Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Lars Berglund
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2019-02-10, 16:29 »
Hej
Söker vidare öden för Johannes Holsbom (eller Holtzbom) f. 1769 i Alseda fg och hans fru Anna Hansdotter f. 1769 i Tvings fg. De flyttade 1827 från Förkärla fg till Ronneby fg (AD/LLA Förkärla AI:3 (1823-1829) Bild 27 / sid 24) men kan inte återfinnas där enligt hfl och flyttlängd. Har sökt bland döda i alla närliggande Blekingeförsamlingar utan resultat.
Varken Johannes eller Anna är faddrar till sonen Petter Ögas barn som föds i Ronneby 1828, 1830 och 1832. De är inte heller faddrar till dottern Lovisa Marias barn som föds 1826-1837 i Förkärla eller till hennes sista barn som föds 1839 i Listerby.
2
« skrivet: 2018-04-13, 19:38 »
Intressant med Johan Jonsson i Nyland, Per. Varför tror du att det är han? Undrar också över flytten till Hålviken. Hittar inget om detta i hfl i Nordingrå.
3
« skrivet: 2017-10-10, 21:47 »
Hej
I Maria Magdalena församling, kvarteret Skinnarviksberget större (nr 153) bor 1805 kakelugnsmakargesäll Joseph Möller. Han dör 1807-06-24. Är då 39 år och ogift. Vet någon något mer om honom?
/Lars
4
« skrivet: 2016-11-25, 19:55 »
Tack, jag hade missat Ragunda AI:4/280. Ja, Sophia har gått under radarn stora delar av sitt liv.
Hennes son Jonas föds utom äktenskap 1830-10-05. I Kyrkås LIa:1 (1758-1844) Bild 1050 / sid 201 finns noteringen: "Sofia Möller, andra gången lönskaläge 1 riksdaler 16 skilling. Olof Olofsson i Brynje lönskaläge 1 riksdaler 16 skilling". Jag har antagit att Olof är Jonas far.
5
« skrivet: 2016-11-24, 17:48 »
Har hittat Sophia i Frösön! Hon finns i byn Valla (Frösö (Z) AI:5 (1812-1821) Bild 900/Sida 86) utan efternamn men "Pigan barnhusflickan Sophia Carolina f. 1801" är ju tillräcklig identifikation. Dock verkar hon ha bott där kort tid 1816-1817 så jag letar vidare i resten av denna hfl.
6
« skrivet: 2016-11-24, 09:35 »
Tack Per och Karl-Göran. Verkar troligt att det är Frösön och att hon kanske bodde i Östberg, Frösön vars sidor saknas i hfl AI:5.
Det verkar som att du Karl-Göran vet mer om Sofia. Jag har kartlagt henne men har luckor 1816 till 1827 då hon dyker upp i Korsta, Lit (Lit AI:6 (1825-1834) Bild 820/sid 72) och ca 1832 till 1857 då hon flyttar från Lit till Ragunda (Ragunda AI:5 (1856-1861) Bild 3170/sid 309). Vet du mer?
7
« skrivet: 2016-11-23, 13:23 »
Hej
Kan någon hjälpa mig att tyda var Sophia Möller flyttar. Finns på näst sista raden (Brunflo (Z) AI:2 (1807-1817) Bild 190 / Sida 10). Kan tyda "att. 1816 25/11 till" (tror jag) men går bet på ortnamnet. /Lars
8
« skrivet: 2015-10-03, 19:50 »
Stort tack, Maud!
9
« skrivet: 2015-10-03, 19:27 »
Jag behöver hjälp med att tyda fem ord här: (Jäder C:2 (1748-1848) Bild 126 (AID: v59483.b126, NAD: SE/ULA/10499)).  Det är orden mellan Prostgården och pigan Kajsa Tack på förhand. /Lars
10
« skrivet: 2015-03-27, 13:45 »
Javisst, glömde det. Det är AD Värmdö AI:10a (1815-1820) Bild 300 / sid 23 och det handlar om vart Ulrica Jansdotter flyttar 1817. /Lars
11
« skrivet: 2015-03-26, 18:47 »
Hej Skulle behöva hjälp att tyda detta ortnamn (troligen Värmdö):  Mvh /Lars
12
« skrivet: 2014-05-26, 12:54 »
Hej igen Debatten om öppna databaser ligger vid sidan om min artikel ( http://www.genlit.org/agr/viewarticle.php?id=56). Mitt fel att jag förde in detta men jag ville referera en sidodiskussion som jag haft med tidskriftens redaktör Robert Shaw. Det som bör diskuteras är innehållet i artikeln som handlar om kvalitetsgranskade resultat i artikelform. Jag kallar mina tankar för ett förslag och så har det benämnts även här på forumet men jag skulle vilja vända på steken och säga att det finns ett förslag om att vi inom släktforskningen inte ska använda vedertagna forskningsmetoder. Vilka argument finns för det förslaget? Anbytarforum och andra fora kan fungera för att föra fram och diskutera ideer men nackdelen är att vi tenderar att måla in oss i hörn (är lika god kålsupare själv). En mycket bättre plattform för att komma framåt, både med att stöta och blöta ideer där man ger och tar och att framföra praktiska förslag, är att ha en muntlig diskussion. Vi som engagerar oss i kvalitetsfrågor borde mötas under trevliga former för ett seminarium. Jag är övertygad om att det finns duktiga personer som kan organisera ett sådant möte. De kommersiella aktörerna kan kanske bidra med finansiering. Med vänlig hälsning /Lars
13
« skrivet: 2014-05-24, 21:08 »
Hej efter långt uppehåll Påskupproret 2014 har givit resultat. Mina ideer kan läsas i artikelform i Annals of Genealogical Research ( http://www.genlit.org/agr/viewarticle.php?id=56). En kortversion kommer i Diskulogens nästa nummer. Jag har fått mycket positivt gensvar från amerikanska släktforskare som ser svenska RGB som ett utmärkt initiativ för att både samla resultat och höja kvaliteten. RGB är ett exempel på cooperative common trees och givetvis ska vi i Sverige vara med, för att inte säga vara ledande, vid uppbyggnad av sådana öppna databaser. De kan liknas vid de öppna nätverk för genetisk information som används och byggs på av forskare från hela världen. Kvalitetsaspekten är helt integrerad med databasernas tillväxt. Detsamma ska givetvis gälla RGB och liknande initiativ. Jag antar att diskussionen i denna tråd nu är avslutad i så måtto att vi är överens om både problembeskrivningen och lösningen (att det redan finns tillräcklig granskning, som hävdats, motsägs ju av verkligheten). Någon tidskrift måste plocka upp handsken och erbjuda granskning av resultat. När vi ser efterfrågan från författare och önskan från kunniga personer att agera granskare så ser vi hur snabbt detta kan gå. Det är ju inte så att vi som vill detta behöver argumentera för att släktforskning ska använda de metoder som garanterar kvalitet och effektivitet inom alla andra vetenskapsområden. Nej, det är de som vill att vårt gebit ska agera flummigt och oprofessionellt som måste berätta vad vi kan vinna med detta. Trevlig sommar! /Lars
14
« skrivet: 2014-04-19, 21:08 »
PS. Moderator kanske vill sammanföra denna debatt med den som Jonas Magnusson initierade.
Mats, du hänvisade mig till denna debatt som innehåller mycket konkreta och jordnära förslag till en kvalitetstidskrift. Jag vill tillägga att man skulle kunna börja med att detta blir en avdelning i en existerande tidskrift som Släkthistoriskt Forum. Den springande punkten är om det finns någon efterfrågan från släktforskare att bli publicerade respektive önskan från kunniga personer att agera granskare (det är obetalt men det är det tyvärr till stora delar även i mitt ämne). Om inte kan vi lägga ner iden men om denna önskan finns så kan vi gå vidare och se på finansiering och citeringsdatabaser som SwePub. Jag föreslår studiebesök på existerande vetenskapstidskrifter som ofta har stöd av sina förlag. Jag vet inte om det är blåögt men man skulle kunna be t.ex. ArkivDigital om finansieringshjälp och om de inte vill så kan man fråga varför. Kvalitet ointressant?
(Skriver på en padda vilket är lite knepigt så jag får återkomma med fler ideer.)
15
« skrivet: 2014-04-19, 20:42 »
Tack Jan och Mats
Jan har som vanligt gjort en mycket klok sammanfattning och med sin större erfarenhet gjort en mer målande beskrivning av problemen än vad jag lyckats med.
Mats, jag håller med om att ditt förslag är mycket viktigt. Utbildning är lika viktigt som granskning men båda delarna behövs. I min värld skulle ingen föreslå att utbildning är onödig därför att resultaten kommer att granskas men å andra sidan föreslår man inte heller att granskning ska skippas ernär alla fått adekvat utbildning.
Du säger också att jag föreslår något från en annan värld men vi var ju eniga om att det var samma värld, alltså att släktforskning är vetenskap.
Nu kommer det viktigaste: Jag hade inte gjort min hemläxa vilket du påpekade. Förslaget finns redan på forumet och har diskuterats ingående. Du har alltså utfört en av granskarnas viktigaste uppgifter, nämligen att ha kontroll på annan litteratur i ämnet, för min artikel. Så Mats, du har gjort en granskning och du kommer säkerligen komma att bli en mycket uppskattad granskare i framtiden.
16
« skrivet: 2014-04-19, 10:26 »
Tack Mats och Stefan för kloka inlägg.
Innan jag reflekterar över dessa vill jag säga några ord om mig själv eftersom jag är helt okänd i släktforskarvärlden. Jag har sysslat med släktforskning i ett antal år men det är först under de allra senaste åren som jag med den nya tekniken har ägnat mig åt det på allvar. Jag aspirerar inte på att själv bli granskare. Därtill har jag alltför begränsade kunskaper. Tvärtom skulle jag vilja få en kunnig granskning av mitt material och utfallet av denna bedömning vill jag ha svart på vitt. Vi vill alla ha ett erkännande av vårt arbete.
Till professionen är jag docent i medicinsk epidemiologi, författare till 125 vetenskapliga artiklar, granskare och redaktör för medicinska tidskrifter. Jag nämner detta för att visa att jag har praktisk erfarenhet av granskning.
Några ord som svar till Mats. Jag hotar inte med Josefsson men jag är lite förvånad över att vårt gebit har haft en så lång smekmånad i allmänna media. När verksamheten växer så är det naturligt att den kommer att undersökas också med kritiska ögon.
Jag ser att jag inte varit så tydlig som jag velat. Den springande punkten i din fråga är hur granskningsprocesser ska kunna minska problem med källangivelser och hur de får de bort de påhittade antavlorna. I alla vetenskapsområden har det naturligtvis funnits en tid då resultat kunnat kungöras med endast avsändaren som garant för innehållet. Inom alla dessa områden har det utvecklats till dagens system med granskning och där inga andra resultat tas på allvar. Du säger att de, d.v.s. de opålitliga antavlorna, nog lär dyka upp lika frekvent som idag, om inte mer, när eliten tar sin väg och alla de andra en annan väg. Om vi förlänger den tanken, vilka publicerade antavlor skulle du då helst vilja använda i din egen forskning?
Ditt alternativa förslag utmynnar i att ge fler goda råd. I alla böcker, handledningar och artiklar jag läst om släktforskning poängteras på ett ypperligt sätt vikten av att registrera och att presentera sina källor men verkligheten är att endast två av de 30 siter som jag undersökt gör detta på ett tillfredsställande sätt. Jag tror att fler goda råd är fel väg att gå. En liten smula av den energi och tid som läggs på dessa råd kan kanske användas till granskning av resultat.
Det finns i flera kommentarer en rädsla för det som jag kallar granskning. Syftet med vetenskaplig granskning är inte i första hand att ge negativ kritik utan att förbättra och att göra resultatpresentationen mer tilltalande och begriplig och naturligtvis att göra forskningen reproducerbar. Varje granskare har som mål att artikeln ska kunna publiceras (men ibland är det tyvärr inte möjligt).
I vårt område kan granskare också göra en värdering av presentationen, t.ex. hur lättläst och intresseväckande den är och hur hemsidans komposition ser ut. Den processen uppmuntrar släktforskare att göra forskningssammanfattningar med övergripande information om t.ex. geografiska områden, yrken, levnadsålder, vanliga sjukdomar och dödsorsaker för släkten. Dessutom kan man lyfta fram ovanliga levnadsöden och speciella händelser. För närvarande är det så att man alltför ofta kommer rakt in i antavlorna utan att få den överblick som gör resultaten intressanta för fler än de närmaste anförvanterna.
Ja Stefan, granskning har många problem men som Churchill sa om demokrati: Det sämsta av alla styrelseskick förutom alla andra vi provat. Jag brukar inte ha USA som föredöme i alla avseenden men jag måste igen påpeka att det jag föreslår har varit i praktiskt bruk i många år i detta land. Det jag föreslår är en organisk process. Om man provar i mindre skala med en tidskrift som erbjuder publicering efter granskning så får man se vilken efterfrågan som finns. Om den saknas så ska jag lägga ner min talan. Annars kan det hela fortsätta med ytterligare någon tidskrift.
En tänkbar farhåga inför denna utveckling är att släktforskarna delas upp i A- och B-lag. Det är riktigt men det är ingen skillnad mot nuläget som flera av er som kommmenterar har visat. En annan vinkling på den farhågan är att granskningsprocesser är främmande för en släktforskningsvärld där samarbete och förtroende är viktiga delar. Man inför något okänt och det kanske inte fungerar. Granskarna är emellertid anonyma inför författaren. Man kan också vända på den oron. Om man för annan forskning anammar släktforskningens nuvarande metoder så innebär det att resultat kan läggas ut på Internet utan föregående granskning. Detta skulle snabbt urarta med opålitliga och därmed oanvändbara resultat som följd. Kan man acceptera nya läkemedel framtagna med en sådan ordning? Ett läkemedel är trots allt viktigare än vem som egentligen var min farmors farmors farmor. Sant, men var ska gränsen dras för när man kan bortse från källkritik och tolerera felaktiga resultat? Är det acceptabelt för vilket år Gustav Vasa dog eller för vilken effekt som Gustaf V:s borggårdstal fick på den parlamentariska situationen? Den som står för åsikten att det är just för släktforskningsresultat denna gräns passeras anser rimligtvis att denna forskning har mindre värde än annan och att man därför inte ska använda allmänt vedertagna metoder.
Sveriges c:a 100 000 släktforskare utför (försiktigt räknat) c:a 20 000 årsarbeten varje år. Inom inget annat vetenskapsområde med motsvarande arbetsmängd är det acceptabelt att man använder metoder som ger resultat vars värde är okänt och att man arbetar utan dokumentation och meritering för forskarna. Om inget görs kommer felaktiga uppgifter att spridas och forskningar som bygger på inkorrekta uppfattningar om släktskap kan behöva göras om från början.
Utvecklingen inom alla områden går alltid mot ökad, inte minskad, kvalitet. Som en romersk kejsare sade: Det som görs väl görs tillräckligt fort. Den stora bristen med släktforskningen i Sverige är frånvaro av kunnig och uppmuntrande granskning som inom alla andra vetenskapsområden för forskningen framåt och garanterar dess kvalitet. Sverige har världens bästa källmaterial och det bör hanteras seriöst.
Tack Stefan för din argumentation, som jag instämmer i, att seriös släktforskning är riktig forskning. Det är ett viktigt vetenskapsområde och det förtjänar att tas på allvar och att därmed vedertagna forskningsmetoder används.
Jag ser att det ännu inte finns något alternativt förslag förutom att göra som vi alltid gjort, d.v.s. ge goda råd och hoppas på det bästa.
Tack igen för att debatten fortsätter.
/Lars
17
« skrivet: 2014-04-18, 20:28 »
Tack Karl-Göran, Gunilla, Stefan och Ingegärd. Ni har alla tillfört denna diskussion viktiga bidrag. Karl-Göran har beskrivit problemet ännu bättre än jag gjort. En av mina intentioner var att skapa debatt och jag kan konstatera att jag i alla fall lyckats med detta.
Om jag ska försöka sammanfatta så uppfattar jag att ni alla håller med om min problembeskrivning med bristande källhänvisningar (ni nämner emellertid inte det andra problemet med fantasifulla antavlor) men ni vill inte gå lika långt som jag för att lösa problemet.
En invändning är att granskningsprocesser skulle ta bort glädjen med släktforskning. Jag tror att det är fel och att ni dessutom missar att en ordning med kvalitetstidskrifter inför en ny drivkraft, nämligen glädjen att bli erkänd av forskarsamhället. Varför ska allt vårt arbete vara som att skriva i vatten? Det är en oerhörd sporre att kunna peka på att ens arbete är granskat och publicerat i en högt rankad tidskrift. Det finns några amerikanska tidskrifter för släktforskning med granskningsprocesser och jag antar att andelen kunniga släktforskare som kan agera granskare är minst lika stor i Sverige som i USA.
Som ni påpekar är släktforskning för de flesta utövare en fritidssysselsättning. Många av dessa forskare kanske anser att granskningsprocesser endast är tillämpliga för universitetsutbildade forskares resultat. Den invändningen leder till en mer grundläggande fråga. Verksamheten benämns släktforskning. Innebär det forskning, hantverk eller möjligen populärvetenskap? Om man lärt sig tyda gammal handstil och kan registrera uppgifter från husförhörslängder så är den delen knappast forskning men när man lärt sig värdera källor som ger olika svar på en fråga och kan avgöra vilken som är mest tillförlitlig, som Ingegärd så målande beskriver, eller när man lärt sig att inhämta information med okonventionella metoder så är detta forskning oavsett utövarens formella utbildning. Populärvetenskap är det givetvis inte fråga om. Det definieras som seriöst bedriven forskning presenterad på lättsamt och för allmänheten begripligt sätt.
Historiker av facket är positiva till den seriösa släktforskning som bedrivs men är tveksamma till andra delar. Den granskning som föreslås är i praktiskt bruk och fungerar som jag sagt ovan utmärkt för ”amatörforskare” i andra länder som t.ex. i USA.
Vi är eniga om problemet. Vilka är då de lösningar som föreslås? Karl-Göran förordar en självsanering, Gunilla misströstar att släktforskning någonsin kan bli seriös, Stefan och Ingegärd lutar sig mot Anbytarforum. Stefan skriver att det naturligtvis är ett omöjligt arbete för moderatorerna på Anbytarforum att påpeka för alla som slarvar med källangivelser, men arr man kanske skulle lägga lite tid på att skapa en del goda exempel med hur man skall presentera data på Anbytarforum. Även Ingegärd anser att Anbytarforum är viktigt i sammanhanget.
Stefans och Ingegärds förslag är att moderatorerna på Anbytarforum ska agera granskare. Problemet är att detta gäller diskussionsinlägg, inte resultatpresentation i form av antavlor på Internet.
Det finns redan många goda råd om hur man ska göra med källangivelser. Alla är vi eniga om att de flesta inte följer dessa råd. Min käpphäst som jag håller fast vid med en dåres envishet är att vi måste lägga krutet på resultaten, inte på goda råd. Jag tror fortfarande på mitt förslag även om jag inser att det finns några trösklar som problem med administration och finansiering. Sådana trösklar brukar gå att komma över om många är övertygade om att resultatet blir en förbättring, i detta fall en allmän kvalitetshöjning och en respekt för vårt gebit som bl.a. gör att våra resultat äntligen kan citeras av andra forskare.
Tack igen för era inlägg och jag hoppas på fortsatt debatt!
Glad påsk
/Lars
18
« skrivet: 2014-04-07, 20:01 »
Hej igen Elisabeth
Nej, jag förstår hur du menade men det jag menar är att certifiering är ointressant i detta sammanhang. Certifiering krävs inte för peer-review i annan forskning så varför ska vi kräva det? Att ingen certifiering finns i Sverige är inget hinder för att använda peer-review.
Annals of Genealogical Research känner jag inte heller till mer än det du skriver. Det viktiga är att det finns släktforskartidskrifter med granskningsprocesser så rent tekniskt kan det inte vara svårt att införa. Som jag skriver så kan tidskrifter med granskningsprocesser söka bidrag från bl.a. Vetenskapsrådet och Kulturrådet för det redaktionella arbetet. Tidskrifterna finns ju redan so what's stopping us?
Mvh
/Lars
19
« skrivet: 2014-04-07, 18:16 »
Hej Vincent
Du skriver att de som vill bedriva släktforskning på ett mer vetenskapligt sätt gör det och att övriga är nöjda som det är. Det är just denna ordning jag vill ha men jag vill att den första gruppen ska få credit för att de är seriösa.
Mvh
/Lars
20
« skrivet: 2014-04-07, 18:11 »
Om inte moderator redan gjort det så flyttar jag mitt svar till Elisabeth till detta forum:
Hej Elisabeth
Tack för ditt inlägg. Certifiering för att bli granskare för vetenskapstidskrifter finns inte utan det är upp till redaktörer att välja kunniga personer. Det är inget problem att hitta hundratals släktforskare i Sverige som är tillräckligt kunniga. Kan man agera lärare på kurser och fadder för Disgen-användare så kan man granska och ge kunniga och uppmuntrande kommentarer till andra släktforskare.
Sverige har förmodligen världens bästa källmaterial i form av kyrkböcker. Varför kan vi inte bli världsbäst på att utnyttja dessa källor också?
Vänliga hälsningar
/Lars
PS. Jag har i alla fall lyckats med min målsättning, nämligen att starta en debatt.
21
« skrivet: 2014-04-07, 16:44 »
Vincent, du har inte läst mina exempel. De är alla från senare år, t.ex. forskaren som vill registrera datum f.Kr. i Disgen. Tror du han kommer att korrigera detta om han lyckas?
Carin, du har inte läst texten. Jag tar upp denna möjlighet men om man utelämnar källor i presentationen så är det än mer flagrant eftersom uppgifterna blir oanvändbara trots god vilja. För mig är det en kvalitetsstämpel att det finns källangivelser vilket betyder att det är en seriös person som publicerat och jag kan omedelbart kontrollera uppgifterna. Om programmen hanterar källor otympligt så ska dessa ändras, inte hundratals år av sund forskningssed. Se på tidskrifterna The American Genealogist, National Genealogical Society Quarterly och Annals of Genealogical Research.
Med vänlig hälsning
/Lars
22
« skrivet: 2014-04-07, 16:30 »
Sorry för dubbel publicering. Var man presenterar sin släktforskning har väl inget med källangivelser att göra. Det är lika viktigt att göra det om det görs på papper eller på en hemsida. Det är ett ibland tungt arbete att agera obetald granskare men det görs varje dag världen runt av tusentals forskare och forskningen skulle inte fungera utan denna insats. Dessutom är det mycket meriterande. Se på tidskrifterna The American Genealogist och National Genealogical Society Quarterly som har denna granskningsprocess.
23
« skrivet: 2014-04-06, 15:02 »
Släktforskning kan bli forskning Släktforskningen i Sverige är en fantastiskt givande hobby med den nya tekniken men lider av ett antal viktiga problem med bl.a. bristande källhänvisningar och antavlor från sagornas värld. Jag har skrivit ett mycket genomgripande förslag som syftar till att förbättra kvaliteten i vår bransch. Förslag
(196.0 k)
25
« skrivet: 1999-09-25, 16:55 »
Hej
En Karolina Stenström födde en oäkta son i Ragunda sn, Jämtland 1856. Själv uppges hon vara född i Stockholm 1826. Vet någon något mer om henne?
Mvh
Lars Berglund
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy