Visa inlägg
1
Vem behöver Riksantikvarieämbetet? / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-30
« skrivet: 2005-01-28, 20:40 »
Som väl många av Anbytarforums besökare känner till så har Lokaliseringsutredningen efter en undermålig snabbutredning bl a föreslagit att Riksantikvarieämbetet ska flyttas till Gotland. Jag har för en gångs skull fått vissa svårigheter med att formulera ett inlägg. Förslaget är nämligen så enastående korkat att det knappt går att åstadkomma motargument mot det. Man har egentligen inget att argumentera emot, då förslaget enbart tar hänsyn till arbetsmarknadssiffrorna på Gotland och bortser från allt annat. Det är uppenbarligen en ren skrivbordsprodukt av en för uppdraget mycket lämplig utredare, vars uppgift har varit att på papperet flytta 690 jobb till Gotland, punkt.
Om vi nu lyfter blicken från utredarens säkerligen imponerande skrivbord och ser på RAÄ:s verksamhet i verkligheten så kan man börja fundera om inte det där skrivbordet är aningen för stort till ytan. RAÄ:s verksamhet är så specialiserad att det inte finns kompetent arbetskraft på Gotland för att fylla mer än en liten bråkdel av de drygt 200 tjänster som blir lediga. Det kommer heller inte att finnas någon gammal personal som hjälper till med omställningen. Eftersom medelåldern på RAÄ:s anställda är relativt hög betyder det att det finns många familjer inblandade. Till eventuella äkta hälfter eller sambor finns inga arbeten på Gotland. Alltså kommer nästan ingen att följa med, vilket ju också är en huvudmålsättning för åtgärden. Här handlar det inte om att flytta en myndighet utan om att flytta arbetsplatser och göra om tjänsterna från kvalificerade expertfunktioner till pärmbärarjobb utan närmare preciserat innehåll.
Om förslaget genomförs kommer det i praktiken att leda till att det inte finns något Riksantikvarieämbete under de närmaste 10-15 åren och kanske inte därefter heller. Studenter från Gotlands högskola kan inte ersätta den högt kvalificerade expertis som finns på RAÄ, lika litet som avdankade löjtnanter kan det. Jag kan ingenting om att leda truppförband och det är inget jag vill lära mig heller. Om man vänder på steken tror jag inte heller att de som valt att bli officerare har det brinnande intresse för kulturmiljön som krävs i ett arbete som förenar höga krav på specialistkompetens med låg lön.
Utredarens förslag är därför befängt även sett från en arbetsmarknadspolitisk synvinkel. Den arbetslöshet man importerar till Stockholm är en realitet som kommer att förorsaka stora problem där under lång tid, utan att det löser problemen på Gotland.
Jag tror alltså inte ett ögonblick att detta kommer att funka i verkligheten. I stället tror jag att RAÄ på Gotland kommer att fungera som en till myndighet kamouflerad arbetsmarknadsåtgärd som visserligen då skapar viss sysselsättning, men som inte kommer att kunna fullgöra sitt uppdrag. När problemen med detta så småningom blir alltför uppenbara kommer man att tvingas till att rekrytera ny expertis, från orter utanför Gotland. Det kan ju i sig bli problematiskt, då lokalpolitikerna där i detta sammanhang har gjort klart att utbölingar inte är välkomna till ön. Någon konkurrens om jobben vill man inte ha. Det är lätt att inse varför det är så bråttom. Utredaren föreslår att RAÄ ska etableras på Gotland den 1 januari 2006. Förmodligen innebär det i praktiken att endast verksledningen finns där den dagen men då är ju flytten formellt genomförd och Gotland har fått sina pappersjobb i god tid.
Här gäller det att ställa löntagare på olika orter mot varandra och flytta ner problemen från den politiska nivån till dem. Det här förslaget handlar inte om att skapa jobb, det handlar om vanliga människors vardagsproblem och det politiska högfrälsets människoförakt: Vi flyttar korna till norra ängen och getterna till sumpskogen: får jag föreslå en skål för utredaren och hans briljanta lösning!
Varför jag tar upp saken i detta forum? Därför att detta berör ett av de viktigaste historiska forskningsprojekten någonsin, nämligen Det medeltida Sverige. För DMS som drabbats hårt av tidigare nedskärningar innebär förslaget det definitiva slutet om det genomförs. Jag har av familjeskäl ingen möjlighet att följa med till Gotland. Några illusioner om att man skulle kunna rekrytera en ersättare på Gotland har jag inte. Vad en sådan ersättare skulle jobba med är inte heller lätt för mig att begripa. Riksarkivet ligger ju som bekant fortfarande kvar i Stockholm och det är där nästan allt för DMS relevant material finns.
Jag klistrar nedan in två e-postadresser till de berörda departementen. Skicka gärna e-post till dem om det till äventyrs är några bland er som vill att Riksantikvarieämbetet och därmed verksamheter som DMS, Sveriges kyrkor, Runverket m fl blir kvar i Stockholm och därmed kan fortsätta att bedriva meningsfull verksamhet. Protestera mot att Riksantikvarieämbetet flyttas till Gotland och kräv att politikerna gör sitt jobb i stället för att presentera ”utredningar” som inte utreder något annat än var och hur problem bäst kan gömmas undan före nästa val.
registrator@education.ministry.se
registrator@industry.ministry.se
Om vi nu lyfter blicken från utredarens säkerligen imponerande skrivbord och ser på RAÄ:s verksamhet i verkligheten så kan man börja fundera om inte det där skrivbordet är aningen för stort till ytan. RAÄ:s verksamhet är så specialiserad att det inte finns kompetent arbetskraft på Gotland för att fylla mer än en liten bråkdel av de drygt 200 tjänster som blir lediga. Det kommer heller inte att finnas någon gammal personal som hjälper till med omställningen. Eftersom medelåldern på RAÄ:s anställda är relativt hög betyder det att det finns många familjer inblandade. Till eventuella äkta hälfter eller sambor finns inga arbeten på Gotland. Alltså kommer nästan ingen att följa med, vilket ju också är en huvudmålsättning för åtgärden. Här handlar det inte om att flytta en myndighet utan om att flytta arbetsplatser och göra om tjänsterna från kvalificerade expertfunktioner till pärmbärarjobb utan närmare preciserat innehåll.
Om förslaget genomförs kommer det i praktiken att leda till att det inte finns något Riksantikvarieämbete under de närmaste 10-15 åren och kanske inte därefter heller. Studenter från Gotlands högskola kan inte ersätta den högt kvalificerade expertis som finns på RAÄ, lika litet som avdankade löjtnanter kan det. Jag kan ingenting om att leda truppförband och det är inget jag vill lära mig heller. Om man vänder på steken tror jag inte heller att de som valt att bli officerare har det brinnande intresse för kulturmiljön som krävs i ett arbete som förenar höga krav på specialistkompetens med låg lön.
Utredarens förslag är därför befängt även sett från en arbetsmarknadspolitisk synvinkel. Den arbetslöshet man importerar till Stockholm är en realitet som kommer att förorsaka stora problem där under lång tid, utan att det löser problemen på Gotland.
Jag tror alltså inte ett ögonblick att detta kommer att funka i verkligheten. I stället tror jag att RAÄ på Gotland kommer att fungera som en till myndighet kamouflerad arbetsmarknadsåtgärd som visserligen då skapar viss sysselsättning, men som inte kommer att kunna fullgöra sitt uppdrag. När problemen med detta så småningom blir alltför uppenbara kommer man att tvingas till att rekrytera ny expertis, från orter utanför Gotland. Det kan ju i sig bli problematiskt, då lokalpolitikerna där i detta sammanhang har gjort klart att utbölingar inte är välkomna till ön. Någon konkurrens om jobben vill man inte ha. Det är lätt att inse varför det är så bråttom. Utredaren föreslår att RAÄ ska etableras på Gotland den 1 januari 2006. Förmodligen innebär det i praktiken att endast verksledningen finns där den dagen men då är ju flytten formellt genomförd och Gotland har fått sina pappersjobb i god tid.
Här gäller det att ställa löntagare på olika orter mot varandra och flytta ner problemen från den politiska nivån till dem. Det här förslaget handlar inte om att skapa jobb, det handlar om vanliga människors vardagsproblem och det politiska högfrälsets människoförakt: Vi flyttar korna till norra ängen och getterna till sumpskogen: får jag föreslå en skål för utredaren och hans briljanta lösning!
Varför jag tar upp saken i detta forum? Därför att detta berör ett av de viktigaste historiska forskningsprojekten någonsin, nämligen Det medeltida Sverige. För DMS som drabbats hårt av tidigare nedskärningar innebär förslaget det definitiva slutet om det genomförs. Jag har av familjeskäl ingen möjlighet att följa med till Gotland. Några illusioner om att man skulle kunna rekrytera en ersättare på Gotland har jag inte. Vad en sådan ersättare skulle jobba med är inte heller lätt för mig att begripa. Riksarkivet ligger ju som bekant fortfarande kvar i Stockholm och det är där nästan allt för DMS relevant material finns.
Jag klistrar nedan in två e-postadresser till de berörda departementen. Skicka gärna e-post till dem om det till äventyrs är några bland er som vill att Riksantikvarieämbetet och därmed verksamheter som DMS, Sveriges kyrkor, Runverket m fl blir kvar i Stockholm och därmed kan fortsätta att bedriva meningsfull verksamhet. Protestera mot att Riksantikvarieämbetet flyttas till Gotland och kräv att politikerna gör sitt jobb i stället för att presentera ”utredningar” som inte utreder något annat än var och hur problem bäst kan gömmas undan före nästa val.
registrator@education.ministry.se
registrator@industry.ministry.se
. 
Cookie policy