kunde de hamna som fosterbarn hos utomstående, och kanske byta fosterhem ofta.
76
« skrivet: 2008-02-10, 13:50 »
Hans Petter, det var inte så svårt att hitta lite mer information om Johanna Eloise och hennes barn. I nästa husförhörslängd för Strömstad, 1872-1876, finns de fortfarande med i obefintlighetslängden. Men där står om Johanna Eloise Holmberg (f. Olausdotter), att hon sedan sex år vistats hos sin far Olaus Olsson på Buar, och att hon flyttat till Fredrikstad 1876 2/10. En titt i hfl för Skee 1876-1880, sid 102, visar att Johanna Eloise och alla tre barnen finns på Långemyr under Norr Buar. Uppenbart har de bott där hela tiden, men utan att myndigheterna känt till det, eftersom de inte fanns i de tidigare husförhörslängderna. Nu står att Johanna Eloise och Cecilia Mathilda flyttat till Fredrikstad (och det verkar stå gift som upplysning om Johanna Eloise). I hfl Skee 1881-1885, sid 104, står Frans Efraim Holmberg och Alma Holmberg som inhyses fosterbarn på Långemyr. Frans Efraim har dock flyttat till Fredrikstad 20/2 1885. Och i hfl Skee 1886-1890 står att det inhysta fosterbarnet Alma Holmberg lämnat Långemyr och flyttat till Fredrikstad den 11/1 1887.
(Meddelandet ändrat av AHA den 10 februari, 2008)
77
« skrivet: 2008-02-10, 12:01 »
Hans Petter, i husförhörslängden 1860-1866 för Strömstad återfinns smedgesällen Carl Gustav Holmberg med familj i Rote 1, hus nummer 20, på sidan 21:
Smedgesällen Carl Gustav Holmberg, född 33 1/11 i Blekinge, gift 27/9 61
H. Joh. Eloise Olausdr, född 40 7/3 i Skee
Barn Cecilia Mathilda, född 61 1/10 i skee
Frans Efraim, född 64 18/5 i församlingen
I nästa husförhörslängd, 1866-1872, återfinns familjen på samma adress (sid 21). Carl Gustav står som smed, och dottern Alma har tillkommit. De flyttar 67 7/11 till sid 379, där familjen återfinns med noteringen att Carl Gustav dött 1869 19/4. Men de finns inte uppförda på en adress, utan har hamnat i en lista över personer med okänd hemvist. (Förteckning å de inom Förs. icke befintlige personer, som vid mantalsskrifningarne blifvit upptagne å sådan särskild förteckning, hvarom .). Det betyder nog att de flyttat från staden utan att anmäla det till myndigheterna. Men tydligen inte längre bort än att han begravdes i Strömstad (i dödboken står att han begravdes den 25 april, och att han dog av lunginflammation).
Vart änkan och barnen tog vägen är inte lätt att säga. De återvände i varje fall inte till Långemyr under Buar, där Johanna Eloises föräldrar bodde.
De kanske kan återfinnas i folkräkningarna 1890 och 1900, men jag har inte tillgång till dem just nu.
78
« skrivet: 2008-02-10, 09:32 »
Tormod, någon Solveig Marie Elisabet finns varken i Fjällbackas eller Kvilles födelsebok 1913. Inte heller blir det någon träff om man söker efter en Solveig Marie Elisabet som fötts något av åren 1910-1915, hos Släktdata. Det betyder att det inte är troligt att hon fötts i Bohuslän. Om du är säker på att hon funnits i Fjällbacka den aktuella tiden, så får du nog söka igenom församlingsboken för Fjällbacka för 1910-1916 (den omfattar 300 sidor). Den finns tillgänglig hos Arkiv Digital On Line. Om du inte vill ta ett abonnemang, så går det att få bilderna på CD-skiva för en rimlig penning.
79
« skrivet: 2008-02-06, 19:53 »
Tills idag trodde jag att fideikommiss var en adlig institution, och att fideikomissen var säterier. Men i Barbro Nordlöfs Rättshistoria för släktforskare nämna bara att ett fideikommiss stiftas genom ett testamentariskt förordnande av hur en viss egendom skall förvaltas och ärvas. Kunde verkligen vem som helst instifta ett fideikommiss? Så verkar det faktiskt ha varit, om man går till allt vetandes källa, nämligen Nordisk Familjeboks andra upplaga. Där framgår att i Sverige fanns vid förra sekelskiftet 198 fideikommiss, varav 23 var stadsfastigheter, och åtminstone 17 innehades av ofrälse personer. Det lägsta taxeringsvärdet för ett fideikomiss var 1400 kr, vilket torde vara en högst beskedlig jordbruksfastighet.
80
« skrivet: 2008-02-05, 13:48 »
Anna-Carin, vilken tid och plats rör det sig om? Länge fanns begränsningar av hur små gårdarna fick bli. Fram till 1747 var det lag på att ett gårdsbruk inte fick vara mindre än 1/4 mantal. I sådana fall avgjorde domstolen vem av arvingarna som skulle få gården - de andra arvingarna blev utlösta, eller gick med på att arrendera ut sin andel. Även andra kunde tvinga sig till jord genom domstolsutslag. En av mina anor, som tillsammans med sin mor ägde 1/8 mantal, arrenderade ytterligare 1/8 mantal av sin fars kusiner. Men kusinerna (vilka ägde och brukade andra gårdar) krävde vid tinget att de skulle få bruka dessa båda 1/8 mantal, vilket faktiskt beviljades. Min ana fick ge sig iväg, och arrendera en kronogård. Men såvitt jag förstår behövde han inte sälja sin del, och ett decennium senare var han tillbaka.
Även efter 1747 kunde domstol avgöra om ett hemman fick klyvas, även om den formella gränsen 1/4 mantal avskaffades.
Annars var det oftast äldste sonen som fick ta över gården, och de yngre blev utlösta. Men jag har sett många andra varianter. T.ex. kunde äldste sonen gifta sig på annat håll, och då fick någon annan son eller en måg ta över gården. Ofta var ju de flesta barnen gifta när det blev aktuellt för föräldrarna att lämna ifrån sig gården.
En annan variant var att föräldrarna sålde gården billigt till något av barnen, mot att föräldrarna fick sitta på undantag och blev försörjda av den som fick gården. I sådana fall blev förstås de andra barnen missgynnade.
Och så förekom förstås hemmansklyvning, även om det inte gick att dela gården rättvist om det var många barn i kullen. Den jordbrukstekniska utvecklingen från slutet av 1700-talet och särskilt under 1800-talet gjorde det dock möjligt att försörja en familj på en avsevärt mindre areal än vad som krävdes under 1600-talet eller tidigare.
Men den ekonomiska utvecklingen gjorde också att det uppstod många andra möjligheter att försörja sig på landsbygden än att vara bonde. Från ca 1750 växte fram en stor egendomslös befolknig på landsbygden. Det finns en intressant avhandling om detta, nämligen Christer Winberg: Folkökning och proletarisering. Kring den sociala strukturomvandlingen på Sveriges landsbygd under den agrara revolutionen. Där finns även ett avsnitt om jordägande, nyodling och hemmansklyvning.
81
« skrivet: 2008-01-28, 16:11 »
Torsten, en titt i Nordisk Familjebok, andra upplagan, ger anledning att något korrigera ditt inlägg om riddare:
Riddarklassen var en af de tre af delningar, i hvilka adeln vid riksdag indelades genom 1626 års riddarhusordning (se d. o.) och hvilka egde hvar sin röst. Riddarklassen, som var den andra i ordningen, bestod af sådana ätter, hvilkas förfäder beklädt riksrådsvärdigheten. Den var alltid mycket fåtalig. Vid Gustaf II Adolfs död bestod den af 23 ätter och minskades sedan därigenom, att dess medlemmar genom erhållande af greflig eller friherrlig värdighet uppflyttades i den första klassen. En tämligen stor tillökning fick riddarklassen vid 1664 års riksdag, då de nyvunna provinsernas adel introducerades, hvarvid de släkter, som kunde bevisa sin härkomst från danska riksråd,oaktadt häftigt motstånd från svenska adelns sida, fingo sina platser i riddarklassen. Under 1600-talets riksdagar räknade den vanligen blott omkr. ett tiotal medlemmar. Vid 1719 års riksdag upphäfdes klassindelningen, då omröstning per capita infördes, men den återställdes af Gustaf III 1778. Riddarklassen, som då räknade endast 16 ätter, förstärktes med de 300 äldsta ätterna ur den tredje klassen samt med alla kommendörer af svärds- och nordstjärneordnarna och deras manliga afkomlingar (de s. k. kommendörsätterna). Klassindelningen försvann för alltid 1809.
Av detta kan man dra slutsatsen att svenska riddarna under 1500- och 1600-talet var riksråd eller ättlingar till riksråd (vilka själva inte behövde ha varit riddare, och att de tillhörde adelsståndet. Vidare ser vi även att den som var kommendör av t.ex. Nordstjärneorden (efter)1778 blev riddare och fick tillträde till riksdagen i riddarklassen i adelsståndet.
Noteras kan också den hårda klasskampen i adelståndet 1664.
De medeltida riddarna tillhörde lågadeln. Det var de som gjorde själva grovarbetet - riddaren var den som red. Mot slutet av medeltiden suddades dock gränserna mot högadeln ut, enligt Dick Harrissons artikel om riddarväsen i Nationalencyklopedin.
82
« skrivet: 2008-01-19, 20:44 »
Geir, en sökning över Släktdatas samtliga register (hittas på www.slaktdata.org) ger en träff, men inte i Strömstad utan i socknen Håby, som ligger ca 6 mil söder om Strömstad: Födelsedatum: 1865-04-23 Kön: K Förnamn: Mathilda Amanda Adress: Myren under Lerberg Faderns titel: Inhyses Faderns förnamn: Mathias Faderns efternamn: Andersson Moderns förnamn: Amalia Moderns efternamn: Johansdotter Det verkar vara värt att följa upp.
83
« skrivet: 2008-01-18, 17:23 »
I ett inlägg igår av Ulf Sawert fanns följande intressanta citat tillskrivet kung Karl IX:
Jag åstundar intet mera här i världen än få en salig ändalykt ifrån denna mödosamma världen, emedan allt ändå är fåfängt här uppå jorden, vilket jag min Gud dagligen beder om, samt tid att sätta mitt utav Gud förunnade rike uti det ståndet, att mina efterkommande och trogna undersåtar må hava därutav nytta och säkerhet.
Det är verkar som att kungen tyckte att det var tungt och otacksamt att vara kung, och ville snarast bli befriad från denna börda (av gud förstås, samme potentat som lagt bördan på honom). Men inte alltför snart. Han behövde extra tid för att sätta riket i stånd till hans efterkommandes och till rikets undersåtars nytta.
Så vad var det som fattades? Bland annat var kungen inte mäktig nog. Detta missförhållande bättrades i flera omgångar, senast 1693, då suveränitetsförklaringen antogs. Där förklarades majestätet vara enväldig, allombjudande suverän konung med makt att efter sitt behag styra sitt rike. Råd och riksdag kunde han fråga till råds om det föll honom in.
Nu kunde man tycka att kungen borde bespara sina barn den tunga börda han själv dignade under. Men det gjorde han inte - suveränitetsförklaringen skulle gälla även de som ärvde tronen efter honom, både på mans- och kvinnolinjen.
Det är tungt att härska - men så svårt att frivilligt ge upp makten.
Vilket osökt leder tankarna till den ironiska popgruppen Blå Tåget och dess sång Var glad att du är liten:
Var glad att du är liten
tyck synd om storebror
tungt trampar han i skiten
så långt från far och mor
Att styra och att ställa
det blev hans hårda lott
men makten är en fälla
han sover inte gott
Var glad att du är maktlös
hör hemma bland dom små
trots allt är han kontaktlös
och ofta trött och grå
I stora, öde salar
han vankar av och an
och suckar tungt och talar
om drömmen som försvann
84
« skrivet: 2008-01-16, 14:31 »
Ann-Mari, det är en knepig fråga du ställer. Det finns inte så mycket skrivet om känslomässiga förbindelser mellan män, och möjligheten att visa dem offentligt, i varje fall inte när det gäller svenska förhållanden. Men i Sympatiens hemlighetsfulla makt, red. Göran Söderström (utgiven 1999) finns en artikel om Pontus Wikner, som ju hade flera kända känslomässiga förhållanden med män. (Av Wikners postumt publicerade bok, Psykologiska självbekännelser, framgår att åtminstone en del av förbindelserna också var sexuella.) Wikner levde i en tid, då ”vänskapssvärmeriet” mellan män frodades. Så här står det i inledningen till artikeln om Wikner:
Vänskapssvärmeriet var var delvis en ”kulturfråga”. Både romantiken som kulturströmning, och det religiösa svärmeri som tog vid när romantiken dog ut, gav varma känslor mellan män en kulturell överbyggnad som både legitimerade känslorna, och gjorde det möjligt och önskvärt att uttrycka dem offentligt.
Men 1800-talets vänskapssvärmeri var inte begränsat till studentkretsarna eller till vissa samhällsklasser. Snarare var det ett beteende som vid denna tid var möjligt för alla män, alltså en egenskap hos den manliga mansrollen som sådan. Två män kunde i mitten på 1800-talet demonstrativt gå arm i arm och i viss utsträckning t.o.m. omfamna och kyssa varandra utan att det väckte något större uppseende. Åtminstone så länge ett grundläggande villkor var uppfyllt: relationen fick inte te sig som en ersättning för - eler imitation av - förhållandet mellan man och kvinna. Då (men först då) lurade ”osedligheten” bakom knuten.
Givetvis kunde denna sortens vänskapssvärmeri, precis som i Pontus Wikners fall, rymma även sexuella inslag. Men detta avser ju decennierna kring 1860-talen, och inte 1910-talet. Det som hänt under tiden var att homosexualitet fått ett namn och uppmärksammats och gjorts till ett problem. Sexuella förbindelser mellan personer av samma kön straffbelades 1865 (enligt 1734 års lag var detta inte ett brott). Från ca 1905 slog tidningarna upp stort de få rättegångar mot homosexuella som förekom, så 1915 var det nog inte tillrådligt för två män att gå arm i arm eller hålla handen. Det skulle väcka uppmärksamhet.
Just därför skulle jag gissa att de båda männen som höll varandra i hand på ett fotografi ville uttrycka att de var mer än vänner. Särskilt modigt behövde det inte vara. Ett foto i ett fotoalbum är inte offentligt. Ägaren av fotoalbumet bestämmer ju själv vilka som får bläddra i det.
85
« skrivet: 2008-01-14, 18:51 »
Anna-Carin, någon bouppteckning efter en hustru till Johannes Hansson i Rörvik, Kville, kan jag inte hitta i bouppteckningsregistret för Tanums, Bullarens m.fl. häradsrätter. Men det går säkert att hitta denna hustrus namn i alla fall. Det finns en bouppteckning efter Johannes Hansson, Norr Svandal, Tanum, med beteckningen 1800:121. Tidigare hustrur brukar vara nämnda i en bouppteckning, särskilt om det finns arvingar efter dessa tidigare giften. Och det gör det ju i detta fall.
86
« skrivet: 2008-01-12, 20:10 »
Ingela, din förmodan att det är tveksamt om de svenska trupperna ansåg att de stred för landet förefaller högst berättigad. Såvitt jag vet finns ingen forskning som visar vad soldaterna i den svenska armén hade för motiv, men av det lilla som finns verkar det som att soldaterna inte alls var några stridisar. Av tidigare inlägg i denna tråd får man ju intrycket att det skulle ha varit populärt att bli soldat, och att de svenska soldaterna skulle ha haft en patriotisk motivation att ge sig ut i krig.
Men om vi ser på hur soldaterna rekryterades så blir bilden en annan. Soldaterna uttogs genom utskrivning, dvs manfolket i varje socken mönstrades och en utskrivningskommissarie valde ut de som skulle bli knektar. Av Lars Erikssons bok Svenska knektar, sid 17-18 framgår att bönderna kunde påverka vilka som skrevs ut, och att de framgångsrikt skyddade bondesamhället. De försökte främst se till att självägande bönder eller bondsöner utan bröder inte skrevs ut. Men de som blev utskrivna var inte glada, vilket framgår av att inte heller de saknade möjligheter att slingra sig undan. De kunde betala någon, som var sämre ställd, att träda i sitt ställe. Lars Eriksson ger som exempel drängen Johan Ersson från Fryksände i Värmland, som i mars 1676 blev utskriven vid en mönstring. Men han betalade sin bror Jöns för att bli soldat i stället, och Jöns Ersson kom att delta i slaget vid Lund. Jöns´ motiv för att bli soldat var snarare pengarna än en önskan att kriga för landet. Man får av Lars Erikssons bok intryckat att de som blev soldater var de som inte hade resurser att komma undan.
Och om det nu fanns någon soldat, som ville strida för sitt land, vilket var då detta land? Sverige var en mångnationell statsbildning. Där ingick bland annat Finland, Ingermanland, Livland, delar av Pommern och de nyligen erövrade landskapen Skåne, Blekinge, Halland, Bohuslän, Jämtland, Härjedalen (och om inte minnet sviker mig även Trondheims län). Det ingick soldater från alla dessa områden i den svenska armén i Skåne, inte minst från Karelen.
Patriotiska soldater är av mycket senare datum. Först från franska revolutionen blev patriotism en kraft att räkna med, och det skulle krävas ett sekel av patriotisk propaganda för att unga män fullt frivilligt skulle marschera ut och störta sig ner i skyttegravar för att bli köttfärs i artillerisalvorna.
på 1600-talet fanns ingen nationell identitet av detta slag. Kungen ansåg att folket skulle ha sin trohet till honom, oavsett vilket språk de talade och vilken historia de hade. Och den förståndiga allmogen ansåg att det var bäst att hålla sig så långt borta som möjligt från överheten.
Karl XI drog slutsatsen av sitt skånska krig att det krävdes en bättre bas för armen än utskrivningarna. Och lösningen på det blev det militära indelningsverket, där soldaterna garanterades en försörjning på soldattorp. Och bönderna garanterades att de skulle slippa dra ut i krig.
87
« skrivet: 2007-12-30, 17:42 »
Hej Solveig!
Mina erfarenheter av Arkiv Digital är inte alls som dina. Jag har haft abonnemang samtidigt på både Genline och Arkiv Digital, men har numera enbart Arkiv Digital.
Jag upplever ingen skillnad i hur snabbt det går att ladda ner nya bilder. Men jag har en ADSL-anslutning med hastigheten 2 Mb/s (eller om det möjligen är 8 Mb/s). Kanske beror dina svårigheter på att du har en långsam Internetanslutning. Jag kan tänka mig att om man har en gammaldags modemanslutning (med hastigheten högst 56 kb/s) så kan det ta lång tid att ladda ner en bild. Men om anslutningen är långsam, så går det förstås långsamt även med Genlines bilder. Vad jag förstår har du bara använt Genline på bibliotek, och där har man förmodligen haft anslutningar med högre hastighet. Om man vill jänföra hur snabbt det går att ladda ner bilder från Genline resp. Arkiv Digital, så måste förstås förutsättningarna vara desamma. Snabbheten kan förstås skilja sig åt, beroende på vilken bildkodning som används. Arkiv Digital har dessutom färgbilder, vilket torde ge större bildfiler, och längre nerladdningshastigheter.
Kan du inte prova Genline hemma? Åtminstone förr i tiden kunde man kostnadsfritt titta på material från någon enstaka socken. Man kan väl också för en billig penning ta ett tredagarsabonnemang, om jag inte minns fel.
Om man jämför Genline och Arkiv Digital ur fler aspekter, så är väl största skillnaden bildkvaliteten. Genline har utgått från de svartvita filmer, som Mormonkyrkan tog fram på 1950-talet. Exponeringen kan vara hur som helst - ofta är bilderna felexponerade, så att det är svårt, och ibland omöjligt att läsa texten. Arkiv Digitals har fotograferat med dagens teknik, och bilderna är nästan alltid utmärkt exponerade och tydliga. Dessutom har Arkiv Digital dop- lysnings- och dödböcker i original fram till åtminstone 1895 (och i de flesta av de socknar jag är intresserad av till och med 1936), men om jag inte minns fel så går mormonfilmerna bara fram till 1860. Därefter har Genline avskrifterna från Statistiska Centralbyrån. Arkiv Digital har i flera av mina socknar församlingsboken (som ersatte husförhörslängderna efter 1895) fram till 1920, men Genline har inte församlingsböcker över huvud taget.
Och dessutom har Arkiv Digital korrekta signum, medan Genline använder de signum som var i bruk för femtio år sedan, och som kan vara föråldrade.
Så får man inte glömma att Genline har begränsat sig till vad mormonfilmerna innehåller, medan Arkiv Digital digitaliserar många typer av källor som kan vara intressanta för släktforskare. För mina socknar finns t.ex. militära rullor, mantalslängder, domböcker och bouppteckningar (dock långtifrån för alla år). Till och med landsarkivets bouppteckningsregister har de lagt ut.
Arkiv Digital har förstås inte material från alla församlingar. Så för den som just nu vill släktforska i t.ex. Halland är inte Arkiv Digital ett alternativ. Men det torde vara en övergående brist - de har aviserat att Landsarkivet i Uppsala och Stockholms Stadsarkiv står på tur, och det är väl meningen att så snabbt krafterna räcker fotografera resten av Sveriges intressanta arkivbestånd.
88
« skrivet: 2007-10-12, 10:02 »
Lennart, här följer vad Anton Söderbom anför om Anders Schiött i Antekningar om hus, tomter och husägare i Strömstad från stadens grundläggning till närvarande tid:
Schiött, Anders, ? 1752 7/2, borgare, ed 1725 7/10, krögare 34, 38, en av stadens äldste 31, 34, 37, 41, gift 1716 13/12 m. Anna Olofsdotter, äger fr 1719 tomt nr 12 i första roten.
Söderbom brukade ange födelseort och föräldrar om uppgifterna fanns tillgängliga. Att dessa uppgifter inte finns med här betyder sannolikt att de inte fanns i Strömstads arkiv, där Söderbom satt och skrev sina böcker.
89
« skrivet: 2007-09-19, 20:39 »
Jovisst handlar det om von Engeström. Och alldeles säkert fanns den anonyme författaren i kretsen av fiender till Gustav III. Skriften är ett angrepp på Gustavs moral, och den lastbara oseden att leva med karlar var bara ett exempel på bristerna i kungens moral. Andra exempel var att kungen förordnat om mildring vid undersökning om Lönskaläge och utvägars vidtagande för ogifta Barnaföderskor at kunna dölja det de i olaga tid blivit mödrar; Dess benägenhet att till Lifvet skona en Barna Mörderska äfven som Tidelagare ... Här är det alltså Gustavs upplysta reformer som ses som uttryck för omoral.
Att skriften har en tendens behöver inte betyda att den måste förkastas som källa. En källkritisk genomgång av den anonyma författarens alster vore förstås intressant.
90
« skrivet: 2007-09-18, 22:19 »
I Lambda Nordica nr 1 1989, sid. 146-161, finns en artikel av Göran Söderström om Strindbergs syn på Gustav III. Där finns som bilaga en anonym artikel, hämtad från Engeströmska samlingen på Kungliga Biblioteket (och känd av Strindberg, som arbetade på KB innan hans författarkarriär tog fart). Den anonyme författaren, uppenbart samtida med Gustav III, menar att Gustav III med tiden hemfallit åt den lastbara osed att leva med karlar, och ger en rad exempel på hur kungen sökt sexualpartners bland soldater och andra män han kommit i kontakt med.
Men frågan om Gustav III var homosexuell är egentligen ohistorisk. Uppfattningen att homosexuella är en särskild kategori människor är inte mer än drygt hundra år. Innan dess fanns lastbara oseder, och att leva med karlar var en sådan lastbar osed. Den lastbare var lastbar för att han utförde lastbara handlingar, men den homosexuelle är homosexuell hela tiden, även om den inte är sexuellt aktiv alls.
91
« skrivet: 2007-08-08, 20:54 »
Även om Bygd?n skrivit att griftestenen i Sköns kyrka har malteserkors i hörnen, så behöver han ju inte ha rätt. Det går att avgöra genom att studera stenen. I Nordisk familjebok, fjärde upplagan finns följande illustration under uppslagsordet kors:  Här syns att malteserkorset har fyra korsarmar formade som spjutspetsar, alla med två uddar ytterst. Och armarna är separerade ända in till centrum. Men korsen i den bild Carl Szabad lagt ut ser inte ut så. Armarna hos det nedre vänstra korset hänger tydligt ihop i mitten. De båda horisontella armarna är lika tjocka hela vägen, men den övre armen smalnar av mot mitten. Och de yttre uddarna saknas. De övriga tre korsen verkar vara likadana, men är svårare att urskilja. Innan man börjar spekulera om betydelsen av maltersekors på några stenar, bör man ju förvissa sig om det faktiskt är malteserkors.
92
« skrivet: 2007-08-08, 17:59 »
Finns det några bra avbildningar av de runstenar Ulf Sawert refererar till? Griftestenen (jag förmodar att det är stenen i Sköns kyrka som Ulf avser) är ju avbildad av av Carl Szabad söndag den 18 juli 2004 kl. 16.22 (se tråden Släkter: Bureätten: Gravstenen i Sköns kyrka). Där kan jag någorlunda tydligt se ett kors i nedre vänstra hörnet, men det ser inte ut som ett malteserkors. Snarare ett ordinärt solkors.
93
« skrivet: 2007-08-02, 15:37 »
Hej Sigve! Jo, de uppgifter du forskat fram om Zacharias Corneliusson och Maria Magdalena Hellberg verkar vara helt korrekta. Jag har mest tittat i Släktdatas kyrkoboksregister ( http://www.slaktdata.org/) , som är en sekundärkälla. Zacharias Corneliusson Tanum 1828-08-01 Zakarias Sannäs Cornelius Svensson Johanna Andersdotter 34 år Maria Magdalena Hellberg Skee 1833-01-17 MARIA MAGDALENA Neanberg åboe Anders Hellberg Maria Carlsd (1833-01-17 MARIA Neanberg åboe Anders Hellberg Maria Carlsd 35 tvilling) Gifta i Lur 1857-11-20 Zacharias Korneliusson No 13 i Sannäs i Tanum socken Maria Magdalena Hallberg Resön Mellangård Barn 1858-01-11 Augusta Josephina Sannäs nr 13 Sannäs Sjöman Zacharias Corneliusson Maria Magdalena Hellberg 25 år Zacharias Corneliussons föräldrar I husförhörslängden 1825-1830 för Tanum återfinns de på sidan 214: M. Cornelius Svensson född 1797 1/12 H. Johanna Andersdotter född 1794 27/1 Son Zacharias född 1828 1/8 Son August född 1830 16/5 Dotter Beata född 1824 17/12 Dotter Hedda född 1827 9/2 död 1827 14/7 Gifta i Tanum 1824-09-25 Ungk. Cornelius Svensson Säm Pigan Johanna Andersdotter Säm M ålder 26 K ålder 30 Maria Magdalena Hellbergs föräldrar Eftersom Maria Magdalena kom från Resö Mellangård i Lur socken tittar jag i husförhörslängden för Lur 1850-1857 om hennes familj återfinns där. Det gör den på sidan 103: M. Anders Hellberg född 1793 15/11 H. Maria Carlsd. född 1796 24/10 Son Anders 1820 8/9 Dotter Eva 1838 12/10 Piga Maria Magdalena 1833 18/1 Gift 1826-12-29 i Skee And Hellberg Neanberg Piga Maria Carlsdotter Av husförhörslängden för Skee, 1818-1825, sid 126 framgår att på Neanberg bodde bland andra fånggevaldigern Anders Hellberg och pigan Maria Carlsdotter, båda födda i Tanum. Så det är nog där deras födelsenotiser skall sökas. Och i Släktdata ser notiserna ut så här: 1793-11-13 Anders Nedre Säm Länsman Jac. Hellberg Fru A. Lena Andersdotter 26 år 1796-10-24 Maria Biörnås torpet, Björnås Torpare Carl Andersson Oliana Hansdotter 28 år
94
« skrivet: 2007-07-22, 16:09 »
Augment betyder tillökning. Men för att förstå vad ett augementshemman var, så måste man först förstå vad ett rusthåll var. Ett rusthåll var ett skattehemman, som för kavalleriets räkning skulle underhålla och utrusta en ryttare, mot att rusthållaren (dvs den bonde som stod för rusthållet) befriades från skatt. Men om rusthållet inte var tillräckligt bärkraftigt för att ensamt underhålla en ryttare, så behövdes en tillökning. Augmentshemmanet var ett annat skattehemman, som fick rycka in och betala hela eller en del av skatten till rusthållaren, så att denne kunde sköta sina åligganden.
Läs gärna Ordbok för släktforskare, som förklarar många begrepp en släktforskare kan stöta på.
95
« skrivet: 2007-07-08, 16:43 »
Birgitta, en Dagmar Evelina föddes 1908-11-11 på Daftö som dotter till Otto Konrad Antonsson och Anna Charlotta Olausdotter. De gifte sig 1906-04-22 i Tjärnö, och var bosatta på Daftö, där första dottern Dorothea föddes 1906-07-31 och dog 1907-03-02. Både Otto Konrad och Anna Charlotta hade varit gifta tidigare.
Otto Konrad Antonsson föddes 1864-05-22 i Tjärnöbo, Tjärnö
Otto Konrads första gifte: 1896-05-25 i Skee med Anna Britta Augustsdotter, född 1872-02-07 i Skär, Skee, död 1903-02-13 på Daftö, Tjärnö.
Anna Charlotta Olausdotter föddes 1869-08-26 i Tjärnöbo, Tjärnö
Anna Charlottas första gifte: 1893-03-25 i Tjärnö med Julius Karlsson, född 1869-10-03 på Rossö, Tjärnö, död 1897-11-07 på Rossö, Tjärnö.
Otto Konrads föräldrar:
Anton Olausson född 1832-04-26 i Tjärnöbo, Tjärnö, död 1920-01-26 i Nedre Korsnäs /han bodde nog på Ålderdomshemmet, som låg på nedre Korsnäs/
Olena Magnusdotter född 1833-12-23 på Öddö, Tjärnö, död 1916-01-10 i Nedre Korsnäs, Tjärnö.
Gifta 1861-02-17 i Tjärnö
Anna Charlottas föräldrar:
Olaus Olausson, född 1819-02-13 i Tjärnöbo, Tjärnö, död 1892-05-16 i Tjärnöbo, Tjärnö
Anna Dorothea Andersdotter, född 1839-06-22 i Treje, Skee, död 1905-03-02 i Tjärnöbo, Tjärnö
Gifta 1863-04-24 i Tjärnö.
Källor: Släktdata, folkräkningen 1900 (SVAR) och husförhörslängder för Tjärnö.
96
« skrivet: 2007-06-18, 08:40 »
Angående Göran Olssons inlägg om det välkända fästet Biursholmen. Vad betyder biur? Svenska Akademins Ordbok har uppslagsordet bjur, vilket är den sentida stavningen av det fornsvenska biur. Och betydelsen är helt enkelt bäver. Alltså betyder Biursholmen Bäverholmen. Visst är bäverhyddor byggda som svårintagliga fästen.
Sedan kan man fråga sig om det är ett autentiskt ortnamn eller ett sentida påhitt. Biblioteksdatabasen LIBRIS känner inte till vare sig författaren av den bok varifrån citatet skulle vara hämtat, kronbefallningsmannen Carolus Landherbringe, eller titeln Huru stormän plägiade fordomdags byggia och boo uthi Norrlandhen.
97
« skrivet: 2007-06-13, 20:52 »
I ett av Marc Hernelinds inlägg ovan finns faktiskt något som har betydelse för diskussionen om slott under 1200-talet:
Lite historik om Dalaborgs slott i Dalsland Borgen tros har varit en tvåvånings, ca 20 meter lång timmerbyggnad, en s.k träborg byggd på en kraftigt murad källargrund av sten. Östra delen av grunden låg på en klippvägg. Överst i borgen var troligen en stor sal belägen. Det fanns även en vallgrav och en mur, krönt med palissader. Övre våningen sköt ut över den nedre och bildade ett skyttegalleri eller svalgång. Borgen byggdes av de båda hertigarna Erik och Valdemar Birgersson i samband med deras uppror mot sin bror kung Birger Magnusson 1304.
Här ser vi att även rikets högsta makthavare fick nöja sig med modesta borgar.
Jag har i en tidigare diskussion föreslagit att Ulf Sawert även borde tänka sig en försvarsanläggning med träpalissad, eftersom det inte var så ovanligt vid den tiden. Ulf avvisade dock det förslaget med motiveringen att Fale Bure var ett geni.
98
« skrivet: 2007-04-15, 08:21 »
Frågan om varför och hur slagrutan fungerar besvaras av Jesper Jerkert i boken Vetenskap eller villfarelse (Red. Jesper Jerkert och Sven Ove Hansson). Där finns också en utförlig genomgång av forskning kring slagrutor och slagrutegångeri.
99
« skrivet: 2007-04-12, 11:20 »
Enligt Hellquists etymologiska ordbok så är kolt en avljudsform till det fornsvenska kilta, som var ett uppskörtat plagg. Och jovisst, det skotska kilt är ett nordiskt låneord enligt samma källa.
100
« skrivet: 2007-04-12, 08:15 »
Vid närmare betraktande, är det inte något skumt med prinsens klädsel också? Har han inte kortbyxor till kolten? Är det i så fall en kolt?
101
« skrivet: 2007-04-11, 22:06 »
Ingela Martenius? förslag att det är en smock-frock som Marc Wallenberg bär är onekligen bestickande. Se bara på de långa ärmarna och vidden hos dräkten. Jag gjorde ytterligare lite efterforskningar för att se hur svenska överklasspojkar med brittiska mödrar kunde vara klädda vid den tiden. Och då hamnade jag i kungafamiljen, eller rättare kronprinsfamiljen. I kronprinsessan Margaretas bok Vår trädgård på Sofiero(återutgiven 1995) finns denna bild på två av barnen, Ingrid och förmodligen Bertil:  Den kolten ser ju inte ut som Wallenbergdräkten, utan snarare som övriga koltar på bild i denna tråd. Årtalet finns dessvärre inte angivet, men det torde vara ca 1915, dvs ett drygt decennium tidigare.
102
« skrivet: 2007-04-11, 15:12 »
Marcus Wallenbergs första hustru Dorothy Mackay - Doie var hennes smeknamn - var skotska. Ulf Olsson skriver i Att förvalta sitt pund att Hon var dotter till Alexander Mackay of Glencruitten och hans hustru Edith Helen. Familjen hörde hemma i Oban, en liten kuststad 15 mil nordväst om Glasgow. Strax utanför staden högst uppe på berget låg familjegodset, omgivet av en vidsträckt park som varken saknade tennisbana, golfbana eller en liten sjö, Loch Mackay. Pappan var delägare i en firma av ?chartred accountants? och hade som affärsman intressen i Shellgruppens affärsverksamhet, apelsinodlingar i Florida, boskapsskötsel och kopparutvinning, bakom vilket allt uppenbarligen låg lyckosamma markspekulationer.
Så frågan om hom tillhörde överklassen torde besvaras med ja. Men det är väl inte så säkert att pojkarna var klädda enligt engelskt mode. Snarare skotskt, om det nu var skillnad.
103
« skrivet: 2007-04-05, 17:36 »
Kolt förekom tydligen i de bästa familjer. Bifogade bild är hämtad från en biografi över Marcus Wallenberg (Att förvalta sitt pund av Ulf Olsson), och visar hans första hustru Doie och sönerna Marc och Peter sommaren 1927, då Marc var tre år och Peter ett år. Det är förmodligen en vardagsbild, och pojkarna är nog inte uppklädda. 
104
« skrivet: 2007-03-19, 19:58 »
Hej Jeanette!
Kan meddela att Hans Andersson Theg är far till murarna Andreas och Nils Peter Thegen. Även Nils Peter föddes i Strömstad (Släktdata 1803-02-25 Nils Peter Hans Andersson Tegen Martha Nilsdotter). Av Bouppteckningsregistret för Strömstad framgår att Hans Tegen var far till de båda murarna. Däremot var min gissning att även han var murare helt uppåt väggarna. Han var fiskeborgare om man får tro bouppteckningsregistret, och hans bouppteckning har beteckningen 1808:325. Han torde alltså ha dött 1808.
105
« skrivet: 2007-03-19, 10:49 »
Jeanette, det är förstås en utmaning att hitta en okänd fader. Om man vill starta med det ovanliga namnet Cederström, så kanske man först borde försöka ta reda på om det bara är adliga personer som har namnet. En sökning över alla Släktdatas register visar att nog finns Cederströmmar med titlar som officerare, häradshövding och landshövding, men där finns även i Trollhättan kring 1820 en murarmästare Sven Cederström, 1834 en piga Lena Cederström och kring 1860 arbetarna Karl Edvin och Oskar Julius Cederström. Så om Amalia Fredrika fått efternamnet efter sin okände far, så behöver det inte alls vara en adelsman.
Det kan vara intressant att se om Amalia Fredrika kallades Cederström även som barn. Hennes äldre syskon hette ju Andersson och Andersdotter i husförhörslängden. Om Amalia Fredrika heter Cederström i husförhörslängdrna i Näsinge innan hon flyttar till Strömstad, så är det troligt att namnet har något med fadern att göra. Men om hon heter något annat i Näsinge, och sedan byter namn till Cederström i Strömstad, så är nog namnet Cederström ett stickspår.
När det gäller Hans Andersson Theg, så förstår jag inte vem du menar. Honom hittar jag inte i tidigare inlägg. Om du menar Nils Peter Thegen, morfar till Amalia Fredrika Cederström, så står det inte i husförhörslängden i Strömstad varifrån han kom. Hos hans förmodade bror, muraren Andreas Theg, bor dock modern Martha Thegen, född 1766. Sönerna gick ofta i fädernas fotspår, så det kan kanske löna sig att kolla västsvenska städer efter någon murare Thegen med en hustru Martha.
106
« skrivet: 2007-03-17, 17:55 »
Jeanette, har du funderat på Carl Vilhelms mor, ogifta Amalia Fredrika Cederström, och hennes nanm? Hennes efternamn är högst förvånande. Cederström är ett adligt namn. Det har funnits en Cederström i Strömstad, nämligen Carl Cederström, stadsläkare i Strömstad 1868-1878. Carl Cederström var född 1830, och växte upp på säteriet Bråte i Segerstads socken i Värmland. Fadern (generalmajor, friherre) var chef för Värmlands regemente.
Man måste ju fråga sig om denne Carl Cederström eller någon släkting till honom - han hade åtminstone en bror - kunde ha något med Amalia Fredrika att göra. Visserligen kunde man byta namn lite hur som helst, men jag tvivlar på att man fick ta ett adelsnamn.
Strömstad var en känd badort på den tiden, och Cederströmare från Värmland, eller Stockholm, där Carl Cederström bodde 1862, kunde mycket väl hålla till där sommartid. Går vi nio månader tillbaka från Amalia Fredrikas födelse, så hamnar vi på 5 augusti 1862, vilket är inom badsäsongen.
Jag säger inte att den oäkta Amalia Fredrika hade en adlig far, bara att hon hade samma efternamn som en adlig släkt, och att det kunde vara värt att undersöka hur hon fick det.
107
« skrivet: 2007-03-05, 16:56 »
Jeanette, i Släktdata för Strömstad finns följande notis: 1831-12-23 Maria Sophia N P Thegen Catharina Broström.
Men där finns också 1833-02-10 Maja Sophia Nils Peter Thegen Catharina Broström.
Det verkar vara högst rimligt att någon av dessa (troligen den senare, eftersom den första troligen har dött späd) är Amalia Fredrikas mor.
Men det måste förstås säkerställas. Tittar man i husförhörslängden för Näsinge 1862-1874, så finns faktiskt en sida (sid 51 L) med Obestämt vistande, inom och utom Pastoratet. Där finns P. Mar. Sof. Teg (vandrar och tigger), född 33 10/1, och som flyttar till pag. 51 E den 25/11 1867.
Längre ner på samma sida finns även
Mar. Tegs oä dr Katarina född 58 7/9
Mar. Tegs oä dr Amalia Fredrika 63 6/5
Alla tre är strukna, så vi går till sidan 51 E.
Där hamnar vi på Stora Ytten. En bit ner på sidan finns Pig. Mar. Sof. Teg (bor på Dahlarne) med inte mindra än fyra oäkta barn. De nytillkomna är
Carl Peter Andersson född 53 27/3
Josefina Andersdotter född 56 21/2
Alla fem har flyttat till pag. 43 C 1869, och de återfinns på torpet Vaglarna under Valbäck. Det finns en notering Maria Sofia: till Dalarna u Västby, men där finns inget om henne och hennes barn. Men det var ju på torpet Dalarna u Västby som Amalia Fredrika och Carl Vilhelm återfanns 20 år senare.
Jag lämnar Näsinge där. Det förefaller väldigt säkert att den Maja Sophia Thegen som föddes i Strömstad 1833-02-10 är den som drar sig fram i Näsinge.
Så vad finns det för Thegar i Strömstad? Den utmärkta boken av Antom Söderbom: Antekningar rörande hus, husägare och tomter i Strömstad ger följande besked:
Theg, (Thegen), Andreas, f. 1799 25/3 ? 1878 23/12,murare, g. m. Margaretha Kjernander, f. 1799 2/12 ? 1853 16/1, äger 1831-38 nr 1: 3, 33-42 nr 1: 4, 39-52 nr 2: 1, 59 nr 2: 37, fr. 59
nr 2: 37 1/4
Theg, Anton Mauritz, (son av föreg.), f. 1835 25/8 ? 95 27/3, styrman, äger fr. 60 nr 2: 37.
Theg, Hans Hilmer, (son av Nils Peter), f. 1826 30/8. murare, g. 60 20/5 m. Anna Lena Öhman, f. 4218/3, äger 49-67 nr 2: 32.
Theg, Helena Mathilda, (dtr av Andreas), f. 1829 14/11,äger fr. 95 del i 2: 37.
Thegen, Nils Peter, f. 1803 25/2 ? 1842 18/11, murare, g. 26 10/2 i Skee m. Katarina Andersdtr Broström,fr. Folkestad, f. 1805 6/12 ? 45 29/9, äger 2: 32.
(De kryptiska noteringarna om vad de äger, t.ex. 2: 37, betyder först rotenummer, och därefter husnummer.)
Maria Sofia var alltså dotter till muraren Nils Peter Thegen, som sannolikt är bror till Andreas Theg.
Men där lämnar jag Strömstad också.
108
« skrivet: 2007-03-05, 14:41 »
Hej Jeanette.
Jag förstår att du haft svårigheter att hitta Carl Vilhelm. Nåväl, i husförhörslängden 1875-1885, sid. 139 finns han på torpet Dalen under Västby. Hans mor, ogifta Amalia Fredrika Cederström, född i Näsinge 1863 6/5, bor inhyses hos torparen Anton Olausson, och hon har flyttat in 1883 12/10 från Strömstad. Med sig har hon sin oäkta son Carl Vilhelm, född 1882 4/9 i Näsinge.
Men han finns inte i Släktdatas avskrift av Näsinges födelsebok, och inte heller i de andra socknarnas i pastoratet födelseböcker heller. För modern hittar jag följande notis i Släktdatas avskrift:1863-05-06 Amalia Fredrika Socknens slut Piga Maria Sofia Theg Fader okänd.
Så han har i varje fall en mormor. (Socknens slut torde betyda att Maria Sofia Theg inte hade någon känd hemvist, utan fanns med i förteckningen i slutet av husförhörslängden, kanske.)
109
« skrivet: 2007-03-05, 13:07 »
Ulf, att fornlämningar i Falbygden skulle ha namn på Fale framgår i varje fall inte av de uppgifter jag lämnade. För övrigt får jag hålla med Robert Lind om den stora variationen när det gäller stavningen av ortnamn i äldre dokument. Om du är allvarligt intresserad av etymologin hos ortnamnen i Falbygden, så rekommenderas de häradsvisa ortnamnsundersökningarna för Skaraborgs län.
När det gäller Fale Bureholmen så har den kommenterats tidigare i denna tråd, vilket du tydligen glömt. Kaj Janzon skrev torsdag den 05 jan 2006 kl. 08.46 att han tagit fram lantmäterikartan från 1702 (E. Wallring) över området. Fale Bureholmen heter enligt denna karta Elgsholmen.
Så skälet till att holmen numera heter Fale Bureholmen kan kanske vara att någon lantmätare behagat skämta.
110
« skrivet: 2007-03-02, 11:55 »
Ulf, du undrar varför heter då inte orterna Faleberg och Falekvarna: Falberg och Falkvarn? Är det helt omöjligt att Falköping en gång KAN ha hetat: Fale-köping? Är det någon som sett detta namn på samhället långt tillbaka i tiden?
Falköping är en gammal handelsplats. Det tidigaste belägget enligt Svenskt Ortnamnslexikon är en genitivform Falucopongs, vilket dock inte preciseras närmare än 1200-talet, och Falakopungh från 1335.
Om någon vill ha en bättre belysning av begreppet fala, vilket ortnamnsforskarna bara beskriver som öppen skoglös terräng eller liknande, så vill jag rekommendera Carl Fries: Gammalsverige. Där finns ett kapitel med titeln Kring Västgötabergen, där fala preciseras som inte vilken sorts trädlös mark som helst, utan stora gemensamma betesmarker, av vilka det fanns flera i Falbygden, både uppe på platåbergen och på slätten.
Falan, betesmarken var det centrala; kring falan låg byarna uppradade på samma sätt som kring Skånes fälader och kring Alvaret på Öland,
När det gäller ortnamnen Faleberg och Falekvarna så vet jag inte något om deras ursprung. Men det finns ortnamnsutredningar publicerade för Skaraborgs härader.
CD-skivan Sveriges ortnamn tar upp 14 ortnamn som börjar på Fale. Utöver dem du funderat över så är det Falebackarna i Melleruds kommun i Dalsland, Falebo i Vissefjärda, Kalmar län, Falebro i Danmarks socken, Uppsala län, Faleby i Fors socken i Bohuslän, Faledreven i Falköpings kommun, Falehaure sameviste, Falesjåkkå och Falesvagge i Arjeplog, Lappland, Falerum vid Åtvidaberg i Östergötland, Falesgrundet vid Nordmaling i Västerbotten och slutligen Faleudden vid Harg i Uppland.
Etymologin för dessa namn är okänd för mig, men man kan förstås anta att huvuddelen inte har något med falor att göra.
Jag glömde visst ön i sjön Skagern i nordöstra Västergötland med det intressa namnet Fale Bureholmen.
111
« skrivet: 2007-03-01, 13:57 »
Ulf, något annat än Falbygden känner jag inte till. Om det finns någon Falebygd, så är det någon annanstans än i centrala Västergötland, precis som ett eventuellt Faleköping.
112
« skrivet: 2007-03-01, 06:35 »
Angående tolkningen av ortnamnet Falbygden skriver Nationalencyklopedin:
Falbygden, Falan, ett ca 40 km x 30 km stort, unikt kulturlandskap kring platåbergen i centrala Västergötland. Den omfattar större delen av Falköpings, västra delen av Tidaholms samt smärre partier av Skara och Skövde kommuner. F. bygger på kambrosilurberggrundens gynnsamma förutsättningar och kan karakteriseras som en kuperad högslätt, nu till stor del fullåkersbygd.
...
Namnet Falbygden är bildat till Falan, som ansetts innehålla ett fala 'slätt', 'fält' eller dylikt eller kan sammanhänga med färgbeteckningen fal 'gråblek' e.d.
113
« skrivet: 2007-02-25, 15:15 »
Peter, ibland kan man spåra en person baklänges, i varje fall om husförhörslängder och flyttlängder är ordentligt förda. Jag har gjort ett försök, men kom bara en bit på väg. En första kommentar är att Mattis Anderssons födelsedatum anges till 1821 16/9, två år tidigare än din uppgift. Mathis Andersson gifte sig 1845-02-07 med Anna Britta Simonsdotter från Vålle i Lur. Enligt vigselnotisen kom han från Mungs i T, vilket betyder Mungseröd i Tanum, och dit kom han 1844 från Tågeröd i Lur. Till Tågeröd kom han 1843 från Skee, och Skees utflyttningslängd upplyser att han kom från Nöddö, som ligger i annexförsamlingen Tjärnö, och dessutom står kommentaren ”Nytt bevis”. Till Nöddö kom han 1842 från ett av de båda torpen Myren under Skär (i Skee), och till Skär kom han 1841 från Nedre Öddö i Tjärnö. Men där tar spårningen dessvärre slut - prästen har strukit över uppgifterna om honom så ihärdigt att jag inte kan se varifrån han kom (i varje fall inte i Genlines dåliga bilder). Vad kan mer göras? Kommentaren ”Nytt bevis” i utflyttningslängden betyder att prästen skrev ut en ny flyttsedel. Med ganska stor säkerhet betyder det att Mathis inte flyttat in i pastoratet (i sådant fall skulle den flyttsedel han hade med sig ha återanvändes). Vidare åtgärder bör alltså i första hand utgå från att han föddes i Skee eller Tjärnö. Men någon passande Mathis Andersson är inte så lätt att upptäcka. Det finns några i Skee från ca 1815 till 1823. Man kan följa dem och se vart de tar vägen. Kanske någon blir dräng på Nedre Öddö. Eller man kan läsa igenom husförhörslängdena (80 sidor för Tjärnö, och 400 för Skee - styvt arbete) och se om han återfinns. Och det skulle kanske löna sig att kolla anteckningen om Mathis från Nedre Nöddö på Tjärnö i Arkiv Digitals ( http://www.arkivdigital.se/main) fotograferade kopior, som ofta är avsevärt bättre än de kopior som baserats på de gamla svartvita filmerna. Kanske går det att läsa varifrån han kom.
114
« skrivet: 2007-02-21, 08:32 »
Svar till Bjørn Pettersen. Dessvärre har jag först nu sett denna efterlysning under Värmland. Den Anders Tingelholm jag tipsar om kommer från norra Bohuslän.
Det föddes en Anders Edvin Tingelholm i Skee 1871-03-23. Hans föräldrar var Olaus Tingelholm och Johanna Andersdotter Starkman, vilka var torpare på Välle i Skee. Anders Edvin gifte sig 1893-12-29 med Oleana Eriksdotter. De flyttade till Nedre Kroken (vid Krokstrand), och förmodligen var Anders Edvin stenhuggare. De fick en son, Carl Bolin, 1896-03-06, och en dotter Anna Josefina 1897-08-28. Sedan finns det inte mer om dem i kyrkböckerna. Förmodligen har de flyttat från Skee.
Anders Edvin kallas Olausson i födelsenotiserna, men Tingelholm i vigselnotisen.
Det är mycket möjligt att de flyttade till Halden, som var närmaste staden från Krokstrand - en kort båtfärd över Idefjorden. Oleana kan ju ha dött, och Anders Edvin gift om sig i Halden.
Om denne Anders Edvin är rätt man, så har jag en del material om hans anor. Tingelholmarna i Skee härstammar från prästsläkten i Värmland.
115
« skrivet: 2007-02-19, 21:09 »
Susanne, hypotesen att gästgivaren Anders Tingelholm, som dog 1812 på Eigst i Skee, Bohuslän är son till Niclas Tingelholm på Byn i Ölserud, Värmland, är en fullträff! Av husförhörslängden Ölserud AI:1 del 2, sid 15 framgår att där finns Niclas Tingelholm med sonen Anders Tingelholm och dennes hustru Petronella Stina Stenhoff. Av hfl 1800-1804 framgår att Anders med hustrun och de tre döttrarna flyttade ”efter 2/4 1801” till Bro socken i Bohuslän, vilken inte ligger långt från Skredsvik, där sonen Per Niclas föddes ett år senare.
116
« skrivet: 2007-02-19, 07:54 »
Susanne, Anders Tingelholm var gästgivare på Nedre Eigst i Skee. Men han hade bott i Skredsvik (socken i mellersta Bohuslän) också. Det jag hittat om familjen är följande:
I hfl Skee 1811-13, sid 55
Gästgivare Anders Tingelholm, född 1754, Bräcklig, Död /Enligt dödboken dog han 1812-04-24, 56 år och 8 mån. gammal, vilket ger det beräknade födelsdatumet 1755-08/
H. Petronella Stenhoff, född 1762 Maij /Mars?/ 14,
S. Pär Niclas, född 1803 Jan 25
D. Anna Märta, född 1787 Jan 13
D. Lisa född 1793 Nov. 1
D. Sara, född 1797 Sept. 10
…………..
Petronella Stenhoff dog 1830-05-16 på Grankärr (torp under Välle) hos sonen Per Niclas. Sara dog som piga 1824-03-05 på Gibberöd. En piga piga MartaTingelholm dog 1847-12-10 på Hälle, 60 år gammal. Det bör vara Anna Märta.
Lisas öden är inte kända.
Per Niclas blev torpare på Grankärr under Välle, och satte ett dussin barn till världen. (Flera av sönerna och sonsönerna blev skräddare.)
Födelseorterna för döttrarna är okända, men Per Niclas föddes i Skredsvik. (Släktdats avskrift lyder: 1802-07-04 Peter Niklas Bjuggeröd Anders Tingelholm Petronella Pehrsd. 40).
Familjen bör alltså ha kommit till Skredsvik senast 1802, och tidigast 1797. Att de kom från Värmland är en rimlig gissning, eftersom Tingelholmar bara tycks ha funnits där under 1700-talet. Dessvärre fanns inga husförhörslängder i Skredsvik den aktuella tiden.
Petronella förekommer i kyrkböckerna med både ett patronymikon och ett släktnamn. Hon bör vara dotter till någon Per Stenhoff.
Om Anders Tingelholm far hette Niclas, så har sonen fått namn efter både farfar och morfar.
117
« skrivet: 2006-11-28, 20:01 »
Magnus Hansson, född 15 oktober 1811, inflyttar 1832 till Tanum från Kville, och flyttar 1835 till Skee. Där gifter han sig med båtsmansdottern Oleana Andersdotter och blir båtsman i Björke med namnet Bur, och dör den 7 november 1884.
Var han möjligen född i Kville. Vet någon något om hans anor?
118
« skrivet: 2006-11-27, 19:16 »
Terje, soldat- och båtsmansnamn kunde vara lite hur som helst. Lars Ericson skriver i Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän att mot slutet av indelningsverkets tid, dvs mot slutet av 1800-talet, blev borgerliga och flerstaviga namn dominerande. Forsberg verkar ju höra hemma där, men det kan förstås ha influerats av gårdsnamnet Fossum. Man kan kolla i roteringslängderna hur namnet har förändrats, och hur gammalt namnet Forsberg är. (Fossum ingår väl i en rote i Tanums kompani, inte i Bohusläns första Båtsmanskompani.)
119
« skrivet: 2006-11-26, 08:44 »
Terje, om namnet Knopp gavs på grund av utseende, så var det inte din stamfars utseende. Båtsmansnamnet hörde t?ll roten, och näste båtsman på en rote fick oftast samma namn som föregångaren. På Strängens rote hette de Knopp, och det fanns båtsman Knopp både före och efter din stamfar, som väl är Lars Knopp.
Det var kompanichefen som hittade på dessa namn, och de skulle helst vara korta och snärtiga så att de var lätta att uppfatta om de ropades. Varför överge ett bra namn?
120
« skrivet: 2006-11-22, 16:23 »
Terje, Svenska akademins ordbok har följande förklaring av knopp:
BETYDELSE: i allm. mindre, framskjutande, mer eller mindre rund kula eller knapp; ofta om dylik knapp som till prydnad användes såsom avslutning på något föremål.
Men när det gäller soldat- och båtsnamnsnamn så behöver man inte tolka dem bokstvligt - en båtsman Knopp skulle i så fall vara en liten tjock gubbe.
121
« skrivet: 2006-11-08, 17:45 »
Ingvor, jag tycker att det står att Tolle Clementsson blev genom ett aleträds fällande av Olof Nilsson i Pilegl /dvs Pilegården/ krossad och dödad. Men jag har legat av mig och är lite rostig när det gäller att läsa 1700-talets kyrkoböcker. Så jag bifogar bilden, så att någon annan i bättre dagsform kan korrigera mig om det behövs, och gärna tolkar resten av notisen också. 
122
« skrivet: 2006-10-23, 10:12 »
Nu var det ju inte författarens egen moraliska bedömning som citatet handlade om. Av Erik Holmlunds första inlägg framgår att Det uppges att kvinnan av många 'sågs som en slampa'. Författaren återger alltså dåtidens /tidigt 1900-tal?/ moraliska bedömning av en kvinna som fick barn utan att vara gift. Det skulle rentav kunna tänkas att författaren avsåg att belysa att dåtidens dom var hård och orättvis.
Fast personligen tycker jag att det rimligen inte finns anledning att vidarebefordra sådana moraliska omdömen om människor, vare sig det är dåtidens eller nutidens.
123
« skrivet: 2006-10-12, 12:13 »
Svar till Ingeborg Palm?n - söndag den 27 nov 2005 kl. 21.06
I Anton Söderboms Antekningar rörande Hus, Tomter och Husägare i Strömstad, del III, sid 113-114 finns en hel del upplysningar om Johan Kjellgren, bland annat varför han hängde sig:
[color=0000ff]Kjellgren, Johan, f. i Lidköping 1763 ? 1807 16/7, handelsbetjänt i Gbg 77-87, burskap s. handlande i Std [17]89 9/12; salteriidkare: äger 92 salteri i Strömstad, 95 å Hjertön ok Gåsön, [17]96 salteri ok trankokeri på Långholmen (Orust), [17]98 dessutom i Strömstad samt trankokeri på Hamansudden samt Heeslön, hans saltning upgår [17]98 til 1000 tnr ok tilvärkningen av tran samma år til 500 fat; driver ej obetydlig exporthandel, utför [17]94 fiskvaror til Cork, [17]95 bärgmossa, rödfärg, timmer ok plank til Amsterdam; skepsredare: ensam ägare [17]93-99 av brigg Sara Joachima 29? l.,[läster - 1 läst ca 2 kubikmeter] 94 öpna båten Ferdinand 8 l., 96 öpna båten Färdig 4? 1., 93- 95 galeas Johan August 7? 1., 96-1801 slup Grefvinnan Höpken 18 1., 1801 öpna båten Phoenix 6? 1., 1802 galeas Lyckan 32? 1., 1804 slup Catharina 19? 1., 1794-98 hälften i jakt Lyckans rof 10? 1. En av stadens äldste 96 10/2 avsked p. b. 1801 9/3. År 1806 nödgades han överlämna sitt bo til konkurs ok rymde til Norge; anklagad för det han, sedan han upgivit sitt bo til kreditorernes förnöjande ok efter flera updagade skulder i riksdiskonten, tagit flykten til Norge, efterlystes han til följe landsh.-ämb. kungörelse av 26/11 ok blev d. 10/6 följande året påträffad här i staden, då han greps ok insattes i stadshäktet, där han den 16 påföljande juli ?fans medels tvänne halsdukars sammanbindande i en list under taket genom hängande avhänt sig livet?. Enl. ett intyg av prov. med. dr Marin hade han icke alltid på senare tiden varit mäktig sitt förstånds rätta bruk.
G. 90 7/9 m. Sara Joachima Kloth, f. 66 19/3 (dtr av Olof K.)[/color]
124
« skrivet: 2006-10-11, 15:25 »
Leif Gson Nygård, det är inte första gången någon har kollat Riksantikvarieämbetets inventering av Birsta. Se Släkter: Bureätten: Sköns kyrka med omnejd måndag den 25 sept 2006 kl. 14.56. Där finns även ett utsnitt av Riksantikvarieämbetets karta med inritade fynd.
Hur kommenterade Ulf Sawert detta? Jo: tack för kartan! 'slottsområdet' ligger ung. 100 meter väster om siffran 77 och R:et, tydligen har man missat både detta och de två murarna.
Alltså, Riksantikvarieämbetets inventerare är helt inkompetenta som missat slottsområdet och murarna! Självklart har inventerarna, som noterat fem fornfynd (huvudsakligen gravar från järnåldern) i närheten, sett murarna, och självklart har de noterat att de är av sent datum, och att de inte hör hemma bland fornfynden.
125
« skrivet: 2006-10-10, 20:23 »
Ser ni inte mönstren i väven? Johannes Bureus berättelse, alla ortsnamnen på Fale- och Bure-, den gamla sägnen, runstenen, frälsestenen, den mäktiga frälsesläkten i Medelpad på 1300-talet, den MYCKET HÖGA NIVÅ som flera (moderna) Burar levde på under 1500-talet (Ärkebiskopar, Riksståthållare mm.), denna höga nivå som sedan går igen i de senare århundradena (Greveätten Barck, Olof Bure, alla adelssläkter osv. osv. Säger inte allt detta ER något? Ser ni inte sambanden? Hur allt stämmer?
Ur nationalencyklopedin:
vanföreställning, tankevilla, orimlig föreställning som inte kan korrigeras på logisk väg. Till vanföreställningar räknas inte missuppfattningar, eftersom de kan korrigeras, och inte heller vidskepelse och vantro, eftersom de i sin kulturella förankring inte kan anses orimliga. /.../ Frånsett den felaktiga utgångspunkten kan emellertid logiken i vanföreställningarna vara oantastlig.
126
« skrivet: 2006-10-08, 12:54 »
Thomas Vikander, problemet är inte att någon har drömmar och vill tänja gränserna. Problemet uppstår om drömmar och fakta kommer i konflikt. I sådana fall får drömmen (eller hypotesen)överges eller åtminstone modifieras.
Om Helge and Anne Stine Ingstad hade funnit en ruin på New Foundland, som visat sig vara lämningar efter en ladugård från 1800-talet, så hade de gjort sig löjliga om de hävdat att just den ruinen varit en kvarleva från vikingatiden.
127
« skrivet: 2006-10-02, 10:28 »
I Nordisk Familjebok, andra upplagan ( http://runeberg.org/nf/ ) från ca 1910, finns några intressanta artiklar om gästgiverier. Jag citerar ett par av dem. [color=0000ff] Gästgifvare, föreståndare för sådan skjutsplats, gästgifvargård, gästgifveri, där resande eger rätt att mot betalning erhålla, utom skjuts, härbärge och förplägning. Gästgifvare antages i stad af magistraten, på landet af länsstyrelsen. Han bör vara känd för ordentlighet och redbarhet samt ställa borgen för fullgörandet af sina förbindelser. Gästgifvares friheter, kallas med ett gemensamt namn de förmåner, som tid efter annan tilldelats gästgifvare och med privilegienatur äro eller varit fästa vid gästgifverihemman eller gästgifvare personligen. 1636 erhöll gästgifvare 6 års frihet från grundränta och inkvartering, hvarjämte hvarje annan förbjöds att i grannskapet hålla öl, vin och brännvin till salu. 1649 erhöll han rätt att af häradet få hjälp till uppförande af nödiga hus. 1651 års gästgifveriordning tilldelade gästgifvare som gåfva ett litet hemman, en hage eller äng från närmaste allmänning samt frihet från rotering och all annan kronans tunga och utlagor. Än ytterligare ha åtskilliga gästgifvare erhållit rena statsbidrag i form af anvisning på ränta från andra hemman. Sedan numera alla anordningar på ränta äro till statsverket indragna, utbetalas från landtränterierna till gästgifvare en ersättning (ungefär 20,000 kr. årligen), hvilken statsutgift under titeln Gästgifvares friheter afföres på nionde hufvudtiteln. Uti 1878 års skjutsstadga förklaras uttryckligen, att dåv. innehafvare af gästgifveri efter gamla ordningen, äfven om en annan person blir skjutsentreprenör, fortfarande skall tillgodonjuta sina förra friheter, räntor och andra dylika förmåner.[/color] En förteckning över gästgiverierna i ett län bör alltså finnas i landshövdingens arkiv. Dessutom finns i landboken för länet verifikationer på gästgivarens ”friheter”, dvs den ekonomiska ersättning han fick för att driva gästgiveriet. Det kunde av artikeln ovan att döma till och med vara skatten från något eller några hemman (”anvisning på ränta från andra hemman”). Ibland kan man även hitta gästgivarens namnteckning på en verifikation, vilket ju är roligt om han finns med bland ens anor. Uppgiften om det lilla hemmanet som gåva stämmer i varje fall inte under 1600-talets senare del. T.ex. lades gästgiverierna i Vette härad i norra Bohuslän på kronogårdar, där gästgivaren även drev jordbruk. Kronogården Vik köptes av gästgivaren 1752, men själva gästgiveribygganden, som även var tingshus, ingick inte i köpet.
128
« skrivet: 2006-09-30, 07:32 »
Men varför förneka honom rätten att framföra dem
Han har inte förnekets den rätten. Han har ju framfört sina åsikter om och om igen. Jag tycker själv att Anbytarforum skall vara öppet även för befängda teorier. Utgångspunkten måste vara att de som deltar i diskussionen kan ha något av intresse för andra att förmedla, men också att de som deltar är villiga att lära av andra och förkovra sig. Om den viljan saknas helt, och diskussionen bara går i cirkel, kommer saken i ett annat läge.
Dessutom har ju tråden ett visst inslag av humor, och är dessutom (numera) ganska hövlig
Förvisso är det så. Samtidigt är det inte helt lätt att undvika att vara sarkastisk eller ironisk i denna diskussion. Jag tänkte försöka delta genom att ta bilderna på allvar, och försöka tolka vad de föreställde utan att gå in på de stolliga bakomliggande teorierna, men det var ingen enkel balansgång. Jag tycker nog i efterhand att det hade varit lika bra att inte delta i diskusionen.
129
« skrivet: 2006-09-29, 21:11 »
Det enda märkliga med att diskussionen om omgivningarna till Sköns kyrka stängdes, är motiveringen för stängningen. Att diskussionen stängdes är inget märkligt, eftersom den hela tiden rört sig i cirkel. Det finns huvudsakligen en person, som driver en fullständigt verklighetsfrämmande tes: att han hittat platsen för det för övrigt okända slottet Byrisholm, byggt av den enbart från sägner kände Fale Bure. Den uppfattning jag fått är att denne person inte bryr sig om fakta (utom i de sällsynta fall då de inte direkt motsäger tesen), han kan inte föra ett logiskt resonemang, han tillämpar okänd bevisföring (han anser sig inte skyldig att belägga sina påståenden, utan skjuter över bevisbördan på den som ifrågasätter), och han har svårartade kunskapsluckor men ignorerar välmenande förslag på hur kan kan täppa till dem.
Så gott som varje gång han visats ha fel vägrar han att inse detta. Han startar diskussionen om igen, utan att han lärt något av de tidigare omgångarna. De vederlagda påståendena kommer hela tiden tillbaka. T.ex blev reaktionen på redovisningen av Riksantikvarieämbetetets inventering, som inte tog upp den förmodade ringmuren, helt enkelt att de missat ringmuren.
Det har ändå gått att föra diskussion om konkreta förhållanden, t.ex. tolkningen av de bilder som lagts ut. Men lätt var det inte, och knappast meningsfullt heller eftersom diskussionen inte kommer framåt.
130
« skrivet: 2006-09-29, 20:09 »
Maria, gästgiveriernas dagböcker kan finnas bevarade på landsarkivet. Där antecknas namn på alla resande, och deras eventuella klagomål. I Vätte härad finns dagböckerna för Eigst och Hogdal för åren 1790-1879, medan Viks dagböcker finns för 1801-1879, och Kollekinds för 1850-1879. För Svinesund tycks de inte finnas bevarade alls. Allt enligt Gösta Frammes bok.
131
« skrivet: 2006-09-29, 19:56 »
Om man har en dator med hyggligt stor hårddisk, så kan man köpa digitala fotografier av kyrkböckerna, inklusive flyttlängder. Arkiv Digital tillhandahåller sådana för hela Bohuslän, och en del andra ställen. Kolla http://www.arkivdigital.se/main . Du verkar vara intresserad av bland annat Bro socken. Där har Arkiv Digital följande utbud av flyttlängder: Bro B:1 1805 - 1831 56 SEK In- och utflyttningslängd. Omf. pastoratet. Bro B:2 1831 - 1860 57 SEK In- och utflyttningslängd. Omf. pastoratet. Bro B:3 1861 - 1894 60 SEK In- och utflyttningslängd. Pris tillsammans 173 riksdaler (+ porto.)
132
« skrivet: 2006-09-29, 16:57 »
Maria, i varje fall i Bohusläns nordligaste härad finns materialet om gästgiverier i domboken. Se Gösta Framme: Vätte härad Ur gångna tiders historia, sid 20-25, där till och med finns exempel på att gästgiveriernas taxa för varor och tjänster fastställs på tinget. Säkert är det likadant i de härader du är intresserad av.
133
« skrivet: 2006-09-29, 07:45 »
Tack Robert för en sansad rapport. Den bekräftar att inventeraren från Riksantikvarieämbetet gjorde alldeles rätt i att inte ta med ringmuren bland fornlämningarna.
134
« skrivet: 2006-09-27, 15:55 »
Jaja, ett inlägg till får jag väl göra, men sedan är murarna färdigdiskuterade för min del.
Visst kan man bygga en fyra meter hög skalmur, tre meter bred. Men det Ulf fotograferat är inte foten av en sådan mur. Var är i så fall resten av muren? Varje meter av muren skulle ha bestått av mer än 10 kubikmeter material! Om en sådan mur varit 200 meter lång, skulle det gått åt 2000 kubikmeter.
Jag förmodar att Ulf inte inser orimligheten i att det skulle ha funnits en väldig försvarsringmur (försvunnen sånär som på en 20 meter lång och en halvmeter hög murspillra, dock i gott skick) kring ett spårlöst försvunnet slott, beläget vid foten av ett brant berg. Och jag förmodar att han inte vill släppa tanken på detta Bureslott, hur orimligt än omvärlden tycker att det är. Men nog vore det bättre om han lät det förbli en tankekonstruktion, och inte försökte förankra det på en speciell plats. Varför inte en historisk roman? Eller ett datorspel - där kan Bures slott framträda i oöverträffad glans.
135
« skrivet: 2006-09-27, 09:16 »
Ulf, varför måste du tänka på en ringmur av sten. Om en sådan skall vara effektiv så måste den ju vara 4-5 meter hög, som t.ex. Visbys ringmur, och lämna spår efter sig som man inte kan ta miste på. Du kan ju i stället tänka på något av trä, t.ex. en palissad, som fortfarande användes på 1200-talet. Trä försvinner fullständigt på 800 år, och spåren efter en försvarsanläggning av trä är mycket svårare att hitta. Så den kan du tänka dig var som helst, där det passar, och du behöver inte tampas med de besvärliga murarna.
136
« skrivet: 2006-09-27, 07:26 »
Ursäkta, det blev aningen hoprört. Den första bilden borde ha varit vara denna: 
137
« skrivet: 2006-09-27, 07:14 »
Hej igen Ulf. Hoppas du fick sova gott. Jag hade inte tänkt yttra mig mer i denna diskussion, men eftersom du ställer en direkt fråga till mig, så får jag väl göra det i alla fall. Titta nu noga på bilden på ringmuren, rör det sig inte om en skalmur? (stora stenar vid kanterna och småsten och grus i mitten). Isåfall är ju saken klar!!!!! Tja, om vi först tar frågan om det är en skalmur, så är det väl högst tveksamt. En skalmur består av två parallella stabila murar med en fyllning mellan de båda murarna. Här är ju hela muren är ju så slarvigt byggd, att åtminstone jag har svårt att urskilja två distinkta murar. Den bild av denna mur, som ingick i den första uppsättningen bilder du lade ut, visade en ännu slarvigare byggd anläggning. Närmast kameran fanns något som mest såg ut som en skärning i morän, och någon andra mur gick inte att urskilja. Och anläggningen är så låg, att dess funktion är svår att gissa. Ett exempel på skalmur, ämnad som inhängnad av betesmark, ser du här:  Denna vackra skalmur är avbildad i John Seymour: De gamla hantverken - redskap och metoder från självhushållningens tid. Seymour påpekar att olika slag sten har helt olika egenskaper som material för murar. Värst är granit: Slutligen har vi de oformliga, motspänstiga bumlingarna, ofta av granit eller någon annan hård bergart, som har forslats av någon jökel under enav istiderna. /./ Det går inte att bygga en riktig stengärdsgård av den sistnämnda typen. Man bygger i stället två, som lutar sig inåt mot varandra tämligen brant, sammanhållna med jord och en jordvall emellan. Skalmur är alltså det normala om man bygger med granitsten. Här följer ytterligare en bild från Seymours bok. Den visar en mycket välbyggd kallmur av granit. Skalmurar har man nog byggt så länge man byggt murar. Och då är frågan vad du menar med att saken är klar, om vi skulle komma fram till att du hade hittat en skalmur. Har du förresten funderat över varför ”ringmuren” är så fri från mossa och lavar? Hur länge håller en mur? Seymour ger följande svar på frågan: ”Stengärdesgårdar kan mycket väl stå i hundratals år.” Men det krävs hela tiden underhåll ”Det blir alltid luckor i gamla, och de måste byggas upp igen innan mer av gärdesgården förfaller.”
138
« skrivet: 2006-09-26, 09:20 »
Angående den flata stenen på bild 3, så skulle den, om man reste upp den något, passa in mot nederdelen av det större stenblocket till vänster. Det förefaller som att ett ursprungligt stenblock spruckit i åtminstone tre delar, och att en del, med kilformat tvärsnitt, som suttit högst upp till höger på det vänstra stenblocket, inte finns med i bild. Ungefär så här: 
139
« skrivet: 2006-09-25, 19:53 »
slottsområdet ligger ung. 100 meter väster om siffran 77 och R:et, tydligen har man missat både detta och de två murarna.
Det finns en annan tänkbar förklaring, nämligen att det Ulf hittat inte ansågs ha något intresse ur antikvarisk synpunkt. Men, inventerarna kan ju ha gjort en felbedömning ...
140
« skrivet: 2006-09-25, 14:56 »
Rapport från Riksantikvarieämbetets Fornminnesregister  Eftersom Ulf inte tänker kolla Fornminnesregistret, och jag själv inte bor så långt ifrån Ämbetets lokaler, så har jag pallrat mig dit och studerat Birsta med omnejd. Sluttningen ner mot Birsta är uppenbart väl inventerad, och det skedde så sent som 1988. Det finns ett tiotal registrerade fornminnen i området, men hälften av dem ligger öster om motorvägen. Jag är osäker på vad det utsnitt från ekonomiska kartan, som Peter publicerat, motsvarar på bifogade kartbild. Men Roberts bild är lätt att känna igen. I det område han markerat som slottsområde ligger fornminnet Skön 77:1. Det är ett ”Gravfält: ca 80 x 45 m (Ö-V) bestående av ca 5 högar. Högarna är 6-15 m diam; och 0,5-1,2 m h. I ytan enstaka 0,2-0,4 m st stenar.” Dateringen är bronsålder-järnålder. Av övriga markerade fornminnen på kartan är Skön 50:1, 71:1, 72:1, 74:1, 75:1 och 77:1 enstaka gravhögar, datarede till bronsålder-järnålder. Skön 73:1 är en stensättning, förmodligen också en grav. Skön 126:1 är ett gravfält med tre högar och 3 stensättningar med den generösa dateringen stenålder, bronsålder, järnålder. Skön 102:1 är en högliknande ”övrig kulturhistorisk lämning, 6 meter i diameter och ca 0,5 meter hög. Slutligen är fornlämningen Skön 76:1 en milstolpe med kung Oscar I?s monogram, daterad 1854. Eventuella lämningar efter den postulerade befästningen på berget är noggrant bortstädade.
141
« skrivet: 2006-09-25, 08:59 »
Anders, skälet till att jag citerade det raderade inlägget var att Löfstedt där faktiskt erkänner vad han gjort, och dessutom säger att han inte var ensam.
Men du har alldeles rätt när det gäller möjligheten till avstängning. Och obligatoriska användarkonton hade förstås också omöjliggjort Löfstedts anklagelse, nämligen att Tollesson uppträtt under falskt namn. Men den anklagelsen var bara ett medel - hans syfte var ju att tysta Tollesson för att denne var en besserwisser, inte för att han eventuellt använde pseudonym.
142
« skrivet: 2006-09-24, 19:56 »
Till de två typer av besvärliga människor som Anders Ryberg nämner skulle jag vilja lägga en tredje. Det är personer som medvetet och avsiktligt trakasserar någon. Ett exempel såg vi nyligen, när Jörgen Tollesson fick nog och förklarade att han inte längre ville delta i Anbytarforum. Detta ledde till följande glädjeutbrott i ett inlägg, som sedan raderades av anbytarvärden:
Det är ju så här att Bå förstår att han är körd här på AF och drar sig ur. Det är han som ska be om ursäkt. Jag, med hjälp av andra har lyckats få tyst på en av de mest vedervärdigaste besserwissrarna här på AF. Jag är stollt !
Här ser vi ju någon, som alls inte är anonym utan uppträder under eget namn (Göran Löfstedt), och som skryter med att han med hjälp av andra tystat en besservisser, dvs en rakryggad och kunnig person.
De sista dropparna, som fick bägaren att rinna över för Tollesson, var att han falskeligen beskylldes två gånger för att uppträda under falskt namn. Vid det första tillfället trädde den (ej anonyma) författaren fram och förklarade att hon inte var en inkarnation av Tollesson. Vid förfrågan har anbytarvärden angående det andra misstänkta mailet uppgivit att analys av IP-adressen inte kunnat identifiera avsändaren, vilket förstås friar Tollesson även i det fallet.
Såvitt jag förstår skulle obligatoriskt användarkonto inte alls påverka denna form av samordnad förföljelse. Det är svårt att för en utomstående att förstå att inlägg är samordnade. En ständigt jourhavande anbytarvärd skulle kanske ha kunnat stoppa attacken. Men något bra sätt att hindra sådant tarvligt krypskytte har jag svårt att se.
143
« skrivet: 2006-09-23, 21:14 »
Bild nr 7, den viktiga bilden, visar en låg mur (en halv meter hög, verkar det, som är i gott skick, trots att den är byggd tämligen hastigt utan större försök till passning. Det tyder på att muren är av sent datum, säkert yngre än 200 år, som jag bedömer det. Kallmurar som inte underhålls rasar så småningom.
Även bild 8 visar en mur i gott skick. Den är faktiskt byggd mer noggrannt än den förra, och jag gissar att åldern är ungefär densamma.
Vilken funktion murarna kan ha haft vågar jag inte gissa. Både den låga, 20 meter långa muren, och den meterhöga murstumpen verkar gåtfulla, i varje fall om man bara har bilderna och Ulf Sawerts skriftliga upplysningar att gå efter.
Men antagandet att det rör sig om en försvarsborg från 1200-talet får inget stöd.
Detta antagande är för övrigt rent önsketänkande. Ulfs uppfattning att rent militärstrategiskt lägger man förstås ett slott/försvarsborg med ryggen mot ett berg är ju precis tvärtemot hur det ser ut. Fornborgar, som varit försvarsanläggningar, liggar på berg eller höjder(som t.ex. Borg vid Birka), eller på slät mark, som Eketorp på Öland. Detta fortsatte man med långt fram i tiden. Uppsala slott t.ex., ligger det på höjden, eller vid höjden? Skälet är förstås att en angripande styrka skulle få en stor fördel om den kunde stå på ett berg ock skjuta ner mot en försvarande styrka.
144
« skrivet: 2006-09-23, 09:15 »
Men Peter, varför tror du att Ulf Sawert vill veta vad det är för historiska kvarlevor han hittat? Han vill absolut inte veta det. Rådet att kolla Riksantikvarieämbetets fornlämningsregister fick han för flera veckor sedan. Men eftersom han inte vill veta så har han förstås inte följt det rådet.
Så vad vill Ulf? Han vill ju att vi skall erkänna att han har hittat det sägenomspunna slottet Byrisholm. Och det skulle jag gärna göra, om det bara fanns något belägg för det. Men de argument Ulf kommit med lyder i (min kanske inte helt snälla) sammanfattning:
Bureätten var en gammal stormans-och frälsesläkt som i praktiken regerade Norrland innan denna landsända införlivades i Sveariket. Stormän hade slott och försvarsborgar, alltså hade även Bureätten slott.
Att Byrisholm inte nämns i bevarade samtida dokument beror på de många arkivbränderna.
Det är logiskt att Byrisholm ligger vid Birsta – var skulle det annars ha legat?
Man kunde bygga slott på 1200-talet, alltså byggde man Byrisholm.
Slottsruinen och Sköns kyrka ligger lika högt över havet, vilket visar att de var samordnade som försvarsanläggningar.
Havet gick ända fram till Byrisholm - geologerna har fel om landhöjningen.
Rent militärstrategiskt lägger man förstås ett slott/försvarsborg med ryggen mot ett berg! /Detta är mitt favoritargument./
Det finns rester av en ringmur kring slottet.
Det finns en stor sten med slät yta vid ruinen, och det skulle det inte ha gjort om det inte funnits ett slott.
Om detta sätt att resonera skulle ha tillämpats i rättsväsendet, så skulle större delen av Sveriges befolkning sitta inburade, var och en dömd för ett stort antal brott, både sådana som inträffat och sådana som aldrig ägt rum.
Men det hindrar ju inte att Ulf Sawert vilda teorier ibland kan leda till intressanta diskussioner.
145
« skrivet: 2006-09-21, 10:43 »
Ulf envisas med sina försök att skriva om Sveriges historia. Visserligen finns inte längre fotona kvar, men foto nr 2 har jag ändå några kommentarer till. Ulf skrev:
Vad som är minst lika intressant som stenen...är ju den 2-3 meter breda muren som sträcker sig en 20 meter nedåt mot syd ung. 100 meter väst om slottsplatsen. Vad skulle det kunna vara? /./ En 3 meter bred och ung. 2 meter hög befäst ringmur?
Ulfs foto nr 2 visade denna förmodade mur. Det jag såg var en ganska brant sluttning med stora, rundade stenar. Närmare kameran bröts sluttningen, och där fanns en terrass, ett ca 2 meter brett, plant område med några större stenar. Närmast kameran fanns en kant eller skärning, vars höjd inte framgick, men som inte verkar vara mer än en meter hög. I skärningen kunde man se huvudsakligen mindre (ungefär knytnävstora) stenar. Någon mur kunde jag inte se, men jag förmodar att det Ulf tolkar som en mur är kanten och terassen innanför.
Sluttningen med de stora stenarna förefaller vara en strandvall. Av Roberts uppskattningar att döma borde den vara minst 4000 år gammal. Men det plana området kan inte gärna vara en skapelse av havet. Och om terassen inte var en mur, vad kunde det då ha varit? Det är svårt att säga utifrån fotot. Men om någon drog en väg tvärs över sluttningen, så borde man gräva ut en skärning och kasta upp en del av det bortgrävda materialet i sluttnigen ovanför, och skapa en terrass. Går det möjligen en väg längs den förmodade muren?
Att terassen skulle vara rester av en ringmur förefaller högst osannolikt. För det första borde det i så fall finnas även en inre kant. Men den saknas - i stället fanns ju en stenig uppförsbacke där den förmodade muren upphör. För det andra borde en ringmur ha varit stabiliserad med rejäla bearbetade stenar nertill. För det tredje borde det inte finnas någon kant närmast kameran heller, om muren rasat. För det fjärde måste man fråga sig vad den förmodade ringmuren skulle ha försvarat. Innanför finns ju bara en stenbacke.
Ulf har en förmåga att hålla fast sina hypoteser så länge det finns åtminstone någon bråkdel av en promilles sannolikhet att de inte är fel. Och det är förstås svårt att bevisa att det inte funnits något slott vid Birsta för 800 år sedan. Ett annat berömt exempel på svårighet att bevisa att något inte finns är påståendet att det finns en tekanna av porslin, som cirklar runt solen i en bana mellan jordens och Mars?planetbanor. Motbevisa det! (Ett bättre sätt är att vända på kuttingen och fråga sig vad det finns som talar för det.)
146
« skrivet: 2006-09-20, 12:24 »
Ulfs fråga om mossan på stenarna är inte ointressant. Faktiskt kan lavar på stenar användas för en grov datering av murar och andra lämningar av sten. (Se t.ex. Gundela Lindman: Lavkronologi som dateringsmetod i arkeologi. Men när det gäller mossa har Carl Szabad redan svarat. Om det är skuggigt växer mossan fort. En hällristning på min brors tomt täcktes på bara 10 år av en fem cm tjock matta.
En annan fråga är om den flata stenen på den nu försvunna bilden bearbetats av människor. Det förefaller högst osannolikt, eftersom bara en yta i så fall bearbetats, medan de andra var helt obearbetade. Men innan en stenhuggare ger sig på att finslipa en sten, så ges stenen dess form. Det finns alltid en risk att en sten spricker vid mer hårdhänt bearbetning. Om huggaren slipat en sida innan han givit stenen dss slutliga form, så blir ju en hel del arbete bortkastat. Om stenen delats av människor, så borde man också kunna se kilhål längs kanten. Det är alltså högst osannolikt att någon stenhuggare varit framme.
Man kan ibland se sådana spruckna stenar, där sprickytan är mycket slät. (Det förutsätts förstås att stenen består av något skiktat mineral.)
147
« skrivet: 2006-09-16, 10:40 »
Lindsay, there is some information about Johannes Eriksson and his parents under Landskap Bohuslän, Socken Skee. It is given in Swedish,however, since the question by Barbara Wall was in Swedish. If you would like it in English, I can send it by email to you.
148
« skrivet: 2006-09-15, 15:08 »
Hej Barbara,
Jag är inte riktigt klar över vilken information du helst vill ha, men jag gjorde några sökningar i Släktdatas register och husförhörslängderna, och detta är vad jag kom fram till. (Om inget annat anges, så tilldrar sig allt i Skee socken.)
Född 1817-05-26 JOHANNES Blomsholm dräng Erik Olsson Stina Svensd
Död 1894-09-19 Rotehjon Johannes Eriksson 23 roten 77 år 3 mån 23 dgr
Däremellan hände följande:
Gift i Hogdal 1841-11-26 Dräng Johannes Eriksson Storskogen under Blomskog i Skee socken Piga Maria Isaksdotter Anneröd
Paret bodde sedan på torpet Norrskogen under Blomsholm, eller andra blomsholmstorp, och fick följande barn:
1842-09-23 OLOF
1844-07-27 CARL ANTON
1847-03-22 MAJA STINA
1849-07-24 Emanuel
1853-05-14 CAJSA
1856-06-15 AMALIA
1859-09-14 ERIC
Vid Marias död 1873-12-04 bodde Johannes och Maria inhyses med tre egna barn på torpet Intagan under Ylseröd hos dottern Maja Stina Johannisdotter och hennes man, rotebåtsmannen Gustav Mattisson Wädur och deras tre barn.
Maria Isaksdotter uppges vara född 1817-03-16 i Skee. Men jag återfinner henne inte i födelseboken (Släktdata har jag kollat flera år kring 1817, men originalet bara februari-juni 1817.) Inte heller finns hon i Släkdatas register över Hogdals födelsebok, eller några andra grannsocknar.
Johannes Erikssons föräldrar finns lite uppgifter om:
Gifta 1816-12-30 Gårdsdräng Erik Olsson Blomsholm Piga Stina Svensdotter Blomsholm
I hfl 1814-1818, sid 47, återfinns Erik Olsson (med hustru Stina Svensdotter samt sonen Johannes) som dräng på säteriet Blomsholm. Erik är den ende gifte drängen. Det tycks röra sig om en mellanform mellan traditionell dräng och statare, och Erik betecknas några år senare som statdräng. Erik Olsson uppges vara född den 24 mars 1788, och där finns en notering att han kommit med bevis (dvs ett intyg från prästen i den socken han lämnade) från Billingsfors 1815. Stinas födelsedatum uppges till 1 Maj 1794, och hon kom med bevis 1816 från något jag inte kan tolka, men som ser ut som Karlsgafwa, vilket inte säger mig något. I inflyttningslängden tycks stå Carlsgåfvan, vilket inte heller säger mig något. Jag kan inte hitta någon socken med något tillnärmelsevis liknande namn.
Utöver Johannes fick de följande barn:
1818-09-07 MAJA STINA Blomsholm trädgårdsdräng Erik Olsson Stina Svensd /död 1824-10-17/
1821-01-13 ERIK Blomsholm statdräng Erik Olsson Stina Svensd
1823-08-03 OLOF Blomsholm statdräng Erik Olsson Stina Svensd 29
1826-01-25 SVEN Foss torpare Erik Olsson Stina Svensd 32
1828-01-13 BENGT Foss mjölnare Erik Olsson Stina Svensd 34
1830-01-03 PETTER Blomsholm torpare Erik Olsson Stina Svensd 35
1832-06-09 Cajsa /finns inte i födelseboken/, död 1840-06-03
1834-10-05 JOHAN PETER Storskogen torpare Erik Olsson Stina Svensd 40
1837-09-30 MARIA Storskogen Blomsholm torpare Erik Olsson Stina Svensd 43
1839-12-09 CARL Skogen Blomsholm torpare Erik Olsson Stina Svensd 45
Död 1866-02-06 Hustru Stina Svensdotter Medvik 71 år 9 mån
Av husförhörslängden 1861-1865, sid 677, framgår att makarna Erik och Stina bodde inhyses hos hemmansägaren August Andersson på Medvik, där Stina dör.
Död 1873-03-15 Rotehjon Erik Olsson Blomsholm 84 år 11 mån 9 dgr
Tilläggas kan väl att säteriet Blomsholm var och är häradets största gård. Under något decennium kring 1830 ägdes gården av kung Karl XIV Johan. Han behövde väl ett passande övernattningsställe under färderna mellan hans båda huvudstäder Stockholm och Kristiania. Dessutom lär han ha deltagit i societetslivet i Strömstad, som på den tiden var en internationell badort.
149
« skrivet: 2006-09-01, 09:05 »
Hanne,
En startpunkt när man letar efter en okänd far är att se om modern gifter sig snart. I så fall kan brudgummen vara far till det oäkta barnet. Det visar sig att Matilda Hansdotter gifte sig två år senare:
1886-12-03 båtsman August Hjelmström Gerum h.-dotter Mathilda Hansdr Gerum M född 1859-09-29 K född 1860-10-07
Matilda var dock höggravid:
1887-01-30 Gustav Valerius Gerum St. Nyg. båtsm. August Hjelmström Matilda Hansdr.
I husförhörslängden för Tanum 1886-1891, p 165 (AI:41 enligt Genlines) står familjen med. August står som båtsman, men ”Avskedad” har lagts till senare. Emma Albertina har en notering ”(a. m.)”, som jag inte förstår, men som kanske syftar på hennes utomäktenskapliga börd. Något patronymikon för Emma Albertina finns inte, utan bortsett från kommentaren framstår hon somm ett av barnen i äktenskapet.
I folkräkningen 1890 står August Hjelmström som jordbruksarbetare, och Emma Albertina, som fått en syster, står som barn i familjen.
I folkräkningen 1900 noteras August som stenhuggare, bostaden anges till Raftö lägenhet, och ytterligare fem döttrar har tillkommit. Emma Albertina framstår fortfarande som dotter i familjen.
Sveriges Dödbok 1947-12003 har följande uppgifter om Emma Albertina
18841124-486
Olsson f. Hjälmström, Emma Albertina
Resö Mellangård 1:35
Död 8/12 1965.
Kyrkobokförd i Lur, Tanums kn (Göteborgs och Bohus län, Bohuslän).
Född 24/11 1884 i Tanum (Göteborgs och Bohus län, Bohuslän).
Gift kvinna (19/10 1906).
Som framgår av kyrkböckerna så verkar det ju som att Emma Albertina behandlas som född i äktenskapet, vilket är vad som hände med utomäktenskapliga barn vilkas föräldrar sedan gifte sig med varandra. Men det behöver ju inte betyda att August faktiskt var far till Emma Albertina. August kunde ju vara en godhjärtad person, som inte ville att hans hustrus äldsta dotter skulle behandlas annorlunda än de andra barnen, och tog på sig faderskapet. Men det troligaste förefaller vara att han faktiskt var Emma Albertinas far. Kanske skulle bouppteckningen efter August eller Matilda kunna ge ytterligare upplysningar.
150
« skrivet: 2006-08-31, 19:49 »
Carl och Anders, det finns ett gratisprogram, PDFCreator (hämtas på http://sourceforge.net/projects/pdfcreator/) som i Windowsmiljön beter sig som en drivrutin till en skrivare. När man gör en utskrift och väljer PDFCreator som skrivare, så tar detta program hand om den fil man vill skriva ut, och konverterar den till PDF-format, eller JPEG eller något annat bildformat (till exempel TIF, om jag inte minns fel). Man kan alltså konvertera bilder från SVAR eller Genline, och få dem i något vanligt fotoformat, och sedan läsa dem i ett vanligt fotovisningsprogram, som kan ändra kontrast och ljusstyrka. (Men jag retar mig på att bildkvaliteten är så underlägsen mina digitala foton.)
151
« skrivet: 2006-08-30, 17:03 »
Har inte märkt så mycket problem med SVARs bilder, utom att mantalslängderna inte är indexerade. Jag måste börja med att söka reda på de socknar jag är intresserad av, och skapa mitt egat index. Men jag vill gärna säga att det finns något som är överlägset både SVAR och Genline, nämligen digitala foton. Jag har själv fotograferat en del mantalslängder. Och det finns småfirmor (t.ex. Arkiv Digital) som säljer fotograferade kyrkböcker, domböcker och mantalslängder, och kvaliteten på deras bilder är långt bättre än den som Genline och SVAR tillhandahåller. (Den kan ju inte bli bättre än mormonfilmerna.) I varje fall om anorna inte är utspridda på mängder av socknar är det väl värt pengarna att skaffa digitala foton på det relevanta materialet.
Arkiv Digital har också varit på många pastorsexpeditioner och fotograferat kyrkböcker som finns kvar där. För vissa socknar har de material fram till 1930.
152
« skrivet: 2006-08-26, 08:48 »
Hej Eric! Pröva gärna Släktdatas kyrkboksregister på adressen http://www.slaktdata.org/ . Där hittar du lätt Beatas födelsenotis i Mo socken på just det datum som stod i husförhörslängderna i Skee. Vigselnotisen finns 1849-11-23 i Naverstad. Släktdatas avskrifter är inte primära källor, vilket betyder att fel kan ha smugit sig in. Man bör alltså kolla uppgifterna i originalen. Men för det mesta är Släktdatas kyrkboksregister ett mycket kraftfullt hjälpmedel.
153
« skrivet: 2006-08-24, 12:47 »
Eric, enligt Släktdatas register föddes bara en Carolina Olausdotter i Skee 1859, nämligen denna:
1859-08-11 CAROLINA Sågen Valex torp Olaus Mathiasson Beata Johansdotter 35
Husförhörslängden (Skee AI:12, 1855-1860, sid 494) visar att familjen bodde i torpet Knappedalen under Såge Valex (detta torp låg mycket långt ute i obygden), och ger följande information om familjen.
M Olaus Mathisson född 27/1 23 i Skee
H Beata Johansdotter, född 8/12 24 i Mo
Amalia 19/9 50 i Skee
Maja Britta 17/3 54
Julia Mathilda 13/11 56
Carolina 11/8 59
Moder enkan Maria Torstensdotter, född 36/3 1787 i Skee
Det finns en notering om att Olaus dömts i Strömstad 1851, och undergått enskild skrift 16/11 51.
Familjen flyttade 1860 till torpet Högemyr under Stora Åseröd (Hfl sid 543), där en syster Talita Mathisdotter, född i Skee 1826 17/4 ansluter sig.
154
« skrivet: 2006-08-05, 20:46 »
Ulf, ett tillägg angående Lövkasen. I mantalslängden för 1804 finns ett torp Lövkasen under gården Äng, och där heter torparen Olof Henriksson. Det var alltså på Lövkasen under Äng som Carl Olsson föddes.
155
« skrivet: 2006-08-05, 10:38 »
Ulf, du skriver att det står någonstans att Carl Olsson är född 1804-10-04 på Stubbekasen under Treje, men att det står Lövkasen i Släktdatas avskrift av födelseboken. En kontroll av födelseboken visar att där står att han föddes på Lövkasen. Släktdata har gjort en korrekt avskrift. Uppgiften att han skulle ha fötts på Stubbekas under Treje kan jag inte återfinna. Sedan är frågan var Lövkasen ligger. Enligt Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län, XX.1, Skee socken, så finns det 4 torp Lövkas/Lövekasen i Skee. Det kan förstås finnas fler torp Lövkasen - alla torp finns inte med i denna bok. Tre ligger långt från Treje, men det fjärde var ett torp under Gudebo, som ligger ett par kilometer från Treje. Tittar vi på faddrarna när Carl döptes, så kom de från gårdarna Äng och Lytorp, vilka båda ligger 3-4 km från Gudebo, och är granngårdar till Treje. Så den troligaste gissningen är att Carl föddes på Lövkasen under Gudebo.
Ser vi sedan på hfl 1825-1830, sid 233, så hittar vi på Treje torpet Tåhult (Tohålt, Tohult etc) Carl Olsson med hustru och barn samt följande personer:
Änkan Maria Hansdotter, född 1744, tiggerska
Änkeman Olof Henriksson, född 1764, Norsk
Hustru Anna Carlsdotter, född 1776 20/11, död 27/10 29
Bror Johannes, född 1811 20/4, Skomakare
Det är ju uppenbart att Carl har tagit över det torp föräldrarna brukade.
Går vi till hfl 1814-1818, sid 223, så får vi något tydligare upplysningar. Där framgår att Maria Hansdotter är Anna Carlsdotters mor, född i Lur, och Anna Carlsdotter har kommentaren ”Å bevis från Tanum 1812”. Och Olof Henriksson har den tydligare kommentaren Född i Norje
Annas födelsenotis återfinnes i Lurs socken, som ligger i Tanums pastorat: 1776-11-20 Anna Svalleröd under Sögård Karl Berglun Maria Hansdotter (enligt Släktdatas avskrift).
(Under sin tid i Tanum bodde för övrigt Carl Olsson i Mungseröd (Hfl 1831-1835 p 167)och var verksam som skomakare. Han tycks ha återvänt till Skee redan 1832. 1833 föddes sonen Hans Henrik i Vik, men i hfl 1830-35 står under Vik Carl Olsson ensam, med noteringarna att han var skomakare, och att han flyttade till Hedby 1833.)
När det gäller Anna Britta Olsdotters ursprung, så kan hon förstås ha kommit utifrån. Vid vigseln var hon piga på Vik, som var gästgivaregård, och där fanns många pigor, som ofta flyttade, och många kom från andra socknar. Men nu är det inte så att det saknas Anna Britta Olsdöttrar i passande ålder, födda i Skee. En sökning i Släktdatas födelseregister 1800-1804 ger åtta stycken. De intressantaste är dessa:
1803-12-11 ANNA BRITTA Tohålt Olof Jönsson Helena Andersd
1804-11-02 ANNA BRITTA Intagan Ö Högstad rbman Olof Ulfstad Kristina Hansd
Här hittar vi ju Tåhult igen. Och när det gäller den Anna Britta som föddes 1804-11-02, så skulle ett slarvigt skrivet 2/11 kunna tolkas som 2/4. Det är vanligt att datum förvanskas i husförhörslängderna.
Ny gick det ganska enkelt att reda ut att Carl Olsson gifte sig med båtsmansdottern. I vigselboken 1830 anges tursamt nog även giftomannen, dvs den som kunde ge en omyndig kvinna (dvs alla utom änkor) tillstånd att gifta sig. Som giftoman för Anna Britta står Ol. Rydberg, som har en titel jag inte kan tolka. Men det skulle kunna vara ”Förmynd.” En sökning i Släktdatas dödboksavskrifter ger ingen Ol. Rydberg i Skee, men väl en Olaus Ryberg på Gibberöd. Går vi till hfl 1818-1825, sid 85, så hittar vi Olaus Ryberg på Gibberöd. Och där finns en piga Anna Britta Olsdotter, född 1804 Nov 2, med kommentaren ”Nådehjon”. Här har vi alltså ett födelsedatum som stämmer exakt med födelseboken, och via förmyndaren Ryberg har vi kopplingen till hustrun Anna Britta, försedd med det felaktiga födelsedatumet 1804 2/4.
Lycka till med resten. Olof Henriksson kan vara något att bita i, eftersom han var född i Norge.
156
« skrivet: 2006-07-31, 12:30 »
Lars, om det finns en säker födelsenotis för Petter Prys, så torde det vara rekord, åtminstone i Sverige. Men om Petter Prys tävlar i klassen äldst med dubiöst födelsedatum, så ligger han i lä. Jag erinrar mig på rak arm Christian Jacobsen Drakenberg, som dog i Århus den 9 oktober 1772. Han hade i sin ägo ett intyg av kyrkoherden i Skee socken i Bohuslän, utfärdat 1732, där kyrkoherden gick i god för att Drakenberg var barnfödd på Blomsholm i Skee socken den 18 november 1626. (Fast några kyrkböcker är inte kända för socknen förrän från 1693, så kyrkoherden måste ha haft någon annan källa - om det nu var kyrkoherden i Skee som skrev intyget.)
Drakenberg skulle alltså ha varit 106 år när intyget utfärdades, och uppnått åldern 146 år bortsett från någon månad. Men inte heller detta torde vara ett rekord i denna klass. (Uppgifterna om Drakenberg kommer från Birger Strandell: En bok om Strömstad, sid 243.)
157
« skrivet: 2006-07-21, 17:33 »
Terje, jag tar den lätttaste frågan först. Vad var en kronorättare? Nordisk familjebok, andra upplagan ger följande upplysning om rättare:
Rättare, vid jordbruk använd arbetsförman, som i närmsta hand för befälet öfver arbetarna. Rättaren kallas vid större jordbruk ofta befallningsman eller(ladu-)fogde.
En kronorättare är förstås rättare på en kronogård. Frågan om det inte var svårt för en dräng att bli kronorättare får nog besvaras att det var inte speciellt svårt. Det gick nog bra att göra en dräng till chef för drängarna. Vättland var en stor gård. Det var kronofogdens tjänstebostad (kronofogden var den högste ämbetsmannen i Norrvikens Fögderi, som omfattade Bohusläns fyra nordligaste härader: Kville, Tanum, Bullaren och Vätte). Kronofogden hade nog annat att göra än att bruka gården, och det var nog därför han behövde en rättare. Rellen var den näst största kronogården - det var häradsskrivarens tjänsteboställe.
Din första fråga är värre. Men inte heller på den tiden gick det att flytta hus som helst. Den som flyttade skulle ha en flyttsedel från hemförsamlingen, där hans leverne och civilstånd beskrevs. Flyttsedlar finns bevarade i Skee från 1784. Jag gick igenom sedlarna från 1792, men hittade inte Engelbrekt. Men det borde finnas en god chans att hans flyttsedel finns tidigare, och där borde framgå var i Norge han är född.
I husförhörslängden 1835-1840 finns han på torpet Vättlandsbro. Det står inget om att han var född i Norge. Men där finns en notering att det har lyst för honom. I Släktdatas avskrift av vigselboken finns följande notis:
1835-12-26 F.d. rättare och änkeman Engelbrekt Johansson Vetlanda Änka Beata Johansdotter Östberg Vetlanda
158
« skrivet: 2006-07-16, 15:18 »
Stefan, det kan förstås finnas en möjlighet att du tolkat texten fel. Även om Bock skulle vara namn på ett stycke mark, så är ändå ordet utbock förbryllande. Har du möjlighet att skanna torparkontraktet och lägga ut det på anbytarforum, så finns det nog någon god läsare av handskrift som vill göra en insats och kolla din tolkning.
159
« skrivet: 2006-07-14, 10:57 »
Famn var ett vanligt längdmått, och utgjorde vanligen 3 alnar, dvs 178 cm. Den norrländska famnen var, som Ann-Mari påpekar, 3,5 alnar. Här förekommer måttet famn i samband med villkoren för hägnaden. Tydligen är villkoren för 100 famnar (dvs ca 180 meter) av hägnaden beroende av vem som får del i Bock.
Det verkar rimligt, ja någon annan slutsats är väl inte möjlig att dra, att Bock är ett område i utmarken, som gränsar till det nya torpet. Och det förefaller också som att ägandet till Bock kan ändras, och att torpkontraktet tar upp vad som händer om grannarna får del i Bock. (Dock kan jag inte tolka uttrycket hålles 100 famnar särskilt i utbock.)
Mörtön är tydligen en by, på vars utmark torpet anläggs. När och var skrevs torparkontraktet? Man kan ju gissa att ett skifte av utmarken var förestående, och att skiftet kunde leda till att grannarna fick hela eller en del i Bock. I så fall kan det finnas en karta på Lantmäteriverket. Många av deras skifteskartor är digitaliserade, och kan studeras via deras hemsida under Historiska kartor/lantmäterikartor. Med lite tur kan man hitta både torpet och Bock, om det finns en skifteskarta.
160
« skrivet: 2006-07-03, 22:37 »
Det finns fler bud! Sam Owen Jansson: Måttordboken (andra upplagan, Nordiska Mus?ets Förlag 1995) uppger under kärve: Även benämning på en knippa fisk, synomym med vårda. Under vårda står följande: Räkneenhet för olika arter av torkad och saltad fisk samt långa, men även andra fiskar, såsom gös och rocka. /.../ Ordet är tidigast belagt som stycketalsord i nu ifrågavarande betydelse vid slutet av 1400-talet. Betecknar i allmänhet 10 stycken (från Västergötland uppger 1900-talets folktradition att våla = tolv stycken).
161
« skrivet: 2006-03-22, 18:36 »
Jag vet inte mer än vad som står i Birger Strandell: En bok om Strömstad. Där finns fyra sidor om Olof Thor?n. Han dog på prästgården i Näsinge, där hans bror var pastorsadjunkt. Någon dödsorsak nämns inte.
162
« skrivet: 2006-03-13, 20:38 »
Bengt, har du mer uppgifter? Var bodde de, och när gifte de sig? Jag hittar inte deras vigsel i Skee. Den Jacob från Östra Hede du misstänker verkar ha gift sig 1809-03-24 med pigan Marta Olsdotter därstädes (Östra Hede ligger åtskilliga kilometer från Södra Hede).
Om Oleana Andersdotters anor har jag en del upplysningar, om det är intressant.
163
« skrivet: 2006-02-28, 07:44 »
Om man nu kan lita på uppgifterna på SDB. Vissa uppgifter om datum för änke- eller änklingstatus innehåller i själva verket datum för giftermål. Det är troligt att detta är fallet i de båda exemplen ovan.
164
« skrivet: 2006-02-23, 09:59 »
Stålfarfar, Gustav Håkansson, och hans hustru Betty slog detta med bred marginal. De gifte sig 19081231, och var gifta tills Betty dog 19860212, dvs 77 år, 2 månader och 12 dagar. Betty var född 18810219 i Stora Köpinge (M), och blev alltså 105 år, sånär som på en vecka. Stålfarfar fick namnet när han utom tävlan cyklade Sverigeloppet Haparanda-Ystad år 1951. Han hade stort grått skägg, och var talför, och blev stor publikfavorit. Han var född 18851015 i Helsingborg (M), och dog 19870609, 101 år gammal.
165
« skrivet: 2006-02-14, 22:31 »
Inger, yrkets innebörd beror nog på när skogvaktaren var verksam. En skogvaktare var en underordnad tjänsteman i Skogs- och jägarstaten. Deras uppgifter bestod väl på 1700-talet i att bevaka kronans skogar, och lagföra tjuvskyttar och vedtjuvar. De hade även tillsyn över skatteböndernas skogar, och skulle se till att bönderna inte fällde kronans träd, som t.ex. ekar. (Ekar var kronans även om de växte på en självägande bondes mark.) En av mina anor, som var skogvaktare i Bullarens härad i norra Bohuslän, stämde folk inför tinget t.ex. för huggande av ek, eller olovligt svedjande, varvid ekplantor hade strukit med. Vidare visade han upp skjutna vargar vid tinget.
166
« skrivet: 2006-01-20, 10:02 »
Det var nog oundvikligt att frågan om Snorres trovärdighet skulle komma upp. Men vi behöver inte bara ”tycka” att det är en god id? att läsa de skrifter som finns. Det går att skaffa sig en bättre grundad uppfattning, t.ex. genom att läsa Göran Dahlbeck (red.): Snorre Sturlasson och de isländska källorna till Sveriges historia, Stockholm 1993. (Boken går fortfarande att köpa för en billig penning.)
Snorre bygger dels på muntlig tradition, dels på skriftliga källor, och att allt gestaltas litterärt utifrån Snorres förutsättningar. Resultatet har blivit en utomordentlig källa - främst för att studera ”medeltida mentalitet och kulturförhållanden”, skriver Lars Lönnroth i en av de fyra artiklarna i boken som nämndes ovan. Ett av Lönnroths exempel på hur Sturlasson behandlar stoffet är slaget vid Svolder. Där förekommer en avgörande episod, då Einar tambarskälver just skall skjuta tredje gången för att döda jarl Eirik. Men jarlen har beordrat en av sina bågskyttar att skjuta mot Einar, och innan Einar hunnit skjuta pilen träffas hans spända båge och brister.
”Då säger kung Olav:
- Vad var det som brast med en sådan knall?
Einar svarade:
- Norge ur din hand, konung!
- Inte är väl bristen så stor, sade kungen. Tag min båge och skjut!
Och han kastade sin båge till honom. Einar spände och drog bågstaven ut förbi pilens udd och sade:
- Vek, vek är den väldiges båge!
Och därmed kastade han bågen tillbaka och tog sin sköld och svärd och övergick till handgemäng.”
Samma episod finns också i en av Snorres huvudkällor, munken Odd Snorrasons biografi över Olav Tryggvason, skriven på latin ca 1190:
Konung Olav sade när han hörde knallen: Vad brast?
Einar svarade: -Norge ur dina händer konung.
Då vredgades konung Olov och sade: - Häröver råder Gud och inte din båge!”
Det är väl ingen tvekan om att Snorres tillägg gör berättelsen mer heroisk och dramatisk.
Men episoden har en tidigare historia. Den finns också i ”Legendariska sagan om Olav den helige”, vars första version dateras till 1100-talet. Denna gång finns episoden med den brustna bågen i beskrivningen av slaget vid Nesjar, där Olav den helige besegrar Sven jarl och vinner Norge. Men här är Einar tambarskälver på Sven jarls sida:
”Då sade jarlen: -Vad är det nu, Einar, brast din båge?
Einar svarar: -Det var inte bågen som brast, utan Norge ur dina händer.”
Motivet med bågen eller bågsträngen som brister när den som bäst behövs förekommer på många andra ställen, t.ex. i Njals saga.
En central episod i Snorres berättelse om slaget vid Svolder är berättelsen om hur Olav Tryggvassons flotta seglar fram, och varje nytt långskepp tros vara Ormen Långe. En likadan berättelse finns i en krönika om Karl den store.
Lönnroth skriver att forskningen om muntlig berättartradition har visat att ”Traditionsbäraren lär sig endast i undantagsfall episka texter utantill, men för att själv kunna improvisera en sådan text inför publiken måste han skaffa sig ett förråd av episka formler - stående vändningar, standardscener etc. - som sätts ihop efter en i viss mån förutsägbar 'berättelsens grammatik' men aldrig på exakt samma sätt som förra gången.”
Det förefaller som att ”förrådet av episka formler” kunde komma till användning även i andra berättelser än den ursprungliga.
Till detta kommer att de skriftliga källorna var i stor utsträckning helgonlegender eller skrivna av präster och munkar med ambitionen att visa kristendomens överlägsenhet och helgonens undergörande förmåga. Olav den heliges helighet kunde t.ex. förstoras genom att förminska hans företrädares verk när det gäller kristendomens införande i Norge.
Snorre levde i denna kultur, men försökte i allmänhet skriva om de övernaturliga inslagen och ge dem en rationell förklaring. T.ex. betonades i Odd Snorrasons version av slaget vid Svolder att det var guds mening att bågen brast, men Snorre lägger orsaken hos människornas vapenkraft.
De källkritiska bröderna Weibull förkastade helt och hållet Snorres skildring, och menade att Adam av Bremen som en tidsmässigt närmare författare var en mer pålitlig historieskrivare i detta fall (han förlade slaget till Ven). Men vill man läsa en plädering för Snorres version, så finns en sådan i Mats G. Larssons senaste bok ”Minnet av vikingatiden. De isländska kungsagorna och deras värld.” Han har en omfattande samling indicier som gör troligt att Snorres version är korrekt på en punkt, nämligen lokaliseringen av slaget.
Vill man skaffa sig en uppfattning om de stora dragen hos kristendomens etablering i Norden, så finns det moderna böcker. Jon Vidar Sigurdsson ”Kristinga i Norden 750-1200”, Oslo 2003, är en sådan, som på 120 sidor redogör för den senaste forskningen och ger referenser till relevant litteratur. Men det finns stora kunskapsluckor, som relationen mellan sockenbildning och annan territoriell indelning som härader och ledungens skeppsredor och kristningsprocessens relation till det centraliserade kungadömet. Speciellt för Viken tillkommer en osäkerhetsfaktor, nämligen omfattningen av det danska inflytandet, kanske till och med inflytandet från sveaväldet.
Men ur de stora dragen kan man bara få ledtrådar. Det går inte härleda förloppet i det lilla. Sockenbildningen är nog specifik för varje socken. Och källmaterialet är magert. I de flesta fall finns bara två slag av källor - de först kyrkorna själva och deras inredning, i den mån de är bevarade, och ortnamnen, som kan ha formats av den tid då de skapades. Kunskapen om de första kyrkorna kommer väl främst från arkeologerna, i den mån undersökningar har gjorts. Kunskapen om ortnamnen kommer från ortnamnsforskare. Dessvärre inskränkte sig den gamla tidens ortnamnsforskare till ortnamnens härledning, och intresserade sig inte för om man kunde utläsa sociala sammanhang och maktstrukturer ur ortnamnen. Av befintliga avhandlingar framgår att ny kunskap går att utvinna. Se t.ex. Lars Brink: Sockenbildning och sockennamn. Studier i äldre territoriell indelning i Norden.Uppsala 1990. Denna bok behandlar dock huvudsakligen Hälsingland. I artikeln ”Västsvenska namnmiljöanalyser” (i Svante Strandberg (red.), Ortnamn i språk och samhälle. Hyllningsskrift till Lars Hellberg. Uppsala 1997.) ser Brink närmare på några bohuslänska socknar. Artikeln är dock snarare avsedd att väcka frågor, inte att besvara dem, men visar att det sannolikt finns goda möjligheter att krama en hel del information ur ortnamnen.
167
« skrivet: 2006-01-14, 00:18 »
Och jag som trodde att Buar 2:17 och 2:18 i Skee, vardera om 452963449/4932974592 mantal var värst. (Källa: Beskrivning till Rikets Allmänna kartverks Ekonomiska karta över Göteborgs och Bohus län, Skee Socken i Vette härad, 1940)
168
« skrivet: 2006-01-01, 18:36 »
OK, Ulrika, jag tror jag börjar förstå hur du vill att dina frågor ska besvaras. Du vill inte läsa böcker eller artiklar, och du vill inte få referenser till böcker eller artiklar. Inte heller vill du få hänvisningar till uppslagsverk, och inte heller vill du bidra till att förbättra sådana verk ifall du sitter inne med bättre och nyare information. Men vi som försöker besvara dina frågor får gärna läsa böcker eller slå upp uppslagsverken, bara vi sedan refererar innehållet med egna ord, och inte nämner källan. Då blir det mer personligt.
Är det något jag inte förstått?
Jag lovar att göra mitt bästa.
(Och Kent, vill du kontakta Nationalencyklopedins redaktion, så pröva att söka i telefonkatalogen. Annars hittar Google deras hemsida, och där finns ett par telefonnummer. Dessvärre hittar jag ingen mailadress där.)
169
« skrivet: 2005-12-31, 20:55 »
Christina, i brist på Svensk Uppslagsbok kan man konsultera Nationalencyklopedin. Där står att kondomer inte är kända före 1500-talet, men att av egyptiska mumier framgår att en föregångare till spiralen användes där.
Men Ulrika vet ju att egyptierna även kände till kondomer. Det vore bra om Ulrika redovisade källan till denna uppgift, eftersom den tydligen är ganska okänd. (Och Ulrika, glöm för all del inte att också meddela Nationalencyklopedins redaktion, så att de kan rätta sin artikel till kommande utgåvor.)
170
« skrivet: 2005-12-28, 12:03 »
Om en bonde i Medelpad på 1500-talet var läskunnig, så är det troligare att han behärskade runor än latinska bokstäver. Linn? noterade under sin resa i Dalarna 200 år senare: Bönderna här ... skriva än idag sina namn och bomärken med runska bokstäver, som synes på väggar, skötstenar, skålar etc. (Citerat efter Thorgunn Snaedahl Brink, Det bör kyrkoherden kunna, runor läsa och skriva! Om runors användning i Norden, Folkets historia Nr 2, 1984, sid 2-22.
Av Snaedal Brinks artikel framgår att bruket av runor upphörde i delar av Sverige under 1400-talet, men att det fanns stora regionala variationer. Den latinska skriften lärdes knappast ut till allmogen förrän efter 1648, då den nya kyrkolagen gav prästerna skyldighet att lära ungdomarna att läsa och skriva.
171
« skrivet: 2005-12-19, 12:26 »
Angående litteratur till Bohusläns kristnande, så finns en del som förmodligen kan vara av intresse. Vid Universitetet i Oslo har de senaste tio åren drivits ett projekt om religionsskiftet i Norden. Där har bland annat skett en inventering av källor, som avsatt två böcker: Skriftlege kilder till kunnskap om nordisk mellomalder, Oslo 1995 (KULTs skriftserie nr 38) (Denna bok är slutsåld, finns inte på svenska bibliotek, och är svår att komma över antikvariskt) Studier i kilder till vikingtid och nordisk middelalder, Oslo 1996 (KULTs skriftserie nr 46) Denna bok är slutsåld, men finns i bibliotek på större universitetsorter.) Boken beskriver diverse hjälpvetenskaper, som ikonografi, tolkning av krucifixtyper, kyrkoarkitektur och arkeologiska undersökningar av kyrkogårdar, som kan kasta ljus över kristendomens tidiga historia. Själva kristnandeprojektet har dokumenterats i ett antal böcker. Det har bedrivits i regi av Centre for Viking and Medieval Studies, vars hemsida finns här: http://www.hf.uio.no/iakh/english/cvms/viking/index.html Ett par av böckerna (som man hittar under ”Occasional Papers) verkar vara särskilt intressanta: . 6, 2004: Jon Vidar Sigurdsson, Marit Myking and Magnus Rindal (eds.) Religionsskiftet i Norden. Brytingen mellom nordisk og europeisk kultur 800-1200 e.Kr. The Christianisation of Norway is probably the one most important event of the nations history. It has therefore acquired a central place among Norwegian researchers on the Middle Ages. This publication presents six papers from equally many disciplines that discuss various perspectives of the Christianisation process and give insight on the cultural changes that took place during the period. Authors are Jon Vidar Sigurdsson (introduction), Kåre Lunden, Gro Steinsland, Magnus Rindal, Berit J. Sellevold, Jan Erik Rekdal and Signe Horn Fuglesang. . Volume 5: Jon Vidar Sigurdsson and Per Norseng, ?stfold og Viken i yngre jernalder og middelalder. On the 31st of August 2001, The Center for Viking and Medieval Studies and Collegium medievale, together with ?stfold county, arranged a one-day conference on ?stfold during the Later Iron Age and the Middle Ages. ?stfold/Viken and the neighbouring areas in West Sweden formed a border region in the middle of Scandinavia, which were especially characterised by the cultural and political connections to the Danish areas. The seminar papers, published here, indicate the above statement from the perspective of various disciplines. The studies include reserach on the Norwegian state developing process, archaeological finds, choice of place names, the mediavl churches, the change of religion and the christian laws. The authors are Lars Forseth, Tom Schmidt, Mona B. Solhaug, Marit Myking, Anne Irene Riis?y og Jon Vidar Sigurdsson. NB! SOLD OUT. Den första boken kan enligt hemsidan köpas. Jag har försökt det, men det enda som hänt är att mitt kreditkort har debiterats, och någon bok har inte dykt upp ännu efter tsex veckor. Boken om Östfold och Viken finns på två svenska bibliotek, i Uppsala och Stockholm. Det finns ytterligare en bok som kan vara av intresse: J?n Vidar Sigurdsson, Kristninga i Norden 750-1200 (Boka handlar om innf?ringa av kristendommen i Norden, som etter alt å d?mme tok til i folkevandringstida, men det var f?rst med vikingferdene at den nye trua for alvor trengde inn i samfunnet. Boka er skriven for studentar i historie, religionsvitskap og arkeologi. Har register og litteraturliste.) (Boken kan köpas på norsk nätbokhandel för 198 norska kronor + frakt 200 kr!) Det verkar som att alla böckerna är skrivna på nynorsk, men det bör inte vara något större hinder. Jag vill också utfärda en varning. Boken Oslo Bisped?mme 900 år (Oslo 1974) är värsta skämtet. Den utgår troligen från att bispedömmets historia är dess biskopars, och en sådan futilitet som att en tredjedel av bispedömmet försvann 1658 är inte omnämnd. Något av intresse för den som vill läsa om kristnandeprocessen finns inte.
172
« skrivet: 2005-12-12, 22:18 »
Björn, man behövde inte ugn för att baka bröd. Brödet kunde gräddas (eller stekas, för att använda den norska benämningen) på en häll av järn eller på en stor tunn och flat sten. I bouppteckningen 1812 efter min mormors morfars farmor (som med sin familj var inhyses på ett torp) finns bland annat upptaget en bröhäll, sprocken. En sådan brödhäll stod på en trefot i den öppna elden, och man kunde grädda både tunnbröd och tjockare bröd - ojäst i båda fallen. Det tjockare brödet av havre eller korn måste ätas snart, eftersom det annars blev stenhårt och oätbart.
Det är riktigt som Björn skriver att det kunde förekomma en del tillsatser till brödet. Bark behövde inte alls vara något som tillgreps bara vid nödår. I boken Tjära, barkbröd och vildhonung (utgiven av Nordiska Mus?et 1996) finns en artikel om användning av bark i kosthållet.
173
« skrivet: 2005-12-11, 09:59 »
Helstekt grävling, kornbröd mm
Särskilt i Västsverige bakades kornbröd (eller under 1800-talet havrebröd). Kornbröd blir stenhårt efter ett par dagar, och om man ville lagra kornbröd, så kunde bara tunnbröd komma i fråga. Det gick att tugga, och kunde också blötas i mjölk eller välling. Det var lövtunna, drygt halvmeterstora kakor, som kunde lagras många år. Det sades att en flicka, som fått tunnbröd som dopgåva kunde servera det vid sitt bröllop.
Men att ställa till med storbak för ett helt år kunde man bara göra om man kunde skaffa mjöl för ett helt år, och kunde förvara brödet. Det kunde nog inte backstugusittare och annat fattigfolk. De kunde nog bara köpa små mängder säd, och fick mala den på handkvarn, och baka bröd varje dag.
Korntunnbröd finns att köpa i Norge i vanliga livsmedelsaffärer under namnet Flatbröd. Det är inte så dumt.
I boken Kok-konsten som vetenskap och konst av Dr CH. EM. Hagdahl (andra upplagan, Stockholm 1896) finns det enda kända receptet på bohuslänskt havretunnbröd, benäget meddelat av ett fruntimmer från nämnda ort.
Hagdals kokbok ger onekligen inblickar i en svunnen tids mathållning. Visserligen är det en bok som inte vände sig till allmogen, utan till förmöget och bildat folk, men vad sägs om följande godbit:
Helstekt gräfling
En ung gräfling, kryddor, smör.
Då gräflingen är flådd, urtagen och putsad, lägges den i vatten, som på 24 timmar ombytes en gång. Det feta tranaktiga borttages, hvarefter köttet förvälles två gånger och skummas; kokningen bör fortgå några minuter hvarje gång, så att lukt och smak af tran försvinner. Derefter lägges den i nytt vatten med kryddor, såsom salt, peppar, nejlikor, lagerblad, lök, enbär och något ättika, samt får koka tills köttet kännes mört; spadet frånsilas, och gräflingen insättes i ugn, stekes hel med smör, öfvergjutes ofta med något av det frånsilade spadet och påspädes med grädde efter smak. Upplägges, serveras och är lika god varm som kall.
174
« skrivet: 2005-12-10, 17:37 »
Eller börja med Alfa Olsson: Om Allmogens kosthåll. Studier med utgångspunkt från västnordiska matvanor. (Lund 1958)
175
« skrivet: 2005-12-10, 17:28 »
Ulrika, det beror förstås på när och var resan företogs. Var det vid kusten eller vid stora sjöar eller älvar, så kunde förstås båt komma till användning. Järnvägar hade redan funnits närmare 50 år, och kunde vara behändigt. På vintern var hästdragna slädar mycket mer framkomliga än häst och vagn.
176
« skrivet: 2005-11-20, 09:08 »
Kerstin och Dag Magne, mystiken tätnar! Hustrun med de många efternamnen hade ett patronymikon också! (Kanske hette fadern Olof Hammar?) Och den tidpunkt för vigseln jag gissade på var alltför sen.
Det kanske kunde löna sig att undersöka om skräddar Norberg ändå är besläktad med de infödda Norbergarna i Strömstad. Christopher Norberg d.ä. var stadens rikaste och mest framgångsrike man, som blev förmögen under sillfiskeperioden under andra halvan av 1700-talet, och sedan ägnade sig åt alla sorters köpenskap. (I Söderboms bok kräver Christopher Norbergs bravader åtta sidor.) Skräddaren är säkert inte han son, men kanske brorson eller barn till någon kusin.
177
« skrivet: 2005-11-19, 15:33 »
Dag Magne, familjen Norberg är svårforskad! Den enda positiva nyhet jag har är att jag hittat skräddaren Niklas Norberg i husförhörslängden 1812-1814, i tredje roten, hus 30. Han bodde ensam, och där finns också en hänvisning till en annan adress, som jag inte kan läsa. Jag hittar honom inte någon annan stans i denna längd, som dels är svårläst, och dessutom saknar de två första rotarna, så det kan ha varit där han hamnat. Men därigenom missar vi dessvärre noteringen när han gift sig. Men han var i varje fall inte gift 1812, och borde ha gift sig senast i början av 1814.
Jag har också kollat dopnotiserna för de fyra äldsta barnen. Faddrar för barnen brukar vara någon nära släkting, om de bor på nära håll. Men barnens faddrar är uteslutande hantverkare från Strömstad och deras hustrur och döttrar. Det förefaller inte som att det fanns någon släkting någorlunda nära.
Inte heller har jag hittat någon flyttsedel för Johanna Christina Hammar. 1814 finns bara en flyttsedel bevarad i Strömstad, så Johannas har nog försvunnit.
Eftersom barnen var underåriga när skräddare Norberg dog, borde någon av Norberg bröder eller någon annan släkting ha varit närvarande vid bouppteckningen. Men någon bouppteckning för Nikolaus Norberg finns inte nämnd i bouppteckningsregistret för Strömstad (och inte för Johanna heller).
Det finns en möjlighet till, nämligen att se vem som blev förmyndare till barnen. I rådhusrättens protokoll borde finnas ett förmyndarprotokoll, som ger besked. Du måste nog höra med Landsarkivet i Göteborg om de kan ta fram uppgiften. Men om det inte fanns någon nära släkting på nära håll, så blev det nog någon från Strömstad som fick uppdraget.
När det gäller Johannas namn, så är det väl inte säkert att hon ville dölja något. Namnskiftet från Hammar till Norberg till Nordquist till Nordberg kanske bara är ett symptom på osäkerheten när det gäller hustruns namn. Tidigare behöll ju kvinnan sitt namn när hon gifte sig, men det började ändras i städerna vid denna tid. (Bönderna behöll det gamla skicket minst ett halvsekel till.) I hfl 1832-1840 står följande: Skräddare Enkan Johanna Norberg, född Nordquist, 1787.
När det gäller Norbergs namn, så tror jag att han bara hette Niklas/Nikolaus. M i M. N. Norberg betyder nog Mästare, dvs han var skräddarmästare.
Vad kan man göra mer?
Beslutet att bevilja burskap till Norberg kanske innehåller uppgifter om varifrån han kom. Det borde finnas ett protokoll i något arkiv. Kanske Landsarkivet i Göteborg kan ge upplysning.
Det kanske kan löna sig att undersöka om de gifte sig i Fredrikstad eller Fredrikshald.
Längre sträcker sig inte min fantasi.
Men så småningom brukar även de hårdaste nötter gå att knäcka!
178
« skrivet: 2005-11-17, 22:42 »
Dag Magne, en rapport om vad jag hittat.
Om man skall forska om strömstadsbor, så kan det vara en god id? att konsultera boken Antekningar rörande hus, tomter ok husägare i Strömstad från stadens grundläggning till närvarande tid, samlade av Anton Söderbom.
Där står om Norberg, Nicolaus, f 1788, d 1831 7/1, skräddare, tillstånd att sig här nedsätta 1810 23/5, burskap 11 1/6, g. m. Johanna Christina Hammar, f 1788 1/1, d 1858 11/3, äger fr 1817 nr 2, 27.
Den sista punkten betyder att Norberg från 1817 äger tomt 27 i rote 2.
Slår vi sedan upp tomt 27 i rote 2 i Söderboms bok, så står att den legat öde ett antal år, och uppläts till Norberg 1817. Efter Norbergs död 1831 bodde änkan och barnen kvar åtminstone till 1848, då huset såldes till en svärson.
En sökning i Släktdatas register på Hammar ger en träff:
1814-11-08 Karolina Sophia Nikolaus Norberg Christina Hammar
Och den dag Söderbom uppger att Johanna Christina dött finns följande notis:
1858-03-11 Änka Johanna Nordberg 72 år 2 mån 10 dgr
Går vi till husförhörslängden 1818-1820, så finns familjen där i hus nr 27 i rote 2. (Enda svårigheten är att stadsrote 2 motsvaras av husförhörsrote 3.) Där finns skräddaren N. Norberg, född 1788, hustrun Joh. C. Hammar, född 1787, och dottern Carolina Sophia, född 8/11 1814. Dessutom finns en mycket svårläst kommentar i marginalen, som möjligen avslutas med ... skall vara gift i Norige. (De tre första orden vågar jag inte gissa.)
I hfl 1821-1824 finns i rote 2 (dvs rote 3 i hfl), hus 27 skräddaren M. N. Norberg, född 1788, hustrun Johanna Nordqvist, född 1787, samt döttrarna Carolina, Anita Greta (född 1/4 1821) samt Brita Christ. Elisabeth (född 28 Nov 1823), död.
Det finns inga inflyttningslängder 1810, när Norberg troligen flyttade till Strömstad. Av flyttsedlarna finns bara en bevarad från 1810, och fram till 1813 finns bara ett fåtal varje år. Jag har inte hittat någon för vare sig Norberg eller Hammar.
Det finns andra personer i Strömstad med namnen Norberg och Hammar, men det förefaller inte finnas nära släktskap.
Jag har inte hittat Norberg än i husförhörslängderna 1811-1817, men förmodligen står inte mer där när det gäller deras ursprung. Men det bör undersökas. Speciellt bör undersökas om den svårlästa kommentaren står på andra ställen.
179
« skrivet: 2005-11-15, 11:17 »
Dag Magne, du kan titta i husförhörslängden. Den är tillgänglig från Genline, dock mot betalning. Dessvärre står det inte i Släktdatas födelselängder vilken rote Norberg tillhörde. Det innebär att du får börja från början i en husförslängd, och läsa tills du stöter på honom. Oftast står födelsedatum och födelseort i husförhörslängderna (och har du tur, så är uppgifterna korrekta också). Om Norberg var utsocknes, så bör han stå i inflyttningslängden, och kanske finns en flyttsedel för familjen också. Även dessa uppgifter kan man studera via Genline. Dessutom kan du köpa bra digitala foton av kyrkböckerna via Arkiv Digital, och dessutom hyr SVAR ut mikrofoton av kyrkböckerna.
Om du vill, så kan jag försöka hitta familjen Norberg i husförhörslängden. Men jag har ont om tid för tillfället - det kan dröja en vecka eller två.
180
« skrivet: 2005-11-10, 09:41 »
Hej Göran, enligt 1734 års lag så gällde att Syskonebarn måge ej taga hvarannan till ächta; utan Konungen gifver ther lof til. Eftersom syskonebarn betyder kusin, så var alltså kusingiften tillåtna. Lagen gör inte skillnad på enkel och dubbel kusinrelation. Det torde betyda att ett par som var kusiner både på fädernet och mödernet kunde gifta sig med kungens tillstånd.
Däremot fick man inte gifta sig med syskonbarn i den mening vi lägger i ordet idag, dvs brors- eller systersbarn. Där kunde inte kungen ge tillstånd. Det är dock möjligt idag - jag känner till ett fall från ca 1950, där en man gifte sig med sin systerdotter.
David Gaunt har skrivit om äktenskapshinder i
Norden från medeltiden till 1800-talet i Familjeliv i Norden från 1983.
I denna bok behandlar han även kortfattat äktenskap mellan nära släktingar i det antika Egypten. Det är allmänt känt att faraonerna ofta gifte sig med en syster. Skälet anges vara att det inte fanns någon annan av tillräckligt hög börd. Det kanske är sant, men syskonäktenskap var mycket vanligt även bland vanliga bönder. Gaunt uppger att ca 20% av alla äktenskap upptagna i skattelängder från första århundradet var mellan syskon.
181
« skrivet: 2005-11-07, 12:07 »
Dessvärre står inget i mina källor om när fläktvannor kom till användning. Men det fanns en uppgift om att tröskverk började komma till bredare användning på 1820-talet. Förmodligen började man mekanisera rensningen av säd vid samma tid. Det var ju en hel del arbete som kunde sparas där. I nordisk Familjebok, andra upplagan, finns en intressant artikel om sädesrensningsmaskiner. Man hittar Nordisk familjebok här: http://runeberg.org/nf/
182
« skrivet: 2005-11-07, 09:31 »
Rörande vanna skriver Nordisk Familjebok, andra upplagan:
Fläktvanna: Fläkt, landtbr., maskin, på
hvilken frö eller säd rensas från främmande
inblandningar med tillhjälp af en stark luftström,som frambringas af roterande fläktvingar.
Den maskin som Mikael fotograferat är nog en fläktvanna.
Nils-Arvid Bring?us ger i boken Arbete och redskap följande upplysning om sädesrensning:
Efter tröskningen varigenom säden frigjordes ur axen bortskildes agnarna genom att sädeshögen upprepade gånger sållades genom ett grovt rissel. Därefter kastades säden med handskovel tvärs över den rensopade logen, varvid den tunga säden föll längst bort och slösäden närmast kastaren. En sista finrensning kunde ske genom att säden i små mängder kastades upp i luften med dryftetråg. Detta skedde ofta ej förrän den torkade säden skulle malas. I Östsverige med tyngdpunkt i Mälarbygden har säden i stället finrensats med en vanna, ett skäppliknande redskap bestående av ett brett spån svept runt en träbotten med den främre sidan framåtböjd. Detta redskaps spridning till Sverige har tillskrivits hansatidens köpmän.
183
« skrivet: 2005-11-04, 10:14 »
Enligt Måttordboken (Utgiven av Nordiska Mue?et 1995) är den utsprungliga betydelsen av tjog tiotal, vilket kanske bättre framgår av den stavning som brukades åtminstone medeltiden ut, nämligen tiogh. När det gäller andra varor än halm ändras snart betydelsen till antal av tjugo, men Ännu 1672 är i Uppland 1 tjog halm 10 kärvar. Jag tolkar det så att efter 1672 finns inget belägg för att tjog betydde tiotal (åtminstone inte känt av författaren till Måttordboken). I ett torpkontrakt från 1856 betyder nog fem tjog löv 100 lövkärvar.
184
« skrivet: 2005-10-26, 15:19 »
Ulf, några likheter mellan dina släktingar och de kungligheterna är då inte jag förmögen att se. Med ett undantag. Mormor Märta är ganska lik prins Henrik, drottning Margarethes make. Kan man dra några slutsatser av det?
185
« skrivet: 2005-10-19, 20:02 »
Dags för en ny mormonfilmning? De mikrofilmer av kyrkböcker och annat arkivmaterial som idag tillhandahålls av SVAR filmades för ett halvsekel sedan av mormonerna. Denna kyrka var intresserad av materialet för egen del, och om jag förstått saken rätt så slöts ett avtal mellan mormonerna och Riksarkivet. Detta avtal gav dem rätt att filma, mot att de gav Riksarkivet en kopia av allt filmat material. Idag har ett flertal teknikskiften skett, som möjliggör att hantera information på helt andra sätt. Någorlunda billiga digitalkameror gör det möjligt att enkelt fotografera dokument och skapa högupplösta digitala bildfiler, datorer kan presentera bilderna i en form som överträffar originalet, och minne är så billigt att man kan lagra alla dokument man behöver hemma på en hårddisk. Jag har själv fotograferat en del mantalslängder för de nordbohuslänska socknar jag är intresserad av, och tycker att resultatet är över förväntan. En företagsam person (se www.arkivdigital.com) har fotograferat Bohusläns kyrkoarkiv, och tillhandahåller digitala kyrkböcker och en hel del annat för ca 30 öre sidan. Bilderna har mycket god kvalitet, och är överlägsna Genlines bilder (vilka baseras på mormonfilmerna). Och alltsammans verkar ha åstadkommits på kort tid. Uppenbart är det möjligt att med enkla medel digitalisera stora mängder dokument. Vore det inte möjligt att Riksarkivet gick in för en ny sorts ”mormonfilmning”, men av modernt snitt. Det finns många släktforskare och lokalforskare, som var och en är intresserad av en liten del av den arkiverade information som Riks- och Landsarkiven tillhandahåller. Varför inte låta de som fotograferar dokument dela med sig till Riksarkivet? Man skulle kunna tänka sig att någon som vill fotografera slöt ett avtal med Riksarkivet om att lämna en kopia med vissa specificerade egenskaper, som bildupplösning, format, bildkodning och filnamn. Givetsvis kan Riksarkivet i egen regi digitalisera dokument, men kanske kunde koncentrera sig på sådana som är sköra och ömtåliga eller kräver speciell behandling. De digitaliserade dokumenten skulle kunna upplåtas till allmänheten på många olika sätt, t.ex. abonnemang via internet. Men man borde också kunna köpa CD- och DVD-skivor med önskat innehåll. Eller ta med sig en dator eller hårddisk till ett arkiv eller bibliotek, och tanka den med det som önskas.
186
« skrivet: 2005-09-26, 13:54 »
Det finns i varje fall exempel på att släktingar till någon som sågs som landsförrädare kunde hävda bördsrätten.
Ur Gösta Frammes bok Vätte härad citerar jag:
Om bonden Olof Aslaksson i Välle i Skee sägs det i domboken från vintertinget i december 1681, att han tjänte de norske i kriget för kunskapskarl och med dem av landet avvek anno 1679. Hans odelsjord i Välle dömdes därför förbruten till kronan. Samma öde drbbade den jord han ägde i Kroken i samma socken. På tinget uppträder den förrymde kunskapskarlens släktingar och erbjuder sig att köpa tillbaka jorden från kronan, vilket beviljas dem.
187
« skrivet: 2005-09-17, 12:27 »
Det var säkert så att kroppar efter självmördare lämnades till anatomiska institutioner för att blivande läkare skulle få något att öva sig på. Arne Jarrick och Johan Söderberg skriver i Människovärdet och makten, sid 27 att en bestämmelse med innebörd att självmördares lik skulle tillfalla de anatomiska institutionerna upphörde att gälla först i mitten av detta århundrade. /dvs mitten av 1900-talet/ De ger två litteraturreferenser, dels Thomas Hjortsjö, Suicidium i Norden, 1973, sid 10, och Ann-Sofie Ohlander, Kärlek, död och frihet, 1986, sid 47, 51, 55.
En undersökning med efterföljande domstolsutslag krävdes säkert för att fastställa självmord. Den undersökningen gjordes till en början inte av läkare, men mot slutet av 1700-talet krävdes läkarundersökning, enligt Nordisk Familjebok, andra upplagan.
188
« skrivet: 2005-09-15, 21:09 »
Jo, det kan nog vara värt att kolla domstolsarkivet. Jag hittade följande notis från Släktdatas kyrkboksregister för Tanums församling:
1829-05-26 1829-06-05 M Soldat Samuel Carlsson Trygg Tuvene 21 år Hängt sig. Tjenst på Ejgde. Nergräfd. i skogen enl. Tings Rättens utslag.
Här har ju tingsrätten varit engagerad, i varje fall.
189
« skrivet: 2005-09-15, 17:58 »
Självmord var ett brott enligt tidigare lagstiftning. Nordisk Familjebok, andra upplagan har följande upplysning:
Själfmord betraktades förr som ett brott. I missgärningsbalken af 1734 års lag fanns ett särskildt kapitel Om then, som förgiör sig sielf. Liket af den, som med vilja tagit sig af daga, skulle af skarprättaren til skogs föras och i jord gräfvas, och den, som försökt beröfva sig lifvet, straffas med fängelse vid vatten och bröd eller annat kroppsstraff. Genom den nya strafflagen (af 1864) upphäfdes dessa bestämmelser. Försök till själfmord är numera straffritt. Ang. själfmördares begrafning var det i Kyrkolagen kap. 18 föreskrifvet, att den skulle försiggå i stillhet. I lag ang. jordfästning 25 maj 1894 bibehölls samma föreskrift, dock med det tillägg att, om den,
som förgjort sig själf, varit afvita eller, enligt läkares intyg, af sjukdom eller ålderdomssvaghet eller annan utan egen skuld iråkad förvirring saknat förståndets fulla bruk, han må i vanlig ordning jordfästas. Genom lagändring 18 dec. 1908 ha emellertid numera bestämmelserna om själfmördares jordfästning i stillhet h. o. h. upphäfts.
Men självmord var inte bara ett brott. det var också en svår synd, som medförde evig förtappelse. Detta ledde till att en del personer, som ledsnat på livet, försökte kringgå de himmelska straffen genom att begå något allvarligt brott, som ledde till dödsstraff. Då skulle de dömas till döden och avrättas, men före avrättningen skulle de skriftas och få syndernas förlåtelse, och alltså slippa den eviga förtappelsen. I en bok av Arne Jarrick och Johan Söderberg (Människovärdet och makten) behandlas sådana suicidalbrott. Det vanliga för kvinnor var att ta livet av ett barn, medan män i stället bekände t.ex. tidelag, som också straffades med avrättning.
190
« skrivet: 2005-08-31, 14:11 »
på gatorna betyder nog att de bodde i gatehus. Nordisk Familjebok, andra upplagan, har följande att säga i saken:
Gatehus kallas i Skåne en vid bygata belägen
bebyggd jordlägenhet, som, utan att vara i mantal
satt, likväl blifvit själfständigt skattlagd och
fått eget nummer. Skulle byggnaderna ej längre
finnas i behåll, fortfar dock lägenheten att i
kameralt afseende vara gatehus. - Gatehusman, den
som innehar och brukar ett gatehus. Benämningen
var införd i äldre bevillningsstadgar och
betecknade en med torpare likställd person.
Moheda ligger väl inte i Skåne, men benämningen gatehus för torp förekommer även utanför Skåne.
191
« skrivet: 2005-07-29, 22:26 »
Det är ju alldeles tydligt, om man läser de inlägg Sven-Ove Brattström refererar till, att Sven Johansson Rolin var orgeltrampare. Bälgtrampningen vid järnbruk verkar i huvudsak ha upphört flera decennier innan Rolin var verksam, och några järnbruk fanns väl inte i nordvästra Skåne.
192
« skrivet: 2005-07-28, 16:38 »
Eller kanske han arbetade på järnbruk. Nordisk familjebok, andra upplagan, säger (under uppslagsordet blåsmaskin):
De äldsta i Sverige begagnade blåsverken för smältugnar kallas spetsbälgar och liknade i sin konstruktion en i stor skala utförd handpust. De drefvos vanligen med trampning, någon gång med vattenkraft.
Fast kanske de som trampade spetsbälgen kallades något annat.
193
« skrivet: 2005-06-23, 10:06 »
Rättelse! Stavningen på Kietell Classon Feltreus? karta från 1658 är Bahws Lähn och inget annat.
194
« skrivet: 2005-06-23, 09:47 »
Tänkte väl att Jörgen Tollesson skulle nappa på SAOB påstående att ”Bohus” var den fornnordiska formen.
Själv har jag i liten skala bedrivit stavningsforskning, och funnit att stavningen ”Bahus” förekommer i material producerat av svenska myndigheter. T.ex. på Kietell Classon Feltreus? karta från 1658 (återgiven på skyddsomslaget till Gösta Framme: Jordrannsakning och skattläggning i Bohuslän) står ”Bahus Lähn”. I Gundela Lindman, red., Gårdar från förr, Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar Skrifter 56, sid. 212, återfinns en karta från krigsarkivet. Dateringen är inte mer precis än ”1700-talet”, men med tanke på vad kartan visar, så torde den vara från 1718 eller något tidigare. På kartan står ”Bahus Lähn”.
Lantmäterikartorna (åtkomliga via Lantmäteriverkets hemsida) uppvisar ett rikt primärmaterial för att undersöka stavningen av länet, som alltid anges. T.ex. ritades två kartor från byn Rogstad i Skee socken 1695 av lantmätarna Kempensköld (troligen far och son). På den ena skrivs ”Baahuus”, och på den andra står ”Bohuus”. Så tydligen kunde alla varianter förekomma samtidigt.
195
« skrivet: 2005-06-22, 19:41 »
Och Svenska Akademins ordbok har följande upplysning:
Bohus, fnor. Bohus o. Bagahus, ett fäste som trol. uppkallats efter Bagaholmen, på hvilken det låg. Holmens namn är sannol. bildadt till fnor.-isl. b?gr, som ligger i vägen, är till besvär
Vilket ju bekräftar att Bohus är mest till besvär.
196
« skrivet: 2005-06-10, 21:47 »
Här har hänt mycket ser jag sedan jag återkommit efter en resa. Jörgen har givit goda skäl till stavningen Båhuslän, medan de skäl som framförts för den vedertagna stavningen Bohuslän väger lätt (utom att det är just stavningen Bohuslän som numera är vedertagen).
Frågan är snarare vad vi gör åt det, som Jörgen framhöll i ett av sina inlägg:
”Spelar det någon roll om det framgår vad ett ortnamn betyder - eller kan en ort ha vilket nonsensnamn som helst? Är ortnamnen en viktig del av vårt kulturarv som vi ska vara rädda om - eller kan vi kasta bort dem som slit-och-slängvaror och ersätta dem med något modernare? Är det helt i sin ordning att lokalbefolkningen ska ändra sitt uttal av sin egen hemorts namn för att anpassa det till en främmande förvanskning av stavningen - eller borde stavningen tvärtom anpassas till det lokala uttalet? ”
Ja, hur viktigt är det? Jag håller med Jörgen om att ortnamnen är en viktig del av kulturarvet. Likaså håller jag med om att det förekommer många förvanskningar i de officiella dokumenten. Ett exempel kan väl vara Herrljunga, som inte syftar på några ljungade herrar, utan snarare är ett grovt förvanskat ”Harg-unga”, vilket betyder något helt annat. ”Herrljunga” är verkligen ett nonsensnamn. Annars kan det vara knepigt, om namnet omvandlats avsevärt. T.ex. är det inte lätt att känna igen det officiella gårdsnamnet ”Ejgalseröd” (dvs Egils röjning) i gårdens namn i Skee-dialekten, vilket närmast är ”Jasche”. Men om stavningen här anpassades till uttalet, så skulle betydelsen försvinna.
Men är verkligen ”Bohuslän” ett nonsensnamn jämfört med ”Båhuslän”? Att det skulle röra sig om två olika namn, som Jörgen menar, är att ta i.
Och om nu Båhuslän är en stavning som är bättre motiverad än Bohuslän, vad gör vi åt det? Jörgen gör följande jämförelse:
”Hur skulle du själv göra om ditt eget personnamn blev förvanskat i folkbokföringen och en felaktig stavning därmed blev officiellt fastställd? Skulle du acceptera detta bara för att alla andra trodde att det officiella namnet var korrekt och de därför började att använda det? Skulle du kanske t.o.m. själv börja att kalla dig vid ditt officiella namn och överge ditt riktiga för att andra ska begripa vem du talar om?”
Svaren på Jörgens frågor är självklart, om någon t.ex. hette Sundberg, men skrevs Bengtsson i folkbokföringen. Men hur gör man om felet är mindre? En av mina bekanta, som döptes till Kristor (en kortform av Kristoffer) har råkat ut för just detta. Hans namn skrivs alltid i alla officiella (och nästan alla inofficiella) dokument som Krister, en annan kortform av Kristoffer. Och jo, Kristor har gjort sitt yttersta under ett par decennier att rätta felen. Men han har funnit att namnet Krister är som hydrans huvuden – rättar man på ett ställe så dyker Krister genast upp på två nya. Numera har han inställningen att det finns viktigare saker i livet än att korrigera alla felaktiga Krister, och i stället för att hela tiden tvingas bokstavera sitt namn kallar han sig själv sedan länge Krister.
Själv tycker jag att det går utmärkt att leva med Bohuslän. Och Båhuslän. Och Båhuslen. Fast jag föredrar Viken.
197
« skrivet: 2005-05-30, 12:04 »
Jovisst, Båhusarkivet är en stor tillgång, och jag vill gärna tacka Jörgen Tollesson för det arbete han lägger ner där, och för hans ansträngningar att sprida kunskaper om källkritik. Begreppet län tycks ha varit med från början, dvs 1300-talet. Om det är som Ingemar säger att detta inte är norskt utan svenskt, så kanske det kan förklaras av att Norge och Sverige då hade samma kung, Magnus Eriksson. Bohus fästning var ofta kungens residens.
Beträffande stavningen Båhuslän, så vet vi ju inte om den går tillbaka på någon dialekt, eller motiveras på annat sätt. I dagens norska skriftspråk (åtminstone bokmål) är stavningen Båhuslen. Det förefaller snarast som att Jörgens stavning är en kompromiss mellan den stavningen och den svenska stavningen.
Själv störs jag inte mycket av Jörgens stavning. Lite mer störs jag av att han gärna verkar se Båhuslän som en enhet - min egen uppfattning är att den bohuslänska fernissan är mycket tunn, och pålagd utifrån.
198
« skrivet: 2005-05-29, 22:27 »
Ingemar, enligt Jörgen Tollessons hemsida Båhusarkivet är stavningen Båhuslän den korrekta. Något argument för det kan jag inte upptäcka, men jag tvivlar inte på att Jörgen har några goda sådana. Jag skulle gärna vilja se dem - det kan rent av tänkas att jag blir övertygad.
På frågan om hur Bohuslän uttalas i de bohuslänska dialekterna kan jag ge ett svar rörande mitt modersmål, som är Skeemålet. Bohuslän uttalas med helt vanligt o-ljud, utan tillstymmelse till å. Hur det förhåller sig i andra dialekter vet jag inte.
Båhusarkivet lider något av att Jörgen Tollesson tycks vilja ge dialekterna i Bohuslän en alltför stor enhetlighet. T.ex. skriver han under länken ”Stavning” att
a/å: Gård heter gard i Båhuslän, och lång och tånge uttalas lang och tange. De officiella namnen har naturligtvis svensk stavning, alltså med å, men i Båhusarkivet används den norska stavningen med a, för att anpassa stavningen till det lokala uttalet.
Detta är inte korrekt när det gäller gård i Skee-målet. Som jag minns det från min barndom heter gård i allmänhet gål (med tjockt l). Det är också så Karl Hilmer Lindberg skriver i sin avhandling Skeemålets ljudlära från 1906. Men det fanns en avvikelse. En granngård till mitt barndomshem i Folkestad heter officiellt Västergård. I just det namnet uttalades gård som gal (med tjockt l).
I nästa punkt rörande stavningen står:
ede/ee: Hede är ett vanligt ortnamn i Båhuslän. Uttalet är numera genomgående he; såväl bokstaven d som det sista e:et har alltså fallit bort i uttalet. Stavningarna är emellertid oftast Hede eller Hee. Den sistnämnda stavningen är märklig. Varför behålla det sista stumma e:et när det lika stumma d:et har fallit bort? . En parallell till Hede/Hee är sockennamnet Skede/Skee (där alltså bara ett e uttalas i genuint mål).
Inte heller detta är korrekt när det gäller Skeemålet. Till exempel benämdes gården Södra Hede, där min morfar föddes och växte upp, alltid av honom (och alla andra Skeebor) Sör Hee. Det första e-et var betonat, och det andra obetonat, och alls icke stumt. Och när det gäller sockennamnet Skee så uttalas det på precis samma sätt. Det väcker munterhet i Skee om någon utsocknes säger ske.
Kanske finns det dialekter i Bohuslän där Bohus uttalas med å. Det skulle ju kunna tänkas att namnet uttalas så i bygden kring Bohus fästning.
199
« skrivet: 2005-05-29, 19:02 »
Ingemar, namnet Bohuslän är historiskt ungt. Det är uppkallat efter borgen och slottet Bohus fästning, som började byggas 1308. Borgen hette först Bagahus efter ön där den byggdes, men först på 1400-talet blev formen Bohus (eller Båhus, om vi följer Jörgen) dominerande namnform enligt Nationalencyklopedin. Namnet Bohus län avser förvaltningsområdet, som betalade skatt dit och försörjde slottet och garnisonen där. På 1500-talet omfattade Bohus län ”landet och öarna mellan Havstensfjord och Göta älv” (enligt Erik Lönnroths Bohusläns historia), vilket torde vara ungefär detsamma som det gamla Älvsyssel.
Det är alltså inte så märkligt att namnet Bohuslän saknas i Konungasagorna, som är från 1200-talet.
Slår vi på uppslagsordet Viken i NE, så får vi följande information: ”Viken, benämning som med växlande innebörd använts om områdena kring norra Kattegatt. Från början avsåg den landskapen omkring Oslofjorden men redan ca 1250 användes den om Bohuslän. Så sent som i Oslobiskopen Jens Nilss?ns visitationsberättelser från 1574-97 användes ibland namnet V. om hela landskapet, men vanligare var från senmedeltiden att det begränsades till norra Bohuslän, medan den södra kallades 'Bohus län'.
Personligen tycker jag att Viken är ett trevligt namn, som har en mycket flexibel betydelse. Det borde användas mer, och kan till och med få inkludera det gamla götiska området Älvsyssel.
200
« skrivet: 2005-05-28, 19:12 »
Debatten om Bohusläns dialekter är en aning förvånande. Det finns ingen bohuslänska! Dialekterna i norra delen avdagens Bohuslän har sitt utsprung norskan, precis som Jörgen Tollesen hävdar, men det har inte dialekterna i södra delen av landskapet. Språkvetaren Alf Lombard skriver i Språken på vår jord (andra upplagan, 1993) att götamål talas, utöver t.ex. i Västergötland även i Bohuslän upp till Gullmarsfjorden (s 58). Om Norra Bohuslän skriver han (sid 61) att folkmålet närmast är av norsk typ, liksom i Idre och Särna socknar i Dalarna och i Härjedalen. Separationen mellan östnordiskan (med svenska och danska) och västnordiskan (norska) är mycket gammal, och var etablerad i början av vikingatiden, alltså innan det fanns något svenskt eller norskt rike.
Så tydligen har den svenska befolkningen i södra Bohuslän förnorskats under den norska tiden, för att sedan skaka av sig denna främmande påverkan.
Befolkningen norr om Gullmarsfjorden har, precis som Jörgen Tollesson skriver, försvenskats, och dialekterna har förändrats kraftigt - men försvunnit har de inte.
För oss som kommer från Norra Bohuslän känns det konstgjort att buntas ihop med göterna på Orust, Tjörn och Hisingen, oavsett om Bohuslän stavas med o eller å. Är det inte dags att återupprätta det äkta landskapsnamnet, nämligen Viken?
201
« skrivet: 2005-05-01, 19:25 »
I Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län XX Ortnamnen i Vätte härad 1. Skee socken uppges under byn Grålös stavningen Grall? från Akershusregistret i avskrift från 1622, och under byn Hjelmstad finns stavningen Halmstad, likaså från Akershusregistret i avskrift från 1622.
202
« skrivet: 2005-04-12, 21:36 »
Jorge, en sak till. Det är fullständigt onödigt att du undervisar din mamma i källkritik, om hon inte släktforskar själv. När jag ger antavlor till mina ej släktforskande släktingar, så är det utan källor,men när jag skickar antavlan till andra släktforskare så kommer källreferenserna med.
203
« skrivet: 2005-04-12, 21:21 »
Jorge, det är inget fel att lära sig sin släkts historia genom andra. Problemet är bara att veta att det är sin släkt man får, och inte något helt annat. Eva Svensson skriver att hon fått mängder av anor från andra, och efter kontroll har allt visat sig vara rätt. Då har Eva haft tur - oftast kan det vara en hel del fel. Jag har själv fått uppgift om mer än hälften av mina anor från andra. Kvaliteten har varierat avsevärt. En har noterat alla källor, och dessutom kommenterat källorna och motiverat sina slutsatser. Mycket värdefullt. I den utredningen har jag inte kollat alla uppgifter själv. Jag litar på att det är rätt gjort. Från en annan kom en utredning utan källhänvisningar. När jag hörde mig för om källorna visade det sig att för att t.ex. hitta fadern till någon som hette Nilsson letade han i mantalslängden efter någon Nils i passande ålder, och tog någon som verkade passa. Den utredningen gick i papperskorgen. Men om jag varit alldeles okritisk så hade jag fått flera fantasianor.
Jorge undrar också varför det är rätt att läsa andrahandslitteratur när det gäller allmän historia, men fel att lära sin släkts historia från andra. Ett svar är förstås att historiker är utbildade i källkritik, och risken att råka ut för dåligt hantverk är mycket mindre om en utbildad historiker varit i farten, än om man betraktar en hobbyhistorikes verk. Men det betyder inte att allt från hobbyhistorikerna är fel, och att allt från yrkeshistorikerna är rätt. En historiker kan göra felaktiga bedömningar, eller ha ett perspektiv som utesluter väsentlig information, eller kanske senare forskning ändrat förutsättningarna.
Ett exempel är de bohuslänska ödegårdarna efter digerdöden. I den 1960 utgivna boken Bohusläns historia, sid 134 skriver Erik Lönnrot (under ett halvt sekel den främste medeltidshistorikern i Sverige) i ämnet: Vi känner inte till någon uppkomst av ödegårdar i Bohuslän i den stora skala, som ofta kan konstateras i Skandinavien liksom i Väst- och Mellaneuropa.
Observera att Erik Lönnroth uttrycker sig försiktigt: Vi känner inte till. Det gjorde han rätt i, eftersom det fanns källmaterial som senare skulle komma att helt ändra bilden. Den som stod för ändringen är hobbyhistorikern Gösta Framme, en släktforskande pensionär i Norra Bohuslän. Han ville lära sig mer om sina anor, och blev på den vägen en lokalhistoriker. I boken Ödegårder i Vätte härad, utgiven 1985, kommer han efter en genomgång av en stor mängd källmaterial fram till att närmare 50% av gårdarna i häradet legat öde någon gång efter digerdöden.
Frammes bok har uppmärksammats och refererats av akademiska historiker, som Dick Harrison, Stora döden, och Mats Widgren: Bysamfällighet och tegskifte i Bohuslän 1300-1750.
Att man inte alltid kan lita på historikernas sammanfattningar beror förstås bland annat på att allt inte är utforskat än. Och där kan till och med hobbyforskare ibland hjälpa till. Men då måste de förstås gå till källorna och kunna utöva källkritik, och också ha bra frågor att ställa till källorna.
204
« skrivet: 2005-04-06, 21:43 »
Gästgiverskan Appolonia Lund på Nedre Eigst i Skee i norra Bohuslän gifte sig 1769-11-05 med Engelbrekt Hansson. Någon dödsnotis för Engelbrekt har inte påträffats, men Appolonia gifte om sig 1776-01-06 med torparen och änkemannen Anders Andersson på Dyne i Hogdal socken. Hon var då bosatt på torpet Stora Rörvik i Skee och betecknades ryttareänka.
Appolonia Lunds förehavanden både före och efter de båda vigslarna är okända. Man kan gissa att hon varit gift med en gästgivare, och blivit änka. Känner någon till hennes ursprung och vidare öden?
205
« skrivet: 2005-04-03, 11:48 »
Hej!
Här kommer några uppgifter om skjutna större rovdjur i Västergötlands grannlandskap Bohuslän. John Linder uppger i sin Skogens krönika i Göteborgs och Bohus Län, sid 401, att 1827-1871 sköts minst 280 vargar i Bohuslän. Efter 1860 sköts bara enstaka djur, och från 1871 verkar vargen ha varit utrotad i landskapet. Efter 1827 sköts också minst 21 björnar (den sista 1856), minst 84 lodjur, (det senaste 1899), samt fyra järvar.
Det var förstås boskap i första hand som blev vargmat. Älg och rådjur utrotades redan på 1700-talet (och återvände först på 1930-talet). Boskapen betade på utmarken, dvs i skogen, och skulle skyddas av vallhjon, som kunde vara barn i 10-årsåldern. I bästa fall kunde de ha hjälp av hundar - den numera utdöda Dalbohunden var tillräckligt stor för att tampas med vargar.
206
« skrivet: 2005-03-12, 23:31 »
Karen, I can not say that the information you got is wrong, since I have not seen the primary sources. The book I refered to is of course a secondary source, but seems well researched, so I believe it is correct concerning the presence of female prisoners at Långholmen after 1825. After closer reading of what my source says about the 1880?s, I can see that there were a lot of factories and industries located on or close to Långholmen, which used prisoners as workers. The biggest of these factories, a wool manufacturer, used 220 male prisoners around 1870. Indeed, the company was also in charge of 65 female prisoners. But these women did not belong to the Långholmen prison, but had workshops at their prison, which was straff- och arbetsfängelset å Norrmalm /the punishment and labour prison at Norrmalm - Norrmalm is situated in the northern part of Stockholm, at least 5 km from Långholmen/.
Maybe your female relative was sent to spinnhuset (which would refer to the Norrmalm women prison or some other prison for women), and someone at SSA Stockholm did interpret this as spinnhuset på Långholmen, though Långholmen was not mentioned. Or she may actually have been sent to Långholmen by some other reason, unknown to me.
Anyway, I think that there should either be a court decision, or a decision by the Överståthållareämbetet concerning your female relative. In both cases, it should be possible to find the records in the proper archives. (I guess that SSA refers to Stockholms Stadsarkiv, so you are already in touch.)
Best regards/ Allan
207
« skrivet: 2005-03-12, 17:25 »
Karen, are you sure about the 1880's? The Långholmen spinning house was transformed into a prison, exclusively for men, in 1825, and there were no female prisoners there in the 1880's. The Långholmen spinning house was established 1724, and a couple of hundred persons were spinning wool there (and preparing fresh wool for spinning). It was both a prison and a forced labour institution. At that time a person could be arrested and sent to a correction institution like Långholmen for vagrancy, i.e. if he or she was poor and unemployed, or if someone had escaped from an employment. There were a lot of other reasons too - loose living, drunkenness and disordered living, begging (mostly disabled old people, but also children from the age of nine). There are examples of noblemen, who sent their servants there, if they were considered lazy. The vagrants at Långholmen were both male and female. But since there was no prison for women in Sweden, also female criminals were serving their sentences there. There were many cases of unmarried women, who had given birth to a child, which she had killed. Another crime was theft, and there are other, more rare examples. A number of women were religious dissidents (which was a crime, since there were no freedom of religion at all). There was also a noblewomen, who had plotted against the government, but she was very privileged and did not have to spin. The term “spinnhus” was synonymous to woman prison long after the spinning labour had disappeared. I have compiled this information from a book by Gunnar Rudstedt: Långholmen. Spinnhuset och fängelset under två sekler (printed 1972) There is a picture of the island Långholmen here: http://www.langholmen.com/indexEn.html The prison is located in the middle of the island. At least some of the buildings are from the 18th century. It is now used as a hotel, so you can pay for sleeping in the cells which the prisoners wanted to escape from! Best regards/ Allan (who has just returned home from an afternoon walk around the prison buildings at Långholmen).
208
« skrivet: 2005-02-23, 11:37 »
Barry, if you have the opportunity to scan and publish here the page you are trying to interpret, it may help (or make a photo by a digital camera).
Concerning the Djurstalla sachen, the last word is most probably Sochen, i.e. parish. In Kalmar County, there is a parish named Djursdala.
/ Allan
209
« skrivet: 2005-02-16, 13:18 »
Hej Ewa!
Ur Nationalencyklopedin:
Krokstad, församling i Göteborgs stift, Munkedals kommun, Bohuslän (Göteborgs och Bohus län); 1123 inv. (1992). K. består av en markant dalgångsbygd längs Örekilsälven i väster och skogsbygd i öster.
Nordisk familjebok, andra upplagan, uppger 2160 invånare 1909.
Mvh / Allan
210
« skrivet: 2005-02-09, 11:32 »
Hej Britt-Marie!
Maria Charlotta är svårfunnen. Hon finns inte i Släktdatas kyrkboksregister för Lur. Inte heller finns, såvitt jag vet, någon gård benämnd Tova i Lur. Däremot finns en gård Tova i pastoratets huvudförsamling, Tanum. Men någon passande Maria Charlotta finns inte med i Släktdatas födelseregister för Tanum heller. (Enligt husförhörslängden för Tanum 1886-1891 finns en Maria Charlotta, född i Lur, på Tova. Men hon hette Gustavsdotter och föddes 1847.)
Varifrån kommer dina uppgifter om Maria Charlotta? Har du fler uppgifter om henne?
211
« skrivet: 2005-01-09, 12:23 »
Hej Georg!
En titt via Genline på en av födelsenotiserna gör att jag tror att din morfar tolkat texten fel. Den bokstav han tolkat som g är ett h, och de bokstäver som ser ut som n är e på alla tre ställena. Då blir tolkningen Stenehed. En sådan ort finns i Svarteborg.
212
« skrivet: 2004-10-23, 18:56 »
Från min barndom minns jag syskonen Sigurd, Aslaug och Hans. De bodde på gården Strängen, och ingen av dem bildade familj. Något annat efternamn än Bakke minns jag inte. Det sades om dem att de flyttat till Strängen från en gård Bakke på andra sidan Idefjorden, och tagit namnet efter den norska gården.
Släkdatas register för Skee ger inga träffar för familjen, så tydligen har inga av barnen fötts i Skee.
Sveriges dödbok ger följande information:
18990514-4813
Bakke, Sigurd Jakob
Grålös
450 90 Skee
Död 10/5 1971.
Kyrkobokförd i Skee, Strömstads kn, Göteborgs och Bohus län.
Född 14/5 1899 i Norge.
Ogift man.
--------------
19020526-4872
Bakke, Hans
Grålös
450 90 Skee
Död 28/8 1977.
Kyrkobokförd i Skee, Strömstads kn, Göteborgs och Bohus län. Mantalsskriven (1969) på samma ort.
Född 26/5 1902 i Norge.
Ogift man.
--------------
Tydligen har bröderna lämnat Strängen.
För dödsfall före 1970 finns inte den avlidnes namn. Detta är Aslaugs notis:
18970430-4865
(Inga namn- eller adressuppgifter)
Död 10/10 1968.
Kyrkobokförd i Skee, Strömstads kn, Göteborgs och Bohus län.
(Ingen uppgift om födelseort)
Ogift kvinna.
--------------
Och Eli Bergljots notis
18940524-482
(Inga namn- eller adressuppgifter)
Död ?/9 1955.
Kyrkobokförd i Skee kbfd, Vette kn, Göteborgs och Bohus län.
(Ingen uppgift om födelseort)
Ogift kvinna.
--------------
213
« skrivet: 2004-10-23, 12:05 »
Amanda Ottilia Augustdotter föddes ju i Lommeland. Men det föddes en Amanda Ottilia Karlsdotter på gården Hjälmberg i Hogdal 1875 enligt Släktdatas födelseregister:
1875-10-12 Amanda Ottilia Hjelmberg Hemmansägare Carl Andersson Anna Maria Carlsdotter
214
« skrivet: 2004-09-02, 21:34 »
Sven Teng på Stolteröd under Sör Tingvall, Naverstad, fick en av sina sju döttrar 1824-01-04, men enligt husförhörslängder och Släktdatas register hette hon Carolina, inte Christina. En annan av Svens döttrar hette Christina, men hon föddes enligt hfl 1828 (inte närmare preciserat än så). Hon återfinns inte i Släktdatas register. Christina flyttade till Håbäckemarken 1844 enligt hfl, men jag hittar henne inte där, och kan inte avgöra om hon senare flyttade till Norge.
215
« skrivet: 2004-08-01, 20:16 »
Hej!
I Släktdatas avskrift av Tanums födelsebok finns följande notis:
1847-09-08 1847-09-10 K Johanna Ulrika .. Under Ljungbytorp Ljungby Soldat Peter Lod .. An. Christina Johansdotter 31 år Fadd: Peter Olsson och An. Br. Johansdotter i Ljungbytorp.
Hälsningar/ Allan
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy