1
Språk / Hur normera ändelse av manliga patronymikon?
« skrivet: 2021-05-21, 16:34 »
Jag undrar om det idag finns någon norm eller vedertagen konvention för ändelsen av danska patronymikon? Vad jag har läst mig till så har stavningen av ändelsen för manliga danska patronymikon växlat sedan medeltiden(?) mellan -son, -sun, -søn och -sen (https://da.wikipedia.org/wiki/Patronym, https://www.flashback.org/sp20183253). På svenska har vi under samma tid åtminstone varianterna -sson, -son, och -zon.
Av praktiska skäl så brukar det underlätta att normera stavningen vid registrering och senare sökning av namn, vilket Rötters personnamnlista är ett exempel på (https://www.rotter.se/faktabanken/personnamn/). I svensk litteratur och forskning är min uppfattning att det är ganska vedertaget att normera stavningen av ändelsen till -sson. Medan i dansk litteratur har jag funnit exempel då olika författare använt olika ändelser för att beteckna samma person, exempelvis har den ena författaren använt -sen och den andra -son. Kanhända har böckerna varit skrivna vid olika tider och författarna har tillämpat den ändelse som råkade vara vanligast just då boken skrevs.
Jag ser åtminstone följande tre möjligheter att normera ändelsen:
Av praktiska skäl så brukar det underlätta att normera stavningen vid registrering och senare sökning av namn, vilket Rötters personnamnlista är ett exempel på (https://www.rotter.se/faktabanken/personnamn/). I svensk litteratur och forskning är min uppfattning att det är ganska vedertaget att normera stavningen av ändelsen till -sson. Medan i dansk litteratur har jag funnit exempel då olika författare använt olika ändelser för att beteckna samma person, exempelvis har den ena författaren använt -sen och den andra -son. Kanhända har böckerna varit skrivna vid olika tider och författarna har tillämpat den ändelse som råkade vara vanligast just då boken skrevs.
Jag ser åtminstone följande tre möjligheter att normera ändelsen:
- Använda ändelse från samtida källor
Jag har inget konkret exempel, men skulle inte bli förvånad om det finns exempel på olika samtida källor som använder olika ändelser, och att man ändå tvingas välja en av dem då man registrerar personen. Det kan också tänkas att två olika personer som lever samtidigt får olika ändelser beroende på att de har olika källor. - Använda ändelse beroende på tidsperiod
Kanske finns det någon vedertagen standard för vilken ändelse som ska användas beroende på tidsperiod. Man skulle kunna tänka sig något i stil med nedan (åren är delvis tagna ur luften):
1400-1600 -son
1600-1750 -søn
1750-2006 -sen
2006- -søn - Använda samma ändelse för alla oavsett tidsperiod
Konsekvent använda den idag(?) vanligaste ändelsen för samtliga patronymikon oavsett vilken tidsperiod personen levde i, eller vad enskilda källor säger. Detta alternativ kan säkert sticka i ögonen emellanåt när en modern ändelse används längre bak i tiden.