ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Visa inlägg - Bia Sigge

Sidor: [1]
1
Hej!
Jag behöver hjälp med min morfars farfars mormor Maria Larsdotter som är en riktigt svår ana. Hon föddes 1761, troligen i Fölsvik, Östra Ämtervik. Hon gifte sig med Nils Larsson (född 1762 i Östmansby) och de bodde på hans hemställe.

I Östra Ämterviks första husförhörslängd 1774-1785 finns hon på sidan 43 som dotter hos ett par som åldersmässigt inte kan vara hennes föräldrar (Lars Månsson född 1751 och Ingeborg Jonsdotter född 1753). Jag funderade då på om Elin Henriksdotter, född 1720, i samma hushåll kunde vara hennes mor, men såvitt jag kunnat se så var hon gift med en Måns Elofsson. Det ser faktiskt ut som att prästen först skrivit Månsdotter på Maria och sedan ändrat till Larsdotter, men det står Larsdotter på alla andra ställen, så den teorin tror jag inte på.
Jag undrar alltså vilka som var hennes föräldrar.

2
Jag söker föräldrarna till Andrew G. Wicklund och Mary Bostrom som utvandrade till USA, där han arbetade som timmerman. Andrew föddes 1862-63 i Sunne och fadern heter Nils Andersson. Vad han döptes till är oklart, troligen har både för- och efternamn ändrats i vuxen ålder. Efternamnet kan ha varit både Andersson och Nilsson innan det blev Wicklund. Han emigrerade troligen 1885 eller 1888.
Mary Bostrom föddes ca 1873 i Sunne. Hennes far hette kanske Jonsson, eller Jon i förnamn, och hon döptes gissningsvis till Maria.
30 juni 1894 gifte sig Andrew och Mary i Chicago, Cook, Illinois. 1910 hade de sju barn, alla födda i Minnesota: Vendla T. Wicklund 15 år, Valborg M. 12 år, Walter S. 10 år, Victor J. 8 år, Verner C. 7 år, Wilhelm F. 5 år och Jens W. 3 år.
(1903 återfinns Andrew på en passagerarlista från Sverige till USA tillsammans med Klara E. Andersson (benämnd kusin) född 1873-74 i Sunne. De åtföljs av Ingeborg, Selma och Edvin som såvitt jag förstår är födda i USA. Kanske är de hennes syskon eller barn?)
Andrew dog 1932-07-09 i Fergus Falls, Otter Tail, Minnesota. Mary dog 1934.
Parets son, Walter G. Wicklund (1899-1978), växte upp i Cloquet, Minnesota, där han hade nära släktingar som hette Burgeson. Walters son hette Eldon Wicklund (1930-2011) och hans son Peter har mejlat mig eftersom den närmaste DNA-träff han fått är med mig och mina bröder. (Vi matchar 62/22.)
 
Om vi är släkt via Andrew eller Mary vet jag inte. Hittar inte vår gemensamma ana. Finns det någon som känner igen dessa från sin egen forskning? Jag har tidigare ställt frågan i ett Facebook-forum där jag fick mycket hjälp och här har jag sammanställt allt jag nu vet.

3
Gräsmark / Om Bertil (Runkan) Ronkainen i Gräsmark
« skrivet: 2018-01-10, 19:41 »
Söker föräldrarna till min farmors morfars farfars farmor Annika Henriksdotter, född 1722-04-16 (död 1766-03-12) av Henrik Bertilsson och Kerstin Nilsdotter i Långenässkogen, Gräsmark. (Har problem med att tyda faddrarnas namn och hemvist, men de skulle kanske kunna ge några ledtrådar.) Källa: Gräsmark (S) CI:1 (1710-1722) Bild 70 / sid 131 (AID: v6594.b70.s131, NAD: SE/VA/13165)

Annikas man, Anders Mattsson (Struts Wiholainen), överlevde henne med tre år och gifte om sig med en annan Annika. I husförhörslängden för S. Ronketorp finns han med andra hustrun + barn på samma sida som en Henrik Bertilsson, född 1717, och hans hustru Britta Persdotter, född 1722. Dessutom finns denne Henriks far Bertil Simonsson född 1688, med hustru Sara Eriksdotter, född 1691. (Enligt Jarl Ericsons Finnar i Gräsmark och Lekvattnet, sid 224, heter han Simonsson fast jag tycker det ser ut att stå Svensson.)
Källa: Gräsmark (S) AI:1 (1765-1772) Bild 108 / sid 209 (AID: v11343.b108.s209, NAD: SE/VA/13165).


Enligt Släktnamnsdatabasen finns en Bertil Ronkainen i mantalet från 1694 i Långnäs. Källa: http://www.mmbr.no/sndb/?p=121

Den Henrik Bertilsson Runkan (Ronkainen) som nämns i domboksutdragen (se nedan) bör vara Annikas far, men jag hittar honom inte i husförhörslängden. Gissningsvis är han död 1765 när den första hfl finns.

Finns det någon som forskat på Annikas förfäder och som vet mer? Är Bertil Andersson Runkan och Bertil Simonsson Ronkainen kanske kusiner?


Ur domböckerna:
”1723vt 54/ Henrik Bertilsson Runkan bötfälls för utevaro i mål mot Pål Pålsson i Långenäs. Tvisten om den ersättning Pål och Kristoffer i Långenäs skall betala honom för arbetet på torpet Granån kan ej avdömas i hans frånvaro, men han döms att frånträda torpet, eftersom det bevisats att han uppsagts och att han vägrat ta emot de pengar Pål erbjudit honom.

1723ht 126/ Henrik Bertilsson Runkan i Långenässkogen söker återvinning i domen vid förra tinget (23vt 54) i mål mellan honom och Pål och Kristoffer Kristofferssöner i Långenäs om hans avflyttning från torpet Granån. Han har haft för kort tid på sig vid förra tinget att motbevisa deras skäl för uppsägningen. Rätten bestämmer nu i enlighet med domen vid 1718 ht (98), att Henrik skall avflytta vid laga fardag 1725 mot ersättning för nedlagt arbete. Han återfordrar 10 rd som hans far Bertil Andersson Runkan utgett i bördepengar för torpet, men det bevisas att fadern betalat dessa pengar till sin fordringsägare Erik Elofsson i S. Bråne, som haft torpet som pant för 10 rd och som ärvt denna fordran efter sin faster Marit Bengtsdotter i Portnär.

1713 (ht 25) Bertil Andersson på Långenäs skog har 1699 köpt sitt torp av Pål Kristoffersson i Långenäs för 10 rd som han lånat av Gunnar Olofsson i Trötvik. Denne har återkrävt beloppet, men Bertil vill vänta med betalningen tills köpet av torpet är klart. Han ålägges att betala skulden till Gunnar.

1714 (ht 95) Kristoffer Kristoffersson i Långenäs yrkar att få börda från Bertil Andersson Ronkan det torpställe på Långenäs skog som Kristoffers bror Pål Kristoffersson 1699 sålt till Bertil för 10 rd. Bertil bestrider ej, men han vill ha betalt för sitt arbete, vilket rätten finner skäligt, varför värdering skall ske.

1714 (ht 104) Jöns Persson i Långenäs ålägges att med 5 rd ersätta Nils Eriksson, Lars Larsson, Ellika Isaksdotter och Bertil Andersson ibidem för att hans dotter Karin Jönsdotter genom slarv förorsakat att deras kvarn brunnit ner. Dessutom skall han avstå till Nils och Ellika deras säterplats, som han innehaft.

1715 (ht 122) Bröderna Pål och Kristoffer Kristofferssöner i Långenäs överenskommer om besittningen av hemmanet, att Kristoffer får inlösa den del Jöns Sunman besitter, under det att Pål får lösa Bertil Runkans torp på Långenässkogen. Kan Pål ej lösa torpet, får Kristoffer lösa även detta.

1718 (ht 98) Åborna i Långenäs är missnöjda för att Pål Kristoffersson utom börd sålt ett torp på Långenässkogen till finnen Bertil Andersson Runkan. Påls bror Kristoffer Kristoffersson vill inlösa torpet och har redan för köpeskillingen utlagt 10 rd till Bertils fordringägare Erik Elofsson i S. Bråne. Kristoffer tillåtes att lösa torpet, men eftersom Bertil bekommit torpet genom laga köp redan 1699, bör han få ersättning för arbete och husbyggnad.

1723 (vt 54) Henrik Bertilsson Runkan bötfälls för utevaro i mål mot Pål Pålsson i Långenäs. Tvisten om den ersättning Pål och Kristoffer i Långenäs skall betala honom för arbetet på torpet Granån kan ej avdömas i hans frånvaro, men han döms att frånträda torpet, eftersom det bevisats att han uppsagts och att han vägrat ta emot de pengar Pål erbjudit honom.

1723 (ht 126) Henrik Bertilsson Runkan i Långenässkogen söker återvinning i domen vid förra tinget (23vt 54) i mål mellan honom och Pål och Kristoffer Kristofferssöner i Långenäs om hans avflyttning från torpet Granån. Han har haft för kort tid på sig vid förra tinget att motbevisa deras skäl för uppsägningen. Rätten bestämmer nu i enlighet med domen vid 1718 ht (98), att Henrik skall avflytta vid laga fardag 1725 mot ersättning för nedlagt arbete. Han återfordrar 10 rd som hans far Bertil Andersson Runkan utgett i bördepengar för torpet, men det bevisas att fadern betalat dessa pengar till sin fordringsägare Erik Elofsson i S. Bråne, som haft torpet som pant för 10 rd och som ärvt denna fordran efter sin faster Marit Bengtsdotter i Portnär.

1728 (ht 112) Uppföljning av ovanstående där Henrik Bertilsson, som brutit sig äng och åker på Långenässkogen, ålägges att mot betalning avstå sin uppodling.

 
1729 (vt 79) Henrik Bertilsson på Långenässkogen har instämt pigan Marit Andersdotter för att hon lämnat sin tjänst i förtid, trots kostnader han haft för hennes underhåll från det att hon var fem år.” (Källor: Sammandrag av Fryksdals härads domböcker 1701-1725 och 1726-1740 av Gunnar Almqvist.

4
Är osäker på makan till min farmors morfars far, Anders Andersson den äldre, född 1805 i Norra Ängen. Kan någon bekräfta eller dementera om Marias föräldrar är Anders Jonasson född 1783 i Borrsjön och Karin Isaksdotter Kauttoinen född 1790? Varför kallar isåfall en del Maria för Ikoinen? Och vilka är Karins föräldrar?

5
Gräsmark / Dråpet på Nils Mattsson (Ikoinen) i Ängen 1878
« skrivet: 2017-08-01, 17:02 »
Min farmors mormors far, Nils Mattsson i Ängen, dräptes av en sinnesförvirrad man tjugo år innan min farmor föddes på samma ort. Ändå verkar ingen i släkten ha vetat om det. Finns det någon annan som forskat i detta? (De fetstilta nedan är mina anfäder.)


Sammanfattning: Polisrapporten upplyser att Nils Mattsson, natten mellan 25 och 26 sistlidne augusti, funnits liggande död på en stenbunden sjöstrand i närheten av sitt hem, en kort stund sedan han därifrån utgått i avsikt att vakta en mindre sinnesredig arbetskarl, Olof Andersson, som nyss före Nils Mattsson utgått ur dennes bostad och troddes ännu dränka sig i den närbelägna sjön.
Olof berättar att han i början av förliden månad kommit till Nils Mattssons hem i Norra Ängen och då känt sig sjuk och fullkomligt maktlös samt därför anhållit om att få stanna där vilket honom beviljats. Att han den dag Nils Mattsson omkom, på natten gått upp från sin bädd och vandrat ner mot den närbelägna sjön samt ut i vattnet, att han inte visste varför han gjorde detta eller kunde säga vad han då tänkte, att straxt efter honom Nils Mattsson kommit springande och följt honom ut i vattnet samt fattat honom i vänstra handleden, att han då ville minnas att han sökt befria sig från Nils Mattsson men icke visste vidare hur det tillgått än att Nils Mattsson fallit omkull varpå Olof gått upp mot huset och tillbaka hem, tilläggande att "det var som om förståndet var borta". Han tillade slutligen att då Nils Mattsson föll omkull han "gav ett par hoj".
På frågan om han förut känt sig sjuk sa han att han sedan midsommar detta år varit sjuk och att det flera gånger varit som att han saknade förstånd. Beskrivs som kringstrykande men hittills av ett fridsamt sinneslag
Särskilt sammanträde 11 september och nu hördes änkan Kerstin Jansdotter och berättade att den 24 augusti, 8-9 på morgonen, hade Olof Mattsson kommit till deras hem i Södra Ängen och uppgivit att han var sjuk varmed de lät honom stanna där och att Olof Mattsson på frågan om vad för sjuk hade tagit sig med handen om halsen och sagt att "det kvävde" samt yttrat att han trott att "det måste bliva slut med honom", att han under lördagen och söndagen nästan oavbrutet legat på en honom anvisad bädd iklädd skjorta och byxor och icke förtärt honom erbjuden föda men förklarade att han ej "orkade" äta och att "det kvävde", att klockan 1 på natten mellan söndagen och måndagen han steg upp och gick ut, varvid Nils M som befarade att Olof umgicks med självmordstankar även steg upp och gick ut efter honom därvid Kerstin Jansdotter hörde dem samtala utanför dörren, och Olof då yttra "inte får jag dö, hjälp mig och tag livet av mig", samt Nils härvid säga till Olof "du får inte tala så, du skall bedja Gud" varpå de båda avlägsnat dig. Att sedan en stund förflutit utan att de återkommit Kerstin begav sig ut och då utanför bostaden mötte Olof och tillsporde honom var Nils var, därtill han svarade han är vid sjön och på frågan om han slagit Nils svarade Olof "nej" varpå Kerstin skyndade in i stugan och kallade på tjänstefolket för att eftersöka Nils Mattsson.
Mågen Anders Andersson berättade att sedan Olof Andersson under tolv dagars tid uppehållit sig hos honom i hans bostad, belägen nära intill hans svärföräldrars, han på lördagen visat Olof till deras stuga sedan Anders Andersson redan vidtalat Nils att härbärgera Olof och noga bevaka honom enär han syntes umgås med planer att taga livet av sig, att Olof under den tid han bodde hos Anders låg nästan hela dagarna men torsdagen 22 augusti då han gått ut på gården för att uträtta ett naturbehov sprungit ner mot sjön varför Anders som iföljd av Olofs ofta fällda yttrande "hjälp mig att taga livet av mig" trodde att Olof ämnade dränka sig och skyndade efter honom varvid Olof kastade sig framstupa på marken under yttrande att "nu är jag så stel att jag inte kommer någon vart", att Olof därpå återfördes till stugan men efter en stund åter ville springa ut vilket likväl förhindrades.
Åklagaren anhöll om vittnesförhör med pigan Kajsa Pettersdotter i Södra Ängen och skolläraren Anders Gustav Andersson i Kimstad. Kajsa: att hon som den 24 augusti var på besök hos Nils Mattsson och där tillbragte natten klockan 1 på natten väcktes av Kerstin Jansdotter som sa att (...) hon var rädd för att någon olycka hänt och bad vittnet springa ner till sjön och ta reda på förhållandet vilket hon gjorde i sällskap med Nils Mattssons son Nils Nilsson, att vittnet därpå fann Nils Mattsson liggande på stranden ungefär en aln från vattnet på höger sida med huvudet något åt vänster lutande mot en under huvudets bakre del liggande slät, ett par tum hög, sten utan skarpa kanter, att Nils var våt om hela vänstra armen och vänstra tinningen hade synts en blånad samt å hakan och i pannan några mindre skrubbsår. Nils Mattssons klädsel, bestående blott av skjorta och byxor voro våta underom knäna och hela vänstra och undre delen av högra armen. Om förloppet vid sjöstranden hade Olof vid ett av länsmannen med honom hållet förhör ej kunnat förmås giva någon fullständig upplysning, men meddelade dock det han vid utträdet ur Nils Mattssons bostad sprungit till sjön i avsikt att dränka sig, att Mattsson kommit efter springande och varit i sjön samt att Mattsson hållit om högra handleden men farit omkull och uppgivit tvenne rop och han, Andersson, då tagit honom i ärmvecken(?) för att hjälpa honom upp men då detta ej lyckats återvänt till Mattssons bostad. (sedan upprepas mycket som tidigare stått)
 ...sökte reda på sin man och den ena av pigorna hade därstannat hos Andersson och den andra, Kajsa Pettersdotter, sprungit efter hustrun, vilken redan på återväg från sjön, som är belägen nära bostaden, och därstädes har steniga stränder, hade mött pigan och sagt att mannen låge å stranden liksom död, varefter de tillsammans med nu tillkomna sonen, Nils N, åtföljts till stranden och där funnit Nils Mattsson liggande livlös. (...) Olof hade försökt taga honom i armkröken.
Olof Andersson är av ordinär längd, mager med ljusbrunt hår och blå ögon, hyn rödlätt. Huvudet är välbildat. Ansiktet uttrycker slapphet och tröghet. Vid samtal ser han gärna ner mot golvet. Talet är stundom stammande och sluddrigt, otydligt. För sina levnadsförhållanden redogör han tämligen sammanhängande, men först efter många och upprepade frågor. Han säger sig ha levat illa med sin hustru, som han beskyller för otrohet i äktenskapet, varför han ock ej trivts i sitt hem utan givit sig därifrån och vandrat kring på arbete i socknarna varunder arbetsförtjänten ofta varit klen nog så han levat endast för dagen och kraften ej alltid velat räcka till. På därom framställd fråga säger han sig allt emellanåt hava besökt läsarnes(?) sammankomster och efter åhörande av predikningar där känt sig olycklig i sin syndfullhet utan att han vet med sig att hava gjort något ont. På senare tid har han känt sig sjuklig samt svårmodig till sinnet och sådan var han när han kom till Mattsson. Under inflytelse av denna sinnesstämning synes han hava kommit på tanken att förkorta sitt liv. Tillfrågad härom vill han ej inlåta sig närmare därpå, talet blir då stammande och osammanhängande, han svarar "jag vet ej hur det var", "det är illa för mig" och håller därvid handen eller täcket för munnen. Beträffande förloppet vid Mattssons död säger han sig inte minnas hur det gick till. Emellertid synes han vara gripen av bedrövelse över vad som hänt och ej visa samma liknöjdhet som strax efter händelsen.
Under vistelsen i fängelset har han förhållit sig tyst och stilla men visat sig besynnerlig. Han kan sitta flera timmar orörlig, framåtlutat, sittande på golvet. En tid klädde han av sig och låg i bara skjortan på golvet eller satt lutat mot muren, en tid åter låg han jämt till sängs den han vätte under sig. Han företer intet sjukligt men kroppskrafterna tycks klena. Matlusten ojämn, stundom äter han ingenting. Sömn någorlunda god. Öppningen trög.
 
Av vad här blivit framfört framgår att Olof Andersson levat under olyckliga familjeförhållanden, som förmått honom att övergiva sitt hem, varefter han sedermera under många år fört ett kringströvande liv, att han till följd härav, av fattigdom och umbäranden, samt möjligen under påverkan av religiöst grubbel blivit svårmodig vilken sinnesstämning allt mera stegrats, tills den slutligen framkallat hos honom tanken på att avhända sig livet vid vilket tillfälle såsom rättegångshandlingarna upplysa, Nils Mattsson vid försöket att hindra honom därifrån ... och att Olof ehuru ej svagsint likväl vid ifrågavarande tillfälle saknat förmåga att sina handlingar fritt bestämma vilket intygas och bekräftas så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
[size=78%]Piscator intygar att döden inträtt på grund av yttre våld.[/size]

Slut på sammanfattningen (Fryksdals Härads Nedre Tingslags Häradsrätt (S) AIa:153 ( v425967a.b4190)

Sidor: [1]