ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - sikeborg

Sidor: [1] 2
1
Johan Bures släktbok / SV: Johan Bures släktbok
« skrivet: 2019-08-11, 22:26 »

Ang. Roland Olai (1587–1670), kyrkoherde i Nora (Uppl.), och hans eventuella användande av namnet Bure: I den digitala utgåvan Johan Bures släktbok (2014) har jag skrivit honom som Roland Olai Bure, med hänvisning till Berg, Lars Otto, Hellquist, Magdalena & Norrman, Ragnar (2004). Trögds-Åsunda kontrakt 1593–1999 1 Trögds kontrakt. Uppsala, s. 580–583]. Det framgår inte av herdaminnets redovisning om och i så fall var han skrivs med namnet Bure, och jag har fått frågan varför jag alls skrivit honom så.


Bruket av tillnamn vid den här tiden var flytande på så sätt att samma person kan benämnas med eller utan tillnamn i en och samma källa. Mitt intryck är att dopnamnet i kombination med fadersnamnet generellt sågs som viktigare. Personer som i skattelängder enbart skrivs med fadersnamn kan i domböcker eller i andra källor nämnas med ett personligt tillnamn eller släktnamn.


I det tiotal mantalslängder från Nora som jag kollat skriver herr Roland sig själv som Roland Olai, utan tillnamn. Hans mer kända dotter Karin benämns 1675 dock såväl »hustru Karin Rolandsdotter« som  »hustru Karin Rolandsdotter Bure« i samband med de trolldomsanklagelser som riktades mot henne. [Kommissorialrätt i Stockholm ang trolldomsväsendet, SE/RA/310187/5, fol. 4r, SVAR bild-id: R0001207_00003; SE/RA/310187/5, fol. 6v, bildid: R0001207_00006; d:o, fol. 36r, SVAR:s bild-ID: R0001207_00033]


Sockenmännen i Nora författade den 28 februari 1675 en skrivelse som nämner »Kyrkioherdes Sahl. H:r Rolands Olai Buhres Dotter Ehrlig och gudfrucktig hustro Karin Rolands dotter Buhre«. [D:o, fol. 11r, bild-ID: R0001207_00008] Så åtminstone fem år efter herr Rolands död omnämns han av sina egna församlingsbor med namnet Bure, och för egen del tycker jag det är rätt tillräckligt för att dra slutsatsen att han själv faktiskt använt namnet, officiellt eller inofficiellt, under kortare eller längre tid. På herr Rolands tid fanns så många av hans Buresläktingar på olika håll som klättrat upp i den sociala hierarkin att namnet Bure blivit statusladdat, och jag skulle tro att det kan ha bidragit till att han själv och hans döttrar anammat det.


Bästa hälsningar
Urban Sikeborg

2
Johan Bures släktbok / Johan Bures släktbok
« skrivet: 2015-10-11, 21:01 »
Jag har blivit uppmärksammad på en felaktig personkoppling på skivan: kyrkoherden i Frötuna Magnus /Andreae+/ (person-ID: 1851) står felaktigt som son till kyrkoherden i Luleå Andreas /Petri (Grubb)/ (person-ID). Men herr Magnus/Måns i Frötuna var förstås dennes bror, hette Magnus Petri och var son till Per /Andersson/ (person-ID 2686) i Gävle.
 
Bästa hälsningar
Urban Sikeborg

3
08) Översättningshjälp / Vidi & qvantum ...
« skrivet: 2015-03-15, 12:50 »
Hej Bo! Jag läser texten som: Vidi & qvantum potuit fieri, his lineis expressi Olaus Ol: Bröms S. Th: Studiosus. Dvs.: Jag har sett/bevittnad och, så långt det har låtit sig göras, återgivit [detta] med dessa rader. Olof Olofsson Bröms, teologie studerande [alternativt, om 'Studiosus' här i mer generell betydelse avser en som flitigt ägnar sig åt teologisk lärdom, kort och gott: teolog]. Oändlighetstecknet är i själva verket ett konstfullt skrivet O; det finns många exempel på en sådan utformning.
 
Bästa hälsningar
Urban

4
Ille / Äldre inlägg (arkiv) till 08 februari, 2015
« skrivet: 2015-02-08, 13:50 »
Intressant fråga det där om hur man såg på användandet av samma vapen. Jag vet att efter Riddarhusets inrättande 1626, då varje släkt hädanefter skulle identifieras utifrån ett unikt släktnamn och en unik vapenbild, förekom det upprepade gånger klagomål om att någon antagit eller övertagit ett vapen som var alltför lika en annan ätts. Men hur var det innan dess, särskilt före den uppstramning av delsdefinitionen som 1569 års adelsprivilegier utgjorde och där det är faderns adelskap (och -vapen) som blir det primära? Finns det dokumenterade fall - fler än bara något enstaka - där det förekommit sådana tvister? Kan man på något sätt se att också själva valet av vapenbilder granskades vid mönstringarna? Var bruket av vapenbilden stramare reglerat i praktiken än bruket av tillnamn? Hur hanterade man förekomsten av klientvapen där en frälseman varit i tjänst hos en överordnad frälseman (kanske för att behålla sin frälsestatus när rusttjänsten blivit alltmer kostsam p.g.a. statliga regleringar) övertog hela eller delar av dennes vapen? Innebar det tilltagande fokuset i Sverige på antavlan och förfädernas vapen från 1500-talets mitt att man blev petigare med vapen i allmänhet, eftersom man då började markera släkttillhörigheten i diverse sammanhang med sina åtta eller sexton anors vapen? Jag märker hos mig själv en tendens att bakåtprojicera, att utgå från 1600-talets förhållanden för att bedöma 1400-talet, så det här ämnet skulle jag gärna vilja veta mer om.
 
Vänliga hälsningar
Urban

5
Johan Bures släktbok / Johan Bures släktbok
« skrivet: 2014-11-23, 19:24 »
Det kanske har nämnts tidigare, men för dem som skaffat sig dvd-skivan »Johan Bures släktbok» och installerat den på sin PC kan det vara bra att veta att en uppdatering går att ladda ned från Genealogiska Föreningens hemsida. Uppdateringen fixar två smärre buggar, några personer har fått sina personakter kompletterade resp. fått sina fadersnamn justerade och vid start visas nu alltid personakten för Burestamfadern Härse i Bure, vilket gör det lättare att klättra i släktträdet. Dessutom har samtliga foton av äldre källor och litteratur (drygt 2.400, om jag minns rätt) fått sina bildtexter uppdaterade med en tydligare arkivreferens och även med uppgift om fotografen.
 
Uppdateringen är enkel att ladda ned:
 
1. Gå till webbsidan »Uppdatering av Johan Bures släktbok på dvd»: http://www.genealogi.net/projekt/johan-bures-slaktbok/uppdatering-av-bure/
2. Klicka på länken där till programfilen.
3. Kör sedan programfilen och följ anvisningarna. Programmet letar själv reda på var på din dator Johan Bures släktbok är installerad och uppdaterar installationen.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

6
Allmänt om medeltiden / Förbjudna led
« skrivet: 2014-09-29, 10:19 »
Jag skulle personligen inte våga uttala mig om förhållandena och folks syn på äktenskap i förbjudna led utifrån antalet dispensansökningar som finns i Penitentiariets register, dels eftersom vi inte vet i vilken utsträckning folk dömdes av biskopar eller deras officialer i Sverige och därmed inte heller vet hur de drabbade resonerat, dels eftersom mörkertalet måste vara stort med tanke på att det var så kostsamt att ansöka om dispens hos Penitentiariet i Rom att få kan ha haft den möjligheten, och dels eftersom registren för ansökningar till Penitentiariet inte är fullständiga. Det är för många okända parametrar här.
 
Även påtvingande normer har en tendens att speglas i en kulturs värderingar, särskilt om de är religiöst betingade och förklaras utifrån kristen kontext. (Bibliskt hade den kanoniska lagens bestämmelser i detta avseende mycket litet att göra, så man anförde i stället olika märkliga argument som skäl för systemet, allt inramat av en passande gudfruktighet.) Jag drar mig till  minnes ett fall som jag nämnt tidigare från Delsbo på 1590-talet, där sockeninnevånarna var oense om ett visst trolovat par var femmänningar (vilket var okej) eller fyrmänningar (vilket föll inom gränsen för äktenskap i förbjudna led). Därför vägrade kyrkoherden Jonas Petri att viga paret. Här är det befolkningen som håller koll på situationen och som upprätthåller normerna - och så måste det väl ha varit i de flesta fall, eftersom det inte fanns någon folkbokföring. Johan Bure nämner i sin släktbok från 1600-talets första år två fall omkring 1590 där befolkningen håller reda på personers inbördes släktskap och att det initierat åtminstone en officiell undersökning om misstänkt släktskap innan vigsel tilläts. Någon gång för länge sedan läste jag en kyrkomans kommentar någon gång under andra delen av 1500-talet om hur man upplevde detta, även om jag inte kommer var jag hittat citatet längre: »Man stygges äkta den man ärva kan.» Jag misstänker att folks inställning till hjonelagsfrågan åtminstone delvis berodde på hur detta framställdes i det medeltida samhället av kyrka och stat. Om det vet jag ingenting, så jag kan inte gå vidare in på det.
 
Hälsningar
 
Urban

7
Allmänt om medeltiden / Förbjudna led
« skrivet: 2014-09-28, 20:31 »
Men om de svenska biskoparna eller deras officialer hade ett reellt bemyndigande att döma i frågor om äktenskap i förbjudna led har väl inga ansökningar skickats till kurian i Rom? Du hänvisar till Anders Winroths artikel, och denne uppger att mycket få dokument från sådana ärenden har bevarats, av två skäl:
 
- »Biskoparna dömde mestadels i andliga saker, ytterst sällan om fast egendom, och de flesta av deras domar var därför irrelevanta efter ett par generationer. Handlingarna försvann, medan man sparade på gamla köpebrev och dombrev för jordegendomar, eftersom sådana dokument behöll sitt juridiska värde och kunde komma till användning flera generationer senare.» [s. 6]
- »Det faktum att de flesta nordiska biskoparna delegerade det mesta av sin domsrätt till officialer har en viktig konsekvens, nämligen att vi inte kan förvänta oss att ens de bevarade biskopliga brevböckerna ger oss ens en tillnärmelsevis fullständig bild av den nordiska kyrkans dömande verksamhet. De innehåller endast sällan brev utfärdade av officialerna, vilkas verksamhet alltså förblir dåligt känd.» [s. 8]
 
Som jag nämnde ovan är året 1410 från vilken vi har de äldsta bevarade fallbeskrivningarna i Penitentiariets register, vilket påpekas i Auctoritate Papae; de anges inte vara de första, de tidigaste svenska fallen som hanterades av Penitentiariet. Så om vi inte vet hur fullständiga de äldre penitentiareregistren är i Rom - det betonas också i Auctoritate Papae att registren är ofullständiga och det sägs inget om att de som bevarats skulle gå särskilt mycket längre tillbaka än 1400-talet - och vi inte vet hur många fall av äktenskap i förbjudna led som hanterades av biskoparna och deras officialer, kan man då dra några slutsatser om hur allvarligt man såg på äktenskap i förbjudna led före 1410?
 
Det var i praktiken mycket kostsamt att skaffa sig dispens, vilket också nämns i Auctoritate Papae. De flesta som drabbades av den kanoniska lagens vansinniga bestämmelser om äktenskap hade ingen ekonomisk möjlighet att ansöka hos Penitentiariet. De fick ta sitt straff, få sina äktenskap upplösta eller exkommuniceras, det var de alternativ som stod till buds. Det kanske i första hand var en ekonomisk fråga, inte en fråga om hur man betraktade den religiösa tillämpningen eller arvsrätten? Det högre frälset, själva aristokratin, hade förstås medel, och om jag minns rätt är det åtminstone en viss övervikt av ansökningar från denna elit i registren. Där kommer en annan faktor in i bilden. Aristokratin bestod av en mycket liten klick av befolkningen vilken månade om sin höga börd och planerade äktenskapen noga som ett sätt att bibehålla sin status och sitt ekonomiska välstånd, det verkar ju uppenbart när man ser på deras släktnätverk. En följd av detta kan ha inneburit att urvalet av tänkbara äktenskapspartner har varit mycket mer begränsat för dem - ännu på 1500-talet är det ju bara ett tjugotal adelsfamiljer som har en dominerande ställning i riket. Kan det ha varit en orsak till varför de drar äktenskapsfallen till kurian?
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

8
Allmänt om medeltiden / Förbjudna led
« skrivet: 2014-09-27, 21:15 »
Jag antar att du har hämtat uppgifterna från verket Boken Auctoritate Papae : the Church Province of Uppsala and the Apostolic Penitentiary 1410-1526 (2008). Om jag har förstått dig rätt utgår ditt resonemang från antagandet att det finns en fullständig dokumentation från det apostoliska penitentiariet i Vatikanen under hela medeltiden. Något sådant framgår emellertid inte av boken:
 
1) Penitentiariet var ursprungligen en liten enhet som på 1400-talet hade växt sig stort. [s. 7] En större organisation brukar kräva en mer strikt process och andra kontrollmekanismer - mer byråkrati - än en liten. Sådant kan påverka hur noggrant man registrerade ansökningar. Jag tror att man kan se ett sådant mönster i det svenska riksregistraturet.
 
2) Dokumentationen för äldre tid är inte komplett och finns vad gäller ansökningar från Sverige bevarade först från 1410. Penitentiarievolymer för flera år strax efter år 1500 har dessutom gått förlorade [s. 105], vilket visar att vi inte kan räkna med att så gammalt material finns fullständigt bevarad. [s. 105-107] De ansökningar som är kända är enbart sådana som har skrivits in i sammandrag i penitentiariets register. Om detta påpekas: »It is important to note that these numbers include only those petitions that were copied into the registers of the Penitentiary - not necessarily all cases brought before the officials of the Penitentiary. It is not known whether all the petitions were copied into the registers and if not, how big a proportion was registered.» [s. 10] Det sägs också att det var först vid 1400-talets mitt som man började registrera de ansökningar som godkändes av penitentiariet [s. 93], vilket visar att vi inte kan utgå från att redovisningen är fullständig.
 
3) Antalet ansökningar i relation till befolkningen varierar mellan de olika stiften. [s. 100] Det förklaras med att mycket berodde på hur strikt biskopen var, och det varierade per person och per stift. Vissa krävde att exkommunicerade personer måste skaffa sig absolution från kurian. Om biskopen var mindre sträng behövde inte de berörda åta sig den kostsamma rutinen med att skicka ansökan. Dessutom var biskoparna ofta mer engagerade i politik än i hantering av kyrkliga frågor, och brydde sig inte om deras stiftsbor exkommunicerades. Därför skickade invånarna inte ansökningar om absolution till Rom. [s. 101 f]
 
4) Om en biskop eller hans deputerade hade erhållit myndighet att utfärda dispenser och absolution behövdes naturligt nog inte Rom inblandas. Det finns ingen instruktion om detta bevarad från 1400-talet men ärkebiskop Gustav Trolle erhöll 1515 rätt av påven att bland annat ge personer som var besläktade dispens att gifta sig. [s. 102 f]
 
5) Påvliga nuntier och avlatssäljare som var på besök i Sverige kunde ge absolution, vilket påverkade antalet ansökningar till kurian. [s. 103]
 
Därför tror jag inte att man kan dra några säkra slutsatser om orsaken till varför det är först från 1410 som det finns ett par ansökningar bevarade.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

9
Äldre uttryck / Äkta - oäkta m m
« skrivet: 2014-09-20, 00:03 »
Tänkesättet att endast mannen är den släktbärande, den ende som förmår föra släkten vidare, är inte särskilt gammal i Sverige. Bland adeln försökte man trumfa igenom detta efter utländsk modell i adelsprivilegierna 1569, men det är först med Riddarhusets inrättande 1626 som det definitivt slår igenom - men då bara för de släkter som tillhörde adeln och som ville ha säte på Riddarhuset. Ett viktigt skäl för denna ändring var att adelsmännen ville utesluta kvinnorna från möjligheten att ärva frälsejord, eftersom det riskerade att jorden övergick i icke-besläktade personers ägo och adelsmännen då skulle kunna bli mindre rik; i stället fick kvinnorna nöja sig med sämre kompensation och nekades faktiskt i flera skäl av sina manliga släktingar att gifta sig för att förhindra att hemgift behövde delas ut. Men övriga stånd fortsatte att räkna släktskap lika på både mans- som kvinnosidan, och lagarna om arvs- och bördsrätt och äktenskap i förbjudna led gjorde fortsatt ingen åtskillnad utifrån kön.
 
Det brukar påstås att det finns en semantisk skillnad mellan att tillhöra en släkt (man skulle bara kunna tillhöra en släkt, sin fars) och att vara släkt med, men det är ju bara ett påstående; det finns ingen naturlag eller någon moraliskt förpliktelse att tillämpa en sådan distinktion. Ämnet diskuterades med åtskilliga brösttoner i Släkt och Hävd när det begav sig. Hans Gillingstam ifrågasatte kraftigt en sådan föreställning och menade att den var onaturlig. När Johannes Messenius 1616 ger ut sina genealogier över furstehuset och den förnämare adeln tvekar han inte att leda släktleden än genom män, än genom kvinnor tillbaka till stamfadern i respektive släktgren, och han motiverar också varför ett sådant förfaringssätt var det naturliga. Själva ordet ätt är ju för övrigt bara ett annat ord för släkt, och det avsåg i äldre tid i lika mån manliga som kvinnliga släktgrenar; det är därför vi har beteckningar som Bureätten och Grubbeätten (båda belagda år 1600), trots att det definitivt rör sig om släktkretsar som inte var uteslutande agnatiska, och varken adeln eller kungahuset har ensamrätt på den beteckningen.  
 
Allt bygger väl på på att när den borgerliga släktforskningen började på allvar på 1800-talet övertog den det adliga allmängodset och terminologin, och anakronistiskt började man tillämpa vad som var specifikt för adeln på övriga samhällsgrupper. Det finns inget som säger att vi har någon skyldighet att följa en sådan norm.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

10
Adel och frälse / Anrep, Svenska adelns ättar-taflor
« skrivet: 2014-08-11, 11:47 »
När man talar om Gabriel Anreps utgåva av Riddarhusets stamtavlor kontra Gustaf Elgenstierna bör man ha i minnet att de arbetade under helt skilda villkor. Anreps uppgift var att skapa en utgåva av de befintliga stamtavlorna med utökade biografier, Elgenstiernas att revidera stamtavlorna från grunden. Jag citerar mig själv här:
 
»Vid mitten av 1800-talet anlitades Gabriel Anrep (? 1907) för att ge ut en tryckt upplaga av adelns stamtavlor, som de såg ut på riddarhuset. Stamtavlorna har beskrivits som 'knappast annat än konglomerat af äldre genealogier', och med tanke på förutsättningarna gjorde Anrep en enastående insats. Anrep insåg emellertid att åtskilliga av stamtavlornas uppgifter var felaktiga, men han ska då inte ha tillåtits av riddarhusdirektionen att göra några egentliga rättningar. Som redaktören för Personhistorisk tidskrift Holger Rosman skrev 1905, då Anrep ännu levde: 'För att få verkställa arbetet förde han en strid, där skarpa ord icke saknades, och då medgifvande ändtligen gafs, var det med inskränkande villkor.' (...) Resultatet av Anreps arbete, Svenska adelns ättar-taflor i fyra band (1858-1864), blev i alla fall 'en af de mest oskattbara handböcker, som någonsin blifvit skrifven till tjänst för historieforskning' och en milstolpe i kartläggandet av den svenska, introducerade adelns börd. Det var det största genealogiska verk som ditintills tryckts, ett standardverk som blev tillgängligt för en bred krets och som gjorde det möjligt för ett mycket stort antal svenskar att räkna släktskap med någon adlig ätt. Det kom också att aktualisera behovet av en ordentlig revidering av stamtavlorna, något som så småningom resulterade i Gustaf Elgenstiernas stora utgåva.» [Svensk Genealogisk Tidskrift, 2011:1]
 
Att Anreps ättartavlor görs tillgängliga på nätet är därför motiverat, men det går inte att komma ifrån att det till ansenliga delar är föråldrat och att det redan var så när det gavs ut. Men det är ett problem om det faktum att Anreps utgåva är tillgänglig gratis på nätet gör att släktforskare i första hand vänder sig dit snarare än till senare arbeten. Svenska Wikipedia har hundratals person- och släktartiklar som helt eller delvis använder Anreps ättar-tavlor som källa. Föråldrade uppgifter hos Anrep verkar där till och med kunna framställas som likvärdiga senare forskningsresultat, som om det inte funnes klarhet i vad som gäller. Wikipedia-artikeln Rålamb (https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%A5lamb) är åtminstone ett exempel på detta; belysande är också artikelns diskussionssida.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

11
Johan Bures släktbok / Johan Bures släktbok
« skrivet: 2014-08-05, 18:02 »
Snälla ni, kan ni inte låta diskussionen här handla om Johan Bures släktbok och delta utifrån perspektivet att det är väsentligt i vår forskning att försöka nå fram till hur det verkligen varit?
 
Om källkritiken och Johan Bures släktbok vill jag framhålla att det är min fasta övertygelse att släktforskning är en gren av historieforskningen. Liksom när det gäller den akademiska forskningen finns inga genvägar till att försöka rekonstruera det förflutna. Det är där källkritiken kommer in. Källkritiken är ett arbetssätt, en samling riktlinjer som frammejslats av historiker genom åren för att i görligaste mån försöka eliminera felkällor - i synnerhet de mänskliga svagheterna, både hos dem som skapat källorna och hos forskaren själv. Källkritiken, trots dess begränsningar, har visat sig vara det mest slitstarka verktyget av alla för att nå stabila och giltiga uttalanden om det förflutna. Det finns en mycket rik litteratur om den historievetenskapliga metoden och källkritiken och dess tillämpning; det är något betydligt mer komplext och mångfasetterat än en fråga om primärkällor och sekundärkällor. Ingen av oss har några andra sätt att nå kunskap än genom den forskningsmetodik som någon här ovan avfärdade som gammalmodig. DNA-tester är (fortfarande) ett komplement till verktygsarsenalen, ett verktyg med begränsad användning. I fallet med de DNA-tester som gjordes av två grenar med anspråk på Burehärstamning var det Johan Bures släktbok som gjorde det möjligt att komma fram till de slutsatser som drogs och det var ett källkritiskt resonemang om uppgifterna i släktboken som gjorde att tanken på DNA-testerna över huvud taget väcktes.
 
Om dvd-skivan »Johan Bures släktbok», där jag är författare till textinnehållet, har ett långsiktigt värde är det därför att den är tillkommen med ambitionen att så långt det har varit möjligt tillämpa ett källkritiskt förhållande till uppgifterna och att jag har försökt att använda så pass samtida och »neutrala» källor som har varit möjligt - och det är ju det Calle menar. På skivan ingår en längre artikel jag skrivit, »Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok». Jag har där gett en översiktlig sammanfattning i populär form av hur man kan tillämpa källkritiska resonemang, hur man väger och utvärderar olika uppgifter med fokus på släktboken och den kontext och den tid i vilken den tillkom. Det finns mycket mer som kunde sägas om detta. Jag vill bara betona att indelningen i primärkällor och sekundärkällor och kvarlevor är betydligt mer diffus än den brukar framställas. I praktiken är de flesta källor berättande källor i någon utsträckning och måste hanteras som sådana.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

12
24 Rekord / Vikingaanor?
« skrivet: 2014-07-14, 17:36 »
Ett alldeles nyligt försök att härleda Bureätten tillbaka till åtminstone år 1100 - ett femtiotal år efter vikingatidens slut, enligt den vanliga indelningen - finns här: http://hernelind.wordpress.com/bureatten/. Johan Bure laborerade under åren med åtminstone fem olika konstellationer då det gäller de äldsta leden, men den här gången är det en nykomponerad version. Upphovsmannen har dock missat att han har satt personerna han tagit från Johan Bures anteckningar i fel generationsordning, så att den som i en skiss i släktboken står som den yngste ättlingen här står som stamfadern medan Johan Bures stamfader har blivit sonsons son till sin egen sonson. Dessutom har flera personer som inte nämns i släktboken lagts till för att fylla ut de besvärande kronologiska luckorna på ett mycket spekulativt sätt. Eftersom mitt namn nämns i inledningen vill jag markera att jag inte kan se att släktledningen på något sätt skulle vara historievetenskapligt hållbar. Rubriken på sidan, »Bureätten enligt Johan Bures släktbok», är dessutom missvisande, eftersom innehållet snarare motsägs av släktboken än stöds av den. Dessutom ändrade sig Johan Bure senare och komponerade ett förslag till en helt ny äldsta härstamning - och den återfinns också i släktboken! - den som efter Andreas Olavi Rhyzelius' utbroderingar omkring år 1740 kom att ingå i första bandet av Gabriel Anreps utgåva av Riddarhusstamtavlorna 1858 i stamtavlan för adliga ätten Bure, nr 126. Men jag antar att det inte dröjer länge innan denna nytolkning på nätet dyker upp i DISBYT.
 
(Parentetiskt tillagt: Jo, jag är kritisk till att DIS fortsätter att ta in medeltida eller förment medeltida personer i DISBYT, med tanke på hur fel det vanligen blir; se bara på de uppdiktade personerna i den sena Buregenealogin som fortfarande finns där i otaliga uppsättningar med påhittade födelseår och allt. Anders Bergs förslag för ett tiotal år sedan att sätta gränsen vid omkring 1500 tycker jag fortfarande är mycket bra.)
 
Hälsningar
 
Urban

13
Stålhandske / Stålhandske
« skrivet: 2014-06-24, 05:28 »
Jo, vet man vad vapnet ska föreställa är det inte lätt att misstolka det, men annars går man nog bet.
 
Plustecknets funktion finns beskriven i artikeln »Om transkriptions- och redovisningsprinciperna för databasen Johan Bures släktbok»:
 
»Supplerade person- och ortnamn
Bland släktforskare är det vanligt att man lägger till fadersnamn eller släktnamn för en person utan att markera att namnet är supplerat och alltså inte belagt i någon källa. För Bureättens del har detta emellertid lett till att personer som förts in i fel barnkull i de svenska släktboksavskrifterna (det finns en rad sådana) också presenteras med felaktigt fadersnamn, utan reservation, i litteraturen och på diverse hemsidor. För såväl tydlighetens skull som för möjligheten att göra släktboksmaterialet sökbart på personnivå har jag själv fyllt ut - supplerat - viss information som inte är uttryckligen angiven i släkttavlorna. Detta har varit nödvändigt, eftersom ett stort antal personer enbart skrivs med dopnamn, i de flesta fall ett mycket vanligt sådant, och den exakta födelseorten anges sällan. Varje supplerad uppgift är emellertid markerad med ett avslutande plustecken för att visa att namnet inte uttryckligen finns angivet i släktboken utan är just supplerat. Följande suppleringar har gjorts:
* Fadersnamn (patronymika) är tillagda utifrån respektive fars dopnamn.
* Födelseort är tillagd utifrån föräldrarnas vistelseort. Ett exempel: Hustru Malin och hennes make Olof Larsson i Röbäck i Umeå anges ha flera barn, bland dem en dotter Karin. Det finns 125 kvinnor med namnet Karin i databasen. För att underlätta identifieringen är hon därför registrerad i databasen som en av femton »Karin Olofsdotter+», född som en av tre personer med detta namn i »Röbäck+».
* Bostadsort är tillagd utifrån den plats där en person anges tjänstgöra. Ett exempel: Jag har därför angett Stockholms stad som vistelseort för dem som tjänstgjort i det kungliga kansliet och där jag inte vet var dennes hushåll varit beläget.  
I de fall ett person- eller ortnamn saknas i släktboken men finns belagt i annan trovärdig källa har jag inte lagt till ett sådant plustecken.»
 
Som du ser anför jag Hausen som källa för den supplerade födelseorten, samma text som jag återger lite längre ned i personakten. Att han enligt Hausen har tidig koppling till Östergötland utan att det finns uttalade källbelägg för att han varit född i detta landskap är anledningen till plustecknet för födelseorten.
 
Jag beklagar felskrivningen av årtalet. Databasen är ett enmansjobb som har utförts under mindre goda omständigheter - svår och progredierande sjukdom, för att vara mer precis - och som jag påpekar i författarförordet innebär detta att det är oundvikligt att materialet (vi talar om en informationsmängd på runt ettusen A4-sidor i omfång, mina artiklar om drygt 500 A4-sidor inte inräknade) innehåller felaktigheter, trots korrekturläsning.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

14
Bureätten / Petrus Kenicius förfäder
« skrivet: 2014-06-20, 01:06 »
Jag tror att du hittar svaret på din fråga på den av Genealogiska Föreningen nyutgivna dvd:n »Johan Bures släktbok». Petrus Kenicius farmors far Anders Burman (Bureman) i Röbäck i Umeå är en historisk person som omnämns i ett dokument från 1508 eller 1509 (ett foto av handlingen finns också på skivan). Enligt släktboken var Anders Burman son till Anders Olofsson i Bure, vars far var Gamle Olof i Bure. Peter Sjölunds och Ronny Norbergs i Härnösand dna-undersökningar 2012-2013 har visat att en nutida ättling på manssidan till Anders Burman har samma ovanliga Y-haplogrupp som två ättlingar till Gamle Olof via två andra släktlinjer. (Se närmare artiklarna »Burestamfäderna Gamle Olof, Härse i Bure och Fale hin unge», s. 1, och »Om den källkritiska bedömningen av Johan Bures släktbok», s. 19, på skivan.) Detta styrker förstås att Johan Bures uppgifter om släktförhållandena dessa 1400-talsgestalter emellan är korrekta.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

15
Johan Bures släktbok / Johan Bures släktbok
« skrivet: 2014-06-20, 00:43 »
Angående hur släktbokens personuppgifter är presenterade på dvd-skivan skulle jag på förekommen anledning vilja framhålla ett par saker som inte är så uppenbara:
 
1.) I det lilla tregenerationssläktträdet redovisas tydligen en persons styvbarn tillsammans med de biologiska barnen, så det kan vara bra att kolla hur personerna skrivs i de anförda släktbokssidorna (länkar till foton av dessa finns i själva personakten).
 
2) Vissa fadersnamn, efternamn och ortnamn skrivs i databasen med ett plustecken som suffix. Plustecknet markerar att den uppgiften är supplerad, dvs. den anges inte explicit i släktboken utan är mitt tillägg såsom underförstått. Bland släktforskare är det vanligt att man lägger till fadersnamn eller släkt-namn för en person utan att markera att namnet är supplerat och alltså inte belagt i någon källa. För Bureättens del har detta emellertid lett till att personer som förts in i fel barnkull i de svenska släktboksavskrifterna (det finns flera exempel på detta) också presenteras med felaktigt fadersnamn, utan reservation, i litteraturen och på diverse hemsidor. För såväl tydlighetens skull som för möjligheten att göra släktboksmaterialet sökbart på personnivå har jag själv kompletterat - supplerat - viss information som inte är uttryckligen angiven i släkttavlorna. Detta har varit nödvändigt, eftersom ett stort antal personer enbart skrivs med dopnamn, i de flesta fall ett mycket vanligt sådant, och den exakta födelseorten sällan anges. Varje supplerad uppgift är emellertid markerad med ett avslutande plustecken för att visa att namnet inte uttryckligen finns angivet i släktboken utan är just supplerat. Jag har gjort följande suppleringar med åtföljt plustecken:
 
* Fadersnamn (patronymika) är tillagda utifrån respektive fars dopnamn.
* Födelseort, där sådan saknas, är tillagd utifrån föräldrarnas vistelseort. Ett exempel: Hustru Malin och hennes make Olof Larsson i Röbäck i Umeå anges ha flera barn, bland dem en dotter Karin. Det finns 125 kvinnor med namnet Karin i databasen. För att underlätta identifieringen är hon därför registrerad i databasen som en av femton »Karin Olofsdotter+», född som en av tre personer med detta namn i »Röbäck+».
* Bostadsort är tillagd utifrån den plats där en person anges tjänstgöra. För gifta kvinnor har jag dock angett makens permanenta vistelseort utan att lägga till något plustecken, oavsett att de inte uttryckligen har angetts varit bosatta där. I de fall ett person- eller ortnamn saknas i släktboken men finns belagt i annan trovärdig källa har jag inte heller lagt till ett sådant plustecken.
 
Jag har skrivit om detta och åtskilligt mer i artikeln »Om transkriptions- och redovisningsprinciperna ...» som finns på skivan. (För att komma till artikel- och fotobiblioteken, klicka på knappen »Om» i startvyn.)
 
3) I hänvisningarna i personakterna till släktboksavskrift X37 används genomgående beteckningen »uppsl. [t.ex. 53]». I bildtexterna till dessa bilder används dock uttrycket »Folio». Detta kan uppfattas som dubbeltydigt eftersom »folio» i nusvenska kan avse såväl själva bladet (varvid folio 53 = 53r och 53v) som uppslaget (= fol. 52v och 53r). Men det är alltså »uppslag» som avses här. Släktboken i original har två inkonsekventa uppsättningar sidnummer vilka alternativt avser själva bladet (folienummer), alternativt det exakta sidnumret. I personakterna anger jag bägge sidreferenserna för en uppgift, med den nutida numreringen (ditskriven med blyerts i släktboken) först och direkt därefter, inom hakparenteser, Johan Bures egen numrering. Exempel: »fol. 161r[s. 106]».  I bildtexterna anges sidhänvisningarna i förenklad form, med den nutida numreringen föregången av »Sid», oavsett om numreringen i det aktuella fallet är ett folie- eller sidnummer. Detta kan vara bra att ha i minnet om man vill ha en exakt källreferens och utgår från släktboksfotona i stället för från personakterna.
 
Bästa hälsningar
 
Urban

16
Johan Bures släktbok / Johan Bures släktbok
« skrivet: 2014-06-20, 00:01 »
Det finns många diskussioner om specifika personer och familjer med Burekoppling på Anbytarforum och de spretar åt alla möjliga håll, men det finns bara en generell diskussion »Johan Bures släktbok» som fokuserar på släktboken och dess innehåll. Det var med avsikt jag gav denna tråd just detta namn utan att begränsa det till ett visst teknisk medium. Det var naturligt att de första inläggen handlade om arbetet på att få till stånd en utgivning av släktboken, eftersom den innehöll tidigare okända data, men redan från början fanns där specifika frågor om vad det återupptäckta släktboksoriginalet gav för uppgifter om vissa personer. Nu är skivan utgiven, och liksom i diskussionerna om de skivor som släktforskarförbundet tagit fram lär väl frågorna alltmer övergå till att behandla vad man kan hitta i det nya materialet.

17
Krister: I Kleberg, Johan (1930). Svenska ämbetsverk. [D. 1], Krigskollegii historia : biografiska anteckningar 1630-1865. Stockholm, s. 70, anges följande i matrikeln över aktuarier 1630-1714:
 
»Johan Persson Kenicius; son av ärkebiskopen Petrus Kenicius och Margareta Hansdotter Gammal; 10 april 1642 aktuarie i krigskollegium; före 7 juli 1649 avsked. - G. m. Elisabet Nilsdotter. Barn: Margareta, g. 1665 m. kyrkoherden Petrus Jonæ Boestadius.
Uti protokoll 16 dec. 1648 talas om Kenicii >oordenteliga comportamenter> [dvs. oordentliga uppförande] samt att han ur tjänsten skall bliva >submoverad>, men han var kvar ännu inpå följande året. Den 20 jan. 1649 erhöll Balthasar Thile (Gyldenhoff) drottning Kristinas fullmakt på aktuariebefattning, >ändock vi>, såsom det sägs i brevet, >för någon tid sedan månde göra någon förändring med aktuarietjänsten uti krigsrätten och samma charge av staten utstryka och kassera>. På detta sätt erhöll kollegiet två aktuarier för en kortare tid, men 5 juni s. å. resolverades, att Thile skulle behålla lönen från den [!] datum, han var antagen till tjänsten, nämligen från 20 jan, och K. uppbära lön för de månader under året, han hade tjänat. Enär Thile introducerades i aktuarietjänsten först 7 juli 1649, torde möjligen K. varit kvar första hälften av året.
K. erhöll enligt k. brev 14 febr. 1650 kronohemmanet Lundh (Lunda) i Björklinge sn (Upps.) på livstid i ersättning för sin mistade tjänst. Detta hemman sökte man emellertid fråntaga honom, varför han klagade hos K. Maj:t, tydligen med framgång, ty saken upprepades sedermera, då änkan suttit å hemmanet i 14 års tid.»
 
I den äldsta husförhörslängden för Björklinge för år 1686 (AI:1, 1686, uppsl. 12) upptas överst på uppslaget för det första hemmanet i Lund: »H. Elisabet S. Kenicii Effterl».
 
Kleberg anger som synes ingen källa till sin uppgift om Margaretas äktenskap. Ett uppslag kunde vara att kolla Register till riksregistraturet 1547-1718 (finns tillgängligt i Riksarkivet Marieberg) för att se om Elisabet Nilsdotter eller den uppgivne svärsonen Petrus Jonae Boestadius (Bestadius) finns nämnda där i samband med tvisten om kronohemmanet Lund. Ett annat är att se efter om Margareta Kenicias och Petrus Jonae Boestadius' namn ingår i kortregistret till Verser till och över enskilda i Kungl. Biblioteket, med tanke på att ett årtal anges för deras vigsel. Denna samling innehåller förutom gravskrifter och olika typer av gratulationer även många bröllopshyllningar; ofta skrevs ju bröllopsverser av olika slag vilka trycktes i samband med giftermål mellan personer som gjorde anspråk på lite högre social status.
 
Vänliga hälsningar
Urban Sikeborg

18
Så nu har dvd-skivan med Johan Bures släktbok kommit. Skivan lanserades i torsdags (den 12 juni 2014) och har finansierats av Svenska Litteratursällskapet i Finland och Genealogiska Föreningen. Utgivare är Genealogiska Föreningen.
 
Skivan innehåller följande:
 
* Den sökbara databasen består av personakter för samtliga 3.034 personer som nämns i Johan Bures (1568-1652) släktbok, både den i original från 1613 (som upptäcktes först 2008 i finska Riksarkivet) och släktboksavskriften X37 (som bygger på en tidigare version från ca 1608, nu förlorad, och som har kompletterande uppgifter). Varje enskilt omnämnande av en person har lagts in som en egen post i personakten tillsammans med källhänvisning. De äldsta uppgifterna är från 1598 eller 1599, då Johan Bure var trettio år gammal, den senast daterade är från 1641. Efter dessa transkriptioner finns ofta också inlagda text- och innehållskritiska kommentarer och litteraturhänvisningar. Latinska ord och uttryck återges tillsammans med svensk översättning. Varje hänvisning till en sida i någon av de båda släktboksversionerna har en länk till ett foto av den sidan, så att man själv ska kunna verifiera läsningen och enkelt vandra mellan text och bild.
 
* De svenska släktboksavskrifterna från 1714 inleds med en rätt omständlig avhandling om tio kapitel som behandlar Burenamnet och Bureättens äldsta ursprung, en redogörelse som är tidstypisk och bygger på göticistiska tankegångar. I släktboken i original finns denna endast några sidor. Hela avhandlingen finns transkriberad och kommenterad i en särskild artikel i skivans artikelbibliotek.
 
* Själva släkttavlorna inleds med släkttavlorna för Bureätten, dvs. Johan Bures mormors släkt med sitt ursprung från en säljägande nybyggare Härse i Bure i Skellefteå omkring år 1400. Buregenealogin, som omfattar hela 1.900 Bureättlingar - och till det kommer antalet ingifta - är den största släktutredningen i släktboken, faktiskt den största enskilda släktutredningen ända in i modern tid. Den bygger nästan helt på intervjuer av ett stort antal nära och avlägsna släktingar och är mycket noggrant och detaljerat genomfört; även barn som dog i mycket späd ålder är medtagna och Johan Bure försöker dessutom att placera barnen i rätt åldersordning i barnkullen.
 
* Därefter kommer släkttavlorna för morfadern Andreas Olai, kyrkoherde i Skellefteå men född 1512 som son till Olof timmerman och dennes hustru Brita på Tovan i Uppsala. I detta släktnätverk från 1400-talets slut figurerar nästan enbart uppländsk allmoge, några borgare och ett par bekanta prästfamiljer som Turdinus och Leuchovius. Denna utredning har i avskriften X37 varit korrupt och oanvändbar men återfinns i sin fulla glans i släktboken i original.
 
* Den tredje största släktutredningen gäller Johan Bures första hustru, Margareta Mårtensdotter, i vars släkttavlor man hittar borgarfamiljer i flera mellansvenska städer från senmedeltid och framåt och också bekanta personer som den kontroversielle Ericus Olai Skepperus och i utkanten även ärkebiskop Laurentius Petri Gothus. Denna släktutredning var före Tiina Miettinens fynd av släktboken helt okänd.
 
* Därutöver finns några mindre släkttavlor för flera personer med svensk-finsk anknytning. (Johan Bures egen far var bördig från Nyland i Finland.) Bland dem märks den finskbördige sekreteraren Hindrik Matsson Hugguths släkt (i vilken också den ryktbare Sigfrid Aronus Forsius figurerar); den så kallade Tomtaätten; Ålandsfogden Jon Västgötes släkt; Harald Tyrilssons (Stålhandske) ättlingar via svärsonen Erik Arvidsson (Footangel); frälsemannen Hindrik Perssons (Gyllenflög) barn och barnbarn. Till det kommer en redogörelse för ättlingarna till Johan Bures farmors andre make, Stockholmsborgaren Lars Mickelsson i Nygränden.
 
Klickar man på knappen »Om» på startvyn kan man bläddra i det digra fotobiblioteket på runt 2.500 foton, bland dem foton av alla kända källor som rör Bureätten fram till år 1750. Bland de fotograferade källorna ingår Nils Jakobsson Burmans stora släktbok från 1700-talets första hälft om ca 590 sidor liksom foton av Hans Hildebrands omfattande och fortfarande läsvärda monografi över Johan Bure (tryckt 1911). Ett ansenligt antal av fotona har tagits och efterbehandlats av av Hans Hanner för Genealogiska Föreningens räkning. Övriga foton har tagits med stor generositet av finska Riksarkivet, Uppsala Universitetsbibliotek, Kungliga Biblioteket och Linköpings Stiftsbibliotek.
 
I det intilliggande artikelbiblioteket finns 28 artiklar (med utgivarförord och författarförord inräknade) om drygt 500 djuplodande A4-sidor, varav 25 artiklar är mina tillskott med en omfattande analys av släktboken; redogörelser för Johan Bures uppväxt, hans föreställningar och hans hustru och den lärda dottern Karin (Sveriges tydligen första kvinnliga latinist); källkritiska aspekter; hur man släktforskade före Riddarhusets inrättande osv. Den finska historikern Tiina Miettinen, som alltså hittade släktboken i original i ett godsarkiv i finska Riksarkivet 2008, har skrivit en presentation på finska respektive svenska som behandlar släktbokens öden i Finland.  
 
Digitaliseringsexperterna Carl Szabad, Enskede, och Johan Gidlöf, Älvsjö, ligger bakom den tekniska lösningen med gränssnitt och allt. Sökfunktionerna är  
starka.
 
Det känns mycket bra att på detta sätt kunna fullborda en forskning som inleddes redan 1995.
 
Vänliga hälsningar
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg 2014-06-14 11:31)

19
16) Latin / Kaffebedrägeri?
« skrivet: 2014-05-27, 17:16 »
Markus läsning verkar helt rätt. Jag föreslår följande översättning:
 
»Han hade föga god frejd [dvs. namn och ära]. På grund av kaffebönor, vilka han skulle frakta till någon annan och som i lönndom undansmusslats, hade han dåligt anseende [>male audiit>], och han utstod straffet för brottet [i förening] med allmän vanfrejd [>publica ignominia>].»
 
En person som hade dömts till allmän vanfrejd var ärelös. Enligt Fredrik Schrevelius Lärobok i Sveriges allmänna nu gällande Civil-Rätt, vol. 1 (1851) (med historiska tillbakablickar), s. 92 ff, var en person som hade underkastats ärans förlust sedan länge utestängd från alla statens ämbeten, ranger och värdigheter. Detta innebar för adelsmän att de förlorade sitt adelskap; borgare i städer förlorade sitt burskap; den som hade en statlig tjänst förlorade den och kunde inte erhålla någon annan; den som hade en titel förlorade den. Inte heller kunde en ärelös person få vara god man eller avlägga vittnesmål inför rätta. Det innebar att vederbörande inte kunde vara vittne vid kontrakts ingående, vid trolovningar och liknande, och inte heller fick hon eller han stå som fadder vid barndop. Ärelöshet sågs också som laga skäl att förvägra någon att ingå ett begärt äktenskap och en redan gift men vanfrejdad persons äktenskap kunde upplösas av Kungl. Maj:t. En änka som blev ärelös miste sin morgongåva i fastigheter. En person som mot föräldrarnas vilja gifte sig med en ärelös person kunde göras arvlös. En person som lidit ärans förlust tilläts inte heller en ärlig (hedervärd) begravning.
 
Vad gör man väl inte för en kopp kaffe?
 
Hälsningar
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg 2014-05-27 17:18)

20
Bokhandeln / Bokhandeln
« skrivet: 2014-05-10, 12:39 »
Har förbundet prövat att kontakta Riddarhuset angående supplementsbanden? Det är väl rätt många som har köpt Riddarhusets stamtavlor på cd som kunde vara intresserade av supplementbanden, särskilt som priset nu är extremt lågt. En annons i deras eleganta tidskrift Arte et Marte : meddelanden från Riddarhuset kanske kunde löna sig, men nog är erbjudandet nu så pass attraktivt att redaktionen för Arte et Marte kunde ha intresse av att informera om banden ändå - åtminstone föreställer jag mig det.
 
Hälsningar
Urban

21
Bokhandeln / Bokhandeln
« skrivet: 2014-05-08, 23:54 »
Min erfarenhet är att supplementbanden ger mycket bra hjälp och jag skulle personligen rekommendera alla hängivna släktforskare att skaffa dem, särskilt som priset nu är så extremt låg för dessa två digra, verkligen omfångsrika band att man i praktiken slumpar bort dem. (Själv betalade jag 1.200 för mina, om jag minns rätt, och jag upplevde dem då ändå som prisvärda - och gör det fortfarande.) Uppgifter i Elgenstiernas utgåva av Riddarhusets stamtavlor finns ofta återgivna på mängder av nätsidor och i tryckta artiklar, men det elgenstiernska ättartavleverket har ju nu ett åttiotal år på nacken. Genom att följa upp enskilda släkter eller personer i supplementbanden har jag snabbt kunnat se om nyare forskning har resulterat i kompletteringar och rättelser. Inte för att jag är inne särskilt ofta och nosar på adeln utan därför att där ofta ges kompletterande uppgifter om ofrälse syskon, föräldrar och farföräldrar till adlade personer, och sådana finns ju i var mans släkttavla. Dessutom är förstås källhänvisningarna - som är resultatet av en mycket omfattande genomgång av den genealogiska litteraturen - guld värda om man vill gå vidare. Den forskning som supplementbanden representerar har ju inte devalverats på långa vägar i samma takt som priset. (Prispolitiken här begriper jag mig inte på.)
 
Vänliga hälsningar
Urban

22
Nils, du har helt rätt - jag har själv haft gott utbyte av dina Söderhamnsrelaterade artiklar i det avseendet! Jag tänkte i mitt inlägg ovan mer på artiklar som är renodlat metodinriktade eller handlar om specifika källserier.
 
Hälsningar
 
Urban

23
Det finns ju flera aspekter att beakta här. Styrelsen har gjort en analys, men utöver Barbros sammandrag ovan vet jag inte hur den är upplagd. Det här får därför bli mina reflektioner så här på rak arm innan jag lägger mig; i morgon kanske de skulle vara annorlunda.
 
Utgångsläget är ändå gott: de flesta bibliotek har årsböckerna permanent uppställda som referenslitteratur, och det är något som många publikationer bara kan drömma om. Årsboken har med andra ord en status som det är angeläget att bevara. Den är dessutom den enda släktforskarpublikation utöver Svensk Genealogisk Tidskrift som tar in längre utredningar. (I Släkt och Hävd tillämpas en för snäv teckenbegränsning om man vill ha djupare utläggningar.) Om årsboken läggs ned, vilket alltså har diskuterats på allvar inom styrelsen, därför att den knappt bär sina egna kostnader - jag begriper inte av inläggen här om årsboken är lönsam eller inte - då har förbundet enligt min mening reducerat sig självt till ett renodlat kommersiellt förlag som har tappat kontakten med släktforskarrörelsen. För vissa saker måste man vara beredd att förlora något på gungorna och i stället ta igen det på karusellerna om man har anspråk på att representera en ideell rörelse.
 
Ett sätt att hantera frågan om årsboken är att utgå från toppen genom att definiera en tydlig vision för årsboken i en mening. Visionen kan man bryta ned i konkreta, mätbara mål, som sammantagna bör leda till uppfyllelse av visionen. För varje mål definierar man sedan en eller flera strategier; en strategi är ju inget annat än det sätt eller medel man tillämpar för att nå ett visst mål: hur ska vi uppfylla målet? Om visionen i praktiken begränsas till att »årsboken ska vara lönsam», som jag upplever att det framställts här, har den mycket lite med släktforskning att göra. Däremot bör ju ett av delmålen vara finansiellt - »årsboken ska bära sina egna kostnader», exempelvis - eftersom en konstant underfinansiering som inte kan täckas av annat naturligt nog innebär att årsboken inte kan ges ut och visionen därigenom fallerar. Marknadsföringen blir av naturliga skäl ett annat mål som har sina egna strategier (särskilt viktigt eftersom detta inte har hanterats bra hittills, enligt min mening), liksom mål om det innehållsmässiga och kanske fler.
 
Jag hittar dock ingen vision på RÖTTER utöver uttalanden om att årsboken ska vara »ett forum för längre artiklar om släktforskning och angränsande ämnen i en trevlig mix»; artiklarna ska vara »välskrivna och initierade» och ge »nya perspektiv på såväl forskningen som metod som förfädernas liv och miljö». Dessutom ska årsboken ge »tips och inspiration till hur du kan komma vidare med din forskning». Det här är snarare lite diffust formulerade delmål, som dessutom i viss mån kan vara oförenliga med den nya programförklaringen om att årsboken ska vara till för alla och att alla ska kunna bidra (om jag förstått det rätt). Redaktören får ta och sovra bland de artiklar som skickas in och kan enbart utifrån det inte påverka måluppfyllelsen särskilt mycket när det gäller »trevlig mix» av »längre» och »välskrivna och initierade» artiklar som ger »nya perspektiv på såväl forskningen som metod som förfädernas liv och miljö». Man tager väl vad man haver, sådan är redaktörens dystra verklighet.
 
När det gäller det sista, om »förfädernas liv och miljö» är det inte en helt oproblematisk fråga. Risken med att blanda in kulturhistoria - matvanor och dylikt - som artikelämnen är att årsboken kan förlora sin identitet. Om visionen för årsboken är att den enskilde släktforskaren ska uppleva att årsboken är en långsiktig resurs i hennes eller hans forskning (vilket väl vore en av flera rimliga definitioner) är en beskrivning av hur man beredde nävgröt i Värmland på tio olika sätt intressant men inte ur ett forskningsperspektiv, om jag hårdrar det.
 
Majoriteten av de släktforskare som skickar in artiklar håller sig av naturliga skäl till de ämnen som engagerar dem mest: sin egen släkt eller en förmoder eller förfader. Man sätter själv gränserna för hur mycket man vill ta med, så det finns en trygghet i detta. Vissa redovisar de färdiga forskningsresultaten enbart medan andra lägger upp artiklarna som en forskningsresa, hur de kommit fram till resultaten. Båda angreppssätten har sina poänger. Att skriva metodinriktade artiklar, eller artiklar om vissa källserier, är däremot plågsamt. Där är det materialet eller ämnet som sätter gränserna, inte jag som författare. Jag kan inte skriva om Biographica-samlingen i Riksarkivet och bara behandla dess historia åren 1850-1900 eller dess uppgifter om släkter vars namn börjar på B. Metodartiklarna har dessutom i någon utsträckning redan ersatts av förbundets handböcker: hur man forskar om soldater, emigranter, letar gäckande fäder och så vidare. Det går därför inte att bara generellt efterlysa sådana artiklar som komplement till de rent släkt- eller personhistoriska; där måste andra, riktade strategier till. Redaktören kan visserligen försöka stöta på folk som hon tror kan besitta sådan kunskap, men verkligheten är att en del kanske till slut lovar för att sedan inte leverera. Förbundet har inget avtal med författarna, ger dem inget arvode, inte ens ett officiellt tack för mödan och kan därför inte ställa några krav. Där skulle förbundet kunna agera som det förlag man väl i praktiken till större delen är nuförtiden och anlita någon sakkunnig för att mot ersättning skriva en artikel om ett sådant ämne, en arkivarie eller bibliotekarie eller historiker eller vem det nu kan vara. På så sätt kan man få den balans man eftersträvar.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P. S. Jag är glad att höra att Årsboks-sök är på gång, Barbro.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg 2014-02-17 22:36)

24
Förra året var första gången en fullständig innehållsförteckning till en årsbok med korta beskrivningar lades upp på nätet så att den kunde fångas upp av sökmaskinerna, och detta skedde inte på initiativ av förbundet självt. Årsbok-Sök på RÖTTER har inte uppdaterats efter 2005, så ingen som söker på person- eller ortnamn får träff på någon årsbok efter detta år. Man har tryckt upp stora överupplagor av årsboken (ett tusental eller mer), vilket har gjort att man efter bara ett par år har dumpat priset till 25 kronor; som en släktforskare uttryckte det var det bara dumt att beställa årsboken när man kunde få den för en tiondedel av priset om man väntade med att beställa. Det har dessutom varit frustrerande för mig som artikelförfattare att se hur årsboken har hanterats som om dess innehåll inte var mer beständigt att det var uttjänt redan efter två-tre år, som en postorderkatalog. Att det har påverkat motivationen att bidra även hos andra tror jag att man kan räkna med, särskilt som årsboken i Angeläget och på Förbundsforum de senaste åren återkommande framställts som en belastning. Nog är detta faktorer som måste ha haft en förödande effekt på intresset för publikationen, men i sammandraget av styrelsens analys är det redaktören och artikelförfattarna som får stå som ansvariga: det är bara innehållet det är fel på.
 
Det måste finnas bättre sätt att marknadsföra årsboken på. En uppdatering av Årsboks-sök borde vara ett uppenbart sådant för att göra forskarna uppmärksamma på årsbokens innehåll. Ägna en sida i Släkthistoriskt Forum inför släppandet av en ny årsbok genom att intervjua en artikelförfattare och ge ett lockande sammandrag av vederbörandes bidrag. I årsboken för 2013 finns mycket som man hade kunnat använda för att väcka intresset på ett sådant sätt, som till exempel Johannes Dauns artikel om barnkvävningar i Västsverige 1750-1800 eller Olle Elms verkligen eminenta utredning av musikerfamiljen Grötter, som visar på musikers levnadsförhållanden under 1600- och 1700-talet. Kombinera det med en fem-minuters Youtube-video där man berättar om årets årsbok och på vilket sätt den kan vara ett stöd i släktforskningen och ge samtidigt information om vad förbundet gör - audiovisuell information drar ju folk stort. Bara några reflektioner på rak arm; det måste finnas många fler sätt att visa på vad årsboken har att ge.
 
Engagera forskare att bidra med artiklar genom att visa uppskattning av deras bidrag, som att ge dem ett presentkort till RÖTTER-bokhandeln. Ett konkret och billigt sätt att uttrycka att författarna faktiskt bidragit med något som gagnar förbundet. Eller om det inte får kosta något: skicka ett brev i förbundsledningens namn till artikelförfattarna och tacka för engagemanget och på så sätt bekräfta att de gett ett mervärde. (Nu får man bara ett paket med tre författarexemplar av årsboken utan följebrev som enda bekräftelse.) Visa respekt för dem som bidragit genom att svara på frågor om årsboken när det är uppenbart att det inte ligger något konfliktsökande bakom; att som här ignorera frågorna om vad som borde vara ett av förbundets flaggskepp i månader har bara skapat badwill och frustration. Jag tror också att en förutsättning för framgång är att förbundet hör upp med att dissa årsboken offentligt.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

25
P. S. Maud, jag känner inte dig och du känner inte mig. Gjorde du det skulle du veta att jag inte har någon större tilltro till min egen förmåga eller ens uppskattar mina egna bidrag. Jag har blivit ombedd att skriva i de flesta fall; någon personlig önskan att framhäva mig själv har jag aldrig haft. Prestationer betyder i slutändan ingenting för vad som gör en människa betydelsefull.

26
Betingelserna är ju som de är. Vad varje redaktör skulle vilja ha är artiklar som är metodinriktade eller redogör för vissa arkiv eller annat som berör många läsare och som många kan hämta lärdom av. Ett exempel är Olof Cronbergs artikel om den palmskiöldska samlingen i Uppsala Universitetsbibliotek för en del år sedan. Den nya redaktören har i sin programförklaring efterlyst den typen av artiklar, men hennes ambitioner skiljer sig därvidlag inte från Håkan Skogsjös; jag vet eftersom han aktivt har varit ute och raggat material om specifika ämnen och jag har inte sluppit undan. Det var hans pockande som gjorde att jag till slut under tandagnisslan skrev en artikel om Johan Bures släktbok till årsboken 1996. Utan honom hade den aldrig blivit av. Som redaktör kan man i slutändan inte trolla fram bidrag utan man får sovra bland de artiklar som skickas in. Författarna är inte arvoderade samtidigt som det är mödosamt att skriva och dessutom förenade med personliga utgifter: det är reskostnader för att ta sig till arkiv för att komplettera eller dubbelkolla uppgifter, köpa foton för 350 kronor styck, det går åt bläckpatroner och papper under arbetets gång för att skriva ut version efter version, och det måste finnas tid som ibland måste köpas med uttagna semesterdagar. Detta ska förenas med känslan av utsatthet. Att publicera något innebär att man utsätter sig för andras kritik, och den behöver inte alltid vara rättvis eller relevant. Inte är det roligt att få en tvärvetenskaplig artikel man arbetat hårt med och som man lagt ned hundratals timmar på avfärdad med meningen »en predikan blir inte bättre för att den är lång» (autentiskt exempel). Kostnaden och mödan ligger helt och hållet på den som skriver och bidrar ideellt medan förbundet säljer årsboken som en kommersiell produkt och tjänar hundratusentals kronor. På det sättet skiljer sig årsboken från exempelvis Släkt och Hävd och Svensk Genealogisk Tidskrift där verksamheten på sin höjd bär sina egna kostnader.
 
De flesta som skickar in bidrag till årsboken skriver om sin egen släkt eller någon enskild släkting, kanske om sin mormors mormor som var torparänka och hade tio barn, och det är lovvärt så. Vill man att årsboken ska ha artiklar som är mer av handboks-stuk tror jag dock att förbundet måste vara berett att avsätta en summa och betala någon kunnig arkivperson, historiker eller andra med nischkompetens för att skriva om något man vet kan ha ett brett intresse bland släktforskare och på så sätt bredda urvalet. Jag tror inte att det är realistiskt att lägga hela bördan, kostnaden och ansvaret för årsbokens framgång på de enskilda artikelförfattarna eller utse redaktören som ensam ansvarig för innehållet. Man tager vad man haver, som Kajsa Warg aldrig sade.
 
Hälsningar
 
Urban

27
Vad vill förbundet med årsboken, vilken roll ska den spela utöver att dra in pengar? Vad är det man har uppfattat som så problematiskt med själva innehållet att man inom förbundsledningen till och med har övervägt att lägga ned den, trots att den fortfarande är en god kassako och har ett mycket gott utgångsläge genom att den finns permanent uppställd som referenslitteratur på väl de flesta bibliotek runtom i landet? Vilken inriktning vill man att årsboken ska ha? Vad jag vet har det aldrig förklarats eller definierats utåt i förbundets kanaler, inte ens på direkt förfrågan. Kanske skulle jag inte bry mig, men för mig har de konsekvent negativa uttalandena om årsboken från förbundshåll känts olustiga. Är jag en del av det icke definierade problemet, eftersom jag bidragit med artiklar till årsboken sedan 1990-talet i en rad ämnen, från metodinriktade artiklar till släkthistoriska? Olle har också skrivit flera artiklar - och om dessa kan jag säga att jag tycker att de skulle hedra vilken publikation som helst - och jag kan därför förstå hans försök att på Förbundsforum få svar. Det sätt på vilket årsboken framställts av förbundsledningen slår ju obevekligen tillbaka på de tidigare artikelförfattarna.
 
Det jag kan se är nytt i den nya redaktörens approach är att hon som främsta ämnesval på årsboksartiklar ger exemplen »skråväsende, vad man åt till vardags i bondesamhället, sjukdomshistoria, vad man trodde på och överhetens makt, lagar som styrde folks liv och allt möjligt annat som berör livet förr».
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

28
Jag tycker att de frågor Olle, Mats och Torsten tar upp är relevanta. De uttalanden om årsboken som kommit från förbundshåll har under en längre tid varit enbart negativa, trots att den fortfarande drar in flera hundratusen kronor varje år (om jag uppfattat tidigare inlägg korrekt). Det argument jag har hört har varit att föreningarna inte känner till årsboken och inte pushar för den gentemot sina medlemmar. Vad jag vet har det inte sagts något om hur man vill att årsboken borde se ut i stället för att väcka mer intresse. Den nya redaktören skrev på RÖTTER för ett par veckor sedan vad jag då tolkade som en programförklaring och en yttring av vilken inriktning förbundet hädanefter ville att årsboken skulle ha. Det som fastnade i mitt huvud var två saker. Betonandet att alla kan bidra, att årsboken är till för alla som vill skriva, var ett. Det kan förstås som att förbundet eller redaktören ser det som att årsboken i praktiken inte har varit till för alla tidigare. Om det i sin tur innebär att man sett årsboken som alltför elitistisk vet jag inte; med rätt eller orätt kändes det som en bakomliggande tanke utifrån hur texten var formulerad. Det var så jag uppfattade budskapet, i alla fall. Den andra punkten var att man nu inte är begränsad till ämnen som har direkt koppling till släkt- och personhistorisk forskning. Man kan skriva om i stort sett vilka ämnen som helst som faller inom ämnet kulturhistoria som matvanor och sjukdomsbehandling förr. Och det är väl en kursändring, tror jag.
 
När det gäller förre årsboksredaktören, Håkan Skogsjö, har han en unik kompetens hur man än ser det. Han driver ett eget förlag samtidigt som han har varit aktiv i släktforskarrörelsen sedan 1970-talet och själv är en skicklig forskare med stor erfarenhet av allehanda källor från åtminstone 1500-talet till nutid. Hans erfarenhet och bevandring i litteraturen har definitivt bidragit till att höja kvaliteten på årsboken, eftersom han på egen hand kunnat genomföra en gedigen faktakontroll, i stort sett oavsett ämne. Jag har fått kvalificerade tips och hänvisningar från honom när jag skickat in artiklar, något som jag upplever har berikat dem. För ett förlag som förbundet ändå är måste frågan om hur faktakontrollen hädanefter ska skötas vara en rätt vital fråga.
 
Att en artikelförfattare i Släkthistoriskt Forum ställt en sexistiskt färgad fråga är en sak och får i förlängningen stå för förbundet som publicerade artikeln, men hur detta kan användas för att avfärda Olles inlägg som att de i grund och botten handlar om att den nya redaktören är kvinna förstår jag inte. Olle har genom åren gjort sig känd som den blidaste och mest välvillige och hjälpsamme forskarkollega på Anbytarforum som man kan tänka sig. Som tidigare bidragsgivare till årsboken har han ett personligt intresse av vad den nya situationen kommer att innebära, så hans fråga är ju helt naturligt betingad av detta.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

29
Bureätten / Margareta Engelbertsdotter Janzonia
« skrivet: 2013-12-15, 11:00 »
Margareta Engelbrektsdotter nämns första gången av Andreas Olavi Rhyzelius omkring år 1740 - 200 år i efterhand - i ett latinskt äreminne över en friherre Burenskiöld. [Handskrift B68, s. 64, Linköpings Stiftsbibliotek] Det är i detta äreminne som de flesta orimligheterna då det gäller Bureättens äldre led med kopplingen bakåt till Tord i Byr presenteras. Rhyzelius uppger där, utan hänvisande till någon källa, att Laurentius Svenonis 1534 gift sig med den ädla och dygderika jungfrun Margareta, dotter till den välbeskedlige Engelbrekt Jansson år (»virginem genere nobilem ac virtute præstantem, consultissimi viri, Engelberti Janssonii, filiam, Margaretam, idque annô seculi hujus quartô tricesimô»). Namnet Janzonia är en missuppfattning av Rhyzelius - och andras - sätt vid denna tid att hantera fadersnamn som vid latinisering lätt kunde bli tvetydiga eller riskerade att låta alltför märkliga. Till dessa kunde man kort och gott lägga till den latinska adjektivändelsen -ius. (Han hade kunnat skriva Johannis, men detta kunde avse Hansson, Johansson, Jönsson, Jansson och ibland även Joensson och Jonsson.) Någon släkt Janzonius har alltså aldrig funnits, och av allt att döma ingen frälseman Engelbrekt Jansson heller i de i övrigt adelsfria norrländska kustlandskapen. I en motsvarande koncepthandskrift [signum B68a] finns i slutet inlagda brev med uppgifter ur det Burenskiöldska släktarkivet vilka Rhyzelius fått som underlag från friherrens släktingar, och där nämns ingen sådan person. Engelbrekt får väl snarast se som en konstruktion utifrån att Laurentius Svenonis hade en son med namnet Engelbrekt.
 
Båda handskrifterna, med åtskilliga vackra släkttavlor och diverse bilagor, kommer att ingå i Genealogiska Föreningens planerade utgåva av Johan Bures släktbok på dvd nästa år.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

30
Anbytarforums struktur / Anbytarforums struktur
« skrivet: 2013-12-08, 08:16 »
Jag noterade just att diskussionerna om olika släkter numera sorteras under rubriken »Släktnamn» i stället för som tidigare »Släkter». Det innebär att jag måste identifiera och uppdatera mina hänvisningar i mina databaser till inlägg i denna avdelning, vilket väl skulle gå att åtgärda. Lite värre är att de hänvisningar jag har gett i mina tryckta artiklar inte längre är helt korrekta.
 
Jag tycker för min del att »Släktnamn» är ett lite missvisande begrepp här, eftersom diskussionerna avser just olika släkter, inte deras namn; att diskussionerna sedan är upplagda per släktnamn är ju en annan sak. Jag hoppas därför att namnet kan återställas till »Släkter».
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

31
16) Latin / Ramsberg C:1 (1679-1698) sid 108r
« skrivet: 2013-12-03, 15:48 »
Jag förstår det som Mortua in Sijlvis tonitrui fulgore = »Hon dog i skogen av en åskblixt.» Det åtföljande [vixit] (»hon levde») syftar på livslängden: 10 år (An.) 6 veckor.»
 
Hälsningar
 
Urban

32
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-12-03, 00:45 »
Tack, Peter, för ditt inlägg.
 
Jag hörde att en diskussion om DNA-testen pågick i ett sluten forum på Facebook. Eftersom jag märkte att DN-vinklingen med dess fokus på bluff redan har börjat anammats av bloggare och hemsidor ville jag att åtminstone något skulle finnas tillgängligt på Anbytarforum som motvikt om någon nu söker efter Bureätten i någon av sökmotorerna.
 
Diskussionen handlar inte om huruvida det varit jag eller Peter som varit först, störst och bäst eller något annat på -st; jag är dock otvetydigt längst (och enligt min mor hade jag de gulligaste öronen som barn) så min auktoritet i denna fråga torde vara obestridlig. Jag ser inte heller en konfliktsituation oss emellan i denna fråga. Däremot ser jag i Bure-DNA-projektet en stor potential, särskilt som DNA-testen på Gamle Olofs ättlingar binder ihop och bekräftar långa släktkedjor, och vad Kristoffer Hansson Zynths ättlingar beträffar överensstämmer de fynden med vad Johan Bures släktbok i autograf visat. För min del är jag särskilt glad att de belägger Johan Bures trovärdighet när han anger släktskap om personer som levt på 1400-talet, eftersom det nu har getts en en ultimat bekräftelse på detta, i synnerhet med tanke på att släktboken aldrig har uppmärksammats akademiskt och studerats på detta sätt under modern tid.
 
Jag har upprättat en stor släkttavla över de personer i Buregenealogin som har en av flera faktorer nämnda som är väsentliga för en bedömning av genealogins trovärdighet. Där ingår de sagesmän som Johan Bure anger; personer som sägs ha innestående arvslotter i annan Bureättlings hemman; vilka som nämns i ett dokument från 1550-talet där Johan Bures fader Thomas Matthiae då var kaplan i Skellefteå och i samband därmed antecknade sin hustrus släkt i Norrland. Jag lade igår ytterligare till en märkning (en röd, fylld ring blev markören) för att markera den person vars agnatiska ättlingar testades nyligen i Bure-DNA-projektet. Med dessa olikfärgade markeringar vid personnamnen framgår tydligt att släkttavlan har mer stöd från fler separata håll än vad man kunnat föreställa sig. Släkttavlan är tänkt att användas i en artikel på den kommande dvd-skivan om Johan Bures släktbok.
 
Jag gillar och är imponerad av de tre prästsönerna Olof, Jonas och Anders Bure från Ångermanland som måste ha varit osedvanligt begåvade och till slut adlades. Utmärkta exempel på hur det kunde gå till under 1600-talet då förtjänst, duglighet och meriter i praktiken kom att skapa sociala klassresor mellan de fyra stånden. Bröderna verkar inte ha varit särskilt struliga typer utan skötsamma, så jag hoppas att det här med deras bluffande snart får den lilla uppmärksamhet den förtjänar.
 
Beträffande DISBYT tycker jag att det förslag som Anders Berg framförde för många år sedan i en kvalitetsdiskussion var bra. Han föreslog att man skulle rensa bort personer och släkter som levt före år 1500 (han kanske använde uttrycket medeltiden i stället för ett årtal), eftersom det för medeltidsgenealogier ju alltid krävs ordentliga källhänvisningar och redogörelser för indicieresonemang för att resultatet ska bli användbart. Jag sekonderade Anders och föreslog att man skulle ta bort allt om Bure före år 1507, eftersom allt före detta tycktes vara upplagt som missvisande data. Men - med DNA-testen verkar vi ju kunna nå tillbaka med säkerhet till 1400-talets första del vad Gamle Olof i Bure beträffar.
 
Bästa hälsningar
 
Urban sikeborg

33
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-12-02, 09:32 »
Jag ber om ursäkt, Erik; jag uppfattade ditt »vi [har] stått inför» som att du varit involverad i Bure-DNA-projektet. Jag tror att min utredning täcker alla de tänkbara scenerier du nämner. Det är ju ändå rätt självklara förklaringsmodeller att förhålla sig till i en källkritisk analys av en text i sådana här sammanhang.
 
DNA-testande ser ut att bli ett enastående komplement till släktforskningen, men jag skulle själv inte ställa dem i opposition till varandra på det sätt jag uppfattar att du gör. Det var ju min analys av de svenska släktboksavskrifterna 1996 som gjorde att Peter och Ronny beslöt att försöka identifiera agnatiska ättlingar till dels Laurentius Svenonis, dels till icke-problematiska Buresläktgrenar, för att se om det gick att få dessa att testa sig. Utan det ena inte det andra, och det är så forskningen är när den är som bäst: man står på varandras axlar liksom andra säkerligen kommer att använda Bure-DNA-projektets resultat som indata för nya insikter.
 
Men också då det gäller ny teknik som DNA-tester finns samma behov av en saklig presentation av materialet. Det som i det här fallet inte har fungerat bra är att den information som har gått ut via media inte har varit helt korrekt. I DN-artikeln 2013-11-24 (»Adlig brödratrios 400-åriga bluff») som tydligen baserar sig på ett pressmeddelande och en intervju med Peter finns flera felaktigheter:
 
»Adelssläkten Bure har inte rätt till sitt namn [...] De tre bröderna Andreas, Jonas och Olof Bure som alla adlades på 1620-talet borde inte heta Bure.» (De hette alla Bure helt legitimt sedan långt före adlandet.)
»Men att de adlades med namnet Bure beror på att de hittade på en släktgren, säger Peter Sjölund». (De adlades inte med namnet Bure och adlandet berodde inte på att de hittat på sin släktgren. I konceptsköldebreven sägs om Jonas och Anders att de får sina förfäders vapen, så de har uppenbarligen framhållit detta i samband med att formaliteterna gicks igenom beträffande sköldens utformning, men ingenstans talas om någon renovation av ett gammalt adelskap.)
»Jonas Bure var riksantikvarie». (Han var arkivsekreterare samt custos archivi, »arkivväktare», ett ämbete som utvecklades till vad vi nu kallar riksarkivarie.)
»... på 1600-talet var det många som gjorde anspråk på att tillhöra den [dvs. Bureätten]». (Det är nog först 1700-talet som hajpen kring Bureätten uppstår och många ville vara Bureättlingar.)
»... i verket ›Om Bura namn och ätt›». (Detta är de första orden i en liten vers som släktbokens avhandling inledande avhandling börjar med men inte namnet på släktboken som helhet.)
»... riksantikvarie Johannes Bureus». (Ska man vara petig så fick han aldrig en sådan befattning utan först en efterträdare till honom.)
 
Eller i Allehanda.se 2013-11-27:
»Så avslöjades bröderna Bures bluff mot kungen. Adlades på falska premisser [...] Anders, Jonas och Olof Bure från Säbrå adlades och fick höga positioner hos Gustav II Adolf. Allt byggde på en stor bluff. Nu avslöjas de efter 400 år av Peter Sjölund ...» (Det var ingen bluff och de adlades på korrekta premisser, som jag tar upp i mitt inlägg 2013-11-25.)
»Det finaste man kunde vara på 1600-talet var en Bureättsmedlem, Sveriges äldsta släkt och enligt vissa med anor från Oden.» (Bureätten var i stort sett rätt okänd innan Josef Thun låter publicera sitt äreminne över Eric Palmskiöld omkring 1707, och det är väl Anders Anton von Stiernman och Andreas Olavi Rhyzelius på 1700-talet som lyckas göra släktskap från Bureätten eftersträvansvärd. När Oden kommer in i bilden eller vem som skulle ha hävdat en härstamning från honom vet jag inte, men jag kan inte komma ihåg att Oden skulle figurera i samband med Bureätten på 1700-talet.)
»De bluffade med släktskapet. Det underlättade hos kungahuset, förklarar Peter Sjölund». (Finns det några indicier för att de tre bröderna haft sin börd att tacka för sin framgång? Kungen var ju väl medveten om att de var födda ofrälse, eftersom Jonas Bure fick dispens att inneha sina hustrus gods under frälse trots att han själv inte var adliga.)
»Jonas [Bure] var både riksantikvarie och riksarkivarie». (Jonas Bure var inte riksantikvarie.)
»Peter Sjölund framhåller att de var säkert kompetenta män. Men framgången och adelsskapet byggde på falska premisser.» (De adlades för sina personliga förtjänsters skull och hade för övrigt nått långt i karriären innan Jonas och Anders börjar laborera med en agnatisk Burehärstamning.)
»Peter Sjölund [...] hoppas också krossa flera Buremyter som florerar, bland annat att släkten bodde i ett slott på Birsta på 1200-talet.» (Jag tror att jag har behandlat det förmenta slottet i min artikel i Släktforskarnas Årsbok 2011, men det kanske är någon annan myt som avses?)
 
De här tankarna har redan plockats upp av bloggare och andra. Det som gör mig lite illa till mods är att man på det här sättet verkar ha skapat nya myter samtidigt som man säger sig krossa gamla. De tre bröderna Bure framstår som bedragare när de i själva verket varit mycket kompetenta. De har dock en gång varit människor av kött och blod som vi själva och förtjänar liksom alla andra som varit före oss att vi inte reducerar dem till karikatyrer.
 
Vänligen
 
Urban Sikeborg

34
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-12-02, 00:59 »
Jag har inte själv hört Peter Sjölund resonera utifrån dessa alternativ på det sätt som du framför, Erik. Det jag har fått veta i mina kontakter med honom är att man ville se om det gick att med DNA-tester slutgiltigt avgöra huruvida Laurentius Svenonis var Bureättling utifrån att jag 1996 framhöll att denna släktgren i de svenska avskrifterna av släktboken framstod som suspekt. Jag uppfattade det som att detta var relaterat till projektet att kartlägga alla herr Lars ättlingar. I och med fyndet av Johan Bures släktbok i original blev situationen plötsligt mycket annorlunda och det har jag också framfört. Här har vi alla strykningar och redigeringar och kommentarer av Johan Bures egen hand som saknas i de svenska avskrifterna. Jag tror att vi för vilken genealogi som helst skulle ha avfärdat den som ohistorisk utifrån denna nya information, eftersom det finns alldeles för många egendomligheter involverade. Hypotesen att herr Lars skulle ha varit Bureättling men har fått fel förfäder angivna är också ny för mig och känns mycket främmande utifrån redovisningen i släktboken. Jag har som sagt skrivit en särskild, ännu opublicerad artikel om redovisningen av denna släktlinje i släktboksautografen och rekonstruerat dess tillkomst. Jag kan därför inte föregå allt detta i detalj innan artikeln har släppts. Jag har visserligen skickat den till Peter för hans ögon enbart eftersom vi diskuterat ämnet, men det är enbart därför att jag har förtroende för att han inte sprider den till andra innan den publicerats.
 
Att kunna belägga Gamle Olofs i Bure Y-DNA och därmed också kunna bekräfta såväl att Johan Bure med all sannolikhet har redovisat släkten korrekt som att de testade släktlinjerna är genetiskt verifierade är fantastiskt, och jag väntar med uppriktig spänning på nya resultat i frågan. Det som gjorde mig lite ledsen var att presentationen, tidningsartiklarna och den efterföljande diskussionen gav bilden av att frågan om herr Lars och Stormors i Dalom fädernehärstamning fram till just nu hade stått helt obesvarad.
 
Som du själv nämner kvarstår väl ännu en liten risk att bromsen då det gäller adliga ätten Bures fädernehärstamning ännu sprattlar med benen något där den ligger med tanke på att DNA-testen i detta fall utförts på ättlingar till tre av de adlade brödernas kusinbarn, inte på deras egen avkomma.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

35
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-11-28, 02:44 »
Vad jag kan se gjorde varken Bygdén eller Vennberg någon enskild undersökning i den här specifika frågan eller underkastade släktboken någon fördjupad analys.
 
Bygdén påpekar endast beträffande de tre adlade bröderna Bures kusiner på fädernet: »de voro ej alls Bureättlingar såsom de förra, ehuruväl Johannes Bureus under fortgången af sina genealogiska forskningar sökte att sammanbinda Ångermanlands och Vesterbottniska slägternas fäderne med hvarandra, har riktigheten häraf aldrig kunnat bevisas.» [Bygdén, s. 51] Den raljerande Bygdén kände inte till några samtida historiska belägg kända för en sådan släktskap, men detta gäller ju i hög grad så gott som alla personer i Buregenealogin som levde på 1400-talet och under 1500-talets första hälft och vars historicitet han därmed underkände. Bygdén gör ingen analys och redovisar inte sina källor eller argument. Eftersom han förlitat sig på vad som anges i litteraturen och i andras genealogier ger hans uttalande inte mycket att gå efter; han påstår och ironiserar men klarlägger inget. Så till exempel går Bygdén igenom hela myten om Fale (Bure) den äldre som den fanns kommenterad i litteraturen och beskyller sedan Johan Bure för detta i icke smickrande ordalag. Men trots att Bygdén säger sig ha tittat i en av de svenska avskrifterna av släktboken och ägnar mycket utrymme åt den ohistoriske Fale Bure den äldre har han inte observerat att där inte finns någon Fale Bure hin gamle nämnd, enbart en Fale hin unge.
 
Vennberg utreder inte frågan alls utan skriver att »släktskapsförbindelserna äro ganska svåröverskådliga» och utgår därför i sin uppdelning av personerna i grupper utifrån dem som benämnt sig Bure, och längre än så går han väl inte?
 
Eftersom den egentliga diskussionen om detta ämne numera sägs äga rum i en sluten Facebookgrupp är det väl inte någon större vits att fortsätta skriva något här. Liksom Olle upplever jag att det i ett par av kommentarerna ovan finns en udd riktad mot mig eller en vilja att i negativ mening relativisera det arbete jag lagt ned, och sådant vet jag inte hur jag ska kunna bemöta; då drar jag mig hellre ur diskussionen.

36
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-11-27, 13:34 »
Om jag minns rätt säger varken Bygdén eller Vennberg i SBL egentligen något som berör den specifika frågan: är Laurentius Svenonis i Säbrå, från vilken de tre adlade Burarna och Stormor i Dalom härstammar, Bureättling på fädernet?
 
Jag hörde av en bekant i Genealogiska Föreningen att det hade gått ut ett pressmeddelande till tidningarna i samband med presentationen av Bure-DNA-projektets resultat. Är det någon som vet hur det var formulerat?

37
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-11-27, 02:35 »
Jag förstår inte liknelsen riktigt, Erik. Hur menar du då?

38
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-11-26, 08:28 »
Jag tycker att resultaten av den egentliga Bureättens Y-DNA är mycket intressanta, särskilt som det bekräftar riktigheten i Johan Bures genealogier, något som Peter Sjölund också poängterar.
 
Jag skulle bara vilja kommentera ett par saker angående presentationen utan att vilja förringa värdet av det arbete som Peter och Ronny har utfört.
 
Peter skriver ovan: »Vi har verifierat att den gren som Urban Sikeborg hela tiden misstänkt vara fabricerad, den s k Säbrågrenen, faktiskt är påhittad.» Personligen upplever jag det som att den misstanken redan hade bekräftats och att DNA-resultaten i det avseendet mer var en bekräftelse av ett konstaterat faktum. Jag påpekade i min artikel i Släktforskarnas årsbok 1996 att herr Engelbrekts i Säbrå släktlinje - herr Engelbrekt var far till de tre adlade bröderna samt farbror till Stormor i Dalom - uppvisade drag som avvek från de övriga släkttavlorna i Johan Bures släktbok, och jag kategoriserade den därför som en obestyrkt, lite väl suspekt gren av Bureätten. Som bekant hittade historikern Tiina Miettinen vid Tammerfors Universitet oväntat släktboken i original i finska Riksarkivet 2008, och min granskning av den bekräftade genom Johan Bures egna kommentarer, strykningar och tillägg att detta var en inplanterad gren som inte härrörde från hans egna forskningar. Johan Bure hade själv inte varit medveten om herr Engelbrekts Burehärstamning, trots att han vistats hos denne under den tid han reste runt i Norrland för att kartlägga hela Bureätten och trots att denna förmenta gren i så fall skulle ha varit den förnämsta, agnatiska Buresläktlinjen av alla. I stället förde han enbart in kusinerna Olof, Jonas och Anders i släktboken i deras mors släktgren i släktboken. Jonas Bure försökte sig till och med att något decennium senare koppla upp sig och sina adlade bröder på en helt annan släkttavla som var rena fantasier men som i gengäld gav dem en betydligt mer skimrande fädernehärstamning, och det stärker ju inte precis brödernas anspråk. Att jag utifrån en källkritisk analys av släktboken slutgiltigt avfärdat denna släkt som Bureättlingar på manssidan berättade jag på förfrågan både i fjol och i år, om jag inte minns alldeles galet, och jag har också skickat över min rätt utförliga »Hur herr Engelbrekt i Säbrå blev en Bure», som utreder just denna fråga. Artikeln har varit tänkt att publiceras nästa år. Min argumentation kan dock mycket väl ha varit undermålig.
 
Som jag förstått det har åtminstone några uppfattat det som att de uppgifter som ges i presentationen om hur Buregenealogin byggts på bakåt med runstensgestalter med hjälp av Andreas Olavi Rhyzelius också var en del av DNA-projektets forskningsresultat. Det framgår inte att uppgifterna bygger på min utredning i Släktforskarnas Årsbok 2011, vilket kanske kunde påpekas.
 
I presentationen visas ett foto av en släkttavla som sägs vara en sida i Johan Bures släktbok. Fotot, som jag själv tog för ett par år sedan, är dock en Buresläkttavla upprättad av adelsgenealogen Johannes Peringskiöld ett sekel senare.
 
Det ska bli mycket intressant att se hur användningen av DNA kommer att kunna komplettera inte bara Buresläktforskningen utan hela släktforskningen som sådan.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

39
Bureätten / Buresläktens DNA identifierat
« skrivet: 2013-11-25, 13:33 »
Nu finns nyheten också på Rötters nyhetsflöde. Jag upplever nog att texten är lite missvisande: »Adelssläkten Bure har inte rätt till sitt namn [...] De tre bröderna Andreas, Jonas och Olof Bure som alla adlades på 1620-talet borde inte heta Bure.»
 
De tre bröderna bar namnet Bure (latiniserat Bureus) sedan unga år. Deras mor var moster till Johan Bure, som skapade den berömda släktboken, och liksom Johan Bure tog sitt tillnamn efter sin mors släkt gjorde också de. Detta var ett helt normalt förfarande; man kunde i princip uppta namn efter vilken släkting eller vilken person som helst. Det är först med Riddarhusets inrättande 1626 som adelns namnbruk regleras och de adliga ätterna måste anta ett fixerat namn. De tre bröderna adlades i två omgångar, och det före Riddarhusets tillkomst. I sköldebreven, som finns bevarade i koncept i riksregistraturet, sägs inget om namnet. De hette ju Bure och de kunde kalla sig vad de ville. De adlades alltså inte med namnet Bure - de hette redan så sedan länge och det fullt legitimt. Dessutom adlades de tre bröderna, synnerligen begåvade killar som kronan använde i en rad kvalificerade uppdrag, för sina personliga förtjänsters skull, inte därför att en anfader till dem åtta generationer tidigare skulle ha varit frälseman. Deras adlande var ju inte en fråga om renovation, dvs. förnyelse av ett gammalt adelskap.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

40
07) Litteratur om latin / Latin för Släkthistoriker (ordbok)
« skrivet: 2013-09-02, 23:49 »
I den nyligen utgivna Latin för släkthistoriker med sina dryga 412.000 tecken observerade jag före tryckningen ett par småfel, som redaktören ansåg vara alltför ringa för att motivera en ändring i det stadiet av produktionen; i stället anmanade han mig att se det som en lektion i ödmjukhet. Sålunda ödmjukad och botgjord i stoft och aska vill jag ändå nämna dem här så att de dokumenteras inför en eventuell kommande upplaga:
 
- I inledningskapitlet på sidan 22 står patronymikonet Henríci, där accenten råkat hamna på första stavelsen i stället för den andra. Rätt uttal framgår av själva ordboksdelen.
- Som referens till några ord anges Olof Hermelins verk Hecatómpolis Suíonum. På ett ställe har accenten hamnet på det efterföljande o:et.
- Under uppslagsordet rector finns ordet magníficus réctor, som vid slutredigeringen råkat förlora sitt inledande »m». (En ofrivillig tryckning på Enter-tangenten ligger bakom.)
 
Jag blev i dag underrättad av en uppmärksam läsare att det för namnet Lauréntii inom klammer anges att det är genitivformen av Lauréntii. Rätt ska förstås vara att det är genitivformen av Lauréntius, vilket också framgår av uppslagsordet Lauréntius strax därunder.

41
Ovanligt tidig datering / Ovanligt tidig datering
« skrivet: 2013-08-15, 21:15 »
Att ange fiktiva födelseår stjälper mer än det hjälper, enligt min mening. Jag har i alla fall aldrig sett ett lyckat slutresultat. Möjligheterna att ange beräknade eller uppskattade födelseår i släktforskningsprogrammen använder jag själv uteslutande när jag har en åldersuppgift att utgå ifrån, eftersom det sällan finns en möjlighet att gissa sig till vad som vore en rimlig födelsetid. En man kan vara sjutton eller sjuttio år när han gifter sig eller skrivs för ett hemman eller vilket sammanhang det kan röra sig om. Det är ju en gång levande personer det handlar om, och för mig känns det angeläget att vi visar dem respekten att vi inte medvetet förvanskar bilden av dem mer än vad de bevarade källorna oundvikligen gör. Att ge dem påhittade födelseår känns för mig som motsvarigheten att gå på en kyrkogård och knacka in ungefärliga födelseår på gravstenarna för att jag ska få bättre översikt över dem. Så upplever jag det.
 
Men om man har ett behov att söka efter och sortera in folk i ett preliminärt kronologiskt schema tror jag att man i programmen skulle kunna använda en särskild händelse i den digitala personakten som man reserverat för att ange en viss tidpunkt eller tidsperiod för interna sökningar. Utifrån den händelsen kan man i programmen söka efter personer som man gissar har levt inom en viss tidsrymd. När man exporterar data kan man välja att inte inkludera den händelsen för att förhindra att de förmodade tider man satt för personerna inte sprids till andra. Då behöver man inte involvera fältet för födelsedatum, för det är väl det som är problemet här.

42
Rosencrantz / Rosencrantz
« skrivet: 2013-06-23, 17:46 »
När jag bläddrade igenom Johan Bures (1568-1652) handskrift Burerunor (med diverse kladdar och strödda språkliga anteckningar), vilken förvaras på Kungliga Biblioteket, stötte jag på ett mindre papper som bundits in. Där, på fol. 61r, har Johan Bure experimenterat med att göra en gravinskrift som skulle innehålla hieroglyfer. Det rör sig om en sten över en Isak Nilsson i Uppsala. »Här ligger IsaX [ovanför X-et (som här är den grekiska bokstaven Chi) är tillagt: >2 nålar> NIColeados [grekisk genitivform med en inritad olivkvist som representerar >olea> och en symbol jag inte kan tolka som utgör bokstaven d] hana [med det avslutande a-et överstruket och därunder skrivet >hands>] equesTRI. RequiES. VBSala».
 
Därunder: »Här ligger [därunder: >hvi lars>] Isachz [under tillagt: >Is hakk>] Nilsåns dödha been / SiälN lefwer I himLO män bådhe skär och reen».
 
Därunder: »gör Latinsk skrift och Svensk målning medh then(n)a öfuer skrift Lectori SveoLatino [dvs. >för den svensk-latinske läsaren>]»
 
På baksidan har han börjat samla biografiska uppgifter om denne Isak Nilsson, som han anger ha varit befallningsman (fogde) i Uppsala, men har inte slutfört arbetet. Fogden i fråga kan väl knappast vara någon annan än stamfadern för adliga ätten Rosencrantz af Granhammar (nr 197), vilken dog senast 1594?
 
Johan Bure har antecknat följande:
 
»Isak Nilsson
född af hederligh föräldrar, Nils Ers i Daleby [här avses väl Dalby socken i Uppland].
Modhren?
uptuchtat i Skolan?
hwadh Lärefädher?
ingenio ferventi [>med hetsigt temperament>] ogift
animo sedato maritus [>med behärskat sinne som äkta make >]
Befalningz man ofuer Vbsala, Öreby Arnön så mykit som 4 eller 5 hafua pläga
huru många barn. 7
Dött. 2 efter sigh och 2 söner».
 
Enligt Almquist, Johan Axel: Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630 (Sthlm 1922-23), s. 92, var Isak Nilsson fogde i Rasbo 1586 (fullmakt den 13 oktober); fick avstå fögderiet samma år 24 november; fogde i  Tierp 1586 (fullmakt 13 oktober) t.o.m. 17 mars 1593 »och hade då i årslön femton daler jämte åtta daler i klädesersättning samt sex lispund och sex spänn spannmål i underhåll; tillika fogde i Uppsala län från 1591 (fullmakt 14 november) t.o.m. 1592. Almquist hänvisar till en rannsakning i Uppsala 20 januari 1593 som rör honom (i Borgrättsprotokoll i Riksarkivet). »G. m. Katarina Olofsdotter, som levde änka 1594.»
 
Hälsningar
Urban Sikeborg, Sollentuna

43
000 - Att sortera / Vad står det översatt från latin?
« skrivet: 2013-05-24, 00:11 »
De latinska förkortningstecknen är besvärliga, eftersom de kunde ta så olika former. Men jag tror inte att det är något tvivel här om att det rör sig om uterq(ue), jag har stött på denna förkortning för -que lite här och var. (»Uterque in tertio gradu» = »båda [befryndade med varandra] i tredje led [från den närmast i tid gemensamma anan]».)
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

44
Man kommer nog inte ifrån att det här inte är en lekstuga för alla; det löje och de sarkasmer som framförs i diskussionen sårar fler än en person. En klatschigt ironisk kommentar från min sida, offentligt framförd i en fråga där jag vet att jag representerar majoritetsuppfattningen, kan applåderas av andra, men om det resulterar i att någon blir ledsen och får sin dag förstörd, är det då värt det? För några släktforskare är Fale Bure-legenden mycket betydelsefull, eftersom det står för vad man ser som en viktig del av Norrlands historia och mer än så, den är så pass viktig att någon har lagt ned ett mycket stort belopp av sina besparingar på att få stenen huggen. Jag delar inte den historiesynen och jag förstår inte det här med Burestatyn, men med tanke på att det redan markerats om och om igen i både vänliga och (mer vanligt) föga vänliga ordalag i de tusentals inläggen i Burediskussionerna vad de flesta deltagare tycker, finns det en risk att de kritiska synpunkterna här till slut övergår till rent raljerande och åsiktsmobbning. Vi är alla tårtbitsfanatiker i något avseende, som Stefan Einhorn uttryckte det i en av sina böcker. Jag uppskattar när andra respekterar och inte driver med mig när jag brister i det avseendet, även när de inte kan förstå hur jag resonerar (vilket händer ofta ...).
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

45
07) Litteratur om latin / Ordlistor
« skrivet: 2013-05-17, 10:13 »
Jag ser att jag har gjort mig skyldig till två felskrivningar i den latinska ordlistan i Släktforskarnas årsbok 2012 när det gäller veckodagarnas namn (under >díes>), något som undgick mig under korrekturläsningen. För díes Mercúrii ska översättningen förstås vara >onsdag> och för dies Véneris (med den betoningen) är den svenska motsvarigheten >fredag>. Ett hjärnsläpp (lápsus cérebri), minst sagt.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

46
Jag håller helt med Olle om att det var en särdeles fin annons för årsboken på Rötters förstasida (2013-05-06)! Och trevligt är det också att nu få träffar på Wiki-Rötters innehållsbeskrivningar av årsböckerna för åren 2005-2012 när jag googlar på på diverse namn.

47
Carl är verkligen en värdig pristagare, och det hedrar förbundet att man uppmärksammar hans stora insatser för oss släktforskare. Mina varmaste gratulationer till en synnerligen välförtjänt utmärkelse, Carl!

48
Tack, jag återkommer om det skulle bli aktuellt. Johan Bure skulle ha känt sig hedrad över ert engagemang ...

49
Tack, det var oväntat och mycket sympatiskt. Visar det sig att projektet inte går att genomföra som det är tänkt - det är mycket mer än vad man tror som ingår om man ska göra en skiva av typen Rotemannen (det är det vi vill ha) - får vi se oss om alternativa lösningar. Just nu finns en möjlig öppning så vi får se om det fixar sig den vägen.
 
Något jag skulle vilja ha med på skivan, utöver fotografier av Johan Bures släktbok i autograf och alla 1700-talsavskrifter (de utgår nämligen från en annan version av släktboken och innehåller ibland kompletterande uppgifter), är foton av de 520 sidorna i Nils Burmans släktbok över Bureätten från 1700-talets första hälft. Han gjorde en hel del värdefulla kompletteringar genom sin korrespondens med Bureättlingar, så även om han tog miste ibland överväger nog det positiva värdet det negativa; tanken är ju att vi samtidigt ska ha med analyserande texter och sammanfattningar som balanserar de olika källorna. Då skulle vi få med alla Buregenealogier fram till ca 1750 på skivan. Kungl. Biblioteket begär dock 9.000 kr för att fotografera volymen och de tillåter inte att jag själv gör det, så det är ett exempel på en extra utgift. Men vi vet som sagt mer om ett par veckor.
 
Det jag i alla fall hoppas på är att vi kan göra en skiva som innehåller mycket material till ett mycket förmånligt pris.
 
Bästa hälsningar
 
Urban

50
Just nu är det en öppen fråga. Finansieringen ordnades till en stor del förra veckan via en privat stiftelse och det har förstås varit den kritiska faktorn; jag lyckades inte intressera förbundet för Bureskivan och det var oklart om någon annan genealogisk aktör hade ekonomiska möjligheter att ge ut skivan med de funktioner som vi ansåg var nödvändiga att ha med. Så mycket kan jag väl ändå säga att vi står i kontakt med en förening som uttryckt ett preliminärt intresse att ge ut skivan. Ett beslut om huruvida de vill gå vidare fattas förhoppningsvis inom några veckor. Blir beslutet negativt lär det dock dröja några år innan materialet blir publicerat.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

51
01) Latinska ord A - V / Aliqualis / Aliqvalis
« skrivet: 2013-03-29, 17:01 »
Jan-Eric: Aliqualis och aliqvalis är samma ord; 'qu' och 'qv' är bara stavningsvarianter utan inverkan på innebörden. Ordet tillhör tydligen inte det klassiska latinet utan dyker upp under medeltiden, då med betydelsen av något slag, hurudan den än må vara, någon litet, någon enda, åtminstone någon, någon som helst. Detta enligt Glossarium till medeltidslatinet i Sverige, vol. I:1, Stockholm 1968, s. 34.
 
Vänliga hälsningar
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2013-03-29 17:01)

52
Jag upptäckte nyss - och det var en glad överraskning! - att se att varje utgiven årsbok nu håller på att få en egen sida med detaljerad innehållsförteckning på Wiki-Rötter. (Länkar från artikeln http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Sl%C3%A4ktforskarnas_%C3%A5rsbokSläktforskarnas årsbok (bokserie).) Jättebra; jag tror att det är rätt väg att gå. Inte bara för att artiklarna därigenom fångas upp av de stora sökmotorerna - när jag ser artiklarna listade så här upptäcker jag direkt artiklar som jag missat eller som jag skulle vilja läsa om grundligare.
 
Om Årsboks-sök dessutom kunde uppdateras med ett personregister även för de senare åren vore det förstås också ytterligare ett sätt att väcka intresset för årsböckerna, men jag inser att det är en resursfråga. Jag kan tänka mig att själv sitta en stund då och då framför teven och registrera personer som terapijobb.

53
Årsböckerna är väl värda sitt nypris, Christer, men ser man det från ett krasst ekonomiskt perspektiv är jag rädd att det ligger nära till hands att resonera på det sättet. Samma årsböcker som säljs för 25 kronor av förbundet bedöms samtidigt ha ett andrahandsvärde på mellan 140 och 200 kronor på sajter som bokborsen.se och antikvariat.net.
 
Det jag ville få fram med mitt inlägg ovan var att man väcker folks intresse genom att beskriva vad böckerna innehåller. Det är så jag själv agerar, ju mer jag får veta om en boks innehåll (dvs. mer än bara artikeltitlar), desto större chans att jag köper den. Prestigefyllda antikvariat som Centralantikvariatet och Mats Rhenströms antikvariat har hög ambitionsnivå och ger detaljerade beskrivningar av innehållet i de böcker de säljer, även för verk som inte är särskilt antikvariskt märkvärdiga, och uppenbarligen funkar det för dem trots en högre prislapp. Beskrivningarna fångas upp av de stora sökmotorerna - och vad det innebär i form av uppmärksamhet vet vi ju alla.
 
Hittills lär årsboken gå runt ekonomiskt, har jag hört. Stämmer det borde det kanske inte vara Hamlets fråga om vara eller inte vara det som låg närmast till hands utan snarare hur man på ett bättre sätt marknadsför årsboken. Förbundet sysslar mycket med försäljning av böcker, men årsboken är den enda förbundsutgivna publikation där vilken släktforskare som helst har möjlighet att bidra med längre artiklar. Också det är ett sätt att engagera oss släktforskare i förbundets verksamhet. Det finns ju för övrigt inte någon annan släktforskarpublikation för närvarande där den typen av artiklar får plats. Årsboken och släktforskardagarna är förbundets flaggskepp och för mig en av de saker som bekräftar att förbundet aktivt bidrar till att skapa ett mervärde för släktforskarrörelsen och att förbundet behövs.
 
Det är lätt att säga »borde» och uppmana andra att agera annorlunda när man själv inte behöver ta på sig det arbetet och den kostnaden, och jag är medveten om det. Men det skulle antagligen inte kosta särskilt mycket att börja med att lägga ut på Wiki-RÖTTER vilka artiklar respektive årsbok innehåller tillsammans med en kort presentation av vad man kan hitta där. Genealogiska Föreningen skickar regelbundet ut listor över gamla böcker som de har som överexemplar i sitt bibliotek. Listan innehåller detaljrika och entusiastiska beskrivningar av varje bok, och tydligen säljs som följd så gott som varje bok rätt omgående efter ett utskick.

54
Jag tror inte att förbundet någonstans har beskrivit innehållet i en årsbok som den för 2008 i mer än några rader på RÖTTER och ett par meningar i en annons här och var. Vilket väl innebär att större delen av vad årsboken kan erbjuda släktforskarna förblir en dyrbar hemlighet. Det är detta som jag inte förstår. Ser man på innehållet i årsboken 2008 (eftersom det numret är uppe på tapeten) finns där välskrivna artiklar i ämnen som rör allt från medeltid fram till 1900-tal. En del är delvis metodinriktade, vi får lära oss mer om resande, här finns intressanta artiklar om levnadsöden, från Axel Oxenstiernas syster Elsa till Augusta Nordgren, född 1839 som oäkta dotter till en dräng och en piga. Även om man själv inte är släkt med just dessa personer ger artiklarna inblickar i den värld de levde i, upplysningar som har ett brett tillämpningsområde och som jag själv kan lära mig av. Men ingen som inte öppnar årsboken upptäcker detta, och nu slumpas årsböckerna bort för 25 kr styck efter ett par år. På sin höjd ges kortare och summariska recensioner i någon annan tidskrift. (Som i Släkt och Hävd – tror jag att det var – för ett par år sedan, där jag som artikelförfattare fick se min artikel som byggde på åratal av tvärvetenskaplig forskning avfärdas med de enda orden: »Predikan blir inte bättre därför att den är lång.» Fritt citerat ur minnet. Fast det förtjänade jag antagligen.) Håkan Skogsjö, mångårig redaktör för och formgivare av årsboken, är själv en oerhört driven och erfaren släktforskare, så vad gäller kompetens och erfarenhet är han en idealisk resurs för en så pass tung publikation som årsboken. Jag undrar om förbundet inser vilken tillgång man har i kombinationen av honom och årsboken, eller om man – som nämnts ovan – i första hand tänker på årsboken som ett problem som bättre löses genom ett »not to be».
 
Jag hoppas att Håkan ursäktar om jag här återger innehållsförteckningen till Släktforskarnas årsbok ’08 med hans presentationer av varje artikel. Det kan kanske bidra till att väcka intresset för vad årsboken kan ge. Och jag tycker förstås att uppgifterna och presentationerna nedan borde finnas tillgängliga på RÖTTER och på Wiki-RÖTTER. Då kommer ju dessa också upp som träffar på nätsökningar.
 
Släktforskarnas årsbok ’08 innehåller alltså följande artiklar:
 
Om släkten Svinhuvuds ursprung. Författare: Torsten Berglund, Elisabet Hemström, Leif Olofsson & Anders Winroth. Presentation: »Släkten har ansetts härstamma från en man med det märkliga namnet Jöns Swinshow, omnämnd i ett dokument från 1386. Men efter en undersökning på laboratorium har historien fått skrivas om något.»
 
På jakt efter vårt franska förflutna. Författare: Ingalill Tengvall. Presentation: »Att söka efter släkten i ett främmande land på ett främmande språk innebär förstås extra utmaningar. Men ofta blir det en mycket spännande resa inte bara i tiden utan också i rummet.»
 
Bondesigill i Västsverige 1752. Författare: Magnus Bäckmark. Presentation: »Hur vanligt var det att bönder hade sigill, hur såg de ut och på vilket sätt är de intressanta för släktforskningen? Med hjälp av mantalslängder görs här ett tvärsnitt genom Västsverige för att belysa dessa frågor.»
 
Margareta Lindwalls bror Lars – en märklig och svårfångad karolin. Författare: Peter Eriksson & Sven Wallerstedt. Presentation: »Lars Lindwall lyckades 1718 fly ur rysk fångenskap för att – försvinna. Men nu har han inte bara återfunnits – som Lorenz Gustaf Lillienwald – utan också hans spännande dagbok.»
 
Ansikten från förr. Hur såg sadelmakaråldermannen ut? Författare: Kurt Hultgren. Presentation: »I över hundrafemtio år har folk av alla samhällsklasser gått till fotografen. Och bättre bemedlade har låtit porträttera sig i flera hundra år. Jakten på förfädernas ansikten är en spännande del av släktforskningen.»
 
Om resandesläkter i Östhammar. Författare: Sebastian Casinge. Presentation: »Den lilla staden Östhammar i norra Roslagen är en av de orter i Sverige som haft rykte om sig som tillhåll för ›tattare› (resande). här får vi möta dem i en rättegång och också bekanta oss med deras språk.»
 
Dråpet som gav en släktutredning. Författare: Andreas Karlsson & Anna Karlsson. Presentation: »Att släktforska i Halland i äldre tid – före 1650-talet – kan förefalla utsiktslöst i brist på användbara källor. Men man ska aldrig misströsta. Det visar detta lyckosamma exempel från 1646.»
 
127 års brevväxling över Atlanten. Författare: Örjan Hedenberg. Presentation: »Sommaren 1881 emigrerade indelte soldaten Sven August Boo till Amerika, och den 11 augusti skrev han sitt första brev hem. Än i dag, 127 år senare, fortsätter brevväxlingen mellan släktingarna över Atlanten.»
 
De båda Fale Bures välgärningar mot fäderneslandet. Författare: Urban Sikeborg. Presentation: »En tidig marsmorgon 1746 disputerade Nils Casström i Karolinska akademiens hörsal i Uppsala. Hans avhandling ger oss nyckeln till hur Bureätten, denna märkliga konstruktion, har kunnat uppstå.»
 
Lovisa Posses brev till sin make. Författare: Lilian Mattisson. Presentation: »Lovisa Posses många brev till sin make Lage från 1860- och 1870-talen ger oss inblickar i ett Sverige som inte längre finns, med maskeradbaler på slottet och underlivsundersökningar med blodiglar som kur.»
 
Amerikaemigranten som stupade i första världskriget. Författare: Gordon Agren & Cenneth Wedin. Presentation: »Adrian Österlund emigrerade som knappt tjugoåring 1906 från Bygdeå till Amerika – ovetande om att det steget långt senare skulle leda honom ut i första världskriget där han stupade på västfronten.»
 
Var rådmannen i Åbo Bertil Jacobsson Lessle smålänning? Författare: Olle Elm. Presentation: »År 1655 blev Bertil Jacobsson från Ölmstad elev i Braheskolan på Visingsö. Han antog namnet Lessle efter hembyn Ledseryd och flyttade till Åbo, där han gifte sig och fick flera barn.»
 
Drängens och pigans dotter blev professorska. Författare: Nils Hård af Segerstad. Presentation: »Hon föddes 1839 som ›oäkta› i Stockholm – i födelseboken namnges inte ens föräldrarna – men ändå kom Augusta Nordgren att gifta sig med matematikprofessorn Hjalmar Holmgren.»
 
Elsa Oxenstierna – doldis i stormaktstid. Författare: Tommy Petré. Presentation: »Trots att Elsa Oxenstierna var syster till självaste rikskanslern Axel Oxenstierna nämns hon knappt alls i den historiska litteraturen. Men här träder hon fram i den gestalt som hennes egna brev förmedlar.»
 
Några anteckningar om Falstaff fakirs mödernesläkt Wallengren. Författare: Pontus Möller. Presentation: »›Det första änkeåret tillbragte hon i förtvivlan, det andra i Åmål.› Humorn är författaren Axel Wallengrens (1865–96), alias Falstaff, fakir, och förstås än i dag. Här presenteras hans mödernesläkt.»
 
Lallerstedt och Wallerstedt. Författare: Sven Wallerstedt & Ragnar Wallerstedt. Presentation: »Att reda ut bakgrunden till en muntlig tradition är ofta omöjligt, särskilt om den avfärdades som osann redan för hundra år sedan. men det lyckades – och dessutom fanns där en kärna av sanning.»
 
Inspektorn Erik Giers familjeförhållanden. Författare: Sven Wallerstedt. Presentation: »När sergeantsonen och inspektorn Erik Giers 1726 gifte sig med friherrinnan Eva Amalia Palbitzki var det en rejäl mesallians. Här får vi en närmare redogörelse för Erik Giers släktförhållanden.»
 
Knivsmedsdottern som blev ingift i familjen Quensel. Författare: Mats Pettersson. Presentation: »När Eberhard Quensel, slutligen justitieråd, på 1880-talet intog sina måltider på frimurarhotellet i Kristianstad fäste han sig vid den söta och tillbakadragna flickan Anna Jönsdotter i kassan …»
 
Glöm inte att kolla gamla kartor! Författare: Håkan Skogsjö. Presentation: »Torpet som nämndes i dödboken 1764 låg inte på den plats som man kunde förmoda. Det kunde en gammal lantmäterikarta avslöja. Kort sagt: Kartor är en ofta förbisedd källa av stort värde. Glöm dem inte!»
 
Sveriges Släktforskarförbund. Presentation: »Årsredogörelse för 2007.»
 
Ser man till innehållet är det väl bara förbundets årsredogörelse som inte längre har något större intresse för släktforskare i gemen. Allt det övriga verkar ha lika mycket att ge släktforskare nu som då årsboken gavs ut 2008. Det är bara prissättningen som kan få en att tro annorlunda.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2013-03-04 21:47)

55
Grundprincipen var länge att mannen och kvinnan genom äktenskapet blev ett kött, som det sägs i bibeln. Därför kunde mannen inte gifta sig med sin avlidna hustrus syster, exempelvis, eftersom han då gjorde sig skyldig till blodskam. Samma princip gällde för kvinnan i förhållande till makens närmaste manliga släktingar. Men denna begränsning till följd av släktskap genom giftermål gällde bara mannen och kvinnan, inte deras barn i tidigare äktenskap. Därför kunde nog styvsyskon gifta sig, som Göran säger. Det finns en diskussion på Anbytarforum om de kanoniska lagarna som tillämpades i Sverige även efter reformationen och som kommer in på detta ämne: .
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

56
Jag har antagligen fel i sak, men kan inte en av orsakerna till årsbokens bristande framgång vara ett resultat av att den prismässigt hanterats som om innehållet snabbt förlorat i värde, ungefär som en postorderkatalog som bara kan användas under den aktuella säsongen? Efter något år har priset halverats, och ännu lite senare säljs årsböckerna för 25 kronor styck på Släktforskardagarna och i nätbokhandeln. På mig har det gett ett lite olustigt intryck, kanske naturligt eftersom jag själv har har bidragit med ett par artiklar. Jag antar att det har funnits ekonomiska skäl till varför förbundet hanterat sitt boklager på detta sätt, men en följd av detta har väl blivit en utbredd vetskap om att man bara behöver vänta ett par år så får man boken för mindre än en tiondel av nypriset.
 
Jag är alltså part i målet, men jag upplever att många av bidragen i årsböckerna fortfarande står sig bra både i kvalitet och livslängd. Ändå har årsboken i praktiken hanterats som en säsongsvara, och i olika strödda kommentarer från förbundshåll har den framställts som om den vore närapå en belastning eller åtminstone ett bekymmer. Det är den bild jag har fått av situationen, med rätt eller orätt. Av citatet »att vara eller inte vara» ovan låter det som om det har gått så långt att förbundet allvarligt överväger eller har övervägt att upphöra med utgivningen. Jag hoppas att det inte är så. Nu finns visserligen Släkt och Hävd på banan igen, men det begränsade sidantalet per nummer gör det nog svårt att få in längre, fördjupande artiklar där.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

57
Jag bara konstaterar parentetiskt att Johan Bure felaktigt trodde att Mariet var en form av Maria, det är allt; att han var först eller ensam om det var aldrig min mening att hävda.
 
Angående Mariet/Maria återger jag här min preliminära kommentar om detta i Buredatabasen:
 
I släktboken räknar en av de mer prominenta Buregrenarna sitt ursprung från Bureättlingen »Maria», gift med Anders Persson i Grubbe i Umeå och stammoder till Norrlandssläkten Grubb. Hon bör ha fötts under 1400-talets senare del, med tanke på att hennes sonson, prosten i Luleå Andreas Petri, föddes 1525. (Bygdén, Hernösands stifts herdaminne, d. 2, s. 198) Hon skrivs i Johan Bures släktbok i flera sidors vänsterkolumn där »huvudpersonens» dopnamn anges för respektive släktled. I dagligt tal har hon sannolikt kallats Mariet, en dialektal form av Margareta. De av hennes ättlingar som uppkallats efter henne och som redovisas i släktboken anges av Johan Bure heta Mariet eller Margareta, inte Maria. Till detta kommer att hon föddes under den katolska senmedeltiden, långt före reformationen; namnet Maria ansågs under medeltiden vara alltför heligt för att användas som kvinnonamn. Personhistorikern Bengt Hildebrand kommenterar beträffande kristna kvinnonamn under medeltiden: »Gudsmodern Marias namn ansågs däremot under svensk medeltid vara för högt (.) och man synes därför icke ha ett enda exempel på dess upptagande för svenskt namnbruk vid denna tid.» (B. Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning, 1961, s. 204) Ännu omkring år 1570 redovisas endast elva kvinnor med detta namn i tiondelängderna för det egentliga Sverige, inbegripet Jämtland och Härjedalen, medan Margareta - i former som Marit, Mariet, Meriet, Margreta - är mycket vanliga. (Fredriksson, Ingwar: Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut, 1974, s. 169) I en kommentar av Olof Björnsson i Bure, som Johan Bure intervjuade, kallas hon uttryckligen »Hust: Mariet i Grubbe». (X37, uppsl. 54; Genealogica 53, uppsl. 55. Kommentaren saknas i X36.)
 
Johan Bure kallar på liknande sätt Anders Burmans dotter för hustru Mariet i själva släkt-tavlan men Maria när hon skrivs i sidans vänsterkolumn (där respektive släktled markeras med »huvudpersonens» dopnamn); jämför fol. 184r (s. 147) och fol. 184v (s. 148). Detsamma gäller Lille Lussis i Viken dotterdotter hustru Mariet, som Johan Bure på motsvarande ställe i sidans vänsterkolumn benämner Maria; jämför fol. 185v (s. 150) och fol. 186v (s. 152).
 
Johan Bure verkar ha tolkat Mariet som nära besläktat med namn som Marita och Marietta, vilka båda är diminutivformer av just Maria.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

58
Det stämmer: Dordi Andersdotter är dotter till Anders Persson, nämnd i ett kungligt brev 1529, och hustrun Mariet i Grubbe i Umeå. Hustru Mariet (som i släktboken också skrivs med den uppsnofsade namnformen Maria, eftersom Johan Bure felaktigt trodde att Mariet var en variant av Maria) var enligt Johan Bure Bureättling och det lär nog vara rätt, dels med tanke på att han besökte en sonson till henne, Andreas Petri (född 1525), dels att Johan Bures far på sin tid angett att hon tillhörde svärmoderns Buresläktkrets i Skellefteå. Vad beträffar årtalen så finns mig veterligen inga data överhuvudtaget som indikerar mer exakt när hon levde. Hon finns inte belagd i någon samtida källa.
 
Men att hustru Mariets patronymikon verkligen var Jakobsdotter är inte så säkert, om jag har lyckats begripa Johan Bures kommentarer och tillägg rätt ... Jag kommer redogöra för det mer detaljerat när hela materialet publiceras och jag fått själva analysen av släktboken färdig. Det finns ett par frågetecken att räta ut först.
 
Bästa hälsningar
 
Urban

59
Hej Paul! Det stämmer att Johan Bure nämner fogden Markus Eriksson på Åland som gift med Bureättlingen Dordi. [Hon var dock dotter till borgaren Klemet Eriksson och hustrun Anna i Öregrund, inte till Annas syster Barbro. [Johan Bures släktbok, Armfeltska arkivet III:14-15, fol. 147v (s. 79), finska Riksarkivet] I avskriften X37 av släktboken har Dordi nämligen råkats föras in i den direkt intilliggande barnkullen, alltså Barbros, genom en slarvig dragning av en klammer, och därmed kom Dordi att bli dotter till sin moster. [X37, uppsl. 36, Uppsala Universitetsbibliotek] I J. A. Almquists sammanställning över fogdar i Sverige 1523-1630 anges att Markus Eriksson var fogde på Åland 1585-1598. [Almquist, Johan Axel (1923). Den civila lokalförvaltningen i Sverige 1523-1630: med särskild hänsyn till den kamerala indelningen. 4, Person- och ortregister. Stockholm, s. 153]
 
Hustru Anna och systern Barbro var mycket riktigt döttrar till Olof Jonsson i Gävle och hustrun Dordi, men Johan Bure nämner inget om att Olof Jonsson varit borgare. I släktboksautografen har Johan Bure rättat Dordis härledning i efterhand. Han har lagt till ett patronymikon Andersdotter och flyttat henne så att hon blivit syster till ståthållaren Lars Olofssons hustru Anna (Andersdotter, av Norrlandssläkten Grubb) i stället för dotter, med hänvisning till att han uppmärksammat en genealogi av kanslisekreteraren Rasmus Ludvigsson som inte nämner någon Dordi bland Lars Olofssons barn. (Den genealogin hade för övrigt sannolikt tillkommit med uppgifter från Lars Olofssons måg Anders Sigfridsson, som är den egentlige huvudpersonen i den släkttavlan.) [Johan Bures släktbok, Armfeltska arkivet III:14-15, fol. 146r (s. 78)]
 
Så Johan Bures släktbok i autograf stökar om i våra släkttavlor ibland, kan man säga ...
 
Vänliga hälsningar
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-10-27 16:13)

60
Hej Chris! Det finns nog en risk att du hittar något i släktboken ändå, trots avsaknad av Bureanor. Jag tror att med släktboksautografens kompletteringar av Johan Bures morfars släktkrets och den tidigare okända utredningen av hans första hustrus släkt kommer många fler än väntat att hitta släktingar där.
 
Ett exempel är Johan Bures notering i autografen att hans morfars brorson herr Hans (Johannes Laurentii) på Södermalm hade en dotter Brita, som år 1631 var förlovad med herr Hans, »Capellan hos sin fader», herr Johan (Johannes Oestani) Turdinus i Frötuna. Det kanske kan ge några nya släktkopplingar åt någon. (Som källa till den aktuella släkttavlans uppgifter anför Johan Bure herr Hans på Södermalm syster Brita i en intervju den 8 mars 1632.) Johan Bures morfar, herr Andreas Olavi i Skellefteå, var ingift i Bureätten, så någon Burehärstamning blir det inte för Johannes Turdinus eller dennes son däremot en koppling till en annan, i sig intressant släktkrets. På nätet har Johannes Turdinus i Frötuna tillskrivits sonen Hans (Johannes Johannis Turdinus), som 1640 anges ha varit kaplan i Neder-Kalix i tretton år och 1659 blev kyrkoherde i Nordmaling, enligt Härnösands stifts herdaminne. Men eftersom herr Johan i Frötuna son herr Hans i Buresläktboken anges ha varit kaplan hos sin far 1631, så blir identifieringen med den samtida kaplanen i Neder-Kalix lite problematisk.

61
En liten statusrapport beträffande arbetet med Johan Bures släktbok i original som Tiina Miettinen, fil. dr vid Tammerfors universitet, fann i finska Riksarkivet 2008:
 
Alla personer som nämns i anslutning till Buregenealogin i Johan Bures autograf är inlagda i en släktdatabas. Det rör sig om 2.593 personer, så gott som alla ofrälse, från 1400-talets slut fram till 1630-talet. Runt 1.500 personer har haft direkt koppling till Norrland. Varje person har en personakt som innehåller transkriptioner av alla omnämnanden av personen ifråga, både i autografen och i en av de två avskrifter som gjordes 1714 av en tidigare version av släktboken, tillsammans med förtydliganden, kommentarer om i vilken ordning uppgifter skrivits in utifrån det bläck som använts, påpekanden om diskrepanser och exakta källhänvisningar. Alla latinska ord och fraser presenteras med svensk översättning. Den samlade mängden text i personakterna för Buregenealogin uppgår för närvarande till 1.222 A4-sidor. Därmed återstår att ta hand om den resterande femtedelen av släktboken, som behandlar två andra ofrälse släktkretsar, huvudsakligen i Uppland och Stockholmsområdet, riktigt intressanta i min mening. Dessa gör att Johan Bures släktbok blir relevant för många fler än bara Bureättlingar. Personakter för präster, kronotjänstemän, skattebönder i Skellefteå och andra kommer att kompletteras med referenser till litteratur där de berörs. Lyckligtvis har pionjärer som Ulf Lundström och Leif Boström kunnat belägga åtskilliga av de skattebönder som nämns, något som gör det möjligt att fixera dessa till exakt tid och plats. Alla barnkullar ska uppdateras så att barnen visas i den ordning de anges i släktboken - Johan Bure försökte i görligaste mån att ange dem i åldersordning - eftersom gedcomstandarden saknar stöd för manuell sortering när födelseår saknas. Korrekturläsning sedan.
 
Släktboken är ju helt unik i sitt slag, inte bara genom att den redovisar ett ofantligt ofrälse släktnätverk som redan på Johan Bures tid hade brett ut sig från Norra Ishavet till Rom (åtminstone någon verkar till och med ha befunnit sig i Indien, enligt autografen), från senmedeltid och genom hela Vasatiden, då annars bara den enda procent av befolkningen som utgjordes av adeln ansågs ha anor. Dess betoning på kvinnorna som släktskapsförmedlande, vare sig de var tjänstepigor eller biskopinnor, står också i stark kontrast till de dåtida adelsgenealogiernas fokus på mannen. Omkring 40 % av personerna i släktboken är kvinnor.
 
Vi har börjat diskutera möjligheten till en digital publicering - av typen cd-skivan Sveriges Dödbok - där varje personakt innehåller familjedata och länkar till fotografier av de sidor i såväl autografen som i avskriften X37 (Uppsala Universitetsbibliotek) där personen i fråga nämns. Det måste till en hyfsad analys och beskrivning av släktboken och dess proveniens med mera som kompletterande material, men det mesta har jag i koncept sedan tidigare i min dator. De i Finland verksamma kommer att få särskild uppmärksamhet av Tiina Miettinen, eftersom många finnar har Burehärstamning, fler än vad man tidigare antagit. Finansieringen av de tekniska resurser som krävs måste lösas på något sätt, än vet jag inte hur. Under de bästa förutsättningar och om såväl världen som jag består tar det rimligen ett år innan vi har en färdig produkt, »Johan Bures släktbok» eller vad den nu kommer att heta. Men det mesta av själva grundarbetet med att lägga in data är alltså gjort och andra kan snart ta vid.

62
Boteå / Äldre inlägg (arkiv) till 05 januari, 2014
« skrivet: 2012-10-21, 23:26 »
Varmt tack för hjälpen, Hasse! Alltid tillfredsställande att kunna få sådana envisa frågetecken uträtade.

63
Boteå / Äldre inlägg (arkiv) till 05 januari, 2014
« skrivet: 2012-10-21, 18:56 »
Jag har stött på en notering från 1600-talets första år: »Hans Hu: Anna war född i Bote Sokn
i Aför i Ångermanland». Namnet »Aför» är mycket prydligt skrivet. Vet någon här vilken plats det rör sig om? Jag har kollat Ortnamnsskivan och Ortnamnsregistrets digitala samlingar utan att bli klokare. Tacksam för förslag!

64
03) Latinska uttryck / Liquidae canoraeque....
« skrivet: 2012-10-16, 17:40 »
»Liquidæ canoræque vocis, sed erraticæ, Ecclesiamq(ue) in errorem abstrahentis». I snabb översättning utan anspråk på perfektion: »med klar och välljudande men kringirrande stämma (tal, målföre), som lockar församlingen bort i villfarelse»
 
Vänliga hälsningar
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-10-16 18:03)

65
Thomas: Eftersom det här är ett svenskt släktforskarforum och jag har fått uppfattningen att du läser komplex svensk text utan svårigheter hoppas jag att det inte innebär några problem för dig att jag ger ett kort genmäle på svenska. Säg annars bara till.
 
Jag tror att du drar en förhastad slutsats. Jag har inte sett några uttryck för att någon skulle se det planerade Fale Bure-monumentet som ett hot mot släktforskningen i sig. Jag tror inte heller att allmänheten skulle tycka att deras ståndpunkt och engagemang i frågan är skrattretande – varför skulle de det? De som fattat beslutet att inte ställa upp bysten vid Birsta City är ledningen för köpcentret, och, som Carl Szabad nämnde ovan, det är de som avgör, inte vi här på Anbytarforum. I konceptet corporate storytelling, som jag har fattat det, är själva grundtanken att de uppgifter som förs fram kan beläggas som historiska fakta, eftersom det är de som ger företaget eller dess varumärken dess mervärde. Här var så inte fallet. Birsta City ville ansluta till bygdens äldre historia, inte upprätta ett monument över en mytisk person. (Den Fale hin unge Bure som det var frågan om här är ju enligt Fale Bure Akademien – om jag förstått det rätt – inte den historiskt belagde Fartägn unge som nämns i ett par handlingar från 1300-talets mitt utan en förfader till denne enligt en genealogi som är bara några få år gammal, som helt saknar källstöd och som också var okänd för den ursprungliga Buregenealogins upphovsman Johan Bure.)
 
Den historiska metoden med dess källkritik är ett allmänt accepterat regelverk som styr och begränsar vilka slutsatser som kan dras och vad som kan ses som sannolikt, kort sagt vad som kan ses som historia. Varje tidsperiod har sina myter och föreställningar som trasas sönder av senare generationer, och det är gott så. Om man på en ort vill anknyta till bygdens äldre historia gör man inte det genom att ställa upp monument över fiktiva händelser eller mytiska personer och sedan framställa berättelsen om dessa som historisk sanning – för det är ju anspråken på historicitet som är det kontroversiella här, inte frågan om myter ska kunna gestaltas i konsten.
 
Det ligger inte i släktforskningens intresse att genealogier som man redan för över 200 år sedan påvisade var historiskt ohållbara permanentas. Men genom internet och de stora genealogiska databaserna som FamilySearch och Disbyt sprids sådana uppgifter okontrollerat. I Disbyt, exempelvis, finns 364 inlagda Fale/Farteng/Fartegn (hin unge, hin gamle osv.) Bure, till och med försedda med helt fiktiva födelseår. Föreningen Datorhjälp i släktforskning (DIS) som driver Disbyt, tar inget ansvar för innehållet i databasen, trots att den är mer stjälp än hjälp för den som forskar på medeltida personer och släkter. Fortfarande händer det att folk som via nätet upptäckt att de har rötter i Bureätten ringer till Riddarhuset och tror sig vara av adlig härstamning. De norrländska släktforskarna är nog rätt trötta på att försöka korrigera sådant i efterhand.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

66
Ulf, vad jag vet har jag aldrig drivit med dig eller någon annan som delar din historiesyn.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

67
Jo, jag har sett runstenen i Nolby och den omtalade gravstenen med vapnet både på foto och i Johan Bures egna avritningar. Runstenens text har jag också tillgänglig i Samnordisk runtextdatabas. Berättelsen om Fale den unge har jag i transkription både i originalversion i Johan Bures Sumlen och i utökad form i hans släktbok i autograf samt i Andreas Olavi Rhyzelius långa latinska version i handskriften B 68 i Linköpings Stiftsbibliotek. I fråga om traderingen av berättelsen om Fale den unge efter Johan Bure tror jag att jag har utdrag och kopior från större delen av den tryckta och otryckta litteratur fram till 1770-talet som berör detta ämne. Jag har försökt att sätta mig in i materialet så gott jag har förmått.
 
Hälsningar
 
Urban

68
Sten, jag får känslan av dina sista inlägg att du mer är ute efter konfrontation än diskussion. Om så är fallet backar jag ut nu, eftersom jag inte ser något värde för någon av oss - eller andra på Anbytarforum - att vi hamnar i en konfliktsituation. Jag är varken ute efter att förminska eller förstora Bureättens betydelse, trots att jag själv är flerfaldig Bureättling. Jag försöker tillämpa de källkritiska principer som är vedertagna i historisk forskning, det är allt.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

69
Sten: Jag tror att det är lite mer komplicerat än så. Som jag förstår det av Margit Åhléns artikel kan vi ännu bara säga att Nolbystenens runtext buri är ett personnamn eller epitet av okänd härkomst och betydelse. Det är hitintills det enda vikingatida belägget för ordet och det gör att vi inte har något jämförelsematerial då det gäller att fastslå hur det uttalades. Antalet runor i den vikingatida futharken (16 runor inalles) var som bekant färre än antalet ljudläten i språket. Därför fick flera runor stå för flera ljudvärden. B-runan hade ljudvärdena b, p och (inne i ord) mb. U-runan användes för att representera vokalljuden u, o, y, ø eller w. I-runan användes för i, j, e, æ. (Om runornas ljudvärden i futharken, se Lars Magnus Enoksens Runor : historia, tydning, tolkning, 1998.) Det är därför ännu en öppen fråga hur Nolbystenens buri uttalades; det går inte att kategoriskt säga att det rör sig om ett personnamn Bure.
 
Ser vi i stället på Johan Bure tar han i sin släktbok inte upp några medeltida släktingar med Bure som dopnamn. Det är först omkring år 1500 - alltså närmare ett halvt årtusende efter att buri i Nolby skulle ha levt - som man i släktboken ser några personer som kallar sig Bure eller Burman, men då som tillnamn eller »efternamn», aldrig som dopnamn. Det rör sig i dessa fall om personer bördiga från byn Bure i Skellefteå men inte bosatta där. Det ligger därför närmast till hands att se en koppling till bynamnet Bure, som enligt Svenskt Ortnamnslexikon (Uppsala 2003), sid. 51, härrör från det gamla namnet på Bureälven, Buran, tydligen ett ljudhärmande »den surrande/bullrande». Detta gör att den enda koppling vi har mellan Bureättens tillnamn Bure och Nolbystenens buri är Johan Bures läsning av runtexten, och den är fortfarande mycket osäker.
 
Bästa hälsningar
 
Urban

70
Hej Sten! Du nämner flera saker som kunde behöva diskuteras enskilt för att få sammanhanget klart, tror jag. I mitt fall är anden villig men kroppen svag, så jag mäktar inte nu ta allt på en gång. En del av det jag säger nedan finns publicerat helt eller delvis i någon av mina tidigare artiklar om Bureätten, så det blir en viss tomgång av gammalt resonemang från min sida. Först i alla fall frågan om genetiken som du tog upp i ditt inlägg kl. 19:46 igår.
 
Uppgiften att man genetiskt har kunnat binda den historiske Fartägn Unges i Skön släkt till Bureätten i Skellefteå återgår (här repeterat för tydlighetens skull) på artikeln »Från runsten till gen. Orsaken till Sjögren-Larssons syndrom ringas in», som Karl-Henrik Gustavson, professor i klinisk genetik på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, publicerade i Läkartidningen 1995 (s. 2748-2750) tillsammans med sina medarbetare. Sjögren-Larssons syndrom - SLS eller Västerbottensyndromet, som det också kallas - är en sällsynt, genetiskt betingad sjukdom. Endast drygt 200 SLS-patienter finns rapporterade från ett tjugotal länder, varav 59 patienter inom 42 familjer är svenska. Enligt Gustavson har 37 av familjerna släktförbindelser med de två nordligaste länen och flertalet kommer från ett begränsat område kring Skellefteå och Piteå. Studier av den mutation som orsakar sjukdomen indikerar att fallen från Medelpad har gemensamt ursprung med patienterna i Västerbotten och Norrbotten. Man har emellertid inte kunnat finna någon gemensam anfader för samtliga familjer i kyrkoboksmaterialet tillbaka till 1600-talet, »sannolikt beroende på att anlaget redan då var väl spritt i det aktuella området». Gustavson för därefter fram följande påståenden:
 
»Det finns belägg för att medelpadingen Nikolaus Fartegnson, född 1280, som kom till Västerbotten 1327 med den första organiserade invandringen och som slog sig ned i nordöstra Västerbotten, är släkt med nu levande SLS-patienter. Nikolaus Fartegnson har sina förfäder kända, bl a genom runstenar, från 1000-talet i Medelpad. En av Nikolaus Fartegnsons anfäder var Fale Bure Fartegn, en hövitsman bosatt vid Indalsälven vars förfäder är kända från Sundsvallsområdet, och en runsten i Nolby inte långt från Sundsvall har inskriptionen 'Bergsven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure, fader sin. Men Fartegn märkte runorna (.) Runstenen, som är landskapets näst största, står nära Tunavägen, där denna korsar den gamla kustlandsvägen. Det finns patienter med Sjögren-Larssons syndrom i Sundsvallstrakten, och man kan förmoda att familjerna har blodsband med Fartegnsläkten, som har funnits i trakten åtminstone från tidig medeltid. Statistiska och genetiska analyser stöder även hypotesen att SLS-genen införts i Västerbotten för 700 år sedan via kolonisatörer söderifrån.»
 
Artikelns resonemang då det gäller just kopplingen till Nils Fartägnsson har en del svagheter från ett genealogiskt perspektiv. Framför allt anges inte någon som helst källa till Gustavsons uppgifter här i källförteckningen, vilket förstås inte är bra i en artikel med vetenskaplig approach. Jag förmodar att uppgifterna helt eller delvis återgår på arkivlektorn Thord Bylunds databas Anger. Enligt vad Thord uppgett för mig i en mejlkorrespondens häromåret rörande databasernas uppgifter om Nils Fartägnsson och Fartägn Unge som förfäder till Bureätten vet han inte vem som är ansvarig för dessa. En del genealogier i databasen härrör från olika, inte namngivna släktforskare, och just denna härledning är inte av Thords egen hand eller kvalitetssäkrad av honom.
 
Jag går kort in på de uppgifter som Gustavson och hans medarbetare för fram i artikeln:
 
Det finns till att börja med inga uppgifter i några källor eller bearbetningar från äldre tid om någon hövitsman »Fale Bure Fartegn» som skulle ha varit anfader till den norrländske stormannen Nils Fartägnsson, som finns nämnd i några dokument under 1300-talets första hälft (dock inte nämnd av Johan Bure själv). Det finns inga belägg för att Nils Fartägnsson varit född 1280. (Om jag minns rätt anges han i Bylunds databas i stället vara född 1250, likaså utan källangivelse.) Det finns inga uttryckliga belägg för att Nils Fartägnsson var medelpading utöver att han den 5 juli 1324 donerade viss jord vid Indalsån som han ärvt efter sin till namnet ej angivne far. Nils Fartägnsson var en kapitalstark person med intressen såväl i Norrbotten som söder om Ödmorden (dvs. söder om Hälsingland) och vi vet inte i vilken utsträckning det också gällde fadern. Snarare är det personer i Ångermanland som man har velat identifiera som tillhörande Nils Fartägnssons släktkrets. Det finns egentligen inget som definitivt säger att Nils Fartägnsson var far till den Fartägn Unge som 1363 säger sig ha närvarit vid ett jordaskifte i Medelpad, troligen i egenskap av underlagman, mer än namnet Fartägn och att Nils Fartägnsson hade samma vapenbild som finns på den gravsten i Skön som i den legend som Johan Bure skrev ner där 1601 var kopplad till »Fale hin unge». (För en sammanfattning av de medeltida handlingar som nämner Nils Fartägnsson och Fartägn Unge, se bilagan till min artikel om Johan Bures släktbok i Släktforskarnas Årsbok 1996.) Troligt, förstås, men inte så avgörande (»sannolikt») som jag kallade det i min artikel 1996. Nils Fartägnsson kan lika väl ha varit farbror eller liknande till Fartägn Unge; den senares tillnamn skulle kunna ses som en indikation på att fadern också hetat Fartägn. Det finns inga medeltida belägg som knyter Nils Fartägnsson till de personer som nämns på runstenen i Nolby. Vi saknar belägg för att Nils Fartägnsson har några nu levande ättlingar. Även om det inte uttryckligen sägs i artikeln går kopplingen mellan Bureätten och Nils Fartägnsson genom dennes förmodade son Fartägn Unge och Bureätten, men Johan Bure uppger själv att han placerat in Fale hin unge som ättens stamfar enbart utifrån herr Peders i Skön berättelse på Sköns kyrkogård i kombination med denne skulle ha bott i Birsta, som han tolkade som »Byrstad» eller »Burestad». (Jag planerar att gå in närmare på det i en kommande artikel om Johan Bures släktbok i autograf i samband med att samtliga personuppgifter i Buregenealogin i autografen publiceras i transkription i form av ett familjeregister med kommentarer nästa år.)
 
Vi behöver gå åtminstone tjugo generationer bakåt för att komma till 1300-talets mitt. Sveriges befolkning beräknas då ha uppgått till omkring 600.000 personer, enligt en notering jag har gjort utan källangivelse. Många av dem fick inga barn. Andra fick visserligen barn men blev genetiska återvändsgränder genom att de inte kom att få några nu levande ättlingar, genom återkommande pester och krig och andra orsaker. Jag skulle tro att varje nu levande, infödd »gammalsvensk» antagligen härstammar från de flesta svenskar som levde på 1300-talet och som har nu levande avkomma. Eftersom då i princip vilken medeltida svensk som helst skulle kunna vara det genetiska upphovet till SLS blir det meningslöst att peka ut just Nils Fartägnsson som den skyldige enbart därför att han finns belagd i 1300-talets källor. Men notera: Statistik är verkligen ett av mina mest usla ämnen så jag är kanske på hal is här och skulle uppskatta återkoppling. Antagandet bygger på en primitiv räkneövning där antalet förfäder dubbleras per generation med ett femprocentigt avdrag för anförluster för varje generation från det fjärde släktledet. Teoretiskt sett borde den kanoniska lagens bestämmelser om giftermål inom förbjudna led som gällde under medeltid fram till 1500-talets slut ha reducerat antalet anförluster genom dess förbud mot äktenskap mellan ens så avlägset besläktade personer som fyrmänningar (bryllingar).
 
Olof Cronberg (distriktsläkare med fil. kand. i historia) och Stig Cronberg (med. dr, docent i internmedicin, överläkare vid infektionskliniken vid Universitetssjukhuset i Malmö) ställer sig ur medicinsk synvinkel kritiska till Gustavssons slutsatser i i sin artikel »Sjuka familjer. Genetik och genealogi» i Arv och Anor 1996 (s. 140-144). De framhåller att utredningar där man har spårat en gen till något anpar på 1500-talet kan ifrågasättas.»En person som lever idag torde ha mellan 10 000 och 50 000 anor från 1500-talet. Omvänt kan en person som levde på 1500-talet ha i storleksordningen 100 000 ättlingar. Samtidigt är det mycket svårt att föra en släkt tillbaka till 1500-talet. Man hamnar då antingen hos välbesuttna bönder, präster eller adliga släkter. (.) bara för att man har funnit ett gemensamt anpar till nu levande bärare av en sjukdom innebär det inte nödvändigtvis att dessa personer var bärare av genen - anparet i fråga kan helt enkelt ha haft väldigt många ättlingar.» De avslutar: » Förvisso har Nikolaus Fartegnsson (...) haft vissa genetiska anlag, men det måste ändå ha varit fler än han som inflyttade till Västerbotten under medeltiden! Det är allmänt känt att många norrlänningar härstammar från Bure-släkten, liksom många finlandssvenskar härstammar från Sursill-släkten. Det är dock orimligt att tro att Bure-släktens stamfar, underlagmannen Jakob Andersson, och hans 'dejliga' hustru Kjellög respektive Erik Ångerman (Sursill) skall lastas för samtliga ärftliga sjukdomar i dessa områden.»
 
Sammantaget och enligt min mening har professor Gustavson och hans medarbetare alltså inte kunnat genetiskt koppla SLS-syndromet till Bureätten och dem som nämns på runstenen i Nolby.
 
Men nu är det i alla fall dags för nattmedicin och en kvällssmörgås för min del, så Fartägnar & Co. får vila i frid ett tag  
 
Bästa hälsningar
 
Urban

71
Eivor: Jag vet inte varifrån uppgiften kommit att Birsta varit en viktig medeltida handelsplats; det verkar vara ett sent tillägg. Några belägg för i samtida källor har jag inte sett. För Birsta Citys del funkar det inte med att hänvisa till en legendarisk eller mytisk Fale Bure i deras storytelling, eftersom det kunde dra ner deras varumärke. Därför är det nog kört för en placering just vid köpcentret.
 
Men varför inte säga att bysten föreställer Härse i Bure, stamfader till Buresläktbokens 2181 ättlingar och deras respektive partners? Då kan man i alla fall knyta monumentet till en person som enligt den interna släkttraditionen på Johan Bures tid var Bureättens senast gemensamma stamfader. Fast då borde stenen förstås ställas i Bureå i stället ...
 
Hälsningar
 
Urban

72
Hej Sten! Tack för komplimangen, även om din beskrivning där inte överensstämmer med verkligheten. Jag kan knappt knyta skosnörena rätt, mycket mindre vara en ny Johan Bure, är jag rädd.
 
Om runstenen i Nolby har Marit Åhlén skrivit en kort artikel i Språktidningen nr 2/2010 med titeln »Bullrande släkt bodde långt från Nolby» (sid. 65). Hon uppger där att Nolbystenens »buri» ännu betraktas som otolkat av namnforskarna; något mansnamn Bure finns inte belagt. Om Karl-Henrik Gustavsons artikel »Från runsten till gen : Orsaken till Sjögren-Larssons syndrom ringas in» i Läkartidningen, vol. 92 (nr 28-29/1995) har jag skrivit i Släktforskarnas årsbok 2010, sid. 95f. Gustavson anger där inga belägg eller källor alls för sina uppgifter om en koppling till Nils Fartägnsson, vilket jag påpekar. Annars återger jag där den kritik som de båda läkarna Olof Cronberg och Stig Cronberg riktat mot Gustavsons slutsatser i det avseendet i artikeln »Sjuka familjer. Genetik och genealogi, i Arv och Anor 1996 (i serien Årsbok för riksarkivet och landsarkivet 1996).
 
Bästa hälsningar
 
Urban

73
Som centrumchefen för Birsta City säger i den åberopade tidningsartikeln i Sundsvalls Nyheter ville man anknyta köcentret till områdets tidigare historia som en del av företagets s.k. storytelling. I sådan corporate storytelling, som syftar till att förhöja bilden av ett varumärke eller ett företag både inom företaget och hos kunderna genom att införliva det i en historia, är det mycket viktigt att uppgifterna är sanna. Annars motverkar berättelsen sitt syfte. Köpcentret hade uppfattat det som att Birsta redan under medeltiden var en betydande handelsplats och att Fale Bure varit en betydande landshövding i Birsta på 1200-talet. När det visade sig att båda uppgifterna var felaktiga hade Birsta City inget annat val än att avblåsa det hela.
 
Jag skulle själv gärna vilja se monumentet någonstans, eftersom myten om Fale hin unge Bure fick sådant riksgenomslag på 1700-talet och förekom i skolböckerna ännu omkring år 1850, och han knyts ju redan 1601 i traditionen till just Birsta. Men då borde det förstås framgå att monumentet representerar den dåtida bilden av Fale Bure.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

74
Genealogiska begrepp / Filiation
« skrivet: 2012-10-03, 12:26 »
Som släktforskare får man ju lite av ett fikonspråk utan att man märker det själv. Man hittar till exempel inte en så gammal hederlig term som ansedel i SAOB eller SAOL. Filiation är också en gammal term som använts och fortfarande används inom flera discipliner (genealogi, historia, teologi, filosofi) för att uttrycka hur något eller någon avknoppas, härleds eller härstammar från någon annan eller något annat, en slags rak härstamningslinje.
 
Hälsningar
 
Urban

75
Juttilasläkten / Juttilasläkten
« skrivet: 2012-09-29, 19:58 »
Leif: Att en hypotes skulle vara lika sann som en annan om den inte kan vederläggas - nej, det förstår jag inte, men det kanske säger mer om mig än något annat. Jag kan emellertid inte se hur jag som läsare skulle kunna stödja, vederlägga eller modifiera dina hypoteser, som du säger, om jag inte känner till källorna, indicierna och de bakomliggande resonemangen. Vad är belagt och vad är rena spekulationer, vilka är källorna och deras tendens, ja, elementär källkritik och allt det där. Jag läste igenom den här diskussionen och för säkerhets skull ett par andra närliggande där du deltagit för att se vilka källor du använt för flera rätt kritiska uppgifter du framfört här, antingen som fakta utan reservation eller i ordalag av typen att det »med största sannolikhet» är si och så. Men jag hittade dem inte. Därför frågade jag ovan efter vilka källorna var utan någon avsikt att framställa min fråga aggressivt. (Jag måste erkänna jag kände mig lite illa till mods när ditt svar på min fråga blev att du hädanefter skulle negligera sådana inlägg.)
 
Oavsett hur man själv ser på värdet av källbelägg i diskussionerna framhålls det i riktlinjerna för deltagande i Anbytarforum att man alltid ska ange källa till sina uppgifter. Både kort- och långsiktigt gör det det enklare för alla att bidra aktivt. Indiciebaserade resonemang kräver i mitt tycke en tydligare redovisning av källhänvisningar, för jag har svårt att tänka mig ett sådant resonemang som inte vilar på någon form av belagda fakta. När det gäller de indicier man använt, hur man tolkat dem och de slutsatser man dragit därav måste man vara mycket tydlig med detta för att andra ska kunna bidra positivt. Stöd för ens resonemang och exempel på paralleller borde man åtminstone kunna hitta i litteraturen.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

76
Juttilasläkten / Juttilasläkten
« skrivet: 2012-09-28, 23:57 »
Leif: Jag har länge haft ett särskilt intresse för 1500-talsforskning och har själv forskat mycket i Vasatidens källor genom åren; det är därför jag följer diskussionerna här. Jag är fritidsforskare, självlärd och har ingen akademisk kompetens så det finns inget motsatsförhållande mellan oss där. Jag har inget personligt intresse att kritisera dig. Däremot vet jag av egen erfarenhet att det är en svårforskat tidsperiod och att många alltsedan Rasmus Ludvigsson på 1500-talet har kommit på avvägar genom att utgå från namn- eller vapenlikhet som grund för olika slutsatser om släktskap. I en annan diskussion nyligen framhöll jag belägg för att din hypotes som du framställde där som en given sak inte höll, och som jag fattade det accepterade du till slut detta. Det var väl ett positivt resultat av diskussionen, eftersom syftet här ju ändå måste vara att komma fram till vad som utifrån ett källkritiskt förhållningssätt är omöjligt, möjligt, troligt, sannolikt eller belagt (eller vilken indelning och terminologi man väljer att använda) enligt den historiska metoden? Det gör släktforskning jättekul.
 
Bortsett från själva forskarglädjen i att försöka hitta nya samband finns det en annan aspekt som bör beaktas på Anbytarforum. Det finns en risk att du oavsiktligt vilseleder andra om du presenterar gissningar som sanningar eller näst intill sådana utan att tydligt redovisa vad som är spekulationer från din sida och vad som är faktiskt belagt. Vad jag kan se framgår skillnaden mellan dessa inte alltid i din argumentation. Om det exempelvis inte finns någon annan grund för den identifiering av Olof Andersson till Katinala med Olof Andersson i Katajisto som du uttrycker som ett faktum än deras namn och att deras respektive hemman låg bara en halvmil från varandra – det är det enda egentliga indicium jag kan se att du åberopar här vid en snabb genomläsning av diskussionen – är det åtminstone för läsarnas skull viktigt att detta framgår så att de har möjlighet att självständigt förhålla sig till detta. Då kan man ju bygga hypoteser där andra kan bidra eller korrigera på ett konstruktivt sätt.
 
Personligen tycker jag väl också att om man ger sig in i ett offentligt diskussionsforum för släktforskningsfrågor och uttryckligen efterlyser återkoppling, som du har gjort, så måste man också acceptera att andra, med rätt eller orätt, ställer sig kritiska till vad de upplever som obelagda eller otillräckligt belagda slutsatser och uttrycker det. Inläggen på Anbytarforum ska ju »alltid syfta till utbyte av tankar, idéer och information för släktforskare» och i detta ingår definitivt att också diskutera och reda ut de problematiska frågorna. Jag har haft fel eller varit ute på alltför svag is åtskilliga gånger i min tolkning av källmaterialet genom åren. Personligen känns det olustigt för stunden när jag fått det påpekat för mig, men jag är tacksam för även den typen av feedback eftersom de för forskningen framåt. Riskerar man inte att lämna historieforskningens domäner om man (som du säger att du tänker göra) väljer att ignorera inlägg där andra i god vilja frågar efter källbelägg eller påpekar brister i ens hypoteser?
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

77
Juttilasläkten / Juttilasläkten
« skrivet: 2012-09-28, 21:07 »
Jag märker att jag inte hänger med här riktigt i vad som faktiskt finns belagt i källorna och vad som är rena antaganden i den här diskussionen .
 
Hos Schlegel & Klingspor anges som äldste släktmedlem för ätten Ruthenhjelm Peder Olofsson till Voipaala, vars tre sonsöner adlades 1681. Vilka belägg finns det i övrigt för att Peder Olofsson skulle ha varit son till ryttaren Olof Andersson i Luhtiala och att denne i sin tur skulle ha varit son till fogden Anders Matsson som skulle ha varit son till en ryttare Mats Larsson från Östergötland på 1400-talet?
 
Jag kan inte heller hitta något belägg i den här och närliggande diskussioner som identifierar Olof Andersson till Katinala med den Olof Andersson i Katajisto som skrivs på det hemman som tidigare ägts av fogden Anders Matsson? Du skriver att de »med största sannolikhet» var identiska. Har du behandlat det i någon annan diskussion på Anbytarforum som jag har missat?
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

78
Juttilasläkten / Juttilasläkten
« skrivet: 2012-09-27, 18:50 »
Leif T: Henrik Impola anger att Olof Andersson till Katinala var av okänd, möjligen ofrälse härstamning, och framhåller att denne kan ha blivit frälseman genom att göra rusttjänst för den jord han kommit i besittning av genom hustrun. Vad är det som ligger till grund för din uppgift att Olof »med största sannolikhet [var] identisk med Olof Andersson (Ruuth)»? Kan vara värt att förtydliga detta i diskussionen, eftersom det rör sig om en genealogiskt svårarbetad period.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

79
Bureättens föregivne anfader Fale Bure är aktuell igen, har jag förstått, trots att han dödförklarades som fiktiv redan av historikern Sven Lagerbring 1773. I Sundsvalls Nyheter kan man läsa om ett stort stenmonument som ska stå utanför en av entréerna till köpcentret i Birsta. »Statyn kommer att vara två och en halv meter hög i röd granit. Den blir en byst föreställande Fale den unge Bure som var motsvarande en landshövding på 1200-talet. På baksidan ska även en replik av den runsten som står i Nolby, till släktens [dvs. Bureättens] minne, finnas (...) Nu närmar sig avtäckningen, som sker måndagen den 8 oktober, och det blir med pompa och ståt med bland andra landshövdingen Bo Källstrand och kända musiker som utlovas.»  
 
Centrumchefen Anna-Lena Wessén kommenterar, enligt tidningen: »Det känns jätteroligt att Birstas medeltida historia lyfts fram.»

80
Latin > Svenska / Latin > Svenska
« skrivet: 2012-09-22, 10:21 »
Jag kan tillägga att ordet caupo kan betyda både handlande och krögare, så med ditt förtydligande borde översättningen alltså lyda att han varit verksam (»inlåtit sig») som krögare. Såvida inte prästen - som inte verkar ha varit en särskilt empatisk person - också inkluderade skräddarskapet i hans handlande.
 
Hälsningar
 
Urban

81
Latin > Svenska / Latin > Svenska
« skrivet: 2012-09-21, 22:30 »
Ett förslag till översättning utan anspråk på perfektion:
 
Transkription
»Scilicet. Non quidem fuit hicce [med grekiska bokstäver:] autócheir extremè impius; Vereor verò, ut bonam habuerit pacatamque conscientiam. Videtur et hoc verisimile atque probabile: caupone mistum per majorem potioremque vitæ partem, bonis assvetum diebus, senectam et ejus molestias, morbos ingravescentes paupertatisque onus premens, ægerrimè tulisse, adeoque ærumnarum senectæ Sequacium maximè fuisse impatientem.»
 
Översättning
»Väl att märka: Denne självmördare var förvisso inte ytterst ogudaktig. Jag fruktar dock att han icke hade ett gott och lugnt samvete. Det förefaller (och detta är troligt och sannolikt) som att han, efter att ha bedrivit handel den större och bättre delen av sitt liv och varit van vid goda dagar, mycket illa fann sig i ålderdomen och dess besvär, tilltagande sjukdomar och fattigdomens betryckande börda, och alltså har haft synnerligen svårt att fördraga de vedermödor som följer med ålderdomen. [Men domen låter gud behålla.] Men bevara oss, o Gud!!!»
 
Bästa hälsningar
 
Urban

82
Tiina Miettinens avhandling kan läsas här: http://acta.uta.fi/pdf/978-951-44-8887-0.pdf.
 
Den engelska sammanfattningen börjar på sidan 305. Ett intressant exempel på hur släktforskning kan ge historieforskningen nya perspektiv.

83
Ja, ett Under av Klarhet kan man då inte säga att jag var med den formuleringen ...

84
Hej Chris! Avhandlingen ska nog gå att beställa från Tammerfors universitet, om man vill ha den i tryckt form. Jag tror dock att den också kommer att kunna laddas ner elektroniskt, gratis, och då går det ju att se om Google Translate klarar att fixa till vettiga översättningar. Som jag nämnde är avhandlingen på finska, men den har som sagt en engelsk sammanfattning.

85
En doktorsavhandling som i dag uppmärksammats i en lång rad nättidningar i Sverige - med en artikel i DN (http://http://www.dn.se/livsstil/piga-friare-an-froken-pa-1700-talet) och TT-notiser i SvD, Aftonbladet och åtskilliga mindre tidningar - är skriven av en finsk släktforskare som igår höll sin disputation i Tammerfors. Författaren, Tiina Miettinen, har släktforskat i många år och har i närmare sju år varit huvudredaktör för Genos, tidskrift för Genealogiska Samfundet i Finland. Hennes avhandling bygger på mycket omfattande genealogiska mikrostudier av ett stort antal familjer på landsbygden under 1600- och 1700-talen. Den finska titeln kanske inte säger så mycket om man inte är bevandrad i det språket (Ihanteista irrallaan : Hämeen maaseudun nainen osana perhettä ja asiakirjoja 1600-luvun alusta 1800-luvun alkuun), men rubriken på den engelska sammanfattningen lyder: The Status and Position of Unmarried Women in Western Finland Househoulds in 17th and 18th-century Historica Sources.
 
Miettinen visar, enligt sammanfattningen, att den kärnfamiljsmodell som användes för att presentera allmogen i kyrkböcker och mantalslängder inte motsvarade den faktiska familjebildningen i området utan snarare ska ses som ett uttryck för överhetens och kyrkans patrilinjära ideologi med en man som herre och husbonde och jordägare för varje familj/hushåll och de övriga i familjen som underordnade denne. I domböckerna framställs däremot de enskilda hushållen som mer dynamiska till sin struktur och med kvinnor som uppvisar en oväntad rörelsefrihet och som självständigt driver ärenden vid tinget och ingår transaktioner. Hennes slutsatser i sammanfattningen är är bland annat dessa:
 
1. Kyrkböcker och skattelängder tenderar att ge en skev bild i sin redovisning av familjestrukturerna, eftersom de i första hand fokuserar på vem som i tur och ordning är husbonde och som därmed står som officiell jordägare i stället för att ge en korrekt beskrivning av hela familjen eller hushållet och hur de olika familjemedlemmarna är inbördes besläktade. (Många av dem som beskrivs som tjänstepigor och -drängar visar sig i själva verket ha varit släktingar av olika slag i ett flerfamiljshushåll.)
 
2. Kyrkans fördömande av sexuellt umgänge utanför äktenskapet och som markerades genom förödmjukande, offentliga ritualer och nedsättande epitet för kvinnor som fått oäkta barn motsvarade inte nödvändigtvis synen i det lokala samhället, där föräktenskapliga sexuella förhållanden hade upplevts som ett normalt inslag i förhållandet mellan mannen och den uppvaktade kvinnan (och de hade inte behövt vara trolovade för detta). Detta gällde särskilt bonddöttrar som kunde förvänta sig att ärva jordegendomen. Ett sexuellt förhållande ledde inte till beständig förlust av kvinnans dygd.
 
Det som uppmärksammats mest i tidningarna i dag är hennes påpekande att ogifta kvinnor genom att tjäna i olika hushåll kunde skaffa sig egna pengar och ibland också göra något av en karriär. Många av dem gifte sig senare i trettioårsåldern - med en många gånger yngre man - och skrivs med epitet som tillkom hedervärda eller ärbara kvinnor. Kvinnorna inom de högre stånden var dock ofta tvungna att gifta sig unga med äldre män och hade få möjligheter att påverka sina förhållanden och saknade allmogedöttrarna och tjänstekvinnornas relativa rörelsefrihet.
 
Detta är förstås bara en kort sammanfattning av ett digert material. Jag tyckte att det var intressant, även om förhållandena i den östra rikshalvan kan ha skiljt sig från dem i det nuvarande Sverige.
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-16 23:11)

86
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-12, 20:22 »
Jag kan tillägga från svensk mark att jag har en garanterat ofrälse förfader av storbondesläkt, fogden Sverkil (Sverker) Simonsson, som skrivs som adelsman i adelsregistret 1566. Han adlades dock aldrig.
 
Och med det tror jag att jag avslutar mitt deltagande i den här diskussionen. Mina krafter är begränsade och behövs just nu till annat.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-12 20:25)

87
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-12, 20:15 »
Jag uppfattar det som att ditt resonemang förutsätter dels att skrivaren redan 1569 gjorde en klar distinktion mellan begreppet frälse och adel, dels att kronan hade klart för sig vilka som var adelsmän enligt den definition som antogs i och med adelsprivilegierna 1569. Men vitsen med alla frälserannsakningar som kronan genomförde därefter i riket fram till 1600-talets början var ju att kronan inte hade någon bra koll. Henrik Impola ger ju en bra översikt av läget i inledningskapitlet till sin bok. Som du ser av hans beskrivning av grundmaterialet upptar längderna över »adeln» frälsemännen och deras rusttjänst. Jag tar några exempel som jag plockat i all hast från Impolas personsammanställningar under bokstaven A (och som du nog själv enkelt hade kunnat hitta):
 
- Abraham Gynther till Engelsby var ryttare under adelsfanan, red för frälse och förde vapen, men verkar likväl ha varit av ofrälse börd och blev inte adlad.
- Anders Knutsson till Påvalsböle kallas adelsman, men ingen uppgift finns om härstamning eller adlande.
- Anders Korp till Hoplax står med i adelsregistren, var tydligen av ofrälse börd men använde i sitt sigill en vapenbild.
- Anders Nilsson till Talis står med i adelsregistret 1562 trots att han adlades först 1563.
- Antonius Stenhuggare till Kuggböle finns med i den allmänna synen på finska adelns rusttjänst, var frälsemän utan att tillhöra adeln.
- Arvid Dubbe till Kråkö var troligen av ofrälse börd, något adlande är inte känt, men han skrevs som adelsman i adelsregistren.
- Augustinus Staffansson i Suotaala ingår i adelsregistren men var av oadlig börd och adlades aldrig. »Ett av de talrika exemplen på att en frälsestatus ursprungligen inte berodde på ett formellt adlande och ett sköldemärke utan på rusttjänsten.»
 
Jag slog också upp den finska adelns i Borgå län trohetsförsäkran till Johan III den 2 februari 1569 och gjorde en snabbkoll av ett par av de adelsmän som »vidt vår adelige äre, tro och sanningh» lovar kungen sin obrottsliga lydnad. [Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia. [Ser. 1], Under tidehvarfvet 1521-1718, d. II 1568-1571, Sthlm 1891, s. 226] En av dem var Jost Småpepper till Greggböle. Enligt Impola, s. 198, blev denne aldrig adlad.
 
Bästa hälsningar
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-12 20:24)

88
07) Litteratur om latin / Ordlistor
« skrivet: 2012-09-12, 09:07 »
En jättebra nätresurs är Johan Winges OCR-inskanning av Christian Cavallins stora Svensk-latinsk ordbok från 1875: http://home.student.uu.se/jowi4905/cavallin/. Man kan där söka på svenskt uppslagsord (med nutida stavning), fritext svenska och - bäst av allt - fritext latin. Hittar man ett enstaka latinskt ord eller en kortare fras i en husförhörslängd har man därigenom goda möjligheter att få fram en svensk översättning.
 
Vill man se hur ordboken ser ut i verkligheten kan man gå till Projekt Runeberg, där boken är inskannad, sida för sida: http://runeberg.org/swelatin/
 
Cavallins ordbok är förstås inte särskilt anpassad för släktforskare och ibland krävs vissa grundkunskaper i latin för att få fullt utbyte av den. Men den kan ändå vara till stor hjälp.

89
Tack, det låter som ett bra förslag.
 
Urban

90
Skulle moderatorn kunna flytta de senaste inläggen om latinet (från den 3 juli) till en egen diskussion kallad »Latinska ordlistor» eller liknande? Det kan vara bra att ha en diskussion där man mer samlat kan lägga in hänvisningar till och kommentera latinska nätresurser och tryckta ordlistor som kan vara till hjälp för släktforskare.

91
07) Litteratur om latin / Ordlistor
« skrivet: 2012-09-11, 21:35 »
Jag vill lägga ytterligare en punkt till listan över errata ovan och som jag noterade nyligen. Det sägs på s. 15 om flerstaviga ord att »betoningen avgörs av om den andra eller tredje stavelsen från slutet räknas som lång eller kort». Detta är ett redigeringsfel från min sida. Det ska stå att betoningen i flerstaviga ord faller på den tredje eller andra stavelsen från slutet beroende på om den sistnämnda räknas som lång eller kort.
 
Den korrekta accentueringen framgår dock av respektive ord i ordlistan. Meningen är rättad inför en eventuell framtida nyutgåva.
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-11 22:28)

92
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-11, 19:37 »
P.S. Jag kan tillägga att det räckte med att mannen hade sexuellt umgänge med en kvinna som han inte var gift med för att affinitas gentemot varandras blodsfränder skulle uppstå. Åtminstone under den katolska tiden genererade dessutom en trolovning i sig att affinitas uppstod, även om någon av de trolovade hann dö utan att ha haft sexuellt umgänge med den andra före giftermålet.

93
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-11, 19:16 »
Jag är osäker på i vilken utsträckning man efter reformationen vidmakthöll den kanoniska rättens syn på affinitas (»släkt-med-släkt-skap») som äktenskapshinder.
 
Ännu på 1690-talet var en man tvungen att ansöka om dispens för att få gifta sig med sin avlidna hustrus kusin, vet jag. Men den begränsningen gällde för mannen i förhållande till hustruns släkt, inte mannens barns i förhållande till styvmoderns.
 
Enligt romersk rätt, som influerat den kanoniska rätten, var det tillåtet att gifta sig med ett styvsyskon, och hustruns och mannens släktingar hade tillåtelse att gifta sig med varandra. Där gällde alltså andra regler än för cognatio, blodsfrändskap. [Jfr Cumin, P.: A Manual of civil law; or, Examination in the Institutes of Justinian, s. 28 f] Enligt Voorhies, J. S.: A New Law Dictonary and Glossary, 1850, s. 50, var grundprincipen för affinitas att mannen och hustrun vid giftermålet blivit ett kött och därför kunde mannen inte gifta sig med kvinnans consanguinei (blodsfränder) och vice versa. Följaktligen kunde en man inte heller gifta sig med sin styvdotter, eftersom han vid giftermålet blivit hennes far. Däremot kunde mannens blodsfränder gifta sig med kvinnans blodsfränder, så affinitas utgjorde inte äktenskapshinder där.
 
Mer relevant i sammanhanget är nog Beal, Coriden & Green: New Commentary on the Code of Canon Law, 2002, eftersom den direkt berör kanonisk rätt. På s. 150 och 1294 framhålls att det var endast affinitas i direkt ned- eller uppstigande led som utgjorde äktenskapshinder, förutom mellan mannen och hustruns släkt och vice versa som jag nämnt ovan. Samma begränsning om direkt ned- eller uppstigande led för affinitas anges också i Dacanáy, A. N.: Canon Law on Marriage, 2000, s. 70. Med andra ord bör en man ha kunnat gifta sig med sin styvmors syster.  
 
Utifrån detta - med vederbörliga reservationer - är jag tveksam till att man kan kalla det fall du nämner ovan för en uppluckring av normerna.
 
Med vänlig hälsning
 
Urban
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-11 19:22)
 
(Meddelandet ändrat av sikeborg 2012-09-11 19:59)

94
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-11, 16:45 »
Leif P: Olaus Petri hade för sin tid radikala tankar inom flera områden och som han uttryckte i skrift, men det var inte han som bestämde. De gamla lagarna kvarstod oförändrade. Fortfarande räknades det som högmålsbrott att ha sexuellt umgänge med en kusin eller tremänning. Vad beträffar Johan III och hans äktenskap med Gunilla Bielke - som kyrkans män motsatte sig innan de blev överkörda - finns det ett romerskt talesätt som illustrerar det hela: Quod licet Jovi non licet bovi, dvs. »Vad som är tillåtet för Jupiter [läs: kungen] är inte tillåtet för oxen». Kungarna kunde hålla sig ovanför lagen men det kunde inte gemene man. Så om biskoparna t.o.m. vågade sig på att kritisera kungen för dennes val av sin kusins dotter som hustru lär man inte utan vidare ha släppt igenom en dispens för samma tilltag för en lågfrälseman. Och som du säger tilläts inte ens Erik Gustavsson att gifta sig med den han ville, trots att han tillhörde adelns toppskikt och kunde räkna släktskap med kungahuset. Det var först när det var försent att göra något som kyrkan gav upp. Men annars gällde att ännu på 1590-talet förvägrades sysslingar att gifta sig med hänvisning till att det skulle innebära frändsämjospjäll (blodskam). Ett argument som framfördes från kyrkan (tar det ur minnet nu så här på kafferasten) var att eftersom lagen utsträckte arvskretsen till fjärde led så stygges man taga till äkta den man ärva kunde.
 
Hälsningar
 
Urban

95
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 25 februari, 2013
« skrivet: 2012-09-11, 10:19 »
Jag förstår inte riktigt vad du menar med vetenskapliga anspråk, Leif. Om diskussionens syfte är att klarlägga Harald Tyrilssons härkomst måste väl argumenten för dina teorier ha stöd i antingen litteraturen eller i källmaterialet? Finns det egentligen något annat sätt att nå fram till hur det egentligen förhållit sig?
 
Pudelns kärna är som jag uppfattar det detta: Den tes du driver i den här diskussionen förutsätter att Harald Tyrilsson har kunnat ingå ett incestuöst äktenskap och det i en tid när kyrkans män stod på barrikaderna och viftade med sina kräklor för att förhindra någon form av uppmjukning av de kanoniska lagarna om äktenskap i förbjudna led. Det här är en fråga som det inte går att runda genom att säga att Harald var kompis med Klas Fleming så denne har säkerligen kunnat fixa en dispens åt honom. Det handlade ju inte bara om huruvida man själv fick gifta sig eller inte; barnen i ett sådant äktenskap kom automatiskt att räknas som utomäktenskapliga och saknade därmed arvsrätt efter föräldrarna. Om det inte går att visa att det faktiskt var möjligt att utverka dispens för äktenskap mellan så nära släktingar som du förutsätter vid denna tid faller väl hela resonemanget, oavsett hur många indicier man tycker sig se i andra sammanhang?
 
Du skriver i flera inlägg att Jully Ramsay inte alls har påvisat att Harald Tyrilsson inte kunde vara agnatisk ättling till Sluksläkten (sonson till frälsemannen Nils Jönsson Sluk som det uppges i Gabriel Anreps Svenska adelns ättar-taflor, d. 4, 1861, s. 278), men det har hon ju implicit gjort genom att belägga att Harald gifte sig andra gången med ett barnbarn till denne Nils Sluk. De dåtida lagarna tillät inte äktenskap mellan så pass nära släktingar.
 
En annan fråga som jag tycker fortfarande är relevant är varför Harald Tyrilsson behövde adlas av Johan III om han nu tillhörde en frälsesläkt på fädernet - som du menar - och därmed redan var legitim adelsman. Handlade det om renovation av ett gammalt adelskap borde det väl framgå av sköldebrevets lydelse? Det kanske vore värt att beställa en papperskopia av sköldebrevet i finska Riksarkivet för att kolla det.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

96
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 10 september, 2012
« skrivet: 2012-09-10, 13:45 »
Risberg, Sara (red.) (2008): Auctoritate papae: the church province of Uppsala and the apostolic penitentiary 1410–1526 (Stockholm) är nog snarare ett argument mot än ett argument för hypotesen att Harald Tyrilssons hustru varit släkt med honom i andra och tredje led. För perioden 1438–1513 finns från Sverige och Finland följande ansökningar:
 
*41 dispensansökningar gällande äktenskap mellan blodsfränder (cognatio). Med undantag för det exceptionella fallet med riksrådet Johan Kristiernsson (Vasa) och dennes andra hustru – som var släkt med honom i andra och fjärde led – gäller flertalet ansökningar giftermål mellan personer som var sinsemellan besläktade i fjärde led (bryllingar), en mindre del släktingar i tredje och fjärde led (någon gifter sig med barn till syssling) och endast ett fall gällande släktingar i tredje led. Där släktskap så nära som tredje led var involverad anges återkommande att ett särskilt deklarationsbrev krävdes för detta.
 
*27 ansökningar gäller giftermål mellan personer som var ”släkt med släkten” med varandra (affinitas). Ett typexempel är att någon varit förlovad, gift eller haft sexuellt umgänge med en brylling eller syssling till sin nuvarande eller blivande äktenskapspartner.
 
*2 ansökningar gäller äktenskap där andlig släktskap (cognatio spiritualis) var äktenskapshinder, dvs. att den ena partnerns förälder varit gudmor eller gudfader åt den andra partnern.
 
Jag hittar inte en enda ansökan som gäller släktskap så nära som skulle vara fallet med Harald Tyrilsson och Anna Henriksdotter, enligt den hypotes som framförts här. Det kan tolkas som att det inte ens var lönt att ansöka om dispens för detta.
 
Vad beträffar antagandet att bara frälsemän kunde tjänstgöra vid hovet återstår väl det att bevisa? Jag har en förfader, garanterat ofrälse/oadlig som tjänade vid hovet på 1550-talet. Hursomhelst: Harald Tyrilsson kan mycket väl ha varit frälseman men inte enligt den definition som trumfades igenom med adelsprivilegierna 1569. Han kan alltså ha övertagit frälset efter någon tidigare släkting till sig själv (eller möjligen hustrun): mor, farmor, morbror, morfar … Det fanns ju gott om sådana frälsemän i riket och det var därför kronan genomförde så omfattande frälserannsakningar i såväl Sverige som Finland under flera decennier. (Att han själv skulle ha skaffat sig frälse är väl vid denna tid mindre sannolikt, även om jag känner till två samtida exempel på detta.) Om jag minns rätt visar Jan Samuelsson i sin åberopade avhandling från 1993 – Aristokrat eller förädlad bonde?: det svenska frälsets ekonomi, politik och sociala förbindelser under tiden 1523–1611. Diss. Lund – att många av de frälsemän som inte uppfyllde 1569 års kriterier erhöll sköldebrev i efterhand.
 
Harald Tyrilssons och Anna Henriksdotters måg Erik Arvidsson (Footangel) är för övrigt ett exempel på en ”illegitim” frälseman där frälset ärvts från morfadern. För att vinna inträde på Riddarhuset framställde han sig som sonsons sonson till sin mormors farfar far, riksrådet Sune Sunesson. [Riddarhusets stamtavlor, utgivna på cd av Riddarhuset 2002, adl. ätten Footangel (nr 229)]
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

97
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 10 september, 2012
« skrivet: 2012-09-09, 22:44 »
Eftersom det saknas belägg för att kung Johans adlande av Harald Tyrilssons skulle avse renovation av ett gammalt adelskap är vi inne på gissningarnas område där. Jag tror dock att min invändning ovan är relevant i sammanhanget.
 
Det väsentliga här, som jag ser det, är att ditt resonemang förutsätter att Harald Tyrilsson har kunnat ingå äktenskap med en nära släkting i strid med såväl landslagen, kungliga förordningar och kyrkans hårdnackade motstånd mot uppluckringar av detta regelsystem. Därför är detta mer än bara något besvärande, som du uttrycker det, och något som kräver rätt substantiellt stöd utöver hypotetiska resonemang. Jag skulle för egen del ha avskrivit möjligheten till en fädernehärstamning från Nils Jönsson Sluk för Harald Tyrilssons del enbart utifrån detta, och uppenbarligen har Jully Ramsay en gång gjort detsamma.  
 
Till kommentarerna om olika indirekta samband mellan Klas Fleming och Harald Tyrisson och dennes broder bör man beakta att det sammanlagda antalet vuxna frälsemän i det svensk-finska riket omkring år 1600 knappast var fler än 500. Frälset - eller adeln om man så vill* - bestod alltså av en mycket begränsad krets personer till att börja med, trots ett kontinuerligt nyadlande från Erik XIV:s tid. Att kronans högre tjänstemän, frälse såväl som ofrälse, hade återkommande förbindelser med varandra både å yrkets vägnar och privat är rätt naturligt. Dessutom gällde vid denna tid förstås landslagen, som hade en vid definition av arvskretsen och bördemannakretsen. Klas Fleming var tremänning till Harald Tyrilssons hustru och de var därigenom potentiellt varandras bördemän och arvingar. Detta var ju en reell grund för nätverkande utöver ett eventuellt patron-klient-förhållande.
 
Mina kvällsmediciner börjar verka så jag får avsluta inlägget här. Vad beträffar frågan om 1563 eller 1567 som vigselår kan jag fråga Henrik själv om detta, om du så vill.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
[color=0077aa]* En liten exkurs beträffande termerna adel och frälse: Ordet adel, ett tyskt inlån, finns belagt på svensk mark tidigast 1516 och till att börja med som definition på det meniga frälset enbart. Det slog igenom på allvar under andra delen av 1500-talet. Detta sker samtidigt som grunden läggs till fyrståndssamhället. För att skilja de »egentliga» frälsemännen enligt definitionen i 1569 års adelsprivilegier (de som antingen ärvt sitt frälse eller som av kunglig nåd fått frälse i kombination sköldebrev) från dels det stora antalet kronotjänstemän som under samma period erhållit frälsebrev på sina gods, dels de frälsemän som ärvt sitt frälse från någon annan än sin far, blev anammandet av begreppet adel då ett sätt att utpeka vilka som då tilläts ingå i styrande ståndet. Men det finns inget motsatsförhållande mellan adel och frälse när det gäller medeltida förhållanden, såvida inte man försöker tillämpa begreppet retroaktivt. Termen adel är anakronistisk för medeltida förhållanden; därav Anthonis titel. Uradel (också det ett senare tyskt lån) avser det urgamla frälset, det frälse som av urminnes hävd fört sköld och vapen. Med urminnes avses från tiden innan sköldebrev började utfärdas mer allmänt kring 1420. Brevadeln (tidigare också kallad pappers- eller pergamentsadel) utgjordes av de frälsemän eller frälsesläkter som därefter tilldelats frälse och sköldemärke genom särskild kunglig nåd och sköldebrev. Men man erkände länge - ännu efter Riddarhusets inrättande 1626 - också frälsebrev utan specificering av sköldemärke som adelsgrundande i åtskilliga fall, i synnerhet för det finska frälset med sina speciella omständigheter.[/color]

98
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 10 september, 2012
« skrivet: 2012-09-09, 14:25 »
Som du säger var riksrådet Johan Kristiernsson omgift med sin kusins sondotter. [Gillingstam, Hans (1952-1953): Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden: släkthistoriska studier, sid. 675] Och med kanonisk komputation innebär det att hon var släkt med sin make i andra och fjärde led. Frågan är väl i vilken utsträckning man kan utgå från vad du själv kallar ett exceptionellt fall på 1470-talet gällande ett riksråd bland det yppersta frälset och utgå från att ett snäpp snävare släktskap mellan två personer av lägre börd på 1560-talet skulle ha gått spårlöst förbi i källorna. Samma år som Harald Tyrilsson och Anna Henriksdotter ingick äktenskap, 1563 (se Impola, Henrik (2011): Frälset och dess rusttjänst i Finland på 1500-talet. Helsingfors, sid. 144), påbjöd Erik XIV själv att den typ av kätteri som rörde sexuellt umgänge mellan personer som var sinsemellan mer avlägset besläktade än kusiner skulle åläggas böter, dvs. det var fortfarande straffbelagt. [Almquist, Jan Eric (1961): Straffet för incest i Sverige under reformationstiden. Stockholm, sid. 34 f] Med det i tankarna tycker jag nog att det behövs åtminstone några exempel på att kung Erik har förbigått sina egna direktiv och befallt en biskop - representant för en kyrka som vid denna tid kraftigt propagerade för att den kanoniska lagens äktenskapsförbud mellan släktingar skulle upprätthållas - att viga så pass nära besläktade personer vid denna tid. Något sådant tycker jag borde ha avsatt spår i källmaterialet. Det är ju inte fråga om ett tillfälligt förbud - det är först genom kungliga förordningen den 30 december 1680 som andra och tredje led ojämn sidolinje upphör att juridiskt räknas bland de förbjudna leden. [Almquist, Jan Eric (1931). Om blodsskyldskap såsom äktenskapshinder enligt svensk rätt, Stockholm, sid. 166]
 
Du har helt rätt i att man inte bör använda begreppen adel och frälse som helt synonyma under 1500-talet, även om de ofta används som sådana i de officiella källorna. Jag har gått in på detta i ett par artiklar nyligen: »Den goda bördens betydelse under stormaktstid och frihetstid», Svensk genealogisk tidskrift 2011:1, respektive »Nytt standardverk om det finska frälset», Släkt och Hävd 2012:1. Din utsaga om att det i Finland inte förekom några adliga släkter i egentlig mening tror jag är förhastad. Både Henrik Impola nyligen och prof. Eric Anthoni tidigare har tvärtom framhållit det funnits uradel i Finland på 1500-talet, både bland det glesa högfrälset och det talrikare lågfrälset. Vid sidan av det strikta frälsebegreppet som var exklusivt kopplat till rusttjänstens presterande fanns ju i praktiken en bördsadel, dvs. ett ärftligt frälse i den östra rikshalvan vid denna tid, oavsett förmågan att uppvisa sköldebrev vid de frälserannsakningar som hölls från seklets senare del. [Impola, a. a., introduktionskapitlet, bl.a. sid. 8] Att ha ärvt sitt frälse var mer statusgivande än att själv ha erhållit sköldebrev, det framgår bl.a. av aristokratins förhandlade om adelsprivilegierna 1569. Så frågan uppstår varför Johan III i så fall adlade Harald Tyrilsson 1578 om denne faktiskt härstammade från en gammal frälsesläkt, som du hävdar. Hade det då inte kunnat uppfattas som en nedgradering i status än ett upphöjande? För, som jag fattar det, det bevarade sköldebrevet nämner väl inget om att hans förfäder varit frälsemän, så som det brukar anges då det gäller renovationer av adelskap?
 
Bara några funderingar.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

99
Stålhandske / Äldre inlägg (arkiv) till 10 september, 2012
« skrivet: 2012-09-09, 00:47 »
Leif T: Jag känner bara mycket ytligt till de personer du nämner; jag har dessutom lite svårt att få en överblick över den här diskussionen så här sent på kvällen och borde väl därför inte avslöja min okunskap i frågan. Du får alltså ta mina frågor för vad de kan vara värda.
 
Om jag har förstått det rätt av diskussionen menar du att Harald Tyrilsson (från Östergötland?) var son till en Tyril Nilsson (Sluk), som skulle tillhöra den åländska frälsesläkten Sluk. Harald Tyrilsson uppges enligt ett skadat pergamentsoriginal i finska Riksarkivet ha adlats den 15 juni 1578 (perg. nr 109), delvis avskrivet av Tilas i Genealogica 113, fol. 196, svenska Riksarkivet. [Samuelsson, Jan: Aristokrat eller förädlad bonde?, Lund 1993, s. 316] Ett adlande hade väl inte varit aktuellt om han redan tillhörde en frälsesläkt på fädernet? Möjligheten finns ju att han - liksom en hel del andra frälsemän vid denna tid - fått sin frälse status före nobiliteringen 1578 genom giftermål med en adelskvinna.
 
Om Harald Tyrilsson var sonsonsson till Nils Jönsson (Sluk) skulle Haralds andra hustru Anna Henriksdotter - dotterdotter till denne Nils Jönsson - ha varit kusin till dennes far. Med tanke på att släktskap mellan så pass avlägsna personer som fyrmänningar (bryllingar) ännu på 1590-talet räknades som äktenskapshinder och sexuellt umgänge mellan sådana lagfördes som kätteri (blodskam) kanske den aspekten borde behandlas i diskussionen mer utförligt än vad som gjorts i ditt inlägg 2011-12-07. Här skulle det ju röra sig om släktskap redan i andra och tredje led. Du skriver i inlägget där att det på 1560-talet sannolikt inte krävde mer än Klas Flemings och hans svägerskas, änkedrottningen, tillstånd, men i sådana frågor hade väl dessa ingen dispensrätt? Om jag nu inte missat något ytterligare inlägg om detta eller helt missuppfattat situationen skulle jag tro att det är detta förhållande som fått Jully Ramsay att utesluta en härstamning från Sluk-släkten för Harald Tyrilssons del.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg

100
Det lät inte lovande. En databas akilleshäl är ju hur man ska få ut materialet man matat in. Om programutvecklarna har utgått från att en släktforskare bara kan vara intresserad av och skapa sammanställningar om en släktkrets i taget (och det gäller tydligen alla program jag kollat utom Holger) har man nog haft en alltför snäv bild av hur släktforskare forskar och vilka behov det medför i form av utdata.
 
Tack, Tommy, för länktipsen. Our Family Book förefaller också ha ett »bara-en-släkt-i-taget»-perspektiv, att döma av presentationen, medan Ancestral Villages tycks mer vara inriktat på att få fram statistiska data ur källmaterialet.
 
Det tycks som om den enda utvägen här är att skaffa sig en Holgerlicens.

101
Är Holger det enda släktforskarprogrammet på marknaden som klarar av att skapa så kallade familjeregister enligt Håkans beskrivning ovan? Jag har provkört ett halvt dussin andra program, bland dem Disgen och Legacy. Jag tror att jag har missat något väsentligt i mina testkörningar, eftersom jag bara har kunnat skapa rapporter som innehåller personer med viss typ av släktrelation till en specifik startperson, typ stamtavlor och antavlor. Men hur gör man om man forskar på en viss by eller socken, eller en viss yrkeskategori eller någon annan grupp personer som inte kan definieras som en viss persons avkomlingar, anfäder, syskon eller gifta med någon av dessa? Att skriva ut ett par tusen ansedlar (personakter) är inget fungerande alternativ i min situation.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

102
07) Litteratur om latin / Ordlistor
« skrivet: 2012-07-19, 22:39 »
Tack själv, Olle, för de vänliga orden - men så är du också sedan länge en vänlig och uppmuntrande forskarkollega åt oss alla på Anbytarforum. Ordlistan kommer till överskådlig tid att finnas tillgänglig i årsboken enbart, men denna har en rätt god spridning och finns ju tillgänglig på många bibliotek och arkiv.
 
Jag skulle hursomhelst bli mycket tacksam för rättelser och förslag till kompletteringar; kontakta mig gärna på min mejladress houtos@yahoo.com. Av Michael Lundholm har jag fått några bra juridiska termer som han hittat i Svea hovrätts arkiv och som jag gärna skulle vilja ha med i en eventuell andra version av ordlistan, till exempel. Det vore också trevligt att kunna lägga till de två sidor med vanligare latiniserade dopnamn och patronymika som jag var tvungen att stryka på grund av utrymmesbrist i årsboken. Och jag finge då också möjlighet att i texten rätta ett par förtretliga tangentfeltrckningar som tagit sig igenom den sista korrekturläsningen av artikelns totalt 251.000 tangentnedslag och som jag kan nämna redan här:
 
*clippingus: Accenttecknet ska flyttas fram en stavelse.
*mendica: Grundformen (i nominativ singularis) är just denna, inte mendicae.
*res: I ett exempel i slutet står cum filiam i stället för korrekta cum filia.
*tibicen: I genitivändelsen -cinis har ett extra i smugit sig in i början.
 
Bästa forskarhälsningar
 
Urban

103
Bure (Zebråzynthius) / Bure (Zebråzynthius)
« skrivet: 2012-05-05, 08:29 »
Grundarbetet pågår och är halvvägs färdigt; under sommaren hoppas jag kunna avverka ytterligare en fjärdedel av handskriften. Vad jag gör, närmare bestämt, är att dels transkribera varje enskild personuppgift i Johan Bures autograf i finska Riksarkivet tillsammans med motsvarande uppgift i avskriften X37 i Uppsala Universitetsbibliotek, dels lägga in noteringar om vissa typer av avvikelser och föra statistik över dessa. Det rör sig om åtminstone 2.000 personer och en del av Johan Bures sena kommentarer är rätt krävande att behandla. Det finns en rad smärre avvikelser mellan autografen och avskriften, som att autografens Östen i Kåsböle i Lövånger i avskriften blivit Östen i Ryssböle i samma socken.  Tiina Miettinen vid Tammerfors universitet arbetar med de personer som har koppling till Finland (och de är rätt många). Åtminstone själva analysen kommer att tryckas i någon publikation och på något sätt kommer förstås också själva databasen att göras tillgänglig. Hur det blir med fotografierna vet jag inte än, eftersom de är tagna av tredje part och det är svårt att få tillgång till den sköra handskriften i finska Riksarkivet. Men det löser sig väl också på något sätt, skulle jag tro.

104
01) Latinska ord A - V / Obiit
« skrivet: 2012-03-23, 07:43 »
Det ska kanske förstås som Sacram Domini Coenam obiit, dvs. >han/hon gick/har gått till Herrens heliga nattvard>. Grundbetydelsen av obíre är >att gå/komma till; att möta>. Utifrån denna betydelse använde man också verbet i uttryck som att gå sin sista dag eller döden till mötes: díem suprémum obiit, mórtem óbiit, eller bara óbiit.

105
Ancestry / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2013
« skrivet: 2012-03-18, 23:37 »
Anders: Nej, min databas >Familjer i Norrala> ligger tydligen fortfarande kvar hos Ancestry; söker jag på min farmor och hennes föräldrar finns de fortfarande där, med angivandet att de ingår i >Familjer i Norrala av Urban Sikeborg> och att jag gett mitt tillstånd till att publicera materialet som ett publikt släktträd. Jag har i mejlkorrespondens för flera månader sedan påpekat att jag inte gett mitt tillstånd till detta och att jag på nätversionens första sida på RÖTTER faktiskt uttryckligen anger som egentligen enda restriktion för användning av databasen att den inte får skickas in till någon av de stora genealogiska databaserna. Materialet i databasen har jag tagit fram under många år och med stora kostnader och den ideella aspekten är viktig för mig. Jag har aldrig tagit betalt för min forskning eller de utgifter jag själv haft och publiceringen på RÖTTER var mycket genomtänkt - jag vill att materialet ska vara en del av släktforskarrörelsens tillgångar (en mycket blygsam sådan i sammanhanget, men ändå). Därför känns det olustigt att Ancestry nu använder det i kommersiella syften. Dessutom får jag inte själv titta på de enskilda personuppgifterna för exempelvis min farmor utan att betala för ett abonnemang. Jag skickade ett mejl till Släkthistoriskt Forums redaktör om saken för ett par dagar sedan och frågade om det var något att ta upp i tidningen. Då menar jag den principiella frågan. Vi får se; jag har inte mycket att sätta emot.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg 2012-03-18 23:41)

106
Ancestry / Äldre inlägg (arkiv) till 17 mars, 2012
« skrivet: 2011-11-17, 22:24 »
Ja, det kanske är oundvikligt att folk nu hämningslöst kopierar allt på nätet som om det vore fritt, men måste jag välja mellan att göra mitt material tillgängligt gratis och få det »stulet» eller hålla på forskningsresultaten och bara släppa från mig dem mot betalning skulle jag ändå välja det första alternativet. Att min forskning sprids är i grunden något positivt och något jag eftersträvar, även om jag erkänner att det någon gång kan kännas lite tråkigt att se hur andra presenterar mina forskningsresultat i eget namn. Att göra allt ens material tillgängligt med fullständiga källhänvisningar och indicieresonemang gör det ändå möjligt för andra att kunna bygga vidare utan att behöva upprepa ens forskning, och detta bättre goda väger tyngre. Det jag reagerar på i det här fallet är att en kommersiell aktör som Ancestry utan mitt tillstånd säljer min forskning som jag tagit fram för ideella syften.
 
Mitt absoluta förbehåll då det gäller min Norraladatabas grundar sig på min gamla misstänksamhet mot de stora genealogiska databaserna. Dessa saknar nästan alltid den information som krävs för att man ska kunna bedöma trovärdigheten i uppgifterna. Det brukar sägas - och väldigt dumt så, i mitt tycke - att det är andras skyldighet att verifiera att uppgifterna är korrekta, inte mitt ansvar att förse dem med de källhänvisningar och resonemang som gör det möjligt för dem att bedöma uppgifternas trovärdighet redan från början. Därför kan man fortsätta att hävda som man gjort sedan 1990-talet innan diskussionerna om källkritisk forskning kom igång på allvar att databaserna är andrahandskällor. På så sätt friskriver man sig från ansvar från att databaserna är upplagda så att det är näst intill omöjligt att upptäcka det stora antalet felaktigheter som finns där utan ingående kontroller. För vi vet ju ändå att det är en omöjlig uppgift att verifiera att uppgifterna där är korrekta. Den släkt- och personhistoriska forskningen är en tvärvetenskap som bygger på mycket specialiserade kunskaper. Vi har varken tid eller resurser att lära oss allting om läsning av medeltida handstilar, om praxis vid tillämpning av bördsrättsinstitutet under stormaktstiden för att kunna bedöma domböckernas uppgifter, om de skillnader som påverkar bedömningen av uppgifter i Vasatidens landskapshandlingar för Norrland kontra mellersta och södra Sverige, ja, om den ena obskyra källan efter den andra. Därför menar jag att man aldrig kan presentera sina forskningsresultat utan källhänvisningar och indicieresonemang; utan dessa är det väl ingen forskning, egentligen? Det gäller ju också ren kyrkboksforskning; där finns alltid mängder med uppgifter som inte är uttryckligt belagda men som olika omständigheter gör sannolika. Jag blir helt ställd när jag på exempelvis Smedskivan utan källhänvisning hittar ett födelseår och en födelseort som vid kontroll i kyrkböckerna inte kan verifieras. Någonstans ifrån kommer ju uppgiften, men jag har inte möjlighet att lägga ner en månad på att försöka hitta varifrån. Ursäkta ordflödet, men det här är ett ämne som berör mig :-)
 
Därför uppskattade jag mycket den möjlighet som RÖTTER införde under Håkan Skogsjös tid som redaktör, den att kunna skicka in sina gedcomfiler och få dem konverterade till html-sidor och upplagda på RÖTTER. Då kan man garanterat presentera sina forskningsresultat i sitt rätta sammanhang. Det skulle jag också vilja uppmuntra andra att göra. (Det bekymmer som uppstått nu med Ancestry har annan grund. Det beror dels på att jag också gjorde det möjligt att ladda ner hela gedcomfilen, dels på att Ancestry inte tar bort »Familjer i Norrala», trots att jag har meddelat dem att jag inte alls har gett dem mitt tillstånd att lägga in min forskning som ett publikt släktträd i sina databaser.)

107
Ancestry / Äldre inlägg (arkiv) till 17 mars, 2012
« skrivet: 2011-11-17, 14:03 »
Om förbundsstyrelsen kommunicerar med Ancestry kanske det är den bästa vägen, Mats. Det rör sig ju om a) en stor databas som lagts upp på RÖTTER av ideella skäl för att vara fritt tillgänglig och som b) det kommersiella företaget Ancestry tagit och nu säljer.
 
De har en poäng i att de inte kan kolla varje enskilt bidrag. I det här fallet är dock databasen inlagd som ett publikt släktträd under namnet »Familjer i Norrala av Urban Sikeborg 2010-02-24b», vilket med deras ord innebär att jag har gett mitt tillstånd till att de säljer mina forskningsresultat. De borde inte vara svårt för dem att se att användaren »bonorin» inte är registrerad med mitt namn. Dessutom har jag artigt meddelat dem att jag inte har gett mitt tillstånd till att min databas läggs in och har bett dem ta bort den. Ancestry var från början en ovetande aktör i denna otillåtna transaktion, eller vad man ska kalla det. Men genom att de nu är medvetna om förhållandena och ändå fortsätter att kräva betalning för att man ska få tillgång till mina forskningsresultat har de väl ändå övergått till att bli en aktiv part, tycker jag.

108
Ancestry / Äldre inlägg (arkiv) till 17 mars, 2012
« skrivet: 2011-11-17, 06:58 »
Mats: Jag har haft en e-postdiskussion om detta med Ancestrys svenska kundtjänst. Det svar jag har fått är att »eftersom din information finns öppet tillgängligt för folk att komma åt och även som en GEDCOM-fil för att användas, så är det inte med säkerhet att man kan förhindra att andra personer laddar upp informationen på andra ställen och vi kan tyvärr inte kontrollera att informationen som medlemmarna anger i sina träd.» Och de har ju väl rätt i det. En annan Ancestry-medlem har också lagt in vad som ser ut att vara stora delar av databasen till Rootsweb, som ju är en Ancestry-community. Där ser jag ingen hänvisning till att materialet kommer från mig, dock.
 
Inte tror jag att de som har skickat in mitt material till Ancestry-databaserna och definierat det som ett »publikt släktträd» har haft några illasinnade avsikter. Däremot hade jag uppskattat ett mer resolut agerande från Ancestrys sida när jag påtalade att jag inte gett mitt tillstånd till att min databas lades in i Ancestrys. Jag har också motiverat varför jag har reagerat. Utöver principfrågan om kostnaden, att Ancestry tjänar pengar på det material jag har tagit fram för att vara gratis, så är för mig också principen om transparens viktig. Jag har lagt in många tusen transkriberade excerpter i databasen, och för varje enskild uppgift som grundar sig på indicier har jag också angett hur jag har resonerat, allt för att andra ska kunna se direkt vilka källor jag använt och hur jag använt dem. Min förhoppning har varit att andra på det sättet ska kunna bygga vidare på mina forskningsresultat utan att själva behöva upprepa min forskning. I de stora genealogiska databaserna som Rootsweb och DISBYT är ju all denna information - eller större delen av den - vanligen bortskalad, och därmed devalveras ju uppgifternas värde och användbarhet med en sisådär hundra miljoner procent.
 
Jag upptäckte att mitt material låg i Ancestrys databaser genom att söka på släktingars namn i Scangens »Personsökaren». Ett jättebra verktyg, tycker jag. Det framgick dock inte i träfflistan i Ancestry vem som lagt in »Familjer i Norrala» som ett publikt släktträd där; för det krävdes ett abonnemang :-(

109
Ancestry / Äldre inlägg (arkiv) till 17 mars, 2012
« skrivet: 2011-11-16, 21:09 »
En tråkig upptäckt nyligen var att se min databas »Familjer i Norrala» inlagt i Ancestry.se som ett publikt släktträd. På deras hemsida anges om sådana släktträd: »Den här databasen innehåller släktträd som har lagts in på Ancestry av användare som har angett att deras träd får visas för alla Ancestry-medlemmar.» Jag har emellertid inte alls varit medlem eller lämnat över några sådana rättigheter till Ancestry, som nu kräver att man betalar ett dyrt abonnemang för att få tillgång till de uppgifter jag forskat fram. Jag skrev om detta till Ancestry för en och en halv månad sedan och bad att de skulle ta bort mitt material, men det ligger fortfarande kvar.
 
Jag har på RÖTTER lagt upp i stort sett hela min Norrala-forskning, både som html-versionen »Familjer i Norrala» och som gedcom-fil. Jag har uttryckligen angett i inledningen till databasen att materialet får användas fritt, om upphovsmannen anges, med ett absolut undantag: det får inte skickas in till några genealogiska databaser (http://www.genealogi.se/norrala/norrala.htm#Hur_du_får_använda_uppgifterna). Med det menar jag förstås inte enskilda släktlinjer som någon kan ha hämtat från mina släktträd, utan större delar av »Familjer i Norrala» eller databasen i sin helhet. En viktig princip för mig har varit att mitt material ska vara fritt tillgängligt. Jag har i vuxen ålder aldrig tagit betalt för min forskning, oavsett de tusentals timmar jag sammanlagt har lagt ned och de tusentals kronor det har kostat att forska fram uppgifterna. Därför känns det så ledsamt att en kommersiell aktör som Ancestry tar mitt material och kräver pengar för att andra ska få tillgång till det.

110
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 08 maj, 2014
« skrivet: 2011-11-16, 18:20 »
Mattheus Petri Agerman har jag stött på flera gånger i domboksprotokollen från tingen i Norrala häradsrätt, men han uppträder där enbart i sin befattning som vice borgmästare. Jag kan inte påminna mig att där fanns några ledtrådar som skulle kunna vara till hjälp i en undersökning om hans ursprung, tyvärr.
 
Namnet Hambraeus är för Norralas del taget från just byn Hamre, men din tanke om en möjlig koppling till Hamrånge socken i Gästrikland tycker jag var helt rätt – detta sockennamn mycket väl skulle kunna ligga till grund för ett namn som Hambraeus. (Och här får jag nöjet att rätta mig själv: I inlägget ovan skrev jag att det har funnits fler personer med Hambraeus-namnet från Norrala. Det syftar dock enbart på byggmästaren Per Andersson Hambraeus och släkten Hambraeus från Norrala. De andra är personer i Hälsingland med namnet Hambraeus vilka jag hade noterat i samband med att jag gått igenom domböcker och mantalslängder för olika delar av Hälsingland och som jag lade till i efterhand. Om dessa tagit sitt namn från byn Hamre i Norrala vet jag alltså inte.)
 
Namnet Agerman är, som du ju vet, inte till stor hjälp i sammanhanget. Om förleden är latinets ’ager’ (åker) skulle det kunna syfta på en ort Åkre, Åkern eller liknande; man kan jämföra med den släkt Åkerman som härstammar från Åkerby i Uppland. Men det är tillräckligt ospecifikt för att man skulle kunna utesluta att namnet syftar på att han var bondson. Finns något »åkerortnamn» i Hamrånge, vad du känner till?
 
Hälsningar
 
Urban

111
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 08 maj, 2014
« skrivet: 2011-11-16, 10:12 »
Som tonåring satte jag med frågetecken in honom som möjlig son till Per Andersson, bonde på Hamre nr 1 omkring år 1700. Denne Per är i alla fall den ende bonde i byn med ett dopnamn som matchar Andreas Petri Hambraeus patronym; inte heller bland de obesuttna i byn har jag hittat någon annan möjlig kandidat. Den senare skrevs in som student vid Uppsala universitet 1682; efter detta har jag inte några belägg som rör honom.
 
Det har funnits fler personer med namnet Hambraeus från Norrala:
 
* Per Hansson Hambraeus, som uttryckligen anges vara född i Norrala, nämns som byggmästare i Stockholm fr.o.m. 1691-10-31 och han erhöll burskap 1698-07-05. Han var också bisittare. (Pursche, Werner: Timmermansämbetet i Stockholm före 1700, Sthlm 1979, s. 114, 122, m.fl. sidor) Denne var dock bondson från ett annat hemman i Hamre, från vilket även den rätt vittutspridda släkten Hambraeus från Norrala härstammar.
 
* En kyrkoherdedotter från Norrala gifte sig 1569 eller 1660 med Johan Andersson Hambraeus, tingsskrivare och sedermera häradshövding över Ångermanlands domsaga år 1681, i vilken befattning han avled samma år.
 
* En Jon Andersson Hambraeus är dessutom borgare i Söderhamn fr.o.m. 1649 och ännu 1670; denne uppges i domboken för Hälsingland, vid tinget för Ytterhogdal 1638 20/12, vara bror till kyrkoherden i Hogdal herr Erik (Ericus Andreae).
 
Om dessa, se Sikeborg, Urban (1990). Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt samt kyrkoherdar i Söderala pastorat 1555-1656: personhistoriska anteckningar. Släkt och hävd (Stockholm). 1990, s. 171, 194, 198-200)
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

112
Släktforskarnas Årsbok / Släktforskarnas Årsbok
« skrivet: 2011-06-25, 13:18 »
Det är nog bäst att jag går in och gör ett litet förtydligande här. Bureartikeln i årsboken handlar om hur Bureättens äldsta led behandlats i litteraturen och hur de kontinuerligt byggts på av olika personer från 1600-talet till våra dagar. En riktig kioskvältare, med andra ord ... Artikeln låg redan i korrektur när identifieringen av Johan Bures originalsläktbok gjordes, så analysen av denna får komma separat. En i mitt tycke mycket belysande detalj från originalsläktboken kunde jag dock klämma in i årets artikel.

113
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 30 april, 2011
« skrivet: 2009-03-18, 16:17 »
Jag vill bara berätta att jag inte längre kommer att vara aktiv i denna diskussion eller på Anbytarforum i övrigt av personliga skäl. Om någon emellertid tror att jag skulle kunna bidra med något då det gäller Norralasläkter så är det bara att kontakta mig, antingen via hemtelefon 08-96 75 63 eller e-post houtos[snabel-a]yahoo.com., så ska jag göra vad jag kan.
 
Den version av min databas Familjer i Norrala som nu ligger på RÖTTER är drygt tre år gammal. Jag har sedan dess gjort ett stort antal uppdateringar och även vissa rättningar av fel. Eftersom jag inte vill bidra till att felaktiga uppgifter ligger kvar på nätet kommer jag be om att nätversionen av databasen på RÖTTER tas bort. Jag tror inte att det för närvarande finns förutsättningar för att lägga upp en ny version, med tanke på att det inte finns någon redaktör för RÖTTER. Jag är för gammal för att börja fundera på att skaffa en egen hemsida och publicera materialet där, men om någon vill ha den senaste versionen i form av en gedcom-fil som kan importeras till ett släktforskningsprogram så kontakta mig så skickar jag den via e-post.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

114
Under mina bestyr under dagen har jag funderat en del. Min situation nu är sådan att jag måste ransonera mina krafter och lägga dem på sådant som är värt ansträngningen. Jag har varit med Anbytarforum sedan starten och hjälpte faktiskt till med material för RÖTTER inför dess lansering. Jag har också lagt upp det mesta av mina forskningsresultat, över 9.000 sidor, på RÖTTER. Det har varit roligt och jag har lärt känna många trevliga släktforskare. De senaste åren tycker jag att det har skett en förändring. Jag kanske har fel, men det känns som om diskussionerna som berör mina intresseområden numera tenderas att föras av personer som redan har sin bild klar av hur det varit. Någon ställer en fråga, jag lägger ner möda på att ge ett välbelagt och genomtänkt svar, för att sedan uppleva hur svaret ignoreras, eftersom det inte stöder den frågandes tes.
 
Ända sedan turbulensen kring den förre ordföranden Ted Rosvalls val har det varit mer av hätska utfall och gliringar på Anbytarforum än tidigare. Ted själv bidrog väl till det med sina veckobrev, som ibland verkade mer inriktade på att angripa personer med annan uppfattning än att beröra frågor med släktforskarintresse. Jag märker att det är med en känsla av anspänning, en klump i magen, som jag går in på Anbytarforum efter att jag skrivit ett inlägg, eftersom jag av erfarenhet vet att eventuella svar kan bestå av totalt ignorerande i bästa fall, annars konfrontation och krav på att jag ska ställas till svars. Diskussionerna förvandlas obönhörligt till metadiskussioner.
 
De exempel jag gav på ovan om hur mina inlägg beskrivits som rabiata och att jag skulle vara förpliktigad att svara på frågor som vederbörande ställt eftersom mina egna forskningar sannolikt var bekostade av förbundet härrör alla från Göran, liksom några andra raljerande kommentarer i samma stil i tidigare diskussioner. Jag har inte gått i svaromål, eftersom jag inte tror att det går att bemöta sådant utan att hamna i ett träsk av det var du som slog tillbaka först. Under min värsta sjukdomstid nyligen, när jag bokstavligen inte visste om jag skulle överleva från den ena dagen till den andra, försökte jag bidra konstruktivt och respektfullt i såväl diskussionerna om studentbegravningar i Uppsala som Erik XIV:s frillobarn, båda med Göran som drivande. Det gör mig mycket ledsen och trött att sedan få höra av Göran att jag som auktoritet ska ställas till svars för att jag uttryckt mig i hånfull ton. Jag vet inte om det beror på att jag inte godtog hans slutsatser i de båda diskussionerna eller att jag inte längre ansåg det fruktbart att fortsätta att delta. Något måste det vara som gör att han reagerar så; det vet han väl bäst själv.
 
Som sagt. Jag har tänkt en hel del och inser att jag under nuvarande omständigheter bör avstå från sådant som kräver kraft och ansträngning utan att ge särskilt mycket tillbaka förutom bekymmer. Jag kommer därför inte att delta mer i Anbytarforums diskussioner mer än att svara på frågor rörande Norrala och Trönö socknar i södra Hälsingland, de diskussioner som alltid har legat på pluskontot. När tiden för mitt konto på Anbytarforum löper ut snart vet jag inte om det är värt att förnya det. Finns det något skäl till det, varför jag skulle betala för att delta i något som ändå inte leder till något konstruktivt?
 
Hälsningar
 
Urban

115
Göran, jag har aldrig själv sett mig som någon auktoritet inom något som helst område. Du kanske minns, som jämförelse, att jag i andra diskussioner har fått höra sådant som att jag ägnar mig åt rabiata utfall därför att jag i ett inlägg varit kritisk till värdet av rudbeckianen Johan Peringskiölds genealogiska verk eller att jag skulle vara skyldig att bistå andra i deras forskningar därför att jag antagligen finansierat min egen forskning utifrån pengar från Sveriges släktforskarförbund, för att ta ett par exempel. Den typen av kritik gjorde mig ledsen, men jag krävde ingen ursäkt av någon för detta eller insisterade på min rätt att ventilera mina känslor. Jag har här bett om ursäkt vad gäller min kommentar då det gällde en anfader till den blivande hertigen, utan reservationer. Skulle inte du då kunna acceptera den och låta detta vara? Diskussionerna på Anbytarforum har handlat alltför mycket om olika personkonflikter i det förflutna. Jag tror inte någon har vunnit på det.
 
Hälsningar
 
Urban

116
När det gäller medeltiden måste vi nöja oss med de källor vi har, ofullständiga som de är, och försöka dra de slutsatser vi kan så gott det går - bara vi är medvetna om hur bräckliga de kan vara. Jag tycker inte att Jan Liedgrens tolkning då det gäller Johan Skyttes anor är förkastlig; Liedgren var en mycket skicklig genealog och hade genom sin tid vid Svenskt diplomatarium en unik kännedom om det medeltida materialet. Almquists kommentar, citerad av Hildebrand, måste ses utifrån att man i detaljstudier kunde belägga fall som visade sig vara betydligt mer komplicerade än man först trott. Särskilt då det gäller frälsegods, som kunde användas som vara i arv och byten av skriftande slag i syfte att skapa sammanhängande godskomplex. Jag tror att man alltid måste ha i bakhuvudet att fullständig säkerhet inte kan nås då det gäller medeltida förhållanden på samma sätt som gäller för 1700- och 1800-tal, samtidigt som vi kan inte dra några andra slutsatser än vad de bevarade källorna tillåter oss.
 
Frågan om Lasse Anderssons hustrus bördsrätt och kronans inblandning kan väl tänkas förklaras på olika sätt. Jag vet inget om de aktuella gårdarnas historia så därmed belastas jag inte av några förkunskaper (underförstått: därför kommer följande text knappast att bidra med något i frågan). Men om jag bara spånar: Gården hade kanske sålts eller bytts bort av någon släkting utan att Lasse Andersson eller hans svärföräldrar haft möjlighet att kräva sin bördsrätt. 1600-talets domböcker innehåller många fall där personer åberopar bördsrätt till hemman som sålts för flera år sedan, stundom flera decennier sedan. Gården kan också ha indragits till kronan p.g.a. att hemmansbesittaren inte förmått betala gårdens utskylder och därmed får övriga bördemän återlösa hemmanet från kronan. Det är kanske irrelevant i sammanhanget men hälsingeprosten Olof Broman (d. 1750) poängterar i en kommentar i sitt verk Glysisvallur att hälsingarna allmänt sett var mycket angelägna om att återlösa hemman som övertagits av kronan på grund av att åborna varit husarma. Om en person bytte bort arvejord mot annan jord kom den senare jorden att betraktas som arvejord, även om den inte tidigare varit i släktens ägo. Det här gör det svårt att vara tvärsäker då det gäller uttolkningen av folks bördsrättsanspråk; frågan om hur man skulle se på bördsrättens tillämpning i sådana fall var också juridiskt en problematisk fråga, i flera avseenden olöst ända till 1734 års lag. Jag ger ett exempel på det i det inlägg jag skrev om bördsrätt i diskussionen Fränka och som du citerar från. Sedan fanns nog gods som kronan (Gustav I) drivit in utifrån rätt svaga anspråk och som bördemännen med tillräckligt god dokumentation kunde göra anspråk på.
 
Så hur man än ser det så är det svåra frågor att besvara och jag är alltför medveten om min bristande kännedom om detta ämne för att våga mig på några mer konkreta besked.
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

117
Jag har själv inte sett Görans inlägg i Westling-diskussionen men jag misstänker att jag är en av dem som han tycker ha gått över gränsen genom att jag nämnt att en anfader i sjätte generationen bakåt suttit i stocken för fylla. Därför vill jag oförbehållslöst be om ursäkt om jag uttryckt mig klumpigt. Det var en irrelevant kommentar som jag fällde utifrån det för mig orimliga påståendet som någon gjort att det inte skulle finnas något suspekt eller kriminellt i just denna släkt. Det finns alltid mörka och ljusa sidor hos varje människa, och när allt fler personer kommer in i släktkretsen är det oundvikligt att där också finns sådana som någon gång kommit i konflikt med överheten eller överträtt någon religiöst betingad regel. Det är inget att raljera över; ofta är det tragiska omständigheter vi inte känner till som ligger bakom och sällan kan de egentligen ge en bild av hur någon egentligen varit. De goda sidorna som att vara en god människa, en bra förälder, en pålitlig vän, de syns sällan i källmaterialet. Därför ligger det en poäng i påpekandet att just framhållandet av negativa aspekter - som till sin natur är de som lättast återspeglas i de av myndigheterna förda handlingarna - ger en snedvriden bild av en person. Jag tycker personligen inte att mitt värde som individ eller hur jag upplevs av andra har någon koppling till hur mina förfäder har betett sig, men jag har uppfattat att inte alla känner det så när det gäller deras egen släkt.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

118
Birgitta: Du har bett mig i en annan diskussion att ge en kommentar här om bördsrätten, men jag vet inte riktigt vad somm förväntas av mig som rör själva bördsrätten. Jag har inte satt mig in i denna diskussion närmare och har ingen bekantskap med de personer som behandlas i denna diskussion och tror därför inte att jag kan bidra med så mycket konkret. Mina egna rön är främst från de norrländska landskapen. Professor Bengt Hildebrand återger i alla fall i sin Handbok i person- och släkthistoria (1961), s. 260, Johan Axel Almquists tes (från Personhistorisk tidskrift 1930, s. 216) att mellan två fixa punkter i en gårds historia [under medeltiden] kunna snart sagt vilka överraskningar som helst ha inträffat och tillägger att detta är alldeles riktigt och manar till försiktighet. Det gäller väl särskilt frälsehemman; du har själv gett ett fall på det ovan. Det förhållande att en gård ägs av medlemmar av en och samma släkt år 1350 och 1450, exempelvis, innebär inte att man törs dra slutsatsen att gården därmed varit i samma släkts ägo hela tiden.  
 
Bristen på ett stringent, detaljerat sätt att beskriva de olika parternas inbördes relation i äldre köpebrev och andra handlingar gör det ibland svårt att dra några bestämda slutsatser om huruvida de var släkt och i så fall hur. Jag tror att man generellt kan säga att man inte kan dra alltför stora växlar på det, till exempel om någon som bara betecknas som släkting inte kan vara en nära släkting som syskon. Du frågar ovan om hur väpnaren Erik Knutsson kunde sälja de gods han ärvt efter sina svärföräldrar. Med reservationen att jag inte har läst Jan Liedgrens text är formuleringen kanske bara ett sätt att utvisa godsens proveniens, att det är fråga om arvegods och att han löst börden från sin hustrus släkt. Hur säljaren kommit i besittning av godset (genom arv eller köp utom börd - avlingejord - eller jord förvärvad genom byte av arvejord eller avlingejord) var mycket viktiga faktorer vid försäljning av jord, eftersom de avgjorde om köparen kunde känna sig säker på att få behålla det köpta godset. Det var fullt möjligt att sälja arvejord till oskylda, men då måste bördemännen ha avsagt sig sin förköpsrätt.
 
Gustav I:s arv och eget är en märklig historia, hur han egenmäktigt byggde upp ett ofantligt godskomplex med både lagliga och olagliga medel. Du kan nog hitta en del om det i Ulf Söderbergs avhandling Gustav I:s arv och eget i Uppland (Sthlm 1977).
 
Du får återkomma och dunka mig i huvudet och ge mig lite fler ledtrådar så får vi se om jag har något att bidra med.  
 
Hälsningar
 
Urban

119
Chris: Det låter intressant! Anders Ersson dyker upp som tjänstedräng i Voxna (Överbo och senare Norrgårdarna) omkring 1813 [Voxna AI:3, husförhörslängd 1808-1819, uppsl. 56; d:o, nr 48 (sid. 141)], innan han 1816 flyttar till Arbrå. Han anges överallt vara född den 11 augusti 1794 i Ore.
 
/ Urban
 
P.S. Ett tillägg gjort i efterhand. Jo, här har vi ytterligare lite suspekt saker i släktträdet. Kommentaren om kolaren Erik Ersson i Dalfors lyder: Klagades allmänt öfuer honom, för at han ej wårdar sina barn och fick förmaning. [Ore AI:9, husförhörslängd 1806-1815, uppsl. 150]
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 15 mars, 2009)

120
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-03-15, 17:51 »
Visst är det 1825-08-06 hon är född; fingrarna slant vid inskrivningen.  
 
/ Urban

121
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-03-15, 16:05 »
Trönöforskare: SVAR har nu lagt ut en schematisk antavla för den blivande prinsen Daniel från Ockelbo på www.svar.ra.se. Hans farmors mormors mor Karin Persdotter var född 1825-08-26 i Daglösa nr sub 1 i Trönö och jag har hennes förfäder utredda till stor del. Hon har sina anor från följande gårdar och byar i södra Hälsingland, vad jag har kunnat förstå:  
 
Trönö socken: Daglösa nr 1, Daglösa nr sub 1, Daglösa nr 3, Långbro nr 1, Långbro nr 2, Trönbyn nr 3, Tygsta nr 1, Tygsta nr 2, Tygsta nr 3, Vi nr 1, Vi nr 4, Vi nr 5.  
Norrala socken: Ale nr 2, Ale nr 3.  
Arbrå socken: Hänsätter.  
Bollnäs socken: Växsjö nr 6 (Tomta, Knapegården, 1400- och 1500-tal).  
 
Vill du ha ett utdrag i form av ett Word-dokument eller ett gedcom-utdrag, kontakta mig på e-post houtos[snabel-a]yahoo.com så skickar jag ett sådant. Materialet är omfattande för att kunna läggas ut här.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

122
Ingen Anders Ersson finns bland födda i Ore år 1794, vad jag kan se. [Ore C:2, födelsebok 1775-1823] Drängen Anders Ersson inflyttar 1816 till Arbrå med attest den 29 september från Voxna församling. Han anges vara född i Ore 1794-08-11, vara Ärl. och Led.[ig till äktenskap].
 
/ Urban
 
P.S. Angående kommentaren om att det inte finns något suspekt eller kriminellt i släkten kan man exempelvis nämna att Anders Erssons svärfar, bonden Anders Larsson i Hov nr 5, 1817 fick sitta i stocken för fylleri. [Arbrå AI:8b, husförhörslängd 1817-1824, uppsl. 245]

123
Ett litet bidrag till komplettering av antavlan. Jag tittade lite närmare på den blivande prinsens farfas farfars far, husmannen i Arbrå Anders Eriksson, som i SVAR:s antavla anges vara född 1794-02-11 (utan födelseort) och saknar föräldrar. Anders var gift med bonddottern Kerstin Andersdotter (f. 1795-02-24). Anders Ersson tjänade som dräng på olika ställen i Arbrå innan han gifte sig 1820-04-23 med bonddottern Kerstin Andersdotter från Hov [nr 5]. [Arbrå E:1, vigselbok m.m. 1734-1825, p. 43]
 
Anders Ersson anges i husförhörslängden för Arbrå sn 1817-1824 tidigast som tjänstedräng i Kyrkbyn nr sub 1 och anges då vara född 1794-08-11 (inte 1794-02-11) i Ore socken (Dalarna). Han är där tydligen t.o.m. 1818, eftersom det bara finns noteringar om bevistat husförhör och nattvardsgång för detta år. [D:o, uppsl. 245] Sedan skrivs Anders Ersson (f. 1794-08-11) som tjänstedräng i Hov nr 6 och anges då ha kommit in från uppsl. 200 och flyttat till uppsl. 232 år 1819. De enda noteringarna öfr honom avser nattvardsgång 1818 och 1819. [D:o, uppsl. 247] Han skrivs därefter som dräng i Hovsätter i Kyrkbyn (nr 15), med samma födelsedatum: 1794-08-11. Han anges ha flyttat in från uppsl. 247 år 1819 och flyttat ut till uppsl. 255 år 1820. I kommentarskolumnen anges: Gift 1820. v. pag. 245. [D:o, uppsl. 232]
 
Vigselnotisen från 1820 med datumet den 23 april i Arbrå vigselbok lyder: Drängen Anders Ersson i Kyrkbyn och Bonde Dottr. Cherstin Andersd:r i Håf. I kommentarskolumnen: Giftoman: Brudens Fader, G. Bonden Anders Larsson i Håf. [Arbrå E:1, vigselbok m.m. 1734-1825, p. 43]
 
Anders Ersson (f. 1794-08-11) skrivs därefter som dräng i Hov nr 7, utan födelsedatum. Han anges ha flyttat ut till uppsl. 241 år 1822. I kommentarskolumnen: Gift 1820. v. fol. 245. [Arbrå AI:8b, husförhörslängd 1817-1824, uppsl. 245] Anders Ersson (f. 1794-08-11) är sedan dräng i Hov nr sub 1 och anges då ha flyttat in från uppsl. 255 år 1822. I kommentarskolumnen står: Gift 1820. v. fol. 245.[D:o, uppsl. 241]
 
Hustrun Kerstin Andersdotter är dotter till bonden Anders Larsson (f. 1764) och hustrun Brita Hansdotter (f. 1769) i Hov nr 5, vilket stämmer med SVAR:s antavla. Om jag inte misstagit mig gruvligt är det rätt Anders Ersson jag följt. Återstår att följa upp honom i Ore.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 15 mars, 2009)

124
SVAR har nu lagt upp ett litet släktträd för den blivande prins Daniel på www.svar.ra.se. För närvarande finns en antavla för farfadern respektive farmodern och antavlorna för morfadern och mormodern sägs komma inom kort. Uppgifterna är mycket summariska med födelseår och dödsår med angivande av socknen och antavlan går inte så många generationer bakåt.
 
Jag noterade att hans farmors mormors mor Karin Persdotter var född 1825 i Trönö socken i södra Hälsingland. Jag kollade upp henne och såg att hennes släkt kommer in i Trönöfamiljer jag utrett tidigare. Hon har sina anor från följande gårdar och byar i södra Hälsingland:
 
Trönö socken: Daglösa nr 1, Daglösa nr sub 1, Daglösa nr 3, Långbro nr 1, Långbro nr 2,  Trönbyn nr 3, Tygsta nr 1, Tygsta nr 2, Tygsta nr 3, Vi nr 1, Vi nr 4, Vi nr 5.
Norrala socken: Ale nr 2, Ale nr 3.
Arbrå socken: Hänsätter.
Bollnäs socken: Växsjö nr 6 (Tomta, Knapegården, 1400- och 1500-tal).
 
I Norrala återfinns en anmoder anklagad och dömd till döden för trolldom i häxprocesserna som hölls 1673. Domen verkställdes emellertid aldrig. Ett par fall av något suspekt eller kriminellt.
 
Mitt material om hennes anor är för omfattande för att kunna läggas in här. Är någon intresserad av att få en Word-kopia eller gedcom-utdrag, kontakta mig på e-postadress houtos[snabel-a]yahoo.com, så skickar jag ett sådant.
 
Ska bli intressant att se om det kommer ytterligare uppgifter om de Westlingska anorna från Bollnäs, Arbrå och Svartnäs, områden jag själv har sysslat lite med.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

125
Jag tror nog att du formulerar frågan fel, om man ska se det källkritiskt. Ska man värdera källorna kan inte likpredikan från 1652 ses som bara en enda källa; antalet skriftliga eller muntliga källor som uppger något har egentligen ingen betydelse i frågan. Superintendentskan Margareta Jönsdotters familj ska 1652 själva uppgett för biskop Andreas Johannis Prytz att hennes mormor var dotter till en kyrkoherde: Mormodern en mycket hedersam Matrona/h. Margareta/en förnemligh kyrkioherdes Dotter/effter hwilken S.H. Margareta hon ock upnämbd war. (Jag har hämtat texten från ditt inlägg av den 18 februari 2006.) Den informationen har sedan lämnats offentligt för både släkt och andra i en likpredikan. Det är tydligen den enda uppgift vi obestridligen har från 1600-talet om denna Margaretas härkomst, om jag fattat denna diskussion rätt, och den härrör alltså från de närmast sörjande, bokstavligt talat.
 
Från en anteckning i Elias Palmskiölds samling vilken skrevs senast 1719 anges att Margareta d.ä.skulle ha varit dotter till Erik XIV. Vem som lämnat uppgiften till Palmskiöld anges inte. Vi vet att Palmskiölds material, som till en avsevärd del består av en mängd lösa noteringar med uppgifter han hittat i litteraturen, hört av andra eller med slutsatser han själv tycker sig ha dragit, innehåller många felaktiga uppgifter då det gäller såväl ortshistoria som genealogi. I en förlorad kyrkbok för Horn ska ha funnits en senare marginalkommentar som varken kan tidsbestämmas eller tillskrivas någon upphovsman i vilken samma uppgift om Erik XIV som fadern förekommer. Det förefaller dessutom av den inledande formuleringen som om den bara återges i referat.
 
Anlägger man ett källkritiskt perspektiv då det gäller det skriftliga källmaterialet är likpredikan över Margareta Jönsdotter 1652 inte bara en enda källa; det är den enda källan som har någon substans i och med att den är tidig, den kan tidsbestämmas och den härrör från familjen själv.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

126
Skytte / Äldre inlägg (arkiv) till 12 september, 2010
« skrivet: 2009-03-03, 09:47 »
Här är ett förslag till översättning:
 
Kung Karl IX fick år 1574 sonen Carl Gyllenhielm med Karin Nilsdotter, fru Sigrids på Sjösa tjänstepiga. Hon blev därnäst gift första gången, 1578, med Gustav Andersson, kammarsven åt dåvarande hertig Karl; andra gången med drottning Katarina Stenbocks läkare Detlof och tredje gången med ståthållaren på Nyköpings slott Per Christoffersson Siöblad. (l) Det fanns också ett ihärdigt rykte att friherre ['L.(iber) B.(aro'] Johan Skytte, riksråd och kansler vid Uppsala akademi hade erkänt denne kung som sin fader. (m) Hans mor, Anna Andersdotter, av samma gamla och adliga ätt Skytte (n), blev gift med Bengt Nilsson Skräddare, borgmästare i Nyköping i Södermanland ...
 
[Noter]
(k) Brocmans Beskrivning över Östergötland, del 2, s. 12 och flera brev av den vördnadsvärde Wistrand till den frejdade professor Lindblom, 1784.
(l) [Anders Anton] von Stiernmans adelsmatrikel, s. 65.
(m) Göran Nilsson Posse i 'Hertig Karls slaktarebänk', och Görans Borastus i vederläggningen i Johan Skyttes tal till den engelske kungen Jakob I. [Tryckt 1618 under titeln 'Oratio Ioannis Skytte, legati Suetici, quam ad Magnæ Britanniæ regem, anno 1610 habuit'].
(n) Lundström: 'De Sudermannia' [1747], s. 64.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

127
En snabb översättning: Kung Erik XIV hade en älskarinna Agda Persdotter, vars far, en finne och borgare i Stockholm, kallades Peter i Porten, och hon själv, på grund av sin skönhet, Charitas (h). Utöver två döttrar som omnämns av von Stiernman hade hon även två andra: Lucretia, som kungen själv nämner 1573 (i) och Margareta, gift år 1592 med Olaus Simonis Helsingius [Olof Simonsson Hälsing]. Denne var född in byn Simonsboda i Ljusdals socken i Hälsingland år 1560 och, efter idoga studier vid Stockholmskollegiet, år 1587 invigd i det andliga ståndet, och därnäst, år 1593, utsedd till hovpredikant åt Johan, hertig av Östergötland, på slottet Bråborg. Kyrkoherde i socknarna Horn och Hycklinge i Linköpings stift, prost 1606, död 1639; hon dog emellertid 1618. Med denne make födde hon en son, Samuel Olai [Samuel Olsson], död som filosofie magister i Wittenberg, och sex döttrar, Christina, Anna, Elisabeth, Emerentia, Märta och Sara, om vars öden vi är obekanta. (k)
 
[Noter]
(g) [Sven Lager-]Brings Samling af åtskilliga handlingar och påminnelser, som förmodeligen kunna gifwa lius i swänska historien, d. 3, s. 252. Anmärkningar till von Dalins Svea rikes historia, s. 3.
(h) Palmskiöldska samlingen.
(i) Därsammastädes.
(k) [Nils Reinhold] Brocmans beskrivning över Östergötland, del 2, s. 12 och flera brev av den vördnadsvärde Nils Wistrand till den frejdade professor Lindbolm, 1784.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

128
Göran: Den citerade latinska texten är väl ett referat av Fant på latin av en text på svenska eller latin i Horns kyrkbok? Lydelsen är ju, i översättning: I marginalen antecknas att ... Jag har svårt att tro att någon skulle göra en marginalanteckning i en kyrkbok och inleda den med just en sådan fras. Det är snarare den inledning man skulle förvänta sig av någon som refererar en sådan marginalkommentar. Och är det ett referat det är frågan om kan vi nog inte veta vad som ursprungligen stod i kyrkboken och vad som eventuellt var tillagt av den som refererade i förtydligande syfte.
 
I förteckningen över fristående utgångspunkter ovan så är min mening i alla fall - efter vad vi behandlat nyligen i en annan diskussion - att punkt 5 (Margareta Eriksdotters dotterson begrovs inne i Uppsala domkyrka) inte är riktigt relevant i sammanhanget. Att Samuel Loftander begrovs i domkyrkan 1663 kan knappast innebära något annat än att han begrovs i någon släktings grav, inte i en egen. Resonemanget har jag tagit upp tidigare: antalet gravplatser i domkyrkan var begränsat, gravrättigheterna begränsade till vissa familjer (och däribland återfinns en hel del representanter för det prästerliga ståndet), inget belägg finns för att Loftander skulle ha haft en egen grav (och det är väl få ställen som ända sedan 1700-talets första årtionden haft en sådan noggrann genomgång av gravbeståndet som Uppsala domkyrka) och jag tror inte någon skulle släppa in någon utomstående i sin familjegrav. Så mitt förslag var att leta bland några av Samuel Loftanders släktingar; han var ju av prästsläkt.
 
Jag kanske har missuppfattat dig från vår andra diskussion, men jag uppfattade det som att du där mer eller mindre uttalat menade att orsaken till att Samuel Loftanders farfar inte nämns i personaliedelen i inbjudan till Samuels begravning var att denne var gift med en utomäktenskaplig dotter till Erik XIV. Jag får inte det att gå ihop riktigt med att Loftander samtidigt, som en följd av sin kungliga börd, skulle ha begravts i egen grav i Uppsala domkyrka med halva Uppsala universitet och dess professorer (nåja, åtminstone en) i procession. Det är i alla fall så jag uppfattat dina tidigare inlägg.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban

129
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-02-13, 13:32 »
Kenneth: Jag antar att du avser Trönö C:2; den volymen finns inte digitaliserad än av SVAR så jag har inte tillgång till den. Däremot tror jag att du kan vara intresserad av vad som sägs i den renoverade versionen med signum C:2b. Det förefaller som om man fått kritik för hur man fört kyrkboken, eftersom man upprättat en ny med kompletterande data. Volym C:2b finns inte tillgänglig hos Genline, om jag minns rätt.
 
På uppslaget för Wij nr 2 [Trönö C:2b, s. 50] sägs om Jon Olofsson:
N:o 2. Jon Olofsson och dess hustru Ingrid Larsdotter tillträdde hemmanet efter den förre Jon Olssons död, sedan han det samma inlöst efter wärdie och betalt den skuld hemmanet råkat uti. Hans son Lars, som egtat en af förra Jon Ols döttrar Gjölin, blir nu skrefwen för hemmanet. Alltså: Därefter följer uppgifter om Lars Jonsson, som jag återger nedan. Men först en marginalkommentar om Jon Olsson: War tillförene Landbonde på Kyrkbordet. Född i Söderh[amn] 1700 2 Julii. Fadren Olof Jonson Cron Smed ibidem [dvs. därsammastädes]. Mod.r H. Ellena Lars Dotter. Bägge döde i Tröne. (Ordet Cron Smed syftar väl på att han var smed vid kronans gevärsfaktori i Söderhamn.)
 
Nedanför följer:
 
N:o 2. Lars Jonsson.
född i Kyrkbordet a. 1732. 17. Febr. gift a. 1753. [blankt] med Gjölin Jonsdotter f. 1726. d. 17. Jan. I marginalen står: Vid. p. [dvs. se sid.] 188 Kyrkbordet.
 
På s. 188 skrivs dopnotiserna för landbonden Jon Olssons på Kyrkbordet två barn Helena (f. 1730-03-25) och Lars (f. 1732-02-17).
 
Hoppas att det kan vara till någon hjälp.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

130
Njutånger / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2009
« skrivet: 2009-02-13, 13:09 »
I mantalslängden för Mora socken 1770 skrivs under Siljansfors bruk gifte hammarsmeden Olof Norman. [Mantalslängd 1770, Kopparbergs län, s. 174] 1771 finns gifte mästersmeden Olof Norman fortfarande där [d:o 1771, s. 180], liksom 1772 [d:o 1772, s. 155]. Ingen annan Norman skrivs under bruket.
 
Antingen är dopnamnet på Greta Normans far felaktigt angivet i hennes födelsenotis (i och för sig ingen unik företeelse) eller så bodde Johan Norman och hustrun Anna Andersdotter bara några månader vid bruket 1771, så att de varken registrerades i husförhörslängderna eller i mantalslängderna. Men det första verkar ju troligast, med tanke på att du har hittat Olof Norman med hustru Anna Andersdotter och dotter Margareta, som har samma födelsedatum som Greta Norman.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

131
Skog / Äldre inlägg (arkiv) till 29 september, 2009
« skrivet: 2009-02-13, 12:47 »
Kenneth: Han är ifrån Enånger och Sätra, dvs. byn Sätra i Enångers socken.
 
Hälsningar
 
Urban

132
Det kan vara lite problematiskt att avfärda Sternels likpredikan med argumentet att det är ett specialfall därför att det har med Bureätten att göra. Det är ju i sig ett erkännande att man kunde frångå hur släktskap vanligen redovisas i likpredikans personalia vid behov; i förlängningen också att en del av din argumentation för att framhålla just omnämnandet av kyrkoherdedottern Margareta Eriksdotter i Prytz likpredikan som signifikant i målet rörande hennes eventuella kungliga härstamning inte riktigt håller.
 
Jag tycker nog inte att det där med bureism är en helt lyckad invändning. Tänk på att det stora genomslaget då det gäller genealogin över Bureätten i dess mest utarbetade form sker först under andra hälften av 1700-talet, alltså efter att Sternel skrivit sin likpredikan över prosten Burman. Ännu fanns då bara lektorn Joseph Thuns äretal över Erik Palmskiöld, tryckt 1707, som gick närmare in på ämnet, och han intresserar sig mest för de mytiska hjältarna Fale hin unge och Fale hin gamle och nämner mycket lite om de övriga. Frågan är hur spridd den boken var. Andreas Rhyzelius hade infogat en kortfattad släktredogörelse i en fotnot i en kort minnesruna på vers över Fale Burenskiöld 1732, men inte heller den lär väl ha varit särskild vida känd. Det är främst med Gabriel Anreps edition av den svenska adelns ättartavlor på 1800-talet som vi får igång Bure-manin på allvar.
 
Vad avser din punkt 3, så är det omöjligt för mig att argumentera vare sig för eller emot. Jag vet knappt själv vad jag tänker och vet många gånger och kan därför mycket mindre uttala mig om vad folk på 1600-talet möjligen har tänkt eller vetat i olika hypotetiska scenerier.
 
Jag tycker nog att du är lite snabb att avfärda Horns kyrkbok som källa. Det är rätt ofta historiker för äldre tider får använda sig av nu försvunna källors vittnesbörd genom citat eller fragment, men de kan lyckas rätt bra ändå.
 
Du frågar i punkt 6 om handstilen på ett dokument och undrar om det inte ser ut att vara från mitten på 1600-talet. Handstilen är jag mycket väl förtrogen med: det är Elias Palmskiölds egen. Jag har arbetat med en hel del verk av hans hand och jag känner väl till hans karakteristiska hand och har en hel del hemma i form av fotostatkopior och fotografier. Hade jag inte vetat vem som skrivit texten hade dock aldrig velat datera den till mitten av 1600-talet (jag har arbetat mycket med handlingar från den tiden) utan till omkring år 1700. Nu dog ju Elias Palmskiöld 1719, så där har vi ju en främre gräns för när texten kan vara skriven.
 
Och, som en parentes, vad angår kyrklighetens moral under stormaktstiden och Mose lag så skulle jag inte skriva under på din beskrivning. Läser man Gamla Testamentet ser man nog rätt snart att varken Israel som nation eller senare Juda följde den mosaiska lagen i någon större utsträckning. Det är ju därför som profeterna gormar på - men samtidigt utlovar de ju benådning och förlåtelse om folket vände om, oavsett vilka brott de hade begått. Inte ens kung David fick undergå dödsstraff när han begått äktenskapsbrott med Bathseba och fått hennes make dödad utan fick förlåtelse efter att ha ångrat sig. Lagens bokstav har inte alltid varit det avgörande vid utdömande av straff.
 
Hälsningar
 
Urban

133
Att det är de genealogiska upplysningarna den Enanderska likpredikan som är intressanta i just den här diskussionen håller jag med om - men jag menar att de inte kan särskiljas från de rådande uppfattningarna om ära, ärvd och förvärvad. Om Prytz och de efterlevande (för det var ju ifrån dem som Prytz fick de biografiska data) i god tro råkat förlänga den kyrkligt förankrade släktskapen genom att ange Margareta Eriksdotter som kyrkoherdedotter kan vi inte veta något om; den typen av spekulationer kan jag inte ge mig in på, varken för eller emot. Däremot, som jag sade, tror jag att det är osannolikt att en biskop i en offentligt uppläst likpredikan i kyrkan medvetet skulle ha lämnat vilseledande uppgifter om Margareta Eriksdotter i stället för att bara låta bli att nämna henne, om hon nu uppfattats som problematisk på något sätt.
 
Det var i somras som jag läste likpredikan över prosten Burman på Kungliga Biblioteket och jag gjorde då några anteckningar eftersom det kom in på Bureätten; det är därför jag råkar ha det belägget till hands just nu. Jag är inte riktigt säker på att jag uppfattat din argumentering korrekt, emellertid, och om det är så här du menar:
 
1. Stenberg uppger att de enda genealogiska uppgifter som bestås ofrälse personer i de likpredikningar han undersökt begränsar sig till föräldrarna och kanske farförälderns namn. Därför är detta den regel vi måste utgå från; det kan inte finnas några undantag. Att det i likpredikan över superintendentskan Enander också uppges namnet på hennes mormor Margareta Eriksdotter liksom att denna skulle ha varit kyrkoherdedotter visar därför att det var något speciellt med henne, något som fick Prytz att avvika från regeln om vilka genealogiska uppgifter som fick ges. Det kan tydas som stöd för att legenden om Margaretas illegitima kungliga börd har saklig grund.
 
2. Men: Jag nämner en likpredikan över en ofrälse person som avviker från mönstret då det gäller genealogiska uppgifter. Det kan emellertid inte anföras som exempel på att mönstret om angivande av släktskap inte var närmast lagbundet, eftersom just det här fallet rör en person med avlägsen koppling till Bureätten och därmed kan vara ett specialfall.
 
Om jag har förstått det rätt (korrigera mig om jag har fel) så får jag inte de här två argumenten att gå ihop riktigt.
 
Att anteckningen i Horns kyrkbok är från 1600-talet är väl för övrigt helt obelagt? Kommentaren förefaller ju vara gjord i efterhand, eftersom den sades vara tillagd i marginalen. Eftersom den bara finns återgiven av en senare skribent i latinsk språkdräkt vet vi ju inte heller hur den lät på svenska och kan därför inte bedöma dess ålder utifrån språket. Jag tror jag visade ovan med ett par exempel från Norrala socken (och jag kan ge en hel del konkreta exempel på det) att senare präster vid olika tillfällen och i olika sammanhang fört in kommentarer och tillägg i kyrkböckerna långt i efterhand. Jag skulle nog inte bedöma det som ett specialfall; norralingar är inte speciella, bara väldigt trevliga.  
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Jag har i efterhand rättat ett par språkliga malörer som jag missade vid inskrivningen. I sak har emellertid inget ändrats.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 12 februari, 2009)

134
Ett boktips för den som är intresserad av stormaktstiden och hur man hanterade döden: Har du inte läst Göran Stenbergs Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- & 1700-talen (1998) som omnämns i denna diskussion, så skaffa den. Jag tycker att den är mycket läsvärd.
 
/ Urban

135
Det här med egentliga släktredovisningar i likpredikningarnas personalia hade ju ett tvåfaldigt syfte relaterat till begreppet ära, som jag var inne på ovan. Om den avlidne adelsmannen eller -kvinnan varit bortklemad och inte åstadkommit särskilt mycket att hänga i granen då det gällde kristliga dygder och världsliga stordåd - och man kan misstänka att det gällde rätt många personer tillhörande dåtidens överklass - så kompenserade man det genom att framhålla förfädernas ära, som därigenom spillde över på den avlidne. (Göran Stenberg går in på det i sin bok, om jag minns rätt.) Om den avlidne faktiskt hade varit ett dygdemönster, ja, då förhöjdes såväl dennes ära som dennes förfäders av detta, retroaktivt, så att säga. En person som saknade förfäder som motsvarade detta ärebegrepp (alltså personer som innehaft höga ämbeten, tillhört ädla ätter, utfört märkliga gärningar) måste nödtvunget få sin ära av egen kraft. Hade den avlidne kanske inte hunnit åstadkomma så mycket så kunde han eller hon alltid framställas som en god kristen.
 
(Omsättandet av detta ärebegrepp, som inkluderade både individen och dennes förfäder, var väl inte helt problemfritt, även om det inte berördes i likpredikningarna. Hade en adelsman som tillhörde en gammal men avdankad ätt företräde framför en ny men kraftfull ätt? Nils Larsson Vallerman disputerade över detta ämne i Uppsala 1659 i sin dissertation Disputatio de nobilitate. Vallermans tes var att den nya adeln skulle ha företräde i sådant fall; om båda ätterna var lika kraftfulla skulle den som tillhörde den äldsta adeln ha företräde. Det blev en hel del debatt om detta, som jag hade tänkt följa upp vid tillfälle.)
 
Du bad om exempel på att man lagt till kompletterande uppgifter om en ofrälse persons släktförhållanden i likpredikans personalia utöver rena omnämnanden av föräldrar och ev. far- och morföräldrar. Jag har läst  igenom en del likpredikningar genom åren men har inte gjort detaljerade anteckningar om just den aspekten. Det enda fall jag kan ge exakt källhänvisning till är superintendentens i Härnösand, Nicolaus Sternels, likpredikan över prosten Abraham Larsson Burman i Offerdal från 1738, alltså en senare text. Sternel går i personalieavsnittet in på Burmans koppling till Bureätten. Som bilaga till likpredikan har sedan fogats en omfattande släkttavla som utvisar såväl prostens förfäder på fädernet som andra släktingar, varav många ofrälse.
 
Stenbergs observation är att redovisningen av den avlidnes släktförhållanden i de flesta likpredikningar följer ett värdestyrt mönster som gradvis ändras under 1600-talets gång - men han använder ju också det modifierande huvudsakligen i sin text. Om exempelvis en viss företeelse, av vilket slag det än må vara, i nio fall av tio följer ett visst mönster, har vi inga problem med att dra en generell slutsats om detta. Eftersom det här rör sig om en fråga som avgjordes av den enskilde predikantens och de anhörigas omdöme och vilja, vad de uppfattade skulle kunna bidra till att föröka den avlidnes ära utifrån dennes sociala status, inte av några officiella regler, skulle jag själv inte tolka Stenbergs generella slutsats som att det rör sig om en lagbundenhet. Och därmed inte heller dra några större växlar utifrån att fru Enander råkar få någon extra förfader omnämnd i personalian.
 
Som du säger: i kungliga kretsar gällde i praktiken andra regler i sexualrelaterade frågor och deras snedsprång uppfattades på annat sätt. Det vi ser av de inofficiellt officiella kungliga bastarderna är väl inte direkt några mindervärdeskomplex för den kungliga härstamningen?
 
Vad Samuel Enander och biskop Prytz visste eller inte visste vet jag inget om. Därför avstår jag från att spekulera om det. Men hade de haft uppfattningen att Margareta Eriksdotter var illegitim dotter till Erik XIV hade de ju lätt kunnat undvika att beröra det genom att inte nämna henne eller hennes härkomst alls i stället för att i så fall bedrägligt - och det i en offentlig predikan - utge henne för att vara kyrkoherdedotter. Det hade väl varit det kristliga tillvägagångssättet?
 
Hälsningar
 
Urban

136
Göran: Nyckeln till frågan om normalitet då det gäller likpredikningar ligger, som jag förstår det, i Göran Stenbergs konstaterande att ofrälse personer inte hade anor i den bemärkelse man då lade i ordet. Det innebär att det i princip räcker med att konstatera att den avlidne var född av hedervärda föräldrar. Sedan, om de efterlevande så önskade eller det kunde bidra till att belysa någon speciell aspekt eller höja den avlidnes ära, kunde man naturligtvis efter behag lägga till kompletterande upplysningar. Till skillnad från många andra aspekter i livet var ju likpredikningarnas innehåll inte reglerat i en mängd kungliga förordningar. Även om man som Stenberg kan se ett visst mönster eller tendens i en särskild riktning, fanns det säkerligen ett stort antal undantag betingade av den specifika situation. Jag har själv sett ett par sådana, där predikanten fogat in kompletterande släktupplysningar för att illustrera en viss poäng. I det följer man föreskrifterna från antikens retoriker, som menade att man dels skulle framhålla förfädernas ära för att denna skulle återfalla på den biograferade, dels framhålla den biograferades ära för att visa att vederbörande inte vansläktats utan återspeglat förfädernas storhet. (Teologen Hieronymus, själv en framstående retoriker, diskuterar detta i ett av sina brev, som jag har i mitt bibliotek, men jag kan inte på rak arm citera vilket just nu.) Var förfäderna bönder eller handelsmän var det visserligen hedervärt - men inte ärofullt i den bemärkelsen. Då teg man hellre. Det citat av Stenberg som Anders återger ovan är mycket tänkvärt.
 
I fallet med biskopinnan Enander kan man väl tänka sig att påpekandet att hennes mormors far varit kyrkoherde har passat in i bilden av den fromma kvinnan. Därigenom visar ju predikanten att biskopinnans förfäder varit Den Rena Evangeliska Lärans förkämpar nästan ända från reformationens början.
 
Vad gäller de citat du själv anför, så är väl de ett resultat av det skyttegravskrig som pågick här ett tag, med frustration från ömse sidor? Om du ursäktar en inte så ung man, så är det väl möjligt att de provocerats fram utifrån en viss tendens från din sida att mer utgå från att bevisa att Margareta Eriksdotter var dotter till Erik XIV i stället för att objektivt (hur man nu ska förstå det begreppet) börja med att väga för och emot. Eller har jag helt fel där?
 
Vasakungarna verkar ju inte ha skämts för sina frillobarn, det finns väl åtminstone en del exempel på den saken. I vilken utsträckning de tog någon notis om och ansvar för eventuella pigor som råkat komma i vägen med barn som följd vet jag däremot inte ...
 
Hälsningar
 
Urban

137
Jo, visst är stamboken en personhistorisk källa bland andra och den har sitt värde under sina givna förutsättningar. Det är lätt hänt i en diskussion om källor eller fakta och deras uttolkning att resonemanget polariseras; den ene betonar potentialen och fördelarna, den andre faller in lite i en roll som djävulens advokat genom att snarare poängtera risker och svagheter. Kanske mänskligt, om än inte alltid så konstruktivt i sak.
 
Det där med en definierad värdegrund skrev jag lite om i en artikel om källkritik i Släktforskarnas årsbok 1998, s. 23-24. Det man inte kan mäta kan man inte heller kontrollera, brukar det sägas när det gäller processtyrning inom företag. (Jag var i flera år ägare av en av 'mitt' företags utvecklingsprocesser.) I diskussioner som involverar källkritik saknas ofta någon form av definition av vilka mått som används och vilka mätbara mål man har. Därför kan alla hålla med i princip om källkritikens betydelse och funktion men protestera upprört när någon har försökt tillämpa de nobla principerna på ett specifikt fall och därigenom fått ett visst resultat. Det är alltid i själva tillämpningen av en princip som dess styrka och svaghet framgår. Kan man inte konkretisera vad de källkritiska principerna innebär i specifika fall, alltså reducera det hela till i stort sett en punktlista med konkreta bedömningar, är de inte mycket värda. Den första gång jag försökte tillämpa min hemsnickrade värdegrund mer stringent var när jag skrev en artikel om Johan Bures genealogi över Bureätten 1996. Det var lite plågsamt, eftersom jag märkte att jag tvingades dra slutsatser som jag inte tänkt mig - och ibland helst inte ville ha med. När det första utkastet var klart såg jag till min förvåning att resultatet blev helt annat än jag tänkt mig när jag började skriva. Nåväl, det här ligger utanför ämnet.
 
Med risk för att jag missuppfattat vad som diskuterats tidigare skulle jag vilja ge en försiktig synpunt rörande Margareta Eriksdotter. I Prytz likpredikan över biskopinnan Enander anges att hennes mormor Margareta var dotter till en förnämlig kyrkoherde. Det har nog redan sagts i en annan relaterad diskussion att likpredikan lästes upp i kyrkan i närvaro av släkt och övriga, så åtminstone de senaste släktleden - som kanske många av de närvarande var informerade om - borde ha varit korrekta. Då det gäller titulaturen så har man pippi under stormaktstiden på börds- och ståndsprivilegier och vilka förmåner och värdigheter vissa sociala ställningar medförde. Titlarna, som oftast betecknar yrke, börd eller civilstånd, består vanligen av två komponenter: en prisande och en konkret, om jag får kalla dem så. Exempelvis: höglovlige herr justitiarien, där justitiarien är den konkreta komponenten, eller dygderika jungfrun, där jungfrun utvisar att det rör sig om en ogift kvinna i lite finare kretsar. Ofta är den prisande komponenten bara ett tomt epitet utan informationsvärde som gjorde det hela lite vackrare. (Ett exempel på att det emellertid någon gång kan finnas ett informationsvärde även i den prisande komponenten är ju det 'dygderika' jag anförde ovan, vilket kan tolkas som att det inte fanns någon kännedom om att vederbörande inte haft något sexuellt umgänge med någon.) Titlar och epitet var viktiga och man hänvisade till folk genom att använda deras högsta titel. Det vill säga: om Margareta Eriksdotters far anges ha varit en förnämlig kyrkoherde (där 'förnämlig' är luftpastejen, så att säga) är det inte troligt att han varit prost. Jag är övertygad om att det hade uppfattas som nedvärderande att inför släkten benämna honom med en lägre status än han hade, särskilt i en likpredikan från denna tid som till sin natur helst ägnar sig åt lovprisningar och förhöjande av den avlidnes ära. (Ett exempel: Om en torpare något år haft tillfälle att bruka ett hemman vill hans barn hellre titulera sig f.d. bondson/-dotter än torparson/-dotter. Man kan jämföra med att eftervärlden antagligen inte i första hand kommer att tala om riksdagsledamot Reinfeldt utan statsminister Reinfeldt, även om han varit riksdagsledamot längre än han varit statsminister.) I sökandet efter en herr Erik borde därför prostar och andra högre kyrkomän uteslutas.
 
Hade Margareta varit dotter till Erik XIV tror jag personligen att det hade framhållits i likpredikan. Kungligheter och deras sexuella snedsteg bedömdes efter annan måttstock. De kungliga bastarderna togs väl om hand, fick goda giften och flera ingick i den svenska adeln, där de i sina stamträd stolt uppvisade sin kungliga härkomst. Men jag ska tillstå att det för mig är en ren trosfråga.
 
Hälsningar
 
Urban

138
Jag har inte följt diskussionen om Margareta Eriksdotter tillräckligt för att veta om det finns några belägg som visar vad som är orsak och verkan, om uppgiften om Erik XIV hos Palmskiöld (A) och kyrkboken (B) är ättlingar till samma källa (C) eller om den ena på något sätt är lånat från den andra (A från B eller vice versa). Att en uppgift finns på två ställen innebär förstås inte att den därmed blir dubbelt så säker, det är vi båda överens om. (En felaktig uppgift om att jag är en ytterst charmerande person blir inte mer trovärdig därför att andra som inte känner mig upprepar det påståendet.) Textkritik handlar ju mycket om att identifiera beroenden mellan uppgifter, samstämmiga eller avvikande, men här saknar vi väl underlag för att göra en sådan analys, med tanke på att kyrkboken är förkommen?
 
Jag har sysslat mycket med Norrala socken i Hälsingland under många år, så det är naturligt att jag gör kopplingar till den forskningen. I den äldsta ministerialboken finns kompletterande anteckningar och kommentarer som en senare kyrkoherde lagt till ett halvsekel senare, vilket den karakteristiska handstilen röjer. I kyrkoräkenskaperna har likaså flera präster långt senare lagt till uppgifter rörande tidigare inventarier och prästers tjänstgöring inom pastoratet, och också där är det handstilarna som avslöjar interpoleringarna. Hade dessa uppgifter bara bara existerat i avskrift hade det varit näst intill omöjligt att påvisa att det dels rör sig om senare tillägg och justeringar, dels vem som var ansvarig för dem, dels när de gjordes.
 
Du frågar om min åsikt om indiciekedjor. Jag menar att resonemang utifrån indicier blir lätt fråga om korthus när man staplar indicier på varandra. Ordet återgår på det latinska 'indicium' som betyder just bevis, alltså rätt konkret. I svenskan har betydelsen så småningom försvagats till att mer beteckna ett tecken på att något är troligt eller har karaktären av att vara likt sanningen. Enligt min erfarenhet är den stora svårigheten att enas om en gemensam värdegrund för bedömningen av vad som ska betecknas som troligt. Det som en person uppfattar som möjligt och hypotetiskt ses av en annan som sannolikt (som likt sanningen), utan att de fördenskull behöver ha uppfattat saken olika; det blir snarare en semantisk fråga. Ett indicium som har 50 procents likhet med sanningen - om man nu kunde göra en sådan avgränsning - och som i sin tur är beroende av ett indicium som i sin tur har 50 procents likhet med sanningen resulterar inte i ett kombinerat indicium som har 100 procents likhet med sanningen, det är vi alla överens om. För egen del gjorde jag för många år sedan ett eget ramverk, en slags bestämning (naturligtvis rätt diffus i kanterna) av vad jag skulle kunna kalla möjligt (svag, hypotetisk, utan källstöd), troligt (har mer stöd än motsatsen) och sannolikt (ungefär 'mycket troligt') utifrån olika fall och scenerier jag råkat ut för i min egen forskning. Alltså: uppfyller den här uppgiften i en given situation vissa kriterier hör den till en viss kategori. Kan jag inte göra den bedömningen - därför att jag inser eller misstänker att jag vet för lite - klassificerar jag den som enbart möjlig och brukar då avstå från att föra in det i resonemanget mer än som en fotnot, på sin höjd. Det blir lite grann som att ställa sig själv inför domstol och argumentera för en sak. Och på samma sätt innebär det att man ständigt måste omvärdera sina slutsatser. När jag presenterar mina forskningar i tryck begränsar jag mig inte till just dessa tre uttryck, men de ligger i bakhuvudet hela tiden. Det är ju ingen garant för att man eliminerar felaktiga slutsatser, men det funkar som ett rätt bra såll. Kanske beror en del av frustrationen i diskussionerna här på att vi utgår från olika semantiska bilder.
 
Jag tror att stamböcker kan vara en lite förrädisk källa. Ibland återspeglar de mer vilka ägaren ville stå på god fot med (ungerfär som fadderskapsnotiserna ibland mer visar vilka föräldrarna ville ha kontakter med än vilka de faktiskt umgicks med). När jag gick i småskolan gick var och varann - inte bara flickorna - med poesiböcker ett år, och det gällde att få den som var populärast att skriva en vers i sin egen poesibok. Men jag tror inte att det skulle vara tillräckligt för att göra en analys av vederbörandes sociala nätverk. Om någon plötsligt räcker fram en bok och ber om en kommentar så skriver nog en artig person in något vänligt. Stamböcker är lite grann som min kamera: den åker fram på semestern eller vid större händelser. Skulle kungen råka gå förbi så skulle han nog bli avfotograferad. Jag är rätt säker på att om någon skulle få för sig att bedöma mitt liv utifrån mina fotografier finge man en rätt sned bild av vem jag var, min enastående (hmm...) betydelse eller vem jag umgicks med.
 
Det här besvarar inte din fråga, men jag tycker att resonemanget som sådant är intressant.
 
Hälsningar
 
Urban

139
Att Samuel Loftander fick sin grav inne i domkyrkan framgår ju av den latinska formulering som du återgett ovan, så jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Jag tror inte heller att jag antytt något tvivel därom i mina tidigare inlägg.
 
Däremot skulle jag själv inte försöka mig på att rekonstruera några möjliga informationskedjor. Vi vet inte hur de sociala nätverken såg ut, mer än på sin höjd glimtvis. Folk som var nära intill varandra - geografiskt, socialt eller fysiskt - kunde då liksom nu sky varandra och ha mycket lite gemensamt. Två mil är ändå en bra bit att ta sig för att umgås om enda färdsätten är fotvandring eller att resa med häst och vagn. Träffades man utifrån sin professionella roll (som präster vid prästmöten och visitationer och dylikt) lär väl inte ens släktförhållanden ha varit det första samtalsämnet.
 
Jag har lite dålig erfarenhet vad gäller påståenden om högre börd; det finns alldeles för många falsarier belagda i den vägen för att jag ska känna mig oreserverat mottaglig för dem. (Jag kommer bl.a. att tänka på en äldre släkting, som med bestämdhet hävdade att hennes avlidne makes farmor varit grevinna, vilket hon skulle ha hört av sin make, ett påstående som sedan upprepades av hennes barn. Det visade sig att grevinnan var soldatdotter med ett välklingande namn, inget annat.) Jag är medveten om att jag antagligen har en fördomsfull inställning redan från början till frågan om Margareta Eriksdotters eventuellt kungliga härstamning utifrån mina erfarenheter. Därför är det nog bäst att jag begränsar mig till att diskutera konkreta händelser och belägg - som det här med studentbegravningar.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Jag har i efterhand tagit bort en mening som jag senare såg oavsiktligt kunde tolkas som nedvärderande av utomstående; det var inte på något sätt meningen.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 10 februari, 2009)

140
Göran: Som du nämner i ett tidigare inlägg var väl Olof Verelius vid Samuel Loftanders död 1663 ännu inte riksantikvarie utan professor i fäderneslandets antikviteter vid Uppsala universitet? Eftersom varje studentnation hade en egen professor som inspektor och såväl universitets rektor (enligt Löwenhielm) som studentnationen (enligt Lindroth) var involverade i begravningsarrangemangen för avlidna studenter, kan Verelius' deltagande ha varit en naturlig del av detta arrangemang, antingen på rektorns begäran eller för att han var knuten till studentnationen. En begravning med alla dess ritualer var ju oftast så påkostat som det kunde bli på 1600-talet, så ett tillfälle till god mat, ståt, processioner och mottagande av hedersbetygelser kanske också kunde locka till deltagande. Jag kanske far alldeles vilse, men någonstans i bakhuvudet har jag för mig att man t.o.m. kunde betala personer med vördnadsvärt utseende och ståtliga skägg att delta i begravningar. (Undrar om det inte var Hans Hildebrand som nämnde detta angående Johan Bure i sin monografi över denne; Johan Bure hade vackert skägg.)
 
Vid denna tid fanns bara en mycket begränsad krets högutbildade personer i Sverige som dyker upp i alla möjliga konstellationer och sammanhang. Det är därför svårt att dra några slutsatser av att vissa personer råkar förekomma tillsammans eller ha någon gemensam nämnare; det var väl snarast oundvikligt att de direkt eller indirekt hade med varandra att göra vid något eller några tillfällen. (Angående utbildade personer kan antalet studenter i Uppsala på Loftanders tid ha varit närmare tusen, men det var ju bara ett fåtal som fullbordade sina studier. De flesta läste bara ett par terminer, enligt Sten Lindroth.)
 
Palmskiöldska samlingen i Uppsala universitetsbibliotek har jag själv haft anledning att nyttja vid ett par tillfällen. Elias Palmskiöld var en samlare mer än en bearbetare av uppgifter. I mycket består samlingarna av utdrag ur handlingar och tusentals kortfattade anteckningar på en mening eller ett par i de mest varierande ämnen, högt som lågt, ofta utan angiven källa eller uppgiftslämnare. Det mesta av detta tror jag är helt obearbetat av Palmskiöld. Han har en hel del släkthistoriska anteckningar och sammanställningar, men mycket är föråldrat och felaktigt, i alla fall inom de områden jag själv har någon kompetens eller kunskap.
 
Hälsningar
 
Urban

141
Antalet befintliga begravningsplatser i domkyrkan var begränsat och gravrättigheterna kostade nog en hel del. (Det utesluter emellertid inte att vanliga dödliga med pengar och/eller social status kunde skaffa sig plats, förstås. Jag bläddrade i somras igenom Peringskiölds Monumenta Uplandica från 1700-talets början, där texterna på ett stort antal gravstenar i domkyrkan återges, och det var inte alla som jag utifrån titlarna uppfattade som helt märkvärdiga. En hel del representanter för olika prästsläkter, om min minnesbild inte är helt felaktig.) Eftersom det inte finns belägg för att Samuel Loftander begravts i egen grav, ligger det väl närmare till hands att utgå från att han lagts i någon släktings? Vilken det nu skulle vara låter jag vara osagt.
 
Vad gäller kostnaden kan man också betänka hur det går till i dag. I sorg och saknad kan efterlevande vara beredda att satsa stora pengar på begravningar. Det gäller i än högre grad stormaktstiden då pompa och ståt i samband med en avlidens jordfästning var direkt relaterad till vederbörandes heder och ära - eller kanske snarare hur de efterlevande ville att den avlidne skulle uppfattas. Men jag vet för lite om Loftanders släktkrets för att kunna dra några slutsatser om något och avstår därför från att gå djupare in på frågan.
 
Hälsningar
 
Urban

142
Jag kan tillägga att Lindroth om studenternas sociala ursprung uppger [a.a., s. 37]:
 
Den största gruppen var alltid prästsöner. Av 740 undersökta Uppsalastudenter från tioårsperioden 1645-54 kom 262 från prästhem, bondsönerna var 66 och borgarsönerna 57, därtill kom 33 från ofrälse tjänstemannahem; för hela 39 % saknas uppgift om faderns yrke. Ett bättre material finns från karolinsk tid. Prästsönerna i Uppsala höll sig under perioden 1680-1719 vid 35-41 & av samtliga studenter (...). Den stora mängden av stormaktstidens svenska studenter härstammade alltså från mer eller mindre akademiskt bildade medelklasshem, i första hand prästgårdar; den lärda kulturen hade sitt starkaste fäste i samhällets mellanskikt.
 
Samuel Loftander, även om fadern var prost och modern kyrkoherdedotter, verkar utifrån just det perspektivet inte så ovanlig. Sedan kan det ju finnas annat som modifierar den bedömningen.

143
Det har visserligen skrivits mycket om Uppsala universitet, men det mesta har jag inte läst. Däremot verkar ju fasta gravplatser - för särskilda släkter, hemman eller organisationer - vara ett genomgående tema under stormaktstiden, det är den bild jag fått i olika sammanhang (rätt eller fel). Samuel Loftander var ju inskriven som student vid universitetet och måste väl därmed i praktiken ha varit knuten till en landskapsinriktad studentnation. Det gör att man nog bör fråga sig om inte nationen varit involverad i Loftanders begravning och om gravplatsen kan ha varit reserverad för denna. Sten Lindroth skriver om detta i Svensk lärdomshistoria : stormaktstiden, 1975, s. 40-41:
 
På 1640-talet hade de utvecklats till verkliga 'landskap' eller studentnationer med stadgar, ämbetsmän och kassakista. Den äldsta nationen tycks vara Västmanlands-Dala, stiftad omkring 1642, något senare organiserade sig smålänningar och östgötar, vid 1650-talets mitt var flertalet nationer färdigbildade.
 
Konsistoriet såg länge med oblida ögon på denna utveckling, och landskapen tvingades leva i det fördolda. De ansågs på goda grunder uppmuntra till dryckenskap och oroligheter, i konstitutionerna 1655 förbjöds de uttryckligen. Men åtgärden blev utan verkan, till sist gjordes en dygd av nödvändigheten. Konsistoriet beslöt 1663 att erkänna studentnationerna och inlemma dem i det akademiska systemet för att på den vägen kunna övervaka studenternas leverne och studier. Varje nation erhöll en professor som inspektor, snart blev medlemskap av visst landskap en skyldighet för studenterna. Att nationerna, spontant framvuxna, verkligen fyllde ett behov är obestridligt. De vanpryddes väl länge av hårdhänt pennalism, men kamratskapet i kretsen av landsmän gav trygghet och hemkänsla, ur nationskassan togs medel vid sjukdom och begravningar och uppsluppna landskapsfester anordnades.
 
Så även om Loftander själv hade saknat medel kan studentnationen ha svarat för begravningen och därmed begravningsplatsen, om man nu vill spekulera om studentnationerna hade reserverade gravplatser vid behov. Jag vet att det pågår ett större arbete i Uppsala om Uppsala domkyrka och att man i samband med det har gått igenom samtliga bevarade gravstenar och -hällar; prof. em. Hans Helander har översatt de latinska texterna till svenska. Jag vet inte när det kommer att publiceras, dock. Det är naturligtvis bara de mer förmögna som haft råd med individuella gravstenar, men möjligen har man i samband med detta arbete också inventerat gravplatserna i övrigt.
 
Hälsningar
 
Urban

144
Angående studentbegravningar råkade jag häromdagen på följande kommentar i en liten dissertation från Uppsala år 1800 över temat fäderneslandets hedersbevisningar mot de döda, i snabb översättning: inom akademien avled ingen lärd utan gravöl, och när begravningar för ynglingar som här bedrev sina studier utfördes, inbjöd rektor genom offentligt manifest, med uppräkning av namn, ålder, föräldrar och dygder, de överlevande för att utöka följet. (In Academia nemo eruditus sine parentali officio decedebat, atque cum juvenum heic litteris operantium funera educerentur, publico programmate, nominum, aetatis, parentum, virtutum indice, superstites ad pompam augendam Rector invitabat.) Författaren framhåller också den tidigare, berömvärda seden att vid såväl utfärden som jordfästningen hålla begravningspredikningar vilka sedan trycktes - och tillägger att begravningskvädena, på såväl latin som svenska, förekom i sådan omfattning att även medelmåttingar hedrades på detta sätt. (De carminibus ... nil dicam, cum tanta eorum fuerit copia, ut mediocris sortis homines etiam prosequerentur.) [Löwenhielm, Severin: Dissertatio de honore mortuis in patria habito, preses Erik Fant, Uppsala 1800, s. 4-5]
 
De exempel han anför är från 1600-talet, så jag utgår från att är stormaktstiden han avser. Det ord jag översatt med 'föräldrar' (gen. plur. parentum) kunde också användas i betydelsen far- eller morföräldrar, förfäder eller släktingar i allmänhet, även om 'föräldrar' väl vanligen är den primära betydelsen.
 
Inget nytt i sak, alltså, men det kan kanske komplettera bilden.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Ett litet förtydligande: Min parafras ovan av författarens 'mediocris sortis homines' (ordagrant: 'människor av ordinär lott') som 'medelmåttingar' skulle kunna ge bilden av en slags moralisk medelmåttighet - men det är samhällsställning Löwenhielm avser.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 09 februari, 2009)

145
Njutånger / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2009
« skrivet: 2009-02-07, 15:17 »
Jag ser efter en mycket snabb genomläsning av födelseboken för Mora 1771 att en Margreta föds den 23 maj som dotter till smeden Joh. Norman och Anna Andersdotter från Siljansfors bruk. Faddrar är magister Samuel Gezelius; drängen Anders Andersson; hustru Anna Ersdotter; pigan Katarina Larsdotter från Siljansfors. [Mora C:5, födelsebok 1771-1775] Det är kanske din Greta Norman? Om det är samma Norman-släkt det rör sig om finns kanske data om dessa personer på Smedskivan, utgiven av Föreningen för Smedsläktsforskning. Smederna var ju rörligt folk, så Smedskivan kan vara till god hjälp.
 
Urban

146
Njutånger / Äldre inlägg (arkiv) till 06 juli, 2009
« skrivet: 2009-02-06, 17:34 »
Stefan: Det står:
 
Pigan wid Iggesund, Greta Norman, född i Siljansforss 1771. och kom nu ifrån Hud[iks]vall; Läser rent både i Bok och utan till Catechesen. Till H.[errans] Nattv.[ard] d. 26 Nov. 1797. Häfdad - utan att hafwa upgifvet Lägersman.
Attest. Adj. Roberger.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 06 februari, 2009)

147
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-02-03, 19:58 »
Kenneth: Jag antar att din Genline-referens avser den äldsta ministerialboken för Trönö, C:1. Jag har ett SVAR-abonnemang och där saknas ännu denna volym, så jag kan inte bidra med så mycket. Dopnamnet på Lars Håkanssons hustru nämns inte på uppslaget reserverat för hemmanet Orsten, enligt mina noteringar, men hon kan ju mycket väl nämnas i fadderskapsnotiser rörande andra släkter i socknen; det har jag inte följt upp.
 
Jon Håkansson är mycket riktigt son till Håkan Larsson, vilket framgår av den renoverade domboken för Norrala höstting 1710. Att Jons hustru Karin var dotter till bonden Jöns Nilsson och dennes hustru Sigrid Ersdotter på Tygsta (nr 2) framgår av en byteslängd (bouppteckning) som upprättades den 4 oktober 1730 efter Jöns och som visst ska förvaras i gårdsarkivet för hemmanet, enligt en uppgift jag fått av Gösta Berglöw, Norrala, för ett par år sedan. Både Jöns och Sigrid förekommer f.ö. som anklagande barnvittnen vid den fruktansvärda häxprocessen i pastoratet 1673.
 
Däremot kan jag passa på att göra en korrigering, både av mina uppgifter och dina, rörande denna Sigrid Eriksdotters farföräldrar. Sigrids far Erik Nilsson var ju son till den föregående bonden på hemmanet i Tygsta, Nils Jonsson. Nils Jonsson dog 1672, inte 1679, som jag anger i min databas. Gösta Berglöw i Norrala hänvisar till ett intyg angående Nils Jonssons direktiv på sin dödsbädd den 19 mars 1672 rörande viss spannmål och salt, vilken skulle tillfalla hans hustru Ingrid Håkansdotter. Enligt Gösta anges Nils Jonsson i roteringslängden för Trönö 1640 vara 32 år gammal.
 
Nils Jonsson var emellertid gift en gång tidigare innan han gifte sig med Ingrid Håkansdotter från Orsten. Han uppträder på Norrala ting den 18 december 1644 som svärson till den föregående bonden på hemmanet, Olof Eriksson. Erik Nilsson var med all sannolikhet född i detta äktenskap, av flera skäl:
 
1) Erik var enligt åldersuppgiften i dödboken född omkring 1639.
2) Erik övertar hemmanet som bördeman - inga uppgifter om annat finns i domböckerna - vilket är en mycket stark indikation på att han var avkomling till Olof Eriksson.
3) Inget av Eriks barn eller barnbarn som vi känner till namnet får namnet Ingrid eller Håkan, vilket man annars borde ha kunnat förvänta sig om Eriks mor var Ingrid Håkansdotter. Erik själv får kanske namn efter Olof Erikssons far.
 
Ärendet vid tinget 1644 jag nämnde rör den tragiska olycka i samband med byggandet av det nya borrhuset i Norralaån där Olof Eriksson omkom. Här är utdraget - det kanske kan intressera dig:
 
I domboken från Norrala ting den 18 december 1644 noteras: Nils Joenson i Tyghstadh besuäradhe sigh att i förledne winther [1]644 effter 20:de[?] dagen dhå dhet Nya Bohrehuusset upbygdhes uthj Nårala strömen, war och hans Suärfadher Oluff Erichson dher mz att arbetha och tillijka mz flere stodh uthj en Sandgrop att upkasta fylningh till bohrehuuss Dammen, bleff han i hiälslagin af Tiälet som öf:r war effter dhe groffue vndher backan, förehafvandhes dher att hadhe icke vndherFactoren W: Pedher Erichson /som dhå samma Arbethe dreff:/ sagdt willia suara till huadh effterkomma kundhe, hadhe han eller dhe flere icke gräfwit dher vndher, mädhan dhe wille stötha Tiälet så mycket vndan som dhe grofue, och Per Erson förwägradhe och inthz wille hafua tiälet. Thå suaradhe Per Erson, att han icke kundhe bättra dhen olyckan, hälst mädhan han icke fick wara dher widh dheras arbethe, vthan widh Dammen dher han skulle fyllas, och när han förnam och sågh [f. 70r:] dhe fördhe dijt en hoop stoore stycken aff Tiäl, kundhe han intz medh sådande näst Näför[?] vtträtta, och gick mz till dhem och badh dhem förha dijt sand, och bekändhe han att dhe för wägra sigh icke kunna gräfua vndher, och att han sadhe dhem icke så[?] stoort Noffua, och dhå war icke mehr än 1/2 alln. vndher grafuit, dher mz gik han ifrån dhem näst för Middagen nedh till Dammen igen, j Medler tijdh dhe groffue, hadhe Ländzman en drängh sagt ått dhem att dhe skulle wachta sigh huru dhe groffue som dhe bekändhe, men dhe achtadhe mehra Per Ersson som dhe säija, och när dhe komma på Pass 2 fampnar vndher, föll Tiälet nedher och slogh öf(ue)r dhen(n)e Oluf Ersson som längst grof vnder backen och dhe andre komma undan skadan och dhetta skedde i Mörkningen. Och sadhe widhare Per Erichsson att dhe woro 15 åhr gambla och sedt sigh bättre före huru dhe grofue. Och sadhes dher hooss att denna Oluff Ersson begynthe först att kiöra, men han bytthe sigh till att gräfua.
Thå tillfrågadhes mz huars tillståndh dhett vpbyggias skulle, Sua(ra)dhes att hans H:t Landz höfdingen hadhe dhet befalt att göra mz 2 dagz arbethen på huar man, och huadh öf(uer) arbethat ähr, är låfuadt betalningh före, som W. Camreraren sadhe att efftersåsom Cronan widh denna besuärliga Krijgztijdhen sam(m)a borhehuuss behöfdhe, war thz och rätt giordt att dhe full följghde sam(m)a Arbethe, och skall thz och hooss Cronan bestådt bliffua och wänthes dageligen beskedh Sunnan effter dher om. Dher effter differ(er)as änkan till wijdare besked. [Dombok för Hälsingland 1644, ting 18 december, f. 69r-70r, Härnösands landsarkiv]
 
Den 6 december 1644 noteras i domboken rörande samma ärende, dock utan att Olof eller Nils namnges:
 
I domboken från Norrala ting hållet den 6 december 1644 noteras: Ithem klagas öffwer en bonde i Tröne som Ihiellslagin bleff, när borr dammen bygdes, och att Jacob haffwer driffwit almogen, att byggia flere dagz werken än tuenne som Hans G-- landzhöffdingen dem uppå lagtt hafuer, huru han will försuara thett emott Norkiöpingz besluut. [Dombok för Hälsingland 1644, f. 159r, Härnösands landsarkiv] (Den Jakob som nämns här är bonden Jakob Olsson på Kungsgården, Norrala, vilken var verksam vid borrhuset.)
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Håkan Persson i Orsten anges i roteringslängden för Trönö 1640 vara 66 år gammal, dvs. född omkring 1574. Jag tror därför inte att den Ingrid Olofsdotter som dör 1692 i Orsten vid 92 års ålder är Håkans änka; åldersskillnaden är rätt stor.

148
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-01-18, 12:46 »
Kenneth: Han hette med normaliserad stavning Kristoffer Tiburtiusson, latiniserat Christopher Tiburtii (i din bild står Christoph. Tiburtii Brudg.[um]). Han var född i Örebro omkring 1733, var en tid bosatt i Tygsta i Trönö innan han blev fördubblingsbåtsman i Norrala med båtsmansnamnet Sundström och sedermera dog i tjänst i Karlskrona 1760. Du hittar både honom och hustrun i Familjer i Norrala.
 
Hälsningar
 
Urban

149
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-01-16, 10:28 »
Kenneth: Vad Sigrid Persdotter beträffar så har jag inget dödsdatum för henne i min databas. Genom att hon gifte sig till Trönö ligger hon lite utanför mina räjonger, så att säga. Men hon levde i alla fall i oktober 1792, då hon deltog i arvsskiftet efter modern.
 
Trönöforskaren Gösta Berglöw anger i en sammanställning om hemmanet Glamsta nr 2: Hemmanet går därefter i olika släkters ägo fram till 1780-talet då det delades i lika delar mellan bröderna Per Eriksson, född 1754, och Erik Eriksson, född 1758. Per fick hemmet, som sedan så småningom skulle heta Petter-Matts och Erik flyttade till Tygsta till ett ställe, åker eller dylikt, som hette 'Pinnlock' och det namnet har detta hemman fortfarande. Men vi vet inte varför och hur hemmanet kunde äga halva sitt jordinnehav så lngt ifrån hembyn - kanske genom köp. arv eller giftorätt. Dessa två bröder var enligt Berglöw söner till Erik Persson (f. 1718) och hustrun Brita Mickelsdotter (f. 1722). Erik Persson ska i sin tur ha varit son till bonden på hemmanet Per Nilsson (f. 1691 i Trönbyn nr 6, d. 1772) och hustrun Annika Jonsdotter (f. 1688 i Trönbyn nr 4). Per Nilsson var systerson till den föregående bonden på hemmanet, Erik Persson (f. 1657, d. 1712), som skrivs på hemmanet 1687. Erik Persson var son till Per Persson (f. 1626, d. 1708) och hustrun Margareta (f. 1613, d. 1709); denne Per Persson, som skrivs för hemmanet redan 1662 och ännu 1685, var inte befryndad med den tidigare ägaren. Allt detta enligt Gösta Berglöw i skriften Glamsta, Hällsätter och några gårdar i Rappsta byar i Trönö socken, fotostatkopierad sammanställning utgiven av Trönö hembygdsförening 2004, s. 14-15. För egen del kan jag inte bidra med något rörande denna släkts öden, tyvärr.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

150
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 12 maj, 2009
« skrivet: 2009-01-03, 19:03 »
Det enda jag kan bidra med då det gäller dessa är följande: I dubblettfödelseboken för Trönö för åren 1728-1776 (signum C:2b, s. 164) anges om Erik Mickelsson: Eric Michaëlsson Michael Erickssons Son, gift 1771. d: 13 Oct. med Ärl.a Pigan Karen Larsdotter ifrån Enånger och Bölan. Ingen vigselnotis för dessa finns i Enångers kyrkböcker. Utöver sonen Mickel fick de också åtminstone en dotter Karen, född 1775-09-10.
 
Varför hemmanet löstes in av Nils Nilsson beror nog på att flera Trönöbönder var rätt djupt skuldsatta vid 1600-talets slut, enligt domböckerna, och att ett par av dem fick gå ifrån sitt respektive hemman.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

151
Lingbo / Lingbo
« skrivet: 2009-01-01, 13:25 »
Kenneth: Olof H. Olsson i Hällsätter, Trönö, anger i en maskinskriven sammanställning från 1990 över sin släkt:
Uppgifter från Kammararkivet i Stockholm inhämtade av kyrkoh. Humble i Skog.
Ägare till Lingbo nr 5 har varit:
K. 789. PEDER Persson nämnes 1535-1580.
Son:
J.393. OLOF PERSSON nämnes åtminstone från 1587 till 1614.
Son:
I.197. PER OLOFSSON nämnes åtminstone från 1617 till 1650.
Son:
H.99. JOEN PERSSON död 1689[,] gift med
H.100. ANNA död 1707.
Son:
G.49. OLOF JONSSON född 1657 död 1720. Gift med
G.50. MARGRETA JÖNSDOTTER född 1665 död 14/6 1751.
Barn:
 
Jon Olsson född 1695 död 1782. Ägare till Lingbo nr 5. Gift med Ingrid Olsdotter född 1695 död 1751.
 
Olof Olsson född 16/12 1700 död 11 Aug 1754. Inflyttade till Trönö, gifte sig 1:o med Jon Hans dotter Annika å Gynberg som dog 10/7 1743. Gift 2:o med Kerstin Hansdotter från Skog och Långbo. Olof Olsson var bonde å gynberg. Efter Olof Olssons död inflyttade Kerstin Hansdr till Norrala och Sytvje och gifte sig med B. Gustaf Persson å Styvje nr 6.
Barn:
I Olof Olssons första äktensk:
Margta 1731. + Jonas. Olof 1737. Hans 1741 ? 1744 ?
I 2:o äktenskapet:
Cherstin 1/1 1745. Olof 10/12 1749.
Helena Olsdotter född 7 Dec 1706. Blev gift till Sund nr 2 i Norrala.
Mickel Olsson född 1711 gifte sig med Kerstin Persdotter å Härnebo nr 3 och blev härigenom ägare till nämnda gård /hemman/. Deras son: Peder Mickelsson född 1744 inflyttade till Trönö, tjänade några år hos Gustaf Jonsson å Sterte nr 1, gifte sig sedan med hans dotter Barbro och blev ägare till gården.
 
Ägare till Lingbo nr 5 har [där]efter [varit:]
Jon Olsson 1695-1782 och Ingrid Olsdotter 1695-1751
Sonen: Jon Jonsson 1738-1805, g.m. Ingeborg Hansdr 1747-1825
Sonen: Jon Jonsson 1741-1848. g.m. Ingrid Jonsdr 1779-1863.
Dottern: Ingrid Jonsdr 1823-1187. g.m. Jon Nilsson 1815-1883.
Ingrid Jonsdrs och Jon Nilsons Son: Olof Lingblom 1850-1925. g.m. Kerstin Mickelsdr f. 1846.
Dottern: Ingrid Kristina Lingblom f. 1879. g.m. Adolf Vilhelm Pettersson f. 1877.
 
Observera att kyrkoherde Humble bara använt skattelängder som underlag för sin släktkedja fram till 1600-talets slut. Han har uppenbarligen ansett att enbart namnväxlingen bland ägarna (Per Persson/Olof Persson, Olof Persson/Per Olofsson osv.) varit tillräcklig för att identifiera dem som far och son. Det är emellertid helt otillräckligt som underlag för att kunna påstå något om släktskap eller ens identifiera ägarna som tillhöriga en och samma släkt. 1600-talets domböcker för Skog kan antagligen ge ytterligare information som kan stödja eller vederlägga hypotesen om att det är samma släkt som ägt hemmanet. Men det är ett mödosamt arbete att gå igenom dem ...
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

152
Carl: Vet du om uppgifter från Norrala församling i Hälsingland ingår i cd-skivan?
 
Hälsningar
 
Urban

153
000 - Att sortera / Text i dödbok F / 2 Norberg år 1759
« skrivet: 2008-12-20, 21:59 »
Marianne: Jag skulle översätta texten Per totius vitae ejus curriculum fuit impius et ad quaelibet vitia propensus adeoq(ue) in ecclesia maxime scandalosus. Aetas ejus fuit ... på följande sätt: Under hela sitt levnadslopp var han ogudaktig och fallen för allsköns laster och i församlingen synnerligen anstötlig. Hans levnadsålder var ...
 
Bästa hälsningar
 
Urban Sikeborg

154
Boda / Äldre inlägg (arkiv) till 2011-02-13
« skrivet: 2008-12-06, 20:16 »
Känner någon till föräldrarna till bonden Jan Petter Prim i Högboda, Boda socken och deras släktförhållanden? Han kommer in i antavlan till en släkting till mig. Jan Petter föds 1804-02-04 utom äktenskapet i Karlstad stadsförsamling. Det här är vad jag hittills har hittat om honom:
 
Född   1804-02-04 Karlstad stadsförsamling, VÄR 1).  
Som ensam förälder till Jan Petter, Oägta, född i själva staden i Karlstads stadsförsamling den 24 februari (döpt den 24) 1804 anges pigan Lisa Persdotter Witte. Faddrar (manliga): Skepparen Per Persson, drängen Olof Persson. [Kvinnliga faddrar:] Hu. Stina Jonsdotter, hu. Maja Jansdotter och pigan Sara Svensdotter. Barnet döptes av komminister Carlgrén.
 
Bosatt   omkring 1815 Södra Skasås, Stavnäs sn, VÄR 2).  
I husförhörslängden för Stavnäs (VÄR) 1811-1815 skrivs efter mamsell Elsa Liljebjörn i Södra Skasås Gossen Jan Peter, född i Karlstad. Inga övriga noteringar ges om honom. [Stavnäs (VÄR) AI:10, husförhörslängd 1811-1815, uppsl. 39] - I husförhörslängden för Stavnäs (VÄR) 1816-1820 skrivs bland tjänstefolket i Södra Skasås Goss.[en] Jan P. Deborg (f. i Karlstad). Han anges ha flyttat ut till uppsl. 122. Enda noteringen för honom avser bevistat husförhör 1817. [Stavnäs (VÄR) AI:11A, husförhörslängd 1816-1820, uppsl. 170] - Han skrivs inte under Skasås i föregående husförhörslängd. Han saknas bland inflyttade i den tidigaste flyttningslängden för åren 1810-1817. Flera personer med namnet Liljebjörn finns i husförhörslängderna för Karlstad vid denna tid; kanske har han kommit till Stavnäs med Elsa Liljebjörn från Karlstad.
 
Tjänstedräng   till 1822 prästgården, Stavnäs sn, VÄR 3).  
Bosatt   till 1822 prästgården, Stavnäs sn, VÄR 4).  
I husförhörslängden för Stavnäs (VÄR) 1816-1820 skrivs bland tjänstefolket i prästgården Goss.[en] Jan Pett. Deborg (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 170. Enda noteringarna för honom om bevistade husförhör är från 1818 och 1819. [Stavnäs (VÄR) AI:11A, husförhörslängd 1816-1820, uppsl. 182] - I husförhörslängden för Stavnäs (VÄR) 1821-1825 skrivs bland tjänstefolket i prästgården drängen Jan Petter Deborg (f. 1804-02-24 i Karlstad. Han anges ha flyttat ut till uppsl. 322 år 1822. [Stavnäs (VÄR) AI:12B, husförhörslängd 1821-1825, uppsl. 259]
 
Tjänstedräng   från 1822 till 1824 Norra Fjäll, Stavnäs sn, VÄR 3).  
Bosatt   från 1822 till 1824 Norra Fjäll, Stavnäs sn, VÄR 5).  
I husförhörslängden för Stavnäs (VÄR) skrivs bland tjänstefolket hos Olof Nilsson i Norra Fjäll drängen Jan Petter Deborg (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 259 år 1822 och flyttat ut till Boda sn 1824.
 
Bosatt   till 1824 Stavnäs sn, VÄR 6).  
Emigrerade   1824 Boda sn, VÄR 7).  
Bland utflyttade från Stavnäs sn 1824 upptas som nr 25 Dr. Jan Petter Diborg, f. 1804-02-24, som flyttar från N:a Fjell till Boda sn. Han anges vara vaccinerad, ärlig och ledig [till äktenskap].
 
Bosatt   från 1824 till 1825 Krogsta, Boda sn, VÄR 6).  
I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1825-1830 skrivs bland tjänstefolket hos åbonden Olof Olsson i Krogsta drängen Jan Petter Diborg (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från Stafnäs 1824 och flyttat ut till uppsl. 63 år 1825.
 
Tjänstedräng   från 1824 till 1825 Krogsta, Boda sn, VÄR 3).  
Bosatt   från 1825 till 1830 Södra Grimstad, Boda sn, VÄR 8).  
I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1825-1830 skrivs bland tjänstefolket hos åbonden Jonas Bengtsson drängen Jan Peter Diborg (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 96 år 1825 och flyttat ut till uppsl. 60 år 1826. I kommentarskolumnen står överstruket: Fältjägare. [Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 63] - I samma längd skrivs bland tjänstefolket hos åbon Anders Olsson drängen Jan Petter Deborg (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 63 år 1826. I kommentarskolumnen står: Jägare. [Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 60] - I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1825-1830 skrivs bland tjänstefolket hos åbon Olof Olsson i Södra Grimstad drängen Jan Petter De[?]borg (f. 1804-0x-2x i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 60 år 1828 och flyttat ut till uppsl. 86 år 1830. I kommentarskolumnen står: Fältj. [Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 65]
 
Tjänstedräng   från 1828 till 1830 Södra Grimstad, Boda sn, VÄR 3).  
Tjänstedräng   från 1830 till 1831 Högboda, Boda sn, VÄR 3).  
Bosatt   från 1830 till 1831 Högboda, Boda sn, VÄR 9).  
I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1825-1830 skrivs bland tjänstefolket hos klockaren Nils Månsson i Högboda drängen Jan Pettr De[?]borg Prim (f. 1804-02-24 i Karlstad). Han anges ha flyttat in från uppsl. 65 år 1830. I kommentarskolumnen finns en otydligt notering: den[?] Capitt.[?] Sedeln ---. [Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 86] - I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1831-1853 skrivs som tjänstedräng hos klockaren Nils Månsson i Högboda Jan Petter Prim[? - tillnamnet otydligt p.g.a. överstrykning]. Han anges vara född 1804-02-04 i Karlstad och ha flyttat in från uppsl. 189 år 1832. Lite längre ner på samma sida skrivs igen, återigen överstruken, drängen Jan Peter De[?]borg [ev. Deberg eller Diborg], med tillnamnet Prim tillagt i efterhand, född samma datum i Karlstad. Han anges ha flyttat ut till uppsl. 189 år 1831 och vara Fält Jägare. I samma familj bor klockarens dotter Maria (f. 1813), dvs. den som några år senare gifter sig med Jan Petter. [Boda (VÄR) AI:15, husförhörslängd 1831-1835, uppsl. 84]
 
Bosatt   från 1831 till 1832 Ölserud, Boda sn, VÄR 10).  
I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1831-1853 skrivs som tjänstedräng hos bonden Jan Nilsson i Ölserud Drängen Fältj. Jan Petter Prim, född 1804-02-04 i Karlstad. Han anges ha flyttat in från uppsl. 84 år 1831 och flyttat ut till uppsl. 84 1832.
 
Tjänstedräng   från 1831 till 1832 Ölserud, Boda sn, VÄR 3).  
Bosatt   från 1832 Högboda, Boda sn, VÄR 11).  
Bonde   från 1834 Högboda, Boda sn, VÄR 12).  
Fältjägare   omkring 1836 Boda sn, VÄR 13).  
Bosatt   omkring 1850 Högboda, Boda sn, VÄR 14).  
 
 
Familj med Maria Nilsdotter
 
Maka   Maria Nilsdotter. Född 1813-06-26 Boda sn, VÄR 14).  
   
Vigsel   1832 14).  
Lysning anges ha ägt rum i januari 1832. Vigselnotisen saknas i Boda vigselbok åren 1832-1835; för 1832 finns dock bara notiser från augusti och framåt.
   
Son   Anders Jansson. Född 1849-12-20 Högboda, Boda sn, VÄR 15).  
 
 
Noteringar
 
Jan Petter kallar sig som ung Deborg/Diborg. Det kan möjligen antyda släktskap med den skräddargesäll i Karlstad Anders Deborg, f. 1780, som 1804 flyttade till Nyeds sn [Karlstad stadsförsamling AI:12, husförhörslängd 1801-1805, uppsl. 364] och den värmländska grenen av släkten De Bourg.
---
I husförhörslängden för Boda sn (VÄR) 1831-1853 skrivs under Högboda [Boda (VÄR) AI:15, husförhörslängd 1831-1835, uppsl. 86]:
Bonden Jan Petter Prim (f. 1804-02-0x i Karlstad), inflyttad från uppsl. 84 år 1834; Fältjägare
Hu. Maria Nilsdotter (f. 1813-0x-26 i Högboda), inflyttad från samma uppslag samma år
[Överstruken:] Son Nils (f. 1835-02-03 i d:o, död 3/2 [18]35)
Son Johannes (f. 1835-11?-25 i d:o).
---
I husförhörslängden för Boda sn i Värmland 1850-1855 skrivs under Högboda [Boda (VÄR) AI:19, husförhörslängd 1850-1855, uppsl. 142]:
Bonden (B.) Jan Petter Prim (f. 1804-02-04 i Karlstad)
Hu. Maria Nilsdotter (f. 1813-06-26 i Boda), sjuklig. Befr.
Son Johannes (f. 1835-11-25 därsammastädes), adm[itterad till nattvarden] (18)31.
Dotter Märtha (f. 1839-04?-10 därsammastädes)
Son Nils (f. 1841-12-04 därsammastädes)
Dotter Anna Maria (f. 1846-01-16 därsammastädes)
Son Anders (f. 1849-12-20 därsammastädes)
Dotter Thilda (f. 1855-09-28 därsammastädes, döpt 30 september i Boda.
 
 
Personhistoria (sammanfattning)
 
Årtal   Ålder   Händelse
1804      Födelse 1804-02-04 Karlstad stadsförsamling, VÄR 1).  
1813   9 år   Makan Maria Nilsdotter föds 1813-06-26 Boda sn, VÄR 14).  
~1815      Bosatt omkring 1815 Södra Skasås, Stavnäs sn, VÄR 2).  
1822      Tjänstedräng från 1822 till 1824 Norra Fjäll, Stavnäs sn, VÄR 3).  
>1822      Bosatt från 1822 till 1824 Norra Fjäll, Stavnäs sn, VÄR 5).  
1824      Bosatt från 1824 till 1825 Krogsta, Boda sn, VÄR 6).  
>1824      Tjänstedräng från 1824 till 1825 Krogsta, Boda sn, VÄR 3).  
>1825      Bosatt från 1825 till 1830 Södra Grimstad, Boda sn, VÄR 8).  
>1828      Tjänstedräng från 1828 till 1830 Södra Grimstad, Boda sn, VÄR 3).  
>1830      Tjänstedräng från 1830 till 1831 Högboda, Boda sn, VÄR 3).  
>1830      Bosatt från 1830 till 1831 Högboda, Boda sn, VÄR 9).  
>1831      Bosatt från 1831 till 1832 Ölserud, Boda sn, VÄR 10).  
>1831      Tjänstedräng från 1831 till 1832 Ölserud, Boda sn, VÄR 3).  
1832      Vigsel Maria Nilsdotter 1832 14).  
>1832      Bosatt från 1832 Högboda, Boda sn, VÄR 11).  
>1834      Bonde från 1834 Högboda, Boda sn, VÄR 12).  
~1836      Fältjägare omkring 1836 Boda sn, VÄR 13).  
1849   45 år   Sonen Anders Jansson föds 1849-12-20 Högboda, Boda sn, VÄR 15).  
~1850      Bosatt omkring 1850 Högboda, Boda sn, VÄR 14).  
 
 
Källor
 
1) Karlstad stadsförsamling C:4, födelsebok 1788-1817, p. 208
 
2) Stavnäs (VÄR) AI:10, husförhörslängd 1811-1815, uppsl. 39
 
3) Se Bosatt
 
4) Stavnäs (VÄR) AI:12B, husförhörslängd 1821-1825, uppsl. 259
 
5) Stavnäs (VÄR) AI:12B, husförhörslängd 1821-1825, uppsl. 322
 
6) Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 96
 
7) Stavnäs (VÄR) B:1, flyttningslängd 1810-1834, fol. 145r
 
8) Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 65
 
9) Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 86
 
10) Boda (VÄR) AI:15, husförhörslängd 1831-1835, uppsl. 189
 
11) Boda (VÄR) AI:15, husförhörslängd 1831-1835, uppsl. 84
 
12) Boda (VÄR) AI:15, husförhörslängd 1831-1835, uppsl. 86
 
13) Boda (VÄR) AI:14, husförhörslängd 1825-1830, uppsl. 63
 
14) Boda (VÄR) AI:19, husförhörslängd 1850-1855, uppsl. 142
 
15) Boda (VÄR) C:3, ministerialbok 1820-1858, fol. 135r, Genline ID: 466.13.72300

155
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-12-01, 19:14 »
Paul: Lantmätaren Olof Forslöf, f. 1819-11-22 i Kungsgården i Norrala, finns upptagen i nätversionen av databasen Familjer i Norrala: http://www.genealogi.se/gedcom/files/norrala/I7196.html Hans förfäder är grundligt utredda.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 01 december, 2008)

156
Mindre kända Bure anor / Mindre kända Bure anor
« skrivet: 2008-11-21, 20:35 »
Bo R Bylund: Ännu vid 1800-talets mitt ingick berättelserna om Fale hin unge och Fale hin gamle i historieundervisningen, men efter den kritik som levererats av historiker som Sven Lagerbring och Anders Magnus Strinnholm (1786-1862) angående den historiska korrektheten då det gällde dessa hade såväl de båda Fale som Johan Bure av de lärde kastats på sophögen, utan att någon egentlig, djuplodande analys hade gjorts. Leonard Bygdén gör faktiskt med sin artikel en äreräddning av Johan Bure och frikänner honom från ett medvetet bedrägligt förfarande. Bygdén gör i stort ett bra arbete och hans identifiering av Fale hin unge med en norrländsk frälseman på 1300-talet var mycket värdefull. Man måste emellertid komma ihåg att hans artikel egentligen var ett föredrag och den har en del av de kvicka, lätt satiriska och svartvita spetsigheter som gör sig mycket väl inför en publik men inte alltid blir helt lyckade i tryck. (Jag kanske kan jämföra med historikern Dick Harrison, som jag en gång hörde tala med betydligt mer kategoriska ordvändningar än när han presenterade samma tankar i skriven form.) Mycket av forskningen beskriver ju en pendelrörelse: från ett okritiskt accepterande till ett överkritiskt förkastande och därifrån, förhoppningsvis, till en mer moderat inställning.
 
Bygdén har rätt i sin beskrivning av Johan Bure som en historieforskare utsatt för självbedrägeri, för Johan Bure var en usel historiker, hur man än ser på det. Det räcker med att läsa hans handskrifter i Kungliga Biblioteket (bland dem den större del av hans stora Sumlen som ännu är opublicerad) och den omständliga introduktionen till hans släktbok för att se att hans mysticistiskt-göticistiska ådra gör att de flesta av hans slutsatser och kombinationer som rör just historiska ämnen är huvudlösa. Men ingen kan ta från honom äran att som analytiker då det gällde språk och runtydning och som insamlare och utgivare av medeltida källor vara helt unik för sin tid. De stora delar av Johan Bures släktbok som bygger på uppgifter lämnade av hans släktingar är exempel på en metodisk, detaljerad och i viss grad kritisk bearbetning av uppgifterna. Där Johan Bure själv försöker sig på som genealog då det gäller några av de medeltida delarna far han helt vilse och får till helt kronologiskt orimliga kombinationer.
 
Bygdén själv gör några besvärande missar i sin artikel. Han missar till exempel helt att Johan Bure själv aldrig talar om någon Fale hin gamle utan utgår från att vad senare personer skrivit representerar Johan Bures uppfattning, och framför allt missar han helt det stora värdet av släkttavlorna som rör andra delen av 1400-talet och 1500-talet.
 
Jag härstammar själv från Bureätten, dels via den Mariet (Maria) Jakobsdotter som var gift med birkarlen Anders Persson i Grubbe, Umeå, dels via hennes farbror Anders Andersson Burman i Rödbäck, Umeå. Vad gäller Sigfrid Nilssons och Britas barn lämnar Johan Bure inga fler uppgifter än deras namn, så där kan jag inte bidra.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Sylvia, tack för omtanken

157
Mindre kända Bure anor / Mindre kända Bure anor
« skrivet: 2008-11-18, 21:03 »
Bo: Jag har engagerat mig mycket i Bureätten, inte bara då det gäller diskussioner på Anbytarforum utan också i forskning i samtida källor. I tryck har jag sammanfattat mina forskningsresultat i två artiklar i Släktforskarnas årsbok 1996 och 2008; den nuvarande versionen av artikeln om Bureätten på Wikipedia är också till stor del av min hand. En annan längre artikel om Johan Bures föreställningar om släktens äldsta led som de framställs på den minnessten som han reste i Uppsala 1611 är på gång för Svensk Genealogisk Tidskrifts räkning och förhoppningsvis kommer jag också kunna presentera mina ytterligare forskningsrön som nu ligger i koncept i framtida artiklar. Men jag är inte mer än människa och för närvarande i mycket dålig fysisk kondition, så den senaste tiden har mer handlat om överlevnad än något annat. Jag vet inte på vilket sätt jag inte varit uppriktig eller inte velat klargöra sanningen om Bureätten, som du säger, men det har inte varit min avsikt på något sätt.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 18 november, 2008)

158
Oppressio infantis (eller vanligare oppressio infantium) var beteckning på den alltför vanliga företeelsen att späda barn av våda förkvävdes i sömnen av sin mor eller amma. Jag skulle läsa casu necessitatis propter oppressionem infantis som: I nödfall p.g.a. förkvävt barn. Nödfallet här bestod väl i att absolutionen genomfördes i herr prostens frånvaro (in absentia D. Praepositi).
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

159
Bo: Det måste röra sig om ett missförstånd. Johan Bure tar inte alls upp Anders Sigfridsson (Rålamb) som son till Sigfrid Nilsson i sin släktbok. Det enda han anger är att H: Brita Sigfrid Nilses i Rödbeck hade barnen Nils, Erik, Olof, Anders och Maria, men några andra uppgifter lämnar han inte. [Genealogica 53, uppsl. 43, Riksarkivet] Det finns inget som identifierar Anders Sigfridsson (Rålamb) med denne son Anders. Tvärtom så visar samtida källor att Anders Sigfridsson (Rålamb) var bördig från Norrala socken i Hälsingland och hade både sin arvejord och tre av sina syskon (alla med helt andra namn än vad Sigfrid Nilssons i Rödbäck barn hade) i denna socken, något som jag tror att jag har belagt i min artikel i Släkt och Hävd 1992.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 14 november, 2008)

160
Bo: Anders Sigfridsson var storbondeson från Norrala socken och har ingen belagd koppling till någon Olof Sigfridsson. Det är första gången jag stöter på den uppgiften; har du någon notering om var du fått den ifrån?
 
Anders Sigfridsson är en av de mer utforskade statstjänstemännen under 1500-talet, både vad gäller ursprung och karriär, så det finns mycket skrivet om honom. Vad hans släktförhållanden beträffar så finns de utredda i detalj, med källhänvisningar, i min artikel Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland, Släkt och Hävd 1992, nr 3-4. Anders Sigfridssons far, Sigfrid Andersson, skrivs som skattebonde 1535 på det hemman i Närby i Norrala som senare får jordeboksnummer 2 och 1542 på ett stort hemman i Ingsta i samma socken; 1543 skrivs där i stället änkan Cecilia, av flera skäl sannolikt Anders Sigfridssons mor. Släkten ägde tydligen omfattande jordegendomar i socknen. Om Sigfrid Anderssons (d.ä.) härstamning vet vi ingenting mer än att någon, antagligen Anders Sigfridsson själv, uppgett för genealogen och kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigsson att denne skulle ha varit son till en Anders Sigfridsson (d.ä.).
 
Efter att Anders Sigfridssons son, kammarrådet Bror Andersson (Rålamb), kommit i onåd hos Gustav II Adolf, som i ett ilsket brev påpekade att Bror Andersson vad fädernet beträffar var av bondesläkt, plåstrade denne sina sår genom att uppdikta en uradlig släkttavla för Anders Sigfridsson. Professor Jan Eric Almquist kunde på 1960-talet belägga att denna släkttavla var ett falsarium. Du hittar litteraturhänvisningar i min artikel, om du vill läsa mer.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

161
03) Latinska uttryck / Ferox animi
« skrivet: 2008-10-28, 11:19 »
Hustru heter uxor på latin och här rör det sig om ackusativformen uxorem. Liberi kan användas för att beteckna barn; liberos är en plural ackusativform. Det är prepositionen in, här i betydelsen mot, gentemot som styr ackusativ i frasen. -que är ett suffix som betyder och och som alltid är efterställt, trots att det i översättning föregår det ord till vilket det är tillagt. Därför läser vi det på svenska som gentemot hustru och barn; en helt ordagrann översättning skulle bli gentemot hustru barn-och.
 
Hälsningar
 
Urban sikeborg

162
03) Latinska uttryck / Ferox animi
« skrivet: 2008-10-26, 13:40 »
Kent: Jag skulle översätta det som: Alkoholiserad, våldsam, ringaktade förmaningar. Dömd för tjuvnad. 14 maj 1860 tillrättavisad [eller: förmanad] för frånvaro från husförhör och dryckenskap; andra gången 1863 26/7 tillrättavisad för dryckenskap och våldsamhet gentemot hustru och barn. (Ebriosus, ferox animi, monita spernens. Furti damnatus. 14/5 60 Admonitus de absentia examinis publici et de vinolentia; 63 26/7 2:o adm. de vinolentia et in uxorem liberosque ferocitate.)
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

163
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-10-07, 08:52 »
Kerstin: En komplettering: Anna Svedins/Franks mor Helena Kristina Andersdotter föddes 1867-06-09 i Skensta i Norrala som dotter till stenhuggaren Anders Andersson (f. 1828-03-12 i Grangärde socken i Dalarna) och hustrun Helena Olsdotter (f. 1832-05-13 i Enångers sn, d. 1899-06-27). Uppgifterna är alla hämtade från husförhörslängderna för Norrala. [Norrala AI:8, 1866-1874, uppsl. 153; Norrala AI:12, 1890-1899, uppsl. 193]
 
Anders Andersson uppges ha flyttat in till Norrala från Grangärde 1866. Den 12 mars 1828 föds mycket riktigt en Anders i Grangärde som son till Anders Eriksson och hu. Lisa Hansdotter, 31 år, i Kyrkobg. [Grangärde C:8 (födelsebok 1826-1842)]
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Petrus och Anna var bägge släkt med både min farfar och farmor på flera olika sätt.

164
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-10-06, 20:39 »
Kerstin: Här kommer några uppgifter om Anna Svedin (gift med Petrus Olsson Frank 1929-11-10): Hon föddes 1980-01-03 på torpet Tankarne i Solberg i Norrala, samma vackra torp som nu ägs av Norrala Hembygdsförening.
 
I:1 Per Erik Jonsson Svedin (far): f. 1866-04-29 på Tankarne, fiskare. Gift 1893 med:
 
I:2 Helena Kristina* Andersdotter (mor): f. 1867-06-09, d. 1910 på Tankarne. Jag har f.n. inga uppgifter om hennes härkomst tillgängliga.
 
II:1 Jon Persson (farfar): f. 1818-09-07 i Skettene nr sub 2 (Höjen) i Norrala. Byggde torpet Tankarne i slutet av 1840-talet. Fiskare. (Gift första gången med Brita Larsdotter, d. 1855.) Om hans härstamning, se Familjer i Norrala. Gift andra gången 1859 med:
 
II:2 Margareta (Margta) Eriksdotter (farmor): f. 1827-06-14 i Svartvik, Norrala. Dotter till strandfogden och strandfiskaren Erik Persson (f. 1779-11-29, d. 1852-05-21) och hustrun Margareta Persdotter (f. 1783-02-24 i Svartvik nr 1. Båda dessa finns upptagna med härstamning i Familjer i Norrala.
 
Jag var själv uppe och tittade på Tankarne förra sommaren. Sigvard Bodin skriver ett par sidor om torpets historia i sin skrift Solberg - Norralaby i solen (Norrala Hembygdsförenings småskrifter nr 21, ISSN 1100-8539, s. 12-14). Han återger bl.a. följande:
 
Anna Frank, född i gården, har tecknat ner sina minnen från Solberg och skriver om Tankarne:
'Så kommer vi till sista gården i Solberg - vårt hem torpet Tankarne. Far var fiskare, farfar likaså. Vår far hette Per Erik Jonsson men antog namnet Svedin, när han exercerade. Vår mor hette Christina Andersson och var från Grangärde i Dalarne. Hon dog 43 år gammal och lämnade make och 8 barn ensamma. Det måtte ha varit en svår tid för far. Marta, som var äldst, tog hand om oss alla. Hon var då 17 år. När det blev vår och skolan slutat, flyttade vi ner till Skärså. Vi hade hästskjuts från Siknäs. Det blev ett stort lass med småbarn, hönsbur och getter. Senare på sommaren fick barnen, som var stora nog att följa pappa hem och skörda på detta lilla torp. Ibland var det slåtter, ibland var det rågen, som skulle mejas med lie. På hösten närmare jul gick slagan på logen om mornarna, när vi vaknade. Halmen skulle stoppar i madrasserna till helgen. På vintrarna gick far i skogen och högg timmer och knärötter, som användes till att bygga lastpråmar. Även skötarna skulle lagas på vintern. Så gjorde han laggkärl samt band nät och ryssjor. Även barnens skor måste han se till och laga. Det gällde att vara mångkunnig och ha krafter att orka med allt detta.
[s. 14:] Låt mig tala om, att en kyrklig ceremoni utspelades i stugan, när vår yngsta syster Kerstin blev född. Mor var sjuklig, så hon var liten och späd, så dom måste ge henne nöddop. Vår faster Marta fick lov av prästen att utföra detta. Då stod alla barnen runt sängen, där mor låg, på knä med knäppta händer och bad till Gud, att Kerstin skulle få leva. Så sjöngs en psalm. Det tycker jag var en vacker tavla och så blev vi bönhörda.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

165
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-10-06, 17:20 »
Kerstin: Här är en kort sammanställning över Petrus Olsson Franks (f. 1903-02-14 i Varberg, Norrala) närmaste förfäder:
 
I:1 Erik Olsson Frank (far): f. 1860-10-21 i Skettene nr sub 4, bonde omkring 1899 på Varberg nr 2
 
I:2 Kristina Persdotter (mor): f. 1865-08-31 i Varberg nr 2.
 
II:1 Olof Johansson (farfar): f. 1822-01-23 i Skettene nr sub 4. Bonde där.
 
II:2 Kerstin Eriksdotter (farmor): f. 1824-05-22. Jag har f.n. inga ytterligare uppgifter om hennes härkomst.
 
II:3 Per Persson (morfar): f. 1828-02-16 i Losjö nr 1, Norrala, bonde på Varberg nr 2, d. där 1895-04-28. Se Familjer i Norrala. Gift 1863-06-07 med:
 
II:4 Kristina Olsdotter Norling (mormor): f. 1829-07-03 i Ingsta, Norrala. Se Familjer i Norrala.
 
III:1 Johan Olsson (farfars far): f. 1795-02-02 i Långvind nr 3, Enångers sn, inflyttad till Norrala med föräldrarna 1802, bonde på Skettene nr sub 4, d. 1874-07-08. Se Familjer i Norrala. Gift första gången med:
 
III:2 Helena Larsdotter (farfars mor): f. 1789-12-14 i Haga nr 5, Norrala, d. 1825-11-06. Se Familjer i Norrala.
 
Länken till min databas Familjer i Norrala, där dessa personers härstamning finns redovisad, hittar du längst upp i denna diskussion.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

166
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 03 januari, 2009
« skrivet: 2008-10-02, 20:24 »
Gun-Britt: Livtorpet Dagberga, som det heter på kartan, ligger ovanför själva hemmansbebyggelsen i Trönbyn. Man fortsätter Trönbynsvägen upp förbi hemmanen och sedan ungefär lika långt till in i skogen så passerar man det. Du kan pröva att söka på www.lantmateriet.se, välja Historiska kartor, sedan Avancerad sökning och använda sökfunktionen Söka via karta. Välj Gävleborgs län, Söderhamns kommun och skriv sedan in Trönbyn så ska det komma upp på kartan. Söker du på Dagberga i stället får du upp ett dokument om jordavsöndring för Dagberga från 1910.
 
Hälsningar
 
Urban

167
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 03 januari, 2009
« skrivet: 2008-10-02, 20:09 »
Kenneth: Eftersom du härstammar från Erik Olsson i Fly kanske du är intresserad av vad domboksnotisen från Färila-Hogdals ting 1638 lyder:
 
Erich Olufsson i Fly uthi Tröne Sochn klagadhe till Peder Månson i Storbyen att hans S. föräldrar icke wore tillfyllest beetalthe för Huus och Jordh effter hans S. Fadher Måns Olufsson b:d. Thå fram ladhe Pedher Månsson i Rätten S. Herr Olufz bref uthi Harmånger Sochn, huilket förmälthe, att desse efter:[skref]ne godhe Män wore kalladhe witnesmän öfuer dheres Handell, som ähr Biör Påålson och Anders Persson i Walla, huilke effter aflagd edh å Laghbooch witnadhe att be:[mäl]te Måns Olsson och Erich Olufssons S. Farfadher Oluf Jonsson b:d woore så förlijchte, att Måns Olsson fick af honom tillsägelse att dher på tagha Dombref, när honom Synthes. Oansett, att såledhes swurit och witnat blef; Lijchwäll effter han så långh wägh gådt hadhe, och dher på inttz bref uprättadt war, skulle han ställa honom tillfredz mz en lijthen wänsgåfua, och så gifue honom sitt Köpbref; dett dhe bådha samtychte och kalladhe wäll. [Konceptdombok för Hälsingland 1638, f. 294v-295r, Härnösands landsarkiv]
 
Så Erik Olssons farfar var Olof Jonsson, som lösts ut från hemmanet i Storbyn i Färila socken av Måns Olsson, vars son Per Månsson 1638 ägde det. Erik Olssons far bör därför ha hetat Olof Olsson, avliden före 1638.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

168
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 03 januari, 2009
« skrivet: 2008-10-01, 19:36 »
Gun-Britt: Trönöforskaren Gösta Berglöw i Norrala skriver i sin sammanställning 'Trönbyn - en by i Trönö socken' (2007, fotostatkopierad och tillgänglig via Trönö Hembygdsförening), s. 126 och 127 om fastigheten Trönbyn 11:1:
11:1 Dagberga (Dagbergs)
Båtsmanstorp.
Den siste båtsmannen som bodde där var Johan Skoglund Dagberg, född 6/3 1860 i Trönö. Gift med Gertrud Persdotter, född 7/3 1863 i Österböle, Rengsjö.
Hans båtsmansnummer var 123 och han blev antagen 1882 och tog avsked 1897.
 
Barn: Bricken Katarina, född 6/8 1886.
Per Albin, född 16/2 1891 och död 6/3 1976.
Gertrud, född 15/5 1893.
Johan Axel, född 5/9 1895.
Jonas, född 24/3 1898.
Tycko, född 15/4 1900.
 
Den 11/3 1910 friköper Hans Erik Dagberg båtsmansjorden innehållande 3702 kvadratmeter av rotebönderna i Trönbyn för 300 kronor.
 
Därefter listas de följande ägarna. Som nuvarande ägare anges Ingrid Westman i Uppsala. Dagbergs används nu endast som fritidshus.
 
Hälsningar
 
Urban

169
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-09-30, 20:52 »
Vigselnotisen anger som brudgum Olof Hanson, Hans Olofsons Son ifrån Norala och styfje. Det rör sig alltså om den Olof Hansson som föddes 1699-02-20 i Styvje nr 5 som son till bonden Hans Olsson (d. 1712) och hustrun Margareta Larsdotter; de finns alla med i min databas Familjer i Norrala. De avslutande beteckningarna i vigselnotisen anger lysningsdatum (1:a söndagen efter Trefaldighet osv., fast på förkortat latin), och det avslutas med Copul. Dn. XXIII. Trinit, alltså vigdes den 23:e söndagen efter Trefaldighet.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

170
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-09-30, 20:45 »
Framlidna Eva-Lisa Åkerlind i Rappsta i Trönö gjorde en omfattande sammanställning över Trönös båtsmän betitlad 'Karl XI:s indelningsverk : Trönö båtsmän 1660-1912'. Den har fotokopierats och finns att köpa hos Trönö Hembygdsförening.
 
Dagberg (uttalat Daberg med långt och brett 'a') användes som båtsmansnamn av de ordinarie kronobåtsmännen i rote nr 123, omfattande Daglösa och Fly. Åkerlind uppger att roten vakanssattes den 19 februari 1897. Som de två sista ordinarie båtsmännen listar hon på s. 3-4:
 
Jon/Jonas Jonsson Dagberg infödd 6/9 1833
ant:[agen] 23/6 1856
bosatt i Trönbyn 'förrådsanskaffare'
Gift d. 25/5 1856 med Anna Persd. f. 2/9 1835;
Barn: Jonas f. 25/9 1856, Per f. 19/2 1859, Helena född 12/7 1861, Lars f. 17/4 1864, Anders f. 17/1 1867, Anna f. 24/5 1869 (död), Anna f. 20/1 1873, Karin född 28/8 1875 (död 22/8 1883).
Han är 'drabbad av Cronisk reumatism' och 'uppfört sig troget och wähl'
avsked 10/6 1880
död den 17/9 1909.
 
Johan Skoglund/Dagberg infödd 6/3 1860
ant: 17/7 1882
bosatt i Trönbyn
Gift den 13/12 1885 med Gertrud Persd. f. 7/3 1863 i österböle i Rengsjö. Barn: Bricken Katarina f. 6/8 1886
Har arbetat i Nordanhöle i Rengsjö och vid Hisjö Sågverk. Flyttat till Rengsjö.
avsked 19/2 1897.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

171
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-09-15, 19:42 »
Kenneth: Trönöforskaren Gösta Berglöw i Borg, Norrala, har muntligt meddelat mig följande om ägarförhållandena rörande Fly nr 2 under 1600-talet:
 
Bonden Bengt Perssons hustru Brita Jönsdotter/Jonsdotter var dotter till bonden i Fly nr 2 Jöns Olofsson (f. 1623, d. före 1698) och dennes hustru Margareta Larsdotter. Domböckerna lämnar inga närmare uppgifter om ägarna - vilket i sig är en indikation på att gården gick kvar i samma släkt - men Gösta tror att hon var dotter till Lars Jonsson, som skrivs som bonde på hemmanet om 6 öres- 15 penningland 1631 och 1632. Från 1633 skrivs i stället änkan hustru Brita för hemmanet. Lars Jonsson var möjligen en släkting till bonden Mats Jonsson i Fly.
 
Den Erik Olsson du nämner nämns omkring 1615-1625 på gården. Enligt ett dombrev från 1638 från tinget i Färila-Hogdal som berör Erik Olssons släktförhållanden ska framgå att han var inflyttad i Trönö och ingift i Fly.
 
Uppgiften om att Jöns Olofsson var född 1623 glömde jag att notera källan till, men jag misstänker att den bygger på en åldersuppgift i roteringslängderna för Trönö. Där anges nämligen respektive bondes ålder.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

172
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-09-07, 20:55 »
Varmt tack för den kompletteringen, Karl Göran!
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

173
03) Latinska uttryck / In quantum juris
« skrivet: 2008-09-07, 20:53 »
I Carl Heinrich Wichsters arbete Juristisch-literarisches Handworterbuch zur Erklärung der wichtigsten in der Geschäftssprache und in wissenschaftlichen Schriften vorkommenden Begriffe und Fremdwörter (1833) finns begreppet in quantum iuris et de jurè med översättningarna så vitt lagen tillåter, så långt som avser rättsförhållandet (so weit es die Rechte erlauben, so weit es das Rechtsverhältnis betrifft).
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

174
Rengsjö / Äldre inlägg (arkiv) till 01 oktober, 2008
« skrivet: 2008-09-07, 16:11 »
Doris: Du kanske kan ha intresse av följande utdrag ur ministerialboken för Rengsjö socken:
 
Ingrid Andersdotters dödsnotis från 1773 lyder: g. änkan Ingrid andersdott. född 1687. Fadr Sergeanten anders Smitt modren Johansdott. [dopnamnet saknas] gifte sig med Sochen Smeden Hindrik Olson uti Österböle 1714. hade med ho(n)o(m) 5 barn. 2:ne Sönner och 3ne dottrar. blef änka 1756. warit sedan en sämjande[?] Siuknade och dödde i blodsoten d. 19 September. Lef(w)at christel. och ärbart 85 år. [Källa: Rengsjö C:2, ministerialbok 1746-1805, (opaginerad)]
 
Anna Andersdotters dödsnotis från 1740 lyder: Salige Sergeantens Anders Andersson Smidts Enka Hustru Anna J---d:r [resten av patronymikonet dolt i marginalen i den mikrofilmade kopian] född 1655. Fadren Soldaten ärlig och Manhafftig Johan Larsson ifrå Mo Swedja Modren Hustru Gölig Jonsd:r ibid. Hem(m)a hos sina föräldrar upfostrad [till] sit 27. ålders år, då hon ingick äktenskap med Sergeanten Anders Smidt med h(wil)ken hon sam(m)anlefde 27 åhr och aflade sam(m)an 3 söner och 1 dotter h(wil)ka ännu alla äro i lifwet och sin moder til grafwen fölaktige. I Enkjeståndet hafwer hon som en rätt enkja lefwat 31 åhr altid hafft i synn[erhet?] i största motgångar sin tröst til Gud. Sjukdomen har icke annat w[arit] än ålderdoms swaghet då hon synts lika som et Hus förtära sig sjelf thes, des rykande lefnads --- utslocknade i en Salig stund d: 31 Jan och begrofs i Regnsjö Kyrkjogård d: 1 [en bläckfläck gör det svårt att se om någon siffra följer efter] Februarii 85 åhr g: [Källa: Rengsjö C:1, ministerialbok 1694-1746, fol. 96v]
 
Dödsnotisen för Hindrik Olsson från 1756 lyder: G.e Sochne Smeden Henric Olson i Österböle, föddes 1684. in Junii. Fadr. Olof Anderson, modr. Margeta Hendricsd.r ib(ide)m. Blef 7. år fader och moderlös. War der på några år hos brodren hem(m)a, tils han genom tjenst hos andra kunde förskaffa sig Kläder och födo. Tjente altså under hela upwäxten så här i församl. som i Söderhamn, therest omsider lärde Smedje Handtwerket. Blef sed. SochneSmed, och gifte sig 1714. 1 Nov 30. g. med Ingrid Andersdotter, med h(wil)ka han, under 42. års sa(mm)anlefnad, aflat 5 barn, 2 söner och 3 döttrar. Wistats sås.[om] Land-bonde 13 a 14. år på Bråddböle. Warit en idkesam arbetare, fördt en en [!] stilla och fridsam lefnad. Sjuknade natten emot d. 6 Sept. uti hetssig feber hwarpå han lät förekalla predikoämbetet, och ana(mm)ade nattwarden. Dödde d. 7. om aftonen 72 år 2 1/2 månad g. [Källa: Rengsjö C:2, ministerialbok 1746-1805]
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

175
Arbrå / Äldre inlägg (arkiv) till 13 december, 2009
« skrivet: 2008-09-06, 13:54 »
Arbrå AI:4 finns också digitaliserad av SVAR med bättre upplösning än Genlines; där syns det tydligare att det står Boldnäs.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

176
Alfta / Äldre inlägg (arkiv) till 19 december, 2008
« skrivet: 2008-09-05, 16:57 »
Madeleine: I verket 'Sveriges släktregister. Släkthistorisk samling från Alfta socken X 1, Gävleborgs län' (1947) finns Erik Malmqvist (f. 1855-01-27, d. 1925-12-29) och dennes familj upptagen på s. 273 (under signum 10 E). Erik var son till soldaten Per Ersson Malmqvist (1814-1894) och hustrun Kristina Hansdotter (1815-1891) i Älvkarhed i Alfta. Karin Olsdotter (f. 1862-11-09, d. 1909-12-14) var dotter till husmannen Olof Olsson (f. 1830) och hustrun Margta Olsdotter (1839-1907) i Nässätter (Flaxenbo) i Alfta. Både Eriks och Karins förfäder samt de av deras ättlingar som förblev bosatta i Alfta finns redovisade i verket. Deras dotter Anna (f. 1899-06-04) med familj finns redovisad på s. 276.
 
Om du inte bor i närheten av ett större bibliotek kan du beställa hem verket via ditt lokala bibliotek.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

177
Bureätten / Påvel Mårtensson
« skrivet: 2008-08-27, 20:29 »
Och fortsätter sedan på uppsl. 54:
 

178
Bureätten / Påvel Mårtensson
« skrivet: 2008-08-27, 20:28 »
Niclas: Angående ditt första inlägg i denna tråd så anger Johan Bure att H: Elin Mårten Giördsons i Öregrund. smed hade bl.a. sonen Påwel Mårtenson Studiosus och Klåckare i Dombkyrk. twillingar, som hade sönerna Mårten och Peer. Detta enligt avskriften X37, uppsl. 54, i Uppsala universitetsbibliotek, den avskrift som har bevarat Johan Bures ursprungliga uppställning (X36 är en omdisponering av Elias Palmskiöld).
 
Uppgifterna om hustru Elins familj börjar på uppsl. 53:

179
Bureätten / Påvel Mårtensson
« skrivet: 2008-08-27, 20:01 »
Att döma av de belägg som anförs i Svenska Akademiens Ordbok används syskonbarn i betydelsen barn till ett syskon tidigast på 1800-talet. På 1500- och 1600-talen används det i betydelsen kusin, någon också för att beteckna en kusins barn, dvs. en syssling (tremänning). I juridiska sammanhang förblev syskonbarn detsamma som kusin in på 1900-talet.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

180
02) Sjukdomar och dödsorsaker på latin / Epilepsia laborat
« skrivet: 2008-07-09, 20:57 »
Epilepsia laborat blir på svenska (Han/hon) lider av fallandesot, dvs. det vi nu benämner epilepsi.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

181
Ove: Någon kyrkoherde vid namn Björn Jonsson har jag inte träffat på i 1500-talets Hälsingland i mina forskningar; jag kan åtminstone inte minnas ha sett någon sådan nämnd i alla fall i fogderäkenskaperna eller skattelängderna för landskapet i Riksarkivet. Att försöka identifiera honom med kyrkoherden Björn Mickelsson i Söderala enbart utifrån dopnamnet är en ren blindgång, i synnerhet som patronymikonet är helt fel. Visst skulle man kunna tänka sig att fadern varit kaplan i Arbrå i stället och därmed inte nämns i källorna - det är ju oftast kyrkoherdarna som figurerar i källorna - men det är ju också bara en ren gissning.
 
Ska man leta efter Andreas Beronis' i Enånger härstamning kanske man snarare skulle söka i Rogsta socken i norra Hälsingland. Sonen Olaus Andreae kallar sig åtminstone vid ett tillfälle för Arnaesius; det var på Vasatiden vanligt bland präster att skriva sig med latiniserade tillnamn tagna efter sin respektive hembygd. Att det är Arnäs i Rogsta som avses med det namnet antyds av att Andreas Beronis som sin representant i en jordaffär 1586 väljer en person från just denna by (vilket verkar vara mer än ett sammanträffande), som jag skrivit om i ett annat sammanhang och som du återger i dina utdrag (varav merparten rörande Andreas Beronis och sonen Olaus ju är ordagrant tagna från mina artiklar). Men det finns också ett Arneuik i Arbrå i längden för årliga räntan 1542 [Skatteboken av Hälsingland för år 1542, Gammal Hälsingekultur 1933 (Meddelanden från Hälsinglands Fornminnessällskap), s. 40], det medges, och där bor detta år en prästman, även om han heter herr Olof, inte Björn. Så innan vi har några ytterligare uppgifter måste vi lägga Björn Mickelsson i Söderala till handlingarna. I någon släkttavla hör han inte hemma än.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Jag härstammar själv från Andreas Beronis i Enånger och var och tittade på dennes nu mycket nötta familjegravsten utanför Enångers gamla kyrka förra sommaren.

182
Uppsala ärkestift / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2008
« skrivet: 2008-06-17, 20:24 »
Anledningen till att jag funderade var att jag tidigare fått en förfrågan från en släktforskare om inte herr Björn i Söderala eller den på 1540-talet nämnde herr Björn i grannsocknen Mo skulle kunna vara identisk med den i samtida källor helt obelagde Björn Jons, som i en släkttradition föreges ha varit kyrkoherde i Arbrå vid 1500-talets mitt och vars tre söner ska ha blivit kyrkoherdar: Andreas Beronis i Enånger, Laurentius Beronis i Älvdalen och Ericus Beronis i Odensvi. Det finns i alla fall inga belägg som stöder en sådan identifiering, inga jag funnit, åtminstone.
 
Hälsningar
 
Urban

183
Uppsala ärkestift / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2008
« skrivet: 2008-06-16, 18:51 »
Ove: Det enda som finns känt om herr Björn i Söderala är vad jag anger i min artikel Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland, fram till 1600-talets mitt samt kyrkoherdar i Söderala pastorat 1555-1656, Släkt och Hävd 1990:4, s. 175:
 
Bero Michaelis (Björn Mickelsson) nämns som kyrkoherde i Söderala tidigast 1555 som 'her Biörnn i Söderale', och tjänade där ännu 1576. Allmogen i Söderala lämnade 1574 in en skrivelse, daterat 6/8, till kung Johan, där de redogör för hur 'vår körkeherde såsom vi havom är en sjuk, lamade man så att han förmå intet stå prästembetet före, så äro vi fattige skattskyldige men ganska bönfallandes till eders K. N. att eders nåde ville gunsteligen unda och efterlåta oss fattige undersåter denne man herr Peder Larsson för vår lärare och körkeherde dock i så måtto begäre vi, att den gamle skall ingelunda bliva utskuten, utan han och hans hustru skola hava sina födo på prästeborde så länge de leva, och den gamle förmå ingelunda stå prästeborde före det som nu görs storligen behov'. Om herr Peder sägs också att han är 'gamla prästenom och bönderne väl till tycke den som kan ock se på prästeborde'. Trots denna vädjan utsågs i stället Jonas Andreae (Jo[e]n Andersson) till ny kyrkoherde. Herr Joen hade sannolikt tillträtt redan 1577, att döma av beseglingen av tiondelängden (...).
 
Jag har här utelämnat noterna med källhänvisningar. Björns företrädare på posten var antagligen den herr Nils i Söderala, efter vilken testamente inlämnades till kronan 1548. [Samma artikel, s. 202]
 
Jag blir lite nyfiken på hur du härstammar från denne herr Björn, eftersom jag inte visste att han hade några kända ättlingar.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 16 juni, 2008)

184
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-05-15, 20:36 »
Ett allmänt tips då det gäller Trönö: De båda äldsta ministerialböckerna är ju som bekant rätt ofullständiga, särskilt då födelseboken med volymbeteckning C:2a (från ca 1727). Antagligen därför gjordes i efterhand en renovation av födelseboken med renskrivningar och kompletteringar. Renovationen som har volymbeteckning C:2b finns inte med i Genlines utbud men finns digitaliserad och tillgänglig för den som har SVAR-abonnemang. Prästen har där fört in kompletterande uppgifter om hushållsföreståndarna och deras hustrur, bland annat, personer som ofta är födda under 1600-talets senare del. Dessa uppgifter saknas ibland i C:2a. Volymen har ett avslutande register över hushållsföreståndarna i socknen och innehåller också in- och utflyttningsuppgifter från 1788. För den som forskar om Trönö kan det därför löna sig att ta ett kort abonnemang på SVAR och gå igenom volymen.
 
/ Urban Sikeborg
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 15 maj, 2008)

185
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-05-15, 20:08 »
Och så ett ytterligare tillägg. Uppgiften att Per Jonssons son Sven Perssons i Rappsta nr 2 hustru var från Å nr 1 i Norrala framgår av följande: På uppslaget för Raffstad. N:o 2. i Trönö C:2b (delvis parallell till C:2a; finns digitaliserad på SVAR men däremot inte på Genline) skrivs på hemmansföreståndarens plats överst på sidan: Sven Persson d. a. 1760. 24. febr. gifte sig a. 1732. 28 Dec. med Sara, Jon Anders dotter i Å, Norrala, H.u Sara Jonsd. är född a. 1712. 16. mart. död 1776. d: 12 Junii. 64 år och 3. månader g.  
 
/ Urban

186
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-05-15, 19:04 »
Kenneth: Det där är lite av en slamkrypare ... I födelsenotiserna på uppslaget för Rappsta nr 2 i den äldsta ministerialboken anges Per Jonsson och hustrun Ingrid Larsdotter som föräldrar till det första barnet 1690 och för de efterföljande barnen t.o.m. 1707 sägs föräldrarna vara de förenämnda. Men Ingrid dog emellertid 1698, som dödsnotisen visar:
 
A.o (1)698 d. 12 Ap: böd den gudf: och sedälskande hustrun, hust Ingred Larsdotter förståndige Pär Jonss hustro i Rapstad werlden valete [latin: farväl; bjuda valete = bjuda farväl] när hon i en san Gudz fruchtan och ärbart lef.(wer)ne , träfligit wmgängie med sitt eget huuss folk sampt granar och månge an(n)er, och i en Sal: stund antwardade sin Siäl sinom skapare. Ligger begraf.(we)n i gårdzens graff. [Trönö C:1, ministerialbok 1671-1727, p. 56]
För dottern Kerstin, född 1710-03-19, anges föräldrarna uttryckligen vara Peder Jonsson och hustrun Sara Svensdotter i Rappsta. [D:o] Så Per Jonsson har alltså gift om sig någon gång mellan 1698-04-13 och 1700-01-12 med denna Sara och barnen födda 1700-1710 är från det senare äktenskapet.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Jag kan tillägga att i den längd över bördsrätten till hemmanen i Trönö som upprättades 1690 och som utvisar hur varje bonde kommit i besittning av sitt hemman, anges för Per Jonsson i Rappsta (nr 2): besitter barn efter barn. [Berglöw, Gösta: Längd På bördz Rätten för almogen i Tröne Sochn pro Anno 1690. (transkription av bördsrättslängd för Trönö socken 1690 i gårdsarkivet för Stärte nr 1, nu i Norrala Hemb.för. arkiv), ALIR-anor 1993:2, medlemsblad för Forskarföreningen Alir)] Det vill säga, hemmanet har gått i arv i flera generationer.
 
Fadern är med all sannolikhet den Jon Persson som först skrivs på hemmansföreståndarens plats överst på uppslaget för Rappsta nr 2 i den ministerialbok som upprättades ca 1689 [Trönö C:1, ministerialbok 1671-1727, p. 55]. Jon Persson omnämns som avliden i januari 1696, då sonen Erik, 29 år gammal, begravs i sin salig faders grav; dödsnotisen för denne skrivs in på uppslaget för Rappsta nr 2. Strax under skrivs också dödsnotisen för Jon Perssons änka:
 
A.o (1)698 d. 4 Jan: skildess Sal: Jon Pärs Änka Gudf: och mycket dygdesam(m)e Danneq:[winna] hust Brijta Jonsdotter här ifrån werlden då hon effter en Gudelig förder wandell ett stilla och sachtmodigt lefwerne i en Sal: stund, effter 66 års förlåp intog de him(m)elska boningarna. Gud hugne dess Siäl ibland sine helgon. Ligger begraf(we)n hoos sin Sal: Man i gårdzens graf. [Trönö C:1, ministerialbok 1671-1727, p. 55]
(Vid denna tid hade varje hemman en fast grav, där bonden och dennes familj begravdes. Tjänstefolk och husfolk hade emellertid andra gravar.)
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 15 maj, 2008)

187
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 30 september, 2008
« skrivet: 2008-04-23, 10:29 »
Jag har för egen del inte forskat närmare i släkten på Trönbyn nr 5. I en Längd På bördz Rätten för almogen i Tröne Sochn pro Anno 1690, som ingår i gårdsarkivet för Stärte nr 1 (nu i Norrala hembygdsförenings arkiv), anges om hemmanet i Trönbyn: Jon Mårtensson[:] besitit barn efter barn. Längden är tryckt i en transkription av Trönöforskaren Gösta Berglöw i Norrala i ALIR-anor 1993:2, s. 7 (medlemstidning för Forskarföreningen ALIR). Syftet med längden var att visa hur varje bonde kommit i besittning av sitt hemman. Uttrycket besitit barn efter barn innebär att hemmanet gått i samma släkt i flera generationer - och att Jon Mårtensson är son till Mårten Mickelsson. Gösta Berglöw ger ett kort sammandrag av sin forskning om hemmanet i skriften Trönbyn, en by i Trönö socken, en fotostatkopierad publikation utgiven av Trönö hembygdsförening 2007, på s. 21 och 71. Berglöw har förutom skattelängder och kyrkböcker använt gårdsarkivet för Trönbyn nr 5 som underlag. Han ger följande ägarlängd:
 
Hans Johansson (Joensson), bonde 1535
Lasse Hansson, bonde 1542, ännu 1560
Olof Larsson, bonde 1565, t.o.m. 1609
Mickel Olofsson, bonde 1610-1639
Mårten Mickelsson, bonde från 1640, ännu 1662
Jon Mårtensson, bonde 1674. Gift 1 med Göli Persdotter (död omkring 1698), gift 2 med [Hielgerd?] Persdotter (1647-1719, från Långbro nr 1)
Dottern Sigrid Jonsdotter, gift med Sven Nilsson (från Trönbyn nr 1?)
Deras son Nils Svensson, f. 1705, gift med Brita Jonsdotter (1718-1796)
Deras son Sven Nilsson (1746-1793), gift med Kerstin Svensdotter från Rappsta nr 2 (1748-1824).
 
Vad gäller den Anders Pålsson som står för hemmanet 1668 och ännu 1673 känner jag inte till hans koppling. En person med detta namn, som är ovanligt för bygden, är 1679 gift till Å nr 1 i Norrala, bara några få kilometer från Trönbyn. Det var rätt vanligt att man anlitade landbönder (arrendatorer), antingen utomstående eller släktingar. Mantalslängderna anger ju inte ägarna till hemmanet utan föreståndaren för det hushåll som då fanns på hemmanet.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

188
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 december, 2008
« skrivet: 2008-04-12, 17:46 »
Kenneth: Tack för uppgifterna! Jag har skrivit ut dem och ska ha dem i beaktande när det blir dags att komplettera den släktlinjen.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

189
Jag tror att det var Anders Berg som en gång föreslog att man skulle införa en bortre gräns på år 1500 (eller däromkring) för material inskickat till DISBYT, eftersom det är i de medeltida leden man hittar de flesta felen. Jag tycker det är ett bra förslag, även om det bara skulle åtgärda en del av problemet.
 
Då sluppe man exempelvis de runt 110 versioner av Fale Bure (Fale hin unge Bure på 1200-talet och Fale hin unge Bure på 1100-talet) som åtminstone för ett år sedan skräpade ner DISBYT och som därifrån spred sig okontrollerat. Någon person med namnet Fale Bure finns inte belagd från svensk medeltid, en Fale hin unge finns bara belagd vid 1300-talets mitt och det finns inget stöd för någon koppling alls mellan honom och Bureätten, och Fale hin gamle tillkom under 1600-talets slut som ett resultat av en tafflig förväxling. Inga nyheter. Jag tycker inte att DIS kan svära sig helt fri från ansvar för innehållet i DISBYT, om det är så att det är deras databas och den bidrar till att sprida korrupta släktledningar trots påpekanden om att uppgifterna är felaktiga.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

190
Tegelsmora / Äldre inlägg (arkiv) till 27 augusti, 2010
« skrivet: 2008-03-25, 17:21 »
Ett tillfällighetsfynd rörande Tegelsmora: Vid tinget i Ljusdal i Hälsingland den 18 december 1601 redogörs för ett brev, vari uppges att Gudmundus Olai, församlingstjänare i Tegelsmora socken i Vändels härad, tillsammans med Olof Olsson på Norrmalm i Stockholm, salig kung Johans drabant, upplåtit och sålt sin bror Jon Olsson i Föne sin fädernes jord i Föne (omfattande 14 mål jord var) för sju mark målet. Per Olsson i Vångsätra hade dessutom sålt Jon Olsson sin hustrus jord i Föne om sju mål för sju mark målet. Köpet stadfästes. [Dombok för Hälsingland, renoverad, Gävleborg:1, fol. 32r, v, Svea Hovrätt, Advokatfiskalen, Riksarkivet]
 
/ Urban Sikeborg, Sollentuna

191
Trönö / Trönö C:1 sid 75 GID 2102.18.58100
« skrivet: 2008-03-16, 20:18 »
Gunilla: A.o 1713 d. 1. Septembr(is) Afsomnade hastel(ige)n och oförmodel(igen) Jon Mårtensons Hustru i Trönebyn wjd nampn Hustr Gwlig Thomas dotter, då hon här i werlden Christel. och wähl lefwat haf.r 66. Åhr, ligger begrafwen i Gårdzens lägerstad. [Trönö C:1, p. 76]
 
Observera att när hon och maken står som faddrar till en dotter till bonden Jon Nilsson i Trönbyn 1689 kallas hon H. Goli Persdotter [Trönö C:1, p. 71], när hon står som fadder till bonden Jon Jonssons i Trönbyn dotter Anna 1689 för H. Göli Persdotter [Trönö C:1, p. 69] och när hon står som fadder till bonden Nils Nilssons i Trönbyn son Per 1691 för Hustro Gölu Pedersdotter [Trönö C:1, p. 77]. Det finns ingen notering i kyrkboken om att Jon Mårtensson skulle ha gift om sig, så det förefaller vara samma person.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

192
Lars: Rappsta är en by i Trönö sn i södra Hälsingland.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

193
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-03-01, 20:45 »
Gunilla: Jo, det var mycket vanligt att en styvmor bara nämns som moder, liksom en styvfar ofta står som fader i husförhörslängderna. Jag vet inte när Helena Olsdotter dog; ministerialböckerna för Trönö under 1700-talets första hälft är som du vet inte fullständigt förda. Men om du har abonnemang på SVAR kan du följa upp familjen i mantalslängderna, som nu är digitaliserade, och se när Mickel Mårtensson skrivs utan att erlägga mantalsskatt för sin hustru för att identifiera när han blev änkling (förutsatt att han inte gifte om sig samma år hustrun dog).
 
Hälsningar
 
Urban

194
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-02-25, 19:34 »
Björn: Mattias Wilhelm Olsson finns med i min nuvarande databas, men inte i den två år gamla version som finns på RÖTTER. (Jag forskar bakifrån och framåt och är nu framme vid 1800-talets början. Jag har visserligen för en del gårdar och familjer gått längre fram i tiden, men för många av dem måste jag komplettera uppgifterna.) Jag är själv uppvuxen på granngården till Ol-Mats, som du kanske vet.
 
Det var inte utan krångel den versionen av Familjer i Norrala överhuvud kom in i RÖTTER och jag blev underättad om att det var både dyrt och tidsödande att generera HTML-versionen av databasen. Med tanke på den turbulens som varit och att släktforskarförbundet varit nära konkurs (och fortfarande har stora ekonomiska problem), har jag bedömt det som omöjligt att få in någon uppdatering på RÖTTER längre. Ska jag vara uppriktig så kändes det vid senaste uppdateringen som om jag var mest till besvär när jag ville göra min Norralaforskning tillgänglig för RÖTTER:s läsare utan att själv försöka profitera på den. Just nu vet jag inte vad jag ska göra i stället. Jag vill inte gärna ha en gammal version på RÖTTER när det finns en utökad och dessutom delvis korrigerad version av databasen. Jag tror att jag på sikt får försöka hitta någon annan kanal än RÖTTER.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

195
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-02-19, 17:52 »
Hans: Lite kompletterande data:
 
Hans Ersson (f. 1835-04-11 i Kungsgården), husman där till 1876, bonde på Ringa nr sub sub 8 från 1876
 
Far: Erik Hansson (f. 1804-07-10 i Svarven nr 2), torpare i Kungsgården. Se Familjer i Norrala för dennes släkt.
 
Mor: Sara Larsdotter Brodén (f. 1801-12-15 i Trönö sn), gift 1828-06-16 i Trönö, inflyttad till Kungsgården i Norrala 1828
 
Morfar: Lars Brodén (f. 1776-08-27, d. 1828-09-17), klockare i Trönö och bosatt i Långbro.
 
Mormor: Anna Persdotter (f. 1774), bodde 1828 i Långbro.
 
____
 
Hans Erikssons hustru Karin Jonsdotter (f. 1829-07-15 i Å)
 
Far: Jon Olsson (f. 1802-10-24 i Å nr sub sub 1), skomakare. Se Familjer i Norrala.
 
Mor: Ingrid Andersdotter (f. 1796-12-22 i Remsta nr 1). Se Familjer i Norrala.
_____
 
Lars Olssons i Ringa nr 2 hustru Sigrid Olsdotter (f. 1814-03-03 i Arklo nr 1), gift 1841-06-06
 
Far: Olof Larsson (f. 1783-05-03 i Arklo nr 1, d. 1855 i Arklo nr sub 1), bonde, kyrkvärd. Se Familjer i Norrala.
 
Mor: Sigrid Persdotter (f. 1781-05-01 i Kolsta nr 2). Se Familjer i Norrala.
____
 
Jag kan tillägga att Lars Larsson Lunds hustru Anna Greta Jonsdotter var halvfaster till min pappas morfar. Kommer din släkt från Lunds i Ringa? Min pappas morfar byggde Brortorp, som väl ligger i närheten.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

196
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-02-19, 10:20 »
Hans: Vad Lars beträffar är han son till bonden på Ringa nr 2 Olof Persson (f. 1776-02-09 i Ringa nr 2) och hustrun Anna Svensdotter (f. 1770-12-09 i Fors nr 2). Båda finns med i Familjer i Norrala.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

197
03) Osorterat / Njutånger GID 1497.29.15400 dödbok 1768
« skrivet: 2008-02-18, 17:54 »
Faderns tillnamn ser ut som Ståbi, som åtminstone i moderförsamlingen Enånger användes som båtsmansnamn. Födelseorten tycker jag ser ut som Blekingre [!] i Tårma Sochn och Årdnäs by. Förslagsvis kanske det är byn Attanäs i Torrum (senare Torhamn, Torrhamn) i Blekinge som avses.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

198
Trönö / Trönö F:1 GID 2102.8.34200
« skrivet: 2008-02-11, 21:27 »
Gunilla: Det ser närmast ut som widrig vandel.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

199
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 20 april, 2008
« skrivet: 2008-02-11, 21:25 »
Gunilla: Jag kan tillägga att Johan Hermansson och hans familj, inklusive några av hans ättlingar i Enångers socken, finns med i min databas Familjer i Norrala.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

200
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-02-10, 20:04 »
Tack för de kompletterande uppgifterna, Kenneth.
 
Björn: Mickel Wik omnämns vara död den 5 oktober 1712. Vid RÖTTER:s HTML-generering av min databas har datumangivelser som före 1712-10-05 förlorat den inledande bestämningen. Om du laddar ner gedcomfilen med databasen så borde du få rätt angivelse, åtminstone om du använder MinSläkt eller ett annat program som är helt gedcom-kompatibelt.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

201
Trönö / Trönö E:1 GID 2102.21.91500
« skrivet: 2008-02-10, 19:56 »
D. 9 octobr. Stod Fördubl.[ingsbåtsmannen] Per Modig Brudg. med ärl. Anders Mikels dotter i Hambre. Brita b(enämn)d.
 
I Eva-Lisa Åkerlinds sammanställning från 1987, utgiven 1993 av Trönö hembygdsförening, anges om honom bland fördubblingsbåtsmännen i rote 124, som omfattade byarna Daglösa, Orsten och Hamre:
 
Pär Olofsson Modig infödd 30/7 1727 i Wij nr 1
bosatt i Hamre
Gift år 1756 med Anders Mickelssons dotter Brita fr. Hamre född 25/10 1729. Barn: Olof född 6/3 1760.
 
obefaren, smed
antagen år 1761
ordinarie 20/2 1762
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

202
000 - Att sortera / Latin i dödbok
« skrivet: 2008-02-10, 15:13 »
Texten lyder: Vir Pietatis et sinceritatis amans, laboresq(ue) duriores perpessus, semper tamen egenus, verum non tam suâ, qvam suorum culpa.
 
I min översättning: En man som var tillgiven fromhet och hederlighet och som genomlidit hårda vedermödor, likväl alltid blottställd, till vilket dock inte så mycket han själv som hans närmaste var skyldiga.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

203
Efternamn J / Jonsdotter, Anna
« skrivet: 2008-01-13, 20:42 »
Carl: Får jag störa dig med ytterligare ett barnhusbarn (om du har tid bara, annars låt det vara)? En Anna Jonsdotter gifter sig 1817 i Norrala i Hälsingland. Hon är inte född i socknen och husförhörslängder saknas för tiden 1783-1815. I en senare husförhörslängd anges hon emellertid vara född 1784 och komma från barnhuset. Jag gissar att hon som andra barnhusbarn i socknen kommit från Allmänna barnhuset i Stockholm. Jag fick nyligen en förfrågan om henne från en ättling, men jag har inga andra data. Hon finns i alla fall inte som Anna Jonsdotter i Barnhus-Sök på RÖTTER; eventuellt har hon haft ett familjenamn tidigare. Har du något tips om hur man går vidare?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

204
Rolf: Här är mitt förslag till läsning av texten, vad det kan vara värt: Åt äkta paret skabinen Melchior Knood och Anna Maria i 'Monthab.' föddes dottern Maria Magdalena den 22 och döptes den 23 dennes med faddrarna högädla fröken Maria Magdalena Granigean och herr Theodor Konradi P-D, rådman [eller: stadsråd] i 'Monthab.'
 
Hustruns namn ska väl läsas Annae Mariae (dvs. dativformen av namnet)? Vilken ort som avses med 'Monthab' (för det är väl en ort) vet jag inte. - En skabin (ty. Schöffe) var i tyska städer en magistratsperson eller bisittare i en domstol, enligt Glossarium till medeltidslatinet i Sverige.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

205
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2008-01-07, 18:01 »
Ingemar: Jag kan komplettera med följande lilla antavla utgående från Nelly Helenas mor:
 
Anna Persdotter (f. 1863-04-29 i Borg nr sub 2)
 
Far: Per Jonsson (f. 1826-05-11 i Styvje nr sub 6), bonde på Borg nr sub 2. Gift 1854-05-25 med:
 
Mor: Brita Svensdotter (f. 1833-12-29 i Borg nr sub 2)
 
Farfar: Jon Persson (f. 1793-07-28 i Hamre nr 4), delade hemmanet Styvje nr 6 med brodern Per (till vilka de var bördiga genom sin farmor) och Jon blev omkring 1821 bonde på det nybildade Styvje nr sub 6. (Observera att det föddes en annan Jon Persson samma datum i hemmanet Ringa nr sub 7, men denne är en helt annan person.) Gift 1822 med:
 
Farmor: Anna Larsdotter (f. 1804-01-16 i Borg nr 4).
 
Morfar: Sven Svensson (f. 1786-10-23 på Borgs-Heden i Borg), bonde på Borg nr sub 2. Gift 1817 med:
 
Mormor: Helena Svensdotter (f. 1790-10-01 i Borg nr 2).
 
Om du söker på namnen på Annas far- och morföräldrar i min databas Familjer i Norrala - en länk dit finns i inledningen till denna diskussion längst upp - hittar du deras respektive anor, för de flesta ner till 1600-talet och i några led till ytterligare ett sekel.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna
 
P.S. Med tanke på att Anna Persdotters make Johan Erik Hagberg (Hagberg är ett båtsmansnamn i rote 115) anges vara född i Bollnäs 1868-04?-11, kan jag efter en snabb kolla berätta att detta år föds i Bollnäs bara en Johan Erik (den 11 april), som son till Extra Sågarbetaren Rudolf Theodor Bergelin och hans hu. Karolina Hansdotter, 34 år, vid Åsbacka. Faddrar: Handlanden Sv. Joh. Carlsson och fru Hilda Ekelöf i heden; gruvarbetaren Carl Erik Jansson i Grangärde och Grängesberg, samt demoiselle Matilda E.[?] Wahlström på Åsbacka. [Bollnäs C:7, födelsebok 1862-1877, s. 331-332]
 
I en opublicerad sammanställning av Sigvard Bodin i Snarböle, Norrala, över de ordinarie båtsmännen i rote 115 anges om honom:
 
1885 Johan Erik Bergelin Hagberg. Antagen 24/4 1885. Född 11/4 1868 i Bollnäs. Längd 1,74 m. Hade ljust hår och ljusgrå ögon. Hade ett ankare tatuerat på vänstra handen. Avsked 3/2 1897. Dömdes till 6 dagars arrest i januari 1897 för olovlig undanhållning i 4 dagar 13 timmar.
 
(Meddelandet ändrat av Sikeborg den 07 januari, 2008)

206
05) Datum / Eodem die
« skrivet: 2007-10-02, 10:50 »
Det står tydligt Eod. d. i dopboken, så Heikki har rätt i att det här avser eodem die. (Min erfarenhet är för övrigt att Dominica i betydelsen söndag oftast skrevs med inledande stor bokstav, vilket inte är fallet här. Men jag törs inte vara kategorisk i den frågan.)
 
Det latinska ordet för dag, dies, kan i singular vara både maskulint och feminint. Därför stöter man ibland på formen eadem die i stället, bl.a. i den latinska Vulgataöversättingen av Bibeln. Betydelsen är emellertid den samma.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

207
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2007-09-24, 20:05 »
Jonas: Olof Johansson (Haglund) finns med i min databas Familjer i Norrala, som finns i nätversion på RÖTTER. Hans korrekta födelsedatum är 1792-08-04; han var son till fördubblingsbåtsmannen Johan Kruskopp och dennes hustru Brita Persdotter.
 
Olof Johansson var gift två gånger; första gången 1828 med, Kerstin Eriksdotter (f. 1803-09-05 i Borg nr sub 4 i Norrala), som dog redan 1833-12-01 i Haga. Paret fick endast en son tillsammans, Johannes (f. 1829). Därefter (1834-12-21) gifte Olof om sig med inhysespigan Stina Kajsa Karlsdotter från Styvje.
 
Stina Kajsa anges i flera husförhörslängder vara född i Orsa i Dalarna och inflyttad därifrån 1816 eller 1818, men åtminstone födelseorten är fel. Hon var född i Styvje by 1804-06-28 som utomäktenskaplig dotter till båtsmansdottern Karin Hansdotter (f. 1783-08-19). (Karin gifte sig 1805 med tjänstedrängen Karl Olof Hamberg från Orsa, och det är efter denne som Stina Kajsa som vuxen kallar sig Karlsdotter; som ung nämns hon dock enbart Stina Kajsa Liten. Att hon senare nämner sig Karlsdotter behöver inte på något sätt betyda att hon var biologisk dotter till Karl Olof Hamberg. Det hände ofta att utomäktenskapliga barn tog namn efter styvfadern om den biologiske fadern var okänd eller inte erkände faderskapet.)
 
Du hittar henne under namnet Stina Kajsa (Kristina Katarina) Liten i Familjer i Norrala. Hon fick 1824-08-02 den utomäktenskapliga dottern Karin, som mycket tidigt skrivs Persdotter. Det indikerar att fadern - vem det nu var (torde framgå av domböckerna) - erkänt faderskapet.
 
Stina Kajsa tjänade efter att hon fått dottern sedan som piga på flera olika hemman i socknen, bl.a. på mitt föräldrahemman i Närby, och dottern har hon hela tiden med sig.
 
Olof och Stina Kajsa fick tre gemensamma barn: arbetaren Jon Olsson (f. 1837-03-11), Brita Margareta (f. 1840-05-14) - hon fick 1866 en utomäktenskaplig dotter Kristina -, samt Anna (f. 1843-06-08).
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

208
000 - Att sortera / Tolkning av latinsk text
« skrivet: 2007-09-04, 14:12 »
Jo, man skulle spontant hellre vilja läsa quamvis i stället för quoq(ue) vir (även om quoque ofta förkortas quoq: i tryckta neolatinska texter). Problemet som jag såg det är väl att desponsatus otvetydigt har en maskulin ändelse. Kanske är det så att den andra satsen i själva verket avser en annan, manlig person, och då sonen Johannes? (Det framgår ju inte av den inlagda bilden.) Det skulle förklara det hela.
 
I så fall skulle den första satsen, som avser änkan, lyda morbo mis.[ere] affecta, och den andra (avseende sonen) lyda furti causa quamvis desponsatus fugit 1799, dvs. på grund av stöld flydde han 1799, fastän han var trolovad. En trolovning var ju en allvarlig sak på den tiden, och inget som lätt kunde brytas.
 
/ Urban

209
000 - Att sortera / Tolkning av latinsk text
« skrivet: 2007-09-03, 20:57 »
Vad sägs om Morbo mis.[ere eller miserrime] affecta[,] furti causa quoq(ue) vir desponsatus fugit 1799?
 
Dvs., ungefär som Heikki säger, olyckligt (eländigt, ömkligen) insjuknad (morbo affectus brukar väl användas i betydelsen insjuknad, tror jag), med tillägget: på grund av stöld flydde [hennes] trolovade man 1799.
 
/ Urban Sikeborg, Sollentuna

210
Hemmansägare / Åbo
« skrivet: 2007-06-28, 18:48 »
I Norrala socken i Hälsingland, där det fanns nästan uteslutande skattehemman, används åbo  i kyrkböckerna på 1700-talet som synonymt med landbonde (arrendator).

211
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-29
« skrivet: 2007-06-28, 16:28 »
Marc: Ja, du gör naturligtvis den bedömning du tycker är rätt.
 
Men eftersom jag upplever att jag inte kan bidra med särskilt mycket i Buretrådarna längre så som diskussionerna utvecklar sig allt längre från vad i alla fall jag uppfattar som forskning, så tackar jag för mig och avstår från att delta i Burediskussionerna på Anbytarforum i fortsättningen. Det finns säkert andra konstruktiva krafter som är beredda att ta vid :-)
 
Hälsningar
 
Urban

212
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28
« skrivet: 2007-06-27, 19:54 »
Marc: Att vara välbärgad och inflytelserik innebar inte att man därmed måste vara i kronans tjänst och inneha ett ämbete som fogde eller lagman, kanske snarare tvärtom. Det är först omkring år 1300 som sveaväldet får ett egentligt grepp om Norrland, åtminstone i vissa avseenden, och det kan inte ha skett utan samverkan av lokala eliter. Fogdens jobb var ett slitgöra som garanterat inte uppskattades av befolkningen inom fögderiet och han behövde liksom underlagmannen stöd och acceptans av infödda inflytelserika personer för att kunna utföra sitt arbete. Jag ser därför Nils Farthegnsson och Farthegn i Nässom som brevutfärdare i kraft av sin betydelse i bygden (och som kanske i praktiken hade större inflytande än såväl fogde som underlagman); hade de innehaft ett officiellt ämbete skulle det utan tvivel ha angetts i breven.
 
Begreppet landsdomarsläkten som Gunnar Lindgren använde är olyckligt och oegentligt, oavsett vem som myntade det. Dels kan inbördes släktskap bara beläggas mellan några få av de personer som används så släkt är mindre lämpligt i sammanhanget, dels används inte beteckningen landsdomare i Norrland under medeltiden och 1500-talet (vad jag vet), dels finns det bara en person som uppges tillhöra denna landsdomarsläkt som är belagd som underlagman. Det vill säga: landsdomarsläkt är ett tendentiöst begrepp, som utgår från en bild som inte har stöd i källorna. Jag misstänker att valet av uttryck kan ha att göra med att man har velat koppla ihop denna 1300-talsgrupp välbärgade ångermanlänningar (de flesta verkar ju vara bosatta i Ångermanland) med Johan Bures uppgifter om att tidiga släktmedlemmar på 1400- och 1500-talen varit underlagmän i Västerbotten, men där rör det sig både om ett annat landskap och en annan tid. (Att Johan Bures uppgifter i det avseendet inte har gått att belägga är en annan fråga.)
 
De olika skribenter du nämner använder inte alls begreppet oberoende av varandra, som du skriver, utan den ene hakar på den andre i bara farten, uppenbarligen utan att reflektera närmare över hur lämpligt eller olämpligt denna beteckning är.
 
Leif Grundberg reserverar sig genom att på ett par ställen benämna denna lokala elit som den så kallade Fartegn- eller landsdomarsläkten, men i övrigt bara som Fartegnsläkten utifrån det dopnamnets frekvens. (I och för sig skulle man kanske ha kunnat kalla den Spjälbodsläkten i stället, också ett återkommande namn bland dem som utpekats som tillhöriga landsdomarsläkten.) Jag håller inte med alla Grundbergs associationer, som när han kommenterar att Fartegn i Överlännäs 1314 bodde nära ett förkristet gravfält; för mig är det alltför lång tid däremellan för att man ska kunna se något samband mellan de två.
 
Jag vill passa på att rätta en sak du skriver: Fartegn i Nässom, som är belagd 1314 och 1324, är *inte* bosatt på Kungsgården i Bjärtrå utan i en grannby. Att bo nära en fogdegård är långt ifrån samma sak som att bo på den.
 
Att djäken skulle vara en benämning på lagmansyrket har jag inte sett några belägg på. Jag har kollat Svenska Akademiens Ordbok och Fornsvensk lexikalisk databas, och där finns ordet inte upptaget i den betydelsen.
 
Hälsningar
 
Urban

213
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28
« skrivet: 2007-06-25, 20:55 »
Jag träffade som ung Gunnar Lindgren, en mycket sympatisk person, och jag fick särtrycken av hans två artiklar av honom: Om Fartegn, en ångermanländsk storman (Ångermanland nr 12, 1972) och Landsdomarsläkten i Norrland (Ångermanland 1974). Det var faktiskt de som fick mig att en gång i tiden börja granska de äldre leden.
 
Hans beteckning landsdomarsläkt är emellertid missvisande, eftersom som jag nämnt ovan bara en av personerna inom den krets vi talar om faktiskt var underlagman (vilket i de norrländska landskapen ju motsvarade underhäradshövding i övriga Sverige). Han återger Bygd?ns hypotes om att Nils Farthegnsson skulle kunna vara identisk med den Nils Djäkne som nämns som fogde i brevet från 1363 där Farthegn unge står som förlikningsman, men det finns absolut inget stöd för denna spekulation, bara problem.
 
Tord Bylund har jag stor respekt för, men då det gäller Bureättens äldsta led har han bara skrivit av vad andra meddelat; han har inte forskat självständigt om det. Ingen av dessa har haft tillgång till några andra källor än de vi har.
 
Så för att sammanfatta: Det är bara Farthegn unge som kan beläggas ha innehaft ett officiellt ämbete. De andra förefaller ha varit betydande - eller åtminstone välbärgade - personer i Ångermanland, men det är också allt vi kan säga.
 
/ Urban

214
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28
« skrivet: 2007-06-25, 15:09 »
Marc: Vad jag kan se av Grundbergs avhandling är att han *inte* menar att Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom skulle ha varit lagmän. Att den senare bor i samma socken som lagmannen Nils Hansson i Lugnvik 160 år senare kan ju inte räcka för att hävda att båda förnämnda varit lagmän, i synnerhet som de brev i vilka de nämns inte ger några indikationer på att de innehaft det ämbetet.
 
/ Urban

215
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28
« skrivet: 2007-06-25, 12:21 »
Marc: Ditt första citat kommer väl inte från Genealogica 53, som du anger? Genealogica 53 (och X36 och X37) nämner ju inte någon Fale Bure överhuvudtaget, utan bara en Fale hin unge. Att denne Fale Bure d.ä. kallas anförare är f.ö. något helt annat än att vara lagman.
 
Den ende i den krets vi talar om som kan beläggas ha innehaft ett offentligt ämbete är Farthegn Unge, som 1363 utfärdar ett brev om ett jordskifte i Medelpad i egenskap av underlagman. Så jag är lite förbryllad över de brev du anför: inget av dem belägger att Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom eller någon av de andra potentiella släktingarna varit lagmän. Eller har jag missat något?
 
Hälsningar
 
Urban

216
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-28
« skrivet: 2007-06-24, 20:12 »
Marc: Visst är Grundbergs avhandling intressant, men enligt min mening är det medeltida material vi har att röra oss med alltför fragmentariskt för att tillåta särskilt många slutsatser om vilka av de omnämnda som var släkt och än mindre om hur de i så fall var släkt med varandra.
 
Jag tror emellertid att du tar miste när du kallar Farthegn d.ä. (vilket jag antar ska avse Fale hin gamle?) för landsdomare. Titeln landsdomare är tidigast belagd på 1500-talet som synonym för lagman eller underlagman, enligt Svenska Akademiens Ordbok, så den är oegentlig i sammanhanget. Tar vi brevet från 1324 nämns bland utfärdarna alltså Nils Farthegnsson och Farthegn i Nässom och det i påtagligt gott sällskap. Men varken Nils Farthegnsson eller Farthegn i Nässom kan ha varit landsdomare, eftersom underlagmannen (legifer) i samma brev anges vara en Uno. Inte heller innehade någon av de två ämbetet som fogde detta år, eftersom fogden (kungens ämbetsman) över Storhälsingland, Johan Ingemarsson, också är en av brevutfärdarna.
 
Vad jag kan läsa ut av mina anteckningar just nu efter en kort genomgång är att den förste som kallar Fale Bure (Fale hin gamle) för något annat än anförare är Olof von Dahlin, som benämner honom en af Länes-Höfdingarne i Norra Sverige i sin 1765 utgivna Svea rikes historia, del 2, s. 115 f. Dahlin bygger emellertid sin i tidens smak utbroderade skildring om dennes insatser uteslutande på tidigare tryckta verk, vilket han själv anger i noterna. Det verkar vara först i Riddarhusets sena och förbättrade konceptgenealogier (de är väl från tiden runt år 1800, om jag minns rätt) som Fale hin gamle befordras till att vara landsdomare i Hälsingland (men det ska jag dubbelkolla), en uppgift som går igen i Gustaf Anreps Svenska adelns ättar-taflor, d. 1, Sthlm 1858, s. 351. Det finns naturligtvis inget stöd i källorna för denna upphöjelse från anförare till länshövding och landsdomare utan är en del av den sedvanliga upputsning av härstamningen de adliga ätterna kunde ägna sig åt :-)
 
Hälsningar
 
Urban

217
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-24
« skrivet: 2007-06-23, 13:55 »
Hej, Robert! Jag tror inte att uppgiften om vallgraven kring Sköns kyrka beror på sammanblandning med Styrisholm. Det hänger nog snarare ihop med de norrländska historieskrivarna besvärliga situation. Det fanns mycket lite källmaterial om äldre tid och man fick till största delen nöja sig med vad andra skrivit och spinna vidare på det, eftersom de blivande magistrarna förväntades komma med i alla fall något nytt, samtidigt som de framhöll fosterlandets eller hembygdens förtjänster.
 
Nationalchauvinismen - eller här kanske rättare sagt - landskapschauvinismen - var ju utbredd, och mycket av historieskrivningen handlade om förhärligande (och utpekande av skurkar). Med Johan Bures uppgifter om Fale hin unge och senare generationers uppfinnande av Fale hin gamle fick Norrland plötsligt hjältar av rang och norrlänningarnas hjältemod skrevs in i rikshistorien. Inte undra på att man gjorde så mycket man kunde av detta under 1700-talet. Johan Bure själv hade vid det här laget fått något av en kultstatus och hade blivit en auktoritet i sig, oavsett om det gick att förlika hans uppgifter med källorna och verkligheten. Casström kan till exempel i sin dissertation avfärda en kritisk och berättigad kommentar till en av Johan Bures uppgifter med att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta en sådan auktoritet som Johan Bure.
 
Så när Johan Bure säger att Sköns kyrka varit ett medeltida slott (vilket visar att Norrland tidigt varit ett högtstående samhälle) ställs en blivande magister inför ett dilemma: kyrkan var visserligen tornförsedd, vilket inte var vanligt i Norrland, men alldeles för liten för att ha kunnat vara ett slott eller borg, och något slott eller borg i Skön fanns inte nämnd i några källor. Att ifrågasätta uppgiften skulle dels innebära att man hävdade att Den Store Fornforskaren hade fel, vilket vore övermodigt av en ung student i tjugoårsåldern, dels ta bort något av den glans som tilldelats Norrland. Alternativet var att hitta andra saker som kunde styrka uppgiften om slottet i stället. Där kommer vallgraven in, liksom bogårdsmurens tjocklek, de små hålen i tornet, gallren för fönstret, bucklorna i kyrkporten, att det någon gång varit vatten nedan för kyrkan, att det växte hassel i närheten och att ett hemman i närheten kallades Grevgården. De kämpar tappert, måste man säga.
 
Olaus Magnus' Carta marina tror jag inte hade någon betydelse på 1700-talet. Som kartografiskt verk var det sedan länge överspelat. Dessutom kom den tydligen ut i rätt få exemplar, så det är tveksamt en normal akademiker hade tillgång till den.
 
Hälsningar
 
Urban

218
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-24
« skrivet: 2007-06-22, 16:36 »
För att svara på dina övriga frågor, Marc: Ahnlund representerar ett äldre forskningsläge. Den som senast skrivit om Farthegnsläkten är medeltidsarkeologen Leif Grundberg i sin avhandling Medeltid i centrum (2006), s. 80-81, 103, 136, 161, samt s. 199-203. Avhandlingen finns att ladda ner som pdf-fil:
 
www.diva-portal.org/umu/theses/abstract.xsql?dbid=924
 
Jag har mycket begränsad erfarenhet av medeltidsgenealogi, så jag vill inte gärna ge mig in i en diskussion i något jag inte behärskar. (Min sammanställning i Släktforskarnas årsbok 1996 rörande de medeltida dokumenten bad jag Hans Gillingstam granska innan jag lät den gå i tryck.) Men så gott jag kan se finns där inga påtagliga indicier för hur de olika personerna inom denna exklusiva krets av norrländska stormän var släkt med varandra. Nils Farthegnssons sköldemärke, som överensstämmer med vapnet på den gravsten som traditionellt pekats ut som tillhörig Fale hin unge (med all sannolikhet den historiske Farthegn Unge), i kombination med att Farthegns tillnamn indikerar en äldre Farthegn (ev. Nils Farthegnssons far), har fått mig att tro att vi här antagligen har att göra med far och son, i synnerhet som de båda tycks ha tillhört samma lokala elit. Men det är så långt som jag är beredd att gå, och det står andra fritt att dra andra slutsatser.
 
Vad beträffar Klercker-Mattons m.fl. genealogiska samlingar i Kungliga Biblioteket har de inget som helst värde när det gäller bruket av namnet Bure. Det mesta där är rena avskrifter av andra okritiska sammanställningar och där finns många fel, vilket jag vet av egen erfarenhet. Det går bara att använda materialet med mycket stor försiktighet.
 
/ Urban

219
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-24
« skrivet: 2007-06-22, 14:23 »
Marc: Jag tror inte att Genealogica 53 skulle vara mer trovärdig än de övriga. Både X36 och X37 är självständiga avskrifter av Johan Bures släktbok i original, medan Genealogica 53 av allt att döma är en avskrift av X37. Den innehåller också samma avskriftsfel som X37.
 
Om det förmodade slottet i Skön berättar Johan Bure rätt lite; det är senare författare som broderat vidare på temat, med mer eller mindre framgång. Johan Bure har i sin inledande avhandling till släktboken ett eget kapitel betitlat ”Om Burasäten i Hellsingeland”. (Med Hälsingland avser han här Storhälsingland, som fram till 1300-talets slut också innefattade Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och det nuvarande Norrbotten). Han räknar där upp ortnamn i Norrland i vilka han trodde namnet Bure ingick. Bland dessa återfinns ett ”Buraholm” i Arnäs socken och ett ”Buraholm” - som han anger också kallas ”Burön” - i Skellefteå. Denna senare plats skulle enligt Johan Bure ha varit en halvö där lagmanstingen hade hållits i Västerbotten. Han nämner däremot inget ”Byrisholm” i Skön eller liknande. Det var alltså okänt för honom, trots att han alltså bevisligen varit där och enligt sitt uppdrag hört sig för om traktens fornminnen.
 
Johan Bure antecknar i Sumlen, direkt efter sin uppteckning av herr Peders i Skön berättelse om Fale hin unge i april 1601:
 
”Sköns kyrkia hadhe tu torn för, när thet ena föll bort läto the ther göra bohlgård af. hon hafver för varit Slott, ty skyttholen synas grant och hvar bjälkarna hava suttit.
Thär var Ringmur omkring fordom och var beflutit och kalladhes Sköns ö.” [Sumlen, utg. Klemming 1886, s. 192]
 
Det är alltså själva kyrkan som Johan Bure vill se som ett ombyggt före detta slott på grund av vad han tolkade som skytthål. I sin släktbok kommenterar han också detta ”slott” i samband med Härse, Fale hin unges förmente son:
 
”Syns likt [observera formuleringen], at Kong Erich Canuti S. Erichs Sonason, hwilken Fale hin unge bortbar, att han af Kong Sverker icke blef dräpin, hafwer gifwit Skiöns slått honom till sitt Adelskap, att han igenom hans hielp kom till Regementet.
 
Effter det bewisligit är Helsinge Konungar sidst och på ändan af sitt regemente, haf(w)a måst bodt i Medelpad, som främst i bewises, ty är likt at Skiöns kyrka hafwer warit deras slått och residence. Elljest är det en vetus traditio [dvs. gammal tradition], att den kyrkan war fordom ett slått och då war den kullen insluten. När det blef till kyrko förordnat war äj den innersta Choren, utan at en Fru som war barnlös hwilken den kallade Chorstad-Frun skall hafwa låtit den Choren bygga och gaf så prästbordet med till kyrkan. Denne Fru synes wara den yttersta af Ätten och så föll alt igän under Cronan, som sagt är.” [X37, fol. 101r]
 
Johan Bure själv visar genom sin formuleringar - ”syns likt”, ”är likt”, ”synes” - att allt detta var rena spekulationer från hans sida.
 
Det tidigaste omnämnandet av Byrisholm är i lektorn i Strängnäs Joseph Thuns återgivande av berättelsen om Fale hin unge på s. 104-106 i Imago politici christiani in vita nobilis & generosi viri, dn. Erici Palmskiöldii (1708):
 
Denne [dvs. Fale hin unge] adlades för sina gärningar för fäderneslandet och besatt Byrestad och i närheten uppförde han en borg, som nu är Sköns kyrka; borgen kallas Byrisholm av Aaron Huitfeld år 1398. Fale hin unges vapen, hugget i sten, visar en beväpnad arm och två stridsyxor, till tecken på att Fale bar kung Erik när denne var barn på sin arm till Norge, och därefter med beväpnad arm och med bistånd av norrmännen, vars vapen var en stridsyxa, insatte kungen [på tronen]. Den kulle där nu Sköns kyrka syns är högt belägen, och man förnimmer med lätthet att den en gång var en ö. Att kyrkan varit en borg framgår ännu idag av muren.” (Min översättning från latinet)
 
Thun anger som källa Johan Bures släktbok.
 
Den unge Carl Jonsson Genberg nämner slottet i en not i beskrivningen av Sköns socken i sin på sin latin avfattade avhandling Dissertatio Academica de Medelpadia Antiqua et Hodierna (Stockholm 1737), s. 63. Som källa anger han Joseph Thun och Johan Bures släktbok:
 
Han byggde en borg, som nu står till kyrka förvandlad och som av Hvitfeldt kallas Byrisholm år 1398 men av invånarna Castelholm. Den gamla traditionen gör gällande att den höga höjd, där kyrkan nu beskådas, fordom varit omgiven av vatten, vilket även förnimmes av grannskapet, där ännu i vår tid byn Färstad eller Färjestad kvarstår, vilken anses ha erbjudit övergång till borgen. Innan denna byggnad tjänade som kyrka, var det inre koret ännu inte tillfogat, ty uppförandet av detta ombesörjdes en välbördig matrona, Chorstad kallad (...). Det är uppenbart av muren, tornet och gallren som alltjämt är synliga, att den ursprungliga grunden till denna helgedom i forna tider varit anlagd för att användas till borg. Med detta överensstämmer att kyrkans järnportar uppvisar många gamla spår av pilar. Byn Byrestad, belägen inte långt från kyrkan, var den firade Fales födelseort, som år 1099 tjänade som hemvist för honom och kung Erik, som följt med honom. (Min översättning)
 
Biskop Anders Rhyzelius tar med det förmodade slottet i sitt verk Sviogothia Munitha från 1743, s. 34, men då under namnet Burestad, dvs. Birsta i Skön. Jag har redan återgett hans text i ett tidigare inlägg men jag lägger in den på nytt:
 
”Burestad[:] Ett gammalt Slott i norra Medelpad och Skiön-Sochn, hwarpå vti början af thet trettonde Secul? residerade eller bodde Fale hin Vnge Höfwesman eller Gouverneur öfwer Norrländerna. Och berettas om thenna Herren / at han af samma Slott hafwer giort ena Kyrkio, som än i dag heter Skiön, wid hwilken thenna tapra Burens graf ännu finnes med sten betäckt. Så wida thenne berettelse är sann, hwilket kyrkions belägenhet icke ringa bestyrker; tyckes man hafwa theraf anledning til at tro, thet Burestad hafwer warit Herr Fales arfliga Slott; ty elliest hade icke stådt i hans macht at förwandla thet til en kyrkio. Och om thet warit hans arfliga; så wil theraf följa, at på thetta Slott hafwer bodt Herr Fales fader Herse / hans Farfader Fale hin Gamble och andre äldre Burar, flere leder tilbaka, som alle hafwa ther norr vt warit mycket anseenlige män. Man kunde lätteligen komma på the tanckar, att thetta slott longt tilförne och ifrå hedenhös, med Helsingariket, som sträkte sig wida öfwer Norrlanden, hade sina enskilda Konungar, warit ett theras Slott eller Säte, och tå hetat Skiönsborg; men sedan thet kommit vnder Vpsala-Konungar, blefwit doneradt eller vplåtit åt Burar, som thet nämnt eller låtit thet nämnas efter sitt namn Burestad eller Byrestad. Vti ett Riks-Rådens bref, dateradt in castr? Almersteg (motte warit Almar-Stäke) Anno 1398 crastin? Dionysii, nämnes Slottet Birisholm, beläget i Norlanden. Om thet warit Burestad kan jag icke begripa; och hwad thet Birisholm warit för ett Slott på then tiden, när Konung ERIK Pomeranus nyss kommit til regementet; thet motte någor säga, som om Norrländernas antiquiteter, orter &c äger tilräckelig kundskap.”
 
Rhyzelius bygger på Joseph Thun och möjligen också Genberg, men han har missuppfattat Thun och uppfattat byn Birsta som platsen för slottet. Rhyzelius fortsätter sedan spekulerandet genom att gissa att slottet skulle ha varit Fales arvegods - och inte skänkt honom av kungen, som Johan Bure menade - och att det därför varit säte för alla tidigare Burar.
 
Nils Casström anger i sin vidlyftiga och substanslösa dissertation över Bureätten från 1746 (Dissertatio de utriusque Falonis Bure in patriam meritis, dvs. Dissertation om de båda Fale Bures förtjänster om fosterlandet) - med hänvisning till Thun, Genberg och Rhyzelius - att Fale hin unge skulle ha byggt en borg inte långt från Birsta på en tidigare vattenomgiven höjd. Efter att borgen invigts som kyrka i Skön kallades den ”Castelholm” av inbyggarna men ”Byrisholm” i ett brev utfärdat på Almare-Stäket 1398 dagen efter S:t Dionysius dag, det senare en uppgift som även Thun uppger men som Casström anger sig ha hämtat från Rhyzelius och Genberg.
 
Casström fortsätter:
 
”Upplyft till sådan värdighet och herravälde lät Fale uppbygga en borg inte långt från sitt fädernessäte Byrestad, på en behaglig höjd som fordom varit omgiven av vatten. Borgen benämns av inbyggarna Castelholm efter det att den invigts att brukas som Sköns kyrka men av historikerna Byrisholm, vilket framgår av ett riksrådsbrev, utfärdat på Almarstäkets slott dagen efter den helige Dionysius' dag 1398.”
 
Nils Casström nämner att det finns de (förtydligat i not med Johan Bure, Rhyzelius och den unge Sven Baelter, av vilka de två senare återgår på Johan Bure) som ansett att Fale hin unges borg skulle ha varit säte för de hälsingska kungarna efter att de lämnat Sunded i Hälsingland - en spekulation Johan Bure gjorde i sin släktbok och som andra anammat - men tillägger att i denna sak får läsaren avgöra.
 
Casström fortsätter att i fotnoterna kommentera denna borg eller kyrka:
 
”Byn Byrestad, som inte ligger långt ifrån den till kyrka förvandlade borgen, består numera av fem bondgårdar, av vilken en alltid benämnts Grefgården och dess invånare ständigt efter varandra Grefvar. En annan, som en kort tid har varit avskild från de fyra övriga, har emellertid kallats Slottsåker, där det funnits en förträfflig och alltjämt mångomtalad trädgård med hassel, som på dessa orter  annars överhuvudtaget inte syns, vilket bland andra magister P. M. Klockhof i brev meddelat.”  
 
Vidare: Att denna borg fordom varit omgiven av vatten, är inte blott uppenbart av namnen Byrisholm och Castelholm, under vilka den fordom varit bekant, utan också av grannskapet och byn Färje- eller Färstad, som berett invånarna övergång till borgen. (Magister Genbergs dissertation om Medelpad, s. 63.)”  
 
Och om kyrkan: ”Den var förr beprydd med två mycket höga torn; och fortfarande kan beskådas gallerförsedda hål, vilka behövdes för att beskjuta och tillbakaslå fienderna, och kyrkans mycket stora järnport, som sedan länge visar spår av många pilar.”  
 
Om kyrkans tillkomst: ”Det är mig helt okänt när denna borg skulle ha gjorts om till helgedom. Det inre koret var från början inte tillfogat, ty det var en ädel matrona, Chorstad-Frun kallad, som lät ombesörja dess uppbyggnad. Efter hennes död tillföll all egendom som hon fått efter sina förfäder kronan, emedan hon var barnlös.” (Mina översättningar) Casström anger att han hämtat denna uppgift från Johan Bures släktbok och Genbergs dissertation.
 
Abraham Hülphers anför 1771 också biskop Rhyzelius' antagande att kyrkan varit Fale Bures slott ”Bures Holm”, något han själv ställer sig tvivlande till. [Hülphers, Abraham: Samlingar til en Beskrifning öfwer Norrland. Första Samlingen om Medelpad 1771 samt Fierde Samlingen om Ångermanland 1780. Facsimilutgåva Umeå 1985 efter originalupplagorna utgivna i Västerås 1771 och 1780, s. 79f]
 
Så det är en ordentlig rundgång i uppgifterna. Allt återgår till Johan Bures uppgifter och sedan har man förbättrat dem efter förmåga. Men man kan lugnt hävda att något Byrisholm i Skön hade Johan Bure aldrig hört talas om, inte heller om något annat slott än Sköns kyrka.
 
Hälsningar
 
Urban

220
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-21
« skrivet: 2007-06-18, 22:06 »
Ulf: Eftersom jag sedan ett år arbetar på en större artikel om Bureättens tradering från Johan Bures dagar fram till år 1800 och har varit något av en stamkund på Kungliga Bibliotekets specialläsesal då det gäller 1600- och 1700-talstryck, så skulle jag tro jag gått igenom det tryckta material som kan ha anknytning till ämnet grundligare än någon annan, åtminstone för närvarande. Den bok Göran Olsson talar om finns inte. Inte heller omnämns dessa slottsruiner i rannsakningarna om fornminnen i Skön år 1684, och det om något hade varit något att göra en stor sak av. [Jfr Rannsakningar efter antikviteter (utg. av VHAA), d. 1, Uppsala 1960, s. 225]
 
/ Urban

221
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-18
« skrivet: 2007-06-18, 20:39 »
Ulf: Arild Huitfeldts (1546-1609) danska rikskrönika kom ut i flera utgåvor. Sidnumreringen skilde naturligtvis från den ena utgåvan till den andra. Han skrev dessutom flera mindre krönikor om särskilda tidsperioder. Jag skulle tro att Joseph Thun, som 1707 hänvisar till Huitfeldt, använt utgåvan från 1650-1652 eftersom den låg honom närmare i tiden, men den finns inte på Kungliga Biblioteket.
 
Vad gäller Göran Olssons bidrag så är det rent ut sagt elakt; han driver med dig på ett utstuderat sätt och bidrar till att förstöra diskussionen här.
 
Hälsningar
 
Urban

222
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-07
« skrivet: 2007-06-06, 10:15 »
Här är för övrigt det fullständiga citatet ur Anders Rhyzelius' Sviogothia Munita (ung. Det befästa Svea- och Götaland) från 1744, s. 36, ur mina samlingar:  
 
Burestad[:] Ett gammalt Slott i norra Medelpad och Skiön=Sochn, hwarpå vti början af thet trettonde Secul? residerade eller bodde Fale hin Vnge Höfwesman eller Gouverneur öfwer Norrländerna. Och berettas om thenna Herren / at han af samma Slott hafwer giort ena Kyrkio, som än i dag heter Skiön, wid hwilken thenna tapra Burens graf ännu finnes med sten betäckt. Så wida thenne berettelse är sann, hwilket kyrkions belägenhet icke ringa bestyrker; tyckes man hafwa theraf anledning til at tro, thet Burestad hafwer warit Herr Fales arfliga Slott; ty elliest hade icke stådt i hans macht at förwandla thet til en kyrkio. Och om thet warit hans arfliga; så wil theraf följa, at på thetta Slott hafwer bodt Herr Fales fader Herse / hans Farfader Fale hin Gamble och andre äldre Burar, flere leder tilbaka, som alle hafwa ther norr vt warit mycket anseenlige män. Man kunde lätteligen komma på the tanckar, att thetta slott longt tilförne och ifrå hedenhös, med Helsingariket, som sträkte sig wida öfwer Norrlanden, hade sina enskilda Konungar, warit ett theras Slott eller Säte, och tå hetat Skiönsborg; men sedan thet kommit vnder Vpsala=Konungar, blefwit doneradt eller vplåtit åt Burar, som thet nämnt eller låtit thet nämnas efter sitt namn Burestad eller Byrestad. Vti ett Riks=Rådens bref, dateradt in castr? Almersteg (motte warit Almar=Stäke) Anno 1398 crastin? Dionysii, nämnes Slottet Birisholm, beläget i Norlanden. Om thet warit Burestad kan jag icke begripa; och hwad thet Birisholm warit för ett Slott på then tiden, när Konung ERIK Pomeranus nyss kommit til regementet; thet motte någor säga, som om Norrländernas antiquiteter, orter &c äger tilräckelig kundskap.
 
Uppgifterna om slottet Burestad som senare blev Sköns kyrka är tydligt hämtade från Joseph Thun; de vilda spekulationerna om att det skulle ha varit Bureättens stamslott sedan hedenhös är däremot biskopens egna. Men han identifierar inte Birisholm med det föregivna slottet i Skön.

223
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-06
« skrivet: 2007-06-06, 10:00 »
Ulf: Du kan beställa kopia ur Huitfeldts krönika från Kungliga Biblioteket. Det är emellertid inte han som säger att det har funnits ett slott i Skön; det är Joseph Thun som gör identifieringen med Fale hin unges föregivna slott och det Byrisholm som Huitfeldt nämner. Som jag skrivit i ett annat inlägg i en annan Burediskussion, så är ett sådant Byrisholm/Buresholm helt okänt för Johan Bure, som går igenom norrländska ortnamn med koppling till Bureätten i den inledande dissertationen till släktboken.
 
En personlig kommentar: Du efterfrågar ofta hjälp från proffs i dina inlägg. Nu har du fått hjälp från en riktig professionell historiker, och det en med svensk medeltid som specialitet: Kaj Janzon. Till skillnad från amatörhistorikern Rhyzelius, som till största delen sammanställde vad andra redan skrivit.

224
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-06
« skrivet: 2007-06-05, 12:28 »
Jag kan tillägga till Kajs inlägg att det inte är troligt att biskopen i Linköping Anders Rhyzelius själv läst riksrådsbrevet i det danska riksarkivet (till vilket han väl knappast haft tillträde). Rhyzelius gör som de flesta andra på sin tid, när det var svårt att få tag på källor - han skriver utifrån vad andra skrivit.
 
Rhyzelius' uppgifter om slottet i Skön i Sviogothia Munita, eller Historisk Förteckning, på Borgar, Fästningar, Slott, Kongs-Hus och Kongs-Gårdar, Som fordna tider hafwa warit, och än til en del äro, Uti Swea- och Götha Riken (Stockholm 1744), s. 34, bygger på lektorn Joseph Thuns äreminne från 1708 över arkivsekreteraren Erik Palmskiöld (gift med en Bureättling). Thuns bok var på Rhyzelius tid det enda tryckta verk som tog upp myterna om Fale hin unge i Byrestad. Det är också Thun som först gör kopplingen mellan slottet och Byrisholm, som han funnit omnämnt 1398 i den danske historieskrivaren Arild Huitfeldts danska rikskrönika på s. 111. [Thun: Imago politici christiani in vita nobilis & generosi viri, dn. Erici Palmskiöldii ..., Sthlm 1708 (förordet daterat 1707), s. 106] Så den skyldige till felläsningen Byrisholm verkar vara Huitfeldt.

225
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 20 april, 2008
« skrivet: 2007-05-31, 12:40 »
Trönöforskaren Gösta Berglöw, Norrala, som gått igenom det omfattande gårdsarkivet för Tygsta nr 2, berättade följande i telefon 2003-09-23: Margareta/Margta Gustavsdotter var född i Stärte som dotter till bonden Gustav Jonsson och hustrun Annika Jonsdotter. Vid tinget 1763-10-10 behandlades hennes otrohet med drängen Måns Larsson, med vilken hon fått sonen Nils. Hon förklarar inför nämnden att hon varit tvingad till giftermålet med Jöns Nilsson av föräldrarna men aldrig haft kärlek till honom. I samband med skilsmässan, då hon redan flyttat till föräldrarna i Stärte, får hon behålla morgongåvan och en del persedlar hon fört med sig i boet.
 
Gösta Berglöw tillägger utifrån sina egna forskningar: Hon gifter sig 1767-05-28 med borgaren och mästaren Jonas Söderström i Söderhamn, vilken dog omkring 1770. Hon gifter tredje gången om sig med Anders Andersson Höjer från Rengsjö sn. Tillsammans brukar de gården Trönbyn nr sub sub 1 som hon ärvt efter föräldrarna. Hon dog där 1823-07-09.
 
Margareta Gustavsdotter (tremänning med en av mina anor) finns upptagen i min databas Familjer i Norrala med ett antal anor här på RÖTTER. Om du går in i diskussionen för Norrala socken under Hälsingland så hittar du i huvudet till diskussionen en länk dit.
 
Hälsningar
 
Urban

226
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-30, 19:07 »
Ulf: Jag kommenterar inte slottsfrågan, eftersom jag anser att det vore dödfött och att det förstör den här diskussionen (som var tänkt att handla om Bureätten).
 
Jag vet faktiskt inte helt hundra vad Marc menade med Monkaholmen och vilken innebörd det skulle ha att det växte medicinalväxter där, men jag gissar att han avser Klosterholmen i Bure. Han anför ingen källa till uppgiften, så jag kan inte bedöma dess trovärdighet. Att dessa föregivna plantor växer där ett halvt millenium efter att det föregivna klostret skulle ha övergetts visar väl i övrigt bara att dessa växter klarar av utmärkt att växa vilt och sprida sig på egen hand utan behov av mänsklig hand?
 
Men jag reagerar lite över att du återanvänder hans argument utan att veta något om det och att du sedan bemöter mina invändningar med att det får Marc ta hand om. Det funkar inte att diskutera på det sättet. Jag är beredd att diskutera olika aspekter av Bureätten, men det behövs lite mer av eftertanke bakom argumenten för att diskussionen ska ge någonting. Att alltid ange källa gagnar alla, liksom att hålla sig till en sak i taget (och att i denna tråd hålla sig borta från slottsspekulationer, skulle jag vilja tillägga).
 
Hälsningar
 
Urban

227
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-29, 22:26 »
Ulf: Att det är ortnamnet Birsta som triggar igång Johan Bure framgår av den inledande dissertationen till släktboken, som jag nämnt tidigare, och som jag också nämnde i min artikel 1996. Johan Bure var föredömlig i sitt angivande av källor och sagesmän, men ingen av hans släktingar gör någon koppling till Fale hin unge i Skön i Medelpad utan talar om sälfiskaren Härses i Bure ättlingar.
 
(Johan Bure visste däremot inte att ortnamn på -sta(d) bildades från århundradena efter Kristi födelse till vikingatiden, alltså långt innan Fale hin unge skulle ha levt eller namnet Bure användes inom släkten. [Svenskt ortnamnslexikon, Uppsala 2003, s. 289] Så det kan inte ha varit en Bure som gav upphov till namnet Birsta.)
 
Du ser själv att kyrkan i Skön inte kan ha varit ett slott. Kyrkor med torn var rätt ovanliga i Norrland, och det har antagligen bidragit till tankarna på att de måste ha varit mer än bara kyrkor, som i fallet med Styrnäs. Men som jag visade ovan visar Johan Bures egen formulering att tanken att Sköns kyrka varit Fale hin unges slott är en ren gissning från hans sida. Det är anledningen till att jag tycker att frågan om att försöka identifiera lämningarna efter slottet är ointressant. Jag vill hålla mig till frågor om Buregenealogin; där finns mycket nog att diskutera.
 
Jag kan dock tillägga: Det där med unika medicinalväxter på Munkaholmen är i mitt tycke ett svagt argument. Redan Nils Casström försökte på 1740-talet göra gällande att i närheten av Sköns kyrka funnits en slottsträdgård därför att det växte hassel där och hassel - enligt honom - annars inte förekom i Norrland. [ubi hortum fuisse egregium, corylis, heic loci alioquin non conspicuis, etiamnum celebrem. Casström, Nils: Dissertatio de utriusque Falonis Bure in patriam meritis, Uppsala 1746, s. 21f.] Men omkring år 1601 antecknar Johan Bure under sin norrlandsresa att hassel växer på flera ställen i Norrland. [Sumlen där vthi ähro Åtskillighe Collectaneer, som vthi een och annan måtta tiäna till Antiquiteternes excolerande af Johannes Thom? Bureus. Efter författarens handskrift i urval utgifna av G. E. Klemming. Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif?, häfte 24, Stockholm 1886, s. 198]
 
För att kunna uttala sig om att vissa växter är unika måste det finnas grundliga inventeringar av växtbeståndet i ett större område som jämförelsematerial. Har någon gjort det? Och har någon visat att dessa medicinalväxter som växer på Munkholmen enbart odlades vid kloster?
 
Hälsningar
 
Urban

228
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-29, 19:33 »
Den som senast skrivit om kyrkan i Skön är väl medeltidshistorikern Leif Grundberg i sin doktorsavhandling Medeltid i centrum : Europeisering, historieskrivning och kulturarvsbruk i norrländska kulturmiljöer (2006), s. 102-103, 156, 201, 202 (där ett foto av Farthegn unges gravsten återfinns).
 
Den lite romantiska uppfattningen att kyrkan varit en en befästningsanläggning eller försvarskyrka, en tanke som dyker upp redan på 1800-talet (och som delades av konsthistorikern Bertil Berthelson, om jag uppfattar Grundberg rätt), delas tydligen inte av nutida forskare som medeltidsarkeologen Mats Mogren - och tydligen inte heller av Grundberg som använder ordet inom anföringstecken när han talar om Sköns kyrka.
 
Tror man att Sköns kyrka ursprungligen varit ett slott bör man ha i tanke att man tidigare också trodde att Styrnäs gamla kyrka i Ångermanland varit både ett munkkloster (jämför tankarna på ett Bure kloster) och ett fästningsverk. Anders Rhyzelius, som också fantiserar om Sköns kyrka som identiskt med ett tidigare okänt Skönsborg, gissar på 1740-talet att kyrkan kanske först varit ett slott som byggts om till kyrka utifrån att bogårdsmuren var så tjock (!). Senare ville man göra kyrkan identisk med Styresholms borg. Mer om detta i Grundbergs avhandling, s. 103-104, 315. Det behövdes inte mycket för att sätta fantasin i spinn på historikerna förr.

229
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-29, 11:14 »
Förtydligande: Han förmodar därefter ('Syns likt') att kung Erik Knutsson gett honom [dvs. Fale hin unge] detta slott, som senare konverterades till kyrka.

230
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-29, 09:25 »
Ulf: Eftersom det var namnet Birsta som fick Johan Bure att tolka gravstenen på Sköns kyrkogård som hörande till Bureätten, så kan man inte vända på det och säga att stenen sedan styrker Johan Bures koppling av Birsta till Bureätten. Det blir ett cirkelresonemang.
 
Vad slottet beträffar så uppger inte Johan Bure att det skulle ha funnits ett stort medeltida slott i Skön. Han återger den av kyrkoherden förmedlade uppgiften att själva kyrkan tidigare skulle tidigare ha varit ett slott utifrån att man tolkade några fönsteröppningar i tornet som skottgluggar. Han förmodar därefter (Syns likt) att kung Erik Knutsson gett honom detta slott, som senare konverterades till kyrka. [X37, fol. 101r] Så det hela är ett rent antagande - ett av flera ogrundade - som Johan Bure gör.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Jag tror att det vore bäst om dina arkeologiska fynd kan diskuteras i en separat diskussion. Det finns väl redan en sådan upplagd?

231
Bureslott / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-05-31
« skrivet: 2007-05-28, 21:43 »
Hej, Ulf: Erik XIV genomförde visserligen ett betitlande av högadeln, men det har inget med omadlande att göra. Du kan läsa mer om det i Jan von Konows Sveriges adels historia, Sthlm 2005.
 
Mitt intryck är att det hoppas för mycket mellan olika påståenden här; ifrågasätter man ett så dyker bara ett annat upp. Det funkar inte att diskutera på det sättet. Jag vill därför inte gå in på de andra punkterna du tar upp innan jag har fått någon konkret återkoppling på det jag skrivit ovan.
 
Ett undantag gör jag emellertid: Vad gäller Johan Bures koppling till Birsta så visar han själv mycket tydligt i den långa inledande dissertationen till släktboken - som ytterst få har läst - att han baserar den på tesen att alla ortnamn som börjar med ett 'b', följs av valfri vokal och sedan ett 'r' är ett bevis för att orten grundats av Burar. Därför kan han dra slutsatsen att sälfiskaren Härse i Bure tidigare antagligen varit abbot i Byringe kloster i Skåne [kap. 4, X37, fol. 13v], att Ledbury i England grundats av medlemmar av Bureätten och att burgunderna förstås också var Burar. Och så vidare. Kapitlen 3 till 5 innehåller omfattande listor över inhemska och utländska ortnamn, personnamn och namn på folkslag som Johan Bure därmed tycker sig ha bevisat är kvarlevor av Burarnas framfart. Försvarar man Johan Bures sätt att koppla Birsta till Bureätten blir det svårt att hantera hans andra uppenbart galna kopplingar - varför skulle han ha rätt i just det här fallet?
 
Hälsningar
 
Urban

232
Hej, Marc: Jag har några kommentarer till uppgifterna i ditt inlägg.
 
Påvel i Ostvik kontra Påvel Skrivare
Det enda Johan Bure berättar om ”Påfwel i Oskwik i Skiälleffta”, son till Anders Olsson i Bure, är: ”Han war en af bröderna i Bureklöster till förene för än han gifft sig.” [Genealogica 53, uppsl. 57, Riksarkivet] Ulf Lundström har identifierat hemmanet i Ostvik med det som senare får jordeboksnummer 9. Påvels son Olof Pålsson i Ostvik hade med sin hustru Mariet sonen Pål/Påvel Olsson; det är denne Pål Olsson som nämns i de tidigaste skattelängderna. [Lundström, Ulf: Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539-1650, första utg., Umeå 1997, s. 74]
 
Den Påvel Skrivare som nämns i brevet 1550 var emellertid son till en hustru Gunborg, ”borgerska i Stockholm”, som år 1500 säljer sin fars hemman i Kåge i Skellefteå till kyrkoherden i Skellefteå, Andreas Olai. Enligt kvittensbrevet, daterat den 9 juni 1505, var denna hustru Gunborg änka efter ”Larens Botnekarl”. [Avskrifter med normaliserad stavning i Fahlgren, Karl: Skellefte sockens historia, d. 1:1, Uppsala 1953, s. 296–298] Tidsmässigt kan denne Påvel Skrivare 1550 inte vara identisk med den äldre Påvel i Ostvik; inte heller kan han vara identisk med Pål Olsson i Ostvik, som ju hade andra föräldrar, enligt Johan Bures släktbok.
 
Vad gäller klosterbrodern Påvel Skrivare vid Eskilstuna kloster, som nämns 1477, så antar jag att du grundar din identifiering med den äldre Påvel i Ostvik på att de har samma dopnamn, att de båda har koppling till kloster och att Påvel Skrivare nämns i samband med uppodlingen i Byske och Bure älv. Johan Bure, däremot, nämner inte Påvel i Ostvik med tillnamnet Skrivare och vet inget om Eskilstuna, och det var många som hade intressen i dessa trakter, så kopplingen är i mitt tycke mycket svag.
 
Bure kloster
Johan Bures uppgifter om att det funnits ett ”Bure kloster” kan man inte acceptera rakt av, särskilt med tanke på att något sådant inte finns belagt i någon samtida källa. Efter reformationen och den lutherska indoktrinering som följde kom den katolska tiden att framstå i en närmast mystisk dager. Vi har bara i Hälsingland ett tiotal legender om olika kloster som skulle ha funnits där. ”Gemensamt för ’klostren’ är att man pekar på rester efter förmodade stenhus, vilka naturligtvis har uppfattats som märkliga i Hälsingland där trähus dominerat.” Några av dessa kloster visar sig vara förkristna kult- eller tingsplatser, andra kan vara kopplade till medeltida gillen, kristna sammanslutningar av köpmän, präster eller hantverkare, vars syfte bland annat var att värna om medlemmarnas sociala välfärd. Gillena förbjöds i samband med reformationen år 1544. [Lundell, Jan: ”Hälsinglands ’gillen’ : Om medeltida gillen och förkristna kult- eller tingsplatser”, Meddelanden från Hälsinglands museum 1898]
 
Redan biskopen Carl Gustaf Nordin (1749–1812) identifierade Bure kloster med ett sådant gille. I en marginalanteckning i avskrift X37 av Johan Bures släktbok noterar han: ”Orätt. War aldrig Kloster, utan blott ett Gille.” [X37, fol. 19v, Uppsala universitetsbibliotek]
 
Anders Burman i Umeå
Belägget för Anders Burman i Umeå som härrör från ca 1508 är mycket riktigt ett av de tidigaste samtidiga beläggen för en medlem av Bureätten. Jag tycker emellertid att det är viktigt i sammanhanget att framhålla att det först presenterades av historikern Roger Axelsson på Anbytarforum i diskussionen Släkter > Bureätten > Bureätten på Internet i inlägg 2005-05-27 och 2005-05-29. Han har där också lagt in ett foto av dokumentet.
 
Bureätten en gammal frälsesläkt?
Det faktum att vissa Bureättlingar på 1600-talet gifter in sig i den svenska adeln betyder inte att Bureätten därmed själv ursprungligen tillhörde frälset. Du kan bläddra igenom Gustaf Elgenstiernas Svenska adelns ättartavlor och se hur de flesta adliga ätter har förhållandevis enkla ursprung där stamfäderna är bönder, borgare eller präster trots att deras avkomlingar gifter in sig bland grevar och baroner. Eftersom Johan Bures tre kusiner Anders, Jonas och Olof adlades omkring 1620 så fick de och deras familjer i praktiken tillträde till den exklusiva lilla klubb den svenska adeln utgjorde. Att deras ättlingar gifter in sig i den övriga adeln är därför bara naturligt.
 
Adelsbreven för bröderna, vilka finns i riksregistraturet [för Olof Bureus den 24 juni 1621, fol. 280; för Anders Bureus den 10 maj 1624, fol. 234, och för Jonas Bureus den 10 maj 1624, fol. 237, Riksarkivet], nämner inget om att de skulle vara av gammal frälsesläkt, utan framhåller att adlandet sker som en följd av deras personliga förtjänster. För Anders Bureus poängteras uttryckligen att inget av de skattegods han kan äga i Norrland ska få läggas under frälse som en följd av adlandet.
 
Ulf Lundström och andra har visat att åtskilliga av de personer Johan Bure redovisar i sin släktbok återfinns som skattebönder i 1500-talets skattelängder, dvs. de räknades inte som frälsemän. Om jag minns rätt skrev jag i en tidigare diskussion med Ulf att det på 1500-talet knappast var möjligt att vara frälseman utan att det framgick i källorna. Frälsemän gjorde rusttjänst, förde en vapensköld, hade frälsefrihet på sina egendomar och benämndes med epitet som ”välbördig”. Under hela 1500-talet hittar vi vad jag vet inte en enda Bureättling som lever upp till detta (utöver den ingifte Anders Sigfridsson [Rålamb], som på 1560-talet börjar utge sig för att vara adelsman), trots att det kamerala materialet från 1540-talet blir mycket rikt. Hur det ska kunna harmoniseras med uppfattningen att Bureätten varit gammal adel tror jag inte att du har förklarat någon gång i Burediskussionerna på Anbytarforum.
 
Jag förstår inte riktigt det där med att Bureätten skulle ha fått förnyat adelskap eller omadlats. En gammal frälsesläkt behövde ju inte omadlas; så länge frälsemännen levde upp till sina förpliktelser gentemot kronan tillhörde de ju frälset. Kan du ge exempel på några andra adliga släkter där kronan hållit på med att förnya adelskap eller omadla dem?
 
Hälsningar
 
Urban

233
17 Juridik / Tenetur
« skrivet: 2007-05-23, 22:14 »
I svenskt medeltidslatin kunde den passiva formen av 'teneo' som det här rör sig om användas i betydelsen vara skyldig/förpliktad. Detta enligt Glossarium till medeltidslatinet i Sverige, vol. II, häfte 6 (Sthlm 2002).
 
Det är besläktat med uttryck som 'poen? teneri' (ung. vara skyldig att ...) i klassiskt latin. [Lewis & Short: A Latin Dictionary, s. 1854]
 
Möjligen rör det sig i det här fallet om en motsvarighet till det svenska 'utgav' som i äldre domböcker används för att ange det bötesbelopp som den dömde faktiskt erlade. (Rätt så ofta var de dömda alltför fattiga för att kunna betala hela böterna.)
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

234
04) Latinska namn / Anconitanus
« skrivet: 2007-04-05, 21:55 »
Gjorde ett stickprov i 1664 års mantalslängd för Malmöhus län och där finns fortfarande Ingvord Danielsen upptagen i andra roten. (Han anges f.ö. vara gift i båda mantalslängderna.)

235
04) Latinska namn / Anconitanus
« skrivet: 2007-04-05, 21:43 »
Jag kollade mantalslängden 1658 för Malmö stad, vilken finns digitaliserad på SVAR. Jag hittade en person med namnet Ingvar där: en Ingvar Danielsen i andra roten.

236
04) Latinska namn / Anconitanus
« skrivet: 2007-04-05, 17:21 »
Jonas: Ditt förslag låter mycket rimligt. Jag kollade Elbogen + Malmö på Google och fick upp en sida med texten De tyska köpmännen kallade staden Ellenbogen från latinen ancona scanorum (Skånes armbåge). (http://sten25.tripod.com/elbogen.htm)

237
04) Latinska namn / Anconitanus
« skrivet: 2007-04-04, 20:02 »
Jag skulle tro att namnet är bildat av det latinska 'ancon', som i sin tur inte är annat än det grekiska 'agk?n'. Det betecknar främst 'armbåge' både på latin och grekiska. På latin kunde det också användas om en sten i en mur som skjuter ut mer än stenarna under och som fungerade som konsol, framspringande stöd. 'Ancon' kunde också användas för att beteckna en påle på vilken man torkade nät, eller stolsarm. Det grekiska ordet kunde användas i betydelsen 'böjning', 'krökning' eller 'vinkel' (av flod, mur och liknande). [Lewis & Short: A Latin Dictionary; Liddel & Scott: An Intermediate Greek-English Lexikon]
 
Det finns en del exempel på hur svenskar bildade namn även från grekiska beteckningar. Så kallar sig den kunglige sekreteraren Olof Sverkilsson i slutet av 1500-talet ibland Potamander, den grekiska formen av hans svenska tillnamn Älvkarl (taget från Älvkarleby). Vilket eventuellt ortnamn Anconitatus skulle avse vågar jag emellertid mig inte på att gissa.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

238
De vanligaste betydelserna av 'memoria' är 'minne', 'hågkomst'. Ordet kan emellertid också användas i betydelsen 'berättelse', 'skildring'. Den romerske författaren Suetonius använder uttrycket 'memoria vitae' (som bara är en variant av 'vitae memoria') i betydelsen 'levnadsskildring'. Så hela frasen skulle väl på svenska lyda: 'Till en levnadsskildring'.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

239
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2007-04-03, 19:31 »
Lars: Jöns Jonsson, f. 1787-09-18, var son till sockenskräddaren Jon Jönsson (1748-1792) och hustrun Helena Larsdotter (f. 1747) i Styvje. Båda tillhörde gamla norralasläkter som i sex linjer kan ledas tillbaka till 1500-talets mitt med stor säkerhet.
 
Du hittar Jöns med utförlig härstamning i nätversionen av min databas Familjer i Norrala som finns på Rötter; en länk dit finns i huvudet längst upp i denna diskussion. Klicka på bokstaven J i namnregistret och sök sedan rätt på Jöns Jonsson+, f. 1787. Klicka på hans namn och du har hans anor.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

240
Söderala / GID 1884.32.85300 Söderala vb 1701
« skrivet: 2007-03-21, 12:03 »
Elisabeth: Genline har en rätt dålig upplösning på sin inskanning av den här volymen, så jag kan inte läsa allt. Men här är vad jag fått fram i alla fall:
 
Hans Anderson, fördubblings Båtsman, barnfödder i Kopparbärge hitkommen [som] en liten pilt, och sedan här alt stadigt tient. med Pigan, Brita Pedersdotter, barnfödder i Hanebo, men här tient ---, skal sökia sin Kiörkioheerdes Attest. I medlertid afkunnades 1. d. 18 Trinit. [dvs. 18 söndagen efter Trefaldighet] 2. d. 19 Trinit. [inskjutet: lysningsdag d: 25 Octob. ---] 3. d. 20 Trinit.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

241
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 01 mars, 2008
« skrivet: 2007-01-31, 14:40 »
Jonas: Erik Eriksson/Ersson föddes 1784-11-01 i Vågbro, ett utanvidsområde vari bl.a. den intilliggande byn Styvje ägde del. Han var son till arbetaren vid Vågbro tegelbruk Erik Eriksson (f. 1748-03-16 i hemmanet Styvje nr 1, d. 1820-11-12 i Styvje sub sub sub 1) och dennes andra hustru Margareta Hansdotter (f. 1749-12-11 i Nygården nr 1, d. 1818-01-02 i Styvje nr sub sub sub 1).
 
Din Erik Ersson gifte sig 1818-11-27 med fiskardottern Kerstin Eriksdotter [Norrala C:4, f. 112r] Hon var dotter till strandfiskaren Erik Olsson (f. 1738-11-01 i Svarven nr 1, d. 1798-02-14 i Sund) och dennes andra hustru Margareta Persdotter (f. 1751-02-09 i Närby nr 3 [Ol-Hans]).
 
Erik och Kerstin bor 1819 och ännu 1821 i Sund, där Erik är husman. [Norrala AI:2, uppsl. 107] 1821 skrivs emellertid de båda tillfälligt i Styvje. [Norrala AI:2, uppsl. 131]
 
Både Erik och Kerstin finns registrerade med utförlig härstamning i min databas Familjer i Norrala. Du hittar en länk dit i ingressen till denna diskussion.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

242
Trönö / Trönö GID 2102.18.58100, C:1 p 75h Bild finns
« skrivet: 2006-10-28, 18:53 »
A.o 1693[?] d. 7 Decembr(is). afsombnade Jan Mårts moder i Trönbyn wijd nampn hust Sigre, då hon här i werldene Christel(ige)n och wäl lef:t haf.r uthi 93 åhr, Gud förläne hen(n)e med alla Christrog(n)e[?] en glad wpståndelse och ligger begrafwenn i sin mans graf på Tröne kyrkogård.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

243
Jag lyssnade till en föreläsning på Hjärndagen på tv igår om skillnader mellan manligt och kvinnligt i hjärnans fysiologi, bland annat. Föreläsaren sade att det fanns män som hade två X-kromosomer respektive kvinnor som hade en Y-kromosom. (Vanligen har ju män en Y-kromosom och en X-kromosom medan kvinnor har två X-kromosomer.)
 
I det första fallet hade genen TDF - testis-determinitative factor - kopplats till en X-kromosom, vilket lett till att testiklar bildats. I det andra fallet saknade Y-kromosomen TDF-genen och resultatet blev en kvinna. Hon nämnde ett exempel på idrottskvinnor som blivit avstängda därför att de hade en Y-kromosom och därför felaktigt troddes vara män.
 
Det sades inget om hur vanligt det var och om sådana personer kunde få barn och vad resultatet då skulle bli. Men om man hade en annorlunda fördelning av Y- och X-kromosomer skulle det vara intressant att veta vilken eventuell påverkan det kunde ha på resultatet av en DNA-undersökning.

244
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-01-30
« skrivet: 2006-10-01, 15:18 »
Roland: Jag skulle tro att du menar Greta (Margareta) Norling, född 1811-03-23 i byn Styvje som dotter till sockensmeden Olof Norling (1784-1856) och hustrun Brita Eriksdotter (f. 1786 i Forsa socken). Greta flyttar 1830 till just Söderhamn och hon och hennes fars anor finns med i min databas.
 
Krister: Jag har några utdrag ur husförhörslängderna tillgängliga som visar att de fick åtminstone ett par barn. Jag har inte hunnit följa upp familjen ytterligare, däremot:
 
I husförhörslängden 1816-1821 skrivs på uppslaget för Styvje nr 3 om 3 öres- 16 penningland (tydligen ändrat från 7 öresland) [AI:2, uppsl. 123]:
[Överstruken:] Bonden Lars Jönsson (f. 1754, d. 1818-01-21)
[Överstruken:] Hu. Karin Larsdotter (f. 1756), Skattskr. hos S. 3. [dvs. Styvje nr sub 3 - se nedan]
Bonden Per Larsson (f. 1788-01-07)
Hu. Sara Svensdotter (f. 1793-xx-01), inflyttad från uppsl. 129 år 1818
[Överstruken:] Dotter Ingrid [oläsligt födelsedatum]
[Överstruken:] Systr. Karin (f. 1786-05-2x), utflyttad till uppsl. 124 år 1820
(tjänstefolk)
N:o S 3. 3:16 [dvs. nr sub 3 om 3 öres- 16 penningland]:
Modr. Karin Larsdotter (f. 1756) [se ovan]
Bonden (B) Lars Larsson (f. 1800 [otydligt datum p.g.a. rättning], B.[evärings] K.[arl] Casserad, tog nattvarden första gången 1816.
(tjänstefolk)
[Överstruken:] Dotter [dvs. Lars Jönssons] Karin (f. 1786-05-2x). Sista noteringen för henne avser nattvardsgång i maj 1818.
[Överstruken:] Dotter Kerstin (f. 1793-06-03), Gift 1816.
Dotter [ändrat till: Systr.] Ingrid Larsdotter (f. 1801-10-05), tog nattvarden första gången 1817.
---
I husförhörslängden 1852-1865 skrivs på uppslaget för östra Styvje nr 3 [AI:7, uppsl. 186, Genline ID: 700.2.68400]:
Bonden Per Larsson (f. 1788-01-07), mfr. [dvs. mantalsfri]
Hu. Sara Svensdotter (f. 1793-02-01, död d. 5 Maji 1854.)
Dotter Ingrid (f. 1820-11-27), flyttad till infra [dvs. nedan]
Son [tillagt ovanför: Bonden] Lars Persson (f. 1827-04-05, död d. 1x Apr. 1860)
[Inskjuten:] Hu. Kerstin Andersdotter (f. 1833-06-22), inflyttad från uppsl. 185 år 1855
[Per Larssons:] [Överstruken:] Dotter Kerstin (f. 1830-07-26), utflyttad till uppsl. 242 år 1854
Son Anders (f. 1853-04-14), inflyttad från uppsl. 183 år 1855
Per (f. 185?6-01-2x)
Olof och Sara (f. 1858-04?-2x)
Dräng Per Ersson (f. 1837-01-2x), inflyttad från uppsl. 175 år 1856. I kommentarskolumnen står: Petterson.
Lisa Persdotter (f. 1839), inflyttad från uppsl. 282 år 1856, utflyttad till Enångers sn 1857
Son Sven Persson (f. 1823-03-02)
Hu. Sara Stina Larsdotter (f. 1818-06-28)
(blankrad)
Son Per (f. 1848-01-18?)
- Lars (f. 1850-10-03)
Dotter Sara Gustava (f. 1853-12-12)
- Stina (f. 1856-10-24)
Mågen Bonden å s. 3. Mickel Persson (f. 1827-10-2x), inflyttad från uppsl. 59 år 1853, utflyttad till uppsl. 187 år 1855
Hu. Ingrid Persdotter (f. 1820-11-2x), inflyttad från supra [dvs. ovan], utflyttad till uppsl. 187 år 1855
Sven Perssons son Sven (f. 1860-11-25)
(blankrader)
[Överstruken:] Br.[odern] Lars Persson
Pigan Brita Persdotter (f. 1836-0x-06), inflyttad från uppsl. 163 år 1857, utflyttad dit 1859).
 
Pers och Saras dotter Kerstin Persdotter (f. 1830-07-26) gifte sig med bonden Lars Olsson (f. 1827-08-09) på Hamre nr 3 och fick åtminstone fyra barn:
 
- Brita Stina Larsdotter (f. 1855-08-13)
- Olof Larsson (f. 1858-05-02), bonde på Hamre nr 3
- Per Larsson (f. 1861-03-14), bonde på halva Hamre nr 3
- Lars Larsson Engman (f. 1863-07-29), arbetare i Styvje - och denne är väl din anfader.
 
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

245
Bara ett förtydligande: Johan Bure själv behandlar i sin redogörelse Om Burasäten i Hellsingeland (här avser han det gamla Stor-Hälsingland, som också innefattade Medelpad, Ångermanland och Västerbotten) ortnamn i vilka han trodde namnet Bure ingick. Han räknar upp ett Buraholm i Arnäs socken och Buraholm - också kallat Burön - i Skellefteå, vilket enligt Bure skulle ha varit en halvö där lagmanstingen hade hållits i Västerbotten. Han nämner däremot inget Byrisholm i Skön eller liknande. [X37, fol. 18v, 20v, Uppsala universitetsbibliotek]
 
Det nu mångomtalade slottet berör Johan Bure i Sumlen i samband med sitt besök i Skön: Sköns kyrkia hadhe tu torn för, när thet ena föll bort läto the ther göra bohlgård af. hon hafver för varit Slott, ty skyttholen synas grant och hvar bjälkarna hava suttit. [Sumlen, utg. av G. E. Klemming i Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif, 1886 A, Stockholm, s. 192] Det är alltså själva kyrkan som Johan Bure vill se som ett ombyggt före detta slott på grund av vad han tolkade som skytthål.
 
Om ingen i Skön år 1601 verkar ha känt till ett annat slott i trakten så tycker jag inte det verkar troligt att man skulle ha bättre reda i saken 400 år senare. Och inte ens Johan Bure, som på sin tid finkammade Norrland efter ortnamn i vilka han kunde läsa in namnet Bure, kände till något Byrisholm.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

246
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-01-30
« skrivet: 2006-09-22, 09:09 »
Tack, Lottie och Jan för rättelserna och kompletteringarna - det uppskattar jag. Och jo, jag vill gärna ha kompletterande data. Min e-postadress är urban[punkt]sikeborg[snabel-a]member[punkt]se, om man vill få kontakt med mig den vägen.
 
Krister: Jag har börjat bakifrån, från den äldsta ministerialboken för Norrala, och går sedan fram i tiden. Jag är nu inne på år 1805, men jag har mycket material även för senare tider i databasen. Så det är ett kontinuerligt och långsiktigt arbete. Jag skulle gärna vilja uppdatera HTML-versionen på RÖTTER oftare, men det kostar tydligtvis några konsulttimmar för förbundet varje gång det ska göras, så det får bli vartannat år i stället. Jag är förstås alltid tacksam för tips och kompletteringar.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

247
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-01-30
« skrivet: 2006-09-12, 16:57 »
Wiktor: Jag föreslår att du ringer eller skriver till Trönöforskaren Gösta Berglöw i Borg i Norrala (Söderhamns kommun, 0270-området). Han härstammar själv från denne Silvast Andersson och har gått igenom ett mycket omfattande material från Trönö.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

248
Bureå / Bureå
« skrivet: 2006-08-18, 16:12 »
Leif: Det var Johan Bure - då i praktiken riksantikvarie - som sammanställde sin släktbok över Bureätten i samband med sin Norrlandsresa omkring 1600 då han bl.a. intervjuade många av sin mors släktingar där. En av hans släktingar bidrog med berättelsen om den välbärgade Herse i Bure i Skellefteå som gick med silverbälte och som blev mördad. Räknar man utifrån antalet generationer från Johan Bure skulle Herse ha levt runt år 1400.
 
Herse skulle i sin tur haft en son Olof som kallades gamle Olof och denne Olof hade i sin tur tre söner, bland dem underlagmannen Anders Olsson i Bure. Johan Bure intervjuade personer som härstammade i fjärde och femte led från denne Anders Olsson på olika sätt och som uppenbarligen lämnade samstämmiga uppgifter om dennes barn. (Johan Bure redovisar ättlingar till samtliga av dennes sex barn.) Det är först med Anders Olssons uppgivne sonson Anders Jakobsson i Bure - belagd 1507 - som vi har samtida skriftliga belägg.
 
Johan Bure hade vissa grandiosa föreställningar om sin släkt och ville göra Herse till son till en frälseman Fale hin unge i Birsta i Sköns socken i Medelpad, men den kopplingen är hans eget påfund och bygger enbart på att han tolkade namnet Birsta i Skön som Bures stad - och därmed måste Fale hin unge vara en anfader. Det framgår av inledningen till hans släktbok. Sedan har eftervärlden byggt på släktlinjen bakåt och kreativt utökat släkttavlorna, men det kan vi inte lasta Johan Bure för.
 
Med undantag av kopplingen till Fale hin unge värderar jag Johan Bures genealogier rätt högt. Han är detaljerad, anger uppgiftslämnare och redovisar där olika sagesmän lämnat motstridiga uppgifter. Han ger en del juridiska uppgifter om arvsinnehav liksom en del mindre smickrande personuppgifter om oäkta barn och avrättade släktmedlemmar. Jag tycker att hans sammanställning ger ett så pass förtroendegivande intryck att jag för senare delen av 1400-talet och framåt inte ser några vettiga skäl att inte acceptera hans uppgifter då det gäller ättlingarna till Anders Olsson och dennes bröder.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

249
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-07-25, 12:41 »
Kjell: Jag antar att du med Karin menar Kerstin (Kristina) Larsdotter, som föddes 1762-01-05 i Å nr 2 i Norrala och som gifte sig där 1785-10-16 med bonden Olof Hansson i Bölan i Enångers sn.
 
Kerstin och hennes anor (mestadels bönder men också ett dussintal präster, ett par fogdar och borgmästare) finns med i min utredning Familjer i Norrala; du hittar en länk dit överst i denna diskussion.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

250
Fiskare / Strandfiskare
« skrivet: 2006-06-28, 12:15 »
Kaj: I Svenska Akademiens Ordbok hänvisas för ordet strandfiskare till strandfiske, där det sägs följande:
 
BETYDELSE: fiske bedrivet från l. längs en strand (l. stränderna) (utan farkost l. i små öppna båtar o. med red skap som dras till land l. förankras i strandkan ten l. i bottnen intill stranden); särsk. motsatt: havsfiske.
 
Hälsningar
 
Urban

251
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-05-18, 15:47 »
Birgit: Den Lars Jonsson som föds den 26 november 1822 i Ringa är son till husmannen (förre sockenskräddaren) Jon Olsson (f. 1780-04-03 i Ringa) och dennes hustru Margareta Eriksdotter (f. 1787-03-01 i Svarven nr 1). Deras härstamning finns till stora delar utredd i min databas Familjer i Norrala, som finns tillgänglig på RÖTTER. (Du hittar en länk överst i denna diskussion.)
 
Den Karin Jonsdotter som föds den 26 augusti 1823 i Ringa är dotter till landbonden Jon Olsson (f. 1784 i Trönö sn) och dennes hustru Margareta Larsdotter (f. 1791 i Trönö) på hemmanet Ringa nr 4. Båda finns med i Familjer i Norrala med kompletterande uppgifter; jag har däremot inget om deras härstamning, eftersom jag har koncentrerat mig på Norrala.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

252
Björnram / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-15
« skrivet: 2006-05-11, 19:17 »
Ulf: Den enda källor som anges på Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB) (http://www.smb.nu/svenskakrig/1521.asp) för dess omnämnande av Lars Olofsson Björnram som en av herremännen är litteratur utgiven mellan 1870 och 1908, dvs. sekelgammal litteratur. Det har hänt mycket inom forskningen sedan dess.
 
Den enda källa som faktiskt redogör för vad som hände i Mora är Peder Swarts krönika och från honom har alla andra hämtat sina uppgifter med diverse broderingar. Som jag visat i ett tidigare inlägg säger Peder Swart inget om att Lars Olofsson/Lasse Olsson skulle ha varit herreman och han nämner honom definitivt inte med tillnamnet Björnram.
 
Du vill att vi ska få tag på någon historieprofessor som kan berätta hur det var på 1500-talet. Vore jag du skulle jag börja med att läsa Jan Samuelssons doktorsavhandling Aristokrat eller förädlad bonde, som Niclas Rosenbalck tipsade om; jag ska skaffa den själv.
 
Om jag förstått dig rätt menar du att Gustav I omöjligen kan ha låtit bli att adla Lasse Olsson på grund av dennes bedrifter. Vilka motiv kung Gustav hade och vilken relation han hade med Lasse Olsson är knappast lätt att uttala sig om nu. Det kan vara värt att ha i minnet att den andre hövitsmannen under Gustav under frihetskriget (Lasse Olsson ansvarade ju för halva truppstyrkan) inte heller adlades, vad jag känner till. Dessutom var Lasse Olsson större delen av sin tid verksam i Norrland; det är intressant att Gustavs son Johan III vid ett tillfälle skriver att han av många skäl inte vill ha några frälsemän med deras gods i Norrland [Brev till fogden i Hälsingland Hans Bjugg dat. den 12 april 1583, refererat i Flintenbergs samling, vol. 5, Enskilt arkiv: C:301, Härnösands landsarkiv] och det är möjligt att det återspeglar faderns syn. (I de av Johan III 1569 utfärdade adelsprivilegierna påpekar kungen om hela Norrland: udi the landzänder icke är någre adelsmän boendes. [Svenska riksdagsakter, serie 1, avd. 1, II:II, 1891, s. 382])
 
Läser du Lars-Olof Larssons bok Gustav Vasa - landsfader eller tyrann (som jag liksom Niclas varmt kan rekommendera) så lär du märka att kung Gustav inte hade mycket till övers för andra överhuvudtaget och sällan betedde sig på ett lättförståeligt sätt. Det fanns inte mycket till normalt i hans sätt att agera.
 
Även om jag bara kan konstatera att Lasse Olsson inte var frälseman eller av adlig börd så innebär inte det att jag påstått att han var bondpojke, som du framställer det. Frälset bestod av bara någon enda procent av befolkningen och det var mycket stor skiktning och bredd bland övriga samhällsgrupper - det är knappast bara bland bönder som man i så fall skulle kunna söka hans härstamning. Han var läs- och skrivkunnig och kan mycket väl ha varit son till en fogde eller en (ofrälse) hövitsman, med tanke på att barn ofta följde i fädernas spår i sina yrkesval. Men därom säger källorna inget.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

253
Björnram / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-10
« skrivet: 2006-05-09, 21:43 »
Marc: Det finns mycket forskat och skrivet om Lasse Olssons och Anders Sigfridssons familjer och det är inte möjligt att på Anbytarforum lägga in allt detta material om några hundra sidor. Jag kan därför bara hänvisa till de senaste forskningsresultaten och hoppas att de som har motstridiga uppfattningar själva läser på. Bara det förhållandet att släkttavlorna för bägges familjer bevisligen har utsatts för manipulation (läs: direkta förfalskningar) på 1600- och 1700-talen bör göra att man är försiktig med att okritiskt anamma de uppgifter som ges i äldre adelsgenealogier. Jag får nöja mig med att kommentera de uppgifter du ger i dina senaste inlägg:
 
LASSE OLSSON (BJÖRNRAM)
Lasse Olsson kallas eller kallar sig själv aldrig Björnram, inte heller sonen Mårten. Det är först på 1700-talet som de får detta tillnamn som går igen i Nils Burmans släktbok över Bureätten, där han slentrianmässigt tilldelar detta namn till alla Lasse Olssons ättlingar. Eftersom jag själv följt upp alla avkomlingar till Lasse Olssons son Mårten har jag själv kunnat se att de aldrig benämns eller benämner sig själva Björnram. Lasse Olsson kallas också Björnram i en förfalskad genealogi från mitten av 1700-talet (det var inte bara Johan Hadorph som inbegrep Lasse Olsson i sina falsarier) och som återfinns i Anreps gamla adelsgenealogier. (Du kan läsa mer om denna förfalskning i inledningen till släktartikeln om Björnram i Gustaf Elgenstiernas Den introducerade svenska adelns ättartavlor, del 1.)
 
Till skillnad från de uppgifter du anför från litteratur med andrahands- och tredjehandsuppgifter har jag hämtat mina från källor som är samtida med Lasse Olsson; han nämns ju bokstavligen hundratals gånger i primärkällorna under runt femtio års tid, så det är ingen större brist på källor. Han uppfyller inte något av de kriterier som gäller för adelsmän. Jag nämnde i mitt tidigare inlägg de problem och frågor som uppstår om man hävdar att Lasse Olsson var adlig eller hade adlats. Om du försöker förklara hur dessa kan förenas diskuterar jag gärna vidare. Men att först hävda att Lasse Olsson adlades och sedan säga att de dokument som bevisar detta inte finns kvar innebär att man nog har lämnat historieforskningen och gett sig in på religionens område.
 
Mårten Larsson nämns som skattebonde i Svartvik i Norrala socken i Hälsingland 1555. [Mantalslängd i Hälsinglands handlingar 1555:2, Riksarkivet] Gustav I själv benämner honom som bonden Mårten Larsson i Svartvik i ett försvarelsebrev utfärdat den 4 februari 1556 som en reaktion på att Mårten hotat en kaplan till livet. [Gustaf I:s registratur, d. 26, 1911] Han använder samma ofrälse bomärke som fadern. [Kvittens av den 24 april 1579 i Räntekammarböcker 53:6, fol. 40r, Riksarkivet] Och han gör aldrig rusttjänst, innehar frälsejord eller omnämns som adels- eller frälseman. Du kan läsa mer om Mårten Larsson i min artikel Fogden Lasse Olsson ('Björnram') och hans ättlingar i Hälsingland i Släktforskarnas årsbok 1997, s.111-118. Källhänvisningar finns naturligtvis till alla uppgifter.
 
ANDERS SIGFRIDSSON (RÅLAMB)
I den samtide kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigssons släktbok finns namnen på Anders Sigfridssons far och farfar: Sigfrid Andersson och Anders Sigfridsson. Uppgiftslämnare var Anders Sigfridsson själv. [Almquist, Jan Eric: Anders Sigfridsson (Rålamb) (d. 1581) : Före 1569, Personhistorisk Tidskrift 1964, s. 78]
 
Anders Sigfridssons sonson Erik Rålamb föll 1631 i onåd hos Gustaf II Adolf. Denne gav därför order om att Eriks far - Anders Sigfridssons son kammarrådet Bror Andersson - skulle avsättas från sina ämbeten och berövas sina förläningar. Kungen skrev också 1632 till riksrådet att han [Erik], såvitt fadern vidkommer, är av bondeätt (!). Därefter lät Bror Andersson upprätta en antavla, där plötsligt Anders Sigfridsson förses med en rad adliga förfäder, alla tidigare okända (även för Anders Sigfridsson själv, uppenbarligen). Professor Jan Eric Almquist visar i sin mycket intressanta artikel Den friherrliga ätten Rålambs ursprung, (Släkt och Hävd 1964:1) med förödande tydlighet att det mesta är rena påhittet och visar hur uppgifterna traderats i senare adelsgenealogier. Almquist visar också i såväl denna artikel som i artikeln Blev prokuratorn Jöran Persson någonsin adlad? (Släkt och Hävd 1964:2) hur det verkligen står till med Anders Sigfridssons adlande, eller rättare sagt: Att han aldrig fick sköldebrev men följde sin kumpan Jöran Perssons exempel och plötsligt tog sig ett adelsvapen och utgav sig för att vara adelsman.
 
En detaljerad redogörelse för Anders Sigfridssons verkliga släktförhållanden - han var son till storbonden Sigfrid Andersson i Närby respektive Ingsta i Norrala och hade flera bevisligen ofrälse syskon, varav två systrar gifta med skattebönder - finns i min mycket omfattande utredning Anders Sigfridsson (Rålamb) och hans släktkrets i Hälsingland (Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 129-192). Där finns ett stort antal uppgifter med hänvisningar till primärkällor (bland annat till källor där hans tidigare ofrälse bomärke återfinns), om du är intresserad.
 
Du kan också läsa fil. dr Hans Gillingstams rätt nyutkomna släktartikel Rålamb i Svenskt biografiskt lexikon, där det framgår hur det verkligen ligger till med Anders Sigfridssons släktförhållanden, naturligtvis med mycket omfattande käll- och litteraturhänvisningar.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Med SLB menar Marc nog det gamla Svenskt biografiskt handlexikon, som bara återger de uppdiktade uppgifter som har Bror Andersson som upphovsman.
 
P.P.S. Jo, det stämmer, Carl-Fredrik, det rör sig om tre separata släkter, där den medeltida släkten Rålamb eventuellt har koppling till släkten Rhalambius. Jonas Kuschner skrev en bra artikel om den senare släkten i Släkt och Hävd för några år sedan.

254
Björnram / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-10
« skrivet: 2006-05-09, 10:29 »
Ulf: Du brukar anföra att det räcker med att använda sunt förnuft för att komma fram till vad som är rimligt. Sunt förnuft är förmågan att bedöma vad som är rimligt. Men en förutsättning för att kunna bedöma vad som är rimligt är att man känner till hur världen är beskaffad.
 
Vi kan vända på det hela och fråga sig vad gamle Rasmus Ludvigsson skulle ha betraktat som sunt förnuft om han skulle bedöma vår verklighet år 2006 utan att belastas av en närmare insikt i förhållandena. Sunt förnuft skulle säga honom att kungen är närapå envåldshärskare, att nio av tio svenskar arbetar med jordbruk, att så gott som alla svenskar är analfabeter, att kvinnor inte har rätt att föra sin egen talan såvida inte de är änkor, att en person som är född utom äktenskapet inte har arvsrätt efter sin far och så vidare. Det blir helt uppåt väggarna. Det är på liknande sätt med ditt eget resonemang, eftersom du inte utgår från hur förhållandena faktiskt var på 1500-talet.
 
Vad Lasse Olssons namn beträffar så kallas han ofta i den sena litteraturen Lars Olofsson, men i de flesta samtida källor skrivs han faktiskt Lasse Olsson, även i officiella sammanhang, och det är därför jag väljer den namnformen (liksom fil. dr Hans Gillingstam gör i Äldre svenska frälsesläkter i sin artikel om släkten Rålamb).
 
Lasse Olsson arbetade nästan hela sitt yrkesverksamma liv som fogde och underlagman, vilket var långt ifrån några glamorösa högstatusyrken, det kan jag försäkra. Han påträffas tidigast 1520 som fogde under hövitsmannen Erik Ryning i Östergötland. Han har ingen koppling till något hov överhuvudtaget; ordet hovman hade på 1500-talet andra konnotationer än det har nu och användes också som synonym till krigsman eller krigare. Att han tjänat under Sten Sture innebär bara att han arbetat för honom.
 
Och på din fråga kan jag svara Jodå, det var absolut möjligt att vara fogde - även slottsfogde - utan att vara adlig. Faktum är att jag på rak arm inte kan komma på namnet på någon adelsman på 1500-talet som var fogde. Pröva gärna att gå igenom Almquists digra arbete Den civila lokalförvaltningen i Sverige (där han ger korta biografier för samtliga fogdar på 1500-talet och början av 1600-talet) och räkna efter hur många av 1500-talets fogdar som var adliga. Du blir nog överraskad av resultatet.  
 
Och att Lasse Olsson i en kort tid används till att mobilisera trupperna i Norrland inför hotet om en invasion av ryssarna hade mycket pragmatiska orsaker: han ägde jord i Norrland, hans hustru hade större delen av sin släkt där, han hade i många år varit verksam som fogde och underlagman där och i Korsholms län och hade som krigare under Gustav Erikssons befäl 25 år tidigare erfarenhet av ett sådant arbete.
 
Du anger att Anders Sigfridsson skulle ha adlats 1541, alltså när han var blott 14 år gammal, men det är felaktigt. Han påträffas på 1550-talet som enkel fogdedräng i Hälsingland. För övrigt hävdade han ju själv att han fått frälse av kung Erik. Dessutom blev han fogde på Stockholms slott redan före kung Eriks tid, vilket nog visar att en ofrälse person kunde vara slottsfogde. Det var inte mycket av glitter och glamour över ett sådant arbete.
 
För övrigt ser jag fram emot att få höra dina svar på de frågor jag ställde i mitt föregående inlägg.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

255
Björnram / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-10
« skrivet: 2006-05-08, 22:17 »
Marc: Leonard Bygd?n var expert på prästerskapet i Härnösands stift, men det var av naturliga skäl omöjligt för honom att själv bekräfta alla uppgifter som florerade i den genealogiska litteraturen och som han återanvände för sitt herdaminne. Lägg märke till hans lär som är en tydlig indikation på att Bygd?n själv hämtat uppgiften om Andreas Laurentii föregivna förnyelse av adelskap från annat håll och att han inte har hämtat uppgiften från en primärkälla.
 
Det finns många galenskaper i äldre genealogisk litteratur och även en hel del förfalskningar - särskilt vad gäller släkter förknippade med adeln. Det här gäller också Hans Larssons (björnram) till Isnäs släkt. Den ryktbare urkundsutgivaren Johan Hadorph (d. 1693) diktade upp anor till sig själv bakåt till fogden Lasse Olsson, försåg honom med en apokryfisk hustru, angav att han fick förnyat adelskap med tre björnramar i stället för den stjärna som tidigare (likaså helt uppdiktade) förfäder till denne skulle ha burit. Den framstående medeltids- och 1500-talsgenealogen professor Jan Eric Almquist skriver om detta i sin artikel Ett och annat om den svenska adeln i äldre tid i Släkt och Hävd 1967:3, s. 298, där han tillägger: Och detta desto mindre, som den verklige Lars Olofsson aldrig själv blev adlad. Det var i stället hans son Hans Larsson till Isnäs, som 1561 adlades med de tre björnramarna. Under 1600-talet trodde man emellertid, att fadern blivit adlad, vilket i någon mån förklarar saken.
 
Uppgiften att Lasse Olsson fått frälse av kung Erik härrör från en av de två kända 1600-talsavskrifterna av Rasmus Ludvigssons stora släktbok. Medan den äldsta avskriften, nu ingående i Skoklostersamlingen i Riksarkivet, anger att väpnaren Anders Sigfridsson till Bro fick frälse av konung Erik anges dennes svärfar enbart som Fogden Lasse Olofsson på Västerås, dvs. utan hänvisning till något adelskap. Uppgiftslämnare är med all sannolikhet Anders Sigfridsson själv, som måste ha varit väl bekant med den samtide kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigsson (d. 1594), särskilt med tanke på att de båda tjänstgjorde på Stockholms slott. I den senare avskriften i Rålambska samlingen i Kungliga Biblioteket har emellertid uppgiften om frälset kastats om och angetts för Lasse Olsson i stället, samtidigt som Lasse Olssons son Hans Larsson också sägs ha fått frälse av kung Erik. [Almquist, Jan Eric: Den friherrliga ätten Rålambs ursprung, Släkt och Hävd 1964:1, s. 2-4]
 
Det enda adelsbrev som finns belagt är nämligen det för Hans Larsson, vars adelsbrev utfärdades den 20 juli 1561 och där vapenbild han erhåller är tre björnramar. Avskriften av adelsbrevet finns i Rasmus Ludvigssons eget nyadelsregister: vdi Stockholm Hans larssonn till Isnäs frelsse then 20 Julij Anno [15]61 bekom frelsse aff Konung Erich vdi Skiölden 2 field thet öfuerste gultt, och thet nerdeste blått, och vdi den öfuerste field 3 Swarthe Biörnerammar, Skeffringen gultt och blått, ofwann på hilmen Rammar.. [Genealogica 41, fol. 210v, Riksarkivet] Eftersom Anders Sigfridsson angett att han adlats av kung Erik har Rasmus också fört in en beskrivning av Rålambsvapnet men helt utan tidsangivelse, vilket visar att Rasmus själv inte haft någon närmare kännedom om när detta skulle ha skett. Lasse Olsson upptas inte alls i nyadelsregistret.
 
Du skriver att samtida källor tiger inte för det finns helt enkelt nästan inga, men det stämmer inte i detta fall. Lasse Olsson nämns många gånger under lång tid i olika slags samtida källor: kung Gustav I:s riksregistratur, fogderäkenskaper, domböcker, tänkeböcker och till och med i en samtida släktbok (Rasmus Ludvigssons) och en nästan samtida (Johannes Bureus'). Ingenstans hittar vi ens en antydan till att han skulle ha varit adlig eller ens varit frälseman. (Det var inte synonyma begrepp på 1500-talet; också oadliga personer kunde under 1500-talet erhålla frälsebrev för viss egendom med rusttjänst som motprestation utan att fördenskull anses som adelsmän.)
 
För att hävda att Lasse Olsson ändå var adlig måste, som jag ser det, man kunna svara tillfredsställande på följande frågor:
 
- Varför använder han hela sitt vuxna liv ett enkelt, ofrälse bomärke?
- Varför omnämner inte kung Gustav själv honom som adelsman eller frälseman i sina memoarer (Peder Svarts krönika)?
- Varför anger inte Lasse Olssons egen släkting genom giftermål, Johannes Bureus, att denne var adlig, med tanke på att han faktiskt anger det för adliga personer som gift in sig i den s.k. Bureätten?
- Varför är all jord Lasse Olsson kan beläggas äga enbart skattejord och inte frälsejord, om han nu var adelsman eller frälseman?
- Varför upptas han inte i 1500-talets rusttjänstlängder över frälsemän som gjort rusttjänst?
- Om han var adlig, varför var exempelvis hans son Mårten Larsson alldeles uppenbart inte adlig?
- Varför adlades sönerna Hans Larsson och Andreas Laurentii om Lasse Olsson själv redan var adlig alternativt själv hade adlats. (Och om det rörde sig om detta närmast mytiska förnyelse av adelskap, varför nämns de överhuvud taget inte som adliga dessförinnan?)
 
En annan intressant aspekt är varför Lasse Olsson ingick i Erik XIV:s höga nämnd om han nu var av förnäm, adlig börd, med tanke på att höga nämnden under Jöran Perssons ledning användes som kungens värsta vapen i kampen mot just adeln. [Rosén, Jerker: Studier kring ERik XIV:s höga nämnd, Lund 1945]
 
Här nu ett par kommentarer till Ulf:
 
1. Om du läser de äldsta krönikorna kommer du att finna att det inte var Lasse Olsson ensam som övertalade dalaallmogen att återkalla Gustav Eriksson. Peder Swart återger, efter kungens egen berättelse, att een nampnkunigh suensk man, benämpd Lars Oluffsonn, som tilförende hade tient wnge här Steen Sture försökte förmå dalkarlarna att återkalla Gustav Eriksson. Litet ther effter kom och en frälsesman [observera skillnaden i titulatur] tijtt vp benembd Jnge Michelson j Nederby vdi Trögden, och det är först efter dennes övertalningar som dalkarlarna faktiskt ger med sig. [Wikholm, Karl-Erik: Källkritiska studier till Gustav Vasatidens historia, Uppsala 1942, s. 46f] Erik Jöransson Tegel, som återger händelsen, anger Lasse Olsson som en wälförsöcht och nampnkunnig Swensk Krijgsman / benembd Lars Oloffson / som tilförenne hadhe tiänt vnge Herr Steen Sture, men också att det var först lite senare då en Swensk Adelsman, Joen Mickelsson till Nederby i Trögd, kom och gav ytterligare information om läget som dalkarlarna ändrade sig. [Then Stoormechtige Her Gustaffs fordom ..., Sthlm 1622, s. 14]
 
2. Jag har ingenstans funnit att Lasse Olsson i 1500-talslitteraturen anges som herreman, däremot som hovman, vilket var den tidens ord för krigare eller krigsman.
 
3. Att alla högre tjänster inom militären var vigda åt adelsmän kan ha gällt under delar av 1600-talet och 1700-talet, men jag har aldrig läst någonstans att det gällde också på 1500-talet. Det vore därför bra om du anger i vilken litteratur detta beläggs. Jag har i en annan diskussion redan hänvisat till litteratur som visar att 1500-talet var mycket dynamiskt och att många ofrälse hade höga och ansvarsfulla positioner.
 
4. Eftersom Anders Sigfridsson inte ännu hade utgett sig för att vara adelsman innan han gifte sig med Lasse Olssons dotter var det knappast så att han - som med visshet var son till en storbonde - gifte sig under sitt eget stånd. Det var snarare tvärtom i detta fall.
 
5. Som redan Nils Ahnlund visar i Svenskt biografiskt lexikon, d. 4, i sin artikel Björnram, så fanns under medeltiden flera frälsesläkter som förde björnramar (vanligast en eller tre) i sitt vapen, men vi vet inget om vilka tinkturer dessa hade; jämför Niclas Rosenbalcks kommentar ovan. (Det är ett obestridligt faktum att många frälsesläkter i Sverige hade samma vapen utan att fördenskull vara släkt.) Ingen av dem kan beläggas ha fortlevt efter medeltidens slut.
 
6. Jag tycker nog att det är ett lågvattenmärke att hänvisa till branden på Tre Kronor som förklaring till varför inget sköldebrev finns för Lasse Olsson. Med en sådan logik kan man bevisa vad som helst.
 
Jag vill bara avslutningsvis förtydliga att jag själv härstammar från Lasse Olsson och därför inte har några personliga skäl att vilja göra honom mindre imponerande än han verkligen var.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

256
Björnram / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-05-10
« skrivet: 2006-05-07, 09:47 »
Marc: Jag tror att du delvis förväxlar Lasse Olsson med hans måg, Anders Sigfridsson.
 
Det var Anders som var född i Norrala. Lasse Olsson själv påträffas tidigast i Östergötland och ägde arvejord där, nämligen skattehemmanet Skärpinge i Drothems socken.
 
Jag känner inte till att någon skulle ha förnekat att Lasse Olsson varit ståthållare, en beteckning som användes för kungliga befattningshavanden i landskapen som exempelvis befallningsmännen på slotten. (Lasse Olsson var ju en kort tid fogde på Västerås slott. Dessutom var han en tid kungens högste militärbefäl i Norrland.) Du kan läsa mer om titeln ståthållare och dess betydelse i Svenska Akademiens Ordbok.
 
Vad kopplingen till Isnäs beträffar är den felaktig. Det var Lasse Olssons son Hans Larsson som gifte sig till Isnäs, som tillhörde hans hustrus släkt. Nils Ahnlund skriver om detta i Svenskt biografiskt lexikon, d. 4, s. 651:
 
Med dessa medeltida frälsesläkter äger Gustav Vasas hövitsman och fogde Lars Olofsson (se nedan 1) ingen förbindelse. Den släkt denne tillhörde var bevisligen ofrälse, och dess ursprung i äldre led är obekant. Genealogiska kombinationer, som vid närmare skärskådan snart visa sig ohållbara, ha visserligen låtit honom härstamma från en finländsk adelsman, Olof Nilsson till Lappträsk, gift med Margareta Bosdotter till Björnhälla. Upphovet till dessa slutledningar röjer sig lätt. L:s verksamhet under 1530-talet i norra Finland men framför allt sonen Hans Larssons (se nedan 2) senare ställning som en av de främste männen i den östra rikshalvan ha fört gissningarna på villospår. L. får sålunda heta herre till Isnäs i Pernå, ehuru det står fullkomligt fast, att detta gods genom giftermål förvärvades av sonen, varom för övrigt de äldsta genealogerna visa sig tillfyllest underrättade; Johannes Bureus uppgiver i sin släktbok, att H. blev gift med 'förra hustrun på Isnäs'.
 
Ahnlund fortsätter på s. 655: Enligt en traditionell uppgift skall L. 1561 eller 1562 ha fått sitt adelskap förnyat av Erik XIV, men förutom det, att notisen saknar varje inre stöd i vad en närmare granskning ger vid handen i fråga om L:s härstamning, har något för honom utfärdat adelsbrev ej kunnat påträffas. Härtill kommer, att han även efter 1562 visar sig ha fört i sitt sigill sitt vanliga ofrälse bomärke med initialerna L. O. En gammal släktbok, som tillhört Johan [s. 656:] Månsson Ulfsparre och som i denna del härrör från tiden omkr. 1580 (...) säger om sonen Hans uttryckligen, att han 'fick frälse av konung Erik', men har ingen motsvarande uppgift för faderns del.
 
Jag kan tillägga att vår gamle bekant Johannes Bureus, som var en släkting till Lasse Olssons hustru och som levde nära i tiden med denne (han var tre år gammal när Lasse Olsson dog) inte alls känner till att Lasse Olsson skulle ha varit adlig eller ha adlats. I stället uppger han att det var sönerna Hans och Anders som adlades.
 
Uppgiften att Anders skulle ha fått förnyelse på adelskap är en ren och sen efterhandskonstruktion tillkommen för att förklara hur Anders hade kunnat adlats om fadern redan hade adlats. De samtida källorna tiger helt om Anders' adlande skulle ha varit ett förnyat adelskap.
 
Jag har nämnt det i en tidigare diskussion men det tål att upprepas att det lär vara ytterst sällan man svävar i tvivelsmån om en offentlig 1500-talsperson är frälse- eller adelsman. Lasse Olsson figurerar i många källor så vi har gott om indikationer på hans ställning. Han använder hela tiden ett ofrälse bomärke (som f.ö. den icke adlade sonen Mårten Larsson övertar) och han innehar bara skattejord, alltså ingen frälsejord. Och han nämns aldrig bland frälsemän som gjort rusttjänst.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

257
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-05-01, 11:45 »
Krister: Eftersom jag kom på att Genline nu har husförhörslängderna fram till 1889 digitaliserade så kollade jag där. Det är riktigt att Lars Larsson Engman är son till Lars Olsson i Hamre nr 3.
 
I husförhörslängden 1885-1889 skrivs på uppslaget för Hamre nr 3 om 2 öres- 11 1/2 penningland (ovan tillskrivet 4:23, dvs. 4 öres- 23 penningland) [AI:11, uppsl. 362, Genline ID: 700.25.22100]:
[Överstruken:] Bonden Lars Olsson, ofärdig (f. 1827-08-09 i Norrala), gift 1854-10-29. Han och hans familj anges ha förts över från GB (dvs. gamla förhörsboken) uppsl. 335 år 1885.
[Överstruken:] Hu. Kerstin Persdotter (f. 1830-07-26 i d:o)
[Överstruken:] Son Olof (f. 1858-05-02 i d:o)
[Överstruken:] Son Per (f. 1861-03-14 i d:o)
(blankrad)
[Överstruken:] Dotter Brita Stina Larsdotter (f. 1855-08-13 i d:o)
[Överstruken:] Hennes oäkta dotter Inga Kristina Olivia (f. 1880-12-17 i d:o)
(blankrad)
Bonden Olof Larsson, 2 öres 11 1/2 (f. 1858-05-02 i Norrala), gift 1888-05-21), hitflyttad - se ofvan 1885
Hu. Margta Ersdotter (f. 1851-08-03 i d:o), inflyttad från uppsl. 401 år 1888
[Överstruken:] Son Lars (f. 1888-06-10 i d:o, d. 1889-01-20)
(blankrader)
Far G:le bonden Lars Olsson, ofärdig (f. 1827-08-09 i Norrala), gift 1854-10-29, hitflyttad - se ofvan 1885
Hu. Kerstin Persdotter (f. 1830-07-26 i d:o) (samma flyttningsinformation som för maken)
(blankrader)
N: af 3 - skatt 2 öresl. 11 1/2 pgl. Bonden Per Larsson H--- [otydligt tillnamn] (f. 1861-03-14 i Norrala), hitflyttad - se ofvan 1885
(blankrader)
Broder Dräng Lars Larsson Engman (f. 1863-07-29 i Norrala), inflyttad från Söderhamn 1885-11-14 med attest nr 1885 88. I kommentarskolumnen står beväringsnummer samt gift med pig Katrina Amanda Bjurman fr S.hamn. I utflyttningskolumnen står 87 samt attestnummer 49.
 
I husförhörslängden för Söderhamn 1886-1890 skrivs bland tjänstefolket hos Lars Petter Leufvenius Bjurman, Katrina Amanda Mickelsd.r (f. 1861-12-12 i Skellefteå). Hon anges ha flyttat dit år 1882 med attest nr 209 och flyttat ut till uppsl. 542 år 1886. [Söderhamn AI:25c, husförhörslängd 1886-1890, uppsl. 1155, Genline ID: 2233.56.26500]
 
I husförhörslängden för Söderhamn 1886-1890 skrivs följande [Söderhamn AI:25b, husförhörslängd 1886-1890, uppsl. 542, Genline ID: 2233.54.49900]:
Boktryckerik--, [överstruket: Typograf] Kristoffersson, Nils August (f. 1854-03-07 i ---gine i Kristianstad län), överflyttad från gamla förhörsboken uppsl. 689. Gift 1882-03?-19.
Hu. Bjurman, Eva Elisabet (f. 1857-11-24 i Skellefteå)
--- d.r före äkt [överstruken:] Hulda Maria Augusta (f. 1881-01-18 på denna plats, d. 1889-08-29)
Son Nils Helmer Teofil (f. 1882-04-06 på denna plats)
Son Nils Hilding Bertold (f. 1884-06-27 på denna plats)
Dotter Hildur Elvira Elisabet (f. 1886-10-21 på denna plats)
Dotter Hedvig Henrietta Viktoria (f. 1889-04-02 på denna plats)
Son Johan Herbert (f. 1890-07-06 på denna plats)
Bjurman, Mariana Ulrika (f. 1866-04-xx i Skellefteå, Västerbotten), inflyttad från Härnösand 1888. Utflyttad till Härnösand 1890-06?-2x med attest nr 1888
Pigan Bjurman, Mariana (f. 1866-12-12 i Skellefteå), inflyttad 1885 med attest nr 180.  Utflyttad till Skellefteå 1886 med attest nr 124.
Pigan Bjurman, Katrina Amanda Mickelsdotter, Gift (f. 1861-12-12 i d:o), gift 1887-09-25, inflyttad från uppsl. 1155 1886-11-01. Gift 25/9 87 med nedanskrifne: lysn. t. -- med --- Lars Larsson Engman fr Hamre N:o 3, Norrala. Utflyttad till uppsl. 1230 1888-04-11.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

258
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-05-01, 10:32 »
Krister: Eftersom du verifierat att Lars Larsson Engman är identisk med den Lars som föds i Norrala 1863-07-29 så får du här de uppgifter jag har om dennes förfäder:
 
Far: Lars Olsson, f. 1827-08-09 i Hamre nr 3 [C:6, födelsebok], bonde där
 
Mor: Kerstin Persdotter, f. 1830-07-26 i Styvje nr 3 [C:6, födelsebok]
 
Farfar: Olof Larsson, f. 1794-07-20 i Hamre nr 3 [C:4, födelsebok], bonde där. Gift 1823-10-26 [C:6, vigselbok]. Se Familjer i Norrala för information om hans anor.
 
Farmor: Brita Mickelsdotter, f. 1796-05-26 i Losjö nr 2 [C:r, födelsebok], d. 1869 i Hamre nr 3 [AI:8, uppsl. 292, husförhörslängd]. Se Familjer i Norrala för hennes anor.
 
Morfar: Per Larsson, f. 1788-01-07 i Styvje nr 3 [C:4, födelsebok], bonde där. Gift 1818-10-20 [C:4, vigselbok]. Se Familjer i Norrala för hans anor.
 
Mormor: Sara Svensdotter, f. 1793-02-01 i Ingsta nr 1 [C:4, födelsebok], d. 1854-05-05 i Styvje nr 3 [AI:7, uppsl. 186, husförhörslängd]. Se Familjer i Norrala för hennes anor.
 
Du hittar en länk till nätversionen av min databas Familjer i Norrala i rubriken till denna diskussion.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Normalt svarar jag inte på anonyma inlägg, Krister. Tänk på att reglerna för Anbytarforum kräver att deltagarna anger sitt riktiga för- och efternamn.

259
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-04-30, 11:41 »
Krister: Lydia Ellvira Elisabeth föddes den 10 januari 1895 i Norrala. Som föräldrar anges Lars Engman (f. 1863-07-20), arbetare i Styvje, och hustrun Katrina Amanda Bjurman (f. 1861-12-12). [SCB-utdrag Gävleborg, födda 1895, Genline ID: 100021.66.3110]
 
I Folkräkningen 1890 [SCB-utdrag ur församlingsboken för Norrala 1890, Gävleborgs län, p. 45, www.svar.ra.se] upptas under Styvje i Norrala:
Lars Larsson Engman, f. 1863 i Norrala, arbetare
Kristina Amanda Bjurman, f. 1861 i Skellefteå
[Barn:]
Lars, f. 1888 i Norrala
Per, f. 1890 i Norrala.
 
I Norrala föds 1863 tre Lars med patronymikonet Larsson, ingen dock född just den 20 juli. Däremot är en Lars född den 29 juli som son till bonden Lars Olsson och hustrun Kerstin Persdotter i Hamre [nr 3]. Eftersom jag hemma bara har tillgång till Norralas kyrkböcker fram till 1875 kan jag inte belägga att identifieringen är korrekt, så den uppföljningen måste du göra själv eller be någon annan. Jag har emellertid omfattande material om Lars Olssons och hans hustru Kerstin Persdotters anor.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

260
Staffan: Mitt förslag till tolkning av texten om Haqvinus är:
 
Håkan Samsiö (Haqvinus Samsiö), skåning (Scanus), son (filius) till herr Simon Samsiö (D:ni Simonis Samsiö), lanträntmästare (qvaestoris provincialis) i nedre Skåne (Scaniae inferioris), tretton år gammal (annos natus XIII), hitintills (adhuc)  utbildad privat (sub privata informatione), vilket fastställs (constitutus) av dessa urkunder/handlingar (hisce tabulis), antagen/värvad (nomen dedit).
 
Quaestor motsvarar i klassiskt latin skattmästare, vilket väl rätt väl motsvarar lanträntmästare. En kronobefallningsman i Sverige kunde också kallas quaestor publicus (eller procurator publicus). Om begreppet nedre Skåne användes vid denna tid i kameral betydelse vet jag däremot inte.
 
Ordet constitutus (fastställd, välordnad) tror jag har en rätt positiv betydelse på så sätt att det bekräftar att den privata undervisningen haft gott resultat.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

261
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-03-18, 09:30 »
En rättelse till de uppgifter som ges om bonden Per Erik Nilssons (f. 1864-03-31) i Skettene hustru Sara Larsdotter i Familjer i Norrala:
 
Lysningsnotisen anger uttryckligen att Sara var född 1863-07-22 som dotter till båtsmannen Lars Norling i Kolsta. Uppgiften är emellertid felaktig. Sigvard Bodin i Norrala, dotterson till Sara, meddelar att hon i själva verket var dotter till bonden Lars Larsson (f. 1829-11-13) och hustrun Karin Johansdotter (f. 1823-04-26) i Skettene nr 4. (Samtliga finns redan i databasen.)
 
Jag har därför följt upp med vigselnotisen med datumet den 15 november 1891, där det anges att Nilsson, Per Eric, bondson från Edvik (f. 1864-03-31) gift sig med Larsd:r Sara bonded:r fr. Sjettene (f. 1859-09-22). Det födelsedatum som anges för henne där är emellertid felaktigt; rätt datum ska vara 1867-01-17. [C:7, födelsebok 1863-1876]
 
Av husförhörslängden 1890-1899 framgår att Sara Larsdotter måste vara vara identisk med bonddottern från Skettene och att uppgiften i lysningsnotisen beror på att prästen förväxlat henne med den ungefär jämnåriga Sara Larsdotter Norling i Kolsta. Det är högst sannolikt att förväxlingen beror på att bonddottern Sara från Skettene vid tiden för sin vigsel fram till sin vigsel var tjänstepiga i just Kolsta. [AI:12, uppsl. 177, 160]
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

262
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-02-18, 10:00 »
En ny version av Familjer i Norrala finns nu upplagd på RÖTTER. En länk finns överst i denna diskussion.
 
Jag är mycket tacksam för kompletteringar och rättelser.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

263
Farde Unges släkt / Farde Unges släkt
« skrivet: 2006-02-02, 10:39 »
Anna-Lisa: Det medeltida norrländska diplommaterialet som Lars hänvisade till består av medeltida brev av olika slag. Många finns utgivna av Riksarkivet i serien Svenskt Diplomatarium. Deras huvudkartotek över medeltidsbreven finns på nätet, där du själv kan pröva att söka på namn:
 
http://62.20.57.212/ra/medeltid/soksida.html
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

264
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2006-01-03, 11:36 »
Hej, Leif! Jag har nog sett namnet Nor?us skymta till, men än så länge har jag inte följt upp det.
 
Den version av Familjer i Norrala som ligger på RÖTTER nu är väl två år gammal. Jag har en ny version som går fram t.o.m. 1802, men RÖTTER-redaktören har inte haft tid att lägga upp den. Däri har jag sex syskon till Karin, bland dem Per Persson (f. 1797-07-25 i Ringa nr 3). Jag har inga kompletterande uppgifter om honom, så jag är förstås tacksam för alla uppgifter.
 
Min e-postadress är: urban[punkt]sikeborg[snabel-a]member[punkt]se.
 
Hälsningar
 
Urban

265
Marc: Det verkar av Pers inlägg som om den enda kommentar som rörde herr Sigges ursprung var just den latinska mening han anförde (och som jag översatte), så jag misstänker att det inte tillför något nytt att översätta hela dissertationen. Kristina har studerat latin och är en mycket sympatisk person, men översättningar från latinet kan vara rätt mödosamma; du kan nog bespara henne det arbetet.
 
Hälsningar
 
Urban

266
Marc: Erik Mikael Fants dissertation Specimen academicum antiquitates Eskilstunenses sistens (med Chr. Strandberg som respondent) trycktes i Uppsala 1791, så det är en sen källa till uppgifter om herr Sigges släktförhållanden vid mitten av 1500-talet. Risken är väl överhängande att det är Peringskiölds uppgifter som går igen i förbättrad version, vilket jag tycker bekräftas i herdaminneskrönikören Hagströms citat ur dissertationen (återgivet av Per Thorsell i sitt inlägg 2005-12-21, kl. 18.44):
 
Siggo in Fors filius fuit Christophori Siggonis, Capitanei R. Erici XIV & nepos Siggoni Falonis coloni in Byrestad Medelpadiae. Texten lyder i min översättning: Sigge i Fors var son till Kristoffer Siggesson, kapten under kung Erik XIV, och barnbarn till bonden Sigge Falesson i 'Byrestad' i Medelpad.
 
P.S. Jag hänvisade för ett par månader sedan Karl-Henrik Gustavson till teol. dr Kristina Nilsson i Gävle, eftersom hon har gjort en mycket intressant - och vad jag kan se vederhäftig - tolkning av texten och symbolerna på Burestenen i Uppsala i den ännu otryckta artikeln Inskriptionen på Johannes Bureus minnesten: ett förslag till tolkning. Har du sett den artikeln?

267
I Kungliga Bibliotekets onlinedatabas Regina finns två likpredikningar (en på svenska, en på tyska) efter landshövdingen Germund Cederhielms hustru Maria Cederhielm, som anges ha begravts den 8 januari 1713. [Sysnr 00069060, 000669073]
 
Jag har nu beställt kopior av dem för att säkerställa att Peringskiöld återgivit uppgifterna rätt, eftersom personalian verkar vara den tidigaste källa som säger något om herr Sigges härkomst. Har Peringskiöld gett korrekta utdrag ur personalian så har herr Sigges släkt själv inte gjort någon koppling till Johan Siggesson eller Norrland överhuvudtaget. Jag meddelar vad som sägs så fort jag fått dem :-)
 
Marc: Man kan kanske uttrycka det som så att Peringskiöld gick till originalhandlingarna i den mån han hade tillgång till sådana, men att han inte var kompetent nog att alltid dra rätta slutsatser om släktskap utifrån dem. I fallet med herr Sigges härstamning vet vi med säkerhet att han slirar med sanningen när han hänvisar till Johannes Bureus' släktbok. (Det torde ha varit ytterst få som haft tillgång till släktboken för att kunna verifiera Peringskiölds uppgifter.)

268
Göran: Som väl framgått av vad jag sagt tidigare så kommenterar jag dina inlägg när du hänvisar till källor. Den av Peringskiöld utgivna krönikan är som pseudo-källa intressant i sammanhanget. Och varför skulle du lägga in den i diskussionen om meningen inte var att vi skulle kommentera den?
 
Vad gäller trovärdigheten i mina egna produkter som du har ifrågasatt så gäller samma princip där: Läs på och visa från källorna att jag har fel så ska jag bemöta det. I övrigt avstår jag hädanefter från att kommentera det du skriver, eftersom den här diskussionen närmar sig rättshaverismens gränser.

269
Leif: Professor Hildebrands kritiska kommentar avser Peringskiöld som genealog. Hans förtjänster ligga dock på andra områden, i hans topografiska arbeten och särskilt inom den även genealogiskt viktiga urkundsforskningen. [Hildebrand, s. 107]
 
Man kan kanske fråga sig varför Peringskiöld skulle ha ägnat en så stor del av sitt företal åt att vederlägga de uppgifter som gavs i personalian. Som han själv säger hade han åtminstone av vissa kommit att betraktas som ansvarig för dess uppgifter. Det vill säga, Peringskiöld - som ville vara adelns historiograf - ansågs ansvarig för att en kyrkoherdedotter plötsligt förmenades vara av den högfrälse släkten Sparre. Med tanke på bördens betydelse vid denna tid och Peringskiölds ställning (själv av ofrälse börd men adlad) måste han ha upplevt detta som besvärande; det kan väl knappast ha betraktats som meriterande av hans högvälborna klienter.  
 
Det hade kanske inte räckt för Peringskiöld att visa att personalians härledning till Sparresläkten var ohållbar. (Det har vi väl sett bra många prov på i Burediskussionerna på Anbytarforum att det inte påverkar dem som vill tro?) Tänker jag mig in i hans situation skulle jag nog förtvivlat gärna ha velat kunna belägga Maria Cederhielms verkliga släktlinje också. Det kan ha varit en orsak till Peringskiölds genealogiska kullerbytta här.
 
Urban
 
P.S. I mitt förrförra inlägg ovan angav jag genom inspiration av Tryckfels-Nisse i hastigheten felaktigt årtalet för Maria Cederhielms personalia vara 1718. Den bör ha tryckts ca 1717, att döma av Peringskiölds kommentar: man hafwer i förledit åhr sedt genom trycket osv.

270
P.S. Att hävda att 1718 imponerades (i motsats till dagens dito) det genealogiska etablisemanget inte alls av den eventuella kopplingen till Farth?ghn Unge är alltså missvisande, Göran.
 
Peringskiölds företal till krönikan handlar inte om Bureätten utan om att fria sig från ryktet att han var ansvarig för personalians uppenbart galna uppgifter om härledning från Sparrarna. Det var därför i sammanhanget helt irrelevant om kaptenen Kristoffer Siggesson härstammade från Fale hin unge, om än genom bönder. Men Peringskiöld passar på att visa sin skicklighet som genealog genom att (utan något källunderlag och genom en missvisande presentation) göra kaptenen till Bureättling.
 
Att personalieförfattaren senast 1717 riktat in sig på högfrälsesläkten Sparre och inte på Fale hin unge beror helt enkelt på att ingen kände till någon koppling mellan kaptenen Kristoffer Siggesson och Bureätten före Peringskiöld 1718 ...

271
Göran: Till att börja med kan man konstatera att denna genealogiska krönika trycktes 1718, alltså drygt ett sekel efter Johan Bures släktbok. Hela titeln lyder förresten:
 
Chronicon genealogicum, eller: Vnderwisning på någon gammal slächt, med åthskilliga tidahändelser; fordom sammanskrefne af Anna Fickes dotter Bylou, abbedissa i Wadstena; och widare af herr Lars Siggesson på Sundby, riddare och Sweriges : marsk, samt af des son riks cancelleren, herr Erik Sparre, med theras egna händer vptecknade. I Stockholm på trycket vplagd åhr 1718. af kgl. a.a. boktr. J.L. Horrn.
 
Utgivare var Johan Peringskiöld, som åtminstone skrivit företalet och som antagligen gjort en hel del redigeringar i materialet. Uppgifterna om Johan Siggesson och hans förmente bror Kristoffer Siggesson härrör med all sannolikhet från Peringskiöld själv. Varför?
 
Abbedissan vid Vadstena kloster Anna Fikkesdotter (B?low, d. 1519) gjorde 1514 eller 1515 en del genealogiska anteckningar som rör hennes och hennes styvfars släkt och deras närmare fränder inom högadeln. Hon levde alltså för tidigt för att kunna ha uttalat sig om herr Sigges och Johan Siggessons släkt. Detsamma gäller marsken Lars Siggesson Sparre (d. 1554), som skrivit ned anteckningar rörande sin egen släkt. [Prof. Bengt Hildebrand: Handbok i släkt- och personforskning, 1961, s. 103f]
 
Peringskiölds utläggning om Johan Siggessons släkt motiveras av att det 1718 tryckts en likpredikan efter Maria Cederhielm, dotter till kyrkoherden i Fors, Kristoffer Siggesson. Författaren har där gjort gällande att hon härstammar från en riksrådssläkten Sparre samt att hon var befryndad med en drottning. Och såsom någre i thenna tiden förment samma Personalier wara af mig upsatta, så förorsakas jag offenteligen berätta, att jag aldrig lagt handen der wid, mer än att han muntligen bestritt härledningen till Sparresläkten. [S. 8-9]
 
I den Cederhielmska personalian uppges, enligt Peringskiöld, att en yngre Her Sigge Larsson Sparre haft en Son benämd Christopher Siggeson/ Konung Eriks Capitein, af hwilken föddes Herr Sigge i Fors/ Kyrkioherde i bemälte sokn wid Eskilstuna, och widare Christopher Siggesson den yngre Kyrkioherde i Fors, vars dotter alltså var den avlidna Maria. [S. 16]
 
Peringskiöld presenterar sedan en del argument för att visa att härledningen till Sparresläkten var felaktig. Men han hävdar dessutom själv helt felaktigt: Förbemälte gamle Christopher Siggesson anteknas af Antiquarien Bureo hafwa warit en Son af Sigge i Byresta i Medelpad och Skön sokn/ hwilken efter sin Fader Fale besatte bemälte Byresta/ vti Konung Gustaf Erikssons tijd. Sij där är nu Christopher Siggessons ättegren och rätta härkomst. [S. 17] Han fortsätter med att ange att Sigge Falesson i Byrestad hade tre söner: kaptenen Kristoffer Siggesson (far till herr Sigge i Fors/Eskilstuna), Johan Siggesson och Mårten Siggesson i Gävle. [S. 18-19] Som enda källa anger han Siggesönernas från Byresta Genealogie och Ättegren/ den Antiquarien J. T. Bureus trowerdeligen vpsatt hafwer. Men i Johannes Bureus släktbok finns ingen sådan kapten Kristoffer Siggesson, trots att han intervjuat flera personer som stått Johan Siggesson nära - alltså personligen känt honom - om dennes släktförhållanden.
 
Det är i det här sammanhanget Peringskiöld gör en belysande kommentar. Han utgår från att personalians felaktigheter beror på att författaren til äfwentyrs irrat sig på Sätegården Byestad i Nerike/ och bondegårdarne Byrestad i Medelpad, helst som det i båda fallen rörde sig om personer med namnet Sigge.  
 
När det gäller bedömningen av Johan Peringskiölds (d. 1720) genealogiska uppgifter bör man ha i minnet att han var den mest kände genealogen av den rudbeckska skolan och hans kungliga ättartal ett utslag av okritisk rudbeckianism, vars genealogiska innehåll för de äldre tiderna är värdelöst. Han ska dessutom enligt egen uppgift ha uppdiktat anor för åtminstone två släkter, emedan kundskap om them eliest icke uthan stor bekåstnad kunde anskaffas. [Hildebrand, a.a., s. 106f]
 
För att sammanfatta:
 
- I personalian, som åtminstone för de äldre leden alltså kryllar av genealogiska vansinnigheter, anges att herr Sigges far varit en kapten Kristoffer Siggesson. Detta tycks vara det tidigaste omnämnandet av denne person. Ingen koppling görs där till Johan Siggessons släkt eller till Norrland.
 
- Peringskiöld utgår från att personalieförfattaren förväxlat Byestad med Byresta i Skön, som han kände till eftersom han var bekant med Johannes Bureus' släktbok. Och antagligen också därför att det rätt säregna dopnamnet Sigge fanns i båda familjerna.
 
- Peringskiöld kombinerar därför uppgiften om kaptenen Kristoffer Siggesson (som han enbart känner till genom personalian) med Bureus' uppgifter genom att helt sonika stoppa in denne Kristoffer som en tidigare okänd bror till Johan Siggesson och hänvisa till Johannes Bureus' släktbok - men utan att tala om att vederbörande var helt okänd för denne.
 
- Peringskiöld är känd för att vara opålitlig, storvulen rudbeckian och för att ha förfalskat anor.
 
Så jag skulle inte ge mycket för Peringskiölds försök att framställa kaptenen Kristoffer Siggesson som bror till Johan Siggesson.

272
Göran: Läs du på i den litteratur som det hänvisats till tidigare i denna diskussion så kan vi diskutera sedan. Jag har inte ork att upprepa sådant som redan finns belagt och i tryck därför att du inte själv vill sätta dig in i ämnet.
 
I övrigt så kan jag bara säga att du utgår hela tiden från vad som verkar rimligt för dig nu. Men saker och ting och värderingar och bruk var i många avseenden helt annorlunda förr. Därför blir dina resonemang så hopplösa att försöka besvara.
 
Vad vet till exempel du om vilka faktorer som låg bakom utfärdandet av ett sköldebrev på 1500-talet och vilka som kunde få ett sådant för att kunna ifrågasätta att Johan Siggessons meriter i sig själva var tillräckliga för adelsskap? Eller hur mycket vet du om hur Anders Sigfridsson (Rålamb) kom att framställa sig som frälseman för att kunna ifrågasätta min kommentar, särskilt som du uppenbarligen inte ens har läst den litteratur som jag hänvisat till?
 
Ställ gärna mig och andra mot väggen, men gör det i så fall utifrån en insikt och kunskap om de faktiska förhållanden som rådde vid denna tid. Och anför lite mer stöd för dina åsikter än bara rena tyckanden.
 
Hälsningar
 
Urban

273
Göran: Mycket av källmaterialet finns tillgängligt på ett eller annat sätt även om man inte bor i Stockholm. Större delen av mina forskningar har jag bedrivit genom fjärrlån av facklitteratur, mikrofilmade arkivalier som jag beställt via SVAR, och beställda papperskopior av handlingar.
 
Nuförtiden finns också värdefullt material tillgängligt på nätet. Vill man veta mer om ett ords ursprung och betydelse i äldre tid så har vi Svenska Akademiens Ordbok (http://g3.spraakdata.gu.se/saob/). Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven finns också på nätet (http://62.20.57.212/ra/medeltid/soksida.html).
 
Du skriver att du mest är intresserad av att hämta information direkt ur primärkällor och endast i undantagsfall använder material som sammanställts av andra. Det finns särskilt för medeltiden och 1500-talet - erkänt mycket svåra områden att forska i - mycket tryckt av erfarna historiker med hög, specialiserad kompetens, bland dem Hans Gillingstam och Kaj Janzon. Inte att förglömma Roger Axelsson, som också deltagit i denna diskussion. Jag tror inte att vare sig du eller jag som amatörer har rimlig möjlighet att skaffa oss den spetskompetens som de har och som krävs för att matcha deras läsning och tolkning av materialet. Att inte vara beredd att ta till sig deras forskningsresultat eller erfarenheter eller att konsekvent ifrågasätta det de säger tror jag inte är konstruktivt för ens egna forskningar.
 
Personligen tycker jag inte att de har någon skyldighet att (som du säger) återgälda genom att hela tiden svara på frågor från personer som inte har satt sig in i ämnet. Ändå har i synnerhet Kaj ställt upp mer än väl i denna diskussion.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

274
Tack, Calle, för korrigeringen; jag kommer ihåg att du var inne på den linjen tidigare.
 
Jag har försökt sammanställa vad som har sagts om herr Sigge i denna omfattande diskussion, återgivet nedan (med undantag av mitt inlägg igår). Rätta och komplettera gärna.
 
TIDIGASTE UPPGIFTEN OM KOPPLING TILL JOHAN SIGGESSON
Uppgiften att herr Sigge skulle ha varit en brorson till Johan Siggesson till Svartingstorp finns tidigast hos Elias Palmskiöld, som var född drygt ett sekel senare än herr Sigge. Den återfinns också hos Peringskölds 1700-talshandskrift Chronicon genealogicum. [Torsten Berglund, 2005-11-10] Denna krönika utgavs i tryck 1718. [Roger Axelsson, 2005-11-23] - I Nils Burmans 1700-talsbearbetning och komplettering av Buregenealogin finns också herr Sigge med som son till Johan Siggessons bror Kristoffer Siggesson. [Min artikel] Jämför Niclas Rosenbalcks inlägg 2005-11-11 med citat av Roger Axelsson.
 
Den samtide Johan Bure, däremot, som intervjuade flera personer som personligen varit bekant med Johan Siggesson om dennes släktförhållanden, känner inte till herr Sigge eller dennes far. Däremot känner han till Johans bror Mårten i Gävle. [Min artikel]
 
Leif Persson refererar till en uppgift av Per-Åke Borss?n som pekar på en möjlig länk mellan herr Sigge och Johan Siggesson. Herr Sigge ska varit i tjänst hos riksrådet Jöran Klasson i Biby, som var släkt med Johan Siggessons hustru Anna Stensdotter och även jordägande i Marks härad varifrån herr Sigges första hustru kom. Leif framhåller också att Kristoffer verkar ha varit ett ovanligt dopnamn, eftersom det bara finns två personer med detta namn i verket Äldre svenska frälsesläkter (varav en var gift med Anna Stensdotters syster). [2005-11-12] - Kaj Janzon ser Borss?ns koppling som inte särskilt stark. [2005-11-12]
 
Den relativt sena uppgiften att herr Sigge skulle ha gift sig med sin hustru Ebba Andersdotter på en gård kallad Bro som lämnats av Elias Palmskiöld kan inte tolkas som att hon skulle ha varit dotter till Anders Sigfridsson (Rålamb) till Bro i Bro socken i Uppland. [Urban, 2005-11-26] Carl Szabad framhåller att det i Rosenbergs geografiska lexikon upptas 57 orter (gårdar, byar eller socknar) i Sverige med namnet Bro. [2005-11-27]
 
 
NAMNET BURE OCH KOPPLINGEN TILL ANDRA BUREÄTTLINGAR
Det finns inga belägg för att herr Sigge kallade sig Bure. Herr Sigges initialer i sigillet är enbart S C. Torsten Berglund påpekar: En genomgång av de ställen i herdaminnet där Collmar nämner Siggo Christophori innehåller inga belägg för att Sigge själv skrivit sig med tillnamnet Bure. Tvärtom visar de direktciterade primärkällorna som Collmar nämner att Sigge inte har använt detta tillnamn. [Inlägg 2005-11-06]  
 
Carl Szabad påpekar att han inte sett några belägg på att någon inom den s.k. Bureätten använt tillnamnet Bure i samtida källor under 1500-talet. (Den tidigaste namnformen är i själva verket Bureman, nämnt i ett brev från 1508/09, vilket Roger Axelsson visat i annat sammanhang.) [2005-11-30, 2005-12-09]  
 
Ingvar Dahl nämner i sin artikel i Släkthistoriskt Forum 1998:3 herr Sigges dotter Kerstin med tillnamnet Bure, men det ges inga belägg för detta. [Leif Persson, 2005-11-08] - Torsten Berglund påpekar att ingen har kunnat belägga att Kerstin Siggesdotter någonsin kallas Bure i samtida handlingar. Ingvar Dahl har bara utgått från den namnform som Kerstin vanligen begåvats med i litteraturen, som utgått från att herr Sigge var Bureättling. [2005-11-23]
 
Ingvar Dahl meddelar att herr Sigges arvingar sålde sin gård Björnö i Gillberga till sin kiere frände Samuel Schillerfeldt och dennes hustru Elisabet Bure (dotter till Jacobus Zäbråzynthius Bureus) och vill med detta visa att det fanns en koppling mellan herr Jakob och herr Sigge. Leif Persson visar emellertid i inlägg 2005-11-08 att frändskapen mycket väl kan ha varit mellan Samuel Schillerfeldt och Kerstin, inte mellan Elisabet och Kerstin.
 
Per Thorsell visar i sin genomgång av herdaminnena att herr Sigge inte kallas Bure där, men att sonen Kristoffer får det tillnamnet inom parentes. Det är Collmar som först åberopar sigillbilden och återger den som BVRE. Hagström är den förste som har kopplingen till Johan Siggesson. [2005-12-14]
 
Peter Sjölund visar ett foto av sonen Kristoffer Siggessons sigillavtryck med initialerna C S F, där F:et troligen står för Forsensis, dvs. från Fors, tillsammans med ett foto av Kristoffers signatur, där inget Bure ingår. [2005-12-16]
 
Johan Siggesson sägs ha åberopat släktskap med 1300-talsfrälsemannen Farthiaeghn Unge i Skön i Medelpad. Men namnet Bure kommer från Bureå i Skellefteå och kopplingen mellan Farthiaeghn och släkten i Bureå görs först ett par sekel efter dennes död. Var herr Sigge verkligen släkt med Johan Siggesson verkar det alltså osannolikt att han därför skulle ha kallat sig Bure. [Urban, 2005-12-18]
 
 
SIGGES BAKGRUND
Herr Sigge hade bördsrätt till ett hemman i Flacksta i Fors socken, enligt ett förläningsbrev daterat den 24 oktober 1637. Detta antyder ett ursprung från Eskilstuna. [Kaj Janzon, 2005-11-20]
 
Sigge gick i skola i Kalmar (där f.ö. inte Johan Siggesson bodde).vilket indikerar att han kom från Smålandstrakten. [Peter Sjölund, 2005-11-10; Niclas Rosenbalck 2005-11-11] Anders Ryberg framhåller att en person som första gången uppträder i Småland, honom ska man i första hand leta efter i Småland. [2005-11-12] - Torsten Berglund påpekar att herr Sigge, som inte kallas magister, kanske inte studerat vid något universitet utan vid ett gymnasium eller katedralskola. [2005-11-12]  
 
Den enda samtida kopplingen till Norrland är från 1599, då det i en tvist om två tunnor salt i samband med att herr Sigge tagit på räkning ' när han drog till Norlanden' i samband med en norrländsk fiskefärd: kom för retthe en dreng Oloff Månsson och talade til här Sigge i Stenquista, att han war hans målzman, och sade, att när han drog til Norlanden, tog han 2 tynnor saltt och befaltte taga aff sitth fäderne och strax bettala thett, huilked icke skedde, och nw ähr saltted dyrare. Therföre / dömde wii, att här Sigge skall giffua wtt aff sitth så mykiid som thett nw gäller mer, och ther medh lätth han sig nöiia och worde ther medh förliiktte. [Leif Persson, 2005-12-01]
 
Herr Sigge hade en syster Sigrid Kristoffersdotter, som ska ha råkat bli tredje part i ett tvegifte, begånget av landsknekten Olof Henriksson från Hälsingland. [Peter Thorsell, 2005-12-14]
 
HERR SIGGES SIGILLAVTRYCK
Collmars uppgift att hans sigillbild var ett konstrikt sammanfogat BVRE har Peter Sjölund och Kaj Janzon visat vara felaktig. Kaj Janzon har lagt in foton av herr Sigges sigillavtryck från olika sigillstampar (åren 1587 och 1594) i inlägg 2005-11-05, 2005-11-06, 2005-11-08 samt av herr Sigges namnteckning (migh Sigge Christophori) 2005-11-08 (två inlägg).
 
Peter Sjölund har lagt in rekonstruktioner av Kajs foton i inlägg 2005-11-06, 2005-11-09, 2005-11-14. 2005-11-15 (kopia). Peter påpekar att Herr Sigges bomärke/monogram i de två avtrycken tycks vara detsamma, men graverat på två olika sätt. [2005-11-15] 2005-12-16 lägger Peter in två foton av ett sigillavtryck av en tredje sigillstamp i tiondelängden i Södermanlands handlingar 1613, tillsammans med en ny rekonstruktion, som tydligare visar märket i herr Sigges sigill. Det finns inget E i märket.
 
Roger Axelsson har utifrån det första sigillavtrycket som lades in i diskussionen tentativt föreslagit läsningen Mons beate Virginis  (dvs. det latinska namnet för Vårfruberga kloster som låg i Vårfruberga, grannsocken till Fors) ur märket i skölden, som då såg ut att kunna brytas ned i bokstäverna M, b, E och V. [2005-11-23]
 
Kaj Janzon poängterar:  Eftersom små skillnader i olika avtryck av samma sigill till stor del är slumpmässiga, beroende på papperskvalitet mm, måste man i allmänhet jämföra flera avtryck av samma sigill för att kunna fastställa vad som är säkert och vad som är mindre säkert gällande samtliga detaljer. [2005-11-15]
 
Om orsaken till varför Collmar skriver att sigillavtrycket innehåller namnet BVRE kommenterar Kaj: Jag vet inget om Collmars eventuella förutfattade meningar, eller hans benägenhet för s k önskeläsningar. Jag vet inget om hur gamla och repiga hans glasögon var. Jag vet inte ens om det är han själv som kollat sigillet eller om det var en ”dräng” med uppgift att under en vecka i arkiven granska 868 sörmländska prästsigill och skriva kortfattade beskrivningar av dem till sin uppdragsgivare. Men jag vet att sådana drängar har förekommit i branschen. Alltså gick jag till arkivet för att kontrollera uppgiften. Det hade jag gjort även om Collmar hade skrivit att det stod VbE i sigillet, eller om han hade skrivit att det var ett bomärkessigill.
 
Bomärket ser i förstone ut att vara komponerat av olika bokstäver. Även om det kan vara en slump så tror jag att en man som herr Sigge - som naturligtvis kunde läsa och skriva - också var medveten om det. Om så var fallet kanske han också lade in en viss betydelse i dessa bokstäver.
 
Bomärket innehåller ingen ”böjd arm” som skulle kunna alludera på Johan Siggessons förmenta släktskap med Farthiaeghn Unge. (Jämför med de två bilder på Nils Farthiaeghnsson sigill och vapnet på gravstenen på Sköns kyrkogård som Göran Johansson lagt in 2005-11-10.)
 
 
OM KRISTOFFER SIGGESSON I VIKEN SOM MÖJLIG FAR
Det finns en Kristoffer Siggesson (troligen bonde) i Viken i Torps socken i Medelpad som nämns 1573 och 1590.[Peter Sjölund, 2005-11-10] Det bomärke som finns belagt för hemmanet Viken nr 3 perioden 1616-1817 har Peter presenterat i ett annat inlägg 2005-11-10. Det ser ut som ett M kombinerat med ett A eller ett uppochnervänt V. - Kaj Janzon har belagt Kristoffer Siggesson i Torp som landsknekt år 1567. Från och med 1560 ägde denne Kristoffer 90 mål jord i Viken i Torp. Kaj håller inte för otroligt att Kristoffer inte var från Medelpad. [Inlägg 2005-11-11] Leif Persson lägger i sitt inlägg 2005-11-11 in ett foto ur jordeboken i Medelpads handlingar 1560 som visar posten med Kristoffer Siggesson i Viken. Han citerar också Jörgen Blästa i en annan diskussion, där denne uppger att Kristoffer Siggesson avled 1601 och att han ägde Viken nr 1-2 (alltså inte nr 3) åren 1576-1600. - Leif har också lagt in ett motsvarande foto ur jordeboken 1605, där nu en Johan Siggesson skrivs för hemmanet i Viken. [2005-11-12]
 
Peter Sjölund har lagt in herr Mårtens sigill som han ritat av. Bomärket i sigillet är hemmanets bomärke som han presenterat 2005-11-10 med ett litet tillägg. Och eftersom den gode knekten Christoffer Siggesson bodde granne med Martinus Laurentii, säger det oss att han inte använde bomärket för Viken nr 3. [2005-11-14] Leif Persson kommenterar att bomärket kan läsas som en kombination av bokstäverna MAR, dvs. början av herr Mårtens latiniserade dopnamn. [2005-11-14]
 
Kaj Janzon menar att vi har vissa indikationer på att landsknekten Kristoffer Siggesson i Viken kan ha något med herr Sigges härkomst att göra och att denne möjligen har fått stå som förlaga till den påhittade krigsöversten med samma namn: Bakom det kan ligga någon släktskap med Sigge Kristofersson och/eller Johan Siggesson, men det kan också vara frågan om t ex missförstånd, personförväxlingar, avsiktligt bedrägeri eller den s k 'goda viljan'. Vi vet helt enkelt inte. Men han betonar: Det enda vi kan göra är att försöka identifiera alla relevanta källor med uppgifter som kan förbättra vårt kunskapsläge. Om vi inte hittar några sådana uppgifter, då får vi till sist släppa hypotesen. Svårare än så är det inte. En hypotes som varken kan styrkas eller falsifieras när allt känt relevant källmaterial är genomgånget upphör nämligen att vara en hypotes och kan därefter endast överleva som en trosartikel. [2005-11-12]
 
Jörgen Blästa har också lämnat en uppgift att Johan Siggesson skulle ha gästat herr Martinus Laurentii kyrkoherde i Torp, enligt ett brev från 1572. [Kaj Janzon, 2005-11-11] Denne herr Mårten ägde ett av de fyra hemmanen i Viken. [Leif Persson, 2005-11-11] Men gästningen bestod sannolikt i att Johan Siggesson med sitt manskap dragit förbi Torps kyrkogård och att herr Mårten varit skyldig att förse dem med kost och logi. Kopplingen till Viken är alltså svag. [Urban, 2005-12-18]
 
Hälsningar
 
Urban

275
Komplettering till min kommentar om betydelsen av herr Sigges val av sigillbild, eftersom jag skickade mitt föregående inlägg lite för snabbt:
 
Om det är så att P och F ingår i skölden kan man läsa hela bilden som två latinska akronymer:
 
1. V[erbi] D[ivini] M[inister] (eller omvänt: Minister Verbi Divini), dvs. Guds ords tjänare, en beteckning som jag sett åtminstone för präster på 1700-talet (även om jag inte kan åberopa en exakt källa just nu).
 
2. P[astor] F[orsensis], dvs. kyrkoherde i Fors.

276
Göran: Jo, Anbytarforum är en mötesplats för släktforskare. En förutsättning för ett samtal är väl emellertid ändå att mötet sker på någorlunda lika villkor på så sätt att deltagarna själva forskar, försöker läsa in sig på vad de diskuterar och på egen hand vänder sig till källorna?
 
Jag har läst allt du skrivit i denna diskussion. Jag har aldrig tidigare kommenterat en persons inlägg på detta sätt och kommer antagligen inte att göra det igen, men jag upplever att ditt sätt att ständigt föra fram nya spekulationer utifrån ett magert källunderlag och en rätt påtaglig okunskap om dåtida förhållanden och förvänta dig att andra ska bekräfta eller vederlägga dem har gjort att diskussionen försämrats.
 
Vad min referens till frågan om herr Sigges hustrus härstamning och till Farthaeghn Unge beträffar så måste jag ha uttryckt mig otydligt, eftersom du tydligen inte förstått vad jag menade, och för det ber jag om ursäkt.
 
Du har all rätt i världen att spekulera om vad herr Sigges sigillbild kan betyda. Men det skulle vara ofantligt mycket mer värt för den här diskussionen om du själv gick igenom frågan ordentligt, läste på i källor och litteratur och utifrån det presenterade en ordentlig hypotes. Det som vi kallar släktforskning.
 
Jag kan tänka mig flera utgångspunkter. Efter att ha granskat en hel del sigillavtryck och signaturer från präster i 1500-talets fogderäkenskaper för Hälsingland skulle jag börja med att undersöka om bomärket kan innehålla en hänvisning till att herr Sigge var kyrkoherde i Fors, dvs. Pastor Forsensis. Som jag nämnde ovan kan den nedre delen av bomärket läsas som P F spegelvänt. Det är ett sätt att presentera sig som var vanligt i skattelängderna. Och det var väl också så herr Sigges son skrev sig?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

277
Göran: Svenska Akademiens ordbok ger som definition på landsknekt värvad, menig fotsoldat (---) i fråga om ä. sv. förh. stundom äv. om utskriven fotsoldat tillhörande de av de skilda landsdelarna uppsatta o. underhållna truppförbanden, indelt fotsoldat, roteknekt. Jag har i min släkt flera bondsöner som blev landsknektar och landsknektar figurerar också i 1600-talets tidiga domböcker för Hälsingland - vilka är de jag studerat mest - som personer med låg status.
 
Vad gäller gästning så var kyrkoherdarna skyldiga att logera kronans folk när de passerade i olika ärenden. I fogderäkenskaperna för åtminstone Hälsingland och Gästrikland finns flera exempel på att kyrkoherdar kompenserades av kronan därför att deras prästgårdar låg invid en livligt trafikerad väg och därför hade mycken gästning. Eftersom Johan Siggesson hade uppdrag i Norrland säger det faktum att han en gång med sitt folk gästat i Viken inte mer än att de dragit förbi där.
 
Vad herr Sigges sigillbild beträffar så tror jag inte man kan dra särskilt många slutsatser. Man kan läsa in bokstäver som V, M, b, men också P och F (spegel- och uppochnervända) och så vidare. Vi vet inte om herr Sigge överhuvudtaget läste in några bokstäver i bomärket och vilka delar av bomärket som representerar faktiska bokstäver.
 
Med all respekt vill jag bara tillägga att jag tycker att dina inlägg kan vara rätt frustrerande ibland, Göran. Du för hela tiden fram nya spekulationer och hypoteser utan att själv ha några källor till hands. Det intryck jag får av dina frågor och teoretiserande är att du egentligen inte vet särskilt mycket om de faktiska förhållandena vid den tid det gäller. Jag skulle själv aldrig våga mig in i ett sådant resonemang om områden och tider jag inte noggrant läst in mig på, eftersom jag vet att jag med all sannolikhet bara skulle hamna fel. (Jag skrev visserligen en del om Farthiegn Unge och hans förmodade släktkrets i årsboken 1996, trots att jag inte särskilt studerat medeltidsgenealogi. Men just därför lät jag fil. dr Hans Gillingstam granska och godkänna den delen innan jag lät artikeln gå till tryck.)
 
Bara för en tid sedan höll Anders Sigfridsson (Rålamb) på att få en hittills okänd dotter som skulle ha varit gift med herr Sigge, allt byggt på ett resonemang som inte belastades med någon som helst kännedom om vilka förhållanden dessa personer levde i och vad som redan fanns utforskat om dem. Det kan inte vara syftet med Anbytarforum att andra ska ha som uppgift att hela tiden försöka styra upp och korrigera den här typen av spekulationer, som i den här diskussionen enligt min mening har förstört mer än det bidragit med.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

278
Marc: Kaj och Peter har gjort ett mycket bra arbete och jag tycker att de bevisat att herr Sigges sigill innehöll ett bomärke och inte ordet BVRE. Att sedan hans bomärke ser ut att vara sammansatt av just bokstäver - något som jag antar även herr Sigge måste ha varit medveten om - är en annan sak.
 
Du undrar varför senare adelsgenealogier har velat föra in honom i Buregenealogin om han nu inte hade någon koppling dit. Jag tror att det beror på att Bureätten under första hälften av 1700-talet blev ett begrepp att räkna med. Plötsligt hade vi en svensk frälsesläkt som gick tillbaka ända till vikingatiden. Åtminstone två andra adelssläkter försökte i efterhand felaktigt framställa sig som Bureättlingar, och det ger en antydan om vilken status Bureätten då hade fått, särskilt med tanke på vilken betydelse ens börd hade förr.
 
Collmar har nog utgått från att adelsgenealogiernas uppgifter om herr Sigges härkomst har varit korrekta och det är inget man kan klandra honom för. (Collmar lade ner ett ofantligt arbete på herdaminnet och han kan inte haft någon rimlig möjlighet att undersöka varenda uppgift i primärkällorna.) Det i sin tur borde ha påverkat hur han tolkat sigillavtrycket.
 
Men det finns en risk för rundgång även här. Om en ättling några generationer bort från herr Sigge sett sigillavtrycket och tyckt sig läsa ordet BVRE i det, så kan det ha varit tillräckligt för att i efterhand skriva in honom i Buregenealogin. (Spontant så var det i alla fall så jag tolkade märket i det första fotot som Kaj lade in innan Peter kompletterade med sina bilder.) Att herr Sigges dopnamn var det samma som ingick i Johan Siggessons patronymikon kan också ha inverkat. Så att åberopa herr Sigges sigillavtryck som stöd för hans påstådda härstamning från Bure-folket är vanskligt, eftersom vi inte vet om det var sigillavtrycket som gav upphov till härledningen.
 
Tänk på att Elias Palmskiöld var född mer än ett sekel senare än herr Sigge. Jämför det med att Johan Bure själv anger att han intervjuat flera personer som stått Johan Siggesson nära och som borde ha haft god inblick i dennes släktförhållanden. Trots detta är herr Sigge och dennes far helt okända för honom.
 
När jag skrev min artikel tyckte jag att förekomsten av namnet Bure i herr Sigges sigill var svårförklarligt och anakronistiskt. Johan Bure är faktiskt mycket restriktiv med vilka han tilldelar namnet Bure (till skillnad från senare adelsgenealogier som urskillningslöst begåvar en hel hop Bureättlingar med det namnet). I Johan Bures släktbok förekommer Burenamnet bara bland ättlingarna till Olof Hersesson i Bureå, en avlägsen släkting till Johan Siggessons förmente anfader Fale hin unge. Och Fale hin unge har ingen koppling till Bureå, varav namnet är taget.
 
Jag har börjat samla anteckningar till en uppdatering av min artikel där bland annat de slutsatser som presenterats i denna diskussion ska inarbetas. Det är min tanke att få den klar nästa år.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

279
Söderhamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-02-11
« skrivet: 2005-12-15, 21:02 »
I husförhörslängden för Söderhamn 1756-1764 upptas [Söderhamn AI:3, husförhörslängd 1756-1764, uppsl. 91, Genline ID: 2233.65.65900]:
Borgaren Olof Jonsson Boberg (f. i januari 1706 i Norrala), 53 år
[Andra hustrun:] Hu. Sigrid Ersdotter Berg (f. i juni 1714 i Hogdals sn), 45 år, inflyttad 1742
Söner:
Jonas Olsson Boberg, Infödd (f. 1733-03-05), 26 år. I kommentarskolumnen står: hos Fabriq. Hedenberg --- [otydligt ord eller hänvisning].
[Överstruken:] Erik Olsson Boberg, Infödd (f. 1737-07-08), 22 år. I kommentarskolumnen står den överstrukna noteringen hos Handelsm. Udd, därefter tillagt: gift.
Olof Olsson Boberg, Infödd (f. 1748-04-30), 11 år
Döttrar:
Katarina Olsdotter Boberg, Infödd (f. 1734-11-19), 25 år. I kommentarskolumnen: hos Handelsm. Er. Berg., hos HåfrättsRåd: Stillman --- [fyra otydliga ord].
Kristina Olsdotter Boberg, Infödd (f. 1751-06-03), 8 år.
 
Olof Jonsson Boberg anges åtminstone där vara född i januari 1706 i Norrala. - Den äldsta ministerialboken för Norrala är ofullständigt förd vid denna tid, sannolikt beroende på den dåvarande kyrkoherdens ålderdom och sjuklighet, och jag har inte kunnat identifiera honom med någon av de rätt få barn som finns registrerade som födda 1706.
 
Olof Jonsson Boberg står emellertid en gång som fadder i Norrala: Olof Boberg och hans hu. Sigrid Larsdotter [sic] i Söderhamn står 1760 som faddrar till Anna (f. 1760-09-18), dotter till bonden Per Ersson och hu. Elisabet Jonsdotter i Borg nr sub 4, Norrala. [Norrala C:3, ministerialbok 1740-1777, p. 271] Det kan kanske peka på en koppling till bonden Jon Larssons (d. 1735) i Borg nr sub 4 familj; Olofs gudbarn är dotter till Jon Larssons dotter Elisabet Jonsdotter. Hon är möjligen den ogifta kvinna Elisabet Jonsdotter, utan angiven vistelseort, som 1748 står som fadder till Olofs son Olof, f. 1748-04-30. [Söderhamn C:1, födelsebok 1721-1800, Genline ID: 2233.28.89300] Möjligen är Olofs tillnamn Boberg taget med inspiration av bynamnet Borg.
 
Mer har jag inte lyckats hitta i kyrkböckerna för Norrala.
 
Olof Jonssons första hustru var mycket riktigt Karin Eriksdotter Sten/Stensved. (Hon skrivs med namnet Steen i födelsenotisen för sonen Jonas, f. i scholan 1733-03-05. [Söderhamn C:1, födelsebok 1721-1800, Genline ID: 2233.28.86300] Hon skrivs som Karin Stenswed i födelsenotisen för dottern Katarina, f. 1734-11-19. [Söderhamn C:1, födelsebok 1721-1800, Genline ID: 2233.28.86700]) Hon anges felaktigt heta Kierstin Berg i födelsenotisen för sonen Erik, f. 1737-07-08. [Söderhamn C:1, födelsebok 1721-1800, Genline ID: 2233.28.87100]
 
Dödsnotisen med datumet den 21 mars 1746 lyder: Borg. Ol. Bobergs H. Carin Er:dott. död i slag. Åldern x3 år. [Söderhamn F:1, dödbok 1739-1857, Genline ID: 2233.23.85600]
 
Hälsningar
 
Urban

280
Allmänt / Smedskivan och dess källor
« skrivet: 2005-11-28, 16:06 »
Jag vill bara kommentera att jag har ändrat uppfattning sedan mitt inlägg från 1998 i diskussionen Källhänvisningens utformning. Så här i efterhand ser jag det nog mer som betingat av att Holger - det program jag då använde - inte stödde källhantering på något sätt. Jag har sedan dess arbetat på en sockendatabas i MinSläkt och ser bara fördelar med Mikaels modell som jag själv nu tillämpar. Det har underlättat mycket för mig; framför allt gör det arbetet med att dubbelkontrollera - och det behövs alltid - mycket effektivt, både för mig och andra. Ett ganska starkt argument, tycker jag.
 
Jag har inte uppfattat det som att det normala sättet att arbeta skulle vara att begränsa källhänvisningarna till beteckningarna f, v och d. Det är väl mest Holgeranvändare som har kört så?

281
Anders Sigfridsson (Rålamb) hade i sitt första gifte fogden Lasse Olssons dotter Anna, som alltså via sin mormor tillhörde den s.k. Bureätten.
 
Med tanke på uppgiften i ÄSF kan jag tillägga att Anna dog i pesten den 19 oktober 1565 på Bro gård, enligt vad Anders Sigfridsson själv uppger i ett brev till prokuratorn Jöran Persson daterat Hjo den 21 september 1565. (Kanslitjänstemäns koncept och mottagna skrivelser, vol. 7, Riksarkivet)
 
Anders Sigfridsson och hans närmaste är nog en av de mest utforskade 1500-talsfamiljerna, om man exkluderar högadeln. Professor Jan Eric Almquist och fil. dr Hans Gillingstam har båda granskat mycket av det samtida källmaterialet som berör dessa. Den i annat sammanhang bekante Carl Tham skrev en omfattande och mycket bra biografi över Anders Sigfridsson i sin trebetygsuppsats i historia från 1963. Jag har själv ägnat mycket tid åt att identifiera Anders Sigfridssons närmaste släktkrets och att komplettera hans biografi (Se Släkt och Hävd 1992:3-4, s. 129-192). Allt finns i tryck, med undantag av Thams uppsats. Forskningsresultaten finns redovisade med omfattande källredovisning, varav de flesta källor är samtida handlingar. Jag uppmuntrar var och en som verkligen vill veta mer att först läsa in sig på det som faktiskt finns klarlagt innan man ger sig in i spekulationer.
 
Både Anders Sigfridsson själv och hans son i andra giftet, Bror Andersson, har lämnat uppgifter om familjen i olika sammanhang, även om Bror valde att förfalska vissa uppgifter om sina farföräldrar. Jag har aldrig stött på några indikationer på att Anders skulle ha haft en dotter Ebba, som det väl har spekulerats om i denna diskussion. Jag har inte heller sett någon sådan person omnämnd i Anders Sigfridssons egen anteckningsbok (Rålambska kvartosamlingen nr 54, Kungliga Biblioteket).
 
OM det är så att Elias Palmskiölds (1667-1719) uppgift om vigselorten Bro är korrekt, och OM det är på Anders Sigfridssons sätesgård Bro som herr Sigge gifte sig, säger det inte särskilt mycket, mer än att man varit bekanta med någon i Anders Sigfridssons efterlämnade familj eller husfolk. Och bekant kan man vara på många olika sätt utan att fördenskull räkna någon släktskap. Häradshövdingen i Hälsingland, EriK Nerbelius, lät till exempel sitt tjänstefolk hålla sina bröllop på sin gård.
 
(En parentes i sammanhanget är att Anders Sigfridsson redan vid 29 års ålder - och då definitivt icke-adlig - blev satt som fogde på Stockholms slott. Detta sagt med tanke på Ulf Sawerts spekulationer om att Lasse Olsson Björnram måste ha varit adlig eftersom han relativt ung blev fogde på Västerås slott.)

282
Marc: Det är väl en bagatell i sammanhanget, men ditt inlägg med utdrag ur X36 är väl i sin helhet - med undantag den avslutande meningen - klippt från ett inlägg jag skrivit i en annan diskussion?

283
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-22
« skrivet: 2005-11-15, 14:56 »
Calle: Orsaken till att Lasse Olsson sattes som fogde hänger antagligen ihop med att han enligt krönikorna blev skadad vid en belägring och därför inte var i stridsdugligt skick på ett tag: därav han blev illa slagen i huvudet, så han bar tu hål i pannen till vidermärke så länge han levde. Han nämns i alla fall inte i de fortsatta stridigheterna.
 
Lasse Olsson var enligt Peder Svart en av Gustav Erikssons två hövitsmän i frihetskriget och han ledde halva hären, så det är möjligt att hövitsman här användes i en vidare bemärkelse. (Att jämföras med att Gustav själv ju var hövitsman över Dalarna.)

284
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-22
« skrivet: 2005-11-15, 13:24 »
Ulf: Fogden Lasse Olsson använde ett vanligt bomärke typiskt för allmogen i sitt sigill, han titulerades inte med några epitet som kännetecknar adeln, han ägde inte frälsejord - enbart skattejord - och han finns inte med i några rusttjänstlängder. Det finns alltså inga indikationer på att han var frälseman eller adelsman.
 
Det fanns under 1500-talet många dugliga ofrälse personer högt upp i förvaltningen, delvis av politiska skäl. Lasse Olsson är inte unik i det avseendet.
 
Det har funnits åtskilliga frälsesläkter som har burit samma vapen utan att de fördenskull varit sinsemellan befryndade. Att Lasse Olssons två söner adlas och får tre björnramar i sitt vapen säger därför inte mycket - mer än att Lasse Olsson själv inte var adlig.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

285
Skinnskatteberg / Skinnskatteberg, E:1
« skrivet: 2005-11-13, 16:29 »
Varmt tack, Elisabeth :-)

286
Skinnskatteberg / Skinnskatteberg, E:1
« skrivet: 2005-11-13, 11:52 »
Den 15 juli 1781 gifter sig i Skinnskatteberg plåtsmeden Kristian Fredrik Viwägg med pigan Katarina Johansdotter. Hon är nu sädan Påsk tienande i - ja, vilket ortnamn är det som nämns? [Skinnskatteberg E:1, vigselbok 1775-1861, Genline ID: 2356.63.58600]
 
Mycket tacksam för hjälp att identifiera orten.

287
Söderhamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-10
« skrivet: 2005-11-09, 22:03 »
Doris: I husförhörslängden för Söderhamn 1756-1764 (AI:3, uppsl. 6, Genline ID: 2233.65.57000) skrivs följande:
Pipslagaregesällen Per Jonsson Hagman, infödd, f. 1733-11-24, 26 år. Han och hustrun anges ha flyttat in till Söderhamn 1755 och ha gift sig i december 1761.
Hu. Katarina Andersdotter Lind, f. 1723-02-24 i Arbrå sn.
 
Vigselnotisen från december 1761 lyder: Dito [dvs. pipberedaren] Per Hagman inföd, 28: åhr g. Pigan Catharina Andersd.r Lind, född i Arbero 38 åhr g. [Söderhamn E:1, vigselbok 1739-1861, Genline ID: 2233.22.76200]
 
 
Bland utflyttade från Arbrå sn 1755 upptas: Länsm. Joh. Linds piga Karin Andersdotter i Kyrkobyn, til Söderhamn. [Arbrå C:1, in- och utflyttade 1713-1805, p. 211, Genline ID: 1441.24.81800]
 
I husförhörslängden för Arbrå 1752 skrivs under Kyrkbyn [Arbrå AI:1, husförhörslängd 1747-1766, p. 93, Genline ID: 1441.26.30500]:
Länsman Johan Lind (f. 1703)
Hu. Anna Örn (f. 1704)
Son Olaus Lind (f. 1730)
- Erik (f. 1736)
Pigan Karin Andersdotter (f. 1722[!]).
 
Ingen Katarina/Karin Andersdotter finns emellertid bland födda i Arbrå år 1723. Däremot föds den 24 februari 1722 (jämför husförhörslängdsutdraget ovan) en Karin som dotter till Anders Jöransson och hu. Valborg i Nijerne[?]. [Arbrå C:1, ministerialbok 1713-1805, p. 343, Genline ID: 1441.24.89300]
 
I Söderhamn bodde också skepparen Per Hagboms hustru Brita Katarina Lind (f. 1773-10-26 i Söderhamn, d. där 1817), som enligt mina äldre noteringar ska ha varit dotter till skepparen Erik Lind (d. före 1792) och dennes hustru Kristina Winlund (f. 1738 i Långvind, Enångers sn).
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

288
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-07-27
« skrivet: 2005-11-01, 19:56 »
Inga-Britt: Jag tror att jag har uppgifter om Ingrid Persdotters anor, om du är intresserad. Jag är bortrest ett par dagar nu men kan skicka uppgifterna till dig när jag kommer tillbaka.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

289
Vieweg / Äldre inlägg (arkiv) till 01 augusti, 2008
« skrivet: 2005-10-21, 12:36 »
Rättelse: Johan Hedberg ska vara son till mästersven Johan Jansson, inte Hansson (felskrivning från min sida).
 
Min identifiering utgår från att Johan Hedberg anges vara född samma datum och i samma socken som Johan Janssons son med samma namn. Men det behöver jag naturligtvis följa upp närmare.

290
Vieweg / Äldre inlägg (arkiv) till 01 augusti, 2008
« skrivet: 2005-10-21, 12:28 »
Örjan: Tack för uppgifterna om Katarina Johansdotter. Vad Stina Kajsa Hedberg beträffar har jag efter ett besök på mikrokortscentret i Arninge igår följande uppgifter:
 
Stina Kajsa Hedberg föddes den 16 maj 1792 vid Fanthyttan i Lindesbergs sn. Föräldrarna var hammarsmedsmästaren Joh. Hedberg och hans hu. Lisa Kajsa Wahlqvist. [Lindesberg C:10, födelsebok 1787-1795, p. 380]
 
I husförslängden 1786-1795 för Lindesberg skrivs under Fanthyttan [Lindesberg AIa:17, husförhörslängd 1786-1795, uppsl. 62]:
Mästers. Joh Hedberg (f. 1745-01-26 i Heds sn), inflyttad 1787 från Hed
Hu. Lisa Valqvist (f. 1749-11-25 i Malma sn)
Dotter Anna Lisa (f. 1779-01-29 i Malma sn), gift 1794
[Överstruken:] Son Jakob (f. 1786-10-27 i Heds sn, död 1789 29/5)
Dotter Stina Cajsa (f. 1792-05-15 i Fanthyttan).
 
Pig. Stina Catr. Hedberg flyttar 1809 in till Holms bruk i Heds sn från Skinnskatteberg, med hänvisning till uppsl. 152 i husförhörslängden för Hed. [Hed (VÄS) B:1, flyttningslängd 1838-1817, p. 83]
 
I husförhörslängden för Heds sn 1806-1815 skrivs som Mäst. ---. Åbergs Piga Stina Catr. Hedberg (f. 1790-01-01 i Skinnskatteberg). Hon anges ha flyttat in 1809 från födelseorten och vara Ledig (till äktenskap). Hon anges ha flyttat 1810 till Ost--- [otydligt bynamn; ska väl vara Östanfors, men hon skrivs inte där i samma husförhörslängd]; de enda noteringarna för henne avser husförhör i oktober 1809 och den 12 mars 1810. [Hed (VÄS) AI:7, husförhörslängd 1806-1815, uppsl. 152]
 
I samma husförhörslängd skrivs under Jönsarbo [Hed (VÄS) AI:7, husförhörslängd 1806-1815, uppsl. 116]
[Överstruken:] Mästersmeden Erik --- [otydligt dopnamn och tillnamn] (f. 1751 i Grange[?]), gift 1780-10-01, inflyttad från Malma sn med hustrun 1780, död 10 Apr. kl. 7 f.m. 1810.
[Överstruken:] Hu. Cathrina Jansdr Hedberg (f. 1752-12-02 i Holms bruk i Hed, d. 1815-xx-05). I marginalen står en otydlig kommentar med hänvisning till uppsl. 119.
[Överstruken:] Fosterson, skräddaren Jan Olof Hedlund (f. 1786-01-01 i --- Stad, inflyttad 1812
[Överstruken:] Hans hu. Sara Stina Larsdotter (f. 1784-02-01 i Bubbarsbo[?, Död 1814 24/9.)
[Överstruken:] Pigan Christ. Cathr Jansdr Hedberg (f. 1792-05-16 i Lindesb. vid --- [otydligt ord] Fanth.). Hon anges ha flyttat in 1804 eller 1809 från f.ort. (dvs. födelseorten). Hennes namn är överstruket; hon anges ha gift sig den 26 december 1813 och en hänvisning finns till uppsl. 119.
Hedlunds son Joh. Olof (f. 1811-08-xx i Bubbarsbo[?]).
Direkt därefter skrivs:
Pigan Anna Mar. Viveg (f. 1777-09-xx i Skinnskatteberg), inflyttad 1804 från födelseorten
Smedsdräng[?] Christian Fr: Vivegg (f. 1791-xx-15 i Skinnskatteberg), inflyttad 1807 från födelseorten.
 
Här anges Stina Kajsa (Kristina Katarina) med patronymikonet Jansdotter och vara född den 16 maj 1792 vid Fanthyttan i Lindesberg. Den Katrina Jansdotter Hedberg hon tjänar hos är antagligen en släkting. Den smedsdräng Kristian Fredrik Vivägg som skrivs sist är alltså Stina Kajsas blivande make.
 
I samma husförhörslängd skrivs under Jönsarbo [Hed (VÄS) AI:7, husförhörslängd 1806-1815, uppsl. 119]:
Smedsdrängen Christ Fredr Viveg (f. 1791-10-15 i Skinsb.), se pag 120. Namnen på honom, hustrun och dottern är överstrukna; de anges ha flyttat till Malma sn 1815.
Hu. Stina Catr Hedberg (f. 1792-05-15 i Lindes S.n), gift 1813-12-26
Dotter Stina Sofia (f. 1813-12-27 i Jönsarbo), inflyttad från Heden[?] 1814.
 
Vigselnotisen med datumet den 26 december 1813 i Heds vigselbok lyder: Smeddrängen Christian Fr: Viveg och Mästare dottren Christ. Catr. Hedberg, vä[?] Jönsarbo o Br. i Hed. I kommentarskolumnen står: Bägge innom Församlingen. Brudens Giftoman Hennes SyskonBarn Ålderman Ol. Norberg från N. Gislarbo [dvs. Norra Gisslarbo i Malma sn] gaf närvarande sitt samt: [Hed (VÄS) E:2, vigselbok 1776-1850]
 
Stina Kajsas far Johan Hedberg föddes den 26 januari 1745 i Norrhammar i Heds sn som son till mästersven Johan Hansson och hustrun Anna Karlsdotter. [Hed (VÄS) C:2, ministerialbok 1700-1749]
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

291
Ståby / Ståby
« skrivet: 2005-10-20, 09:28 »
Ewa: En bekant till mig härstammar från Erik Carlssons dotter Katarina (f. 1867, d. 1948-01-12 i Närby 3:4, Norrala) så jag har följande utdrag ur kyrkböckerna:
 
Vigselnotisen med datumet den 24 juni 1832 i Enångers vigselbok lyder: Båtsm: Carl Nilss. Ståbij i Långvinds byn och Pigan hos ofvanstående Stina Cajsa Ersd:r. Han 25. Hon 26. år. I kommentarskolumnen står: Brudens Fader Förra Kohlar. Eric Carlsson i Skerfva var närvarande vid Lysningens uttagande. [Enånger E:1 (vigsellängd 1801-1861)]
---
I husförhörslängden för Enångers sn 1830-1834 skrivs under Långvind [Enånger AI:8a, uppsl. 13]:
Ordin. Båtsm. 148. Carl [tillagt ovanför: Nilss.] Ståbij (f. 180701-05 i Finnland och A--nas [otydligt]), inflyttad 1830 från uppsl. 169 i gl. Förh. Boken), båtsman 1830, g. 1832-06-24 m.
Stina Kajsa Ersdotter (f. 1806 i Enånger), inflyttad från uppsl. 276 1832-06-24
Son Erik (f. 1834-12-23).
---
I husförhörslängden för Norrala 1852-1865 skrivs på mark tillhörig Närby (nr sub sub 1) [AI:7, uppsl. 40]:
Avsk. båtsman, kolaren Karl Nilsson Ståbi (f. 1807-01-05 i Finland), inflyttad från Enångers sn 1859-09-05)
Hu. Stina Kajsa Ersdotter (f. 1806-03-21 i Enångers sn), samma inflyttningsnotis
Son Erik (f. 1834-12-23 i d:o), samma inflyttningsnotis
Hu. Karin Ersdotter (f. 1831-12-04), inflyttad från uppsl. 45
- Karl (f. 1849-10-13, död d. 5 Febr. 1865.)
Eriks Son Carl Erik (f. 1862-01-24? [sista siffran i datumet otydligt])
Dottern Emma Kristina (f. 1864-11-21)
---
I husförhörslängden för Norrala 1866-1875 skrivs på mark tillhörig Närby nr 1 (hela Stor-Närby brukades då av en arrendator för Långvinds bruk) [AI:8, uppsl. 58]:
G[amle] Kolaren F[örre] [överstruket: Soldaten] Båtsmannen --- [otydligt ord] 1.a Norrl.s 1.a komp. N.o 148 Carl Nilsson Ståby (f. 1807-01-05 i Finland [rättat från Jämtland]). I kommentarskolumnen står en mycket otydlig kommentar.
Hu. Stina Kajsa Ersdotter (f. 1866-0x-21 i Enångers sn)
Son [tillagt ovanför: Kolaren] Erik Karlsson (f. 1834-12-23 i d:o), gift 1861-11-03
Hu. Karin Ersdotter (f. 1831-12-04)
Son Karl Erik (f. 1862-10-24)
Dotter Emma Kristina (f. 1864-11-21)
Dotter Katarina (f. 1867-03-23)
Dotter Sara (f. 1870-11-02)
Son Anders Olof (f. 1873-05-06).
---
I husförhörslängden 1866-1874 skrivs bland utanvidsfolk på Närbys mark [AI:8, uppsl. 58]:
Carl Nilsson Ståby (tillagt före: G.[amle] Kolaren, tillagt F. [överstruket: Soldaten] Båtsmannen (af 1.a Norl. 1:a komp. N:o 1xx) (f. 1807-01-05 i Finland [överstruket: Jemtland]. Svårläst notering i kommentarskolumnen.
Hu. Stina Kajsa Ersdotter (f. 1806-03-21 i Enångers sn)
Son [tillagt framför: Kolaren] Erik Carlsson (f. 1834-12-23 d:o), g. 1861-11-03 m.
Hu. Karin Ersdotter
Son Carl Erik (f. 1862-10-24)
Dotter Emma Christina (f. 1864-11-21)
Dotter Cathrina (f. 1867-03-23)
Dotter Sara (f. 1870-11-02)
Son Anders Olof (f. 1873 05-06)
---
I husförhörslängden för Norrala 1875-1879 skrivs bland utanvidsfolk på mark tillhörig Närby nr 1 [AI:9, uppsl. 55], alla överstrukna med noteringen att de flyttat till Enångers sn 1876-11-24:
Kolaren Erik Karlsson (f. 1834-12-23 i Enånger), g. 1861-11-03, Bo vid Mjusen. Utflyttningsattest nr 32
Hu. Karin Ersdotter (f. 1831-12-04)
Son Karl Erik (f. 1862-10-24)
Dotter Emma Kristina (f. 1864-11-21)
Dotter Katarina (f. 1867-03-23)
Dotter Sara (f. 1870-11-08)
Son Anders Olof (f. 1873-05-06)
[Längst ned på sidan:]
Fader, kolaren, förre båtsmannen Karl Nilsson Ståby (f. 1807-01-05 i Finland)
Hu. Stina Kajsa Ersdotter (f. 1806-03-21 i Enånger).
---
I verket Sveriges släktregister för Enångers sn anges om honom och hans familj [Sveriges släktregister. Enångers socken, Uppsala 1960 , signum 15J, s. 226]:
-- 4 --
(Finland) CARL NILSSON STÅBY, * 5/1 1807 i Aroavais, [sic] Finland. G. 1830. Båtsman, bos. i Långvinds by, sen. i Ö. Bölan, Enånger. [korstecken:] 12/11 1899.
1 CHRISTINA CATHRINA ERSDOTTER, * 21/3 1806, d. t. E. Carlsson i S. Skärve, Enånger. [korstecken:] 7/1 1877.
[Barn:]
ERIK, * 23/12 1834 __ 10
KARIN, * 8/4 1837 __ 11
CARL, * 19/10 1849. Fl. t. Norrala 1859.

292
Janzonius / Janzonius
« skrivet: 2005-10-17, 21:52 »
Peter Jansonius äger under sin tid som häradshövding i Hälsingland 1703-1712 ett hemman i byn Skensta i Norrala. [Norrala C:2, f. 129v; jordebok 1709, Norrland, Riksarkivet] Dottern Kristina var antagligen född i Söderhamn, där Peter är bosatt redan 1705 och då erlägger mantalsskatt för sig, en icke namngiven hustru, en dräng och två pigor, enligt mantalslängden. [Mantalslängd Västernorrland 1705, p. 180, KA, Riksarkivet]
 
Kyrkböckerna för Söderhamn börjar emellertid först efter det att Peter lämnat häradshövdingeämbetet, så jag har ingen uppgift om hustruns namn den vägen, tyvärr.
 
Katarina Jansonia födde emellertid två barn i Skensta; jag räknar här upp faddrarna - kanske finns någon släkting till henne bland dem som kan ge en ledtråd:
 
* Eleonora Schaeij, född 1726-04-25. Faddrar: Herr häradshövdingen Grevesmöhlen [i Söderhamn] och fru Ingrid Törne; herr [blankt] Grönhagen och mademoiselle (Mad.le)Tonton Frick. [Norrala C:2, uppsl. 38]
 
* Johan Wilhelm, född 1730-01-30. Faddrar: Dominus pastor Mont?n i Söderhamn; herr häradshövdingens fru Grevesmöhlen; And. Abr. Bro ibd. (dvs. därstädes - sic); jungfru Ingrid Grevesmöhlen; Unga Grevesmöhlen; välborne herr Grevesmöhlen, häradshövding; Fru Schajs mormor [!], fru Jansonia. [Norrala C:2, uppsl. 38, dvs. samma uppslag som för systern] (Det är kanske barnets mormor som avses med fru Jansonia, dvs. Katarinas mor. Men hennes dopnamn anges alltså inte där.)
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

293
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-09-25, 16:27 »
Kenneth: Jag har själv inte stött på någon Johan Gustaf Ezelius i Norrala, inte än åtminstone, men jag ska ha namnet i åtanke i mina forskningar.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

294
Rötter / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-16
« skrivet: 2005-09-13, 21:00 »
Crister: Det var inte min avsikt att kritisera eller skapa debatt. Eftersom sökfunktionen var inblandad trodde jag att frågan kunde vara intressant för fler.
 
Kan förtydliga lite vad jag menar om sökningen. På sidan för avancerad sökning kan man välja att söka på ord i bl.a. Norralautredningen. Det är min egen databas som Håkan lade upp på RÖTTER och som i den version som finns på RÖTTER omfattar ca 4.000 A4-sidor med personhistoriskt material. Tidigare har jag fått upp sidor från den databasen när jag har sökt på olika namn i RÖTTERs sökfunktion, men nu får jag inga träffar vad jag än söker på. Jag observerade det när en person efterlyste en person Lars Hammarström i diskussionen för Norrala socken i Hälsingland. Jag visste att han fanns med, men han kom nu inte kom upp när jag sökte. Jag prövade sedan med andra namn.
 
Min spontana reaktion var att det blivit något fel med indexeringen eller att man infört en övre gräns för antalet tillåtna träffar för att minska svarstiderna. Eller att det var något annat fel med sökningen som kanske inte är begränsad till just den databasen.
 
Hälsningar
 
Urban

295
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-09-13, 20:30 »
Hej, Kerstin: Jag är inte släkt med Elias Hammarström men däremot (via min far) på tre olika sätt med hans hustru Ingrid Olsdotter.
 
Jag skulle bli glad om du hade tid att skriva några rader om Lars Hammarström och hans familj, så att jag kan komplettera min databas; naturligtvis med dig angiven som uppgiftslämnare.
 
Hälsningar
 
Urban

296
Rötter / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-16
« skrivet: 2005-09-13, 17:02 »
Ingen av länkarna i avdelningen 'Redaktionella sidor' under 'Nättidningen Rötter - en översikt' verkar fungera. Det betyder att det inte finns några enkla ingångar till viktiga delar av RÖTTER sedan den 7 september. (Att färgen på logotypen och bakgrundsfärgen på sidan är en annan än den som används i övriga RÖTTER är väl för övrigt ett misstag?)
 
Ett annat problem: När jag söker efter släktnamn i den avancerade sökningen får jag inte upp alla träffar som tidigare. Söker jag på Norralautredningen specifikt får jag numera inga träffar. Har det gjorts några förändringar i indexeringen?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

297
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-09-12, 21:14 »
Kerstin: Om du går till Familjer i Norrala som ligger på RÖTTER hittar du uppgifter om Elias Hammarström och hans hustrus släkt. (Länken leder till deras son Elias.)
 
Härstammar du från dem själv?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

298
Vieweg / Äldre inlägg (arkiv) till 01 augusti, 2008
« skrivet: 2005-08-21, 11:16 »
Jag har en fråga angående två ingifta personer i släkten Vieweg (Wivägg).
 
Min styvmorfars mormor Anna Greta Wivägg föddes 1845-03-22 i Alfta sn i Hälsingland. Hon var dotter till hammarsmeden Adolf* Fredrik Wivägg (1816-1868) och hustrun Anna Jonsdotter Broman (1817-1883). Jag har gått igenom utredningen över släkten Vieweg i Svenska Smedsläkter 11, men eftersom där saknas information om vilka uppgifter som hämtats ur primärkällor respektive sekundärkällor håller jag på att följa upp personerna i kyrkböckerna.
 
Adolfs far, mästaren Kristian Wivägg, var gift med en Kristina Katarina* Hedberg. Hon anges i kyrkböckerna för Mora vara född 1792-02-15, utan födelseort. [Mora AI:12A, husförhörslängd 1827-1836, uppsl. 446, Genline ID: 149.56.40600] I Svenska Smedsläkter anges hon vara född detta datum vid Skinnskattebergs bruk i Västmanland. Jag har emellertid inte funnit någon med detta namn bland födda i Skinnskatteberg som passar in. (Rättaren Anders Olsson vid bruket får visserligen en dotter Kristina Katarina den 25 juli 1792, men hon verkar av husförhörslängderna bo kvar som ogift i Skinnskatteberg till 1815, dvs. efter att Kristian Wiväggs första barn skulle ha fötts.)
 
Kristians far, plåtsmeden Kristian Fredrik Wivägg (f. 1759 i Kyrkbyn, Skinnskatteberg, d. 1836-03-19 vid Skinnskattebergs bruk), anges ha varit gift med Katarina Johansdotter, f. 1750 i Gåsborns sn i Värmland. Jag hittar emellertid ingen Karin/Katarina Johansdotter bland födda i Gåsborn 1750.
 
Jag undrar därför dels vilka källor som uppger respektive makars födelseort, dels om någon annan har närmare besked om deras släktförhållanden. Jag är varmt tacksam för alla uppgifter.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

299
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-08-14, 13:46 »
Britt-Louise: Jag har större delen av Brita Larsdotters anor (hon är f.ö. född 1858), däremot inget om hennes ättlingar. Men du skulle kunna pröva att kontakta Valter Kärnbo, Runstensvägen 49, 857 41 Sundsvall. Han släktforskar och är dotterson till Britas morbror Sval-Olle (Olof Olsson, f. 1836-09-11, d. 1918-06-14). Jag vet att han har följt upp en del släktingar i nutid.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
P.S. Jag har f.ö. en del kompletteringar då det gäller Britas anor från Enånger.

300
Någon som vet under vilken församling jag kan hitta kyrkböckerna för Malma sn i Västmanland?

301
Rättvik / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-01-03
« skrivet: 2005-07-01, 17:40 »
Ett ströfynd: I husförhörslängden för Söderhamn 1756-1764 upptas [Söderhamn AI:3, uppsl. 52, Genline ID: 2233.65.61700]:
Beredaren Mårten Andersson Dahlbom (f. 1727-11-29 i Rättvik), 32 år, inflyttad till Söderhamn 1746, gift 1753
Hu. Gölin Månsdotter Ström, Infödd (f. 1730-09-26), 29 år
Söner:
Anders Mårtensson Dahlbom, Infödd (f. 1755-08-29), 4 år
Måns Mårtensson Dahlbom, Infödd (f. 1758-03-16), 1 år
Dotter Anna Mårtensdotter Dahlbom, Infödd (f. 1760-10-01)
Son Lars Mårtensson Dahlbom, Infödd (f. 1763-12-23).

302
Tack så mycket för det, Ann-Louise!

303
När jag loggade in idag uppdaterades FamilyFinder automatiskt. Tyvärr innebär uppdateringen en försämring ergonomiskt sett.
 
I den tidigare versionen kunde jag använda rullknappen på musen för att zooma in och ut, vilket var jättebra. Snabbt och enkelt. Nu kan rullknappen bara flytta den inskannade bilden uppåt och neråt på skärmen (dvs. motsvarande funktion som piltangenterna). Jag måste i stället klicka på zoomknapparna längst upp för att ändra storleken, vilket gör arbetet långsammare och resulterar i en värkande högerhand efter ett tag.
 
En annan försämring är att sökfönstret nu inte försvinner automatiskt när jag klickar på bilden; jag måste stänga fönstret manuellt.
 
Är det tänkt att vara så?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg
 
För min del önskar jag en återgång till hur det var tidigare.
 
Sammantaget innebär det att antalet knapptryckningar

304
Marc: Om du läser min artikel lite noggrannare ser du att jag visst nämner tappkranen (s. 260).
 
Jag vill också framhålla att jag inte är en kritiker till Johan Bure i den mening du tycks lägga det. Jag är överlag positivt inställd till hans arbete, men jag skiljer mellan vad som går att bestyrka med vad jag ser som rimliga mått och vad som ännu är obestyrkt. Visar det sig att en uppgift i Johan Bures krönika är korrekt ser jag just den uppgiften som belagd. Däremot utgår jag inte från att alla andra uppgifter därmed är korrekta, lika litet som jag kan förutsätta att en belagd felaktighet - och det finns flera sådana i släktboken - gör alla andra uppgifter felaktiga.

305
Holger 7 / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-06-25
« skrivet: 2005-06-15, 15:22 »
Holger är känt för att vara ett enkelt, avskalat och användarvänligt program, och den tilltalande skärmlayouten är kvar i den nya versionen. Möjligheten att skapa olika händelser för en person liksom detaljerad källredovisning är en mycket stor förbättring.
 
Jag prövade att importera ett trettiotal personer från MinSläkt. Ett par reflektioner från en halvtimmes testning:
 
- Det verkar inte finnas något enkelt sätt att avinstallera demoversionen, eftersom programmet inte syns bland övriga i Kontrollpanelen>Lägg till/ta bort program. (I alla fall inte på min dator med Windows XP.) Måste till slut lokalisera programmappen i Explorer, ta bort den manuellt. Manuell borttagning gäller också för programnamnet under Start>Alla program samt ikonen på skrivbordet.
 
- Jag är tvungen att anpassa syntaxen för hur jag angett ortnamn enligt fördefinierade alternativ i Holger. Det innebär att den modell jag använder (plats, socken, landskap) inte funkar. I det alternativ jag till slut valde blev bara plats och socken kvar. Jag såg ingen möjlighet att kunna ange alla tre värden.
 
- Alla källorna importerades till Holgers källdatabas. (Ett tips är att döpa om källdatabasen till källbibliotek i nästa uppdatering för att ytterligare förstärka det användarvänliga gränssnittet.) Inga källor fanns emellertid kopplade till någon av personerna, eftersom Holger använder en programunik redovisning av källorna. Jag skulle alltså behöva gå in manuellt för varje händelse och välja rätt källa. Man hade kunnat lösa det genom att ha ett generellt källfält för hela händelsen och lägga källan där. (Holger har nu separata källfält för datum och orter och inget källfält som gäller för hela händelsen. Har man bara en källa för händelsen kan man naturligtvis konsekvent välja ett av källfälten. En svårighet i förlängningen kan bli att man inte vet om orsaken till att en källa bara finns i ett källfält beror på att källan avses vara generell eller att källa än så länge bara finns för det fält källan syftar på.)
 
- Inga noteringar om händelserna fanns heller importerade (till exempel alla mina avskrifter av födelse, vigsel- och dödnotiser). Jag tror att Holgers potential skulle öka avsevärt om man skapade en konverteringstabell som hjälpt till med att få informationen på rätt plats från de vanligaste svenska släktforskarprogrammen. Som det nu är blir det svårt att utan mödosamt arbete migrera från ett program till Holger, om man har ett omfattande material.
 
- Holger använder två fält för datum för en händelse: startdatum och slutdatum. I Min Släkt finns bara ett fält. Vill du ange ett intervall anger du i Min Släkt exempelvis 'från 1650 till 1660'. I gedcom-filen blir detta - tror jag -någonting i stil med 'FROM 1650 TO 1660'. Dessa gedcom-uttryck (FROM, TO, EST, ABT) översätts emellertid inte vid konverteringen till Holgerformat utan blir kvar. Ser lite lustigt ut.
 
- Jag prövade att välja några skärmutskrifter av rapporter. Eftersom jag har en helt ny hårddisk har jag ännu inte installerat en skrivare. För flera av rapporterna fick jag då meddelandet att en default-skrivare inte var vald och därefter hängde sig programmet. Den kontrollen borde inte göras om jag väljer att visa rapporten på skärmen enbart.
 
Bara några reflektioner, vad de nu kan vara värda. I övrigt ett positivt intryck.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

306
Allmänt om medeltiden / Kunde en hustru vara änka
« skrivet: 2005-05-31, 15:22 »
Eftersom hustru är ett epitet som användes om såväl gifta kvinnor som änkor, fanns det ett motsvarande latinskt epitet som användes som ordet hustru, eller hade man en tydlig skillnad mellan hustru och änka i val av epitet?
 
Frågan dök upp då jag gick igenom skattelängder för en socken i Hälsingland under andra hälften av 1500-talet. Vissa år kallas alla kvinnor vidua, som i medeltidslatinska lexikon översätts änka, andra år kallas de hustru. Eftersom jag har sett exempel som tyder på att en kvinna som skrivs i tiondelängden faktiskt inte alltid var änka, undrar jag vad prästen skulle ha skrivit om han använt ett latinskt ord för hustru. I klassiskt latin betyder ju vidua änka eller ogift, ensam levande kvinna, dvs. det skulle kunna motsvara det svenska bruket av epitetet hustru.
 
Av naturliga skäl är de kvinnor som låter upprätta handlingar änkor under medeltiden, eftersom det nästan enbart rör sig om juridiska handlingar som bevarats. Det kan vara annorlunda i 1500-talets skattelängder, som åtminstone för det område jag studerat verkar flexibla då det gäller vilka de registrerar för ett hemman jämfört med 1600-talet; det viktiga var den skatt som hemmanet erlade, inte vem som skrevs för det.
 
Jag är medveten om att 1500-talets latin kan skilja sig från medeltidslatinet.
 
Jag diskuterade detta för tiotal år sedan med Eva Odelman (ansvarig för Glossarium till medeltidslatinet i Sverige), men hon sade att hon inte kunde ge något bestämt svar. Har någon av er stött på några uppgifter som kan ge ledning?

307
Stora Släkt-Sök / Stora Släkt-Sök
« skrivet: 2005-05-10, 09:29 »
Jag sökte på Schalin respektive Nerbelius men fick då felmeddelandet. Åtminstone släkten Nerbelius är ju en liten släkt så det förvånade mig. Det som strular till det här verkar vara att jag lagt upp min databas Familjer i Norrala på RÖTTER (med ca 6000 HTML-sidor), eftersom jag får träff på personregistret i vänsterkolumnen för många sidor.
 
Jag har försökt avgränsa, genom att t.ex. söka på Olof Nordlinder inom citationstecken i stället för bara Nordlinder, men träffar på Erik Nordlinder räknas ändå in i det totala antalet träffar. Om den typen av halvträffar som inte motsvarar söksträngen togs bort kunde man antagligen eliminera många av de sökningar där träffarna överstiger 5000.
 
Ett kompletterande sätt att undvika felmeddelandet vore att bara visa de poster med störst relevans - exempelvis allt över 75 % - när det totala antalet träffar överstiger 5000. Då borde jag ändå få ett gott utgångsläge, i stället för att frustrerat veta att det finns mycket material men att jag inte kan få tillgång till det.
 
Bara ett par förslag.
 
Hälsningar
 
Urban

308
Stora Släkt-Sök / Stora Släkt-Sök
« skrivet: 2005-05-09, 15:27 »
Det verkar inte som om Stora Släkt-Sök fungerar efter den senaste uppgraderingen. Vad jag än skriver in i sökfältet - även mycket ovanliga namn - får jag svaret: Search Error. Too many hits. The current search request is not specific enough.

309
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-05-06, 14:02 »
Enligt husförhörslängden för Norrala 1866-1875 [AI:8, uppsl. 82] var Norell ett beväringsnamn, vilket framgår av detta utdrag:
 
Ordin Båtsm N:o 109 Lars Lemberg (f. 1818-03-24)
Hu. Margta Ersdotter (f. 1818-07-03). I kommentarskolumnen står: H[?] fri.
[Överstruken:] Son Per [tillagt därefter:] Bn [dvs. beväringsnamn] Lemberg (f. 1845-11-10). I kommentarskolumnen står en otydlig notering: d 26/9 [18]66 af H R [dvs. Norrala häradsrätt] dömd för fjerde resan snatteri, Bn [dvs. beväringsnamn] Norell. Utflyttad till uppsl. 6 [ev. 67] år 1868.
[Överstruken:] Dotter Stina (f. 1850-04-28). Utflyttad till uppsl. 294[? - sista siffran otydlig] år 1869.
- Ingrid (f. 1858-10-17)
Son Erik (f. 1863-02-18)
Dotter Margta (f. 1866-12-20).
 
Hälsningar
 
Urban

310
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-24, 09:30 »
Lars-Erik: Tack för uppgifterna - de var intressanta!
 
Enligt Sveriges befolkning 1900 (på Arkion) skrivs under byn Styvje i Norrala följande familj:
 
Arbetaren Per Olof Lemberg (f. 1861 i Norrala) och hustrun Brita Varberg (Warberg) (f. 1860 i Norrala). De hade barnen:
 
Dotter Beda (f. 1885 i Norrala)
Dotter Anna (f. 1887 i Norrala)
Son Per Olof (f. 1889 i Norrala)
Son Axel Konrad (f. 1894 i Norrala)
Son Oskar (f. 1898 i Norrala)
Dotter Edith Eleonora (f. 1900 i Norrala).
 
År 1861 föds bara en Per Olof i Norrala: Pigan Brita Larsdotters i Sjettene oäkta son Per Olof (f. 1861-01-12). [Norrala C:6] Jag ser att någon Brita inte finns med i den lista över barn till Lars Lemberg som Ulrika hade med i ett tidigare inlägg.
 
Ulrika: Att det finns personer utan relationer till andra i databasen Familjer i Norrala är som det ska. Som jag berättar på startsidan till databasen på RÖTTER så har jag registrerat samtliga norralabor jag träffat på under arbetets gång. Vissa personer nämns bara i samband med att de står som fadder eller tjänar i socknen eller i dödboken, till exempel. För flera har jag sedan kunnat hitta kompletterande uppgifter om deras släktskap, medan andra inte verkar ha någon koppling till en familj i Norrala. Att det i ett par fall förekommer födslar inom 220 dagar beror på att det så är angivet i födelseböckerna; jag har kollat upp det.
 
Den version av databasen som f.n. ligger på RÖTTER går fram t.o.m. 1777. I den jag version jag arbetar på nu har jag avverkat åren t.o.m. 1800 och håller nu på med 1801.
 
Jag är naturligtvis tacksam för alla kompletterande och korrigerande uppgifter. Du kan skicka dem direkt till min e-postadress urban[punkt]sikeborg[snabel-a]member[punkt]se. Jag skulle uppskatta om du särskilt ville peka ut vilka uppgifter som skiljer sig från dem du redan har. Ange gärna din adress så att jag kan ange en tydlig uppgiftslämnare för ev. uppgifter jag lägger in i databasen.
 
Hälsningar
 
Urban

311
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-22, 09:00 »
Ulrika: Du högerklickar på länken till gedcomfilen, väljer 'Spara mål som' och sedan väljer du vilken katalog den ska sparas i. Har du inte valt någon katalog ligger den kanske i din Temp-katalog.
 
Du kan använda sökfunktionen i Windows Explorer för att söka efter filen på din dator. Den heter norrala1103_ansel.ged eller norrala1103_ansi.ged, beroende på vilken version du laddade ned.

312
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-21, 20:47 »
Jo, du kan öppna den i ett nytt arkiv; det är inga problem.
 
/ Urban

313
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-21, 16:47 »
Ulrika: Att förnamn och efternamn båda ingår som indexord i det alfabetiska registret är tyvärr inget jag kan göra något åt, så det får bli lite bläddrande. Layouten och strukturen avgörs av ett program som RÖTTER ansvarar för och låtit ta fram.
 
Se det som så att den information du får med källhänvisningar och talrika kyrkboksutdrag efter ett par minuters sökande i alla fall motsvarar flera års forskning som jag bjuder på gratis. Vill du ha ett enklare sätt att hitta kan du ladda ned gedcom-filen (länk på första sidan) och laborera med den i ett eget släktforskarprogram.
 
Hälsningar
 
Urban

314
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-20, 13:00 »
Ulrika: En html-version av databasen Familjer i Norrala finns redan på RÖTTER så du kan söka i den. (Klicka på länken Tips&Råd på Rötters förstasida, därefter på Olika landskap, sedan Hälsingland, så finns där en länk till databasen.)
 
/ Urban

315
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-09-26
« skrivet: 2005-04-20, 09:21 »
Kaj: Jo, det vore absolut intressant att ha fler uppgifter om hans härstamning, eftersom jag är intresserad av alla norralabor och deras släktförhållanden. Skulle vara glad om du också ville ange din adress så att jag kan lägga in hans föräldrar i min databas med angivande av dig som källa, om du tycker att det är okej.
 
Om du vet vad som hände med hans barn är jag naturligtvis också tacksam för uppgifter om dem.
 
Hälsningar
 
Urban
 
E-post urban[punkt]sikeborg[snabel-a]member[punkt]se

316
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2005-04-19, 21:07 »
Kaj och Ulrika:
 
Tack, Kaj, för uppgiften. Arbetaren Hans Hansson (f. 1783 i Skog) och hustrun Sara Forsberg (f. 1786 i Ockelbo) skrivs mycket riktigt med sina sju barn under Vågbro tegelbruk i husförhörslängden 1822-1827. [Norrala AI:3, uppsl. 128]
 
Ulrika: Lars föddes 1818 den 24 mars som son till bonden Per Larsson och hans hu. Ingrid Olsdotter, 24 år, i Losjö (nr sub 2). Faddrar: Bonden Mickel Persson och hans hu. Anna Jansdotter i Losjö; bonden Olof Salomonsson och hans hu. Anna Persdotter i Rappsta (i annexförsamlingen Trönö). Som ungfaddrar, dvs. ogifta faddrar, står herr And.[?] Hambraeus i Stockholm och pigan Anna Larsdotter [oläsligt bynamn p.g.a. skadad sidkant]. [C:4, f. 83r]
 
Lars Persson tjänade sedan som dräng på flera ställen i socknen innan han 1841 blev ordinarie kronobåtsman i rote 109 i Norrala och bosatt i Losjö med båtsmansnamnet Lemberg. (Jag har följt honom från barndomen så identifieringen är säker.)
 
Lars' far Per Larsson var född 1792-11-27 i Losjö nr 2; Lars' mor Ingrid Olsdotter var född 1794-03-28, troligen i Rappsta i Trönö sn (hon anges komma därifrån i vigselnotisen). Båda dessa finns i databasen Familjer i Norrala på RÖTTER. Sök efter Ingrid Olsdotter, f. 1794, så hittar du lättast familjen. Hennes härstamning finns inte angiven i den version som finns på RÖTTER.
 
Efter att Ingrid dött 1825-12-05 [AI:3, uppsl. 46] gifter emellertid Per om sig - 1827 - med hennes styvmor, Malin Olsdotter (f. 1783-06-10 i Norrala), enligt husförhörslängden! [AI:4, uppsl. 45] Malin var änka efter bonden Olof Eriksson i Rappsta i Trönö (f. 1757-03-20, d. 1821), så Ingrid var troligen född i dennes första äktenskap med Karin Andersdotter (f. 1753-09-27, d. 1808 i Rappsta nr 1). Båda dessa finns med i min databas, men jag har inte sökt deras härstamning.
 
Som du väl redan vet var Lars Lembergs hustru Märta Eriksdotter född 1818-07-08 i Malungs sn i Dalarna. Hennes bror Lars Ersson (f. 1808-12-10 i Malung) var från 1848 husman i Losjö. [AI:6, uppsl. 62]
 
Bynamnet Svartven du nämner ska vara Svarven (vid den tiden stavat Svarfven).
 
Vet du vad som hände med Lars och Märtas barn sedan?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

317
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2005-04-18, 17:25 »
Kaj: Vågbro tegelbruk startades i mitten av 1700-talet av rådmannen Per Östlund i Söderhamn, om jag minns korrekt. Vågbro ligger direkt norr om staden och bestod ursprungligen av utanvidsmark tillhörig flera byar i Norrala, bl.a. Haga och Borg. Jag tror att mycket av marken som hörde till tegelbruket kom från hemmanet Haga nr 3, men jag har inte exakta uppgifter om det där jag sitter nu.
 
Vad hette din förfader och när jobbade han där?
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

318
Säfsnäs / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-06
« skrivet: 2005-04-10, 09:47 »
Stig: Vid en närmare koll ser jag att jag läst Marias födelseår fel i husförhörslängden 1816-1821: året ska vara 1774, inte 1777. Vilket naturligtvis styrker din föreslagna koppling ytterligare :-)

319
Säfsnäs / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-06
« skrivet: 2005-04-10, 09:30 »
Varmt tack för uppgifterna, Stig! Mats Matsson Buhr och hans familj verkar vara mycket lovande kandidater till en identifiering. Jag ska leta reda på bouppteckningen efter Mats' hustru Stina för att se om där går att få en slutgiltig bekräftelse.
 
/ Urban

320
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-04-09, 18:39 »
Tack för uppgiften och hänvisningen, Elisabeth!
 
Urban

321
Säfsnäs / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-06
« skrivet: 2005-04-09, 11:25 »
En Maria (Maja) Burman gifter sig 1800-11-19 i Norrala sn i Hälsingland med bonden Lars Jonsson i Borg (nr 4), Norrala; hon är då själv bosatt i byn. [Norrala C:4, f. 102r]
 
I husförhörslängden 1816-1821, då hon skrivs på hemmanet, kallas hon Maria Matsdotter, f. 1777. [Norrala AI:2, uppsl. 139] I husförhörslängden 1822-1827 anges hon vara född 1778 i Säfsnäs i Dalarna. [Norrala AI:3, uppsl. 154]
 
När hennes son Jonas föds i Norrala 1801-07-28 står som faddrar bland andra båtsmannen Per Nybom och hustrun Stina Burman i Söderhamn (som gränsar till Norrala). Som ungfadder (dvs. ogift fadder) står järnhandlaren Hans Burman från Söderala sn, en grannsocken till Norrala. [Norrala C:4, f. 43r]
 
I husförhörslängden för Mo sn (Hälsingland) 1803-1809 upptas under Näcktjärnen [Mo AI:4, uppsl. 7]:
Järnhandlare Hans Burman (f. 1777-02-07 [ev. 1777-02-04]), från Söderala
Pigan Margareta Olofsdotter (f. 1784 i Mo)
Dotter Kristina (f. 1808 i Mo)
[Överstruken:] Pigan Anna Burman (f. 177 [!]), utflyttad till Söderhamn.
 
I födelsenotisen för dottern Kristina (f. 1808-07-03 i Näcktjärnen, Mo) anges som föräldrar: Pigan Margreta Olofsdotter, Fadren säges vara Pigans husbonde Hans Burman i Näcktjären. D. 14 Aug: blef hon såsom den hvilken afladt och födt barn med H: Burman kyrktagen på hans skriftel. begifvande. [Mo C:2, f. 179r]
 
Hans Burman finns för övrigt inte bland födda i Söderala sn 1777.
 
Jag undrar därför om någon känner till dessa personer med namnet Burman i Säfsnäs och vilka deras föräldrar kan vara (eftersom jag starkt misstänker att det rör sig om syskon eller kusiner).
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

322
Svinhuvud / Äldre inlägg (arkiv) till 17 juni, 2007
« skrivet: 2005-04-09, 10:03 »
Känner någon till släktförhållandena för den Göril Eleonora Svinhufvud (Giörl Eleonora Swinhufwud) som 1729-01-19 får dottern Elenora med sin make, komministern Johan Norelius i Hassela sn, Hälsingland? [Källa: Hassela C:2 (födelsebok 1706-1774), uppsl. 36]
 
I det gamla herdaminnet för ärkestiftet anges om Johan Norelius bland komministrar i Bergsjö pastorat [Fant, Johan Eric & Låstbom, August Theodor: Upsala ärkestifts herdaminne, d. 1 (t.o.m. Gran), 1842, s. 138]:
 
13. JOHAN NORELIUS. Hels. F. 1699. Fadr. Kyrkoh. i Hamrånge. Stud. 1716. Pvgd 1724. Comm. 1728. Den förste som bodde i Hassela. Död 1777.
Gift med Goril Eleonora, dotter af Capit. vid Uplands Reg. L. Svinhufvud. Barn: Anna Maria, g. m. Commin. Altberg i Färila; Engla, g. m. Commin. All?n [ska vara: Alc?n] i Norrala.

323
Njutånger / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-03
« skrivet: 2005-03-26, 10:18 »
Dear Lois: In the SCB excerpts from the parish register for Njutånger 1890, the following people are registered as living under Iggesunds bruk (the Iggesund Mill):
Lars Andersson (b. 1864 in Järna, province of Dalarna), valssmörjare (lit. roller-greaser)
Wife: Anna Greta Gustafsdotter (b. 1861 in Trönö, province of Hälsingland)
Son: Anders Gustaf (b. 1888 in Trönö).
 
Ten years later, on December 31, 1900, the family still lives there but with the addition of the son Bror Axel (b. 1893). [Sveriges befolkning 1900 (Swedish Census 1900), www.arkion.se]
 
Hope this is of any help.
 
/ Urban

324
Anders: Jo, jag kanske skulle vara mer offensiv, men efter artikeln om Buregenealogin ansattes jag av aggressiva släktforskare (av någon anledning var alla pensionerade män) som inte ville acceptera mina slutsatser att källorna inte tillåter deras favoritteorier så jag ledsnade till slut.
 
Jag vet inte hur många gånger man måste säga det, men jag kan väl dra det igen:
 
- Det fanns inte en uppsjö av nu förlorade handlingar som Bureus kan ha utnyttjat, av den enkla anledningen att de flesta transaktioner bland allmogen gjordes muntligen. (De äldre leden i den egentliga Buresläkttraditionen upptar endast bönder och några storbönder, dvs. ren allmoge.)
 
- Många av de medeltida dokument som försvann i slottsbranden finns faktiskt refererade till i andra sammanställningar från 1500- och 1600-talen, men ingen av dessa referenser pekar på något samband mellan Bureus' släktkrets och Fale hin Unge.
 
- Bureus redovisar många av sina källor och är för sin tid mycket generös med privata anteckningar om vad han gjort och studerat, men han ger inte ens en antydan att han skulle ha haft tillgång till material han inte redovisat i släktboken. Att spekulera över sådant visar bara att man inte har studerat hans verk.
 
- Bureus röjer att det är han själv som har tillverkat kopplingen till Fale hin Unge utifrån en helt ohållbar ortnamnsetymologi.
 
Och så vidare. Fokuseringen på just Bureätten som särskilt viktig för Norrlands historia utgår enbart från detta enda faktum: det är den enda icke-frälsesläkt som är dokumenterad i den utsträckningen vid denna tid. Men mina egna forskningar i Hälsinglands 1500-talspersonhistoria visar att det fanns många lokala eliter, varav en del snabbt växte i anseende och tog sig upp till frälsenivå, medan andra sjönk ned i myllan rätt snabbt. Vi behöver bara ta en närmare titt på de personer som arbetade på rikskansliet i Stockholm och deras släktförhållanden för att se en liknande blandning av personer i mer eller mindre betydande positioner som vi finner i Bureus genealogier för 1500-talet. (För att ta ett exempel.)
 
För att summera: Släkten är inte unik, men Johannes Bureus' genealogi är det.

325
Anders: Vad jag tycker har jag redovisat i min artikel i Släktforskarnas årsbok 1996 och jag tycker inte att jag darrar på manschetterna där i mina omdömen. Fale hin Unge och Fale hin Gamle har lika mycket i en antavla att göra som Tor och Oden, det har jag sagt såväl då som nu.
 
Det jag vill framhålla i mina senaste inlägg är ingen uppluckring av detta utan ett försök att ge en bredare bild av Bureus' uppgifter för slutet av 1400-talet och 1500-talet utifrån tal om falsarier och den tendens som finns i diskussionerna att utgå från att bara en uppgift i en samtida skriftlig källa har något värde. Jag tycker att muntligt traderade uppgifter under vissa förhållanden kan accepteras.

326
Jag vill förtydliga varför jag har en positiv inställning till stor del av Bureus' genealogier medan jag samtidigt anser att flera äldre led - som Anders framhåller - är ”tillverkade” av Bureus själv.
 
Jag kommer från en hälsingesocken där många bondsläkter varit relativt stabila och bebott sina hemman i generationer. Som jag nämnde i den parallella diskussion som pågår om Bureseminariet så har jag från tonåren intervjuat många om vad de vet om sin äldre släkt och gårdar. Två observationer vill jag framhålla:
 
1. Alla intervjuade har korrekt kunnat berätta åtminstone något om personer som levde för 150 år sedan. Flera har vetat namnen på några förfäder som föddes tidigare än så, dvs. far- och morföräldrars far- och morföräldrar. I ett fall kunde den intervjuade (f. 1901) ge personliga kommentarer om personer döda 1773 respektive 1798 utifrån vad hans farföräldrar berättat.
2. Kännedomen om äldre släktled är högre i de fall där den intervjuades släkt har bott i samma gård under lång tid.
 
Det är dessa personliga erfarenheter som gör att Johannes Bureus' genealogier för det sena 1400-talet och 1500-talet för mig känns trovärdiga (utan att jag fördenskull skulle hävda att de är korrekta i alla delar) och tillkomna i god tro. Accepterar man däremot bara skriftliga, samtida källor blir stora delar av genealogierna oanvändbara.
 
Samtidigt så är problemet att de allra flesta transaktioner och avtal vid denna tid gjordes muntligen inför vittnen och att dessa transaktioner traderades muntligt. Sådana muntligt förmedlade uppgifter av minnesgoda män och kvinnor accepterades som bevis på tinget. Det vill säga, att öppet säga att man var släkt på ett visst sätt kunde ha juridiska konsekvenser. Inte bara så att man kunde bli instämd till tinget för att svara i frågor som rörde transaktioner som en släkting varit involverad i ett par generationer tillbaka, utan också att man enligt den kanoniska lagen därmed inte tilläts gifta sig med den man sagt sig vara släkt med. (Vanligt folk fick ju inte ens gifta sig med sina femmänningar långt in på 1500-talet.)
 
Jag har ett fall där muntliga uppgifter bara delvis kan beläggas i källorna. Den kunglige sekreteraren Rasmus Ludvigsson förde på 1570-talet i sin släktbok fört in att slottsfogden Anders Sigfridssons (Rålamb) far hette Sigfrid Andersson och att dennes far hette Anders Sigfridsson. Det är allt som sägs om dem, inga uppgifter om höga positioner eller rikedom eller nobelt släktskap ges om dom. Uppgiftslämnare är tydligen slottsfogden själv. (Uppgifterna skiljer sig från de förfalskade genealogier sonen Bror Andersson senare lät tillverka, vilket snarare stärker trovärdigheten i Anders Sigfridssons uppgifter.) Sigfrid går att belägga i den tidigaste jordeboken (1542), däremot inte Anders den äldre, som måste ha levt tidigare. Kan man i ett sådant fall räkna med farfadern som en historisk person, eller måste man som seriös forskare stanna vid fadern? Jag tycker att det är rimligt att ta med farfadern med reservation, men det är inte alla som skulle dela min uppfattning.
 
Det jag tycker är viktig i sammanhanget är att det i praktiken är få personer i den egentliga Buregenealogin för vilka man kan misstänka en förskönande tendens i uppgifterna - exempelvis berättelsen om Herse - och där är det väl snarare bonden Anders Olsson i Bure (Johannes Bureus' främsta uppgiftslämnare för de äldre leden) som talar än Bureus själv. Eftersom Bureus intervjuat ättlingar till flera av Anders Olssons barn så håller jag för egen del det för troligt att denne är en historisk person. Det är antagligen inte en akademiskt rumsren slutsats, men jag kan inte på annat sätt förklara att sinsemellan avlägset besläktade personer på olika orter har lämnat uppgifter som av Bureus' redovisning att döma har varit samstämmiga om Anders Olssons sex barn. (På Bureus' tid levde ännu ättlingar i tredje och fjärde led till samtliga av dessa.)
 
Men uppgifterna om Fale hin Unge skiljer sig slående i sin karaktär från vad som berättas om Herse och hans ättlingar. Bureus själv mer än antyder i en kommentar att kopplingen mellan släkten i Bure och Fale hin Unge är baserad på att Fale enligt prästen i Skön ska ha haft en koppling till ”Byrestad”, vilket Bureus - en fantasifull ortsnamnsuttolkare - tolkade som Bures urhem. Namnet Fale, som på Bureus' tid inte längre var vanligt men som förekom bland dem som pekades ut som hans släktingar i Skellefteå, kan väl också ha bidragit till tankarna om en släktskap. Uppgifterna om Fale hin Unge utgår visserligen från en historisk person, men jag kan utifrån Bureus' egna uppgifter inte se att han har något i Buregenealogin att göra.

327
Carl: Jag skulle personligen inte kalla Johannes Bureus' uppgifter om underlagmännen i Buregenealogin för ett falsarium.  
 
Ett falsarium är en produkt av ett bedrägligt förfarande och det återstår att bevisa att Bureus gjort sig skyldig till det. Efter att ha gått igenom hans genealogier så är mitt allmänna intryck att han ställt samman resultaten av sina intervjuer i god tro.
 
Frågan om de obefintliga underlagmännen i Västerbotten är inte helt oproblematisk om vi inte kan påvisa hur den praktiska utövningen skedde eller kunde ske. Underlagmännen i Norrland var ju lagläsare, dvs. ställföreträdare för lagmannen över Norrland, som inte själv kunde ta hand om varje enskilt ting i den övre halvan av Sverige. Men även ett landskap var ett omfattande område att hantera från rättsligt perspektiv. Rättsskipningen kan knappast inte ha stått still de perioder underlagmannen inte var disponibel av olika skäl. Samtidigt fanns inte många personer som stod till buds och som kunde rycka in när så hände.
 
Min impressionistiskt formade bild av 1500-talets förvaltning efter att arbetat en del med Vasatidens juridiska och kamerala källor är en i mitt tycke märklig blandning av rigida regler och okonventionella lösningar. Nu skulle en person i officiell befattning inte ta in en släkting eller bekant för att vikariera för honom, men kan vi belägga hur det var på 1500-talet eller tidigare?
 
Som jag nämnde tidigare verkar två av mina förfäder ha varit vikarierande underlagmän i Västerbotten på 1500-talet: Mårten Larsson 1555 (han sätter i alla fall sitt signet under dombrevet i sin far Lasse Olssons ställe) [Svenska donationskontoret F1b:33, Kammararkivet] och Mats Sigfridsson åtminstone 1578-1579 [J. E. Almquist, Lagsagor och domsagor i Sverige ..., d. 2, 1955, s. 430]. Jag har också ett minne av att underlagmannen Lars Källbjörnsson i Hälsingland vid slutet av sin ämbetstid kring 1640 lät sonen företräda honom, men jag hittar ingen källhänvisning för det nu. Och, som jag skrev i ett tidigare inlägg, så låter fogden i Hälsingland Carl Carlsson Burman på 1640-talet flera gånger sin svärfar, borgaren Hans Jönsson, företräda honom som vikarie. [Sikeborg: Prästerskap i Norrala pastorat, Hälsingland ..., Släkt och Hävd 1990:3-4, s. 194]
 
Det är exempel jag kan komma på på rak arm som gör att jag tvekar att säga att bara därför att en person nämns som underlagman år 1 och 4 så var det han som ensam skötte ämbetets praktiska utövande år 3 och 4. Det är en sorts kontinuitet som jag är osäker på faktiskt fanns inom alla områden. Därför skulle jag vilja veta mer om hur man praktiskt löste problemet med behovet av vikarier för olika officiella befattningar innan jag för egen del kan säga att det är bevisat att ingen av de personer Bureus tillvitar underlagmanstjänsten aldrig verkat som underlagman. Vad jag kan säga att de skriftliga belägg som finns inte ger något stöd åt Bureus' uppgifter utifrån Almquists förteckning, med reservationen att jag vet inte hur pass kompletta beläggen är.
 
Jag gissar att det i folkmun skulle räcka med att en person vikarierat som underlagman för att hans efterkommande skulle framhålla att han varit underlagman.
 
En erfarenhet jag har gjort när jag intervjuat personer om deras och andras släktförhållanden från 70-talet och framåt är att de ibland missuppfattat eller i efterhand omedvetet förskönat vissa förhållanden; ens minnen av det förflutna förändras ju hela tiden. Om jag inte hade några andra källor till buds och jag sammanställde deras uppgifter så skulle min sammanställning innehålla fel, men jag skulle inte hävda att vare sig de eller jag ägnat sig åt falsarier. Ibland kommer folk inte ihåg, beroende på hög ålder, sjukdom, ointresse eller andra faktorer.
 
Den andra uppgift du betecknar som falsarium, att Andreas Laurentii (så småningom adlad Björnram) kallat sig Bureus, skulle jag modifiera till att det inte finns några primärkällor hänvisade i tryckta verk som visar att han någonsin kallat sig så, med reservationen att vi inte kan följa Andreas Laurentii år för år från ungdomen eftersom källmaterialet är bristfälligt. Namngivningen var ju väldigt flytande ända in i modern tid. Personer kan plötsligt kalla sig med ett namn de aldrig tidigare använt och sedan lägga bort det. De kan privat ha ett tillnamn som aldrig används i officiella källor.
 
Liksom Nils i sitt inlägg så skulle jag själv inte anföra det förhållande att Bureus trodde sig kunna räkna ut jordens undergång som ett bevis på att han var inkompetent som släktforskare. I stort sett alla personer vid den tiden hade uppfattningar och normer som många nu skulle anse absurda. Och det är ett stort antal lärda genom historien som försökt lista ut när den yttersta dagen skulle komma, så han är i gott sällskap :-)
 
Några allmänna kommentarer: Det jag för min del upplever som starkast i Johannes Bureus' genealogier är följande:
- Han tar också upp släktens oäktingar och dem som avrättats. Om genealogin var tillkommen främst i förskönande syfte för att visas upp för eftervärlden så borde dessa inte ha tagits med.
- I ett par fall återger några juridiska uppgifter om att sinsemellan rätt avlägset besläktade personer har innestående arvsandelar att fordra/betala ut.  
- De rapsodiska personliga kommentarer han ger (hon vov mäkta väl osv.) är mycket lika de uppgifter som jag fått under mina år av intervjuer. Det känns rätt, om man får säga något sådant.
- Han redovisar flera av sina sagesmän och också ett par fall när de inte var överens.
 
Det har framförts från olika håll att Bureus i egenskap av sitt yrke skulle ha haft tillgång till material som senare förstördes i slottsbranden, handlingar som skulle ligga till grund för hans koppling till Fale hin Unge. Det tror jag inte på. Han ger inte ens en antydan om detta i sin släktbok eller sina privata (och omfattande) anteckningar i Sumlen.
 
Dessutom var arkivet vid denna tid jämförelsevis ostrukturerat, inte alls som det är nu med rymliga utrymmen och ordentliga, katalogiserade källserier. Det måste ha varit lyckträffar om man hittade något, utöver rikets förnämligare akter. Någon organisation för Riksarkivet är inte känd före 1618. Dokument var tidigare förvarade i säckar eller kistor, tunnor och tinor, i bästa fall i särskilda arkivskåp, eftersom många handlingar måste transporteras från plats till plats allteftersom kansliet befann sig runtom i riket. Dessutom flyttades handlingarna runt på Stockholms slott. Först på 1620-talet inreddes arkivvalven med fasta skåp med lådor och fack för de olika dokumenten. [Tarkianen, Kari: I Riksens archivum, vad nytt?, s. 13-14 och Abukhanfusa, Kerstin: Några blad ur en lång historia, s. 29, Riksens arkiv - det gamla som det nya, Årsbok för Riksarkivet och Landsarkiven 1994] Något utrymme för privat forskande fanns knappast.
 
Nu är Bureätten allmängods. (Jag har inget emot att kalla den för Bureätten, med tanke på att uppfattningen om vad en släkt eller ätt utgjorde kunde vara annorlunda då.) Men var det Bureus' avsikt att den skulle göras offentlig? Mitt intryck är att det rör sig om en privat sammanställning för eget bruk och att det har betydelse för bedömningen av uppgifterna och deras tendens. Det är först senare han ger officiellt uttryck för Fale hin Unge genom minnesstenen i Uppsala, men det lär väl inte ha varit någon utomstående som begrep vad han menade med den kryptiska texten. De slutsatser jag dragit av Bureus' släktbok utifrån hans egna kommentarer är emellertid att Fale hin Unges införlivande i genealogin är hans eget bidrag. Det finns inga tecken på att de släktingar han intervjuade ens kände till Fales existens.
 
Men själva genealogin för 1500-talet och de föregående decennierna är ett imponerande arbete som ger intryck av släktkärlek och noggrannhet. Bättre än vad jag själv presterade som nybliven släktforskare ...

328
05) Brev m. m. - 1800-talet / Brännvinsbränning?
« skrivet: 2005-03-21, 09:24 »
För mig verkar ordet tydligt som Lotta säger: Såder. Den här typen av tyskt S är vanligt i 1700-talsmaterial. I lånord använde man ofta latinsk stil - vilket man här ser i det latinska lånordet Sigillet - med den följd att man obekymrat kunde växla mellan den ena och andra stilen i en och samma text.

329
Jonas: Jag gissar att det rör sig om följande artiklar:
 
- Erik Gunnar Lindgren: Om Fartegn, en ångermanländsk storman : jämte anteckningar om männen i hans släktkrets (särtryck ur Ångermanland nr 12, 1972)
 
- Dens: Landsdomarsläkten i Norrland (särtryck ur Ångermanland 1974)
 
Med Nils Ahnlund avses möjligen hans Norrlandsexcerpter (L 69:576) i Kungliga Biblioteket. Det är en samling strödda anteckningar och utdrag ur olika källor och tryckt litteratur utan någon bearbetning (om jag minns rätt - det var ett tjugotal år sedan jag gick igenom dem). Jag skulle inte tro att Ahnlund själv hade tänkt sig materialet mer än som ett högst privat underlag för fortsatta egna forskningar.

330
Sandarne / Äldre inlägg (arkiv) till 26 juni, 2011
« skrivet: 2005-03-19, 10:53 »
Magnus: I Sveriges befolkning 1900 (www.arkion.se) så upptas i SCB-utdraget ur församlingsboken för Söderhamn (daterat 1900-12-31, s. 141) följande familj, bosatt i Sandarne m.m.:
Nilsson, Nils August, utlastare (f. 1867 i Sunne, Värmlands län)
Hustrun Holm, Gerda Karolina, barnmorska (f. 1868 i denna församling)
hennes o.ä. d. Signe Gerda Johanna Holm (f. 1890 i Söderala)
Son Karl Teodor (f. 1893 i denna församling)
Son Nils Ruben (f. 1899 i d:o).
 
Hälsningar
 
Urban

331
Björn: Efter vad jag har hört så är seminariet i Sundsvall planerat att vara seriöst upplagt med kvalificerade forskare och diskussioner om 1500-talsmaterial och liknande. Som jag nämnt tidigare så hade jag själv velat vara med om det hade varit möjligt. Marc är bara en av deltagarna. Oavsett vad man tycker om de källkritiska problemen i Marcs resonemang så företräder han en inriktning som jag personligen tycker bör vara representerad, om inte annat utifrån ett pedagogiskt perspektiv.

332
Micha?l: Jag vill bara förtydliga din första kommentar med ett utdrag ur professor Bengt Hildebrands eminenta Handbok i släkt- och personforskning (1961), s. 243, under rubriken Medeltida bördsbegrepp:
 
Medeltidens frälse var ju i så måtto en yrkesadel, att det var rusttjänsten, som konstituerade villkoret för frälse. Icke desto mindre fanns redan före riddarhusets instiftande ett bördsbegrepp, som efter dess genombrott blev allt starkare. Då det t. ex. för en präst som Filip Knutsson - son av drotsen Knut Jonsson (Aspenäsätten) - i vatikanmaterial direkt utsättes (8 jan. 1328) formen 'Philippus, natus nobilis vir Canuti Yonsson' (Y. Brilioth, Den påfliga beskattningen af Sverige intill den stora schismen, 1915, s. 356), är det ju icke fråga om någon fortsättning av faderns rusttjänst, utan endast att klart markera vederbörandens höga börd. Dylikt görs också genom att även för en präst utsätta släktens sätesgård (---) Likaledes kallas Johan Karlsson (Färla), sedan domprost i Linköping, redan innan han nått denna värdighet, för 'nobilis vir de Suetia' - ett rent bördsbegrepp; här kan ju inte heller vara fråga om den rusttjänstprestation, som var den verkliga betingelsen för frälset. Ännu klarare speglas bördsförhållandenas betydelse, då det, också i kurians material, anges för två 17- och 18-åriga klerker 1363 bestämningen 'av förnämn börd' (Brilioth, a. a. s. 377). Även i rättsligt, kyrkligt material som kanonisationsprocesserna förekommer upprepade gånger om vittnena som 'av adlig börd på båda sidor' (ex utroque parente nobilis; SRS, 3:2, s. 151, 180).
 
För att återknyta till rubriken för denna diskussion vill jag bara säga att jag själv gärna skulle ha velat delta i seminariet, om krafterna tillåtit. Det finns mycket att diskutera. (Och ett seminarium där alla tycker lika skulle bli rätt trist.) Det finns flera frågor jag själv hade velat fördjupa mig i:
 
I vilken utsträckning påverkar det förhållande att Johan Bures släktbok verkar vara ett privat arbete för inom-familje-bruk och inte ämnat för publicering bedömningen av hans uppgifter?
 
Med tanke på att flera äldre medlemmar av den släkt Johan Bure kartlade tillskrivs epitetet underlagman men inte kan beläggas i den tämligen kompletta serien av underlagmän i Västerbotten: Finns det några studier av hur vikarier kunde användas för befattningar som underlagmän och fogdar under senmedeltid och 1500-tal? (Frågan dyker upp eftersom två av mina förfäder var vikarierande underlagmän i Västerbotten på 1500-talet. I 1600-talets domböcker för Hälsingland låter en fogde sin svärfar, en borgare, representera staten vid tinget när han själv inte kan närvara. För att ta ett par exempel.) Märk väl: därmed inte ens antytt att detta skulle kunna vara fallet i Johan Bures genealogier. Det känns emellertid otillfredsställande att inte veta mer om hur själva utövandet av officiella befattningar kunde ske i praktiken. Någon som har tips på litteratur?
 
Kan man bara föra in i antavlan personer som direkt kan beläggas i samtida källmaterial? (Ett sådant förhållningssätt är kanske inte helt oproblematiskt i alla lägen.)
 
Och så vidare ...

333
Ny logotype??? / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-15
« skrivet: 2005-02-14, 11:12 »
Jag fick för några dagar sedan en e-postinbjudan från SSf och Genline om att komma till en släktforskarkväll. Det tog ett par sekunder innan jag förstod att SSf avsåg Släktforskarförbundet. I dagligt tal har jag aldrig hört någon tala om SSf även om jag har stött på det i skrift.
 
Jag arbetar som Communications Coordinator inom en bransch som översvämmas av akronymer, de flesta treställiga: SCE, MRP, MAK, FIC, EPM och så vidare i all oändlighet. Alla är eniga om att akronymer är abstrakta och svåra att komma ihåg, svåra att förstå och att de gör produkterna mindre intuitiva. Förkortningar som dessa riskerar att skymma budskapet, vad produkterna står för.
 
Utifrån det perspektivet undrar jag varför man nu väljer att pränta in en förkortning för förbundet när vi i alla tider har klarat av att tala om Släktforskarförbundet? Jag tror inte att det gör det tydligare för gemene man. (Själva utseendet lägger jag mig inte i.)
 
Som Monica påpekar så vårdar företagen ömt sina logotyper, eftersom de är deras bild utåt, och man ändrar dem inte utan mycket vånda och förberedelse. Därför tycker jag inte att det känns bra att någon utan styrelsebeslut och beredning på egen hand kan ändra en organisations logotyp med motiveringen att man hade slut på kuverten, att logotypen är ett experiment och att det egentligen inte är en viktig fråga.
 
Visst har förbundsordföranden rätt i att Anbytarforum inte får bli en stat i staten, men samtidigt undrar jag vilka alternativ som står oss släktforskare till buds? Utan beredning och remissrundor är ju Anbytarforum det enda forum där vi som är anslutna till förbundet kan tycka till. Medlemsföreningarna själva har ju inte blivit informerade så de har varken kunnat säga bu eller bä om saken innan den nya logotypen damp ned från ovan.

334
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2005-02-03, 18:22 »
Dag: Nej, jag har ingen information om varifrån uppgifterna kommer. Men jag skulle själv ställa mig avvaktande till dem, eftersom de äldre adelsgenealogierna som bekant är notoriskt opålitliga. Du skulle kunna skriva till Riddarhuset och fråga när uppgifterna dyker upp för första gången i deras konceptgenealogier. Jag vet inte om de svarar på den typen av frågor, men du kan alltid pröva.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

335
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-27, 20:03 »
Jag har flera gånger hört släktforskare hävda att det är skillnad på att tillhöra en släkt och att vara släkt med som om det vore en obestridlig sanning.
 
Men uppfattningen om släktskap och identifiering med släkter har genom historien varierat från släktkrets till släktkrets i Sverige. (Den så kallade Bureätten är väl ett bra exempel.) Att det bara funnits ett renodlat ättesamhälle med ett patrilineärt system - uppfattningen att man bara tillhör en släkt, sitt fäderne - är en myt som bland annat Christer Winberg gjort upp med i sitt verk 'Grenverket. Studier rörande jord, släktskapssystem och ståndsprivilegier' (i serien Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning, 1985). Jag kan rekommendera den.
 
Att anamma Riddarhusets patrilineära regler från 1600-talet känns inte så relevant för mig. Snarare så sympatiserar jag med de frälsemän som under medeltiden tog tillnamn och vapen efter sin mors släktingar. Och om jag inte minns fel så fanns det väl ännu på 1500-talet frälsemän som i praktiken ärvt sin frälsestatus från sin mor (trots Jakob Teitts tandagnisslande)?

336
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2005-01-01, 16:13 »
Linn: Anders Gisselsson Pamp och hans anor finns utredda i min databas Familjer i Norrala, som finns publicerad på RÖTTER.
 
Jag prövar med en direktlänk:
 
http://www.genealogi.se/gedcom/files/norrala/index.php?main=I160.html&menu=index_name_g.html
 
Om den inte skulle fungera, gå in på RÖTTER:s förstasida, klicka på länken Tips&Råd, därefter på Olika landskap, sedan Hälsingland. Där hittar du slutligen länken till databasen.
 
Som du ser i databasen så har Christina Blanck lämnat uppgifter om Anders Pamp i denna Norrala-diskussion den 6 februari 2003.
 
Anders var f.ö. kusin till min farmors farfars far.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

337
Sankt Anna / Sankt Anna, födda 1710
« skrivet: 2004-12-03, 10:27 »
Leif: Sådana här spörsmål får man lösa med förenade krafter och alla förslag har sitt värde, på ett eller annat sätt. Ju fler som vill hjälpa till, desto bättre :-)
 
Lennart: Jag är inte riktigt säker på vad överlämnande syftar på här. Vid dopet så lämnade ju formellt gudmodern över barnet till dop och kristendom, som det hette, så det kan eventuellt vara det som åsyftas.
 
Frågan varför prästen här använder ett till synes så udda grekiskt ord tror jag hänger ihop med att neutrumformen prothusteron (eller latiniserat prothysteron) användes som beteckning för ett retoriskt grepp - om jag inte är helt ute och cyklar - och retoriken var ju ett dominerande inslag i den tidens utbildning. Det kan vara där han snappat upp uttrycket.

338
Sankt Anna / Sankt Anna, födda 1710
« skrivet: 2004-12-02, 22:05 »
Lennart hann före mig :-) Hans kommentar att födelsenotiserna hade införts i olag kan nog förklara notisen i kyrkboken; det skulle alltså vara de födda barnen som avses med den sista först, inte faddrarna.

339
Sankt Anna / Sankt Anna, födda 1710
« skrivet: 2004-12-02, 22:02 »
Nu när jag haft mer tid att titta på bilden skulle jag tolka de efterföljande orden som filii consignati, så att hela uttrycket skulle bli prôthus[t]erôs filii consignati. Consignatus betyder visserligen intyga och besegla, men det användes också under medeltiden i betydelsen överlämna. (Källa: Glossarium till medeltidslatinet i Sverige)
 
Just i kyrklig betydelse kan det också användas för överlämnande i dop. Jag hittade på nätet en text av Thomas av Aquino (De summa Trinitate et fide Catholica) där det bl.a. sägs att Christo per Baptismum sumus consignati. I min översättning: Vi är överlämnade till Kristus genom dopet.
 
Eftersom jag tolkar filii som nominativ pluralis av filius (barn, son) så är mitt förslag är att texten i kyrkboken ska förstås: barnen överlämnade [till dop] med den sista [av de tidigare angivna barnen eller faddrarna?] först.
 
Ser fram emot synpunkter och kritik.

340
Sankt Anna / Sankt Anna, födda 1710
« skrivet: 2004-12-02, 14:37 »
Rättning: Den sista först ska det naturligtvis vara!

341
Sankt Anna / Sankt Anna, födda 1710
« skrivet: 2004-12-02, 14:35 »
Jag läser ordet pr?thuser?s, dvs. pi-rho-omega osv. Att det är omega som kommer efter rho är jag rätt övertygad om. Ordet i sig lär inte betyda något. Men jag skulle gissa på att den lärde prästen inte var mer lärd än att han skrev fel och glömde ett t: pr?thuster?s. Vilket är en adverbform av pr?thusteros, som betyder den första sist och väl syftar på consignati. Kanske ska det tolkas som att prästen skrivit in faddrarna i fel ordning. (Kunde ha sin betydelse om man var van vid att skriva in gudmodern först, exempelvis.)
 
Bara ett förslag.

342
Mo / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-03-02
« skrivet: 2004-11-23, 13:50 »
Jag undrar om någon känner till en släkt med beröring till följande personer:
 
1. En Nils Jeremiasson, var bonde i Persbyn, Mo socken i Elfsborgs län på 1700-talet och satt i sockenstämman.
 
2. Dennes sonsonsson Johan Lindgren föddes 6 juli 1854 i Mo socken, Elfsborgs län i Åmålstrakten.
 
Anledningen till min fråga är att jag som redaktör för ALIR-anor (medlemstidning för Forskarföreningen Alir i Söderhamn) har fått en artikel, där Johan Lindgrens egen berättelse från 1941 om sitt liv ingår. Det är Johan själv som lämnat uppgifterna ovan och han tillägger: Min släkt, Hanssläkten kallad (en stor släkt), kan spåras tillbaka till 1700-talet. Det skulle därför vara intressant att kunna komplettera uppgifterna.
 
Johan blev senare sågverksarbetare i Söderhamnstrakten.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

343
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2004-10-31, 09:51 »
Inger: Jag har en e-postadress till Evert från 2001. Jag skickar den i privat e-post.
 
Urban

344
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2004-10-31, 09:02 »
Inger: Den 12 mars 1827 föds Brita som dotter till husmannen Jon Andersson och hustrun Anna Ersdotter, 34 år, i Haga. Faddrarna är: bonden Mickel Ersson och hu. Kerstin Andersdotter i Styvje; landbonden (L. Bond.) Lars Olsson och hu. Lisa Ersdotter i Haga. Ungfaddrar: Drängen Per Hansson i Borg, husmansdottern (H. M. D.) Karin Ersdotter i Styvje. [Norrala C:6]
 
I husförhörslängden 1822-1827 för Norrala skrivs bland Haga Utanveds-Folk [Norrala AI:3, uppsl. 127]:
 
Husman (H. M.) Jon Andersson (f. 1782-09-xx)
Hu. Anna Eriksdotter (f. 1792-0x-14[?]), inflyttad från Forsa sn 1811. I kommentarskolumnen: f. i Forsa.
Dotter Karin (f. 1818-11-27)
Dotter Anna Stina (f. 1822-12-14, d. 5 Oct: 1824.)
Dotter Brita (f. 1827-xx-12 [månaden utelämnad])
 
Vigselnotisen för Jon och Anna med datumet den 5 maj 1818 lyder: Bonde Son Jon Andersson i Haga och Bonde D:n An(n)a Erics Dotter fr. Forssa och Klångsta. I kommentarskolumnen står: Giftoman Hen(n)--- [resten av ordet dolt av marginalskugga i den mikrofilmade kopian] Dess Fader. Bonden Eric Olsson [bomärke]. [Norrala C:4, f. 111v]
 
Jon Andersson och hans släktförhållanden tillbaka till 1600-talet finns utredda i min databas Familjer i Norrala, som är publicerad på RÖTTER.
 
Vad Anna Eriksdotters släktförhållanden beträffar skulle jag tro att de är utredda i verket Sveriges släktregister (Min släkt). Släkthistorisk samling från Forsa (X 8) och Hög (X 20) socknar, Gävleborgs län (forskningsledare: Tore Sundberg) (Sthlm 1955).
 
Jag kan tillägga att Evert Marcusson i Haga, 825 95 Enånger, efterlyste släktingar till denna familj i ALIR-anor 2001:4 (medlemsblad för Forskarföreningen Alir, Söderhamn med omnejd). Eftersom han just ville ha kontakter så hoppas jag att han ursäktar om jag återger hans efterlysning här i sin helhet:
 
Jag söker släktingar till dessa personer:
 
Eriksdotter, Anna. Född 11 augusti 1792 i Tomten nr 2, Forsa (X). Död 3 mars 1852 i Hamra [sic], Norrala (X).
Gift 1:o med Andersson, Jonas. Bonde i Haga, Norrala (X). Född 3 september 1782 i Norrala (X). Död 1829.
 
Barn:
Karin. Piga hos bonden Olof Andersson mellan 1824 och 1834 i Haga nr 2, Norrala (X). Född 24 november 1818 i Norrala (X).
 
Brita. Född 1820 i Norrala (X). Död 1821 i Norrala (X).
Anna-Stina. Född 14 december 1822 i Norrala (X). Död 1824 i Norrala (X).
 
Sundin, Anna-Stina. Född 24 november 1824 i Norrala (X). Piga hos bonden Olof Persson mellan 1840 och 1847 i V. Ringa.
 
Brita. Född 12 mars 1827 i Norrala (X). Död 19 november 1889 i Hudiksvall (X).
 
[Anna Eriksdotter:] Gift 2:o med Sundin, Erik. Född 1799 i Sund, Norrala (X).
 
Döttrarna Anna-Stina och Brita flyttade upp till Iggesund. Brita gifte sig med smeden Jakob Wattman och fick en dotter den 17/10 1851, Anna Catharina, död den 4/11 1855.
 
Anna-Stina fick en son, Anders August Palm den 2/2 1852. När Anna-Stina 1853 flyttade upp till Ljusdal lämnades August kvar hos sin moster Brita i Iggesund. År 1856 flyttade familjen Wattman till Hudiksvall. August fick då själv ta sig till en annan moster, Karin, i Norrala. Det var mitt i vintern, han var dåligt klädd och hade bara en smörgås med sig. Han hade tur och fick åka med i släkdar och rida med snälla människor som hjälpte honom att komma ner till Norrala.
 
Väl framme blev han omhuldad och så småningom blev han lilldräng hos Jonas Söderblom [kyrkoherde i Norrala och far till ärkebiskopen Nathan Söderblom]. Därfick han lära sig läsa bibeln, sittandes i knät på Jonas. August blev nära vän med Nathan. De brevväxlade hela livet. August konfirmerades 1868.
 
År 1869 flyttade han till Färila för att arbeta i skogen. Han arbetade senare som rallare (utsättare) på inlandsbanan mellan Hudiksvall och Ljusdal.
 
[S. 10:] Modern, Anna-Stina, levde tillsammans med en norrman, som tagit sitt namn efter en by utanför Trondheim, Kysta. De byggde en stuga vid stranden vid sjön Ängratörn i Färila. Torpet kom att kallas Kystas ('Kistas' på dialekt. Där idkade de bland annat handel med skogsarbetare. När Anna-Stina dött flyttade äldste sonen torpet till Hovra, där det fortfarande finns i släktens ägo.
August byggde ett nytt torp vid Ängratörn och flyttade dit med sin hustru efter vigseln 1902. Hustrun Gölin, född 28/12 1867, var dotter till skogsförman Pehr Nordlund i Skrälldalen, Färila. I äktenskapet föddes sex barn.
August avled den 16 maj 1939, och den 1 juli samma år fick Albert Viksten torpet i gåva av sina författarvänner. Torpet kallas numera 'Vikstenstorpet'.
 
Evert Marcussons redogörelse avslutas med ett fotografi av August och hustrun Gölin Palm.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

345
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-19
« skrivet: 2004-09-26, 09:33 »
Ing-Marie: Är giftermålsdatumet för Per Persson Vadsten - den 15 maj 1826 - verkligen korrekt? Jag hittar inte vigselnotisen bland vigda i Norrala åren 1823-1828 och jag har vid en hastig genomgång funnit varken han eller Anna Jonsdotter som skrivna bland bosatta i Hamre vid den tiden i husförhörslängden. Eller gifte de sig inte i Norrala?
 
Urban

346
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-09-26, 09:00 »
Ing-Marie: En tumregel är att man förr i tiden i princip fick ta namn hur man ville, med undantag för adliga namn. Båtsmän och soldater fick emellertid vackert anta det för roten aktuella tillnamnet, även om själva namnet kunde variera med tiden.
 
Jag har inga indikationer på att Per Jonsson Vadsten var av finnsläkt, men det är naturligtvis inte omöjligt. Den Jonas Persson Älg jag identifierat som hans far är av okänd härstamning. Jag kan tillägga att jag faktiskt har sett några exempel på finnar som kommit till Hälsingland i samband med ryssarnas härjningar.
 
Hälsningar
 
Urban

347
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-09-23, 20:05 »
Ing-Marie: Som du märkt så är decennierna kring år 1800 besvärliga för Norrala, eftersom husförhörslängder saknas och ministerialböckerna är mycket knapphändiga.
 
Jag har emellertid denne Per Jonsson Vadsten i min databas. Han anges i vigselnotisen vara född 1777, men att döma av de övriga vigselnotiserna är årtalet framräknat av prästen genom en åldersuppgift; man kan jämföra med hustrun Maria som anges vara född på 1770-talet (177[blankt]). Enligt den mer exakta åldersuppgiften i Pers dödsnotis så var han född i maj 1778.
 
Var han född i Norrala så tillhörde han inte böndernas krets, eftersom jag inte har hittat honom i bouppteckningarna från Norrala t.o.m. 1809. Men det finns faktiskt en Per Jonsson som föddes i Norrala i maj 1778 som son till kronobåtsmannen Jonas Älg och hustrun Gölin Hansdotter. (Faddrar: Johan Elglind och Lena Hansdotter; Hans Hansson och hu. Lisa Hansdotter. Ungfaddrar: Drängen Jon Jonsson, jungfru Engelbrecht. [C:4, f. 5r])
 
Jonas Persson Älg - som tidigare varit båtsman med tillnamnet Ahlrot -  var fattig, vilket framgår av att ingen bouppteckning upprättades efter hans död. Han var dessutom bosatt i Heden, ett litet område i den likaledes lilla byn Svarven, där Per Jonsson Vadsten är bosatt vid sin vigsel. Både Jonas Ahlrot och hans hustru Gölin Hansdotter finns i min databas Familjer i Norrala här på RÖTTER.
 
Per Jonsson Vadsten själv var också kronobåtsman. Vadsten var tillnamnet för de ordinarie båtsmännen i rote 118 i Norrala. Per antogs som båtsman där 1802. [Register till båtsmansrullor Gävleborgs 1745-1816, Västernorrlands II 1736-1795, Västernorrlands läns landskontor 1736-1795 (fiche S02375), vol. G I b:23]
 
Han gifter sig mycket riktigt 1798-04-22 med Maria Johansdotter Vestling på Kungsgården. [C:4, f. 101r] Hon var sannolikt i tjänst hos någon av bönderna i den lilla byn, kanske hos gästgivaren där. Jag har inte hittat henne tidigare i socknen och hon bör vara inflyttad utifrån. Tyvärr saknas in- och utflyttningslängder vid denna tid, så jag kan inte säga mer än så.
 
Per dog i byn Borg 1817-11-19. Dödsnotisen lyder: Borg. Ord. Båtsman Per Wadsten. Dödsorsak: Håll och Styng. Åldern 39 år 6 månader. [C:4, f. 139v] Hustrun Maria hade dött redan 1809-12-29 i Borg. Hennes dödsnotis lyder: Borg. Båtsm. Wadstens H. Maria Jansd.r [ev. Jonsd.r]. Dödsorsak: Nerf-Febr. Åldern 33 år. [C:4, f. 130v] Hon bör alltså ha varit född omkring 1776. Bouppteckningen efter henne inleds: År 1810, den 13:de Marti, förrättades bouptekning och arfskifte efter krono ordinarie Båtsmannen Pehr Wadstens aflidna Hustru Maria Wästling i Borg och Norrala, som genom döden afled den 29.:de Decembr 1809: och lemnatt efter sig tränne omyndige barn, sönerne Johannes om 10 år, Pehr om 6 år och Jonas om 4 år; för hwilka Bönderne Lars Svensson i Borg, Pehr Larsson i Styfje och Swen Mickelsson i Borg antagit sig förmynderskapet och böra lagligen förordnas, den förre för Johannes, den 2:dre för Pehr, och den 3:dje för Jonas, alla närwarande. Gården består av En stufwa med kammare inredt, En sädeslada med foderbod och Ett fähus och swala, tillsammans värderade till 24 riksdaler. Ingen boskap finns. Boet värderas till 35 riksdaler 26 skillingar. Från denna summa dras boets skulder av: Till Bonden Jacob Jacobsson i Skjättene 1 riksdaler 42 skillingar; Dito, Olof Swensson i Borg 13 skillingar 8 runstycken; Till Pigan Anna Mickels Dotter i Styfje 32 skillingar. Undertecknande bytesdeltagare är Per Vadsten; Lars Svensson i Borg; Per Larsson i Styvje; Sven Mickelsson i Borg. [Bouppteckningar 1810-1812, nr 1, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, HLA]
 
Jag skulle bli glad om du ville ge fler upplysningar om sonen Per Persson Vadsten; det är alltid roligt att kunna komplettera sina samlingar.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

348
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-09-13, 19:19 »
Bo: Dina uppgifter är tyvärr lite för ofullständiga för att jag ska kunna svara på din fråga.
 
1796 föds i Norrala tre barn som får namnet Kristina (Kerstin):
 
1. Kristina/Kerstin (f. 1796-01-03), dotter till bonden Per Jonsson och hustrun Gölin Olsdotter i Ale nr 1. [Norrala C:4, f. 31r]
 
2. Kristina/Kerstin (f. 1796-02-15), dotter till bonden Erik Persson och hustrun Margareta Larsdotter i Ale nr 4. [Norrala C:4, f. 31r]
 
3. Kristina/Kerstin (f. 1796-09-24), dotter till husmannen Per Jakobsson och hustrun Anna Eriksdotter i Varberg. [Norrala C:4, f. 33r]
 
Husförhörslängder saknas för Norrala från 1778 (med undantag för halva husförhörslängden 1782) fram till 1816. Jag kan därför inte följa dessa tre Kristina/Kerstin i husförhörslängderna. De två födda i Ale skrivs emellertid inte som bosatta med sina föräldrar i husförhörslängden 1816-1821, men det säger inte så mycket; det var vanligt att böndernas barn flyttade runt som tjänstefolk i socknen. Ingen av de tre finns emellertid bland avlidna i Norrala t.o.m. 1822. [Norrala C:4]
 
För flickorna från Ale har jag detaljerade uppgifter om deras släktförhållanden.
 
Vad husmannen Per Jakobsson och hans hustru beträffar är de födda utanför socknen och nämns tidigast i samband med dottern Kristinas födelse 1796. De har antagligen koppling till byn Östansjö i den intilliggande socknen Söderala - fyra av de sex faddrarna till dottern är just därifrån.
 
Per Jakobsson avled 1800-07-12, enligt dödboken, och ska enligt åldersuppgiften ha fötts ca 1745. [Norrala C:4, f. 122r] Hustrun Anna Eriksdotter dog i Varberg 1820-03-16 och anges då vara född i Bergslagen. [Norrala C:4, f. 142v] Enligt husförhörslängden 1816-1821 var hon född 1754. [Norrala AI:2, uppsl. 99] De båda var tydligen mycket fattiga, eftersom ingen bouppteckning inlämnades till häradsrätten efter någon av dem.
 
För att få närmare visshet om vem som är din Kristina Holmberg föreslår jag att du följer henne bakåt så långt du kan och ser om du kan få ett exakt födelsedatum. Det kan troligen också hjälpa om att studera inflyttningslängderna och de eventuella flyttningsattester som ibland finns bevarade och som också är mikrofilmade. Där står vid denna tid ofta fullständigt namn och också födelsedatum. Kontrollera också faddrarna till hennes barn för att se om någon från Norrala finns där. Meddela mig gärna om du hittar något som kan göra identifieringen klarare, så ska jag skicka vad jag kan ha om hennes släkt i min databas.

349
Källredovisning / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-31
« skrivet: 2004-08-31, 13:44 »
Frågan om källhänvisningar är ju också en fråga om vilken livslängd ens släktforskning får. Det kommer ju obönhörligt den dag då jag inte längre kan forska vidare. Hur ska mina efterlevande - eller andra, som fått ta del av mina uppgifter - kunna bedöma hur trovärdiga mina uppgifter är om jag inte har ordentliga källhänvisningar? I praktiken kan det innebära att jag tvingar andra att göra om mina forskningar om jag inte redovisar källorna ordentligt. För min del skulle det inte kännas bra.
 
Att använda egna uppfunna källförkortningar, som jag har sett att en del gör, fungerar nog bra för en själv, men är det så säkert att de är/kommer att vara fullt begripliga för andra?
 
Jag började för fyra år sedan att göra om alla mina forskningar om min släkt för tiden 1680-1860. Jag har skrivit av varenda notis ur ministerialböckerna, lagt in utdrag ur husförhörslängderna och angett volymsignum för varje uppgift. Jag har inte upplevt att det har varit ett hinder eller gjort min forskning långsammare på något sätt att jag angett en tydlig källa. Tvärtom har det varit till en mycket stor hjälp när jag behövt kolla upp eller komplettera uppgifter. Och det har varit fantastiskt intressant att göra ett ordentligt jobb och komplettera med utdrag! Mycket roligare än att det var att jaga anor, som jag gjorde mest som tonåring, men jag kan förstås bara tala för mig själv i det avseendet.
 
Förutom att jag fått en annan bild av mina förfäder så har jag faktiskt också upptäckt ett par allvarliga fel jag tidigare gjort genom denna metod.
 
Sidnummer i ministerialböckerna underlättar ett sådant arbete betydligt. Enligt min erfarenhet så är många äldre ministerialböcker en kombination av flera olika typer av uppgifter. Den äldsta ministerialboken för Skogs socken i Hälsingland, till exempel, innehåller uppgifter om födda, vigda och begravda liksom kyrkoräkenskaper, allt i en ganska oöverskådlig struktur. För mycket stora socknar kan en födelsenotis för ett visst år ta rätt lång tid att hitta igen om man inte har en tydlig sidhänvisning.
 
Jag delar med mig av min databas (i MinSläkt-format) till vem som vill ha, med källhänvisningar och allt. Min filosofi är att jag inte förlorar något på att dela med mig av mina forskningar; i stället kan jag på detta sätt få värdefulla kompletteringar och nya uppslag från andra. När jag får uppgifter från andra lägger jag förstås in en tydlig hänvisning till person, plats och datum om jag tycker uppgiften är trovärdig. Om vederbörande också angett källa för sin uppgift anger jag denna inom parentes. Ungefär: Meddelat av N.N., Uppsala, i e-brev 2004-01-01 (med hänvisning till Söderala C:2, p. 200, som källa).
 
Jag är kanske naiv, men jag tror att goda exempel smittar av sig bättre än allvarsamma förmaningar, eftersom jag själv har lärt mig mycket av duktiga släktforskare. Och därför försöker jag vara ett så gott exempel i min släktforskning som jag begriper och förmår.
 
Allt för att göra mina forskningar så användbara för så många och så länge som möjligt.

350
Bure (Zebråzynthius) / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-19
« skrivet: 2004-08-12, 20:38 »
Anders: Jag har för handen ett belägg från Stockholms stads tänkeböcker 1577 där en styvmor nämns som mor, men det kanske är ett undantag. I 1700-talets kyrkböcker och bouppteckningar är det väl emellertid rätt vanligt att styvmoder nämns som moder? Jag har i alla fall det intrycket, även om jag inte kan hävda att det ligger några djuplodande studier bakom.
 
Svenska Akademiens Ordbok påpekar under uppslagsordet 'moder': äv. i utvidgad anv., särsk. dels om styvmoder, fostermoder l. svärmoder.  
 
Hoppas att du haft en avkopplande sommar i övrigt.
 
Hälsningar
 
Urban

351
Det som gav upphov till denna diskussion var inte frågan om barn eller barnbarn ska få reda på sina biologiska fäder respektive far- eller morfäder.
 
Ted Rosvall var upprörd över att en åldrig kvinna inte ville lämna ut ett foto av sin avlidne make, som under ett snedsprång avlat ett barn utom äktenskapet. Ted visar ingen större förståelse för att detta kan ha varit en traumatisk upplevelse för kvinnan, som väl nu bör vara i åttioårsåldern. Inte heller accepterar han att personer i hög ålder kan ha svårare att hantera oväntade, känslosamma händelser som telefonsamtalet från den utomäktenskaplige sonen måste ha varit och att man där kan behöva gå mer varligt fram.
 
Vår förbundsordförande kallar henne därför i sina två senaste veckobrev för käring, tant och bigott, och använder uttryck som dubbelmoral och egoism.
 
Jag tycker att det är en respektlös inställning. När det gäller andras personliga tillhörigheter som fotografier har varken jag eller Ted rätt att ställa några krav eller gå till doms eller - som i det här fallet - skåpa ut dem offentligt.

352
Jessica: Det går mycket bra att publicera sina sammanställningar på RÖTTER (alltså inte Anbytarforum). Sedan ett par år tillbaka finns där en publiceringsfunktion som konverterar gedcomfiler till html-sidor med person- och ortregister. Och källhänvisningar, förstås. Du skickar bara in din gedcomfil till redaktören med uppgift om vem som ska vara startperson.
 
Jag har valt att publicera min databas Familjer i Norrala (drygt 6.000 personer) på det sättet. Det har fungerat bra och materialet blir tillgängligt via RÖTTERs avancerade sökfunktion. Därigenom får jag fler kontakter med andra forskare. Dessutom kan man direkt ställa frågor om uppgifterna i databasen i Anbytarforum (i mitt fall under Norrala). Materialet blir alltså interaktivt på ett sätt som inte är möjligt i exempelvis DISBYT.

353
03) Latinska uttryck / Denata cum implevisset
« skrivet: 2004-06-16, 13:30 »
Lysande, Anders! Visst måste det vara så.

354
03) Latinska uttryck / Denata cum implevisset
« skrivet: 2004-06-15, 21:39 »
Jag är väl helt ute och cyklar, men skulle frasen kunna tolkas som denata cum male vixit (död efter att ha levt illa), om man utgår från att det tredje ordet rättats och därför är otydligt?
 
Det finns ju en sentens: Non potest male mori qui bene vixit, et vix bene moritur qui male vixit, dvs. den som levt väl kan inte dö illa, och knappast dör den väl som levt illa.

355
Vandel / Vandel
« skrivet: 2004-06-03, 15:00 »
Avses inte med Bucht den Gösta Bucht (död 1945) som skrev Härnösands historia, tryckt 1935?

356
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-06-04
« skrivet: 2004-06-01, 13:03 »
Marc: Jag vill bara förtydliga att jag som underlag för min artikel om Johan Bures släktbok hade xeroxkopior av alla de tre avskrifter du nämner, dvs. Genealogica 53, X36 och X37. X36 är genom sin uppställning mer lättöverskådlig och därför hänvisar jag i första hand till den. Den volym jag privat arbetat mest med är emellertid Genealogica 53.
 
Jag ser fram emot att få höra mer om de svagheter du anser du har funnit i artikeln.

357
Våmhus / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-16
« skrivet: 2004-05-30, 17:10 »
Känner någon en Christoffer Udd i Våmhus omkring 1806, alternativt en Hans Eriksson, född 1768 möjligen i Våmhus?
 
I Norrala sn i Hälsingland antas 1789 en Hans Eriksson som fördubblingsbåtsman i rote 117 med båtsmansnamnet Styfman. [Register till båtsmansrullor Gävleborgs 1745-1816, Västernorrlands II 1736-1795, Västernorrlands läns landskontor 1736-1795 (fiche S02375), vol. G I b:22] Han anges vara född 1768 [Norrala AI:2, uppsl. 133] men saknas i födelseboken för Norrala.
 
I bouppteckningen 1806-06-26 efter hans norralafödda hustru Margareta Olsdotter anges emellertid att boet har en skuld till Christ. Udd i Wåm(m)us Mora (5 skillingar 4 runstycken). [Bouppteckningar 1805-1807, nr 99, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, HLA]
 
Eftersom flera båtsmän i Norrala var bördiga från Dalarna skickar jag in en efterlysning i hopp om att på det sättet kunna spåra honom.

358
Vandel / Vandel
« skrivet: 2004-05-25, 21:18 »
Uttrycket medborgerligt alternativt borgerligt förtroende var en standardfras i intyg.
 
Här är ett par exempel publicerade på nätet på hur uttrycket borgerligt förtroende kunde användas, från 1875 respektive 1902:
 
Drängen eric Edström i sånga kyrkoby  
hvilken ämnar antaga kronobåtsmanstjänst i överlännas och kläpps rote,är född i denna församling år 1858 den 25 januari, har godkänd cristendoms kunskaper, begick herrans heliga nattvard den 25 april detta år, åtnjuter borgerligt förtroende, är vaccinerad, icke med smittsam sjukdom behäftad, och varder till det bästa anmäld.  
Attesteras, sånga den 29 aug 1875  
Per Sundvall comminister.
[www.geocities.com/grafstrom.geo/erbidoc-sv.html]
 
På Arkions hemsida finns följande utdrag ur TT nyheter 1902:
 
Han dömdes för 34 bedrägeribrott, 28 förfalskningsbrott samt för tillgrepp från Statens Järnvägar att i ena bot varda från tjänsten afsatt, att hållas till straffarbete i 5 år, att förklaras ovärdig att rikets tjänst vidare nyttjas samt att vara med borgerligt förtroende förlustig.
[www.arkion.se/sidor.asp?id=183&id2=128]

359
Fryksände / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-06-07
« skrivet: 2004-05-23, 18:45 »
Jag har förmånen att härstamma från flera familjer i Bada, Fryksände. Två av dem har jag hittat tidigast i husförhörslängden 1741-1749:
 
1. Per Jönsson (f. 1718), g. 1736-12-28 i Bada m. Kerstin Aronsdotter (Arnesdotter) (f. 1718). Deras son Jöns Persson är f. 1748-12-15 i Bada.
 
2. Olof Nilsson (f. 1694), g. m. Ingeborg Klemetsdotter (f. 1704, d. 1782-04-03 i Bada). Deras son Per Olsson (f. 1726) var bosatt i Bada, svärfar till Jöns Persson ovan.
 
Jag har inte hittat dessa i någon tidigare husförhörslängd, trots att åtminstone i fallet med Per Jönsson och Kerstin Aronsdotter så var de av vigselnotisen att döma bosatta i Bada. Jag har utgått från det maskinskrivna registret i början av husförhörslängderna. Min fråga är om Bada kan finnas som en del i andra byar i socknen, eller om det skedde en kraftig befolkningsökning där på 1740-talet.
 
Jöns Perssons son Per Jönsson var f. 1780-03-02 i Bada. G. 1802-12-26 i Sunne med Karin Persdotter, f. 1786 i Askerud, Sunne som dotter till Per Nilsson och Marit Jonsdotter i Askerud. (Denna Marit var också född i Bada, 1764, som dotter till Jon Nilsson, f. 1734, och Karin Jonsdotter, f. 1736.)
 
Jag härstammar från dessa genom Per Jönssons dotter Karin Persdotter (f. 1803), g. 1823-04-06 i Bada m. Per Jonsson från Myringeby, Lysviks sn.
 
Jag skickar gärna över en sammanställning vad jag hittills har om dessa familjer, om någon är intresserad.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

360
Vandel / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-25
« skrivet: 2004-05-22, 09:38 »
Något man måste ta med i beräkningen är också språkets ständiga betydelseförskjutningar. Svenska Akademiens Ordbok (som finns tillgänglig på nätet: http://g3.spraakdata.gu.se/saob/) ger många exempel på detta.
 
Om ordet beskedlig, exempelvis, ges följande betydelser:
 
1. Tydlig, klar.
 
2. Som har urskillning, förståndig [Det senare är också ett vanligt epitet åtminstone på 1700-talet.]
 
3. Sansad, måttlig.
 
4. Som anstår en; hövisk; ärbar.
 
5. Städad, hygglig.
 
6. Blygsam, anspråkslös.
 
7. Oansenlig, anspråkslös (om sak).
 
8. Vänlig, snäll, god; särskilt i hövlighetsformen: var beskedlig.
 
9. Hovsam, saktmodig, oförarglig, som ej bråkar.
 
10. Alltför foglig, flat, som ej har någon ruter i sig.
 
11. Tillbörlig, skälig, lämplig.
 
12. Som det är något besked med, duktig.
 
Därefter följer kommentaren:
 
Bet. 5, 6, 8 o. 9 äro emellanåt ej strängt skilda från hvarandra, i det att ordet ofta i sig förenar alla de nämnda bet., stundom utan att man ens kan afgöra, om någon af dem är förhärskande. Den numera vanligaste bet. är 10, o. äfv. när någon af bet. 5, 8 l. 9 föreligger, har den nu i allm. en dragning åt 10. Numera har ordet således vanl. en något nedsättande bet.; jfr: Beskedlig kan visserligen ännu hafva en fullkomligt god bemärkelse, men nyttjas oftast i något spefull mening om den viljesvage, om den hvars hufvudsakliga förtjenst är att icke göra menniskor för när, som låter behandla sig hur som helst eller som vill göra alla till lags.
 
Den nuvarande nedsättande betydelsen av beskedlig är alltså inte den ursprungliga.
 
Om epitetet oklandrad anges för person betydelsen:
 
* Icke åtalad eller dragen inför rätta
* Som icke tadlats, kritiserats, påtalats.
 
Med tanke på att Anders' exempel är från början av 1800-talet är den avslutande kommentaren särskilt intressant:
 
särsk. (förr) ss. beteckning för (innebörden av) det tredje (huvud)betyget för uppförande: mindre god; jfr c 2 b. Skolordn. 1817, s. 88.

361
Torsåker / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-23
« skrivet: 2004-05-15, 21:15 »
Har någon stött på soldaten Erik Skattare och hustrun Margareta Celling i Torsåker omkring 1750?
 
I vigselboken för Enångers sn i Hälsingland finns följande post från 1774:
 
D. 25 Sept. lystes och d. 16. Octobr. samanwigdes [överstruket: Corporalen] Volentiaren [sic] med rota wid Delsbo Compagnie Pehr Winbom; fadren är Nämnde Man Pär Pärsson i Långwind [nr 1 i Enånger], Modren Elisabeth Håkansd.r; med Bruden Greta Eriksdotter Skattare ifrån Thorsåker, fadren är Soldaten wid Ofwansjö Compagnie Eric Skattare; modren Hustru Margta Celling. [Enånger C:3 (lysnings- och vigselbok 1756-1800), p. 15]
 
Denne Per Winbom blev sedermera furir i Norränge i Arbrå sn, Hälsingland. Hans hustru Margareta Eriksdotter ska enligt kyrkböckerna för Arbrå vara född 1750, åtminstone enligt vad som anges i 'Sveriges släktregister (Min släkt). Släkthistorisk samling från Arbrå socken (X 2), Gävleborgs län' (forskningsledare: K. J. Nilson) (Sthlm 1955).
 
(Dessa båda är för övrigt förfäder till både min far och min mor och det känns extra kul att få in en till fot i Gästrikland.)
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

362
Rättvik / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-05-11
« skrivet: 2004-04-15, 13:22 »
En rättviksbo i förskingringen: Husmannen Hans Hansson i Sjettene i Norrala sn (Hälsingland) anges i husförhörslängderna vara född 1782-01-10 i Rättvik. [Norrala AI:3, uppsl. 75]
 
Han gifter sig 1822 - han är då dräng i byn Källene i Norrala - med husmansdottern Helena Larsdotter (f. 1793). [Norrala C:4, f. 150r] Det är möjligt att bekantskapen går längre tillbaka i tiden: Helenas morfar var fördubblingsbåtsmannen i Norrala Anders Hansson Frisk, som anges vara född 1730-06-29 i Gulleråsen i Rättvik (han dog 1760-02-05 i Karlskrona). [Se min databas Familjer i Norrala på RÖTTER om honom.]
 
Har någon några uppgifter om Hans' föräldrar skulle jag bli glad för det. Jag har själv ingen koppling till dessa personer, men eftersom jag arbetar med att kartlägga befolkningen i Norrala så är det alltid trevligt att kunna komplettera vad som anges i källorna från Norrala.

363
Gölin / Gölin
« skrivet: 2004-04-14, 09:41 »
Övergången från Gölin till Juliana tycks ha skett inom en mycket begränsad tidsperiod decennierna kring år 1800, åtminstone i Norrala där jag har forskat. Här är ett exempel jag nyligen funnit:
 
Bonddottern Gölin Larsdotter från Sund (f. 1761 och med namnformen Gölin i födelseboken) [Norrala C:3, p. 239] nämns i bouppteckningen efter modern daterad den 20 oktober 1795, då med stavningen Gulin. I bouppteckningen efter fadern från den 14 oktober 1799 skrivs hon emellertid som Juliana (Juljana Larsdotter i ingressen och Julljana Sunberg bland undertecknande bytesdeltagare). [Källa: Bouppteckningar 1793-1795, nr 125, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, HLA; dito 1798-1800, nr 115]
 
Båda bouppteckningarna är skrivna av samma infödda norralabo och uppvisar flera utpräglat dialektala drag. Det vill säga, namnändringen verkar inte ha gjorts i förskönande syfte av skribenten, som uppenbarligen inte hade någon högre utbildning eller kunskaper i andra språk.  
 
En namnväxling i omvänd riktning gäller för båtsmannen Hans Andersson Styfs dotter, född 1786. Hon skrivs med dopnamnet Juliana i födelsenotisen [Norrala C:4, f. 15v] men kallas därefter enbart Gölin i husförhörslängderna, trots att flera andra ungefär samtida Gölin då konsekvent skrivs som Juliana.
 
Som jag nämnt i ett tidigare inlägg tror jag att man inspirerats att modernisera det gamla och förhållandevis ovanliga Göli/Gölin med den dansk-norska drottningen Juliana Maria (död 1796) som förebild.

364
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-07
« skrivet: 2004-04-08, 10:14 »
Yngve Aronsson: Eftersom du är släkt med klockaren Olof Dalin i Trönö kanske följande uppgift från en bouppteckning i Söderala sn är intressant.
 
Den inleds: År 1797 den 22 Maji Upteknades samt delades qwarlåtenskapen efter afledne Ordinarie båtsmannen Paul Ellners Enka Hustru Anna Andersdotter i Söderala Socken, hwilken utan bröstarfwingar afled den 14 sistledne Maji, dess närmaste Arfwingar Afledne Systren hustru Karins barns från Strömbacka Bruk, befullmagtigade ombud bruks Arbetaren wid Ljusne Masugn Michel Wiström, Afledne brodren Eric Schägs Son Hammarsmeden Olof Schägg, Ålderstigne Systren Kerstin med dess nu antagne Förmyndare Smeden Anders Norling [bördig från Norrala], Systren Hustru Margta Andersdotter med dess man Klåckaren Olof Dalin i Trönö Socken, Systren hustru Elisabet Andersdotter med hennes man Bruks Arbetaren Lars Björn ifrån Maråkers bruk woro alla närwarande och emottog straxt hwad them blef tilldelat. Bostaden består endast av En Stufwa med Kammare. Boskapen utgörs av en gammal get, tagen till slagt till begrafningen, och två unga getter. Den avlidna efterlämnade dock ett stort antal klädesplagg. Undertecknande bytesdeltagare är Mickel Wiström; Olof Skägg; Olof Dalin; Anders Norling för Kerstin; Lars Björn; J. Wetterberg [den siste undertecknar troligen enbart som vittne].
 
Källa: Bouppteckningar 1796-1797, nr 68, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, Härnösands landsarkiv.

365
Arbrå / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-02
« skrivet: 2004-04-07, 10:47 »
Vet någon vad som kan avses med byn Rola i Arbrå?
 
I en bouppteckning från 1797 i Norrala socken nämns bland syskonen efter den avlidna båtsmansänkan Brita Olsdotter i Sjettene (född i Ringa nr 2 i Norrala) systren Karen Olofsdotter gifter med torparen Lars Erikson i Arbro och Rola by. (---) systren Sara Olofsdotter gifter med Soldatten Erik Erikson Höch i Arbro och Rola. [Bouppteckningar 1796-1797, nr 35, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, HLA]
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

366
Min Släkt / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-04-23
« skrivet: 2004-04-05, 09:36 »
Lisbeth: Ditt problem är ett känt problem som flera har påtalat.
 
Jag har själv en liknande situation, eftersom jag dels har många händelser, har många noteringar för varje händelse, och dessutom har många utdrag ur husförhörslängder under fliken Noteringar. När jag skriver ut rapporten Anfäder så blir resultatet bedrövligt - allt kommer i en ofantlig textmassa. Dessutom tas alla manuella radbrytningar under Noteringar bort så utdragen ur husförhörslängderna blir oläsliga.
 
Jag skickade en förfrågan till Dannberg om det verkligen var tänkt att vara så. Det finns ju flera program, till exempel Legacy, som skriver ut riktigt snygga rapporter. Han svarade att han gjort den nuvarande layouten, inklusive borttagandet av radbrytningar, för att inte rapporterna skulle bli för långa, och tydligen tänkte han inte göra något åt det. För egen del bryr jag mig inte om rapporten är lång, bara den är läslig.
 
Min Släkt är ett bra program men rapportfunktionen är ett stort minus och där har programmet en stor förbättringspotential. Det är rätt märkligt när man tänker på hur snygg html-presentationen är. När jag nu ska skriva ut rapporter över anfäder måste jag först exportera min databas till ett annat program och skriva ut den där.

367
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-03-28, 09:35 »
Eva: Karin Jonsdotter och hennes släktkrets ingår i min databas Familjer i Norrala som är publicerad på RÖTTER. (Se mitt inlägg från den 9 mars ovan för instruktioner om hur du kommer dit.)

368
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-03-27, 11:04 »
Norralaforskare: Jag har ställt samman ett kombinerat register/avskrift av alla uppgifter om avlidna i ministerialboken C:4 för Norrala, dvs. för åren 1775-1822. Filen är i MS Excel-format och upptar 1.232 poster.
 
Förutom transkriptioner av varje dödsnotis har jag separata kolumner som gör det möjligt att söka på normerade former av epitet, dopnamn, patronymikon, tillnamn, bostadsort och dödsort. Med hjälp av Autofilter-funktionen i dokumentet kan du klicka på den lilla trekanten i respektive kolumnrubrik och direkt välja att se alla som har exempelvis ett särskilt dopnamn eller har avlidit i en viss by.
 
Filen är på ca 440 kB. Inte mycket, men det överskrider de begränsningar som finns för att länka filer till Anbytarforum. Vill du ha en kopia kan du därför mejla mig på den adress som anges i inlägget ovanför. (Anledningen till att jag inte skriver ut e-postadressen i klartext är att jag vill undvika skräppost.)

369
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-03-12, 12:55 »
Anders: Min e-postadress är urban.sikeborg[snabel-a]member.se.
 
Ser fram emot att höra från dig.
 
Hälsningar
 
Urban

370
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-03-09, 21:36 »
Anders: Gullik Mickelsson och hans far och farfar finns med i min databas Familjer i Norrala. (Klicka på länken Tips&Råd på Rötters förstasida, därefter på Olika landskap, sedan Hälsingland, så finns där en länk till databasen.)
 
Gullik var en tid landbonde på Borg nr 1 i Norrala innan han övertog faderns hemman i Svarven (nr 2).
 
Jag har inga ytterligare uppgifter om Gullik Mickelsson och hans familj, med undantag av sonen Olof. Med tanke på det säregna namnet Gullik i dopnamn och patronymikon borde de annars ha varit lätta att identifiera i kyrkböckerna för Norrala.
 
Du nämner att Gullik dog 1719 i Skogs socken. Har du fler uppgifter om honom? Jag har inte namnet på hans mor, som du nämner Kerstin Persdotter. Är hon också nämnd i kyrkböckerna för Skog? Jag är tacksam för alla kompletteringar.
 
Hälsningar
 
Urban

371
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-26
« skrivet: 2004-03-09, 16:27 »
Britt Norman: Att Hans Ersson Hamrell, din anfader, är identisk med husmannen Erik Hanssons i Hamre son Hans Ersson, bekräftas slutligen av bouppteckningen daterad 1792-06-04 för Erik Hanssons bror Hans Hansson, bonde på hemmanet Borg nr 5 och död där barnlös. Boet delas mellan Hans Hanssons fyra avlidna bröders barn. Hans Erickson Hammerell deltar vid arvsskiftet som representant för den avlidne Erik Hanssons barn. [Bouppteckningar 1790-1792, nr 169, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län, Härnösands landsarkiv]
 
Hälsningar
 
Urban

372
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-07
« skrivet: 2004-02-07, 18:43 »
Eva: En del av Juliana Persdotters anor finns i databasen 'Familjer i Norrala' på RÖTTER. (Klicka på länken Tips&Råd på första sidan, sedan Olika landskap och därefter Hälsingland, så finns där en länk till databasen.)
 
De flesta uppgifterna är lämnade av Trönöforskaren Gösta Berglöw i Norrala; han härstammar själv från din morfars farfars far Per (Wiberg) Törnberg.

373
03) Latinska uttryck / Gradus consanguinitatis
« skrivet: 2004-02-05, 20:24 »
Leif: Jag tolkar det som att mannen var kusin till en av kvinnans föräldrar (eller vice versa).
 
Professor Jan Eric Almquist skrev en mycket intressant artikel med titeln Om blodsskyldskap såsom äktenskapshinder enligt svensk rätt i Personhistorisk tidskrift 1931 (s. 160-176).
 
Enligt den katolska s.k. kanoniska komputationen (släktskapsberäkningen)  var syskon släkt i första led, kusiner i andra, tremänningar (sysslingar) i tredje och fyrmänningar (bryllingar) i fjärde. Strikt taget var äktenskap inte ens tillåtet mellan släktingar i sjätte led, men i praktiken kan väl knappast någon ha kunnat ha sådan koll.
 
Reformationen medförde att de katolska reglerna på sikt upphörde att upprätthållas för de senare leden. Ännu i slutet av 1500-talet var emellertid äktenskap i fjärde led förbjudna. På 1620-talet blev i praktiken det fjärde ledet tillåtet. Ett sätt, varigenom principens giltighet i praxis lätt kan konstateras, är att undersöka förekommande rättsfall rörande lägersmål. Bevarade dombrev från 1619 och närmast följande år utvisa nämligen, att lägersmål mellan personer befryndade i fjärde led bestraffats såsom vanligt lönskaläge, under det att dylika förbrytelser i tredje och närmare led föranlett särskilt ansvar.
 
Enligt Almquist behövdes på 1640-talet i praktiken ingen dispens för äktenskap i tredje och fjärde led jämn sidolinje. Först genom kungliga förordningen den 30 december 1680 upphörde legaliter andra och tredje led ojämn sidolinje att räknas bland de förbjudna leden. Han tillägger: Ännu 1620 resolverade hovrätten i ett visst fall, att frågan rörande närskyldas giftermål skulle avgöras av biskopen och domkapitlet. Men redan under nästföljande decennium befinnes det, att dispensrätten gång efter annan utövats av Kungl. Maj:t, och detta blir fortsättningen regel. (Jag har sett några ansökningar om giftermål i förbjudna led i domkapitlets arkiv, åtminstone för Uppsala domkapitel och 1600-talet.)
 
Frågan om möjlighet att få dispens för kusingiften vållade mycken diskussion, men kyrkan stod emot. I en kunglig förordning från den 30 december 1680 fastslogs att andra led jämn sidolinje (dvs. kusiner) utgjorde det yttersta av de förbjudna leden, med reservationen att Kungl. Maj:t förbehöll sig rätten att efter omständigheternas noga övervägande ge dispens till giftermål mellan kusiner.
 
Under 1720-talet började man reagera mot den ofta förekommande oseden, att kusiner, först sedan de haft lägersmål med varandra, ingingo till Kungl. Maj:t med en ansökan att få gifta sig. I kungliga brevet den 4 juni 1725 bestämdes därför, att kusiner, som idkat olovligt umgänge med varandra och därunder avlat barn, skulle anses ha förverkat sin rätt att erhålla dispens för ingående av äktenskap. I alla övriga fall skulle däremot dylik dispens ej kunna förvägras kusiner, som därom gjort ansökan i behörig ordning. 1734 års lag utgör beträffande blodsskyldskap såsom äktenskapshinder endast en sammanfattning av de under 1600-talet antagna reglerna.
 
Från 1790-talet finns en kommentar om att alla ansökningar om kusinäktenskap alltid, utan undantag, bifölls av Kungl. Maj:t. Officiellt fastslogs den utvecklingen genom den kungliga förordningen den 19 maj 1845, varigenom dispens inte längre krävdes för äktenskap mellan andra led jämn sidolinje.

374
Trönö / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-07
« skrivet: 2004-02-04, 09:31 »
Eva: En Per Persson Dalin nämns i bouppteckningen från 1772 efter klockaren Per Matsson i Trönö som dennes son:
 
År. 1772. d: 4. November. Hölts Bouptäkning och Arfs skifte effter afl.e Klåckaren i Trönö Socken, Pär Mattsson, emellan Enkan Hustru Hellena Olofsdotter, och Hennes Sönner, som är Klåckaren Olof PärsSon Dallin, och son Pär Pärsson Dallin Hwilken Bouptäkning, och Arfskifte skiedde utij nedanskrefne wijtnens närwaro. Under Gäldens Anteckning nämns: År. 1757. Träde Son Olof i Äcktenskap med sin Hustru Margta Andersdotter, och för de 5. första Åren som de tiänt sine Föräldrar, får de ingen Lön, Men för de senare 10. Åren som Olof förestådt Klåckare syslan, och lagt sin Lön in i Boet, som han up burit af Socknen; till sin och Föräldrarnes Föda, får Han 10: D.l om Åre. 100. [daler] Hustru Margta får och Lön för 10. År. 5: D.r om Åre __ 50. [daler]. Längre ner nämns också Bröllops Kost. till Son Pär. Undertecknande bytesdeltagare är Enkan hustru Helena Olsdotter och hennes ombudsman Hans Jonsson i Daglösa; Olof Dahlin i Daglösa.
 
[Bouppteckningar 1772-1773, nr 25, Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län]
 
Bouppteckningen efter Per Matssons hustru upprättades 1782 och inleds:
 
År 1782. Den 23. December. Hölts Byte och Arfskifte efter Klåckaren Per Mattssons Afl.e enka Hustru Hellena Olofsdotter emellan Sönnerne, som är Klåckaren Olof Persson Dallin och Pär Pärsson, bägge myndige. Bytesdeltagarna undertecknar inte. Lars Hansson i Trönbyn (Trönö) är vittne, och Sven Nordvaegher (pastorsadjunkt i Trönö) intygar att de fattiga fått sin andel.
 
[Bouppteckningar 1781-1783, nr 105]

375
Petrellus är en (väl inte särskilt vanlig) diminutivform av Petrus, dvs. Lille Per på svenska, och Petrelli är genitivformen: Lille Pers son.
 
När det gäller latiniserade namn brukar jag ange femininformen för kvinnor med den maskulina formen inom parentes i de fall där man skiljer mellan de två. Exempel: Margareta Norelia (Norelius). Det underlättar åtminstone sökningen i databasen.

376
Söderala / Söderala C:I
« skrivet: 2004-01-13, 18:32 »
Lars Nylander har skrivit en bra artikel om länsmanssläkten Schalberg i Söderala i Släkt och Hävd (publicerad 2000, tror jag). I artikeln upptas bl.a. länsmannen Per (Sverkilsson) Schalberg, född antagligen någon gång på 1650-talet, bonde på Skale nr 2 i Söderala och länsman i socknen. Han avled i december 1733.

377
Söderala / Söderala C:I
« skrivet: 2004-01-13, 12:54 »
Jag tror att länsmannen heter Peder Schalberg. Per Wahlman (här med epitetet Monsieur) var landsskrivare i Hälsingland och Olof Trälod har jag sett i annat sammanhang i Söderala. Både Ingrid och Kerstin skrivs här med namnformen Grise.

378
Ett okvalificerat förslag, som ni får ta för vad det är värt: Det går att läsa texten som Dom. de catecm. juv., dvs. söndagen för de unga katekumenerna, alternativt katekesundervisning för ungdomen. Det är den enda tolkning jag kan få till något begripligt. Att den sista bokstaven i förstone ser ut som ett d tror jag kan bero på att den föregås av ett u, som ju ska ha sin karakteristiska släng över.

379
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-28, 22:04 »
Inga-Lill: Jag har lagt till sic (latin, ung. sålunda, så står det) inom hakparenteser efter ordet Söderhamn för att visa att felstavningen - Söderham - är i originalet och inte är ett avskrivningsfel från min sida.
 
Daniel Törnberg var alltså en av arvingarna efter den avlidne Jon Svensson i Trönbyn, men eftersom han själv var död trädde barnen i hans ställe. Vet du mer exakt vad släktskapen bestod i?
 
Hälsningar
 
Urban

380
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-27, 22:11 »
Per Åke: Jag föreslår att du ringer Sigvard Bodin, som är sekreterare i Norrala hembygdsförening. (Han finns i telefonkatalogen.) Sigvard är mycket kunnig och vet antagligen mer om detta. Jag har hört talas om rånmordet på postiljonen men vet inga detaljer mer än att min farfar och andra som barn ska ha letat efter bytet längs landsvägen genom Norrala mot Hudiksvall, där det sägs ha gömts.

381
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-26, 15:16 »
Krister: Brita Olsdotter, som föddes den 13 [!] oktober 1798 i det lilla utanvidsområdet Solberg i Norrala, finns medtagen med utförlig härstamning i min databas Familjer i Norrala (länk finns på RÖTTERs första sida).
 
Hon är den enda Brita som föds i Norrala detta år. Att hon är identisk med din anmor i Arbrå socken bekräftas av utflyttningsnotisen från 1822 med datumet den 21 oktober. Den anger att Brita Olsd.r fr Solberg, född 1798, flyttat ut till Arbrå. Kristendomsbetyget är b.[ene], dvs. väl. [Norrala B:1]

382
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-23, 18:02 »
Testamente efter Per Jönsson i Edvik inlämnades till kyrkan under det räkenskapsår som löpte från den 1 maj 1675 till den sista april 1676. Han upptas som fjärde posten i listan som omfattar sammanlagt nio testamentsposter.
 
Kopplingen mellan Margareta Joakimsdotter i Edvik och Joakim Hansson i grannbyn Svartvik bygger på en sannolikhetsvärdering:
 
1. Namnet Joakim är unikt för bygden; den ende med detta namn i hela pastoratet vid tiden för Margaretas födelse är just Joakim Hansson i Svartvik.
 
2. Kyrkoherden Laurentius Jacobi Norelius var flitig med att notera i begravningsnotiserna om vederbörande var född utanför socknen. Ingen sådan uppgift ges om Margareta, trots att han i övrigt är detaljerad om hennes leverne.
 
3. Joakim Hansson var kyrkoherdeson och han tillhörde en familj som varit socialt framträdande i socknen. Margaretas makes bror var likaså kyrkoherde. Hennes två döttrar gifter in sig i de två mest inflytelserika familjerna i socknen vid denna tid. Det vill säga, de ger intryck av att tillhöra samma sociala krets.

383
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-20, 17:19 »
Ja, åldersuppgifterna i döds- och begravningsnotiser är ju notoriskt opålitliga. Det ser man om inte annat när man granskar sådana åldersuppgifter för personer vars födelsedatum är säkrade i födelse- och dopböckerna och det är därför jag alltid anger om det är en åldersuppgift som ligger till grund för födelseåret. Däremot tycker jag att det är vanskligt att försöka korrigera sådana beräknade födelseår utifrån rimlighetshänsyn och jag avstår oftast från sådant om jag inte har mer tydliga indicer för något annat.
 
De två Margareta Andersdotter du nämner är mycket riktigt en och samma person.
 
Vad Gertrud Persdotter beträffar ska hon inte stå som hustru till Jon Olsson i Ale nr 2, dvs. som svärmor till Lars Perssons i Fors svärmor i andra giftet. Hon är naturligtvis identisk med dennes svärmor i första giftet, hustru Gertrud, som dog 1698 i Kolsta nr 2 som änka efter bonden Hans Persson där. Uppgiften ur domboken 1695 skulle jag i konsekvensens namn inte ha fört in i databasen, eftersom det baserade sig på en samling summariska excerpter ur domböckerna vars uppgifter jag som regel har avstått från att föra in utan en andra kontroll. Jag har visserligen angett i databasen att uppgiften bör kontrolleras, men det rätta hade varit att inte lägga in den alls.
 
Jag satt i somras på Riksarkivet och noterade samtliga sidor som rör Norrala i domböckerna åren 1669-1706, eftersom jag tänker beställa kopior och lägga in samtliga personer med fullständiga transkriptioner i databasen. Riksarkivet tar emellertid rejält betalt och kräver över 6.000 kr för att kopiera de 800 sidorna, så jag får ta lite i taget. Det lär därför ta några år innan jag har kompletterat de äldre leden med domboksutdragen.

384
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-22
« skrivet: 2003-12-17, 21:52 »
Jan: Tack för kompletteringen av Karin Olsdotters födelsedatum och föräldrar; av naturliga skäl har jag inte själv kunnat följa upp härstamningen för alla som inte fötts i Norrala.  
 
Margareta Larsdotters begravningsdatum ska mycket riktigt vara den 21 december, inte den 22 december.  
 
Vad beträffar Karin Hansdotter i Remsta så är födelseåret 1590, vilket jag anger som baserat på åldersuppgiften 102 år i begravningsnotisen, knappast sannolikt (se nedan). Men jag anser det inte helt självklart att åldersuppgifterna för rannsakningarna från häxprocesserna 1673 – ur vilket jag citerar ett utdrag i hennes personnotis - är mer pålitliga. Flera av de anklagade har misstänkt jämna födelseår: Av de fjorton anklagade för vilka åldern anges ska tre ha varit 50 år, tre ha varit 60 år och tre ha varit 70 år. Jag tolkar det som att skrivaren i dessa fall använt en ungefärlig åldersuppskattning.  
 
Den som skrivit in åldersuppgiften i begravningsnotisen är kyrkoherden Laurentius Jacobi Norelius. Denne var själv född som bondson i Norrala 1632 och uppvuxen i församlingen. Som kyrkoherde bodde han sedan 1679 bara några stenkast från Karins hemman i Remsta. Så länge som han var i sin krafts dagar noterade han oftast åldern på de som avlidit, ibland på några månader när; i de fall han varit osäker har han lämnat ett blankt utrymme för åldern eller angivit ”vid pass” före. Norelius verkar inte ha varit en större vän av slentrianmässiga åldersuppgifter; det i sig innebär inte att han alltid är korrekt i sina angivelser. Han måste i alla fall ha varit övertygad att Karin var mycket, mycket gammal vid sin död.
 
Karins ”dotterson” (enligt rättegångsprotokollet) Jon Persson (som var både nämndeman och kyrkvärd) anges ha varit 83 år vid sin död 1698 och alltså född omkring 1615. I beaktande av att hans svägerska föddes ca 1614 och att hans svärfar bör ha fötts omkring 1580 tycker jag inte att jag har skäl att anta att åldersuppgiften är felaktig.
 
Ett större frågetecken anser jag finns inför det förhållandet att Jon Persson anges som hennes dotterson och att hon ändå nämns utan epitetet hustru och i stället som gammal piga. Inte heller kan hon ha fötts 1590 och fått en dotterson 1615. Jag skulle spontant tolka det som att det i stället för dotterson egentligen avsetts systerson eller liknande, eftersom hon alltså inte verkar ha varit gift, men därom hade jag tänkt skriva mer om i annat sammanhang. Detta är orsaken till min reservation i Karins personnotis: ”Uppgiften om släktskapet med Jon Persson i trolldomsrannsakningarna går inte helt lätt att förena med begravningsnotisens uppgifter.”
 
För övrigt kan jag nämna att det enligt en mycket snabb genomgång i databasen finns uppskattningsvis ett par dussin personer under 1600- och 1700-talen i Norrala som anges ha blivit över åttio år och ett par som blivit över nittio. Med tanke på hur tidigt de nämns eller utifrån deras barnbarns födelseår tycker jag inte att dessa åldersuppgifter är orimliga, även om en mer systematisk genomgång antagligen skulle säga mer. Trovärdigheten måste bedömas utifrån prästens ambitioner och kunskap om församlingsborna i övrigt. Det är svårt att tillämpa ett generellt konstaterande om en företeelse i vissa icke angivna illiterata (svenska?) miljöer på specifika fall på en viss ort inom en viss tidsperiod.
 
P.S. Tack, Inga-Lill, för din hälsning. Jag är glad att du har haft användning av databasen.

385
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-12-06, 19:11 »
Gun: Jag har skickat ett mejl till Håkan Skogsjö där jag ber honom korrigera länken. Under tiden kan jag skicka över databasen per e-post i stället. Vilket format föredrar du?
 
Urban

386
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-12-05, 22:15 »
Ett varmt tack för uppgifterna, Karl Göran! Jag har försökt ta till vana att verifiera alla ortnamn på CD-skivan Sveriges ortnamn, men Munkåsen hade jag missat. Jag lägger in dina rättelser och kompletteringar i databasen med hänvisning till dig.
 
Urban

387
Gölin / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-01
« skrivet: 2003-11-28, 22:33 »
Att Göligh, som bör vara född senast på 1590-talet (hon gifter sig 1617) och Gudhelig 1535 skulle vara två skilda namn som gått upp i varandra tycker jag personligen verkar mycket långsökt. Jag har arbetat i många år med fogderäkenskaperna, skattelängder och domböcker för Hälsingland fram till 1700, och jag kan inte erinra mig att jag har sett något som skulle peka i den riktningen.
 
Ingwar Fredriksson har i sin bok Svenskt dopnamnsskick vid 1500-talets slut (Lund 1974), bland annat en bilaga över samtliga kvinnonamn som förekommer i tiondelängderna för södra Hälsingland 1583. Han anger att namnet Gölig förekommer fem gånger, med fotnoten: 1 vardera Golug, Guleg, Gulig (s. 68). För en del av Ångermanland samma år finns två Gulig; han har där tillagt att ett av beläggen bokstavstroget lyder Gölig (s. 76).
 
Vad Norrala anbelangar har jag formen Giöligh belagd två gånger år 1708. (En av dem som avses nämns sedan som Gölin i dödsnotisen 1756.) Giölich har jag likaså två belägg av, från 1708 respektive 1712. Jag kan tillägga att i ett av fallen nämner prästen en kvinna som både Giölich och Gölich vid ett och samma tillfälle.
 
Orsaken till övergången till Juliana tror jag hänger ihop med vad jag skrev tidigare, dvs. att namnet Göli/Gölin antagligen uppfattades som gammalmodigt och udda eftersom det på 1700-talet så pass sällan tas upp av senare generationer. Kring 1800 ser man - åtminstone i Norrala pastorat - en hel del exempel på en friare, adelsliknande dopnamnsgivning (exempelvis Carl Fredrik, Margareta Kristina) bland allmogen. En gissning, helt ostyrkt, är att man inspirerades att modernisera det gamla Göli/Gölin med den dansk-norska drottningen Juliana (död 1796) som förebild.

388
Gölin / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-01
« skrivet: 2003-11-28, 19:17 »
Namnet Gölig/Gölin har antagligen betraktats som gammalmodigt i Norrala pastorat redan på 1600-talet; det hör i alla fall till de mer ovanliga namnen, oavsett vilken form man talar om. Det i sig gör det lättare att spåra namnets utveckling och se hur det används vid namnuppkallelse.
 
Bondhustrun Göligh (namnet kan knappast vara annat än en form av det Gudhelig som nämns i socknen 1535) nämns 1658 då hon är vid hög ålder. Hon får dels en sondotter, dels en dotterdotter som uppkallas efter henne. Den förstnämnda skrivs som Gölu respektive Göli. Dotterdottern, f. 1680, skrivs som Göli, Gölij, Gole [!], Göle och senare också som Gölin.
 
Sondottern får i sin tur en sondotter, f. 1725. Hon skrivs som Göli respektive Gölin. Denna får sedan en dotterdotter som uppkallas efter henne 1801 men med varianten Juliana.
 
Gölighs dotterdotter får också en sondotter 1733 som skrivs som Gölin.

389
Gölin / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-01
« skrivet: 2003-11-28, 18:11 »
I Norrala och Trönö socknar i södra Hälsingland används på 1700-talet formerna Gölin, Giölin, Gölig, Giölug, Göle och Giöle om vartannat utan tydlig distinktion. På 1600-talet är emellertid formerna utan slut-n vanligast. (I längden för gärder och hjälper 1535 för Norrala finns upptagen en änka Gudheligh, så namnet har använts länge.)
 
Ett exempel: Gölin Matsdotter föds 1684 i Norrala. I dopnotisen nämns hon som Giölin Matsdotter. När hon står som fadder 1707 kallas hon Göle, men 1708 Giölick och Giöle. 1722 kallas hon Göle.
 
Ett annat exempel är bondhustrun Gölug Vastesdotter i Trönö. I samband med barnens födelse kring 1680 skrivs hon som Gjöli. I dödsnotisen från 1696 skrivs hon Gölu. Hennes barnbarn skrivs Gölu respektive Gjölin.
 
En intressant variant är den Gölin Olsdotter som i vigselnotisen 1733 nämns Gulina men i övrigt Gölin eller Göli.
 
Jag har i min databas sex exempel på personer med namnet Juliana, födda tiden 1793-1846. Samtliga har en mormor eller farmor som heter Gölin (Gölin, Giölin eller Göli).
 
Vad Karl Göran Erikssons kommentar om slut-n har jag flera 1700-talsbelägg för såväl Sigren som Ingren.

390
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-11-21, 14:32 »
Klara: Gå in på RÖTTER:s förstasida och klicka på länken Tips & Råd i huvudet. Då kommer du till sidan Tips och råd i blandade ämnen. Klicka där på länken Olika landskap och därefter på Hälsingland. Då visas sidan Forskartips om Hälsingland. Där finns en länk till databasen Familjer i Norrala.
 
Jag kan passa på att berätta att jag har skapat en ny version (betydligt mer omfattande än februariversionen) av databasen som jag skickade in till redaktören Håkan Skogsjö i förrgår. Det är tydligtvis några tekniska problem med hur informationen visas i RÖTTER som ska lösas först. Det är i alla fall min förhoppning att den kommer finnas tillgänglig på RÖTTER nästa vecka.
 
Hälsningar
 
Urban

391
Orsa / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-01
« skrivet: 2003-11-13, 18:29 »
Ett tillfällighetsfynd i vigselboken för Norrala sn i Hälsingland 1805: Den 17 januari detta år gifter sig Dräng. Carl Olof Hamberg i Kungsgården och Båtsm. Dottr. Karin Hansd:r i Styfje. I kommentarskolumnen står: Han född i Orsa, attest om god frägd och försvarl. Xstend. Kunskap. Hennes Giftoman Modren Karin Hansd:r.

392
Segersta / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-02-29
« skrivet: 2003-09-24, 12:02 »
Tack för uppgifterna, Niklas och Lars Göran!
 
Niklas: Jag hittade igår en notering från min tonårstid att Helena Jansdotter Strandbergs faddrar var bland andra klockaren Jonas Mårtenssons hustru Margareta Nilsdotter, drängen Nils Nilsson och pigan Kerstin Nilsdotter i Hårga (dvs. Hanebo socken). - Vet du på rak arm om Helenas mor Kerstin och moster Margareta Nilsdöttrar var födda inom Segersta? Eller pekar Helenas faddrar på ett ursprung från Hanebo?
 
Jag kan tillägga att jag en gång fick följande uppgifter ur Krigsarkivet av Alf Åberg om Johan Strandberg (som källa anger Åberg generalmönsterrullor):
 
Johan Johansson Strandberg ska enligt åldersuppgift vara född 1703 i Finland. Han blev 1735 andre trumslagare vid Järvsö kompani. 1744-04-25 utsågs han till andre trumslagare vid Alfta kompani, och 1748 blev han förste trumslagare där.
 
Tack än en gång för uppgifterna; det känns bra att kunna korrigera släkttavlan. Jag anger naturligtvis dig som uppgiftslämnare.
 
Hälsningar
 
Urban

393
Segersta / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-02-29
« skrivet: 2003-09-23, 11:13 »
Klockaren Nils Segerlund i Segersta - vet någon något mer om honom och hans släktförhållanden?
 
Min farfars morfars mormor var Helena Jansdotter Strandberg, f. 1747 i Segersta (enligt Norrala AI:5, uppsl. 15) som dotter till trumslagaren Johan Johansson Strandberg (d. 1752-05-31). Om moderns släkt vet jag inget. När Helena gifter sig 1778-11-01 i Segersta med Olof Åström från Norrala (klockare i Segersta) anges hon vara systerdotter till Nils Segerlund. Enligt en äldre uppgift, till vilken jag saknar källhänvisning, ska hon ha antagits som fosterdotter av Nils Segerlund efter faderns död.
 
Helena och maken Olof Åström flyttar sedan till Å i Norrala sn. Helena dör där 1834-07-05 [Norrala C:6].
 
Jag är varmt tacksam för alla uppslag.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

394
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-09-10, 12:44 »
Tord: Din Sigrid Olofsdotter i Bollnäs, vilken anges vara född 1790 i Norrala, ÄR identisk med den Sigrid Olofsdotter vars födelsenotis upptas i Norrala ministerialbok för 1789. Visserligen saknas husförhörslängd för Norrala åren 1783-1815, liksom in- och utflyttningslängd före 1804, men jag hittade en del uppgifter vid ett besök i mikrokortscentret i Arninge igår som bekräftar identifieringen.
 
Fadern är Olof Ersson, f. 1756-07-24 i hemmanet Källene nr 3 i Norrala som son till bonden Erik Jakobsson och Sigrid Olsdotter. [Norrala C:3, p. 278] Deras släktförhållanden finns utredda i detalj i den uppdaterade version av databasen Familjer i Norrala som förhoppningsvis kommer upp på RÖTTER om en månad.
 
Den 15 februari 1784 gifte han sig: Drängen Olof Ersson i Kiällorne, 28 År, samt Pigan Margareta Larsdotter i StorHamre, 26 År. [Norrala C:1, f. 98v] I husförhörslängden 1782 skrivs bland tjänstefolket hos bonden Per Persson i Hamre nr 1 pigan Margta Larsdotter, med betyget benequidem. Hon nämns utan födelsedatum och ålder, vilket indikerar att hon inte var född i församlingen. (Prästen kompletterade vid denna tid husförhörslängden i efterhand med födelsedatum utifrån kyrkböckerna.) [Norrala AI:1, 1782, p. 11]
 
De får tre barn i Norrala:
 
1) Erik, f. 1784-04-13 i Källene. [Norrala C:4, f. 13r]. Fadern anges då som tjänstedräng i Källene. Födelsedatumet visar att modern varit höggradigt gravid vid vigseln.
2) Ingrid, f. 1786-12-16 i Hamre [Norrala C:4, f. 16v]
3) Sigrid, f. i september 1789 i Hamre; dopet ägde rum den 27 september. [C:4, f. 20r]
 
Sedan hittar jag inga fler uppgifter om dem i Norrala. De dyker i alla fall upp 1796 i Mo sn (Hälsingland). I husförhörslängden för Mo upptas under Näset [Mo AI:3, uppsl. 34]:
Landbonden Ol. Ersson (f. 1756), inflyttad 1796-12-26. Noteringar om bevistade husförhör och nattvardsgång för honom och hans familj finns för åren 1796-1801.
Hu. Margta Larsdotter (f. 1758)
Änkan Anna
Son Erik (f. 1784)
Dotter Ingrid (f. 1786)
Dotter Sigrid (f. 1789)
[Överstruken:] Dotter Anna
Dotter Anna
Son Lars (oläsligt födelseår)
Son Olof (f. 1798-07-10)
Dräng Johan Holm (f. 1778).
 
I längden över inflyttade till Bollnäs sn 1801 upptas bland andra [Bollnäs B:1]:
Säfverstad 2 LandBond. Olof Ersson __ [född] 1755 [inflyttad från:] Moo [dvs. Mo sn]
Dess H. Margta Larsd.r __ 1758. D.o
Son Eric __ 1784. D.o
D.r Ingrid __ 1787. D.o
- Sigrid __ 1790. D.o
- Anna __ 1793. D.o
Son Lars __ 1795. D.o
- Olof __ 1798. D.o
(Observera att ett par av barnens födelseår är felaktiga.)
 
Det anges tyvärr inte varifrån de flyttat in och var barnen Anna och Lars fötts.
 
I husförhörslängden för Bollnäs 1798-1804 upptas på hemmanet Säversta nr 2 bland andra [Bollnäs AI:7b, uppsl. 142]:
Landbonden Olof Ersson (f. 1755 i Norrala sn)
Hu. Margta Larsdotter (f. 1758 i Mo sn)
Son Erik (f. i 1784 d:o [sic])
Dotter Ingrid (f. 1786 d:o). Otydlig notering (där årtalet 1813 nämns) i kommentarskolumnen.
Dotter Sigrid (f. 1790 d:o). Otydlig notering i kommentarskolumnen.
Son Lars (f. 1795 d:o)
Son Olof (f. 1798 d:o)
Son Abraham (f. 1801 i Bollnäs, Död 1802).
 
Vigselnotisen för dottern Sigrid i vigselboken för Bollnäs sn med datumet den 29 oktober 1809 lyder: Kolare-son Anders Hansson i Witsjöbo fäbod 1788 af Hans Andersson och h. Karin Isaksd.r [med] Bondedottr. Sigrid Olofsd.r f i N.ala af Landb. Olof Ersson och h. Margta Larsd.r, nu i Säfversta. [Bollnäs E:1 (vigselhandlingar 1765-1832)] Den lite kryptiska förkortningen ”N.ala” var fullt begriplig för kyrkoherden i Bollnäs Lars Hambraeus, som själv var född och uppvuxen i Norrala.
 
Margta Larsdotter anges alltså vara född i Mo sn 1758. Detta år finns bara en Margta/Margareta med patronymikonet Larsdotter i Mo födelsebok, nämligen Margeta, dotter till Soldat: Lars Berg i Mobodarna (Bodarna). Faddrar: Lars Hansson i Mobodarna och hans ej namngivna hustru; Anders Jonsson; änkan hu. Anna Persdotter därstädes. [Ungfaddrar:] Mickel Persson, pigan Anna Abrahamsdotter i Lugnö (Mo sn). [Mo, Gävleborg C:1] Den kunnige Mo-forskaren Lars Nylander kanske har ytterligare data om denna familj.
 
Har du fler kompletterande uppgifter om Sigrid och hennes öden skulle jag bli glad över att få ta del av dessa.
 
Med forskarhälsningar
 
Urban Sikeborg, Sollentuna

395
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-09-06, 16:58 »
Jessica Wahl?n: Jag tror att det nu slutgiltigt går att identifiera din Mickel Hansson med Mickel Hansson, f. 1747-06-14 i Svarven nr 2 i Norrala. Den senare dyker 1771 åter upp i Norrala; han är då bosatt med sin familj i området Heden i Svarven:
 
I husförhörslängden 1771 skrivs han bland husfolket i byarna Svarven och Vad [Norrala AI:1, 1771, p. 28]:
 
Mickel Hansson (f. 1747-06-14), 25 år. [Innantilläsning:] bene; [Luthers katekes:] beneq
Hu. Margta. [Innantilläsning:] bene; [Luthers katekes:] bene
Son Lars (f. 1771)
Dotter Anna.
 
Torparen Mickel Hansson och hu. Margta Jansdotter [!] i Svarven står dessutom 1772 som faddrar till Karl (f. 1772-09-12), son till Per Mickelsson och Kerstin Karlsdotter (vars far var bonde på Svarven nr 1) i Ringa nr 6. [C:3, p. 314]
 
I husförhörslängden 1772 skrivs bland husfolk i Svarven och Vad [Norrala AI:1, 1772, p. 27]:
 
Torparen Mickel Hansson (f. 1747-06-14), 26 år. [Luthers katekes:] bene
Hu. Margta, 22(?) år. [Luthers katekes:] beneq
Son Lars (f. 1771-09-22), 2 år
Dotter Anna (f. 1768).
 
I kommentarskolumnen står: Desse Personer höra til Trönö Församling och blifwa der i Förhörs längden antagna hos N. 1 i Trönbyn. (Liksom en del av Trönbyn på 1600-talet skrevs under Losjö i Norrala tycks familjen alltså ha bott på mark som officiellt tillhörde Trönbyn i annexförsamlingen Trönö, vilken gränsar till Svarven.)
 
Att Mickel Hansson och Margta Larsdotter med all sannolikhet är identiska med dina förfäder med samma namn i Voxna framgår av följande utflyttningsnotis i bilagan över in- och utflyttade i husförhörslängden 1773:
 
D. 20 December flyttade med attest til Woxna Torparen Micha?l Hansson på Heden, med sin hustru Margta Larsdotter ifr. Våxna, Son Lars och Dotter Anna Greta. [Norrala AI:1, 1773, p. 29]
 
Som jag nämnt tidigare finns Mickel Hanssons föräldrars anor utredda fyra-fem generationer bakåt i min databas Familjer i Norrala på RÖTTER.

396
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-08-16, 20:41 »
Tack själv, Jessica. Jag kan tillägga att Mickel Hanssons föräldrar - Hans Olsson, f. 1710-10-31 i Svarven nr 2, och Anna Olofsdotter, f. 1714-09-27 i Närby - och deras respektive förfäder finns i min databas Familjer i Norrala som finns upplagd på RÖTTER (Tips&Råd / Olika landskap / Hälsingland).
 
Skulle du få fram fler uppgifter om din Mickel Hansson så blir jag förstås glad om du ville meddela mig det.
 
Med tillönskan om en fortsatt trevlig helg
 
Urban

397
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-08-15, 18:31 »
Jessica: Jag ger de uppgifter jag har om Mickel Hansson, f. 1747 i Svarven, Norrala, utifall du eller någon annan kan forska vidare. Att denne är din anfader (enligt uppgift f. 1744) verkar inte osannolikt, eftersom ingen annan med detta namn är född i socknen t.o.m. 1775 (som jag nämnde ovan). Fyror och sjuor kan ibland också vara förvillande lika i källorna.
 
Michael föds 1747-06-14. Föräldrarna är bonden Hans Olsson och hu. Anna Olsdotter i Swarfwen N.o 1 vulgo [dvs. i folkmun] Heden. (Här avses i själva verket hemmanet Svarven nr 2.)[Norrala C:3, p. 324]
 
I husförhörslängden 1763 skrivs som tjänstedräng hos bonden Jon Mickelsson i Svarven nr 4 [sic - här avses Svarven nr 1] Dräng. Michel (f. 1747-06-14), 16 år. [Luthers katekes:] bene; [Svebilii katekes:] dito; [Innantilläsning:] dito. [Norrala AI:1, 1763, p. 24]
 
Sist i husförhörslängden 1766, utan angivande av by i socknen, skrivs bland tjänstefolket hos Petrus Hambraeus (sedermera kyrkoherde i Enånger) Dräng. Micha?l (f. 1747-06-14), 19 år, med betyget per ora bene. I kommentarskolumnen står: attest til Söderh. d. 6 octob. [Norrala AI:1, 1766, p. 28]
 
Som du ser levde alltså denne Mickel till vuxen ålder och det finns också belagt att han lämnade socknen. Ett sätt att gå vidare skulle kunna vara att följa upp honom i kyrkböckerna för Söderhamn.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

398
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-08-11, 10:54 »
Tord: Det föds visserligen ingen Sigrid Olsdotter i Norrala år 1790 men väl 1787, 1788 och 1789. In- och utflyttningslängderna för Norrala är mycket summariska (ingen Sigrid upptas där åren 1804-1812). Du bör nog därför försöka följa din Sigrid från det hon dyker upp i Vittsjön och bakåt i husförhörslängderna för att verifiera födelseåret och -orten.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

399
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-12-10
« skrivet: 2003-08-08, 17:22 »
Hej, Jessica. Du ger tyvärr för knapphändiga uppgifter för att jag ska kunna hjälpa dig. Var var Mickel Hansson bosatt? När har du hittat honom där tidigast? Vilken källa är det som uppger födelseåret 1744 och födelseorten Norrala? Utan dessa uppgifter vet jag inte var jag ska börja söka i husförhörslängderna för Norrala.
 
Födelseåret eller födelseorten måste i alla fall vara fel. I födelse- och dopböckerna för Norrala 1688-1775 finns bara en Mickel Hansson; denne var emellertid född 1747. Möjligen är din Mickel inflyttad som ung i församlingen, men utan fler uppgifter från dig kan jag varken bekräfta eller vederlägga en identifiering.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

400
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-07
« skrivet: 2003-08-07, 20:10 »
Hej, Britt! Tack för uppgiften ur Enångers kyrkbok. Jag lägger in den i min databas med hänvisning till dig.
 
Jag råkar ha mikrofilmen med bouppteckningarna för tiden kring 1783 hemma. Bouppteckning nr 104 i volymen för bouppteckningar 1777-1780 (Norrala häradsrätt, Ala tingslag, Sydöstra Hälsinglands domsaga, Gävleborgs län) lyder:
 
År 1783. d. 22 April uptecknades och wärderades den lilla qwarlåtenskap som befans uti boet efter afl. Husman Erik Hanson uti Hambre, då skulden äfwen uptogs och föreslogs till des betalande; men den öfrige Egendomen kunde icke skiftas Änkan och barnen emellan innan Förmyndare blifwit kallade och förordnade.
 
Husen.
1 st. gl. Stufwa __ 30. [daler kopparmynt]
1 st. Dito ny med förstufwa allenast med tak och mur försett __ 20. [daler]
1 st. fähus med foderbod tilsammans för __ 18 [daler] [Omräknad delsumma:] 3. [riksdaler] 37. [skillingar] 4. [runstycken]
1 st. Ko __ 72 [daler]
2.ne st. Killingar ? 1 D.r __ 2. [daler] [Omräknad delsumma:] 4. [riksdaler] 5. [skillingar] 4. [runstycken]
 
Husgjeråd
1 st. Soffa __ 4. [daler]
1 st. Skåp __ 4. [daler] 16 [öre]
1 st. Bord __ 1. [daler] 16 [öre]
1 st. Kista __ 3. [daler]
1 st. Hjulråck __ 18. [daler]
1 st. D:o gammal __ 3. [daler]
2.ne st. Stolar __ 2. [daler]
1 st. gammalt wäggur och träräcke __ 6. [daler] [Omräknad delssumma:] 2. [riksdaler] 16. [skillingar]
Transport __ 10. [riksdaler] 10. [skillingar] 8. [runstycken]
 
1 st. Skinn __ 2. [daler] 16 [öre]
1 st. Mjöllåda __ 16 [öre]
1 st. Laggflaska __ 2. [daler]
1 st. Mjölckstäfwa __ 24. [öre]
1 st. Bår __ 1. [daler] 16 [öre]
1 st. Så __ 1. [daler]
1 st. Ämbar __ 24 [öre]
2.ne st. Byttor __ 1. [daler]
1 st. Baktråg __ 1. [daler] 8 [öre]
3.ne st. Mjölcktråg ? 8 ./. __ 24 [öre]
Stenkäril tilsammans för 2. [daler] 16. [öre]
1 st. Haspel __ 1. [daler] 16 [öre]
1 st. Tagelsikt __ 1. [daler] 16 [öre]
1 st. gl. Mjölcksil __ 8. [öre] [Omräknat:] 41(?) [riksdaler] 4 [skillingar]
1 st. Kopparkettil om 10 mkr ? 2 D.r __ 20. [daler]
1 st. liten fotpanna af Dito __ 2. [daler] 16 [öre] [Omräknad delsumma:] 1. [riksdaler] 12. [skillingar]
 
Kläder.
Sedan Änkan fått sine sörjekläder bestående uti en swart klädesråck och en säng, så blifwer i behåll en lifpäls för __ 3. [daler] [Omräknad delsumma:] 8. [riksdaler]
Det öfriga af de gamla kläderna war bortlemnade för någre smärre skulder i Socknen.
Transport __ 12. [riksdaler] 30. [skillingar]
 
Snickaredon bestående uti Höflar, Sågar, borrar och en Vinkel för __ 15. [daler]
1 st. Hugg- och Handyxa för __ 2. [daler] 16. [öre]
1 st. Linhäkel __ 3. [daler]
3.ne st. gl. Kar ? 16 ./. __ 1. [daler] 16. [öre] [Omräknad delsumma:] 1. [riksdaler] 10. [skillingar] 8. [runstycken]
Invent. Summa __ 13. [riksdaler] 40. [skillingar] 8. [runstycken]
 
Skuld som bör betalas.
Efter gifwen Räkning hos H.r Rådman Pehr Bjur i söder[hamn] 23. [daler] 16. [öre]
Hos H.r Handelsm. Sam. Lang __ 23. [daler] 4. [öre]
Hos gl. Pär Pärsson i Hambre för ett par näfwerskor __ 5. [daler]
Hos Herr Länsm. Hambraeus 12 [daler] [Omräknad delsumma:] 3. [riksdaler] 25. [skillingar] 8. [runstycken]
 
Till förestående skuld anslås följande
All snickaredon med Hugg- och Handyxa, Häcklen och 3.ne st. Kar som gjör tilsammans __ 22. [daler]
1 st. Lifpäls som son Hans emottag. 3 [daler]
Uti koen __ 38. [daler] 20 [öre] [Omräknad delsumma:] 3. [riksdaler] 25. [skillingar] 8. [runstycken]
 
Att således aflupit intyga
 
Nils Ahl.
Gl. Pär [bomärke] Hanson i Hambre
u. Pär [bomärke] Hanson Ibidem [dvs. därstädes]
 
De fattiga kunna icke något wänta af en utfattig.
And. Forsslöf.”
 
Bouppteckningen nämner ovanligtvis inte arvingarnas namn, förutom sonen Hans, som då levde och uppenbarligen var myndig. Men: han nämns inte i den delvis skadade husförhörslängden för Norrala 1782, vilket indikerar att han inte var bosatt i socknen. Detta förhållande, tillsammans med de upprepade fadderskapsförhållandena mellan Hans Ersson Hamrells och husmannen Erik Hansson barns familjer, styrker att denne son Hans är identisk med den jämnårige Hans Ersson Hamrell.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

401
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-07
« skrivet: 2003-06-28, 10:19 »
Britt: Stort tack för uppgifterna. Jag ska lägga in dem i min databas med dig som uppgiftslämnare.
 
Jag kan passa på att korrigera min uppgift att Hans Erssons bror Olof inte är född i Norrala. Jag fann hans födelsenotis för 1767-02-09 på uppslaget för födda i en del av hemmanet Svartvik nr 2 i förrgår. (Hemmansdelen är i ministerialboken felmärkt som Svartvik nr 4.) [Norrala C:3, p. 220] Faderns namn är mycket otydligt i den mikrofilmade kopian men av en sidhänvisning längst ned framgår att han är identisk med den senare husmannen Erik Hansson i Hamre.
 
Erik Hansson och hans hustru Karin Olofsdotter brukade den delen av Svartvik nr 2 ännu 1770-02-26, då sonen Erik föds där. (Denne dog i späd ålder och nämns inte i husförhörslängderna.) Eventuellt var de landbofolk åt den förre bonden Per Johansson, vilken flyttat till Bollnäs, och dennes son Johan; Karin Olofsdotters mor Annika Johansdotter var emellertid född i Svartvik nr 2 så de kan ha förestått hemmansdelen i egenskap av bördemän. Domböckerna kan antagligen berätta mer.
 
Det verkar därför som om det enbart är Hans som är född utomsocknes, troligen i Enånger.
 
Med sommarhälsningar
 
Urban

402
Erik Tybelius i Ockelbo omnämns vid tinget i Mo sn i oktober 1705, då följande inteckning registrerades i protokollet:
 
Vppå Madam Catharina Frodiana Sal. Erici Gestrinij effterlåtne Enkia i Ofwanåker Sochn begiäran, wardt den Obligation som Comministren WälLärde Jonas Schalin [i Söderala] på 100 dlr kmt af d. 18 Martij 1701. uthgifwit, och des Swärfader Sal. Häradshöfdingen H.r Erici Nerbelij af Hustru Frodianas Sal. Morbroder Kyrkioherden Magist: Eric Tybelius i Åckelbo fått assignation till Gudfruchtiga Matronan Hustru Margreta Petre, hwilken Assignation blef i betalning till dess Sahl. K: Man af åfwanrörde Tybelio Transporterat henne i [p. 2530] Åkre Hemmanet [dvs. Åkre nr 1 i Norrala sn] så wijda till säkerheet inprotocollerat som Åkre Hemmanet för någon praeviligerad skullder häfftar, och så medellst eij till hennes betahlning förslå kan. [Renoverade småprotokoll 1705, häradsrätter, Gävleborg, vol. 2, pag. 2529f, Advokatfiskalen, Svea hovrätt, Riksarkivet]

403
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-07
« skrivet: 2003-06-15, 14:57 »
Britt: Här kommer några kompletterande uppgifter om Hans Ersson Frisk/Hamrell och förslag till identifiering.
 
Hans Ersson Frisk hade antagits som båtsman (i det här fallet fördubblingsbåtsman) år 1788 i båtsmansrote 14 (nr 120, omfattande Ingsta och Hamre) i Norrala. [Register till båtsmansrullor Gävleborgs 1745-1816, Västernorrlands II 1736-1795, Västernorrlands läns landskontor 1736-1795 (fiche S02375), vol. G I b:22]
 
Dottern Katarina Lovisa föds 1792-05-07 i Hamre i Norrala sn (åtminstone skrivs hon där i födelseboken). Som föräldrar anges Hans Hamrel och hustrun Catharin. Berg. Faddrar: Magister Schenler och fru Hambr?n; Lars Persson därstädes och hu. Ingrid Olsdotter. Ungfaddrar: Drängen Olof Ersson, pigan Anna Ersdotter (om dessa två ungfaddrar, se nedan). [Norrala C:4, f. 24r]
 
Sonen Gustav föds 1795-01-10, likaså i Hamre. Som föräldrar anges båtsmannen (B) H. Hamrell och hustrun Cath. Berg. Faddrar: Bonden Per Hansson och hu. Karin Jonsdotter i Hamre; båtsman Anders Varberg och hu. Karin Larsdotter i Varberg. Ungfaddrar: Drängen Anders Ersson, jungfru Lovisa Broman i Stockholm. [Norrala C:4, f. 29r]
 
Det saknas tyvärr husförhörslängder för Norrala åren 1783-1815. Det gör det naturligtvis svårare att försöka identifiera Hans Ersson Hamrells ursprung, men det finns goda uppslag.
 
Enligt din uppgift ur mantalslängden 1800 skulle han ha varit 38 år, dvs. ha fötts omkring 1762. Jag har emellertid ingen Hans Ersson bland födda i Norrala perioden 1760-1764 i Norrala i mina register. Som du själv påpekar är det emellertid intressant att han, hustrun och sonen, då de är bosatta i Stockholm, står som faddrar till Anna Ersdotters första barn med maken Nils Håkansson i Norrala.
 
Denna husmansdotter Anna Ersdotter, som var bosatt i Hamre vid sin vigsel, är sannolikt identisk med Anna (f. 1775-07-10), dotter till husmannen Erik Hansson (f. 1730-05-22 i Hamre nr 3) och hustrun Karin Olofsdotter (1737-02-03 i Ljusne, Söderala sn) i Hamre. Anna Ersdotter skrivs visserligen med födelseåret 1776 i en sen husförhörslängd, men fadderskapsuppgifterna pekar på en mycket nära kontakt med husmannen Erik Hanssons son Olof Ersson (husman i Solberg i Norrala), både före och efter hennes vigsel. De står bland annat som faddrar till varandras förstfödda barn. Ingen annan Anna Ersdotter finns belagd i Hamre, inte heller någon annan husman än Erik Hansson som skulle kunna vara hennes far, såvitt jag kan se.
 
Det är troligen dessa som avses med den Anna Ersdotter och den Olof Ersson som står som ungfaddrar (ogifta faddrar) till Hans Ersson Hamrells första barn. Deras vistelseort anges inte, men alla övriga, föregående nämnda faddrar är bosatta i just Hamre. [Jämför Norrala C:4, f. 24r, 37v, 53v och 79v.]
 
I husförhörslängden 1773 skrivs Erik Hansson och hans familj bland husfolket i Hamre [Norrala AI:1, 1773, p. 18]:
> Inhyses Erik Hansson (f. 1730-05-22), 44 år, abs. [dvs. frånvarande]
> Hu. Karin (f. 1737-02-03), 37 år, aegr. [dvs. sjuklig]
> Son Hans (f. 1761-10-04), 13 år. [Innantilläsning:] nihil; [Luthers katekes:] bene. I kommentarskolumnen står: abs NB.
> Son Olof (f. 1767-02-09), 7 år, abs.
 
Det fanns alltså en son Hans i familjen, jämnårig med Hans Ersson Hamrell.
 
I följande bevarade husförhörslängd, odaterad men enligt åldersuppgifterna från 1776, skrivs efter bönderna i Hamre [Norrala AI:1, odaterad, p. 17]:
> Inhyses Erik Hansson (f. 1730-05-22), 47 år. [Luthers katekes:] bene
> Hu. Karin Olofsdotter (f. 1737-02-03), 40 år.  [Luthers katekes:] bene
> Son Olof (f. 1767-02-09), 10 år. [Innantilläsning:] bene;  [Luthers katekes:] bene
> Dotter Anna (f. 1775-07-10), 2 år.
 
Hans skrivs nu i stället bland tjänstefolket hos bonden Per Persson i Hamre nr 1 som drängen Hans Ersson (f. 1761-10-04), 16 år. [Innantilläsning:] bene; [Luthers katekes:] bene; [Svebilii katekes:] beneqd. [Norrala AI:1, odat., p. 16] - Han skrivs också där i husförhörslängden 1777 som drängen Hans Ersson med samma födelsedatum och betyg. [Norrala AI:1, 1777, p. 18]
 
I den följande bevarade, delvis defekta, husförhörslängden från 1782 saknas Hans Ersson Frisk, eftersom denne då vistas i Stockholm. Det är intressant att notera att Erik Hanssons son Hans också saknas i denna längd, vilket åtminstone inte talar mot en identifiering. En annan intressant uppgift är att Erik Hanssons far tidigare varit båtsman i just Hamre.
 
Om Hans Ersson Hamrell i Hamre är identisk med Erik Hanssons jämnårige son med samma namn i Hamre, vilket fadderskapsuppgifterna indikerar, uppstår frågan varför Hans då saknas i födelseböckerna för Norrala. Detta kan emellertid förklaras av den notering som görs i samband med att Erik Hansson gifter sig 1760-11-02: ”Dessa skulle bli Landbofolk uti Upänge [dvs. Oppänge] i Enångers Socken [grannsocken till Norrala]. [Norrala C:3, p. 114] Det har visat sig att Erik Hanssons son Olof också saknas i födelseboken för Norrala.
 
Jag skulle därför rekommendera dig att dels söka efter Hans i födelseboken för Enånger, dels kontrollera om det finns en bevarad bouppteckning efter Erik Hansson. (Denne dog 1782-12-29. Ingen bouppteckning upprättades efter hustrun, död 1808-10-19.) Jag skulle bli mycket tacksam om du ville meddela mig vad du hittar.
 
För övrigt kan jag tillägga att både Erik Hanssons och hans hustrus härstamning finns utredd i detalj i min databas över Norralabor på RÖTTER.

404
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-07
« skrivet: 2003-06-14, 15:42 »
Hej, Britt! Jo, nog bör det vara samma person. Att hustrun nämns med patronymikonet Olsdotter i stället för Månsdotter i fadderskapsnotisen är inget oöverstigligt hinder - den typen av felskrivningar finns det gott om. (Karin och Katrina är ju dessutom samma namn.)
 
Att Hans Ersson Hamrell står som fadder till tegelbruksarbetaren Nils Håkanssons och dennes hustru Anna Ersdotters barn är, som du påpekar intressant. Men fadderskapet kan mycket väl vara grundat på att Nils Håkansson bodde inom samma rote som Hamrell varit verksam i.
 
Jag ska till vintern börja gå igenom bouppteckningarna för Norrala från 1700-talets mitt till ca 1816. Jag har gjort en anteckning om att särskilt hålla utkik efter Hans Ersson Hamrell.
 
Jag skulle vilja lägga in dina uppgifter i min databas, naturligtvis med hänvisning till dig. Har du tid skulle jag uppskatta om du kunde berätta vilka källor du använt utöver mantalslängden 1800.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

405
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-07
« skrivet: 2003-05-03, 15:45 »
Lars-Erik: Jag gissar att Catharina Agerman var tillfälligt boende i prästgården i Norrala. Kyrkoherde där fram till sin död i juli 1711 var Isaac Krafft. Dennes hustru var Ingrid Warg, av namnet att döma kanske en släkting till Catharinas mor. (Jag har för mig att hälsingeprosten Olof J. Broman har en särskild genealogi över släkten Warg i sin Aettqvisl i verket Glysisvallur, d. 3, Uppsala 1953, men jag har den tyvärr inte tillgänglig nu.)
 
Ingrid gifte för övrigt om sig, antagligen 1712, med den från Österfärnebo bördige pastorsadjunkten Matthias Arelius. Om honom vet jag inte mer än vad som redan står i databasen. Han bör emellertid också ha varit bosatt i prästgården, liksom de övriga adjunkterna.
 
Hälsningar
 
Urban

406
Disbyt på Internet / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-19
« skrivet: 2003-04-06, 13:31 »
Hej, Annika! Om du går till RÖTTERs förstasida och bläddrar ned till rubriken från den 5 februari så hittar du den omnämnd där. Det är bara att skicka in en gedcom-fil till RÖTTER-redaktionen.
 
Urban

407
Disbyt på Internet / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-19
« skrivet: 2003-04-06, 10:13 »
Min avsikt var inte att särskilt kritisera DISBYT och jag är därför inte helt lycklig över flyttningen av diskussionen. Jag tog DISBYT som exempel på hur fel det kan bli när det inte finns någon kontroll eller ens försök att staga upp kvaliteten på det som skickas in i stora genealogiska databaser. Vad som står där om Buregenealogin tycker jag är ett talande exempel på vilka konsekvenser det kan få.
 
Men för att förtydliga vad jag sade om DISBYT: Föreningen DIS, som jag själv har varit medlem i, har onekligen gjort ett stort nummer av att databasen innehåller så många personer. I ett medlemsblad listades släktforskare som har skickat upp till 100.000 personer var till DISBYT, om jag inte minns helt fel. Jag såg däremot inte någon diskussion alls om kvaliteten, hur det är möjligt för en enskild släktforskare att kvalitetssäkra uppgifter om så många personer eller hur man gått till väga för att få fram dem.
 
På den sida som presenterar DISBYT talas utförligt om de tekniska kraven för filhanteringen. Inte ett ord sägs däremot om vilka grundläggande kvalitetskrav som ställs på uppgifterna. Jan Jutefors skriver i sitt tidigare inlägg: ”Självklart är det så att man bara ska skicka in uppgifter till DISBYT-databasen som man själv kan gå i god för. (---) Lika självklart är det att den som hämtar uppgifter från DISBYT-databasen inte godtar dessa uppgifter rakt av utan att själv kontrollera riktigheten.” Jag tycker att det är att göra det lätt för sig.
 
Det verkar finnas en för mig obegriplig tradition av att alltid tvinga mottagarna att göra om den släktforskning som andra forskare redan gjort genom att utelämna de uppgifter om källor och källvärdering som skulle göra det möjligt att direkt bedöma trovärdigheten i uppgifterna. Vi ursäktar oss med att man alltid förväntas dubbelkolla allt som man fått via DISBYT eller direkt från andra släktforskare, men i praktiken är det av tidsskäl och ekonomiska skäl omöjligt för många. Många områden kräver också specialkompetens som en utomstående inte kan förväntas bemästra.
 
Historiker av facket presenterar alltid underlaget till sina slutsatser och hur de resonerat. Utifrån den redovisningen kan vi faktiskt bedöma hur trovärdiga slutsatserna är. Hittar vi en uppgift i Hans Gillingstams Äldre svenska frälsesläkter vet vi att den är framtagen av en expert på området, eventuellt svaga punkter är angivna, och det finns en tydlig källhänvisning. Jag tror att de flesta inser att det är orimligt att förvänta sig att vi amatörforskare först måste lära oss medeltidslatin och att läsa medeltida handstil och sätta oss in i landslagarnas invecklade regler för arvs- och bördsrätt för att verifiera en sådan uppgift innan vi för in den i släkttavlan.
 
Så varför är det fortfarande inte självklart att jag som släktforskare anger utifrån vilka källor och resonemang jag kommit fram till en uppgift? Varför kan jag lägga det moraliska ansvaret på andra att försöka göra om det arbete jag själv redan har gjort om jag skulle kunna ge dem en möjlighet att bedöma trovärdigheten direkt?
 
Släktforskarrörelsen har ett trovärdighetsproblem när det gäller kvalitetsfrågor. Det jag ser som en genomgående svaghet är en företeelse som finns känd från många andra organisationer och företag: Man utgår från att vissa saker är självklara och inser inte att man måste arbeta aktivt även för att självklara saker ska fungera. Och därför misslyckas man.
 
Vad det handlar om är det folkbildande ansvaret, att ständigt trumma in budskapet om vikten av källvärdering och ordentliga källredovisningar men också om glädjen över att kunna veta att ens forskningsresultat är så pass säkerställda som det är rimligtvis är möjligt. Premiera och uppmärksamma duktiga amatörsläktforskare som publicerat bra artiklar i lokala medlemsblad eller i andra publikationer. Det handlar inte alls om att kräva att alla måste vara akademiskt utbildade historiker för att duga. Med några få, enkla tumregler kan de flesta säkerställa att deras forskningsresultat får ett bestående värde.
 
Det intryck jag får av DISBYT:s nuvarande upplägg är att sådant inte är viktigt – det talas ju inte alls om det. Det väsentliga är de tekniska detaljerna. Min uppfattning är att det inte går att frånsvära sig ansvaret för kvaliteten i en databas som DISBYT genom att säga att det är upp till användarna när man faktiskt skulle kunna göra mycket själv för att uppmuntra till en högre kvalitet.
 
Jag tycker att Anders Bergs förslag att bara godkänna bidrag som har en användbar källredovisning är mycket bra. Henrik Moséns förslag att begränsa DISBYT till personer födda efter 1500 likaså, med tanke på de stora svårigheter och problem som gäller för medeltidsgenealogi. Mitt eget förslag är att uppgifter bara lagras i databasen så länge den ansvarige släktforskaren är medlem i DIS och kan nås via de kontaktuppgifter som (inte alltid) ges. Det skulle innebära att databasens omfattning skulle minska men att innehållet skulle bli mer dynamiskt. Nu verkar det som om alla inskickade uppgifter lagras utan urskillning enligt principen kvantitet är allt. Därigenom bidrar den här typen av icke-kvalitetssäkrade databaser till att sprida gamla, ohållbara och felaktiga uppgifter från äldre släktutredningar utan att det framgår varifrån de kommer.
 
Jag fick för några dagar sedan en sammanställning över mina anor och deras släktkrets i Nordmark i Värmland av Elisabeth Thorsell. Man ser direkt att det rör sig om ett kvalitetsarbete. Hon presenterar tydliga källhänvisningar till både vilka kyrkböcker och tryckta verk hon använt, anger reservationer för uppgifter som inte är otvetydiga, och kommenterar i ett följebrev kvaliteten på de tryckta verkens uppgifter. Det gör att jag känner mig trygg nog att föra in dem i min släkttavla, naturligtvis med Elisabeth som uppgiftslämnare. Utan denna källpresentation hade jag varit tvungen att lägga utdraget i min byrålåda i väntan på att jag en dag när jag blivit pensionär skulle kunna få tid att försöka göra om det arbete hon redan gjort. Samtidigt skulle jag veta att min bristande kännedom om området och socknens befolkning antagligen skulle leda till att resultatet skulle bli sämre och att jag inte med rimlig arbetsinsats skulle kunna verifiera flera uppgifter som jag inte hittar direkt i kyrkböckerna.
 
Jag är mycket glad över RÖTTERs nya funktion för att presentera gedcom-filer i html-format. Man kan lägga in kommentarer till varje uppgift, källorna redovisas längst ned på varje sida, där finns släkttavlor som gör det enkelt att navigera bland generationerna och man kan söka både på person- och ortnamn. Framför allt kan utomstående direkt kommentera uppgifterna och det är enkelt att uppdatera materialet. Inbyggd dynamik och kvalitetsförbättring i ett. Det är i den riktningen digitaliseringen av våra släktforskarresultat måste gå.

408
Jag tror att alla skulle gagnas av att de som lägger upp och administrerar den här typen av allmänt tillgängliga databaser tar större ansvar för vad som läggs in där, för att förhindra att gamla ohållbara genealogier sprids vidare, och att det tydligt framgår vilka källor som använts.
 
De flesta nybörjare inser nog att äldre släktutredningar generellt sätt har lägre värde än nya. Problemet här är ju att det i databaserna inte framgår att uppgifterna härrör just från äldre, undermåliga släktsammanställningar. I stället får de i digitaliserad form nytt liv och konstlad fräschör.
 
Jag gjorde en snabb sökning i DISBYT och hittade förstås både Fahle Hin Gamle i Uppsala år 1161 och Fale Bure Hin Unge i Bureå år 1350. Senare förmenta medlemmar i släkten finns också där, alla slentrianmässigt med tillnamnet Bure och uppdiktade födelseår. (Och i den jättelika FamilySearch-databas som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har på nätet finns såväl Mr. som Mrs. Fale Bure of Byrrestad, alternativt Byrretrask, födda omkring 1115, i flera upplagor.)
 
Föreningen DIS framhåller på sin hemsida att databasen DISBYT innehåller 6,4 miljoner poster (utropstecken). Om kvaliteten sägs däremot inget, åtminstone hittar jag inte något på hemsidan; det intryck jag får är att det inte finns någon kvalitetssäkring överhuvudtaget. I presentationen av DISBYT sägs inom parentes: Idag presenteras ej yrke, datum eller källa. I framtiden kommer dessa uppgifter att kunna visas om du godkänner det. Borde det inte vid det här laget vara en självklarhet att man redovisar sina källor när man publicerar sina forskningsresultat, oavsett om det gäller Internet eller i tryckt form?
 
DIS och andra som tillhandahåller svenska genealogiska databaser skulle aktivt kunna uppmuntra till att det material som skickas in lever upp till de elementära kvalitetskrav som Sveriges Släktforskarförbund officiellt säger sig stå för. Jag tycker att de har ett ansvar för de uppgifter de sprider. Om det fortsätter så här kommer Fale hin unge och hin gamle att överleva oss alla. Till vad nytta för vem?

409
Buregenealogin är en fascinerande företeelse, hur man än ser det. Jag brukar emellertid numera avstå från att ge mig in i diskussioner om de äldsta leden i Johan Bures fantastiska släktverk. Dels därför att det visat sig svårt att få sådana att leda till något konstruktivt, dels därför att jag är gammal och trött.
 
Jag har själv inte läst Marcs bok, men eftersom jag har blivit omnämnd några gånger i denna diskussion vill jag framhålla att det finns en hel del nutida Bure-entusiaster bland våra släktforskare. Marc är inte ensam om sin teori om en härledning tillbaka till den medeltide underlagman Farthaeghn Unge som gått till hävderna som Fale hin unge i Birsta i Medelpad. Det finns en hel del hemsidor av svenska släktforskare som med liten eller ingen reservation leder sina släktlinjer tillbaka till denne Fale hin unge och hans förmente far, stormannen Nils Farthaeghnsson. Dessa gestalter figurerar också i flera stora, icke-kvalitetssäkrade släktforskardatabaser på nätet. Marc har trots sina dyslexiproblem publicerat sina sammanställningar i tryck och jag kan bara respektera det engagemang som måste ligga bakom, även om jag personligen inte håller med om alla de uppgifter han lämnat i denna diskussion. Jag minns väl att också jag förde in båda dessa personer i mina antavlor i min ungdom utifrån vad jag hittat i olika tryckta verk, så jag kan förstå den tjusning som de utövar.
 
Det var först långt senare som jag beslöt mig för att försöka mig på en oberoende, källkritisk utvärdering som jag för egen del kom till slutsatsen att det inte fanns några hållbara belägg för en sådan koppling. Utvärderingen resulterade i en artikel i Släktforskarnas årsbok 1996.
 
Min tanke var aldrig att artikeln skulle vara den 'ultimata sanningen' om Buregenealogin. Där finns fortfarande många lösa trådändar att nysta upp. Min förhoppning var att andra kunde fortsätta att komplettera och korrigera mina forskningsresultat. Jag har däremot inte sett några senare framlagda belägg för att Fale hin unge hör hemma i Buregenealogin, bara några försök att återinympa honom eller åtminstone presentera honom som en potentiell släktkandidat utifrån vad jag ser som rena spekulationer. Av Johan Bures egen släktbok framgår att han fört in denne i släkttavlan utifrån källkritiskt oacceptabla grunder. Det förtar inte det i mitt tycke enastående värde hans senare Buregenealogi i övrigt har för 1500-talet; många av de personer Johan Bure tar upp i sin släktbok för denna tid har som bekant kunnat bekräftas i samtida kamerala källor av flera skickliga forskare.
 
Marc hänvisar i en annan diskussion till en databas på Härnösands landsarkiv som en av sina källor. Flera andra som varit i kontakt med mig säger sig också ha fått uppgifter från en sådan databas. Är det någon av läsarna på Anbytarforum som vet vilken databas som avses och vem på landsarkivet som ansvarar för den?
 
Jag vill passa på att tillägga att jag har lagt in ett par egna korrigeringar av uppgifter i min artikel i RÖTTERs Litteratur-Sök. Jag vet att det finns andra som har kommit med värdefulla kompletteringar: Carl Szabad har i annat sammanhang rättat min uppgifter om frekvensen av namnet Herse i de medeltida källorna. Om jag minns rätt har Kaj Janzon funnit några kompletterande uppgifter om Siggo Christophori i Stenkvista (jag hittar tyvärr inte nu det mejlet efter en diskkrasch). Enligt vad jag hört har andra också fått fram nya uppgifter om denne herr Sigge som skulle kunna revidera min framställning om just honom. Jag skulle bli både glad och tacksam om ni som har kritiska kommentarer, rättelser och kompletteringar till artikeln lägger in dem i Litteratur-Sök så att de finns samlade och lättillgängliga på RÖTTER.
 
Vänliga hälsningar
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna

410
Malung / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-03-26
« skrivet: 2003-03-26, 08:38 »
Hej, Leif! Kul att få kontakt med en släkting! Finns din bok tillgänglig att köpa i handeln? Och vet du var fotot av Spännar Halvar finns i original?
 
Hälsningar
 
Urban

411
Malung / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-03-26
« skrivet: 2003-03-25, 16:23 »
Min mormors farfar, båtsmannen i Hälsingtuna sn i Hälsingland Erik Halvarsson Molin, föddes 1860-08-07 i Norra Mon i Malung. Föräldrarna var Spännar Halvar Isaksson (f. 1823 i N. Mon, d. 1907) och Brita Olsdotter (f. 1823 i M. Mon, d. 1883), båda infödda i Malung. Erik dog rätt ung och han är i övrigt en anonym person i min antavla. Det jag vet om hans härstamning härrör helt från Sjögrens Acta Genealogica Malungensis (1963). Det vore emellertid intressant att få veta om jag har några nutida släktingar via den grenen i Malung och vilken litteratur som Malungsforskarna rekommenderar för den som vill veta mer om bygden.

412
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2003-02-06, 09:47 »
Varmt tack för kompletteringarna, Christina! Jag lägger in en kopia av ditt detaljerade inlägg i personnotisen för Anders Pamp (som för övrigt är kusin till min farmors farfars farfar). Ändringen kommer med vid nästa uppdatering om ett halvår. Framför allt, tack för alla källhänvisningar - det är tydligt att du har gjort ett mycket gediget arbete.
 
Hälsningar
 
Urban

413
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2003-01-14, 22:59 »
Brenda: Svante's parents were both relatives of mine (on my father's side) so I've got some data on his pedigree. As for Julia Kristina Sundin, I have only information on her mother's family, since the church records I've available on microfilm cover only the period up to 1862.
 
What kind of information are you looking for, to be more specific? And are you yourself a relative of Svante and Julia Kristina?
 
Kind regards,
 
Urban Sikeborg,
Sollentuna (Stockholm)

414
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2002-11-27, 11:45 »
Ingrid: Jag skulle föreslå dig att söka efter Olof Persson i kyrkböckerna för grannsocknen Enånger. Omkring år 1800 flyttade flera familjer därifrån till Norrala. (Jag har sett exempel på detta i Ringa, Närby, Svartvik och - om jag minns rätt - också i Edvik.) De barn som följde med behandlas i kyrkböckerna som infödda i socknen när de senare gifter sig. Det är mycket möjligt att Olof är en av dessa.
 
Lycka till!
 
Urban

415
Arbrå / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-30
« skrivet: 2002-10-01, 16:05 »
Jan: Dina utdrag blir en värdefull hjälp när jag sätter igång till vintern med mina Arbrå-anor. Särskilt kul var det att få uppgifter om syskonen till mina mer sentida anor; jag har bara hört deras namn nämnas men har inte haft några fasta data.
 
Jag har alltså inte gjort särskilt mycket än på den sidan ännu. Ett par detaljer observerade jag emellertid vid en snabb jämförelse med mina excerpter:
 
1) Antingen är mina morföräldrars vigseldatum eller min äldste morbrors födelsedatum felaktigt. Nu ser det ut som om han hade avlats utanför äktenskapet men det vet jag med bestämdhet är fel.
2) Födelsedatumet för min morbror Roland är felaktigt. Han är dessutom född i min mormors senare äktenskap (inte i det första).
3) Den som i registret står som min mormors morfar, Erik Signell, var i själva verket hennes styvfar. (Hennes biologiske far var bonden Per Persson i Röste nr 1, Bollnäs sn.)
4) Min morfars morfar Jon Ersson var enligt födelseboken född i Vallsta nr 5, inte i Koldemo nr 5 [Arbrå C:3]. Hans föräldrar flyttade till Koldemo nr 5 senare [Arbrå AI:13b, uppsl. 50, 170].
5) Jon Ersson hade ytterligare en son i andra giftet än vad sammanställningen visar: Jonas (f. 1870-01-07) [Arbrå AI:17b, uppsl. 94].
6) Jon Erssons far har i husförhörslängden för Arbrå ett annat födelsedatum än vad Min Släkt uppger [Arbrå AI:14b, uppsl. 50], liksom Jon Erssons son Per (1866-02-13 [Arbrå AI:16b, uppsl. 94] men det rör sig väl här om de vanliga felskrivningarna i husförhörslängden.
 
Det här är en typ av fel som är allmänt förekommande i större sockengenealogier. Är man bara medveten om det är de en värdefull resurs.
 
Tack än en gång, Jan. Jag ska inom några veckor lägga upp en ny, mycket mer omfattande och dessutom nedladdningsbar version av min Norraladatabas på Rötter. Jag har lagt in Olof Erssons från Flästa föräldrar med hänvisning till dig.
 
Urban

416
Arbrå / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-30
« skrivet: 2002-10-01, 14:08 »
Jan - varmt tack för uppgifterna. Det visade sig mycket oväntat när jag arbetade med att kartlägga de obesuttna i Norrala fram till 1775 att denne Olof Ersson var en anfader till mig. (Tidigare släktforskare hade utifrån en luddig husförhörslängdsuppgift identifierat honom med en bondson i Norrala.) Det blir en hel del att kolla upp i Arbrå kyrkböcker :-)
 
Sveriges släktregister (eller Min Släkt) är en bra utgångspunkt. Det verkar vara en hel del personer som inte finns med, däremot. Du har nog större kännedom om verkets grundlighet och trovärdighet för Arbrås del än jag. Min morfar Gustaf Emil Ahlin var bonde på Koldemo nr sub sub 8 (Korsvea) och hans mors anor ska finnas i Min Släkt. Jag har försummat den grenen sorgligt och började i våras med att följa upp familjen i de sena husförhörslängderna (ca 1830-1900). De få gamla uppgifter jag tagit ur Min Släkt i min ungdom var i stort korrekta (felaktigt vigseldatum för min morfar, emellertid) men rätt schematiska.
 
Har du en anlinje inmatat för denne Gustaf Emil Ahlin (f. 1895 i Koldemo nr sub sub 8 som son till bonden och f.d. arbetaren Per Olof Ahlin, f. 1857-01-12 i Svartnäs, d. 1931-02-06, och Korsve-Karin, dvs. Karin Jonsdotter, f. 1871-08-29, d. 1932-11-22). Min morfar sålde sedan hemmanet till en Sundvall och köpte ett torp i Galven. Han var en stor (jag har min längd, 196 cm, efter honom) och tydligen ganska lynnig man som allmänt kallades Stor-Emil i Alta. Han lär ha haft en tremänning vid namn Per Mickels i Flästa, men mycket mer vet jag inte om hans samtida släktförhållanden. Min mor var Emils dotter Torborg (f. 1942). Eftersom hennes far dog när hon var bara ett par månader gammal har jag inte vetat så mycket.
 
Något jag har hört berättas är att en barnlös kusin till honom ägde ett hemman i Koldemo vilket han och hustrun testamenterade till kommunen för att där skulle bli ett barnhem. I stället sålde kommunen hemmanet vidare; det är det som nu kallas Träslottet. (Korsvea ligger inte långt därifrån.)
 
Hälsningar
 
Urban

417
Arbrå / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-30
« skrivet: 2002-10-01, 10:18 »
Flästa-bo i förskringringen: Landbonden Olof Ersson i Norrala sn anges i husförhörslängden vara född den 4 april 1711. [Norrala AI:1, 1756, p. 18] När han gifter sig första gången i Norrala 1738 anges han vara ”barnfödd i Flästa och Arbro Sochn”. [Norrala C:2, f. 156v] Vet någon något om Olofs släktförhållanden i Arbrå?
 
Olof skrivs som landbonde för hemmanet Svarven nr 1 omkring 1738 [Norrala C:2, uppsl. 92] och för Sund nr 3 omkring 1740 [Norrala C:2, f. 135v]. Han nämns från 1773 i husförhörslängderna som husman i byn Sund i Norrala. [Norrala AI:1, 1773, p. 13]

418
Blacksta / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-03-25
« skrivet: 2002-09-23, 16:57 »
Finns en prästman herr Sven i Blacksta kring 1620? I domboken för Hälsingland 1622 [f. 127r, v, HLA] berättas att hustru Anna i Blackesta kärade mot sin bror, magister Olaus Andreae i Bollnäs, om sitt outlösta arv i Söderala sn samt Jörssebölet, vilket hon ärvt efter sin halvbror Hans Eriksson.
 
1670 är ärendet åter uppe på tinget, nu på Mo och Rengsjö ting i Hälsingland. Samma dato kärade Rådmannen ifrå Wästeråhs W:tt Carl Thomsson till kappelanen hederlig och Wällärde H. Johan Schalinus om någon gam(m)al arfsrätt uthj Edhe [Mo sn, Hälsingland], Jerfsböle och Lussne [dvs. Ljusne i Söderala sn], effter sin Sahl. Farmoder hustru Anna Sahl. H. Swäns i Blacksta. Johan Schalin var svärson till mäster Olof i Bollnäs. I sammanhanget nämns också en farbror Johan Karlsson till rådmannen; hustru Anna verkar därför ha varit gift åtminstone två gånger om hon var gift med en Sven och hade en son med patronymikonet Karlsson. [Dombok för Hälsingland 1670, AIa:13, HLA; kopia tillställd mig av Lars Nylander, Mo, 1998-01-25]
 
Jag är osäker på om det är Blacksta i Södermanland som avses, men någon läsare här kanske vet bättre besked?

419
Kvalitetsutredningen / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-15
« skrivet: 2002-08-15, 15:27 »
Hej, Egon. Att diskussionen för tillfället är tyst på Anbytarforum beror nog mest på att det har varit semestertider och att frågan kräver eftertanke; meningen är väl att vi ska försöka komplettera och förbättra. Jag har själv läst igenom utredningen en gång och har sedan skrivit ut den för en närmare genomgång i helgen.
 
Att översätta latinska dateringar till moderna har onekligen fördelar. Från ett sociologiskt perspektiv kan man se vilken tid på året när de flesta dog, gifte sig eller avlade barn inom ett område. I de enskilda fallen kan man till exempel se om det alltid gått minst nio månader från en vigsel till första 'bäbisens' nedkomst, hur lång tid det tog innan en person gifte om sig efter den föregående partnerns död. I en del fall går det att se att man hade en tradition att gifta sig på en viss dag på året under flera generationer i en familj, vilket inte alltid skulle framgå om olika typer av datering använts.
 
Det här är ett par exempel på hur datumen kan ge personhistoriskt intressanta uppgifter och sätta in personerna i en miljö. Dessutom kan man lättare upptäcka fel eller dolda frågetecken. Någon gång har jag faktiskt varit med om att den moderna datumangivelsen i husförhörslängden inte överensstämmer med den latinska i ministerialboken.
 
Datum är viktiga men kan vara rejält missvisande. Jag observerade först när jag arbetade med att registrera personer i en församling i Hälsingland att det var genomgående dopdatum som angavs som födelsedatum för de äldre personerna i husförhörslängderna från 1700-talets mitt. Det var först efter en del jämförelser jag kunde konstatera att datumen åtminstone i vissa fall skrivits in i efterhand av prästen själv utifrån den äldsta födelseboken. Fram till ungefär 1690 registrerades där bara dopdatumet. Att det inte uteslutande handlade om att äldre personer födda fram till 1690 bara mindes sitt dopdatum visas av att inflyttade personer och hela familjer, däremot, ofta bara angavs med åldersuppgift. Detta, i kombination med andra indicier, pekar starkt på att födelsedatumen i vissa fall skrivits dit i efterhand av prästen själv.
 
En sådan här komplettering hade praktiska fördelar. Det gjorde det lättare för prästen att hålla koll på folket då det gällde konfirmationer, skatt- och utskrivningar och uträkningar av de obligatoriska åldersuppgifterna i exempelvis dödboken.
 
I förlängningen innebär det, i det här fallet, att datumen till vissa delar kan vara en efterhandskonstruktion. Prästen kunde komplettera längden med födelsedatum för en person med åldersuppgift han trott sig återfinna i födelseboken. Jag hade tidigare använt födelsedatumet för en person i husförhörslängden som ett rätt kvalificerat belägg för en identifiering med en person i födelseboken, men så enkelt verkar det alltså inte vara. Eftersom det inte ens är säkert att födelsedatumen getts av personerna själva utan är en efterhandskonstruktion blir de svårare att använda.
 
Håkan Skogsjö skrev i sin artikel om dopnamn i Släktforskarnas årsbok att prästen ibland kan ha använt husförhörslängden som en kladdbok, där han först förde in uppgifter och senare uppdaterade födsel-, vigsel- och dödböckerna. I de senare har jag för en viss tid och bygd kunnat slå fast att uppgifterna i inte så få fall är införda i efterhand. Ibland flera månader senare. Det komplicerar bilden när vi träffar på olika datum för en händelse i husförhörslängden och de så kallade ministerialböckerna. Jag har också sett flera exempel på att dödsdatum ges för en person i husförhörslängden för vilken dödsnotis saknas i dödboken.
 
Jag tror därför inte att det finns något enkelt sätt att kvalitetssäkra datum. Däremot skulle kvalitetsutredningen kunna ge förslag till generella principer för en källkritisk bedömning.

420
Kvalitetsutredningen / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-15
« skrivet: 2002-07-16, 09:08 »
Michael har naturligtvis helt rätt i att frågan om kvalitetsutredningens tillgänglighet inte behöver hänga ihop med förslaget att avskaffa de stödjande medlemmarna. Det jag blir illa berörd av är att styrelsen har fattat ett aktivt beslut om att begränsa vilka som ska få tillgång till utredningen. Att det beslutet innebär att de stödjande medlemmarna inte får se och bidra måste ha varit uppenbart för alla i ledningen. Jag känner mig rätt nedprioriterad som stödjande medlem. Att det sammanfaller med att styrelsen vill att jag och andra stödjande medlemmar ska avvecklas kan ju vara en tillfällighet.
 
Eftersom förbundet aldrig intresserat sig för kvalitetsfrågor, har jag och några andra släktforskare sedan tidigare funderat över möjligheten att starta en egen förening som enbart arbetar för en bättre kvalitet i forskningen genom att ägna sig åt frågor om källkritik, diskutera hur man bäst redovisar sina forskningsresultat och som uppmärksammar goda exempel. (Och där politiska diskussioner och utspel garanterat inte hör hemma.) Skulle det finnas underlag för en sådan förening?

421
Kvalitetsutredningen / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-15
« skrivet: 2002-07-15, 19:02 »
Anders: Jag såg på nätet att du var Assistant Professor i medeltidshistoria vid Yale University. Du har ju också medverkat som författare i Svenskt biografiskt lexikon. Hans Gillingstam brukar säga att du är den mest kvalificerade släktforskaren då det gäller frågor om svensk medeltidsgenealogi och att ditt arbete, alltifrån artiklar, källredovisning och register, håller mycket hög kvalitet.
 
Jag kan inte alls åberopa något i stil med sådant när det gäller mig själv. Men jag har i åtskilliga år, som en av mycket få släktforskare i Sverige, engagerat mig för en förbättrad kvalitet i forskningen genom att hålla föredrag och skriva artiklar och debattinlägg om källkritik och metodlära. Utan källkritik och ordentlig källredovisning har ju vår släktforskning mycket litet värde. Eftersom förbundet inte har drivit frågan om kvalitet i forskningen tidigare så är jag intresserad av vad utredningen säger och jag tror att jag skulle kunna bidra.
 
Men förbundsledningen är alltså inte intresserad av att sådana stödjande medlemmar som du och jag ska få tillgång till kvalitetsutredningen. Förbundsordföranden, som ovan efterlyser ”raka frågor” då det gäller kvalitetsutredningen, väljer att inte svara på frågan varför styrelsen beslutat att inte ge stödjande medlemmar möjlighet att granska utredningen och komma med bidrag. (”Sådant var inte det förslag vi hade att ta ställning till” tycker jag är detsamma som att inte svara alls.)
 
Jag tycker det här är en oroande utveckling. Ditt antagande att det hela handlar om att sätta stödjande medlemmar på plats låter drastiskt men så verkar det. En följd av att reducera alla stödjande medlemmar till prenumeranter blir att förbundsledningen inte längre behöver beakta deras synpunkter som individer och som grupp på samma sätt längre. Även om man inte officiellt säger det så blir det ju automatiskt resultatet när man devalverar stödmedlemsskapet (”jag vill visa vad jag stöder och arbetar för”) till en prenumeration (”jag är en konsument som betalar för en tidsskrift”). I förlängningen blir det väl så att förbundsledningen bara arbetar mot föreningarnas ombud och enskilda släktforskare inte självständigt kan driva frågor. För mig innebär i alla fall det förhållande att jag nu inte ska få vara direktansluten som stödjande medlem att förbundet blir en marginaliserad och abstrakt företeelse som agerar von oben.
 
Som du visar förväntas tydligen prenumeranterna i det ideella förbundet dessutom betala ett rejält överpris för Släkthistoriskt Forum för att täcka förbundets övriga aktiviteter (som att lägga ut 50.000 kr eller däromkring för att skicka halva styrelsen på konferens till USA). För egen del tänker jag naturligtvis inte bli prenumerant när det stödjande medlemsskapet försvinner. Jag kommer i stället att lägga pengarna på att skaffa mig en prenumeration på Populär Historia. Fyra nummer för 178 kr. Underhållande men framför allt gedigna och faktaspäckade artiklar av hög kvalitet om hur våra förfäder levde. I senaste numret finns för övrigt en bra artikel om heraldik. Rekommenderas varmt för alla släktforskare.
 
Styrelsen utgår från att alla stödjande medlemmar är nöjda med att reduceras till prenumeranter och ändå betala ett kraftigt överpris för en produkt som väl ändå finns tillgänglig på de flesta bibliotek. Hur realistiskt det är får tiden utvisa.

422
Kvalitetsutredningen / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-15
« skrivet: 2002-07-13, 11:39 »
Liksom Jonas förstår jag inte varför styrelsen har fattat ett beslut om att begränsa tillgången till kvalitetsutredningen. Jag tycker att det verkar kontraproduktivt och skulle därför vilja att någon av styrelsen motiverar varför.
 
I ett par andra inlägg i den här diskussionen hävdas att man kan utgå från att det inte blir några förändringar i förbundets inkomster genom att göra om stödjande medlemmar till prenumeranter. Det är naturligtvis bara antaganden. Företag och större föreningar anstränger sig för att få kunder och anslutna att känna sig mer engagerade och mer uppskattade. Det gör man bland annat genom att bilda klubbar, ge medlemskort, tala om hur viktigt medlemmarnas stöd är. Det vill säga, man försöker ge medlemsskapet ett mervärde och därigenom öka företagets goodwill. Förbundsledningen föreslår nu att vi ska gå motsatt väg genom att reducera stödjande medlemmar till prenumeranter av idealistiska skäl. Det innebär i praktiken att man gör en nedskrivning av förbundets goodwill.
 
Jag är stödjande medlem i förbundet i första hand därför att jag tycker att förbundet är viktigt. Uttrycket stödjande medlem visar att jag bidrar till och stödjer förbundet i första hand för vad det arbetar för, inte för vad jag personligen får i handen. Om jag nu ska reduceras till prenumerant blir jag inget annat än en konsument av förbundets produkter. En rationell konsument har ett rent själviskt perspektiv: motsvarar den levererade produkten vad man betalat för?
 
Släkthistoriskt Forum med de hemma hos-reportage som nu verkar bli normen är trevlig men rätt lättviktig läsning. Det tar tio minuter att ögna igenom ett nummer och det kan jag lika gärna göra på biblioteket, som prenumererar på tidskriften för bland annat mina skattepengar. På det sättet sparar jag nästan ett par hundra kronor om år. Så gör jag som rationell konsument.
 
Jag tycker att förbundet borde ha gjort åtminstone en liten enkät bland de stödjande medlemmarna om hur de ser på att reduceras till prenumeranter och hur det skulle påverka deras inställning och beteende. Det rör sig ändå om mycket pengar för förbundets del.

423
Svärdsjö / Äldre inlägg (arkiv) till 2002-08-26
« skrivet: 2002-07-07, 13:25 »
Svartnäs-bor? Jag undrar om det finns någon som känner till Svartnäs och dess innevånare under första hälften av 1700-talet som kan ge lite Ljus & Ledning. Mina äldre släktingar hade nämligen tänkt göra en 'nostalgitripp' tillsammans med en Amerika-släkting till Svartnäs om en dryg vecka.  
 
Min morfars farfar, Lars (Lars Petter) Ahlin (f. 1814-12-26 i Rämshyttan, Rämens sn, Värmland), blev mästersmed vid Svartsjö bruk. (Jag har ett foto av honom.) Han gifte sig andra gången 1853 med en Anna Stina Olsdotter (f. 1822-08-02) i Rönnbacken nr 2 i Åmots sn (nu i Ockelbo), Gästrikland. Enligt uppgift av Ingrid på Ockelbo Släktforskarförening via e-post 1999-08-31 var Anna Stinas mormor Karin Nilsdotter (d. 1856-03-02) i Källsjön nr 2 i Åmot.
 
Denna Karin - min morfars farmors mormor - anges i husförhörslängderna för Åmot vara född 1750 i Svärdsjö sn, enligt Ingrid. Den enda Karin Nilsdotter jag kan hitta i födelseboken för Svärdsjö detta år är den som föds 1750-04-05 i Svartnäs som dotter till bonden Nils Larsson (f. 1726) och hu. Margareta Larsdotter i Svartnäs.
 
Enligt mina egna forskningar är Nils troligen identisk med den Nils som föds 1726-01-07 i Svartnäs som son till Lars Nilsson och hu. Karin Persdotter i Svartnäs. [Svärdsjö C:2, 1701-1746 (vigda t.o.m. 1752), p. 375] Nils Larsson i Svartnäs gifter sig 1748-09-09 med Margareta Larsdotter i Svartnäs. [Svärdsjö C:2, 1701-1746 (vigda t.o.m. 1752), p. 40]
 
Enligt husförhörslängden var Margareta född 1726. [Svärdsjö AI:3, p. 404] Jag gissar därför att hon var dotter till den Margareta som föds i Svartnäs 1726-01-18 som dotter till Lars Hindersson och Anna Jansdotter där. Lars dog 1745-02-27: Lars Hinderson ifr. Swartnäs död i frän(?)siuka ___ 50: 2 mån. [gammal]. [Svärdsjö C:2, 1701-1746 (vigda t.o.m. 1752), p. 506] Hans hustru Anna dog 1762-06-10:  Lars Hinders Änka Anna Johansdotter frå Suartnäs, därstädes föd A.o 1694, F. Johan Olsson, Modren Elisabet Mattsdotter, blef gift 1725 med Lars Hindersson, med honom lefvat i 20 år, och afladt 3 döttrar af huilka en är död, --- 17 åhr, och inlagt sig om at föra et christligt lefwerne, anammade nästledne 2 dag--- Herrans H. Nattvard här i kyrkan (---) af ledverk, och måste (---); beredde sig sedan til en Salig död. sedan hon här duälts(?) uti 68. [år]. [Svärdsjö F:1, död- och begravningsbok 1747-1775] Lars och Anna hade gift sig 1725-02-02; båda var vid vigseln bosatta i Svartnäs. [Svärdsjö C:2, 1701-1746 (vigda t.o.m. 1752), p. 22]
 
Är någon bekant med dessa familjer eller känner till bygdens ursprung? Enligt vad jag har hört ska de äldre invånarna i Svartnäs mestadels vara av finsk härkomst.
 
Hälsningar
 
Urban Sikeborg

424
Frågan om omslaget är en bagatell, Essan, och har inga andra dimensioner eller bottnar. Jag har gett vad jag tycker är ett konstruktivt förslag till hur man kan göra Släkthistoriskt Forum ännu bättre. Att Hans Egeskog är en kompetent redaktör har han enligt min mening visat tydligt i de senaste numren.
 
Det som jag för egen del tycker borde diskuteras är hur och varför förbundet reservationslöst och utan att presentera en analys av konsekvenserna öppet propagerar för att alla släktforskare ska ansluta sig till Genline, en kampanj som kulminerar med det senaste numret av Släkthistoriskt Forum. Vill det sig illa kan förbundsledningens linje gentemot SVAR i den här frågan få riktigt allvarliga konsekvenser för släktforskarna i förlängningen. Det är åtminstone så som jag ser det, med rätt eller orätt. Detta går nog inte att diskutera här, emellertid, med tanke på alla dessa konspirationsteorier och tillvitande av dolska motiv som förekommer på Anbytarforum och som jag tycker att också du är farligt nära att ge prov på i ditt ovanstående inlägg. Vi får diskutera det på RÖTTERs debattsida i stället, där det ges lite mer tid för eftertanke innan man skriver.

425
Jag måste ha uttryckt mig oklart, Hans. Vad jag ville säga - för att vara brutal - är att jag läste tidningen TROTS omslaget. Jag tycker inte att det är utmärkt.

426
Om bilder och utformning kan ju alla tycka och det brukar därför bli rätt engagerade diskussioner om sådant. Ultimata sanningar kan man väl inte begära från något håll. Men det innebär inte att det inte finns väl utforskade och beprövade tumregler om rätt och fel när det gäller hur man på bästa sätt når ut till läsaren. Jan-Christer Strahles reaktion på omslagsbilden var samma som min. När jag tog upp tidningen ur brevlådan kom jag spontant att tänka på hur en tidigare, mycket kortvarig ShF-redaktör på åttiotalet satte sin egen bröllopsbild på omslagssidan. Det var lika omöjligt att se kopplingen mellan bild och släkthistorisk forskning. Jag tror att det skulle vara svårt att få någon ny släktforskarintresserad att spontant öppna det här numret om de inte hade sett tidningen förut (ShF är ju inte till bara för de redan frälsta). Bra bilder ska ju både förmedla information och väcka intresse. Den här bilden, med sladdar och datorer och allt, blev intressant bara därför att jag inte kunde förstå vad den var tänkt att visa eller vad den hade med släktforskning att göra. Det är först när jag hade läst artikeln som jag förstod vad bilden föreställde.
 
Därför ett konstruktivt förslag: Jag tycker att det vore bra om det redan på omslaget framgick vilka tyngre eller mer allmänt intressanta bidrag som finns i tidningen. Så gör man ju på de flesta vecko- eller månadsmagasin av mycket goda skäl: Man får fler läsare och det blir dessutom lättare för läsaren att gå tillbaka och hitta just det nummer han eller hon letade efter. Då kan man också få en naturligare koppling till omslagsbilden. Som det nu är leder omslaget inte in i tidningen - istället borde den fungera som ett skyltfönster som lockar till vidare läsning, på liknande sätt som RÖTTERs hemsida.
 
Jag vill tillägga att jag uppfattade det på liknande sätt som Jan-Christer Strahle också i ett annat avseende och som jag tycker är allvarligare än frågan om omslagsbilden. Det var lite väl mycket av betald annonsplats över det hela: Tre sidor text och en hel omslagsbild för att presentera källarföretaget Genline. Visserligen skriver förbundsordföranden i sin debattartikel på sidan 32 att förbundet inte tar ställning för Genline eller SVAR, men det helhetsintryck jag får är något helt annat.
 
På sikt tycker jag att det känns som ett tryggare alternativ att Sveriges digitaliserade kyrkböcker, allas vår nationella kulturskatt, tillhandahålls av staten genom Riksarkivet. Särskilt som SVAR hävdar att man har visionen att göra alla kyrkböcker tillgängliga på nätet kostnadsfritt. Genline är ett litet kommersiellt företag som befinner sig i ett ansträngt finansiellt läge. På Förbunds-Rötter berättar förbundsordföranden att det inte ens är säkert att Genline har resurser att täcka hela Sverige och att produktionen kan ”ta oerhört mycket längre tid, än vad man räknar med idag”. Företagsid?n går ut på att tjäna pengar genom att ta ut avgifter av släktforskarna för att de ska få använda det inlästa materialet. Om företaget ska klara sig kan inte avgifterna vara särskilt låga. Stödjande medlemmar i förbundet erbjuds nu ett tvåårigt abonnemang för tretusen kronor, med tillägget: ”Billigare än så här blir det knappast!” Det är väl det man är rädd för.
 
Det verkar inte finnas något i nuläget som visar att Genlines lösning skulle bli billigare eller vara av bättre kvalitet än vad SVAR kan komma att erbjuda. Jag tycker att det vore bättre om förbundsledningen presenterar mer information för medlemmarna om vad de olika alternativen kan komma att innebära i förlängningen innan man propagerar för en viss lösning och uppvaktar ministrar. För närvarande kan Genline erbjuda mer - och man kan bara sympatisera med deras entusiasm - men vad blir konsekvenserna för oss släktforskare om några år?

427
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2002-03-05, 15:21 »
Bob: I've got some information on Christine Lundeen's ancestry in my Norrala database, traced back to the middle of the 18th century and - in some cases - even further. If you don't have that information already, just let me know and I'll send it to you.
 
I don't have the database available right now but I remember that Michael (Mickel Mickelsson) did had a brother named Per Mickelsson. However, he was born in 1804 so he couldn't be identical to Peter Lundeen. (Mickel also had a sister infamous for her bad temper, Kerstin I think her name was. Her neighbours - including one of my ancestors - eventually had to file an official complaint about her disrespectful behaviour.)

428
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2002-02-28, 21:32 »
Berit: Anders saknas i födelseböckerna för Norrala. Du kanske kan få svar på din fråga i Anders Svarvares bouppteckning. Enligt ett register av Ulla Bodin i Farsta finns bouppteckningen efter Anders Svarvare i Hamre (grannby till Ringa), daterad den 9 november 1814 och med nummer 99, mikrofilmad på mikrofilmsrulle GH659. (Mikrofilmen finns på Söderhamns stadsbibliotek eller kan beställas från Gävle stads- och länsbibliotek.) Bouppteckningarna kan ge värdefulla uppgifter om innestående arv och liknande.
 
Hälsningar
 
Urban

429
Latin > Svenska / Äldre inlägg (arkiv) till 21.1.2002
« skrivet: 2001-08-18, 22:35 »
Paul: Texten verkar åsyfta olika tryckta verk.
 
Sveno Theodorici Gelsenius lät i Åbo 1643 trycka sitt verk ”Brevis declamation super illum communem locum: per angusta ad augusta”. Förkortningen ”Ab.” syftar alltså på tryckorten (på latin Aboe). Jag översätter det: ”Kort föredrag över den allmänna sentensen 'Genom prövningar till det helgade”. (Jag kommer inte på någon översättning på svenska som också håller fram originalets allitteration och rim i sentensen just nu. Den engelska varianten brukar lite klatschigare återges Through trials to triumph.)
 
I Åbo lät Gelsenius 1649 också trycka ”Logarion peri tes ton nekron anastaseos” (.). Denna grekiska titel tolkar jag som ”Kort tal över uppståndelsen från de döda”. Det är möjligen den skriften som noteringen ”Ab. 1649” avser.
 
”De modestia. Ab. 1650” skulle kunna vara Ericus Matthiae Florinus ”Oratiuncula de modestia” (Kort tal över måttfullhet), som trycktes på samma förlag i Åbo men år 1652 (kanske en senare utgåva).
 
”De incarnatione” är uppenbarligen en teologisk skrift, eftersom uttrycket inkarnation används om hur Guds son blev kött, dvs. människa. Den mest kända skriften med detta namn är kyrkofadern Athanasius ”De incarnatione Verbi Dei” (Om Guds Ords inkarnering). Tittar man i LIBRIS databas hittar man flera titlar som också rör detta tema. Ett par av dem är tryckta i Åbo kring 1650-talet. Databasen är antagligen inte komplett, med tanke på tiden, men det visar åtminstone att det var ett aktuellt ämne.

430
98 - Osorterat / Den sk bördsrätten
« skrivet: 2001-08-15, 13:49 »
Olle: Jag ger ett sådant exempel från ca 1620 i min artikel om Lasse Olsson (Björnram) i Släktforskarnas Årsbok 1998. I det fallet var det en landsskrivares hemman i Hälsingland som kronan övertog som skattevrak eller liknande (han hade i alla fall förskingrat kronans medel). Landsskrivarens syster kunde sedan återbörda hemmanet med hänvisning till sin släktskap.
 
Hälsingeprosten Olof Johannis Broman skriver på något ställe i sitt mastodontverk Glysisvallur från 1700-talets första hälft att allmogen där vinnlade sig hårt om att återbörda gods som dragits in till kronan. Jag har tyvärr ingen exakt sidhänvisning tillgänglig just nu; jag återkommer till dig om detta.

431
Mora / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-19
« skrivet: 2001-04-15, 10:54 »
Morabo funnen i dödboken för Norrala socken, Hälsingland:
 
Dödsnotisen för 1813-04-04 lyder: “Kungsgården. Gl. Pigan Karin Larsd.r fr. Mora S.n.” Död av okänd sjukdom, 47 år gammal. [Norrala C:4, f. 135r]

432
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2001-04-14, 09:39 »
Ett tillägg angående båtsmannen Lorents Ulriksson Arnö ovan. I husförhörslängden 1822-27 upptas bland Närby utanvidsfolk [Norrala AI:3, uppsl. 36]:
 
[color=0000ff]Båtsmanskorpralen Lars Arnö (ovan noterat Lorens Ulric), f. 1786-08-16. Kom fr. Stora Barnhuset 1794 med Namnet Malmström
Hustrun Brita Mickelsdotter (f. 1789-10-29)
Sonen Per (f. 1816-10-07)
Sonen Mickel (f. 1819-07-25)
Sonen Lars (f. 1825-01-25)[/color]
 
Vigselnotisen från 1815-11-05 (datumet är justerat och därför lite otydligt men sista lysningen ägde rum den 29 oktober) lyder: KronoBåtsm. Lars Arnö och Skomakare D.n Brita Mickelsd.r i Fors. Giftoman Hännes Husm. Mickel Nilsson i Forss. [Norrala C:4, f. 109v] Brita saknas i födelseboken för Norrala.
 
Dödsnotisen uppger endast att avskedade båtsmannen, korpral Lars U. Arnö avlidit 1854-03-16, 68 år och 2 månader gammal. [Norrala C:6]
 
Det finns en del nu levande ättlingar till Lars Arnö och hustrun Brita, åtminstone genom Arnös son Per, vars utomäktenskaplige son Jonas tog sig namnet Forslin. (Per själv kom att gifta sig med systern till den man som 1843 gifte sig med den kvinna Per 1842 rått med barn. Ett stänk av såpopera.)

433
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2001-04-14, 09:19 »
Efter 1782 saknas husförhörslängder helt för Norrala fram till 1816. Den tidigaste in- och utflyttningslängden börjar 1804 och är då extremt kortfattad, på sin höjd med sidhänvisningar till den nu förlorade husförhörslängden. Det är därför inte alltid enkelt att spåra den icke-besuttna delen av allmogen, särskilt om de flyttat in till socknen under denna tid. Det underlättas inte av att mycket lite material om båtsmän i Norrala verkar finnas bevarat på Krigsarkivet för denna tid.
 
Generalmönsterrullan över kronobåtsmän 1816 kan emellertid hjälpa, eftersom den anger båtsmännens ursprung och när de antogs i tjänsten. Rullan har kolumner för kompaninummer, namn, födelseort, antagningsår i tjänsten, nuvarande ålder, antal tjänstgöringsår, förfarenhet samt mönstringsnoteringar. För Norralas del anges detta:
 
107 Mats Matsson Boda: Född i Dalarna; antagen 1808; 30 år gammal; tjänstgjort 8 år; “något Sjövan”; närvarande.
 
108 Lorents Ulriksson Arnö: Född i Stockholm; antagen 1808; 31 år gammal; tjänstgjort 8 år; “Något Sjövan”; närvarande.
 
109 Olof Olsson Lemberg, “Kongl. Förvaltningens Afsked den 8. Januarii 1812. 1812 den 16. Januarii hittransporterades Fördubblingen ifrån N. 116. Anders Olsson ____”. [Följande uppgifter avser Anders:] Född i Västmanland; antagen 1808; 36 år gammal; tjänstgjort 8 år; “Timmerman”, “Befaren Sjöman”; närvarande, approberas.
 
110 Salomon Rasmundsson Bergner, “Kongl. Förvaltningens Afsked d: 14. Februarii 1811. 1812. den 10. Januarii hittransporterades Fördubblingen ifrån samma Nummer Erik Andersson __”. [Följande uppgifter avser Erik:] Född i Falun; antagen 1809; 27 år gammal; tjänstgjort 7 år; “Klensmed”, “Befaren Sjövan”; närvarande, approberas.
 
111 Per Jonsson Ringare: Infödd; antagen 1808; 31 år gammal; tjänstgjort 8 år; “Något Sjövan”, “Segelsömmare”; närvarande.
 
112 Jan Jansson Norling, “Kongl. Förvaltningens Afsked den 3. juni 1813. 1816 den 22 Januarii inskrefs f.d. Fördubblings Båtsmannen Hans Persson __”. [Följande uppgifter avser Hans:] Infödd; antagen 1816; 27 år gammal; tjänstgjort 0 år; “Obefaren”; närvarande, approberas.
 
113 Hans Hansson Schenström: “Död i Hemorten den 10. mars 1810. 1810 en 27. Julii hittransporterades Fördubblingen ifrån samma nummer Jacob Olsson __”. [Följande uppgifter avser Jakob:] Född i Västmanland; antagen 1809; 38 år gammal; tjänstgjort 7 år; “Timmerman”, “något Sjövan”; närvarande, approberas.
 
114 Johan Matsson Varberg; Infödd (se dock tidigare inlägg); antagen 1809; 40 år gammal; tjänstgjort 7 år; “Timmerman”, “Befaren Sjöman”; närvarande.
 
115 Anders Matsson Hagberg: Född i Dalarna; antagen 1799; 44 år gammal; tjänstgjort 17 år; “Timmerman”; “Närvarande. Får afsked för Sjuklighet. I stället anmältes Sonen Sven Andersson, 22 år gammal. Approberas.”
 
116 Per Jonsson Hagman: Infödd; antagen 1809; 29 år; tjänstgjort 7 år; “Timmerman”, “Befaren Sjöman”; närvarande.
 
117 Anders Andersson Styf, “Död i Strömstad den 16. februari 1815. 1816 den 22 Januarii inskrefs Drängen Daniel Larsson __”. [Följande uppgifter avser Daniel:] Född i Dalarna; antagen 1816; 20 år gammal; tjänstgjort 0 år; “Obefaren”; närvarande, approberas.
 
118 Per Jonsson Vadsten: Infödd; antagen 1802; 38 år gammal; tjänstgjort 14 år; “Sjöbefaren”; närvarande.
 
119 Johan Gustavsson Hamberg: Född i Vadstena; antagen 1788; 49 år gammal; tjänstgjort 28 år; “Befaren Sjöman”; “Närvarande. Får afsked för bräcklighet. I stället anmältes Sonen Matts Jansson, 20 år gammal, Född i Norrala Socken. Approberas.”
 
120 Olof Jonsson Hamrell: Infödd; antagen 1808; 27 år gammal; tjänstgjort 8 år; “Skomakare”, “något Sjövan”; närvarande.
 
121 Abraham Persson Ring, “Kongl. Förvaltningens Afsked den 24. Februarii 1814. 1814. den 26. mars inskrefs Drängen Hans Hansson __”. [Följande uppgifter avser Hans:] Infödd; antagen 1814; 35 år gammal; tjänstgjort 2 år; “Segelsömmare”, “något Sjövan”; närvarande, approberas.
 
122 Per Olsson Snar, “Drunknad i Hemorten den 27. Maii 1814. 1816 den 22 Januarii inskrefs Reserve Båtsmannen Anders Andersson __”. [Följande uppgifter avser Anders:] Infödd; antagen 1816; 22 år gammal; tjänstgjort 0 år; “något Sjövan”; approberas.
 
[Källa: “General Mönster Rulla uppå Rote Båtsmännen af 1.a Norrlands 1.a del År __ 1816” (dvs. första Västernorrlands båtsmanskompanis första del) Marinens rullor serie IV, Västernorrlands kompanier, diverse rullor, 1759-1835, Krigsarkivet]

434
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2001-04-11, 09:22 »
Susanne:  Jag ser fram emot att få veta mer om Carin, var hon bodde, när hon gifte sig och dog och också om du vet något mer om hennes bror som bodde i Skön.
 
Min kommentar om ditt namn ber jag dig ursäkta. Jag forskar åt för många samtidigt och det i kombination med en liten stroke (inget skämt) gjorde att jag tillfälligt förväxlade dig med en annan. Det är förstås inte försvarligt.
 
Det finns mycket lite material rörande båtsmän i Krigsarkivet för 1700-talet och början av 1800-talet. Jag lyckades emellertid hitta kronobåtsman nr 114 Johan Matsson Varberg i en generalmönsterrulla från 1816. I kolumnen “Födelse-Ort” anges Infödd, vilket måste vara felaktigt (jämför ovan). Han anges ha antagits i tjänsten 1809, vara 40 år och ha tjänstgjort som båtsman i 7 år. I kolumnen “Förfarenhet och hvad en hvar har lärdt” står noterat: “Timmerman” och “Befaren Sjöman”. [“General Mönster Rulla uppå Rote Båtsmännen af 1.a Norrlands 1.a del År __ 1816”, Marinens rullor serie IV, Västernorrlands kompanier, diverse rullor, 1759-1835, Krigsarkivet]
 
Du kanske redan har observerat att han och hans hustru finns omnämnda i diskussionen Landskap, Socknar, Ovansjö (inlägg av Karin Willerius 2000-01-24). Där anges han som smedsonen Jan Matsson från Storvik och tegelslagare i Stigslund; hustrun var dotter till hjulmakaren Per Matsson och hustrun Lisa Persdotter. Karins inlägg och det föregående inlägget av Katarina Sohlborg i samma diskussion innehåller fler uppgifter om familjen och Jan Matssons hustrus anor.
 
Hälsningar  
 
Urban

435
Mora / Äldre inlägg (arkiv) till 2001-06-19
« skrivet: 2001-04-02, 16:49 »
Mora-bo funnen i vigselboken för Norrala socken, Hälsingland:
 
På sidan för gifta på hemmanet Ringa nr 7 i Norrala upptas: “dräng. Anders Larsson. med ärl. pig. Anders Anna dotter [sic - rättat med en tvåa över Anders och en etta över Anna för att visa den korrekta ordningen Anna Andersdotter] ifrå Mora i Dalarna __ 1770. 28 Octob. han född 1742 d. 3 Sept. fadren Lars Andersson, modren Karin Ohlsd.r. Hon född i Mora 1736. fadren And. Andersson. Modren Margta Olsd.r.” [Norrala C:3, p. 92]

436
Norrala / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-14
« skrivet: 2001-03-25, 22:17 »
Susan: Karin Forsgren är mycket riktigt född i Norrala. Det som försvårat identifieringen är dels
att födelsedatumet var felaktigt, dels att hon först i samband med flytten till Skön tog sig namnet
Forsgren. Detta namn hade fadern som nyinflyttad till Norrala burit men sedan ändrat till
båtsmansnamnet Varberg. Det som löste problemet var din uppgift om Skön, eftersom jag då kunde
identifiera Karin Forsgren med den Karin Johansdotter Varberg som nämndes bland utflyttade.
 
Karins föräldrar var båda bördiga från Gästrikland. Du måste alltså fortsätta ditt sökande där.
Karin hade ett par syskon som stannade kvar i Norrala och fick ättlingar. Jag har sammanställt vad
jag har kunnat hitta om familjen i kyrkböckerna för Norrala fram till 1875. (Om inget annat anges
avses byar och gårdar i Norrala.)
 
Vad jag nu vill be dig om är mer information om Karin och hennes närmaste familj i Skön. Det skulle
vara kännas bra att få komplettera de uppgifter jag nu har om henne i mina egna papper.
 
Hälsningar
 
Urban
 
P.S. Normalt svarar jag inte på inlägg där man inte uppgett sitt fulla namn. Jag gör ett undantag
den här gången. Min uppfattning är ändå att du får en mer personlig och bättre respons om du anger
både för- och efternamn när du deltar här, så som reglerna för Anbytarforum föreskriver.
 
--- ÄTTLINGAR TILL BÅTSMANNEN JAN MATSSON VARBERG I SUND, NORRALA SOCKEN ---
 
Jan Matsson Forsgren/Varberg.
Kronobåtsman. Född 1775 Ovansjö sn, Gästrikland (*1*). Han bör ha varit bosatt i Valbo socken i
Gästrikland omkring 1801, eftersom sonen Johan uppges vara född där 1801-01-16. (*2*) Inflyttad
från Hille i Gästrikland 1804. (*2*) Bosatt redan 1806 i Vågbro (*4*): Han nämns som bruksarbetaren
Johan Forsgren i samband med sonen Pers födelse 1806. Då fanns i socknen bara ett bruk, tegelbruket
i Vågbro. När dottern Brita Lisa föds 1809 anges han uttryckligen vara tegelbruksarbetare i Vågbro.
(Eftersom husförhörslängderna 1782-1815 saknas är det svårt att belägga exakt när han började
arbeta på bruket.) Kronobåtsman till 1825 Sund (*2). Bosatt till 1844-02-13 i Sund (*5*). Död där
1844-02-13 (*6*) - dödsnotisen uppger endast att afsk. Båtsm. Jahn Mattss. Warberg i Sund avlidit
1844-02-13, 69 år gammal.
---
[color=0000ff]I husförhörslängden 1816-21 upptas bland Sunds utanvidsfolk [AI:2, uppsl. 106]:
Båtsman Jan Varberg (f. 1775 i Ovansjö)
Hustru Brita Persdotter (f. 1774 i Valbo)
[Överstruken:] Son Johan (f. 1801), utflyttad till uppsl. 119 1816, tog första nattvarden 1816
[Överstruken:] Son Per (f. 1886-11-29), utflyttad till uppsl. 144
Dotter Brita Lisa (f. 1809-02-15)
Dotter Karin (f. 1812-09-17)
Son Olof (f. 1817-02-15)
---
I husförhörslängden 1822-27 upptas bland Sunds utanvidsfolk [AI:3, uppsl. 116]:
Båtsman [med tillägget afsk. fogat i efterhand] Jan [tillagt Matsson] Varberg, (f. 1775),
inflyttad från Hille 1804 född uti Ofvansjö. Han noteras ha erhållit avsked 1825. Potäter.
Hustru Brita Persdotter (f. 1774, född uti Wahlbo)
Son Olof (f. 1817-02-15)
Dotter Brita Lisa (f. 1809-02-15), utflyttad till uppsl. 81 1822, tog första nattvarden 1822-06?-02
Dotter Karin (f. 1812-09-17), utflyttad till uppsl. 166 1826
Son Johan Jansson (f. 1801-01-16, född i Wahlbo), inflyttad från uppsl. 30 1822, till Sjös år
1820. Han noteras i kommentarskolumnen som B.k., dvs. beväringskarl.
Son Per Jansson (f. 1806-04-29), inflyttad från uppsl. 158 1823, utflyttad till Söderala 1827.
---
I husförhörslängden 1828-34 upptas bland Sunds utanvidsfolk [AI:4, uppsl. 122]:
Avsk. båtsm. Jan Matsson Varberg (f. i Ovansjö 1775), inflyttad 1804. I kommentarskolumnen står:
Potäter Befr -33
Hustru Brita Persdotter (f. i Valbo 1774), befriad
Son Olof (f. 1817-02-15). I inflyttningskolumnen anges fl. 20/1 1835, i utflyttningskolumnen
Malan i Sjöns s.n i Medelpad 1835. Han tog nattvarden första gången 1838.  
[Överstruken:] Per Joh. Forsgren (f. 1806-04-29), inflyttad från Söderhamn 1829. (I
utflyttningskolument finns en överstruken notering att han flyttat till uppsl. 96 1830, men där
saknas han.)
...  
I husförhörslängden 1835-40 upptas bland Sunds utanvidsfolk [AI:5, uppsl. 156]:
Avsk. båtsman Jan Matsson Varberg (f. 1775)
Hustru Brita Persdotter (f. 1774)
Son Olof (f. 1817), med notering i inflyttningskolumnen att han kom från Skön i Medelpad 1840 och i
utflyttningskolumnen att han flyttat till Skön 1838.
---  
I husförhörslängden 1841-51 upptas bland Sunds utanvidsfolk [AI:6, uppsl. 156]:
Avsk. båtsm. Johan Matsson Varberg (f. 1775, afl. d. 13/2 1844)
Änkan, hustru Brita Persdotter (f. 1774)
Son Olof Forsgren (f. 1817-02-20), inflyttad från uppsl. 172 1841
Hustru Anna Israelsdotter (f. 1817-05-07 i Frösön), inflyttad från Söderhamn 1843
Son Johan (f. 1844-04-01)
Dotter Brita Kajsa (f. 1847-01-11)[/color]
 
Jan Matsson Varberg hade följande barn med sin hustru Brita Persdotter:
 
1 Johan Jansson Forsgren. Född 1801-01-16 Valbo sn, Gästrikland.
2 Per Jansson Forsgren. Född 1806-04-29 Vågbro.
3 Brita Lisa Jansdotter. Född 1809-02-15 Vågbro.
4 Karin Forsgren (Karin Johansdotter Varberg). Född 1812-09-13 Sund.
5 Olof Jansson Forsgren. Född 1817-02-15 Sund.
 
Brita Persdotter.
Född 1774 i Valbo sn, Gästrikland (se ovan). Hon dog 1855-01-23 i Sund. Dödsnotisen uppger endast
att Båtsm. Jahn Warbergs E[n]ka Brita Persdotter avlidit 1855-01-23, 81 år gammal. [C:6]
 
 
[color=0000ff]--- GENERATION 1 ---[/color]
 
1 Johan Jansson Forsgren.
Sjöman. Född 1801-01-16 Valbo sn, Gästrikland (*7*). Bosatt till 1816 Sund (*1*). [Han uppges ha
flyttat till uppsl. 119 1816.] Tjänstedräng mellan 1816 och 1817 Styvje nr 1 (*8*). [Drängen Johan
Jansson (f. 1801) skrivs bland tjänstefolket på Styvje nr 1. Han anges ha flyttat in från uppsl.
106 1816 och flyttat till uppsl. 101 1817.] Tjänstedräng mellan 1817 och 1819 Sund nr 2 (*10*).
[Drängen Johan Jansson skrivs bland tjänstefolket på uppslaget för Sund nr 2 i husförhörslängden
1816-21, med noteringen att han flyttat till Söderhamn 1819.] Bosatt från 1819 i Söderhamn (*8*).
 
Sjöman 1823 vid Sjömanshuset (*2*). [Johan Jansson anges ha gått till Sjös år 1823. (AI:3, uppsl.
116) Han skrivs sedan separat under Sunds utanvidsfolk som Sjöman Joh. Johansson Forsgren, med
noteringen att han tog attest till Sjöm.h. d. 15/8 23. (AI:3, uppsl. 117) Bland utflyttade skrivs
för 1823-08-15 Johan Forsgren, till Sjös, med hänvisning till uppsl. 110 i husförhörslängden.
(B:1)] Tjänstedräng mellan 1825 och 1826 Sund nr 2 (*7*). [Drängen Johan Johansson Forssgren (f.
i Wahlbo 1801-01-16), skrivs bland tjänstefolket på Sund nr 1, med noteringen att han flyttat in
från uppsl. 117 1825 och flyttat till Söderhamn 1826-11-08.] Bosatt från 1826-11-08 Söderhamn
(*11*). [Dr. Joh. Joh: Forsgren anges som utflyttad till Söderhamn 1826-11-08, med hänvisning
till uppsl. 110 i husförhörslängden.]
 
2 Per Jansson Forsgren.
Född 1806-04-29 Vågbro (*12*). [Föräldrar: Bruksarbetaren Joh. Forsgren och hustrun Brita
Persdotter (30 år) på tegelbruket (i Vågbro). Faddrar: Rättarmäst.(?) Nils Forssqvist; fru Maria
Elis. Fagerström i Söderhamn; smeden Lars Norling och hustru Margareta Arf i Vikbro; Erik Norling
ibm (dvs. i Vikbro); jungfru Brita Lisa Fernqvist i Söderhamn.]
 
Tjänstedräng omkring 1821 i Borg (*13*). [Drängen Per Jansson (f. 1806-04-24?) skrivs bland en del
annat tjänstefolk under Borgs utanvids, med noteringen att han flyttat in från uppsl. 106. Han var
bosatt där när han bevistade förhöret 1821-04-26.] Bosatt omkring 1821 Sund (*1*). [Han anges i
husförhörslängden 1816-21 ha flyttat från Sund till uppsl. 144, utan tidsangivelse. Han bevistade
emellertid förhöret 1821-11-26 då han var bosatt i Sund. Eftersom han skrivs under Borg vid
vårförhöret verkar det som om han har flyttat tillbaka till Sund efter en kort tid i Borg. I den
följande husförhörslängden, 1822-27, skrivs Per Jansson under Sund, med noteringen att han flyttat
in från uppsl. 158 1823.] Tjänstedräng till 1823 i Borg (*14*). [Drängen Per Jansson (f.
1806-04-24) skrivs bland en del övrigt tjänstefolk under Borg utanvids i husförhörslängden 1822-27.
(Direkt efter honom skrivs för övrigt Karin Jansdotter, dvs. systern.) Han anges ha flyttat till
uppsl. 116 1823.]
 
Bosatt från 1827-10-15 Söderala sn (*11*). [Dr. Per Jansson Forssgren fr. Sund, f. 1806-04-28?,
anges ha flyttat till Söderala 1827-10-15. (Hänvisning till uppsl. 116 i husförhörslängden)] Bosatt
till 1829 Söderhamn (*11*). [Bland inflyttade 1829 upptas dr. Pehr Forsgren till Sund, kommen
från Söderhamn. I husförhörslängden anges avskedade båtsmannen Jan Matsson Varbergs son Pehr. Joh.
Forsgren i Sund, f. 1806-04-299, ha flyttat in från Söderhamn 1829. (AI:4, uppsl. 122)] Bosatt
från 1829 Sund (*3*). Bosatt från 1832 Enångers sn (*11*). [---man Per Forsgren i Sund, f.
1808-06-24 (sic), med ej godkända kristendomskunskaper, flyttar 1832 till Enångers sn.]
 
Bonde omkring 1847 i Maland, Sköns sn, Medelpad (*6*). Det är väl han som avses med den bonde Per
Forsgren i Maland i Skön som 1847 med sin ej namngivna hustru står som fadder till Olof Forsgrens i
Sund dotter Brita Kajsa.
 
3 Brita Lisa Jansdotter.
Född 1809-02-15 Vågbro (*15*). [Föräldrar till Brita Lisa: Tegelbruksarbetaren Johan Forssgren
och hans hustru Brita Persdotter i Vågbro. Faddrar: Arbetaren Sam. Kron och hans hustru Lisa
Fahlberg; Per Jonsson och hans hustru Märta Matsdotter; bokh. A. Lundmark och jungfru Sigr. Öster.]
 
Bosatt till 1822 Sund (*2*). [Hon anges ha flyttat från Sund till uppsl. 81 år 1822.] Tjänstepiga
mellan 1822 och 1824 Kolsta nr 5 (*16*). [Flickan Brita Lisa Jansd.r (f. 1809-02-05), skrivs
bland tjänstefolket på uppslaget för Kolsta nr 5. Hon anges ha flyttat in från uppsl. 116 och ha
flyttat ut till uppsl. 110 år 1824.] Tjänstepiga mellan 1824 och 1829 Sund nr 2 (*7*). [Pigan Brita
Lisa Jansdotter (f. 1809-08-05) skrivs bland tjänstefolket på uppslaget för Sund nr 2. Hon anges ha
flyttat in från uppsl. 81 1824. I den följande husförhörslängden, 1828-34, anges hon ha flyttat
till uppsl. 127 1829.] Tjänstepiga mellan 1829 och 1833 Haga nr sub 2 (*17*). [Pigan Brita Lisa
Jansdotter (f. i Sund 1809-02-05), skrivs bland tjänstefolket på uppslaget för Haga nr sub 2. Hon
anges ha flyttat in från uppsl. 115 1829 och flyttat ut till uppsl. 124 1833.] Tjänstepiga mellan
1833 och 1838 Haga nr 1 (*18*). [Pigan Brita Lisa Jansdotter (f. i Sund 1809-02-05) skrivs bland
tjänstefolket på uppslaget för Haga nr 1. Hon anges ha flyttat in från uppsl. 127 1833. (AI:4,
uppsl. 124) I den följande husförhörslängden, 1835-40, anges hon ha flyttat till uppsl. 156 1838.
(AI:5, uppsl. 159)] Bosatt 1838 Sund (*19*).
 
Gift med Olof Andersson 1838-12-29 Norrala sn (*6*). Vigselnotisen lyder: Enkl. f. Bond. Olof
Andersson i Warberg, och Båtsm.dottr. Brita Lisa Warberg fr. Sund. Laga Afvittr. [dvs. för Olof
Anderssons barn] Giftom. Fadren, f. Båtsm. Jan Warberg i Sund. Bosatt från 1838-12-29 Varberg
(*20*).
---
[color=0000ff]I husförhörslängden 1835-40 upptas bland Varbergs utanvidsfolk [AI:5, uppsl. 143]:
Husmannen, förre bonden och änklingen Olof Andersson (f. 1783-09-06), gift 1838-12-29
Hustru Brita Lisa Jansdotter (f. 1809-02-05), inflyttad från uppsl. 156 1838.
---
I husförhörslängden 1841-51 upptas under Varbergs utanvids [AI:6, uppsl. 144]:
F. bonden, husman Olof Andersson (f. 1783-09-06), befriad 1849
Hustru Brita Lisa Jansdotter (f. 1809-02-05)