Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Peder Andersson
1
« skrivet: 2015-11-16, 21:38 »
Constantinus:
Du skrev i ett tidigare inlägg ovan från 2013-07-25: Pitebon Torfast Abrahamssons fastighetsköp i Umeå kan ha underlättats av att han var en Trast-ättling alternativt ingift i ätten Trast. Eller hur man nu ska tolka innebördet i Leif Boströms och Per-Olof Snells artikel i Genos 3, 2008: 'Torneåborgares släktskap med personer i Kalix, Piteå och Skellefteå': I fogderäkenskaperna för Västerbotten nämns att lappfogden i Umeå lappmark Jon Larsson, hans broder Lasse Larsson och deras svåger Hans Nilsson jämte Torfast Guldsmed var vreda på Västerbottensfogden Östen Nilsson för att de inte fick handla med lapparna som de ville och mycket länge hade gjort. Torfast Abrahamsson fanns fram till 1600 i Yttertavle i Umeå socken. Då bördsrätten för hans hemman där inlöstes av kronan för att läggas under Kungsladugården i Umeå flyttade han till Öjebyn i Piteå socken där han 1603 redovisas med brodern Joen på ett hemman kallat Hällan om 1/2 mantal. (...)
Jon Abrahamsson brukade Öjebyn 14 åren 1596-1636 och kom att efterträdas av ogifta dottern Brita Jonsdotter (1601-1694) åren 1637-1660.
Länk:
Av ovanstående citat ur Boströms och Snells artikel framgår ju inte, om Torfast Abrahamsson var släktrelaterad på något sätt till dessa ovannämnda personer.
Jag har funnit en kopia av Lasse Östenssons brev till fogden i Västerbotten Östen Nilsson från den 15 november 1593, där Torfast Guldsmed omnämns tillsammans med dessa ovannämnda personer. I detta brev står skrivet klart och tydligt: Joen Larßon och hans broder Lasse Larßon Hans Nilßon theres Suåger Torfast gúldSmedh Det är tydligen samma uppgifter som framkommer här, som i den citerade artikeln.
Källa: RA, Landskapshandlingar Västerbotten 1592: 5, kopia av Lasse Östenssons brev från den 15 november 1593. SVAR: Bildid: A0044450_00115.
Constantinus: Du funderar över, i detta ovan citerade inlägg du gjorde 2013-07-25, om Torfast Abrahamsson (~ Torfast Guldsmed) kan ha varit en Trast-ättling alternativt ingift i ätten Trast. Vem eller vilka av ovannämnda namn härstammar från ätten Trast, och hur ser den härstamningen ut? Jag är själv inte särdeles bevandrad i dessa Trastar/Turdinusar.
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2015-11-16 21:52)
2
« skrivet: 2015-11-04, 17:11 »
Leif: Tack för den bekräftelsen och uppgiften om var Mårtens patronymikon framgår.
3
« skrivet: 2015-11-03, 18:42 »
Greger: Jag har tagit mig tid att ögna igenom Landskapshandlingar för Västerbotten 1574 och 1575, men kunde inte finna något om någon Mårten Larsson från Kallax. Visserligen har jag bara ögnat igenom dessa två volymer, så om jag har missat denne Mårten Larsson från Kallax, ska jag låta vara osagt.
Men vid ting i Luleå socken den 6 februari 1574 finns ingen person från Kallax omnämnd, ej heller någon vid namn Mårten Larsson. Detsamma gäller vid sommarting i Luleå socken den 29 juli samma år. (Landskapshandlingar Västerbotten 1574: 3).
Leif Boström skriver i en artikel om Mårten Skinnare, nämnd i Kallax 1539-1567: I första skattelängden för Luleå socken finns det en bonde i Kallax, Mårten Skinnare. Enligt påskalängden 1559 skattade han för 19 skylar, 12 huvuden, 7 vid gudsbordet, 2 drängar och 17 kor. Mårten Skinnare efterträds av tre bönder som alla bär patronymikonet Mårtensson. Man kan förmoda att de var söner till honom. Vid Älvsborgs lösen 1571 ägdes gården i Kallax av Olof Mårtensson. Han ägde 100 lod silver, 40 mark penningar, 1 pund tenn, 7 mark mässing, 4 pund koppar, 12 kor, 7 kvigor om 3 år, 7 kvigor om 2 år, 16 får, 8 getter, 2 svin, 3 hästar för 32 mark, vilket var värt 720 mark 4 öre.
Källa: Boström, Leif, Täby, Anteckningar om familjer i Kallax, i Lulebygdens Forskarförenings medlemsblad nr 47 september 2004, s. 8.
Leif: I denna ovan citerade artikel, skriver du om denne Mårten Skinnare. Jag antar att Mårten Skinnare är densamma som Mårten Clemetsson skinnare, nämnd 1539-1568, i de uppgifter som Constantinus Lindfors förmedlade från dig i sitt inlägg ovan? Var framgår Mårtens patronymikon Clemetsson?
Vänligen
//Peder
4
« skrivet: 2015-11-03, 00:15 »
Constantinus: Tack själv, för dina förmedlade uppgifter från Leif Boström.
Leif: Tack för dessa dina värdefulla uppgifter.
5
« skrivet: 2015-11-01, 12:53 »
Som Constantinus skriver så handlar uppgiften i ovanstående bildtext med efterföljande not (11) från laga ting i Luleå socken 1657 9/6 istället om en skuldfordran som Petter Johansson ifrån Stockholm kärar till Mats Jönsson i Alvik om, som han var skyldig hans salige fader Johan Pedersson i Stockholm. Vid samma ting kärade han även till Hans Jönsson i Alvik. Kollade även Luleå rådstugurätt för samma år i denna volym, men ingenting som behandlar frågan. I Landskapshandlingar Västerbotten 1602 återfinns en avskrift av hertig Carls brev skrivet i Luleå prästgård 1602 1/3. Där framgår Per Clemetssons hustrus namn, Anna Mårtensdotter - Anna Mårtinsdotter Peder Clemettsons hústrú fendrich vnder Peder Oluffson fänike. Se nedan bifogade brev i Pdf-dokument. Avskriften av hertig Carls brev skrivet i Luleå prästgård 1602 1/3: (142.3 k) Vänligen //Peder
6
« skrivet: 2015-10-31, 11:53 »
Ovanstående bild med text ur Per Clemetsson och hans ättlingar - Anteckningar kring en gammal Norrbottenssläkt (Per Clemetssons släktförening, 1984), sid. 25, ser ut att vara hämtad ur:  Steckzén, Bertil, Västerbottens regementes officerare till år 1841 (Umeå, 1955), sid. 24.
7
« skrivet: 2015-10-31, 11:40 »
Hej! Så här står det i den boken.  Per Clemetsson och hans ättlingar - Anteckningar kring en gammal Norrbottenssläkt Per Clemetssons släktförening, 1984, sid. 34.  Per Clemetsson och hans ättlingar - Anteckningar kring en gammal Norrbottenssläkt Per Clemetssons släktförening, 1984, sid. 35.
8
« skrivet: 2015-10-21, 07:53 »
Constantinus,
helt rätt! Det blev uppenbart nu då jag tittade på texten igen, läste tydligen för hastigt. Tack för din vaksamhet.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2015-10-21 09:25)
9
« skrivet: 2015-10-20, 21:05 »
Okej Constantinus,
så är med andra ord den uppgiften från domboken i januari 1700 helt felaktig?
10
« skrivet: 2015-10-19, 22:06 »
Hej!
Vid ting i Skellefteå socken i januari 1700 framkommer det att salige regementsskrivaren Olof Svenssons svärfader var framlidne regementsfältskären mäster Axel Orm. En Hustru Syster Karin Orm omnämns.
Källa: RA, Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Jämtlands län 1700-1701, vol. 3, laga ting i Skellefteå socken 1700 22-26/1, nr 11, fol. 358v.
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2015-10-19 22:08)
11
« skrivet: 2015-10-12, 00:53 »
Intressant diskussion! Hur ser bomärket ut på Ersnäs 1, någon som jämfört med ovannämnda personers bomärken - om de finns bevarade - som Leif omnämner? Här är ett bidrag iallafall. Lappfogden över Luleå lappmark Nils Jönsson i Eriksnäs i Luleå socken bomärke 1608 3/11.  Källa: RA, Landskapshandlingar, Norrlands handlingar 1609: 6, kvittenser. SVAR: Bildid: A0044510_00366.
12
« skrivet: 2015-09-21, 12:44 »
Hej!
Katarina (Kajsa) Magdalena Larsdotter (1793-1868) från Rian, Nederkalix socken, gift med Johan Johansson Sundström (1800-1881) från Sundom, Luleå lfs, är min mormors farfars mor resp. mormors farfars far.
//Peder
13
« skrivet: 2015-07-22, 10:52 »
Hej, Kristian m.fl.! Jag vet inte om dessa uppgifter är inlagda redan under denna tråd, så här kommer Steckzéns uppgifter om Casper Fredrik Blomfelt.  Steckzén, Bertil, Västerbottens Regementes Officerare Till År 1841 (1955), kap. III. Officerare åren 1671-1740, s. 136. Vänligen //Peder
14
« skrivet: 2015-03-09, 19:01 »
Hej, Sven-Erik!
Ja så sant. Pål Jakobsson förekommer inte i födelseboken, utan det angivna födelseåret för honom är beräknat från hans åldersangivelse i dödboken. Därav min förkortning inom parentes: (uå,db) = utan årtal (i) dödbok.
Lycka till i fortsättningen!
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2015-03-09 19:04)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2015-03-09 19:08)
15
« skrivet: 2015-03-09, 14:49 »
Hej, Sven-Erik! Den Helena (Ella) Pålsdotter (1724-1795) du uppger, är en dotter till bonden i Pålänge 1 Frammigården Pål Jakobsson (omkr.1693-1769) och hans hustru Lisbeta Nilsdotter (1685-1758). Denne Pål Jakobsson är son till föregående bonden i Pålänge 1 Frammigården Jakob Henriksson och Elin Pålsdotter. Helena noteras som född den 3/5 och döpt den 4 Dito (d.v.s. 4/5), se nedan utsnitt ur Nederkalix död- och begravningsbok för år 1724:  Källa: Nederkalix-CI-2-1688-1761-Bild-121-sid-229. Se nedan avskrift. Avskrift: d- 3- Maii födt- döpt privatim d- 4: Dito Påhl Jacobsons och húst. Lispetas barn ifr. Påhlängie heter Helena [Dopvittnen:] Erich Brúnberg- Sacell: med hústr. Barbrú Klockhoff Olof Swänson ifr. Påhlängie hústr. Kirstin Andersdottr. ibidem Johan Nillson ifr. Bredwýcken, Maria Carlsdottr. ifr. grötnäset /. ----- Vänligen //Peder
16
« skrivet: 2015-03-08, 21:06 »
Hej, Sven-Erik! Denne Påwel, är döpt den 29 januari 1684 i Nederkalix socken (d. 29. Lappens Jacob Pålßs Son Påwel ifrån Sochjoch), son till Lappen Jakob Pålsson ifrån Sokkjokk. Källa: Nederkalix-CI-1-1656-1690-Bild-38-sid-35 Vad får dig att tro att du härstammar från denna Påwel, son till Lappen Jakob Pålsson? Jag har en föraning om att du kanske är på fel spår, men det vet jag inte fullt ut än. Det döddatum du anger för Jakob Pålssons son Påwel, är döddatumet för en Pål Jakobsson, bonde i Pålänge 1. Kan det vara så att du härstammar istället från någon av bonden Pål Jakobssons i Pålänge barn? Nedan ser du ett utsnitt ur Nederkalix död- och begravningsbok för år 1769 för Bonden Pål Jakobsson, född omkr. 1693 (uå,db) i Pålänge 1, död 1769 29/8 (begr. 10/9, Bröstwärk, 76 år gammal) i Pålänge 1.  Källa: Nederkalix-CI-3-1761-1816-Bild-347-sid-342 Vänligen //Peder
17
« skrivet: 2015-02-15, 17:44 »
Leif,
Om du läser vidare i slutet av kapitlet om Erik Lindbergs Genealogi, sid. 37, så avrundar Rune med att upplysa läsaren om att denna berättelse om Mickel Simonsson Ryss' ursprung är ett historiskt postulat, d v s ett obestyrkt antagande. Således finns inga källor, då fritt fabulerande givits utrymme inledningsvis med tydlig avgränsning till efterkommande generationer.
Vänligen
//Peder
18
« skrivet: 2014-11-07, 12:40 »
Hej Lars och Sture
En tanke som kom till mig efter att ha studerat kompositionen av hela det målade motivet, var att, kan denne K. Tyni. vara den som utfört själva målningen 1781 och undertecknat densamma? Tanken för mig vidare, och kan isåfall M. B.-dotters - M. B. D: - föräldrar ha anlitat denne Tyni att utföra det målade motivet i tanken på en brudgåva till sin dotter?
Mvh
//Peder
19
« skrivet: 2014-05-10, 23:40 »
Constantinus, nog ser det ut som om du lyckats uttyda hela denna text korrekt.
/Peder
20
« skrivet: 2014-02-10, 18:21 »
Vid ting i Sodankylä i Torneå lappmark den 28 februari 1700 återfinns ett mål med Finnen Påhl Jakobsson Hilduoinen. Här framkommer en del värdefulla uppgifter om denne. ----------  ---------- Källa: Lappmarkens justitiarius arkiv, Västerbottens lappmarkers domböcker AI: 1 1689-1705, Torneå lappmark, ordinarie laga ting Sodankylä 1700 28/2, s. 328-330.
Västerbottens-lappmarkers-domböcker-(Lappmarkens-justitiarius-arkiv)-AI-1-1689-1705-Bild-1690-sid-328 Vänligen //Peder
21
« skrivet: 2014-01-31, 21:38 »
Inrikes Tidningar N:o 17. Stockholm, Torsdagen den 28 Februarii År 1788, s. 3:
Förl.[idne] gårdag den 27 Februarii, skedde 245:te Dragningen af det Swenska Kongl. Numer=Lotteriet här uti Stockholm, hwarwid utkommo Numrorne:
35, -- 70, -- 64, -- 82, -- och 39.
De på desse Numror antecknade Flickor af Allmogens Döttrar, woro:
Brita Jonas Dotter, ifrån Westerbottens Län, Fjerde Fögderiet, Öfwer Torneå Socken och Armassari.
22
« skrivet: 2014-01-31, 21:17 »
Stockholms Post=Tidningar N:o 86, Måndagen den 2 November År 1789, s. 4:
Til Höste=Tinget med Öfwer=Torne Härad i Wästerbottens Län inkallas, afl.[idne] Per Persson Kipparis i Armasari Borgenärer til d. 9 Decemb., och afl. Adam Henricsson Pafwolas i Koifwokyla Borgenärer til d. 12 i samma månad, at bewaka deras fordringar i dess afträdes= och förmons=twister, som tredje gången kungöres.
23
« skrivet: 2014-01-08, 09:05 »
Hej!
Lägger ut mina avskrifter gällande ovannämnda mål - om vilket mål Tommy Andersson uppmärksammade med inlägg om 2013-12-27 - i vilket mål ransakades om vid Rådstugurätten i Torneå inte bara vid ett tillfälle utan vid två, nämligen 1713 14/3 och 1713 16/3, så kan intresserad bilda sig en egen uppfattning.
1713-03-14:
Det Kom för Rätten Axell Mårtenson ifrån öfwer Calix, anförandes att såßom deß Sahl.[ige] Fader Mårten Axellßon i Åbo, únder een Transport reesa Ao. 1710. död blifwit, och skall lembnat, een dehl deß Kläder och andre Saker úthi Skiepparen Jacob Biörns händer, tÿ anhåller, att Skiepparen må giöra redo, om icke flere Saker honom efterlembnat, än Een blå Råck och Een Wärja, som han honom, förnögt; efter som Båtzmännerne för honom berättat, att någre flere Saker af Kúllmÿßor och annat skall Kommit in om bord, det och wähl Skiepparen eij Kúnde úndfalla, att något smått af Kläder inkommit, dem han och Stoppat únder Cajut Sängen, Men förmärcht; dee sedan Fahrkåsten hijt heem Kommit, blifwit bårdtstúlen; så att han eij mehra niútit der af än det han redan förnögt deß Son, dåck som här af befinnes, som så wähl Båtzmännerne Kånst och Bång berättade, att Skiepparen emottagit Sakerne och dem stoppat únder Cajut Sängen, med den útsago, att han släpper dem intet förr än han får sine penningar, som han för honom úthlagt; Båtzmännerne Bång och Kånst, af hördes såßom wittnen Eedel.[igen] och sedan berättade den förre, att det inkommit på Fahrkåsten, 1 Skrin Setz Karhans tillhörigt, Dito 2ne. Blå Råckar, den enna Ny och den andra gamblare och 1 Kúllmyßa 1 gammal skiorta, ett gehäng, och deß úthan 1 gammal wärja, hwilket Skiepparen befallt dem stoppa únder Cajút Sängen; och wed heemkombsten hijt, har eij fúnnitz mehr igen än den ena gamblare Råcken och Wärjan, det Skiepparen emottagit, men den Nÿare och det öfrige, eij mehra, sedan som deße stå redan een tijd warit i Strömingz Fisket, då han och hört Skiepparen beklagat att det warit gådt igenom Cajút gållfwet, Anders Kånst, bekände att han sedt det warit 2ne. Blå Råckar, 1 Par Böxor af blåt[t] Kläde slijtna; 1 gammall Skintröija, 2 gl. Skiortor 3 st Kúllmÿßor, äfwen gambla, med mehra, dock som ännú deße giorde Skåtzmåhl, på dee andre Båtzmännerne Johan och Hindrich Rúút; måste Saken beroo till deras heemkombst; som lärer skie till nästa Måndag.
-----
Källa: SRA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Norrbottens län 1710-1719, vol. 3, Torneå rådstugurätt, ordinarie rådstuga 1713 14/3.
1713-03-16:
Saken emellan Axell Mårtenßon Kärande och Jacob Biörn Swarande före togz wijdare om någon qwarlåtenskap efter deß Fader Mårten Axellson, hwar öfwer Johan Rúúth som tillstädes war Examinerades, hwilcken intet annat wiste att berätta, än när Mårtens Saker Kom om bord här Rådman Beck som Skieppare war befalt, Kasta dem i Siön, som ock skedde i det een fambn fúll om bord kastades, men om dee öfrige sakerne berättade han sig ingen Kúnskap hafwa, úndantagandes 2ne. Råckar och 1 wärija Kommit om bord, men om Biörn åthniútit den andra blå råcken weet han intet att berätta, emedan han om Sommaren Reeste för Stÿrman med någre Stockholms boor på Stockholm, och som ännú een Båtzman wid nampn Hindrich Rúúth för menas warde borta, hwilcken Spargeras hafwa reest till Wästerbottn, och han torde úthi denne Saken gifwa någon närmare únderrättelße till Rättens úplýsning, och man elliest finner om denne Mårten Axelßons qwarlåtenskap något anfört wara úthi Liqvidationen emellan Rådman Bäck och Biörn, ty måste här med nú så länge beroo till deß ofwannembde Hindrich Rúúth sig infinna.
-----
Källa: SRA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Norrbottens län 1710-1719, vol. 3, Torneå rådstugurätt, ordinarie rådstuga 1713 16/3.
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2014-01-08 10:20)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2014-01-08 16:35)
24
« skrivet: 2013-12-22, 12:34 »
Hej!
Har det kanske kommit fram några nya uppgifter om Johan Nilsson Burman fram till dags dato?
Jag lägger ut några utdrag ur domböcker vari han förekommer.
1677-01-31:
Brúkzkarlen Johan Búrman ähr lageligen Stämbder att Swara Anders Nýman för Landzkiöp, men intet Comparerade; Altså Sakfälles han till 3 mrkr. Sölfr. mt.
-----
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1677, vol. 25b, Torneå lappmark, laga ting Jukkasjärvi Marknadsplats 1677 29-31/1, fol. 858h.
1678-11-23:
2. gången Läth Johan Búúrman ifrån Skellefteå Vpbiúda Erich Jönßons Hemman i Grelsbÿn, som han sigh för 550 D.[aler] tillhandlat hafr. d. 30 Martÿ nestledne.
-----
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1678-1679, vol. 26, laga häradsting Över- och Nederkalix socknar 1678 23/11, fol. 902h.
1679-08-18:
lät Johan Búúrman i Skällefteå Sochn Vpbiúda Erich [Jönß]ons Hemman i Grelsbÿn, som han sigh tillhandlat hafr. [för] 550 daler Kopparmÿndt, den 30 Maÿ. 1678
-----
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1679, vol. 27, laga häradsting Över- och Nederkalix socknar 1679 18-19/8, fol. 949h.
1680-03-24:
2 gången Lett Johan Nilßon Búúrman Vpbiúda Grels Larßons Hemman för 343 Dr. Kmt. honom pantsatt är, den 18: Maÿ 1679:
-----
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Västernorrlands län 1680-1681, vol. 1, laga häradsting Över- och Nederkalix socknar 1680 24/3, fol. 331v.
1680-12-04:
Då kom för sittiande Rätten, Ährlig och Beskiedeligh Man Johan Búrman ifrån Skelleffteå Sochn, framläggiandes een Skrift, vthaf Erich Jönßon i Grelsbÿn, och hans Moder Hústro Elin dersammastädes vthgifwen, och vnderskrifwen den 30: Maÿ Åhr 680. Hwar vthinnan de bekänna sig hafwa försåldt honom Johan, sitt Hemman i bete. Grelsbÿn belägit, med Åker och Eng, Landh och Watn sampt der på stående Húús och tillhörige Innandömmen, så och qwarnstället, för 550 Dr. Kopparmÿndt, them the bekänna sig rihtigt vpbúrit och Handfångit hafwa, af händandes der med besagde Hemman vndan sig, och sine Arfwingar, som köpe brefwet bredare vthwÿsar, hwilket Hemmans köp, såsom, det är efter Lag opå Trÿ Häredz Ting, den 7: Aúgústi Åhr 1678 den 23: Novembris, samma Åhr, och den 18: Aúgústi, 1679 Lagligen vpbúdit och kúngiordt; Jämwähl sedermehra öfwer Natt och Åhr Lagståndit, Men ingen vthaf Slächten eller Bÿrdesmännerna något klander och Insprååk der emoot giordt, hwarken före, tå, eller nú, vthan med detta Hemmans köp är Aldeles Lagligen procederat och tillgångit; Hwarföre dömmer och approberen Häredz Rätten det stadigt och fast, att stånda och icke wÿdare åthergånga, vthan Johan Búrman, Med sin Hústro, Barn och Efterkommande Arfwingar legitimerad och berättigade samma sitt köpta Hemman i Greelsbÿn, Med Húús jordh Skogh och Marck, Fiskewatn qwarnställe och hwad mehra der till af Ålder legat och lÿdt hafwer, eller här efter tillwinnas kan, att nÿttia, niúta, brúka och behålla, förpantta och försällia, såsom sin Lag och Wählfångne Ägendoom, för Erich Jönßons och hans Arfwingars Insprååk aldeles Obehindrat och klanderlööst, Lÿkmätigt det 1: 4: och 10: Cap.[itlet] Jordabn. [Jordabalken] L: L:
-----
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Västernorrlands län 1680-1681, vol. 1, laga häradsting Överkalix socken 1680 4/12, fol. 405h-406v.
1690-08-09:
* Johan Nilßon Búrman, som jemwähl warit Citerad att wittna i denne Saaken, hafwer fúllan warit tilstädes, men nú berättas heemreest, förr än Rätten [hans, = överstyket] honom afhördt, fälttes till 3 dr. Smt. för Cont[er]maoia.
Klåckaren Lars Larßon, som öfwerfallit Ländzman Olof Perßon medh swåre ordh, kallades honom diefwúls menniskia, Sattes denne gången i Kistan för sin otýdigheet. men det Ländzman Klagar Klåckaren Kallat sig Skielm, till thes han bewýste sig wara wållande till Kýrkiobranden, bleef så länge vpskútit, till theß den Saaken slúten blifwer, antingen Klåckaren är der orsaken eller icke NB.
* [Anteckning i vänster marginal:] NB Beroor till wýdare efterfrågan
-----
Källa: RA Landsarkivet i Härnösand, Luleå tingslags häradsrätts arkiv, Domböcker vid lagtima ting A I a:2 1689-1697, laga häradsting Neder- och Överkalix socknar 1690 9/8, fol. 57h.
Vänligen
//Peder
25
« skrivet: 2013-12-20, 18:07 »
Jag sällar mig till Erik och hans undran till frågor.
Det skulle vara intressant att få veta från vilken anlinje - Johan Nilsson Burmans barn - som testats? Jag själv kvalificerar mig inte för ett Y-dna-test, eftersom Johan Nilsson Burman är min Mormors Fm Fm Ff Ff.
26
« skrivet: 2013-12-17, 07:21 »
Hej!
Litteratur-tips.
Kanske inte till så mycket hjälp, men likväl omnämns kort Svantepolk Knutsson i denna frågeställande artikel av Barbro Nordlöf.
Nordlöf, Barbro, Folkunga-anor?, Släkt och Hävd 1987:1, s. 273-278.
Om någon vill ta del av densamma, vilken jag har inskannad och bilagd i pdf.dokument, hör gärna av er på min mailadress så översänder jag den mot förfrågan.
27
« skrivet: 2013-11-25, 09:39 »
28
« skrivet: 2013-11-01, 21:27 »
I Östergötlands veckoblad Östgöta-Posten N:r 18, Fredagen den 29 April 1904, s. 4:
Från stora ofredens
dagar.
(För Östgöta Correspondenten.)
(Eftertryck förbjudes.)
I Öfver-Torneå kyrka, sista söndagen i December 1716.
Krig och missväxt hade hemsökt både Öster- och Vesterbotten, hvad som ej skördades af svärdshugg under stora ofreden (finnarnes isoviha) dignade maktlöst och dog af svältkost. Landet höll på att bli platt öde och fördärfvadt. Äfven de mest aflägsna platser sköflades. Nyss hade en flock rusiga och ursinniga kosacker härjat i Matarengi by, dräpt gubbar och barn och skändat kvinnorna. När de så fått sitt lystmäte, hade de satt eld på byn. Sågs någonstädes ett barn eller en kvinna, som lyckats gömma sig, med ångestskri flykta undan lågorna, sprängde fienderna efter och drefvo skrattande sina lansar genom de värnlösa. Kyrkan genomsöktes, men dess silfver kunde icke anträffas, ehuru åtskilligt annat byte gjordes, bland annat en af kyrkklockorna. Då redo kosackerna till prestgården. Varnade af ett ilbud, hade dennes bebyggare hunnit sätta sig i säkerhet, endast långt bort på elfvens isar syntes en karmsläde köra i galopp. Ryssarne redo efter, slikt nöje var just i deras smak. Församlingens gamle kyrkoherde Johan Tornberg körde i karmen. En af ryssarne, som var hemma från karelerstranden och kunde finska, erfor att man hade att göra med kyrkoherden och ville nu veta hvar denne gömt kyrksilfret. Detta hade emellertid presten icke lust att yppa - han lutade mot grafven och ville ej söka rädda lifvet genom att uppoffra sin kyrkas skatter - och då måste han dö. De råa sällarne grepo fatt i hans spanskrörskäpp, som låg i släden, och slogo honom i hufvudet tills blodet sprutade mellan det hvita håret och lifvet ändtligen flydde. En af kosackerna tog därpå bort silfverknoppen, tvättade af den i snön och stoppade den i barmen. Efter denna illgärning hade ryssarne ridit norrut i syfte att plundra Kengis bruk omkring 16 mil ofvan Torneå stad.
När man nu visste fienderna vara dragna bort på vidare härnadståg längs elfven, sände kyrkoherdens son och förre adjunkt, dåvarande brukspredikanten vid Kengis, Isak Tornberg, drängarna med bud till några skogsbyar, att alla vapenföra genast skulle samlas vid kyrkplatsen för att rådslå om hämd. Fältväbeln Gustaf Bucht, som för en familjeangelägenhet begifvit sig hemåt från trupperna, skulle bli anförare för dem som ville göra arffienderna afbräck vid återkomsten från Kengis. På sina skidor hade då en skara modigt folk samlats från skilda håll i skogen, gubbar och gossar. De voro väpnade med bågar och yxor, och när de stego in för att mötas i den lyckligtvis ännu obrända, då just på året hundraåriga kyrkan, ställde de i vapenhuset ifrån sig sina enkla försvarsmedel.
En psalm sjöngs, allvarsamt, med djup känsla, och andedräkten stod som rök kring gråskägg och piltar:
Bevara oss för mord och brand,
nu och i alla tida,
beskärma både folk och land
för dem som på oss strida
och vilja helt fördärfva.
Därefter steg Isak Tornberg i predikstolen, berättade om ryssarnes grufliga framfart, hvarom de rykande ruinerna och alla stympade, ännu obegrafda lik vittnade, skildrade sin fars olycka och företedde den käpp, somplägat stödja hans trötta steg, men Gudi klagat nyss blifvit använd till att beröfva den gamle lifvet.
Allt kallade nu till dristig vedergällning. Gud själf skulle hjälpa dem i nöden och Buchten anföra dem. Han pekade nedåt den med rika sniderier försedda predikstolen, där man i ett aflångt fält ser den gode herden med en lans i hand dräpa åtskilliga svarta vargar, som vilja förskingra och föröda hans hjord - sammanlunda skulle nu ske med ryssarne, ty de voro just som glupande ulfvar. Därefter läste han ur en krigsmans bön: Du som konung David i hans unga år hjärta mod och starhet så nådeligen förlänte, att oansedt han var liten, obeväpnad och i krig oförfaren, hafver han likväl den store Goliat med en slunga angripit och honom nederlagt - - vi bedja Dig att Du ville våra fiender en oförmodelig förskräckelse sända och alltså oss en nådig seger, dock med ringa blods utgjutelse och skada nådeligen förläna.
Den lilla församlingen böjde hufvudet till bön, och när de tillspordes om de ville offra lif och blod för fädernebygden, ropade de enstämmigt ja. De gamla katolska helgonbilderna, som erkebiskop Jacob Ulfsson Örnefot förärat socknens äldsta, af vårflod bortförda kyrka, stodo i klunga i detta och liksom logo vänligaste bifall, och framme vid altaret reste sig två höga, snidade pelare, Starkhetens pelare, öfver hvilka en reflex lyste från solljuset i den till strålar uthamrade, förgyllda plåt på predikstolsväggen, där Guds heligaste namn lästes och därifrån nådens sol utflödande.
Fältväbel Bucht redogjorde med ungdomlig hänförelse och ifver för sin plan att öfvermanna ryssarne. Där vägen ett stycke mot norr löpte genom en skogig och snörik dal, borde förhuggningar göras. Träd skulle fällas tvärs öfver vägen och armar af förhuggning därifrån ledas uppåt och nedåt skogen. När ryssarne funne vägen spärrad, skulle de rida åt sidorna, där deras hästar och de själfva torde få svårt att reda sig. Med pilar skulle hästarne fällas, ryttarne kunde ej gerna använda sina lansar bland de grenrika träden utan borde kunna dräpas med yxan i lifremmen.
Planen syntes god och sattes skyndsamt i verkställighet. Därpå lägrade man sig kring förskansningen, låg där dag och natt för att ej släppa fienden förbi. Kapellanen Tornberg syntes också bland den till ett tjugutal man uppgående flocken, uppmuntrande och eggande till tapperhet - en svensk mot två ryssar vore alldeles tillräckligt, om också svensken var ung till åren. Han gjorde sig under väntetiden en klubba af en furugren och borrade i denna in tränaglar. Med detta vapen hoppades han kunna knäcka skallen på åtminstone någon af de uslingar, som så fegt piskat lifvet ur hans gamle far.
Mot skymningen en gnistrande kall Januaridag 1717 hördes larm och sång på vägen. Kosackerna kommo lastade med byte från Kengis och sjöngo glada visor från steppen för att hålla trefnaden vid makt. De höllo sina långa pikar utmed högra sidan, rätt i vädret, och i deras gördel hängde dolkar, öfver skuldran sabeln. Främst ibland dem red en bredaxlad krigare, ärrig och brun i ansiktet. Hans ögon spejade vaket och dystert omkring sig, han hade sett blod i en dröm under natten och visste att slikt betydde svärdsslag. Kamraterna gjorde bara spe af honom - inte kunde väl någon fara hota i en trakt, där det endast syntes finnas gubbar, kvinnor och barn, och själfva hade de ju sökt att skicka så många själar de kunnat till evigheten.
Anföraren hörde plötsligt en bågsträng spännas i snåret bakom en vägkrök, ropade ett gif akt till de sina och befallde därpå skarp traf, ty han var en modig man och ville se faran i ögonen. Oförberedda på allvarsamt hinder sprängde de mot förhuggningen, som de upptäckte för sent och därifrån ett regn af pilar helsade dem. Åtskilliga hästar föllo dödsskjutna till marken, men ryttarne hoppade af och sökte att med lansen i hand bana sig väg öfver träden på vägen eller på sidan därom. Andra, som ännu sutto i sadeln, sökte forcera hindret, men pilarne slogo ned i lederna och dödade, medan hästarne snubblade och stegrade sig bland grenarna. Lansarna voro till hinders och kastades undan. I stället grepo ryssarne till sabeln, men nu stämde kapellanen och väbeln upp ett högt skri och ropade till folket att låta de skaftade yxorna börja arbeta. Så fort en ryss visade skalle, arm eller ben inom räckhåll, fanns en yxa till hands att döda eller massakrera [massakera; Min anm.] Pastorn själf stod vid vägen och lät sin långa klubba susa öfver ryssarna. Där har du för far ! Där har du för far ! lät det oupphörligt, och detta rop verkade eldande på folket. Några af fienderna hade lyckats bana sig igenom skansverket och flydde bortåt vägen, men Bucht satte med ett par man efter dem på skidor och högg ned dem. Ingen enda fiende slapp med lifvet undan striden vid förhuggningen i skogen, och blodet af ett femtiotal vilda kosacker hade vid dess slut förrunnit i drifvorna. Svenskarne lära haft endast två döda: en gubbe, hvars hjässa klufvits af ett svärdshugg, och en liten hjältemodig fjortonårs gosse, som fått underlifvet genomborradt af en lans men ryckt vapnet ur såret, rest sig på knä och med anlitande af sina sista krafter begraft sin yxa i ryssens bröst.
Nu hade man sökt att kvitta sitt mellanhafvande med ryssarne och hade med mandom afvärjt ett förnyadt anfall i fädernebygden. Gustaf Bucht, stamfader för den svensk-finska släkten, blef sedermera löjtnant och kapten samt dog år 1759 i Öfver-Torneå. Isak Tornberg, tillhörande en gammal prestsläkt från Torneå, blef komminister i Hietaniemi och dog 1743.
Hugo Samzelius.
29
« skrivet: 2013-10-16, 11:47 »
Constantinus> Jag har ingen koll på om Augustin Olofsson i Torneå har lämnat ättlingar efter sig.
30
« skrivet: 2013-10-16, 09:00 »
Intressanta tankebanor, Erik.
I Torneå stad fanns en Augustin Olofsson. Han omnämns i rådstugurättens protokoll, bl. a. den 18 april 1657, där han Augusten Olofsson på sin su[er]fader, Päder Olofssons vägnar och kärade till Sander Brandt...
Källa: Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1656-1657, vol. 6, Torneå rådstugurätt 1657 18/4, fol. 179v.
Svea-Hovrätt-Advokatfiskalen-Gävleborgs-län-EXIe-3138-1656-1657-Bild-2020-sid-17 9
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-10-16 13:31)
31
« skrivet: 2013-10-07, 21:39 »
Hej, Leif!
Okej, då vet jag. Tack för ditt svar.
Då lägger jag ut för intresserade det svar Per-Olof Snell meddelade i privat mail till mig, vilket mail han även vidarebefordrade på samma gång till dig Leif (2013-10-04, kl. 09:50:04):
Hej!
Jag förstår att jag skapat förvirring kring vilka som var husbönderna på Mustaparta och Liisa och vem som egentligen var hustru Elisabets man. Problemen har varit att namnet Henrik Clemetsson används både av den yngre bonden och av den gamle borgaren i Torneå utan att det i mantalslängderna alla år klart framgår om det är den äldre eller yngre som avses. Vidare hade Hustru Lisbetas make förnamnet Henrik och jag trodde därför att han var identisk med Henrik Henriksson som fanns i Torneå och var gift med hustru Lisbeta men hon gifte sig med Christoffer Jönsson i början av 1660-talet.
Den gamla Ella Clemetsdotter som 1678 testamenterar sina tillgångar till brorsönerna Olof och Henrik Henriksson - söner till hustru Lisbeta - styrker att brodern var Henrik Clemetsson den yngre och att han var gift med Lisbeta Olofsdotter.
Hoppas att detta är svar på din fråga men skriv gärna till mig och ange om ovanstående är det du reagerat på eller om det finns något mera som är tvetydigt.
Mvh
P-O Snell
32
« skrivet: 2013-10-06, 22:03 »
Hej, Leif!
Angående de tre artiklarna av Per-Olof Snell som är utlagda på din hemsida.
Då du utkom med din bok Nederkalix sockens familjer 1539-1739, så skapade du på din hemsida för dina läsare en sida för Rättelser och kompletteringar till nämnda bok, med bifogad länk till e-post. En mycket bra tanke till initiativ för forskningsresultatens framåtskridande, tycker jag. Skulle denna goda tanke kunna vara aktuell för Per-Olof Snells värdefulla artiklar, att skapa för respektive artikel en sida för rättelser, kompletterande uppgifter, kommentarer etc? Vad tycker du om den tanken till förslag? Om tanken gillas, så kan ju de som önskar härefter ta kontakt via e-mail.
Här kommer ett litet bidrag till rättelse i Per-Olof Snells artikel: Birkarlarna på Oravaisensaari och deras anförvanter, under rubriken Hans Nilsson Oravainen, sid. 8. Hans Nilsson Oravainen uppges här, att han vid sommartinget 1593 dömdes till 40 mark i böter för att med yxhammare ha slagit Nils Olofsson i Varttosaari.
Kommentar:
Uppgiften är felaktig. Denna lilla felavläsning, är till synes uppenbar och således förståelig, oavsett om originalkälla eller annan referens använts.
Rättelse:
Hans Oravainen slog inte Nils Olofsson i Varttosaari. Hans Oravainen Hans orffúan hade slagitt nils olsons Son i warsare (Varttosaari). Källa: SRA Landskapshandlingar Västerbotten 1593: 3, Dombok Västerbotten, ting i Torneå socken 1593 22/7. SVAR: Bildid: A0044451_00204. Bifogar utsnitt ur domboken i pdf.dokument här (för de som inte har tillgång till SVAR):
----------
Hej, Per-Olof!
Tack för ditt svar i det privata mail du skrivit till mig, vilket mail du även vidarebefordrade på samma gång till Leif Boström (2013-10-04, kl. 09:50:04). Jag upptäckte det nu sent omsides, då mailet hade hamnat i mappen för Skräppost. Och tur var väl det, för det upplystes på Hotmail, att skräppost ligger kvar endast en vecka.
Men fortsättningsvis, av vad du skriver i ovannämnda mail, så underbygger du inte dina uppgifter på något sätt i frågan, med att konkret visa utifrån vilka källor du utgår ifrån och formar dina åsikter till uppgifter. Det hade varit önskvärt. Jag är fortsatt förvirrad, precis så som du själv ger för intryck att vara i det du skriver och samtidigt poängterar att du förstår, att du skapat förvirring.
Enligt mina åsikter, så råder inga tvivel om att du besitter en stor kunskap i genealogi och om Tornedalens person- och bygdehistoria. Dessa tre artiklar är mycket intressanta och ger mycket värdefull- och vägledande information, för de som är intresserade. Tack Per-Olof, för att du delar med dig utav dina kunskaper. Men min förhoppning är fortfarande att du själv önskar delta publikt här på forumet, så kanske vi kan hjälpas åt.
----------
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-10-07 00:45)
33
« skrivet: 2013-10-04, 22:52 »
Hej, och go'kväll! Tack Leif, för din förmedlade kommentar från Per-Olof Snell. I mitt tidigare inlägg, där jag nämner att samma uppgifter från två olika källor går isär och inte är samstämmiga, är dessa två nedanstående exempel (understrykna i röd färg). I detta nedanstående utsnitt ur artikel, uppges om Olof Bengtssons dotter Elisabet Olofsdotter, att hon synes ha varit änka efter Henrik Clemetsson.  Källa: Per-Olof Snells nyskrivna artikel Birkarlarna på Oravaisensaari och deras anförvanter, sid. 5. Odaterad artikel; men enligt artikelförfattaren själv, nyligen ihop baserat på material som legat i mina gömmor i ett tiotal år. Publicerad på Leif Boströms hemsida 2013-09-23. Läst: 2013-10-01: http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Birkarlar_Oravaisensaari.pdf Samma uppgifter som ovannämnda, återfinns även i Per-Olof Snells artikel, Brottstycken från Torne och Kemi lappmarker - Birkarlar, fogdar, lappar, handel, gränstvister, sid. 26f. Odaterad artikel. Publicerad på Leif Boströms hemsida 2013-09-24. Läst: 2013-10-01: http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf ---------- Och i detta nedanstående utsnitt ur artikel, påstås att Olof Bengtssons dotter Elisabet Olofsdotter istället var gift med Henrik Henriksson, son till Henrik Clemetsson.  Källa: Per-Olof Snells artikel i tidskriften Genos nr 1 2009, Abraham Larsson och släkterna Rechardt och Brase i Torneå och Haparanda, sid. 17h. ---------- Vänligen //Peder Ps. Tack för ditt svar Per Olof. Det hade varit trevligt, om du själv hade velat kommentera dina egna uppgifter här på forumet. Är det möjligt? Jag får ju uppfattningen av ditt svar som Leif var snäll och hjälpsam och förmedlade åt dig i sitt inlägg, att du följer denna tråd. Vilka av ovanstående uppgifter är riktiga respektive oriktiga, enligt dig - vill du utveckla ett svar?
34
« skrivet: 2013-10-03, 17:29 »
Leif,
Tack för ditt svar. Så då finns ingen mer precis datering på utkasten, och inte då heller på den nyskrivna artikeln Birkarlarna på Oravaisensaari och deras anförvanter? Om inte, har du möjlighet att ta reda på när sistnämnda och nyskrivna artikel lite mer exakt är skriven?
Varför jag frågar, förutom att få en så fullständig källhänvisning som möjligt, så vill man ju i möjligaste mån söka få möjligheten att ta del av källäget, och själv få göra en egen värdering oberoende av andras tillhandahållande av uppgifter.
I just detta ovannämnda utkast till artikel av Per-Olof Snell, Birkarlarna på Oravaisensaari och deras anförvanter, går uppgifter isär och är inte samstämmiga med samma uppgifter som Per-Olof Snell publicerade i sin utmärkta artikel i tidskriften Genos nr 1 2009, Abraham Larsson och släkterna Rechardt och Brase i Torneå och Haparanda.
Därav min fråga ...
Vänligen
//Peder
Ps. När uppgifter har publicerats, hade en datering varit en god hjälp för att kunna jämföra en uppgift mot en annan uppgift. På detta sätt, med att datera sina uppgifter som man publicerar och lägger ut för allmänhetens beskådan på internet, så kan man ju lätt undvika att missförstånd uppstår och mindre insatta i ämnet och frågan lätt hamnar fel, och därmed att felaktiga uppgifter kan spridas. Och den ambitionen, tror jag, vi mer erfarna forskare har och i största mån försöker stävja. Och som vi vet, så går ju forskningen framåt hela tiden, till alla genealogers stora glädje. Uppgifter revideras för att nya uppgifter har tillkommit. Den mänskliga faktorn kan ibland göra sig påmind, då uppgifter kan ha fallit bort av misstag, eller då exempelvis gamla felaktiga uppgifter- och nytillkomna riktiga uppgifter, blandas ihop och blir till synes en riktig uppgift. Detta har hänt mig själv mången gång genom åren. Därför, kan det vara av yttersta vikt, att veta en datering på en uppgift. Detta är bara några uppkomna tankar som kom till mig av egna erfarenheter, då jag inte vet besked.
35
« skrivet: 2013-10-02, 11:38 »
Hej Leif!
Jag undrar om du vet när sista handen är lagd, så att säga, för dessa tre respektive artiklar av Per-Olof Snell? Jag kan inte finna någon datering.
Vänligen
//Peder
36
« skrivet: 2013-08-03, 12:09 »
Tommy>
Vilka är uppgifterna till den arbetshypotesen som talar för detta, att Ingvald Larsson i Vuono är densamme som Ingvald Larsson i Svartbyn - och vad säger de?
37
« skrivet: 2013-07-26, 01:44 »
Constantinus> Intressant notering, verkligen vaket av dig. Jag har lyckats missa denna lilla pasus i Boströms och Snells utmärkta artikel.
38
« skrivet: 2013-07-25, 19:03 »
Leif>
Tack för ditt svar. Så då var det inget falsarium, av de uppgifter som figurerat på olika håll, den uppgift som säger att Holger Östensson i Fällan kan vara en son till Östen Holgersson i Kåsböle.
39
« skrivet: 2013-07-25, 18:47 »
Mårten Matsson
Mårten Matsson från Piteå, är omnämnd vid ting med Skellefteå-Burträsk socken 1680 29-30/7, § 12. Är det någon som vet vad som framkommer i detta domprotokoll från 1680, vari Mårten Matsson förekommer?
----------
Källa: Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736. SVAR: Bildid: A0004738_00166.
År 1672 blev borgaren Mårten Matsson i Piteå åtalad för att han kallat alla Burträskbor för skälmar och tjuvar. Möjligen brukade han ortsboöknamnet. Tjuvburträskare (Skellefteå dombok 1672, s. 411.).
Källa: Lundström, Ulf, Skellefteå Socken 1650-1790 (2001), s. 165.
Vänligen
//Peder
40
« skrivet: 2013-07-25, 18:22 »
Tommy>
Angående tidigare inlägg, om vilket nämns ovan i denna tråd. Tack för detta ditt tips av detta domboksprotokoll från tinget med Skellefteå och Burträsk socken i oktober 1677. Jag lägger ut min avskrift av densamma.
I oktober 1677:
Hwadh anbelangar Hålger Peersons hemman i Lappwattnet af heelt Mantahls skatt bestående, thet hans dotterbarn hafwa efter Modrens dödh deelt till hälften sigh emellan i så måtto att Olof Nillßon hafwa der af een halfpart, och dee andre arfwingarne Johan Joenß[on] j Hioggböhle, Peer Joenßon i samma bÿ, Olof Danielßons Moder j Stoorkågeå och Mårthen Matzsons hústrú j Pijtheå den andre halfúa deelen, hwillken Olof Nilßons dotter hústrú Brijtha medh sin nú warande Man Anders Nilßon begiärar sigh tillösa efter Sÿskoneköpet: Så emedan hoon är nÿ allenast een arfwinge eller Bÿrdesman, på sin faders wägnar der till, så wähl som dee andre, wthan och de samma icke kúnna det siälfúa besittia, wthan måste låtha deras halfpart till köpz gånga, tÿ står henne hústro Brijta frijtt, efter Lagh besagde halfpart Inbÿrda såsom jorden gäller i bÿÿ, eller fins tillförenne wara arfwingarne emellan wärderat på Sÿskonebÿtet, betalandes dem proportionaliter efter handen deras andeel der j, hwar opå hoon berättar sig redan 38 D. Kmt. till sin frände Johan Joenßon betalt hafúa; Widh hwillket tillfälle Johan bör refúndera henne vthsäde vthaf arfsjorden, then hon hade sådd emoottagit, men osådd ifrån trädd, decorterandes den opå hans vthlösningh qvanto eller Súmma af de skiählsLandh honom tillförenne äro tillfalne, antingen 6 dlr. Kmt. för ett skähl eller och korn så många skähl. Sammaledes skall Johan vppfÿlla henne de 36 Dr Kmt. som hon befans emoottagit af Peer Jacobßonn j Miödwatnet för halfúa deelen af Vnders Mÿhren som Vnder hemmanet legat hade. Pålades Olof Nilßonn j Lappwattnet att bethala till Peer Jonnßon j Hioggböhle de 38 D. 11. /: Kmt. som hoos Olof innestå och äro Daniel Olofssons barn i Kågeå tillhörige, hwilkas förmÿndare och Moderbroder Peer Joenßon är, och samma deras Mödernes arf till dem clarera böhr, hwar vthinnan Ländzman bör giöra förmÿndaren bijståndh, att han betalningen vthbekomma må.
----------
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1677, vol. 25b, laga häradsting Skellefteå och Burträsk socken 1677 9-11/10, fol. 790h-791v.
Vänligen
//Peder
41
« skrivet: 2013-07-25, 16:04 »
Leif> Ser du någon koppling från Östen Holgersson i Kåsböle i Lövånger, till Hans Hanssons i Fällan i Lövånger troliga svärfader Holger Östensson därstädes?
42
« skrivet: 2013-07-20, 13:41 »
Upptas inte denne Hans Knutsson i Mångbyn i 1637 års roteringslängd,
istället under ny ortrubrik giellan? Kan det isåfall möjligen röra sig om just Fällan? Han inskrivs under Israel Jonsson som innehar ett hemman på 5/8 mantal. Hans Knutsson noteras riktigt vara 58 år vid roteringen.
Utskrivningslängd för Västerbotten 1637-03-28:
KrA Krigskollegii arkiv, Roterings- och utskrivningslängder Norrland 1637: 545. SVAR: Bildid: A0055026_00040.
Roteringslängd för Lövånger socken 1637-02-19:
KrA Krigskollegii arkiv, Roterings- och utskrivningslängder Norrland 1637: 545. SVAR: Bildid: A0055026_00089.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-07-20 13:49)
43
« skrivet: 2013-07-19, 21:21 »
Tommy> Ja, jag har noterat denna domboksnotis. Jag kan tänka mig att den torde komma ur originaldomboken. Den finns inte med i renovationerna. Den uppgift du hade skiljer sig lite från den jag har (markerar det som skiljer med röd text).
Dombok 1672 5/4: Strid om ett fäbodställe östan Blacke vid Lillgumhamnen som Hans Hanssons fader innehaft jämte Nils Johanssons hemman i Blacke. Blackeborna tillerkänns ägorätt. Källhänvisning till denna notis saknar jag dessvärre.
Jag antar att det är sammanfattat utifrån originaltexten.
Tyvär, så har jag inte ännu kollat upp närmare om det kan ligga något i detta om Hans Hansson kan vara från Blacke.
Vänligen
//Peder
44
« skrivet: 2013-07-19, 20:24 »
Ytterligare om Hans Hansson i Fällan Hans Hansson, var död 1676 18/3. 1656-06-12: Kÿrkioherden wällerde Her Peder besúärade sigh öfúer sin Súärmoder hústro Barbrú i afúan, och Hans Hanson i fällan, det the förmenna sigh giöra een nÿ wärka vthi afúa Súndet, som fordom aldrigh hafúe warit i brúúk, och willia igen stengia hela Súndet, húar af Her Peder före gifúer skee stor skada åt Prestebordet och der igenom förbÿgges hans quate, och elliest stemnes vatnet in på Prestens och hans ägor, ändoch Her Peder för denne gången icke åstúnder någon doom i Saken, vthan rimiterie till Her Landzhöfdingens ankomst, doch blefúo Parterna af Rätten tillsagde att de efter det 25 cap: i Bÿg: B. det húar och een brúkar för sitt land och strand, med den Condition at de efter det 34 cap: i Bÿg. B. låte stå öppet der högste diúpet ähr efter lagen, och sedan medge the bÿggia, Men så frampt der med förstängies Prestens qú[....] och förhindra hans lakafiske, eller och stengia att vatnet opgår på Prestebordet eller hans ägor, och sådant med skäl kan beúijses, skall sådant alt opvisúes. ---------- Källa: RA Svea Hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1655-1656, vol. 5, laga ting i Lövånger socken 1656 12/6, fol. 298v. 1656-06-12: Hans Hansson i Fällan uppjuder sin köpesedel första gången. ---------- Källa: RA Svea Hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1655-1656, vol. 5, laga ting i Lövånger socken 1656 12/6, fol. 299v. 1656-11-29: Hans Hansson i Fällan uppjuder sin köpesedel andra gången. ---------- Källa: RA Svea Hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1655-1656, vol. 5, laga ting i Lövånger socken 1656 29/11, fol. 308h. 1660-06-16: Dito bleff beúilliat landztingzman till Skelefteå Hans Hanßon i Fällan. ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1659-1660, vol. 9, laga ting i Lövånger socken 1660 16/6, fol. 318h. 1669-09-08: Dito förordnadhes Hans Hanßon i fällan att emottaga Sakören och derföre efter årsens förlopp redogiöra. ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1668-1669, vol. 18, laga ting i Lövånger socken 1669 8/9, fol. 852v. 1675-08-05: Under trolldomsprocesserna vid tinget i Lövånger den 5 augusti 1675 var den ofta tidigare sittande nämndemannen Hans Hansson i Fällan ej närvarande, vilket antecknades om, vndantagandes Hans Hanßon i Fällom, som till Richzdagen ähr förrester. ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1675, vol. 23, extra ordinarie ting i Lövånger socken 1675 5/8, fol. 741h. 1675-10-27: Wälborne Herren H. Landzhöfdingen lät j förstone för allmogen vpläsa Hans Kongl. Maijtz. wår allernådigaste Konúng och Herres sigh tillskrefne bref af dhen 18 Júnij nestledne, om een allmän Richzdagh som dhen 15 Aúgústj är berannuat att hollas, Så och sielffwa Kongl. Placatet eller Convocationen till besagde Richzdagz hollan, de och Ständernes sigh tijdigt inställande vthj ubsala, Hwillket placat och så ähr Dateradh dhen 18 Júnij. Och sadhe H. Landzhöfdingen allmogen till, sådant ställa sigh till wnderdånigh efterrättelse, så wäl medh een Herredagzmans vthkoronde af detta fögderýet, som penningarnes Contribúerande till honom efter wahnligheeten. Dher näst lätt wälborne herren H. Landzhöfdingen j lijka måtto vpläsa ett annat Kongl. Maijts. allernådigste bref af dhen 10 Júnij, Hwar vthjnnom Kongl. Maijt. allernådigest anbefalles att Disponera allmogen i sitt höfdingedöme till hwar tridie mans vthskrifúandhe, till Landzens Deffention, ifall något fiendteligit påkomma tordhe, hwillket folk icke skola tagas eller brúkas vthom Landz, vthom på gräntzerne, der sådant skúlle omtrömgia, thet jämwäl j dhe vnder Landskapen här i Norlandhen skiedt ähr, Och ther hoos Kongl. Maijt. allernådigest bewilliat till deße Skrefnes vppehälle, at några húndrade Túnnor Spanmåhl hijt förskickas Skall, som Kongl. Cammaren anbefalt ähr. Än talte H. Landzhöfdingen, hwrú såsom efter öfwerleggiandet befins, att Skåthet till härrdagzmannens vthgiöronde, Kommer nú för dhem vthj norra fögderijet på Råneå Sochn, hwar öfúer H. Landzhöfdingen hade alla redho vthskrifúit, uten för dhem i Södre fögderijet står Skåttet på Löfångers Sochn tillspöriandes dhem hwillken dhe nú wehla åstadh skika, hwar till Tolffmännerne och allmogen på golfúet stående swaradhe och sadhe sigh begiärat och der till vthReest Tolffmannen Hans Hanßon i Fällom, Hwillken och tillförenne hafwer warit härdagzman, Och sålúnda der medh bättre bewanttee än som någon annan af dheras medell, Kan och läsa sielf skrifwit icke behöfúandes j dett fallet lijta på någon frammande. ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1675, vol. 23, laga ting i Lövånger socken 1675 27/10, fol. 751h-752v. I oktober 1675: Hwadh wndkommer Skelefteå Sochns, genom Häradzskrifúaren Wälförståndigh Larß Larßon andragne beswär emoot Löffångers Sochn, angående een proportional- betalningh, för Crono Laxefiskietz bebÿggiande i Bÿskeå Elfwen, till hwillket Löfångers Sochn bör swara, efter sitt egit medh Skelefteå ingångne Contract, sampt Wälborne Hr. Landzhöfdingens åthskillige sedermehra gifna resolútioner och Execútorialer hwar opå Skelefteå ännú prætenderar-,, 183 D. Kmt. Så ehúrúwäl Löffångers Sochn icke vndandrager vthan bekänner sigh skÿldigh wara, att betala så mÿcket opå deres qúota, efter een billigh rächningh och Liqúidation, stijgandes warder. Lijkwäl och såsom deres Herrdagzman Hans Hanßon i Fällan, som nú är stadder på Richzdagen, hafwer deres skrifter och handlingar, denne saken angående, om händer; dÿ anhöldt Nämbden om dilation till hans heemkomst, tå de lofúade sigh willia vthan wijdare drögzmåhl medh Skelefteå Sochn clarera, och hwad de rätt mäterligen skÿldige blifúa, erleggia och betala thet the och kändes pligtige ofeelbarligen att Efterkomma. ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1675, vol. 23, laga ting i Lövånger socken 1675 26-27/10, fol. 828h-829v. 1676-03-18: Hwadh anbelangar och wedhkommer Collegæ i Pijtheå Trivial Scholan Wällärde Hr. Nicolaij Fellenij beswär och klagemåhl som han nú Skrifteligen hafwer andragit på sin och sine medh arfwingars wägner, ther vthöfwer, att hans Sahl. Fader Tolfmannen Hans Hanßon i Fällan, skal wara vthj sin Frånwahro till Richzdagen i nästledne Sommar vthropad och beskÿllter för een Trollkarl och hans dotter Brijta Hansdotter sammaledes, hwar emoot H. Nills Felleniús nú högeligen Protesterar. Och anhåller att dee som sådant kúnna hafwa vthsprijdt, måtte påläggias, slijka grofwa och lifwet angående beskÿllningar antingen nöijachtige skiähl bewijsa, eller och therföre lagligen plichta ! Så Ehúrúwähl dett befinnes, att een gammal qwinnos person Philpús Malin benämbdh hafwer tillförenne i förledne Sommars vnder hållen Examen om det Trolldoms wäsendet här i Sochnen för een tijdh sedhom vpkommit är, för Rätta iche allenast bekänna på sigh sielf, att hoon förer andras Barn till Blåkúlla, vthom och Nämbdt Sahl. Tolfmannen Hans Hanßon i Fällan och hans dotter Brijtha, sampt Tolfmannen Hans Eliæßon i så måtto att hoon och så seer dem der; Lijkwähl och såsom icke allenast hoon nú ther till aldeles nekar och sine ordh igen tager, förebärandes sigh aldrigh sådant sagdt, vthan och alz inge andre skiähl eller omständigheeter finnes, som deße berÿchtade till slikt biúda kúnna, så wijda thes för vthan ingen i Sochnen weet annat bekänna och wittna om Sahl. Hans Hanßon och hans húús, om det som ährligit och gått ähr; hwarföre blifwer bemelte Hans Hansson opå sin döda múll tillijka medh sin dotter Brijtha Hansdotter och Tolfman Hans Eliæson vthj deße allenast af een löös grúndh och käringe sagúr vpkombne trolldoms beskÿllningar aldeles frija och oförwitte. hwar medh och käringen Philpús Malin som detta i förstonne vthom betänckiande in för Rätta och elliest hafwer berättadt, Och doch nú sådane sine ordh vthan för sijn Sanningen revocerat, williandes aldeles neka sigh dett hafwa sagdt, borde för sin lögn och twetalú exemplariter plichta, doch j anseende till hennes ålderdoom och owettigheet, förskones hoon der medh, att hoon sitter i stocken ett dÿgn. Men thet hoon der jempte fins bekiändt om sigh sielf, att hoon färdas till Blåkúlla, beroor Vnder högl. kongl. hoff Rättens Resolútion och omdöme, aldenstúndh sådant tillförenne tijt hän ödmiúkeligest remmitterat och heemskútit är p:. ----------  Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1676-1677, vol. 24, laga häradsting i Lövånger socken 1676 18/3, fol. 730v. I april 1677: Bleff tillfrågat om Trollwäsendet, hwrú ther med nú förewetter, och bekände alle att det är nú blifúit tÿst och inga nÿa eller bättre skähl sedhermehra vpkombne, nekade och andre höghmåhls ährander wara förelúpne j denne Sochnen, ther på och så deße vthgåfúo sitt bewijs, att så i sanning förewetter. Aldenstúndh allmogen och tolfmännen wittnade att Staphan Olofsson i Kräkånger hade warit Fiärdingzman det åhret 1674. som härrdagzpenningarne och mehra slikt skúlle vpbära af Sochnen. Altderför[e] resolverades: att Hans Hanßons Son i fällan Joen Hanßon skal bekomma de 36 daler kopparmÿndt af honom Staphan, som Joen af sine Faders härdagzPenningar i Skelefteå, haar bona fide vthlagdt och tillsatt dersammastädes på Löfångers Sochns wägnar, och sökie Staphan Socknen igen bäst han gitter, om dhet icke är tillförenne alt Vpbúrit p: ---------- Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1677, vol. 25b, laga häradsting i Lövånger socken 1677 6-7/4, fol. 705v. 1679-10-10: Emedan såsom Tolffmannen ifrån Löffånger, ährligh och Beskedeligh, Jonn Hanßon i Fällan, bewijser medh Samúel Hanßons och fleera Tolffmänners, i Vhmeå, vthgifwen - bligation af den 13. Martij. 1676. att hafwa ännú vthaf
ochnen till fordra, på sijn Sahl: Faders, och sin egna wägner [1]6 D.[aler] 20 öre Kmt på herrdagspenningar, som af vhmeå Sochn [..]rde vthgiöras, efter skedd bewillningh; dÿ pröfwas skä[li]gdt, att Joen Hanßon innehåller samma 16 D. 20 /: vthaff penningar, som vhmeå Sochns Fúllmächtige Tolffmannen, [w]älbeskedeligh Thomas Olofsson i Tefsieböhle nú fordrar af [So]chnen opå qwärckl. Skiútzfärden, niútandes der emoot Befalningsmans Assistence, till betalningen för samma [.....]håldningh af vhmeå Sochn, Och dee Röökar som Restera of[w]anbemelta Herredagspenningar. p
----------
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1679, vol. 27, laga häradsting i Lövånger socken 1679 10/10, fol. 977v.
Till yttermera visso finns ett upprättat personregister där Hans Hansson i Fällan uppges vara omnämnd vid ting i Lövångers socken: 1656 12/6, § 12; 1660 16/6, § 18; 1669, § 4; 1672 4/5, § 11; 1675 27/10, § 6; 1676 18/3, § 3; 1677 6-7/4, § 2; 1679 10/10, § 5.
----------
Källa: Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736. SVAR: bildid: A0004738_00081.
Vänligen
//Peder
45
« skrivet: 2013-07-19, 18:50 »
Mer om Fällan
Constantinus> Den dotter du tror vara denna Brita till Holger Östensson i Fällan (se ovan), Brita Holgersdotter (död 1685) - tror även jag, att så är fallet. Det som kan styrka den identifieringen ytterligare, är att hon kallar sig Brita Holgersdotter Felenia den 3 april 1676, se nedan.
1676-04-03:
Efter Såsom det befinnes Vthaf Tolfmännens, och j sÿnnerheet Thomas Olofsons j Täfsioböhle giorda berättelse, att framledne Borgaren, Sahl. Nills Anderson Sahlare hafwer försträcht Mårthen Hanßon j Täfte till ett hemmans köp der sammastädes een post penningar, jämwähl sedermehra honom bijsprúngit, så att Sahlarens Enkia hústro Britha hålgersdotter felenia nú hafwer der opå till att fordra 272. D. 9 öre Kopparmÿndt, hwillket hemman bemälte Mårthen Hanßon bårttbÿta månde medh Lars Larßon ifrån grimmelsmarch och Bÿgdeå Sochn; Men hwarken han eller Lars Larßon denne gäldzfordran betala Kúnnadt, Vthan hemmanet är nú genom Köpman androm vplåtet; Hwarföre erkände och Rätten, att Sahlarens Enkia niúther betalningen för sine prætenderade 272 D. 9 /: Kmt. vthaf des wärde; Och hwad dhet mehra Kåstar, bör Köparen tillställa Lars Larßons hústrú, efter som hoon medh sin man hafwer ägdt hemmanet och det sigh tillbÿdt, jämwähl Knecht der af Nÿligest vthgiordt. Men hústro Kirstens Lars Larßons Moders prætention på 150 D. för hennes Förgånga, som skall der j hemmanet kommen wara, blifwer här medh Vphäfwen, aldenstúndh det Intÿgades samma hennes försålda Förgångzjordh icke wara kommen vthj detta Täfte hemmanet, vthan vthj det Lars Larsson ägde tillförenne i grimmelsmarch, thet Mårthen Hanßon nú åboor, derföre hoon och må sökia j Bÿgdeå sin betalning bäst hoon gitter. Och på det Lars Larßons hústro then ther nú skall träda ifrån hemmanet, icke måtte vthj sin Mans fråwaro wnderfaras någon oförrätt widh hemmanets afträdande, Förordnades af Rätten Tolffmännen, Thomas Olofsson j Täfsieböhle och Peer Mårthenßon j Grijsbacka úid första Lägenheet Wärdera hemmanet och húúsen om och hwadh det kan wara mehra wärdt än de 272 D. som det till Johan Olofsson försåldt är, hwillket henne tillställas bör, tillijka medh Löös öhrorne, hwar vthaf hoon sedan skall betala till Hr. Wÿrdigheet Hr. Probsten j Bÿgdeå de 18 1/2 Kmt. sampt 1/2 Túnna Korn hennes Man är blefwen Hr. Probsten Skÿlldigh på sine Pastoralia, den tijden Lars Larßon bodde j Bÿgdeå och Grimmelsmarch p:
----------
Källa: RA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1676-1677, vol. 24, häradsrätten i Umeå sockens tingställe 1676 3/4, fol. 748h.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-07-19 21:09)
46
« skrivet: 2013-07-09, 07:25 »
Av Mårten Matssons och hans hustru Karin Jonsdotters barn,
upptas ju namnet Melander. Varifrån kan detta tillnamn Melander härröra ifrån? Kan det kanske härröra ifrån ett gårds- eller ortnamn med förleden Mel-, och vad kan då isåfall tänkas vara närmast aktuellt för en sådan namnbildning?
Har någon lyckats belägga varifrån Mårten Matsson (d. 1683) kommer ifrån och vilka hans föräldrar var? Dessa är ju mig veterligen ej kända i dags dato.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-07-09 09:10)
47
« skrivet: 2013-07-09, 06:54 »
Constantinus> Tack för det bekräftande svaret.
Tommy> Tack vare ditt första inlägg om domboksnotisen från 1677, och tilläggande kunskap och värdering av uppgifter från Constantinus, så ser det ut som att första anan från Burträsk är bärgad. Tack för det, båda två. Ja, jag har min härstamning från Mårten Matsson och hans hustru Karin Jonsdotter via deras dotter Katarina Melandra (d. 1727), g m Nicolaus Fellenius (1644-1709), sist kyrkoherde i Överkalix socken.
Var kommer det där om hår under fötterna ifrån, vad säger talesättet - och vad syftar det på?
Vänligen
//Peder
48
« skrivet: 2013-07-08, 21:05 »
Constantinus>
Jag tolkade nog det du skrev ovan fel. Menar du, att Jon Perssons (1588-1676) hustru på Hjoggböle 3, den av Lundström ej namngivna hustrun som dog 1679, istället skulle vara den som dog senast oktober 1677 (från ovan refererade ting 9-11/10, som Tommy gjorde inlägg om) - och att denna hustru är en dotter till Holger Persson på Lappvattnet 1? Det gör ju, att Mårten Matssons i Piteå svärmoder är denne hustru.
49
« skrivet: 2013-07-08, 17:27 »
Tommy,
tack för ditt svar. Om Mårten Matsson kan du läsa mer om, m.fl. borgare och andra, om du är intresserad av Piteå, om Gamla Kyrkobyn, Öjebyn, Piteå gamla stad och Piteå församling i ett arbete jag rekommenderar av Olof Andersson och Helge Lundgren, Piteå församlings äldsta historia 1300-1700-talen (häfte, ringbindning, 122 sidor, 1999).
Constantinus> Ja du hann kolla upp detta, satt just med domboken och skulle kika på detta mål Tommy funnit. Tack för den tolkningen. Och jag som han hasta iväg ivrigt i tanken, att skulle jag nu kanske få min första ana från Burträsk, men icke, det sket ju sig genast även denna gång. (-:
50
« skrivet: 2013-07-08, 14:44 »
Tommy,
Ja, verkligen intressant. Hur har du kopplat denne Nils Holgersson i Lappvattnet som en fader till Mårten Matssons i Piteå ej namngivna hustru utifrån denna domboksnotis från 1677? Rör det sig om Lappvattnet i Burträsk?
51
« skrivet: 2013-07-04, 03:02 »
Den problematiska - Per Ersson i Svanabyn
Ja, här hade det hänt saker sedan sist. Tack Göran, Stig-Lennart, Constantinus och Karl-Göran för era kommentarer. Ja, detta med att finna något att kunna gå vidare med angående Per Erssons i Svanabyns ursprung, det kan lätt konstateras att inte vara det lättaste. Det känns som att söka efter en nål i en höstack, men vi får inte ens en förnimmelse av var denna stack ens kan lokaliseras geografiskt allra minst släkbandsmässigt. Så det blir att knipa efter alla tänkbara strån som kan tänkas finnas åtkomliga, så kanske eventuellt andra trådar ävenledes på köpet kan nystas upp. Om dessa nedanstående utdrag kan vara till dess nytta, ja det återstår att se. Men väl värt ett försök, även om det känns lite långsökt.
Enligt Erold Sandqvist, Vallentuna, avskrivna, kompletterade och registrerade handlingar tillhörande Svanabyns Byakista (Februari 1996), återfinns bl.a. dessa utdrag ur Åsele tingslags häradsrätt (och ett från Nätra tgl hr):
Åsele tingsprotokoll 1729, § 11.
Pär Jacobson ifrån Krånge, framlade et Köpebref, d. 4 Januarj 1729 under skrifwit af Hindrich Matzson och hans Hustro Sophia Jonsdotter i Swanawatn, deruti Hindrich Matzson giör witterligit, at han af fri willia och wälberådt mod, samt med sin bemte Hustros ia och samtycke, sålt och uplåtit är Jacobson den andel af Krono Torpet Swanawatn samt dertil höriga lägenheter iämwäl rågswedior, boskap och lösegendomen, som Hindrich Matzson härtils utnyttiat och tilkommit, för 500 D. K:mnt och när de betalte blifwit, afhänder Hindrich Matzson, sin hustro, barn och afwingar förmälta andel af Torpet samt lösa egendomen, och altsammans tilägnar Pär Jocobson, hans hustro, barn och efterkommande at framgient niuta och behålla, hwilket alt således, uppå Pär Jacobsons begiäran, in quantum juris protocollerades. [Denna handling kompletteras för (9)Svanaby Bykista av Erold Sandqvist]
----------
Åsele tingsprotokoll den 8 januari 1759.
S.D. Anmälte Länsman Johan Edin huru nybyggaren Pär Ersson i Swanabyn inemot 60 åhr gammal något öfwer 1½ år skal warit swagsint. som aldraförst tagit början af en swår hufwudwärk, som sedermera Continuerat, så att hans anhöriga somlige tider måst hålla wakt om honom, til thess han åter kommit sig före igen, berättade Sonen Nämdeman Erik Pärsson, att under sällskap lite förr Midsommars dagen (24 juni) til Lafsjön, töttnade fadren och stadnade lite efter, tå Sonen förut gådt fram til Byn, men som fadren drögde gick Sonen genast tilbaka, att söka dock utan att finna honom förrän om Pärsmössodagen (29 juni) enhalf mil ifrån Swanabyn, sedan han ifrån förenemde tid warit borta, af hwilket dess frånwarande Sonen wäl förestält sig hwarjehanda, men ei kunnat sluta något wist,innan han i följe med dess Broder efter flera dagens letande fant honom igen, ther han legat emellan en Biörk och en större sten med widia om halsen, hwaraf slöts, att när han skolat hänga sit sielf, samt til den ändan stådt på stenen, hwarifrån han efter alt utseende nedhoppat, har widian brustit, samt han således nedfallit och att han therefter welat giöra sig fri från widian, märktes deraf. att han til den ändan haft Knifwen uptagen bredewid sig liggande wid igenfinnandet, hwarefter Sönerna uti en thertil förfärdigad wanlig Kista inlagt then döda Kroppen samt nedsatt honom uti en wäl förwarad grop, til dess utslag nu wid tinget falla skulle.
På tilfrågan huru thess lefnad warit, intygades allmänt, att han fördt sig stilla och wäl an, samt lefwat i frid och sämja både med hustru, Barn och grannar, wetande ingen att säja, det han på något sätt wisat sig orolig. eller annorledes, än, som en Kristen ägnar och anstår.
Huru han kommit til detta oråd wore fördenskull så mycket mera att förundra, som hos honom hela tiden förut, ei kunnat märkas något sådant upsåt, mera än tilförende, fastän han genom förenemde hufwudwärk haft anstöt af sinnes briller och oro. Uti thes Kristendom berättades han ock hafwa ägt god kundskap. Mera ware härwid intet att påminna. Hwarpå Protocollet uplästes och widkiendes.
Utslag
Härads Rätten har tagit thetta mål i öfwerwägande; och althenstund then afledne Pär Ersson finnes hafwa warit til sina sinnen oroad och beswärad, af hwilken hufwud-swaghet han således mera än af ondt upsåt, kommit, att afhända sig sielf lifwet; fördenskulle och i förmågo af 13 Cap: 1§ MissgBln finner Härads Rätten, att dess döda kropp må handteras och begrafwas; dock i stillhet och på sätt. som Kongl. Förordningarne af den 27 October 1725 och den 4 Aug. 1727 utsatt. [Denna handling kompletteras (18) Svanabyns Bykista av Erold Sandqvist]
----------
S.D. Till förmyndare för afledne Pär Erssons i Swanabyn omyndiga Barn i senare giftet blefwo Hendrik Andersson och Daniel Salomonsson i Eden Härigenom förordnade såsom i skyld och Swågerskap med modern, samt således obehindrade att kunna bewaka the omyndigas rättemot half Syskonen wid fädernens afwets delning ägande dock frihet om the thertil finne sig befogade, att anmäla Laga förfall till undwikande af thetta giöromål; I annor händelse böra the bemelte ommyndigas förmån och bästa Laglikaktigt i akt taga.
Min anm.: Samma datum som första utdraget, 8 januari 1759.
----------
Åsele tingsprotokoll 1761.
S. D. Med Qwittobref av nämdemannen Adam Hansson i Lomsiön och Nybyggaren Ingeld Persson i Laiksiön såsom Förmyndare för afln Nybyggaren Per Erssons omyndige barn i Swanaby, den 29 Februarii sidstln År 1760:
utgifwet bewiste Per Salmonsson ifrån Kubbe uti Anundsiö Sockn, att han inlöst stubberättigheten till bemte omyndigas twå trediedelar uti Hus och Jord i Swanaby med 200 dahler Kopparmt, uti ingen annan afsigdt, än att ock i framtiden få infria den återstående tredie delen, hwilken Per Erssons Enka till nyttjande och bruk sig förbehållit, så länge henne omständigheter sådant tillåta:
Anhållande i föllje häraf Per Salmonsson ey allenast om Häradsrättens bewis öfwer thenne thess afhandling, utan ock om befordran till winnande af dess ändamål; Och alldenstund Per Salmonsson efter Läns-och Nämdemäns, samt närwarande Tings Allmoges enhällige intygande äger godt loford om stadigt upförande och flit i arbetet. Wederbörande, som Syn öfwer Nybygget Swanabyn hållit, jämwäl närwarande intygade, at det samma, under Per Erssons swagsinta tillstånd i 2ne År, samt nu i 3ne Års tid efter dess död, blifwit till Hus och Jord så förderfwat, att det lätteligen kan falla i Ödesmåhl, så framt en idog arbetare ey få det snart om händer; Fördelskull och wid så fatta omständigheter finner Tings Rätten sig föranlåten att bemelte Per Salmonssons hos Högwälborne Herr Baron och Landshöfdingen, samt Riddaren af Kungl. Nordstierne Orden Johan Funck, tillwinnande af laga säkerhet å Nybygget Swanabyn, Odmiukeligen Recommendera. [Denna handling kompletteras (19) Svanabyns Bykista av Erold Sandqvist]
----------
Från detta ovannämnda protokoll från 1761, tänker jag närmast på förmyndarna för Per Erssons omyndiga barn, vilka i och för sig inte behöver vara nära släkt och möjligen därför åtagit sig förmyndareskapet.
----------
Nätra tingsprotokoll våren 1762, § 32.
S. D. Till thetta thing har Christopher Ersson i Risbäck låtit instämma sin swåger Pär Christophersson och hustru Karin Jonsdotter dersammanstädes at han fram för thesse sednare måtte få arfwa såwäl fast som lösa ägendomen, efter then förstnämdes hustru Segrid Jonsdotter, hwilken nästledne år den 24 November olyckligen under upkommen eldswåda i dess gård tillika med sine begge med Christopher Ersson samman aflade små barn omkommit; Skolande thenne sistnemde wara till sådan arfsrätt så mycket mera berättigade som han förmenar, at barnen theras moder wid samma olyckliga tillfälle öfwerlefwat, i synnerhet då wid the uptagne döde Kropparne thet en af bemelte barn funits blöda. Men häremot sedan Swarandernes fullmäktige Bokhållaren Wälbetrodde Erik Bergwik förklare hurledes modren hustrun Segrid uti sielfwa Elden ingick uti Stugan, at hämta barnen med hwilka hon der död blifwit, slutande deraf at hon sednare lefwat fasthåldne, som här intygades att Eldeslågan både ignenom Fenstren och taket redan innan Hustru Segrid i stugan ingick, sig wisat; Så begaf sig nu Christopher Ersson, godwilligt nögd, att afstå med sin talan om arfsrätt uti Afledna Hustruns Hemman 9 3/4 Seland i Risbäck, förbehållande endast at niuta til godo thet friwilliga betingande, som desse Arfwingar emellan wid bouptekningen d. 1 Januarii nästlne förelupet och hwarigenom behållen Inwentarii Summa 787 dl 3 ./. Koppamt honom tillärkiännes med mera, som samma förening innehålla. Och hwilket alt Swaranden Pär Christophersson jemte fullmäktigen nu samtyckte med begiäran, att samma förening måtte stadfästas.
Men i öfwrigt har Jon Jonsson ifrån Åhsele och Swanawattnet instämma låtet så wäl Christopher Ersson som Pär Christophersson och hans Hustru Karin Jonsdotter med påstående, att ej mindre än the förre niuta Arf både i fast och löst, efter sin förbemelte Afledne half Syster Sigred Jonsdotter. Bewisande sig under löfte om äktenskap wara aflne Jon Eliasson Biörns med dess fäste quinna Kierstin Jonsdotter samman aflade Son, och efter hennes dödela afgång igenom denne Rätts dom d. 14 Martii 1715, för Jon Eliassons rätte arfwinge uptagen och förklarad, hwilket efter något twistande ei eller nu mera af Swaranderna bestridas kunde; Och äskade i följe höraf Jon Jonssons fullmäktige vice Landsfiscalen Wälbetrodde Peter Norberg at et laga Inwentruim uti samtelige Wederbörandes närwaro uprättas måtte och lika lagel, wärdäring sker äfwen Afl. Sigrids så fast som lösa ägendom; som Swaranderne med gåfwo. Anseende hwartil och Härads Rätten skäliget pröfwande, att pålägga Christopher Ersson. innan nästa ting, att under Gode Mäns biträde, samtelig dess aflede Husruns Segrid Jonsdotters Arfwingar eller laga fullmäktige närwarande uprätta låta et riktigt Inwentarium öfwer all hennes egendom i fast som löst, så att han riktigheten deraf Edeligen kan bestyrka der så påfordras skulle; Och will Härads Rätten sedermera om någon twist, huru arfwes skall, yppas skulle, på widare stämning och laga utförande sig efter omständigheterna utlåta.
----------
Vänligen
//Peder
52
« skrivet: 2013-07-01, 04:41 »
Mer om Per Ersson i Svanabyn
Bra Constantinus att du undrade över Per Erssons moders begravningsuppgift. Jag hittade inte källan min, och inte jag heller fann henne i kyrkoräkenskaperna där jag antog att jag skulle finna henne. Så, som en annan sa, -Det var bara att kavla upp ärmarna. Ovanstående uppgift om att Per Erssons moder beravdes 1748 utgår. Rätt uppgift skall vara 1746 24/2. Jag tar tacksamt emot rättelser om fel upptäckes i ovanstående inlägg.
Enligt Åsele kyrkoräkenskaper:
1738 26/11
Pär Erßon i Swanabÿ gifwit i testamente efter sin hústrú, betalade till kyrkan i testamente 3 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00075.
1740 9/3
Pär Erßon i Swanabÿ och theß hústrú för otijdigt sänglag, betalade till kyrkan 12 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00080.
1740 20/6
Pigan gärtrúd Eliasdotter ifrån Moo gifwit, gav till kyrkan vid kyrkogång 2 daler 8 öre; Pär Erßon i Swanabÿ gif[wi]t i testamente efter sin Son, betalade till kyrkan i testamente 18 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00081.
1741 29/6
Pär Erßon Swanabÿ gifwit i Testamente efter sin Son, betalade till kyrkan i testamente 20 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00083.
1745 16/6
Noch Pär Erßon i Swanabÿ i Test:[amente] efter sitt barn, betalade till kyrkan i testamente 1 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00099.
1746 24/2
Noch Pär Erßon i Swanabÿ i Testamente efter sin moder, betalade till kyrkan i testamente 1 daler 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00103.
1748 18/9
Pär Erßon i Swanabÿ gifwit, gav 3 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00119.
1749 30/4
Per Erichssons i Swanabÿ i Testamente efter sin dotter Elisabetta, betalade till kyrkan i testamente 1 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00125.
1749 28/12
Följande arbetz Karlar úndfådt efter Räckning och qwittancer d: 28. Dec. 1749; Pär Erson i Swanbýn, erhöll betalning av kyrkan 7 daler 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00127.
1750 ?/4
Pär Erson i Swanbýn, gav till kyrkan vid kyrkogång 2 daler; och Försålt ett litet koppar [bölkwa?], erhöll 1 daler 30 öre av kyrkan; samt För bortsålde fönstren, 5. st. til en dehl nog súnder. úhr gamla Kyrk[an], erhöll 13 daler 8 öre av kyrkan.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00131.
1750 ?/8
Pär Ers pig i Swanab. Märet, gav 1 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00132.
1750 27/12
útgifwit til följande arbetz Karlar emot qvittancer:; Pär Erson i Swanabÿn, erhöll betalning av kyrkan 2 daler 8 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00130.
1751 ?/2
Pär Erson i Testam[ente] efter barn, betalade i testamente till kyrkan 1 daler. Ingen ort angiven för denne Per Ersson.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00134.
1752 ?/10
Pär Erson i Swanabÿn, gav 1 daler 16 öre till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00140.
1754 ?/10
Pig Märet Pärsdr ifr Swanbÿ, gav 3 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00147.
1755 ?/5
Pär Erson i Swanbÿn, gav 2 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00149.
1756 ?/3
Märet Pärsdott. i Swanbÿ, gav 1 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00151.
1756 ?/4
Pär Erson i Swanbýn, gav 2 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00151.
1757 ?/1
Pär Erson i Swanbýn, gav 2 daler till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00153.
----------
Fattigräkenskaper (1744-1757); The af Åhsele församling inflútna fattig Medel:
1745 16/6
Pär Erß: i Swanabÿ gifvit, gav 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00170.
1746 24/2
Noch Pär Erichßon i Swanabÿ gifwit, gav 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00171.
1749 30/4
Per Erson i Swanabý efter sin dotter., gav 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00177.
1749 ?/7
Pär Erson, gav 1 daler. Ingen ort angiven för denne Per Ersson.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00178.
1749 ?/9
Pär Ers dotter Märet, gav 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00178.
1750 ?/4
Pär Erson i Swanbýn, gav 1 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00179.
1750 ?/8
änk. Ingeborg i Swanbÿn, gav 16 öre; Pär Ers pig. Märet ibid, gav 16 öre. Vem är denna änka Ingeborg i Svanabyn?
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00180.
1751 ?/2
Pär Erson i Swanbÿn, gav 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00181.
1751 ?/7
Märet Pärsdotter, gav 2 daler 2[?] öre. Ingen ort angiven för denne Märet Persdotter.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00182.
1754 ?/12
Pig. Märet Pärsdotter i Swanbÿn, gav 1 daler 1[6] öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00185.
1755 ?/4
Pär Erson i Swanbÿn, gav 1 daler [?] öre; af des barns öhls gäster, gavs 1 daler [?] öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00187.
1756 ?/3
pig Märet Pärsdotter i Swanb., gav 1[6] öre; noch pig Märet Pärsdott fr. Júnsil, gav 1[6] öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00188.
1757 ?/1
Pär Erson i Swanbýn, gav 1 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00190.
----------
Några vid namn Gertrud i Åsele kyrkoräkenskaper:
1715 16/1
d. 16. Janúarj gaf hústro Gertrúd i Gaffzele till Kÿrkian, gav 16 öre till kyrkan vid kyrkogång.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00038.
1719 2/8
gertrúd Mathzdotter, gav till kyrkan vid kyrkogång 16 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00042.
----------
En intressant formulering i Åsele kyrkoräkenskaper (Hur uttolkar Ni den släktskapen från 1734 14/4?):
1734 14/4
offer penningar inflútit d. 14. April 3 daler.
dito Solt till Pål Matthßon 1 Kanna wýn af Kýrkian, 9 daler.
Daniel Marcúson på sin faders dag gifwit 1 daler 16 öre
Effter sin, Swärmoder, Kiäre moder Magdalena Rochstadia hafwa Öfwannämde Swåger och, Söner, gifwit i Testamente, 15 daler.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00059.
1738
wjd sin afresa gaf Ablún ifrån Júnsele, gav till kyrkan vid kyrkogång 18 öre.
Åsele kyrkoarkiv, Räkenskaper för kyrka L I a:2 1700-1764, Bildid: C0034636_00071.
----------
Vänligen
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-07-01 05:44)
53
« skrivet: 2013-06-29, 22:39 »
Stig-Lennart!
Tack för de tankvärda och värdefulla funderingarna som förslag till arbetshypotes. Vad tänker han Constantinus själv månne, om det ovan sagda av Stig-Lennart?
54
« skrivet: 2013-06-29, 21:14 »
B-G!
Ingewald Larsson hade utfört arbete Kringh fönstren j högchore och herr bänkien. Men en nog så intressant detalj, att tydligen satt det fönster i högkoret. Själv har jag ingen aning.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2013-06-29 22:45)
55
« skrivet: 2013-06-29, 00:07 »
Hej, Constantinus!
Till att börja med vill jag tacka för denna översiktliga sammanställning du arbetat ihop. Men jag tror att det kan ha smygit sig in ett ev. fel eller omkastelse av vem som är föräldrar till vem.
Du skriver att Isak Erikssons första hustru var NN Eriksdotter, död ca 1656 (mtl; dotter till kyrkoherde Ericus Birgeri och dennes hustru Anna Persdotter i Nederkalix enligt RR 1687 23/4) Ett mycket intressant konstaterande.
Nu har jag inte tillgång till just denna volym där domboksuppgiften från 1687 23/4 återfinns, som säger att denna dotter skall vara en dotter till Ericus Birgeri och Anna Persdotter. Och jag antar att du menar Torneå Rådhusrätt, fast du ej utskrivit det. Så då jag inte läst själv i denna så kan jag varken kommentera eller jämföra. Har du kanske detta protokoll i din ägo? Om du har det, delar du möjligen med dig utav det (med tillhörande källhänvisning)?
Jag har en helt annan uppgift. Och den uppgiften är, att det är Isak Eriksson själv som är son till Ericus Birgeri. Här får vi också veta att Isak Erikssons första hustru var död detta nedanstående datum 1657 18/4.
Den 18 april 1657:
Framkom Johan Nillßon Daniel Krúßes dr[eng] och kärade till Ißack Erßon, att han haffwer hamphadt wijn och miödh aff kiellaren för 60 [daler] kmt. och der på inthet Betallt, Begiärade han måtte nú [få] sin Betallningh.
Húar till Ißack Erßon súarade, att sa[mma] wijn haffwer hans fader Wällerde Hr Erik i Ca[lix] låtet hempta, och sådant Bewistes med Danielß egen hand och Rekningh, och saÿes att samma wijn wara Betallt.
Framwiste Ißack Erßon Johan Nillßons [...] [Da]niel Krúßes hústrús egne cvittener aff Dat[um] 12. Septemb. Ao. 654. och den 27 martij Ao. 655. på [...] Tr. [tunnor] Korn haffwa leffrerat at sedan winet ähr han.
Föregiffwer och Ißack Erßon att der till medh hans hústrú på hr. Erikz wegnar haffwa loff[wat] 4 Tr. Korn vthan cvittens, húilka Nills Michel[sson] på Krúßens wegnar haffwa om ock taget [...] Nillßon warit då tillstädes och sedt der úppå, [...] Johan Nillßon eij kan emoot strijda.
Noch haffwer och Ißack Erßons Sal. hústrú något för sitt dödeliga afffall bekiändt vthj Johan Nilßons nerwarú, att haffwa leffrerat samma korn, húar till Johan eij heller neka kundhe. Berättar och Johan att en drängh ifrå Påtan benembd Hindrich [Liunge?]ßon skall haffwa waritt tillstädes enär Ißack Erßons Sal. hústrú hafr. vthleffrerat der 4 Tr. Korn, och hielpt dett att affföra.
Doom.
Belangande den skúlldfordran, angående wijnet Nembl. 60 Dr. som Johan Nillßon wthaff Ißack Erßon fordrar. Så emedan att Ißack hafr. medh cvittens bewijsat 4 Tr. Korn wara betallt på wijnet effter åttskilligt prijß till wärdhe 28 Dr. 16 öre. och Resten aff samma perßedehl Nembl. 4 Tr. Korn wara aff hans hústro. Betallt effter Johan Nillßons ägen bekännelse som och tillstädes warit haffwer enär der 4 Tr. bleff wtaff Sal. Nillß Michellßon på Krúßens wegnar emoot tagne. Dÿ kan denne Ringa Retten inthet annadt Beslúta och affser, ähn att samma wijn skall wara fúllkomligen Betallt och Ißack Erßon för samma skúllfordran kännas frij.
----------
Källa: SRA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1656-1657, vol. 6, Torneå rådstugurätt 1657 18/4, fol. 180v.
Vänligen
//Peder
56
« skrivet: 2013-06-28, 13:00 »
Constantinus!
Jag har faktiskt ingen aning. Men den omedelbara känsla jag får är att Gertrud inte är så frekvent vanligt i denna tid i just Åsele. Jag har jobbat med Åsele stötvis i korta omgångar med mycket långa uppehåll, så jag har inget helhetsgrepp över tid vad namn som kan vara mer frekvent vanliga än andra. Men det skulle inte förvåna mig alls, om vi finner någon av Gertruds fader Per Erssons föräldrar i just Junsele socken. Men inget hindrar ju att han hade finn- eller sameblod i sig heller, då nära band vara knutna till familjen från dessa grupper.
57
« skrivet: 2013-06-27, 22:25 »
Constantinus,
Okej, så de jag nämnde ovan till Kerstin Kristoffersdotter var egentligen då hennes kusin samt dennes svåger. Tack för den bekräftande uppgiften till ovanstående domboksuppgift.
58
« skrivet: 2013-06-27, 18:27 »
Hej, Erika!
Mig veterligen har väl ingen lyckats att utröna vem som är föräldrar till ovannämnda Kerstin Kristoffersdotter. Men vem vet, i allafall så var det ett bra tag sedan jag var inne på denna familj i mina forskningar.
Men då Kerstin Kristoffersdotters make Per Erssons självmord behandlades vid Åsele tingsrätt, så blev Henrik Andersson och Daniel Salomonsson i Eden, Junsele socken av rätten förordnade såsom i skyld och Swågerskap med modern... (Åsele tingslags häradsrätt 1759 8/1) Detta torde väl göra att Henrik Anderssons och Daniel Salomonssons hustrur var hel- eller halvsystrar till Per Erssons hustru Kerstin Kristoffersdotter.
I bouppteckningen av den 27 september 1784 efter avlidna änkan Kerstin Kristoffersdotter i Svanabyn framgår att arvingarna var 4 döttrar och 1 son. (Åsele tingslags häradsrätt 1785 7/1).
Ej heller Per Erssons föräldrars namn är kända vad jag vet.
Per Ersson, född ca 1700, död 1758 i 22/6 (Självmord) i Svanabyn, Åsele socken. Nybyggare ca 1721-1758 i Svanabyn, Åsele sn, son till (endast känd genom sonen Pers patronymikon) Erik N.N. och N.N. (bg. 1748).
Gift 1:o omkr. 1721 med
Lisbeta Jonsdotter, född 1705 i ?Lövvik, Fjällsjö sn, död 1738 11/6 i Svanabyn, Åsele sn, dotter till sedermera nybyggaren i Svanabyn, Åsele sn Jon Ersson Kiervel (d. 1735) och hans hustru Märet Johansdotter [Hokkinen] (bg. 1740 ?/3).
Gift 2:o omkr. 1740 med
Kerstin Kristoffersdotter, född 1710, död 1784 i Svanabyn, Åsele socken.
Per Erssons barn i 1:o giftet med Lisbeta Jonsdotter:
1/ Erik Persson, född 1722 i Svanabyn, Åsele sn. Förste nybyggare 1746 i Lavsjö, Åsele sn, och nämndeman. – Gift 1:o med Ablun Persdotter. Gift 2:o med Brita Persdotter, född 1733, död 1810 30/6.
2/ son, född 1723, död 1723.
3/ Jon Persson, född 1724 i Svanabyn, Åsele sn, död 1780 i Lavsjö, Åsele sn. Nybyggare i Lavsjö, Åsele sn. – Gift 1751 med Karin Ersdotter, född 1723 2/2 i Lomsjö, Åsele sn, död 1807 19/5 i Lavsjö, Åsele sn.
4/ Märet Persdotter, född 1727 i Svanabyn, Åsele sn. – Gift 1761 med Håkan Håkansson, född 1731, från Anundsjö sn.
Per Erssons barn i 2:o giftet med Kerstin Kristoffersdotter:
5/ Kristoffer, född 1740 i Svanabyn, Åsele sn, död 1740 i Svanabyn, Åsele sn.
6/ Henrik, född 1741 i Svanabyn, Åsele sn, död 1741 i Svanabyn, Åsele sn.
7/ Anna Persdotter, född 1742 i Svanabyn, Åsele sn. – Gift 1759 med drängen på hemgården – året efter faderns tragiska död – Per Salomonsson, född 1733, från Anundsjö sn.
8/ Gertrud Persdotter, född 1744 i Svanabyn, Åsele sn. – Gift 1771 med Elias Hansson, född 1743 16/4 i Näset, Fjällsjö sn. Bodde först i Volgsele, Åsele sn och senare i Bäcksele.
9/ Kristina, född 1745 i Svanabyn, Åsele sn, död efter nöddop.
10/ Kristina Persdotter, född 1747 18/1 i Svanabyn, Åsele sn. – Gift med Lars Olofsson, född 1758 i Avasjö, Åsele sn. Nybyggare i Bäsksjön.
11/ Elisabet, född 1748 i Svanabyn, Åsele sn, död 1749 i Svanabyn, Åsele sn.
12/ Appolonia (Ablun) Persdotter, född 1751 2/6 i Svanabyn, Åsele sn, död 1830 6/8 i Svannäs, Vilhelmina sn. – Gift 1778 i Åsele sn med lappmannen Olof Thomasson (Bilkies), född 1753 i Ormsjölandet, Åsele sn, död 1838 18/1 i Svannäs, Vilhelmina sn. Nybyggare i Avasjö, Åsele sn, sedermera i Svannäs nr 1, Vilhelmina sn.
13/ Anders Persson, född 1755 i Svanabyn, Åsele sn. – Gift 1776 med Anna Eriksdotter, från Vispa, dotter till Erik Hansson. Anders Persson tog broderslotten men flyttade sedan till Vispa (Fredrika sn). Familjen flyttade ca 1787 till Luspen. Enligt uppgift, då Anders var 12 år gammal gick han i sameskolan i Åsele.
----------
Vänligen
//Peder
59
« skrivet: 2013-06-27, 16:15 »
Enligt en kvittens
av den 30 maj 1630 kvitterar han sin lön i Piteå, med namnet Peder Anúndß väßgöt.
Landskapshandlingar Västerbotten 1629: 6, fol. 31
SVAR: Bildid: A0044493_00069
60
« skrivet: 2013-06-27, 15:57 »
Fullmakten,
av den 31 oktober 1629 för Peder Anundsson [Västgöte], att vara laxfogde- och befallningsman i Västerbotten återfinns här:
Källa: Landskapshandlingar Västerbotten 1629: 6, fol. 19h-20v
SVAR: Bildid: A0044493_00056_+_Bildid: A0044493_00057
61
« skrivet: 2013-06-27, 14:16 »
Hej!
Enligt (avskrift av) Sveriges rikes råd och kammarråds brev 31 oktober 1629 förordnades Peder Anundsson [Västgöte] att vara Fougte och BefaldningzMan, vtöfwer alla H: K: Mtz. och Cronones Laxe= Sijck= och Nägenögen [Lax- Sik och Nejonöga] Fieskien vtj wästerbotn. I detta brev nämns han inte vid sitt härkomst senare bilagda namn Västgöte, som Constantinus Lindfors ovan visat i sitt inlägg.
Källa: Länsräkenskaper Norrlands län, verifikationer 1631, fol. 36h-37v
SVAR: Bildid: A0035194_00041_+_ Bildid: A0035194_00042
62
« skrivet: 2013-06-07, 01:13 »
Hej!
I ovanstående Kommunionlängd (1753-1770) för Sören nr 2 Vallen, så noteras ingen son Olof, däremot en dräng Olof. Och Lars Josefssons dotter Marget noteras i föregående Kommunionlängd (1742-1752) första gången 1751.
Kommunionlängd 1742-1752: Sören 2
Lars Josephsson
hust. Helena
fad Nils Carlsson
hust Margeta
Pig. Anna
Pigan Älla
dottern Lisbeta
Son Nils
Son Joseph
dottern Marget, noteras 1751-52
SVAR, Nederkalix Kommunionlängd D II:1 1742-1770. Bildid: C0034895_00069.
----------
Kommunionlängd 1753-1770: Sören 2
Lars Josephßon
hust: Anna
Swärmod: Marget
Son Nils
Son Joseph
dottren Marget, noteras 1753, och ev. 1763 11/1?
Nils Lars hustrú Kerstin
dåttren Helena
dr. Olof
Systren Karin
hústr. Kjerstin
dr. Pehr
Sonen Lars
Son Carl
Pigan Karin
Pigan Brita
Pigan Ella
SVAR, Nederkalix Kommunionlängd D II:1 1742-1770. Bildid: C0034895_00186.
----------
Vänligen
//Peder
63
« skrivet: 2013-05-02, 20:06 »
Är denna namnkombination Buræus Grubb på denne känd sedan tidigare?
Underlagmannen Jakob Jakobsson Grubb höll ting i Torneå socken den 10 och 14 juli 1651. Han undertecknar protokollet med förnamn och patronymikon på ömse sidor om sigillavtryck, och under sigillavtrycket släktnamn.
Jacob (Sigill, borta) Jacobßon
Búræús Grúbb
Källa: SRA Svea hovrätts arkiv, Renoverad dombok, Gävleborgs län 1650-1652, vol. 3, laga ting i Torneå socken 1651 10/7 och 14/7, fol. 552-554.
64
« skrivet: 2013-04-18, 19:35 »
Constantinus> Ja, det är ju klart. Om inte det finns andra källor att knyta an till skattelängderna, äventyrar man väldigt lätt att vara ute på hal is. Men eftersom jag själv inte har så bra koll på domböckerna och när dessa förts för dessa trakter, och vart alla dess volymer kan finns och inte, så kastar jag fram en fråga först för att stämma av läget, med redan insatta. Tanken var ju, att hans föräldrar skulle ju ha kunnat vara i livet in i den tid, då eventuellt domböcker börjat föras.
Men tack för ditt svar, Constantinus.
65
« skrivet: 2013-04-18, 13:20 »
Hej!
Har frågan om Mårten Jonssons (tabell 1) föräldrar varit uppe tidigare?
66
« skrivet: 2013-04-10, 22:34 »
I tidningen Norrländska Korrespondenten N:o 2, 82 Onsdagen den 15 Oktober 1851, s. 4:
Den 22 sistl. Sept. nedbrann under 1½ timma genom wådeld f.d. riksdagsm. och sockenskrifwaren J. J. Rutbergs i Neder-Calix prydliga ladugårdsbyggning, tillika med i samma byggnad inbergadt hö och halmfoder. - Kreaturen blefwo räddade. - Elden tros hafwa uppkommit genom någon gnista den blåsten möjligen fört in på höskullen, der elden först blef synlig.
-----
67
« skrivet: 2013-04-10, 22:17 »
I tidningen Nytt Allvar och Skämt, N:o 10, Thorsdagen den 7 Mars 1850, s. 3: I Norrbottens-posten läses följande insända god bit:
Härstädes cirkulerar ett rykte, att i närmaste grannsocken Råneå, skall för några weckor sedan aflidit en så kallad lärare, som af sine trosbröder ansågs så helig att han nödwändigt skulle blifwa upptagen till himla, hwarföre dessa för att underlätta himlafärden sedan de nedlagt honom i kista hissade denna med liket öfwerst i en Råghässja, samt ställde sig att åskåda affärden till Abrahams sköte. Men då de stått mera än halfwa dagen och under sång och böner gapat än åt himlen än på den upphängda kistan, utan att Frälsaren syntes komma och hämta den saligen afsomnade, föllt någon på den tanke, att felet säkerligen låg deruti, att kistan war fastbunden, hwarföre han genast skyndade upp i hässjan och afhögg tåget; men si då föll allt till marken. Ett oswikligt tecken, att den döde icke fick inträda i de himla boningarne utan skulle till helwetet, hwarföre han icke heller kunde wara wärdig begrafwas i wigd jord; och ty blef han genast af någon tillstädes Lärareprest begrafwen efter deras ritual i en sandbacke, der han fick ligga, till dess händelsen kom till kyrkoherdens i församlingen kännedom, då denne lät upptaga liket och ordentligen begrafwa det i kyrkogården. Stödjer sig detta ryckte på werklig händelse, det man älskat att icke tro, är det icke löjligt utan hämskt erfara, det menniskor kunna blifwa till sådan grad galna.
Neder-Calix [Nederkalix] i Januari 1850.
-----
68
« skrivet: 2013-03-22, 22:19 »
Tillfällighetsfynd! Charlie Burkman, son till smeden John Burkman (Johan Björkman?) från Nederkalix i norra Sverige och hans hustru Annie Myllymäki från Finland. Pierre Berton berättade historien om ”Den stora vandringen över Canada” i sin bok Mitt land. Denna ovanliga berättelse handlar om fyra män och en kvinna som vandrade från Atlanten till Stilla Havet, ett avstånd på 5,840 km (3,640 miles) under tiden från januari till juni 1921. Det hela startade med att Charlie Burkman förlorade sitt jobb vid skeppsvarven i Halifax. Han och en arbetslös kamrat beslöt sig för att vandra västerut längs järnvägen (detta var innan motorvägarna blivit vanliga) och under tiden söka arbete. Deras resa bekostades genom att de sålde vykort av dem själva längs vägen. Som det visade sig så anslöt sig fyra personer till dem efter att en tidning i Halifax skrivit om dem, och Charlies ”fridfulla promenad” blev en tävling mellan de medverkande, som följdes av media genom hela landet. Charlie kom till Vancouver efter 150 dagar. Han hade stannat i Port Arthur (nu en del av Thunder Bay) och hälsat på sina föräldrar, smeden John Burkman (Johan Björkman?) från Nederkalix i norra Sverige och hans hustru Annie Myllymäki från Finland. Jag är en grabb från Port Arthur”, berättade han för en journalist från News Chronicle. Jag har redan varit här en och en halv dag längre än jag planerade. Jag ska skicka dig ett telegram så snart jag kommer till Vancouver. Efter att ha fullbordat sin vandring över landet, startade Charlie från Halifax i oktober 1921 för att vandra världen runt för att vinna ett pris om $20,000, uppsatt av sportsmän från the Maritimes. Man vet inte hur det gick för honom.  Swedes In Canada - Project 2002-2008: http://www.swedesincanada.ca/issue_7_swedish.html
69
« skrivet: 2013-02-14, 03:04 »
Hej! Jag lägger in och kompletterar för de intresserade med tillhörande bilder till den av mig avskrivna artikeln se ovan av Helge von Knorring Svenskbördiga Bourbonättlingar på Nordkalotten ur tidskriften Släkt och Hävd nr 2 1981, sid. 313-321.   sid.321. Bild 1, t. v.: Richard Bernhard Kollstrøm 1883-1976. Bild 2, t. h.: Inbjudan till Olaf Kollstrøm 1974-10-10. ----- Vänligen //Peder
70
« skrivet: 2013-02-05, 14:56 »
Jag ser sent omsides att jag skulle nog inte ha fortsatt dessa inlägg om familjen Kolström under Övertorneå, utan under: Anbytarforum » Länder » Finland » Landskap (under konstruktion) » 19) Lappland / Lappi » Ort i Lappland » Muonio (Muonionniska)
Men Admin kan kanske göra en hänvisning och flytta dessa ovanstående inlägg?
Vänligen
//Peder
71
« skrivet: 2013-02-05, 14:03 »
Erik Walbom-Kolströms, kallad Puolikko-Erkki (Halvfats-Erik) (1796-1879) och Margareta Johansdotter Hettas (1798-) enda son var enligt artikeln tydligen Johan Erik, född 1830. Johan Erik föddes 1830 30/8 (dp. 20/9) i Muonionniska socken (Födelse- och dopbok Muonio IK 363 1797-1869).  Födelse- och dopbok Muonio IK 363 1797-1869. Enligt denna sida på Geni där foto bifogats på honom och en av hans tre hustrur var Johan Erik Eriksen Kolstrøm (1830-1902), gift 1:o med Anna Karoline Kaasko (ca1830-1862), och 2:o med Sara Hansdotter Kallioniemi (1842-), och 3:o med Margit Persdatter Anti (1862-1930): http://www.geni.com/people/Johan-Erik-Eriksen-Kolstr%C3%B8m/6000000010751969534 med hänvisning till: http://kolstrom.net/history
73
« skrivet: 2013-02-05, 12:47 »
Hej, Stig!
Ingen fara. Tack för ditt svar.
Så då har du familjen Kolström som ett sidospår att tillföra dina egna anor och personakter. På så sätt kan du släktrelatera din farmors farfars brorsdotter Christina Margareta Burman (1812-1885), gift med Emanuel Kolström (son till Mathias Kolström och Brita Elisabet Walbom) till denna familj. Denna familj Kolström, som jag tidigare la ut en avskrift om ur en tidningsartikel (se ovan), är omskriven tidigare i en mycket kul och intressant artikel.
Den artikeln handlar om Erik Walbom-Kolström, kallad Puolikko-Erkki (Halvfats-Erik) (1796-1879), illegitim son till Beata Katarina (Kajsa) Walbom (f. 1766) och Ludvig Filip (1773-1850), hertig av Orléans (~ Herr Müller, köpman och köpmansson från Strassburg) - sedermera konung av Frankrike 1830-1848.
Jag lägger ut en fullständig avskrift av Helge von Knorrings artikel Svenskbördiga Bourbonättlingar på Nordkalotten ur tidskriften Släkt och Hävd nr 2 1981, sid. 313-321.
Svenskbördiga Bourbonättlingar på Nordkalotten
Av Helge von Knorring
Ännu för några decennier sedan dominerade dynastiska hänsyn äktenskapsmarknaden inom furstehusen. Inte sällan ledde sådana av förnuftsskäl ingångna furstliga äktenskap till snedsprång, oftast av den manliga parten. Resultatet av dylika illegitima förbindelser har länge berett släktforskarna huvudbry, särskilt då härstamningen från den furstliga personen baserat sig mera på tradition än på konkreta fakta.
I det fall, som jag har sökt klarlägga, ligger saken helt annorlunda till. Här föreligger varken dynastiska eller äktenskapliga problem. Men utredningen kompliceras av vad jag ville kalla en genealogisk fyrväppling (quadrifolium généalogique): en fransk far av kunglig börd inleder ett förhållande med en i Sverige född ogift kvinna, som han sammanträffade med i Muonio [color=0000ff][not 1][/color] i (nuvarande) finska Lappmarken. Frukten härav, en son, ser där dagens ljus. Vid relativt unga år flyttar denne till Nordnorge, där hans efterkommande i dag uppskattas till 150 à 200 personer. Däremot har hitills inga avkomlingar påträffats i Finland eller i Sverige; måhända lever några i USA.
Det kan förefalla långsökt av en finländsk släktforskare att ge sig i kast med att utreda den uppkomna släkthärvan. Men ehuru de viktigaste dokumentariska bevisen förstörts av eld eller på annat sätt förkommit, har det dock tack vare offentliga handlingar i Finland jämte tradition varit möjligt göra en utredning.
En kuriös omständighet är att vår s a s huvudperson, Louis-Philippe d'Orléans, som tydligen under hela sin levnad bevarade minnet av sitt amorösa äventyr i Lappmarken, av allt att döma likväl inte kände till sin moitiés familjenamn - eller hade glömt bort det. Detta har bidragit till att skapa viss förvirring. Orsaken till att jag kommit att befatta mig med detta spörsmål beror på att jag i juni 1977 fick ett brev från min släktforskarvän per korrespondens, greve Weijo Rudt de Collenberg i Rom. I brevet fäste han min uppmärksamhet på en bok av Georges Poisson, Cette curieuse famille d'Orléans (Den säregna släkten Orléans), som 1976 utkommit i Paris med enligt uppgift Grevens av Paris formella medgivande (avec le placet du Comte de Paris).
Uppgiften om detta medgivande förefaller mig överraskande med hänsyn till de beskyllningar för lättsinne, som författaren belastar Orléanserna med. I boken ingår följande passus på sida 257: Au retour du Cap Nord - le prince (Louis-Philippe d'Orléans) et ses compagnons passerérent par la Finlande et s'arretant au Presbytère de Muonionniska chez un pasteur, dont la soeur fut pour Louis-Philippe le repos du voyage - il partit en la laissant enceinte d'un fils qui survivra jusquen 1887 et dont la descendance existe toujours. (Vid återfärden från Nordkap färdades prinsen - Ludvig Filip av Orléans - och hans följeslagare genom Finland och stannade till på prästgården i Muonio hos en pastor, med vars syster han inledde en förbindelse. Då han lämnade byn, var hon gravid och födde senare en son, som levde till 1887 och vars avkomlingar alltjämt lever.)
Poisson stöder sig tydligen på texten under en tavla av Francois Briand [color=0000ff][not 2][/color] från 1840, föreställande Louis-Philippe vid Nordkap. Denna finns i museet i Versailles. Där säges det bl.a.: Sur le chemin - du Cap Nord vers Torneå - le prince et ses compagnons s'arretent au Presbytére de Muonionniska, chez le Pasteur Mathias Kolström. La soeur du pasteur, Beate Walbom, n'est pas insensible aux charmes du voyageur. Lorsqu'il quitte le village un mois plus tard il laisse Beate enceinte. Un enfant naitre, Erik Kollström, mort en 1887, dont la lignée existe toujours. (Under färden från Nordkap till Torneå vistades prinsen och hans följeslagare i prästgården i Muonio hos pastorn Mathias Kolström. Dennes syster, Beata Walbom, är inte okänslig för resenärens charm. När han en månad senare lämnar kyrkbyn är Beata gravid. Den son, som föds, Erik Kollström, dör 1887; hans avkomlingar lever alltjämt.)
Som vi snart konstaterar, är dessa uppgifter felaktiga på två väsentliga punkter: Beata Walbom var ej syster till pastor Kolström utan hans svägerska (pastorn hade ingen syster) och Erik Walbom, senare Kollström, dog 1879, ej 1887.
de Collenbergs brev föranledde mig att närmare undersöka uppgifterna. På riksarkivet i Helsingfors råkade jag föra brevet på tal med en annan släktforskarvän, pensionerade länslantmätaren Viljo Snellman. Denne hade i sin ungdom besökt samhället Polmak [color=0000ff][not 3][/color] i Tana i Nordnorge och personligen sammanträffat med länsmannen där Richard Kollström jämte sonen Olaf, som då fullgjorde sin värnplikt. Olaf blev senare tjänsteman vid skatteverket i Tana. [color=0000ff][not 4][/color] Jag tog brevkontakt med Olaf Kollstrøm, avkomling i fjärde led till Ludvig-Filip. (Till Olaf K. har jag senare kunnat lämna upplysningar om hans härstamning på kvinnolinjen, som han varit okunnig om.)
En annan omständighet, som Snellman uppmärksammade mig på, var att den tvåspråkige landshövdingen i Norrbotten, Ragnar Lassinantti, i ett tal vid president Kekkonens besök i svenska Norrbotten 1970 skämtsamt erinrade om Louis-Philippes av Orléans vistelse vid svensk-finska gränsen 1795 och dess familjehistoriska följder. Vid detta tillfälle var Sveriges dåvarande kronprins Carl Gustaf närvarande.
Den historia, som kronprinsen och president Kekkonen fick sig till livs, baserade sig tydligen på en uppsats 1966 av kommunaltjänstemannen Onni Vuorio i Tornionlaakson Vuosikirja (Tornedalens Årsbok) under rubriken Orléansin herttua Ludvig Filip ja hänen polkansa Puolikko-Erkki (Hertigen av Orléans Ludvig Filip och hans son Halvfats-Erik). Den ifrågavarande passusen i landshövding Lassinantis tal återgavs sedan i många svenska och finska tidningar.
För att komma till sakens kärna återger jag här ett utdrag ur Vuorios uppsats:
När revolutionen i Frankrike härjade som värst, fanns där en medlem av Orléans-grenen av ätten Bourbon, Ludvig Filip, född 1773, son till den berömde Filip Egalité. Till en början anslöt sig Ludvig Filip till jacobinerna och krigade som generallöjtnant i den franska armén. Misstänkt av den nya regimen flydde han emellertid och levde som äventyrlig vagabond i olika delar av Europa och Amerika. Sitt uppehälle tjänade han bl.a. som informator.
År 1795 vistades han i Norge och Sverige-Finland. På sensommaren samma år kom han till Muonio och fick logi i kaplansbostället där hos kaplanen, sedermera kyrkoherden Matias Kolström.
Som hushållerska (nyckelpiga) fanns då i prästgården Beata Caisa Walbom, född 1786 i Arboga, yngre syster till Matias Kolströms hustru. Den 22-årige sympatiske och världsvane prinsen tjusade den 28-åriga [color=0000ff][not 5][/color] oerfarna och drömmande borgarkvinnan. Beata Caisa blev fäst vid prinsen, och denne visste att utnyttja hennes förälskelse. Så flydde tiden för de älskade, och det blev dags för avsked.
Snart efter Ludvig Filips avresa upptäckte prästgårdsfolket att det inte stod rätt till med Beata Caisa. Hon var nämligen gravid. I prästgården försökte man först dölja tillståndet. Men när detta blev helt uppenbart, fördes Beata Caisa till prästgårdens fiskestuga vid Käresjokis Hirvaslompolo, ca tio km från kyrkbyn. Där födde Beata Caisa ett friskt gossebarn. När detta väl hade kommit till världen, uppstod diskussion om, hur man skulle få mor och barn obemärkt från Hirvaslompolo. Då kom någon på idén, att man skulle låtsas draga not. Man gjorde så, och man drog lite för syns skull. Men till stor förundran för de medföljande drängarna lade man inte fiskar i den puolikko (halv-tunna), som var avsedd för det ändamålet. I stället lade man lite kläder på bottnen och på dem ett lindebarn, som bars ut från pörtet. De av prästgårdsfolket, som var med på utflykten, förbjöd drängarna att yppa något. Därefter fördes pojken i fisketunnan till prästgården, så att utomstående inte skulle lägga märke till händelsen utan skulle tro, att tunnan innehöll sikar från Hirvaslompolo. I sinom tid döptes pojken till Erik, men eftersom drängarna, som varit med på Hirvaslompo-resan, inte kunde hålla tyst, fick Erik i hela sitt liv heta Puolikko-Erkki (Halvfats-Erik).
Enligt Vuorio har denna tradition om Erik Walbom-Kollstrøms ankomst till världen hållits levande nära 200 år.
Av kyrkoböckerna framgår också, att Beata Caisa hade arbetat två à tre år som husjungfru i Stockholm, innan hon blev medlem av sin två år äldre systers, Brita Lisa Kolström, hushåll i kaplansbostället i Muonio. Sannolikt talade Beata Caisa tyska hjälpligt. Systrarna Walboms föräldrar var Olof Wahlbom (1732-1776), skräddarmästare i Arboga, och hans hustru Christina Catharina Dalbom (1732-1791).
Exakt dag och månad för Eriks födelse 1796 vet vi inte. Kaplansbostället i Muonio förstördes nämligen av eld i juli samma år, då också alla kyrkoböckerna gick förlorade. Vid eldsvådan omkom dessutom Halvfats-Eriks knappt tre månader gamle kusin Matias Adolf, son till kaplanen. Erik, som däremot räddades till livet, erhöll vid dopet helt naturligt sin mors familjenamn Walbom. Detta använde han ända till dess han i Norge utbytte det mot Kolström, senare förnorskat till Kollstrøm.
En utförligare version av händelserna hösten 1795 i kaplansbostället i Muonio - fast mindre romantisk än i Vuorios utsaga - samt en skildring av Erik Walboms uppväxtår i Finland ingick i en längre uppsats av arkivarien vid landsarkivet i Uleåborg, Samuli Onnela, publicerad 1979 i Tornionlaakson Vuosikirja (Tornedalens Årsbok). Däri förekommer också uppgifter, som jag erhållit dels genom korrespondens med Olof Kollstrøm i Tana (vidarebefordrade till Onnela), dels som svar på förfrågningar till Les Archives de France i Paris.
Ytterligare källor, som belyser Ludvig-Filips vistelse i Finland påträffas hos Åbo-professorn Henrik Gabriel Porthan, en av upplysningstidens kulturgestalter i Finland. Hans korrespondens från årsskiftet 1795-96 med vännen Mathias Calonius, då bosatt i Stockholm men senare prokurator vid senaten i Finland, publicerades 1886 av Svenska Litteratursällskapet i Finland.
En utförlig skildring av Ludvig Filips resor, närmast hans vistelse oktober 1795 i Åbo, lämnade universitetsrektorn statsrådet Wilhelm Lagus (1821-1909) i Två franska emigranter i Finland, som ingick i Svenska Litteratursällskapets i Finland årsbok 1886. Även statsarkeologen J. R. Aspelin (1842-1915) har med Ludvig Filips resa i Norden i Finsk Julrevy 1891 bidragit till bilden av prinsen. Wilhelm Lagus uppsats innehåller de flesta upplysningarna.
Ludvig Filip uppträdde under hela sin resa i Norden under det antagna namnet herr Müller. Hans vän och ressällskap, förre vapenbrodern greve Montjoye, använde sin familjs ursprungliga tyska namn Froberg. De åtföljdes av herr Müllers trotjänare Baudoin och uppgav sig vara köpmän och köpmanssöner från Strassburg, nu på hemväg efter några månaders resor i Norden.
Lagus säger - liksom Porthan - om de båda herrarna, som efter uppehållet i Muonio vistades i Åbo med omnejd oktober 1795, att Froberg var mycket nyfiken, fri och språksam, under det att Müller var mera förbehållsam, syntes vara tristare och talte mindre. På Porthans förfrågan berättar resenärerna, att deras lapska resa stötte något på äventyr. Lagus framhåller också, att det är omvittnat, att nordens enkla allvarliga natur efterlämnade djupa och outplånliga intryck hos Ludvig Filip, samt att hans tankar och samtal ännu under långt senare år vände tillbaka hit.
Lagus citerar också Xavier Marmier, som 1838 åtföljde den av den bekante naturforskaren Poul Gaimard ledda expedition till Nordkap, Spetsbergen, Lappland och Finland. Som konung lät Ludvig Filip utrusta denna färd och understödde den frikostigt. Enligt Marmier skulle expeditionens höge beskyddare, Ludvig Filip, varit huvudperson i ett intermezzo, som endast har kunnat berättas av honom själv. Emellertid ger Marmier inga detaljer men säger sig antaga, att Ludvig Filip i sinom tid skall redogöra för dessa i sina memoarer.
Men anteckningarna av Ludvig Filip från hans resa i norden förkom (brändes?) vid den revolution 1848, som fördrev honom från tronen. Hans memoarer utkom i själva verket så sent som 1973-74, d.v.s. mera än 120 år efter hans död. I dem berättar han endast i allmänna ordalag om sin Lapplandsresa.
I förenämnda år 1979 utkomna uppsats redogör Onnela i detalj för Erik Walboms uppväxtår och verksamhet i Finland till dess han 1834 flyttar till norska Finnmarken. Det framgår där bl.a., att Mathias Kolström, vars egna barn blev läs- och skrivkunniga - två av hans söner följde i faderns fotspår och blev präster - helt försummade att befatta sig med sin svägerskas sons skolning. Någon egentlig skola förekom ej vid den tiden i Muonio; läs- och skrivkunnighet inhämtade s.k. bildade familjers barn uteslutande i sina egna hem. Onnela illustrerar sin uppsats med en xeroxkopia av en skuldsedel, daterad i jan. 1824. Erik Walbom bekräftar där gäldenärens underskrift med sitt bomärke. Detta visar tydligt, att han inte kunde skriva sitt eget namn. Även leder Onnela i bevis, att förhållandet mellan kyrkoherden å ena sidan samt svägerskan och dennas son å andra sidan under åratal var mycket spänt. Beata Caisa Walbom hade på grund av sjuklighet redan 1801 ställts under kyrkoherden Mathias Kolströms förmyndarskap. Från 1810 ända till kyrkoherdens död 1829 pågick också ett antal rättegångar mellan honom och svägerskan, i vilka Erik Walbom senare företrädde sin mor. Oftast var det mor och son, som blev den vinnande parten i dessa konflikter. En gång gällde tvisten ett arv från Sverige, som Mathias Kolström försummat att utbetala till sin myndling Beata Caisa och hennes son. En annan fråga gällde ersättning för de många år, som Beata Caisa tjänat hos kyrkoherden utan lön.
Under alla dessa år levde Erik Walbom under knappa omständigheter, tidvis som dräng, tidvis som arrendator. I juli 1824 gifte han sig med Margareta (Greta) Johansdotter Hetta, född 1798, från Hetta i Enontekiö [color=0000ff][not 6][/color]. Som av hennes namn framgår var hon av samisk härstamning. Men finskt blod torde också ha flutit i hennes ådror. I äktenskapet föddes fem barn: Katarina 1826, Greta 1828, Johan Erik 1830, Maria Magdalena 1834 och Karolina 1836.
I början av 1830-talet förekom i Finland - och i synnerhet i Lappland - svåra missväxtår med smittosamma sjukdomar som följd. Talrika familjer från Torne- och Muoniodalarna började därför söka sin utkomst i norska Finnmarken antingen som gruvarbetare i de nyligen påträffade kopparfyndigheterna vid Kåfjorden [color=0000ff][not 7][/color] eller som fiskare. Också Erik Walbom tröttnade på livet i Muonio och sökte sig senast i början av 1834 till den sagoomspunna Finnmarken har Onnela kunnat konstatera på basis av i kyrkoböckerna förekommande anteckningar.
Enligt Olof Kollstrøm skall hans farfars far Erik Walbom jämte familj först 1836 ha kommit till Karajoki, Norge, men han uppger inte någon källa för denna uppgift.
Vare härmed hur som helst, säkert är emellertid, att Erik Walbom befann sig i norska Finnmarken vid tiden för den Gaimardska expeditionens ankomst dit 1838. Det är till fullo bekant, att konung Ludvig Filip hade givit Gaimard mycket noggranna instruktioner att följa de vägar på Nordkalotten, som han, kungen, tillryggalagt 1795 och att besöka alla de orter, där han själv varit samt att försöka träffa personer, med vilka han varit i kontakt. Det är också känt, att Gaimard utdelat gåvor åt personer - eller åt deras anhöriga - som 43 år tidigare hjälpt herr Müller. Med stor säkerhet torde vi då kunna antaga, att också pastor Kolströms syster måste ha varit omnämnd i de instruktioner, som kungen lämnat Gaimard och knappast på någon alltför undanskymd plats [color=0000ff][not 8][/color].
Vad jag nu med skärpa vill göra mig till talesman för är, att Gaimard i sina efterforskningar lyckades att både finna och identifiera kyrkoherden Kolströms systerbarn och sannolikt också att överlämna en gåva till Erik Walbom. I detta sammanhang blir denne på det klara med att kungen - hans far - ansett sig vara far till en fröken Kolströms barn. Detta leder till, att sonen nu anser sig böra heta Kolström. Sammanträffandet med Gaimard kan också anses utgöra underlag för den hos Kollstrømarna i Tana bergfasta övertygelsen, att de i rakt nedstigande led härstammar från Louis Philippe d'Orléans, fransmännens konung 1830-48.
Om det med stöd av offentliga handlingar skulle kunna påvisas, att Erik Walbom före 1838 ändrat sitt namn till Kolström, är jag beredd att frångå min teori. Men hur skulle Erik Walbom på andra grunder ha kommit på idén att vid 42 à 43 års ålder antaga sin, enligt Onnela, mångårige träto-morbrors namn.
För ordningens skull vill jag nämna, att min teori dock motsäges av en i några norska källor återgiven berättelse, som härledes från handlanden i Finnmarken Ove Christian Fandrem (1810-1893). Enligt denne hade Erik Walbom haft mycket stora svårigheter att kämpa med under sina första finnmarksår. Med handlandens hjälp och tack vare rikliga fiskefångster hade han likväl kommit på fötter och slutat som en välmående lantbrukare. Då Fandrem en gång frågade Erik, om han inte tänkte be om understöd från sin far, som bestigit den franska tronen, skall Erik-Halvtunna enligt traditionen ha svarat, att Vår Herre har hjälpt mig så mycket, att jag utan bekymmer kan ta hand om mig själv och min familj och därför inte bryr mig om något bistånd från Ludvig Filip. Berättelsen synes mig alltför god för att vara sann.
Enligt kyrkoböckerna i Tana, Norge, dog Erik Walbom-Kolström den 4 febr. 1879, sålunda inte 1887.
Jag är angelägen ge uttryck för min tacksamhetsskuld till Jean Favier, franska nationalarkivets generaldirektör, för hans mycket värdefulla upplysningar. Inte mindre tacksam är jag för det angenäma samarbetet med Olaf Kollstrøm i Tana och arkivarie Samuel Onnela i Uleåborg. Också vill jag framföra mitt varma tack till Anja Carlsson, Demografiska Databasen, Haparanda, som till svenska översatt Vuorios uppsats i Tornedalens Årsbok 1966, samt till Thord Bylund, Landsarkivet, Härnösand, som förmedlat denna översättning till mig.
Till franska Nationalarkivet i Paris överlämnade 1974 greven av Paris, Henrik, sin farfars farfars, Ludvig Filip, arkiv. Detta hade dittills förvarats i England, där Ludvig Filip 1850 slutade sina dagar i exil. Som en illustration till min artikel visar jag den inbjudan, som Olaf Kollstrøm i Tana, likaledes sonsons sonson till kungen, mottog till detta tillfälle men inte kunde hörsamma. Denna invitation bör rimligen bekräfta, att traditionen om ett släktsamband mellan Orléanserna i Frankrike och Kollstrømarna i Tana alltjämt är levande i Frankrike. Slutligen visar jag en bild av Richard Bernhard Kollstrøm (1883-1976), länsman i Tana. Den förekommer i Hans Lidmans bok Under silverbågen 1969. Texten under bilden lyder: Näsan är mitt kungamärke.
Noter:
[color=0000ff]1[/color] Muonio, i Finland strax öster om svenskfinska gränsen vid 68 breddgraden
[color=0000ff]2[/color] Francois Briand, fransk konstnär, åtföljde 1838-40 Gaimard-expeditionen, se sid 316, för att på uppdrag av Kung Ludvig Filip måla bilder, föreställande denne på Nordkalotten 1795. Så skedde också.
[color=0000ff]3[/color] Polmak, vid Varangerfjord i n.ö. Norge, nära Petsamo.
[color=0000ff]4[/color] Tana, vid Tanafjorden i n.ö. Norge nära finska gränsen.
[color=0000ff]5[/color] Beata Catharina Wahlbom var enligt Arboga stadsförsamlings dopbok född 1766-11-08. Muonio's husförhörslängd (hemförhörsbok) har senare födelseåret 1768, som torde vara felaktigt.
[color=0000ff]6[/color] Enontekiö, i Finland i Muonio's pastorat.
[color=0000ff]7[/color] Kåfjorden, i Finnmark fylke, Norge, vid Altenfjord på Ishavskusten.
[color=0000ff]8[/color] På 1840-talet utkom i Paris 10 volymer under den gemensamma rubriken Voyages de la Commission Scientifique du Nord, en Scandinavie, en Laponie et à Spitzbergen pendant les Années 1838-1840, Publiées par ordre du Roi sous la direction de M. Paul Gaimard, Président de la Commission scientifique. Relations du voyage Du Nord (volumes 8-10) par M. Xavier Marmier.
(Artikeln är baserad på ett anförande hållet den 25 augusti 1980 på franska vid den XIV. Internationella Genealogiska och Heraldiska Kongressen i Köpenhamn. Originalmanuskriptet har bearbetats av Henric Sollbe, Norrköping, som också sammanställt anstammen.)
-----
Härefter följer på sid. 320 en stamtavla s.k. Anstam, utgående från Anna (av Österrike) 1601-1666 fransk drottning, gift 1615 med Ludvig XIII av huset Bourbon 1601-1643 kung av Frankrike - och på sid. 321 en porträttbild (i profil) av Richard Bernhard Kollstrøm (1883-1976), länsman i Tana, och även en bild på den inbjudan, som Olaf Kollstrøm i Tana, likaledes sonsons sonson till kungen, mottog.
Jag har inte min scanner igång, så jag kan inte scanna in dessa två sidor (sid. 320 och 321) och bifoga denna text. Kanske någon vänlig själ har tillgång till detta häfte av Släkt och Hävd och kan vara behjälplig och scanna in dessa två sidor och lägga ut?
Vänligen
//Peder
74
« skrivet: 2013-02-02, 11:53 »
Hej, Richard!
Du la ut en länk till en antavla, Nils Erik Nilssons. Är det en del av din egna antavla? På antavlan finner man längst bak Nils Eriks fff och ffm Tomas Knutsson och Ingrid Persdotter. Jag har en del uppgifter som jag tror kan vara av intresse om dessa. Hör gärna av dig på min mail, om du är intresserad. Du finner min mailadress genom att klicka på mitt namn.
Vänligen
//Peder
75
« skrivet: 2013-01-30, 17:03 »
Stig> Har du kanske släktanknytning till ovannämnda Mathias Kolström genom medlem ur släkten Burman?
76
« skrivet: 2013-01-30, 16:08 »
I tidningen Folkets Röst N:o 69, Lördagen den 28 Augusti 1858, s. 2:
H. K. Kronprinsen-Regenten anträdde i torsdags kl. 4 e. m. återresan från Haparanda till Stockholm, såsom närmare upplyses af följande telegramer.
Haparanda den 26 Aug. Efter besök i Öfver- och Neder-Calix samt Björkforss hitkom H. K. H. Kronprinsen Regenten den 24. Middag var arrangerad af staden och på aftonen illumination. H. K. H. har deretter besökt Öfver-Torneå och embarkerar i dag å Valkyrian.
Haparanda den 26 Aug. kl. 3 e. m. H. K. H. Kronprinsen Regenten, som i högönsklig välmåga återkommit från Öfver-Torneå, går nu ombord på Valkyrian för att efter en timmas tid afgå till Stockholm. Vackert väder. Half vind.
H. K. H:s återkomst till hufvudstaden beräknas inträffa i morgon söndag, den 29 dennes.
77
« skrivet: 2013-01-30, 12:54 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 151, Torsdagen den 5 December 1816, s. 6:
Testamentariska Dispositioner.
Att afl. Lands=Fiscalen Grans Enka, Fru Anna Catharina Kjöping afled d. 25 sistl. Maj på Egendomen Hwaßen nära Näsbyn i Neder=Calix Socken, och wid Bouppteckningen, som hölls efter henne d. 30 samma månad, uppwistes ett af henne i lifstiden upprättadt bewittnadt Testamente af d. 7 Jan. förledit år, men att qwarlåtenskapen långt ifrån uppsteg till gälds och begrafnings=kostnadens godtgörande, warda hennes närmaste arfwingar härmedelst underrättade, på det de på sätt Lag bjuder, må detta Testamente klandra, om de sig så befogade finna; hwilket första gången kungöres.
78
« skrivet: 2013-01-30, 12:51 »
Hej, Sture! Tack för ditt uttömmande svar. Så då var det denna fastighet. Jag var lite osäker, eftersom det tydligen har funnits en tidigare s.k. herrgårdslik byggnad i Niemis förr. Manbyggnaden den ståtliga herrgården, uppfördes år 1860, och ekonomibyggnaden samtidigt, enligt nedanstående källa. Gården skall enligt samma källa ha kommit till släkten 1926. Bifogar bild på den ståtliga herrgården. -----  Niemis 11, 12 och 13 samt Laitamaa 1 (Svenska Gods och Gårdar, Del 38 Norrbottens län (1942), s. 255).
79
« skrivet: 2013-01-29, 21:45 »
I Tidning för Venersborgs stad och län N:o 56, Torsdagen den 21 Juli 1898, s. 2:
Ministrarnes besök i högsta norden.
Lördagen den 9 d:s ingick i Haparanda med strålande sol, spridande värme och lif öfver den festligt flaggprydda staden, som alltifrån tidig morgon gick i väntan på de svenska statsrådens ankomst.
I Salmis välkomnades de celebre gästerna af en deputation af stadens mera framträdande personligheter, som med särskild båt hemtade dem in till staden.
Efter debarkeringen aflades ett kort besök i Torneå, i hvilket besök äfven biskop Johansson deltog.
Under den härpå följande middagen på stadshotellet utbragtes åtskilliga skålar, hvaribland biskop Johansson i ett tal begagnade tillfället att framhålla hvilka svårigheter man har att kämpa med i ett så stort stift som Hernösands och uttryckte den förhoppningen, att det ej skulle dröja så länge, innan stiftet komme att delas och biskopssäte att inrättas i Luleå.
Klockan 1/2 9 på aftonen gjorde stats- och finansministrarne, landshöfding Husberg jemte kronofogden Forsström och häradshöfding Kronlund en färd uppför Torneåelfven.
Vädret var under denna färd det härligaste. Flaggor svajade öfverallt, där sådana funnos.
I Karungi framräckte en liten flicka en bukett till statsministern.
Kl. 12 på natten voro de resande framme i Korpikylä, där nattlogis var bestäldt på gästgifvaregården. Gårdsplanen var prydd med björkar och granar.
Karl Gustafs socknemän hade utsett ett 10 tal deputerade, bestående af allmogemän företrädda af pastor W. Wallin, hvilka skulle uppvakta ministrarne. Oaktadt midnattstimmen redan var förliden, fick deputationen genast företräde.
I sanning anslående var - säger Haparandabladet - den tafla, som i den ljusa, härliga sommarnatten tedde sig för betraktarens öga. På den vackra gårdsplanen stodo de högtidsklädda bondgubbarne med blottade hufvuden i samlad skara, med sin talman i spetsen och framför denna grupp framträdde hans exc. statsministern, omgifven af de öfriga herrarne. Under uppvaktningstalet begynte morgonsolen visa sin gyllene skifva öfver bergstopparne och kasta sitt trollska skimmer öfver dal och sjö, omgifvande den ovanliga gruppen med en gloria af guld. Hans exc. mottog deputationen mycket vänligt och svarade att han för konungen skulle framföra deputationens önskningar.
Därefter intogs supé och efter några timmars sömn begåfvo sig herrarne på väg till Vitsaniemi kl. 1/2 9 på söndagsmorgonen.
Där var en äreport rest, och resenärerna mottogos af ytterligare en deputation.
Vid målet för resan, Niemis, intogs frukostmiddag å den ståtliga herrgården, som var rikt flaggprydd. Med synnerligt intresse tog statsminister Boström del af allt som rörde jordbruket och nöjde sig icke förr än han besökt t. o. m. ladugården.
Vid midnatt samma dag anlände de resande herrarne åter till Haparanda efter en i allo lyckad och intressant färd.
-----
I Tidning för Venersborgs stad och län N:o 58, Torsdagen den 28 Juli 1898, s. 3:
Statsministern och smugglarne. En deputation af smugglare var det, som från Hietaniemi uppvaktade statsministern vid hans resa uppför Torneälfven, påstår Luleposten, som berättar att utom deputationens ordförande, församlingens kyrkoherde, de deputerade utgjordes af socknens mest framstående smugglare, däraf en stått tilltalad för tullförsnillning, men värjt sig med en ed, och en varit straffad för andra resans tullförsnillning.
-----
Är även detta prominenta besök (liksom det i Ruskola och Niemis, se annons ovan) något som fastnat i folks minne och förts vidare till idag? Sällskapet tog tydligen in över natten på gästgivaregården i Korpikylä, vilket var förbestämt och beställt. Vilken gård var gästgivaregård i Korpikylä vid denna tid?
Den ståtliga herrgården i Niemis, kan det ha varit på den gård där sedermera familjen Larsson-Stridsman kom att bli bosatt, Niemis nr 11?
80
« skrivet: 2013-01-29, 18:12 »
I tidningen Folkets Röst N:o 66, Lördagen den 16 Augusti 1856, s. 2: 
81
« skrivet: 2013-01-29, 17:35 »
I tidningen Kalmar N:o 10, Lördagen den 17 Juli 1869, s. 2:
- I resebref till Blekingsposten förmäles från Ruskola i Öfwertorneå socken d. 27 Juni: Wid Niemis mötte jag ett sällskap amerikanare, herrar och damer, inswepta i alla möjliga kapprockar och resfiltar, jemte prins Carl af Bayern, hwilken sednare reste inkognito under namnet grefwe von Drechsel, och som alla woro på återwägen redan midsommaraftons morgon. Såsom resande kommo wi naturligtwis i samspråk, och främlingarne förklarade att som de wille fara med ångaren Thule, så hade de ej tid att wänta längre på midnattssolen, men hade dock sett den mycket sent en afton. På Avasaxa hade de dock ej warit. Efter hwad jag i Ruskola hörde, hade sällskapet nästan hela tiden uppehållit sig på gästgifwaregården, och hufwudsakligen lefwat af thé. Något som gjort de hederliga Ruskolaboarne ett ogement nöje, war amerikanarnes sätt att spisa filbunke. De åto den nemligen med knif och gaffel, men detta blef nästan ett motstycke till Danaidernas såll, ty att taga filmjölken i långa banor blef dem otroligt segt. Som prof på plägsederna deruppe i högan nord anföres, att allmogen hwarje lördagsqwäll tager s. k. finsk badstu, ett ohyggligt hett ångbad, som åstadkommes genom att watten stänkes på en upphettad ugn, hwarjemte dertill hörer att delinqventerna (jag kan werkligen icke finna något lämpligare ord) skola piskas med björkwiskor. Flera hushåll, personer af begge könen och af alla åldrar, bada på samma gång i badstun. Något öfwerdrifwet pryderi förekommer icke; då jag en afton åkte förbi en badstu utrusade män och qwinnor - (jag wille säga i badkostym, men de hade icke någon kostym alls) - för att betrakta den resande. Wintertiden bekommer det ingenting detta folk att ur badstun springa ut och kasta sig i snödrifwan och denna härdning af kroppen torde wara anledningen till folkets utmärkta helsa.
Till slut anför brefskrifwaren en sannfärdig anekdot af ett ögonwittne, och hwilken werkligen förtjenar rubriken bondlugn. Wid öfwerfarten af en fors i Torneå elf stjelpte en båt, hwari befunno sig tre personer. De begge roddarne kommo snart i land, men styrmannen följde längre med forssen. Hans hustru och barn stodo på stranden och sågo med fasa på färden, men karlen lyckades till slut att krafla sig upp på en sten midt i elfwen. Det första han derefter gjorde, war - att mycket lugnt upptaga sin snusdosa och taga sig en pris de contenance, hwilken werkligen under sådana omständigheter kunde wara behöflig. Pristagaren blef sedan bergad medelst båt.
-----
Är detta prominenta besök i Ruskola och Niemis något som fastnat i folks minne och förts vidare till idag? Vilken gård var gästgivaregård i Ruskola vid denna tid?
82
« skrivet: 2013-01-28, 22:36 »
I Inrikes Tidningar N:o 66, Torsdagen den 24 Augusti 1780, s. 3:
Döde i Landsorterne.
Enke=probstinnan Fru Catharina Eurenius, född Renhorn, död i Nedre Calix Sockn i Wästerbottn d. 23 sistl. Julii, i en ålder af 83 1/2 år. Har warit gift med den för flere lärda Arbeten kände probsten Jöns Eurenius i Torsåker uti Ångermanland, och en Moder för 11 Barn, af hwilka 5 ännu lefwa, som i flere delar af Riket gjordt sig kände för utmärkt snille och kunskaper. Barnabarn och Barnabarns Barn äro öfwer 40 til antalet. (?).
83
« skrivet: 2013-01-28, 22:34 »
Göran> Jag har ingen koll på denna familj, så här direkt ur minnet.
84
« skrivet: 2013-01-28, 21:17 »
I tidningen Folkets Röst N:o 32, Onsdagen den 20 April 1853, s. 2: - Kronolänsmannen i Neder-Calix har inberättat att rykte derom spridt sig att lösa karlen Adolf Wilhelm Emmots hustru Maria Enbom i Grantjern blifvit genom mannens handaverkan afdagatagen. Enligt hvad den aflidnas föräldrar Salomon Enbom och hans hustru Brita Enbom uppgifvit hade mågen Emmot hemkommit från besök i Neder-Calix kyrkostad den 19 Mars, och då befunnits uti rusigt tillstånd samt yttrat hot om våldsam behandling emot i huset varande personer, svärföräldrarne och hustrun; i följd af hvilken hotelse Brita Enbom nödsakats söka nattherberge hos sin måg garfvaren Rönnqvist boende på 1/8 mil: att hustrun under natten, i anseende till mannens trätosamma lynne och af fruktan för misshandling, som henne förut under mannens rusiga tillstånd vederfarits, ej velat lägga sig med mannen, utan tagit plats i samma säng med fadren, men att kl. 3 på morgonen, då hustrun på mannens anmaning ej velat dela hans säng, samt till undvikande deraf börjat elda i rummet, mannen med våld fört henne i sin säng: att hustrun derefter under natten begärt vatten af fadren men sådant gifvits hennes af mannen, derå kräkningar uppkommit, som medfört fradgad blod: att den aflidna varit sjuklig, men ej sängliggande sedan trettondagstiden detta år: att hon klockan 1/2 7 på morgonen funnits död med de åkommor, som å liket befinnas samt slutligen, att mannen under hans besök i kyrkostaden, för flere personer yttrat att han vid hemkomsten skulle begå den gerning, som honom påbördas. Emmot säger sig vid uppgifna tillfället väl hafva grälat med sin hustru men ej handgripligen förfördelat henne. Vid yttre besigtning å den döda kroppen hafva befunnits mörka rodnader å halsen på ömse sidor om strupen, såsom det syntes, tillkomna af en stark tryckning. Provincial-läkaren Wretholm är beordrad att verkställa medicolegal besigtning å den aflidna. ----- 
85
« skrivet: 2013-01-28, 20:48 »
I tidningen Folkets Röst N:o 32, Onsdagen den 20 April 1853, s. 2: Piteå. Enligt rapport från kronolänsmannen i Öfver-Torneå har pigan Brita Cajsa Blomster, i Niemis by, 39 år gammal, mördat sitt nyfödda barn. Vid anställd undersökning hos henne har bland askan i spisen funnits ben, som förmodades vara qvarlefvorna af fostret, hvilket således skulle hafva blifvit uppbrändt. Sielf erkände den onaturliga modren att hon framfödt ett liflöst foster, men som detsamma varit högst vanskapligt eller egentligen endast en köttklimp med hufvud, liknande en Sjöfogels, hade genast utkastadt det å marken, hvarest hon trodde att hundar skulle uppätit det. Provincial-läkaren Wretholm är beordrad att verkställa undersökning å modren och qvarlefvorna af barnets ben. ----- 
86
« skrivet: 2013-01-28, 20:01 »
I tidningen Kalmar N:o 86, Måndagen den 9 Juni 1884, s. 2: - Återwunnen kyrkklocka. I Norrbottens=Kuriren för den 16 sistlidne oktober omnämndes efter Helsingfors Dagblad, att kyrkoherden i en af Ingermanlands finska församlingar under en tjensteresa påträffat i ett ryskt kyrktorn i staden Strelna en kyrkklocka med följande påskrift: Soli Deo Gloria. Hietaniemi församling. Gloria in excelsis. Holmiæ Michael Boder. Redaktionen af Norrbottens=Kuriren uppmanade Hietaniemi församlingsboar att försöka återbörda sin klocka, som sannolikt blifwit dem fråntagen såsom krigsbyte under ofreden i början på 1700=talet. Detta hafwa de ock gjort, och med den lyckliga utgång, att kejsarens farbroder Konstantin Nikolajewitsch, i hwars slottskyrka i Strelna klockan hänger, wälwilligt lofwat återsända klockan och för detta ändamål på ministeriel wäg begärt upplysning om den hamnplats, dit klockan fördelaktigast kunde sändas. För denna af en främmande furste bewisade ynnestfulla wälwilja hafwa Hietaniemiboarne kanske att tacka den omständigheten, att i deras ådror flyter samma blod som i den folkstams, hwilken det ryska kejsarhuset räknar såsom sina laglydigaste och trognaste undersåtar. -----  Samma annons återfinns i tidningen Blekings-Posten N:o 46, Fredagen den 13 Juni 1884, s. 2. ----- I tidningen Kalmar N:o 104, Måndagen den 13 Juli 1885, s. 2: - Hietaniemi gamla kyrkoklocka. I Norrbottens=Kuriren läses: Hietaniemi församling har nu återfått den församlingen fordom tillhöriga kyrkoklockan, hwilken återfunnits i Strelna och af storfursten Konstantin Nikolajewitsch till församlingen återskänkts. Ångaren Luleå medförde den nemligen till Haparanda på sin senaste tur. Swenska utrikes=departementet har warit den mellanhand, som bragt denna sak till ett för församlingen så önskwärdt slut. (P.=T.) ----- 
87
« skrivet: 2013-01-24, 20:38 »
I Post- och Inrikes Tidningar N:o 265, Tisdagen den 14 November 1848, s. 2:
= Torneå-historien. De tvistigheter emellan Svenska myndigheterna i Haparanda och de Ryska i Torneå, som vi förut berättelsevis omnämnt, vinna genom efterföljande ifrån Piteå Landskansli meddelade detaljer närmare belysning:
Uti rapport af d. 2 Sept. d. å. anmälde t. f. Kronofogden Rutbäck, att en mansperson vid namn Kukkonen, hemma från Wiborgs Län i Finland, någon tid uppehållit sig dels i Niemis, dels i andra byar af Öfver-Torneå socken, utan annat än ett på Ryska språket skrifvet pass, saknande destinationsort och vision: att Kukkonen i en pressad och guldsnittad plånbok befunnits innehafva en större summa i Ryska sedlar, hvarförutan han innehade en af silfverperlor virkad börs, rikt försedd med guld- och silfvermynt, en större briljanterad guldring, samt ett guld-repeterur med större vidhängande collier och krok, jemväl af guld och att mannen, som saknade mot dessa dyrbarheter svarande garderob samt vid efterspaning hållit sig undan, ansågs för misstänkt. Kon. Befhde utfärdade i anledning deraf kungörelse om Kukkonens gripande och insändande till länshäktet. Under tiden blef K. gripen och i Neder-Torneå häradshäkte insatt. Vid samma tid ankom en af t. f. Borgmästaren F. J. Cederman i Torneå stad undertecknad skrifvelse, dat. d. 4 Sept. och ställd till Kronofogden P. Öhrling. Denna skrifvelse, som af Öhrling omedelbart öfverlemnades till t. f. Kronofogden Rutbäck, är så till vida märkvärdig, att C:n med hotande ordalag fordrar Kukkonens lösgifvande. Slutmeningen är nemligen att om ej K. lösgifves, så skall jag veta, att på lika sätt behandla Svenskar, som hitkomma utan pass och Häradsskrifvaren Bäckström (som gripit K. och honom till Kronofogden afsändt) skall vara den förste, som skall noga observeras, och i fall han här visar sig, bli ändamålsenligt behandlad. Då nu Fogden R. icke ansåg sig böra efterkomma den Ryske embetsmannens sålunda uttryckta önskan eller beskyllning, fann sig Cederman föranlåten, att (förmodligen utan pass) resa öfver till Haparanda och till Fogden Rutbäck densamma mundtligen förnya samt att med ännu mera hotande ord såsom: att häkta eho, som vågade sig öfver på Finsk botten, och ej allenast mot R. utan mot Svenska Embetsmanna-corpsen i allmänhet sårande och anstötliga yttranden, förebrå R. mannens häktande.
Detta oaktadt afsändes K. till länshäktet och inställd till Kansliförhör d. 12 sistl. Sept. uppgaf han sig vara född i Kivinebbs församling af Wiborgs Län, hvilket förhållande med Prest-attest styrktes; hvarjemte K. förklarade, att han rest till Norden för att bese de beryktade bergen Avasaxa och Luppio; att han dröjt på Svenska sidan egentligen derför att han tänkte äkta en qvinna i Niemis, hvarföre han ock sökt sig tjenst vid tullen i Torneå, samt att han ärft efter sine föräldrar 15,000 Rubel papper utom förutnämnde guldur och ring. K. Befhde beslöt, i anledning häraf, att K., såsom passlös, skulle till Guvernörens öfver Uleåborgs Län vidare behandling öfversändas; hvarjemte K:s penningar, utgörande 200 Rubel silfver jemte ringen skulle till Guvernören afsändas, men börsen, innehållande 3 Rubel 30 kop. i silfvermynt, öfverlemnades genast till K:s disposition.
Fogden R., jemte åtskillige andra af de vid gränsen varande Embets- och tjenstemän hafva sedermera yrkat, att på lämpligt sätt erhålla upprättelse af Borgm. C. för dennes uppförande i Haparanda, och hafva de för sådant ändamål insända handlingar af K. Befhde till H. Ex. Statsministern för Utrikes Ärender blifvit afsända, för den åtgärd H. Ex. kunde finna lämplig.
K. skall, enligt underrättelse, numera, sedan han af Guvernören i Uleåborg å fri fot ställts, vara tjenstgörande vid Torneå Tullkammare. -
Särskildt förmäles att Kukkonen, på resa från Kansliförhöret i Piteå till Uleåborg, rymde från Fånggevaldigern nära Haparanda, men blef kort derefter gripen på Finska sidan, samt att Kronolänsmannen Svanljung i Öfver-Torneå, för hvilken Kukkonen, under sitt första vistande derstädes, förevisat sitt Ryska pass, icke funnit detsamma giltigt, hvadan han lärer hotat Kukkonen med fångskjuts till Piteå, men att, då K. lofvat förskaffa sig annat pass, S. afstått från denna föresats, och från den stunden befunnits innehafva K:s guldur och kedja. På hvad vilkor i öfrigt Svanljung mottagit klockan och kedjan, är för de oinvigde en hemlighet, ehuruväl Kukkonen i Piteå uppgifvit, att S. erhållit dessa saker till säkerhet derför att K. skulle skaffa sig riktigt pass. - Förhållandet med hela denna sak är ganska mystiskt, ty att mannen ärft så mycket penningar af sina föräldrar, är föga troligt, enär dessa varit inhyseshjon. Länsman Svanljung har blifvit suspenderad tills vidare.
88
« skrivet: 2013-01-24, 19:06 »
I tidningen Kalmar N:o 150, Torsdagen den 1 Oktober 1885, s. 2: - Mördande småbekymmer. I Dagens Nyheter berättas: En 18=årig son till landtmannen Erik Kumpani i Niemis by, i trakten af Haparanda, afhände sig den 6 september lifwet medelst hängning. Orsaken till hans förtwiflade gerning war att hans fader befalt honom låna sin helgdagsrock åt en yngre broder, som skulle bewista ett graf=öl. Uppretad öfwer detta, som han ansåg, oberättigade intrång i hans eganderätt, aflägsnade han sig ur bostaden under yttrande att de nog skulle få ångra hwad de gjort och begaf sig till winterbyggnaden, der han senare på dagen återfans, men död. Han hade hängt sig i sin halsduk. ----- 
89
« skrivet: 2013-01-24, 18:41 »
I Post-= och Inrikes=Tidningar N:o 105, Tisdagen den 9 Maj 1826, s. 3: Till Förekommande af twister om wår qwarlåtenskap efter wår död, hafwa wi af fri wilja och med sundt förnuft afslutat oß emellan följande inbördes Testamente: Att då endera af oß med döden afgår, blifwer den efterlefwande Makan ensam oqwald och owillkorlig ägare af all wår gemensamt förwärfwade Egendom, så i löst som fast, af hwad namn den wara må. Hwilket wi tillkallade Wittnens närwaro med wåra bomärken bekräfta. Niemis d. 5 Aug. 1822. Olof Henricßon Juvani. Anna Greta Henricsdotter Littiainen. Bomärke. Bomärke. Bewittna: E. B. von Konow. Margareta Johansdotter Huhdananti. Abraham Henricßon Rasti. Bomärke. Bomärke. ----- 
90
« skrivet: 2013-01-24, 17:58 »
I Stockholms Post=Tidningar N:o 28, Torsdagen den 7 April 1791, s. 4:
Öfwer=Torneå Häradsrätt i Westerbottens Län, har stäldt afl. Hans Hannokainens Enka Brita Olofsdotter i Kuifwakangas, öfwer 90 år gammal, samt den mindre wetande Drängen Johan Johansson Birgela i Niemis, under Förmyndare; hwilket härigenom första gången kungöres.
91
« skrivet: 2013-01-24, 17:31 »
I Inrikes tidningar N:o 98, Tisdagen den 22 Augusti 1797, s. 1:
Öfwer=Torneå, den 29 Jul. Wärdaste Medborgare! föreställen Eder at se lågornas hwäsande buller bittida om morgonen wäcka en Moder, med des yngsta Son och skrämma dem, i yttersta nakenhet, at springa ut genom flammorna: at twänne äldre Barn om 6 och 7 års ålder aldeles blottade taga flykten genom fönstren: at alt hwad deße personer ägde i kläder, husgeråd och födo=ämnen på en korrt stund förtäres: at mannen til denna Moder och Fadren för deßa Barn kommer til sit hus, och finner ej annat än rökande bränder och aska, jämte de ömkeligaste rop af sina närmaste. Och då I detta uti en liflig föreställning sedt, märken då noga på Edra hjertans känslor och hwad de ingifwa Eder; wißerligen den yttersta medlidsamhet och beslut at efter råd och ämne hjelpa uslingarne. Och som dagliga erfarenheten nogsamt wisar Allmänhetens ömma bewågenhet emot hwar och en sig anmälande olycklig, så wågar man hoppas, at de, som beskrifne olycka undergått, äfwen få erfara tröstande wedermälen. De olycklige, för hwilka man härigenom så ödmjukt som tröstefullt anropar alla ömhjertade, är Capell=predikanten Matthias Kolström med Hustru och Barn, i Gustaf Adolphs Capell=Församling under Öfwer=Torneå pastorat, så mycket ömkanswärdare, som denna för få år sedan inrättade Församling består allenast af 30 til största delen fattige Bönder och Nybyggare, som knappast kunna lifnära sig sjelfwa af fiske och jagt, men sällan få mätta sig af en ren brödkaka. De som röras til detta förlorade hushållets hjelp, täcktes sända sina barmhertighets=gåfwor på Torneå och Öfwer=Torneå til undertecknad. O. Sandberg, Kyrkoherde i Öfwer=Torneå.
92
« skrivet: 2013-01-24, 16:52 »
I Post= och Inrikes=Tidningar No. 248, Torsdagen den 24 Oktober 1833, s. 4:
Enligt GränseTullrättens i Haparanda d. 27 dennes fattade beslut, warder den eller de, som äro ägare till af Gränseridaren Anders Ekorn d. 14 innew. Sept. månad anhållne 7 lisp. Smör och 6 lisp. saltad Lax, hwilka waror af 2:ne Manspersoner, d. 11 i samma månad, från Ryska sidan blifwit till detta Rike öfwerförda och upplagda uti en Fiskarebod wid Selfwälas strand i Wojakala By, kallade att, sist före kl. 12 å första helgfria dag, som infaller 3:ne månader, hwarje månad till 30 dagar räknad, efter det kungörelse härom blifwit i Post= och InrikesTidningen tredje gången införd, wid GränsTullrätten härstädes sig infinna, för att swaromål afgifwa uppå Ekorns påstående, att ifrågawarande waror måtte förbrutna dömmas, wid påföljd, att eliest icke i målet warda hörd. Haparanda d. 30 Sept. 1833.
93
« skrivet: 2013-01-24, 16:30 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 71 Torsdagen den 14 Juni 1804, s. 8:
Neder=Torne och Carl Gustafs Församlingars Tings Rätt, Westerbottens Län, har den 17 Mars detta år, ställt gamla orkeslösa Bonden Carl Nilsson Perentie i Öfwer=Wojakala under Förmyndare, samt till hans kurator förordnat Michel Persson Orrawainen i Neder=Wojakala; som andra gången kungöres.
94
« skrivet: 2013-01-24, 16:26 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 56, Torsdagen den 21 Maj 1795, s. 4:
Nedre Torne Häradsrätt i Westerbottens Län, har den 23 April 1795, under Förmyndare stält Bönderne Samuel Nilsson Samuli i NederWojakala och Johan Johansson Innala i Kärsbäck, samt förordnat Curator för Organisten Peter Åbergs Hustru Elisabeth Johansdotter Beckman; hwilket härigenom kungöres.
95
« skrivet: 2013-01-24, 15:15 »
I Post- och Inrikes Tidningar No. 76, Tisdagen den 1 April 1856, s. 2: VETENSKAPS-AKADEMIENS ÅRSHÖGTID, i går, firades å stora börssalen, i närvaro af ett stort antal åhörare och åhörarinnor. I det helsningstal till H. M. Konungen, hvarmed akademiens ordförande för det tilländagående året, hofmarskalken friherre von Beskow, inledde sammankomsten, erinrade han om det utmärkta hägn, som vetenskaperna och Akademien städse åtnjutit under denne sin sjunde Skyddsherre, hvilken med mera kärlek än någon af sina föregångare omfattat Akademiens angelägenheter, i det han icke blott på mångfaldigt sätt främjat hennes bemödanden, utan äfven deltagit i alla hennes fester. Att vetenskaperna också förtjena ett sådant skydd, visade talaren genom en jemförelse mellan deras fredliga eröfringar, hvilka tyst och obemärkt göras i den ensliga klostercellen eller studerkammaren, och härförarnes blodiga. De förra icke blott öfverlefva alla andra välden och sprida glädje och välsignelse bland en sen efterverld, då af de öfriga knappt minnet återstår; utan menskligheten står till dem i vida större tacksamhetsskuld än till några andra, liksom de ofta äro vilkor för dessas möjlighet. Dagens fest har ett särskildt intresse derföre, att Konung Oscar blifvit införd i vetenskapernas rike af den man, öfver hvilken Akademien låtit slå minnespenningen för året, nemligen den berömde mathematikern Jöns Svanberg, till hvilkens lefnadsskildring tal. nu öfvergick. Han var ett af dessa vetenskapernas söndagsbarn, hvilkas bana ödet tyckes på förhand hafva utstakat och jemnat. Liksom hans europeiska rykte först utgick från den höga norden, såg han äfven sjelf dagen i dessa trakter och är det nordligast födda snille, som hitills uppenbarats för verlden. Föräldrarne voro föga bemedladt bondfolk i Nedre Calix och hade af 12 barn bestämt honom, det sjunde i ordningen, för den lärda vägen. Redan tidigt röjdes hans håg för naturens studium och man berättar att då han, en gång bortskickad af modren i ett ärende, icke på qvällen återkom till föräldrarne, funno dessa honom sittande på en sten och fördjupad i stjernhimmelens betraktande. Sin första bildning erhöll han i Torneå skola, af en i mathematiken särdeles skicklig lärare. Mera inhemtade han likväl af en vidtberest och språkkunnig skräddare i Torneå, samt en lappfogde, som fört stativet under 1740 års gradmätning och tidigt gjorde honom bekant med dessa arbeten, som han en dag skulle förfullständiga. Såsom skicklig i språk ledsagade han ofta resande utländingar till Avasaxa och och utvidgade på detta sätt sina kunskaper och sin kännedom af verlden. Student i Upsala vid 16 års ålder, egde han redan då större kunskaper i mathematiken än mången den tidens magister. I graden erhöll han hedersrum och kallades samma år af den berömde Melanderhjelm till Vetenskapsakademiens vice sekreterare; för att öfvertaga de tillämnade nya gradmätningsarbetena. Detta värf utförde han inom 4 års tid och framlade resultatet i en afhandling på franska språket, af stort värde särdeles för de begagnade methoderna, ett slags förarbete till den sedermera af La Place m. fl. utvecklade prohabilitetstheorien. Också belönades han med franska Nationalinstitutets astronomiska pris, en utmärkelse, som hvarken förr eller sedermera tillfallit någon svensk lärd. Han blef nu professor vid fältmätnings-corpsen samt Vetenskapsakademiens sekreterare och astronom, men utbytte snart dessa ansträngande befattningar mot ett professorat i Upsala, hvarest han i 20 års tid verkade genom snillrika föreläsningar och flera skrifter. Derjemte verkställde han, i förening med Rudberg och Cronstrand, de pendelförsök, som borde läggas till grund för det nya mått- och vigtsystemet i Sverige. Åren 1818-19 undervisade han dåvarande kronprinsen Oscar i de mathematiska vetenskaperna, höll år 1826 parentation å akademiens vägnar med anledning af nuvarande kronprinsens födelse och utgaf slutligen en mycket berömd afhandling för att förtjena sin krans såsom jubelmagister. Jöns Svanberg kan kallas den analytiska methodens fader i Sverige. Af antikens författare, med hvilka han var nära förtrogen, hade han tillegnat sig icke blott klarhet, kraft och korthet i sitt språk, utan äfven de upphöjda tänkesättet, hvilka utmärka dem. Såsom prest, - ty han öfvergick från den yttre himlaläran till den inre - gjorde han sig lika älskad af sin församling som förut af sina lärjungar. Den öfver honom beslutade medaljen visar på åtsidan hans bröstbild med omskriften: J. Svanberg, Th. D. Math. Prof. Ups. Equ. Aur. samt nedanför: Nat. 1771, den. 1851. På frånsidan synes en del af norra hemisferen och deröfver åtskilliga af himmelsglobens stjernbilder med inskriften: Utramque plagam sedulo lustrans. I afskärningen läses: Socio meritis. Reg. Acad. Scient. Svec. MDCCCLVI. -----  Jöns Svanbergs (1771-1851) minnespenning från 1856. (Meddelandet ändrat av Calixius 2013-01-24 15:21)
96
« skrivet: 2013-01-24, 14:29 »
Sven-Erik> Det ska läsas: - Professor Jöns Swanberg i Upsala har aflidit, wid nära 80 års ålder.
97
« skrivet: 2013-01-24, 11:24 »
I Jönköpingsbladet N:o 6, Tisdagen den 21 Januari 1851, s. 1: ----- 
98
« skrivet: 2013-01-24, 11:14 »
I Post= och Inrikes=Tidningar No. 90, Fredagen den 19 April 1833, s. 1:
Officiella Artiklar.
Den 31 förlidne Mars, Kongl. WettenskapsAkademiens Högtidsdag, hade Akademien offentlig sammankomst å stora Börssalen, som H. K. H. Kronprinsen och H. K. H. Kronprinseßan täcktes biwista. Preses, Biskopen Doktor Franzén, öppnade sammankomsten med ett tal och uppläste widare en berättelse om Akademiens åtgärder under det förslutna året. Akademien hade tillagt hennes Ledamot, profeßoren Doktor Jöns Swanberg, de Fernerska priset, för en, af honom författad, uti Akademiens Handlingar införd afhandling. Likaledes hade Akademien utmärkt de af hennes Ledamot, profeßoren Elias Fries, utgifna arbeten: Novitiæ floræ Suecicæ och Lichenographia Europæ, med ett pris af 25 Dukater uti en öfwer Linné preglad medalj, samt tillagt Direktören A. Lundström för den af honom utgifna Handbok i Trädgårdsskötseln, deraf andra upplagan nyligen utkommit, en belöning af 12 Dukater uti en skådepenning jemwäl öfwer Linné. Akademien hade detta år låtit pregla en minnespenning öfwer hennes aflidne Ledamot, Hans Exellens, f. d. RiksStåthållaren, m. m., Grefwe B. B. von Platen. De wanliga Årsberättelserna, rörande Wettenskapernas framsteg, upplästes af Akademiens Embetsmän, med undantag af Teknologiske profeßorns, i anseende till mellankommet sjukdomsförfall.
99
« skrivet: 2013-01-24, 10:38 »
I Inrikes=Tidningar N:o 51, Onsdagen den 13 Maj 1807, s. 3 f.:
I anledning af Kongl. Majestäts befallning till alle Corpser och Stater, att till Deß Wettenskaps=Academi inlemna wederbörliga förteckningar öfwer tillhörande Embets= och Tjenstemän, tillkännagifwes härmedelst, att tryckningen af Krigs= och Civil=Calendern företages i början af Julii, Stockholms Stads=Calender i början af September, och Hof=Calendern i början af November månad. Stockholm den 9 Maj 1807. Jöns Swanberg.
100
« skrivet: 2013-01-24, 10:18 »
I Inrikes=Tidningar N:o 101, Torsdagen den 3 September 1812, s. 2: Den 16 sistl. Junii öfwerlemnade Matheseos profeßorn Magister Jöns Swanberg Academiska Rectoratet till philosophiæ practiæ profeßoren Magister Nils Fredr. Biberg. ----- 
101
« skrivet: 2013-01-24, 09:58 »
I Inrikes =Tidningar N:o 94, Tisdagen den 17 Augusti 1813, s. 1:
Uti Kongl. Wetenskaps=Academiens sammanträde Onsdagen den 11 Aug., blef till präses efter Hans Excellence m. m. Herr Grefwe E. Ruuth, för sednare hälften af året wald Mathematices professoren Jöns Swanberg.
102
« skrivet: 2013-01-24, 09:40 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 14, Fredagen den 1 Februari 1811, s. 1:
Under den 13 sistl. December har Hans Kongl. Majestät i nåder utnämnt och förordnat Professoren wid Fältmätnings=Corpsen och Secreteraren wid Kongl. Wetenskaps=Academien Jöns Swanberg, till Mathematum Infer. Professionen wid Kongl. Academien i Upsala.
103
« skrivet: 2013-01-24, 09:16 »
I Inrikes Tidningar N:o 20, Tisdagen den 23 Februari 1808, s. 4: Häradsskrifwaren Isac Curtelius, död på Mattila Gård i Torne den 22 Jan., i deß 50 års ålder. ----- 
104
« skrivet: 2013-01-24, 08:47 »
Annons i svensk tidning. Inrikes Tidningar N:o 42, Måndagen den 2 Juni 1788, s. 2: Genom provincial Medici i Torneå, Doctor Joh. Gryzelii frånfälle, är provincial Medici beställningen i Westerbotten worden ledig, som härmed tilkänna gifwes; och hafwa hugade och skickelige sökande, til denna ledighet sig i Kongl. Collegio=Medico skyndesamt at anmäla. ----- 
105
« skrivet: 2013-01-24, 08:16 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 146, Måndagen den 12 December 1808, s. 4:
Auctioner.
Koppoka och Förare Hemman, ett halft mantal Skatte i Haparanda By och Neder=Torneå Socken, med andel i Torne Elfs Laxfiske efter 3 lisp. 15 skålp:s taxa samt i senare åren uppsatt åbyggnad, och deribland en till 1000 R:d. Banco brandförsäkrad Caracters=byggning, som aflidne Inspectoren Mitanders Enka och Arfwingar till Creditorernes förnöjande afstått, blifwer å stället den 5 Januarii 1809, kl. 2 e. m., genom Auction till den mestbjudande försåldt; hwilket till hugade Köpares underrättelse gifwes tillkänna.
106
« skrivet: 2013-01-24, 07:43 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 102, Torsdagen den 11 September 1800, s. 4:
Concurs=Twister.
Per Johansson Råusus och des Hustrus Anna Hansdotters i Nederwojakala Borgenärer kallas til laga Tinget med Neder=Torne och Carl Gustafs Församlingar å Haparanda Gästgifwaregård, Westerbottens Län, til den 10 Oct. innew. år 1800, at deras fordringar lagligen styrka; hwilket tredje gången kungöres.
107
« skrivet: 2013-01-24, 07:41 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 102, Torsdagen den 11 September 1800, s. 4:
Concurs=Twister.
Neder=Torne och Carl Gustafs Församlingars Tings=Rätt, Westerbottens Län, kallar Johan Tobiesson Kangarantas i Karunge Borgenärer til den 10 October och Nils Nilsson Lukas i Kakama Borgenärer til den 13 October innewarande år å Haparanda Gästgifwaregård, at deras fordringar bewaka och lagligen styrka; hwilket härigenom til efterrättelse tredje gången kungöres.
108
« skrivet: 2013-01-24, 06:53 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 56, Torsdagen den 21 Maj 1795, s. 4: Concurs=Twister. Til den 12 December innew. år 1795, kallas Johan Johansson Huhdanantis i Njemis och des Hustrus Brita Mattsdotters Borgenärer, at wid Öfwer=Torne Ting i Socknestufwan, Westerbottens Län, lagligen bewaka deras fordringar, i anseende til den af Hustrun sökte Boskillnad; som första gången kungöres. ----- 
109
« skrivet: 2013-01-24, 06:14 »
I Stockholms Post=Tidningar N:o 84, Måndagen den 27 October 1788, s. 4:
Til salu finnes:
Igenom offentelig Auction kommer förmedelst up= och afslag, Krono Skatte Hemmanet Torpet af tre 16:dels mantals skatt belägit under N:o 1 i Påta By och Neder=Torne Socken, den 7 Febr. 1789, at, så wäl å Westerbottens Lands=Cansli i Ume som Torne Rådstufwa til den mästbjudande försäljas. Hugade köpare kunna emedlertid, så wäl å Lands=Cansliet, som hos Krono=Befallningsmannen Johan Dyhr i Torne, af det öfwer egendomen, utaf Domhafwanden uprättade wärderings instrument, om Hemmanets beskaffenhet sig underrättade göra.
110
« skrivet: 2013-01-23, 22:13 »
Inger> Syns det bättre nu?  = ställt Och tack för ditt deltagande.
111
« skrivet: 2013-01-23, 20:38 »
I Inrikes Tidningar N:o 14, Fredagen den 5 Februari 1796, s. 3:
Auctioner.
Så wäl å Westerbottens Lands=Cansli i Umeå, som wid Neder=Torne Härads Rätt, kommer den 9 April innew. år 1796 det under Kongl. Maj:ts och kronans disposition warande Skattehemmanet Torpet kalladt, 3=8:dels Mantal, däraf en 48:del är krono, belägit under N:o 1 i Påta By af Neder=Torne Socken under besagde Läns 4:de Fögderi, at sådant det nu är med all å Tomten warande wackra och ansenliga åbyggnad samt alt hwad därunder nu hörer eller framdeles lagligen tilwinnas kan, igenom öppen Auction förmedelst up= och afslag, til den mest bjudande försäljas. Å denne Egendom, hwilkenså fort Auction för sig gått, och Kongl. Kammar=Collegium budet pröfwat och antagit, tilträdas får, är af wederbörande Domhafwande beskrifning och wärdering författad, som finnes så å Lands=Cansliet som hos Krono=Befallningsmannen Dyhr i Torne, däraf hugade köpare kunna om hemmanets beskaffenhet göra sig närmare underrättade. Och angående Laxfisket i Torne Älf, hwilket emot Taxa detta hemman tilförene åtföljt, så ankommer på närmare utredning, och utförande i behörig ordning, om blifwande hemmans innehafwaren, i likhet med hwad Kongl. Maj:t Nådigast förunt dem af Skatte=Allmogen uti Torne och Carl Gustafs Socknar, med hwilkas hemman Laxfiske emot särskild Taxa åtföljt, kan efter än warande arrendetids förlopp med år 1800, få et sådant fiske tilträda och däraf under hemmanet Torpet, emot särskild Taxa, sig begagna til så stor del, som af fordno wid detta hemman warit nyttjad.
112
« skrivet: 2013-01-23, 19:10 »
I Stockholms Post=Tidningar nr 75, Torsdagen den 23 Junii År 1808, s. 7: Att Öfwer=Torne härads=Rätt genom Utslag af den 14 December 1807, ställt Bonden Henric Abrahamsson Heikilä i Armassari By, Öfwer=Torne Socken för liderlighet och misshushållning under Förmyndare=wård och inseende, samt dertill utsett och förordnat Bonden Johan Johansson Tulkila i berörde By; sådant warder härigenom, enligt Författningarne, första gången kungiordt. ----- Härtill kungjordes i samma tidning andra gången 27/6 och tredje gången 5/7 samma år. 
113
« skrivet: 2013-01-21, 17:00 »
Anita> 1868 9/10 (begravd 8/11) dog: Backst. hustrun Maria Elsasdotter Forsberg ` i Lappträsk, 67 år gammal och gift.  Karl Gustav Död- och begravningsbok F:2 1861-1896.
114
« skrivet: 2013-01-20, 11:45 »
Bengt-Göran> Vad baserar den funderingen på, att modern kanske kan komma från Överkalix?
115
« skrivet: 2013-01-20, 08:12 »
Stig> Jag har aldrig varit inne på denne Johan Stråle i mina forskningar.
Men det kan ju tänkas att Johan Stråle har sin far i den föregivna fadern Olof Johansson, vilken isåfall torde vara identisk med den son sedermera bonde på Stråkanäs 2 Olof Johansson, född 1763. Olof Johansson noteras ha gift sig 1795 med Maria Eriksdotter, född 1769. Detta med tanke på att Olof Johansson har ju en broder i Anders Johansson Stråle, född 1766, gift 1796 med Anna Eriksdotter, född 1771. Men detta är bara spekulationer. Allt detta enligt Husförhörslängd AI:2 1770-1805, fol. 232-233.
Jag vet inte var och i vilken hfl du funnit Johan Stråle i. Och han verkar ju inte finnas i Stråkanäs med modern eller med den spekulativa fadern. Så ett tips kan ju vara att genomsöka hela hfl AI:2, vilket du kanske redan gjort? Dessutom så har du ju på SVAR de mer precisa kommunionböckerna att genomsöka (eftersom hfl AI:2 och AI:3 spänner över så lång tid): D II:1 1742-1770, D II:2 1771-1792, D II:3 1793-1810, D II:4 1811-1824 m.fl. Och finner du dem inte i Stråkanäs i kommunionbok, kan du söka igenom hela volymen du söker i. Ett annat tips kan vara att kika i domboken, om du har tillgång till den. Om Johan Stråle har barn, så kan ju dess dopvittnen ge vissa ledtrådar, om moderns släktingar varit närvarande. Jag kikade lite och fann ingen bouppteckning på SVAR efter Johan Stråle, men väl bouppteckning efter Olof Johansson 1832 4/1. Men ingen Johan Stråle ej upptagen i denna. Jag citerar inledningen ur bouppteckningen:
Boúppteckning
efter förra Bonden Olof Johanson från Stråkanäs, som uti Februarii månad sistledit år med döden afgått, upprättad på dess Enkans Karin Ersdotters begäran, till rättelse emellan henne och med afledne Olof Johanson sammanaflade Barn, till myndige år komne Söner Bonden Olof Olofson, Joseph och Anders, samt döttrar Maria, gift med Johan Henrik Jönsson från Sockneträsk, och oförsedde Lisa Greta, Brita Stina och Anna Caisa, hvilka 3ne. sistnämndes rätt härmed bevakades af deras förmýndare Bonden Johan Fredrik Stråle från förstnämnde bý, och sedan Enkan uti förenämnde arfvingars närvaro blifvit påmind úppgifva Boets tillgång sådan den vid mannens frånfälle befunnits, uppgaf bemälte Enka nedannämnde egendom till värdering. nemln. ... (Nederkalix tingslags häradsrätt FII:8 1822-1832, nr 153)
-----
Vänligen
//Peder
116
« skrivet: 2013-01-19, 16:26 »
En grammatisk observation från Kalix. I tidningen Nyare Blekings-Posten (Blekingeposten) N:o 65, Tisdagen den 18 Augusti 1874, s. 3, under rubriken Hvarjehanda.:
Till egenheterna i norrlandsdialekten hör att i Calix brukar man uttala y såsom ö, t. ex. bötta i stället för bytta, hvaremot folket i Luleå uttalar y såsom i, således bitta i stället för bytta, o. s. v. En Luleå-bo, som nyss hemkommit från en resa till Calix, yttrade med anledning deraf följande intressanta observation: Det är besynnerligt med folket i Kalix: der säger man en tösk, när man menar en tisk.
117
« skrivet: 2013-01-19, 15:06 »
I Post- och Inrikes Tidningar No.28, Fredagen den 3 Februari 1860, s. 2, under rubriken FRÅN KONUNGENS KANSLI. Civil-Departementet.:
= Med anledning af Landshöfdinge-embetets i Norrbottens län hos K. M:t gjorda anmälan, hurusom Fjerdingsmannen i Neder-Calix socken af nämnde län Johan Stråle, under en tid af 35 år särdeles oförvitligt fullgjort sina tjensteåligganden, har K. M:t under den 20 sistlidne Januari funnit godt tilldela honom ett exemplar i silfver af medaljen utaf åttonde storleken, med omskrift för medborgerlig förtjenst, att i högblått band med gula kanter bäras på bröstet.
118
« skrivet: 2013-01-18, 12:19 »
En ny utmärkelse till Överkalix, denna gång till kyrkovärden Lars Brännvall, utdelad av Kungl. Majestät. I tidningen Folkets Röst N:o 4, Onsdagen den 13 Januari 1858, s. 2:
K. M. har tillagt folkskolläraren Sven Nilsson, som i 59 år med nit och skicklighet sysselsatte sig med barnundervisning inom Gumlösa församling af Kristianstads län, samt kyrkovärden Lars Brännvall, hvilken under en tid af 40 år med synnerligt nit bestridt kyrkovärdsbefattningen i Öfver-Calix socken af Norrbottens län, hvar sitt exemplar af medaljen i silfver af 8:de storleken med inskrift: för medborgerlig förtjenst att i högblått band med gula kanter å bröstet bäras.
-----
Det torde väl röra sig om Lars Brännvall (1779-1866), bonde och kyrkovärd i Grelsbyn 3, Bränna, Lensmens (Länsmansgården).
119
« skrivet: 2013-01-18, 11:32 »
En tråkig olyckshändelse från Överkalix. I tidningen Folkets Röst N:o 2, Onsdagen den 7 Januari 1852, s. 3: 
120
« skrivet: 2013-01-18, 11:24 »
Göran> Ja, det skulle vara ytterst intressant och få veta, om denna silvermedalj Nils Jönsson Nordmark tilldelades av Kongl. Patriotiska Sällskapet för sin odlingsflit 1857 28/11 finns kvar hos släkten Nordmarks ättlingar?! Någon som kanske vet eller har hört något om denna medalj? Sådana utmärkelser bland bondebefolkningen har ju en benägenhet att föras stolt vidare i berättartraditionen.
Nils Jönsson Nordmark är kusin med Nils Petter Henriksson Stålbröst senare Bröst (1793-1862), korpral i Innanbäcken, Nederkalix. Nils Petter är för övrigt min morfars ff ff.
121
« skrivet: 2013-01-18, 10:28 »
I Post- och Inrikes Tidningar No. 301, Måndagen den 7 December 1857, s. 2:
Vid Kongl. Patriotiska Sällskapets allmänna sammankomst den 28 sistl. November beviljades nedannämde belöningars utdelande:
För odlingsflit: åt arrendatorn Olof Carlsson i Skärfudde af Kalfsvik socken och Kronobergs län, landtbonden Nils Jönsson Nordmark i Orrasjerf af Öfver-Calix socken och Norrbottens län, samt bonden Johan Persson i Ensillre af Bergsjö socken och Wester-Norrlands län, hvardera en silfvermedalj med Konungens bröstbild, att i grönt och gult band bäras: åt arrendatorn Peter Bengtsson i Änganäs af Sandsjö socken och Jönköpings län och torparen Olof Andersson i Stenkas under Ulkeröd i Sanne socken af Götheborgs län, hvardera en silfvermedalj att i grönt och gult band bäras, samt åt f. d. sergeanten Carl Gustaf Svenske i Stordalen af Stafnäs socken och Wermlands län, en gåfva af 20 rdr bko.
122
« skrivet: 2013-01-18, 09:46 »
I Inrikes Tidningar N:o 33, Tisdagen den 22 Mars 1796, s. 2:
Den hedersgåfwa af en Silfwer=halsprydnad eller Ked, hwarmed kongl. patriotiska Sällskapet har täckts ihogkomma Catharina Pehrsdotter uti Westerbottens Län och Öfwer=Calix Församling för des mångåriga tjenst hos Comministrarne Hedström och Lästadius såsom både Ladugårds= och huspiga, har under den 26 Julii förledit år uti allmän Socknestämma blifwit på Hr. Landshöfdingen och Riddaren af Donners anmodan henne tilstäld genom nämde Församlings kyrkoherde, då derwid hölls et korrt och lämpeligt Tal, jemte upmuntran til samma Samhälls=dygder.
123
« skrivet: 2013-01-11, 15:53 »
Hej Theresé!
Hanna Lundborg hade verksamhet i Umeå med firmanamnet Hanna Lundborg & Co (Hanna Eklund); men hade filial i Vännes [color=0000ff]1899[/color]. År [color=0000ff]1911[/color] hade hon firmanamn Hanna Lundborg; hon hade övertagit F. M. Stridbergs ateljé ca 1882 (F. M. Stridberg startade denna ateljé ca 1870, och drev den fram till Hanna Lundborg övertog den).
Så ditt foto bör ju med tanke på firmanamnet stämplat på ditt foto: Hanna Lundborg & CNI UMEÅ. (Hanna Lundborg & Compani Umeå), vara taget mellan åren 1899 och 1911. Så om ditt foto eller album är daterat år 1909, så överensstämmer det ju väl med dessa uppgifter.
Källa: Svenska fotografer 1899 & 1911 (en sammanställning av Lennart Snabb, 2001/2002, pdf.dokument); där [color=0000ff]årtalen[/color] sägs vara hämtade ur: Svenska Fotografers Förteckning av Anno 1899 resp. 1911.
-----
Vänligen
//Peder
124
« skrivet: 2012-12-25, 11:53 »
Tack Göran, en varm God Jul önskar jag dig åter - och ett kommande Gott Nytt År med förhoppningsvis god lycka i dina forskningar!
125
« skrivet: 2012-12-25, 00:48 »
18721130-892
Engman f. Ahlholm, Fanny Alexandra
Rönnen 1
Död 11/9 1956.
Kyrkobokförd i Älvsby, Älvsbyns kn (Norrbottens län, Norrbotten).
Född 30/11 1872 i Finland.
Gift kvinna (18/10 1896).
Anm:
AK=Piteanor 2000
--------------
Födelseförsamling i källan:
Finland
Källor:
DA / DOR 52-60
Mvh
//Peder
126
« skrivet: 2012-11-09, 18:16 »
Hej!
Ytterligare ett bidrag av väderkvarn, denna gång från min mormors födelseö, Hindersön i Luleå skärgård.
Väderkvarnen
På det 26 meter höga Ostigårdsberget finns rester av en väderkvarn, en s. k. stubbkvarn. Den skall ha uppförts omkring 1818 och var byns gemensamma egendom. Enligt en teckning av H Lagergren i Norrbottens museum återstår 1921 endast rester av foten och kvarnhuset. På ett fotografi från 1931 är den i ännu sämre skick. Då man på 1960-talet restaurerade väderkvarnen på Junkön diskuterades också om Hindersökvarnen skulle byggas upp. Detta var dock svårt att genomföra på grund av dess dåliga skick. Sedan man slutade använda väderkvarnen på Hindersön under 1800-talets senare hälft malde man säden på en större vattenkvarn på fastlandet. När en valskvarn togs i bruk i Råneå malde man kornet där och senare också vid valskvarnen i Gammelstad. (Isaksson, Britt och Olov, Norrbotten 1980-81 Skärgård (1982), Skärgårdsby och skärgårdsfolk - Hindersön på 1960-talet, s. 134).
-----
Vänligen
//Peder
127
« skrivet: 2012-11-07, 22:56 »
På Institutet för språk och folkminnens hemsida (Ansvarig för sidan: Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM): http://www.sofi.se/1760?q=kvarn&submit=S%C3%96K&s= Finns en utgivelse av Arvidsson, Alf, Arbetslivets folktro: en sammanställning av traditionsmaterial från övre Norrland. I denna sammanställning av traditionsmaterial rörande arbetslivets folktro från övre Norrland vill författaren visa på att folktron existerade genom att den kunde ge svar på viktiga frågor i tillvaron, svar som stod i samklang med det sätt man levde på. Ur innehållet: .Boskapsskötsel .Fiske .Jakt .Kvarn-, sågverks, och flottningsarbete .Åkerbruk .Övriga arbeten
128
« skrivet: 2012-11-07, 20:45 »
Sture> Ja, jag har ju en benägenhet att snöa in i diverse detaljer. Men dessa väderkvarnar var nog för våra förfäder just inga detaljer för dem. Jag vet inte, men jag får för mig att det kanske inte har varit så vanligt med väderkvarnar i den nedre älvdalen. Jag vet inte om jag någonsin har stött på omnämnandet av väderkvarn i något sammanhang i diverse handlingar vad gäller exempelvis Nederkalix socken. Andra typer av kvarnar har jag ju stött på en hel del av.
Så uppgiften om att Lars Larsson Forsman (1761-1795) i Niemis, Hietaniemi sn förolyckades vådel.[igen] i en väderqvarn (Hietaniemi Död- och begravningsbok C:1 1733-1803, fol. 332), är ju mig veterligen inte allt för vanlig på våra breddgrader, för att inte säga anmärkningsvärd. Så bara av den uppgivna platsen i dödboken (väderkvarnen) där hans olyckligen timade död inträdde, sätter ju onekligen igång funderingarna. För övrigt var ju Lars Larsson Forsman (1761-1795) en småkusin (tremänning) till min farmors fm fm Anna Greta Nilsdotter (1795-1860), g m Carl Olof Morin (1803-1866).
Vänligen
//Peder
129
« skrivet: 2012-11-07, 02:04 »
I Nils Ahnlunds arbete I Norrlandsstäder och Lapplandsbygd år 1800, Johan Erik Forsströms dagbok öfver resan i Norrland och Finnmarken 1800 och i Roslagen 1801 (1917), s. 50: ...Den 6 Junii. Innan kl. 1 f. m. gick jag upp på kyrktaken och därifrån uppsteg på en af väderkvarnstrapporna; härifrån såg jag nu solen åter uppgå, som återgaf lif åt fåglarna, hvilka nu hälsade henne med morgonsång. På förmiddagen ombads och förseglade de saker jag tänkte lämna kvar i Torneå..
130
« skrivet: 2012-11-07, 01:28 »
I byn Tjärn i Skellefteå socken byggdes en väderkvarn år 1761 (Lundström, Ulf, Skellefteå socken 1650-1790 (2001), s. 582).
131
« skrivet: 2012-11-07, 01:13 »
Bo, Sture!
Det verkar inte vara ett särdeles nytt fenomen detta med väderkvarnar i Norrbotten. Jag kikade lite i litteraturen angående den väckta tanken på ytterligare belägg för väderkvarnar.
I Tornedalens historia II, Från 1600-talet till 1809 (1993) skriver Ilkka Teerijoki i kap. 3 Jordbruk och jordbrukspolitik (s. 96), att ...Säden hade traditionellt malts till mjöl med handkvarnar. Redan vid 1600-talets början fanns emellertid flera bäck- och väderkvarnar, och de trängde undan handkvarnarna vid slutet av 1600-talet. Kvarnarna (skvaltorna) blev allt allmännare i takt med att tekniken utvecklades. I många byar fanns det flera av dem, där de i allmänhet ägdes av en samfällighet bildad av några gårdar. Husbehovskvarnarna kompletterades även av större s.k. tullmjölkvarnar, men av dessa fanns på 1700-talet endast en, Kristos kvarn i Nedre Vojakkala, där det maldes 720 tor säd om året. (not 204, HLA: Nb landskontors arkiv, D I:2, Krf i Torneå t länsstyrelsen 17 sept 1779; Rantatupa 1988: 140f.)
I Tornedalens historia II, Från 1600-talet till 1809 (1993) skriver Ilkka Mäntylä om Torneå stads grundläggning i kap. 8. Torneå - staden (s. 186): ...På den ytterst skalenligt ritade stadsplanen bildar de två gatorna med vinkelrätt skärande brandgator kvarter, som med säkerhet hade flera tomter. Utanför själva det stadsplanebelagda området växte tidigt upp uthusbyggnader, såsom malttorkar, rior och väderkvarnar, vilka 1640-talets mätningsman skisserat. (not 5, Mäntylä 1971: 25-32)
Vidare av ovannämnde författare i samma kap. (s. 213): ...Efter en utfärdad kungörelse måste staden skaffa sig en egen kvarn 1690, där borgarna kunde mala sin spannmål. Staden köpte för detta ändamål en enskilt ägd väderkvarn och reparerade den en del. (not 16, Mäntylä 1971: 130-147)
Läs mer om väderkvarnar i ovvannämnda citerade bok på sidorna 269, 347. I kap. 13. Resenärer i Tornedalen (s. 347) skrivet av Kjell Lundholm, återfinns en gammal bild (Bild. 138) som illustration, teckning, gravyr, etsning? där två gamla väderkvarnar är synliga. Men jag kan icke finna i boken då bilden är daterad. Någon som kanske vet eller kan ta reda på det?
Bildtext till ovannämnda bild 138: Karl XI var varken den förste eller siste turisten som ville se midnattssolen. Denna bild från något senare datum visar en grupp engelsmän Viewing the Midnight Sun at Tornao in Lapland. Här ser man kyrktornet till vänster och de bekanta väderkvarnarna och givetvis midnattssolen i norr. Turismen har sålunda gamla traditioner i bygden. (Efter Allhems Norrbotten 1958).
-----
Vänligen
//Peder
132
« skrivet: 2012-10-27, 22:24 »
Constantinus> Tack för ditt svar. Ja detta var ju verkligen ett bekräftande svar jag hoppades på till uppgifter, som säger en hel del. Det verkar vara en mycket intressant bok denna av Gudrun Norstedt, vilket svar av dig föranledde att jag ringde upp Gudrun och beställde den.
133
« skrivet: 2012-10-27, 13:18 »
Constantinus> Fantastiskt bra och nödvändig uppställning av Mårten Jonssons ättlingar! Tack för den Constantinus. En stilla undran. I Gudrun Norstedts bok Lappskattelanden på Geddas karta, Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början (2011): http://www.skogsfrun.se/gedda.htm presenteras under rubriken Samiska land i Umeå lappmark 1670, landshövding Johan Graans upprättade förteckning över vilka land och fiskevatten som varje enskild skattelapp i Umeå lappmark förfogade över. Under Uhmeå Byen. (Umbyn), redovisas: Mårten Joensson, hans Landh heeter Altaware, fiskiewattn Twaraträsk, Korpträsk, Kallträsk och några små tierner. Olof Mårtensson, hans landh heeter Sweiter, fiskiewattn, Brenträsk, Torrträsk och några små tierner. Mårten Jonsson torde ju vara densamma som i Constantinus sammanställning ovan (tabell 1), men är denne ovannämnda Olof Mårtensson identisk med sin namne och son (tabell 3) till Mårten Jonsson? Mvh //Peder
134
« skrivet: 2012-10-21, 09:55 »
Tommy>
Intressant fundering du hade där om gårdsnamnet Äostat. Jag har funderat också på vad detta gårdsnamn kan betyda. Jag kan tänka mig att det är ett gårdsnamn nedtecknat av Maj-Lis Wennberg från hennes arbeten från 1980-talet om byarna i Överkalix, där hon presenterade en ägarelängd för varje gård i resp. by eller flera byar i enskilda häften. Så detta uttryck till gårdsnamn kan ju vara isåfall, hur hon själv uppfattat och uttryckt gårdsnamnet då hon nedskrivit det, eller att hon har fått gårdsnamnet uttryckt av andra innan hon nedtecknade det (således som hon hört det uttalas). Det är ju onekligen ett dialektalt uttryck på Överkalix-mål, s.k. bondska, i detta fall Överkalix-bondska. I detta fall kan jag bara gissa mig fram. På 'kölis-bondska' (Kalix-bondska, Nederkalix) ska ju, om jag nu inte missminner mig, det ord som är snarlikt: Å´sta' = till.
Mvh
//Peder
135
« skrivet: 2012-10-20, 19:10 »
Leif, och Öyvind!
Jag har givit ett svar angående Johan Jonasson Vinsa, född 1811, och hans hustru Lisa Greta Johansdotter, född 1823, under en av mig nyskapad rubrik här på Anbytarforum » Särskilda forskningsområden » Forskning om samer » Samesläkter A-Ö » Vinsa / Winsa.
Vänligen
//Peder
Ps. Dessa ovanstående inlägg i denna diskussion om familjen Vinsa kan kanske Moderator flytta under ovanstående rubrik.
136
« skrivet: 2012-10-20, 18:58 »
Leif> Jag har inte kikat på denna familj så ingående ännu - den av dig efterfrågade under rubriken: Lappland: Jukkasjärvi 2012-10-20: - Johan Jonasson Vinsa, född 1811, gift med Lisa Greta Johansdotter, född 1823, med barn i Vittangi. Denna släkt Vinsa är en gren av släkten Hollster. Men jag kan tillföra ett ytterligare barn till detta par: Zakarias Johansson Vinsa, född 1851 1/1 (dp. 6/1) i Kyrkobyn, Jukkasjärvi socken, son till lappmannen Johan Jonasson Hollster eller Vinsa och Lisa Greta Johansdotter.  Jukkasjärvi Födelse- och dopbok C:5 1850-1861. Zacharias Johansson Winsa, född 1851 1/1 i Jukkasjärvi by av Jukkasjärvi socken i Norrbottens län. Intogs på Kronohäktet i Haparanda den 2 mars 1872, av Jukkasjärvi häradsrätt den 26 februari samma år för 1:a resan stöld uti å mark dömd till 8 månaders straffarbete samt att i 6 år medborgerligt förtroende förlustig. Om sina familjeförhållanden uppger han, att hans föräldrar var Lappmannen Johan Jonasson Winsa och hans hustru Lisa Greta Johansdotter, lefva i fattiga omständigheter och äro boende i Wittangi by af förutnämnde församling. Vidare uppgav han, att han Har åtnjutit försvarlig uppfostran, men vistats i föräldrahemmet utan stadig sysselsättning. Är till H.H. Nattvard admitterad, hwilken han sednast begått d. 6 januari d. å. Han sade sig icke vara gift och har nära anförvandter i lifvet. Skriven i Jukkasjärvi. Straffarbetstiden avslutad den 1 oktober 1872 och frigiven samma dag (Kriminalvårdsanstalten i Haparanda D2F:1 1865-1872, fol. 84). ----- Zacharias Johansson Vinsa, född 1851 1/1 i Jukkasjärvi by, församling och härad i Norrbottens län e.p.b. (= efter personbevis). Intogs på Centralfängelset å Långholmen den 14 juni 1875, dömd för 2:a resan stöld av kreatur uti å marken till straffarbete i 2 år och förlust av medborgerligt förtroende i 8 år därutöver, samt för falsk angivelse till straffarbete i ytterligare 16 dagar som blir tillsammans straffarbete i 2 år 16 dagar, enligt Svea hovrätts utslag av den 26 maj 1875. Enligt personbevis var han adm. i Jukkasjärvi, icke gift och skriven i Jukkasjärvi. Om sina familjeförhållanden uppger han, att hans föräldrar var Lappmannen Johan Johansson Vinsa o. h. h. Lisa Greta Johansdotter, hvilka ännu lefva o. bo i fattiga omständigheter i Vittangi by af Jukkasjärvi förs.. Vidare uppgav han, att han Har åtnjutit försvarlig uppfostran, men vistats mestadels i föräldrahemmet utan stadig sysselsättning. Han var tidigare 1872 straffad för 1:a resan stöld. P.b. (= Personbevis) från Kronohäktet i Haparanda af d: 8 juni 1875 Burman. Han frigavs den 21 maj 1877 (Centralfängelset Långholmen AIa:11 1872-1876, fol. 278). ----- Bifogar foto ur fånglista föreställande: Lappmannen Zacharias Johansson Winsa, född 1851 1/1, avfotograferad inför sin frigivning från Straffängelset å Långholmen 1877 21/5, efter att ha avtjänat 2 år och 16 dagars straffarbete för 2:a resan stöld och böter (RA, SVAR, Fångvårdsstyrelsens arkiv över frigivna straffarbetsfångar 1876-1925).
137
« skrivet: 2012-10-20, 06:35 »
I Dalpilen 1863-09-19, s. 2:
I Köpings tidning för den 11 september skrifwes: Förlidne gårdags afton kl. 8-9 hördes å Stora kyrkogatan härstädes några genomträngande nödrop, hwilka derefter straxt tystnade. När folk derwid utströmmade från de närmaste gårdarna, befans liggande på den eljest folktomma gatan en medelålders karl, hwilken å en dragkärra fördes till rådhuset, men som redan innan framkomsten dit aflidit till följd af 4 i bröstet erhållna knifstygn. Sedermera har blifwit upplyst att han i lifstiden warit kammageren Julius Benjamin Berg från Jarlsberg i Norge, hit åtföljd af hustru och ett barn. Troligen har mordet skett af någon bland hans följe, hwilken genast lemnade staden.
-----
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1863-10-02, s. 2:
Köping.
= En Zigenare wid namn Julius Benjamin Berg, kammakare från Jarlsberg i Norge, har af en annan Zigenare Joh. Wilh. Nilsson, 19 år gammal, blifwit mördad på en gata i Köping. t. f. Borgmästaren baron Fägersköld, åtföljd af fjerdingsmannen Jonsson, lyckades några timmar efter det mordet blifwit kändt, att gripa mördaren i en skog i närheten af Hjelmaresundet. Är den utförliga berättelsen härom i N. Dagl. Allah. riktig, får man erkänna att borgm. Fägersköld i denna affär ådagalaggt lika mycken skarpsinnighet och fyndighet, som raskhet och mod. Att midt i en skog anfalla ett Zigenareband af 7 wagnar och 30 a 40 personer, män och qwinnor, är werkeligen hjeltemodigt, och äfwentyret lika farligt, som romantiskt. Mördaren påträffades instufwad under fotsacken i en wagn och med öfra delen af kroppen under en ung qwinnas kjortel; han hade flera sår, som han lärer fått af Berg.
-----
138
« skrivet: 2012-09-23, 00:46 »
Maud> Tack så mycket för din hjälp! Så då har jag förhoppningsvis hamnat rätt till slut.
På SVAR återfinns nästan inga Sockenkataloger alls för Stockholms län (endast 2 st), så att man kan informera sig om vilka byar som finns för just denna socken Österåker.
Finns det någon by som kan heta bergom by i denna socken Österåker? Om inte Bergom, så kanske det ev. historiska bynamnet 'bergom' kanske kan stå för Berg, Berget, eller något liknande, kan jag tänka mig? Någon som vet?
Med vänliga hälsningar
//Peder
139
« skrivet: 2012-09-22, 23:58 »
Hej!
Jag vet inte riktigt om jag har hamnat rätt geografiskt nu, men jag har blivit av Moderator hänvisad att prova ställa min fråga här under Österåker i Uppland, istället för Österåker i Södermanland. Det jag undrar och skulle behöva hjälp med, är om denna församling Österåker idag motsvarar 1610-talets Åker socken i Roslagen?
//Peder
140
« skrivet: 2012-09-22, 23:51 »
Tack, för din hjälp, då försöker jag där. //Mvh Peder.
141
« skrivet: 2012-09-22, 21:42 »
Hej!
Jag vet inte riktigt om jag har hamnat rätt geografiskt nu, men provar ställa min fråga här under Österåker. Det jag undrar och skulle behöva hjälp med är, vilken församling idag som motsvarar 1610-talets Åker socken i Roslagen?
//Peder
142
« skrivet: 2012-09-14, 20:50 »
Glömde tillägga i ovanstående inlägg, att Brita Olofsdotter Thun dog 1753 4/11.
143
« skrivet: 2012-09-14, 20:23 »
Katarina, Erik och Constantinus> Tack för era svar. Min tanke var om denne Baltzar Thuen kunde relateras på nått till bruksarbetarsläkten i Kengis bruk och Svappavaara bruk. Sprang på av en tillfällighet nyligen denna dödnotis i Bygdeå Död- och begravningsbok C:2 1745-1780, fol. 218: Novemb. 4. Hust: Brita olofsdr. Thun. Nämndemannen Per Eric sons Hústrú i [bobacka.?] född 1703. Valborg mæstid wid Kengis bruk i öfverTorneå. Fadr: Bruks fogden Olof Balthasar Thun. Modr: H: Cherstin Eriksdoter St[åh] lnacke. Hem[m]a tils hon war 19 år. Kom då i Tienst hos then ti den härwarande Ofversten wid Regementet men sedermera General Leutnanten Budden brok. i 4.år. Gift då. haft 12 barn: 7.Söner. 5 döttrar. hvar af 3. söner och 2ne döttrar död för[e] modren. Haft någorlunda helsa, fast hon ibland beswäras af hufwudvärk. tils 5 år sedan, då hon ansattes med slag i wänstra foten, som sedan alt mer och mer tiltog i andra leder tils hon alde les lades på sängen för 2. år sedan. Haft nog sorg af flera vanvettiga barn thertill: men[........] med tolamod, [förvätande ?] sin förlossnings stund.
begrafwen d. 25 Now. sedan hon lefwat____50 1/2
-----
144
« skrivet: 2012-09-13, 20:42 »
Katarina> Så spännande med ditt inlägg. Men vem kan denne Baltzar Thuen vara, likaledes hans hustru Brita Mårtensdotter. Någon som vet, och kan ge besked? Vänligen //Peder
145
« skrivet: 2012-09-04, 09:04 »
Korrigerar mig själv i gjorda inlägg ovan av 2011-02-02:
Anders Peter Nordström dog inte 30/10, utan han dog 31/10 1891.
146
« skrivet: 2012-08-31, 05:12 »
Birgitta> Tack för ditt svar. Och tack för att du så beredvilligt delar med dig utav dina funderingar med diverse inlägg. Vilka är uppgifterna du använder dig utav för att särskilja dessa båda Katarina Eriksdotter åt?
//Peder
147
« skrivet: 2012-08-30, 07:40 »
Hej! Kan denne abbedissa Katarina Eriksdotter vara densamma som sin namne i ingiftsbrevet till Vadstena kloster 1525, vilken tillsammans med generalkonfessor Erich Beronis utfärdar brev från Vadstena den 10 mars 1530? Se här i Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven: http://www.nad.riksarkivet.se/SDHK?EndastDigitaliserat=false&Innehall=Birgitta+E riksdotter&Brevtext=true&Extratext=true&Sigill=true&Original=true&MedeltidaAvskr ifter=true&MedeltidaRegest=true&Brocman=true&Hadorph=true&Peringskiold=true&Ornh ielm=true&OvrMedeltidaAvskrifter=true&OvrMedeltidaRegest=true&AvanceradSok=False &page=6&postid=Dipl_38931&tab=post --- Vänligen //Peder
148
« skrivet: 2012-08-18, 13:45 »
I tidningen Dalpilen 1923-09-14, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker: 
149
« skrivet: 2012-08-18, 13:36 »
I tidningen Norra Skåne 1889-04-03, s. 2: 
150
« skrivet: 2012-08-18, 13:12 »
I Inrikes tidningar 1812-05-21, s. 7:
Transumt af protocollet hållit å Rådhuset i Wadstena den 20 April 1812.
S. D. Efter af Stads Fiscalen Abraham Fougt gjord anhållan, warder Borgaren och Smides=handlaren i Kongsbacka Peter Darell ålagd, att wid förlust af widare hörande sig wid Rådstugu=Rätten härstädes inställa måndagen den 20 nästkommande Juli kl. 10 förmiddagen och förklaring afgifwa uti det emellan åkäranden Fougt och honom anhängige mål, rörande öfwerfallande å Landthushållaren O. W. Stenbom, hwarom Darell skall underrättas genom detta Besluts i förande uti Inrikes=Tidningen, genom Stads=Fiscalens försorg. Ut supra.
In fidem
Johan Remner.
151
« skrivet: 2012-08-17, 20:08 »
I tidningen Kalmar 1873-08-29, s. 2: 
152
« skrivet: 2012-08-17, 14:22 »
Avlidna Wetterlings änka Juliana Wetterling, född omkr. 1740 (uå,db), död 1806 12/11 (bg. 23/11) i Ytterrestad, Hålta socken, Göteborgs och Bohus län (O), Bohuslän.  Hålta Död- och begravningsbok C:2 1787-1830, fol. 283. ----- I Posttidningar 1810-03-15, s. 7: År 1806 har uti Holta Socken och Solberga pastorat med döden aflidit kringresande BorgareEnkan Juliana Wetterling, hwars begrafningskostnad uppgått till R:d. 14: 28 sk. 8 rst. Banco; för hwilken kostnad den aflidnas Dotter Annika Darell, född Wetterling, pantsatt 4 stycken silfwermatskedar, en dito socker=tång och en dito strösked, med rättighet, att förenämnde pantsatta silfwer inom ett år återlösa; men som sådant ej skett, så har undertecknad wid Inlands Nordre HäradsTing på Smedserdd den 24 Maji 1808 under §. 41 låtit efter föregånget laga wårdi, som uppgått blott till R:d. 11: 5 sk. 4 rst. Banco, låtit lagligen wärdera förnämnde silfwer=pjecer, och som Annika Darells wistande är obekant, hälst hon med småhandel skall resa omkring i Landet, så har TingsRätten sig utlåtit, att Annika Darell, född Wetterling, bör uti Post=Tidningarne härom 3:ne gånger kungöras, med utlåtelse, att denne må fritt stånda, att en månad efter kungörandet i Tidningarne, silfret få återlösa och dertill gälda utfäst renta, eller låta pantägaren silfret på Auction försälja, eller efter wårdi behålla. Hwilket härmedelst Annika Darell, född Wetterling, andra gången kungöres. Ytter=Restad, den 2 Januarii 1810. Post=Adressen är Kungelf, Solberga och Ytter=Restad. Christiern Jönsson, pantägare. ----- //Peder
153
« skrivet: 2012-08-06, 12:14 »
Släktforskarnas årsbok 1992
Magnus> Ja, mig veterligen är det många intresserade som undrat precis samma sak, om varför just årsboken 1992 med dess värdefulla artiklar är så svårtillgänglig. Första tanken som slår mig, är ju givetvis att det kanske har med hur många exemplar denna har tryckts upp i. Men det vet jag inte. Jag själv har hitills aldrig lyckats få köpa mig ett exemplar ej heller via fjärrlån för många år sedan kunnat få möjlighet av att ta del av årsboken. Allt som oftast så glömmer man bort denna årgång och blir ständigt påmind från och till då man skulle behöva kika i den.
Så Magnus, om detta ditt inlägg är ett upprop av s. k. intresseanmälan för återutgivning av årsboken 1992, så ansluter jag mig här också.
Vänligen
//Peder
154
« skrivet: 2012-07-30, 21:53 »
Befallningsmans Enkan Ottiliana Bodin, född omkr. 1700 (uå,db), död 1767 16/12 (bg. 1768 3/1) i Rutvik, Luleå lfs.  Nederluleå Död- och begravningsbok EI:1 1765-1820, fol.20.
155
« skrivet: 2012-07-30, 21:50 »
Kaptenen Casper Fredrich Blomfeldt, född omkr. 1691 (uå,db), död 1768 19/2 (bg. 6/3) i Gammelstad, Luleå lfs.  Nederluleå Död- och begravningsbok EI:1 1765-1820, fol.22. ----- Gammelstad, Hedenslund 1:1, med Öhemmanet. Här kallas Casper Fredrich/Friedrich felaktigt vid efternamn Blomstedt, skall vara Blomfeldt.  Svenska Gods och Gårdar, Del 38 Norrbottens län (1942), Nederluleå, s. 602. ----- Vänligen //Peder
156
« skrivet: 2012-07-01, 04:11 »
Bevarade brev! Avsändare: Samuel Blomfelt, född 1671, död 1753. Född Florin adlad 1719. Sekreterare vid Kungliga biblioteket. Lagman i Karelen. Mottagare: Eric Benzelius, född 1675, död 1743. Universitetsbibliotekarie i Uppsala, professor i teologi vid Uppsala akademi, biskop i Göteborgs och Linköpings stift, ärkebiskop och prokansler vid Uppsala Universitet. År och antal: 1705-1722 (4 st). Anmärkning: Volym 2 brev 36 och 59. Volym 7 brev 44 och 45. Arkiv: Eric Benzelius den yngres arkiv (E005/Br 10). Volym: 2 och 7. Källa: Brevskrivarregister - Linköpings stiftsbibliotek: http://www.nationalmuseum.se/sv/Forskning/Dokumentarkiv/Konstnarsarkivet/Brevsam lingarna/ Det finns även under ovanstående källa i sökdatabasen 23 brev mellan åren 1713-14 från Samuel Florin till Mauritz Vellingk (1651-1727); 6 brev från 1714 från Mauritz Vellingk till Samuel Florin, och en hel del brev från medlemar av ätten von Buddenbrock. Väl värt att utforska ytterligare, för vidare uppslag som kan ge några kommande och värdefulla upplysningar att gå vidare med. --- Mvh //Peder
157
« skrivet: 2012-06-12, 15:02 »
Leif> Ja, jag tyckte också det var underligt från början, då likväl skatten är redovisad! Så någon omständighet kring gården eller gårdens innehavare eller brukare måste ju det ha varit, isåfall. Så det kan ju vara möjligt att gården brunnit, som du nämner; och husfolket varit tvungna att att söka härbergering annorstädes tills skadan varit åtgärdad. Kanske en liten brand, som gjorde att de nödgades vara borta från gården endast tillfälligt, eftersom ingen skattelindring tycks ha erhållits för detta år.
158
« skrivet: 2012-06-12, 09:01 »
Leif, och Niklas!
Kan det kanske stå Ewsto - med en snirkligt typ av apostrof-tecken ovan w:et? Dessa snirkliga tecken ovan w:et vet jag förekommer i 1600-talets mantalslängder.
Konsulterade Cavallin, Chr., Latinskt Skol-Lexikon (1942), s. 42; Evasto 1.: (vasto): Föröda, ödelägga: L.
Kanske från ovanstående form Ewsto, har a:et fallit bort i - Ew[a]sto? Således kanske benämningen anger Salomons öde-hemman?
Mvh
//Peder
159
« skrivet: 2012-06-03, 23:04 »
Tack Carina, och Kristian! Har varit intressant att följa er diskussion, något man kan ha i åtanke, om man skulle springa på i sin forskning någon av ovanstående nämnda personer.
Som kuriosa till denna diskussion, eftersom han har nämnts vid ett par tillfällen, så har jag lagt in under tillhörande rubrik:
Anbytarforum: Släkter: Introducerad adel: Buddenbrock, von, en bild av ett porträtt föreställande Henrik Magnus von Buddenbrock (1685-1743).
Lycka till med Småland, både Carina och Kristian, dit mina vägar, än så länge inte lett...
Vänligen
//Peder
160
« skrivet: 2012-06-03, 22:54 »
Henrik Magnus von Buddenbrock (1685-1743). Överste och chef för Västerbottens regemente 1717-1729, generalmajor 1730, friherre 1731, överbefälhavare i hattarnas ryska krig 1741-1742, blev 1743 syndabock för hattarnas krigsfiasko och halshöggs i Stockholm samma år. Foto SPA. Bild och bildtext: Övre Norrlands Historia, Del III Tiden 1638-1772 (Umeå, 1974), s. 114. 
161
« skrivet: 2012-06-03, 19:45 »
Hej! Dessa uppgifter fann jag, eftersom jag finner min ana i släkten Höijer/Höjer från Luleå, och tyckte mig ha stött på namnet Wolimhaus. Margareta Wolimhaus, gift (i hans 1:o gifte) med kaptenen Christoffer Brunsköld, de bodde en period i Piteå. Margareta Wolimhaus hade en syster gift med Jöns Eriksson Höjer, död 1698 (bg. 3/7). Handels- och rådman i Luleå stad. Nämnd 1682-98 (mtl). Bouppteckning efter honom 1702 2/9 (FIIA:1 nr 9). - Gift ca 1678 (mtl) med Elisabet Wolimhaus från Uppsala, död 1702 (bg. 3/8), dotter till apotekaren i Uppsala Simon Johansson Wolimhaus och hans hustru Katarina Andersdotter Brandt. Nämnd 1699-1702 (mtl). --- Källa: Lindfors, Constantinus, Luleå stad åren 1690-1780, Del XXII, familj 119 (webbversion, senast uppdaterad: 2012-03-11): http://familjenbostrom.se/genealogi/ --- Carina, det skulle underlätta med bifogade källhänvisningar till ingångsuppgift, ifall någon skulle önska bemöda sig med att vara behjälplig till denna fantastiskt intressanta forsknings diskussion. Mvh Peder
162
« skrivet: 2012-05-29, 17:21 »
Enligt Bygdén, Leonard, Hernösands stifts herdaminne, Del III (1925), s. 203:
Wilhelm Hernodius, komminister nr 4 1766-1805 i Råneå församling, född 1729 18/1, son till komministern i Nederluleå Wilhelm Larsson Hernodius. Inskrevs i Piteå skola 1738 och blev student i Uppsala 1745 8/10. I juni 1753 begärde fadern honom till hjälppräst och han fick 1753 27/7 i Härnösand avlägga sin prästexamen. Vid komministervalet efter Wallenius stod Hernodius på 2:dra förslagsrummet
och vann pluralitet samt erhöll fullmakt 1765 9/11 men tillträdde 1766. Efter
40 års tjänst i församlingen avled han 1805 15/12, nära 77 år gammal.
Gift 1:o 10/12 1761 med Ottilia Blomfelt, född 1726 11/3, dotter till kaptenen vid Luleå kompani Casper Fr. Blomfelt; efter några månaders äktenskap avled hon 1762 26/4.
Gift 2:o 1769 med Helena Elisabeth Hellberg, född 1742 4/2, dotter till komministern i Piteå Er. Hellberg; död i Lövånger 1817 18/6, 75 1/2 år gammal.
Barn:
Eric Wilhelm, född 1770 7/1 i Råneå, död begr 1770 17/6.
Maria Elisabeth, född 1771 11/12, en vacker och intelligent flicka, gift 1790 8/4 med assessorn och kronofogden Joh. Olof Dyhr i Lövånger.
Johannes, född 1773 17/5, död 1773 2/9.
Wilhelm, född 1774 24/11, död 1780 9/3.
Helena Margareta, född 1779 9/7, död 1782 i koppor.
Dorothea, född 1781 12/12.
---
Mvh
//Peder
163
« skrivet: 2012-05-11, 05:08 »
Hej, Toni!
Dessa uppgifter kanske hjälper dig.
Holger Fritiof Valentin Vilhelmsson, född 1896 23/4 (dop 28/4) i Västanfors socken, Västmanlands län (U), Västmanland (Västanfors födelse- och dopbok C:10, fol. 29), död 1981 17/3 i Skärholmen, Stockholms stad, Stockholms län (AB), Södermanland (Sveriges Dödbok 1901-2009). Gårdfarihandlare, bleckslagare. Enligt dödbok kallar han sig Pettersson (Sveriges Dödbok 1901-2009). Gift 1924 19/9 (Sveriges Dödbok 1901-2009) med
Anna Teresia Fredriksson, född 1901 18/8 (dop 28/8; hennes dopvittnen: f.d. Soldat Fredrik Fredriksson Björn och h.h. Emma Sofia fr. Fusselbo Stora Tuna., Hedemora stadsförsamlings födelse- och dopbok CII:2 1895-1914, fol. 37) i Hedemora stadsförsamling, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1992 7/10 i Södertälje, Stockholms län (AB), Södermanland, dotter till kringstrykande Selma Sofia Fredriksson (ändrat i födelsebok från Eriksson till Fredriksson).
Barn:
Olga Leontina Fredriksson, född 1920 21/5 i Tierp socken, Uppsala län (C), Uppland, död 1922 16/1 i Ordsbo, Tierp socken, Uppsala län (C), Uppland.
Ragnar Yngve Valentin Fredriksson, född 1922 23/6 i Tierp socken, Uppsala län (C), Uppland, död 1922 8/12 i Ordsbo, Tierp socken, Uppsala län (C), Uppland.
Linnéa Desideria Holgersson, född 1923 6/9 i Tolfta socken, Uppsala län (C), Uppland, död 2007 20/12 i Vagnhärad, Södermanlands län (D), Södermanland. Gift med Karl Olof Ulfström, född 1923 6/12 i Örebro Olaus Petri, Örebro län (T), Närke, död 1974 13/5 i Södertälje, Stockholms län (AB), Södermanland, son till montören Karl Teodor Ulfström (f. 1893 22/12) och hans hustru Edit Augusta Lovisa Nordenberg (f. 1894 10/11).
Sonja Desideria Holgersson, född 1925 1/7 i Tolfta socken, Uppsala län (C), Uppland, död 1966 1/4 i Adolf Fredrik, Stockholms stad, Stockholms län (AB), Uppland. Gift (frånskilda 1962 22/11) med Per Alfons Strid, född 1923 30/6 i Amsberg socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1993 14/7 i (Åkershem) Borlänge, Kopparbergs län (W), Dalarna, son till pappersarbetaren Per Anton Strid (f. 1897 15/9) och hans hustru Birgitta Elisabet Österberg (f. 1892 15/12).
Iris Ingegerd Holgersson, född 1927 1/1 i Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död ogift 2008 7/11 i Malung, Dalarnas län (W), Dalarna.
Ragnar Oskar Valentin Vilhelmsson, född 1928 25/6 i Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1928 18/11 i Hytting, Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna.
Knut Torsten Angantyr Holgersson, född 1933 23/3 i Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1977 20/1 i Södertälje, Stockholms län (AB), Södermanland. Gift (frånskilda 1964 17/3) med N.N.
Dannevid Vilhelmsson, född 1934 3/9 i Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1936 1/4 i Övre Svärdsjö, Kopparbergs län (W), Dalarna.
Greta Viola Holgersson, född 1937 21/7 i Stora Tuna socken, Kopparbergs län (W), Dalarna, död 1997 23/5 i Södertälje, Stockholms län (AB), Södermanland. Gift (frånskilda 1975 25/3) med Leif Göte Dahlqvist, född 1934 12/5 i Örebro Nikolai, Örebro län (T), Närke, död 2002 11/3 i Sundbyberg, Stockholms län (AB), Uppland, son till arbetaren Karl Göte Dahlqvist (f. 1906 25/2, d. 1988 19/9) och hans trolovade Lilly Kristina Malmström (1914 3/8, d. 1990 29/6).
Ovannämnda Holger Fritiof Valentin Vilhelmsson var son till valackaren, förtennaren och bleckslagaren Vilhelm Valentin Pettersson (f. 1864 19/6, d. 1943 29/11) och Edla Melusina Maria Vilhelmsson Brandin (f. 1880 3/1).
---
Mvh
//Peder
164
« skrivet: 2012-04-26, 16:38 »
Hej Mitzie!
Tyvär har jag inga fler uppgifter mer än de föräldrar till Kristina Israelsdoter jag uppgav. Mina ana är som jag skrev Kristina Israelsdotters makes syster Kristina Nilsdotter (1813-1886).
Härstammar du själv ifrån Nils Nilsson och Kristina Israelsdotter?
Mvh
//Peder
165
« skrivet: 2012-04-24, 22:23 »
Hej, Mitzie!
De uppgifter du hittat av en tillfällighet stämmer, vad jag just nu kan utröna av mina. Nils Nilsson (1815-1894). Bosatt först i Båträsk, senare i Vuoddas. Gift med Kristina Israelsdotter (1821-1888), dotter till nybyggaren i Mäntyvaara Israel Olofsson (f. 1786 31/5, d. 1859 1/12) och Karin Matsdotter Alit (f. 1790 16/10, d. 1871 28/4).
Nils Nilsson är en son till nybyggaren i Båtträsk No.14, sedermera frälsenybyggaren i Vuoddas (äv. benämnt Vuoddasträsk) Nils Nilsson Vuottas eller Metta (f. 1778 5/6, d. trol. mellan 1835 och 1845) och hans hustru Margeta (Marget) Larsdotter (f. 1781 22/1, d. 1851 9/3).
Jag själv finner min härstamning från ovannämnda Nils Nilssons (1815-1894) två år äldre syster Kristina Nilsdotter (1813-1886), vilken är min morfars morfars mor.
Mvh
//Peder
166
« skrivet: 2012-04-24, 19:27 »
Notera: Jämför dessa personers olika namnformer- och dess byatillhörighet i Tåsjö, Östra Tåsjö resp. Västra Tåsjö.
167
« skrivet: 2012-04-24, 19:16 »
Vid ting 1730; utestående lön hos svärfadern: Eric Eliasson i Rudsjö berättar sig åren 1721, 1722, 1723 och 1724 tjänt sin svärfader, Mats Pålsson i Rudsjö, och av honom för vart år i lön och städiepenningar begärer 26 daler kpmt.
Mats Pålsson säger sig år 1727 låtit inventera och dela all sin egendom emellan sina mågar, bemälte Eric Eliasson, Elias Ericsson, Göran Jonsson i Öster Tåsjö samt sedermera framlidne Per Olofsson i Orrnäs, och att han vore fri för Eric Eliassons åtal, då denne intet anmält vid delningen.
168
« skrivet: 2012-04-24, 18:52 »
För att måhända krångla till det ytterligare en aning i dess särskiljande av gängse/förekommande namnformer, så var en dotter till nybyggaren i Tåsjö och i Kroknäset, finnen Johan Bengtssons dotter Märet (Märeta) Johansdotter, sannolikt den som enligt Åsele begravningsbok 1740 jordades:
Martio, Hústrú Märitta Jöransdotter i Swanabÿ (Åsele Begravningsbok C:1 1711-1748, s. 321).
169
« skrivet: 2012-04-23, 06:34 »
Constantinus> Jag hade nästan glömt bort denna fråga om Kristoffer Bertilsson till Alnäs i Finland. Detta meddelade Tarja Gustafsson mig i e-brev 2009-10-09: Tyvärr, någon bok med källor och hänvisningar angående Bartholomeus Johannis (eller Johannus) har jag ingen alls att ge dig! Själv har jag fått uppgifterna då jag sökt släkterna runt kring dessa två nämnda Kristoffer + Bartholomeus. De finns med på väldigt många privata släkthemsidor här på nätet som legat ute några år åtminstone. Dessa två tillhör mina anor - så jag tror nog allt att de är tillförlitliga uppgifter. Kanske dina anor också? Jag visste inte heller var jag kunde söka efter källhänvisningar då när jag forskade eftersom de troligen finns på finska språket-så jag lade den biten på is. Jag kan bara lite finska själv. Kanske kan du kontakta någon av nedanstående för källhänvisning! De går att nås via mail. Här är några exempel; http://ojaniemi.com/suku/esipolvitaulu/ Tillhör Kimmo Ojaniemi Antti Oskari Koskenpää är en annan forskare med dessa anor-googla på honom. Och om du minns olympiadlöparen Juha Mieto så har han också sina anor utlagda-och även där spänner de till stora delar över samma släkter. Själv har jag åtminstone 2/3 av samma anor som dessa 3 här ovan-och då har jag forskat fram dem själv. Sedan kanske du redan har hittat http://Vilppula.com/ Om inte så är det en sida med en hel massa österbottniska släkter. * Förövrigt var Elin/Helena Kristoffersdotters 1:a make Jöran/Yrjö Speitz d 1616-17 och är mina anor. 1618 gifte hon om sig med Daniel Hansson Floor d ca 1668 och har sonen ryttmästare Kristoffer Danielsson med honom. Jag vill minnas också att jag någonstans läst att en av deras ättlingar är stamfader till Finlands stolthet Jean Sibelius. Detta var vad jag denna gång kan bidra dig med... Men hör av dig igen så jag får veta hur det går- liksom jag om jag får veta något! --- Satt och surfade runt på finska diskussionssläktforum och fann faktist lite till:-D Diskussionerna där går på finska så jag hoppas jag förstått det rätt när jag skriver ner och hoppas på ditt överseende om det brister... Kristoffer Bertilsson till Alnäs föräldrar är faktist Bartolomeus Johannis och modern Malin N.N. Kristoffer Bertilsson var ryttare eller rusthållare och lagläsare. Länsman i Saariosti(?). Han var Klaus Åkessen Totts, arrendatorfogde(?) Sääksmäkis lagläsare under åren 1585-94, 1596, 1598-99, 1600-08, Yli-Satakunnas lagläsare åren 1584, 1588, 1596-98, 1600-08, 1613. I Hollola 1606, Hattula 1610-11, 1614, 1616. Under åren 1595-97 var han Sääksmäkis häradsfogde sedan häradsfogde i Ylä-Satakunna. Han ägde hemmanet Hattula i Katinalla men bodde på Ritvalas Alnäs. Levde åtminstone år 1617. Kristoffer ska också ha en bror som var Kyrkoherde Johannes Bartholdsson och dennes son i sin tur vars namn är Johannes Somerus(Tuderus) blev sedan Kyrkoherde i Kemi i Finland. Källor och hänvisningar är; Sin.IV:58 Jutikalla Sääksmäki bygdehistoria sid 253. Almqvist Den civila lokalförvaltningen IV sid 133. VA: 1512:54 Suomen Asutuksen Yleisluettelo: Hattula, Sääksmäki. Anthoni; Katiala Juttilasläkterna sid 62. Anthoni är iallafall en auktoritär släktforskare vad jag vet. Om du kan finska eller ändå vill kika på det som jag skrivit om så har du länken nedanför; http://suku.genealogia.fi/archive/index.php/t-7074.html --- Tarja Gustafsson e-brev 2009-10-10: Jag vill korrigera stavningen på ortsnamnet Yli-Satakunna. Det ska vara Yli-Satakunta. Sedan kollade jag upp i min svensk-finska ordbok -att Kristoffer var ryttare, inte rusthållare. Var inne på samma diskussionsforum idag igen och fann kyrkoherde Johannes Somerus (Tuderus) Dessutom finns han på väldigt många antavlor på nätet. Där diskuterades (på finska) släktskapet emellan Kristoffer Bertilsson och Johannes Bertilsson Somerus -det fanns även en syster Christina Bertilsdotter gift med kapten Anders Jonsson Munck d 1634 danskfödd adelsman. Men de lärde där var inte överens -för det fanns flera kyrkoherdar med namnet Bartholomaeus/Barthold * Pälkänes kyrkoherde: Bartholomaeus Johannis mellan 1553-74 * Someros kyrkoherdar: Johannes mellan 1554-63 Berthollos Johannis mellan 1567-97 Hans eller Johannes Bartholli mellan 1598-1612 Eftersom Kristoffer Bertilssons far var kyrkoherde i Pälkene och Johannes Bertilsson tagit namnet Somerus - så var de två inte alls släkt huvudtaget resonerades det om- så Christina Bertilsdotter var bara syster till Johannes- enligt hemmansarv och namn på mödrar. Hoppas du inte blir alltför förvirrad - men håll med om att släktforskning inte alltid är lätt!? Det blir många överraskningar... --- Mvh //Peder
170
« skrivet: 2012-04-22, 18:18 »
Jöran Johansson var tydligen nämndeman, åtminstone åren 1724 och 1728 satt han vid Åsele tingslags häradsrätt. Har en anteckning om, att från och med 1733 bestod tingsnämnden av hälften lappar och hälften nybyggare. Nybyggarna var förutom Per Jacobsson, Jöran Johansson på Hällan och Markus Markusson på Noret.
Åhr 1724 d. 7 Januarij, hölts
Ordinarie Ting med Allmogen af
Åsele Lapmark, närvarande Befall-
ningsmannen Wälbde Erich Biur, och
Edsworne Nämndemän:
Mårten Oloffson i Ormsiö, Nils Jacobsson
i Ristsiö, Thomas Jacobson i Saltsiö, Nils
Ingelson i Wiepsiö, Lars Arfwedson i
Lomsiö, Jöran Johansson i Hälla
---
Åhr 1728 den 4 och 5 Januari, höls Ordinarie Ting
med Allmogen af Åsele Lapmark, närwarande Befall-
ningsmannen Wälbde Lars Pagander, och Nämndemännen
Mårten Oloffson i Ormsiö, Jöran Johansson på
Hälla, Tomas Jacobson i Saltsiö, Nils Jacobson i
Ristsiö, Lars Arfwedson i Lomsiö, Nils Ingelson
i Hwipsiö
---
Det kan ju hända att han var inhyses de tidigare åren som omnämns ovan. Någon som kollat för vilka år Jöran Johansson i Hälla förekommer i skattelängderna?
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-04-22 18:20)
171
« skrivet: 2012-04-20, 23:16 »
Hej Christer!
Ja, det verkar överrensstämma med domboken vid ting i Åsele den 5 Januari 1728, vari det framkommer enligt protokoll § 18, uppgifter om när detta hemman upptogs på Hällan: Befallningsmannen Wälbde Lars Pagander, söker att giöra sig noga underrättad huru länge sedan alla i detta Tingelag befintelige Torp el nybyggen blifwit optagne el Skatlagde; Ty undersöktes derom, och intygas...; Och At Jöran Johansons nybygge på Hällan är uptagit ungefär år 1700.
Christer, har du kanske en något fylligare källhänvisning på denna Geometrisk avmätning du nämner från 1714?
Mvh
//Peder
172
« skrivet: 2012-04-13, 15:22 »
Christer,
Intressanta funderingar du har. Jag har intresse i detta med en DNA-profil, men vet inte om jag är beredd att lägga ut avgiften som följer. Men det hade varit intressant att veta sin egen DNA-profil för Y-kromosomen, onekligen.
Men jag har bara min härstamning från nybyggaren och nämndemannen Lars Johanssons (1706-1775) och hans hustru Kerstin Ingelsdotters (Gavelin) (1709-1776) dotter, Karin Larsdotter, kallad Per Svens Karen (1752-1834), gift med Per Svensson (1743-1805), nybyggare och kyrkovärd i Brattbäcken 1, Tåsjö socken. Lars Johanssons dotter Per Svens Karen är min ff fm fm.
Mvh
//Peder
173
« skrivet: 2012-04-06, 13:21 »
Vet inte om detta är känt sedan tidigare i ovanstående tråd.
Umeå lappmark, Lycksele tingsställe 1699 11/1: Rådmannen útj Uhmeå Stad Peder Matson, kom för sittiande Rätten, och gaf tillkienna, húrú såsom Lappmannen Anders Nillson ifrån úhmeå bÿn förledne åhr 1698 gåt i Lÿfte för sin fader Nills Anderßon... (Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv) AI:1 1689-1705, s. 4, Bildid: H0000332_00021)
174
« skrivet: 2012-04-06, 12:46 »
Dessa återfinns inskannade på SVAR:
LA, Härnösand, Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv) AI:1 1689-1705.
Bunt, omfattande ett lägg för 1689 och 7 häftade volymer för 1699-1705. 1689, endast Luleå lappmark. 1699-1705 en volym per år upptagande alla lappmarker. Protokollen undertecknade av M Bostadius. Sist i volymen år 1705 specifikation på de publike brev som (Bostadius) skickat med posten pro anno 1705, med innehållsuppgifter (ett slags utgående diarium). Skannad.
LA, Härnösand, Västerbottens lappmarkers domböcker (Lappmarkens justitiarius arkiv) AI:2 1706-1715.
Bunt med 11 häften. Domböckerna för 1710 och 1714 i två exemplar. År 1712 saknas. Protokoll för Torneå och Kemi lappmarker för 1715 saknas, likaså slutet av protokollet för Luleå lappmark. Utgående diarier i slutet av häftena för år 1706, 1709 och 1713. Skannad.
175
« skrivet: 2012-04-04, 11:19 »
Hej!
Du kan titta i motsvarande husförhörslängd för tiden Ludvig föds, för att se om föräldrarna med det döpta barnet är inskrivna. Då kanske det finns någon notering av föräldrarnas födelseår- och kanske ort, att gå vidare med. Inkomna och kompletterande uppgifter kan också skrivas in i efterhand. Detta med tanke på att föräldrarna ej var kyrko- eller mantalsskrivna.
Prästen var ju enligt lag skyldig att skriva in det döpta barnet som tillhörig församlingen, i detta fall Brunskog. Men alltför ofta har prästen ej begagnat sig av den lagstadgade plikten att skriva in barnet som tillhörande församlingen.
176
« skrivet: 2012-04-04, 09:55 »
Hej, Eila!
Uppgifter ur CD:n Sveriges Dödbok 1901-2009:
18781111-591
Nilsson, Ludvig
Kungsg. 40
Död 6/11 1954.
Kyrkobokförd i Töreboda, Töreboda kn (Skaraborgs län, Västergötland).
Född 11/11 1878 i Brunskog (Värmlands län, Värmland).
Gift man (9/2 1917).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Töreboda, Töreboda kn (Västra Götalands län, Västergötland)
Födelseförsamling i källan:
Brunskog (Värmlands län)
Källor:
DOR 52-60 / PA, DB, FS
---
Mvh
//Peder
177
« skrivet: 2012-03-16, 10:53 »
Leif> Enligt Kenneth Mossbergs arbete (Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, s. 37):
Calix Kompani Rote 6, Över Calix socken
Soldat Hindrich Olsson-Kurck
Antagen 1713-00-00 Avgått 1740-06-28 Till: Casserad. Mönstringsår m.m; 1713: 19 år infödd ogift. 1715: Lejd 1713 Wästerbottning ogift 19 år. 1719: 25 år Wb. 7 tj.-år. 1728: 38 år 15 tj.-år. Wb gift. 1735: 45 år 22 tj.-år. Wb gift. Recruterings och Utbytningsrulla af Kongl. Wästerbottens Regemente och Calix Compagnie, hållen i Calix d. 24. 26. 27. och 28 Marti 1740; Roten presenterade soldatämnet Hindrich Michelsson 19 åhr, uppfyller wäl intet monderingen, dock fants af vigeur och qvikhet, så att han kan antagas, skrifves för rotens vargeringskarl. 1740: 50 år 27 tj.-år. Wb bonde gift, länge tient och dess utan siuk af blodgång och således casserad.
Soldat Hindrich Michelsson-Kurck-Wennström
Antagen 1740-06-28 Avgått 1757-07-05 Till: Casserad. Mönstringsår m.m; 1740: 20 år. 1741: 21 år 1/4 tj.-år Wästerbottning gift, commenderad till Finland 1741-09-10. 1744: 24 år 4 1/2 tj.-år Wb. 1748: 28 år 8 1/2 tj.-år gift Wb. 1757: Kallas nu Wennström, 37 år 17 1/2 tj.-år gift Wb, karlen befanns odugelig till krigstienst enligt fältskiärs attest, casseras.
---
Mvh
//Peder
178
« skrivet: 2012-03-15, 11:59 »
Karl-Arne> Om Karl August Johansson Åsberg, kallad Lång Stinas Kalle [~ Stor Stinas Kalle] (1858-1906) finner du mer om under rubriken:
Särskilda forskningsområden » Forskning om resande och tidigt invandrade romer » Resandesläkter A-Ö » Åsberg
//Peder
179
« skrivet: 2012-03-15, 11:42 »
>Jan!
Ur Sveriges Dödbok 1901-2009:
19210121-0678
Johansson, Gösta Ivar
Skebokvarnsv 281 2 Tr
124 53 Bandhagen
Död 23/8 2000.
Folkbokförd (1997) i Vantör, Stockholms stad (Stockholms län, Södermanland).
Född 21/1 1921 i Överluleå (Norrbottens län, Norrbotten).
Gift man (12/2 1950).
--------------
Födelseförsamling i källan:
Överluleå (Norrbottens län)
Källor:
man91 / RFV 03 / SPAR 97f
Denne Gösta Ivar återfinns ej i SCB födelsebok Överluleå året 1921. Men i SCB födelsebok Boden (Överluleå) återfinns han under samma år:
Januari 21, Gösta Ivar, [Fader:] Telefonarb. Johan Arvid Johansson, [Född:] 91 3/2, [Moder:] h. Alvina Eufrosyna Bergman, [Gifta:] 17 22/12, [Född:] 95 6/7.
---
Ur Sveriges Dödbok 1901-2009:
18910203-899
Johansson, Johan Arvid
Allégatan 43, Boden
Död 8/5 1961.
Kyrkobokförd i Överluleå, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten).
Född 3/2 1891 i Nederluleå (Norrbottens län, Norrbotten).
Änkling (26/7 1957).
Anm:
Gift 19171222
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Överluleå, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten)
Sävast, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten)
Födelseförsamling i källan:
Nederluleå (Norrbottens län)
Källor:
DB, FS / DOR 61
18950706-890
Johansson f. Bergman, Alvina Eufrosyna
Allégatan 32, Boden
Död 26/7 1957.
Kyrkobokförd i Överluleå, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten).
Född 6/7 1895 i Överluleå (Norrbottens län, Norrbotten).
Gift kvinna (22/12 1917).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Överluleå, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten)
Sävast, Bodens kn (Norrbottens län, Norrbotten)
Födelseförsamling i källan:
Överluleå (Norrbottens län)
Källor:
DB, FS / DOR 52-60
---
//Peder
180
« skrivet: 2012-03-14, 22:02 »
Helt otroligt, vilket nätverk av släktkopplingar till Klockare! Med alla dessa klockare och dess släktförbindelser borde det göras ett grafiskt stamträd som översikt.
Jag känner bara till ett barn till nybyggaren och klockaren i Abborrträsk 1 Johan Andersson Renberg (1733-) och hans hustru Kristina Jönsdotter (1741-), och det är dottern Margareta Johansdotter Renberg (1780-1844), g m nybyggaren och nämndemannen, sedermera häradsdomaren i Lainejaur 2, Arvidsjaur sn Gabriel Andersson (1777-1867). En deras son upptar namnet Lindberg.
Tack för den korrigeringen! Så då har Bygdén fel då, för det är därifrån jag har uppgiften, att Lars Olofsson Læstanders (1701-1782) hustru heter Anna Kristina, utan att ha undersökt närmare dessa rötter till brorsbarnen.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-03-14 22:04)
181
« skrivet: 2012-03-14, 20:21 »
Constantinus> Jag håller på din magkänsla, ideel klockare! Nu när du kom in på Læstander, så klickade det till om din ingång via Edin!
Mina brorsbarn har denna härstamning, och se, där kommer hon in Anna Mårtensdotter! (-:
Olof Læstander (1672-1765), klockare i Arjeplog sn
G m
Karin Larsdotter (1684-1749)
Barn:
Anna Olofsdotter Læstander (1700-1771). Ana IX:919. G m Anders Johansson (1702-). Nybyggare och klockare i Abborrträsk, Arvidsjaurs sn - via dottern Anna Andersdotter (1732-1809), g m nybyggaren och tingstolken i Kuorrokveik, Arjeplog sn Olof Jakobsson (1720-1804)
Lars Olofsson Læstander (1701-1782). Ana IX:912. Expeditionslänsman i Kaskjaur, Arjeplog sn. G m Anna Kristina Granberg (1714-1805/1808), dotter till Sjul Mårtensson Granberg och Gertrud Danielsdotter Edin - via sonen Olof Læstander (1737-1797), klockare i Arjeplog sn, g m Anna Mårtensdotter (1731-1814)
182
« skrivet: 2012-03-14, 11:08 »
Constantinus> Tack, det var en värdefull och övergripande uppställning av dessa personer, där Mårtenssönerna får sin tydliga plats. Kollade upp om Anna Mårtensdotter, men hon nämndes ej i de domboksnotiser jag nämnde om i föregående inlägg.
En liten korrigering är att Mårten Olofsson och Cecilia (Sissel) Larsdotter giftade sig 1718 2/2 (Brúdewigningar Åhr 1718.; d. 2 Febr Úmbyn, Mårten Olofßon med Pigan Sißel Larsdotter ifrån Wapsten) i Lycksele sn (Lycksele Vigselbok C:1 1704-1776, fol. 155).
183
« skrivet: 2012-03-12, 23:58 »
Ja, det ser nog ut så. Men jag känner att jag har lite för lite på fötterna, då det gäller dessa personer. Hajjade till då Mårtensson-medlemar nämndes. Jag hade nästan glömt bort att jag hade egen koppling till just Umbyn, då det är många år sedan jag flyktigt forskade fram de uppgifter jag har. Visserligen har jag följt dem i samtliga kyrkoböcker och dyl. Men har inte fördjupat mig och ägnat någon tid alls med att gå igenom de nog så viktiga skattelängderna och domböckerna. Jag har varit inne nu i en längre lapp-period forskningsmässigt, men då, av de rötter av samer- och nybyggare jag finner främst i Jukkasjärvi, Jokkmokk och Gällivare socknar. Jag upptäckte nu, att jag hade en hel del utdrag av domboksnotiser där Mårtenssöner omnämns, men eftersom det är andrahandsuppgifter och jag ingen referens har, vilket jag alltid brukar vilja bistå med, så kanske det inte är så lämpligt att lägga ut.
Även jag har antagit att Mårten Olofsson (1697-1762) skall vara en son till Olof Mårtensson (bg. 1729 2/2). Finns det någon uppgift som pekar mot att denne Mårten Olofsson Tysk istället skulle kunna vara fader till Olof Mårtensson?
Men det jag själv noterat av tidigare genomgång på SVAR, så återfinns i ett upprättat personregister till domböcker:
En Mårten Jonsson från Umebyn omnämnd vid ting i Umeå lappmark 1664 11/1, § 4; och en Mårten Jonsson från Granbyn 1664 11/1, § 7; samt en Mårten Jonsson från Wapsten 1671 9/1, § 2, 1676 13/1, § 5, 1683 10/1, § 1 och 3 (RA, SVAR, Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736, bildid: A0004738_00165).
En Olof Mårtensson från Umeåbyn är omnämnd vid ting i Umeå lappmark 1701 4-8/1, § 6 (RA, SVAR, Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736, bildid: A0004738_00194).
184
« skrivet: 2012-03-12, 19:30 »
Jag blandade visst ihop två bröder, det är den mer kände Mårten Mårtenssons broder Olof Mårtensson (bg. 1729 2/2) som är en anfader till mig, vilkens sondotter också kallades Maria (dp. 1736 2/2).
Familj 3220
Nils Andersson. Klockare.
Klockare i Lycksele som låg på hans skatteland
Barn utan känd moder:
Anders Nilsson, se Familj 121.
Familj 121
Anders Nilsson (från Familj 3220), född i Umbyn, Lycksele. Skattlapp i Lycksele Prästbord. Jämte sina förfäder varit skattlappar på Lycksele prästbords land i kyrkoherde Olof Grans tid. Anders Nilsson begravdes i Umeå Lf.
Gift 1735 7/4 i Lycksele med
Katarina Sjulsdr, född 1716 i Gran. Bosatt i Umbyn.
Barn:
Per Andersson, se Familj 3636.
Anders Andersson, född 1737 8/3, se Familj 152.
Mårten Umström, född 1740 i Umbyn, Lycksele. Bosatt i Gällivare.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-03-12 19:33)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-03-12 19:44)
185
« skrivet: 2012-03-12, 18:56 »
Constantinus> Jag kikade i Kjell Åke Lundströms arbete Samer och nybyggare i inlandet och fjällvärlden, och fann dessa nedanstående uppgifter om Jakob Jakobssons familjebild, vilken jag själv inte känner till. Jag började följa tråden, då du kom in på Mårten Mårtensson, Mårten Jonsson djäkne, vilka är förfäder till mig. Visserligen verkar Lundströms arbete till synes rätt hafsigt sammanställda, men tänkte att det kanske framkommer något matnyttigt till pusselbit som går att kolla upp närmare.
Familj 1541
Jakob Jakobsson, född 1670, död 1741 i Brattfors, Lycksele. Klockare i Brattfors, Lycksele. Begravd 1741-01-12. Frusit ihjäl i skogen. Begravdes 1741-01-12 Klockaren här i församlingen som frusit till döds i skogen om 70 år gammal.
Gift med
Maria, född 1672, död 1742 i Brattfors, Lycksele. Begr. 1742-11-28.
Barn:
Marget Jakobsdotter, se Familj 114.
Jakob Jakobsson, född 1700, se Familj 1542.
Karin Jakobsdotter, född 1708, se Familj 3984.
Maria Jakobsdotter, född 1710 i Brattfors, Lycksele. Gissat födelseår.
Familj 114
Anders Isaksson, född i Vägsele, Lycksele.
Gift 1720 6/10 i Lycksele med
Marget Jakobsdotter (se Familj 1541), född i Brattfors, Lycksele.
Familj 1542
Jakob Jakobsson (från Familj 1541), född 1700 i Brattfors, Lycksele, död 1737 i Örträsk, Lycksele. Begr. 1737-06-30. Drunknade i Öreälven. Begraven 1737-07-10 unga Mårten Mårtensson från Örträsket som följdes med unga Jakob Jakobsson ifrån Brattfors drunknade bägge i Öråelven vid Öravan i en fårs som är mellan Örträsket och Knaften. Erik Erikssons son Per Eriksson från Knaften var närvarande och åskådade sättet huruledes de omkommit. Gift 1726 19/6 i Lycksele med
Magdalena Persdotter.
Barn:
Israel Jakobsson, född i Brattfors, Lycksele, död 1727 i Brattfors, Lycksele. Kanske fel föräldrar. Begr. 1727-05-23.
Familj 3984
Pål Persson, född i Mjösjö, Nordmaling. Bosatt i Vägsele, Lycksele.
Gift med
Karin Mattsdotter (se Familj 3055), född i Mjösjö, Nordmaling, död 1730 i Vägsele, Lycksele. Bosatt i Vägsele, Lycksele. Begravd 1730-02-23.
Gift 1731 7/6 i Lycksele med
Karin Jakobsdotter (se Familj 1541), född 1708 i Brattfors, Lycksele. Bosatt i Vägsele, Lycksele. Dop 1708-03-10.
---
//Peder
186
« skrivet: 2012-03-12, 10:03 »
Erik> Enligt Per Sundin så studerade vid trivialskolan i Härnösand en Johannes Tornenis åren 1709-1710. Han uppges vara född cirka 1697 i ?Torneå. (Sundin, Per, Elever vid trivialskolan i Härnösand 1647-1800 (2010-06-07): www.slaktergardar.psem.se/elever%201647-1800.doc.) Mvh //Peder
187
« skrivet: 2012-02-27, 22:00 »
Magnus,
Tack för ditt svar. Jag tror mig förstå vad du menar med dina källor. Men olika slags källor, det finns det ganska gott om, trots allt. Och kunskapen om dess existens är olika, således även kunskapen av grundläggande släktforskning (såsom ex. var varje samlad uppgift kommer ifrån). Även sådana källor som alla har tillgång till, men som inte många känner till - och av okunskap vill göra hemliga och många gånger inte vill nämna. Så den ena pusselbiten, kan leda en till den andra.
Så Magnus, du väljer utifrån dina egna kunskaper, hur stor kunskap du själv vill ha tillgång till med dina frågor. Lycka till med dina frågor.
Mvh
//Peder
188
« skrivet: 2012-02-27, 20:29 »
Magnus,
Jag tror att du får nog vara lite mer precis med dina uppgifter och källor om varje person, för det du nämner det hjälper då inte mig mer, om jag eller någon annan hade velat bemöda sig med att hjälpa dig med din fråga. Och det lär ju knappast stå i Bollnäs-trakterna i Sveriges dödbok eller dylik källa. Jag hade gärna bidragit med hjälp, men vill ha en tydlig ingång till varje person (av källa). För någonstans måste man börja. Hoppas du förstår.
Mvh
//Peder
189
« skrivet: 2012-02-27, 20:07 »
Magnus,
Du har väl fått uppgifterna ifrån någonstans, d.v.s. källor? Du ställer ju en fråga Hur ser släktskapen ut, så för att någon hjälpvillig skall kunna hjälpa dig på bästa tänkbara sätt, så är det ju fördelaktigt, om du uppger dina källor. Därav min fråga, om vilken ingång (var du fått resp. uppgift) till källa du har på dessa personer.
Mvh
//Peder
190
« skrivet: 2012-02-27, 18:57 »
Magnus,
Vad har du för ingång (källa) till ovanstående personer du räknar upp?
Mvh
//Peder
191
« skrivet: 2012-02-26, 20:25 »
Constantinus> Jag fann inget om Olof Christoffersson (Kristoffersson) eller Erik Christoffersson (Kristoffersson) i Gavelin, Karl-Erik, Åseleborna 1674-1930 (Utökad (tillägg) och opublicerad upplaga); Ej heller i Karl-Erik Lundströms CD.
Men dessa nedanstående uppgifter fann jag i Kjell Åke Lundströms tidigare nämnda arbete, CD:n Samer och nybyggare i inlandet och fjällvärlden (Kopierar in texten som den står skriven).
I Umbyn, Lycksele-filen:
Erik Persson 1717 (1720)
(st Per Eriksson Stöttingfjäll)
h Kerstin Waniksdr 1719 (död 1803 19/3)
(dt Wanik Ingelsson Risberg h Marget Arvidsdr)
Per 1745
Marget 1746
Kerstin 1746 (1755 g 1787 Lars Göransson 1763)
Karin 1750 (1757 g 1799 Per Nilsson 1753)
Anna 1751 g1 Nils Mattson 1760 g2 Zakarias Sjulsson 1778
Erik 1758 (1756 g1 1786 Anna Olofsdr g2 Maria Pålsdr 1770)
Per 1761 dop 9/10 Lycksele
Anm: (OBS!) Detta är uppgift från Lycksele HF och verkar ej stämma så bra mot Åsele kyrkböcker. Denna Erik Persson var skattlapp på Stöttingfjället och finns i Lycksele HF bok tillsammans med Lars Mattson. Den som avses är Erik Persson Ahlmark 1720. Uppgifterna från Åsele kyrkböcker inom ().
---
I Åsele, lappar-filen:
Per Eriksson Stöttingfjäll
h Margareta Larsdr
Erik Persson Almark 1720 29/9 g 1743 Kerstin Warniksdr 1728
Ingrid 1726 29/10
Kristoffer Persson Almark 1728 g1 1756 Maria Ersdotter, g2 1789 Anna Larsdr 1730
Erik Persson Ahlmark 1720 död 1790 Skattlapp Alskalandet
st Per Eriksson i Stöttingfjället
h Kerstin Warniksdr 1728 g 1743 3/4 död 1803 19/3
dt Warnik Ingelsson h Margareta Arwelsdr
Per 1744 5/8 (dop) i skola 1756. Sonen Per 1744 gick skola i Åsele 1756.
Kristina 1746 20/6 (dop)
Marget
Kerstin 1754 g 1787 Lars Göransson 1763
Anna 1755 g1 Nils Mattson 1760 Långbäcken
g2 1802 20/4 Zakarias Sjulsson 1778
Erik 1756 g1 1780 Anna Olofsdr
g2 1790 Anna Maria Pålsdotter 1770
Karin 1757 g 1779 Per Nilsson 1753
Anm: Kristina Warniksdotter avled af ålderdom den 19 marti 1803. Hon giftade sig vid 19 års ålder med Erik Persson Almark på Alskalandet med hwilken hon levat i 56 år födt 9 barn af hwilka 5 är kvar. (Fredrika begravningsbok 1803).
Warnik Ingelsson skattlapp Rissjölandet
st Ingel Jonsson
h Margareta Arwelsdr g 1701
Ingel g 1729 19/1 Elisabet Sjulsdr
Arvid g Kerstin Sjulsdr
Lars 1712 25/4 (dop)
Erik 1714 4/1 (dop)
Lars 1715 23/10 dop 29/10 g 1739 11/3 Brita Jonsdr 1721
Per 1719 24/3 (dop i Ryssträsk)
Kerstin 1720 1/11 (dop) g 1743 3/4 Erik Persson Almark 1720
Erik Persson 1744 2/9 död 1800 Skattlapp Älgsjölandet
st Per Nilsson h Sigrid Eriksdr
h Karin Helgesdr 1738 g 1766
dt Helge Andersson h Karin Jonsdr
Erik Olofssons barn:
Brita Maja 1793
Anna 1795
Margareta 1796
Anm: Boupptekning Åsele 1800 FII:1 nr 130.
Kristoffer Persson Almark 1728 död 1803 23/9 Skl. Älgsjölandet. Kristoffer i skola 1744-1746.
st Per Eriksson h Margreta Larsdr Stöttingsfjället
h1 Maria Eriksdr g 1756 död 1788
dt Erik Persson h Anna Tomasdr Älgsjölandet
Erik 1761 g 1785 Marget Larsdotter 1767
Jonas 1763 Skikkare cateket g2 Ella Nilsdr 1771
Per 1760 g 1782 Brita Ingelsdr 1756
h2 Anna Larsdr 1730 g 1789 död 1804 26/11
(Lars Bryngelssons änka från Wiskalandet. Flyttade till svärsonen Olof Larsson 1750 i Lögdaträsk)
Lars Bryngelsson 1711-07 död 1788 skattlapp Lögdaträsk
st Bryngel Ingelsson h Cecilia Larsdr
h1 Kerstin Persdr g 1735 6/1
Bryngel 1736 20/6 g Elisabet Pålsdr 1737
Pär 1738
Cicillia 1739 g 1774 Olof Larsson 1750 Umbyn
Margreta 1741 19/6 (dop)
Malin 1744 5/8 (dop)
Lars 1746 31/3 (dop)
h2 Anna Larsdr 1730
Anm: Änkan Anna Larsdr gifte om sig med Kristoffer Persson Almark 1728 och efter dennes död 1803, flyttade hon till svärsonen Olof Larsson 1750 i Lögdaträsk.
Erik Persson Älgsjölandet
h1) Kerstin Göransdr g 1721 24/2
Maria g 1756 Kristoffer Persson Almark 1728
Kerstin 1732 (dop 1733 6/1)
h2 Anna Tomasdr g 1746 5/1
Anna
h3 Karin Nilsdr född ca 1742
(omgift med Tomas Jaurin)
Erik Persson
h Anna Guttormsdr
Olof 1719 24/3 (dop)
Malin 1711 1/9 (dop 8/10) g 1732 6/1 Karl Nilsson
Jon Alstedt 1715 3/6 g Margareta Persdr. (Dessa är mina (Peders) förfäder!; Min anm.)
Karl Nilsson Skattlapp Albloseleland
h Malin Eriksdr 1711 9/1 g 1732 6/1 död 1798 28/11
dt Erik Persson Almark h Anna Guttormsdr
Cecilia 1733 5/1 (dop)
Erik 1734 15/4 (dop) död 1788
Malin 1737 begravd 1744-02
Margreta 1741 19/6 (dop)
Nils 1747 27/9 (dop) g 1771 Sigrid Pålsdr 1746 30/5
Fosterson: Per Göransson 1758 t Klockare i Fatmomakke
---
Mvh
//Peder
192
« skrivet: 2012-02-26, 01:20 »
Constantinus> Denna bok hittade jag i bokhyllan, som jag totalt glömt bort! (-: Och dessa intressanta och kompletterande uppgifter återfanns i: Boken om Sörnoret och Västernoret (1994), s. 4-6: Noret Tyvär hade Wallin, som var lektor från Härnösand och kom år 1715 tillsammans med sin hustru på väg till Åsele, så brått att komma fram till Åsele, för den starka kylans skull, att han inte stannade i Gafsele utan bara noterade i förbifarten, att där fanns 3 à 4 gårdar, som alla låg vid ån, och att där bodde finnlänsman. Det var Ingel Persson, som alltså redan före 1715 fått denna förtroendepost. Inte heller vid nästa gård, Noret, gjorde han något uppehåll, eftersom den låg bara en halvmil från kyrkan, men han antecknar, att där bor klockaren och tolken Adam. Nybygget öster om ån, där Markus Markusson bodde, har han kanske inte ens lagt märke till. Wallin var ute i andra ärenden än att studera nybyggarlivet. För honom gällde det främst att undersöka hur långt upplysningen hunnit bland samerna. En som däremot noga granskat nybyggena i Åsele denna tid är lantmätaren Nils Spole, som ritat så intressanta kartor över dem alla och försett dem med utförliga beskrivningar på åker- och ängesland, hömängd m.m. Han berättar också om nybyggens ungefärliga ålder - upptaget av ris och rot för vid pass ... år sedan. Enligt hans beräkningar skulle Västernoret ha upptagits omkring 1687 av klockaren och tolken Adam Kristoffersson. Troligen har han fått sysslan och tillåtelsen till detta nybygge på prästbordets ägor genom kaplanen Nils Spolander, som 1687 efterträdde den gamle sjuklige Pehr Junzelius. Herr Nils, som själv var av lapsk härkomst, kände kanske till denne Adam, som både kunde tala svenska och sjunga psalmer, och fann det förmånligt att ha en klockare boende så nära kyrkan. De föregående prästerna hade fått reda sig utan klockare, de söngo själva. Någon syn på Adams nybygge omtalas inte, men 1693 säges han inte längre ha någon lön som lapptolk, efter han njuter K. M:ts nåd och frihet på sina skatteägor. Om Adams härkomst kan man anta att han var ättling till en Kristoffer Olsson i Ångermannabyn, som förekommer i skattelängden för 1639. Någon annan att gissa på finns faktiskt inte vare sig i Åsele eller Ume lappmark. Var Adam lärt att tala svenska och sjunga psalmer måste också bli en gissning, men det kan väl inte vara någon annanstans än vid Skytteanska skolan i Lycksele. Man vet med säkerhet, att samer från Åsele fått sin läsfärdighet vid denna skola. Adam blev alltså den förste samenybyggaren i Åsele, och han tycks inte ha stått de andra nybyggarna efter i odlingsiver. Som Nils i Gafsele var han rädd om sina ängesrödningar och slåtterholmar och såg med missnöje, att han omsider fick en granne på andra sidan älven, i det som senare kallades Östernoret men som då hette Vispenoret. (Utdrag ur Rut Gavelin, Blad ur de äldre byarnas historia). Om tillkomsten av detta nybygge finns en utförlig redogörelse i tingsprotokollen. Man följde nu till punkt och pricka bestämmelserna i 1695 års plakat, som föreskrevs först anmälan vid häradsrätten syn av det tillämnade stället, häradsrättens utslag, och om det varit gynnsamt, KB:s ”immission”. Vid decembertinget i Åsele 1701 kom för rätten en ung person vid namn Markus Markusson, födder i Lidens socken, och uppgav sig vara sinnad att upptaga ett torpställe på Kyrkolandet vid Norselet, och uppviste sig hava kyrkoherdens, herr Daniel Edins, lov och samtycke. Rätten ansåg det nödvändigt att pröva, först om stället var lämpligt att där uppgöra åker och äng, så att det verkligen var fråga om bosättning och inte bara ett försök att undslippa knektutskrivning. Man var just i början på Stora ofreden, och det var ont om knektämnen i kustsocknarna. Vidare skulle synas om prästbordet kunde lida intrång genom nybygget. Till synemän utsågs tre bönder från Junsele, som midsommaren 1702 besåg stället, där som Markus Markusson begynt bygga sin gård, och fann att där var gott upptagsland till åker men inte mycket ängesland som kan bärgas men möjlighet till mera vid älven, rödningsskog och fiske till nödtorft. Sedan synebeskrivningen upplästs vid tinget 1703, fick Markus rättens tillstyrkan till sin ansökan om nybygge och frihetsår. På våren 1705 tycks han ha fått KB:s formliga bekräftelse. Denne Markus var ingen främling i Åsele. Förutom det att han var från grannsocknen hade han i några år varit i Åsele som Umeå borgerskaps utridare och skulle i den egenskapen övervaka, att inte bönderna smyghandlade med samerna mellan marknaderna. Det var ingen lätt uppgift, och den gjorde inte sin man populär, eftersom just handeln med samerna enligt Spole var jämte jakt och fiske nybyggarens bästa inkomst. Markus hade också snart tröttnat på den fruktlösa kontrollen, och detsamma hade väl även Umeborgarna gjort. Som nybyggare i Östernoret tycks Markus ha samsats bra med de övriga Åseleborna utom med Adam i Västernoret. Man kommer ännu ihåg, hur de tvistat om slåttern på holmen i älven mellan de båda gårdarna. Men vid tinget 1709 blev mellan Markus och Adam med sämja och enighet slutet och utsagt, att klockaren skall på intet sätt ofreda eller göra Markus något intrång varken i hans nyligen upptagna slått eller fiskevatten. Markus' hemby i Liden var Moflo, och fadern var sannolikt den Markus Hansson eller Johansson, som köpt hemman där på 1640-talet. Det stämmer också gott med vad Nensén berättar efter Pål Danielsson i Gafsele, som själv var ättling i tredje led till Markus i Noret: Den förste (i släkten) var Markus Johansson, sedan ha de hetat Markus son efter son. I Moflo finner man Hans Markusson, som tydligen var äldste sonen, född på 1650-talet. Markus fick som yngre som lämna hemmet och har kanske liksom många andra bondsöner någon tid gått knekt, för eget eller andras hemman. Han bör ha varit född på 1660-talet och kan således inte ha varit så ung som protokollets ord om en ung person kan låta en tro. Uttrycket ung person betyder ofta på den tiden att vederbörande var ogift. Markus' hustru, Kerstin Danielsdotter, var född 1666. Hon var bonddotter från Krånge i Junsele. Om Markus vet man annars inte mycket. Att han var något av konstsmed förstår man av att han var den som pyntade den yxa, som Anders Jonsson i Gafsele smitt till kyrkans bruk. Han var också kyrkvaktare och sörjde för ordningen vid helgerna. Men han dog redan 1713, och sedan var det änkan Kerstin, som skötte nybygget tills äldste sonen Markus d.y. kunde ta vid. Östernoret förblev länge Markussönerna stamort. Under hela 1700-talet och en god bit in på 1800-talet finner man där en Markus Markusson, son efter far i 6 led. Nr 2 kallades den döve men satt icke desto mindre nämndeman några år, en klok och påfallande självständig man. Markus nr 3, den rike, var också nämndeman. Han dog jämförelsevis ung 1783, och genom ett märkligt testamente lämnade han halva sitt hemman med den gamla gården och en synnerligen välförsedd smedja åt äldste sonen, som bär sina förfäders namn. Den andra hemmanshalvan fick dottern, gift med en ättling till Adam i Västernoret. Också den fjärde Markus var en ansedd man, slutligen häradsdomare. En del av hans hemman förvärvades på 1830-talet av en Markusättling på kvinnolinjen, kyrkmålaren Markus Jonsson Blomqvist från Gafsele. Klockare Adams släkt i Västernoret dog ut på manssidan efter ett par generationer, och det blev mågen Hans Ersson från Junsele, som kom att sörja för utvecklingen där. Klockarsysslan gick i arv från far till son eller måg ända in på 1800-talet, då klockare Pål Ers' måg Nils Gavelin från Gafsele övertog den. Från hans tid förskriver sig bebyggelsen i Sörnoret, gårdens gamla fäbodställe, där Nils Gavelin efter tillstånd från KB åren 1811-1812 anlagt ett krononybygge till 3/16 mantal, som till en början hörde under Västernoret men 1833 säges numera kallas Sörnoret (Utdrag ur Rut Gavelin, Blad ur de äldre byarnas historia). Boken om Sörnoret och Västernoret (1994), s. 14-15: Under fastigheten Västernoret 2:17; återfinns ett fotografi - på det som tydligen avser stamhemmanet - av 3 byggnader. Det framgår ej när byggnaderna är uppförda. Detta fotografi är hämtat ur Svenska Gods och Gårdar (Min anm.). Det uppges även att Adam kristoffersson som gift om sig 1716 med Anna Olofsdotter, tidigare var gift med en Barbro. Av fastighetsägarna till Västernoret 2:17 räknas upp: Adam Kristoffersson. Kristoffer Adamsson, född 1690. Olof Kristoffersson, född 1720. Kristoffer Olofsson, född 1751. Kristoffer Olofssons fosterson: Per Ersson, född 1759; kommer från Hälla 1800 men flyttar till Borgsjö 1814. Efter den tiden köper antagligen Strömnäs AB fastigheten och gården brukas antagligen av arrendatorer, till dess att Erik Lindström köper fastigheten av bolaget år 1906. Sedan övertar Valter Lindström fastigheten på 1930-talet. Efter Valters död 1991 övertar Valters dotterson Magnus Isaksson de gamla husen som avstyckas från fastigheten. Den övriga delen av fastigheten äger Gunnar Eriksson. Jag bifogar ovanstående nämnda fotografi av stamhemmanet Västernoret 2:17, som jag ej skannar in från boken, utan tar från mitt eget digitala exemplar av Svenska Gods och gårdar.  Svenska Gods och Gårdar, Del 44 Västerbottens Lappmark (1943), Åsele, Västernoret 2, s. 674. Boken om Sörnoret och Västernoret (1994), s. 42: Här berättas om en utflykt till Adams fäbodar 1991 11/5. Vi I gruppen gick efter en stig från allmänna vägen hitanför Amandus Erikssons. Samma väg som P J Näslunds familj gick när de var på väg till Djupbäcken för att slå myrslåttern. Vi gick 2-3 km och kom då till en plats där vi såg tydliga spår efter en fäbodplats kallad Adams fäbodar. På en husgrund fanns en nerfallen murstock som var övertäckt med mossa. Adam Kristoffersson upptog ju nybygget i Västernoret 1687. Eftersom den övre forsen i Sörnoret kallades Gamm-fäbodforsen och raningen intill kallades för Adamsraningen och Adams fäbodar måste Adam Kristoffersson ha upptagit denna fäbod. Det är alltså 200 år sedan. När sedan nybygge upptogs på nuvarande Sörnoret norra sidan, flyttades fäbodan. Det här kortet visar vad som en gång varit Adams fäbodan. Bild och text: Boken om Sörnoret och Västernoret (1994), s. 52. --- Mvh //Peder Ps. Kollar upp närmare om de peroner du undrade om i Gavelin imorgon!
193
« skrivet: 2012-02-25, 18:15 »
Constantinus> Ber om ursäkt, jag var nog för trött den natten då jag sökte Västernoret. Lägger in uppgifterna från Gavelin, Karl-Erik, Åseleborna 1674-1920, Del 2 (1994). De uppgifter som skiljer sig- eller inte återfinns i Kjell Åke Lundströms ovanstående arbete Samer och nybyggare i inlandet och fjällvärlden markerar jag med Röd färg.
Tabell 1
Återfinns ej.
Tabell 2
Adam Kristoffersson, död 1720 18/12. I Västernoret (VÄN 23). Omgift 1716 28/12 i Åsele med Anna Olofsdotter.
Barn:
Adam Adamsson, född 1686, död 1712 15/9. Båtsman Bäck i Anundsjö.
Kristoffer. Tabell 3.
Anna, född 1693. Tabell 6.
Segrid. Tabell 7.
Kerstin.
Tabell 3.
Kristoffer Adamsson (från tabell 2), död 1777. I Västernoret (VÄN 1). Gift med Margareta Olofsdotter, död före 1772, dotter till Olof Nilsson och Margareta Månsdotter i Hoting, Fjällsjö.
Barn:
Adam, döpt 1718 7/5.
Olof, döpt 1720 17/7. Tabell 4.
Kerstin, döpt 1722 19/11. Tabell 5.
Tabell 4
Olof Kristoffersson (från tabell 3), döpt 1720 17/7, död 1784. I Västernoret (VÄN 24). Gift med Brita Nilsdotter, född 1724, död 1777 (KR).
Barn:
Kristoffer, född 1751 6/11.
Nils, född 1754 6/2
barn, född 1756 (KR), död 1773 (KR).
Kerstin, född 1758 28/12, död 1774 (KR).
Sigrid, född 1761 18/3.
Tabell 5
Kerstin Kristoffersdotter (från tabell 3), döpt 1722 19/11, död 1818 23/5. Gift (i hans 2:o gifte) 1764 med Gabriel Nilsson, född 1733 ?/8, död 1827 16/5. I Råsele (RÅS 5), Åsele. Gabriel Nilsson gift 1:o (i hennes 2:o gifte) med Anna Göransdotter. Anna Göransdotter gift 1:o 1741 med Erik Pålsson, född 1717 3/5, död 1756 ?/12.
Tabell 6
Anna Kristoffersdotter (från tabell 2), född 1693. Gift 1710 4/12 i Åsele med Samuel Samuelsson, född 1683, från Örträsk.
Tabell 7
Segrid Adamsdotter (från tabell 2), död 1765 (KR). Gift 1718 1/5 i Åsele med Hans Ersson, född 1693 1/10, död 1785 (KR), son till Erik Kristoffersson och Märeta Persdotter i Lillegård, Junsele. Klockare i Västernoret (VÄN 7).
Barn:
Erik, född 1718 31/8.
Adam, döpt 1721 11/4.
Marta, döpt 1722 31/12.
Kerstin, döpt 1725 (dom palm).
Ingeborg, född 1726 11/12.
Nils, döpt 1732 12/3.
Kerstin, döpt 1736 29/2.
---
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-02-25 18:22)
194
« skrivet: 2012-02-25, 03:22 »
Constantinus> I Karl-Erik Gavelins Åseleborna 1674-1920 fann jag inget om de äldre leden.
Men nedanstående uppgifter har jag sammanställt ur Kjell Åke Lundströms, Stensele, material; CD:n Samer och nybyggare i inlandet och fjällvärlden (utgiven av Skelleftebygdens Släktforskare). Så dessa uppgifter bör ju motkollas mot original.
Tabell 1
Kristoffer Olofsson. Skattlapp i Ångermannabyn, Åsele.
Barn:
Adam. Tabell 2.
Tabell 2
Adam Kristoffersson (från tabell 1), född i Ångermannabyn, Åsele, död 1721 18/12 i Noret, Åsele. Skattlapp, klockare, nybyggare i Noret, Åsele. Tog upp Noret 1690. Lundström anger också att han är bosatt i Ångermannabyn (kanske en sammanblandning med faderns hemvist?; Min anm.). Tillhörde en av lappojkarna som med tvång togs till skolan i Lycksele trots föräldrarnas protester. Gift 1716 28/12 i Åsele med Anna Olofsdotter, född i Åsele. Bosatt i Västernoret, Åsele.
Barn:
Kristoffer, född 1690. Tabell 3.
Anna, född 1693. Tabell 6.
Sigrid, född 1695. Tabell 7.
Tabell 3
Kristoffer Adamsson (från tabell 2), född 1690 i Noret, Åsele. Gift med Margareta Olofsdotter, född 1684 27/4 (anges även född i Åsele).
Barn:
Adam, född 1718 (dp. 7/5) i Noret, Åsele.
Olof, född 1720 (dp. 17/7). Tabell 4.
Kerstin, född 1722 19/11. Tabell 5.
Tabell 4
Olof Kristoffersson (från tabell 3), född 1720 (dp. 17/7) i Noret, Åsele, död 1784. Bosatt i Västernoret, Åsele. Gift med Brita Nilsdotter, född 1724 i Åsele.
Barn:
Kristoffer Olofsson, född 1751 8/11 i Noret, Åsele.
Nils Olofsson, född 1754 6/2 i Noret, Åsele.
Kerstin Olofsdotter, född 1758 28/2 i Västernoret, Åsele.
Sigrid Olofsdotter, född 1762 18/7 i Västernoret, Åsele.
Tabell 5
Kerstin Kristoffersdotter (från tabell 3), född 1722 19/11 i Noret, Åsele, död 1818 23/5 (bg. 7/6) i Råsele, Vilhelmina. Gift (i hans 2:o gifte) 1764 i Åsele med Gabriel Nilsson Rådström, född 1733 ?/8 i Råsele, Åsele. Bosatt i Råsele, Åsele. Äktenskapet barnlöst. Gabriel Nilsson Rådström gift 1:o 1757 i Åsele med Anna Göransdotter.
Tabell 6
Anna Adamsdotter (från tabell 2), född 1693 i Noret, Åsele, död 1743 i Örträsk, Lycksele. Gift 1710 1/12 i Åsele med Samuel Samuelsson, född 1683 i Örträsk, Lycksele, död 1774 i Örträsk, Lycksele. Bonde i Örträsk, Lycksele.
Barn:
Anna Samuelsdotter, född 1714 (9/4, Faddrar: Länsman Mårten Mårtensson Fahlträsk med hustru Karin, Erik Samuelsson i Vägsele och Anna Samuelsdotter ifrån Örträsket.) i Örträsk, Lycksele. Gift med Daniel Eriksson, född 1686 i Krokvattnet, Själevad. Bosatt i Gamla Bergsjö, Nordmaling.
Tabell 7
Sigrid Adamsdotter (från tabell 2), född 1695 i Noret, Åsele. Bosatt i Lomsjö, Åsele. Gift 1718 1/5 i Åsele med Hans Eriksson, född 1693 1/10 i Junsele. Bosatt i Västernoret, Åsele.
Barn:
Erik Hansson, född 1718 i Noret, Åsele.
Adam Hansson, född 1721 (dp. 11/4) i Noret, Åsele.
Märta Hansdotter, född 1722 (dp. 31/12) i Noret, Åsele.
Kerstin, född 1725 (dp. 21/3) i Noret, Åsele.
Ingeborg, född 1726 (dp. 11/12) i Noret, Åsele.
---
Mvh
//Peder
195
« skrivet: 2012-02-24, 16:48 »
Lägger in hela protokollet, vilken del av, jag gjorde inlägg ifrån inatt, ifall det kan komma till användning för intresserad.
Åhr 1728 den 4 och 5 Januari, höls Ordinarie Ting med Allmogen af Åsele Lapmark, närwarande Befallningsmannen Wälbde Lars Pagander, och Nämndemännen Mårten Oloffson i Ormsiö, Jöran Johansson på Hälla, Tomas Jacobson i Saltsiön, Nils Jacobson i Ristsiö, Lars Arfwedson i Lomsiö, Nils Ingelson i Hwipsiö.
§ 18
Befallningsmannen Wälbde Lars Pagander, söker att giöra sig noga underrättad huru länge sedan alla i detta Tingelag befintelige Torp el nybyggen blifwit optagne el Skatlagde; Ty undersöktes derom, och intygas
1: at Jon Andersson i Gafsel niutit 12 åhrs frihet för än han 1691 erhållit fordom Landshöfdingens Hr Stricks immission, och sedermera 3 åhrs frihet, hwarefter han blifwit Skatlagd.
2: At Abraham Grelsons Torp dersammanstädes är för än åhr 1691 optagit.
3: At Pär Ingelsons Torp i Gafsel är äldre el. optagit för än Abraham Grelsons.
4: At Pär Matzons fader framl. Matz Pålson wid pass 40 åhr sedan satte sig neder på Hällan, der han begynte uparbeta Torpet.
5: At Jöran Johansons nybygge på Hällan är uptagit ungefär år 1700.
6: At Christopher Adamsons fader Adam Christopherson 1691 el. tilförne optagit Södre Noret.
7: Markus Markusons Torp på Norre Noret är uptagit år 1700; men på hwilka åhr desse Torp blifwit Skatlagde, Kan ingen underrättelse fås.
8: At Jon Erichson Kierfwil 1712 begynte uparbeta Torpet Swanawatn, för hwilket hans mågar Hindrich Matzon och Pär Erichson nu Skatlagde äro.
9: At Holmträsk blef 1706 uptagit, och 1718 öde lemnat, samt 1723 åter uptagit af Philip Matzon, warandes belägit på Lappen Olof Tomasons land, hwarföre han skattar.
10: Lappens Jacob Pärssons afradsland Råsele, har Pärle Inspectoren Peter Edin 1722 och Lappens Son Swän Jacobson 1726 begynt uparbeta åker och äng samt der bygga huus.
11: Har Erich Tomason 1724 begynt af Lappens Nils Nilsons Skatland Torfsiö uparbeta några ägor, doch skattar Lappen för Landet.
12: At Lappens Olof Håkansons Skatland, Ormsiöhufwud benämt, warit öde, hwarföre Matz Johanson sig der nedersat 1726.
Att således är ransakat, befunnit, resolwerat och dömt, som uti föregående Protocoll finnes förmält, betygar undertecknad Häradshöfding öfwer Ångermanland med egenhängig underskfift och brukelige Signete.
Erich Teet
detta härads ting har setat
sigill.
---
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-02-24 16:50)
196
« skrivet: 2012-02-24, 02:38 »
Constantinus> Jag vet inte nu om det riktigt hör till denna intressanta diskussion. Men vid tinget i Åsele den 4 och 5 Januari 1728 framkommer dessa uppgifter enligt protokoll § 18:
Åhr 1728 den 4 och 5 Januari, höls Ordinarie Ting med Allmogen af Åsele Lapmark, närwarande Befallningsmannen Wälbde Lars Pagander, och Nämndemännen Mårten Oloffson i Ormsiö, Jöran Johansson Nils Jacobson i Ristsiö, Lars Arfwedson i Lomsiö, Nils Ingelson i Hwipsiö
Befallningsmannen Wälbde Lars Pagander, söker att giöra sig noga underrättad huru länge sedan alla i detta Tingelag befintelige Torp el nybyggen blifwit optagne el Skatlagde; Ty undersöktes derom, och intygas
6: At Christopher Adamsons fader Adam Christopherson 1691 el. tilförne optagit Södre Noret.
7: Markus Markusons Torp på Norre Noret är uptagit år 1700; men på hwilka åhr desse Torp blifwit Skatlagde, Kan ingen underrättelse fås. [.....] Att således är ransakat, befunnit, resolwerat och dömt, som uti föregående Protocoll finnes förmält, betygar undertecknad Häradshöfding öfwer Ångermanland med egenhängig underskfift och brukelige Signete.
Erich Teet detta härads ting har setat sigill.
---
Adam Christoffersson kom ju att bli nybyggare, klockare och lapptolk på Södre Noret (Västernoret). Under punkt 7 ovan, så är Markus Markusson på Norre Noret (Östernoret) för övrigt min anfader.
Mvh
//Peder
197
« skrivet: 2012-02-22, 19:43 »
Jan,
Det hade varit en fördel, om du hade bifogat en källhänvisning till den bild du lagt ut, för att bereda någon hjälpvillig att konsultera denna originalkälla och därmed med större säkerhet kunnat uttyda det skrivna, då bilden blivit suddig av expanderingen.
Jag tycker det står skrivet:
dömd för förfalskningsbrott
till straffarbete på 8 månader
5 år [utan förlust?].
Mvh
//Peder
198
« skrivet: 2012-02-22, 18:20 »
Värt att notera, i diskussionen Erich Michelson Plantingh från Gamblebyn:
Är att borgaren och rådmannen i Torneå Erik Grelssons dotter Gertrud Eriksdotter var gift med Anders Planting, borgare i Torneå.
Anders Plantings svärfader Erik Grelsson är ju bevisligen själv från Gammelgården i Nederkalix, son till bonden Grels Eriksson i Gammelgården 4 (se vidare Boström, Leif, Nederkalix sockens familjer 1539-1739, s. 107). En tillfällighet?
Borgaren Anders Planting i Torneå påstås ju vara son till berörda borgmästare Erik Mickelsson Planting i Piteå. Finns det belägg för den uppgiften?
Kjell Mäki skriver i Anbytarforum fredagen 8 september 2006, under rubriken Släkter: Introducerad adel: Planting Gyllenbåga (-boga):
Att borgmästaren Erik Mickelsson Planting och hans hustru Margareta skulle ha ytterligare en son Per Ersson Planting, rådman från 1671 i Torneå stad och död 1691 1/7. Finns belägg för den uppgiften, att han är son till borgmästaren?
Vidare skriver Mäki: enligt dombok för Torneå stad 1687 sid 591 så står det så här Per Ersson Planting morssysters man Israel Ersson i Torneå Då blir Pers morfar Herr Ericus Birgeri khde i Kalix 1629-56 och mormor Anna Persdotter..
Idel kopplingar till Kalix...!?
199
« skrivet: 2012-02-22, 16:02 »
Constantinus,
Tack, för ditt svar! Bifogade månne Ulf Holmberg någon källhänvisning till dessa uppgifter, om att Erik Mickelsson Planting dog i Stockholm 1652-12-09?
Ja, då återstår ju frågan, kanske? Finns det två samtida Erik Mickelsson Planting, eller är det en och samma person? Jag har svårt att se att Nordberg skulle göra sig skyldig till en sammanslagning av två namne, om det inte är jag själv som är förvirrad, då han skriver Erich Michelson Plantingh från Gamblebyn. Visserligen har ju Nordberg bevisligen haft fel förut. Varifrån kan Nordberg ha fått uppgiften om att den Erik Mickelsson Planting kommer från Gamblebyn, d v s Gammelgården i Kalix?
200
« skrivet: 2012-02-20, 20:03 »
Forskaren Olof Andersson skriver följande:
Borgmästaren och postmästaren Erik Mickelsson Planting bodde i Staden 1643-1652. Han var gift med Margareta, omnämnd år 1650. De hade minst två barn, barn lägerstad 1645 21/9, barn lägerstad 1646 18/5 (Andersson, Olof 1999: Piteå Församlings Äldsta Historia 1300-1700-talen, Borgarna i Piteå Gamla Stad åren 1621-1666, s. 64)
201
« skrivet: 2012-02-20, 16:53 »
Hej!
Jag undrar om det är någon som vet om det är utrett varifrån borgmästaren i Piteå, Erik Mickelsson Planting, egentligen kommer ifrån?
Jag sökte ytterst sporadiskt över nätet och fann, i de flesta fall, att denne borgmästare Erik Mickelsson Planting skulle ha dött året 1651.
Varför jag undrar, är för att Albert Nordberg skriver om ovannämnda Erik Mickelsson Planting följande: Landstinget utgjordes av landshövdingen, som synes ha varit ordförande och som 1642 kallas lanshövding över Westernorlanden med des omliggiande Lapmarker, några wälactade och förståndige gode män såsom landskamrer eller landsbokhållare, borgmästare från städerna och kronobefallningsmän från fögderierna, och ett antal befullmäktigade landstingsmän, en á två från varje socken. Var landshövdingen förhindrad, kunde någon vara förordnad i hans ställe att leda tinget.
Så var herredagsmannen Erich Michelson Plantingh från Gamblebyn i Kalix socken landshövding Crusebiörns ställföreträdare vid landsting i Skellefteå 1643 (Nordberg, Albert, Luleå Sockens Historia, I (1965), s. 158-159).
Stämmer detta? Har det kanske skett en förväxling här, månne? Visserligen finns ju en samtida Erik Mickelsson, född 1592, begravd 1669 9/1, på Gammelgården 7 åren 1617-1658 (se Boström, s. 115).
Jag konsulterade Övre Norrlands Historia, för att se vad som stod där. Det uppgavs, att för Västerbottens ledamöter i bondeståndet vid riksdagarna, reprensenterades detta år (1643) för norra prosteriet: Erik Michelsson, Kalix (Övre Norrlands Historia, del III, tiden 1638-1772 (1974), s. 566).
Erik Mickelsson Planting omnämns för övrigt i en domboksnotis från 1679: Salige Per Olofssons Kutsks efterleverska i Siknäs förmenar i december 1679 Olof Jönsson eller hans son i samma by nu vara pliktig, antingen själv gå knekt för Per Olofssons hemman, eller annars skaffa henne en duglig karl, efter den skrift som är given hennes man 1647 allaredan, av dåvarande landssekreteraren salige Erik Mickelsson Planting.... (Boström, s. 467f.)
---
Mvh
//Peder
202
« skrivet: 2012-02-16, 21:07 »
RA, SVAR, Piteå landsförsamlings kyrkoarkiv, Bilagor till lysnings- och vigselboken samt äktenskapsbok HV:1 1741-1821:
Att Änckan Hústrú Sophia Elingia be
hörigen förnögt och Afwittrat sin Afledne
mans Handelsman Olof Hedmans Arfwin
gar Anders Mosißon å Kúsmarck Jacob
Anderßon å frostkågeå och Hústrú Karin
Hindricks dotter å Jäfreå, på det sättet,
at sedan han i anledning af at emellan
hänne och des Afle. man författat Testa
mentúm Reuprocum nútit halfparten af
sin mans tilhörige qwarlåtenskap förenemn
de Arfwingar med en wiß och redan
them tilstäld súmma útj Contant betalt
enligit them emellan af úndertecknad
úprättad afhandling den 9 December 1745;
det warder här med tilbe[...]s meddelt.
Pitheå d. 22 November 1746
Útj min Ka. faders Rådman Magnus
Hæggmans frånwaro och på
des wägnar
Jonas Hæggman
---
203
« skrivet: 2012-02-07, 08:49 »
I Jönköpingsbladet 1845-06-28, s. 1, under rubriken Från Westmanland.:
Enligt underrättelse från Arboga, lärer den beryktade Lasse Maja nyligen aflidit, 60 år gammal.
I Post- och inrikes tidningar 1848-12-02, s. 2, under rubriken Landsorts-tidningar med sednaste poster berätta från:
Hudiksvall d. 25 Nov. Vid urtima ting i Sanna förevar ånyo sistl. gårdag ransakningen ang. för 3:dje resan stöld häktade försvarslöse manspersonen Anders Arborén, som vid detta tillfälle utvecklade i större grad fräckhet och hån för lagarna än tillförene. Han gaf offentligt tillkänna, att han till mönster vilie taga stortjufven Lassemaja, och likt honom lefva munter och glad, så länge han kunde, äfvensom han yttrade sig icke draga i betänkande att stjäla ifrån domaren för att gitva [gifva] åt någon annan, samt yttrade, att han heldre ville blifva en tjuf än en ”rackare,” (H. W.)
I Post- och inrikes tidningar 1849-08-01, s. 2,under rubriken Landsorts-tidningar med sednaste poster berätta från:
- Den beryktade stortjufven Nils Ersson från Kyrkebyn, vanligen Öijenäs-Nils kallad, har aflidit på Åkers styckebruk. Lik sin vän Lasse-Maja öfvergaf han på ålderdomen det ömkliga handtverket att tillgripa andra egendomar. (W. K.)
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1895-05-01, s. 3:
Skattsökare i Arboga. Om den snart nu afröjda Öblomska gården, där stortjufven Lasse-Maja lär ha bott på sin tid (han ligger begrafven ett kort stycke därifrån på gamla kyrkogården) vill en sägen veta, att Lasse-Maja i gården nedgräft ett par benkläder, hvari instoppats en mängd dyrbarheter, och nu gå en del fantasirika personer och vänta med spänning på den blifvande grundgräfningen, som bör uppenbara åtskilligt.
Märkligt många mynt, alla af koppar (utom två silfvermynt från Gustaf den tredjes tid) ha här hittats af pojkar, som radtals legat och påtat i jorden. Mest hittas skillingar, men äfven ett och annat af Karl den tolftes nödmynt samt en eller två fyrkantiga mynt (plåt eller klipping) ha kommit i dagen. En vuxen person lär bland byggnadsbråtet ha hittat fyra sedlar (två om 32 skilling banko och två specieriksdalrar). Han gick direkt in på Mälarbanken, där sedlarne kommo i privat ägo genom utbyte mot gångbart mynt. Små ringar, dock ej af ädel metall, ha äfven hittats.
Så mycket af de funna skatterna är faktiskt eller har grund för sig. Men ett sensationsrykte, som påstått att i någon af de gamla kåkarne funnits ett skrin med ett ofantligt dyrbart innehåll, hvarmed upphittaren skulle ha blixtlikt försvunnit, måste vi ty värr [tyvär] hänföra till den fria diktningens område, säger Arboga Tidning.
---
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2012-02-07 08:51)
204
« skrivet: 2012-02-05, 14:56 »
Hej!
Lars Matsson som är nämnd åtminstone 1697-1730 i Sokkjokk, Jokkmokks socken, vet någon när han dog?
Mvh
//Peder
205
« skrivet: 2012-02-02, 15:14 »
Hej! Jag söker hjälp med dessa uppgifter. Är det någon som känner till en Anders Wilm som skall ha en dotter Elisabet eller Lisa Andersdotter-Wilm, född omkr. 1706, död 1795 3/7 (89 år gammal) i Mattila, Alatornio. Men i husförhörslängder för Nedertorneå socken är hon född enligt åldersangivelser omkr. 1700 och omkr. 1710. Enligt Hiskis sökdatabas över de finska ministerialböckerna ( http://hiski.genealogia.fi/hiski) fanns i Kemi landsförsamling dessa: Anders Andersson Wilm, som lät döpa en son 1698 7/11 i Kemi landsförsamling. Kan denne Anders Andersson Wilm tänkas vara en fader till ovanstående Elisabet eller Lisa Andersdotter-Wilm? Och denne Anders Andersson Wilm är han kanske en son till nedanstående Anders Mattsson Wilm? Anders Mattsson Wilm, född omkr. 1661, död 1708 5/6 (begravd 14/6, 47 år 6 månader gammal) i Kemi landsförsamling. Tyvär så finns på Riksarkivet, SVAR, bara spridda år av mantalslängder för Kemi landsförsamling inskannade mellan åren 1655 och 1674. Mvh //Peder
206
« skrivet: 2012-01-21, 21:31 »
Ja,
det är ju fullt möjligt. Men vad gjorde han där nere, så pass ung, 15-16 år gammal, kanske för vidare studier efter trivialskolan, kanske? Vet du hans vidare öden som äldre?
207
« skrivet: 2012-01-21, 19:32 »
Tillfällighetsfynd!
I Stockholms Storkyrkoförsamlings husförhörslängd (1730-1740), Södra delen, gård No 8. Här är svarvaren mäster Fredric Schaub skriven. Bland hans tjänstefolk återfinns en Christian Elingiús. I övrigt noteras inget mer om Elingius.
Källa: Stockholms Storkyrkoförsamlings arkiv, Husförhörslängd AI:4 1730-1740, s. 16.
Vem kan denne Christian Elingius vara?
//Peder
208
« skrivet: 2012-01-21, 15:10 »
Tord & Maud!
Tack för era snabba svar.
Mvh
//Peder
209
« skrivet: 2012-01-21, 13:58 »
Hej!
Jag skulle behöva nödig hjälp, då jag ej är så bevandrad i Stockholms församlingar. Församlingsbok finns från (A II:1) 1783-1786. Vilken församling tillhörde Finska församlingen innan den blev egen? Isåfall, finns det från den utbrutna församlingen husförhörslängder eller dylika från åren omkring 1730-40-talet?
Mvh
//Peder
210
« skrivet: 2012-01-20, 20:17 »
Angående soldat Erik Ersson Hjerpe
Erik Ersson-Hierpa antagen som soldat vid roten nr 4 Hierpa 1759 10/3. Mönstringsår m.m; 1759: Hemma, 27 år, gift. 1762: 30 år, 3 tjänsteår, gift, Wästerbottning. 1763: 31 år, 4 tjänsteår, gift, Wästerbottning.
Föregående soldaten på roten nr 4 Hierpa var Olof Ersson-Hierpa, vilken antogs 1719 ?/12, och avgick med avsked 1735 11/7. Mönstringsår m.m; 1719: 20 år, Wästerbottning. 1728: 28 år, 9 tjänsteår, Wästerbottning, ogift. 1735: 35 år, 16 tjänsteår, Wästerbottning, gift, har hemmansbruk får avsked och betalar 1 daler silfvermynt, för sig ställt [color=0000ff]Erik Ersson[/color] är frisk och gillas. (Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, Calix Kompani, Över Calix socken, s. 36).
Rotehemman och Rotehållare 1728 i Över Calix socken (samma källa som ovan, s. 28):
Rote 4 Nybyn :2, :3, :4. Länsman Jacob Blomstedt Jacob Nilsson Axel Mårtensson.
Rotehemman och Rotehållare 1742 i Över Calix socken (samma källa som ovan, s. 31):
Rote 4 Nybyn :2, :3, :4. Jacob Blomstedt Jacob Nilsson Axel Mårtensson.
211
« skrivet: 2012-01-16, 17:16 »
Hej, Sven-Olov!
Per Larsson, född 1701 1/9 i i Töre 1, var son till bonden (1679-1703) och soldaten i Töre 1, 1/6 mantal Skatan Lars Persson och hans hustru Gunilla Simonsdotter.
Gunilla Simonsdotter, född 1662 (döpt 19/1) i Törböle 1, dotter till bonden (1651-1663; sedermera bonde 1665-1679 i Töre 1) i Törböle 1, 1/4 mantal Simon Olofsson och hans till namnet okända hustru N.N. Gunilla nämnd 1704-1706 i Töre 1, 1/6 mantal Skatan.
Simon Olofsson är troligen en son till föregående bonden (1615-1650) i Törböle 1, 1/4 mantal Olof Olofsson, född omkr. 1581, död 1674 (begr 14/2) och hans möjliga hustru Mariet Larsdotter (se vidare Boström, s. 550).
Mvh
//Peder
212
« skrivet: 2012-01-07, 13:39 »
Rotehemman och Rotehållare 1695 i Över Torneå socken (Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1689-1719, Majorens Kompani, s. 24):
Rote 70 Niemis :30, :31, :32, :33. [color=119911]Karin änka[/color], [color=0000ff]Per Ersson[/color], [color=0000ff]Johan Persson[/color], [color=0000ff]Erik Nilsson[/color].
Rotehemman och Rotehållare 1728 i Övertorneå socken (Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, Majorens Kompani, s. 46):
Rote 70 Niemis :30, :31, :32, :33. [color=0000ff]Samuel Kittzin[/color], [color=0000ff]Olof Måttä[/color], [color=0000ff]Michel Jöransson[/color], [color=0000ff]Nils Ersson[/color].
Rotehemman och Rotehållare 1742 i Över Torneå socken (Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, Majorens Kompani, s. 52):
Rote 70 Niemis :28, :6. [color=0000ff]Hindrich Samuelsson och Johan Grefling[/color], [color=0000ff]Michel Jöransson och Nils Mattä[/color].
213
« skrivet: 2012-01-05, 17:07 »
Hej!
Lägger ut detta utdrag i sin helhet, vilket stycke även uppmärksammats av Sebastian Casinge i hans artikel Om resandesläkter i Östhammar och rättegångarna mot ett tjuvband av skojare 1801 i Släktforskarnas årsbok 2008.
-----
I Öregrund och skärgården.
Uppsala 1801 den 17 Junii. Efter förut fattad föresats att denne sommar närmare undersöka Roslagen samt dess skärgård och de naturalster där frambringas, hade jag åtagit mig att göra mademoiselle Charlotte Amnell sällskap till dess föräldrar uti Öregrund. Vi afreste från Uppsala kl. 10 f. m. under den häftigaste storm. Vädret med sandyr låg beständigt oss i ansiktet och var öfver de länga fälten nog besvärligt. Rågen stod nu uti blomma, men hade genom den längvariga torkan blifvit nog förtunnad. På Alunda prästgård spisades middag: här träffades en dyrbar vän, C. E. Kjellin. Straxt efter middagen började att mulna under fortfarande blåst, och innan kl. 4 föll ett häftigt regn; för att komma under tak under häftigaste regnskuren reste vi in vid Gimo bruk hos inspektor Nyblæus. - Gimo bruk är för det närvarande tillhörigt [bergsrådet Lefebure]. Vid pass kl. 10 på aftonen framkommo vi till Öregrund.
Den 18 Junii. Öregrund är belägen på en steril sandstensklippa, som skjuter ut i Saltsjön, hvilken sammantränges emellan Gräsön och fasta landet och vanligt kallas Öregrundsgrepen. - Staden är ganska obetydlig och har allt för usel utseende. Husen äro nästan öfverallt täckta med torft. Intet stenhus och intet drägligt trähus af tvenne våningar. Gatorne äro ojämförligt dålige. Större delen äro af den beskaffenhet att de ej allenast icke kunna färdas med hjuldon, utan det är äfven högst olägligt att gå dem fram. Handelsrörelsen är nästan ingen. Några bodar hållas dock öppne. Åt landssidan hålles en tull; denna tyckes dock vara nog öfverflödig och lär visst icke ersätta kronan hälften af det tullbetjäningen kostar, helst man sommartiden på båt och om vintern öfver isen äger hundrade ställen att anlända på, utan att passera tulln. Innevånarnes antal är 700 och består mest af sjöfarande och fiskare. Så snart en skeppare fört ett fartyg af hvad storlek som helst till en utländsk hamn, kallas han straxt kapten, och af desse utgöres, utom präster, borgmästare och rådmän, stadens ståndspersoner. Några hushåll hafva här äfven borgarrätt, som aldrig vistas härstädes, utan stryka landet omkring och handla med hästar, glas och porslin samt vanligtvis äro kände under namn af skojare. Desse måste dock hvart fjärdedels år förskrifva pass ifrån borgmästarn, hvilket utgör en af dess betydligare sportler. Det är icke utan anledning, som man tror att desse härstamma från zigenare och af sine förfäder ärft begäret att aldrig vistas på ett ställe. Uti Öregrund är dock antalet af sådana kringstrykande hushåll längt mindre än uti Östhammar, hvarest deras stamhåll egentligen är. Nyligen har däraf detta folk blifvit upptäckt ett tjufband af icke mindre än nitton personer. Den mörkgula hy och egna utseende, som man finner hos större delen af sämre folket, torde mera härledas från deras descendence af någon egen folkstam än från hafsluften, som då borde hafva samma verkan vid de öfrige kusterne kring hafvet. ...
Källa:
Forsström, Johan Erik, I NORRLANDSSTÄDER OCH LAPPLANDSBYGD ÅR 1800, Resan till Roslagen juni och juli 1801. Johan Erik Forsströms dagbok öfver resan i Norrland och Finnmarken 1800 och i Roslagen 1801. Med en inledning Af NILS AHNLUND. AKTIEBOLAGET NATIONALFÖRLAGET STOCKHOLM. STOCKHOLM NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1917.
-----
//Peder
214
« skrivet: 2011-12-24, 06:46 »
Anita!
Jag saknade mitt förlagda exemplar, som jag köpte samma år (1992) som boken utgavs, och inköpte ett nytt exemplar. Jag gick in på biblioteket i Kalix där jag tror jag köpte mitt första exemplar, och bad om att få köpa ett nytt. Och jag blev lite förvånad över att de hade kvar exemplar av Hennings bok. Så du kan kanske vända dig med din förfrågan till Biblioteket i Kalix. Om de inte skulle ha kvar några exemplar, så skulle jag gärna avyttra mitt duplettexemplar, till den intresserade.
Mvh
//Peder
215
« skrivet: 2011-12-11, 14:30 »
Hej, Erik!
Ja, det var det jag tänkte igårkväll, då jag sprang på uppgiften i dödboken, att det är ju många som har sin härstamning ifrån Johan Nilsson Keisari och hans hustru Elin Andersdotter. Jag själv härstammar inte från detta par, mig veterligen, ännu, men har en del släktanknytningar. Först var jag på väg, att hoppa över upptäckten, då jag tänkte, att den uppgiften har säkert kommit fram i dager, sedan 2004 års artikel i Släktforskarnas årsbok, men fann den inte heller i Anteckningar om samesläkter.... Men vet ju om sedan tidigare, att det sistnämnda arbetet, är ett resultat av äldre arbete, och kanske mycket uppgifter som inte tagits med. Så det var ju glädjande, att så var fallet, att det tillkom nya uppgifter i och med denna vigselnotis - och dessutom en ny ana, med möjlighet till flera nya! (-:
Ja, denne Anders Mickelsson i Sockjokk borde ju gå att identifiera i mantals- och jorde- och uppbördslängderna. Meddela gärna, om du lyckas identifiera Anders Mickelsson.
Mvh
//Peder
216
« skrivet: 2011-12-10, 20:48 »
Kompletterande uppgifter till:
Till Erik Johansson Kuoksus arbeten, i Släktforskarnas årsbok 2004, Släkten Keisari från Vettasjärvi, familj 3, s. 204; Och, i Anteckningar om samesläkter i Jukkasjärvi och Enontekis innan kyrkobokföringen (2007), Keisari (Kaisa), tabell 3, s. 25.
I dessa två ovanstående arbeten, är Johan Nilsson Keisaris hustru Elin Andersdotter endast känd från dombok för Jukkasjärvi tingslag år 1730, och 1731. När de giftade sig, eller vem hennes far eller mor var, är icke känt.
I vigselnotisen nedan, får vi veta, dessutom, att denna ovanstående hustru Elin eller Ella Andersdotter, är dotter till en Anders Mickelsson i Sockjokk.
-----
Införd i Jokkmokks vigselbok 1703 19/3:
d. 19. Johan Nillßon Keýsar ifrån Júkasjerfwi Försambling och
Siggewarri bý, på kiörckioherdens Hr Christians Eling:[ius]
Attest /: Som nämbda h[.] skúll[.] taga hústro här ifrån Cajtomjaúr,
Men war doch Sockzjock. 2 do. daterat Júkasjerfwi den
24 Febrúarii, Åhr 1702. Men war lijkwäl som andr[e] be
wittnad[e] gifwen d. 24. |: S. Matthiæ dag :| hújús Anni 1703 :|
Med Ella Anders dotter |: Anders Michels[sons] dotter ifrån Sock[zjock]
Källa: RA; SVAR, Jokkmokk Vigselbok C:1 1701-1735, Bildid: C0034752_00020.
217
« skrivet: 2011-12-07, 19:08 »
Per Ersson Kati eller Naisuck, född 1735.
Är det någon som vet vart han tog vägen, och/eller när han dog?
Jag återfinner han sista gången i Norrkaitum (Gällivare Kommunionbok CI:2 (1776-1822), tredje delen 1792-96), då han kommunicerade 1796 10/3. Men han återfinns ej i Norrkaitum i fjärde delen 1805-15. Ej heller återfinns han i Gällivare dödbok för åren 1795-1819, 1830-34.
Kan han möjligen ha återvänt till sin och hustruns födelsesocken Jukkasjärvi, där han lät begrava sin hustru, och dit även sonen Johan flyttat?
Mvh
//Peder
218
« skrivet: 2011-12-02, 06:58 »
Hej! Samesläkten Orbus, är en gren av samesläkten Parffa. Tomas Nilsson Parffa eller Päivä eller Närvä, hade sonen Nils Tomasson Parffa eller Orbus. Tomas var död 1717, nämnd i Rounala 1696-1718. Barn: Nils Tomasson Parffa eller Orbus, född 1690. Gift med Kerstin Persdotter, född 1702, död 1761 30/5. Se vidare, i: Ljung, August, Familjeregister för Karesuando (Enontekis) församling för åren 1720-1923 (1948), manuskript RA, SVAR (finns att beställa på: www.svar.ra.se), s. 272, och Marainen, Johannes, Karesuando samesläkter (Umeå, Sàmiid Riikasearvi, 1997), s. 212; Jfr Kuoksu Johansson, Erik, Anteckningar om samesläkter i Jukkasjärvi och Enontekis innan kyrkobokföringen (2007), Parffa (Braman, Mustapää, Närvä, Orbus, Päivä), tabell 3 och 4, s. 59. Barn: Anna, född 1721 26/1. Tomas, född 1722. Anna, född 1725 27/1. Lars, född 1728 17/1. Per Nilsson Orpus (Orbus), född 1733 28/2, död 1786. Gift 1762 med Ella Henriksdotter Nicka (Nikka), född 1737. Detta par hade bl.a. sonen Henrik Persson Orpus (Orbus), född 1770, gift med Ella Larsdotter Valkeapää, född 1784. Henrik och Ella hade i sin tur bl.a. dottern Anna, född 1806. Kristina, född 1736 16/1. Henrik, född 1740 29/10. Brita, född 1742 28/7. Marget Nilsdotter Parffa, född 1745 7/9. Gift med Anders Rasmusson Lalla, född 1728 22/1, son till Rasmus Larsson Lalla och hans hustru Brita Persdotter Niia. Anders Rasmusson Lalla med familj bosatt i Saarivuoma, Jukkasjärvi socken, men utflyttad till Norge 1793. ----- Mvh Peder
219
« skrivet: 2011-11-23, 00:48 »
Hej!
Jag undrar om någon vet var Karin Matsdotter tog vägen?
I husförhörslängden Jukkasjärvi AI:1 1763-1794, pag. 16, under Calasvuoma, skrivs hon som modr. Carin Matsdr, med anteckningen vid. pag. 28 (vidare till pagina 28), hos sin son Jon Nilsson Tjåggi, född 1729, och hans familj. Men jag återfinner ej henne under denna paginering till hänvisning.
Mvh
//Peder
220
« skrivet: 2011-11-15, 18:25 »
Tillfällighetsfynd av foto ev. från Kalix år 1912! Nummer: gc-0371/02 Sakord: Gruppbild, vinterövning, uniform, befälsövning Militärområde: 6.arméfördelning Stad/socken: Kalix Namn: Westerlund, Carlsson, Krusee, Festin, Wernstedt, Winblad, Eriksson, Forshell, Horny, Edström Förband: Kunglig Norrlands trängkår Förkortning: T3 Tid: 1912 Beskrivning: Officerare samlade för fotografering. Befälsövningar i trakten av nedre Kalix. Från vänster: Sanda, Westerlund, H. Carlsson, E. Carlsson, Friherre Krusee, Festin, Wernstedt, Winblad, Eriksson, Forshell, Firseherström, Horny, Edström, Palmqvist, Norden, Moberg}. Teknik: Positiv Källa: Foto och text: RA, SVAR, Bilddatabas Sollefteå (DBD), Regementet T3 Fotoarkiv. Begränad storlek för uppladdning av bilder är 100Kb, men det är tydligen inte alltid man kan ladda upp ens 100kb. För den intresserade kan jag skicka över, efter förfrågan, via e-mail fotot av ursprungsstorleken 755kb. (56.7 k)
221
« skrivet: 2011-10-28, 20:18 »
Fragment:
Magnus Erlansson
har vid Nedanskrefne
svartbrun fåla hos
Ersson i Orsa Socken
gick mycket bra. Och
hvara svullen. Och låfvar
[..]om innom 24. timmar
[..]ra d. 21ta Mars 1837
Carl Magnus Erlansson
RA, SVAR, Jämtlands läns länsstyrelses landskanslis arkiv D XXVII:3 1811-1860, Handlingar till Passjournaler (Fragment).
222
« skrivet: 2011-10-28, 18:20 »
Inlämnat pass:
Som jordägaren Daniel Fagerberg
och hans Hustru Lovisa Molin
från Sättna Socken, Selångers Pastorat
af Medelpads Fögderi, anmält sig vara
sinnade att i egna ärender, eller med af-
yttrande af Landtmanna varor af Lin,
besöka Levangers Marknad i Norge;
altså varda bemälde personer, hvilka
i sådant afseende om Pass anhållit, här-
igenom såsom bofaste och godkände
förpassade och recommenderade, att
fritt och obehindrad, fram och åter
passera. Wallgården i Sättna den 5te
Februarii 1834
M. Svahn.
ExpedBefallm och Krono Länsman
Detta pass gäller för resan. (Sigill)
RA, SVAR, Jämtlands läns länsstyrelses landskanslis arkiv D XXVII:3 1811-1860, Handlingar till Passjournaler (Inlämnade pass).
223
« skrivet: 2011-10-25, 23:16 »
Tillfällighetsfynd:
Peder Larsson, länsman, Rööström, Fjällsjö sn, omnämnd vid ting i Åsele lappmark 1657 7/1, § 10; och 1660 4/1, § 7. (RA, SVAR, Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736, bildid: A0004738_00206)
224
« skrivet: 2011-10-25, 11:54 »
Tillfällighetsfynd:
Olaus Sirma, studiosus, omnämnd vid ting i Umeå stad 1675, § 63 och 66. (RA, SVAR, Personregister till domböcker i nuvarande Västerbottens län 1635-1736, bildid: A0004738_00201)
225
« skrivet: 2011-10-21, 10:16 »
Birgitta, Tack för ditt svar. Lägger in lite uppgifter. Ur Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven (SDHK, www.riksarkivet.se/sdhk): SDHK-nummer: 38639. Utfärdandedatum: 1525. Utfärdare: Lars Andersson. Innehåll: Lars Andersson säljer till jungfru Katarina Eriksdotter en gård, kallad Blekhem i Törnsfalls socken i Tjust härad för 40 mark danska. Övr. eftermedeltida regester/notiser: Rasmus Ludvigsson i Arv och eget, vol. 41, häfte 1, Vadstena klosters brev, Litera E, f. 7, RA. Tryckt regest: Gillingstam, Brev ur askan (1996), s. 143. Litteratur o. komm.: Orig. förlorat med Miscellaneaknippa 1519-1529, se Gillingstam, Brev ur askan (1996). ----- Och med hänvisning, från ovanstående, till den tryckta regesten (Gillingstam): Enligt brev av år 1525 Breff på en gård kallas Blecckin i Tørisvalla sokn i Tivst hærede, ssom Larens Andersson sålde velbørdig jomfru Caterinæ Ericx dotter for 40 mark dansca. Datum 1525 Detta brev är en 1500-talsregest i AoE, vol. 41: häfte 1: Vadstena klosters brev, Litera E, f. 7. Ej observerad i Liedgren 1988, s. 3. (Källa: Gillingstam Hans, Brev ur askan, Miscellaneaknippan 1519-1529, s. 143. De i slottsbranden 1697 eller på annat sätt förlorade miscellaneabreven enligt äldre arkivförteckningar, Johan Peringskiöld m.m.) ----- Mvh //Peder
226
« skrivet: 2011-10-17, 16:44 »
Var ett tag sedan det var någon aktivitet under denna rubrik. Jag har följt och läst inläggen med stor behållning. Har något nytt kommit i dager, kanske några nya rön till svar, på de frågor du Birgitta har ställt dig med dina inlägg?
Birgitta,
Vilka sidor har du hittat i SVAR's inskannade material? Noterar du även SVAR's bildidnummer till varje inskannad bild? Kan du kanske lista upp dem, så kanske man kan sätta sig in och gå igenom detta material. 4 ögon kan ju va bättre än 2! (-: Det skulle vara värdefullt.
Tack på förhand..
Mvh
Peder
227
« skrivet: 2011-10-16, 15:02 »
Hej!
Är det känt vilka som kan vara föräldrar till Hans Hansson, död omkr. 1676, bonde och riksdagsman (1675) i Fällan 1?
Mvh
//Peder
228
« skrivet: 2011-10-06, 17:25 »
Berith!
Enligt Sveriges Dödbok 1901-2009 (CD):
19070503-937
Johansson, Karl Birger Engelbert
Vånafjärden 3:170
Död 5/5 1959.
Kyrkobokförd i Nederkalix, Nederkalix kn (Norrbottens län, Norrbotten).
Född 3/5 1907 i Finland, Helsingfors.
Gift man (23/8 1936).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Nederkalix, Kalix kn (Norrbottens län, Norrbotten)
Födelseförsamling i källan:
Finland, Helsingfors
Källor:
DB, FS / DOR 52-60
-----
Jag finner ej någon lämplig maka i Sveriges Dödbok 1901-2009.
Mvh
//Peder
229
« skrivet: 2011-09-28, 18:41 »
Hej!
Jag undrar om någon känner till något om Fanbyns gästgivaregård i Revsunds socken?
Enligt uppgift skulle kanske gästgivaregården ha nyttjats som tingsställe, åtminstone år 1856. Finns någon som vet att om möjligt verifiera om den uppgiften är riktig?
Finns det möjligen bevarat något fotografi på Fanbyns gästgivaregård?
Mvh
//Peder
230
« skrivet: 2011-08-22, 09:01 »
Hej, Niclas!
Du kan ju alltid se om det kan ge något med att höra av sig till Emigrant Institutet i Växjö Niclas, och uppge de uppgifter du har med senastedatum.
Jag vet inte nu om de fortfarande har någon aktivitet där. Jag tror, att jag uppfattat det som att de har skurit ned på personal där och därmed med tillgänglig service, om jag inte missminner mig. Hur mycket vet jag inte.
Jag anlitade Emigrant Institutet i Växjö i jakten på min morfars farfars kusin som är den enda bland släktingar som utvandrat till USA, året var 1910. De debitterade mig då för utfört arbete 100:- Men det är bra många år sedan. Jag fick utdrag ur original passagerarlistor där det framgår personerna som reser, destination m.m., flertal kartblad, utdrag med genealogiska föreningar för den destinations orten resenären skulle till i USA, för att om möjligt kunna ta kontakt med hjälpsamma personer där.
Lycka till Niclas,
Mvh Peder
231
« skrivet: 2011-08-11, 20:33 »
Per och Sonja,
Jöns Andersson-Mört, död 1708 29/8 (Mossberg).
Jöns Andersson antagen som soldat Mörtt 1683 4/7. Mönstringsår m.m.: Går för fader Anders Jönsson i Rutvik. Luleå 1683. Göteborg 1689-1690, sj 1690 16/8. Piteå 1694. Rote 87 i Luleå socken och Livkompaniet 1695. Hemvist Rutvik [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XI 1667-1695, Livkompaniet, s. 78]
Soldat Jöns Andersson-Mört antagen vid rote nr 87 Mört i Luleå socken och Livkompaniet 1683 4/7, avgått 1705, till: corpral nr 111 Skytt i Luleå socken. Mönstringsår m.m.; Går för fader Anders Jönsson i Rutvik. Luleå 1683. Göteborg 1689-1690, sj 1690 16/8. Piteå 1694. Rote 87 i Luleå socken och Livkompaniet 1695. Soldaten för roten blifver Jöns Mörtt som går för fadern. [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1689-1719, Livkompaniet, s. 62]
Rotehemman och Rotehållare 1695 Luleå socken: Rote 87 Rutwijk :7, :8, :9. Anders Jönsson hustru Karin Hans Mårtensson [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1689-1719, Livkompaniet, s. 29]
Corpral Jöns Andersson-Mört-Skytt antagen vid corpralsroten nr 111 Skytt i Luleå socken och Livkompaniet 1705, från: soldat nr 87 Mört i Luleå socken, avgått 1708 29/8, till: Död. Mönstringsår m.m.; Kvitterat 1708 år lön i Luleå 1709 21/2; hans hustru Kerstin Håkansdotter i Ruthwijk. [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1689-1719, Livkompaniet, s. 71]
Rotehemman och Rotehållare 1695 Luleå socken: Rote 111 Nickbyn :1, :2. Per Ruupa, Lars Jönsson och Nils Persson [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1689-1719, Livkompaniet, s. 29]
-----
Jöns Andersson-Mörts-Skytts fader Anders Jönsson antogs som soldat i Luleå socken och Livkompaniet 1678 ?/2, avgått 1683 4/7, till: utbytt. Mönstringsår m.m.: Går för eget hemman i Rutvik. Niuter boskapspeng 1679, 1680, 1681, 1682 och 1683. Hemvist Rutvik [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Karl XII 1667-1695, Livkompaniet, s. 77]
-----
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-08-11 20:38)
232
« skrivet: 2011-08-11, 18:35 »
Sonja,
Det torde väl vara Anders Jönsson i Rutvik 15 Isi Knut?
Mvh
//Peder
233
« skrivet: 2011-08-10, 21:41 »
Carl,
Tack för ditt utömmande svar!
Och jag förstod dig, visade det sig. Så inget missförstånd har uppstått. Jag tänker närmast på andra som tar del av det som skrivs i inlägg här på Anbytarforum, och som kan ställa sig undrande till, hur man kan känna igen och identifiera resande i kyrkoboksmaterialet? Det är inte alltid det lättaste, även med de stående parametrar av erfarenhet och kunskap som kan ligga till grund för viss identifiering av de mer traditionella resande.
Det är ju lätt hänt att man utgår ifrån den tanken av insikt och kunskap man själv besitter, då man är inne i sin egen frågeställning, vilket man själv får erfara lite då och då.
Så Carl,
En viktig fråga är väckt! och den är alltid aktuell, och det hjälpte du till med nu med dina kunskaper, att förtydliga din syn i själva frågan.
Kanske Moderator kan flytta dessa inlägg under mer lämplig rubruk? Jag tror det ska finnas en rubrik skapad, för just sådana här frågor, hur man kan identifiera resande i ministerialböckerna- och annat material.
Mvh
//Peder
234
« skrivet: 2011-08-10, 14:23 »
Carl,
I din sista mening, där du skriver om Kristian Fredrik Lindqvist och hans fru, att de var, som jag förstod dig - mer eller mindre - stadigvarande kyrkoboksskrivna, innebär inte, att de utseslutande inte levde ett traditionellt resandeliv. Men, det kan ge en indikation. I nutid kan sådana bekräftande uppgifter sökas i själva släkten.
Mvh
//Peder
235
« skrivet: 2011-07-27, 11:39 »
Hej, Markus!
Såg ditt inlägg först nu, hade glömt bort min egen fråga till dig. Nä, jag är inte ättling till Anna Tersera, utan besläktad med maken. Jag härstammar 2 ggr från makens farbror, provinsialskrivaren Christian Steuchius, därav mitt egna intresse i släkten Steuchius och dess ingiften. Ja Markus, jag är väldigt nyfiken på porträtten. Finns det möjlighet av att få ta del av dem?
Mvh
//Peder
236
« skrivet: 2011-07-26, 14:10 »
Erik Mogenssons Blix sigillavtryck 1610 20/3 av hyllingen av prins Christian på Hovedtangen ved Akershus slott 17. juni 1610. Sognepresterne i Jemtland prosti, kongens gård i Jemtland 20. mars 1610. 1. Erich Mogenssøn, prost, Oviken = Erich Mougensen [not 8, Erick MogenÃ?en signatur], prouist J Jemtelannd och pastor i Ouigen E M I.  De övriga medsigillanterna var: 2. Lauritz Mogenssøn Blix, Undersåker = Lauridzs MougennÃ?en [not 9, Laures MoonÃ?en Blix signatur], sougne prest i Wnnderagger L M.  3. Lauritz Mogenssøn, Rödön = Lauridtz MougennÃ?en [not 10, Lauritz MogenÃ?øn signatur] ... i Rödenn L M. 4. Anders Nielssøn, Offerdal = Annders Niellsen [not 11, Anders Nielson signatur] ... i Offlodall A N. 5. Hans Casperssøn, Lit = Hanns CasperÃ?enn âEUR¦ i Lid [not 12, Hans CasperÃ?en i Lijdt signatur] H C K. 6. Knud Pederssøn, Seby, Revsund = Knud PedersÃ?en Seby [not 13, Knud Pederssen Seby signatur] ... i Refsunnd K P. 7. Bjørn Bjørnssøn, Sunne = Biörn BiörnnÃ?en [not 14, Biørn BiørnÃ?en signatur] ... i Sunnde âEUR¢BIÃ~RN âEUR¢BIÃ~RNSE. 8. Peder Anderssøn, Hede = Peder AnnderÃ?en [not 15, Peder Anderssøn signatur] ... i Heide, J Herdallen P A. Original på papir med 8 påtryckte segl på papirseddel. DRA, Hyllinger B.2 92,8. Arkivreferanse: Riksarkivet, Samlinger til kildeutgivelse, Segltegninger, Kongehyllingen 1610. Text och bild: Segltegningar fra hyllingene i Norge 1591 og 1610 2010, Lokal geistlighet nr 249. s. 254-255. ----- //Peder
237
« skrivet: 2011-07-02, 20:21 »
Jakob Pålsson i Långnäs 4, Ale Jakob Pålsson, född omkr. 1669 (åu) i Björsbyn, död 1731 19/4 (bg. 1/5) i Ale (Långnäs), var enligt dödnotis son till Pål Jakobsson och hans hustru Märta Jönsdotter i Björsbyn. Jakob Pålsson var bonde 1690-92, 1694-99, 1701-21, 1723, 1726-27 (mtl,jb) i Långnäs 4, 7/16 Mtl. Ale. Enligt död- och begravningsboken 1731: Jacob Pålßon i Ahle födder i Biörsbÿ fadren Påhl Jacobß.[on] ibidem modren húst:[ru] Märtha döder d.[en] 19. Aprilis begrafwen d.[en] 1. Maj. på kýrkiogården söderúth midt emot lilla kyrkodören 62. åhr gl. fört ett [stilha?] lefwerne, och läst flitigt i Bibelen. [Nederluleå Död- och begravningsbok C:2 1726-1742, s. 160] Jakob Pålsson uppges i födelseboken vara född i Björsbyn, och hans föräldrar skall vara en Pål Jakobsson och Märta. Jag har har genomgått endast ett antal år av mantalslängderna (numreringen inom parentes är endast i vilken plats i ordningen den mantalsskrivnas namn noteras) för Björsbyn och från 1674 återfinns en lämplig Pål Jakobsson, som fader till Jakob Pålsson. 1662_Biörsbÿn (6)_Pål Jacobßons dräng, 1 dräng, 2 pigor.
1663_Biörßbÿn (7)_Pål Jacobßons Pighor, 2 döttrar.
1669_Biörsbÿen (3)_Pål Jacobßon.
1671_Biörsbÿen ( _Påhl Jacobßon, 2 gem, 1 gammal. Från 1674 återfinns två Pål Jakobsson. 1675 är de separerade som gamle Pål Jakobsson och unge Pål Jakobsson. 1674_Biörsbÿn (3)_Påhl Jacobßon, 2 pigor, 2 inhyses
1674_Biörsbÿn (10)_Påhl Jacobßon, 1 bonde, 1 hustru, 1 dräng, 2 pigor. 1675_Biörsbÿen (2)_g: Påhl Jacobßons, 1 dräng, 1 piga, 1 inhyses.
1675_Biörsbÿen (6)_u. Påhl Jacobßon, 1 bonde, 1 hustru, 1 piga, 1 inhyses. 1678 är gamle Pål Jakobssons namn borta helt, och endast unge Pål Jakobsson med hustru återfinns. Från 1679 är unge Pål Jakobsson borta, och möjligen på hans plats finns en hustru Margeta. Är Margeta månne identisk med Märta Jönsdotter, som uppges vara moder till Jakobs Pålsson enligt hans dödnotis 1731? 1678_Biörsbÿen (7)_Påhl Jacobßon, 1 bonde, 1 hustru, 2 pigor.
1679_Biörsbÿn (7, 8?)_hu Margeta.
1680_Biörsbÿn (7)_hu Margetha.
1681_Biörsbÿn (7)_hu Margetha. Jakob Pålssons fader och moder bör väl vara den unge Pål Jakobsson med hustru, som finns på ett hemman i Björsbyn från 1674? Vem är denne Pål Jakobsson? Vem är gamle Pål Jakobsson som är nämnd på ett hemman 1669, 1671 och 1674, och i hans ställe hans tjänstefolk på hemmanet 1662, 1663 och 1675? Är gamle Pål Jakobsson månne densamma som hans namne som blev borgare i Luleå stad och är nämnd där 1653-91 (mtl), sedermera bonde i Orrbyn, Råneå sn? (Pål Jakobsson byter sitt hemman i Björsbyn mot borgaren Johan Eriksson Orres hemman i Orrbyn, Råneå sn; se under rubriken Råneå, inlägg av Constantinus Lindfors, 2008-02-27) Mvh //Peder
238
« skrivet: 2011-07-01, 12:33 »
Hej!
Är det någon som stött på en Peter Friström (Pehr Fridström), född enligt uppgift ca 1752/56, i kyrkoboksmaterialet för Umeå landsförsamling? Minsta lilla uppgift är av intresse.
Mvh
//Peder
239
« skrivet: 2011-06-27, 16:50 »
Ytterligare ett barn (se ovan föregående inlägg) till Johan Olofsson Skytt och Margeta Larsdotter.
Johan, född 1755 12/4 (dp. 13/4, Johannes., född d:[en] 12 döpt d:[en] 13 apr:[il] fadren afsk:[edade] Corporalen Johan Olofßon Schýtt modren hústrú Margetha Larsdotter i gl Staden, Wittnen: herr Comministern Peter Sundberg, Lars Ersson Súndbom v:[ice] Klåckaren Imanuel Wallén, hústrú Brita Steen, hústrú Catharina Stenberg och hústrú Maria Rýttare alla i gl Staden.) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs [Nederluleå Födelse- och dopbok C:3 1743-1764, s. 370], död 1755 26/12 (bg. 1756 11/1, Barnet Johan Johansson Schýtt i gl Staden fadren Johan Schýtt, modren hústrú Margaretha Larsdotter, dödde d:[en] 26 Decembris i rödmeßlingen och begrofs på kýrkjogården d:[en] 11 januari, lefwat i 7 månader och 2 weckor.) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs. [Nederluleå Död- och begravningsbok C:3 1743-1764, s. 396]
240
« skrivet: 2011-06-26, 13:59 »
Hej, Niklas!
Den Johan Skytt du funnit dog 1774, och är inte densamma som Johan Olofsson Skytt.
Johan Olofsson Skytt (Skytte), föddes 1712 enligt hfl (Nederluleå AI:5c) och Generalmönsterrulla 1744; och född 1713 enligt Generalmönsterulla 1735 och 1739.
Liksom Leif Boström är jag inne på att Johan Olofsson möjligen är den Johan som föds 1712 19/6 i Unbyn 18, som son till bonden Olof Persson Grå och Malin Jakobsdotter. Boström har tydligen koll på denna familjekrets ikring Olof Persson Grå, och nämner vidare att: Han förekommer som dopvittne boende i Gamla staden ganska ofta omkring 1760. Bl.a. för barn till Olof Larsson, Sunderbyn 21 och soldat Nils Persson Strömbäck i Brändön. Olof Larsson var måg till Per Olofsson i Sunderbyn 21, som i så fall var halvbror till Johan Skytt. Nils Strömbäck var son till Per Olofsson. [Se vidare, Nättidningen RÖTTERs Anbytarforum: Landskap: Norrbotten: Efterlysningar: Johan Olofsson Menlös, inlägg av Leif Boström, 2005-03-20]
Johan Olofsson Skytt låter döpa en dotter till Magdalena, vilket mycket väl kan vara efter hans eventuella moder Malin Jakobsdotter, hustru till Olof Persson Grå.
Men det är ju ett antal år sedan detta inlägg av Boström, och mycket kan ju ha kommit fram i dager sedan dess. Leif, gäller denna arbetshypotes fortfarande?
Enligt födelse- och dopbok 1712: Johan, föd[d] d[en] 19. júnj ifrån Unbÿn döpt d[en] 22 [Ejusd.?] 22, Olof Pederß[on] i Unbÿn Malin Jacobzdottr, [Dopvittnen:] Larß Nilß[on] i Bensbÿn, larß hansson och hústr giertrú på kirkiobordet, Pijg:[an] marjt nils [nils=genomstyket; med ändring till:] olofzdott[er] Sammaledeß. [Nederluleå Födelse- och dopbok C:1 1696-1725, fol. 88]
Johan Olsson antogs som soldat vid roten 72 Menlös (Rotehemman och Rotehållare 1728 Luleå socken: Rote 72 Säfvastbyn :4, :2, :8. Nils Nilsson, Erik Olsson, Joen Danielsson; Rotehemman och Rotehållare 1742 Luleå socken: Rote 72 Säfvastbyn :4, :2, :8. Nils Nilsson, Per Eriksson, Joen Danielsson) vid Livkompaniet, Västerbottens regemente i juni 1731, avgick 1743 23/2, till: Corpral 111 Skytt. Mönstringsår m.m; 1735: 22 år, 4 tjänsteår, Wästerbottning och ogift; 1739: 26 år, 8 tjänsteår, Wb, ogift, och commenderad till Finland 1739 23/9: Rulla uppå det manskap af Kongl. Västerbottens Regemente som äro siuka i siukhusen och jämte deras siukvagtare komma att blifva qvar här i Stockholm, undertecknat Stockholm 1 december 1742; antecknas siuk och afgår. Ankommen ifrån Waxholm den 11 december 1742 till Stockholm, undertecknat den 14; Går hem. [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, Livkompaniet, Rote 72, Luleå socken, s. 94]
Soldaten Johan Olsson Meenlös avancerade och antogs som corpral vid corpralsroten nr 111 Skytt (Rotehemman och Rotehållare 1742 Luleå socken: Rote 111 Nickbyn :22, :23, (=Persöhn :22, :23,). Per Nilsson, Per Olofsson) vid Livkompaniet, Västerbottens regemente 1743 23/2, från: Soldat 72 Meenlös, avgick 1745 6/8, till: Avsked. Mönstringsår m.m; Stockholm den 21 februari 1744, commenderingen den 5:e marti kommer att marschera härifrån. 1744: 32 år, 13 tjänsteår, Wästerbottning. Främsta fingret på högra handen ... vid Willmanstrand blivit avskedad och den 6 augusti 1745 lösgiven. [Mossberg, Kenneth, Västerbottens Regemente under Fredrik I 1720-1762, Livkompaniet, Rote 111, Luleå socken, s. 115]
Johan Menlös trolovad 1739 26/9 (Följande Corporal och Soldater angåfwo sig, såsom Tro- och Förlofwade wid útmarchen...Johan Olß[on] Menlös, med Pig.[an] Margeta Larsdotter ifrån Brändön.) i Luleå lfs [Nederluleå Lysning- och vigselbok C:2 1726-1742, s. 490]; Sedermera gift 1:o 1743 30/8 (d:[en] 30 Aúg:[usti] copulerades Corporalen Johan Larsson Schýtte med Pigan Margaretha Olofsdr ifrån Brändöhn, i mårgong:[åfva] utfästades 100 lod Silfr) i Gamla Staden, Luleå lfs [Nederluleå Vigselbok C:3 1743-1764, s. 28; Här kallas Johan Skytte felaktigt vid patronymikon Larsson, då hans rätta var Olofsson]
Johan Olofsson Skyttes hustru Margeta Larsdotter, född 1709 8/12 i Brändön 1, Luleå lfs, död ?1775 (enligt hfl) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs, dotter till bonden i Brändön 1, Luleå lfs Lars Jakobsson och hans hustru Karin Persdotter.
I husförhörlängd (1740-1748, fol. 184), Kÿrckio Bordet eller Gam:[la] Staden., under N: 40., finns här skriven gl. Pig[an] Brita i Corp:[oralen] Skÿtts hús., skriven här 1742-47. [Nederluleå Husförhörslängd AI:3b 1740-1748, fol. 184]
I husförhörslängd (1749-1756, pag. 98), KÿrckioBordet eller Gam:[la] Staden, No 29. Här skrivs han Afsk:[edade] Corp:[oralen] Johan Skÿtt 40 (år) med sin húst:[ru] Margeta 40 (år) och deras två barn Son Lars 2 (år), men åldern överstyken och Lars noteras död, och dott:[ern] Karin 5 (år). Johan Skytt och hustrun Margeta är noterade här 1749-56. [Nederluleå Husförhörslängd AI:4 (1749-1764) 1749-1756, pag. 98]
I andra delen av föregående husförhörslängd (1757-1764, pag. 94), återfinns familjen i Gamla staden. Afskied. Corp. Joh. Schÿtt 40 (år) med dess húst. Margeta 40 (år), samt deras dot. Karin 5 (år) och nu en ytterligare dotter Magdalena, 1752 1 (år). [Nederluleå Husförhörslängd AI:4 (1749-1764) 1757-1764, pag. 94]
I husförhörslängd (1765-1780, pag. 260), Kÿrko=Bordet eller gamla Staden. De skrivna här nu som Afskj. Corp. Joh: Schÿtt 57 (år) med dess hústr: Margeta (en del av Margetas namns bokstäver överstryket; med ändring till namnet Maria) 58 (år) och deras dottr: Magdalena 13 (år). Johan Schytt noteras här 1765-74, 1776-80. Hustru Margeta har sista noteringen här 1774; och till höger om sin åldersangivelse (58) finns en svag notering som möjligen kan tydas som död 1775.
Johan Skytts hustru Margeta Larsdotter åtefinner jag ej i dödboken de år jag undersökt (1770-1782), sistnämnda år gifter ju Johan Skytt om sig.
I husförhörslängd (1776-1805), Gamla Staden, Militair Staten:. Här skrivs han nu som Corporalen Johan Olofsson Skytt, född 1712, nu med sin andra Hustrú Maria Persdotter, född 1739. De noteras vara gift 1782. Även Maria Persdotters dotter från förra giftet finns i familjen, Dottren Brita Stina, född 1774, med noteringen vid fol. 185.
Johan Skytt har nu giftat om sig; gift 2:o 1782 24/6 (Afßedade Corporalen Johan Skytt ifr[ån] gl. Staden med Enkan hústr. Maria Långlett ifr[ån] gl Staden morggf:[va] 50 lod Silfr, [Vigda:] 24/6) i Luleå lfs [Nederluleå Lysning- och vigselbok EI:1 1765-1820, s. 683]
Vad gäller mantalslängderna, så har jag inte ännu gått igenom dessa för att se vad de skulle kunna ge för upplysningar om Johan Olofsson Menlös-Skytt.
Johan Olofsson Skytts/Skyttes och Margeta Larsdotters barn:
Katarina Johansdotter Skytt (Skytte), född 1744 21/1 (Karin, född d:[en] 21 Januarii, döpt samma dag fadren Corporal Johan Schÿtte, modren Marget Larsdotter, Wittnen föraren Peter Engström och des hústrú Maria Öman Pär Nilßon i [....?]bÿn och des hústrú, måns olß:[on] i Brändön och deß hústrú.) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs, död 1817 14/12 i Rutvik, Luleå lfs. - Gift 1764 26/4 i Luleå lfs [Nederluleå Födelse- och dopbok C:3 1743-1764, s. 35] med bonden i Rutvik 13 Isi Ture eller Thurgården, Luleå lfs Nils Larsson, född 1739 23/3 i Rutvik 13, Luleå lfs, död 1821 30/9 i Rutvik 13, Luleå lfs.
Lars, född 1746 3/11 (dp. 4/11, Lars född d:[en] 3 Nov:[ember] d[en] 4 ejusdem döpt fadren Johan Olofson, modren húst:[ru] Margetha Larsdr ifrån Brändöhn., Wittnen Sergianten Daniel Pihlfelt Trúmslagaren Johan Ekman, húst:[ru] Brita Danielsdr här i gl: Staden, och hústrú Karin Larsdr ifrån Brändöhn.) i Luleå lfs [Nederluleå Födelse- och dopbok C:3 1743-1764, s. 119], död 1750 3/4 (bg. 12/4, Barnet Lars Johansson född d:[en] 3 Novembris 1746 fadren afskedade Corporalen Johan Olofsson Schýtte i gl: Staden, modren hústrú Margeta Larsdr dödde úti kopporna d:[en] 3 april begrofs d:[en] 12 Dito på Kýrkiogården, åldren 3 år och 5 månader.) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs. [Nederluleå Död- och begravningsbok C:3 1743-1764, s. 217]
Magdalena, född 1752 25/10 (dp. 28/10, Magdalena född d:[en] 25 döpt d:[en] 28 oct:[ober] fadren afsk:[edade] Corpor:[alen] Johan Olofßon Schýtt, modren húst:[ru] Marget Larsdotter i gl. Staden, Wittnen herr Capitain Joachim Kock, frú Capitainskan Lena Sophia Enhielm herr Magister Carl Renmarck, Júngfrú Elisabet Plantin, Johan Bergman och Júngfrú Magdalena Edin.) i Gamla staden (Gammelstad), Luleå lfs. [Nederluleå Födelse- och dopbok C:3 1743-1764, s. 294]
En Magdalena Schÿtt återfinns i Gamla staden som gift med urmakaren Zacharias Åström. [Nederluleå kommunionbok DII:1b 1765-1780 (1781), pag. 251] Kan denna Magdalena Schytt måhända vara Johan Skytts dotter?
Johan Skytt/Skyttes andra hustrus, Maria Persdotter, tidigare barn:
Brita Stina Nilsdotter, född 1774 (hfl). - Gift 1796 med bonden i Sundom 9, Luleå lfs Lars Andersson Sundling, född 1761 (hfl).
-----
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-06-26 14:06)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-06-26 14:08)
241
« skrivet: 2011-06-25, 21:39 »
Hej!
Är det någon som har funnit när Corporalen Johan Olofsson Skytt, född 1712 (hfl), dog? Han återfinns senast i husförhörslängden 1776-1805, under Gamla Staden, Militair Staten: (RA, SVAR, Nederluleå Husförhörslängd AI:5c 1776-1805, fol. 1494.). Jag hittar inte Gamla staden, om jag nu inte slarvsökt, i nästkommande längd AI:6. Det kanske saknas någon volym hos SVAR? Han torde ju med all sannolikhet vara död absolut senast i denna.
Mvh
//Peder
242
« skrivet: 2011-06-20, 17:01 »
Fyra generationer: Sittande Kristina Andersdotter, gift Engström, född 1852-01-09, död 1943. Från vänster hennes dotter Hulda, gift Hedlund, född 1880-03-18, död 1932. Hennes dotter Emy Kristina (Stina), gift Björkman, född 1905-05-24, död 1988, samt hennes son Karl Helge E Björkman född 1927-09-30, död genom olyckshändelse i Bodås gruva 1961. Huset är ett litet torp i Hoo, i vilket Kristina Andersdotter-Engström bodde till sin död 1943. Huset köptes i slutet av 1940-talet av Julia Karlsson-Mejer, och beboddes senast av hennes son Oskar Karlsson-Mejer. Karlsson-Mejer hörde till vad man kallar resandefolket eller mer vanligt Tattare. Fotot taget 1930. Foto och text: Torsåkers Fotohistoriska Sällskap: http://www.fotohistoriska.se/Hoo/Hoo%20Allmant%20Bildsida%207.html 
243
« skrivet: 2011-06-20, 11:09 »
Hej, Michael!
Jag känner till Jakob Sigfridsson sedan tidigare, och liksom du funderat på om släktskap kan föreligga. Det skulle inte förvåna mig, om de var relaterade, kanske de var kusiner? Vid denna tid kom det ju en strid ström av flyktingar i och med kriget in i Norrbotten.
Vi får hoppas att det finns någon hjälpsam själ som har tillgång till kyrkoboksmaterial över Karlö och som har möjlighet att vara behjälplig, så kanske får dessa ovanstående frågor sitt möjliga svar. Många ättlingar har ju utgått från denne Sigfrid Jakobsson i Sangis.
Om jag nu kommer ihåg rätt, så tyckte jag mig notera en Sigfrid Sigfridsson i mantalslängderna, som skulle kunna vara farfar till Sigfrid Jakobsson, född omkr. 1696, eller en broder till Sigfrid Jakobssons fader Jakob Sigfridsson Suomala (~ Suomela?)? Men det är ju förstås rena spekulationer och inget annat. Namnet Sigfrid verkade talrikt i mantalslängderna, åtminstone de årgångar (1671 och 1674) jag skummade igenom.
//Peder
244
« skrivet: 2011-06-19, 12:12 »
Hej! Jag undrar över om någon forskar i Karlö och dess släkter, och kanske kan vara behjälplig? En Sigfrid Jakobsson, född omkr. 1696, död 1776 5/7 i Sangis, Nederkalix socken, Norrbotten. Han inflyttade under 1720-talet till Nederkalix och kom att gifta sig 1722 21/10 i Nederkalix med Karin Johansdotter, född 1701 1/9 i Sangis 6, Nederkalix socken, död 1784 1/12 i Sangis, Nederkalix socken, dotter till bonden, postbonden i Sangis 6 Johan Larsson (1657-1728) och hans hustru Sissla Nilsdotter (omkr.1654-1736). Denne Sigfrid Jakobsson skall komma från Carlön, och enligt uppgift skall Sigfrids fader vara en Jakob Sigfridsson Suomala i Kyrkobyn 4, Karlön. Sigfrid Jakobsson skall även han ha varit skriven för Kyrkobyn 4 en tid, innan han flyttade till Nederkalix. Är det någon som kanske kan hjälpa till med att styrka dessa uppgifter ur kyrkoboksmaterialet? Existerar det någon Jakob Sigfridsson med det eventuella tillnamnet Suomala (~ Suomela?), och som har en son Sigfrid Jakobsson, född omkr. 1696? Det är svårt att få någon uppgift på Jakob Sigfridsson Suomalas familj, då han bör vara född uppskattningsvis omkring 1660 till 1670, beroende på att det endast finns några enstaka årgångar tillgängliga av mantalslängder för Karlö. De årgångar av mantalslängder för Karlö som finns att tillgå (2011-06-18) hos RA, Riksarkivet, SVAR är 1655, 1657-60, 1665, 1667, 1671 och 1674. Efter sökning i sökdatabasen Hiski (Genealogiska Samfundet i Finland, Historieböcker: http://hiski.genealogia.fi/) i Karlö (namn på finska: Hailuoto), fann jag dessa med tillnamnet Suomela, däremot ingen med Suomala (torde väl möjligen avse samma tillnamn): barn, begravd 1702, anhörig: Sigfred Suomela 2 barn, begravd 1702, anhörig: Jacob Suomela son, begravd 1704 15/6, anhörig: Sigfred Suomela barn, begravd 1705 22/1, anhörig: Samuel Suomela Tyvär, så finns inget av det inskannade kyrkoboksmaterialet för Karlö utlagt på FSHF - Finlands släkthistoriska förenings webbsida: http://www.sukuhistoria.fi/sshy/index_sve.htm Mvh //Peder
245
« skrivet: 2011-05-25, 20:45 »
Karl August Johansson Åsberg, kallad Lång Stinas Kalle (PU 1884) (~ Stor Stinas Kalle), född 1858 8/11 (9/11) i Överhogdal sn (Folkräkningen 1900), Jämtlands län (Z), död 1906 14/6 (14 [= Juni], Karl August Johansson, arbetare i Tegeltjär, [Född:] 1858 8/11, [Gift:] 1, [Dödsorsak:] Dråp genom slag och knifhugg, [Dödsort:] Bollnäs., [Särskilda anteckningar:] Medikolegal besiktning; attest fr.[ån] past.[ors] ämb.[etet] i Bollnäs 1906 21/6; Begrafn.[ings] ort: Bollnäs., SCB Ljusdal Dödbok H1 1906) i Bollnäs sn, Gävleborgs län.
Hästbytare 1884 (PU) och från Ljusdals sn, Gefleborgs län 1893 (PU), arbetare, och skriven i Tegeltjär, Ljusdals sn 1900 (Folkräkningen 1900, Gävleborgs län, s. 3) med sin fästekvinna Sara Lovisa Karlsdotter (f. 1855 i okänd ort), tattare från Tegeltjär (Dalpilen 1906-06-19, s. 2) och arbetare i Tegeltjär, Ljusdal sn 1906 (enligt dödbok).
Gift med Sara Lovisa Karlsson, född 1855 24/6, dotter till hästskäraren, kamm- och korgmakaren Karl Magnus Andersson (f. 1826/1827, död 1868 28/5) och Sara Lisa Henrika Jern (f. 1823).
-----
I Polisunderrättelser N:o 5, Lördagen den 12 Januari 1884, under rubriken Efterlyste personer: 1:o. Den 30/12 1883 omkring kl. 7 e. m. blef Bleckslagaren Andreas Nilsson från Kristiania, skrifven i Elverum, inne hos bonden Per Eliasson i Brännbo, Delsbo socken af hästbytaren Carl Åsberg - vanligen kallad Lång Stinas Calle och son till Plåtslagaren Johan August Åsberg från Gefle - tilldelad ett knifhugg, hvaraf döden följt. Carl Åsberg är omkring 24 år gammal 6 fot lång, starkt byggd, med ljusaktigt knollrigt hår, stor bred näsa och vid begge öronen framåt kinderna ärr efter knifhugg, samt å hakans vänstra sida en efter knifhugg bildad vårta. Vid afvikandet åtföljdes Åsberg af en qvinna vid namn Lovisa, omkring 24-25 år, rödhårig och tandlös, samt af deras barn: en treårig flicka och en 2 \a 3 månader gammal gosse och åkte efter ett halt rödblackt sto i en rödmålad åka, märkt å bakre gafveln P. O. S. Åsberg torde noga efterspanas och vid anträffandet häktas och till K. B. i Gefle öfverlemnas för undergående af ransakning vid Delsbo H. R., enligt begäran af Kronolänsman Kjällander i Gefle 3:e I.
-----
I Polisunderrättelser N:o 41, Lördagen den 8 April 1893, under rubriken Häktade personer och aflysningar: 6:o. Hästbytaren Karl Augus[t] Johansson från Ljusdals socken, Gefleborgs län, född den 8/11 58 i Ytter-Hogdals socken, har den 4/4 häktats för å Mora strand begången misshandel med lifsfarligt vapen samt införpassats till Falu länsfängelse i afbidan på ransakning inför Mora tingslags H. R., enligt meddelande af kronolänsman Falk i Mora distrikt, Kopparbergs län.
-----
I Polisunderrättelser N:o 65, Tisdagen den 6 Juni 1893, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. I N:o 41 B. 6 detta år senast omnämnde hästbytaren Karl August Johansson blef, efter att hafva inför Mora H. R. förklarats saker till angifna brottet, transporterad till Orsa H. R., der han den 25/5 blef dömd att för våld hållas i fängelse i 2 månader och för hemfridsbrott m. m. hållas till straffarbete i 6 månader eller i ena bot 7 månaders straffarbete, enligt meddelande af polisuppsyningsman Olsson i Orsa distrikt, Kopparbergs län.
-----
Karl August Johansson Åsberg blev mördad den 14 juni 1906 av hästbytaren Georg Konrad Valdemar Pettersson, kallad Morvallspojken, född 1884 8/5 i Västerlövsta sn, Västmanlands län, Uppland (SvDb 1901-2009, Ej i Västerlövsta fb, ej heller i fb i Österlövsta, Uppsala län), eller född 1884 10/5 i Lövsta socken, Uppsala län (PU 1908), död 1948 23/4 i Söderås 32:1, Rättviks sn, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1901-2009).
I tidningen Dalpilen 1906-06-19, s. 2, under rubriken Sverige rundt.: Ett nytt hälsingedåd. 47-årige tattaren K.[arl] A.[ugust] Johansson från Tegeltjär i Ljusdal och 19 årige G.[eorg] Pettersson från Morvall äfvenledes i Ljusdal råkade i onsdags afton i gräl å landsvägen i Bollnäs, hvarvid Pettersson med en knif skar Johansson i vänstra sidan af hufvudet, så att denne natten till i går afled. Pettersson har försvunnit och efterspanas. Som delaktig i dådet har häktats 60-årige tattaren R. J. Löfgren från Morvall.
-----
I Polisunderrättelser N:o 71, Tisdagen den 19 Juni 1906, under rubriken Efterlyste personer: 3:o. Tattaren Georg Pettersson från Morvall, Ljusdals socken, torde såsom skäligen misstänkt för dråp efterspanas, häktas och införpassas till länsfiskal i Gäfle för att undergå rannsakning vid södra Helsinglands v. tingslags H. R. Pettersson är 22 à 23 år gammal, ljuslagd, smärt och medellång, har ett ärr efter knifhugg i öfverläppen och saknar två framtänder i öfverkäken samt är iklädd mörkgrå hatt med sömmar i kors öfver kullen, grönaktig rock och väst, mörkrandiga byxor och snörkängor; meddelat af t. f. länsman E. Linnell i Bollnäs distrikt.
-----
I Polisunderrättelser N:o 72, Torsdagen den 21 Juni 1906, under rubriken Häktade personer och aflysningar: 1:o. Lumpsamlaren Karl August Löfgren från Ljusdal häktades 15/6 såsom misstänkt för dråp och införpassades till länsfiskalen i Gäfle; enligt meddelande af t. f. länsman E. Linnell i Bollnäs distrikt - den häktades födelsetid? Red.
-----
I tidningen Dalpilen 1906-06-22, s. 2, under rubriken Sverige rundt.: Häktad dråpare. Den för delaktighet i dråpet å tattaren K. O. Johansson [= skall vara K.[arl] A.[ugust] Johansson; Min anm.] efterlyste G.[eorg] Petersson häktades i måndags i Ljusdal. Petersson nekar.
-----
I Polisunderrättelser N:o 73, Lördagen den 23 Juni 1906, under rubriken Häktade personer och aflysningar: 4:o. I N:o 71 A3 detta år efterlyste hästbytaren Konrad Georg Valdemar Pettersson från Morvall, Ljusdals socken, född 10/5 84, har 18/6 häktats för dråp inom Bollnäs socken; enligt meddelande af länsman Thunborg i Ljusdals distrikt.
-----
I Polisunderrättelser N:o 111, Torsdagen den 20 September 1906, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. I N:o 73 B4 detta år sist omnämnde Konrad Georg Valdemar Pettersson från Morvall, Ljusdals socken, född 10/5 84, hvilken häktats för dråp, blef 29/8 detta år af S. Hälsinglands v. tingslags H. R. dömd till 1 år 10 månaders straffarbete; i N:o 72 B1 detta år omnämnde Karl August Löfgren, som rannsakats för samma brott, blef däremot frikänd. Löfgren, som veterligen ingenstädes är skrifven, är född i Almunge socken, Stockholms län, 15/10 48. Han dömdes 22/4 70 af Enångers tingslags H. R. för 1:a resan stöld till 1 år 3 månaders straffarbete, hvilket han aftjänade å länsfängelset i Gäfle och frigafs 26/4 71. Meddelande af t. f. länsman Linnell i Bollnäs distrikt.
-----
//Peder
246
« skrivet: 2011-05-23, 19:43 »
Hej, Anne!
Tack, för dina synpunkter. Ja, texten i födelse- dopboken för Larine Christine var svår att uttyda, tyckte jag. Jag vägde vid två orter, den du nämner Apelboda (= Äppelbo?) och Algutsboda (= Algotsboda?; om det nu existerar någon socken med detta namn!). Men, stod det inte mer i slutkolumnen, tyckte det var en hel del skrivet, dock liten text som var rätt tätt skrivet. Uteslöt denna p g a att det nog inte skulle kunna utläsas bättre i ett inlägg.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-05-23 19:45)
247
« skrivet: 2011-05-22, 00:58 »
Larine Christine, född 1834 28/2 (dp. 13/4) i Levanger prestgjeld (socken), Nord-Trøndelag fylke, Norge. Födelse- och dopbok (Ministerialbok 717A05-3 1828-1836) Levanger prestgjeld (socken) 1834, fol. 133: [Född:] 28de Febr[uari], [Dop:] 13de April [.... ....?; under dopdatum], Larine Christine ægta, Dyrlægn [= Djurläkaren; Min anm.] Andreas Andersen Ross fra A[lgut?]boda [.....?; svårtytt, överstryket] i Sverrig och Christine Brita Lena Ross. – [Faddrar:] EnkemandEen B[....?] Moe; Qvinnan Martha Johannedat[ter] Karlsbakken, [....?] Johannes Olsen Schjelstad, Q.[vinnan] Ane Lisa Ole dat[ter] [....?; titel?] Andreas Sörensen Moe; j[ungfru] Olava Oledat[ter] Levanger. [.......................?; svårtytt därefter]
248
« skrivet: 2011-05-21, 23:39 »
Anna Karolina, född 1809 16/2 (dp. 18/2) i Håsjö sn, Jämtlands län (Z).
RA, SVAR, Håsjö Födelse- och dopbok C:2 1758-1849:
Anna Carolina född d. 16 februarii 1809 och döpt d. 18 ejusdem. Föräldrar Väfskjedsmakaren Anders Palm och Hustrú Anna Lisa Bodin ifrån Piteå pastorat - 20-25. Wittnen kronolänsman [sic!] Anders Palm i Päderöres Sokn i finland, och dess frú Beatha Ros. Borgaren Johan Erik Baudin och hans frú Anna Lisa. Regementshofslagaren And.[ers] Gust:[af] Söderström och dess hustrú Anna Kristina, samt mamsell Edblad och Sven Eriksson i Östansjö.
249
« skrivet: 2011-04-17, 18:08 »
Michael!
Grels Grelsson, född omkr. 1691 (enl. åldersangivelse i dödbok) i Svartbyn, Överkalix socken, död 1728 26/9 (d-26: septembris döde begrofs d-27-octo[ber] Bonden grells grellßon ifrå ÿtterby Barnföd úti öfv calix úti Svartby hans Fader hetat grells grellson modr Kierstin [Kiersin överstryket; ändrat till:] märeta, gammal 37-åhr-ligger på kýrkiogården., RA, SVAR, Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, fol. 570) i Nederkalix socken, son till Grels Grelsson och hans hustru Märeta. Bonde 1725-1728 (Boström s. 627) och soldat Flygare 1720-1724 i Ytterbyn 3, Nederkalix socken.
Gift 1722 25/2 i Nederkalix socken (samma dag grels grellßon flýgare wigd med pigan gertrúd Nillsdottr ifr ÿtterbýn, [......?] morgongåfva[n] wara 15 lod sillfvr., RA, SVAR, Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, fol. 557) med
Gertrud Nilsdotter, född 1700 23/11 (dp. 25/11, Novemb d 23. föddes Nils Larßons och hu Margetz dr i ýtterbýn, och christnades d 25 vid nampn Giertrú. Testes: peder Anderßon och hans hu Malin på gl. gården, johan Larßon, och hans hu Barbro i ÿtterbÿn Olof olßon, och P.[igan] Karin ibidem., RA, SVAR, Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, fol. 97) i Ytterbyn 3, Nederkalix socken, dotter till bonden (1701-1714) och uppsyningsmannen i Ytterbyn 3 Nils Larsson (1667-1715) och hans hustru Margeta Persdotter (nämnd 1715-1716).
Grels Grelsson antogs som soldat vid Calix kompani, Västerbottens regemente på roten 58 Flygare i Ytterbyn, Nederkalix socken i januari 1720, och han avgick den 18 november 1724. Denna rote hade dessförinnan varit vakant från 15 mars 1718 till januari 1720, då Grels Grelsson tillträdde. (Mossberg, Kenneth, Västerbottens regemente under Fredrik I 1720-1762, s. 82)
-----
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-04-17 18:11)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-04-17 18:28)
250
« skrivet: 2011-04-12, 17:26 »
Hej, Eva-Lotta!
Du bör nog uppge några källor till dina uppgifter som du ställer frågor ikring, och vilka personer som är funna i de källorna, om någon skall få en ingång till dina uppgifter, och på så sätt förhoppningsvis kunna hjälpa dig på ett riktigt tillväga gångssätt.
Mvh
//Peder
251
« skrivet: 2011-04-06, 10:13 »
Hej, Bo!
Tack för det klargörandet. Så om jag har förstått rätt, så är den Anna Bock du skriver om i Släktforskarnas årsbok 2005 och som var dotter till Esbjörn Svensson och Katarina Bengtsdotter inte belagd, att vara den rätta Anna Bock och därmed farfars mormors mor till Anna Ulrika Kallman eller Fogelqvist (1828-1897)?
Är identifieringen av vår Anna Bock baserad då endast på att hon är en namne, d.v.s. en Anna Bock med samma namn, geografiskt- och tidsmässigt passande Anna Bock? Finns det något annat som talar för (eller emot), att hon är den Anna Bock som är dotter till Esbjörn Svensson och Katarina Bengtsdotter?
Mvh
//Peder
252
« skrivet: 2011-04-04, 14:25 »
Hej!
Jag vet inte om frågan är ställd sedan tidigare, och kanske borde ligga under mer lämplig rubrik. Men eftersom uppgifterna är relaterad till de resande, så ställer jag den här. Frågan har flyttats från Resandesläkter - Fogelqvist hit till Introducerad adel. / mvh Anders Berg, Moderator Släkter
I Släktforskarnas årsbok 2005, Hund-Fias härstamning - Om de resandes ursprung, nämner Bo Lindwall i sin artikel (s. 15) om en Gottfrid Ansgarius Galbinus Pettersson. Denne Petterssons mormor var Anna Ulrika Kallman eller Fogelqvist (1828-1897), och hennes (Anna Ulrikas) farfars mormors mor skall vara en Anna Bock (död 1675). Vidare uppger Lindwall, att Anna Bock är dotter av Esbjörn Svensson (Bock af Näs) och Katarina Bengtsdotter (Lilliestielke) och några generationer längre bak finns till och med ett riksråd, Olof Jönsson (d. 1455), av äldre Stenbock-ätten.
Så till min fråga. Vem av Anna Bocks föräldrar härstammar från riksrådet Olof Jönsson (Stenbock, äldre ätten), Esbjörn Svensson eller Katarina Bengtsdotter?
Jag fann en listad antavla på Anbytarforum, utlagd 2000-03-09 av Bo Lindwall, där anorna för en Herbert Tingsten presenterades. (Nättidningen RÖTTERs Anbytarforum, Kända personers anor: Radio / Tv / Tidningar (Massmedia): Tingsten, Herbert)
I denna ovan nämnda antavla återfinns både Esbjörn Svensson (Bock af Näs) och hans hustru Katarina Bengtsdotter (Lilliestielke). Men ingen av dem, vars anor Lindwall listar upp, har sin härstamning från denne Olof Jönsson (Stenbock, äldre ätten). Har det blivit något fel eller missförstånd här, eller har nya uppgifter framkommit, eller är det jag som ej förstått den av mig citerade meningens betydelse ur Lindwalls artikel i Släktforskarnas årsbok 2005 (s. 15)?
Någon som vet, och kan ge besked?
Mvh
//Peder
253
« skrivet: 2011-04-03, 16:30 »
 Alla ovanstående inlägg av bilder på Rackar Kristina och hennes dotter Lovisa, och deras hus, med tillhörande bildtext: Ur Brogård, Thore, Minnen i ord och bild (Markaryd, 1983).
254
« skrivet: 2011-04-03, 16:25 »
255
« skrivet: 2011-04-03, 16:22 »
 Bildtext: nästa inlägg, se nedan.
256
« skrivet: 2011-04-03, 16:14 »
257
« skrivet: 2011-04-03, 16:12 »
Kristina Malena Andreasdotter, kallad Rackare Kristina, född 1846 24/2, död 1929 13/4, och hennes dotter Anna Lovisa Ahlqvist, född 1866 9/3, död 1936 24/10.  Bildtext: nästa inlägg, nedan. (Meddelandet ändrat av Calixius 2011-04-03 18:00)
258
« skrivet: 2011-03-27, 21:57 »
Lägger in en intressant tidningsartikel, vari dåtida korrenspondenter citeras från ett 1830-talets Europa.
I Post- och inrikes tidningar 1838-08-16, s. 3, BLANDADE ÄMNEN:
Zigenarne i Spanien och Ryssland. Detta nomadiska folks ursprung, som midt under Europas civilisation bibehåller sina egenheter, är ännu okändt. Man vet till och med icke hvad namn man skall gifva dem; i Frankrike kallar man dem Bohémines; i England Gypsies; i Tyskland Zigenare; i Italien Zingueni; i Spanien Gitanos. Hr Balbi har i sina lärda undersökningar om de förnämsta mennisko-raserne bevisat att det i Europa finnes 100,000 omkringirrande Zigenare, som hvarken hafva hem eller boningar. Vi vilja ur Revue Britannique meddela följande utdrag af ett bref från en af denna Journals korrespondenter.
Den 6 Januari, säger han, gick jag öfver bryggan vid Guadiana, som utgör gränsen emellan Spanien och Portugal och anlände till Badajoz. Morgonen derpå, då jag stod utanför värdshusporten, blef jag varse tvenne i långa kappor höljda personer; dessa voro färdiga att gå förbi mig då jag upptäckte af hvad folkslag de voro. Jag slog den ena på axeln och yttrade ett ord, på hvilket han med ett uttryck af förundran svarade såsom jag hade väntat. De hörde i sjelfva verket till den öfver hela jorden kringspridda, under åtskilliga namn bekanta folkstammen, hvars verkliga namn är Rommany, hvilket de på sitt språk ännu gifva sig. Vi samtalade derefter på den Spanska dialekt af deras språk som de här bruka, hvari jag var temligen bevandrad, och jag frågade dem om i Badajoz och i trakten deromkring funnos många Zigenare; de sade mig att 9 à 10 familjer bodde i staden, men att flere funnos i Merida, som är beläget 9 mil härifrån; de tillade att deras bröder födde sig mest med hästhandel, och att de i Badajoz boende voro fattiga, med undantag af en enda, som hade många hästar.
De lemnade mig derefter, för att underrätta sina bröder, att en främling anländt, som talade Rommany, så godt som de, samt till sitt utseende liknande en Gitano, och syntes vara af samma stam som de. Inom en half timma var hela gatan uppfylld med Zigenare af båda könen. Jag blandade mig ibland dem, och aldrig i mitt lif har jag sett så mycket elände och orenlighet hos några menskliga varelser, som hos dem, men det bedröfligaste af allt var uttrycket af deras fysionomi, som tydligt utvisade, att de voro förtroliga med alla slags laster och brott, och snart upptäckte jag att deras karakter fullkomligt motsvarade deras anletsdrag. Sedan de gjort mig flere frågor, lemnade de mig för att återvända hem.
Under hela den tid jag vistades i Badajoz uppehöll jag mig beständigt bland dessa olyckliga, för att ingifva dem bättre tänkesätt. Som jag talade deras språk och man ansåg mig såsom deras landsman, så var det lättare för mig, än för någon annan att studera deras karakter. Resultatet af mina forskningar är, att Gitanos i Spanien är det nedrigaste, mest sjunkna och usla folkslag på jorden. Deras stora försämring förklaras kanhända bäst genom deras kringirrande lif och deras blott tillfälliga vistande i städerna. Till de laster, hvilka de redan äga af naturen, hafva de lagt dem, som äro rådande bland de lägsta folkklasserna. Deras tal är det afskyvärdaste i verlden, och aldrig har jag hört så förskräckliga och ohyggliga svordomar, och sett så mycken osedlighet som hos dem. Hvad religion beträffar, så hafva de ingen, de afhöra aldrig messan, bikta aldrig eller bevista gudstjensten. Efter hvad de sagt mig, synas deras förfäder hafva trott på Metempsykosen (läran om själavandringen) men nu förakta de detta system och sätta ingen tro till detsamma. Dessa familjer äga en mängd sånger, hvilka de, ackompanjerande sig på gitarr, sjunga. Under hela sitt lif sysselsätta de sig med hästhandel, stöld, mord och andra ohyggligheter. Här och der finner man likväl någon ädel tanka, hvilken såsom en skön vext uppskjuter ur den ofruktbara jorden. Om sina fäders fördrifvande ur Egypten äga de följande tradition: Det inträffade en gång att Konung Pharao församlade talrika härar för att börja ett krig, och sedan han eröfrat hela verlden, uppmanade han Gud till strid, men Gud svarade: ingen kan strida mot mig, hvarpå Herren öppnade ett berg och inneslöt deri Pharao med alla sina härar och härigenom blefvo Egyptierne utan försvarare, deras fiender uppreste sig emot dem, och sedan den tiden hafva de måst föra ett kringirrande lif.
Den skildring, som den Engelska Författaren gör öfver Zigenarne i Ryssland, är af helt annan karakter.
I September 1835 begaf han sig till Moskwa för att studera detta folks seder, hvarest flera tusende familjer äro bosatta. De personer, säger Författaren, hvilka äro vana att betrakta Zigenarne såsom kringirrande barbarer, ur stånd att värdera ett lugnt lifs välgerningar, och att hinna till en högre grad af civilisation, skulle troligen med förundran höra, att i Moskwa finnas flera, som bebo stora och sköna hus och äga så väl moraliska som fysiska företräden. Zigenerskorna äro orsaken till detta besynnerliga fenomen. Ifrån äldre tider hafva de så förträffligt förstått att utbilda sin smak och talang för sång, att densamma kommit i stort rop i Moskwa. Den berömda Madame Catalani blef, då hon i ett lysande sällskap i Moskwa, hvarest hon skördade det mest enhälliga bifall, så förvånad öfver en ung Zigenerskas beundransvärda talang, som sjöng efter henne, att hon aftog en präktig Kasimirs-shawl, [= Kasimirs-sjal; Min anm.] som hon fått af Påfven, och tvang sin medtäflerska att emottaga den. De stora summor, som dessa konstnärer vinna genom sin sång, sätta dem i stånd att underhålla sina män, och föra det mest yppiga lif. Icke alla Zigenerskor äga sådana företräden, och man ser många af dem, hvilka sjunga på värdshusen och på promenaderna, under det att deras män stjäla och bedraga. De flesta af dem bo i en by vid namn Marina Rotche, som är belägen 2:ne werst från Moskwa. Då jag begaf mig dit, störstade [= störtade; Min anm.] en mängd af Zigenare ur sina tält och ur ett dervarande värdshus, och omgåfvo min vagn. Ifrån min plats höll jag ett tal till dem på deras språk.
Ett skrik af förundran hördes, då jag slutat detsamma och man helsade mig nu med den mest för förtjusande musik, och de mest harmoniska sånger. I första ögonblicket ansågo de mig för en af sina kringirrande bröder, som öfverfarit hafvet för att besöka dem. De likna mycket till sina anletsdrag de Engelska Zigenarne. De hafva i allmänhet sköna och reguljera drag, deras ögon äro eldiga men vilda, och deras hår svart. Jag gjorde dem åtskilliga frågor rörande deras religiösa tro, och det land från hvilket de härstamma. De svarade mig, att de trodde på Guden Duvvel och fruktade för den onda andan, hvilken de kallade Bengel. De härstamma, sade de från Rommania, men hvar detta land var beläget, kunde de icke säga mig. De sjöng flera Ryska och Romaniska visor. Dessa senare hörde till den äldre tiden, ty de voro komponerade i en takt, hvilken icke äger något motsvarande i något Europeiskt folks nyare musik.
259
« skrivet: 2011-03-13, 23:48 »
Hej, Erik, Sture m fl. intresserade av Curtilius ursprung. Jag tror Erik är något intressant på spåren. Mycket möjligt är, att Curtilius kan vara ifrån familjen Kurtti/Kurttila. Jag uppmärksammade debatten på Anbytarforum 2006, där små motsägande fakta ur skattelängder omkullkastade vissa belägg, av denna arbetshypotes Erik lagt fram. Något år därefter var jag inne igen på Curtilius, eftersom jag själv - med många norrbottningar - härstammar från honom. Själv har jag min härstamning från sonen Henrik Isaksson Curtilius (1663-1735). Jag sökte då rätt febrilt efter uppgifter på internet, och då särskilt från hans studietid. Fram till idag hade jag glömt bort de uppgifter jag hade hittat, och blev påmind av Stures inlägg. Detta fann jag: SL. Isak Kurti, 1644, och senare Curtilius/Isaacus Clementis, Ostrobotniensis. Kommer från Österbotten (Oulu, kanske?). Studentkåren vid Åbo, SL. 1644 Kurti, Isak. Clementis Ostrob_23. Namnet kopieras [av] Pohjalainen Nation 'roll [1644] Isacus Clementis Kurti. Uppsala studentkår 1645 31/10 Isaacus Clementis Curtius Ostrobothniensis [Ex Academia Aboensi accesserunt.] Prästvigdes i stiftet Uppsala, 1647. [Referenser: HYK ms, index s. 108b, HYK ms, Nord. aktier. MATR. 24 - V. Lagus, Studentmatrikel (1889-1991), s. 26 (V), Uppsala universitets matrikel I, 1595-1700 (utg. A. Andersson, 1900-1911.), s. 108, A. Luukko, Pohjalainen Studentföreningen 1640-1713 (1946) 24 - L. Bygdén, Hernösands stifts herdaminne IV (1926) s. 374.]
Källa: Ylioppilasmatrikkeli 1640-1852, nr 418, Helsingfors universitet: http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/
Onekligen intressanta uppgifter att spinna vidare på. Vad anser ni?
Mvh
//Peder
260
« skrivet: 2011-03-08, 22:49 »
Sophia Albertina, född 1809 22/6 (dp. 24/6) i Åbo slottsförsamling, Finland, moder: Ziguen:[erskan] Albert:[ina] Palm, tillägg: fängslad på Åbo slott. ( http://hiski.genealogia.fi/hiski)
261
« skrivet: 2011-03-08, 21:57 »
Froudina, född 1750 1/6 (dp. 3/6) i Akaa sn, Finland, fader: Tattar och handtlang.[aren] Casper Frimodig, moder: Helena Christersdr ( http://hiski.genealogia.fi/hiski)
262
« skrivet: 2011-03-08, 19:47 »
Efterlysning, Uppsala den 18 oktober 1833:
1:o. Torparsonen Anders Byström från Hallsta, Indals socken, Härnösands län har för nära ett år sedan avvikit från sitt hem. Han är 15 år gammal, liten och blek. Uppsala den 18 oktober 1833 R von KRAEMER. (Landshövdinge Ämbetets Kungörelser, Låssa kyrkas arkiv)
263
« skrivet: 2011-03-08, 15:50 »
Johan Henric, född 1790 19/3 (dp. 21/3) i Tohmajärvi sn, Finland, fader: trumslagar zigeun. Carl Fr.[edrik] Ross v. Tohmj. Compg., moder: Hedwig Swahn Thomas, döpt 1795 23/2 i Kemie, Tohmajärvi sn, Finland, fader: Carl Ross, moder: Hedvig Catharina, född 1796 17/3 (dp. 30/3) i Tohmajärvi sn, Finland, fader: en Landstrykare zigeuner Carl Fredr.[ik] Ross, moder: Hedvig Svahn Gregorius, född 1800 2/7 (dp. 22/7) i Tohmajärvi sn, Finland, fader: Zigenare Carl Fredr.[ik] Ross, moder: Hedv.[ig] Svahn Källa: http://hiski.genealogia.fi/hiski
264
« skrivet: 2011-03-08, 15:15 »
Catharina, född 1766 28/6 (dp. 29/6) i Nummi sn, Finland, fader: obest.[ändig] sold.[at] Eric Rosse, moder: Maria Johansdr. ( http://hiski.genealogia.fi/hiski)
265
« skrivet: 2011-03-08, 15:08 »
Fredric, född 1786 18/9 (dp. 21/9) i Akaa, Finland, fader: sold.[aten] o.[ch] zigen.[aren] Eric Rose, moder: Hedv.[ig] Ericsdr.” ( http://hiski.genealogia.fi/hiski)
266
« skrivet: 2011-03-08, 13:45 »
Alexander, född 1785 7/5 (dp. 8/5) i Pietilä, Vichtis sn (fi. Vihti), Södra Finlands län, Nyland, Finland, fader: Sold:n af Kongl. Flemmingska Reg:tet Carl Rosch, moder: Lena Fridricsdr. ( http://hiski.genealogia.fi/hiski)
267
« skrivet: 2011-03-08, 13:28 »
Lena, född 1790 13/7 (dp. 14/7) i Kimito sn (fi. Kemiö), Egentliga Finland, Västra Finlands län, Finland. Kimito Födelse-och dopbok (JK 610, IC:6 1780-1797) 1790: Trumslagaren med afsked vid Flemmingska Regem:[entet] Carl Rosches och hústrú Florentina Skarmans Barn Lena, [Höger marginal, född:] 13/7., [Dop:] 14/7. Abs., Testes Weslax mellangård Bonden Johan Johansson ibidem östergård Bonde hústrún Maria Mårtensdotter, Båtsmans Enkan ibidem Lisa Johansdotter Norlund. 
268
« skrivet: 2011-03-08, 12:39 »
Casper Reinholdt, född 1783 6/8 (dp. 7/8) i Huchtis, Nummi sn, Finland. Nummi Födelse-och dopbok (Tk 704 1757-1801) 1783, s. 43: [Huc]htis Casper Reinholdt, född d[en] 6 döpt d[en] 7 aug[usti] på Capl.[ans] Bohl[et] af I.L. fadren obeständig soldat Eric Rosche modren Helena Fridricsdr Test:[es] Sam?el Polviander, Júngfrú Stina Poliander, hu Anna Caisa Johansdr 
269
« skrivet: 2011-03-08, 11:52 »
Zacharias, född 1761 29/11 (dp. 30/11) i Loimaa (äldre svensk benämning: Loimijoki), Egentliga Finland, Västra Finlands län, Finland. Loimaa Födelse-och dopbok (JK 458 1755-1783) 1761, s. 67: [Född:] 29. [= November], [Dop:] 30. [= November] Soldatens únder Baron Chronhielms Regemente Tattarens Erich Rosses och Lena Jör.[ans] drs Son Zacharias. Fadd.r Hinrich Isacson Kötsi, Maths Christ:son ifr Prästgården och Gardis Soldns Christ:[ian] Högmans hústrú Beata Erichsdr 
270
« skrivet: 2011-03-07, 12:39 »
Christina Faltin, född ca 1747 (enl. db), död 1797 13/4 (bg. 7/5, 50 år) i Skogs sn, Västernorrlands län.
RA, SVAR, Skog (Västernorrland) Död- och begravningsbok C:2 (1784-1849) 1797, s. 333:
april 13, afsomnade af lúngsot hústrú Christina Faltin ifrån Hedemora och är begrafven den 7 maij efter en lefnad af 50 år.
271
« skrivet: 2011-03-06, 19:10 »
Brita Maria Norman, född ca 1795 (enl. db), död 1865 23/10 (bg. 12/11, 70 år?) i Vibyggerå sn, Västernorrlands län (Y), Ångermanland.
Denna Brita Maria Norman torde väl vara densamme som enligt tråden ovan, i inlägg av Bo Lindwall, var gift med sjömannen, kopparslagaren Hans Melldahl (se under Familj 4), och dotter till Hans Norman. Om ålderangivelsen stämmer i dödboken kan hon ju möjligen vara en dotter också, men är väl mindre troligt? Bo Lindwall har Hans Melldahls hustru Brita Maria Norman som född ca 1780. Var kommer den beräknade födelseangivelsen ifrån?
RA, SVAR, Vibyggerå Död- och begravningsbok F:1 1862-1895:
[Död:] Oct.[ober] 23, [Begravd:] 12 [= November], Kopparslagare Enkan Brita Maria Melldahl (Norman), [Ålder:] 70 (?), [Ogift, gift, enkling, enka:] enka
272
« skrivet: 2011-03-05, 19:23 »
Maria Sophia, född 1793 15/12 i Sel, Ramsele sn, Västernorrlands län.
RA, SVAR, Ramsele Födelse- och dopbok C:2 (1750-1816) 1793, s. 159:
Sehl ......, Smed= och Glashandlaren Johan Faltins ifrån Lit i Jemteland och dess Hústrú Anna Christina Åmanssons dotter, född d[en] 15 Decembr nöddöpt eu.dem die confirmerat d[en] 16 Ejusdem. Testes Adjunct Jonas Strömqvist. Ingel Andersson i Sehl, dräng. Pehr Göransson i Terrsjö Pig. Lisa Pehrsdotter i Backe och Edsle Sochn. Mademoisselle Elsa Martha Húss Hustr Catharina Ersdr i Sehl., ....... Maria Sophia.
273
« skrivet: 2011-03-03, 15:04 »
Hej, Siv!
Det framgick inte ur vilka källor till uppgifter du ställer dina frågor, ikring år 1922, men antar att det är uppgifter från födelseboken för dottern Eivor Alejdy, född 1922.
Barn jag har till Frans Hjalmar Johansson och Karolina Eriksson (antar att det finns fler):
Anna Frideborg, född 1910 5/8 i Umeå lfs, Västerbottens län (AC), Västerbotten (SVAR, SCB Umeå lfs Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1 1910)
Signe Valentina, född 1920 11/7 i Njurunda sn, Västernorrlands län (Y), Medelpad (SVAR, SCB Njurunda Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1AA:2328 1920)
Eivor Alejdy, född 1922 20/6 i Bjärtrå sn, Västernorrlands län (Y), Ångermanland (SVAR, SCB Bjärtrå Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1AA:2411 1922).
Känner du till fler barn?
Karolina Erikssons ursprung känner jag inte till.
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-03-03 15:06)
274
« skrivet: 2011-03-02, 05:14 »
Hej, Siv!
Denne Karl Gustaf Johansson och Anna Kajsa Andersdotter som de uppger sig för att vara i födelseboken som föräldrar till Frans Hjalmar Johansson, född 1884 16/12, död 1967 6/1, är egentligen Gustaf Faltin, född 1853, död 1890 23/5, och hans styvmoder Anna Katarina (Kajsa) Fredriksdotter, född 1838.
Anna Katarina (Kajsa) Fredriksdotter levde annars under denna tid med Gustaf Faltins fader Karl Gustaf Faltin, född ca 1812, levde ännu 1875. Karl Gustaf blev tydligen inblandad i ett mord och var tvungen att fly till Norge under några år. Och under denna tid fick hon tydligen sonen Frans Hjalmar med Karl Gustaf Faltins son Gustaf Faltin.
Mer om detta kan du läsa i Bo Lindwalls artikel i Släktforskarnas årsbok 2003, Syskonen Faltins härstamning (s. 49-98).
Mvh
//Peder
275
« skrivet: 2011-02-11, 15:04 »
Margareta, Leif mfl.
Se utförlig artikel av Hugo Lindgren, CARL XV:S RESA GENOM NORRBOTTEN år 1858, i Norrbottens Läns Hembygdsförenings Årsbok 1934, s. 19-46.
Mvh
//Peder
276
« skrivet: 2011-02-06, 20:54 »
Lägger ut några tidningannonser rörande syskonen Hedblom, där mordet 1885 behandlas. Lägger även ut annonsen, vilken tidigare inlagts ovan, ur Dalpilen 1885-10-09, där det i ovanstående inlägg förekommer en del stav- eller avskriftsfel.
I tidningen Dalpilen 1885-10-09, s. 6, under rubriken Falun:
Ett ruskigt dåd i år åter illustrerat Mora höstmarknad, i det 2:ne medlemmar i en hästskojareliga under uppkommet gräl dödat en 3:dje medlem af ligan. Ohyggligt att nämna, utgjordes den af 2:ne bröder A. G. och L. O. Hedblom från Torsåker i Gestrikland samt en deras svåger, Johannes Christiansson från Östmark i Vermland.
Den dödade är A. G. Hedblom, men hvem som är hans egentliga baneman, brodren eller svågern, är ännu icke kändt.
Den ohyggliga tilldragelsen egde rum sistlidne tisdags afton å landsvägen norr om bron öfver elfven vid Norets by.
L. O. Hedblom och Christiansson häktades af länsman Falk natten till onsdagen samt införpassades i går till härvarande cellfängelse.
-----
I Faluposten 1885-10-10, s. 2, under rubriken Falun den 10 Oktober.:
Dråp. Mellan hästbytarne A. G. Hedblom och hans broder L. O. Hedblom från Torsåker i Gestrikland samt deras swåger Johannes Christiansson från Östmark i Wermland, hwilka bewistat Mora marknad, uppstod slagsmål i Norets by i tisdags afton, hwarwid A. G. Hedblom blef så illa slagen att han afled. L. O. Hedblom och Christiansson införpassades i torsdags till cellfängelset härstädes.
-----
I tidningen Kalmar 1885-10-14, s. 2:
- Mord. En man mördades i går åttadagar på aftonen med knif mellan Noret och Kristineberg i Mora. Mördarne, den mördades bror och swåger, äro häktade. Alla tre äro från Helsingland.
Från länsman C. Falk i Mora har till länsstyrelsen i Falun ingått en kort rapport om mordet af hufwudsakligen följande innehåll:
Wid åttatiden på tisdagsaftonen i förra weckan anmäldes, att ett mord blifwit begånget å landswägen, norr om Norets bro.
Undersökningar började genast, och till följd af dessa häktades under natten twå karlar, hwilka uppgåfwo sig wara Lars Olof Hedblom från Torsåker och Johannes Christiansson från Östmarks socken.
Wid med dem genast företaget förhör framgick med wisshet, att antingen båda eller åtminstone en af dem begått mordet eller dråpet.
Den mördade uppgifwes wara A. G. Hedblom, äfwenledes från Torsåker samt broder till L. O. Hedblom. Christiansson är swåger till bröderna Hedblom.
-----
I tidningen Dalpilen 1885-10-16, s. 2, under rubriken Falun.:
En upplysning. I samband med den sorgliga ogerning, som i år förekom vid Mora marknad, uppgafs, att bröderna Hedblom, af hvilka den ene, som bekant, afled till följd af förblödning efter en svår knifskärning i ena vaden, skulle jämte deras svåger Kristiansson sällskapat i Norets by under dagens lopp med en hästhandlare Dalström från Falun. Med anledning häraf har meddelats oss, att här i Falun icke förekommer någon annan hästhandlare med det namnet än hr A. T. Dahlström, hvilken emellertid ingen, som känner honom, misstänker att umgås i dylikt sällskap. Till yttermera visso kan tilläggas, att hr A. T. Dahlström icke ens bevistade Mora marknad. Den person, som sällskapat med bröderna Hedblom samt deras svåger Kristiansson och uppgifvit sig heta Dahlström och hafva Falun som hemort, har således lemnat falska uppgifter om sig, hvartill han förmodligen haft sina randiga skäl.
-----
I tidningen Dalpilen 1885-11-06, s. 3:
Från Mora.
Det dystra marknadsminnet.
Förliden måndag hölls inför Mora häradsrätt ransakning med häktade Kristiansson från Vermland och Lars Olof Hedblom från Torsåker, misstänkte för mord å brodern-svågern Anders Gustaf Hedblom, hvilket mord föröfvades under Mora marknad detta år. Af ransakningen framgick, att vin och öl hade gjort dem rasande. Vildare framgick, att den mördade var en vild sälle, och att mordet å honom af häradsrätten dömdes såsom sjelfförsvar, eller en följd af nödvärn, hvarföre de häktade stäldes - på fri fot. I sanning ett lindrigt straff! För fylleri måtte de ha blifvit pliktfällde.
-----
I Faluposten 1885-11-07, s. 2, under rubriken Falun den 7 November.:
På fri fot hafwa Kristiansson och L. O. Hedblom, misstänkte för att hafwa under Mora marknad mördat A. G. Hedblom, blifwit stälde. Det ansågs nämligen att brottet skedde till följd af själfförswar.
-----
I tidningen Dalpilen 1886-01-29, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Falu rådhusrätt den 25 januari.
Modet i Mora. Öfver Mora, Sofia Magdalena och Venjans tingslags häradsrätts utslag, hvarigenom Lars Olof Hedblom från Torsåker och Johannes Christiansson från Östmarks socken blefvo frikända för mordet å And. Gust. Hedblom, anförde länsmannen C. F. Falk besvär i hofrätten, som emellertid genom utslag den 20 dennes faststält häradsrättens utslag.
277
« skrivet: 2011-02-06, 17:36 »
I tidningen Dalpilen 1893-03-03, s. 2:
En hedning. Häktade August Alexander Berg, hvilken af Folkare häradsrätt den 15 förliden månad dömdes för misshandel till 6 månaders straffarbete och som å härvarande länsfängelse börjat undergå sitt straff, har befunnits sakna all kristendomskunskap och läsfärdighet, ja, till och med kännedom om bokstäfverna.
Han uppgifver sig vara 19 à 20 år gammal och son till hästbytaren Aug. Alex. Berg samt dennes fästekvinna Anna Brita Bergsten. Han är ingenstädes vare sig kyrk- eller mantalsskrifven och förmodligen icke ens döpt. I kroppsligt hänseende är han såsom puckelryggig ganska lytt och klen.
Fängelsepredikanten P. O. Koersner har hos länsstyrelsen anhållit om biträde vid Bergs undervisning och därtill föreslagit konstapeln A. Kättström.
278
« skrivet: 2011-02-06, 13:29 »
I tidningen Dalpilen 1913-07-25, s. 5, under rubriken Hedemora, Garpenberg, Husby.:
En tattare vådaskjuten i Hedemora.
Ett vildt tattareuppträde, hvarvid en af våldsverkarna fick sätta till lifvet, ägde på tisdagen rum i Nås by i Hedemora socken.
Fyra personer af tattaresläkt från Grytnäs socken hade på förmiddagen besökt Hedemora, där stora kvantiteter spritvaror inköpts. Följet begaf sig från Hedemora i väg i riktning mot Avesta. Hunna till en gård i byn Nås hade de gått in till en skomakerifamilj Haglund och pockat på att få koka kaffe. Då detta vägrades, hade skomakaren blifvit illa misshandlad. Emellertid lyckades någon af de innevarande smyga sig ut och tillkalla ett par af grannarna, bröderna Klas och Ernst Johansson, hvilka sökte drifva bort tattaresällskapet. Då detta icke lyckades, sågo de sig till sist nödsakade att hämta skjutvapen för att sätta sig i respekt. Under tiden aflägsnade sig tattarna från gården. Vid en kvarn ett stycke därifrån mötte tattarsällskapet en mjölnare Johansson, hvilken öfverfölls och slogs till marken under ropet: Om du ser på mig, sticker jag ihjäl dig. För att skrämma tattarna affyrades nu ett par revolverskott mot marken, men detta hade ingen verkan. I stället rusade en af följet, Malkolm Lindgren, fram och måttade ett knifhugg mot Ernst Johansson, som stod med en laddad bössa invid ena benet. När han med bösspipan skulle parera det af tattaren måttade knifhugget, brann ett skott af och träffade denne i bröstet, så att han föll död till marken.
S.D.T. meddelar i går utöfver relationen af själfva uppträdet, bl. a. följande:
Omedelbart efter den uppskakande händelsen begaf sig hemmansägaresonen Klas Johansson till kronolänsman Iwar Broström i Hedemora och anmälde det passerade. Kronolänsmannen begaf sig genast till platsen och verkställde en noggrann undersökning. Alla personer, som åsett tattarens vilda framfart och hans bråda död, hördes som vittnen och relaterade de alla förloppet i hufvudsak så som det här ofvan beskrifvits, och ansågo vittnena att det dödande skottet af ren olycka sprungit af, hvarför icke kronolänsmannen ansåg sig kunna häkta Ernst Johansson, som i orten är känd såsom en oförvitlig man. Naturligtvis blir saken föremål för rättslig undersökning inför domstol, och hvad dom som då faller är svårt att förutsäga. Troligen torde väl Ernst Johansson, då det ju får betraktas som en olyckshändelse, att han blef den samhällsvådlige tattarens baneman, bli frikänd. I alla händelser har det skedda försatt Ernst Johansson själf och hans anhöriga i den djupaste förstämning.
Med kronolänsmannen följde t. f. provinsialläkaren, doktor Simon, som förband den af tattaren illa sönderslagna skomakaren Haglund och konstaterade tattarens död. Å liket syntes ett djupt sår af en tvåkronas vidd, hvaraf framgick att gevärsmynningen varit alldeles invid tattarens kropp, när skottet brunnit af.
Tattarens liflösa kropp transporterades i onsd. till bårhuset i Hedemora. Saken torde komma att bli föremål för rättslig behandling vid extra ting i Hedemora den 2 augusti.
-- -- --
Det passerade sorgliga händelsen är ägnad att fästa uppmärksamheten på den fara som ligger uti, att tattare få draga land och rike rundt och hota folk till lif och egendom. Den nu döde tattaren var en 21 års man, stor och stark, men ville icke göra annat än supa och ofreda folk.
279
« skrivet: 2011-02-06, 13:24 »
I Östgötaposten 1908-04-03, s. 2, under rubriken Öfriga landsdelar:
Tattarlif. Då ett tattarsällskap, bestående af tre bröder, August Frithiof och Fredrik Berg samt den sistnämndes hustru, ett barn och svärmor från Hällabacken, i måndags afton skulle begifva sig från Lindesberg till Örebro uppstod gräl och slagsmål, hvarvid Fredrik Berg erhöll så svåra knifhugg i hufvudet och underlifvet, att han senare aflidit på Lindesbergs lasarett.
August Berg är häktad. Äfven han har erhållit svåra knifhugg, men fara för hans lif föreligger icke.
Frithiof Berg efterspanas.
280
« skrivet: 2011-02-06, 13:21 »
I tidningen Dalpilen 1901-08-16, s. 3:
Tattarlif i Småland.
Omkring en half mil norr om Vernamo utmed Hörlevägen ligger å Vellerstens egor ett litet grått torp, som uti kyrkoboken nämnes Furulund. I dagligt tal kallas det rätt och slätt Rackarns.
Detta föga vackert klingande namn har stället fått, säger Amål. Alleh., emedan därstädes från tidernas gryning bott s. k. vallackare.
Nu är det släktet visserligen utdödt, men afkomlingar af detsamma bygga ännu och bo i Furulund.
Den familj, som nu dväljes därstädes, är dock i allmänhet stillsam och själfva låta de sällan några excesser eller något öfverdåd komma sig till last.
Gamle Östergren, som är caput familiæ i Furulund, ser ut såsom en patriark och hans hustru såsom en fridsam och ärevördig matrona. Men huru det är, flyter det dock vandringsfolks blod i deras ådror. Hettas det därtill någon gång upp af brännvin, svallar det lätt öfver.
Och komma tattare vägen fram, finna de alltid ro och tillflykt i Furulund, hvilket är ett verkligt och eftersökt hotell för sådana slags resenärer.
Särdeles när kräftfisket börjar, pläga vissa tattarfamiljer draga ner till Furulund och med framgång idka det fisket uti den förbiflytande Lagan. De fångade kräftorna varda då alltid i Vernamo förvandlade uti brännvin, och sedan ställes det till gillen i Furulund, öfverdådiga gillen, fria från all slags etikett och konvenans.
Men andra vägfarande oroas aldrig af gästerna i Furulund. Karlar med mörka och trotsiga ansikten ligga där ofta och sofva i skogskanten vid stugan, och kvinnor med korta kjolar och bara ben hvila i lättjefulla ställningar vid stuguknuten, gloende fräckt på förbipasserande. Men de ofreda vanligen ingen, som vill vara i fred.
Sins emellan huggas de dock ibland.
I förra veckan var det storfrämmande i Furulund.
Den bekante Johan Hinrek från Grytås var bland andra därnere med familj.
Där blef kräftmete och slutligen i fredagskväll ett stort gille medelst bortåt 30 liter brännvin. I början var det frid och fröjd och fruntimmer. Man drack gök och torrsupar så att det stod härliga till. Man sjöng och omfamnade hvarandra. Och själfva mor Östergren på stället vardt slutligen så lifvad, att hon klädde af sig i bara linnet och trädde dansen inför Östergren och gästerna lik en ny Herodias dotter.
Det var hej hos Rackarns i den natten.
Men ormen smög sig snart in uti denna lustagård i Vellerstens skog.
Johan Östergren, husfadrens son, blef ordkäftandes med sin käre fader och dängde ur sig opassande ord.
- Du ska' veta hut och uppträda höggligt imot far din, förmanade den ärevördige Johan Hinrek ifrån Grytås.
Det tåltes inte mer.
Johan Hinrek fick ett nyp af Johan Östergren.
Då blef den förre arg och sa:
- Törs du gå mä' mej ut?
- Dä' törs ja'! genmälde Johan Östergren.
Och karlarne gingo ut till envig.
Så fort de hunnit utanför dörren, nappade Hinrek upp sin knif och gjorde ett dråpligt kejsarsnitt på Östergren, ett snitt omkring tre centimeter djupt och ganska långt i ljumsken. Men den skurne var i alla fall icke värre vid sig, än att han efter operationen kunde tilldelade operatören ett par kraftiga slag i skallen med en stake. Se'n stöp han dock.
Och så vardt det en blodig ända på kräftgillet i Furulund den natten.
Bud gick efter fjärdingsman Storm i Ekeviken - och denne kom såsom en cyklon. När sol rann upp, hade kronolänsman Essen-Möller Johan Hinrek i sitt våld och sjukhuset den skurne i sitt sköt.
Såret lär vara ohyggligt och af lifsfarlig art, hvadan Johan Hinrek fick fara till Jönköping i stället för till Grytås.
281
« skrivet: 2011-02-06, 13:11 »
I tidningen Kalmar 1890-10-18, s. 4, under rubriken Med senaste post:
- Tattarlif i Halland. Tidningen Halland meddelade i torsdags från Falkenberg, att tattaren Johan Olger Kindberg i Onsdags eftermiddag mördades i Smedjeholmen i Stafsinger socken af sin kusin, tattaren August Kindberg och dennes son Frans. Den mördade hade erhålli twå skottsår och fem knifhugg. August är häktad och sonen efterspanad.
282
« skrivet: 2011-02-06, 13:07 »
I Wernamo tidning 1880-12-03, s. 3:
Tattarlif. 30 a 40 nedsvärtade personer omringade för omkring en månad sedan ett hus, i Sandby socken, tillhörande en person vid namn Hallberg, sönderslogo dörrar och fönster, inträngde i huset, der af möbler, speglar och taflor ingenting skonades. Ingen var vid tillfället hemma. På en dörr skrefvo våldsverkarne att de skulle återkomma om ej egaren flyttat derifrån innan fjorton dagar. De höllo äfven ord och nu huserades ännu värre än första gången: allt hvad som fanns qvar blef totalt förstördt, säng= och gångkläder sönderhackades och uppbrändes, porslin, glas och lerkärl kastades i en hög midt på golfwet. - För några nätter sedan nedbrann huset, som man tror, genom mordbrand. Makarne Hallberg, hvilka så vidt kändt är ej förfördelat någon af fridstörarne, blefvo utsatta för alla dessa förföljelser allenast på den grund att de tillhörde de s. k. svarte. Men voro månne icke fridstörarne mycket större tattare?
283
« skrivet: 2011-02-05, 16:31 »
I tidningen Dalpilen 1859-04-23, s. 1, under rubriken Inrikes.:
Göteborg. Från Grebbestad skrifwes under den 10 April: För några weckor sedan fanns straxt härwid i ett stenrös skelettet af en större person; i främre käken fattades twå tänder, möjligen minne efter ett brott. En äldre man här påminner sig såsom ung hafwa hört, att många år förut, wid ett marknadstillfälle, skulle en man, Ros eller Rosengren, af tattarefolket ha spårlöst förswunnit, tilläggande: säkerligen ha skojarne sjelfwa lagt honom der. Då en sägen ju finnes, att af kringwandrande zigenare eller tattare ingen weterligen dör eller begrafwes, är detta fall måhända ett bidrag till samma historia.
284
« skrivet: 2011-02-05, 15:59 »
I tidningen Kalmar 1900-04-06, s. 2:
Häktad hästtjuf. Såsom misstänkt för att förliden höst hafva stulit ett par hästar från en bonde i Kristvalla socken har i Malmö anhållits tattaren F. Pettersson i Hofterup, bekant från Björnahusmålet, i hvilket han sökt förmå ett par vittnen att afgifva falsk förklaring. Han nekar till stölden, men erkänner, sedan bevis nu förebragts, att han afyttrat den ena hästen, hvilken han påstod sig ha köpt af en obekant person, skrifves till Ystads-Posten.
285
« skrivet: 2011-02-05, 15:31 »
I tidningen Kalmar 1911-01-13, s. 2, under rubriken Land och Rike.:
Tattarlif i Halland. Ett hemskt dåd. En tattare Aug. Lund från Drängsered tillfogade i tisdags tattaren Johan Aug. Björck i samma socken att [= bör vara, ett lifsfarligt; Min anm.] lifsfarligt knifstyng i halsen. Den anfallande ämnade först skjuta, hvilket misslyckades, hvarefter han slog Björck med bösskolfven i hufvudet. Lund drog därefter knif och stötte den i Björcks nacke samt vred om den i såret.
Polisutredning pågår.
286
« skrivet: 2011-02-03, 16:30 »
Den 17 juli 1813 intogs på Östersunds länshäkte (kronohäkte):
Hästskjäraren Anders Gust: Söderström, dess hustru Anna Christina Palm des 4 st. minderårige Barn.. De var Införpassade af Konungens Befl: hafvande i Norrbottens Län för att öfversändas til upgifven födelse och i Norrige. Det antecknas att Den 28 Julii, upkallades desse personer til Lands Cancellie förhör här i staden. Men hålles i hänseende til deras twetalan och osanfärdige föregifvanden, qvar uti fängelset, inn till dess annorlunda om dem förordnadt warder. Vidare noteras att Sedan konungens Befle i Norrbotten skrifvelse angde Söderström och deß hústrú den 26te julii ankommet blefvo de den 28 å Lands Cancelliet hörde, men i henseende til nú tydiga upgifter om deras födelse ort och deraf upkommen owißhet hwarthän de båda ifångeskap / eller hvar med dem nú / hållas de úti heckte / för[....] / intill deß wid ytterligare förhör wara slútligen únderrättelser förmodas kúnna af dem erhållas. (RA, SVAR, Fångvårdsanstaltens i Östersund arkiv, Fångrullor (Liggare rörande fångar) DIIIa:1 1810-1821, Bildid: A0003629_00093)
287
« skrivet: 2011-02-03, 13:47 »
Den 1 november 1834 intogs på Östersunds länshäkte (kronohäkte):
Kardm.[akaren] Anders Anderss. Ros med Hustru son Anders Willhelm samt ett underårigt Barn, införpassad utan Laga försvar av Stifts Amtmanskapet i Trondhjem. Det antecknas att Efter med desse personer hållit Cancellie förhör, utförpassades de med fångskjuts till Fahlun den 11te dennes. (RA, SVAR, Fångvårdsanstaltens i Östersund arkiv_Fångrullor (Liggare rörande fångar) DIII:2 1822-1834, Bildid: A0042780_00319)
288
« skrivet: 2011-02-02, 16:40 »
Hej!
Uppgiften om att Anders Peter Nordström skulle ha dött 1886, var tydligen felaktig och är korrigerad ovan. Men det nya dödåret 1896, var kommer det ifrån?
Om denne Anders Petter Nordström, som nämns ovan i tidningsannonsen från 1891 22/9, är identisk med sin namne som skulle ha dött 1896, så dog han 1891 30/10 i transporthäktet (rannsakningshäktet) i Bollnäs sn, Gävleborgs län.
RA, SVAR, Fångförteckning (Fånglistor vol. 53) Gävleborgs län 1891 1:53 (Bildid: A0032052_00373, Bildid: A0032052_00394):
Den 16 september 1891 intogs på länsfängelset (kronohäktet) i Gefle (löpnummer 679):
Anders Petter Nordström, 30 år, född och skrifven i Sundsvall. Borstbindare. Han var införpassad av länsman Forsmak för Grof misshandel, samt noteras att han Afvaktar ransakning vid Ljusdals tingslags Härads Rätt.
Vidare noteras under oktober månad: Se föregående månads fångförteckning. Den 8 dennes afsänd till ransakning vid Ljusdals tingslags Härads Rätt den 9, återförd den 10. Den 30 dennes ånyo afsänd till ransakning vid samma Härads Rätt. Det antecknas: Den 31 dennes tagit sig af daga medelst hängning i transport häktet i Bollnäs, enligt hit derom ingången underrättelse..
-----
RA, SVAR, Bollnäs Död- och begravningsbok F:3 (1881-1894) 1891, fol. 122:
[Död, månad:] Nov, [Död, dag:] ?, Norström, Fånge, [Ålder:] 30 ?, [Gift:] 1, [Dödsorsak:] Själfmord gen.[om] hängning i Ransakning häktet, [Anteckning:] Kyrkoskrifningsorten har ej kunnat upptäckas., [Begravd:] 91 13/11, [Hänvisning till andra Kyrkans böcker:] Inflyttningslängd, [Diverse Pastorala anteckningar:] Begrafven i tysthet.
-----
RA, SVAR, SCB Bollnäs Dödbok (Utdrag ur Död- och begravningsbok) H1AA:1027 1891:
[Död, månad:] Nov, [Död, dag:] ?, Norström, Fånge, [Ålder:] 30 ?, [Ej gift:] 1, [Dödsorsak:] Sjäfmord genom hängning i ransakningshäkte, [Dödsort:] do (do= Bollnäs), [Särskilda anteckningar:] Kyrkoskrifningsorten har ej kunnat anträffas. Troligen ej skrifven någonstädes (af tattareslägt).
-----
RA, SVAR, Bollnäs In- och utflyttningslängd B:5 (1888-1894) 1891 (årsnr: 240):
[Inskrivningsdag:] 13/11, Norström, fånge, [Född:] ?, [Inflyttad från ort:] ?, [Inflyttad från ställe:] N.115 dödboken, [Mankön:] 1.
-----
Mvh
//Peder
289
« skrivet: 2011-02-02, 12:47 »
Tack Torbjörn, och Anne!
För era källhänvisningar. Väldigt intressanta uppgifter, om den tidiga närvaron av resande, som dessa brev kan ge.
Mvh
//Peder
290
« skrivet: 2011-02-01, 11:42 »
Torbjörn,
Var kan man finna detta avskrivna brev?
Mvh
//Peder
291
« skrivet: 2011-02-01, 10:23 »
I tidningen Dalpilen 1900-02-02, s. 2:
Mördaren fast efter 20 år. Den 15 juli 1880 vid 7-tiden på aftonen förekom i Gefle ett blodsdåd, hvars föröfvare ända tills nu förmått hålla sig undan den straffande rättvisan. Utanför handlanden C W Dahlstedts bod invid Stadsträdgården tilldelade nämligen sagda afton en hästhandlare Olof August Meijer från Falun en geflebo, arbetskarlen Erik Carlsson, tvänne knifhugg i ryggen, hvilka visade sig vara af lifsfarlig beskaffenhet, hvarför Carlsson ofördröjligen måste intagas å lasarettet, där han också, trots den vård, som egnades honom, efter någon tid afled.
Våldsverkaren, som af okänd anledning icke genast blef öfverantvardad åt polisen, tog ofördröjligen till flykten. I Gefleposten för den 21 augusti samma år läses emellertid, att han, jämte i hans sällskap färdande lumpsamlaren Wilhelmsson från Enköping samt två kvinnor och två barn, natten till den 14 augusti legat hos en hästhandlare Ekengren vid Gussarfshyttan i St. Skedvi socken.
Meijer, som märkte sig vara efterspanad, begaf sig emellertid hals öfver hufvud bort från denna fristad, och polisens försök att med ledning af detta spår få honom fast ledde icke till önskadt resultat. Meijer var och förblef spårlöst försvunnen och har, som sagdt, i hela tjugu år förmått hålla sig undan.
Nu är han emellertid gripen och skedde hans fasttagande natten mellan sistlidne söndag och måndag i Morvall i Ljusdal, säger G. P.
Meijer har nämligen varit bosatt därstädes en lång följd af år under namnet Pettersson. Om anledningen till hans uppdagande kunna vederbörande för närvarande icke lämna närmare upplysningar. Så mycket har dock meddelats att man en veckas tid haft uppmärksamheten fäst på Meijer-Pettersson, innan det lyckades att gripa honom. Hans infångande försvårades nämligen därigenom att han om dagarne var borta från hemmet och endast nattetid återvände dit.
Mördaren är dock nu, som nämnts, fasttagen och kommer att efter undergånget polisförhör införpassas till cellfängelset i Gefle i afbidan på ransakning.
Mejer är född 1857.
Samma tidningsannons återfinns i Östgötaposten 1900-02-02, s. 2.
-----
I tidningen Dalpilen 1900-02-06, s. 2, under rubriken Falun.:
Den efter 20 år ertappade mördaren. Hästbytaren Olof August Meijer, hvilken, såsom förut nämts, natten till måndagen häktades i sitt hemvist i Morvall, Ljusdals socken, har nu efter upprepade polisförhör slutligen erkänt, att han sommaren 1880, efter att inne å en ölstuga i Gefle kommit i gräl med en arbetare Erik Karlsson, invid stadsträdgården tilldelat denne ett knifhugg i ryggen, som medförde Karlssons död omkring 2 månader därefter. Fjorton dagar före Karlssons död lät Meijer genom sin fästekvinna Amanda Josefina Wilhelmsson, med hvilken han på denna tid intill häktandet sammanleft, förlika sig med den misshandlade. Huru stor förlikningssumman var, kunde han ej erinra sig, men trodde den vara omkring 100 kr.
Den häktade har sedan han begått ofvannämda brott innehaft flere olika namn. Först kallade han sig, än Karl Vilhelmsson, än August Vilhelmsson, och under sin 10-åriga vistelse i Ljusdal har han alltid uppgifvit sig heta Pettersson.
Han har jämväl flere gånger varit nära att blifva gripen, ehuru han lyckats undkomma. Så hade han särskildt å en torgdag i Sala den 19 nov. 1887 anhållits för ovarsamt körande, men under vägen till poliskontoret lyckats rymma, hvarvid han lämnade häst och åkdon utan att vidare fråga därefter, af fruktan att blifva upptäckt för det brott, för hvilket han nu häktats.
Meijer blef i tisdags förpassad till stadsfiskalen i Gefle för att befordras till ransakning.
292
« skrivet: 2011-02-01, 10:02 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1891-09-22, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
En den gemenaste knifskärning man hört omtalas, berättas af Gefleposten sålunda:
En dödsfiende hade arbetaren Fredrik Carlsson i Morvall, Ljusdals socken, af någon anledning skaffat sig i borstbindaren Anders Petter Nordström från Sundsvall, hvilken på senare tiden äfven uppehållit sig i Ljusdal. Bägge tillhöra likväl den af befolkningen i allmänhet fruktade och afskydda kast, som med ett ord kallas skojarfölje.
I söndags afton kom nämde Nordström jämte en kamrat åkande till Carlssons bostad, dit han rusade ensam in och störtade med dragen knif mot Carlsson, som i största hast fick tag i en stol, hvarmed han sökte värja sig. Stolen gick dock sönder och med det samma tilldelade honom Nordström ett knifhugg öfver handleden. Carlsson ägde dock nog styrka att fatta i Nordström och slunga honom i golfvet, men följde i fallet själf med. Under det de lågo på golfvet skar Nordström honom bakifrån med knifven i benet. Carlsson hörde nu dörren öppnas och såg Nordströms kamrat inkomma äfven han med dragen knif. Han sprang nu genast upp för att undgå dennes anfall bakifrån. Nordström rusade äfven upp och tilldelade Carlsson ett djupt knifhugg i bröstet, så att han föll baklänges öfver den i rummet befintliga sängen. Medan han låg i denna ställning alldeles värnlös och ur stånd att försvara sig, skar Nordström med knifven Carlsson tvärs öfver halsen, hvarvid likväl en bred och hårdt åtbunden halsduk med en stor knut öfver själfva strupen skyddade Carlsson så mycket, att hans hals blef sårad blott å ena sidan, ehuru halsduken genomskars ända fram öfver strupen. Nordström gaf härpå Carlsson ytterligare två hugg i hufvudet samt rände slutligen knifven i munnen på honom och uppskar denna åt ena sidan.
Ändtligen hade ett par Carlssons grannar, som märkt att något ovanligt var å färde, inkommit, men Nordström rusade nu, hotande äfven dem med knifven, ut genom dörren, följd af sin kamrat, hvilka därpå kastade sig i det utanför stående åkdonet och hastade därifrån det fortaste hästen kunde springa.
Nordström sökte till en början undandölja sig i skogen, men blef där redan i måndags gripen af kronolänsman J. D. Forsmark och i onsdags införpassad till länsfängelset i Gefle.
Carlssons tillstånd är efter den svåra misshandeln högst betänkligt, och han torde knappast kunna räddas.
293
« skrivet: 2011-01-19, 23:03 »
Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag, vinter- och vårting 1742 8-12/2, protokoll [§:3.]:
Åhr 1742 then 8. 9. 10. 11. 12. February ehrhöltz Laga Häradz Winter och Wår Ting samt Rättegång med Allmogen och Meninga Man af Torne Lapmark och Jukkasjerfvi Tinglag, uppå thes vanliga Ställe, närvarende Edsvorne Tolken Mikel Jönsson Stålnackar och Nämndemän
Henrik Mikelson Biörndaler
Mikell Nilson Nya
Mons Mortenson i Lainio
Hendrik Henderson Kemileinen
Per Person Inga
Jöns Anderson Pingi
Anders Anderson Matti
[3.]
Det beswärade sig Häradz Tolcken Mikkel Jönsson Stålnacka öfwer Swågeren Henrik Henriksson Heinonen och Jon Madsson Heifwa för det en Kiör Rehn wärd 15 daler, skall för thes Hustru nästweckne höstars, uti deras Kiekeri bort kommit, hvarom Swaranderne betyga sig ingen Kundskap äga; förestälte att derföre Kiäranden bönderne Johan Andersson och Per Persson i Parackawara som uti snön En wicka för Andersmäss räckt samma Rehns fiät till deras Kiekeri, men på them ingen utgång ther ifrån förmärckt; hvarföre som emot berörda Personers frägd intet war att andraga, blefwo the ojäfacktigt Edeligen afhörde, och sedan pålemnad tienlig erhindran, anförde the forskilt hvar för sig, och först Johan Andersson att som för Tolckens hustru Maria Henriksdotter Heinonen, tå hon på första föret warit till Parackavara att beställa sina ärender, thes Kiör Rehn skall ther kommit att Rymmia ifrån henne, så skall hennes Man Stålnacka infunnit sig hos honom at fråga efter Rehnen, och som fiäten efter En Rehn syntes den wäg han tagit sig före så skall witnet i omrörde Stålnackas med thes Swåger Jakob Henriksson närvaro, fölgt samma fiät alt ifrån Parackawara och till Heinonens och Heifwas Kiekeri i Wettes, medan lagom Snö war, hwarest the förmärckte then wara standade, efter som ingen utgång på samma fiät ther ifrån kunnat synas; när the woro inkomne i Kiekeriet funno the ingen Ren som söktes, icke eller Heinonens och Heifwas Renar som ägde samma betesmark, så att det war säkert En flycktig Ren kommit dit och intet ther ifrån, men om den war Stålnacka tillhörig kunde witnet intet säya. Upläsit.
Sedan anförde Per Persson uppå then aflagde Eden, att En eller twå nätter efter det Kiör Rehnen rymt ifrån Tolckens hustru i Parackawara emellan Andersmäss och Juhl skall witnet med Per Persson Harri och dess hustru warit till Wettes träsk att draga not, tå the uti Sniön förnummit färska fiät efter en Rehn som gåt ifrån Parackawara till Heinonens och Jon Matzon Heifwas Kiekeri hvarföre som han förmente den samma warit Tolckens hustru tilhörig, fast han det med säkerhet ey gittar berätta, så skall Wittnet med förnämnde Sälskap gåt stad att see ther efter, tå the ingen utgång ther ifrån, upläsit.
Och sedan Parterne här öfwer något twistat, anböd Henrik Heinonen En plåt i förlickning jemte Stemning penningarne, hwilket som Mikkel Jönsson Stålnacke för giltigt antog, med försäkran å begge sidor att sielfwa draga försorg Häradz Rätten för thenna gång målet ther wid bero.
294
« skrivet: 2011-01-19, 21:49 »
Dombok Torneå Lappmark, Jukkasjärvi Tingslag, vinter- och vårting 1738 16/1, protokoll [§:] 10.:
Åhr 1738 then 13. 14. 16. 17. 18. 19. 20 och 21 Januarii höltz Ordinarie Häradz Winter- och Wår Ting samt Rättegång med Almogen af Meninge Man af Torneå Lapmark och Juccasjerfwi Tingzlag uppå dess wanliga Tingställe närwarande Edsworne Tolcken Mikkel Jönsson Stålnacka och Nämndemän
Henrik Mikkelsson Biörndaler i Talma Wuoskowuoma
Mikkel Henriksson Matti i Altisjerfwi Sariavonsari
Mikkel Nilsson Niia i Waicko Rautuswuoma
Mons Mortensson i Lainio
Henrik Henriksson Kemileinen i Siggewara Rautuswuoma
Erik Jönsson Stålnacka i Sautzjerf
Per Persson Inga i Talma Kamosjerfwi
Henrik Henriksson i Moscajerfwi
Jöns Andersson Pingi i Talma Wuoskowuoma
10.
Det kiärade Lappen Jonas Madsson Heifwa ifrån Wettesjerf, som nu begynt idka Landtlefwerne och skattar 16 öre Silfrmt. Åth Cronan, till Lappländarne Mikkel Mikkelsson, Per Persson Harri, Jöns Henriksson, Henrik Henriksson och Per Persson alle ifrån Micko Haiki med Taborsbärg eller Karackovara för det de skola innehafwa och bruka af dess rätta skatteland Packo Jäncke, Harri Jäncke och Tallitaxen Jäncka ängar, som skola ränta 5 Ko hö, anhåller fördenskull, at sielf få bruka och nyttia dem under sitt boställe Wettesjerf hwarest han 8 åhr sedan gård anlagt och begynt föda Creatur, och som Heifwa en och annan gång anmodat dem här om, men de alltid gifwit honom afslag; ty begiärar han der jämte sina utlagde stämnings penningar tillbakars af dem.
Här på förklarade sig ofwannämde Swarande Samteln., att deras förfäder för dem innehaft och nyttiat förenämde ängeslåtter, och der de skulle blifwa ifrån deras bohlstäder skilde och lagde, så anföra the sig icke förmå någon skatt mera erlägga kunna, dock wille de icke förneka, att ju samma ängar skola höra Jonas Madsson Heifwas skatteland Haukiwuoma till. På efterfrågan om Swaranderne något skrifteligit bewiis framte kunde, hurulunda och på hwad sätt de eller deras förfäder kommit till samma twistiga ängar, war ingen af dem som ägde det ringaste document der å, utan tillbödo de samtelige Jonas Madsson Heifwa att friwilleligen afstå af Pecka Jäncka äng En koo höö, och halfannan dito af Tallitäxen Jäncka.
Men der med förklarade Jonas Madsson Heifwa sig icke wara nödger i lifstiden, utan påstår hela Packa Jäncka äng som skal ränta 4 Ko hö, då han will medan han lefwer låta sin fordran på Harri Jäncke och Taalitäxen Jäncke ängar, hwila, i annor händelse begiärar han dem i saken.
Fördenskull som Swaranderne anhöllo om anstånd i detta målet, att närmare der öfwer uplysning inhämta och sig underrättade giöra; ty blef sådant och dem bewiljat till instundande Ting, hwilket dem samteligen tydeligen företolckades den 16 Januari 1738.
295
« skrivet: 2011-01-19, 19:39 »
I tidningen Dalpilen 1925-05-30, s. 1:
Tattardådet i Blekinge.
---
Den tredje av mördarna gripen.
---
Karlskrona, fredag (TT).
Den tredje av mördarna från Svarthövden tattaren Fredrik Berglund blev på torsdagen gripen hos en tattarfamilj i Tranerås. Han erkände utan omsvep men påstod, att Birger Lundberg haft största skulden till det skedda.
-----
Är denne Fredrik Berglund känd sedan tidigare?
296
« skrivet: 2011-01-19, 19:08 »
Hej, Sara!
Jag har svarat dig under en av mig skapad rubrik, Anbytarforum » Särskilda forskningsområden » Forskning om samer » Samesläkter A-Ö » Heiva / Häivä, se vidare denna länk:
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-01-19 19:10)
297
« skrivet: 2011-01-19, 18:58 »
Svar på ställd fråga av Sara Lundberg under Anbytarforum » Landskap » Lappland » Socknar » Gällivare, onsdag 19 januari 2011, här: http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1058052#POST1058052 Hej, Sara! Den yngre och den äldre släkten Heiva kan inte med säkerhet sammanlänkas, men det är inte omöjligt att Jon Heiva (tabell 2), var identisk med, eller son till, Jon Matsson Heiva (tabell 1:1), även om det inte kan bevisas. Av släktnamnet, samt personnamnen, att döma, måste de hur som helst ha tillhört samma släkt. Äldre släkten Tabell 1 Mats Häif (Häfdh). I Siggevaara 1615-17. Om honom står följande i mantalslängden 1615: En Ertzkelm, kommer aldrig tillstädz [till tingsplatsen] Men drager kring bygden och brukar spåkonst. Barn: Jon Matsson Heiffa. I Siggevaara 1618-19. Yngre släkten Tabell 2 Jon Heiva (Häivä). Antagligen identisk med den lapp Juncka Häifwä, som enligt domboken för Jukkasjärvi tingslag 1685 för länge sedan hade sålt sitt skatteland till bonden Erik Jönsson Juto i Tärendö, och sedan låtit leja sig till soldat. Barn: Lars Jonsson Heiva - tabell 3 Anna Jonsdotter Heiva. Omnämnd som faster till Mats Larsson Heiva i domboken för Jukkasjärvi tingslag 1711. Tabell 3 Lars Jonsson Heiva (från tabell 2). Ej omnämnd i samtida källor, men hans fadersnamn kan förutsättas, eftersom hans syster hette Anna Jonsdotter. Barn: Mats Larsson Heiva - tabell 4 Ella (Helena). Gift med nybyggaren Jöns Mickelsson Ullatti i Ullatti, Gällivare sn. Anders. Omnämnd i domboken för Jukkasjärvi tingslag 1711 och 1718. Tabell 4 Mats Larsson Heiva (från tabell 3). I Vaikko, Siggevaara, 1696-1734. Gift med Elin Johansdotter Pikkar (dombok 1708). Barn: Jonas (Jöns), född 1701. Nybyggare i Vettasjärvi, Gällivare sn. En stor nybyggarsläkt i Vettasjärvi, med förgreningar i Pajala och Jukkasjärvi, härstammar från honom. Källa: Johansson Kuoksu, Erik, Anteckningar om samesläkter i Jukkasjärvi och Enontekis innan kyrkobokföringen (2:a upplagan, Angered 2007), s. 11. ----- Mvh //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2011-01-19 23:46)
298
« skrivet: 2011-01-19, 15:37 »
I tidningen Norra Skåne 1891-09-01, s. 2, under rubriken Engelholm.:
Dömd dråpare. Från Kristianstad meddelas: Tattaren Axel Gustafsson från Lyngsjö dömdes i lördags till fem års straffarbete för det han den 5 sistlidne juni i häftigt mod tilldelat hästbytaren Karl Johansson Verner från Mörkadal ett knifhugg, hvaraf döden följt.
299
« skrivet: 2011-01-19, 15:28 »
Hej, Laine!
Du kan alltid söka finna i domboken om det har blivit föremål för ransakning, i närmsta tingslag, utifrån den för församling han är född i. Även en bouppteckning för honom, skulle kunna ge något. Om inte, så kan du kanske söka svar på faderskapet med släktingar till honom, för att kanske ha något uppslag, att gå vidare med.
Laine, vet inte om jag missat något i denna tråd, men du får gärna lägga ut denna länk till hemsida, som du fått tillhanda.
Mvh
//Peder
300
« skrivet: 2011-01-18, 23:31 »
Hej Ulf,
En fundering, och fråga. Har du kanske tänkt skapa en sida för kompletteringar- och rättelser för ditt utmärkta arbete Sävast by fram till cirka år 1730, typ den Leif Boström lagt upp på sin hemsida för sin utgivna bok Nederkalix sockens familjer 1539-1739?
Mvh
//Peder
301
« skrivet: 2011-01-18, 23:23 »
Hej Laine! Ja, det är en DVD-skiva som innehåller alla döda i Sverige under den angivna perioden. Så när som, om jag förstått det hela rätt, med ca 70% av alla döda för åren 1901-1946. Du kan köpa den via Sveriges Släktforskarförbund, se vidare länken, och klicka på CD/DVD: http://shop.genealogi.se/shop/ Mvh //Peder
302
« skrivet: 2011-01-18, 17:57 »
I Post- och inrikes tidningar 1848-07-29, s. 2, under rubriken NORRIGE.:
Christiania den 24 Juli. Th. Cand. Eilert Sundt har erhållit ett stipendium af 100 Spd. för att i sommar under resor i landet fortsätta sina undersökningar om det s. k. Fantefolkets (Ziguenare, Tatare) seder och förhållanden, under vilkor att till Justitæ-departementet afgifva berättelse öfver sin resa.
303
« skrivet: 2011-01-18, 16:34 »
I Östergötlands veckoblad 1888-05-25, s. 1, under rubriken Linköpings län och stift.:
Dråpet i Skeninge. Som wi tillförene omtalat dömde Göstrings häradsrätt den 5 sistlidne Mars Frans Oskar Sandelin att för dråp å Anders Johan Petersson, hwilket skett med uppsåt, men af hastigt mod och utan afsigt att döda, hållas till straffarbete under sex år; Sandelin, som för närwarande förwaras å länshäktet härstädes, anförde emellertid beswär hos Göta hofrätt, som genom utslag den 18 innewarande månad pröfwat lagligt på så sätt bifalla ändringssökandet, att Sandelin, jemlikt 14 kap. 5 § 2 mom. Strafflagen, skall för ifrågawarande brott hållas till straffarbete under fyra år.
304
« skrivet: 2011-01-18, 16:21 »
I Östergötlands veckoblad 1888-02-24, s. 1, under rubriken Linköpings län och stift.:
Mordet i Skeninge. Ransakning hölls d. 21 d:s å tinget wid Hogstad med hästhandlaren Sandelin, häktad såsom misstänkt för det i Skeninge sistlidne mötesdag begångna mordet å hästhandlaren Anders Johan Pettersson. Sandelin bekände att han med en slidknif tillfogat Pettersson det dödande hugget, då denne sökte att intränga i det af Sandelin förhyrda rummet. Målet uppsköts till den 5 Mars.
305
« skrivet: 2011-01-18, 16:10 »
I tidningen Kalmar 1888-02-04, s. 4, under rubriken Med senaste post:
- Mord. I onsdags afton nedstacks i Skeninge å ett mindre wäl beryktadt ställe utom staden arbetaren hästbytaren Anders Johan Petersson. Den mördades sextonårige son samt swärfar bleckslagaren hästbytaren Sandelin från Jönköping äro häktade. Polisundersökningen rörande Peterssons mord synes med sannolikt wisa, att den häktade Sandelin warit orsaken till Peterssons död. Sandelin nekar emellertid; men beträdes med twetalan. Den mördades sextonårige son synes oskyldig. Målet handlägges af Göstrings häradsrätt.
306
« skrivet: 2011-01-18, 15:40 »
Om domarna i Ugglarpsmordet å f.[örre] straffången Fredriksson från Ugglarp, nemligen Petter Hallberg och Alfred Stoltz samt för stöld häktade Olander Stoltz... i Östergötlands veckoblad 1887-06-10, se vidare tidningsannons under rubriken Hallberg.
307
« skrivet: 2011-01-18, 15:33 »
I Östergötlands veckoblad 1887-06-10, s. 3, under rubriken Från domstolarne.:
Rådhusrätten
Den 2 Juni.
Ugglarpsmördarne dömde. De tre vagabonder, hvilka suttit häktade sedan förlidet år för mordet å f.[örre] straffången Fredriksson från Ugglarp, nemligen Petter Hallberg och Alfred Stoltz samt för stöld häktade Olander Stoltz voro på grund af förut dömde Karl Karlssons från Gladsax berättelse om åtskilliga stölder inom Luggude härad, hvarvid nämnda personer varit behjelplige, förvisade till Luggude häradsrätt för undergående af ransakning angående dessa stölder och att der slutligen dömas.
Alla tre nekade emellertid fräckt till allt hvad som lades dem till last. De sade sig icke ha den ringaste kunskap om någondera af de många stölder de voro misstänkta för. Då Alfred Stoltz gjordes uppmärksam på, att han förut erkänt en stöld, svarade han, att han varit trött af att sitta inom lås och bom längre och ville ut och åka. Till mordet å Fredriksson nekade likaledes Hallberg och Alfred Stoltz.
Petter Hallberg dömdes att för mordet å Fredriksson hållas till straffarbete för lifstiden, Alfred Stoltz att såsom delaktig i nämnda mord och för tredje resan stöld i ena bot likaledes undergå lifstids straffarbete och Olander Stoltz att för första resan stöld undergå straffarbete i tre månader samt i ett år vara medborgerligt förtroende förlustig.
Alla tre förklarade sig missnöjda med domen.
308
« skrivet: 2011-01-18, 14:08 »
Laine,
Det bör framhållas, att uppgifterna jag lade ut till svar till dig, de kommer från CD:n Sveriges dödbok 1901-2009. Och de uppgifterna är avlästa av andras ögon, registrerade i olika faser. Så den mänskliga faktorn kan smyga sig in ibland med fel avläsning av originalkälla, små fel som kanske uppstår vid registreringar m.m. Sedan kan felaktigt registrerade uppgifter hänga med sedan tidigare, och leda in man på fel spår, vilket nu Stig-Lennart påvisade för dig. Så dessa uppgifter kan ses som ett bra uppslag till att gå vidare med och bör motläsas mot originalkällor.
Mvh
//Peder
309
« skrivet: 2011-01-18, 03:00 »
I Jönköpingsbladet 1861-12-14, s. 2, under rubriken Inrikes. Jönköping.:
- Af kronofogderapporterna för November månad innehålla de från Wedbo och Östra härads fögderier endast, att ingenting anmärkningswärdt der förekommit; de öfriga meddela hufwudsakligen följande: Helsotillståndet har i allmänhet warit godt, utom det att kikhosta warit gängse bland barnen inom Långaryds och Hestra socknar. Wäderleken uppgifwes från Westra härad ha warit wacker, utom några snödagar i medlet af månaden; men från Westbo förmäles den ha warit synerligt ostadig med mycken nederbörd, hwaraf sjöar och flytande wattendrag stigit, dock ej så att de förorsakat skada; inom Mo härad hafwa de starka stormarne anställt mycken förödelse på skogen. Af brott omnämnes ett dråp wid torpet Skogsdahl under Nederled Björsgård i Rydaholms socken, hwarest mellan ett kringstrykande sällskap af tre karlar och tre qwinnor, som der fått nattqwarter, slagsmål uppstått, under hwilket Wallackaren Frans Sandelin med knif dödat sin bror Carl Sandelin, men också sjelf fått så pass med sår, att han ännu icke kunnat föras i häkte.
310
« skrivet: 2011-01-18, 02:27 »
Tack, Stig-Ove!
I tidningen Folkets röst 1855-06-27, s. 4, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Från Calmar skrifves: Den 29 sistl. Maj erhöll kronofjerdingsmannen S. J. Gustafsson från Faggemåla i Lönneberga socken underrättelse att en okänd mansperson uppehöll sig hos förre soldaten Lif under Haddarp af samma socken. Till följe häraf begaf Gustafsson sig till nämnde ställe, åtföljd af drängen L. A. Johansson. Vid ankomsten dit utrusade den eftersökte från stugan och på uppmaning att stadna, aflossade han ur ett medhafvande gevär mot Johansson ett skott, hvaraf han sårades i sidan. Straxt derefter erhöll J:n ytterligare öfver ena axeln ett slag af geväret, med den kraft, att det splittrades. Detta oaktadt fälldes gerningsmannen dock till marken af Gustafsson, som tillkommit, och häktades. Vid förhör med honom uppgaf han sig heta Frans Oscar Sandelin från Ljunga socken af Vestra härad och Jönköpings län. Förutom skrubbsår af en mängd hagel erhöll Johansson fem hagel i sidan, hvilka blifvit af läkare uttagne, men då den sårade äfven beklagar sig öfver smärta i underlifvet, har läkaren ännu ej kunnat yttra sig om Johanssons lif sväfvar i fara.
311
« skrivet: 2011-01-17, 22:19 »
Tack Ulf, för ett fantastiskt arbete och att du delar med dig av dina samlade uppgifter, med att lägga ut i etern för intresserade.
Mvh
//Peder
312
« skrivet: 2011-01-17, 22:07 »
Hej, Laine!
Ja, hur jag hittade dem, var för att jag ville minnas att jag har läst berättelserna om Stor-Kalle med stor behållning, då jag innehar denna bok.
Jonas Nikanor Olofsson var inte född 1892.
Även dessa uppgifter från Sveriges dödbok 1901-2009:
18940204
Olovsson, Jonas Nikanor
Råberg
Död 26/5 1941.
Kyrkobokförd i Fredrika (Västerbottens län, Lappland).
Född 4/2 1894 (ingen uppgift om födelseort)
Gift man.
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Åsele-Fredrika, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland)
Källor:
DB
-----
19020105-8500
Olovsson, Hanna Kristina
Långvården
910 60 Åsele
Död 26/11 1986.
Kyrkobokförd (1987) i Fredrika, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland). Personen är på församlingen skriven eller är utan känd hemvist. Mantalsskriven (1987) på samma ort.
Född 5/1 1902 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland).
Änka (26/5 1941).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Åsele-Fredrika, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland)
Födelseförsamling i källan:
Anundsjö (Västernorrlands län)
Källor:
RTB 86 / SPAR 90
-----
Mvh
//Peder
313
« skrivet: 2011-01-17, 13:33 »
Hej, Carina!
Tack för ditt svar, och tipset på Släkthistoriskt forum 1984:1. Känner inte till denne släkt Sandelin sedan tidigare, mer än att jag noterat en del ingiften i redan kända resandesläkter.
Mvh
//Peder
314
« skrivet: 2011-01-17, 13:09 »
Hej, Laine!
Det ser ut som om det skulle kunna vara dessa du söker (jfr Sveriges dödbok 1901-2009):
18750419-783
Jonsson, Karl Johan
Tegelträsk
Död 6/9 1957.
Kyrkobokförd i Åsele, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland).
Född 19/4 1875 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland).
Gift man (31/7 1898).
-----
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Åsele-Fredrika, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland)
Födelseförsamling i källan:
Anundsjö (Västernorrlands län)
Källor:
DB, FS / DOR 52-60
-----
18720619-786
Jonsson f. Torén, Märta Kristina
Tegelträsk
Död 6/2 1963.
Kyrkobokförd i Åsele, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland).
Född 19/6 1872 i Anundsjö (Västernorrlands län, Ångermanland).
Änka (6/9 1957).
-----
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Åsele-Fredrika, Åsele kn (Västerbottens län, Lappland)
Födelseförsamling i källan:
Anundsjö (Västernorrlands län)
Källor:
DB, FS / DOR 63
-----
Mycket mer information och upptecknade berättelser kan du erhålla om Stor-Kalle och hans hustru Märta i Boken om Tegelträsk, utgiven av Studieförbundet Vuxenskolan i Åsele 1993. Den är illustrerad, och 2 fotografier på Stor-Kalle och hans hustru Märta finns i boken, tagna i Häggsjö-bäcken, och ett fotografi där Stor-Kalle och en fosterson till honom ingår i ett timmerhuggarlag 1926. Dessutom finns ett foto av Mo-Do kojan där Stor-Kalle bodde i Tegelträsk. Den finns fortfarande kvar på fastigheten 1:39.
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-01-17 13:26)
315
« skrivet: 2011-01-15, 21:00 »
I tidningen Norra Skåne 1887-07-12, s. 2, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Engelholms Rådstufvurätt
Den 11 Juli 1887.
Tattaren Gustaf Aug. Carlsson från Broddarp af Ingelstads socken stod i dag tilltalad af allmänne åklagaren för det han sistl. stortorgdag den 5 dennes å allmän gata ridande farit våldsamt fram, illa handterat ett hästkreatur, varit öfverlastad och fört oljud samt varit våldsam mot polis, oqvädat och slagit dem. Svar. erkände till en del angifvelsen och förklarade att han varit berusad att han ej visste hvad han gjorde och sade sig ej hafva för vana att skrika och föra oljud då han var full.
Fyra vittnen vitsordade hvad som i angifvelsen förekom.
Carlsson uppgaf sig vara född i Wimmerlöf af ogifta Cecilia Widriksson den 19 febr. 1860.
Af polisunderrättelserna framgick att Carlsson varit straffad för tredje resan stöld och att han saknar medborgerligt förtroende till den 24 februari 1897. Åklagaren yrkade ansvar å svar och afgaf rätten efter öfverläggning utslag deri Carlsson dömdes att för samtliga förseelserna böta tillsammans med 90 kr. och särskildt för misshandel å vaktkarlen Melander till 1 månads fängelse samt i brist på tillgångar till böternas gäldande ytterligare 12 dagars fängelse.
Sv. blef, enligt önskan, stäld på fri fot, men förklarade sig missnöjd med domen.
316
« skrivet: 2011-01-15, 18:25 »
Hej!
Det finns en hel del personer som bär namnet Sandelin och är knutna till resandesläkter, och som är omskrivna på Anbytarforum. Är dessa av resandeursprung? Hur ser äldre led av släkten ut?
-----
I Östergötlands veckoblad 1888-02-10, s. 1, under rubriken Linköpings län och stift.:
Dråpet i Skeninge. Från nämnde stad skrifwes till oss: Sistlidne mötesdag på aftonen, då flertalet besökande redan farit från staden och endast sämre sortens hästbytare ännu drefwo sitt ömkliga geschäft med mer eller mindre utswultna och illa åtgångna hästkreatur, anmäldes till stadsfiskalen i Skeninge, G. Lewander, att å ett strax utanför staden beläget backstuguställe, som sedan flera år tillbaka stått i wisst slags wanrykte såsom tillhåll för liderligt folk och andra twetydiga personer, ett blodigare uppträde skulle ega rum. Det ifrågawarande stället ligger wisserligen utom stadens domwärjo, men polismagten ansåg sig dock, synnerligast som hr Lewander tillika är landsfiskal, böra ingripa, hwadan några poliskonstaplar genast beordrades ut till nämnda lägenhet, bebodd af en enka Palm och ett arbetarefolk Andersson. På wägen dit ut möttes twänne andra poliskonstaplar, hwilka medförde en bleckslagare och hästbytare O. F. Sandelin från Jönköping jemte hustru, af hwilka den förre uppgafs ha med knif nedstuckit sin måg, en annan hästbytare wid namn Anders Joh. Petersson, likaledes från Jönköping. De mötande beordrades genast återwända till platsen för det ohyggliga uppträdet, enär stadsfiskalen der på ort och ställe wille företaga en närmare undersökning. Inkommen i det usla kyffe, som war afsedt att herbergera ej mindre än 8 personer, möttes man af en förfärande syn. Såwäl rummets golf som den utanför warande förstugan war alldeles sköljdt med blod såsom i en slagtarbod, wid spiseln i rummet satt hustrun Andersson, wärdinnan på stället, med ett tre månaders gammalt barn, i ett hörn af rummet hördes en snyftande gosse och å ett annat ställe warseblef man en 16=årig, rusig och blodbesudlad yngling, denne liksom de twå öfriga barnen tillhöriga den mördade, hwilken med widt utspärrade ögon, blodig, öppen mun, klufwen öfwerläpp, delwis krossad näsa och ett gapande hål i högra sidan låg der i en säng, öfwersköljd af blod. Widare den utpekade mördaren, en lång, mager och mörk äldre man med obehagligt yttre samt slutligen den nyss blifna enkan, polismän och andra tillstädeskomna. Hwart man såg och hwar man tog, syntes och klibbade blod wid. I ett annat rum, midt emot det nu beskrifna och skildt från detta genom förstugan, låg enkan Palm, sängliggande sjuk. Till detta rum war dörren sprängd och låset frånslitet.
Sedan stadsfiskalen här, så mycket omständigheterna medgåfwo, gjort undersökning, medtogos till staden O. F. Sandelin, dennes hustru och den mördades äldste son, 16:åringen, hwarefter hölls en förberedande polisundersökning. Af denna tycktes framgå, att, ehuru samtliga de anhållna nekade till all slags wetskap om brottet, Sandelin dock warit Peterssons baneman. Och äfwen mot ynglingen förekommo omständigheter, som alldeles icke uteslöto tanken på att också, han warit morfadern behjelplig wid faderns dödande. Sandelin hade också sjelf fått ett knifhugg i wenstra sidan utan att han dock kunde eller wille uppgifwa hwar och af hwem det utdelades.
Hustru Sandelin tilläts wistas på fri fot medan mannen och den ännu rusige dottersonen infördes i häktet.
I torsdags morgon, då man kunde antaga, att det wärda sällskapet åtminstone hunnit sofwa ruset af sig, fortsattes förhöret, hwaraf uppenbart tycktes framgå, att Sandelin warit P:s baneman. Så många personer man möjligen trodde kunna ha någon kännedom om brottet, tillkallades och hördes samt slutligen äfwen Sandelin, som härunder beträddes med osanningar och twetalan. Dock synes det närmare förloppet wid mordtillfället ha warit följande:
När sällskapet på aftonen strax efter skymningen hemkommit från kreaturswallen till qvarteret, hade Sandelin med hustru gått in till enkan Palm, der de logerade, medan Petersson gått in till sitt logi midt emot i förstugan. Der hade ordwexling uppstått emellan P., som war betydligt drucken, och dennes hustru jemte hustru Sandelin, hwilken under tiden kommit in. Om en stund hade också mannen Sandelin infunnit sig, då efter något ordbyte Petersson rusat upp och tillfogat sin swärfader ett hugg i sidan, hwarefter denne, som war lång och jemförelsewis nykter, fått omkull mågen i sängen, der denne kommit under, hwarwid den förre tilldelat honom dels det ohyggligt gapande såret i ansigtet, dels hugget i sidan, der en pulsåder afskurits. Härpå hade Sandelin skyndat ut i förstugan och så till sitt rum, till hwilket han, sedan han uttagit nyckeln, stängdt dörren. Men den blödande Petersson hade följt efter, sparkat sönder dörren, beredt sig inträde och inne hos Sandelin kommit i lindrigare handgemäng med denne. Nappataget har dock här ej blifwit så hårdt, alldenstund P. troligen redan nu af blodförlust började mattas. Wäl åter inkommen till sitt, hade P. först, likblek, satt sig på en stol, derpå fallit i golfwet. Han fördes då till sängen af de innewarande, hwilka uppslitit hans kläder, derwid blod forsat fram, som när man slagtar en oxe, och inom några ögonblick hade han uppgifwit andan.
Den döde fick under natten ligga i sängen i samma rum, der också 6 eller 7 andra personer logerade i köld, bland blod och fasor.
16=åringen syntes efter senare förhöret wara alldeles oskyldig till faderns död. Omedelbart före mordet hade Sandelin synts innehafwa en slidknif, som sedermera spårlöst förswunnit.
Det i flera hänseenden ruskiga målet kommer att behandlas inför Göstrings häradsrätt, der antagligen landsfiskalen Lewander, som med synnerlig noggrannhet ledt förberedande undersökningarne, förordnas till åklagare.
----------
I tidningen Dalpilen 1888-03-09, s. [s. 2-] 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Dömd för dråp. Tattaren Sandelin, som dräpte hästbytaren Pettersson i Skeninge, har dömts af Göstrings häradsrätt för dråp i hastigt mod utan afsigt att döda till 6 års straffarbete samt att ersätta målets kostnader.
----------
I Östgötaposten 1907-09-06, s. 4:
Tattarlif. Dråpet å hästhandlaren Pettersson återför i minnet en annan ruskig tilldragelse efter ett möte i Skeninge, som ännu ej är alldeles fritt från hästskojeri under månadsmarknaderna, som nog gåfve en djurskyddsförening åtskilligt att göra, skrifves till Ö.C.
Den 1 februari 1888 blef i en stuga invid Skeninge hästbytaren Pettersson - enligt hvad man tror fader till den nu dräpte P. - ihjälstucken af sin egen svärfader bleckslagaren och hästbytaren m. m. Sandelin, som tidigare hade dödat sin broder. Hurudant lif dessa hästhandlare pläga föra framgår af följande skildring från åklagarens inträde i stugan strax efter dråpet. Vid inträdet i det låga kyffe, som var afsedt att härbergera ej mindre än 8 personer, möttes man af en förfärlig syn. Framför spiseln satt en kvinna med ett spädt barn, från en vrå hördes en snyftande gosse och på golfvet stod en annan, en 15-åring, rusig och blodig. Dessa tre voro den mördades barn. Golfvet var slipprigt af blod, blod klibbade vid allt som vidrördes och i sängen låg den mördade med utspärrad mun, glanslösa ögon, öfverläppen och näsan klufna ända in till käkbenet, ett gapande hål i högra sidan strax under axeln samt alldeles öfversköljd af blod, hvilket för öfrigt ännu framvällde ur såret. En otäck stank af sprit och orenlighet rådde i rummet. Vid sängen, mellan två poliskonstaplar, stod mördaren, den mördades svärfader, medan dennes dotter, den nyss blifna enkan, formligen tjöt af låtsad eller verklig förtviflan. Hon, fadern och barnen, alla voro nedsudlade af blod. Medan stadsfiskalen pekade på det vanställda liket, gjorde Sandelin några frågor, hvarefter han böjde sig ned öfver den dödes ansikte och blåste i likets mun. Han ville, sade han, blåsa lif i honom, som han nyss dödat. Till vaktkontoret fördes mördaren, enkan och den öfverlastade 15-åringen.
Är nu, hvilket man antager, den i torsdags ihjälstuckne Pettersson ett af de tre barn, som voro vittne till släktmordet 1888 och därmed sammanhängande rysligheter, då är tattarelifvets blodskuld sådan att alldeles särskild uppmärksamhet bör egnas detta folk och deras näringsfång. Hvilket kanske vore värdt äfven utan detta ohyggliga sammanhang.
----------
Mvh
//Peder
317
« skrivet: 2011-01-15, 14:07 »
I tidningen Kalmar 1897-09-08, s. 2, under rubriken Land och Rike.:
Bondstorpsdråparen dömd. Förtennaren Johan Emil Johansson Hederlig, som den 13 sistlidne maj å torpet Låsabygget i Bondstorps socken med ett revolverskott nedsköt sin kusin och svåger Frans Theodor Gottfrid Carlsson och med ett andra sårade sin farbror och svärfar, Carl Carlsson Hederlig, undergick i lördags å Jönköpings länsfängelse förnyad ransakning och fick derefter sin dom.
Huru vid dråpet egentligen tillgått, torde aldrig blifva fullt utredt, då inga vittnen kunnat anskaffas, som derom vetat lemna något besked. Mycket talar dock för, att dråparen aflossat de ödesdigra skotten till nödvärn mot sina slägtingar, hvilka såväl som dråparen sjelf äro s. k. tattare och med hvilka han en längre tid synes ha legat i fiendeskap. Farbrodern och svågern skulle nemligen, innan han tillgrep revolvern, ha öfverfallit honom med stenkastning.
Tack vare den milda dager, hvari dråparen för domstolen lyckats sätta sitt dåd, blef hans straff också synnerligen mildt. Han dömdes nemligen endast till ett och ett halft års straffarbete, hvilket dock sammanslogs med fem månaders straffarbete, hvartill han förut dömts för i Halland föröfvad misshandel, till ett år och 11 månaders straffarbete.
Den dömde syntes sjelf förvånad öfver den milda domen, i det han till domstolen frambar ett tack för nådig dom.
318
« skrivet: 2011-01-15, 13:43 »
I tidningen Kalmar 1897-08-20, s. 2, under rubriken Land och Rike.:
Gammalt brott i dagen? Under ransakningen med förtennaren J. E. Johansson Hederlig, hvilken för någon tid sedan häktades i Varberg för dråp i Bondstorp å kopparslageriarbetaren F. T. G. Carlsson, har framlagts ett bref från den anklagade till hans fästeqvinna. I detta bref säger han sig vid den blifvande rättegången skola anklaga en af sina förföljare, farbrodern Aron Hederlig, för ett af honom för 20 à 25 år sedan begånget mord. Med anledning häraf har kronolänsman Blomstrand tillskrifvit vederbörande myndigheter i Hallands län och af dem fått upplysningar, som i det närmaste öfverensstämma med dem den häktade sedermera lemnat vid enskildt förhör i cellen angående denna tilldragelse. Ett mord eller åtminstone dråp synes verkligen vara begånget vid nyssnämnda tid å en person, som varit känd under namnet Aron från Falkared i Sibbarps socken, under skogskörslor i Amos eller Vräk af Ullareds socken i Hallands län, och den utpekade bär alla kriterier på att vara dråparen, ehuru han ej förr än nu ertappats. Han kommer derför nu att efterspanas och i fall han anträffas, häktas för att ställas till ansvar för sitt gamla brott.
319
« skrivet: 2011-01-15, 13:22 »
I Östergötlands veckoblad 1887-09-09, s. 2, under rubriken Öfriga delar af riket.:
Med knif och gevär anföll tattaren A. Hederlig kringvandrande förtennaren A. Pettersson från Vinberga, sedan han först bjudit honom bränvin i sitt hem i Träslöf. P. fick sin tunga sönderskuren samt ett stort hagelskott i armen, hvarför han måste insändas till Varbergs lasarett för att vårdas. H.. en 50 à 60 år gammal man, blef häktad.
320
« skrivet: 2011-01-15, 12:40 »
I tidningen Kalmar 1887-09-08, s. 2:
- Wåldsgerning. Å Warbergs lasarett wårdas för närwarande 23=årige kringflackande förtennaren och blecksakstillwerkaren Alexander Petersson från Winberga för swåra skador, som honom i onsdags tillfogats i Träslöf. Nämnda dag hade han i Warberg warit tillsammans och supit med i Träslöf boende tattaren Anton Hederlig. Sedermera följdes de åt tillsammans mot Träslöf. Petersson inbjöds sedermera i Hederligs bostad på gök. Sedan båda inkommit dit, gick H. ut i köket, men kom strax tillbaka med en stor tälgknif, hwilken han stötte in i munnen på Petersson, hwilkens tunga klyfdes och hwilkens ena mungipa sårades. P. hastade efter detta wåld ut ur stugan, men H. följde efter. Från ett gammalt kronogewär aflossade H. ett med hagel skarpladdat skott, som träffade P. i högra armen, hwarå märken efter 25 a 30 hagel uppstodo. P. föll, medwetslös, till marken och sårade derwid pannan och erhöll dessutom blessyr å näsan. Så fort han qwicknade till, begaf han sig till ett närliggande ställe, hwarifrån han inskjutsades till Warbergs lasarett. (Westkusten.)
321
« skrivet: 2011-01-04, 09:08 »
Mona-Lisa, m.fl.
Intressant och kul, att få se detta verk av Sigrid Mårtensdotter. Jag kommer ihåg denna kvinna från ett TV-inslag om just Sigrid och hennes arbeten som, om jag kommer ihåg rätt, SVT sände inte alltför länge sedan. Jag har ju själv en del Anundsjöanor.
Är det någon som kanske forskat fram denne lokalkändis anor?
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2011-01-04 09:10)
322
« skrivet: 2011-01-04, 08:43 »
Niclas,
Intressant att se de tryckta källorna till uppgiften om Knuts födelsår 1211. Jag har inte sett tidigare denna artikel av Axelsson i PHT 1958. Det är uppenbarligen rätt luddigt i vad som återges som källhänvisning och inte för Knuts inringade födelseår 1211 - och vad slutsatser dras - av andras slutsatser, och vad de konkret bygger på.
Jag har inga fler uppgifter på Svantepolk Knutsson, men kikade på vad SBL hade i övrigt att nämna om honom.
Nat. Beckman skriver i sin biografi, i SBL 1, över Algot Brynolfsson (torde varit född senast omkr. 1228), lagman i Västergötland, bl.a:
...Vid Alsnö möte år 1279 (icke 1285, som den bevarade avskriften av beslutet felaktigt uppger) är han konungens kansler, och i denna egenskap nämnes han senare vid upprepade tillfällen. Brodern Rörik Algotsson bevittnar både i Alsnö och vid andra tillfällen konungens brev. Det är tydligt, att Algotssönerna stå i gunst hos konungen. Man torde kunna säga, att utom konungahuset var det blott en enda man, som kunde tävla med Algot och hans söner i makt och anseende. Denne man var herr Svantepolk Knutsson, sonson till konung Valdemar II i Danmark och dennes älskarinna, en dotter till Gutorm jarl; han var gift med en dotterdotter till konung Sverker d. y., vilken var syster till konung Erik Erikssons gemål och sonsons dotter till Birger (I) Brosa, svears och götars frejdade jarl. Svantepolk hade i arv fått en avsevärd del av den Sverkerska familjeförmögenheten, hans husfru en annan del och åtskilligt Folkungagods därjämte. Om den sammanstötning med herr Svantepolk, som kom lyckan att hastigt och våldsamt vända sig från Algotssönernas släkt, berättar Ericus Olai: Samma år (1288) i mars månad rövade herr Folke, son av herr Algot, västgötarnas lagman, fröken Ingrid, dotter av herr Svantepolk. Därför tillfångatogs i samma månad herr Algot, Folkes fader, och herr Rörik, hans broder. Men hans övriga bröder, herr Peter kanslern, Bengt och Karl, flydde till Norge och mottogos väl av Norges konung. Och något längre fram fortsätter han: Samma år (1289) befriades ur fångenskapen herr Algot och herr Rörik. Men Karl, broder till herr Rörik, halshöggs i Lindö, där han hade rövat (eller dit han hade fört den rövade) fröken Ingrid. Men Rörik flydde till Norge, där han avled. De här berörda händelserna och deras följder äro i sig själva romantiska och ha givit anledning till en ganska livlig legendbildning. Det gäller vid deras bedömande först att se till, vad vi ur de samtidiga autentiska källorna, urkunderna, erfara om saken. [SBL 1, Nat. Beckman, 1. Algot Brynolfsson, s. 388-391.]
----------
Mvh
//Peder
323
« skrivet: 2011-01-03, 20:40 »
Svantepolk Knutsson (delad sköld med en leopard i övre fältet och det nedre fältet bestrött med hjärtan), död omkr. 1310, före 21/2. Känd 1253-1310. Riddare, riksråd och lagman i Östergötland. Son till hertig Knut (Valdemarsson) av Reval (f. 1211, d. 1260) och hans hustru Helena Guttormsdotter, dotter till den svenske jarlen Guttorm. Gift senast 1253 (i hennes 2:o gifte) med Benedicta (Bengta) Sunesdotter (Folkungaätten). Nämnes senast i livet 1261. Dotter till Sune Folkeson (d. 1247) och hans hustru Helena Sverkersdotter av Sverige (f. omkr. 1199, d. omkr. 1252), i sin tur dotter till konung (1196-1208) Sverker Karlsson (d.y.) av Sverige (f. 1167, d. 1210 17/7). Se nedan om Benedicta Sunesdotter.
Svantepolk Knutssons ätt. Ätten, som i Sverige endast levde i två generationer, härstammade från en illegitim son till den danske konungen Valdemar sejr och den svenske jarlen Guttorms dotter Helena, änka efter den danske stormannen Esbern Snare (AD, s. 151, 193 och 210; DS, nr 3909; Ddan 2:1, nr 23; jfr S. Axelson i PHT 1958, s. 146 ff.). Denne son, hertig Knut av Reval (född 1211 och död 1260; se Axelson i PHT 1958, s. 146 ff.), var far (DS, nr 3909) till Svantepolk Knutsson, vars förnamn tyder på mödernehärstammning från hertigarna av Pommerellen, av vilka två kusiner under 1200-talets förra hälft bar detta namn (Europäische Stammtafeln, 3:1, 1984, Tafel 6), men inga säkra uppgifter om hans mors förnamn och börd föreligger (jfr P. F. Suhm, Historie af Danmark, 9, 1808, s. 195 och 691, 10, 1809, s. 102, 248 och 414, E. Bahr, Genealogie der pommerellischen Herzöge, i Zeitschrift des westpreussischen Geschichtsvereins, 75, 1939, och Axelson, nedan a. a. 1950, s. 142, not 2).
Liksom andra illegitima ättlingar till Valdemar sejr (Raneke, s. 866; Gillingstam i Heraldisk leopard i övre fältet och det nedre fältet bestrött med hjärtan. Enligt Rasmus Ludvigsson (E 8676, f. 318v och 356v, RA; Rål. Fol. vol. 12, f. 317v och 355v, KB; jfr Gen 42, f. 81v och 82, RA) var övre fältet blått med leoparden i silver och nedre fältet gult med hjärtana i rött.
Litteratur: N. Beckman, Tre konungaätter och deras jordegendomar i Sverige, i PHT 1912, särsk. s. 8-11; DAA 1916, s. 424; H. Rosman, Bjärka-Säby, 1 (1923), s. 113-116; S. Hedar, Högsjögård (1945), s. 18 ff.; S. Axelson, Om dateringen av Svantepolk Knutssons första gåvobrev till Vreta kloster, i HT 1950, s. 135-147; samme förf., När blev Svantepolk Knutsson lagman i Östergötland? I PHT 1953, s. 113-125; J. Silfving, Från norra Smålands medeltid (1952), s. 37-46; Raneke, s. 866; K.-I. Hildeman, Tillbaka till balladen (1985), s. 87 ff.
Svantepolk Knutsson (om hans härkomst se ovan) var riddare och verksam i Sverige redan 1253, då han tidigast förekommer. Nämnes som riksråd från 1288 och ännu 1305. Blev lagman i Östergötland något av åren 1293-1305. Hans sätesgård var Viby, sannolikt i Östra Ryds socken, Skärkinds härad i Östergötland, och han ägde även jord i Aska, Bobergs, Dals, Finspångaläns, Hanekinds, Kinda, Memmings, Skärkinds och Åkerbo härad i Östergötland, Stranda härad i Småland, Möckleby och Slättbo härad på Öland samt Vättle härad i Västergötland. Dog 1310, före 21/2. Vapen: delad sköld med en leopard i övre fältet och det nedre fältet bestrött med hjärtan. - Gifte sig senast 1253 med Benedicta, som nämnes i livet senast 1261 och var dotter till Folke jarls son Sune Folkeson i äktenskap med Helena, konung Sverker Karlssons dotter, och 1244 blivit bortrövad av östgötalagmannen Lars Petersson (balk ovan åtföljd av grekiskt kors). Fru Benedicta ägde staden Söderköping, som hon 1250 fått av sin syster drottning Katarina och jord i Norra Vedbo härad i Småland och hade i sitt sigill en kvinna med en falk i högra handen, stående på ett krenelerat torn, omgivet av tre stjärnor. [ÄSF I:3, Sven Axelson, Svantepolk Knutssons ätt, s. 258-259.]
Benedicta (Bengta) Sunesdotter. (Folkungaätten)
Benedicta Sunesdotter, död tidigast 1261, gift 1244 eller 1245 med Lars Petersson, död mellan 1244 och 1253, son till Peter Larsson och möjligen konung Erik Knutssons dotter Katarina. Lagman i Östergötland senast 1244 eller 1245. Benedicta Sunesdotter senast 1253 omgift med sedermera riksrådet och östgötalagmannen Svantepolk Knutsson, dotter till Folke jarls son Sune (bd 16, s. 261) och konung Sverker d y:s dotter Helena (bd 18).
Lars' vapen och hans fars namn är kända genom ett odaterat brev, ställt till invånarna i Västra härad i Njudung, genom vilket han och hans bror Phi (Filip) bekräftade sin far Peters' och dennes far Lars' (endast initialer utsatta) donation av Lundby (tydligen i Vrigstad, Jönköping) till Nydala kloster. Lars' far har identifierats med den dominus Peter Larsson, som jämte ärkebiskopen, tre biskopar och fyra världsliga stormän av Folkungaätten förekommer i ett brev vid konung Johan Sverkerssons (bd 20) kröning 1219. Brodern Filip har identifierats med den Filip Petersson som avrättades 1251 tillsammans med konung Knut långes son Filip (bd 16).
Enligt en annalnotis bortrövade Lars 1244 eller 1245 en syster till drottningen. I en tidigast i en dansk uppteckning från 1500-talet känd visa omtalas, att en junker Lars ur ett kloster rövade en konung Birgers syster Benedicta. Den på 1240-talet med stöd av Birger jarl regerande svenska konungen hette emellertid Erik Eriksson, och dennes drottning Katarina (bd 20) hade en syster, som hette Benedicta. Visan anses därför åsyfta Lars' brudrov. Andra brudrovsvisor anses gälla Benedictas mor och en av hennes döttrar med Svantepolk Knutsson.
Visan uppger, att äktenskapet upplöstes genom Lars' död, enligt dess äldre version åtta år efter bröllopet, enligt dess yngre version fem år efter detta. Redan 1247 var en annan person lagman i Östergötland. Då Lars kan ha måst lämna lagmansämbetet på grund av sitt brudrov, kan han dock ej anses vara säkert död förrän 1253, då Benedicta var omgift.
Källor o litt: A Ahlström, Klosterrovvisorna (Saml 1933); S Axelson, Folkvisorna om junker Lars klosterrov, Vreta klosterrov o Folke Algotssons brudrov (HT 1957); S Bolin, Folkungarna (Sc 1935), s 222 f; S Carlsson, Folkungarna - en släktkonfederation (PHT 1953); DS 1 (1829); S Ek, Annales Sigtunenses o våra historiska brudrovsvisor (Saml 1930); dens, Studier till den sv folkvisans hist (GHÅ 37, 1931); B E Hildebrand, Sv sigiller från medeltiden, 1-2 (1862-67); K H Karlsson, Folkunga-ätten (SAT 1, 1879-88), s 219; C M Kjellberg, Erik den heliges ättlingar (HT 1888), s 371; dens, Erik den heliges ättlingar o kronpretendenter bland dem (HT 1923), s 367 ff; O Klockhoff, Folkvisorna om ”brudrov” inom Folkungaätten (Saml 1929); Lags o doms; K-E Löfqvist, Om riddarväsen o frälse i nordisk medeltid (1935), s 71; G Paulsson, Annales Suecici medii aevi (1974); A S[ch?c]k, Lars Pedersson (SmoK 4, 1948); H Sch?ck, Våra äldsta historiska folkvisor (HT 1891), s 291 ff. [SBL 22, Hans Gillingstam, Lars Petersson, s. 270.]
----------
Mvh
//Peder
324
« skrivet: 2010-12-28, 21:28 »
Hej Ulf! Jag har en liten undran ur ett inlägg ovan 2010-12-13, där du skriver om soldaten Johan Jönsson Kröger i Sundoms föräldrar. Föräldrarna uppger du vara soldaten Jöns Hansson Renklöf född 1736-05-14 (på Unbyn 17), och Helena Persdotter född 1736-12-13 (på Unbyn . Har jag missförstått dina uppgifter kanske, att fadern Jöns Hansson Renklöf, ska vara född 1736 14/5 i Unbyn 17, och likaledes modern i Unbyn 8? På det födelsedatum Jöns Hansson har enligt dig, så återfinns i födelse- och dopboken som föräldrar till tvillingarna Jöns och Karin Hans Knutsson och Karin Jönsdotter, men inte i Unbyn, utan i Skatamark. Kan det ha smygit sig in något fel här, tror du, eller? Angående Johan Jönsson Krögers felaktigt uppgivna födelseår 1765, det rätta 1774 20/4 i Vibbyn. Så stämmer det ju väl i jämförelsen av dig av Generalmönsterrullarna, och ävenledes med åldersangivelserna i mantalslängderna: I mantalslängder Sundom: 1798_Sold. H. Anna Kröger, 1 hustru, summa personer 1, anteckning: Man i tjenst 1799_Do [= Sold: H:] Anna Kröger, 1 hustru, summa personer 1, anteckning: Do [= Man i tjenst] 1800_Dito [= Sold: H:] An:[na] Kröger, 1 hustru, summa 1 personer, anteckningar: Dito [= Mantjänst] 1801_Do [= sold: H] Anna Kröger, 1 hustru, summa 1 personer, anteckningar: Do [= Mantjenst] 1802_Sold: H: Anna Kröger, 1 hustru, summa 1 personer, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande] 1803_Sold: Hústrú Anna Kröger, 1 hustru, summa 1 personer, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande] 1804_Sold: Hústr: A[nna] Kröger, 1 hustru, summa 1 personer, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande] 1805_Sold: H: Anna Kröger, 1 hustru, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande] 30 H: 2(9?) Helena 7 och Johan på 5te [....] 1806_Sold H: Anna Kröger, 1 hustru, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande] 31. H: 31. Helena 8. Johan 6. 1807_Sold: H: An:[na] Kröger, 1 hustru, M: Tjenstgde [= tjänstgjörande] 32. H: 33. Helena 9. och Johan på 6. 1808_Sold. H: Anna Kröger, 1 hustru, anteckningar: Man Tjenstgde [= tjänstgjörande 33 Hústrún 32, [Helena?] 10 Johan 7 Hans 1. 1809_ Soldatn Enk:[an] A:[nna] Kröger, 33. Helena 11, Johan 8 och Hans 2. Mvh //Peder
325
« skrivet: 2010-12-27, 01:22 »
Hej Lena!
I ditt inlägg från 2005-12-20 under Anbytarforum » Släkter » Övriga släkter - B » Byström, skriver du:
Alexandra var född omkring 1869 och dotter till Anders Byström-Hallin född 1818 i Indal sn och Ulrika Melldahl född 1827 i Bergsjö.
Var härrör den ovanstående uppgiften ifrån, att dottern Alexandra är född omkring 1869? Och vidare, vad säger att hon är dotter till Anders Byström-Hallin och Ulrika Melldahl?
Mvh
//Peder
326
« skrivet: 2010-12-21, 12:16 »
OBS! Inlägg flyttat av mig från rubriken Byström-Hallin //Mvh Peder.
Enligt död- och begravningsbok Umeå lfs 1896: Juni 15, Maria Kristina Larsson Ea eft.[er] Tattaren Per Erik Byström enl[igt] uppgift (Offerdal förs.[amling] jemtlands län, [Född:] 60, [Dödsort:] Umeå landsf.[örsamling], [Särskilda anteckningar:] Kyrkoskrifningsort okänd. P.[astors] ä.[mbetet] i O-dal meddelat att hon aldrig varit der kyrkoskrifven. (SVAR, Umeå lfs Dödbok (Utdrag ur Död- och begravningsbok) H1AA:1177 1896)
----------
Bo Lindwall,
Jag ser i din sammanställning ovan att det kanske smygit sig in en felaktig namngivelse på tidigare berörda Maria Kristina Larsson, sambo med Per Erik Byström, eller är det de rätta Maria Katarina?
Mvh
//Peder
327
« skrivet: 2010-12-21, 02:44 »
Sonny,
Jag kan bidra med dessa uppgifter.
Karl Johan Byström, född 1866 29/1 (dp. 1/2) i Ovanåker sn, Gävleborg län, Hälsingland, enligt födelse- och dopbok son till bonden från Ö. Öje, Malung sn, Kopparbergs län, Dalarna Axel Fritjof Berggren och hans hustru Anna Jonsdotter. Kringvandrande af Tvifvelakt. yrke, skriven med fästekvinna och deras sex barn 1890 i Heden No.3 Lägenhet, Bollnäs sn, Gävleborgs län (Folkräkningen 1890). - Levde tillsammans med Johanna Charlotta Larsson, född 1864 28/5 (fb 1897 och 1899) i Attmar sn (Folkräkningen 1890, ej i fb), Västernorrlands län. Hushållerska.
Barn:
Amanda Kristina Byström, född 1883 27/10 (dp. 30/10, Amanda Kristina, f.[örre] pig.[an] Johanna Charlotta Persdotter fr.[ån] Heds by Tuna Hels.[ingland] hos sin mor, [Dopvittnen:] Torp.[aren] Joh.[an] Fr.[edrik] Larsson o hu[stru] i Hed Dräng E. P. Stockberg; pig.[an] M. C. Larsdotter i [...], [Särskilda anteckningar:] Avis till Tuna d.[en] 31/10 83., Gnarp Födelse- och dopbok C:7 1877-1894) i Gnarp sn, Gävleborgs län, Hälsingland, död 1954 1/4 i Östansjö, Söderala fs, Gävleborgs län, Hälsingland (SvDb 1947-2003). - Gift 1920 4/12 med Erik Gustaf Eriksson-Träff, född 1883 13/12 i Järbo socken (SvDb 1947-2003, ej i Järbo sockens födelse- och dopbok), död 1949 7/7 i Östansjö, Söderala fs, Gävleborgs län, Hälsingland (SvDb 1947-2003), son till bleckslagaren, borstbindaren och hästbytaren Per Erik Eriksson Träff och Ingeborg Ania (Irania) Karlsson.
Maria Matilda Byström, född 1886 13/1 i Tännes sn, Jämtlands län (enl. Folkräkningen 1890 och db, men ej i fb), död 1968 13/10 i Skale 1:25, Söderala fs, Gävleborgs län, Hälsingland (SvDb 1947-2003). - Gift 1935 3/9 med Karl Axel Johansson, född 1888 15/3 (dp. 20/3, Carl Axel (oäkta), [Moder:] Bleckslagaredtr Anna Augusta Nilsson fr.[ån] Dufberg i Svegs socken, [Hemvist, jämte pagina i husförhörsbok:] 237, [Dopvittnen:] Arbetaren Alfred Åsberg i Dufberg i Sveg och hu[ustru] Hedda Kristina Åsberg i Dufberg i Sveg, [Särskilda anteckningar:] Avis afsänd till Sveg d[en] 20/3 88 Korgmakaren Alexander Johansson i Dufberg, Sveg har uppgifvit sig ss fader till barnet. Avisen återkommen fr.[ån] Sveg d.[en] 30/3 med uppgift, att personen der ej finnas, Undersvik Födelse- och dopbok C:6 1886-1894, fol. 17) i Undersvik sn, Gävleborg län, Hälsingland, död 1968 4/12 i Skale 1:25, Söderala fs, Gävleborgs län, Hälsingland (SvDb 1947-2003), son till korgmakaren Alexander Johansson och bleckslagaredottern Anna Augusta Nilsson (f. 1864 14/12 i Orsa, Kopparbergs län, Dalarna, enligt Orsa fb i sin tur dotter till kringstrykande kopparslagaren And.[reas] Nilsson och Greta Lindgren från Christiania i Norige).
Karl Gustaf Leander Byström, född 1889 18/2 i Hogdal (enl. db, och Folkräkningen 1890, ej i fb), Jämtlands län, Jämtland, död 1972 7/6 i Falun, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1947-2003). Kringresande korgmakare från Stocksäter, Bollnäs sn 1922 (enl. fb Umeå lfs). - Gift (frånskilda 1943 2/2) med Augusta Karolina Eriksson, född 1888 12/12 i Skellefteå sn, Västerbottens län (AC), död 1960 7/5 Söderhamn, Gävleborgs län, Hälsingland, dotter till Wilhelm Eriksson, bleckslagare från Sundsvall, och Kristina Wilhelmina Karlsson-Faltin.
Elin Vilhelmina Byström, född 1891 7/1, född i Frösö sn, Jämtlands län (enl. Folkräkningen 1890, ej i fb) eller Rättvik sn, Kopparbergs län, Dalarna (enl. db), död 1956 11/10 i Born 4:1, Rättvik sn, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1947-2003). - Gift 1920 27/8 med Nikolaus Johansson, född 1882 6/10 ([Född:] 6 [= oktober] Nikolaus (4), [Fader:] Åsberg Johan August Plåtslagare i Acktjern, Hanebo Gefleb.[orgs] L.[än], [Moder:] Hu Hedda Kristina, [Moderns ålder:] ok[änt], [Särskilda anteckningar:] Dopattest afs.[änd] till Past.[ors] Emb.[etet] i Hanebo d.[en] 12 okt.[ober] 1882, men derifrån återsändes den hit med uppgift att inga sådana personer funnos i Hanebo [... betyget ... ... ...] DNr 3300/83, SCB Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) Mora H1AA:756 1882) i Mora sn, Kopparbergs län, Dalarna, död 1961 7/9 i Born 4:1, Rättvik sn, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1947-2003), son till plåtslagaren Johan August Åsberg och Hedda Kristina Bodin.
Olof Rikard, född 1897 29/7 (Juli 29, Olof Richard oäkta, [Fader:] Byström, Karl Joh.[an], Heden 2/4 f. dräng, uppgifvit sig själf, [Född:] 66 29/1, [Moder:] Larsson, Johanna Charl[otta], hushållerska, [Född:] 64 28/5, [Ogifta:] 1, SCB Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) Bollnäs H1AA:1205 1897) i Heden, Bollnäs sn, Gävleborgs län.
Johan Axel Byström, född 1899 23/3 (Mars 23, Johan Axel (oäkta), [Fader:] Arb.[etaren] Karl Johan Byström, Heden s s 4, som erkänt sig vara barnets fader, [Född:] 66 29/1, [Moder:] hushållerska Johanna Charlotta Larsson, [Född:] 64 28/5, [Ogifta:] 1, SCB Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) Bollnäs H1 1899) i Heden, Bollnäs sn, Gävleborgs län, död 1976 2/3 i Falun, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1947-2003). - Gift 1948 27/3 med Gerda Bengta Vilhelmina Johansson, född 1915 21/3 i Falu Kristine fs, Kopparbergs län, Dalarna, död 1998 19/4 i Falun, Kopparbergs län, Dalarna (SvDb 1947-2003), dotter till stalldrängen å 52:1 i Falu Kristine fs Anders Johan Johansson och hans hustru Hilma Josefina Nordgren.
Mvh
//Peder
328
« skrivet: 2010-12-21, 00:33 »
Bo,
Tack för särskiljandet, av dessa två Per Erik Byström.
Jag visste inte att det fanns två Per Erik Byström, och att hustrun Larsson tillhörde en Per Erik Byström (d.y.), född 1860. Antog att ovanstående Per Erik Byströms (d.ä.), född 1854, hustru var denne Maria Kristina Larsson som dog 1896 15/6 i Umeå landsförsamling. I övrigt torde väl övriga uppgifter gälla Per Erik Byström (d.ä.).
Så sant Bo, så har jag inte något mer som kopplar denne Byström (d.ä.) till släkten Byström-Hallin eller till någon säker resandehärstamning, mer än hans möjliga umgängeskrets. Utan det hade jag hoppats få eventuellt klarlagt tillsammans med andra intresserade. Och vad gäller rubriknamnet Byström-Hallin, så är ju inte tillnamnet konsekvent använt av släktmedlemmarna, utan förekommer mig veterligen som både Byström och Byström-Hallin, och även enbart Hallin.
Men så länge, är det kanske relevanta uppgifter, tills en eventuell släkthärledning kan påvisas eller inte? Vad tycker Bo Lindwall?
Så något positivt fick vi ut, utan att veta på förhand, av mitt inlägg som skringrar frågetecken, åtminstone för mig, vad gäller en äldre och dessutom en yngre Per Erik Byström, och forskningen går framåt till förhoppningsvis glädje för alla intresserade.
Mvh
//Peder
329
« skrivet: 2010-12-20, 16:44 »
Lite uppgifter ur Polisunderrättelser och dagstidningar m.m. om:
Per Erik Byström, född 1854 19/3 i Högs socken, Gävleborgs län.
OBS! Den hustru Maria Kristina Larsson som dog i Umeå lfs 1896, har jag felaktigt sammanfört med denne Per Erik Byström (d.ä.), vilken istället är hustru till sin namne (d.y.), född 1860, vilket Bo Lindwall påvisat i inlägg nedan. //Mvh Peder
Flyttar utdraget ur dödboken under rubriken Sundberg (Byström).
Tillför gärna kompletterande uppgifter.
----------
I Polisunderrättelser N:o 1, Onsdagen den 2 Jan. 1878, under rubriken Efterlyste personer: 3:o. För stöld häktade Per Erik Byström född 1854 i Högs socken Gefleborgs Län och hemmahörande i Sundsvall har enligt Fängelsedirektören Hedbergs i Hernösand anmälan, den 3/12 rymt från fångföraren under transport till Sollefteå Häradsrätt. Han är 5,6 fot lång, spenslig och smärt med magerlagdt ansigte, ljusbrunt hår, rak näsa, blå ögon och blek hy. Har under de senaste två åren vistats i Norge.
----------
I Polisunderrättelser N:o 14 den 15 Februari 1878, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. Enligt från Kristiania Poliskammare ankommen underrättelse skall den i P. U. N:o 1, A. p. 3 efterlyste Per Erik Byström, hvilken är känd der i staden, för närvarande uppehålla sig i Linköping. Byström plägar resa ikring som taskspelare under namnet Carl Lundberg. Hans från Kristiania sända fotografi, som nu skickas till Linköping för begagnande, kommer, sedan det blifvit återsändt, att derefter förvaras hos Detektiva Polisafdelningen i Sthlm.
----------
I Polisunderrättelser N:o 38 den 10 Maj 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 4:o. Kortvaruförsäljaren Carl Fredrik Wallin från Gastorp i Fageleds socken af Skaraborgs län och dennes biträde Olof Dahl från Trondhjem i Norge, hafva den 9/5 blifvit häktade i Linköping såsom skäligen misstänkte för derstädes begångna stölder, enligt meddelande af Stadsfiskal Frick.
----------
I Polisunderrättelser N:o 44 den 31 Maj 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 2:o. I P. U. N:o 38, B. p. 4 omnämnde Olof Dahl från Trondhjem i Norge, som i Linköping blifvit häktad och åtalad för fickstöld, har förklarat sig heta Per Eric Byström samt vara densamme som i P. U. N:o 1, A. p. 3 blifvit efterlyst såsom rymd från fångförare under transport till Sollefteå H. R., enligt meddelande från Stadsfiskal Frick i Linköping.
----------
I Polisunderrättelser N:o 59, Tisdagen den 16 Juli 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 3:o. Uti P. U. N:38 B. p. 4 omförmälde Carl Fredrik Wallin samt Olof Dahl, hvars rätta namn är Per Eric Byström, förekommande senast i N:o 44 B. p. 2, hafva den 12/7 af Linköpings R. R. dömts, Wallin för 1:sta resan stöld till 5 månaders straffarbete och Byström till ansvar för 2:dra resan stöld, men hvilken senare blifvit öfverlemnad till Sollefteå H. R. för undergående af ransakning, rörande inom detta h:d begången stöld, enl. meddelande af Stadsfiskal Frick i Linköping.
----------
I Bollnäs Tidning 1878-08-03, s. 2-3:
Ett helt lager af guld och silfverarbeten, värdt omkring 6,000 kronor, bortstals en natt i september månad 1876 å Sollefteå marknadsplats. Såsom misstänkt för delaktighet i denna stöld häktades omsider, bland andre Per Erik Byström, född 1854 i Högs socken, Gefleborgs län.
Under transport från Hernösands cellfängelse till Sollefte häradsrätt beredde han sig imellertid 3:e december förlidit år tillfälle att rymma från fångföraren. Men i början af sistlidne maj månad häktades i Linköping såsom skäligen misstänkt för att derstädes hafva begått fickstöld en person, som uppgaf sig vara Olof Dahl från Trondhjem i Norge. Till sist kröp det dock fram, att han ej var någon annan än samme Per Erik Byström, som blifvit efterlyst såsom rymd från fångförare under transport från Hernösand till Sollefte. Efter slutad ransakning i Linköping, sändes nu Byström på väg till Hernösand, dit han såsom i onsdags morgse skulle afföras med ångbåt från Sundsvall.
Men för den turen hade fången ingen lust. I hans håg lekte en helt annan lusttur. Efter att kl. ½ 1 på natten hafva af fångförare från Hudiksvall blifvit öfverlemnad till fånggevaldigern Anders Nyman i Maj, blef Byström, iklädd egna kläder och fängslad med fotbojor (handbojorna hade befunnits vara för stora), af denne i ett med en häst förspändt åkdon kl. ½ 4 på morgonen derifrån förd vidare mot Sundsvall. Då de vid 6-tiden hunnit till den inom Sköns socken belägna Svartviksskogen och hade ungefär en half mil kvar, steg fånggevaldigern för någon orsaks skull ur åkdonet. Medan han nu vände ryggen till, böjde sig Byström framåt och
[Forts. s. 3:]
fattade de på hästens rygg liggande tömmarne. Ett ryck i dessa - och så bar det af för fången fram mot staden allt hvad tygen höllo. Fånggevaldigern ilade naturligtvis efter, dock utan att lyckas hinna upp den flyende. Ingen människa syntes till; först vid Mohög träffade han en arbetare, som, på tillfrågan, sade sig hafva en half timme förut sett en person komma åkande i fullt traf mot staden.
Så vidt man vet, har rymlingen ej varit sedd inne i Sundsvall. Ännu i torsdags hade man icke lyckats ertappa honom.
Byström är 5,6 fot lång, spenslig och smärt med magerlagdt ansigte, ljusbrunt hår, rak näsa, blå ögon och blek hy.
----------
I Polisunderrättelser N:o 88 den 25 Oktober 1878, under rubriken Stulen och Bortkommen egendom, Tyger och klädespersedlar m. m.: 2:o. Ett större parti manufakturvaror, bestående af dels hela, och dels mindre stycken, helylle dofflar, släta och randiga velurer, grå regnkapptyger af hel och halfylle i blåa och gråa färger, fruntimmersvinterkappor och koftor, halfsiden och halfylle klädningstyger, yllevästar, schalar, snibbar, nattsäckar, paraplyer och gummigaloscher m. m., bortstals genom inbrott natten före den 21/10 från B. A. Sjöberg i Sala. Tjufvarne, hvilka antagligen varit flera, äro okände. Hederlig vedergällning är utlofvad åt den, som upptäcker tjufven och återskaffar det stulna godset, enligt meddelande af Stadsfiskal Johansson i Sala.
----------
I Polisunderrättelser N:o 90, Fredagen den 1 November 1878, under rubriken Efterlyste personer: 1:o. I P. U. N:ris 1, A. p. 3 och 63, A. p. 1 efterlyste samt i N:ris 38, B. p. 4 och 59, C. p. 3 med flera ställen omnämnde Per Erik Byström samt en Finne som kallar sig Elias, men hvars rätta namn lärer vara Ulrik Palander och en person vid namn Carl Svensson, med svart hår och svart kindskägg, äro skäligen misstänkte att natten före den 22/10 (icke 21/10) hafva föröfvat stölden omnämnd i P. U. N:o 88, E. p. 2. Bemälde personer hvilka alla äro straffade för stöld, lära bruka fara omkring på marknader och bestjäla personer. De hafva någon tid före den omnämnda stöldens föröfvande uppehållit sig hos Gustaf Pettersson (Finne Gustaf kallad) på Annelund vid Enköping och troligen uppehålla de sig fortfarande derstädes. De torde efterspanas och om de anträffas, häktas, enligt begäran af Stadsfiskal Johanson i Sala. För det stulna godsets tillrättaskaffande har egaren utfäst en belöning af 500 kr. - se P. U. N:78, A. p. 4. Palander är straffad för 1:sta resan stöld, 5,57 fot lång, koppärrig och har ljusbruna hår och skägg samt klen kroppsbyggnad - se Örebro porträtt N:o 4. Meddelat af Stadsfiskal Cederborg i Sthlm.
----------
I Polisunderrättelser N:o 99 den 3 December 1878, under rubriken Häktade personer och Aflysningar: 22:o. Två manspersoner blefvo den 23/11 anhållne i Örebro och ställdes under ransakning för tjufnadsbrott. Den ene är efter uppgift Eric Johan Svensson, sist boende i N:o 28 vid Stadsgården i Sthlm, född 1843 den 8/1, 5,85 fot lång, med mörkbrunt, knollrigt hår, mustacher och hakskägg. Den andre uppgaf till en början att han var Bondesonen Johan Gustaf Danielsson från Fryksände i Wermland, född derstädes den 1/1 1853, 5,54 fot lång och ljuslagd, men har sedan uppgifvit sig vara Fredrik Byström från Hags s:n i Helsingland och straffad för stöld i Sundsvall.
Svensson, som innehade 27 kr. i penningar, guldcylinderur, kedja och medaljong, 1 kappsäck innehållande 4 dussin yllehalsdukar, 2 ½ dussin kattunsdukar och moiréförkläden m. m., förebär att han samma dag afrest med bantåg från Sthlm, sedan han till försäljning i landsorten inhandlat halsdukar och förkläden hos köpmannen Abel.
Danielsson-Byström uppgifver att han senaste två månader vistats såsom arbetare hos Gustaf Adolf Pettersson nära Enköping. Båda föregåfvo lika, att de sammanträffat å banstationen i Westerås, men voro förut obekanta. De voro båda klädda i nästan nya öfverrockar af velurdoffel.
Upplysningar, som kunna om dessa personers föregående vandel meddelas torde insändas till Stadsfiskal Anderson i Örebro, hvilken meddelat förestående. - Angående Byström, Se P. U. N:o 90 A. p. 1 m. fl. ställen; om Svensson äro uppgifterna sanna. Red.
----------
I Polisunderrättelser N:o 101 den 10 December 1878, under rubriken Diverse underrättelser: 4:o. Den i P. U. N:o 99 B. p. 22 omnämnde Johan Gustaf Danielsson eller Fredrik Byström, har befunnits vara samma person som under namn af Per Erik Byström och Olof Dahl förekommer på många ställen i P. U. Han har erkänt, att han i Linköping pröfvats saker för 2:dra resan stöld, hvarefter han rymt under transporten till Hernösand, men förnekar stölden i Sala, omnämnd i P. U. N:ris 88 E. p. 2 och 90 A. p. 1 samt vidhåller att han senaste tiden vistats nära Enköping. Den i N:o 99 B. p. 22 äfven omnämnde Erik Johan Svensson, som är född i Wårfruhem nära Sköfde och hvars moder är omgift med Johan Bengtsson, nu Hemmansegare i Hosta socken, har uppgifvit att han någon tid vistats i Norge och der förlorat sitt prestbetyg, hvadan säker uppgift om hans frejd saknas, enligt meddelande af Stadsfiskal Anderson i Örebro.
----------
I tidningen Dalpilen 1878-12-13, s. 3:
En förrymd stortjuf gripen. I Örebro har polisen haft bättre tur och varit påpassligare än här. Stortjufven Per Erik Byström, som fångades här i Falun den 21 sistlidne november, men till följd af försumlighet hos de poliskonstaplar, som fingo sig hans bevakning anförtrodd, lyckades rymma från poliskontoret utan att sedan kunna ertappas, har nu gripits i Örebro. Äfven der trodde han sig kunna spela polisen samma spratt och gjorde från poliskontoret ett djerft rymningsförsök, men denna gång misslyckades han.
I december förlidet år rymde Byström från fångförare under transport från Hernösand till Sollefteå. Gripen igen, rymde han åter den 24 sistl.[idne] juli från fångföraren, denna gång under transport till Hernösand, och har sedan varit på fri fot, undantagandes den stund han var under polisens ögon här i Falun, till dess han nu togs i Örebro.
Bland Byströms stölder må nämnas en stöld af ett helt lager guld- och silfverarbeten ur ett marknadsstånd på en marknad i Östersund, med hvilket rof han sedan lyckades komma öfver norska gränsen. Under sin sista frihetstid lärer han antagligen också icke varit sysslolös.
----------
I Bollnäs Tidning 1878-12-14, s. 2:
En beryktad stortjuf från Norrland, den förr omnämde Per Erik Byström, har nyligen efter sin sista rymning blifvit gripen i Örebro. Byström har icke mindre än tre gånger förut lyckats schappa från sin fångförare och gjorde äfven då han nu greps ett djerft rymningsförsök från Örebro poliskontor. Bland hans bragder erinra vi särskildt om en stöld af ett helt lager guld- och silfverarbeten ur ett stånd på en marknad i Östersund, med hvilket rof han lyckades komma öfver norska gränsen.
----------
I Polisunderrättelser N:o 5, Lördagen den 11 Januari 1879, under rubriken Diverse underrättelser: 1:o. De uti P. U. 1878 N:o 101 C. p. 4 sist omnämnde Per Erik Byström och Erik Johan Svensson hafva båda genom Örebro R. R. utslag den 3/1 blifvit dömde till ansvar för tjufnadsbrott, som de i samråd föröfvat, nemligen Svensson att för 1:sta resan stöld undergå 4 månaders straffarbete och Byström att straffas såsom för 2:dra resan stöld; beroende dock på den domstol der Byström sist lagföres att utsätta straffet, enär han skall undergå ransakning i Westerås med flera län, för tjufnads- och förfalskningsbrott. Uppmärksamhet torde böra egnas Byströms fallenhet att rymma. Meddelat af Stadsfiskal Anderson i Örebro.
----------
I Polisunderrättelser N:o 101, Torsdagen den 10 April 1879, under rubriken Diverse underrättelser: 3:o. Den i P. U. N:o 5 C. p. 1 sist omnämnde Per Erik Byström, och i N:o 14 B. p. 8 omnämnde Per Adolf Österman hafva båda genom Sala R. R. utslag den 7/4 blifvit dömde till ansvar för den i P. U. 1878 N:o 88 E. p. 2 omnämnda stöld, Österman, att såsom för 3:e resan stöld hållas till straffarbete i 3 år, och Byström att straffas såsom för 2:a resan stöld; beroende dock på den domstol der Byström sist lagföres, att utsätta straffet, enär han skall undergå ransakning i Falu med flera län för tjufnads- och förfalskningsbrott. Uppmärksamhet torde egnas Byströms fallenhet att rymma. Meddelat af Stadsfiskal Johansson i Sala.
----------
Förre handlanden Per Erik Byström, född 1854 19/3 i Högs socken, Gefleborgs län, frigavs 1883 17/10 från straffängelset å Långholmen, senaste kyrkoskrivningsort: Gnarps socken, Gefleborgs län, Undergick bestraffning för: 2:a resan stöld och bedrägeri, utslag, av vilken myndighet och när det afkunnas: Sollefteå H. R. den 1/10 1879, straffet samt tiden, då det började: 4 år 2 månader, 1879 den 6/10, förut undergången bestraffning för: 1:a resan stöld, förpassningsort vid frigifning: kyrkoskrifningsorten, belopp af egna medel och besparad arbetsförtjenst vid frigifningen: 74 kr. 60 öre. Hans signalement, hår: ljusbrunt, skägg: do, ögon: mörkblåa, näsa: rak, spetsig, mun: ordinär, hy: ljus, höjd: 5,46 fot, kroppsbyggnad: spenslig, annat utmärkande kännetecken: 1 större ärr på hakan, 1 större dito på främre delen af högra lårbenet. (RA, SVAR, Frigivna fångar Långholmen No.2314; No.5442 i stamrulla och No.847 i porträttrulla)
----------
I tidningen Dalpilen 1883-10-26, s. 2:
Knifskärning. Höstmarknaden illustrerades i år af ett illdåd, hvarigenom ett menniskolif förspildes. I fredags afton fram emot kl. 7 e. m. anträffades å Holmgatan i närheten af der varande krog f.[örre] handlanden och bokbindaren Per Erik Byström från Gnarps socken i Helsingland, liggande svårt sårad af tvänne knifstyng i underlifvet, strax nedom maggropen. Han affördes till länslasarettet, der han i söndags afled.
Byström, som 1879 dömdes för 2:dra resan stöld och bedrägeri till 4 års straffarbete, frigafs i onsdags förra veckan från Långholmen med en besparad arbetsförtjenst af öfver 200 kr. och anlände samma dag på aftonen hit till staden.
Hästbytaren C. Wilhelmsson, hvilken af Byström uppgifvits såsom den der misshandlat honom, blef i söndags häktad i Hedemora, dit han samma dag begifvit sig, samt införpassad till länsfängelset, der ransakning i onsdags egde rum med honom. W. nekade naturligtvis, ehuru graverande bevisning mot honom förekom.
----------
I tidningen Faluposten 1883-10-27, s. 2:
Cellfängelset den 24 Oct.
Dråp. Härefter företogs ransakning med hästbytaren Carl Fredrik Wilhelmsson, för närwarande bosatt i Enköping, hwilken på order från stadsfiskalen härstädes häktats i Hedemora och hit införpassats såsom skäligen misstänkt för att fredagsaftonen den 19 dennes å den s. k. Holmkrogen här i staden med knif så illa skurit f.[örre] handlaren och bokbindaren Per Erik Byström i underlifwet att denne, som genast affördes till länslasarettet, där afled i söndags på morgonen. Wilhelmsson, som förut warit tilltalad för misshandel och äfwen straffats för sådan med dödlig utgång, förnekade helt och hållet hwad som nu lades honom till last; han hade wisserligen ofwan nämde dag warit i delo med Byström, men detta hade egt rum wid en annan tid och hade han sedermera ej sett till Byström. Twänne witnen intygade emellertid att såwäl W som B. befunnit sig inne å krogen wid samma tid brottet föröfwats och hade ett witne till och med sett att Wilhelmsson tilldelat Byström twänne knifhugg i magen. För att bewisa sin oskuld anhöll W. att som witnen få höra twänne nu wid rätten närwarande personer, den ene med namnet Gripenfelt och den andre Pettersson, hwilken äfwen torde wara känd under namnen von der Hagen och Stålhandske, men som desse ej medförde sina prestbetyg, afslogs hans anhållan. För erhållande af protokoll öfwer den å Byström försiggågna obduktion samt inkallande af flera witnen uppsköts målet till annan dag, då W. äfwen wille hafwa nu namngifna witnen hörda; och afslogs Wilhelmssons begäran att blifwa på fri fot försatt.
----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-02, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 25 oktober.
Knifskärningen å krogen vid Holmgatan. Ransakningen företogs denna dag med hästbytaren C. J. Wilhelmsson från Enköping, hvilken, efter hvad förut omförmälts, häktats i Hedemora såsom misstänkt att hafva den 19 på aftonen i ett rum bredvid kroglokalen vid Holmgatan här i Falun med knif misshandlat f.[örre] fästningsfången Per Erik Byström från Gnarps socken i Helsingland, så att denne till följd deraf påföljande söndag, den 21 oktober, på morgonen aflidit å länslasarettet.
Wilhelmsson, som vid förhör inför stadsfiskalen förnekat, att han vid i fråga varande tillfälle ens varit inne å krogen, erkände nu, att han tidigare på e. m. sammanträffat med B. å en ölstuga, hvarest W. med annan person aftalat om försäljning till denne sist nämde af en häst. B. hade dervid såsom lån åt köparen till W. lemnat en afbetalning af 40 kr. på hästen. Då emellertid W. påyrkade att erhålla full betalning för hästen, innan han lemnade denne från sig vare sig till B. eller köparen, hade B. återfordrat sina penningar, hvilka W. vägrat att återlemna. Härigenom hade osämja uppstått, hvilken slutat dermed, att B. blifvit af W. och en i hans sällskap varande person utkastad från ölstugan. W. medgaf vidare, att han under den tid, då B. skulle blifvit skuren, varit inne i krogrummet vid Holmgatan, men han hade icke der ens sett B. eller egt vetskap om, att denne funnits der, än mindre således tillfogat denne någon skada, hvarjämte W. förnekade sig hafva der dragit knif eller ens burit sådan på sig.
Af tvänne nu afhörda vittnen berättade likväl det ena, att hon från köket, hvilket ligger bredvid det rum, der B. uppehöll sig, då våldet mot honom föröfvades, hört att osämja uppstått mellan de i rummet innevarande, samt att B. utropat: Wilhelmsson skär ihjäl mig eller Wilhelmsson, skall du skära ihjäl mig!, dervid vittnet skyndat in i rummet och då sett, att W. med en knif tvänne gånger stötte mot magen på B. Den sist nämde hade derefter kommit ut i köket, och hade vittnet då sett, att hans kläder voro sönderskurna samt att han var blodig å magen, med anledning hvaraf vittnet anmodat en å krogen varande karl att följa B. till hans logi eller till fältskären.
Det andra vittnet, berättade, att i det i fråga varande rummet osämja uppstått mellan en der varande person vid namn Gustaf Adolf Pettersson, hvilken äfven kallar sig von der Hagen, och en annan i rummet varande person, dervid vittnet utkört Pettersson till krogrummet åt gatan samt qvarstannat der någon stund. Vittnet, som icke åsett knifskärningen och först sedan B. begifvit sig från lokalen fått höra talas derom, intygade emellertid, att, under det vittnet uppehållit sig i det inre rummet, hade B. suttit på en stol och W. gått å golfvet samt varit bråkig och viftat med en knif, som han hållit i handen.
Wilhelmsson förnekade riktigheten af vittnesmålen och åberopade såsom vittnen, de der skulle intyga hans oskuld, förenämde G. A. Pettersson och dennes broder Olof Alfred Pettersson från Hedemora samt hästhandlarne Gustaf Olsson och den beryktade Gripenfeldt. Af dessa vittnen voro 2:ne nu tillstädes, men kunde icke, emedan de icke voro försedda med frejdebevis, tillåtas att i målet vittna.
För vidare bevisnings förebringande, för anskaffande af prestbetyg för Wilhelmsson och för afbidande af protokoll öfver verkstäld obduktion å aflidne Byström uppsköts målet till den 3 november. Wilhelmsson, som yrkade att blifva försatt på fri fot, förklarades skyldig att fortfarande i häkte hållas.
----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-09, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 3 november.
Med hästbytaren C. F. Wilhelmsson företogs denna dag åter ransakning. Åklagaren hade instämt 3:ne nya vittnen, af hvilka ett intygade, sig hafva från ett angränsande rum hört sedermera aflidne Byström utropa: Wilhelmsson, skall du skära ihjäl mig! hvarvid vittnet rusat in i rummet och då sett Wilhelmsson med en knif stöta en gång mot magen på Byström, hvilken derefter neddignat mot golfvet och sedan blifvit utförd i köket.
Det andra vittnet hade, några minuter efter det B. blifvit från rummet utförd, sett Wilhelmsson gå derinne och svänga omkring sig med en knif i handen.
Det 3:dje vittnet hade å länslasarettet den 20 okt. på e. m. talat vid B., dervid denne uppgifvit, att han dels inne å krogen och dels ute på gatan blifvit skuren af W. samt af en annan, koppärrig och till växten mindre karl.
Wilhelmsson hade åberopat fyra vittnen till intygande af sin oskuld, nämligen hästbytarne Joh. Er. Alfr. Gripenfeldt, Gustaf Adolf Pettersson (von der Hagen) från Enköping, Olof Alfr. Pettersson (von der Hagen) från Hedemora samt en handl. Gust. Jansson (Olsson eller Haag) från Gefle, hvilka, efter företeende af betyg, utvisande att de för närvarande åtnjuta medborgerligt förtroende, fingo aflägga vittneseden och derefter af rättens ordförande allvarligen varnades för mened. Åklagaren förbehöll sig öppen rätt att framdeles få inkomma med jäfsanmärkningar mot vittnena, om skäl dertill kunde förekomma.
Alla de i fråga varande fyra personernas vittnesmål voro i mer eller mindre mån för W. friande, och ett af vittnena vågade taga på sin ed, att W. icke vidrört Byström med hand eller knif.
För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till annan dag. W., som yrkade att blifva på fri fot försatt, förklarades skyldig att fortfarande i häkte hållas.
----------
I tidningen Dalpilen 1883-11-23, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 16 november.
Med hästbytaren C. F. Wilhelmsson företogs denna dag åter ransakning, dervid afhördes 4 af åklagaren och 3 af Wilhelmsson åberopade vittnen. De förra hade intet annat af vigt att berätta, än att de hört sedermera aflidne Byström uppgifva, att han blifvit skuren af Wilhelmsson. Dennes vittnen, hustru Kristina Karolina Pettersson (von der Hagen) från Enköping, Wilh. Norberg från falun och Edv. Carlström hade icke heller någonting af nämnvärd vigt att berätta.
Åklagaren yrkade uppskof för vidare bevisnings förebringande, Wilhelmsson anhöll att blifva försatt på fri fot. Rätten uppsköt målet till den 23 d:s, då åklagaren egde att förebringa all den bevisning, han ville i målet åstadkomma, vid äfventyr att vidare uppskof dertill icke komme att förunnas, och skulle W., som äfven ville förebringa vidare bevisning, fortfarande hållas häktad.
----------
I tidningen Dalpilen 1883-12-21, s. 6, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.:
Cellfängelset den 14 december.
Hästbytaren Wilhelmsson dömd. Slutransakning hölls denna dag med hästbytaren C. F. Wilhelmsson från Enköping, häktad och tilltalad för dråp å f.[örre] handlanden och bokbindaren, den 17 sistlidne oktober från Långholmen frigifne straffången Per Erik Byström, hvilken den 19 i samma månad i ett rum innanför kroglokalen vid Holmgatan här i Falun blef med knif så svårt huggen i magen, att han i följd deraf den 21 i samma månad på morgonen afled å länslasarettet, hvarest han blifvit för vård intagen.
Af 3:ne inkallade vittnen, deraf 2:ne åberopade af anklagaren och ett af den tilltalade, hade intet någonting af vigt att anföra. W. begärde till en början ytterligare uppskof för hörande af ännu ett vittne, men då han nekades att varda försatt på fri fot till nästa rättegångsdag, afstod han från sitt yrkande och öfverlemnade, liksom åklagaren, målet till pröfning.
Åklagaren afgaf skriftligt slutpåstående, deri han för fullföljande af framstäldt jäf mot Gustaf Adolf Pettersson von der Hagen, hvilkens vittnesmål varit mest till fördel för W., samt till förminskande af trovärdigheten hos en del öfriga af W. åberopade vittnen i målet begärde intagande i protokollet af åtskilliga handlingar, af hvilka framgick, bland annat:
1:o) Att Gustaf Adolf Pettersson (von der Hagen) af Åbo hofrätt blifvit dömd äran förlustig för delaktighet i förfalskningsbrott, och att han flere gånger varit för stölder misstänkt och anhållen.
Åklagaren yrkade med stöd häraf, att Pettersson måtte förklaras för återgångsvittne.
2:o) Att handl. Gustaf Jonsson Olsson Hag, som jämväl kallat sig Larsson, undergått bestraffning för 2:dra resan stöld, samt att han så väl i Sverige som Norge flere gånger varit anhållen och häktad för begångna stölder äfvensom förklarad vara för allmäna säkerheten vådlig.
3:o) Att Johan Erik Alfred Gripenfeldt från och med 1878 icke mindre än 12 särskilda gånger varit för åtskilliga brott anhållen och häktad, samt att han undergått bestraffning för 2:dra resan stöld.
4:o) Att hustrun Kristina Wilhelmina Pettersson (von der Hagen) blifvit i Finland dömd för delaktighet i samma förfalskningsbrott som mannen samt 7 gånger från och med 1878 varit för åtskilliga brott misstänkt, anhållen och häktad.
5:o) Att Olof Alfred Pettersson (von der Hagen) jämväl, enligt utdrag ur fångrullorna vid här varande cellfängelse, undergått bestraffning för brott.
Mot tilltalade Wilhelmsson anfördes, att han undergått bestraffning för delaktighet i annans misshandlande, så att döden deraf följt, att han vidare af Enköpings rådstufvurätt den 3 januari 1881 ådömts fängelsestraff för begången misshandel samt att han en längre tid hållits häktad för ett i Mora begånget dråp, ehuru han i brist af fullt laga bevisning från ansvar frikänts. I afseende på dråpet å Byström yrkade åklagaren, som ansåg W. hafva med berådt mod mot B. föröfvat misshandel, deraf döden följt, ansvar å W. enligt 14 kap. 4 § strafflagen.
Efter skedd öfverläggning afkunnade rätten sitt utslag, deri, med ogillande af jäfsanmärkningen mot G. A. Pettersson (von der Hagen), men med underkännande af hans vittnesmåls trovärdighet gent emot 2:ne af åklagarens vittnens sammanstämmande berättelser, Wilhelmsson, med åberopande af 14 kap. 5 § 1 mom. Strafflagen, dömdes att för dråp hållas till straffarbete under sju år.
Wilhelmsson ålades att i ersättningar till vittnen utbetala tillsammans 117 kr., till lasarettet för Byströms sjukvård och begrafning 14:65 samt för obduktionskostnad å den döde 10 kr.
Wilhelmsson anmälde missnöje öfver domen, med hvilken åklagaren icke heller fann sig nöjd.
----------
I tidningen Dalpilen 1884-04-10, s. 2:
Hästbytaren C. F. Wilhelmsson afsändes i lördags med bantåget här ifrån till Nya Varfvet i Göteborg, der han kommer att aftjena sina 7 års straffarbete för dråpet å f. handl. P. E. Byström.
----------
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-12-21 13:10)
330
« skrivet: 2010-12-19, 19:41 »
Hej, Lena! Ja, de flesta av alla dessa inlägg, åtminstone från mig, är direkt tagna ur Digitaliserade svenska dags- och veckotidningar. Det är Kungl. biblioteket (KB) - Sveriges nationalbibliotek som påbörjat en digitalisering av svenska dagspress och som bedrivs i projektform. Observeras bör, att tjänsten är en betaversion, d.v.s. under utveckling, och denna söktjänst är gratis och tillgänglig för alla, sök här: http://magasin.kb.se:8080/searchinterface/about.html Lycka till i sökandet, Lena! Mvh //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-12-19 19:52)
331
« skrivet: 2010-12-19, 16:37 »
I tidningen Dalpilen 1906-06-22, s. 2, under rubriken Sverige rundt.:
Häktad dråpare. Den för delaktighet i dråpet å tattaren K. O. Johansson efterlyste G. Petersson häktades i måndags i Ljusdal. Petersson nekar.
332
« skrivet: 2010-12-19, 16:22 »
I tidningen Kalmar 1902-07-16, s. 2, under rubriken Land och Rike.:
Skarpa skott i Varberg. Ett väldigt tattarfölje gästade i lördags Varberg: Rannsakningen pågick i tingshuset med tattaren Holm, häktad för mord eller dråp å en sin stamfrände. Nästan hela släkten till mördaren och hans offer hade kommit tillstädes, vilda svartmuskiga män, trasiga kvinnor med småbarn på ryggen och smutsiga ungar hängande i kjolarna på sig.
Torget var fullt af folk, som dels samlats dit af nyfikenhet, dels emedan det var torsdag. Plötsligt smäller ett skarpt skott midt i folkmassan. Samtidigt ser man en af tattarna springa, förföljd af en annan.
Då förföljaren anhölls hade han kastat revolvern från sig. Han på stod, att den brunnit af just i fallet, och att han ej skjutit på den flyende. Emellertid lära de båda ligga i någon släktfejd och antagligen var det af en ren tur som den flyende kom helskinnad undan.
Bland det samlade folket uppstod helt naturligt panik under ett par minuter, innan man fått situationen klar för sig.
333
« skrivet: 2010-12-19, 14:39 »
Om tattaren F. O. Carlsson Sköfding..., i tidningen Kalmar 1902-06-26, se vidare under rubriken Holm.
334
« skrivet: 2010-12-19, 14:37 »
I tidningen Kalmar 1902-06-26, s. 2, under rubriken Land och Rike.:
Tattarlif i Halland. Dråp. Från Falkenberg telegraferas den 24 juni: I går afton vid 6-tiden ihjälsköt 22 årige tattaren C. H. Holm 28 årige tattaren F. O. Carlsson Sköfding i den förres hem. Sedan Sköfding hotat slå till Holm med en kaminring, aflossade Holm ett revolverskott mot honom med ofvannämnda påföljd. Dråparen hjälpte till att släcka några kuddar, som fattat eld, hvarefter han begaf sig till staden och angaf sig själf. Holm häktades genast. Carlsson Sköfding hade Holms syster till fästmö.
335
« skrivet: 2010-12-19, 13:59 »
I Östgötaposten 1897-01-15, s. 3:
Tattardråp i Mark. Tattaren Anders Pettersson från torpet Rökås under Risa i Gunnarsjö, Elfsborgs län, har häktats för dråp af en annan tattare Karl Karlsson Severin.
På eftermiddagen den 26 December kom den häktades broder Oskar Pettersson jemte Karl Karlsson Severin och hemmansegaren Pelle (tillnamnet obekant) i Risa på besök hos den häktade i dennes hem i Rökås. Derunder uppstod gräl och slagsmål mellan Oskar Pettersson och Karl Karlsson Severin samt Pelle i Risa, hvarunder den sistnämnde blef svårt misshandlad. Vid den häktades försök att freda Pelle i Risa för misshandel vände sig de båda tattarne mot den häktade samt öfverföllo honom med slag och sparkar. Den häktade flydde in i sin kammare, förföljd af Karl Karlsson Severin, som hade en fällknif i handen. I kammaren tog den häktade för att freda lifvet en bössa och sköt på Karl Karlsson Severin, som träffades i nedre delen af ansigtet och nedföll död.
Under tiden hade Pelle i Risa och Oskar Pettersson flytt.
336
« skrivet: 2010-12-19, 13:36 »
I tidningen Dalpilen 1897-01-19, s. 3:
Ett tattarmord begicks den 26 dec. å torpet Rökås under Risa i Gunnarsjö, Elfsborgs län, då efter gräl och slagsmål tattaren And. Pettersson å nämda torp till själförsvar med en bössa nedsköt tattaren C. Carlsson Severin. Pettersson är häktad.
337
« skrivet: 2010-12-19, 12:51 »
I tidningen Dalpilen 1912-11-22, s. 3:
Brodermördaren dömd. Den för brodermord häktade tattaren O. S. Gustafsson från Trehörna församling i Östergötland har, då mordet begåtts under synnerligen förmildrande omständigheter, dömts till 5 års straffarbete.
338
« skrivet: 2010-12-18, 19:27 »
Enligt Historiska Museets databas Nomina, se http://www.historiska.se/, så är namnet Emmerik ovanligt, och dess härledning: Ett tyskt namn, egentligen Emmerich som är sammansatt av orden heim som betyder hem och reich som betyder rik. Äldsta belägg i Sverige 1803! Så Stefan, du var tydligen nära, rekordet! - om uppgifterna stämmer. Mvh //Peder
339
« skrivet: 2010-12-18, 18:46 »
I tidningen Kalmar 1867-09-18, s. 2:
- Ett hemskt mord - berättar Blekingsposten för d. 13 Sept. - skedde i Lyckeby sistl. Tisdags afton kl. 10. En arbetare från Kettilsmåla, Magnus Håkansson, som någon tid warit i Köpingagården och arbetat, hade, jemte en sin kamrat, en äldre man, gått till hwila, då mördaren smugit sig in genom den ej låsta dörren och med yxa tillfogat bemälde Magnus Håkansson flera dödliga sår i hufwudet. För den afskywärda gerningen misstänktes på goda skäl skarprättaren Anders Peterssons son Carl Petersson i Lösen, som ock är häktad. Han lärer förut hotat att afdagataga Magnus, derför att denne fått ett arbete, som den andre önskat få. Den mördade efterlemnar hustru och fyra barn i mycket fattiga omständigheter.
Rysligt ! Osäkerheten här i orten börjar blifwa allt större. Blodiga slagsmål höra till ordningen för dagen, eller rättare sagdt för aftonen, och det tredje mordet, begånget i stadens närhet, i år, hafwa wi nu den sorgliga pligten att inregistrera.
340
« skrivet: 2010-12-18, 16:56 »
Om tattaren F. Sköfding..., i Östgötaposten 1902-08-22, se vidare under rubriken Holm.
341
« skrivet: 2010-12-18, 16:51 »
I Östgötaposten 1902-08-22, s. 3:
Dömd dråpare.
Varberg den 20 Aug. Tattaren K. H. Holm, som den 23 nästlidne Juni i sin bostad ihjälsköt tattaren F. Sköfding, dömdes i dag vid Faurås häradsrätt för dråp i hastigt mod till 10 års straffarbete.
Han anmälde missnöje med domen.
342
« skrivet: 2010-12-18, 16:16 »
I tidningen Dalpilen 1911-10-06, s. 4, under rubriken Sverige rundt.:
Ingen klarhet i Östmarksmordet. Fjortonde ransakningen i Östmarksmordet hölls i måndags i Torsby. De häktade nekade fortfarande. Efter förhandlingarna höll rätten enskild öfverläggning och resolverade, att de häktade A. Olsson, M. Mårtensson och tattaren Fr. Karlsson skulle frigifvas och deras sak ställas på framtiden.
M. Olsson i Djupdammen och hans hushållerska Greta Mårtensson tilltalade för mened, frikändes.
343
« skrivet: 2010-12-18, 15:46 »
I tidningen Dalpilen 1916-08-08, s. 5, under rubriken Landet rundt.:
En riktig hedning.
Kronolänsmannen i Örkelljunga har för cyckelstölder häktat tattaren Nils Oscar Persson.
Den häktade, som är 30 år gammal, kan hvarken läsa eller skrifva och är hvarken döpt eller skrifven någonstädes. För att ha ett namn har han själf kristnat sig till Nils Persson. Han säger sig ej veta af några anhöriga.
----------
Är denne Nils Oskar Persson känd sedan tidigare?
344
« skrivet: 2010-12-18, 15:11 »
I tidningen Dalpilen 1925-08-29, s. 1:
Ett blodsdrama
På landsvägen
vid Laholm.
-
Tattarna råkade i handgemäng efter marknadsbesöket.
-
EN AV DEM BLEV LIGGANDE KNIVSKUREN, OCH FÖRBLÖDDE.
-
Falkenberg, torsdag. (TT.)
Ett tattardåd ägde rum vid tiotiden på onsdagsaftonen å landsvägen utanför Susegården i Kvibile socken.
Ett sällskap tattare, som kom från Laholms marknad, råkade i handgemäng, varvid tattaren H. Nilsson från Falkenberg svårt knivskar tattaren Hjalmar Karlsson från Vinberg. Den knivskurne blev liggande på landsvägen en lång stund utan att någon tog någon notis om honom, varför han låg och förblödde och när man skulle ta sig an honom var han redan död. Han hade fått pulsådern å ena armen avskuren. Ett ögonvittne uttalar en misstanke att Nilssons hustru avlossat ett revolverskott mot Karlsson. Karlsson var 32 år gammal. Dråparen är i 55-års åldern.
345
« skrivet: 2010-12-18, 14:48 »
I tidningen Dalpilen 1921-01-28, s. 4, under rubriken Väster Dalarne:
En rövarhistoria från Limaskogen.
En dag i förra veckan kommo, meddelas till D.-B., ett par tattare, en gosse och en yngre mansperson, till en timmerkoja vid Temtsjön i Lima för, att söka arbete, vilket de också erhöllo. Klockan 3 på natten steg den äldre tattaren upp och började bråka. Då de andra i kojan sade åt honom att vara tyst och gå å lägga sig, drog han upp en laddad revolver, varefter han befallde de innevarande att ligga stilla, annars skulle han skjuta. Som de andra ej hade några vapen till hands, måste de åse hur tattarna tillgrepo åtskilligt av kojans tillhörigheter och därefter försvunno.
346
« skrivet: 2010-12-18, 14:13 »
I tidningen Dalpilen 1924-04-22, s. 6, under rubriken Grannländerna.:
Ett tattardåd i Kristiania.
Ett knivskärningsdrama ägde rum häromdagen i Kristiania. Två berusade män, den ene en tattare vid namn Elias Jensen-Brun, besökte en maskinist G. Olsen i avsikt att få sprit. Då detta vägrades, drog tattaren en kniv och tillfogade Olsen så svåra skador, att han efter en stund avled. Såväl gärningsmannen som hans kamrat ha häktats.
347
« skrivet: 2010-12-18, 13:41 »
I Östgötaposten 1900-10-19, s. 2, under rubriken Öfriga landsdelar.:
Ett knifdrama.
Karlstad den 12 Okt. Den 4 d:s öfverfölls kringstrykande förtennaren A. Wilhelmsson från Säfnäs i Dalarne vid Krigsberget i Gräsmark af en annan kringstrykande förtennare P. Hedenberg. Båda voro beväpnade med knifvar. Wilhelmsson erhöll två hugg i bröstet och afled den 7 d:s. Äfven Hedenberg sårades. Wilhelmsson har på sista tiden lefvat tillsammans med en kvinna, som förut under flera år brukat följa Hedenberg på dennes vandringar och med hvilken H. har tre barn. Hedenberg, som flytt från trakten, efterlyses.
348
« skrivet: 2010-12-18, 12:27 »
I tidningen Dalpilen 1925-06-06, s. 1:
Tattaredådet i Blekinge.
-
Åklagaren yrkar ansvar å de häktade för mord.
-
Karlskrona, fredag. (TT.)
De för knivskärningsdramat i Svarthövden häktade tattarna Birger och Frithiof Lundberg samt Alfred Johansson rannsakades på torsdagen.
Av vittnenas utsago att döma synes dådet ha varit överlagt och begåtts av Birger och Frithiof Lundberg gemensamt medan Johansson förnekar att han deltagit, och detta ej heller kan bevisas. Åklagaren yrkade ansvar på samtliga tre för mord.
349
« skrivet: 2010-12-18, 12:17 »
I tidningen Dalpilen 1925-05-23, s. 3:
Fruktansvärt
Blodsuppträde
i Blekinge.
-
Ett sällskap tattare i vilt slagsmål.
-
Två personer dödade och flera skadade.
-
Karlskrona, fredag (TT.)
Ett sällskap tattare råkade torsdag e. m. i slagsmål å stora landsvägen till Eringsboda midt för Svarshövdens hållplats, varvid knivar kommo till användning.
De fem tattarna, 39-årige Fritiof Lundberg, 27-årige Birger Lundberg, 18-årige Arthur Lundberg och två bröder Alfred och Hjalmar Johansson, respektive 27 och 19 år gamla, hade efter en fisketur druckit en del öl. Därefter hade Birger Lundberg och Alfred Johansson råkat i gräl och Johanson fått ett hugg i hjärttrakten.
Slagsmålet blev nu allmänt och Alfred Johansson fick ytterligare ett hugg i veka livet och flera på armarna. Han avled ögonblickligen, och hans broder Hjalmar, som fick ett hugg i hjärtat dog också på fläcken.
Därefter överföllo Lundbergarna en 15-årig syster till de mördade inne i stugan och tilldelade henne ett svårt hugg i ryggen, så att det kan ifrågasättas om hon kan räddas till livet. Modern fick ett hugg i handleden och en annan kvinna en sten över ögat.
Birger Lundberg häktades senare på kvällen och införpassades till fängelset i Karlskrona medan de båda andra, som sprungit till skogs spårats vid Bergsmåla. Det torde ej dröja länge innan även de äro fast.
350
« skrivet: 2010-12-18, 11:48 »
I tidningen Dalpilen 1925-03-12, s. 1:
Tattarna Lindgren ställa till nya uppträden.
-
Gick knivskuren från lasarettet och misshandlade kusinen.
-
Eskilstuna, onsdag (TT.)
En av de kända tattarna Lindgren, Johan Sigfrid, råkade på tisdagskvällen i ordväxling med sin kusin Johan August Fritiof Lindgren samt tillfogade kusinen flera sår. Knivskäraren undkom i mörkret och den knivskurne fördes till Eskilstuna lasarett och förbands.
Senare återvände han till platsen och anträffade då knivskäraren och tillfogade honom med en stör en del blodviten. Knivskäraren omhändertogs till sist av polisen.
351
« skrivet: 2010-12-18, 11:33 »
I tidningen Dalpilen 1923-09-14, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Örebrotattaren kunde ej fällas för dråp.
Örebro rådhusrätt avkunnade på onsdagen utslag i målet mot tattaren Bror Lindgren, som häktats för revolveruppträdet i St. Backa, varvid handlanden Ivar Söderberg blev skjuten till döds.
I utslaget heter det bl. a., att det icke ådagalagts att Söderbergs död vållats av något av Lindgrens skott. För resande av livsfarligt vapen mot tjänstgörande polis vid två tillfällen, dömdes Lindgren emellertid till sammanlagt 9 månaders fängelse.
352
« skrivet: 2010-12-17, 22:23 »
Har tydligen missat årtalet, i ovannämnda utdrag ur födelseboken, för detta gossebarn till Petter Lorentsson.
Christian, född 1727 (dp. 2/4 i Björklinge sn) i Södertälje. (Björklinge Födelse- och dopbok LIa:1 1723-1740, fol. 49)
353
« skrivet: 2010-12-17, 21:20 »
Bo och Johan!
Tack för era svar.
Bo,
Oskar Fritiof Pettersson, kallad Fåra-Pelle, är väl då broder till den av dig omskrivne, i Släktforskarnas årsbok 2005, Hund-Fias härstamning. Om de resandes ursprung s. 15, resehandlaren Gottfrid Ansgarius Galbinus Pettersson som dräptes av sin svåger på vägen mellan Skänninge och Hogstad 1907, och som nämns, ej vid namn, i ovannämnde tidningsartikel i Östgötaposten 1907-11-15?
----------
Här kommer några tidningsartiklar till, den första av dem vet jag inte om den hör hemma under resande.
I Post- och inrikes tidningar 1822-07-23, s. 7, under rubriken Testamente.:
Uti Testamente af d. 27 Februari 1791 hafwa kammakaren Hans Blomberg och dess hustru Anna Catharina Blomberg föreskrifwit; att den af dem efterlemnade Makan skulle uti dess lifstid wara uti besittning af all deras gemensamma egendom, hwilken efter bådas död skulle delas mellan Blombergska barnen. Detta Testamente bewakades af hustru Blomberg straxt efter dess mans död wid Rådhusrätten i Malmö d. 13 Maj 1809, till följe hwaraf all qwarlåtenskapen tillskiftades nämnde Enka, som afled i slutet af föregående året; och hwarföre detta Testamente ytterligare blifwit wid samma Domstol bewakadt af Apothekaren Most i Sölwitsborg, som är gift med Blombergs dotter Juliana, och af kammakaren Blombergs i Lund efterlämnade Barn, hwilka äro Barnbarn åt Testamentgifwaren; då dem föreskrefs att härom underrätta den aflidnas närmaste Slägtingar, som äga att innom natt och år härefter klander emot Testamentet anmäla, som de sig [..] befogade finna; hwilket allt på detta sätt tredje gången tillkännagifwes, emedan man ej känner någon aflidne Enkan Blombergs slägtinge.
----------
I Blekingeposten 1858-05-14, s. 2:
Några reflektioner med anledning af ett mord, wördsamt tillegnade församlingarnes presterskap.
Wi älska wisserligen icke att omtala dylika bragder, men då dermed äro förenade sådana omständigheter, som i förewarande fall, anse wi såsom en pligt, att både omtala sjelfwa händelsen och deröfwer göra wåra reflektioner. - Hudikswalls Weckoblad omtalar, att twenne kringstrykande manspersoner, Hans Larsson Blomberg och Johan Andersson, den sednare norrman, hwilkas hemwist ännu icke äro kända, men som begge wid tillfället uppehöllo sig inom Delsbo socken, den 16 sistl. April blifwit oense efter ett hästbyte, hwilken osämja öfwergått till slagsmål, derwid begge kämparne begagnade knifwar, hwarmed Blomberg först skall fått ett hugg i ögat, hwarefter han slutligen tilldelade Andersson ett knifhugg i halsen, så att denne efter några minuter afled. Blomberg har uppgifwit sig wara född i Wermland, wid 12 a 13 års ålder öfwergifwit föräldrahemmet, hwarefter han bettlande wandrat omkring och under sednare åren åtföljt så kallade skojare både i Swerige och Norige, utan att wara konfirmerad, och utan att säkert weta huru gammal han kunde wara, men förmodade sig hafwa uppnått 20 års ålder.
Att dylika olyckliga ynglingar finnas äfwen här i en och annan församling, weta wi ganska wäl, och herrar fång= och amiralitets=prester kunna nog, om de wilja, derom upplysa. Det är ingen hemlighet att sådana från sin barndom wanwårdade ynglingar hitkommit och begärt nära nog såsom en ynnest, att blifwa anwärfde wid härwarande Marin=Regemente, hwilket naturligtwis icke kunnat ske förrän de blifwit till Nattwarden admitterade, ett beswär, som am:ts=presterskapet hitills åtagit sig. Hwem är i första rummet orsaken till ett så olyckligt förhållande ? Wi swara utan betänkande: församlingarnes ordinarie presterskap. De hafwa till pligt att känna hwarje medlem inom församlingen, liksom en sådan kännedom bör kunna inhämtas genom de årliga husförhören, der dessa rätt skötas. De hafwa också till pligt att öfwerwaka och leda religionsunderwisningen och, der någon tredskas att hålla sina barn i skola, hafwa de äfwen pligt, likasom makt, om en sådan behöfwer anwändas, att taga barnen ifrån de försumlige och tredskande föräldrarne och sätta dem i skolan. Om denna pligt uppfyldes; om denna makt med wisligt nit begagnades, skulle det aldrig behöfwa inträffa, att en person wid 20 års ålder saknade all kristendomskunskap, eller icke wore konfirmerad. Här måste således wara försummelse och liknöjdhet. Att en sådan försummelse och liknöjdhet icke eger rum allestädes, weta wi ganska wäl. Af en person, som har fullkomlig kännedom om förhållandet, och med hwilken wi samtalat härom, har det blifwit oss berättadt, att kyrkoherden i en närgränsande församling wid de första husförhör, som han blott ett par månader efter sitt tillträde höll, förstod att göra sig så wäl underrättad om sina församlingsmedlemmar, att han, sedan han slutat underwisningen med det påföljande årets nattwardsungdom, straxt företog en dylik med ett icke ringa antal äldre personer, mellan 25 och 45 års ålder, hwilka det lyckades honom att bibringa, mindre bokstaflig än lefwande kristendomskunskap, och att han sedermera fortfor att uppsöka sådana, till dess slutligen icke mer än en enda återstod, hwilken ännu, enligt berättarens utsago befinner sig i härwarande arbetstorps och sannolikt blifwit af fångpredikanten konfirmerad. Wi tro wisserligen icke att detta är det enda exempel, som skulle kunna anföras på en rätt församlingslärares werksamhet; men det är det enda, som wi nu hafwa oss bekant och hafwa derföre anfört det såsom efterföljanswärdt.
----------
I tidningen Dalpilen 1875-12-18, s. 2, under rubriken Falun.:
En huggare. Genom remiss från konungens befallningshafvande företogs den 24 november ransakning med en häktad kringstrykande norrman, eller en i landsorten s.k. skojare, vid namn Hans Larsson Blomberg, hvilken den 6 i samma månad vid tillfälligt besök i Erik Halfvarssons i Sälen af Äppelbo socken bostad skulle hafva efter uppkommen ordvexling i vredesmod fattat en i rummet befintlig yxa, med hvilken han huggit omkring sig och dervid träffat drängen Jönses Erik Ersson, så att ett två tum långt och två tum djupt sår uppkommit i dennes ena axel.
Efter det Blomberg erkänt brottet och vittnen blifvit hörda, dömdes han att härför undergå ett år och sex månaders straffarbete samt att ersätta Ersson för sveda och värk med 60 kr.
Vid berättande af sina lefnadsomständigheter uppgaf Blomberg, att han för i Delsbo socken begånget dråp utstått straff. (F.)
----------
I Östgötaposten 1906-01-12, s. 2:
Blodtörstigt. I N. A. berättas från Örebro. En ung kvinna har på polisvaktkontoret anmält, att hon i måndags kväll på storbron blifvit knifskuren i högra armen vid handleden, så att knifven genomträngt ärmarne på regnkappan, kappan och lifvet samt ett mindre sår på handleden uppkommit. Ungefär samtidigt blef en verkstadsarbetare midt för centralautomaten knifskuren i högra rockärmen, så att en omkring 14 cm. lång rispa genom tyget däraf uppkom. Han märkte ej genast, att han blifvit knifskuren.
Den knifskärande, en yngling på 16 år, bleckslageriarbetaren Fredrik Alexius Blomberg, född i Tidersrum i Östergötland, har häktats. Han var vid tillfället berusad.
----------
I Östgötaposten 1906-10-12, s. 2:
Rymling från Bona. Den 8 dennes afvek olofligen från tvångsarbetsanstalten å Bona därstädes intagna Fredrik Alexius Blomberg.
Blomberg är af tattaresläkt, 1,64 meter lång, samt har bruna ögon, ganska framträdande skäggbotten, över venstra ögat ett ärr efter knif hugg, sträckande sig upp emot hårfästet, kraftig kroppsbyggnad. Han var vid afvikandet iklädd bl. a. grå stickad undertröja, skjorta af buldan, märkt med riksvapnet Tre kronor och anstalten Bona. Blombergs fader, som sonen möjligen uppsökt åker omkring å vägarna, försäljande lerkärl och plägar tidtals uppehålla sig i Kisa och Hallsberg. Rymlingen efterlyses för att häktas och till anstalten återföras.
----------
I Östgötaposten 1907-11-29, s. 2:
De Blombergska blodsdåden. Första rannsakningen med ynglingen Fredrik Blomberg angående de af honom föröfvade revolverdåden i Linköping hölls i måndags inför Linköpings rådhusrätt å länscellfängelset. B. erkände angående själfva blodsdådens utförande i enlighet med hvad vid polisförhören framkommit, hvilket förut är våra läsare bekant.
Angående motiven till gerningarna uppgaf Blomberg, att han icke förut haft någon ovänskap med Oskar Pettersson samt att han icke köpt revolvern i syfte att därmed skada någon. Han hade haft godt om penningar och tyckt att en sådan tingest skulle vara rolig att ha. Icke heller hade han sig bekant att hans fader och Pettersson varit ovänner. Ovänskapen hade helt enkelt uppkommit därigenom att Blombergs fader underhandlade med Pettersson om ett hästköp. Fredrik uppmanade då fadern att ej erlägga 10 kr. i handpenning, som af Pettersson begärts. Denne hade då tagit Fredrik i kragen och senare hotat att slå honom, hvarför Fredrik, som varit mycket berusad, hade skjutit. Han hade sedan flytt och lagt sig att sofva i en skog strax utanför staden. Då han vaknade hade han gått in till staden för att skaffa sig öl, och i sådant syfte gått in i en handelsbod, där han af en civilklädd man blifvit uppmanad att följa sig. Dels på grund af att mannen var civilklädd och dels på grund af att han ej visiterade Blomberg, sade sig denne ha trott, att det var en släkting eller bekant till Pettersson, som ville slå honom, och då sköt han till själfförsvar några skott mot den för honom okände mannen.
Han flydde därpå utåt landet och lade sig att sofva i ett dike. Då han vaknade på morgonen gick han till Bjärka-Säby, där han kastade ifrån sig revolvern i Säbyån. Senare fortsatte han till torpet Vesterhage i Horns socken, där han sammanträffade med sin familj och slutligen häktades.
Målet uppsköts för utredning till nästa lördag kl. 12 midd., och beslöt rätten att läkareintyg skulle anskaffas angående konstapeln Rydells och hästbytaren Petterssons hälsotillstånd.
----------
I Östgötaposten 1908-01-03, s. 2:
Tattarynglingen Blombergs dom. I lördags slutrannsakades inför Linköpings rådhusrätt tattarynglingen Fredrik Alexius Blomberg, som den 12 november med revolverskott svårt sårade poliskonstapeln F. A. Rydell och hästbytaren Oskar Pettersson.
Blomberg vidhöll därvid hvad han förut under rannsakningen anfört till sitt försvar.
Från lasarettsläkaren d:r Wilh. Hallin förelåg ett nytt intyg, hvari meddelades, att såväl Rydells som Petterssons sår medföra vådan af lifsfarlig sjukdom.
Åklagarens öfverlemnade målet, yrkande ansvar å Blomberg: rörande misshandeln mot Pettersson jämlikt 14 kap. par. 10 och 15 strafflagen samt 11 kap. 15 par. samma lag: vidkommande Rydell jämlikt 14 kap. par:na 19 och 15 samt 10 kap. par. 5 och 11 kap. par. 15 strafflagen.
Efter hållen öfverläggning dömde rådhusrätten Blomberg, som dels genom egen bekännelse och dels af under rannsakningen framkomna omständigheter vore förvunnen att ha föröfvat de båda misshandelsbrotten, att för hvart och ett af dessa hållas till straffarbete i fyra år eller jämlikt kap. 4 § 5 strafflagen i ena bot hållas till straffarbete i sex år.
----------
I tidningen Kalmar 1912-10-28, s. 3-4:
Ett hemskt dåd. Brodermord i en torparstuga under Ems herregård. Gärningsmannen införpassad till Kalmar straffängelse.
Tattaren Oskar Sigfrid Gustafsson från Trehörna församling i Östergötlands län jämte hans hustru och tre barn, hans broder Frithjof och ännu en yngre broder ankommo i lördags kväll mellan 7 och 8 till torpet Rosendal under Ems herregård där de begärde att få logis, hvilken begäran bifölls. Sedan deras häst satts in i stallet begåfvo de sig in i stugan där kaffe kokades.
Gustafsson hade medfört några flaskor salubrin, hvilkas innehåll han hällde i kaffet och blef däraf berusad. Han ville ovillkorligen tvinga Frithjof att också förtära af salubrinen men denne nekade, hvarför Gustafsson blef uppretad och förebrådde honom härför under yttrande att han ej vågade för käringen.
Hustrun var sysselsatt med att bädda på golfvet och Gustafsson började dansa omkring på golfvet och sjunga inne i stugan, då han plötsligt närmade sig den på soffkanten sittande Frithjof och tilldelade denne ett slag i ansiktet med handen. Frithjof fattade därpå tag i Gustafssons axlar samt förde honom mot spisen. Omedelbart därefter och utan föregående ordväxling störtade den förstnämnde omkull. Det var nästan mörkt i stugan hvarför man ej till att börja med observerade hvad som försiggått. Blod började sippra fram från Frithjofs bröst och han hördes yttra: Hvarför gjorde du det? Sätt för hästen för nu dör jag.
Hustrun tog då en filt och värmde samt lade den på såret och upprepade detta tillvägagångssätt ytterligare en gång emedan hon hört att det skulle vara ett så bra medel.
Den knifskurne lades därefter på vagnen och åtföljd af de båda bröderna fördes han till sjukstugan i Mönsterås. Vid framkomsten dit konstaterade doktor Almblad att han redan var död.
Bröderna uppgåfvo för läkaren att Frithjof blifvit slagen af hästen men då sårets beskaffenhet tydde på att han blifvit knifstucken gjorde d:r Almblad omedelbar anmälan till kronolänsman Hultkvist som genast företog undersökning rörande
[Forts. s. 4:]
den hemska tilldragelsen med det resultat att Gustafsson anhölls.
Till att börja med nekade Gustafsson vid förhöret men i går på morgonen fann han för godt att erkänna att han med en knif ihjälstuckit brodern, hvarför han förklarades häktad och införpassades till härvarande straffängelse.
----------
I tidningen Kalmar 1912-11-20, s. 4:
Brodermord.
Ransakning hölls i måndags i Mönsterås med Oskar Sigfrid Gustafsson från Trehörna i Östergötlands län, hvilken af kronolänsman J. A. Hultgren häktats för dråp å sin broder Carl Frithiof Blomberg. Den häktade, som visade tecken till djup ånger öfver sit brott, erkände åtalets riktighet. Han hade under den förut omtalade brottningen med brodern tilldelat denne ett 10 cm. långt sår å vänstra lårets framsida, hvarvid pulsådern afskurits.
Gustafsson dömdes enligt 14 kap. 5 par. Strafflagen (dråp i hastigt mod och utan afsikt att döda) till 5 års straffarbete.
----------
Mvh
//Peder
354
« skrivet: 2010-12-16, 20:00 »
I Östgötaposten 1907-11-15, s. 2-3:
Bloddramer i Linköping. En tattare och en poliskonstapel skjutna. Hästbytaren Oskar Fritiof Pettersson från Mellanmada i St. Åby och från Bona uppfostringsanstalt förrymde 18-årige ynglingen Fr. Blomberg blefvo i tisdags f.m. oense på en kaffeförsäljning vid Humlebergsgatan i Linköping och fortsatte sitt gräl, sedan de lämnat lokalen. Då de kommit till kreatursvallen, drog Blomberg fram en revolver och aflossade ett skott, som träffade Pettersson i bröstet. Den sårade kunde med hjälp af ett par personer gå till lasarettet, där han blef förbunden. Den vid kreatursvallen patrullerande poliskonstapeln, som blifvit varskodd om det timade, eftersatte Blomberg, som emellertid fått ett betydande försprång och därför kunde rädda sig undan åt kyrkogården och Löfhagen till, där han lyckades dölja sig. Man vidtog genast efterspaningar och underrättade konstapel F. A. Rydell i Stolplyckan om händelsen samt anmodade honom ha ett vaksamt öga på misstänkta personer.
Detta hände vid middagstiden.
Den sårade tattaren Pettersson lämnade lasarettet, sedan han där förbundits. Men på e.m. infann han sig på poliskontoret i högeligen utmattadt tillstånd. Trots sina protester blef han därifrån ånyo förd till lasarettet för erhållande af vård. Han hade skjutits i högra sidan: om fara för lifvet föreligger, är oss icke bekant.
Pettersson, gemenligen kallad Fåra-Pelle, är en gammal poliskund, känd som oförbätterlig slagskämpe. En hans broder var den nyligen under resa från Skeninge marknad mördade tattaren Pettersson från Trehörna.
Ännu mer blod skulle emellertid flyta under dagens lopp och en duktig poliskonstapel, ofvannämde F. A. Rydell, såras, kanske dödligt. Polisen hade som nämndt sin uppmärksamhet riktad åt Stolplyckan, där man misstänkte att Blomberg, då det blef mörkt, skulle uppenbara sig. Mycket riktigt infann sig där en person, på hvilken uppgigvit signalement stämde, och bad få veta vägen till kreatursvallen. En på platsen boende snickare Andersson varskodde konstapel Rydell och denne anhöll i handlanden Petris butik vid Föreningsgatan den eftersökte, som här begärde att få köpa öl. Då hr Rydell kom ut på gatan aflossade Blomberg ett skott mot honom och sprang sin väg. Rydell, som
[Forts. s. 3:]
troligen icke träffats, lyckades emellertid ånyo få fatt i Blomberg, som blef omkullkastad. Blomberg sköt nu ytterligare två revolverskott mot Rydell, af hvilka det ena träffade honom så svårt i venstra sidan, att han måste släppa den anhållne, som nu undkom. Rydell fördes, ledd af två personer, till lasarettet, där han i mycket medtaget tillstånd infördes på operationsafdelningen; ovisst är om hans lif kan räddas.
Konstapel Rydell, som är 38 år gammal och ogift, har varit förstadspolis i 12 år och städse utmärkt sig för duglighet och samvetsgrannhet.
Blomberg, som då detta läses, kanske ännu är fri, ehuru hans gripande icke gärna länge kan låta vänta på sig, är född 1889 i Odensvi församling och är af renaste tattarblod. Han har från barndomen vandrat omkring med sin fader och blef för ett par år sedan, då han på Storbron i Örebro öfverföll och skar sönder kläderna på ett fruntimmer, af rådhusrätten dömd till böter och en månads fängelse, som förvandlades till hänvisning till Bona-anstalten. Här intogs han i febr. 1906, passade snart på och rymde, men togs i Motala för att den 8 okt. 1906 ånyo rymma, och har sedan dess varit spårlöst försvunnen trots energiska efterspaningar. Troligt är väl, att det varit hans egen fader, som varit honom behjälplig vid flykten, ty i hans sällskap har nu synts i Linköping. Enligt underrättelser, som vi inhämtat från Bona, har hans fader under sonens vistelse å Bona vid flera tillfällen infunnit sig där för att efterhöra sonen. Denne har under sin vistelse vid anstalten icke hört till de mera förhoppningsfulle, men dock visat en viss läraktighet och skaffat sig god färdighet i skomakeri. Till ledning för hans efterspanande lämna vi här hans signalement: Han är af tattarsläkt, 164 cm. lång, har kraftig kroppsbyggnad, svart hår, bruna ögon, framträdande skäggbotten, öfver venstra ögat ett ärr efter knifhugg, sträckande sig upp emot hårfästet. Fadern åker omkring på landsvägarne inom Nerike och Östergötland försäljande lerkärl och plägar tidtals uppehålla sig i Kisa och Hallsberg.
Blomberg tillhör en tattarsläkt, som har många blodiga bedrifter på sitt samvete. Flera af dem ha under åratal sonat brott i fängelserna. Det är därför icke mycket att undra öfver, att Blomberg, som säkerligen från sin tidigaste barndom varit under dåligt inflytande, icke under sin korta vistelse på Bona kunnat fostras till en bättre människa, hälst han efter rymningen åter kom i dåligt sällskap.
----------
Det är uppenbarligen fel förnamn på denne yngling Blomberg, då han i ovanstående artikel sägs heta Ferdinand, och i denna artikel Fredrik. Ävenledes på Pettersson, som i ovanstående artikel sägs heta Oscar Teodor, och i denna artikel Oskar Fritiof. Vilket av dem är riktigt?
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-12-16 20:04)
355
« skrivet: 2010-12-16, 19:46 »
I tidningen Dalpilen 1907-11-15, s. 2, under rubriken Sverige rundt.:
En ligapojkes illdåd. 18-årige ynglingen Ferd. Blomberg, som i oktober 1906 rymt från uppfostringsanstalten vid Bona, där han intagits för en förseelse i Örebro och som sedan sin rymning varit spårlöst försvunnen, sköt i tisdags i Linköping på kreatursvallen tattaren Oscar Teodor Pettersson från Stora Åby ett revolverskott i bröstet.
Blomberg undkom, men då han på kvällen visade sig i en af stadens förstäder och anhölls af en poliskonstapel, aflossade han mot denne tre revolverskott, af hvilka ett träffade konstapeln så svårt, att han måste släppa den anhållne som åter undkom. Polisens lif sväfvar i fara.
Blomberg tillhör en illa känd tattarfamilj.
356
« skrivet: 2010-12-16, 00:26 »
I tidningen Östgötaposten 1897-10-29, s. 2, under rubriken Öfriga landsdelar.:
En upprörande tilldragelse timade, enligt Norrbottens Nyheter, natten den 17 dennes vid Risön i Nederkalix. Sex ynglingar mellan 20 och 22 års ålder hade tillbragt aftonen under dryckenskap, så att de allesammans voro mer eller mindre berusade. Men varorna togo slut, och de omåttlige skulle naturligtvis ha än mera. För att skaffa mer konjak begaf sig derför en af sällskapet öfver elfven i en segelbåt, men hade icke hunnit långt, innan båten kantrade. De på stranden varande kamraterna kastade sig genast i en annan båt, för att skynda den nödstälde till hjelp, men då de skulle draga upp honom, kantrade äfven deras farkost med den följd, att äfven de öfriga fem kommo i vattnet. Endast två af dem lyckades med knapp nöd rädda sig på en af de kantrade båtarna, men de öfriga fyra försvunno i djupet. De så sorgligt omkomna voro arbetarna David Bergström och Alexander Resin från Risön, J.B. Modig från Karlsborg och Karl Rönnqvist från Brevik.
----------
Är det någon som hört talas om denna sorgliga olycka som drabbade dessa pojkar från byar i Kalix, och kan berätta?
Mvh
//Peder
357
« skrivet: 2010-12-15, 22:09 »
I Tidningen Kalmar 1910-06-18, s. 3:
Tattarlif vid Gibraltarbergen i Göteborg. Ett uppträde ägde vid 7-tiden i onsdags afton rum å landeriet Johannesbergs område i Gibraltarbergen. Ett sällskap tattare hade på eftermiddagen etablerat ett supgille i bergen. När spritvarorna tagit slut råkade man i gräl, hvilket snart urartade till slagsmål. Härunder blef en af sällskapet, Johan Andersson Björk, illa skuren, men lyckades själf ta sig från platsen till polilisen [= Polisen, felskrivning vid radbyte; Min anm.] i Örgryte, som transporterade honom till sjukhus, där han nu vårdas.
Tattarna Gustaf Lake Rodin och Bror Angantyr Wilhelmsson Roos ha anhållits såsom misstänkta att ha föröfvat dådet.
Det finns föga hopp om att Björk skall kunna räddas till lifvet. Han har tillfogats ohyggliga sår i kinden, armarna, halsen och ett i bröstet så svårt att man tror att lungan är skadad.
----------
Är inte säker om denna tidningsannons passar under denna rubrik, men lägger in den här så länge. Gustaf Lake Rodin, är han möjligen besläktad med sjömannen Gustaf Lake som blev mördad 1881 av Karl Magnus Olausson Hedenberg? Se vidare om detta under rubriken Hedenberg. Och vem är Bror Angantyr Wilhelmsson Roos?
Mvh
//Peder
358
« skrivet: 2010-12-15, 21:26 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1889-09-27, s. 2:
Efterlyses. Från Hallands läns räddningshem Mäshult rymde natten mellan den 16 och 17 Sept. vanartige gossarne Karl Birger Karlsson (17 år, 158 centimeter, mörkt hår, ljusblå ögon, bred näsa, utstående mun och öron, grof kroppsbygnad samt iklädd bruna mollskinnskläder) och Karl Oscar Leonard Holmström (tillhör tattareslägten med samma namn, 16 år, 156 centimeter, ljust hår, blå ögon, uppnäsa och fräknig; iklädd grå rock och bruna benkläder). Båda föröfvade stöld före rymningen. - Som de anses vådliga för den allmänna säkerheten begäres handräckning för deras efterspanande, gripande och forslande till Warbergs polisvaktkontor.
359
« skrivet: 2010-12-15, 20:32 »
I tidningen Kalmar 1909-04-05, s. 3, under rubriken Gamla småländska sedvänjor. För Kalmar:
Vi sluta med några ord om tattarna. År 1624 hade ett tattarefölje brutit sig in i en kyrka och där bortstulit en förgylld kalk och disk, en messehake, gjord såsom korkåpa på gamla sättet, mäkta dyr, en messeserk samt åtskilligt barnagods af skedar, sölfverstop, ett hvitt länkabälte m. m. Tattarna blefvo kort tid därefter gripna och förda till tinget. I stället för att döma dem till galga och gren, såsom med kyrkotjufvar brukligt var, blefvo de förvisade ur landet och häradet, efter gammalt vis och sedvänja. Ty denna rätten kan icke minnas någon Tattar vara afrättad. Tristan.
360
« skrivet: 2010-12-08, 14:19 »
I Inrikes tidningar 1795-04-28, s. 8:
Nybyggaren Anders Michelsson Constenius ifrån ÖfwerTorneå Församling, som år 1788 bortgick ifrån sin hustru Caisa Olofsdotter, skall sedermera, enligt rykte, antagit krigstjenst wid något af de Finska Regementen samt blifwit död år 1790; men som ingen säker underrättelse om honom kunnat erhållas, och ofwannämnde des hustru, som nu uppehåller sig i Carl Gustafs Församling, tänker träda i nytt ägtenskap; så anmodas han, i händelse han lefwer, at inom den tid Författningarne stadga, hos undertecknad på Torneå och Carl Gustaf, gifwa sig tilkänna; som andra gången kungöres. Dav. N. Cneiff, kyrkoherde i Carl Gustafs Församl.
----------
Hur var det med denna lilla berättelse, hur var det egentligen, någon som vet?
//Peder
361
« skrivet: 2010-12-05, 00:04 »
I tidningen Kalmar 1890-12-31, s. 4:
- En af Lejon=ligan häktad. Kronolänsman Robèrt införpassade den 21 d:s till Wexiö cellfängelse wallackaren Alexander August Lejon född 1860 och hemma i Twååker, Halland. Han är förut straffad ett par gånger för rån och misshandel och är en wärdig medlem af tattareslägten Lejon, hwilken är en skräck för de trakter der någon dess individ uppenbarar sig.
Det war Härlunda socken som nu hedrats med dylikt trefligt julfrämmande. På juldagen hade den nu häktade hos en bonde derstädes utslagit en hel mängd fönsterrutor, men sedermera kommit i twist med sitt eget sällskap, hwarunder knifhugg ej sparats. En af sällskapet tilltygades så illa af ofwannämnda Lejon, att han måste föras till Ljungby lasarett och sjelf hittades Lejon senare å marken, blodig, drucken och stelfrusen. Han hade fått ett knifhugg å halsen, men som det war af mindre swår beskaffenhet, torde hans öfwerlastade tillstånd warit den lyckliga omständighet, som gjorde att han så snart kunde gripas, omtalar Nya Wbl.
362
« skrivet: 2010-12-04, 20:59 »
Anders,
Tack för ditt svar. Jag var lite osäker om jag skulle lägga in annonsen. Eftersom jag inte visste om deras bakgrund så vek jag ned mig på räknades som tattare.
Mvh
//Peder
363
« skrivet: 2010-12-04, 15:52 »
I tidningen Kalmar 1893-10-13, s. 2:
- Tattarelif. Till Göteborgs=P:n skrifwes: Sistlidne söndag instälde sig hos kronolänsmannen M. Larsson i Falkenberg fjerdingsmannen Johan Bengtsson från Galtabo, Drängsered, och anmälde att han anhållit och medförde kringstrykande kittelflickaren Axel Algot Lindqwist=Högberg från Pjetteryds församling i Småland, hwilken fredagen den 6 dennes på eftermiddagen nedstuckit wallackaren Johan Alfred Carlsson=Lundberg från Torups socken i Halland, som genast aflidit. Den mördade war wid sin död 23 eller 24 år gammal.
Högberg, häröfwer hörd, berättade, att han war född den 23 juni 1866 i S. Ljunga församling af Kronobergs län, men nu mera mantals= och skattskrifwen i Pjetteryds socken af samma län. Han hade under de senaste fyra åren, medan han ströfwade omkring i bygderna dels såsom kittelflickare, dels som lerkärlsmånglare, haft sitt tillhåll hos ogifta qwinspersonen Christina Benedikta Lundberg i Ekhult af Drängsereds församling, der sedermera mordet begicks. Till detta ställe hade i torsdags ungefär wid middagstiden ankommit likaledes kringstrykande wallackaren Johan Alfred Carlsson=Lundberg, hwilken haft sin fästeqwinna Fredrika Lundberg med sig. Dessa båda anhöllo att få stanna i Ekhult öfwer natten, hwilket ock utan swårighet bewiljades dem. Påföljande dag hade Högberg och Lundberg i något ärende åkt till Kinnared i sällskap med Fredrika, hwilken dock efter något wistande i Kinnared rest tillbaka till Ekhult, lemnade sina båda manliga följeslagare qwar. Desse hade först senare återwändt till Ekhult, och hade Lundberg wid ankomsten dit warit ytterst wred på sin fästeqwinna för det hon kört ifrån honom. Slutligen wille han från skällsord öfwergå till misshandel, men detta hade Högberg förbjudit, hwartill Lundberg genmält, att det wore en sak, som icke anginge H., samt bad denne gå undan, en tillsägelse, som H. i så måtto efterkommit, att han gått och satt sig i en säng i stugan. Emellertid hade L:s wrede nu wändt sig från hans följeslagarinna mot H. och hade han plötsligt rusat på denne, der han satt, och med sin dragna knif tillfogat honom ett djupt, swårt blödande sår i hufwudet. H:s jemwäl wid tillfället närwarande syster hade då skyndat fram och kastat sig emellan samt lyckats föra L. ut ur rummet i förstugan, hwarefter hon stängt dörren. Denna blef dock genast uppkastad af L., som nu ropade till H.: Kom ut din swarte bekengel, så ska' ja' döda dej ! Nu kunde H. ej längre styra sig, utan rusade ut i förstugan till sin antagonist, som genast sprang på honom och högg efter honom med knifwen. Högberg, som nu också dragit blankt, trängde emellertid motståndaren in på lifwet och gaf denne ett par styng i bröstet och wenstra sidan, af hwilka ett eller måhända båda sannolikt genomborrade hjertat, enär L. genast efter det han fått huggen raglade tillbaka och i nästa sekund föll omkull och utan ett ljud uppgaf andan. Mördaren hade emellertid i följd af den genom knifhugget i hufwudet tillfogade blodförlusten i nästa stund sanslös sjunkit ned wid sitt offers i blod simmande lik, och först sedan tillstädeskommande personer stänkt watten i hans ansigte hade han återfått medwetandet. Sedermera hade han blifwit häktad och förd till Falkenberg, derifrån han strax efter polisförhöret införpassades till kronohäktet i Warberg, der han i afbidan på ransakning kommer att förwaras.
364
« skrivet: 2010-12-04, 14:43 »
I Faluposten 1878-08-10, s. 2:
Dömd dråpare. Wallackaren C. H. Erlandsson, hwilken är född i St. Kopparbergs län 1857, har nu för dråpet å hästslagaren C. D. Wahlgren, hwarom wi förut berättat, blifwit af Upsala rådhusrätt dömd att undergå 8 års straffarbete samt att ersätta Wahlgrens enka med 100 kronor och de tre oförsörjda barnen med 50 kr. årligen, tills de kunna försörja sig sjelfwa.
365
« skrivet: 2010-12-04, 14:31 »
I Faluposten 1878-07-27, s. 3:
Ett mord begicks i Upsala sistlidne fredags e. m. i det hästslagtaren C. D. Wahlgren tilldelades af wallackaren C. H. Erlandsson från Tuna socken i närheten af Enköping ett knifhugg i bröstet med den påföljd att W. några minuter derefter afled. Efter att hafwa utdelat det dödande knifstygnet tog Erlandsson till flykten, men greps af polisen omkring en timme derpå. Han har erkänt sitt brott, men uppgifwer att han, innan han drog knifwen, blifwit af Wahlgren slagen med en piska. Dock påstår han, att det ej warit hans mening att beröfwa W. lifwet.
366
« skrivet: 2010-12-04, 14:11 »
Sebastian,
Denne i tidningsannonsen nämnde valackare Carl Herman Erlandsson torde väl vara den du efterlyser (i inlägg ovan), uppgifter om.
I tidningen Kalmar 1878-07-25, s. 3:
Dråpet i Upsala. Rörande denna af oss i gårdags n:ret omnämnda tilldragelse skrifwer en korrespondent i söndags följande: Polisundersökning hölls i går, lördag, med för mord å hästslagtaren C. D. Wahlgren häktade wallackaren Carl Herman Erlandsson från Tuna socken. Af ransakningen framgick att E. och W. i sällskap intagit spirituösa drycker å en krog på Waksalagatan samt sedan under hemgåendet till W:s utom Swartbäckstull belägna bostad råkat i häftig ordwexling, som slutade dermed att E. hastigt drog sin knif och rände den djupt in i bröstet på W., som ögonblickligen störtade till marken och några å minuter derefter afled i sitt hem, dit han burits. Erlandsson skyndade sig efter brottets föröfwande hastigt in åt staden, hwarest han närmare derefter greps af öfwerkonstapeln Lundqwist inne i Björksta lumpmagasinet wid kungsängsgatan. Han kastade wid polisens åsyn hastigt ifrån sig knifwen och låtsade i början fullkomlig obekantskap med hwad som passerat, men fann sedan för godt att följa till poliskontoret. Wid förhöret i dag erkände han sig skyldig, men sade sig hafwa begått brottet i wredesmod deröfwer, att W. under ordwexlingen dem emellan slagit honom med en piska. Erlandsson, en smärt och blek yngling om 21 år, med ej ofördelaktigt utseende, fördes på middagen till cellfängelset. Han har hitills ej warit för något brott tilltalad.
Den mördade Wahlgren, en person af ej just det allra bästa anseende, war omkring 40 år gammal samt efterlemnar hustru, från hwilken han dock lefwat skild, och flere barn.
367
« skrivet: 2010-12-04, 13:02 »
I tidningen Kalmar 1917-07-18, s. 6:
Ruskigt morddrama i Skåne.
---
En 65-årig man ihjälslagen av sin son.
---
Ett ruskigt drama utspelades i söndags afton i Björka invid Sjöbo municipalsamhälle, i det drängen Karl Olofsson i hastigt mod dräpte sin 65-årige fader Olof Jönsson-Lindgren.
Den sistnämnde har en längre tid jämte sin hustru bott i Björka. Han räknades som tattare och hade bakom sig en skiftande levnad med 26 år tillbragta inom fängelsets murar för diverse brott, såsom knivskärning 5-6 gånger och så vidare. Oenighet rådde emellan makarna, och mer än en gång hade grannarna talat om att Lindgren illa tilltygat sin hustru. För en vecka sedan tog han till att prygla henne synnerligen hårdhänt, vilket hade till följd att hon lämnade hemmet samt begav sig över till en granne. I går kom sonen, som är bonddräng i Borna, hem och fann modern borta. Han råkade då i gräl med fadern, enligt vad det uppgives närmast med anledning av att Lindgren vägrat hustrun medtaga en del tyg och kläder, när hon lämnade hemmet. Ordväxlingen dem emellan blev allt häftigare och till slut grepo parterna efter tillhyggen. Sonen fick tag i en spade och tilldelade med denna fadern ett hårt slag i huvudet. Detta skedde vid halv 3-tiden på eftermiddagen. När kronolänsmannen vid 7-tiden på kvällen anlände till stugan var den svårt skadade gubben ännu vid liv. Han avled emellertid kort därpå.
Olofsson begav sig efter dråpet tillbaka till sin plats, där han senare anhölls. Även Lindgrens hustru anhölls.
Dråpet begicks i hastigt mod.
Malmö, tisdag. (Pr. C.)
Efter hållet polisförhör har den för dråp å sin fader anhållne drängen K. Olofsson i Björka nu förklarats häktad medan modern försatts på fri fot.
Av vad som vid förhöret framkommit synes vara uppenbart, att gärningen begåtts i hastigt mod, och att således ej något överlagt mord föreligger.
368
« skrivet: 2010-12-02, 09:01 »
Hej!
I artikeln Resandesläkter i Ångermanland av Bo Lindwall, i Släktforskarnas årsbok 1995, s. 174, under rubriken Friström, skriver han:
Till skillnad från Byströmmarna och Sjöqvistarna var Friströmmarna på fädernet av gammal djup resandefamilj. Namnet är påträffat bland resande släkter på olika håll i Sverige och Finland under 1700-talet...Vad finns för belägg där namnet är, enligt Lindwall, påträffat bland resande släkter i Finland? Är det någon som känner till något om detta?
Mvh
//Peder
369
« skrivet: 2010-12-02, 08:07 »
Christian Borglund, död 1766 17/11 (halshúggen) i Tiipilä by, Marttila sn (S:t Mårten), Finland. Kallas Artillerie Handtlangare och Zigenare 1766. Marttila (S:t Mårten) Död- och begravningsbok IC:2 (1762-1789) 1766, s. 214 v.: Tijpilä, [Död:] 17: [= November], Blef Artilleri Handtlangaren Christian Borglund för begånget dråp å Zigenaren Lorentz Meijer å Tijpilä [Mallmen?] halshúggen och på norra sidan å Moderkÿrckiogården begrafwen.  Se vidare om Zigenaren Lorentz Meijer i inlägg av mig 2010-12-02 under rubriken Meijer. //Peder
370
« skrivet: 2010-12-02, 07:53 »
Lorentz Meijer, född omkr. 1746 (uå,db), död 1766 13/7 (ihjälslagen, bg. 14/7) i Tiipilä by, Marttila sn (S:t Mårten), Finland. Marttila (S:t Mårten) Död- och begravningsbok IC:2 (1762-1789) 1766, s. 214 v.: Tijpilä, [Död:] 13: [= Juli], [Dop:] 14: [= Juli], Zigenaren Lorentz Meijer som blifwit ihjälslagen af Artillerie Handtlangaren och Zigenaren Christian Borglund begrafwen på Moderkÿrckiogården å Stillhet. 20: år gaml: Mällpengr gratis.  Se vidare om Christian Borglund under rubriken Borglund. En Sibilla, föddes 1766 26/10 (dp. 28/10) i Sigeners gård, Renko sn, Finland, som var dotter till Lorens Mejer och Juliana Johansdotter. (Hiski, http://hiski.genealogia.fi) Dotter till ovannämda Lorentz Meijer? //Peder
371
« skrivet: 2010-12-02, 06:01 »
Lena,
Du skriver ovan i ditt inlägg 2010-10-20, om en stöld som begicks i Nättraby 1738. Vad är din källa till den uppgiften?
I samma inlägg nämner du ett rättegångsprotokoll från Gudhems härad 1692, har du en närmare källhänvisning till den uppgiften?
Mvh
//Peder
372
« skrivet: 2010-12-01, 10:52 »
I Bollnäs tidning 1876-12-23, s. 3, under rubriken Landsorten.:
Dömd mördare. Den 14 d:s dömdes af rådstufwurätten i Östhammar wallackaren Carl Johan Pettersson att, för det han i uppsåt att döda med berådt mod beröfwat arrendatorn Jan Erik Carlsson från Kulla i Börstils socken lifwet, hållas till straffarbete på lifstid och för alltid wara medborgerligt förtroende förlustig. Mordgerningen begicks redan den 8 januari 1874 och Pettersson har allt sedan lyckats hålla sig undan. Han greps slutligen i Westland, der en bonde i Sandby (kusin till den mördade) igenkände honom. Pettersson och Carlsson hade på förmiddagen nämde dag sammanträffat å stadens gästgifwaregård, derwid en Carlsson följaktig hund börjat skälla på Pettersson, som deröfwer förtörnats och förebrått Carlsson. Då denne emellertid swarat att det gjorde ingenting om hunden skällde på skojare, hade Pettersson blifwit än mer uppbragt och med dragen knif rusat på och kullkastat Carlsson, från hwilkens widare wåldförande han likwäl förhindrats af innewarande personer, derwid en farbroder till wåldswerkaren fråntagit honom knifwen. På e. m. i skymningen, sedan Pettersson lånat sig en annan knif, hade han på gatan mött Carlsson, derwid han, hoppande ur sitt åkdon och under yttrande: nu skall en bonde gå åt, med höjd knif rusat på och stuckit Carlsson i högra sidan af halsen med den medhafda knifwen, så att ryggmärgen till ¾ afskurits och döden deraf genast följt, hwarefter Pettersson skyndsamt aflägsnat sig från staden.
----------
Är denne ovannämnda valackare Carl Johan Pettersson känd sedan tidigare?
373
« skrivet: 2010-12-01, 09:48 »
I tidningen Dalpilen 1914-01-23, s. 5:
Hemskt blodsdåd i Borås.
Ett hemskt blodsdrama utspelades i tisd. natt i en stuga strax norr om Borås, där en tattare lumpsamlaren Oskar Pettersson jämte familj bor. På tisdag kväll hade en måg till Pettersson hästhandl. G. Kindberg kommit på besök. Alla synas ha varit onyktra och kommit i ordväxling samt tagit till knifven. Oskar Pettersson nedstacks troligen af Kindberg, som i sin tur dödades af svågern Hjalmar Pettersson. Denne senare erhöll ett knifhugg i sidan och har införts till lasarettet i Borås.
Oskar Pettersson var i 60-års åldern och Kindberg, som i likhet med Hjalmar Pettersson förut varit straffad för knifskäring, omkring 50 år gammal.
374
« skrivet: 2010-12-01, 09:29 »
I tidningen Norra Skåne 1891-04-11, s. 2:
Halländske vagabonder. Till Halland skrifves: Såsom ett bevis på tattarefolkets märkliga motståndskraft mot yttre än så kraftiga inflytelser må nämnas, att tattareynglingen Carl Emil Kindberg, dräpte Holger Kindbergs son, vid läkarebesigtningen efter misshandel, som den 11 Mars å honom af ett par kamrater föröfvats, företedde utom en mängd smärre åkommor, sexton, säger 16, öppna sår i hufvudet och ansigtet, och ett af sjelfva slagen hade till och med spräckt sjelfva skallen. Hela hufvudet tedde sig såsom en blodig, uppsväld köttmassa, hvari hvarken ögon eller näsa kunde skönjas. Icke desto mindre blef Kindberg den 23 Mars efter elfva dagars vård å lasarettet utskrifven frisk och utan fara för framtida men.
375
« skrivet: 2010-12-01, 09:11 »
I tidningen Norra Skåne 1891-03-19, s. 2:
Tattareslagsmål. Till Hallandsposten skrifves: Till Varbergs lasarett har i torsdags i bedröfligt skick med hufvudet betäckt med sår införts tattaren Carl Emil Kindberg, son till den vid Smedjeholmen den 15 Oktober förra året dräpte Holger Kindberg. Rörande det mot honom begångna våldet uppgifver Carl Emil sjelf följande: Då han i onsdags qväll jemte tre fruntimmer befann sig å ett logeringsställe i Träslöf inkommo dit hans svåger Alexander Petersson och en annan slägting, borstbindaren Johan Emil Lindskog. Efter en stunds pokulerande öfverföll Alexander Petersson det ena fruntimret, och då Carl Emil skulle försvara henne, vände sig båda de nykomne mot denne, hvarvid de som vapen använde dels en piska och dess en kaminring. Sedan de grundligt genompiskat sitt offer, kastade de honom in i bredvidliggande kammare, der han utan hjelp fick ligga både länge och väl.
I onsdags qväll fick å lasarettet en annan tattare vid namn Sköfding sitt hufvud förbundet efter några knifhugg, som han skaffat sig. Såren voro dock af mindre farlig art. (H. P.)
376
« skrivet: 2010-12-01, 08:53 »
I tidningen Kalmar 1890-12-17, s. 2:
- Tattaremordet wid Smedjeholm. Från Falkenberg telegraferades den 15: Faurås häradsrätt har i dag dömt wallackaren August Kindberg till 8 års straffarbete. Kindberg förklarade sig missnöjd med domen.
377
« skrivet: 2010-12-01, 08:40 »
I tidningen Kalmar 1890-10-20, s. 4:
- Om tattaremordet wid Falkenberg skrifwes derifrån till Hallandsposten: En mordgerning begicks i onsdags i wår bygd. Det war några ökända tattare, som råkade i delo med hwarandra, hwarwid den ene fick släppa lifwet till. Förloppet, så långt man känner, war följande:
Johan Holger Kindberg med sin 20=årige son Carl och August Kindberg med sin 17=årige son Frans Gustaf Leonard samt hustru och fyra minderåriga barn besökte torgdagsmarknaden här. Holger war något drucken och oregerlig hela dagen, August deremot nykter.
Wid sex=tiden på e.m. körde August K. med familj från staden, Holger med sin son strax derefter. Den senare upphann den förre wid Smedjeholm i Stafsinge, der mordet begicks.
Wid half 8=tiden kom Holgers son körande med faderns lif till länsman Falks bostad, hwarpå spaningar genast anstäldes, hwilka hade till följd att August Kindberg följande morgon greps af t. f. kronolänsman Ankarloo. Han häktades och är transporterad till Warberg. Sonen Frans har deremot icke påträffats.
Om sjelfwa tilldragelsen känner man ej annat än hwad August berättat.
Enligt denne skulle derwid ha tillgått sålunda: Då han och familjen upphunnits af Holger, hade denne welat påtwinga August bränwin, men han hade nekat mottaga sådant. Då hade ordwexling uppstått och Holger, som stigit af sin wagn, skjutit på A., dock utan att träffa. För att förswara sin fader hade då sonen Frans aflossat ett par revolverskott mot H. och sedan med en dolk stuckit honom. Frans skulle således wara den ende skyldige.
Wid besigtningen har wisat sig, att Holger fått twå kulor genom hufwudet och fem knifstyng i bålen. Holgers son berättar, att då ordwexlingen uppstått, hade han af rädsla kört ifrån fadern, men sedan wändt åter.
Holger war 44 år gammal. August Kindbergs son Frans hade för omkring 2 månader sedan utgått från Mäshult. Anmärkas bör, att något skjutwapen tillhörigt Holger icke anträffats, men wäl en sabel.
Sannolikt är, att Holger först angripit med sabeln och att August och sonen då tillsammans gifwit H. sin bane. Holger och August woro kusiner.
378
« skrivet: 2010-12-01, 08:08 »
I tidningen Dalpilen 1890-10-17, s. 3:
Tattaremord i Halland.
Halmstad i går.
Tidningen Halland meddelar i dag från Falkenberg: Tattaren Johan Olger Kindberg mördades i går eftermiddag i Smedjeholmen, Stafsinge socken, af sin kusin tattaren August Kindberg och dennes son Frans. Den mördade hade erhållit två skottsår och fem knifhugg. August Kindberg är häktad, sonen efterspanas.
----------
Samma annons återfinns i tidningen Kalmar 1890-10-18, s. 4.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-12-01 08:13)
379
« skrivet: 2010-12-01, 07:58 »
I Lindesbergs allehanda 1876-11-03, s. 4, under rubriken Rättegångs- och polis=saker.:
Tattarelif. Tre tattare inkommo nyligen till en för lönkrögeri straffad person i Falkenberg och fordrade bränwin. Då detta nekades, nedsköt en af dem, Holger Kindberg, sonen på stället medels ett revolverskott. Alla tre äro häktade. En slägting till mördaren hade samma dag i restaurationen i Falkenberg, der marknad hölls, med en knif illa skurit tre personer.
380
« skrivet: 2010-12-01, 07:48 »
I Bollnäs tidning 1876-10-28, s. 3:
Wåldsbragder af tattare. Från Falkenberg skrifwes: Marknaden i Falkenberg sistl. tisdag gynnades af ett förträffligt wäder och war talrikt besökt. Hwad som särskildt gör denna marknad framför andra minneswärd är den mängd wilda uppträden, som derunder föreföllo, nästan uteslutande tillstälda af kringstrykande tattare eller kältringar. Bland andra dåd, som af dylika band föröfwades, må nämnas, att en wallackare och hästskojare wid namn A. Kindberg å en af stadens restaurationer, utan ringaste föregången ordwexling, med en dolk tilldelade hemmansegaren P. S. Andersson ett stygn i bröstet, emellan refbenen, så djupt, att man hwarje ögonblick befarar dennes död, derefter anföll drängen A. Samuelsson och stötte likaledes dolken i dennes bröst samt slutligen wände sig mot snickaren N. Andersson och skar denne illa i halsen. Samtlige de sålunda illa tilltygade äro inlogerade i enskilda hus här i Halmstad för åtnjutande af läkarewård. - Gerningsmannen blef genast gripen och insatt i häkte.
Äfwen det i orten häromkring wanligen förekommande wapnet blypiska sparades icke denna gång. Så till exempel blef fiskaren J. P. Hansson med en dylik tingest tilldelad ett swårt slag i bakre delen af hufwudet så att ymnig blodförlust uppstod. Hwem som werkstälde detta sista dåd, blef ej bekant.
- Den 16 d:s på aftonen föröfwades en ohygglig gerning inom Winbergs socken, ungefär en half mil från Falkenberg. Ett kringstrykande band af tattare, eller den der i orten allmänt bekante wallackaren O. Kindberg med följe, som förmodligen war stadt på wäg till marknaden i Falkenberg, infann sig nämligen sagda afton hos O. P. Dahlgren, boende å Winbergs hed, och begärde att få köpa bränwin. Då ett nekande swar erhölls på denna framställning, började sällskapets ton blifwa pockande, ja till och med hotande, hwarför husets inwånare utwisade det trotsiga följet. Förbittrad häröfwer, framdrog en af tattarne - troligen sjelfwe hufwudmannen - en revolver och aflossade mot Dahlgrens son ett skott, som inträngde genom ena ögat och utgick å motsatta sidan af hufwudet samt ögonblickligen dödade den deraf träffade. Emellertid afgick skyndsamt rapport härom till kronolänsmannen i orten, som infann sig och häktade tre personer af bandet, hwilka i afbidan på ransakning blifwit afförda till kronohäktet i Warberg.
381
« skrivet: 2010-11-30, 07:19 »
Anders Olof Nilsson (alias Anders Olofsson) och hans moder Anna Maria Larsdotter m.fl. intogs på Östersunds länsfängelse 1846 27/9 för delaktighet i knivslagsmål, se vidare mer därom i inlägg av mig 2010-11-28 under rubriken Stålberg.
----------
Finns det några tänkbara uppgifter eller indicier på vem Anders Olof Nilssons moder Anna Maria Larsdotter, född ca 1807, kan vara dotter till?
//Peder
382
« skrivet: 2010-11-28, 22:57 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1890-11-14, s. 3-4, under rubriken Rättegångs- och polissaker.:
Tattarmordet vid Falkenberg. Ransakning med för mordet å tattaren Johan Holger Kindberg häktade Alexander August Kindberg hölls inför Årstads, Faurås och Himble häradsrätt å länscellfängelset i Varberg i fredags.
Som bekant hade den häktade, hans son Frans Gustaf samt hans fästekvinna Maria Ahlqvist åkande från Falkenberg sammanträffat med den mördade Holger och dennes son Carl Emil. En ordväxling hade uppstått på Smedjeholms gär
[Forts. s. 4:]
de. Därvid hade de båda partierna hoppat ur sina vagnar och en strid på lif och död uppstod. Slutet blef att Holger fick tillsätta lifvet medan hans son kastade sig upp i vagnen och lyckades undkomma.
Inför rätten uppgaf nu, enligt hvad som skrifves till G. H. T., August att Holger hoppat ur sin vagn, beväpnad med sabel och revolver, under hot att mula (enligt den anklagade ett romaniuttryck för att döda, slakta) August Kindberg och hans sällskap. Då Holger med sabeln i högsta hugg rusade på August, hade denne kastat bort sin obrukbara revolver och dragit sin knif, med hvilken han tillfogat Holger några nyp i underlifvet. Han stötte honom några gånger. Då hade August hört ett skott, och eftersom Holger därvid yttrat: det skulle du inte gjort, Gustaf, hade August förstått att sonen Frans Gustaf skjutit. Trodde att detta skott dödat Holger, enär denne efter skottets aflossande segnat ner.
Emellertid framgick af obduktionsprotokollet att af de 11 sår, som funnits å den döda kroppen, 9 sannolikt varit knifstygn. Af skottsåren hade intet varit absolut dödande, hvilket i det närmaste varit förhållandet med 7 af knifstygnen.
Det hugg, som träffat hjärtat, hade ensamt varit tillräcklig att döda.
Sedan den anklagade fått del häraf, sökte han slingra sig undan. Han tyckte dels att huggen varit för många, dels för djupa, ty han brukade aldrig att stöta så hårdt. Meningen hade varit att endast tukta Holger och därför hade han stött lindrigt. Han fritog dock sin son för att ha tillfogat det dödande hugget i hjärtat och antydde att någon annan af vandringsfolket kunnat göra detta, men invecklade sig strax därpå i motsägelser då han medgaf sig ha sett Holger segna ned och dö på dikeskanten efter mottagandet af det ofvannämda skottet.
Fem vittnen hördes och därjämte den mördades son, men hade de föga af vikt att berätta. För öfrigt tycktes genom den anklagades egna erkännanden saken blifvit så pass klar, att han kan blifva fäld.
Den flyktade unge mördaren Frans Gustaf har spårats i Svartrå och antages att han uppehåller sig någonstädes å Smålands- eller Vestgötagränsen.
383
« skrivet: 2010-11-28, 21:29 »
I Tidningen Kalmar 1874-03-06, s. 2:
- Zigenare och koppor. I en uppsats om zigenarne, uti Norra Hallands Tidning, påstås att utländska zigenarhorder wanligtwis föra med sig koppsmitta och artikelförf.[fattaren] antager att möjligen den swåra koppepidemi, som hemsökt Stockholm och andra orter härleder sig från den hord, som i somras och höstas dragit omkring i Swerige. I samma uppsats betonas, att wåra s. k. hästskojare äro af helt annat ursprung än de werklige zigenarne, som numera uppehålla sig talrikast i Donaufurstendömena. I Moldau och Wallachiet anses omkring 200,000; i Turkiet ungefär 200,000; i Ungern och Siebenb?rgen cirka 97,000; i Spanien 40,000; i England 18,000; ett mindre antal i Frankrike och Tyskland. Artikelförf.[attaren] säger nämligen: De norske fanter, de danske kjeltringer och de swenske skojare (krämare) känna mycket wäl, att de ej äro af samma folkstam som zigenarne; de erkänna äfwen, att deras språk, rotvälskan eller rodi, ej är detsamma som zigenarnes rommani. Kjeltringarne i Danmark kalla sitt språk Præveliqvant (det sköna språket), och högst 50 ord deraf äro beslägtade med zigenarnes rommani. Rotwälskan begagnas nu mera allmänt bland stortjufwar af alla nationer och kallas derföre också tjufspråket. Det äkta tattarfolket hade inga boplatser; en bofast zigenare är något otänkbart. Wåra nu warande skojareföljen hafwa deremot hus och hem samt äro nu mera skattskrifne, ehuru de merändels äro stadda på wandring efter rof. Under sin kringwandring uppträda männen såsom glasmästare, zinkare, skärslipare, bleckslagare o. d., eller såsom hästbytare och afdragare. Qwinnorna ockra på widskepelsen, öfwa trolldom, spå i hand eller bota kreatur, hwilka de förut sjelfwa förgiftat. I Jerlåsa socken af Upland äro bosatta hela skojarekolonier, skattskrifna såsom lumpsamlare wid Lingonbacka pappersbruk. På Hallands=ås hafwa från forna tider stora hopar af detta slägte haft sina boplatser, derifrån utsträckande sina wandringar öfwer hela Halland och Skåne.
384
« skrivet: 2010-11-28, 16:30 »
Hej, Arvid
I ditt svar (sista stycket) till Ann-Louise Westberg skriver du att hon kan mejla mig så kan jag ge lite mer utförliga källor. Jag vill påminna dig, att det är här diskussionen är, där frågor- och svar ställs till förfogande till Nättidningen Rötters forskare och läsare. Jag och säkerligen fler är intresserad och vill kunna få möjligheten att ta del av källäget och av oberoende värdering av andras tillhandahållande av uppgifter.
Bidrar med dessa uppgifter, där ett signalement återfinns på Carl Magnus Abrahamsson.
----------
Fångvårdsanstaltens i Östersund arkiv, Fångrullor (Liggare rörande fångar) DIIIa:6 (1842-1846) 1846 (SVAR), bildid: A0042784_00148 - A0042784_00152:
Den 27 september 1846 klockan 5 e.m. intogs på Östersunds länsfängelse (löpnummer 80-86): Ett större resandesällskap på sju vuxna och fyra barn vilka kommit i knivslagsmål med varandra, nämligen bleckslagaren Anders Olofsson från Norge 18 år, korgbindaren Nils Eric Gran från Norge och hans fyra barn, döttrarna Elisabeth Helena 13 år, Hedda Sophia 10 år, Wilhelmina 8 år och sonen Elias 3 år, Carl Magnus Abrahamsson från Själevad 23 år, Maria Ståhlberg från Själevad 42 år, Johan Fredriksson från Norge 56 år, Lena Sofia Lindström från Norge 42 år och Anna Maria Larsdotter från Norge 39 år. Alla kom de att bli Införpassad af Länsman Larsson för Slagsmål.
Om detta slagsmål och berörda personer tecknas följande beskrivning enligt fånglistan (ovan):
Anders Olofsson, Bleckslagare från Norrige, 18 år, 5 fot 3. tum, brunett, sargad i ansigtet och kroppen, genom begagnande af knif. Han blev sedan Utförpassad till Urtima Ting med Rödöns Härad d:[en] 15de October kl. 6. f.m. och återkom den 15de; s:m. kl. 2 eftermiddagen. Det antecknas att Genom Rödöns Urtima Tings Rätts Utslag af d.[en] 15de October är Anders Olofsson vorden dömd att, för det han tilldelat korgbindaren Nils Eric Gran 7. större och 3 mindre sår böta 76 daler, för bruk af knif 100 daler och för första resan fylleri 10 daler silfvermynt med 62 Rdr Banco, eller i saknad af tillgång för böternas erleggande dem aftjena med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd. Anders Olofsson saknade medel för att erlägga dessa böter, varför Vatten och brödstraffet började den 17de October kl. 6. f.m. och slutade den 14de /fjortonde/ Nov.[ember] kl. 6. f.m. Under fängelsetiden utfick han beklädnadspersedlar Enligt Rap.[port] af d.[en] 25te October Ett par strumpor och ett par skor. Han Afgick från häktet d.[en] 14 Novemb.[er] kl. 8. f.m. och antecknas för 47 underhållsdagar.
Nils Eric Gran, Korgbindare från Norrige, 42 år, 5 fot 8 tum, brunett, sargad å ansigtet och kroppen genom knifhugg. och han blev liksom Anders Olofsson Utförpassad till Urtima Ting med Rödöns Härad den 15de October kl. 6. f.m. och återkom d.[en] 15de i samma månad kl. 2 e.m. Det antecknas att Jemlikt Rödöns Urtima Tings Rätts utslag af d.[en] 15de October är Nils Eric Gran dömd att för det han tilldelat Bleckslagaren Anders Olofsson 2ne större och 5. mindre sår 30 daler, för nyttjande af knif 50 daler och för fylleri första gången 10 daler silfvermynt med 30 Rd Banco eller i brist af böter den å Östersunds Länshäkte aftjena med 22 dagars fängelse vid vatten och bröd. Nils Eric Gran saknade även han medel för att erlägga dessa böter, varför Vatten och brödstraffet börjades den 17de October kl. 6. f.m. och slutade den 8de Nov.[ember] kl. 6 f.m. Han avgick från häktet den 8 november kl. 8 f.m. och antecknas för 41 underhållsdagar.
Elisabeth Helena, 13 år, Dotter till förenämnde korgbindare Gran, 4. fot, 6 tum, brunett.
Hedda Sophia, do do [do do = dotter till förenämnde korgbindare Gran] 10 år, 4. fot, 5 tum brunett.
Wilhelmina, Åtta år, dotter till förenämnde Gran, brunett.
Elias, 3 år, son till förenämnde Gran dito [dito = Brunett].
Carl Magnus Abrahamsson, från Själevad 23 år, 5 fot, 8 tum, brunett. Införpassad för delaktighet i slagsmål. Det antecknas att Jemlikt Konungens Befallningshafvandes Beslut af den 28de Septr ställdes Abrahamsson på fri fot. Han avgick från häktet samma dag kl. 4 e.m. och antecknas för 1 underhållsdag.
Maria Ståhlberg, från Själevad, 42 år, 5. fot 4 tum, brunett. Införpassad för delaktighet i slagsmålet. Det antecknas att Jemlikt Konungens Befallningshafwandes beslut af den 28de Septr ställdes Maria Ståhlberg på fri fot. Hon avgick liksom Carl Magnus Abrahamssom från häktet samma dag kl. 4 e.m. och antecknas för 1 underhållsdag.
Johan Fredriksson, från Norrige, 56 år, 5 fot, 4 tum, brunett. Införpassad för delaktighet i slagsmålet och liksom Carl Magnus Abrahamsson och Maria Ståhlberg ställdes han den 28 september på fri fot och avgick även han samma dag kl. 4 e.m. och antecknas för 1 underhållsdag.
Lena Soffia Lindström, från Norrige 42 år, 5 fot, 4 tum, brunett. Införpassad för delaktighet i slagsmålet och liksom de övriga ställdes hon den 28 september på fri fot och avgick samma dag kl. 4 e.m. och antecknas för 1 underhållsdag.
Anna Maria Larsdotter, från Norrige 39 år, 5. fot, 1. tum brunett. Införpassad för delaktighet i slagsmålet och liksom de övriga ställdes hon den 28 september på fri fot och avgick dagen efter den 29 september kl. 4 e.m. och antecknas för 1 underhållsdag.
----------
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-28 16:38)
385
« skrivet: 2010-11-22, 21:15 »
Arvid,
Jag kanske förmulerade min fråga lite oklart. Vad är det som i källorna identifierar denne Richard - som Carl Gustaf?
Efternamnet är ju detsamma, så där behövdes ju ingen försvenskning. Tyvär Arvid, kan jag inte hjälpa dig, vet ej var mina gamla anteckning som jag har kommer ifrån. Men dessa kladdar brukar jag ej använda mig utav, förrän jag kan påvisa sanningshalten i dem med tillhörande och nödvändig källhänvisning.
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-22 21:17)
386
« skrivet: 2010-11-22, 20:18 »
Arvid,
Intressanta uppgifter, visserligen hade jag andrahandsuppgifter (utan källhänvisning) på att han är Morian. Att denne Richard Abramsson är densamme som Carl Gustaf Abrahamsson, hur vet du det, och i vilken källa anges denne Richard vara Svenskdöpt - Generalmönsterrullan där också, eller?!
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-22 20:19)
387
« skrivet: 2010-11-21, 17:17 »
Leif, m.fl. Vet inte om detta är känt sedan tidigare i tråden ovan, från Svenskt diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven: http://62.20.57.212/ra/medeltid/soksida.html SDHK-nummer: 1494-02-11 Utfärdandeort: Kuggböle i Saltvik Språk: svenska Utfärdare: Väpnaren Nils Jönsson (Sluk), häradshövding på Åland Innehåll: Väpnaren Nils Jönsson (Sluk), häradshövding på Åland, avger intyg att framlidne borgmästaren i Stockholm Nils Pedersson och borgaren där Oleff Michelsson var släkt på båda sidor till fjärde man. Medeltida avskrifter: Stockholms tänkebok 1492-94, s. 310 Tryckt: FMU 4537 ---------- Och från Finskt diplomatarium Fennicum: http://193.184.161.234/DF/index.htm 4537 Väpnaren Nils Jönsson (Sluk), häradshövding på Åland, avger intyg att framlidne borgmästaren i Stockholm Nils Pedersson och borgaren därstädes Oleff Michelsson var släkt på båda sidor till fjärde man. Stockholms orig. tänkebok 1492-94, sid. 310, svenska riksbiblioteket. Kuggböle i Saltvik 11 februari 1494. Jach Nielz Jensson aff wapn i Gregersby, herrishöffdinge i Aalandh pa thenne tijdh, gör vitterligth met thetta mith nerwarendes opne breff, at then tijdh jach tingh hiolt j Saltwijck sochn j Koggeböle j erligx och velborens mants Knwt Posses nerwaren, höffuitzman pa Kastelleholm, anno Dominj millesimo quadringentesimo nonagesimo quarto vppa ffastelauens tisdagh, komo fore retta vppa sattho tinge beschedelige men Biörn Mansson och Johan Mansson aff Heluitis torp i Lemmelande sochn met sworno vithne, som her epter scriffne standa: Berger Olsson, Oleff Nielsson j Hamerlandz sochn, Mans Bryse, Niclis Stensson j Eckeröö, Bencth Mansson samastadz, Peder Nielsson i Koggeböle, som nw lensman er pa thenne tijdh; witnade och epthersworo vppa bocken met staffuandom ede, ath erlich man Nielz Pedersson, som borgamestare var j Stockholm, Gudh hans siel nade, ok beschedeligh man Oleff Michelsson, nw borgere samastedes, wore skylde vppa badhe sydor til fyerde man; thet vitnade thenne for:ne sex men och sworo, ok tesse epterscreffne tolff, som tha j nempden sato, samtychthe ok epter sworo, ath thet swa j saningen vaar, som war först Engelbrecht i Langebeens öde(!), Mattis Mansson ther sammastedz, Mans Japsson i Berthaby, Michel Helgasson i Tengessööde, Anders Laurensson ibidem, Erich Nielsson i Sylööde, Mattis Nielsson sammastadz, Niclis schomager ther samestedz, Hinrich Laurensson j Ragnilsby, Lasse Jwnckare ther samastadz, Oleff Mansson i Haralssby ok Jeppe i Hiorthöö. Til ytermera visse ok vitnisbördh tha bedher jach velboren man Knwt Posse at han tricker sit jncigle nedan fore thette breff met mith, som är giffuit ok scriffuit aar och dach som forscriffuit staar, ok framdelis viliom [wi] vittherligare bespörie ok rantzake nw epter xiiij dagh j the ij sochner ther the barnfödde äre, ner wij her epter ting hollom. ---------- Mvh //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-21 18:01) (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-21 20:08)
388
« skrivet: 2010-11-21, 13:07 »
Björklinge Födelse- och dopbok LIa:1 1723-1740 (SVAR), fol. 49:
Aprilis. 2. [..]stdagen., Christian, Pat. Hechtmakaren eller Zigenaren Petter Lorentsson ifrån Örebro. Mat. h.[ustru] Dordie Anderßdr född i Södertällie., [Dopvittnen:] Lars Blomberg, faderbrodern. Jöns Olson S[.....] i Bengtzbo. h.[ustru] Sigrid Mårtenssdr i Bengdtzbo. h.[ustru] Margeta Larßdr klåckarens. No. denna Petter Lorentsson med sit anhang landzstrÿkare och tiúf föllie, hafva sprúngit gatúlopp i Tijerp, och äro fördrifna.
----------
Är denne Lars Blomberg som uppges vara faderbrodern till det döpta barnet känd sedan tidigare?
389
« skrivet: 2010-11-21, 12:58 »
Jag la in denna dopnotis här under Svart, hade ju alternativet med Ekenberg med, som även nämns som dopvittne eftersom Busk inte är identifierad ännu. Ja, även jag var inne på tanken att Busk = Busch?
Notera att en Anna Catharina Bastiansdotter ingår 5 år tidigare (1738) i Petter Lorentzsons följe, då han låter döpa sina två söner i Kisko sn i Finland, se vidare under rubriken Peter Lorenssons släktkrets.
Intressant detta med tanke kopplingen till Adam Zephanes.
390
« skrivet: 2010-11-20, 20:02 »
Johan Fredrik, född 1743 8/2 (dp. 9/2) i Tenala sn (Tenhola), Finland. Tenhola (Tenala) Födelse- och dopbok (1741-1759) 1743, s. 93: [...?] Tartarens och Swenska Artillerie karlens Alexander Búsks och deß hústrús Anna Catharina Adam Sebastiansdotters Barn Johan Friedrich, född d.[en] 8. Feb:[ruari] únder föräldrarnas resa if.[rån] Úskela hit till Tenala, och Christnad d.[en] 9 ejusdem. Faddrarna woro Soldaten och tartaren wid Åbolendska Infanteriet och [Biarno?] Compag[nie] Johan Swart, [hafwa.....?] sitt bostelle i Uskela Sochen [Ingra?] bÿ, Reserve karlen únder samma regemente och Compagnie Daniel Johansson Ekenberg, hemma i dito kýrckiobÿn, Bonde=hústrún Anna Ers: dotter och Pigan Sophia Hind: dotter, begge if.[rån] Hýcka här i Tenala. 
391
« skrivet: 2010-11-19, 16:47 »
Anders Åkerlund, född omkr. 1670 (åu,db), död 1750 (bg. 11/2) i Ljusa gård i Hynis by, Kalanti sn, Finland. Anders Åkerlund dopvittne 1738 22/3 i Kisko sn, Åbo län, Finland då Petter Lorentzsons och Dorothea Andersdotters döpte sina två söner Fredrik och Andreas (se ovan tidigare inlägg). Kalanti Död- o- begravningsbok JK 98 (1742-1759) 1750, s. 11: Februarii d[en] 11., Tartar Gambla Karlen Anders Åkerlúnd i Hýnis Liúsla af Lúngsoot död blifwit begrofs [...?] i [...?] på kýrkiogård [.... .... .... .... ....?], [Ålder, år:] 80, [Månader:] 2, [Veckor:] 1, [Dagar:] 3.  ---------- Tavastkyro (Hämeenkyrö) Vigselbok JK 652 (1717-1774) 1727, s. 31: dn 6 Septembr Signeren Anders Åkerlúnd med Enckian Brita Antonii dotter.  Vet ej om denne zigenare Anders Åkerlund är densamme som dog 1750, men möjligheten finns ju. ---------- Anders Åkerlunds och Maria Persdotters barn: Anna, född 1738 6/2 (dp. 13/2) i Kalanti sn, Finland. Kalanti Födelse- och dopbok JK 98 (1690-1741) 1738, s. 119: [Född:] 6. [= februari], [Dop:] 13, Tartarens Anders Åkerlúnds och hu Maria Pehrsdrs dotter Anna Ts [= testes] Bonden Math. Thomazs [ifr? Tammelà? Pjetilä?], Enckan hu Mari[a?] Henricsdr [ifr. ....?] [Bond.?]Pigan Barbara Jonas Holmberg och deß så föregijfna hústrú Maria Christiansdåtter.  ---------- //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-19 16:54)
392
« skrivet: 2010-11-19, 16:10 »
Katarina, född 1749 30/10 (dp. 1/11) i Tupila by, Paimio sn (Pemar sn), Finland. Paimio (Pemar) Födelse- och dopbok I:C2 (1728-1749) 1749, s. 94: Túpia, [Född:] 30. [= Oktober], föd.[des] hantlangarens Alexander Bergmans och deß hústrús Sophia Johansdtrs dotter Christ:[nades] dn 1. Nov[ember] til Catharina af J.O. Wittnen B.[onden] Matz Michelßon med deß hu ifrån Túlpia och gl. B.[onden] Johan Erßon med sin hu ifrån [Ballikla?]. 
393
« skrivet: 2010-11-18, 12:37 »
Om den Peter Lorensson som Anne Minken skriver ovan i tråden fr.o.m juni 2007. Petter Lorentzon och Dorothea Andersdotter får två barn (tvillingar), födda i Finland: Friedericus (Fredrik) och Andreas, född 1738 22/3 (dp. 22/3) i Kurkela, Kisko sn, Åbo län, Finland. Födelse-och dopbok Kisko IC:1 (1689-1795) 1738, s. 67: Kúrkela, d[en] 22 martii en Ta[r]ttarns och gl förafskiedade Båtmans i CarlsCrona Petter Lorentzsons, och h.[ustru] Dorotheà Andersdr tvillingr födda samma dag, och kallades den först födda Friedericús, och den senare Andreas. Test:[es] Esaias Wenström, och Anders Åkerlúnd. h.[ustru] Anna Cath:[arina] Bastiansdr, Pig[an] Sophia Andersdr deßa af deras följe, men Eric Ersson, Johan Thomàson, Matz Ersson, h.[ustru] Anna Er dr, P.[igan] Walborg Thomàdr alla i Kúrkela., Friedericús och Andreas E. S.
Har det kommit fram något mer om denne Peter Lorensson sedan diskussionen ovan 2007, och vem var hans hustru Dorotea Andersdotter? Är han identifierad med sin närvaro i Karlskrona, där han tidigare möjligen var Båtsman?
//Peder
394
« skrivet: 2010-11-16, 19:47 »
Ström (Jämtland) Död- och begravningsbok F:1 (1863-1890) 1887 (SVAR):
[Död:] 3 [= februari], [Begravd:] 13 [= mars], Karl Ludvig Nikolaisen Lundmark Rörås i Norge, [Dödsorsak:] Mördad medels knifstyng., [Anteckning:] till kors, nu borta, [...?] å mordplatsen å gamla landsvegen till Tullingsås, strax hitanför Tallqvists torp., [Särskilda anteckningar:] Begrafningsattest afsänd till pastorsemb.[etet] i Rörås i Norge d.[en] 16/2 87.
395
« skrivet: 2010-11-16, 18:34 »
Susann,
Det blir lite enklare för dig att få den hjälp du behöver, om du uppger dina källor till dina uppgifter.
Jag tittade i Undersåkers födelse- och dopbok 1865, men fann ingen Sofie inskriven där. Uppgiften är införd i efterhand i SCB's utdrag, som just skall vara utdrag ur födelse- och dopboken.
SCB Födelsebok (Utdrag ur födelse- och dopbok) Undersåker H1AA:202 1865 (SVAR):
[allt inskskrivet med blyerts och ifyllt igen med bläck:] Aug[usti] 9, Sofia, Kopparslagaregesällen Olof Christian Hedenberg o[ch] Johanna Christiansdr [Ej ifyllt med bläck:] Åre, [Gifta:] 1, [Moderns ålder:] ok[änt], [Särskilda anteckningar:] (Se Håsjö)
----------
Födelse- och dopbok Håsjö C:4 (1862-1886) 1865, fol. 6 (SVAR):
[Född:] Augusti 9, [Dop:] Augusti 25, Sofia, Kopparslagaren Olof Christian Hedenberg o[ch] hu[stru] Johanna Christiansdr, [Hemvist, jämte pagina i Husförhörsbok:] Åre, [Dopvittnen:] f.[örre] B.[onden] Jonas Ersson o[ch] hu[ustru] i Walla. Handl.[anden] P. Östberg o[och] Hu[stru] ibm. [= ibidem] Kopparslagaren Ifver Jacobssen o[ch] Christina Christiansdotter i Trondhjem., [Särskilda anteckningar:] Dopattest afsänd till Pastor i Undersåker d.[en] 26/8 Döpt af O. Annrén
----------
SCB Födelsebok (Utdrag ur födelse- och dopbok) Håsjö H1AA:202 1865 (SVAR):
Augusti 9, Sofia, Kopparslagaregesällen Olof Christian Hedenberg och Johanna Christiansdotter från Åre, [Särskilda anteckningar:] Dopattest afsänd till Pastors Embetet i Undersåker d.[en] 26/8
Ej införd i Åre födelsebok.
----------
Mvh
//Peder
396
« skrivet: 2010-11-15, 19:54 »
Fick starta om datorn, så jag kunde ej bifoga i efterhand. Bifogar ett utdrag ur födelse- och dopboken för Vilhelmina Schwartz. Kajaani (Kajana) Syntyneet (msrk) (1856-1877) 1877: [Född:] 7 [= mars], [Dop:] 3/4, Wilhelmina oäkta Qp. [= Qvinnspersonen] Margareta Schwartz Fr [= Faddrar:] Abram Ryberg Eva Tolonen Agatha Ryberg, [Moderns ålder:] 32., [?:] 156. 
397
« skrivet: 2010-11-15, 19:32 »
Finlands släkthistoriska förening (FSHF) har i nuläget ett pågående projekt att digitalisera arkiverat material från Finland, bl.a. ministerialböcker, på denna webbplats: http://www.sukuhistoria.fi/sshy/index.htm För närvarande finns inte alla församlingar i Finland inskannade. Seth (Setty) Alexander (Aleksi) Långströms, född 1873 19/5, hustru Vilhelmina Schwartz (Svartz, Svarts, Svartsi), som uppges vara från Kajana i Finland (se under rubriken Långström), och född 1877 7/4 enligt hennes dödnotis, återfinns i födelse- och dopboken som född 1877 7/3, döpt 7/4 i Kajana, u.ä. dotter till Margareta Schwartz. //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-15 19:51)
398
« skrivet: 2010-11-15, 11:42 »
Hej! Återkommer till mina funderingar och framlyft fråga från 2010-11-08. ---------- En Lisa Berg skriver under rubriken Trondhjemmer, måndagen 01 september 2003 - 15:09: Har nettopp kommet over en gammel slektstavle. I følge den skal Fredrik Faltin Hartman f.ca 1745 barn med Anna Kristina Linvall. være av finsk avstamming. Hans foreldre skal være: Wilhelm Longstrøm og Maria Katrina Palm. Finnland. Men Lisa Berg tillägger, att hon ej har någon källa som styrker detta. ---------- Anders Berg, I en listad antavla utförd av dig: http://stoltz.scangen.se/, länkad under rubriken Stoltz, uppger du Vilhelm Longström Hartman och Maria Catharina Palm som föräldrar till Fredrik Faltin Hartman Hansson, född ca 1740 i Malmö. Hur ser dessa belägg ut för att fastställa Vilhelm Longström Hartman och Maria Catharina Palm som föräldrar till Fredrik Faltin Hartman? Bo Lindwall skriver i Släktforskarnas årsbok 2003, Syskonen Faltins härstamning, s. 90: I ett pass 1778 kallas Fredrik [Hartman] för Fredrik Faltins son Hartman vilket tyder på att fadern hetat Valentin. Mvh //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-15 11:44) (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-15 12:03)
399
« skrivet: 2010-11-14, 16:25 »
I Polisunderrättelser N:o 134, Tisdagen den 16 November 1915:
Zigenaren, kopparslagaren, svenske undersåten Berzik Taikon i Västerås har anmält, att tyske undersåten, zigenaren Max Hillers son obehörigen av prästerskapet i Västerås förskaffat sig ett prästbetyg, utfärdat för Taikon, vilket betyg Hiller använder för att förskaffa sig fördelar såsom svensk undersåte på sina resor omkring i landet.
Sålunda hade Hiller, vilken tillsammans med sin fader, sin moder och sin hustru Kethe samt ett flertal syskon och sina egna barn på vintern 1913-1914 uppehöll sig i Köping, hos pastorsämbetet därstädes låtit döpa ett i Köping 17/3 14 av Hillers hustru framfött flickebarn, som de kallade Agnes Jonika, samt lät införa detta barn på ett för Berzik Taikon och hans hustru utfärdat prästbetyg.
Vidare uppgaf Taikon, att det Hillerska sällskapet, vilka samtliga äro utländska undersåtar, hava för sed, att skriftligen hos olika pastorsämbeten i landet inom vilkas församlingar av Hiller kända zigenare med svensk medborgarrätt äro skrivna och bosatta, begära prästbetyg med dessa svenska zigenares namn, varpå Hiller vid begäran av resolutioner att få uppträda, hos vederbörande myndigheter företer dessa oriktiga prästbetyg och på så sätt undandrager sig bevillningsavgifter.
En Max Hiller, alias Josef Demeter, finnes omnämd i N:ris 83 A 9 och 99 B 12 - 09 samt en Josef Demeter, alias Josef Vilhelm Lindgren, alias Josef Dimetri i N:ris 24 B 7 och 32 D 1 - 10.
Hiller, som jämte sin hustru och ett flertal barn plägar resa omkring och giva varjehanda föreställningar samt handla med hästar, torde därför jämte det övriga sällskapet efterspanas och lagligen behandlas; enligt begäran av stadsfiskal Åkerström i Köping. (PU 1915,134,6)
----------
Enligt namnregistret för ovan nämnda underrättelse, var Josef Demeter, född 1874 24/6.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-14 16:30)
400
« skrivet: 2010-11-14, 15:48 »
I Polisunderrättelser N:o 108, Torsdagen den 16 September 1915:
Sedan zigenaren Cori Tajkon från Gävle för laga åtgärd angivit, att hans dotter, Katarina Kaaritaik, blivit någon dag under sommaren 1914 i närheten av Bankebergs järnvägsstation våldtagen av å obekant ort varande Johan Kolombar och Zurga, vartill som vittnen uppgivits Damen Tajkon och Josef Petrowitcsh, ävenledes å okänd ort, hava bemälde Kolombar och Zurga efterspanats i orten, därvid utrönts, att ett zigenarsällskap, vars hövding skulle heta Karl Kolombar, natten före 30/8 haft läger vid Mantorps järnvägsstation och samma dag löst biljett till Laxå dels vid Mantorp och dels vid Mjölby samt avrest norrut. Ifrågavarande Kolombar och Zurga samt Tajkon och Petrowitsch torde därför efterspanas och vid anträffandet höras om brottet samt, därest Kolombar eller Zurga vare sig genom eget erkännande eller annorledes kunna bindas till saken, dessa för vidare utredning anhållas och telefonmeddelande sändas länsman Leffler i Valkebo härad, vilken begärt efterlysningen. (PU 1915,A108,1)
401
« skrivet: 2010-11-14, 15:03 »
Om Amanda Kristina Fredriksson-Vigardt, född 1883 14/10, och Karolina Natalia Fredriksson-Vigardt, född 1886 26/2, i Polisunderrättelser N:o 75, Lördagen den 1 Juli 1911, och N:o 83, Torsdag den 20 Juli, se vidare under rubriken Fernström.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-14 15:08)
402
« skrivet: 2010-11-14, 14:58 »
I Polisunderrättelser N:o 75, Lördagen den 1 Juli 1911:
Tattaren Gustaf Andersson-Fernström, född 1857 23/10, och ogifta Amanda Kristina Fredriksson-Vigardt, född 1883 14/10, och ogifta Karolina Natalia Fredriksson-Vigardt, född 1886 26/2, alla från Bergsidan i Östmarks socken, häktades 4/6 d. å. för svårare misshandel och införpassades till straffängelset i Karlstad i afbidan på rannsakning inför Fryksdals Öfre tingslags H. R.; enligt meddelande af länsman Johanson i Fryksdals härads Öfre tingslag. (PU 1911,B75,8)
----------
I Polisunderrättelser N:o 83, Torsdagen den 1 Juli 1911:
Ogifta Karolina Natalia Fredriksson-Vigardt dömdes 26/6 af Fryksdals Öfre Tingslags H. R. att för svårare misshandel med lifsfarligt vapen undergå 3 år 6 månaders straffarbete; och förordnade Rätten att hon skulle hållas i häkte till dess utslaget vunnit laga kraft; däremot kunde Gustaf Andersson-Fernström och Amanda Kristina Fredriksson-Vigardt för åtalade brottet mot sina nekanden icke till ansvar fällas utan försattes å fri fot; enligt meddelande af länsman Johanson i Fryksdals härads Öfre tingslag. (PU 1911,C83,6)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-14 15:16)
403
« skrivet: 2010-11-13, 16:04 »
Hej, Morgan!
Jo, jag tyckte det var på sin plats med hänvisningar, där jag gjort dessa inlägg av tidningsannonser, och där medlemmar ur släkten Stoltz även finns med. Och jag kom ihåg sent omsides, att det fanns ju en till annons, där namnet Stoltz nämns, vilken är den första av annonser jag hänvisar till ovan. Hänvisningarna till respektive rubrik har jag strykit under.
Vet ej vem Ferdinand Pettersson kan vara, men fick en lös tanke, om han kunde vara från släkten Björk? Men som sagt, en tanke bara. Kanske någon annan vet?
Kanske den annonsen är lämpligast just nu här, Moderator kan kanske flytta den från Tillfällighetsfynd av resande och hit under Stoltz?
Fixat! Se ovan 04 november 2010 - 07:35 / mvh Moderator
Mvh
//Peder
404
« skrivet: 2010-11-13, 07:37 »
Om den mördades namn är Karl Nikolaisen Lundmark från Röraas, till yrket bleckslagare och hästskojare... i tidningen Kalmar 1887-02-14, se vidare under rubriken Eriksson-Träff.
405
« skrivet: 2010-11-13, 05:33 »
Om den ene af Stoltzarne och Ferdinand Pettersson... i tidningen Norra Skåne 1897-07-02, se vidare under rubriken Tillfällighetsfynd av resande.
----------
Om tre bröder Stoltz... i I Östergötlands veckoblad 1886-10-22;
Och om Wilhelm Stoltz... i Östergötlands veckoblad 1886-10-29;
Och om häktade kringstrykande tattarna Alfred Stoltz....Olander Stoltz i tidningen Norra Skåne 1887-03-05;
Och om En yngre broder till Alfred Stoltz, Olander... i Östergötlands veckoblad 1887-03-18, se vidare de fyra sistnämnda tidningsannonserna under rubriken Hallberg.
406
« skrivet: 2010-11-11, 01:39 »
Morgan,
Så här står att läsa iallafall om Olander Stoltz i Kvidinge Födelse- och dopbok C:5 (1860-1887) 1868 (SVAR):
[Född:] Juli 3, [Dop:] Juli 6, Olander (o.ä), Elna Sophia Albertina Hallberg Piga, [Hemvist, jämte pagina i husförhörsboken:]Öster [...?]nen å Löfvestad Försmlg, [Moderns ålder:] 24, [Dopvittnen:] Gudm: Husmannen Pehr Anderssons hustru Kjersti Pehrsdr. fr. No 1 Magleby - Faddr. Arrendatorn Bengt Pehrsson å No 7 Magleby, [Särskilda anteckningar:] Dopet förrättades af Hof. predikanten Regements Pastor N. P. Peterson fr. Riseberga. Skrifvelse aflåten 6/8 68.
----------
Mvh
//Peder
407
« skrivet: 2010-11-10, 11:09 »
I tidningen Dalpilen 1907-04-02, s. 2:
Dömd lösdrifvare.
Vilhelm Bernh.[ard] Kihlström från Falun har af k. bfhde ådömts 10 mån. tvångsarbete för lösdrifveri.
----------
I tidningen Dalpilen 1908-05-05, s. 4, under rubriken Västerbärgslagen.
Kihlström fast igen.
Vilhelm Bernhard Kihlström från Falun, som flera gånger ådömts tvångsarbete för lösdrifveri m. m., har nu i Ludvika häktats för lösdrifveri och införpassats till Falun. Kihlström har t. o. m. på ett ställe, där han ej fick sådan mat som han önskade, sparkat och misshandlat värdinnan i huset.
----------
I tidningen Dalpilen 1908-05-12, s. 2, under rubriken Falun.
Dömd till tvångsarbete.
Vilhelm Bernhard Kihlström från Falun har af k. bfhde ådömts tvångsarbete i ett år och två månader.
----------
I tidningen Dalpilen 1918-06-25, s. 4, under rubriken Nedan Siljan.
Hovrätten sänkte straffet.
Polisuppsyningsmannen Yngve Persson yrkade på sin tid vid Mora tingslags häradsrätt ansvar på gårdfarihandlanden Karl Yngve Folke Vilhelmsson-Kihlström för olovligt tillgrepp. Häradsrätten förklarade K. saker till ansvar för andra resan stöld och hänvisade honom för fortsatt rannsakning till Rättviks tingslags häradsrätt angående olaga gårdfarihandel. K. dömdes där för båda förseelserna till sammanlagt åtta månader och tre dagars straffarbete.
Svea hovrätt, där K. besvärat sig under yrkande att han måtte bli befriad från det honom ådömda straffet för stöld, har nu - enligt vad vår huvudstadskorrespondent erfarit - ändrat häradsrättens dom så till vida att K. för förskingring ådömts straffarbete i tre månader.
408
« skrivet: 2010-11-10, 08:54 »
I tidningen Dalpilen 1898-04-19, s. 2, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 18 april.
Misshandel. Löse arbetaren And. Er. Vestlöf anmälde påskdagen, att han samma dags e. m. kl. 5-tiden blifvit af f. hästbytaren C. J. Kihlström misshandlad. Misshandeln hade egt rum i hörnet af Engelbrekts- och Magasinsgatorna samt bestått däri, att Kihlström med en käpp slagit V. öfver benen samt med handen tilldelat honom ett slag öfver munnen, så att blodvite uppstått.
Kihlström påstod, att hela tilldragelsen blott varit ett utflöde af hans skämtlynne, utan elakt uppsåt. Vestlöf, som upplyste, att förlikning mellan honom och Kihlström träffats, medgaf att det blott varit skoj från dennes sida. Visst hade det gjort litet ondt i benen strax och ena läppen hade blödt litet efter slaget öfver munnen, men nog hade det hela varit bara skämt af Kihlström.
Åklagaren ville emellertid ej afstå från målet, då Vestlöf gjort angifvelse om misshandel, hvilket denne ej ville förneka, men förklarade, att han varit yr i hufvudet, så att han ej hade reda på hvad han gjort å poliskontoret.
Två vittnen hördes, hvilka intygade, att Kihlström tilldelat Vestlöf två slag med en käpp, det ena bak och det andra fram
[Forts. s. 3:]
på benen samt ett slag öfver munnen, så att blödning uppstått.
Kihlström dömdes för sitt ”skämt” till 25 kr. böter och att ersätta vittnena med tillhopa 3 kronor.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-04-26, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 25 april.
På frälsningsarméns gård var oroligt i söndags kväll.
En person anhölls där för fylleri och oväsen, vägrade på tillsägelse att aflägsna sig och missfirmade tjänstgörande polis. Resultatet blef i dag för fylleriet och missfirmelsen 15 kronors böter.
En annan person hade å samma plats uppträdt berusad, gjorde vid afförandet våldsamt motstånd och missfirmade polisen. Han fäldes att plikta sammanlagdt 30 kr.
F. hästbytaren C. J. Kihlström hade likaledes uppträdt på samma ställe i berusadt tillstånd och gjort våldsamt motstånd, då han skulle afföras. K. vidgick den senare förseelsen, men bestred den förra, som dock styrktes genom tre afhörda vittnen. Kihlström dömdes att böta för fylleri 20 kr. och för våldsamt motstånd 60 kr. samt att med 3 kr. ersätta två af de i målet afhörda vittnena.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-07-19, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 18 juli.
- För fylleri och misshandel å polis fick hästbytaren Karl Johan Kihlström plikta 70 kr.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-07-19, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 18 juli.
Djurplågeri. I målet mot hästbytaren A. W. Kihlström fälldes Kihlström för misshandel å en häst att plikta 40 kr. och utgifva vittnesersättning med 4 kr. 50 öre.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-09-06, s. 2, under rubriken Falun.
Varning för lösdrifveri har af stadsfiskalen härstädes meddelats hästbytaren K. J. Kihlström.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-12-13, s. 2, under rubriken Falun.
Dömd för lösdrifveri till 4 månaders tvångsarbete blef i onsdags af k. bfhde i Vestmanlands län ynglingen Vilhelm Bernard Kihlström från Falun.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-12-16, s. 2, under rubriken Falun.
Till ett års tvångsarbete har hästskojaren K. Kihlström här i Falun dömts af k. bfhde.
----------
I tidningen Dalpilen 1899-04-11, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 10 april.
Kihlström svor ej! Hästbytaren Axel Valentin Kihlström var till denna dag ålagd värjemålsed för att visa sin oskuld i ett misshandelsmål. Kihlströms ömtåliga samvete föranledde honom dock att vid detta rättegångstillfälle lysa med sin frånvaro.
Utslag faller den 1 maj.
409
« skrivet: 2010-11-10, 08:35 »
I tidningen Dalpilen 1894-10-26, s. 5:
Misslyckadt försök. Såsom i förra numret omtalades sökte en af hästbytarne härstädes inleda marknadsaffärerna redan på onsdagen, marknadsaftonen, med en kupp, i afsigt att åtkomma en häst, tillhörig Spännar Erik Olsson från Sveden i Nås. Hästbytaren i fråga, B. W. Kihlström, sällskapade nämde dag med Olsson och sökte inleda hästbyte. Under det de innevoro å en ölstuga begåfvo sig Kihlströms son Axel och ett par andra personer, som äfven voro med i sällskapet, med Kihlströms häst och åkdon till Olssons kvarter i Östanfors. Här frånspändes ute på gatan Kihlströms häst och Olssons utleddes från färdstallet för att i stället sättas för åkdonet. Kihlströms häst skulle, efter hvad meningen var, insättas i stället och byte på detta sätt ega rum. Under tiden hade Olsson och Kihlström
[Forts. s. 6:]
den äldre kommit efter till platsen, och så väl Olsson som hans hustru sökte nu motsätta sig det egenmäktiga förfarandet. Till sist tog emellertid B. W. Kihlström Olssons häst vid grimman och skyndade bort samt befriade sig med våld från hustru Olsson, som följde efter för att återtaga hästen.
Sedan anmälan gjorts hos polisen anhölls på aftonen Kihlström, som fick tillbringa tiden från kl. 11 på onsdagskvällen till kl. 9 på torsdagsaftonen i stadens förvaringshäkte och sistnämda dag undergick polisförhör. Sedan under dagens lopp hästen, som bortförts från staden, påträffats i Korsnäs och återställts till egaren, frigafs Kihlström, som emellertid får en efterräkning inför rådstufvurätten för sin bytesaffär.
----------
I tidningen Dalpilen 1894-11-09, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 5 november.
Hästbytaren C. J. Kihlström dömdes nu i förut omhandlade målet angående misshandel mot sadelmakaren Axelsson att böta 150 kr. samt att i vittnesersättningar utgifva 4,50 kronor.
----------
I tidningen Dalpilen 1894-11-23, s. 5, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 19 november.
En hästbytesaffär, som förut omtalats i tidningen, har nu dragits inför rådstufvurättens forum.
Som bekant förlorade hemmansegaren Spännar Erik Olsson från Sveden, Nå socken, på höstmarknadsaftonen den 17 sistlidne oktober härstädes sin häst, hvilken hästbytaren B. W. Kihlström angafs hafva under sken af byte tillegnat sig. Kihlström anhölls och togs från kvällen samma dag till fram på f. m. den följande i förvar i stadens häkte, men frigafs sedan hästen af polisen funnits i ett stall i Korsnäs och återstälts till egaren.
Kihlström och hans unge 17-årige son Axel Valentin, som sorgligt nog redan tycks hafva af fadern inledts på den sorgliga hästbytarebanan, stodo nu tilltalade för olofligt tillgrepp af berörde hästkreatur.
Fyra vittnen voro inkallade, två från åklagarens och två från svarandens sida. Två af dessa vittnen hade intet af vigt att omberätta. Så mycket märkligare voro de båda andra vittnesmålen.
Åklagarens vittne uppgaf, att Kihlströms son uttagit målsegarens häst ur det stall å en gård i Östanfors, hvarest den varit instäld, och fört den ut på gatan, hvarest så väl målsegaren som dennes hustru förklarat sig icke vilja medgifva något byte, målsegaren under åberopande af den rådande skymningen och förklarande att, om byte skulle i fråga komma, därmed åtminstone finge anstå till följande dag, så att man såge hvad man bytte. Under tiden hade emellertid på ett eller annat sätt målsegarens häst kommit lös och sprungit sin väg samt eftersatts såväl af svarandena som målsegaren och målsegarens hustru, hvilka sistnämda emellertid icke vidare sett till hvarken hästen eller svarandena. Kihlströms häst, som kvarlämnats på gatan, hade vittnet infört och bundit vid ett åkdon på den gård, där målsegaren hade sitt kvarter.
Svarandens vittne tog däremot på sin ed, dels att det varit åklagarens nyssberörda vittne, som uttagit hästen och fört densamma ut på gatan, därvid åtföljd af Kihlströms son, hvilken endast gått bredvid hästen, dels ock att målsegaren yttrat, att han ville byta häst jämt om jämt med Kihlström. Målsegarens hustru hade dock yttrat sig mot bytesaffären. Utgången af byteshandeln hade vittnet, som aflägsnat sig från platsen, ej sett.
Båda vittnena vidhöllo på förnyad förfrågan af rättens ordförande på det bestämdaste sina uppgifter.
Målet uppsköts på åklagarens begäran till den 10 dec., då svarandena vid hämtnings äfventyr skulle iakttaga inställelse.
----------
I tidningen Dalpilen 1894-12-14, s. 5, under rubriken Falun.
Hästbytaren V. B. Kihlström och son häktade. Efter ransakning i måndags med hästbytaren V. B. Kihlström och hans son Axel Valentin angående den förut omtalade hästaffären den 17 sistl. oktober, höstmarknadsafton, förklarade rätten dem både skyldige att genast träda i häkte.
Mot den äldre Kihlström framstäldes af t. f. åklagaren, hofrättsnotarien H Flodin, äfven ansvarsyrkande för att hafva till mened tubbat den i målet såsom vittne å Kihlströms sida påkallade arbetaren Arvid Lundgren.
----------
I tidningen Dalpilen 1894-12-14, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 10 december.
Hästskojaremålet från senaste höstmarknaden förevar åter. Ytterligare bevisning mot hästbytaren V. B. Kihlström och hans son förebragtes nu.
I afseende å den af arb. Arv. Lundgren förut i målet begångna meneden påstod Kihlström, att han ej på något sätt sökt inverka på vittnet.
De tilltalade förklarades efter ransakningens slut skyldiga att träda i häkte.
----------
I tidningen Dalpilen 1894-12-14, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 10 december.
Barnauppfostringsmål. Hästbytaren C. Kihlström, som brustit åt förelagd värjemålsed i ett dylikt mål, dömdes ersätta barnamodern med 50 kr. och utgifva uppfostringsbidrag med 10 kr. i månaden till barnet.
----------
I tidningen Dalpilen 1896-01-31, s. 2, under rubriken Falun.
Starka nödrop hördes i förgår afton vid ½ 9-tiden på Hyttgatan i närheten af sadelmakaren J. A. Lindholms gård. Då polis tillskyndade, syntes flera personer springande aflägsna sig från platsen, där emellertid en kvarlåg på gatan, och denne befanns vara hästbytaren C. J. Kihlström, som blödde ur ett honom, såsom det syntes med knif tillfogadt sår ofvan venstra ögat. Kihlström förhjälptes till sitt hem, där han förbands. Polisen är gerningsmannen på spåren.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-01-11, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 10 jan.
I brist på bevisning frikändes hästbytaren C. J. Kihlström, hvilken åtalats för att hafva den 16 sistl. december misshandlat O. Blomqvist från Mockfjärd genom att ränna ett finger i dennes öga.
----------
I tidningen Dalpilen 1898-04-12, s. 2, under rubriken Avesta.
En kringstrykande luffare vid namn Wilhelm Bernhard Kihlström från Hedemora häktades härom dagen af länsmannen i By, emedan han, som förut varnats för lösdrifveri, uppträdt på olika ställen i orten på ett vildsint och fridstörande sätt samt särskildt, då han inkommit på ställen, där han endast påträffat kvinnor och barn hemma, sökt med hot och våld tilltvinga sig lifsförnödenheter m. m. Kihlström lär vara slägt med de här i Falun vistande hästbytarne med samma namn.
410
« skrivet: 2010-11-10, 07:52 »
I tidningen Dalpilen 1890-08-01, s. 2, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 28 juli.
Misshandelsmål. - Hästbytarne C. J. Kihlström och O. V. Vilhelmsson härstädes voro instämda, båda för missfirmande af polis samt Kihlström derjämte för misshandel mot skolläraren Er. Östlund från Djura. Ö. hade den 18 d:s stått å Holmgatan och gjort anteckningar i en annotationsbok, då Kihlström passerat förbi och begärt att få se, hvad Ö. skref. När Ö. då lade ihop boken och stoppade den i fickan, tilldelade Kihlström honom ett slag öfver näsan, så att näsan sprang i blod. Kihlström gick derpå in på krogen vid Holmtorget. Då poliskonstapeln Jansson, som på något afstånd åsett tilldragelsen, anlände till platsen, kom först Vilhelmsson och något senare Kihlström ut från krogen samt utforo i en mängd okvädningsord mot Jansson.
Vilhelmsson hade nu ej iakttagit inställelse. Kihlström, som infunnit sig vid rätten, erkände misshandeln. Han påstod sig en stund förut hafva af en person blifvit kallad hästskojare och trodde Ö. vara densamma. Detta var anledningen till misshandeln. Missfirmelsen mot konstapeln Jansson ville K. der emot icke vidgå. Ett nu hördt vittne intygade dock, att Jansson blifvit okvädad af Kihlström och ett annat vittne intygade detsamma i fråga om Vilhelmsson, hvarjämte de bestyrkte angifvelsen om den mot Ö. föröfvade misshandeln.
----------
I tidningen Faluposten 1890-08-23, s. 2, under rubriken Rättegångsärenden.
(Rådhusrätten den 18 Aug.)
Misshandel och okwädande af polis. I målet mot hästbytarne C. J. Kihlström och O. W. Wilhelmsson hördes ytterligare ett par witnen, och meddelas utslag den 8 September.
----------
I tidningen Dalpilen 1891-02-13, s. 2:
Knifskuren blef sistlidne tisdags förmiddag hästbytaren C. J. Kihlström, så att han måste afföras till länslasarettet för vårds erhållande. Han hade tillfogats ett långt och djupt köttsår å venstra sidan af halsen. Hvem gerningsmannen är, vet man ej med visshet, och Kihlström själf har hitills icke velat lemna någon upplysning derom. Är emellertid den misstanke, som man härutinnan hyser, grundad, så innebär tilldragelsen ett nytt bevis på den moraliska okänslighet och det våldsamma sinnelag, som visat sig vara ett grunddrag hos vår hästbytareliga. Fadrens, sonens eller brodrens lif gäller der ej mer än hvilken som helst oskylds, när knifven väl är dragen.
----------
I tidningen Dalpilen 1891-09-04, s. 2, under rubriken Dalabygden.
Ertappad hästtjuf. Den 1 dennes ankom till Dalbyn i Ore socken en okänd mansperson ridande å ett hästkreatur, som personen i fråga utbjöd till salu. Han syntes emellertid misstänkt och saken anmäldes genast för länsmannen. Denne anstälde polisförhör med hästhandlaren, som dervid uppgaf, att han hette J. F. Nordlund och att han innehade tjänst hos hästhandlaren Kihlström i Falun, som varit i hans sällskap till Norge, der kreaturet köpts af Kihlström och sedermera öfverlemnats till Nordlund för att säljas. Dessa uppgifter, som ju kunde synas delvis sannolika, frångick han emellertid snart och erkände, att han stulit hästkreaturet ute på bete inom Loos socken. Efter denna bekännelse blef personen, som uppgaf sig vara född i Säter och sedan med föräldrar vistats i Falun m. fl. ställen, häktad. Hästkreaturet, ett rödt sto med ljus ståndman, hvit stjärna i pannan, omkring 10 år gammalt och 4,8 fot högt, omhändertogs af kronolänsmannen A. Eriksson i Ore, der egaren alltså kan återfå det samma.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-04-08, s. 2, under rubriken Falun.
Hästbytarelif. I onsdags häktades härstädes hästbytaren Ernst Oskar Berg, numera bosatt här i staden, emedan han förliden tisdags afton inne på den s. k. Våggården med knif tillfogat hästbytaren C. J. Kihlström ett hugg i veka lifvet å högra sidan invid ryggen, så att ett djupare sår der uppkom.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-04-22, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Länsfängelset i går.
Knifskärning. Ransakning hölls i går åter med hästbytaren E. O. Berg, häktad och tilltalad, derför att han med knif huggit sin svåger, hästbytaren C. J. Kihlström, i ryggen.
Tre vittnen hördes, af hvilka ett intygade, att Berg och Kihlström varit i delo samt att Berg under uttrycket: Här skall du få se'n ur högra rockfickan uppdragit något, som sett ut som en knif. Vittnet hade dock endast sett knifbladet, men ej något skaft. Huru vida Berg dock med vapnet huggit Kihlström hade vittnet ej iakttagit. De båda andra vittnena hade ej annat att upplysa, än att Kihlström för dem sagt, att han blifvit huggen af Berg.
Kihlström, som nu var tillstädes, förklarade nu, att han ej visste, hvem som tillfogat honom knifhugget. Berg och han hade visserligen drabbat ihop vid tillfället, men det hade endast varit på lek.
För vidare bevisnings förebringande uppsköts målet.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-04-29, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 25 april.
Bedrägeri. På angifvelse af Krång Mats Ersson från Elfdalen stodo hästbytaren J. A. Kihlström, hans hustru Maria Kristina samt dennas svägerska, hustru Hedvig Sofia Kihlström, tilltalade för bedrägeri.
Ersson, som logerat hos J. A. Kihlström, hade för denne sagt sig vilja ha en piga här ifrån staden, hvarpå K. uppgifvit sig kunna skaffa en sådan och aflägsnat sig. Derpå hade han återkommit, medförande sin syster, Hedvig Sofia, gift med C. J. Kihlström, och uppgifvit henne vara villig att antaga tjänst hos Ersson. Det aftalades nu om lön och hon erhöll 10 kr. i städsel samt sedan, då hon uppgaf sig behöfva ett par nya skor, ytterligare 10 kronor. Dessa penningar hade svägerskorna sedan sig emellan delat.
Vid polisförhör nekade de tilltalade till en början, men vidgingo omsider, att så tillgått, som här omförmälts.
Då målet nu förekom uppdukade de tilltalade en annan historia. Hustru Kihlström påstod nu, att hon fått den ena 10-kronan af Ersson för sitt åtagande att skaffa honom en piga och den andra 10-kronan för att använda till städsel. Erkännandet vid polisförhöret hade tillkommit genom skrämsel. Två vittnen intygade emellertid, att erkännandet varit frivilligt.
Utslag i målet meddelas annan dag.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-04-29, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Länsfängelset i går.
Knifskärningsmålet mot hästbytaren E. O. Berg förevar denna dag åter till ransakning. Ett nu inkalladt och afhördt vittne hade sig ingenting i saken bekant.
Utslag afkunnades nu. Enär och fast liknande omständigheter mot Berg förekommit, kunde han dock icke i brist af full laga bevisning till ansvar i målet fällas. Berg stäldes genast på fri fot.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-10-21, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 17 oktober.
Också ett revolverdrama. På angifvelse af hästbytaren C. J. Kihlström stod bleckslagaren P. Hallgren tilltalad, derför att han skulle dels misshandlat Kihlström och dels mot honom aflossat ett revolverskott.
Kihlström berättade, att han inne å Haglunds krog blifvit öfverfallen af Hallgren, som tilldelat honom ett slag i hufvudet med en revolver, hvarpå han, då Kihlström aflägsnat sig från krogen och utkommit på gatan, mot honom afskjutit ett revolverskott.
Den tilltalade förmälde, att Kihlström varit gramse på honom för någon misshällighet, som uppkommit vid senast hållna mönstring med brandkåren, att K. inne å krogen tre särskilda gånger ofredat honomoch sökt köra fingrarne i hans ögon, till följd hvaraf han två gånger med handen fört K. ifrån sig och tredje gången, likaledes endast med handen, slagit till honom i hufvudet. Då svaranden sedan skulle aflägsna sig, hade K. gått förut och, då svaranden utkom i porten åt gatan, kommit rusande mot honom hållande i handen en knif omlindad med en näsduk. Svaranden hade då varnande tillropat K. att icke komma närmare, ty i så fall skulle svaranden skjuta honom, hvarpå han aflossat ett skott i luften.
Två vittnen hördes, hvarigenom delvis konstaterades, att uppträdet egt rum på sätt svaranden uppgifvit. För vidare utredning uppsköts målet till annan dag.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-11-11, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 7 november.
Revolverdramat å Garfvaregatan förevar åter till handläggning. Åklagaren hade instämt två vittnen, hvilka intygade, att de sett bleckslagaren P. J. Hallgren affyra ett revolverskott i detsamma som hästbytaren C. J. Kihlström kommit springande och tillropat vittnena att akta sig, ty nu skjuter han. Om han riktat vapnet mot K., hade de icke observerat. Det ena vittnet påstod, att skottet gått i gatan några fot framför Hallgren. Vittnena hade sett K. vid tillfället hafva en näsduk lindad om handen, men ej iakttagit, att han, såsom Hallgren uppgifvit, haft en knif i samma hand. Hallgren vidhöll hvad han förut berättat om uppträdet och anledningen, hvarför han aflossat skottet.
Målsegaren uppgaf sig nu hafva att tillgå ytterligare ett par vittnen, för hvilkas hörande målet uppsköts.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-12-23, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 19 december.
Revolverdramat å Garfvaregatan. Utslag afkunnades denna dag i målet mot plåtslagaren P. J. Hallgren, hvilken dömdes att för misshandel mot hästbytaren C. J. Kihlström böta 10 kr. och för resande af lifsfarligt vapen 15 kr. samt att ersätta i målet hörda vittnen.
----------
I tidningen Dalpilen 1892-12-23, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 19 december.
Hästbytaren C. J. Kihlström dömdes i sin tur att, därest han så gitter, den 20 nästkommande februari med själf sin ed betyga, att han icke tilldelat plåtslagaren E. V. Eriksson Björkström ett slag öfver ena örat så att blodvite uppstått.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-02-24, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 20 februari.
Åt eden brast denna dag hästbytaren C. J. Kihlström, som var förelagd att med sådan betyga, att han icke vid ett omstämdt tillfälle föröfvat misshandel mot arbetaren Björkström från Garpenberg.
Utslag meddelas den 13 mars.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-03-10, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 6 mars.
För misshandel och resande af lifsfarligt vapen samt fylleri stod hästbytaren C. J. Kihlström tilltalad. Han hade den 27 sistl. febr. på kvällen å Holmgatan utan anledning kullslagit en boktryckeriarbetare samt därpå dragit sin slidknif, men blef omedelbart af en poliskonstapel gripen om armarne bakifrån, så att han ej hann göra något bruk af knifven, i fall så varit hans afsigt. Kihlström vidgick fylleriförseelsen och skylde på ruset, att han ingenting erinrade sig om uppträdet i öfrigt. Vittnen hördes och utslag meddelas den 27 mars.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-03-17, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 13 mars 1893.
Hästbytaren C. J. Kihlström, som brustit åt eden i mål angående åtal för misshandel mot arbetaren Vilh. Ericsson Björkström från Garpenberg, dömdes att böta 75 kr. samt gälda ersättning till två i målet hörda vittnen.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-03-30, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 27 mars.
Hästbytaren C. J. Kihlström friades genom nu meddeladt utslag på grund af otillräcklig bevisning från ansvar för dragande af knif å Holmgatan den 27 sistl. februari, men fäldes att böta 20 kr. för fylleri samt 50 kr. därför att han vid samma tillfälle å nämda gata kullslagit en person, hvarjämte han ålades gälda vittnesersättningar med 3 kronor.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-09-22, s. 5, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 18 sept.
För misshandel å en grufarbetare A. Björklund sistl. söndag inne å Lövinska gården stod hästbytaren C. J. Kihlström på grund af angifvelse tilltalad. Målsegaren förklarade sig emellertid nu ej yrka något ansvar på Kihlström. De hade förlikts. Vid sådant förhållande afstod åklagaren från målet. Kihlström ålades efter åtagande ersätta ett inkalladt vittne med 1 kr. 50 öre.
----------
I tidningen Dalpilen 1893-11-10, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 6 november.
Hästbytaren C. J. Kihlström erhöll nu dom i två mot honom anstälda mål angående misshandel.
I det ena fäldes han för den 10 sistlidne sept. inne å Lövinska gården föröfvad svårare misshandel mot grufarbetaren Hans Erik Häger att hållas till fängelse i tre månader samt ersätta Häger med 49 kr. och gälda vittnesersättningar.
I det andra, angående misshandel mot Nygårds Hans Hansson från Persbo, Vika, dömdes Kihlström att böta 100 kr., som vid bristande tillgång till böternas gäldande förvandlas till 13 dygns fängelse, hvar jämte han ålades ersätta Hansson med 15 kr. och utgifva vittnesersättningar.
Kihlström förklarade sig missnöjd med domarne.
411
« skrivet: 2010-11-10, 07:19 »
I tidningen Faluposten 1886-01-16, s. 2, under rubriken Rättegångs= och polissaker.
(Rådhusrätten den 11 Jan.)
Hästaffär. I förut reserverade målet mot ynglingen C. J. Kihlström, tilltalad för bedrägeri wid hästhandel, meddelades utslag, och dömdes Kihlström att härför böta 150 kr. samt att i witnesersättningar utgifwa 82 kr. 50 öre.
----------
I tidningen Faluposten 1886-01-30, s. 2, under rubriken Rättegångs= och polissaker.
(Rådhusrätten den 25 Jan.)
Hästaffär. Det af Nisses Nils Nilsson från Leksand mot hästbytaren B. W. Kihlström anhängiggjorda målet angående återgång af hästbyte förekom likaledes, och meddelas utslag den 15 Febr.
----------
I tidningen Dalpilen 1886-02-19, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Rådstufvurätten den 15 februari.
Hästbyteriaffär. Utslag afkunnades äfven i målet mellan Nisses Nils Nilsson och hästbytaren B. W. Kihlström, angående återgång af hästbyte, och ålades Kihlström att betala den från Nilsson erhållna hästen med 400 kr. samt att ersätta rättegångskostnaden med 40 kronor.
----------
I tidningen Dalpilen 1886-02-26, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 22 februari.
Han kunde ej fällas. Såsom förut nämts, har ynglingen C. J. Kihlström stått tilltalad, för det han skulle ha från en landtman tillgripit omkring 10 skålpund hö. Då Kihlström nekade att ha stulit höet, och som bevisning ej kunde förebringas, förklarade rådhusrätten genom afkunnadt utslag, att han ej kunde till saken fällas.
----------
I tidningen Dalpilen 1886-07-09, s. 6:
En Rättvikare från Backa by, en äldre man, som aldrig förr befattat sig med våra hästbytare, skulle dock till sist inlåta sig med dem. Den 30 juni råkade han ut för Kihlström den yngre och bytte häst med denne samt skulle betala 25 kr. i mellangift. Det sto, han erhöll vid bytet, fans dock snart behäftadt med den olaten att slå, hvarför vår Rättvikare ville göra om affären och Kihlström återköpte nu stoet för 400 kr., för hvilka lemnades revers. Vår Rättvikare blef således utan häst, men egare af en skuldförbindelse, hvars värde torde vara lika med 0.
----------
I tidningen Dalpilen 1887-07-15, s. 2:
Månne de blifva fast. För första resan stöld straffade hästbytaren J. E. Pettersson från Gamla berget och hästbytaren Carl Johan Kihlström härifrån staden hafva den 7 dennes tillika med arbetaren Lars Hemgren från Gefle häktats af stadsfiskal Lidén i Gefle, för det de genom svikligt förfarande tillegnat sig en häst och en skuldsedel å 350 kronor.
----------
I tidningen Dalpilen 1888-09-21, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Länsfängelset i Falun den 20 sept.
Misshandel och tillgrepp. Förnyad ransakning företogs denna dag med hästbytaren C. J. Kihlström, häktad och tilltalad för det han den 25 sistlidne augusti å en gård här i staden skulle ha misshandlat Lissbo Erik Persson från Äppelbo och fråntagit honom en plånbok innehållande 75 kr. m. m. Enligt målsegandens genom ombud vid förra rättegångstillfället afgifna berättelse skulle vid brottets föröfvande så tillgått, att svaranden stuckit fingrarne i målsegandens ögon och slagit omkull honom, hvarefter den senare saknat sin plånbok. Kihlström nekade, men af tre aflagda vittnesmål syntes framgå, att K. varit i sällskap med Persson vid omstämda tillfället, att nödrop hörts från den sistnämde och att K. aflägsnat sig från platsen genom att hoppa öfver ett plank.
Denna dag hördes ytterligare ett vittne, men för vidare bevisnings förebringande anhöll åklagaren om uppskof, som beviljades till den 4 oktober. Kihlström qvarsitter i häktet.
----------
I tidningen Dalpilen 1889-03-22, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Hedemora rådhusrätt den 18 mars.
Bränvinsmål. Hästbytaren Frans Oscar Kihlström från Matsbo stod tilltalad för olagligt tillhandagående vid anskaffande af spirituosa åt en annan person. Kihlström medgaf, att han skaffat en Venjanskarl en liter bränvin, men som han ej ansågs häruti ha begått någon olaglighet, frikändes han af rätten.
----------
I tidningen Dalpilen 1889-04-13, s. 2, under rubriken Rättegångsärenden.
(Rådhusrätten den 8 April.)
Häststöld. Med häktade hästbytaren Carl Johan Kihlström här ifrån staden hölls nu ransakning. Han war tilltalad för att den 1 dennes hafwa från glashandlaren Johan Jansson från Hedemora olofligen tillgripit ett hästkreatur (valack), som för tillfället warit insatt i ett olåst stall hos gästgifwaren Howe äfwensom för det han wåldfört sig å Jansson.
Om förloppet härwid berättade målsägarens ombud: Kihlström och Jansson, som förut kände hwarandra, hade sammanträffat å Holmtorget, då K. frågat om Jansson icke wille bjuda på kaffe och konjak, för hwilken orsak de gått in på den närbelägna krogen. Under förtäringen af det intagna hade K. frågat om J. icke wille byta hästar med honom mot det att K. erhöll 75 kr. i mellangift. K. innehade nämligen wid tillfället ett sto. Jansson hade emellertid ej warit med härom, men plötsligt hade Kihlström fattat hans hand och utropat: nu byter jag med dig, hwarwid en annan person (en kusin till Kihlström) genast warit till redo och slagu itu. Sedermera hade parterna begifwit sig till Nya hotellets utskänkningsställe, hwarest kaffe och konjak likaledes förtärts. Nu wille Kihlström att Jansson skulle utfärda revers åt honom å de 75 kronorna, men J. nekade, enär han icke ingått på något hästbyte. K. hade då fört sin ena tumme i Janssons högra öga, så att blod sipprar ur, hwarpå han skyndat sig från platsen, men eftersatts af poliskonstapeln Larsson, som kommit tillstädes, från hwilken han dock slogo sig lös. Wid en stund därefter anstäld undersökning, befans att Janssons häst war borttagen från hr Howes stall, utan att någon annan lemnats i stället.
Kihlström efterspanades nu och anträffades af polisöfwerkonstapeln Appelqwist. K. innehade då båda hästarne och uppgaf på fråga att de woro hans.
Den tilltalade, nu hörd, widhöll att han och Jansson öfwerenskommit om bytet; det skulle till och med warit J., som wäckt förslag därom. Att K. wid anträffandet innehade båda hästarne berodde därpå, sade han, att J. wille bättre se på märren, hwarför K. hemtat den.
Tre witnen hördes, som intygade att K. innehaft Janssons häst och påstått att det war hans (Kihlströms). För witnena hade J. förnekat att hafwa bortbytit hästen; han wille ej byta med någon och allra minst med Kihlström.
Som Kihlström begärde att få twå witnen inkallade uppsköts målet till den 24 dennes, och afslogs den tilltalades begäran att bli försatt på fri fot.
----------
I tidningen Dalpilen 1889-04-26, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Länsfängelset i Falun den 24 april.
Falu rådhusrätt.
Fast! Efter förnyad ransakning denna dag i förut refererade målet mot hästbytaren Carl Johan Kihlström angående tillgrepp af en häst från kringresande handlanden Johan Jansson från Hedemora samt misshandel mot Jansson, afkunnades nu utslag, genom hvilket Kihlström för tillgreppet af hästen dömdes till 4 månaders straffarbete och derutöfver 2 års vanfräjd. För misshandeln kunde han ej fällas.
Deremot fäldes Kihlström i ett annat misshandelsmål, som väckts mot honom, enligt angifvelse af hemmansegaren Erik Ålander från Söpnarby i St. Tuna socken, att böta 30 kr., hvilket straff, I fall tillgång till böternas gäldande ej funnes, skulle förvandlas till 3 dagars straffarbete.
Såväl Kihlström som åklagaren förklarade sig nöjda med utslagen.
----------
I tidningen Faluposten 1889-09-21, s. 2, under rubriken Rättegångsärenden.
(Rådhusrätten den 16 Sept.)
Misshandel m. m. - Hästbytaren C. J. Kihlström war instämd för det han skulle hafwa misshandlat P. Jansson från Aspeboda och Slaggen på så sätt, att han ränt sina båda tummar i dennes ögon, så att dessa inflammerats. Kihlström kom dock icke tillstädes, hwarför målet uppsköts till den 7 Okt., då han skall infinna sig wid hemtnings påföljd.
412
« skrivet: 2010-11-10, 06:59 »
I tidningen Dalpilen 1885-12-30, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 28 december.
Frivillig inställelse till bestraffning. Hästhandlanden Gustaf Adolf Pettersson, äfven van der Hagen kallad, från Lilla Fanna å Enköpings stads område instälde sig frivilligt här om dagen å Vesterås landskansli och anhöll att få undergå honom genom Svea hofrätts utslag den 17 sistl. juni ådömde fyra månaders straffarbete; och blef P. samma dag förpassad till länsfängelset för straffets undergående.
Pettersson van der Hagen dömdes den 1 dec. 1884 af Sala rådstufvurätt, såsom innehafvande en del från hemmanseg.[aren] J. E. Ersson i Ölsta, Norrby socken, rånade penningar, att för första resan stöld undergå straffarbete under ofvan nämnda tid, hvilket utslag af hofrätten faststäldes.
413
« skrivet: 2010-11-10, 06:54 »
I tidningen Dalpilen 1881-07-15, s. 3:
I hästaffärer kan vår lätt lurade allmoge ej iakttaga nog försigtighet. Till bevis härpå meddela vi följande:
I Enköpings Tidning för den 6 d:s läses: En hästhandelsaffär af bättre sort tilldrog sig här i staden sistlidne lördagsmarknad. Ett par skojare, Westholm och Kihlström, sammanträffade med en bonde från Österunda och skulle naturligtvis köpa en häst af honom. Westholm var för tillfället patron och Kihlström förstod sig på hästar. Denne senare afsynade hästen och förklarade honom felfri, för hvilken tjenst han af den liberale patronen erhöll 10 kronor i betalning, på det bonden skulle med egna ögon se, att han icke hade [att] göra med någon knusslare. Bondens vagn föll äfven patronen i smaken. Man kom öfverens om ett pris af 290 kronor för både häst och vagn. Patronen betalade naturligtvis med revers, eller med andra ord, säljaren blef grundligt lurad på den affären.
Det kostligare var, att patronen, den hedersmannen, var andligt sinnad och varnade bonden, att han ej skulle svärja. Derigenom tog bedrägeriet skruf så mycket bättre.
----------
I tidningen Faluposten 1884-03-08, s. 2, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
(Rådhusrätten den 3 Mars.)
Återgång af hästbyte. Mauritz Hans Erssons mål mot hästbytaren B. W. Kihlström afafskrefs, enär parterna hade ingått förlikning med hwarandra.
----------
I tidningen Dalpilen 1885-10-16, s. 2, under rubriken Falun.
Höstmarknaden
Hästbytesaffärerna hafva naturligtvis florerat, ty vår allmoge lär sig aldrig förstå, att den ständigt drar det kortaste strået, då den inlåter sig i affärer med våra hrr [herrar] hästbytare. Ett särdeles djerft försök gjordes i går midt på dagen af 18-årige yngligen C. J. Kihlström, son till hästbytaren Kihlström, att bemäktiga sig en häst. Han hade aftalat med en bonde om köp af dennes häst, men då de skulle gå in på krogen för liqvidens uppgörande smög K. sig undan bakom några personer, kastade sig så upp på hästen och satte i väg i sporrstreck. Kihlström häktades kort derpå och bonden återfick sin häst, som befans inlåst i Kihlströms faders stall.
----------
I tidningen Dalpilen 1885-10-23, s. 6:
Hästaffärer. Ynglingen C. J. Kihlström, son till hästbytaren B. W. Kihlström härstädes, var instämd med ansvarsyrkande, derför att han den 15 d:s å Holmtorget olofligen afhändt hemmanseg.[aren] Lissjons Olof Persson från Gagnef en denne tillhörig häst.
Vid målets handläggning upplystes, att K. vid tillfället så förfarit, att han med P. aftalat om köp af hästen för 260 kr., hvarefter K. med portmonäen i handen tillsagt P.: kom in, så skall du få betaldt och dervid trängt sig in i folkhopen, så att han försvann ur P:s åsyn. Emellertid hade en af K:s sällskap, en hästhandl.[are] A. Lindgren från Söderbärke, tagit hästen om hand, men strax derpå öfverlemnat den till K., som återvändt, kastat sig upp på hästen och skyndsamt ridit till sin faders gård, der han låste in hästen i ett stall, hvarest den sedan anträffades af polis och öfverlemnades till Persson.
K. påstod, att P. först bytt häst med omförmälde Lindgren, att det var den från L. tillbytta hästen, som K. skulle köpa af Persson, att denna häst lemnats qvar på torget, och att det således varit L:s häst, som K. hemfört. Afhörda vittnen intygade sanningslösheten af K:s uppgifter. Målet uppsköts till annan dag.
----------
I tidningen Faluposten 1885-10-24, s. 2, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
(Rådhusrätten den 19 Okt.)
Hästaffärer. - Ynglingen C. J. Kihlström war instämd för det han från hemmansägaren Liss Jons Olof Persson från Båxna, Gagnefs socken, olofligen tillegnat sig en häst. Kihlström bestred detta, påstående att hemmansägaren J. W. Lindgren från kyrkbyn i Söderbärke tillbytt sig hästen af käranden, hwarpå K. för att anskaffa pengar för köp af kärandens häst, lånat Lindgrens och ridit hem. Nämde Lindgren, som war wid rätten närwarande, w[..]es wilja instämma häri. Fyra witnen hördes, hwilkas berättelser dock woro ganska graverande mot Kihlström. För widare bewisnings förebringande anhöll emellertid åklagaren om uppskof med målet, yrkande det Kihlström under tiden måtte i häkte förwaras. Detta afslogs af rätten, som uppslöt målet till den 9 Nov., då Kihlström skall infinna sig wid hemtningsäfwentyr, och till hwilken dag ofwan nämde Lindgren äfwen lärer bli instämd.
----------
I tidningen Dalpilen 1885-12-04, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Rådhusrätten den 30 november.
Hästbytesaffärer. Målet mot ynglingen C. J. Kihlström angående oredlighet vid hästköp under marknaden förekom åter denna dag, men måste ånyo uppskjutas, enär Kihlström ville höra ytterligare ett vittne. Nästa gång, den 21 december, skall dock all bevisning förebringas, som af parterna i målet vill användas. Stadsfiskal Holm var beredd att redan denna dag öfverlemna målet.
----------
I tidningen Dalpilen 1885-12-04, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Rådhusrätten den 30 november.
- För öfverdådigt körande vid två särskilda tillfällen dömdes hästbytaren B. W. Kihlström att böta tillsammans 30 kr.
----------
I tidningen Dalpilen 1885-12-30, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 28 december.
Hästaffärer. - Nisses Nils Nilsson från Leksand hade uttagit stämning å hästbytaren B. V. Kihlström med yrkande om återgång af hästbyte samt om ansvar för bedrägeri i handel. För vidare bevisning uppsköts målet till annan dag.
414
« skrivet: 2010-11-10, 06:37 »
I tidningen Faluposten 1876-03-04, s. 2, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.
(Rådhusrätten den 28 febr.)
Misshandel. Härför woro åtskilliga personer denna dag inkallade att stånda laga answar. Den första bland dessa hjeltar war hästhandlaren B. J. Kihlström, som utmärkt sig derigenom att han inne å en restauration härstädes öfwerfallit en person samt tilldelat honom sparkar och örfilar och ryckt honom i skägget. För detta lilla nöje fälldes K. att böta 40 kronor samt att ersätta målsegaren med fordrade 57 kr. 90 öre.
I tidningen Faluposten 1879-10-25, s. 2:
Hästbytarne W. B. Kihlström och Olof Wilhelmsson härifrån staden, hwilka twenne särskilda gånger sökt att å otillåten plats med personer inleda hästbyte, fäldes att derför böta 10 kr. hwardera.
415
« skrivet: 2010-11-08, 23:54 »
Hej!
Jag gjorde mina inlägg för att påvisa en senare inflyttning från Finland till Sverige, och tänkte mig inte för, att rubrikerna skiljdes åt av senare invandring av de romska släkterna.
Men det skulle vara behövligt med ett Forum A-Ö även för de finska resandesläkterna, för att ge våra grannar Finland en möjlighet, att bidra med sin forskning och på så sätt brygga över, de resandesläkter som under århundraden både tillfälligt och mer eller mindre permanent har uppehållit sig i Sverige. För som det är nu, så har de finländska resandeforskarna inget särskilt Forum, att bidra till, förutom det här under Sverige. Kanske Moderator kan fundera på den frågan?
Till Gällivare socken i Norrbotten invandrar omkring sekelskiftet 1900, en finsk resande familj (hurvida denna Långström, nedan, är besläktad med de av mig, ovan, citerade tidningsannonserna har jag ingen vetskap om):
Seth (Setty) Alexander (Aleksi) Långström, född 1873 19/5 (fb), från Ransila (Rantsilla) sn, Uleåborg, Finland (fb). Arbetare från Rantsila församling, Finland 1909 (fb) och 1914 (fb), från Rantsilla i Finland 1920 (fb).
Levde i samvetsäktenskap med
Vilhelmina Schwartz (Svartz, Svarts, Svartsi), född 1877 7/4 (db), från Erlahti by, Kajana pastorat, Paldamo, Finland (fb), död 1938 8/3 (Kräfta, Cancer oesophagi, bg. 14/3 i Korpilombolo) i Gällivare sn, Norrbottens län (BD), enligt overifierad uppgift dotter till Alexander (Aleksanteri) Schwartz (f. 1838 21/9, d. 1891 1/11) och hans hustru (gifta 1881 21/6) Margareta Schwartz (f. 1840 Pielisjärvi, Finland, d. 1915 12/5). Från Kajana och Erlahti by 1904 (fb), från Kajana pastorat Finland 1906 (fb), Zigenerska från Kajana församling, Finland 1914 (fb), finsk undersåte 1938 (db).
Enligt dödbok Korpilombolo, 1938: [Mars:] 8, Vilhelmina Schwartz, finsk undersåte i Gellivare, [Född:] 77 7/4, [Ogift kvinna:] 1, [Dödsorsak:] Kräfta, [Dödsort:] Gellivare, [Särskilda anteckningar:] Begr.[avningen] anm.[äld] t.[ill] p.[astors] ä.[mbetet] Gellivare 14/3 (SCB Födelsebok Korpilombolo H1AA:3048 1938)
Enligt dödbok Gällivare, 1938: Mars 8, Finske undersåten Vilhelmina Schwartz, [Född:] 77 7/4, [Dödsorsak, Pastors ant., Läkares ant.:] Kräfta enl. uppg., Cancer oesophagi, [Dödsort:] gellivare förs., [Särskilda anteckningar:] Avis t.[ill] Stat.[istiska] centralbyrån 19/3 -38 [ = avis till:] Kuopio, Finland 19/3 -38. (SCB Födelsebok Gällivare H1AA:3048 1938)
Barn:
Amanda Sofia, född 1904 15/11 i Gällivare sn, Norrbottens län (BD).
Enligt födelse- och dopbok Gällivare, 1904: [Född:] 15 [= november], Amanda Sofia oä, [Fader:] okänd, [Moder:] Vilhelmina Svarts fr[ån] Kajana (Kumun[?] Erlahti by), [Född:] ?, [Ogift:] 1, [Dop:] 1905 mars 25, [Döpt av:] E. Bore, [Dopvittnen:] Karin Helena Långström, Amanda Långström, [Särskilda anteckningar:] Nedkomstort: Gellivare Utdrag till Kajana o[ch] stat.[istiska] centr.[al] byrån 28/3 1905. (Gällivare Födelse- och dopbok CI:11 1904-1907, fol. 94)
Frans Hjalmar, född 1906 15/8 i Gällivare sn, Norrbottens län (BD).
Enligt födelsebok Gällivare, 1906: [Född:] 15 [= Augusti], Frans Hjalmar (oä), [Fader:] Seth Alexander Långström, [Moder:] Vilhelmina Svartz, från Kajana pastorat Finland, [Särskilda anteckningar:] Avis till Kajana och Stat[istiska] Centralbyr.[ån] d.[en] 22/8 06. (SCB Gällivare Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1AA:1485 1906).
Axel Arvid Alexander, född 1909 18/8 i Gällivare sn, Norrbottens län (BD).
Enligt födelsebok Gällivare, 1909: [Augusti:] 18, Axel Arvid Alexander, [Fader:] Setty Alexander Långström, arb.[etare] fr.[ån] Ransila, Uleåborg, Finland, [Moder:] og.[ifta] Wilhelmina Långström, [Ogifta:] 1, [Särskilda anteckningar:] Avis till Stat.[istiska] Centr.[al] byr.[ån] den 4/9 1909. (SCB Gällivare Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1AA:1578 1909)
Anna Sofia, född 1914 21/2 i Gällivare sn, Norrbottens län (BD).
Enligt födelsebok Gällivare, 1914: [Februari:] 21, Anna Sofia, [Fader:] Set Alexander Långström arb.[etare] fr.[ån] Rantsila förs[amling], Finland, [Född:] ?, [Moder:] h.[ans] h.[ustru] (enl. uppg.) Zigenerskan Vilhelmina Schwartz från Kajana förs[amling], Finland, [Född:] ?, [Särskilda anteckningar:] – Tärendö Avis från Jukkasjärvi 25/5. (SCB Gällivare Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1 1914).
Enligt födelsebok Tärendö, 1914: Febr.[uari] 21, Anna Sofia, [Fader:] Set Alexander Långström, arb.[etare] fr.[ån] Rantsila förs.[amling] Finland., [Född:] ?, [Moder:] enl.[igt] uppg.[ift] h.[ans] h.[ustru] Zigenerskan Wilhelmina Schwartz, [Född:] ?, [Gifta:] 1 ?, [Särskilda anteckningar:] Nedkomstort Gellivare Attest Gellivare d.[en] 5 juni. (SCB Tärendö Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1 1914).
Otto Anselm, född 1920 4/1 i Korpilombolo sn, Norrbottens län (BD).
Enligt födelsebok Korpilombolo, 1920: [Januari:] 4, Otto Anselm, [Fader:] Set Aleksi Långström fr.[ån] Rantsilla i Finland, [Född:] 73 19/5, [Moder:] hans fästekvinna Vilhelmina Svartsi, [född:] 77, [Särskilda anteckningar:] Attest om födelse och dop till Stat.[istiska] Centralbyrån d.[en] 12/1 1929 (SCB Korpilombolo Födelsebok (Utdrag ur Födelse- och dopbok) H1AA:1485 1920)
----------
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-09 02:09)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-09 02:20)
416
« skrivet: 2010-11-05, 21:23 »
Om zigenaren Alexander Långström eller Lindberg.. i tidningen Österbottningen 1900-08-14, och Hufvudstadsbladet 1900-08-16, se vidare under rubriken Hagert.
417
« skrivet: 2010-11-05, 20:45 »
I tidningen Hufvudstadsbladet 1900-08-16 nr 23, s. 3, under rubriken Domstolsnotiser.:
- Dråp af nödvärn. Zigenaren Frans Hjalmar Hagert från Kuhmonsalo by i Leppävirta socken och Kuopio län blef af rådstufvurätten i Gamlakarleby, hvarest han varit anklagad att hafva den 31 oktober 1899 å gårdsplanen till fröken Maria Chydenius' egande gård i nämda stad, i uppsåt att döda med berådt mod med knif tillfogat zigenaren Alexander Långström eller Lindberg från Venepalo by i Kärsämäki socken två sår, ett i högra handlofven och ett annat i bröstet, af hvilka sår det senare förorsakat dennes kort efter berörda misshandel timade död, den 13 sistförlidne juni, sedan det blifvit utredt, att Hagert uppgifna tid först å Strandgatan i sagde stad och därefter å förenämda gårdsplan blifvit af Alexander Långström öfverfallen med blottad knif och därigenom bragts i trängande fara samt för att värna sig likaledes dragit knif och härmed, ehuru utan uppsåt att döda, tillfogat Långström omförmälda sår i handlofven och bröstet, af hvilket sistsagda så Alexander Långströms död varit en följd, hvarför och emedan Frans Hjalmar Hagert därvid gjort större våld än nöden kräft och sådan fara ej varit för handen, att han icke kunnat besinna sig, dömd att hållas ett år i tukthus samt att tillsammans med 282 mk 3 p. ersätta de af nämda rättegång härledande kostnaderna.
Vasa hofrätt, dit målet i hemställningsväg inkommit, har numera afgjort detsamma och frikänt Hagert från ansvar, emedan hofrätten ansett att han begått dråpet af nödvärn. I öfrigt eller beträffande kostnaderna har hofrätten faststält rådstufvurättens utslag. - Wbl.
418
« skrivet: 2010-11-05, 20:42 »
I tidningen Österbottningen 1900-08-14 nr 63, s. 2:
Gamlakarleby.
Upphäfdt utslag. Sedan rådstufwurätten härstädes som genom utslag af den 13 juli dömt zigenaren från Leppäwirta socken Frans Hjalmar Hagert att för mord genom exsers i nödwärn hållas ett år i tukthus, samt hemställt målet kejserliga Wasa hofrätts pröfning, har hofrätten genom utslag af den 17 juli frikänt Hjalmar Hagert från alt answar i saken.
Såsom bekant tillfogade Hjalmar Hagert zigenaren Alexander Långström den 31 oktober 1899 med knif ett sår i hjärtat till följd hwaraf Långström kort därpå afled.
419
« skrivet: 2010-11-05, 20:38 »
I tidningen Svenska Österbotten 1897-07-02 nr 50, s. 2, under rubriken Nyheter. Österbotten.:
Gamlakarleby.
Dömde rånare. Den 29 sistlidne mars blef skomakaren Karl Gustaf Nyström från Toholampi socken på öppen gata uti Gamlakarleby frånrånad ett fickur med ked[ja] och en börs innehållande tio mk. [= mark] Rånarene, zigenarne inhyses Johan Fredrik Långström, bondsonen Karl Petter Långström och förswarslöse Alexander Långström eller Lindberg, alla från olika socknar i Uleåborgs län, blefwo häktade och tilltalade för brottet inför Gamlakarleby rådstufwurätt, hwilken dömde Johan Fredrik Långström att för rån undergå tukthus i twå år och tre månader, samt Karl Petter och Alexander Långström att hwardera undergå samma straff i twå år, hwarjämte alla tre i twå år utöfwer strafftiden skulle wara förlustige medborgerligt förtroende; dessutom dömdes Johan Fredrik Långström till etthundra marks böter, för att han i afsikt att wilseleda rätten begagnat sig af oriktigt namn, hwarför han inalles skulle hållas i tukthus twåår, tre månader, elfwa dagar; de sakfälde dömdes äfwen att utgifwa wittnesersättningar och andra omkostnader.
Wasa hofrätt har numera faststält utslaget så till wida att Karl Petter och Alexander Långström dömts till twå års samt Johan Fredrik Långström, hwilken äfwen straffas för den oriktiga uppgiften om sitt namn, till twå år och tio dagars tukthus, hwarjämte alla tre i fyra år utöfwer strafftiden skola wara förlustige af medborgerligt förtroende. De af rådstufwurätten utdömde ersättningarna stadfästes ock af hofrätten. - W. Nyh.
420
« skrivet: 2010-11-05, 17:06 »
I tidningen Dalpilen 1925-10-01, s. 1:
Tattaren i Kvibile fick sex års straffarbete.
Hans tjänstekvinna blott två månaders fängelse.
Utslag har i månd.[ags] avkunnats i målet angående det bekanta tattarbråket i Kvibile.
Den häktade Henning Nilsson dömdes att för misshandel mot tattaren Hj.[almar] Karlsson, varav döden följt undergå straffarbete i sex år. Hans tjänstekvinna vid namn Johansson-Högström stod tilltalad för delaktighet i misshandeln. Yrkandena mot henne ogillades. Däremot dömdes hon för resande av livsfarligt vapen på allmän plats att hållas i fängelse i två månader.
Nilsson förpliktades dessutom att utgiva till den mördades änka 60 kr. i månaden så länge hon förblir ogift och 25 kr. i månaden till vart och ett av hennes barn intill de fyllt 16 år.
421
« skrivet: 2010-11-05, 16:58 »
I tidningen Dalpilen 1924-03-11, s. 5, under rubriken Sista nytt.
Rått nidningsdåd av tattare. 76-årig gårdsägare svårt misshandlad. Stockholm söndag. Ett synnerligen rått tattardåd ägde på lördagskvällen rum i Frötuna socken utanför Norrtälje. Vid 7-tiden på kvällen kommo tattaren J. A. Lindgren och hans två söner samt en av dessas fästekvinnor fram till gården Backtorpet, som bebos av en 76-årig man Karl Eriksson och hans 70-åriga hustru. Tattarna trängde sig in och ville med våld bereda sig husrum, varvid de gamla satte sig till motvärn. Tattarna kastade sig över Eriksson och bearbetade honom med piskskaft och andra tillhyggen så att han till slut medvetslös segnade till golvet. Innan hjälp hann anlända hade tattarföljet försvunnit.
E. fick på söndagsmiddagen sina sår hopsydda och kommer att i dag forslas in till lasarettet i Norrtälje. Redan på söndagsmorgonen greps tattarefamiljen på landsvägen mellan Norrtälje och Estuna. Anhållandet gick så snabbt, att tattarna icke hunno sätta sig till motvärn.
422
« skrivet: 2010-11-05, 16:55 »
I tidningen Dalpilen 1920-12-07, s. 6:
Kristianstadflickan i zigenarlägret. Det hör naturligtvis till sällsyntheterna, att en svenska ingår äktenskap med en zigenare och sedan i ljuvt och ledt delar makens glädje och bekymmer under det ständiga kringflackande livet. Häromdagen ingick emellan en zigenare av släkten Taikon äktenskap med en 19-årig Kristianstadstös.
I dagarna gästa en del zigenare Eslöv, och de nygifta äro också med på sin bröllopsresa. I ett alldeles nytt tält i zigenarlägret ha de nygifta sin bostad. Den unga frun med de blå ögonen har vederbörligen skrudat sig i zigenarnas brokiga klädedräkt, och på fingrarna, som redan blivit smutsiga, likt de andra fruntimrens i zigenarlägret, synas en mängd ringar av guld och silver.
423
« skrivet: 2010-11-05, 00:27 »
I tidningen Dalpilen 1913-08-05, s. 5, under rubriken Hedemora, Garpenberg, Husby.
Den ihjälskjutne tattaren. Hemmansägaresonen Ernst Johansson, som under tumultet i Nås by af våda dödade 21-årige tattaren Malkom Lindgren, var i lördags instämd till extra ting i Hedemora för vållande till annans död. Den anklagade biträddes af hofrättsnot. Ahrenberg från Falun, som betonade rätten till själfförsvar. I detta fall ansåg han ren olycka föreligga, i det hanen på bössan aldrig varit spänd, utan skottet brunnit af och dödat tattaren, när Johansson med bösspipan skulle parera dennes knifhugg.
Sju vittnen hördes, hvilka alla ansågo, att tattarens död varit en ren olyckshändelse. De tattare, som befunnit sig i hans sällskap, hade instämts, men ej kunnat anträffas med stämningen.
Efter enskild öfverläggning meddelade rätten det utslaget, att Johansson ej kunde fällas till något ansvar för tattarens död. Statsverket skall bestrida alla kostnader i målet.
424
« skrivet: 2010-11-05, 00:23 »
I tidningen Kalmar 1911-06-30,s. 3, under rubriken Land och Rike.
Tattardramat i Bodalen. Den skyldiga dömd till 3 ½ års straffarbete. Det ruskiga tattardramat under sistlidna pingst i Bodalen, Östmarks socken, hvarvid en tattarkvinna Karolina Fredriksson-Vigart med en yxa lifsfarligt misshandlade tattaren K. J. Pettersson, har i måndags fått sin afslutning vid tinget i Torsby, i det att kvinnan dömdes att för misshandeln, hvaraf svårare kroppsskada uppstått, hållas till straffarbete i 3 ½ år. De två andra för delaktighet i uppträdet tilltalade frikändes.
425
« skrivet: 2010-11-05, 00:21 »
I tidningen Kalmar 1911-06-12, s. 2, under rubriken Land och Rike.
Blodigt tattardrama i Värmland. En tatterska öfverfaller en tattare med yxhugg. Ett ohyggligt blodsdrama inträffade under pingsten i en långt aflägsen skogsbygd i Östmarks socken i norra Värmland. Efter ett uppträde hade tatterskan Karolina Fredriksson-Wigardt i ett anfall af raseri med en yxa tilldelat tattaren K. J. Pettersson ett kraftigt hugg i underlifvet. Af hugget hade bukväggen uppfläkts så att inälfvorna föllo ut. Utan att bekymra sig om den svårt skadade, hade därpå Wigardt jämte två andra tattare, en man och en kvinna, begifvit sig därifrån.
Först följande dag kallades läkare till den skadade, som forslades till Torsby sjukstuga. Det ser ut som om lifvet på den skadade skall kunna räddas. I fredags afton hölls på tingsstället i Torsby rannsakning med de häktade, hvilka envist nekade till hvad som lades dem till last. Ett vittne hade emellertid sett, då Wigardt tilldeladt Pettersson hugget. Målet uppsköts för flera vittnens hörande till den 26 dennes.
426
« skrivet: 2010-11-05, 00:01 »
I tidningen Dalpilen 1907-11-05, s. 4:
Från tinget i Ludvika.
3:dje allm. tingssammanträdet i Ludvika innevarande höst tog sin början den 28 okt. och varade i fyra dagar. Uppropslistan upptog mäst kraf- och åklagaremål.
I målet emellan länsman Gottliebsson, å tjänstens vägnar, sam cirkusvarietédirektören Altenburg ang. ansvar för det Altenburg spelat med sitt sällskap i Ludvika utan erhållet tillstånd, erkände Altenburg förseelsen.
427
« skrivet: 2010-11-04, 23:40 »
I tidningen Östgötaposten 1901-09-27, s. 4, under rubriken Bygdekrönika. (Eftertryck förbjudes).
Märta i Marås.
Ingen skulle väl kunna lefva lyckligare och mera sorgfritt än ung Märta i Marås. Vacker var hon, ung och frisk och dotter af rika och välaktade föräldrar.
Framtiden låg klar och utstakad för henne. Aldrig kunde det väl bli fråga om, att hon skulle behöfva ge sig ut i verlden och tjäna andra, ty hvilken dag hon ville kunde hon bli välvuret gift. Det var nämligen stort frågsmål efter henne. Och om det rätt så inte varit, skulle hon i alla fall få så pass medel, när bror hennes en gång löste ut henne ur hemmet, att hon skulle bli bergad, utan att nödgas slita för sitt bröd hos andra. Ja, Märta hade goda utsikter.
Men hon var ändå inte lycklig längre.
När annan ungdom roade och fröjdade sig åt lifvet, satt hon blek och dyster i någon skogskant med händerna knäppta om knäna och drömde vilda drömmar.
Och dock hade hon en gång varit hon som andra, munter och gladlynt, ända tills dess hon en dag på Vrålebo marknad råkade samman med hästbytare-Sven nere från Myrebo socken.
Visst var det så, att Sven var en ståtlig pojk med mörka ögon, breda skuldror och krusigt hår.
Men det var i alla fall en sämre person. Han gjorde aldrig annat året rundt än for omkring på marknader och bytte hästar och skojade folk och slogs och söp och pliktade och drogs med tattare.
En vild sälle var han och han drog sig inte för att taga till knifven, när det gällde.
Hur det nu var, så kommo Märta och Sven att råkas på marknaden i Vrålebo. Det var väl deras öde kan jag tro.
De kommo i språk och följdes åt. Hon kunde inte ta sina blickar ifrån honom, se'n han fäst sina svarta ögon på henne. Hon blef liksom förlamad och viljelös.
Far hennes, Johannes i Marås, såg nog i hvilket sällskap Märta kommit, men han fäste sig inte därvid. Det var ju marknad och, Herre Gu', en bondflicka kunde väl aldrig i verlden bry sig om ett sådant svin och kreatur eller fästa sig vid en hästbytare. Var det likt det ? Nej, hon pratade nog med honom bara för skojs skull, mente Johannes.
Men ifrån den dagen vardt det i alla fall slut med Märta. Det var som om en smärtans storm gripit den stackars tösens själ.
En annan flicka skulle inte tagit det på det viset. Hon skulle tänkt på hvem hon var och hvem Sven var samt grinat åt'et. En annan flicka skulle med ett ord tagit det med ro. Ja, lyckliga de, som kunna lefva i fredlig och hvardaglig ro.
Men det är blott de grunda vatten, som icke uppröras af stormen. Där det finnes något till djup, där är äfven jäsning, oro, lidande, och ju djupare menniskohjärtat är, desto mera måste äfven det uppröras af kärleken och lidandet.
Lyckliga de, som kunna lefva på ytan!
Det var väl detta Märta icke kunde, och därför blef det en sådan storm och ett sådant svall inom henne allt ifrån den dag hon blef bekant med den långe, vilde och svartögde Sven.
Hon var alltid hvit i synen, undantagandes vid de tillfällen, då Sven kom åkandes och gjorde sig ärende till Marås.
Nå, Märtas mor begrep omsider hvar skon klämde och hvar det var, som hvitmenade Märtas kinder.
Ifrån den stunden blef det sjufaldt värre för tösen. Allesammans i hemmet gjorde aldrig annat än hånade henne och kallade henne tattarfrua och hästbytaremora. Och hennes jämnåriga flickvänner gjorde sig löjliga öfver henne.
- Ä' du inte vettig, som kan gå och va' gla' ve' en föllehunn och en svarter morian. Tvi för den dålie ! Dä kan du väl begripa, att dä' inte kan bli nåra böxer utå dä skinnet. Inte kan du gefta dej mä' en så'n ! förmande de.
- Jo, dä' ä' just dä' ja' kan ! genmälde Märta med det djupaste allvar.
Ifrån den stunden trodde alla, att hon var spritt galen, och alla menniskor drogo sig för henne.
Därför satt hon så ensam borta vid skogskanten och drömde och led, när hon ville undfly hånet och begabbelsen och förmaningarna i hemmet.
Ibland reste hon sig upp emot de sina och då var hon som en vulkan.
- Dä tjänar ingenting till att ni håna och det hjälper inte att ni förmana. Jag vet att ni ha rätt; men det, som kommit in i mitt hjärta, går inte att rycka därur, utan att hela hjärtat följer med och slites ut bröstet. Tror ni inte att jag försökt ?
De gamla runkade på sina hufvuden och voro bedröfvade.
Det sades i orten, att man ibland under skumma kvällar hört hästar gnägga i skogen, och en och annan skymtat Sven, när denne kört in mellan träden i närheten af Marås. Det var tydligt, att han kom och träffade Märta allt ibland och att hon mötte honom. När detta kom ut blef hon än mera föraktad och beledd i grannhället, såsom ju naturligt var.
En höstmorgon när de stego upp i Marås, var Märta försvunnen. Man letade efter henne öfver allt i husen, men hon stod ingenstädes att finna.
- Ni ska' få si att hon gett sej i väg med den uslingen, med den svarte och lede föllehunnen ! grät modern och befallde karlarne att gifva sig ut och taga henne tillbaka mens det än vore tid.
Men gubben blef alldeles ursinnig och svor på, att om hon gifvit sig i leken, finge hon leken tåla.
- När hon börjar svälta och får stryk utå' det kreaturet, kommer hon nog igen och är beskedlig. Fast det kan då kvetta, för hon är då i alla fall utskämd för tid och evighet. Men kommer ho', ska' vi ta' emot henne, för ho' är ju i alla fall vårt barn, förklarade gubben.
Och därvid blef det.
Men Märta kom aldrig. Det gick vecka efter vecka och månad efter månad, år efter år, men någon Märta hördes aldrig af i Marås.
- Lefver gör hon nok, ty äss hon vore död, skulle vi väl sport'et, suckade gumman, om talet någon gång föll på dottern i huset.
Nåja, det fanns nog de, som trodde, att Maråsaboarne visste hvar Märta dvaldes, fast de inte ville låtsas om det, ty det kunde ju inte vara roligt för välaktade föräldrar att vidgå, att deras enda dotter dref landet rundt på alla marknader med en hästskojare och halftattare, som föll och föll allt djupare och djupare.
-- -- --
Så en gång ett par eller tre år efteråt hade jag kommit ner till Vrigstads marknad och gick där och spankulerade och vänslades med töserna. Plötsligt fick jag höra ett förskräckligt lefverne från hästbytarebacken, som denna gång förhärligades af flera tattare än eljes.
- Där hålls nok ett lifvadt slagsmål, tänkte jag och kilade dit.
När jag kom fram fick jag se en hop folk i en röra, som alla skreko och väsnades och slogos, svuro och tjöto. Och somliga blödde ur båd' näsa och mun.
Värst regerade en lång, halffull, svartögd räkel med en blydagg i näfven. Han var precis rasande och slog till höger och venster och styrde sig inte fast en gråtande, blek och dåligt klädd kvinna hade klamrat sig fast vid honom och tiggde och bad att han skulle styra sig.
- Släpp mig, kona, röt han. Men hon släppte inte.
Då drämde han till henne i ryggen med daggen, så att hon föll till marken, och fortsatte sedan med ledigare rörelser att slåss.
Jag och en annan karl hjälpte kvinnan ut tumultet, och när vi tittade närmare på henne kände vi igen - Märta i Marås.
- Hjälp mej te' vår vagn ! bad hon.
Det gjorde vi, men vi försökte också öfvertala henne att följa med oss till hennes föräldrar och anropade henne både i deras och Guds namn att öfvergifva den ryslige karlen.
- Be' mej inte ! Jag far illa, jag svälter ibland och fryser också. Jag ser, hur eländig han är, och han slår mig alltid när han är full, och det händer ofta. Men där han är, där vill jag vara. Jag älskar honom ändå. Mitt hjärta är hos honom, och där det klappande hjärtat är, där är lifvet. För resten bättrar han sig nog, log hon och klappade deras magra tattarluring, om mulen.
Thure S.
428
« skrivet: 2010-11-04, 08:02 »
I tidningen Östgöta-Posten 1903-06-19, s. 1, under rubriken Länet och stiftet.
Ett nytt drama i Östergötland. I Östgöten läses: Tisdagen före senaste Skeningemöte, således den 2 dennes, hade ett sällskap tattare, bland hvilka befann sig en ökänd hästbytare från Örebro, tagit på hotell Jon på Högbymon i Högby socken, hos hvilken förut bodde sotaren Carl Gustafsson från Undesnäs i Vestergötland och hans fästekvinna Augusta Vilhelmina Sandberg från Motala landsförsamlings fattighus, jämte en 5-årig dotter. Af obekant anledning kommo tattarne på kvällen i gräl med sotarfolket, hvilket sedan urartade till det vildaste slagsmål, hvarvid Gustafsson, som uppgaf höga nödrop, blef särdeles svårt slagen af hästbytaren. Sandberg och hennes dotter hade under bataljen stängt sig inne i ett annat rum, å hvilket tattarne, under de förfärligaste eder inslogo fönstren. Fastän sotarens rop hördes lång väg, kom ej någon till hans hjälp, troligen af fruktan för att tattarna skulle utkräfva hämnd.
Senare på aftonen infann sig Sandberg hos en familj vid Lycketorp, med ett större krossår vid venstra tinningen, ur hvilket blod ymnigt flöt. Dagen efter uppträdet begåfvo sig tattarna från platsen.
Gustafsson har hela tiden efter misshandeln legat svårt sjuk, klagande öfver smärtor i bröstet. Natten mellan torsdagen och fredagen förra veckan afled han utan att läkare någon gång undersökt honom. F. n. finnes liket insatt å ett skjul vid gården, spridande en vedervärdig lukt från sig. Troligen får liket ej begrafvas utan föregående läkarebesiktning. Huru vida saken är anmäld till allm. åklagaren är ännu ej bekant, men fjärdingsman A. G. Hägg i Ullevid har besökt platsen, hvarför är troligt, att anmälan till länsmannen blifvit gjord, ehuru något poliförhör ännu ej hållits.
429
« skrivet: 2010-11-04, 07:56 »
I tidningen Östgöta-Posten 1902-08-29, s. 4, under rubriken Bygdekrönika. (Eftertryck förbjudes).
I Getamon.
Precis genom midtelgränsen af vår socken strök fram en skog, som vi kallade Getamon. Och den skogen gick för resten in uti både den socken, som vi hade söder om och i den, som låg norrut.
Nu är det naturligtvis förbi med hela Getamon. För tjugo år sedan byggdes där en ångsåg midt i skogen och hon stod där ett par år och skrämde våra hästar och åt upp allt virket och alla skogsbestånden, så det finns nu ingenting annat kvar af Getamon än skrofberg och stubbfällor.
Jag for därigenom häromsistens och jag nästan grät öfver eländet. Det såg så hemskt, så fattigt och så ödsligt ut.
Och medan jag drog fram genom Getamon och saknade och sörjde de gamla furorna, trängde sig på mig ett gammalt dystert minne, ett sorgligt minne, ett svårt och smärtsamt minne, som passade till stämningen. Ty det var just i Getamon, som jag haft min farligaste stund.
Det är väl kanske nu bortåt tjugofem år sedan, som jag skulle följa en kamrat till hans hem, och vägen bar genom Getamon en stilla lugn, och härlig vårkväll.
De höga furorna stodo liksom en hedersvakt utefter vägkanterna, och skymningen, som bredde sig ut öfver fält och slätt och skog, såg så hugnerik och barmhertig ut, som då en fader lägger sin hugsvalande hand på sina trötta barns hufvuden.
Det skymnade i Getamon, men det var fagert och skymningen sänkte sig öfver oss såsom sömnen sänker sig öfver ett trött barn, som vill somna efter dagens lekar, lugnt och godt och tyst, som en liten fågel.
Vi båda resenärer voro visst unga på den tiden, men vi pratade icke mycket med hvarandra, när solen sank så vackert och Getamon skulle gå till ro; utan vi foro fram i drömmar och tankar. - Men rätt som vi asade fram genom den långa skogen väcktes vi upp ur våra meditationer af ett gräsligt lefverne, som kom oss allt närmare och närmare.
Det skreks och det svors, förbannades och slogs på vägen, så att vi började rysa.
Det var en karavan af fyra tattarlass, som barkade igenom Getamon den kvällen och störde dess frid.
Vandringsfolket hade med sig en flicka, en lång och brunögd tös, som bedårat ett par af männen.
Så finns där ungefär midt i Getamon en liten backe, uppför hvilken man vanligen går för att spara öket. Så hade karavanen af af tattare gjort och under vandringen uppför denna lid hade den långa flickan vankat närmare den ene af älskarne än den andre ansåg lämpligt. Tattarblodet är ju så hett och häftigt. Så hade oenigheten uppstått mellan karlarne och grälet i Getamon kommit till stånd.
Det kan nu egentligen inte upprepas hvad det folket förebar hvarandra; men då vi stötte på dem låg hela den manliga delen af sällskapet på en dikesren med knifvar i händerna och med näfvar om strupen på hvarandra. Kvinnorna sutto på vagnarne och skreko och skällde.
- Stick till ! vrålade en af dem, i detsamma vi nådde sällskapet.
Det var just det uttrycket, som kom min kamrat att tro, att ett dråp skulle förestå. Det var en rask och oförfärad yngling, och som en blixt var han ur vagnen och i tattarhögen. Hur det gick till där att börja med vet jag inte, men så sköts det, och då kom jag med i leken, och det blef ett af de ohyggligaste slagsmål jag varit med om. Det small och det sköts i den vackra kvällen, men ingen blef dödad. Där bets och där användes påkar och knifvar.
Men tattarne gingo bet, fastän en Svenarumsbo fick köra hem mig och min vän.
Tattarne lades in på Pinutten, där fattigvården betalade för dem i tre veckor.
THURE S.
430
« skrivet: 2010-11-04, 07:52 »
I tidningen Östgötaposten 1902-06-20, s. 3:
Hästskojare i stort. Efter anhållan af länsman A. Olsson i Bollnäs häktades för någon tid sedan i Stockholm, förr bosatt i Bollnäs, hästhandlaren Gottfrid Johansson för bedrägligt förfarande i konkurs vintern 1899. Johansson ransakades i lördags vid Södra Helsinglands vestra tingslags häradsrätt i Bollnäs härför.
Johansson hade under September och Oktober 1899 köpt dyrbara hästar, mest i Helsingland, till ett pris af 600 till 900 kr. pr st. Som likvid lemnade han reverser, ställda å 2 månader, och då han åtnjöt allmänt förtroende, togos dessa för goda. Sedan sålde han hästarne, dels till inköpspris, dels till underpris. Den 3 November for han till Sköfde och medförde då 34,000 kr., enligt hvad han själf uppgifvit, men skulle antingen ha tappat penningarne eller blifvit bestulen på dem. Den 2 December begärde han sig i konkurs i Bollnäs; utdelningen blef naturligtvis ingen.
Till ett af vittnena, som medföljt J. och dennes svåger hästhandlare Söderlund, hade S. yttrat: Johansson och jag ha lefvat litet för högt på senaste tiden, och vi skulle nu försöka göra en kupp, Johansson kall fara ut och köpa hästar på kredit till ett belopp af 60,000 à 70,000 kr., ha vi tänkt. Sedan gör Johansson konkurs. På fråga huru de ämnade arrangera detta, hade Söderlund svarat att hästarne sedan skulle säljas kontant och penningarne uppgifvas ha förkommit, antingen på så sätt att de tappats eller stulits. De hade emellertid ej fått ihop mer än omkring 30,000 kr., och Söderlund hade också tyckt det var skada, men bönderna hade blifvit varnade och affärerna hindrade.
Ett annat vittne berättade dessutom att han en gång besökt Söderlund. Söderlund hade då visat fram en diger sedelbunt under tillägg: Här skall du se hvad Johanssons bortstulna pengar finnes.
Ransakningen uppsköts till den 4 Juli.
431
« skrivet: 2010-11-04, 07:48 »
I tidningen Kalmar 1899-08-04, s. 1, under rubriken Kalmar Stad och län.
Dråp. Borås den 3 aug. I tisdags afton befunno sig sotaregesällen Carl Reitz och Severin Johansson, båda härifrån staden, i ett torp, då en tattare Carl Kindberg kom in dit och drog fram en knif, med hvilken han tilldelade Reitz två hugg i magen med den påföljd, att han afled i går. Orsaken var personlig hämd.
432
« skrivet: 2010-11-04, 07:45 »
I tidningen Östgötaposten 1899-11-03, s. 2:
Svårt knifskuren blef i fredags f. v. en jernvägsarbetare vid Östra centralbanan, då han besökte Vimmerby marknad och på kreatursvallen kommit i delo med ett par tattare eller hästbytare. Den sårade, hvars namn man ej ännu vet, infördes till sjukhuset, der skyndsam läkarehjelp egnades honom. Hvem gerningsmannen var, är ännu ej konstateradt, men tattarne i orten stå ej på vänskaplig fot med en del bråkiga jernvägsarbetare, hvilka sistnämnda tattarne lofvat märka hvar de träffa dem, skrifves till Ö. C.
433
« skrivet: 2010-11-04, 07:42 »
I tidningen Kalmar 1897-12-24, s. 3:
Om det blodiga dramat i Aspås,
Jemtland, i torsdags afton, då torparen Edström af våda ihjelsköt en tattare Karlsson läses i Jemtlandsposten:
Det var redan skumt, då på torsdags eftermiddag ett tattarefölje, bestående af en man, en qvinna och fyra små barn, kom körande förbi torpet under skrän och oväsen. På trappan stod då ställets innehafvare, Nils Erik Edström, en helt ung person på omkring 20 år. När Edströms hund började skälla på de resande, hoppade den åkande karlen ur kärran för att med piskan jaga bort hunden. Edströmuppmanade honom att låta bli detta, då hunden ej vore elak.
Tattaren, 23-årige Karl Fredrik Karlsson från Kristiania amt, rusar nu i raseri mot Edström för att slå honom med piskan, men denne skyndar in i förstugan och lyckas knuffa ut den påträngande våldsmannen, hvarefter han stänger förstugudörren. Utifrån ljuda nu vilda hotelser och eder, blandade med revolverskotts aflossande, sannolikt i afsigt att skrämma det ensligt liggande torpets invånare, hvilket också lyckats mer än väl. Blandad med ederna och skotten höres tattarqvinnans röst; hon söker lugna sin upprörda man med goda ord, och slutligen lyckas detta henne, men blott för en stund. Edströms moder och systerdotter äro våldsamt upprörda och kunna knappast lugnas.
Åter höras ljud från förstugudörren, denna gång en stilla knackning. Tattarqvinnan ber om herberge för sig och de sina öfver natten. Intet svar. Karlsson, nyss så vild, kommer också fram till dörren och ber höfligt om husrum. Edström är naturligtvis ej benägen att villfara denna begäran, utan svarar med ett häftigt: packa er genast härifrån, annars skjuter jag !
Tattarens heta blod råkar nu i svallning, och han lofvar ursinnig att slå in fönstret och komma in för att visa hur en norsk pojke smører op en svensker. Han skall inte ge sig förr än han sett Edströms hjerteblod, säger han och låter sina hotelser åtföljas af ytterligare revolverskott.
Så kan jag väl också skjuta, svarar Edström och går att hemta en elgstudsare, medan de nästan vanmäktiga qvinnorna inne i stugan begifva sig ut till det med huset sammanbygda fähuset. Edström återvänder till förstugan.
Utanför är det nu mörkt och tyst, och Edström kan ej veta hvar våldsverkaren håller till. Bäst emellertid att skrämma honom, tänker han och sticker ut bössmynningen genom en springa vid dörren. Skottet går af, elden lyser en sekund upp natten derute, och der faller en kropp med ett doft ljud till marken. Samtidigt ett genomträngande skrik: Herre Jesus, han sköt karlen min !
Edström störtar ut. Der ligger Karlsson orörlig; kulan har tagit vägen från hakan snedt uppåt genom hufvudet och ansigtet är svedt af elden. Döden hade inträdt ögonblickligen.
Efter de första minuterna af stum förfäran går tattarqvinnan fram till liket och tar ur kläderna bort alla saker, som möjligen kunna ha något värde. Och i det hon stiger upp i åkdonet och piskar på hästen, ropar hon till Edström: Nu kan ni behålla honom, jag får så många andra jag vill !
Den ofrivillige dråparen skyndar ångestfullt, så fort häst kan springa, till länsman A. Staaff och berättar händelsen. Och då fredagen gått in, forslas han in till fängelset för att afbida ransakning och dom.
Den ihjelskjutne Karlsson har tillhört ett större tattarsällskap som de senare dagarne farit omkring i trakterna och föröfvat ofog. Att man i rädsla för slikt laglöst packs tilltag griper till vapen är fullkomligt förklarligt. Vådadråparen anses i orten vara en hygglig och stillsam ung man, medan Karlsson ännu den sista qväll han var i lifvet hos en hemmansegare i socknen använde blypiskan mot fredligt folk.
434
« skrivet: 2010-11-04, 07:35 »
I tidningen Norra Skåne 1897-07-02, s. 2, under rubriken Engelholm.
- Ett otrefligt besök fick staden i onsdags, då en hop af de ökände hallandstattarne med sina ekipager drog igenom staden, här och hvar antastande folk och ställande till uppträden inbördes. Polisen drog emellertid försorg om att sällskapet så fort som möjligt förfogade sig utom stadens hank och stör, hvarefter Engelholms ljung och Wegeholms skog valdes till skådeplatser för de vilde sällarnes orgier och inbördes krig, i hvilka damerna lära ha varit tapprast. Bland männen observerade sådana notabla personer som den ene af Stoltzarne och Ferdinand Pettersson, om hvilkas bedrifter brottmåls annalerna ha mycket att förtälja och tyvärr torde få ännu mera.
----------
Hör denne Ferdinand Pettersson möjligen till släkten Björk?
435
« skrivet: 2010-11-04, 07:25 »
I tidningen Östgötaposten 1897-05-28, s. 2:
Dömda ficktjufvar. För stöld af 100 kr. från en landtbo vid ett kreatursmöte i Linköping för några månader sedan dömdes häromdagen hästbytarne J. F. Lindgren och A. F. Berg, den förre till 6 månaders straffarbete och 1 års vanfrejd derutöfver, den senare till 4 månaders straffarbete.
436
« skrivet: 2010-11-04, 07:22 »
I tidningen Dalpilen 1897-04-27, s. 3, under rubriken Riksdagen.
Tattarne. Andra kammaren har förut för sin del beslutit aflåtandet af en skrifvelse med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till beredande af ordnade förhållanden med afseende å vissa kringvandrare, i synnerhet de s. k. tattarne.
Första kammaren biträdde i torsdags andra kammarens beslut.
437
« skrivet: 2010-11-04, 07:19 »
I tidningen Norra Skåne 1897-03-12,s. 2:
- Huru man blir qvitt tattarne. Ett fiffigt sätt att bli qvitt de i Halland hemmahörande, men i Vestbo ständigt kringstrykande tattarne användes inom Villstads församling, skrifves till Sm. All. Det består deri, att den person, som lemnar tattarne nattherberge eller eljes bereder dem fördelar, hvarigenom de kunna uppehålla sig inom socknen, påföljande söndag vid kungörelsernas uppläsande från predikstolen får höra sitt barmhertighetsverk omtalas. Fruktan härför är nu så allmän, att ingen längre vågar hysa vandringsfolket, som sjelf läser allt annat än vackra böner öfver Villstadsboarne. Då försök med bestämmandet af vite för den som hyste tattarne, samt tillsättandet af uppsyningsmän, visade sig gagnlöst, föreslog en person kommunalstämman att besluta om förestående sätt, hvilket vann stämmans bifall och sedan användts med godt resultat.
438
« skrivet: 2010-11-04, 07:15 »
I tidningen Kalmar 1897-02-27, s. 4:
Hvarjehanda.
Ett nytt sätt att fånga tattare. En meddelare skrifver till Borås Tidning: Härom dagen hade man på ett ställe i socknen som vanligen ske plägar lagt ut räfsaxar i det lofliga syftet att fånga en eller annan mickel. Emellertid ströko några tvåbenta micklar - tattare - omkring i trakten, och det bar ej bättre till än att deras ena hundracka kom att fastna i saxen. (Många hundar måste tattarne ha, det är klart).
Det blef ett hojtande och ett väsen bland följet, och först skulle tattarepappa sjelf hjelpa hundkräket ur saxen. Hunden jemrade sig och tattarne svuro. Men hur pappa Petterlind famlade med saxen, fastnade äfven han och började tjuta och svärja. Hans äkta vif kunde inte höra på eländet, hvarför hon ville hjelpa sin gubbe, men det ville sig ej bättre än att äfven hon blef sittande der. Då nådde jemmern sin höjdpunkt, ty gumman gastade så det hördes vida omkring.
Och folket, som bodde i trakten och kanske anade hvad som var å färde resonnerade ungefär som gubben, hvars gris fastnat i en gärdesgård: Nog sitter du illa, men så glömmer du inte häller att tala om'et. Oldparet hade äfvenledes en dotter och dennes naturligtvis en man; båda hade blifvit illa nedfarna, då de ville lösgöra de gamla. Omsider kom dock traktens folk och räddade familjen ur dess svåra nöd.
Man lär nu ha för afsigt att litet hvarstädes uppsätta räfsaxar för att på detta sätt söka få tattarne utrotade ur nejden.
439
« skrivet: 2010-11-04, 07:10 »
I tidningen Norra Skåne 1896-10-21, s. 2, under rubriken Det öfra landet.
- Tattarföljets tack. Egaren till ett halft mantal Målen i Vallsjö socken fick för någon tid sedan en afton besök af ett stort sällskap s. k. tattare, hvilka begärde logis öfver natten. Som det var sent på kvällen, och de resande hade, utom flera hungriga hästar, en massa små småbarn med sig, som voro nästan förfrusna ville vår man icke neka dem herberge.
Familjefäderna i det värda följet begärde helt anspråkslöst att få sitt nattkvarter på logen, men härtill sade egaren nej, enär barnen behöfde värma sig vid en ordentlig brasa. Han lagade derför i ordning den s. k. ödestugan åt dem, med eld i spisen och halm på golfvet.
Alla tattarne jublade öfver den stora gästfriheten. Men den, som den natten icke sof, var egaren. På logen hade han tröskad råg, i ladorna hö och hafre och ute på fälten icke inbergad säd af senare slaget. Han undrade, hvad hästarne skul få till lifs, då herrskapet icke medförde något foder. Men då tattarne trodde egaren vara fjettrad i Morfei armar, gingo de helt simpelt ut och stulo hafrenekar till sina hästar i så stor mängd, att djuren på morgonen formligen lågo i en bädd af s. k. skaftahafre.
Den, som då i arlastunden besökte tattarne, var egaren, hvilken utan krus genast körde sällskapet på dörren. Vid afskedet visade en af karlarne, den egentlige tjufven, en revolver med det uttrycket: Vi träffas en annan gång i Säfsjö.
440
« skrivet: 2010-11-02, 22:27 »
I tidningen Norra Skåne 1895-08-31, s. 2, under rubriken Engelholm.
Mot kringstrykande tattare. Seglora kommun i Elfsborgs län beslöt för ett halfår sedan å kommunalstämma att eftertryckligt gripa in mot de kringstrykande bettlande tattarne. Kommunen bestämde för den skull, att 25 kr. skulle ur kommunalkassan utbetalas till den, som till närmaste polismyndighet öfverlemnade anhållen tattare. Beloppet skulle höjas till 50 kr., om det var en hel familj, som sålunda behandlades. Uti hvarje rote tillsattes två man för att vid behof lemna nödig handräckning. Vidare ålades hvarje hemmansegare att tillse, det underlydande icke hyste tattare, och skulle vid uraktlåtande häraf böter utgå med första gången 10 kr. och andra gången 20 kr.
Det var nog mången, som med anledning af dessa beslut väntade sig kunna göra en förtjenst. Så har dock ej skett, skrifves till E. L T. Ty allt sedan besluten fattades, har man ej sett skymten af en tattare, då de deremot förut voro talrika som gräshoppor.
441
« skrivet: 2010-11-02, 22:12 »
I tidningen Norra Skåne 1894-03-29, s. 2:
Hästbyten. En tattare i Lycksele Vesterbottens lappmark, lyckades härom sistens narra en gammal, utsliten häst på en bonde mot dennes unga duktiga djur. Först följande dag märkte bonden, att han blifvit kuggad. Hans hustru tog nu två handfasta karlar med sig och satte i väg efter tattaren. Denne hade begifvit sig afsides ifrån vägen till en enstaka gård, men hästens spår visade vägen och våra spanare anlände på natten till den gård, der tattaren tagit sitt logi. Man steg nu in i stallet, omsadlade och ombytte hästarne, hvarefter man körde tillbaka till hemmet. Tattaren märkte ej, att han fått igen sin gamla häst, förrän han om morgonen skulle rykta den samma.
442
« skrivet: 2010-11-02, 22:02 »
I tidningen Dalpilen 1893-10-27, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 23 oktober.
Efter många år. Fär 11 år sedan blef i Delsbo under ett slagsmål mellan åtskilliga tattare och några andra personer en bonde stucken med knif, så att döden följde.
Såsom misstänkt för att hafva begått detta mord har nu, skrifver Hudiksvalls-Posten, straffången Carl August Johansson Åsberg, född i Hogdal, som hade slutit sig till tattarföljet, då slagsmålet egde rum, transporterats från Falu till Hudiksvalls kronohäkte för att undergå ransakning.
443
« skrivet: 2010-11-02, 18:25 »
Hej, Gunhild!
En förtydning och rättelse. Nils Olofsson-Rutströms (1718-1784) och Karin Jönsdotter-Bybergs (~1716-1796) son heter Nils Isak Rutström (1744-1816), inte Nils Petter. Men det visste du kanske?
Nils Petter Rutström (1774-1850) var son till Nils Isak Rutström. Nils Petter Rutströms har sonen Johan Jakob Rutström (1803-1864), av vilken jag härstammar från Johan Jakob Rutströms son Karl Fredrik Alfred Rutström (1851-1914), broder till din anmoder Johanna Katarina Rutström (1831-). Johan Jakob Rutström är min farmors mff.
Vem var Johanna Katarina Rutström gift med, och vet du när hon dog?
----------
Bengt-Göran,
Jag har gjort en del ändringar, och tillägg, av det inlägg jag gjorde som svar till dig under Nederluleå.
Mvh
//Peder
444
« skrivet: 2010-11-02, 17:53 »
Bengt-Göran,
Jag har gjort en del ändringar och tillägg, i mitt inlägg ovan, som du kan se.
Ja, det stämmer, Nils Olofsson-Rutström börjar kalla sig Rutström först med sin närvaro i Nederkalix. Och hustrun Karin Jönsdotter-Bybergs tillnamn synes ju ha sitt ursprung i hennes födelseby, Björsbyn.
Nils Olofsson-Rutströms moder Ella Andersdotter är förmodligen en dotter till bonden i Rutvik 6, Luleå lfs Anders Nilsson och hans hustru Brita Andersdotter (f. omkr. 1658, d. 1751 6/11).
Övriga syskon till Ella Andersdotter var bl.a. Anders Andersson Bäck, bonde i Innanbäcken 4, Nederkalix sn, och Nils Andersson Rutström, fältväbel i Gammelstad, Luleå lfs.
Anders Nilssons hustru Brita Andersdotter gifter om sig med sedermera bonden i Rutvik 6, Luleå lfs Lars Olofsson, från Kalix, troligen född 1669 (dp. 12/9) i Töre 12, son till Olof Nilsson och Kerstin Knutsdotter (se Leif Boströms tidigare inlägg under Nederluleå).
Brita Andersdotter och Lars Olofsson fick sonen Olof Larsson Rutström, född 1696 21/8 i Rutvik, Luleå lfs, död 1764 25/11 i Persön, Luleå lfs. Klockare 1725-39 i Gammelstad, Luleå lfs, sedermera bonde från 1740 i Persön 4 Klockarhemmanet, Luleå lfs. - Gift 1729 9/1 i Luleå lfs med Barbro Isaksdotter, född 1708 11/1 i Persön, Luleå lfs, dotter till bonden i Persön 4, Luleå lfs Isak Jönsson och hans hustru Ella Hermansdotter.
Således var Ella Andersdotter halvsyskon med klockaren Olof Larsson Rutsröm, och Olof Larsson Rutström Nils Olofsson-Rutströms morbroder. Den broder Olof Olofsson (f. 1724 28/7, se nedan utdrag ur fb) som nämns i kommunionboken till Nils Olofsson-Rutström, är inte klockaren Olof Rutström.
Enligt Nederluleå födelse- och dopbok, 1724: Olof. föddes d. 28. Júli på Kÿrkiobordet döpt d. 29. Ejúsdem fadr. Olof Larßon här sammastädes fierdingzman, modren Ella Andersdotter J.O.U, faddrar Klockaren Olof Larß[on] länsman Erik Ißberg Erik Erß.[on] Hwithår, fierdingzman [...] Anna Rúút [....] Brita [....] húst Margeta Eri[k] Erß[ons] Älla på Kiörkobordet, Nederluleå Födelse- och dopbok C:1 1696-1725, fol. 178) i Kyrkobordet, Luleå lfs.
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 17:55)
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 19:10)
445
« skrivet: 2010-11-02, 04:16 »
Svar till Bengt-Göran Nilsson och ställd fråga under rubriken Nederkalix: Nils Olofsson-Rutström, född 1718 25/4 i Kyrkobordet [= Gammelstad], Luleå lfs, död 1784 13/1 i Kyrkobordet, Nederkalix sn, son till fierdingsmannen, fierdingskarlen i Kyrkobordet, Luleå lfs Olof Larsson (f. omkr. 1667, d. 1745 4/4) och hans hustru Ella Andersdotter [Rutström] (f. omkr. 1678, d. 1773 22/4). Nils Rutström var Fierdingzman 1739 (mtl), Interims fierdingskarl 1739 (vb), vice Fierdingskarl 1741 (fb), Fierdingskarl 1741-43 (mtl) i Gammelstad, Luleå lfs, sedermera vice Länsman 1744 (mtl), från 1745 (mtl) Länsman, Expeditions befallningsman- och kronolänsman i Kyrkobordet, Nederkalix socken. Enligt födelse- och dopbok, 1718: [Barnets namn ej inskrivet; bör vara Nils] född d. 25 April döpt d. 27 ejúsd:[em] Olof Larson fierdingsm[an] Húst[ru] Ella Andersdottr. Wittnen Hr Befallningsman Hackzel[l] Hr Häradzskrifaren L. Vallmann Anna Plantin Brita Stenn, alla på Ký[r]kio bordet. (Nederluleå Födelse- och dopbok C:1 1696-1725, fol. 182). Nils Ruström var gift med Karin Jönsdotter-Byberg, född omkr. 1707 (åu,db) eller 1716 (hfl) i Björsbyn 1, Luleå lfs, död 1796 7/5 i Kyrkobordet, Nederkalix sn, dotter till bonden i Björsbyn 1, Luleå lfs Jöns Ersson (f. omkr. 1664, d. 1719 8/10) och hans hustru Anna Larsdotter (f. omkr. 1666, d. 1730 8/4). I mantalslängder Luleå lfs, Rutvik (Sist noterade i längderna): 1712-14_Finns ej nämnda i mtl. 1715_ Húst Ella Olúf fierdingmans, 1 hustru, summa 1 personer 1716_H. Ella Olof Larssons, 1 hustru, summa 1 personer I mantalslängder Luleå lfs, Kyrkobordet: 1717_ H. Ella fierdingmans, 1 hustru, summa 1 personer 1718_Húst: Ella Olof fierdingmans, 1 hustru, summa 1 personer 1733_Húst: Ella Olof Lars, 1 hustru, summa 1 personer 1734_H. Elsa Olof Lars, 1 hustru, 1 son, summa 2 personer 1736_Húst. Älla Olof Lars, 1 hustru, 1 son, summa 2 personer 1737_Húst: Älla Olof Lars, 1 hustru, 1 dotter (trol. fel inskrivet, bör vara 1 son), summa 2 personer 1738_Húst. Älla Olof Lars, 1 hustru, 1 son, summa 2 personer 1739_Hústrú Älla Olof Lars, 1 hustru, summa 1 person 1739_+ även noterad under modern Fierdingzman Nils Olsson, 1 husbonde, summa 1 person 1741_fierdingskarl: Nils Olsson, 1 husbonde, 1 hustru, summa 2 personer 1742_fierdingskarlen Nils Olsson, 1 husbonde, 1 hustru, summa 2 personer 1743_fiärdingsk Nils Olss, 1 husbonde, 1 hustru, summa 2 personer Enligt vigselbok Nederluleå, 1739: den 20. Maji vigdes interims fierdings Karlen Nils Olofßon i gl. Staden, med Pigan Karin Jönsdotter ifrån Biörsbÿn. morgongåfwan 30. lod Silfr. (Nederluleå Vigselbok C:2 1726-1742, fol. 474). I kommunionboken (1732-39, fol. 161), Nederluleå, Kÿrki - bordet, N:34.. Han här som Fierdingsm. Olof Larsson och Húst. Ella And.dr. Båda kommunicerade 1735-40. Här återfinns även deras Söner Nils Olofsson och Olof. Även sonen Nils Olofssons húst Karin Jönsdr finns här efter deras giftemål 1739, varefter de kommunicerade 1739-40. Nils Olofssons broder Olof kommunicerade även han 1739-40, med notisen examinerad d. 30 Obr (Nederluleå Husförhörslängd (Kommunionbok) AI:2b 1732-1739, fol. 161).
I kommunionboken (1740-48, fol. 184), Nederluleå (Kÿrckio Bordet eller Gam: Staden.), Gl: Staden, N:30. Han här som Fierds Karl Olof Lars. och Hust. Ella. Här kommunicerar Olof Larsson 1741-43, och hustrun Ella 1741-45. Här finns fortfarande sonen Nils Olofsson och hans Húst. Karin Jönsdr, där endast Karin kommunicerar 1740-42. Även Nils Olofssons Brod. Olof finns kvar, och kommunicerar även han 1740-42. (Nederluleå Husförhörslängd (Kommunionbok) AI:3b 1740-1748, fol. 184). Enligt död- och begravningsbok, 1745: Ålderstegna Fierdingskarlen här i gbl. [= gambla, gamla] Staden Olof Larßon, född 1667. i Súndom, fadren war Lars Olßon, modren Anna Larsdr dödde d: 24 April begrofs d: 28 ejusdem på Kýrkogården, har lefwadt i 78 åhr Stilla och Saktmodel[ige]n. (Nederluleå Död- och begravningsbok C:3 1743-1764, fol. 72). Enligt död- och begravningsbok Nederkalix, 1773: [Död:] 22 [April], [Begravd:] 25., Olof Larssons Enka Ella Andersdr ifrån Rutwik, [Ålder:] 95 [år], [Dödsorsak:] åld.[erdoms] Swagh.[et]. (Nederkalix Död- och begravningsbok CI:3 1761-1816). Nils Olofsson-Rutströms och Karin Jönsdotter-Bybergs barn: Zacharias, född 1741 10/8 (dp. 11/8, Zacharias född d: 10. döpt d: 11. Augusti fadr. v. fierd:karl:[en] Nils Olofßon, modr. húst. Karin Jönsdotter, i gl. Staden. Wittnen: gl. Länsmannen Eric Isberg och thes hústrú Anna Jacobsdotter. Gÿmnasisten Carl Ruthström, och thes Sÿster Jfr: Cath:[arina] Elisabet Ruthström., Nederluleå Födelse- och dopbok C:2 1726-1742, s. 573) i Gamla staden [= Gammelstad], Luleå lfs. Nils Isak Rutström, född 1744 19/8 (dp. 20/8, Månsbýn, Länsmannens Nils Rútströms och Hustrúns Charens föd d 19. Augusti döpt d: 20. ejúsdem { Nils Isac { [Dopvittnen:] Ol:[of] Graan M. Lisa Hernodia Hindrik Ander[sso]n i Rolfz och Anders Anders[sons] Hustru i Månsbýn, Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, s. 392) i Månsbyn, Nederkalix sn, död 1816 29/3 i Kyrkobordet, Nederkalix sn. Krono-, ombuds-, läns- och befallningsman i Kyrkobordet, Nederkalix socken Carl, född 1745 2/10 (dp. 3/10, Månsbÿn Länsmannen Nils Rútströms och húst. födt d. 2 october och döpt d. 3 ejúsdem { Carl [Dopvittnen:] Anders Anderßon i Månsbÿ med sin hústrú [.....] Nilßon [.......] hústrú., Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, s. 399) i Månsbyn, Nederkalix sn. Anna Catharina, född 1748 9/9 (dp. 11/9, Länsman Nils Rútströms och des hústrú Charins födt d. 9 septemb[er] döpt d. 11 ejúsdem { Anna Chatarina, [Dopvittnen:] Hr Capitain Klingenstierna [..] Häradsskrifwaren Wallöf Hr magister Nætreliús Frú Svanberg. Mamsell Malmstet. Mamsell Elisabetha Svanberg., Nederkalix Födelse- och dopbok CI:2 1688-1761, s. 417) i Nederkalix sn. Mvh //Peder (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 04:23) (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 15:44) (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 15:46) (Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-02 16:59)
446
« skrivet: 2010-11-02, 02:41 »
Bengt-Göran,
Jag svarar dig under rubriken Nederluleå.
//Peder
447
« skrivet: 2010-11-02, 02:10 »
Om Frans August Johansson Ekeroth och familjen Hertzberg, i tidningen Kalmar 1893-06-30, 1893-08-21, 1893-09-15, 1893-09-30 och 1893-10-16, se under rubriken Hertzberg.
448
« skrivet: 2010-11-02, 02:03 »
I tidningen Kalmar 1893-10-16, s. 1:
- Dömde. Wid i fredags inför Ölands Norra Rots häradsrätt hållen ransakning med de för stölder tilltalade F.[rans] A.[ugust] Ekerot och Alfred Hertzberg blefwo dessa nu, försedde med den orlofssedel som strafflagen för slika brott lemnar, hänwisade till Stranda häradsrätt, emedan de widgingo att hafwa begått stölder i Döderhults socken äfwen i wintras.
Wilhelm Hertzberg dömdes till tre månaders fängelse för den del han haft i stölden af uren och föräldrarne och systern fingo hwardera plikta 50 kr. för det de emottagit af de stulna uren samt ålades att ersätta wittnena, hwarjemte alla gemensamt dömdes att betala målsegaren Olssons resor med hundra kronor samt ersätta wärdet af de förskingrade uren.
De äldre Hertzbergarne och systern frigåfwos, sedan de förklarat sig nöjde med denna dom; äfwen Wilhelm Hertsberg kom på fri fot tills domen winner laga kraft.
F.[rans] A.[ugust] Ekerot och Alfred Hertzberg återfördes till cellfängelset, för att sedermera ransakas och dömas wid Stranda häradsrätt. (Ö.=Bl.)
449
« skrivet: 2010-11-02, 01:59 »
I tidningen Kalmar 1893-09-30, s. 2:
- Fader, moder, twå söner och en dotter häktade. Förnyad ransakning, angående klockstölden i sistl. febr. månad hos urmakaren S. Ohlsson wid Borgholm, egde rum den 27 dennes å Lundegård wid urtima sammanträde med Ölands Norra Rots häradsrätt under notarien Carl Carlbergs ordförandeskap.
Wid sammanträdet woro närwarande åklagaren kronolänsman C. Petersson och målsegaren urmakaren S. Ohlsson samt de häktade och förut ransakade skärsliparne Aug.[ust] Ekeroth, Wilh.[elm] och Alfred Hertzberg, hwarjemte nu hade inkallats de senares fader, moder och syster, nemligen skärsliparen Johan Henrik Karl Hertzberg, Lovisa Hertzberg och Henrietta Hertzberg, äfwen dessa häktade och åtalade, ej för sjelfwa stölden, men derför att de skulle innehaft en del af de stulna uren och warit medwetna om desamma.
Johan Henrik Karl Hertzberg berättade om sina lefnadsöden, att han war född i Danmark den 21 juli 1831, han tjenade 8 år i sitt hemland, hwarefter han begaf sig till Hamburg, der han lärde skärslipareyrket, för ungefär 32 år sedan kom han till Swerige, der han sedan farit fram och åter utan något stadigt hemwist, han kunde läsa och skrifwa, uppgaf han, men om han war mantals= eller kyrkoskrifwen på något ställe wisste han ej.
Lovisa Hertzberg war född den 13 april 1837, äfwen hon i Danmark, hon wistades i föräldrahemmet tills hon war 16 eller 17 år gammal, hon kunde läsa men ej skrifwa, hon war konfirmerad, och den 16 november 1855 gifte hon sig med nu häktade Johan Henrik Karl Hertzberg, som hon sedan åtföljt på resorna kring landet.
Henrietta Hertzberg uppgaf, att hon war född i Kalmar den 1 juni 1867, att hon warit hos föräldrarna ända till i fjor, då hon blef bekant med häktade skärsliparen Ekeroth, som hon sedan lefwat tillsammans med, hon war döpt men ej konfirmerad och hon kunde ej skrifwa, hon hade biträdt Ekeroth med skärsliperiet, och dessutom arbetat i här.
Dessa tre personer, som ej förut warit åtalade för något brott, uppmanades af domaren på det mest bewekande sätt att tala sanning och erkänna hwad de wisste, ty derigenom förbättrades saken icke allenast för dem sjelfwa utan äfwen för de tre förut häktade - men de nekade till allt, några ur hade de ej fått och inga sett och om stölden hade de ingen kännedom. Hertzberg den äldre uppgaf, att då han war i Oskarshamn före jul hade han ett par gamla ur, som han tog sönder, hwarjemte ett mycket gammalt och skralt werk utan boett låg i hans maskinlåda, några andra wisste han ej om, hustruns ur hade han köpt för nio år sedan i Skåne och Henrietta hade fått sin klocka af sin förra fästman; hustru Hertzbergs meddelande war i hufwudsak detsamma som mannens, hon hade ej sett sina barn inneha några främmande ur, men wäl att Ekeroth en gång hade några gamla klockor; dottern Henrietta hade angående sin klocka samma uppgift som fadern, eller att hon fått den af sin förra fästman, hon hade haft den pantsatt i Kalmar men löst ut den derifrån och sedan sålt den för 8 kronor, det war ett litet silfwercylinderur med nötta gula kanter, hon wille minnas att pojkarna en gång hade fyra gamla klockor, men pojkarna gingo för öfrigt och skyltade med pappas ur, som de hade turwis.
Alla tre nu afhörda bedyrade sin oskuld och nekade till all wetskap om stölden. Domarens frågor, om de gåfwo vitsord åt de förut i målet hörda wittnena, beswarades jakande.
De häktade och flere gånger hörda Aug.[ust] Ekeroth samt Wilh.[elm] och Alfr.[ed] Hertzberg widhöllo sina wid föregående rättegångstillfällen hafda uppgifter, dock wille den förstnämde nu förneka, att han under ransakningen den 19 i förra månaden sagt, att han gifwit Hertzbergska familjemedlemmarne åtskilliga ur af de stulna.
Målet blef uppskjutet till den 13 nästa oktober och de sex häktade återfördes till Kalmar cellfängelse.
Ransakningen åhördes af rätt mycket folk från orten, meddelas till denna tidning.
450
« skrivet: 2010-11-02, 01:51 »
I tidningen Kalmar 1893-09-15, s. 1:
- En bedrövlig transport hitfördes sistlidne tisdag af kronolänsmannen Frans Wieslander, skrifwer K. W.=Bl. I början af detta år föröfwades hos urmakaren S. Olsson i Borgholms stad inbrottsstöld, hwarwid en hel del ur tillgreps. För delaktighet i denna stöld hade skärsliparen Johan Henrik Karl Hertzberg, hans hustru Lovisa Henrietta Hertzberg och dotter Henrietta Hertzberg blifwit efterlysta i Polisunderrättelser. I måndags lyckades kommissarien Wieslander gripa det kringstrykande bandet och införpassade detsamma till länsfängelset. I följet befunno sig fyra barn, twå, om tio och åtta år, tillhöriga det äldre paret Hertzberg, och twå, om 2 år och 4 månader, tillhöriga dottern Henrietta. Då nu föräldrarne skulle afföras till fängelset måste wederbörande taga hand om barnen och förskaffa dem wård å fattighuset härstädes. Henriettas yngsta barn fick dock på grund af fängelseläkarens intyg medfölja modren i cellen.
Wid hållet polisförhör har ingen upplysning om de häktades hemortsrätt kunnat erhållas. De äro bördiga från Danmark, men ha i flera år strukit omkring här i landet utan att wara skrifna någonstädes. Så beskedliga skulle danskarne ej ha warit mot dylika pack, som de swenska myndigheterna kunna wara.
Härifrån skola Hertzbergs transporteras till Kalmar cellfängelse för att afbida ransakning inför Ölands norra Rots häradsrätt. Hertzberg är född 1831, hustrun 1837 och dottern 1867.
451
« skrivet: 2010-11-02, 01:47 »
I tidningen Kalmar 1893-08-21, s. 1:
- Ölands Norra Rots häradsrätt å Lundegård ransakade under assessor Carl B. Hasselrots ordförandeskap den 19 dennes skärsliparne Aug.[ust] Ekerot samt Wilh.[elm] och Alfr.[ed] Hertsberg, häktade för den i sistl. februari månad hos urmakaren S. Ohlsson wid Borgholm begångna klockstölden
Kronolänsman C. Petersson och urmakaren S. Ohlsson samt A. P. Swensson från Långlöt och Alfr. Karlsson från Alböte woro närwarande, den förstnämnde såsom åklagare i målet och de öfriga såsom målsegare.
Ekerot inkallades först till rätten samt blef allwarligt och wänligt uppmanad af domaren att ej neka längre, utan ärligt bekänna hur det gått till, ty naturligtwis hade han warit med om stölden. Han nekade dock i början till allt, men hårdare ansatt af domaren, som yttrade att allt förenklas och straffet lindras, om Ekerot nu bekänner, medgaf denne att han warit med om klockstölden. Han berättade nu, att han i sällskap med Alfr. Hertzberg gick till Öland för att stjäla, att bröderna H.[ertzberg] förut sett att klockorna woro lätt tillgängliga i fönstret, samt att då Alfred och han kommo till Uggletorp, Föra socken, på qwällen, togo de hos handl. F. Håkansson derstädes häst och kappsläde, som de åkte med till hållstugubacken, strax utanför staden, dit de sedan gingo; skjutsen wände de om på wägen och satte den i fart mot hemmet igen, en lös töm och en piska lade de i släden, då de stego ur. Komna till staden sade Alfred, att de ej borde gå en sådan wäg förgäfwes, utan skulle de försöka taga klockorna i det der fönstret wid gatan, för hwilket Ekerot, som insåg det wådliga i ett dylikt tilltag, warnade honom, men det hjelpte ej, utan Alfred slog ut rutan och tog uren som han stoppade i sin ficka; de räknade dem då de kommo på isen och funno att det war 15 st., af hwilka de tappade tre under hemfärden. Det ljusa gulduret, som Ekerot påstod wara ett förgyldt kronometerur, hade han köpt i Ryssby af en stenhuggare för 10 kr. och sålt detsamma i Eslöf till en sjöman för 12 kr. Någon befattning med de stulna uren hade han ej haft och trots domarens gripande maningar nekade han ihärdigt att ha gifwit Wilh.[elm] några ur eller att han i sällskap med denne warit åt Timmernabben för att lösa ett amerikanskt ur. Ekerot medgaf till slut dels att han hjelpte till att borra fönstret, dels att då de kommo hem med klockorna dessa lades på ett bord och familjemedlemmarne fingo wälja, hwilka de wille ha, och dels att han wisste att 3 ur blifwit pantsatta.
Alfred Hertzberg, född den 13 jan. 1878 och okonfirmerad, en listig yngling med fördelaktigt utseende, berättade att han blef öfwertalad af Ekerot att gå med till Öland, dit denne skulle gå för att hemta kläder. Han tordes ej för mamma och pappa, sade han, att följa med, men Ekerot lofwade honom 50 öre och så begåfwo de sig i wäg. Hos handl. Ahlbäcker i Böda gjorde Ekerot inbrott och när han kom ut ur butiken medhade han swiskon och cigarrer. Beträffande resan derifrån till Borgholm hade Alfred samma uppgifter som Ekerot, men i fråga om urstölden woro deras meddelanden alldeles motsatta hwarandra, ty Alfred påstod att det war Ekerot som bräckte in fönsterrutan och tog uren, medan Alfred stod i parken och wäntade. Ekerot stoppade uren i sin ficka och när de kommo på isen hotade han att skjuta Alfred, om denne omtalade för någon, att de gjort denna resa. Oaktadt domarens skarpa föreställningar säger Alfred, att han ej visste ändamålet med Ölandsresan, men erkänner att han pantsatt ett af de stulna uren, hwilket företeddes wid förra ransakningen och äfwen nu, och igenkännes af A. P. Swebsson från Långlöt såsom sitt. Föräldrarne hade ej fått eller innehaft något af de stulna uren, men Henrietta, Johan och Wilhelm hade deremot fått, och slutligen medgifwer han, att äfwen han fick ett ur, nemligen nyssnämnda A. P. Swenssons.
Ekerot erkänner nu, att han medelst en tång gjorde inbrott hos handl. Ahlbäcker samt der tillgrep swiskon och cigarrer; om detta inbrott war ej Alfred med.
Wilh.[elm] Hertzberg medgifwer att han förstod, att klockorna woro stulna. Det amerikanska uret, som skulle finnas wid Timmernabben, hade förlorats på hemresan och detta skulle han få om han hittade det; derför medföljde han Ekerot dit för att söka om detsamma, men det lyckades ej, ty det hade kommit så mycket snö. I en skrifwelse redogör Wilhelm för sina transaktioner med klockor under den senare tiden, och erbjuder han sig att betala dem han bland de stulna pantsatt och underkastar sig det straff han ådömes, hwarjemte han begär slut i målet samt att warda på fri fot försatt.
De wid första ransakningen hörda wittnena E. P. Rosqwist i Alfwidsjö och hans hustru Anna Lisa Rosqwist hördes ånyo med anledning af deras på ed tagna uppgift, att det war Wilhelm som war i sällskap med Ekerot hos dem i wintras. Det har nemligen sedermera fulltydligt kommit i dagen att det war Alfred som war med. Då de aflade sitt wittnesmål blefwo de af domaren warnade att ej taga miste på person och nu tillhöll han dem kraftigt deras misstag, hwarigenom swåra följder kunnat uppstå; de återkallade den del af wittnesmålet som angick Wilhelm. Det gjorde på alla en djup werkan domarens tal till dessa båda wittnen, som genom sin ed så lätt kunnat bringa en menniska på fästning.
Efter enskild öfwerläggning resolverade rätten, att Wilhelm Hertzbergs anhållan, att nu warda frigifwen, ej kunde bewiljas, utan blef han jemte de öfriga åter införpassad i häktet, och utsattes ny ransakning den 8 nästa september, skrifwes från Öland till denna tidning.
452
« skrivet: 2010-11-02, 01:41 »
I tidningen Kalmar 1893-06-30, s. 2:
- Gripen klocktjuf. Till Hallandsposten skrifwes från Laholm: Natten till den 26 sistl. februari begicks en djerf inbrottsstöld hos urmakaren S. Olsson inwid Borgholms stad, derwid tillgrepos 3 guldur och 17 silfwerur. Wid de spaningar efter tjufwen eller tjufwarne, som af wederbörande kronolänsman werkstäldes, erhöll denne sådana bewis mot skärsliparne August Ekeroth och Wilhelm eller Alfred Hertzberg, att han genom Polisunderrättelser anhöll om deras efterspanande och häktande. I onsdags anträffades Ekeroth i Laholm, anhölls af polisen och förklarades häktad, men nekade för stölden.
Ekeroth, hwars fullständiga namn är Frans August Johansson Ekeroth och som äfwen kallat sig Lindahl, är född 1863 i Grenaa i Danmark och enligt egen uppgift nu mantals= och kyrkoskrifwen i Elmeboda af Kronobergs län. Han är straffad för 4:e resan stöld och är medborgerligt förtroende förlustig. Han åtföljdes af ett fruntimmer, Henrietta Hertzberg, och twå barn, deraf det minsta en månad gammalt.
Ekeroth kommer att med fångtransport föras till Kalmar.
453
« skrivet: 2010-11-02, 01:35 »
I tidningen Dalpilen 1893-03-24, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 20 mars.
För olofligt tillgrepp den 6 dennes af ett betsel, tillhörigt hästbytaren Jonas Olsson i Helsingberg och förvaradt i ett stall på Holmen här i staden stod arbetaren Anders Westberg från Westanbyn inom Högbo socken af Gefleborgs län tilltalad.
Svaranden, personligen tillstädes, vidgick åtalet under förmälan, att han vid tillfället varit öfverlastad af starka drycker; och då stadsfiskal Holm öfverlämnade målet till pröfning, fällde rådstufvurätten svaranden att böta för fylleri 5 kr. och för första resan snatteri 30 kronor.
454
« skrivet: 2010-11-02, 01:32 »
I tidningen Dalpilen 1892-04-08, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 4 april.
Frikänd blef genom nu meddeladt utslag hästbytaren O. Wilhelmsson i det mot honom instämda målet angående öfverdådigt körande å gata.
----------
Se vidare, i tidigare tidningsannons 1890-08-22, under rubriken: Kihlström.
455
« skrivet: 2010-11-02, 01:25 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1891-12-24, s. 2, under rubriken En tripp genom Halland
Namnen Halland och hallänningar hafva här i mellersta Sverige en skäligen blandad klang, alldenstund de glesa ljud, som från förstnämda landsdel trängt sig upp till oss gammalsvenskar i Vestergötland och f. d. norskar i provinsen Dal, för det mästa återgifvit antingen skärknifvens framfart mot nästans skinn och jacka eller potatisens rullande dels på skutdäcket, dels på bottnen af järnvägsvagnen. Af dessa lifsyttringar är emellertid numera den första på upphällningen, och äfven den senare befinner sig i år mindre florerande än de närmast föregående åren, då sommarens väderlek var mera gynsam för en sund och kraftig utveckling af de magfyllande och stärkelserika rotknölarne.
Med de lättade kommunikationerna och den därigenom främjade lifligare samfärdseln med längre i allmän hyfsning hunna landsmän och främlingar samt ej minst genom nykterhetsrörelsens inträngande på de nya farvägarne har det förut kroniska inbördeskriget mellan nord- och sydhallänningar så godt som fullständigt upphört, utan något formligt fredsslut, vare sig på vissa år, och intill dess nytt krig komme att utbryta, eller för evärdelig tid, och med samma eventualitet som vid det med bestämda åratal kringgärdade fredskontraktet.
Huruvida de respektive kontrahenterna i och med detsamma de bytt om skinn äfven aflagt de gamla retsamma vedernamnen af hottar för nordhallänningarne och grisar för sydhallänningarne förmäler icke den senaste landskapshistorien, för så vidt denna fortlefver i den muntliga traditionen.
Att så skett till betryggande af det uppkomna fredstillståndets ostörda fortvaro är dock högst sannolikt, emedan detta svårligen kan tänkas upprätthållet, under det att vid marknads- och andra högtidliga sammanträffanden nordhallänningarne gruffa uff, uff, och sydhallänningarne kväka, hotte, hotte.
Så barbarisk den gamla knifskärningsseden än var, öfvades den dock alltid men mål och måtta, såsom då skräddaren agade hustrun sin med alnen. På knifven var ett visst kortare mått afsatt till rispning medels en tillfällig eller konstant motare på bladet ett litet stycke från udden. Det blef under sådant måttadt förhållande hufvudsakligen kläderna och skinnet, som vid sammandrabbningarne föröddes, och ingendera af dessa skador upptogs synnerligen högt vid de ifrågakommande krigsskadeersättningarne inför den legala fredsdomstolen. Med ett belopp af tio kronor ansåg sig klagandeparten till fullo godtgjord för en trasad kostym och tallösa rispor på händerna och i ansiktet, enär i allmänhet sagde rispor öfverlämnades till helbrägdagörelse åt de tre store godtköpsläkare, som heta naturen, bondlugnet och det fäderneärfda tålamodet. Hvad som åter kunde stå emellan den effektiva kostymskadan och den kontant ersatta fick gälla i moträkning till nästa rencontre.
Tattarne och hästskojarne ex professo äro numera de ende i Halland, som bruka knifven till försvars- och anfallsvapen, och det gemenligen utan både mål och måtta. Men detta onda släkte går allt hvad det hinner ut genom ondskans, lastens och syndens egna själfförstörande värkningar. Och så blir omsider den lyckligt lottade provinsen, med dess lifliga, kraftiga och bildningsälskande befolkning, kvitt detta olycksaliga fädernearf från råare tider.
456
« skrivet: 2010-11-02, 01:20 »
I tidningen Kalmar 1890-10-25, s. 3:
- Gemytligt. Då den för mord häktade tattaren Aug.[ust] Kindberg i tisdags skulle transporteras till Warbergs kronohäkte, war han nog liberal att wid framkomsten till Warberg bjuda fånggevaldigern på en snyggare middag, hwilken ock utan krus å dennes sida intogs, skrifwer Hallands korrespondent.
457
« skrivet: 2010-11-02, 01:17 »
I tidningen Dalpilen 1890-08-22, s. 5, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådstufvurätt den 18 aug.
Målet mot hästbytarne C. J. Kihlström och O. W. Wilhelmsson, tilltalade den förre för fylleri, misshandel mot skolläraren Östlund från Djura samt okvädande af polis och den senare för sistnämda förseelse, förevar åter. Ett par vittnen hördes. Utslag afkunnas den 8 september.
458
« skrivet: 2010-11-02, 01:15 »
I tidningen Faluposten 1890-08-02, s. 2, under rubriken Rättegångsärenden.
(Rådhusrätten den 28 Juli.)
Misshandel och okwädande af polis. Hästbytarne C. J. Kihlström och O. W. Wilhelmsson woro angifne för att hafwa okwädat poliskonstapeln Jansson samt Kihlström dessutom för att hafwa tilldelat skolläraren E. Östlund från Djurmo ett slag för näsan eller munnen, så att blod ymnigt flutit. Endast K.[ihlström] infann sig, och nekade han för okwädandet, men erkände att han tilldelat Ö.[stlund] ett linrigt slag på hakan. Ett par witnen intygade dock något annat. För Wilhelmssons hörande, som för sin uteblifwande fäldes att böta 5 kr., samt flera witnens inkallande uppsköts målet till den 18 Aug.
459
« skrivet: 2010-11-02, 01:11 »
Niklas,
Tyvär, kan jag inte hjälpa dig, och har ingen kännedom om dessa i Västra Karaby. Jag har inte haft anledning att forska i dem, ännu! Nu, då du nämner Gubbakarlen, så har jag för mig att jag läst om denne, som du Niclas, har skrivit om han någonstans här på Anbytarforum, men kommer ej ihåg vars.
Mvh
//Peder
460
« skrivet: 2010-11-01, 01:23 »
I tidningen Kalmar 1890-03-26, s. 2:
- Ingen religion alls ! Wid mordransakning inför Sefwedes häradsrätt i Wimmerby den 17 dennes med tattarefamiljen Lindgren-Rosengren wisade sig den tilltalade qwinnan, 24=åriga Algerda Wilhelmina Lindgren (bland tattarne har hon kallats Blekings=Jenny), särdeles styfsinnad, betraktade det hela nästan som en bagatell. Brodermördaren eller dråparen Johan Rosengren, en groflemmad, storwäxt karl, war deremot djupt ångerfull. När den häktade qwinnan redogjorde för sina lefnadsomständigheter, hwaraf framgick att hon sedan sitt 8:de år flackat med olika tattarföljen omkring nästan öfwer allt inom Swerige, sporde domaren:
- Kan ni läsa och skrifwa ?
- Nej, blef qwinnans swar.
- Har ni icke gått i någon skola ?
- Nej.
- Ni är således ej heller konfirmerad ?
- Nej.
- Hwilken religionsbekännelse tillhör Ni då ?
- Jag wet ej om någon religion, swarade Algerda; men mina föräldrar ha sagt mig att jag såsom litet barn blef döpt af presten i Floda församling, der far och mor wistades när jag föddes 1866. - Det stämmer, enligt hitkommen prestattest, sade domaren.
På domarens fråga, upplyste Algerda att hon icke är gift, men har barn.
Mördaren Johan Rosengren wisste ej heller om någon religion; han wisste icke hwilket årtal han war född, men hade hört sägas att det skulle warit på en Carladag 1869 eller 1870; ingenstädes hade han warit skrifwen; hade aldrig gått i skola samt kunde hwarken läsa eller skrifwa.
Hedningar eller veritabla halfwildar midt inne i wår civiliserade tid !
- Jag anhåller ödmjukt att rätten dömer mig så mildt som möjligt; jag will försona mitt brott, som skedde utan uppsåt, sade Rosengren, när han utfördes efter ransakningen och rätten skulle öfwerlägga om domen. R. snyftade. Qwinnan, hwarå allmänne åklagaren yrkat answar för delaktighet uti eller för försök att dölja brottet, tycktes för ett ögonblick wackla, men återfick strax sitt iskalla lugn och sade: Jag är oskyldig och will bli fri ! Domen blef att Rosengren för dråp fick 7 års straffarbete; Algerda (de båda brödernas älskarinna) kunde icke, af brist på bewis, till answar i saken fällas samt försattes genast på fri fot, skrifwes till O.=P.
461
« skrivet: 2010-11-01, 01:12 »
I tidningen Dalpilen 1889-05-03, s. 6:
Falu cellfängelse i tisdags.
Ransakning om öfvervåld. I fredags hölls vid extra ting i Bollnäs ransakning med häktade Johan Dalström (äfven kallad Löfgren) tilltalad för det han den 4 april mellan järnvägshotellet och dess annex i Bollnäs tillfogat ynglingen Gawell från Röste ett lifsfarligt knifhugg i underlifvet.
Den anklagade, som framträdde iförd fotbojor, berättade om sina lefnadsöden följande:
Han är född i By socken i Dalarne den 1 oktober 1863; sedan han var tre år, hade han ej sett sin far, vallackaren Lars Andersson Dalström; modern, Fredrika Carlsson, dog för tre år sedan: henne hade han ej sett, sedan han var tio år gammal; han hade sedan dess ej haft något hemvist, utan strukit omkring öfverallt, lifnärande sig med tillverkning och försäljning af borstar och dylikt.
Om brottets föröfvande bekände han följande:
Gawell hade kastat ut honom från tredje klassens väntsal i järnvägshotellet: Ursinnig häröfver, hade han beslutat hämnas och derför lurat på Gawell under en qvarts timme. Så fort Gawell kom, högg han ögonblickligen till honom. Den slidknif, som företeddes inför rätten erkände Dalström vara sin och tillstod att han begagnat den vid dådet.
Den tilltalade förklarade, att han ej kunde påminna sig flere detaljer, emedan han vid tillfället varit öfverlastad. Detta tycktes dock snarare vara en undanflykt, ty hans minne klarnade efter hand vid domarens frågor.
Tre vittnen hördes, hvilka sade sig ej hafva sett, när hugget utdelades, men väl att Dalström och Gawell tumlat om med hvarandra.
Af domaren upplästes en af polisen i Upsala utfärdad efterlysning å en person vid namn Karl Johan Löfgren, som der föröfvat öfvervåld. Signalementet slog fullkomligt in på Dalström, som dock förnekade all bekantskap med denne Löfgren. Att Löfgren och Dalström äro samma person, torde dock vara otvifvelaktigt, helst Dalström förut verkligen uppträdt under namnet Löfgren, ehuru han sannolikt för att sopa igen spåren efter sig, sedermera återtagit namnet Dalström.
För att utröna, huruvida Gawell kommer att lida framtida men af sitt sår, uppsköts målet till dag, som sedermera kommer att bestämmas, och blef Dalström återförd till Gefle. G. L. T.
462
« skrivet: 2010-11-01, 01:07 »
I tidningen Dalpilen 1888-12-07, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Hedemora rådhusrätt den 3 dec.
För fortkörning fäldes hästbytarne Carl Johan Kihlström från Falun och Frans Oskar Kihlström från Mattsbo att böta hvardera 15 kronor. Den sistnämde fick dessutom plikta 10 kr. för djurplågeri.
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-01 01:08)
463
« skrivet: 2010-11-01, 01:03 »
I tidningen Dalpilen 1888-09-14, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 10 september.
Slägten är värst. Det under denna rubrik förut omnämda målet mellan förre hästbytaren J. E. Pettersson och hustru mot deras måg Nils Larsson och dennes hustru angående utbekommande af hyra eller afhysning från hyrd lägenhet, förekom åter. För Pettersson, som är sjuk, talade hustrun och såsom svaranden uppträdde Larsson både för sig och sin hustru, hvilken senare äfven ligger sjuk. Tvisten rör sig egentligen om 80 kr., hvilka varit afskrifna på hyreskontrakten, men hvilka qvitton nu äro öfverstrukna.
Nils Larsson påstod, att hans hustru lemnat sin fader, käranden Pettersson, de 80 kronorna, som då qvitterats på kontrakten. Sedermera hade P. af Larsson bekommit ytterligare en krona och då velat qvittera denna på hustru Larssons hyreskontrakt. Pettersson hade dervid passat på tillfället och strukit öfver qvittot på de 80 kronorna, och antog Larsson, att P. narrat fram kontraktet blott för att få begå detta knep.
Hustru Pettersson deremot uppgaf, att hennes sjuke och svage gubbe narrats att skrifva qvittot under löfte att sedermera bekomma 80 kr., hvilka han emellertid aldrig erhållit.
Ett vittne hade sett kontrakten med qvittona icke öfverstrukna, hvilket emellertid sedermera varit förhållandet.
Utslag afkunnas den 1 oktober.
- Hästbytaren Israel Pettersson stod af stadsfiskalen tilltalad för hemfridsbrott och fönsterinslagning, detta på angifvelse af sin svåger, ofvan nämde Nils Larsson. Pettersson ansåg sig ega rätt att gå in i den bostad, han sade sig ega i ett skjul i sin faders förra gård, hvilken nu i sin helhet hyres af Larsson, men då både Larsson och hans hustru stängt Pettersson ute, hade han klättrat öfver från en annan gård och sedermera knackat för hårdt på en ruta, som gått sönder. Förut hade han emellertid från gatan bedt sin syster att få komma in. Hon hade då svarat: - Om du sjunger bra.
Som Pettersson aldrig varit någon sångare och befarade att få plikta för oljud, om han försökte sig på att sjunga på gatan, hade han måst söka på annan väg komma till sin bostad.
Vittnen hade vid ett föregående rättegångstillfälle styrkt, att Pettersson i fråga varande dag varit vid mycket uppretad sinnesstämning. Utslag den 1 oktober.
- Hästbytaren Eric Pettersson, broder till den ofvan nämde Israel, stod tilltalad för det han å gata misshandlat skomakaren Eric Ekström. Svaranden påstod, att saken varit ett skämt mellan honom och E., som af polisen narrats att angifva Pettersson. För målsegandes hörande och vidare bevisnings förebringande uppsköts målet till den 1 oktober.
464
« skrivet: 2010-11-01, 01:00 »
I tidningen Dalpilen 1888-08-24, s. 6, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Falu rådhusrätt den 20 augusti.
Slägten är värst. Förre hästbytaren J. E. Pettersson hade i egenskap af förmyndare för sin omyndige son instämt sin måg Nils Larsson och hans hustru med yrkande om utbekommande af ogulden hyra och afhysning från gården. Å kontraktet finnas afskrifna 80 kronor, hvilka käranden genom ombud, hustru Pettersson, sade icke blifvit erlagda, hvar emot Larssons hustru, Petterssons dotter, påstod, att hon till sin fader betalt 80 kr. i reda penningar. Som far och dotter voro af så vidt skilda meningar, uppsköts målet för bevisnings förebringande, huruvida de 80 kronorna voro betalade eller ej, till annan dag.
465
« skrivet: 2010-11-01, 00:55 »
I Östergötlands veckoblad 1888-02-10, s. 3:
Tattarne fördrifvas. Från V. Karaby skrifves till Skåne-Halland: De s. k. tattarne, afkomlingar af en zigenarras, som under slutet af förra århundradet nedslog sig här och sedermera blandats upp med allt möjligt slödder från andra orter, hvilka under lång tid föröfvat stölder och brott i granskapen, hålla nu på att utrotas. De gamla, ruckliga husen inne i byn uppköpas det ena efter det andra, dels af kyrkoherde Palm, dels af sockenmännen, på det de skola blifva af med det farliga grannskapet.
För cirka 30 à 40 år sedan voro tattarne här så farliga, att ingen vågade sig genom byn nattetid och knappt nog vid dagsljus; dessa brottslingar föröfvade talrika stölder i grannbyarne, ofta anlade de mordbrand, och flere mord kunna också skrifvas på deras räkning.
En af deras verksammaste tuktomästare var då länsman Hammar, hvilken, som det berättas, flere gånger förklädd vistades bland dem och hörde dem skryta af sina dåd, och dagen derpå kom och häktade dem. Hammar blef emellertid för tjenstefel afsatt och har nu som gammal gubbe sin vistelseort i Karaby fattighus, bland flere af dem, som han fordom häktat.
466
« skrivet: 2010-11-01, 00:49 »
I tidningen Kalmar 1887-08-03, s. 1:
- Sent gripen mördare. Ett egendomligt brottmål har handlagts wid Färs häradsrätts senaste session.
Den 18 februari 1882 hade ett par tattare med fästeqwinnor och barn kommit på besök hos en illa känd person wid namn Nils Larsson Hurtig i Wallarum, och då de woro kända som ett rigtigt följe, som blott kom i afsigt att ställa till owäsen och bråk, hade en del af traktens inbyggare beslutit att med förenade krafter aflägsna dem i tid. Det kom till ett blodigt uppträde - ingalunda sällsynt der tattare fara fram - och wid dess slut låg en af bönderna döende, simmande i sitt blod på golfwet, en annan blödande, med ena armens pulsåder afskuren, och de fleste med flere eller färre sår, tillfogade dem af tattarnes lättdragna knifwar.
Saken anmäldes för wederbörande polismyndighet, blef wid flera rättegångstillfällen behandlad - men föröfwarne af mordet och misshandeln hade förswunnit.
Nu, nära 6 år derefter, har man fått tag i åtminstone den ene, införpassad till cellfängelset i Ystad från Engelholms rådhusrätt, der han senast är dömd för tredje resan stöld med inbrott, för att der erhålla slutdom, enär det under ransakningens gång kommit i dagen, att han wore en af dem, som deltagit i det blodiga uppträdet den 18 februari 1882.
Hans namn är Fredrik Pettersson Karlsson. Han är född den 14 oktober 1851 i Listarums socken af Ingelstads härad, der han har sin fader, Karl Petter, som på grund af sin mörka tattarehy kallas Swarte Petter.
Den tilltalade, som warit bleckslagare, har ett mycket lömskt, frånstötande yttre.
Han erkände, wid med honom nu förd ransakning, att han, den dag mordet skedde, tillsammans med afwikne Anders Magnusson Fredriksson med familjer, warit på ofwannämnda besök, då de om natten wäckts af att en del åboar brutit upp dörrarne och frågat efter de främmande personerna, hwarwid gräl och slagsmål uppkommit och hemmansegaren Per Persson Swärd erhöll så swåra knifhugg, att han strax derefter dog, och Anders Mårtensson Lund blef så illa skuren, att han erhöll men för lifstiden, i det ena armen blef lam.
Den tilltalade nekade för påståendet att hafwa begagnat knif, men erkände, att han slagit Lund i hufwudet med en stor käpp.
De öfriga målsegandena, I. Larsson och Per Mårtensson Lund, hade sett den tilltalade ha knif.
Twå wittnen, hörda strax efter mordet, widhöllo sina gamla wittnesberättelser, hwilka wi här ofwan delgifwit. Enligt dessa hade både swaranden och en Anders Magnus Fredriksson, som man ej påträffat, huggit wildt med knif bland de församlade, äfwen sedan Swärd fallit blödande ned ibland dem.
Målet uppsköts, och den tilltalade återfördes i häkte.
Mycket folk öfwerwar den uppseendewäckande ransakningen. (D. R.)
467
« skrivet: 2010-11-01, 00:39 »
I Östergötlands veckoblad 1887-07-01:
Ett blodigt drama. Till Skånska Aftonbladet skrifves: Midsommaraftonen, då en af de i södra Halland värst beryktade tattarne och s. k. Pickelsbopojkarne Carl Fredrik Johansson kom gående utåt vägen i Breared, beledsagad af några af familjens qvinliga medlemmar, sammanstötte han helt plötsligt med sin dödsfiende tattaren Björk och hans tjugoårige son, f. straffången Carl Amandus Björk från Torup. Så fort Johansson kom tillräckligt nära den äldre Björk, aflossade han ögonblickligen ett revolverskott mot denne, som dödligt sårades i underlifvet. Då sonen Björk såg sin fader falla, träffad af oväns hand, grep han blixtsnabbt sin hvassa dolk och utkräfde en ljuf vendetta å fadrens mördare genom att skära upp magen på honom. Båda antagonisterna afledo kort derpå af de bekomna banesåren. Björk är införpassad till cellfängelset i Halmstad. Såväl traktens befolkning som ordningens upprätthållare inom densamma känner en stor lättnad vid att hafva på en gång blifvit befriade från ett par sällar, som länge nog utgjort ett plågoris för samhället.
468
« skrivet: 2010-11-01, 00:02 »
Gunhild,
Nils Rutström och hans hustru kom från Gammelstad, Luleå lfs, där han tjänat som fjerdingskarl, innan flytten till Kyrkobordet bosatt ett kortare tag i byn Månsbyn i Nederkalix.
Har du kanske själv din härstamning från Nils Rutström?
Mvh
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-11-01 00:04)
469
« skrivet: 2010-10-30, 18:49 »
I Östergötlands veckoblad 1887-03-18, s. 2, under rubriken Från domstolarne.
Cellfängelset.
(Den 10 dennes.)
Ugglarpsmordet afslöjadt. I Sk. Aftbl. skrifves: Den långa ransakning, som allt sedan midten af Januari pågått inför Oxie och Skytts häradsrätt med de för delaktighet i mordet den 2 Oktober 1886 å tattaren Gustaf Fredriksson i Ugglarp häktade ock misstänkte tattarne Petter Hallberg och Alfred Stoltz tycktes nu nalkas sin afslutning. Under ransakningen ha de tilltalade ihärdigt nekat, men mer än half bevisning kan anses förebragt om att båda varit delaktiga i mordet, och att Alfred Stoltz dervid spelat hufvudrollen. Vid de båda sista ransakningarna tyckes det som om Alfred Stoltz, en vacker typ af dessa från östern härstammande hemlösa och fridlösa zigenare, som äro födda kommunister och icke känna annan lag än vedergällningsrätten, skulle så småningom ha mjuknat upp. Efter att ha bedt att få tala med direktören för cellfängelset, kapten Lagerberg, har Alfred Stoltz djupt rörd för honom bekänt, att han nog vore den som dödat Fredriksson, ty han hade lossat två skott genom fönstret mot Fredriksson, dock såg han icke om han föll. (Tre skott lossades nemligen, efter hvad vittnen berättat, och har antagligen Hallberg lossat det tredje).
Vid den i lördags inför häradsrätten hållna ransakningen vidgick Alfred Stoltz sin förut inför fängelsedirektören afgifna bekännelse, att han varit delaktig i mordet på Fredriksson, men afsigten hade ej varit att mörda, utan endast att märka Fredriksson, till hvilken han hyste agg, emedan han trodde att denne ville beröfva honom hans fästmö.
Den andre brottslingen Petter Hallberg nekar dock fortfarande hårdnackadt, oaktadt kamratens bekännelse.
En yngre broder till Alfred Stoltz, Olander, hade äfven varit närvarande vid mordet, men ej skjutit, utan tvärtom sökt afhålla sin broder från ogerningen.
470
« skrivet: 2010-10-30, 18:44 »
I tidningen Norra Skåne 1887-03-05, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.
Ugglarpsmordet. Inför Oxie och Skytts häradsrätt företogs i lördags å Malmö cellfängelse förnyad ransakning med för mordet å bleckslagaren Gustaf Fredriksson i Ugglarp tilltalade och häktade kringstrykande tattarna Alfred Stoltz och Petter Hallberg. På domarens, assessor Aurells uppmaning att aflägga en fullständig bekännelse förklarade såväl Hallberg som Stoltz att de vore oskyldiga.
Åtta vittnen hördes. Af dem berättade Cecilia Andersson, att hon den 2 Okt. vid sextiden på aftonen sett Hallberg och bröderna Stoltz utanför Lorenz Perssons stuga. De senare hade sprungit omkring och väsnats medan Hallberg sökt intränga i stugan. Vittnet hade hört Alfred Stoltz fälla hotelser mot Fredriksson och sett honom sigta mot fönstret samtidigt med att två skott aflossats. Huruvida Hallberg hade skjutit kunde hon ej uppgifva, då denne hade vändt ryggen mot vittnet. Hon trodde ej att Olander skjutit, ty då skotten föllo, hade han armarna hängande nere. Dessutom hade han två gånger dragit Alfred från fönstret. Stoltz bestred vittnesmålet, hvars rigtighet erkändes af Hallberg.
Anna Greta Holm, Sven Andersson Roths hustru, berättade att de tilltalade på aftonen kommit hem till henne och då hade yttrat att nu hade 'Blånus' (Gustaf Fredriksson) fått så att han sträckte armar och ben ifrån sig samt uttryckte sin tillfredsställelse häröfver. Omkring tre veckor förut hade vittnet hört Hallberg och Gustaf Fredriksson gräla, men hon kände ej till hvad tvisten rörde sig om. På qvällen kom Hallberg dit, dervid vittnets dotter Sofia Karlsdotter, gick och öppnade för denne. Hon hade dervid från förstugan hört ett skott, som sedan besvarats af ett annat från Fredriksson, som träffade Hallberg i benet. Hallberg hade yttrat att han skulle hämnas på Fredriksson, som af rädsla stannat i vittnets bostad öfver natten.
Denna berättelse förklarades af Hallberg vara osann.
För vidare bevisning och för hörande af Olander Stoltz, hvilken i dagarne gripits vid Hallandsgränsen, uppsköts målet till den 12 Mars.
471
« skrivet: 2010-10-30, 18:37 »
I Östergötlands veckoblad 1886-10-29, s. 2, under rubriken Brottmålsärenden.
Ugglarpsmordet. Sydsv. Dagbl. meddelar: Hufvudanstiftaren af mordet på tattaren Fredriksson, efterlyste Petter Hallberg, greps i måndags i Hallaröd inom kronolänsman Ahlbecks distrikt och befinner sig nu på Malmö cellfängelse. Hans stallbroder Wilhelm Stoltz greps natten till den 20 dennes i Röstånga och är äfven i säkert förvar. Samtlige de häktade undergingo den 20 dennes ransakning inför Frosta häradsrätt för diverse erkända stölder. Inalles komma de att underkastas ransakning vid sex häradsrätter.
472
« skrivet: 2010-10-30, 18:34 »
I Östergötlands veckoblad 1886-10-22, s .2:
Tattarlif. Från Skåne skrifves i tidningen Lund om upprörande blodsdåd, begångna af s. k. tattare, hvilka hafva sitt hemvist i Sketteljunga i Kristianstads län. I denna by, sedan århundraden tillbaka bebodd af för sin ohyggliga vildhet kända fullblods-zigenare, har nu ett nytt drama utspelats.
Den mördade, 35 år gammal, hette Gustaf Fredriksson och har ej synnerligen grann orlofssedel han heller.
Den egentlige dråparen tros vara en viss P. O. Hallberg, medlem af Sketteljunga adel eller Sveriges mest fruktade tattare. Han biträddes af tre bröder Stoltz, hvilka aldrig haft något hemvist utan strukit omkring från ett ställe till ett annat. De äro hvarken döpte eller konfirmerade.
Gustaf Fredriksson bodde i Sjörup af V. Ahlstads socken, innan han sist häktades, tillsammans med ett tattarfruntimmer, som hette Sofia, med hvilken han har två barn.
Under tiden Fredriksson satt i häkte sammanlefde förut omtalte Hallberg och Sofia. Då Gustaf Fredriksson, som för ett par månader sedan återkom från Malmö, sökte till sitt hemvist Susan och der bosatte sig, öfvergaf Sofia sin Hallberg och sökte åter upp sin gamle kavaljer Fredriksson. Hallberg blef deröfver svartsjuk och sökte hämnd.
Lördagen den 2 dennes kom sällskapet till Susan. De vände sig först till den mördades fader Lave Fredriksson och frågade efter honom der, samt hotade att skjuta honom till döds. Föräldrarne sökte då att varna Gustaf, som bodde 7 à 8 minuters väg derifrån. Bofvarne märkte oråd och ville förekomma detta; de sköto 5 skott efter tvenne personer, men träffade ej, och skyndade sig till Per Rasmussons bostad, der de frågade efter Gustaf Fredriksson. Då de fingo veta att han var hemma, rusade de till fönstret och riktade mot rutan hvar sin revolver. Tre skott aflossades, två af dem hade tagit i väggen och ett midt i pannan på Gustaf och fem tum in i hufvudet. Bofvarne följdes derefter åt till Domme fälad och togo in hos en deras kamrat Sven Andersson, styffader till förbemälda Sofia, hvilken vistades der vid tillfället.
Om aftonen något efter 8, då Sven Andersson kom från sitt arbete träffade han Hallberg och den ene Stoltz. Då desse sågo Sven Andersson, trodde de att det var Gustaf Fredriksson, som åter kommit på benen och sköto 3 skott efter honom, hvilka dock ej träffade.
Andersson ropade dem då vid namn. De följdes derefter in. Inkomna yttrade Hallberg: Hade du icke tilltalat oss, så att vi fått veta hvem du var, hade vi säkert skjutit; vår föresats var att ihjelskjuta hvem som kommit. Hvar och en tog då fram och visade sina vapen. Tre af dem hade hvar sin revolver och 20 skarpa skott samt 2 dolkar. Den fjerde hade en tvåpipig puffert, som var ända ut i mynningen laddad med räfhagel han hade dessutom 3 st. knifvar.
473
« skrivet: 2010-10-30, 18:18 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1887-04-14, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Väne häradsrätt.
(Ordförande häradshöfding Strandmark.)
Roosarne och Friberg dömde.
Roosarne och Friberg stodo i går åter inför häradsrätten. Åtskilliga vittnen, af hvilka två hade saker af vigt att meddela, voro instämda. Torparen J. Pihlgren i Halvorstorp och hans dotter Johanna Lovisa Pihlgren omtalade att pingstdagen i fjor, d. v. s. dagen efter det stölden i Tunhems prästgård ägt rum, V. Roos och Friberg kommit till deras bostad, der de kvarstannat hela dagen och bjudit på öl, vin och lemonad samt mot betalning fått förtäring. När de på kvällen gingo sin väg togo de med sig hvar sin väl fylda säck, hvilka de haft stående under en vagn å kärrskjulet på gården. På Pihlgrens fråga hvad de hade i säckarne svarade Vilhelm Roos att det var några höns, som de tagit i Tunhems prästgård men om du vågar säga att vi varit i Tunhem och stulit, skär jag halsen af dig.
Friberg vidhöll sin bekännelse och medgaf att han och Vilhelm Roos på väg till Tunhems prästgård mött tre personer, af hvilka två nu voro instämda som vittnen, men det ville sig så olyckligt att det just var den tredje, som kände igen V. Roos. Erinras må att från kyrkoherden Blomqvist i Tunhem utom hönsen stulits öl, vin och saft, åtta buteljer af hvardera samt en rund karaffin innehållande lemonad. Denna senare hade V. Roos haft framme hos vittnet Pihlgren och bjudit på dess innehåll, enligt hvad såväl denne som dottern intygade.
Vilh. Roos nekade fortfarande till allt, han kom ej i håg huru länge han vistats hos vittnet Pihlgren, han hade aldrig innehaft någon karaffin af det slag, som förut omtalats. Hade aldrig varit i Tunhem vid den tiden.
Ett par vittnen intygade att de just vid de tider stölderna begingos sett Andreas Roos köra ut om morgnarne samt på aftonen återvända med lass.
Åklagaren öfverlämnade målet, yrkade ansvar å Vilhelm Roos och Friberg för andra resan stöld och å Andreas Roos för stöld, hvaremot han icke fullföljde ansvarstalan mot de kvinliga medlemmarne af familjen Roos.
Efter öfverläggning afkunnade häradsrätten utslag, hvarigenom Friberg, som erkänt att han begått sju stölder i förening med inbrott och en utan inbrott, förklarades saker till andra resan stöld, men som han äfven erkänt att han begått stölder i Stockholm förvisades han till Stockholms rådhusrätt och skall dömas af den domstol inför hvilken han sist lagföres.
Vilhelm Roos förklarades, jämlikt 3 kap. 3 § strafflagen, enär han vid brotts utförande varit Friberg behjälplig så att gärningen derigenom skett, jämväl saker till andra resan stöld.
Äfven mot Andreas Roos hade besvärande omständigheter förekommit, men han kunde likväl ej, på grund af bristande bevisning mot sitt nekande till ansvar fällas, men enär såväl han som Vilhelm åtalats för stöld inom Ale härad förevisades målet härom till häradsrätten derstädes.
Friberg och Vilhelm Roos dömdes äfven att utgifva åtskilliga ersättningar.
474
« skrivet: 2010-10-30, 18:10 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1887-03-28, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Väne häradsrätt.
(Ordförande häradshöfding Strandmark.)
Vid ransakning med Roosarne sistl. torsdag den 24 dennes vidhöll Friberg sin förut aflagda bekännelse med tillägg att han natten till den 5 juni i fjor hos O. Olsson i Fäbron stulit 6 höns och 1 tupp.
Af sex hörda vittnen hade endast ett något af vigt att berätta. Vittnet hade nämligen en dag i slutet af maj eller början af juni 1886 sett Andreas Roos den äldre tidigt en morgon komma hem med ett lastadt åkdon, hvars innehåll inbars i stugan. Detta inträffade just vid den tid då alla de åtalade stölderna begingos, hvarför vittnet misstänkt att det var tjufgods Andreas kört.
Åklagaren begärde uppskof för inkallande af några uppgifna vittnen, hvaremot Friberg anhöll att få sin dom, enär han bekänt, men då alla de åtalade med undantag af kvinnorna blifvit rekvirerade till Ale häradsrätt kunde F. ej frånskiljas. Andreas och Vilhelm Roos nekade fortfarande till allt och målet uppsköts till den 13 april, då åklagaren bör vara försedd med all sin bevisning.
Friberg är äfven rekvirerad till Stockholm för att undergå ransakning för stöld af silfverskedar från sin husbonde.
475
« skrivet: 2010-10-30, 18:06 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1886-11-25,s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Flundre och Väne häradsrätter.
(Ordförande häradshöfding Strandmark.)
Roosarne, hvilkas bedrifter vi följt under ransakningen inför Bjerke häradsrätt, hafva, som förut omnämts, åtalats för otaliga stölder jämväl inom Flundre och Väne härader. De äro naturligtvis fortfarande oskyldiga till allt hvad som lägges dem till last. Andreas Roos har dock erkänt att han i fjor sommar tillgripit några ekstolar från Bergslagernas järnväg vid Upphärads station. I måndags företogs åter ransakning med dem. För stölderna inom Väne härads område var äfven Roosarnes kamrat K. A. Friberg tilltalad. Åklagare voro kronolänsmännen Nordström och Berggren. Från Väne härad voro ej mindre än sju målsägare närvarande och många flere finnas. Stölderna, hvilka bedrifvits inom Tunhems, Åsaka och Gerdhems socknar, hafva ägt rum dels i januari och dels i maj och juni detta år, öfverallt i förening med inbrott. Massor af linneväf, hundratals alnar, lakan, linnekläder, klädespersedlar af alla slag och matvaror hafva tillgripits. Tingssalens golf såg i måndags ut som en krämardisk och likväl voro ej alla de tillvaratagna sakerna nu företedda; en stor mängd finnes kvar å Upphärads järnvägsstation. Alla dessa saker hade tillvaratagits i och strax utom Roosarnes bostad å Källehult vid den visitation, som af kronolänsmännen Belfrage och Nordström hölls derstädes vid häktandet den 25 juni och sedan den 28 i samma månad. Tjufbandet å Källehult har tydligen bedrifvit ett plundringssystem i vidsträckt skala. Alla stölder hafva bedrifvits nattetid och genom inbrott. Att det snygga följet ej förr än nu dragits inför rätta, oaktadt det i många år bedifvit sin handtering, beror nog i främsta rummet på den skräck Roosarne förstått ingifva kringboende. Af fruktan för framtida hämd har man hällre burit sin förlust än anmält saken för polismyndigheterna. Att leda stölderna i bevis torde ock blifva svårt nog, något som tydligen framgick af ransakningen inför Bjerke häradsrätt; man har endast det faktum att hålla sig till att sakerna blifvit funna å Källehult.
Både Roosarne och Friberg sade sig aldrig förr hafva sett de nu företedda stulna sakerna och nekade till allt. Ransakningen uppsköts till den 13 december.
476
« skrivet: 2010-10-29, 17:58 »
I tidninen Kalmar 1885-03-02, s. 1:
- Ett plågoris för Herjeådalen och södra Jemtland, skrifwer en meddelare till Fyris, utgöra i sanning desse landswägsriddare, som här uppe äro kände under namnet skojare. Någon dag går knappt förbi, utan att flere lass af sådant herrskap göra sin påhelsning. Följet kan bestå af flere familjer med hwar sin häst och en eller ett par hundar. Det är en liflig, fastän mycket bizarr tafla att åse, då en sådan skara på en gång inrycker på ett ställe. Alltsammans företer en brokig samling af mer och mindre trasiga barn, mödrar, som äro utstofferade som fogelskrämmor, män med konstiga och illasittande kläder, långt, swart, tofwigt hår samt i ena handen hållande en piska, hwarmed de utdela det ena slaget efter det andra på den utmagrade, ofta på tre ben hoppande hästkraken, allt under en skärande musik af ohyggliga eder och barnskrik, ackompagneradt af en hop hundar. We den, som nekar dessa snygga sällskap logi, hö åt hästarne, mat åt familjerna. Den får minsann weta, att han fått med sjelfwe den lede att göra. Männen, då de äro nyktre, säga ej så mycket; men ingen öfwerträffar en skojarkäring i skällsord. Också är det madam som är själen i det hela, det är hon som skall med sin tiggarförmåga uppehålla hela följet med häst och allt, och detta gör hon med glans.
För egen del wisa wi tillägga, att de gamle här i Kalmarorten utan twifwel i ofwanstående skildring skola finna den tid stå lifs lefwande för sitt minne, då de s. k. tattarne plågade wåra bygder.
477
« skrivet: 2010-10-29, 17:53 »
I tidningen Dalpilen 1885-06-19, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.
Rådstufvurätten den 15 juni.
Hästbytesaffär. Mörkjas Jonas Jansson från Lenåsen i Boda hade uttagit stämning å hästbytaren O. W. Wilhelmsson med yrkande om återgång af hästbyte och ansvar för bedrägeri vid handel. Wilhelmsson uteblef, hvarföre målet uppsköts.
478
« skrivet: 2010-10-29, 17:47 »
I tidningen Dalpilen 1884-09-19, s. 3, under rubriken Rättegångs- och Polissaker.
Bröderna Pettersson. Ransakning företogs denna dag åter med häktade hästbytaren J. E. Pettersson angående misshandeln mot brodren J. I. Pettersson, hvilken senares helsotillstånd dock ännu icke tillåtit hans inställande vid rätten. Trenne vittnen hördes, deraf ett berättade, att bröderna Pettersson rusat emot och stött hvarandra för bröstet, men om de dervid användt vapen kunde vittnet icke säga. De båda andra vittnena hade ingenting af vigt att upplysa.
479
« skrivet: 2010-10-29, 17:33 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1886-08-12, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Bjerke häradsrätt.
(Ordförande v. häradshöfd. K. Landegren.)
Roosarne undergingo i tisdags förnyad ransakning, hvilken emellertid lemnade lika liten upplysning om de mångfaldiga stölder, hvarför de med de starkaste sannolikhetsskäl äro misstänkte, som den föregående. Ransakningen med Andreas och Vilhelm Roos samt K. A. Friberg kommer säkerligen att draga ut många månader, enär de misstänkas för mångåriga stölder inom Väne härad och för ännu flere inom Flundre. Att förmå dem till afläggande af någon bekännelse synes vara nästan otänkbart.
Angående deras besök på Kongelfs marknad och hästaffärerna derstädes lemnade likväl i tisdags de tre häktade något olika uppgifter. Andreas Roos förklarade att Friberg varit med honom och Vilhelm när de gått från Källehult och till gamla Lödöse, men att han sedan fortsatt åt Göteborgshållet till, men samma afton åter påträffat dem i Kongelf, sedan han sagt sig hafva fått upplysning om att intet arbete fans att få i Göteborg. Vilhelm deremot påstod att Friberg gått från Källehult flere dagar förut, men alla voro ense om att någon häst till afsalu hade de icke haft med sig till Kongelf. De voro alla fullkomligt oksyldiga, men supit sig fulla i pepparkaksstaden, det medgåfvo de att de gjort.
Under det Roosarne och Friberg varit ute på sin stora tjufexpedition till soldaten Johannes Skatts i Jordala välförsedda visthusbod, hade de under vägen gjort ett par små afstickare och från skollärarinnan Olivia Björklund i Kobergs skolhus tillgripit en kaffekittel, ett par nycklar, åtskilliga läroböcker, en syväska, m. m. Äfven härtill nekade de naturligtvis. Hos hemmansägaren Sven Pettersson i Draget hade redan i fjor höstas tillgripits ett par grepar. Såväl en del af de från lärarinnan Björklund stulna sakerna som ock en af Sv. Petterssons grepar hade återfunnits vid husvisitationen å Källehult. Bägge desse målsägare, äfvensom Joh:s Skatt aflade ed på att de vid nämda husvisitation återfunna sakerna blifvit dem frånstulna.
De bägge Roosarne och Friberg begärde att blifva försatte på fri fot och alla de närvarande tilltalade kvinnorna yrkade slut på målet. Rätten afslog dessa yrkanden och uppsköt målet för bevisnings förebringande till den 30 dennes kl. 11 f. m.
480
« skrivet: 2010-10-29, 17:30 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1886-07-22, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Bjerke häradsrätt.
(Ordförande v. häradshöfd. K. Landegren.)
En hel familj i fängelse. Sedan ett tjugutal år tillbaka har familjen Roos varit särdeles illa beryktad inom Flundre och Bjerke härader. Stölder hafva begåtts på otaliga ställen inom ofvannämda samt Väne härader, för hvilka medlemmar af denna vidt utgrenade slägt misstänkts, utan att man dock i de flesta fall lyckats ertappa tjufvarne. Sitt stamhåll har familjen haft å lägenheten Källehult i Upphärads socken af Flundre härad. Natten mellan den 21 och 22 sistl. juni begicks inbrottsstöld hos soldaten Johannes Skatt i Jordala, Bjerke härad, hvarvid tillgrepos en mängd matvaror, deribland 5 pund fläsk, fem ostar, åtskilligt bröd m. m.; vidare ett täcke, åtskilliga härfvor garn och en del klädespersedlar. Man misstänkte Roosarne och deras anhang för stölden och en makarne Skatts nioåriga dotter hade vaknat samma natt stölden begicks och då sett en lång karl stå i dörren mellan stugan och köket, men blifvit så skrämd att hon icke vågat ge ljud ifrån sig utan dragit täcket öfver hufvudet och ej vågat se upp.
Äfven för stöld af en häst från Aug. Jonsson i Skinntröjebacken, Ale härad, hvilken häst afyttrats å Kongelfs marknad, misstänkes samma snygga anhang.
Som vi i föregående nummer omtalat, anstäldes den 25 juni ordentlig skallgång inom Bjerke och Flundre härader, dervid länsman K. Belfrage häktade ej mindre än åtta personer, tre karlar och fem kvinnor. Åtskilligt af de stulna matvarorna samt garnet och klädespersedlarne anträffades å Källehult, hvarjämte å en mängd gömställen i skogen omkring påträffades en massa stulna saker af flere slag, till hvilka ägare anmält sig. Häktade blefvo nu 65-årige Andreas Roos, hans son Vilhelm Roos, 27 år och förut straffad för första resan stöld samt likaledes förut för stöld straffade f. d. bageriarbetaren K. A. Friberg från Stockholm. Såsom misstänkte för delaktighet i stölden häktades Anna Lidberg, bortåt 75 år gammal, med hvilken den äldre Roos i ett fyratiotal år sammanlefvat, ogifta döttrarne Vilhelmina Roos, 47 år, Maria Roos, 37 år, förut straffad för innehafvande af tjufgods, Vilhelminas dotter Amalia Nordström, född 1862, samt Vilhelm Roos hustru Kristina Löfskog, född 1853.
Ransakning hölls i tisdags å cellfängelset härstädes och man hade nu tillfälle att få se ett blad ur det mänskliga eländets historia. Anna Lidberg var af giktplågor så bruten att hon knappast kunde stå för sig själf, utan måste sittande öfvervara ransakningen, Vilhelm Roos' hustru hade för några dagar sedan i fängelset framfödt barn och Amalia Nordström befann sig i mycket långt framskridet hafvandetillstånd. Maria Roos omtalade under ransakningen att hon är fästekvinna till den för en massa häststölder häktade och för fjerde resan stöld straffade f. straffången Johan Johansson Ferm, hvilken f. n. vistas under samma tak som sin trolofvade. Det är zigenareblod i Roosarne, korpsvart hår, mörka lifliga ögon och mycket mörk hy hafva de alla och de se ut att icke väja för något.
Deras senaste bedrifter synas hafva börjat sedan den ofvannämde Friberg kom till Källehult, hvilket skedde i början af juni, då han och Vilhelm Roos sammanträffat å Trollhättan. F. hade sedan följt med hem till Källehult, hvarifrån de tre männen företagit sina nattliga ströftåg i näjden. Roosarnes gamla specialitet är hästaffärer och den äldre R. har bland andra yrken äfven drifvit det, att gå omkring i bygderna och kastrera hingstar. Om stölderna hade de tre männen naturligtvis sig ingenting bekant. De bägge Roosarne gåfvo ytterst försigtiga svar och förnekade alldeles att de i sällskap med F. besökt Kongelfs marknad. Friberg deremot erkände med en viss gladlynt öppenhet att de alla tre varit i Kongelf på marknaden och supit sig fulla, men om någon stulen häst hade han ingen aning. Kvinnorna försäkrade sig alla vara fullkomligt oskyldiga. Hos dem hade påträffats några silfverklockor och en guldring, hvilka dock syntes vara ärligt åtkomna. Om allt det hopsamlade tjufgodset viste de vid ransakningen ingenting, men vid häktningen hade de uppgifvit att sakerna köpts dels af den äldre Roos och dels af Vilhelm. För öfrigt gjorde hela ransakningen med kvinnorna, i följd af det tillstånd, hvari två af dem befunno sig, ett synnerligen pinsamt intryck äfven på den, som i åratal närvarit vid ransakningar.
Rättens ordförande nedlade all möjlig möda för att locka fram en bekännelse från männen, men förgäfves; de voro oskyldiga. Ransakningen försiggick först med hvar och en af männen särskildt, så med kvinnorna i tur och ordning, så återigen med männen och slutligen med hela sällskapet. Det hela tog en tid af åtta och en half timmar i anspråk.
Efter ransakningens slut begärde åklagaren, länsman K. Belfrage, uppskof för vidare bevisnings förebringande. Kvinnorna begärde blifva försatta på fri fot, hvilket yrkande af åklagaren bestreds.
Rättens beslut blef att kvinnorna sattes på fri fot, hvaremot männen skulle i häkte kvarhållas till nästa ransakning den 10 augusti kl. 11 f. m., då äfven de kvinliga parterna hafva att vid hämtningsäfventyr inställa sig.
481
« skrivet: 2010-10-29, 17:22 »
I tidningen Kalmar 1884-12-27,s. 2:
- Olyckshändelse å jernwäg. I torsdags åttadagar på morgonen wid half 8=tiden påträffades å Stockholm - Westerås - Bergslagens jernwäg af twå banvakter, ej så långt från Enköpings station, liket af en omkring 50 år gammal qwinna, som syntes ha blifwit öfwerkörd af bantåget. Af wissa tecken kunde slutas, att hon wid olyckstillfället antingen warit drucken eller sjuk. Den omkomna lär i lifstiden ha warit ogifta, kringwandrande Mina Gripenfeldt. (Ups.=P.)
482
« skrivet: 2010-10-28, 18:49 »
I Bollnäs Tidning 1878-05-25, s. 2:
Koppepidemi. Som hos k. m:ts befallningshafvande blifvit anmäldt, att genom kringvandrande s. k. tattare, som medfört ett koppsjukt barn, smittkoppor utbredts å åtskilliga ställen inom så väl vestra, som norra Helsingland, så har länsstyrelsen anbefalt kronobetjeningen i länet att hafva noga uppsigt å kringstrykande personer och deras familjer samt, om någon sådan befinnes vara af koppsjukdom angripen eller efter dylik sjukdom icke fullt återstäld, öfverlemna den samme till kommunalnämden å den ort, der han anträffats, för erhållande af sådan vård och behandling, att den sjuke må kunna till helsan återställas och smittans spridning förekommas.
483
« skrivet: 2010-10-28, 18:47 »
I tidningen Dalpilen 1883-01-12, s. 3, under rubriken Rättegångs- och polissaker.
Cellfängelset den 27 december.
Olofligt tillgrepp. Hästbytaren och plåtslageriarbetaren Andreas Nilssen från Lume [Min anm: torde vara Lunne] by i Timrå socken af Vesternorrlands län, som den 21 december häktats såsom misstänkt för att hafva från bergslagsarbetaren C. F. Schedin olofligen tillgripit en rock och ett förskinn, som anträffats i Nilssens släde, stod den 27 december tilltalad inför rätten. Nilssen uppgaf, att han var född i Christiania i Norge, att han icke blifvit konfirmerad, att han nästan hela sitt lif irrat omkring landet utan hemvist eller bostad och sysselsatt sig med dels hästbyte och handel, dels med plåtslageriarbete, att han någon tid uppehållit sig i Timrå socken, men visste icke, om han derstädes eller någon annanstädes blifvit skrifven, och förnekade att hafva någon vetskap om, huru rocken och förskinnet kommit i hans släde. För försök att anskaffa prestbevis uppsköts målet till den 12 januari, och Nilssen återfördes till cellen.
484
« skrivet: 2010-10-28, 18:41 »
I tidningen Dalpilen 1882-06-23, s. 3:
Gripen hästskojare. I Polisunderrättelser och i St. Kopparbergs läns allmänna kungörelser har efterlysts en hästbytare vid namn Johan Willehad Dahlström från Urslans by i Stöde socken af Vesternorrlands län såsom misstänkt för att hafva begått en större stöld inom St. Kopparbergs län. Då det vardt bekant för polisen i Gefle, att ett sällskap hästbytare i förra veckan slagit sig ned straxt utom staden, gjorde detektive konstaplarne en visit hos främlingarne och träffade bland dem på den efterlyste Dahlström, som häktades och öfverlemnades till K. M:ts befallningshafvande för dess vidare åtgärd. Dahlström är född år 1851 och förut straffad två gånger för stöld. (N. P.)
485
« skrivet: 2010-10-28, 18:35 »
I Tidning för Wenersborgs stad och län 1882-02-27, s. 3, under rubriken Rättegångs= och polissaker.
Häktade. Kringstrykande s. k. tattaren And.[ers] Joh.[an] Wilh.[elm] Andersson från Ullasjö har för erkänd delaktighet uti en natten emellan den 3 och 4 dennes, tillsammans med likaledes kringstrykande tattaren Severin Rosengren från Rosenberg under kolarp i samma socken, hos hemmansegarne Swen Bengtsson i Stenhult och Carl Ottosson i Assurabo, Mjöbäcks socken, föröfwad stöld af omkring 6 lispund fläsk blifwit till cellfängelset införpassad.
Rosengren, 21 år gammal, är ännu ej ertappad.
486
« skrivet: 2010-10-28, 18:32 »
I Bollnäs Tidning 1879-11-01, s. 1:
Skojar-lif. Måndagen 27:e oktober hölls ransakning inför södra Helsinglands vestra tingslags häradsrätt med häktade förre tegelslagaren Johan August Åsberg, född 20:e augusti 1828, och hans son Karl August, f. 8:e november 1858, anklagade för att aftonen 4:e sistl. oktober gemensamt hafva stulit tvänne rockar i handlanden L. Berges salubod, hvilket tillgrepp i n:o 41 af denna tidning omnämdes.
Af de anklagades berättelser öfver sina föregående lefnadsöden erfor man, att de tillförne varit lösdrifvare, ja, riktiga skojare. Fadern hade för omkring 22 år sedan blifvit dömd för stöld af en rock, utan att han kunde erinra sig huru länge han derför varit i Hernösand straffad, eller huru länge han varit förlustig medborgerligt förtroende. Från denna tid hade han icke varit mantalsskrifven; han hade icke varit gift, men haft 6 barn, deraf 5 nu lefva, det yngsta omkring 5 år gammalt. Sonen uppgaf sig ej varit straffad för stöld; vid 10 års ålder hade han på egen hand kommit ut för att arbeta, men hade ej åtnjutit någon skolundervisning och ej heller blifvit konfirmerad.
Vid den nu begångna stölden sade sig fadern varit öfverlastad och kunde ej erinra sig att han tagit rockarne. Sonen innehade vid visitationen endast några slantar, men hade han frågat priset på dussinet af ylletröjor m. m., i tydlig afsigt att afvända uppmärksamheten från fadrens förehafvande. Han nekade ock fräckt till all vetskap om eller delaktighet i stölden. Beträffande de vid häktningen innehafda lifsfarliga vapnen, 1 skarpladdad pistol och 3:ne större knifvar, lemnades högst osannolika uppgifter.
För att inhemta upplysningar om den stöld Åsberg d. ä. förut begått och straffet derför, uppsköts ransakningen med honom till 27:e nov. kl. 11 f. m., hvarimot sonen icke kunde till straff dömas. Båda skulle dock fängslade återföras till Gefle, der fadren skall afbida ofvan nämda ransakning, hvarimot sonen kommer att frigifvas, såvida k. m:t bfhde ej finner något hinder derimot.
487
« skrivet: 2010-10-28, 18:28 »
I tidningen Dalpilen 1879-04-18, s. 2:
Gammalt nattvardsbarn. Efter föregången enskild skrift och absolution, blef den 15 dennes å här varande cellfängelse straffången, vallackaren Johan Wilhelm Dahlström konfirmerad och begick derpå för första gång H. H. nattvard. Dahlström är född den 8 nov. 1851 i Uslands by af Stöde socken i Westernorrlands län och var således nu vid sin första nattvardsgång nära 27 ½ år gammal.
Några data ur Dahlströms lefnadshistoria lemna en föga hugnesam inblick i dessa samhällets olycksbarns, dessa hästskojares och lösdrifvares lif, till hvilkas klass Dahlström hör. Enligt hvad man efter mycket besvär lyckats utröna, har Dahlström blifvit döpt i Stöde, der hans kringstrykande föräldrar, som enligt hans egen uppgift äro hästbytaren Johannes Andersson Dahlström från Sala och ogifta Fredrika Charlotta Pettersson, hvars kyrko- och mantalsskrifningsort är obekant, vid hans födelse tillfälligtvis uppehöllo sig; men någon anteckning om hans dop finnes ej gjord i Stöde ministerialböcker. Från sin spädaste barndom har Dahlström fört ett kringvandrande lif, sedan han blef äldre för det mesta sysselsättande sig med lumpsamling och utöfvande af vallackareyrket, och är ingenstädes hvarken kyrko- eller mantalsskrifven. Till här varande fängelse ankom han den 27 aug förlidet år, dömd af Hedemora råstufvurätt för 2:dra resan stöld till 9 månaders straffarbete samt förlust af medborgerligt förtroende i två år utöfver strafftiden. Vid sin ankomst hit till fängelset kunde han någorlunda hjelpligt läsa innantill och har deri förkofrat sig rätt mycket, inhämtat godkänd kristendomskunskap och lärt sig något skrifva. Under sin strafftid har han iakttagit ett godt uppförande.
488
« skrivet: 2010-10-28, 18:20 »
Enligt Blekingeposten 1857-11-13, s. 1, under rubriken Inrikes, Örebro
- Några wallachare af ziguenarestammen hafwa råkat i blodigt slagsmål, derwid en af dem blef huggen med knif på 19 ställen. Anledningen war en obetydlig ordwexling, näst den att packet hade njutit för mycket bränwin. Den huggne ziguenaren, wid namn Lindgren, infördes till Örebro lasarett och wårdades der han lefde, oaktadt nitton betydligare knifskador, af hwilka en, som i en enda skärning gick från hjessan nedåt ryggraden, war ensam dödande, ännu i fera sju dagar och tycktes derunder uppehållas af sin hämndlystnad. Ehuru förfärliga hans plågor måste ha warit, jemrade han sig aldrig, utan blott swor. Han wägrade ända i sista stund att nämna sin baneman och swarade, då man frågade honom derom, att det icke angick någon, och han skulle nog, då han blef frisk, taga ut sin rätt.
489
« skrivet: 2010-10-28, 18:16 »
I tidningen Folkets röst 1856-07-19, s. 3, under rubriken Rätteg.- och Polissaker.
Westervik. Såsom skäligen misstänkte för åtskillige på sednaste marknaden i Mönsterås begångna fickstölder hafva blifvit gripne och till länshäktet införde följande personer: handelsbetjenten Anders Peter Eriksson från Stockholm, för stöld straffade förre vallackaren Alexander August Fogelgren och hans syster Lovisa Rebecka Fogelgren, för stöld straffade kronoarbetskarlen August Dahlberg från Westervik och drängen Nils Johan Fredrik Nilsson från Misterhult. Från dessa personer hafva anhållits ej allenast en svartbrun och en gul häst, begge af norrsk race samt två enbetsvagnar med selar, hvilket allt kronolänsmannen i Stranda härad tagit i förvar, utan ock åtskillige till landskansliet inlemnade penningar, uppgående till ett sammanräknadt belopp af 969 rdr 29 sk. rgs. Jemte en betydlig mängd lösören, till hvilket rätte egarne äro anmodade att ju förr desto heldre sig å landskansliet anmäla. - Handelsbetjenten Eriksson och Lovisa Rebecka Fogelgren, hvilka i hvarandras sällskap genomrest de flesta af rikets östra landskap, hafva härförutan innehaft ett efter beskrifning ganska dyrbart fickur af guld, hvilket de lyckats d. 30 sistl. Juni härifrån med posten afsända till Nyköping, der det likväl, till följd af telegrafdepesch, förmodligen blifvit af polisen anhållet. Såsom särskildt kännetecken på detta ur uppgifves att det alltid visade på tolf, men att visarne vid en tryckning på klafven flytta sig så att uret för ögonblicket blir rättvisande.
490
« skrivet: 2010-10-28, 18:05 »
I tidningen Folkets röst 1855-08-11, s. 4, under rubriken RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER
Den 31 juli, kl. mellan 4 och 5 på eftermiddagen, blef kringvandrande kammakaren Carl Oleander Carlsson på öppen landsväg i Sköllersta socken i Örebro län med knif huggen i halsen, så att han efter få minuter afled. Såsom mördare misstänktes skäligen hans svåger Alexander Nilsson, också kammakare från Norge, hvilken redan blifvit gripen och införd till länshäktet i Örebro. Dessa båda embetsbröder och slägtingar lära varit medlemmar af ett större band landstrykare, män, qvinnor och barn, som en tid bortåt uppehållit sig i trakten för att tigga, och Carlssons större tur hos en af bandets qvinnliga medlemmar skall just hafva retat Nilsson till mordet.
----------
Denne ovannämnde Carl Oleander Carlsson, är den av Bo Lindwall nämnde Kaloander Ros, född 1825 25/9 i Önum sn, Västergötland, död 1855 31/7 i Sköllersta sn, Närke. Han dräptes av sin hustrus bror, Alexander Jonsson eller Nilsson. Enligt Lindwall kom Kaloanders barn att få namnet Bergström, eller Karlsson-Bergström, efter sin styvfader. Se vidare, i Släktforskarnas årsbok 2003, Syskonen Faltins härstamning, artikel av Bo Lindwall, s. 85.
491
« skrivet: 2010-10-28, 17:17 »
I Post- och inrikestidningar 1826-06-30, s. 4:
(Samma annons även 1826-07-06, s. 4 och 1826-07-12, s. 3)
Ing. D. 13 Junii 1826, se Diar. N:o 2169.
Till konungens höga Befallningshafwande i Linköping
Jemlikt 8 Cap. 14 §. Utsökningsbalken, tillåter LandshöfdingeEmbetet, det handlanden Elgs bifogade Bysättningsansökan må i Post= och InrikesTidningarne 3:ne gånger införas; åliggande det sedermera Elias Österman att inom 14 dagar efter sista kungörandet, sin förklaring deröfwer hit aflemna, wid förlust af rättigheten att i målet warda hörd. Linköpings Slott i Landscancelliet d. 13 Junii 1826.
På LandshöfdingeEmbetets wägnar,
Joh. D. Hertzman Gust. Nordström.
I anseende dertill, att hästhandlaren Elias Österman den äldre från Skenninge, å hwilken jag yrkat Bysättning för min hos honom ägande fordran 110 R:dr B:co, med konungens Befallningshafwandes deröfwer meddelte Communicationsresolution, Diar. N:o 2169, enligt åtecknadt bewis, som härhos bifogas, icke kunnat anträffas, och dess wistande för närwarande ej eller kunnat utspanas; föranlåtes jag allerödmjukast anhålla om tillåtelse, att genom kungörelse i Tidningarne, få meddela bemälte Österman föreläggandet om förklarings afgifwande, under förbehåll om ersättning för de dermed förknippande kostnader.
Elg,
Handlande i Skenninge.
Genom F. P. Nerén.
Ing. D. 13 Junii 1826, se Diar. N:o 2170.
Till konungens höga Befallningshafwande i Linköping!
Jemlikt 8 Cap. 14 §.Utsökningsbalken, tillåter LandshöfdingeEmbetet, det handlanden Didons bifogade Bysättningsansökning må i Post= och InrikesTidningarne 3:ne gånger införas; åliggande det sedermera Elias Österman att, inom 14 dagar efter sista kungörandet, sin förklaring deröfwer hit aflemna, wid förlust af rättigheten att i målet warda hörd. Linköpings Slott i Landscancelliet som ofwan.
På LandshöfdingeEmbetets wägnar,
Joh. D. Hertzman. Gust. Nordström.
I anseende dertill, att hästhandlaren Elias Österman den äldre från Skenninge, å hwilken jag yrkat Bysättning för min hos honom ägande fordran 260 R:dr Rgl., med konungens Befallningshafwandes deröfwer meddelte Communicationsresolution, Diar. N:o 2170, enligt åtecknadt bewis, som härhos bifogas, icke kunnat i hemorten anträffas, och dess wistande för närwarande ej eller kunnat utspanas; föranlåtes jag allerödmjukast anhålla om tillåtelse, att genom kungörelse i Tidningarne, få meddela bemälte Österman föreläggandet om förklarings afgifwande, under förbehåll om ersättning för de dermed förknippade kostnader.
Per Didon,
Handlande i Skenninge.
Genom F. P. Nerén.
492
« skrivet: 2010-10-15, 14:08 »
Bengt-Göran,
Tack, då var det bekräftat.
//Peder
493
« skrivet: 2010-10-15, 13:52 »
Norske mannen Erland Erlandsson
Tydligen anställdes inte någon Länsveterinär. Efter tio år - juli 1840 - återkom frågan. Det var gästgivaren i Sangis och en hemmansägare i Ytterbyn som frågade, om socknen var intresserad av att anta Norrske Mannen Erland Erlandsson till DjurLäkare och tillåta, att han flyttade till Nederkalix. Han var för viktiga angelägenheters skull hindrad att personligen närvara vid stämman, men hade lämnat in alla sina Documenter hos Församlingens Pastor. Av dem framgick att sockenstämman i Råneå gett honom tillåtelse bosätta sig där, men Landshövdinge Embetet (KB) hade avslagit detta. Erlandsson hade inte styrkt, att han ägde erforderliga insigter såsom Djur-Läkare. Dessutom saknade han tillstånd att bosätta sig i riket. Några betyg, som styrkte hans skicklighet i Djur Läkare vetenskapen, fanns inte.
De flesta närvarande ville anta Erlandsson med rätt för honom att bosätta sig i socknen, om han kunde bevisa, att Råneå sockenmän upphävt sitt anspråk på honom, att der bo och vistas.
Kyrkoherden sökte leda Socknemännens öfvertygelse derhän, att ett sådant beslut var förhastat. Det var för få närvarande för att stämman skulle medge, att en man, som de inte kände, bosatte sig i socknen. Han kunde ej uppvisa ett enda betyg på sin duglighet i den vetenskap, han uppgett sig känna till.
Trots kyrkoherdens avrådan ansåg sockenmännen, att Erlandsson kunde genom praktisk övning ha förvärvat sig en ganska grundlig insikt och erfarenhet i Djur Läkare vetenskapen även om han inte var examinerad. En sådan man var både nödvändig och nyttig för socknen. De ansåg lämpligast, att Erlandsson, om han flyttade till Neder Calix, bosatte sig i närheten av Kyrkan eller i närheten av Kyrkostaden.
Mot detta förslag protesterade ordföranden. Efter en lång diskussion beslutades att frågans behandling skulle fortsätta vid en kommande stämma.
Tre månader senare - oktober 1840 - återkom ärendet. Det upplystes, att Erlandsson varit närvarande vid en stämma den 14 september och då meddelat, att han som djurläkare ansåg sig behöva ett årligt arvode av Fyra skr på Röken av alla hemmansägare. Dessutom skulle han äga rätt att under tre veckor höst och vår få besöka angränsande socknar och där gå allmogen tillhanda i sitt yrke. Något protokoll finns inte från den stämman.
Frågan gällde, om alla hemmansägare ville anta Erlandsson som sin djurläkare mot den begärda avgiften. Några av de närvarande vägrade betala den årliga avgiften. Efter en vidlyftig öfverläggning beslutades enhälligt, att alla hemmansägare borde i samband med uppbörden av Sockne inbördes Medlen (skatt) betala den föreslagna avgiften. Beslutet skulle gälla för ett år från det Erlandsson bosatt sig i socknen. Därefter och sedan man närmare lärt känna hans praktiska insigter i djurläkare wetenskapen skulle avgöras, om arvodet skulle utgå även i framtiden. Hans övriga villkor godkändes.
Något mer är inte känt om djurläkaren Norrske Mannen Erland Erlandsson. [Nyström, Birger, Kalix - Del 5: Nederkalix socken före 1863. Protokollen berättar. Tryck: Tornion Kirjapaino, Torneå, Finland 2008, s. 98-99.]
494
« skrivet: 2010-10-13, 05:37 »
Kjell,
Enligt Nederkalix kyrkoräkenskaper (LIa:2 1715-1753):
1724 7/11, betalade Noch samma dag Brúdgúmmen Joseph Larsßon ifr[ån] Rýßbelt, i brudpenning: 21.
1725 20/11, betalade Joseph Larsßon ifrån Rÿsbält, i kyrkogångspenning: 10.
1727 5/2, betalade Soldaten Josep Larßon Sågare wid hústrúns kÿrkiogång, 10.
1729 13/6, betalade Soldaten Josep Sågare wid húst:[runs] kýrkiogång, 10 2/3.
1730 20/9, betalade Sold: Joseph Sågare sammanledes (= vid sin hustrus kyrkgång), 10 1/3.
1731 13/8, betalades noch till Soldaten Sågare, 16. Troligen avser det arbete på klockstapeln, då kyrkan betalade arbetslön även till de föregående i räkenskaperna, Till Soldaten Biörkqvist för giort arbete på stapeln, 16., och Till Soldaten Jägare i arbetzlön, 8.
1732 /4, För giort snickar arbete i klåkarhúß[e] betalt til Soldaten Sågare, 1.
1733 17/2, betalade Soldaten Joseph Sågare wid húst.[runs] kýrkgång, 21.
1734 21/7, betalade Soldaten Joseph Sågare wid húst:[runs] kýrkgång, 10.
1736 1/2, betalade David Davidson från Bondersbÿn Lars Månson ifr. Wånafiärden och Soldaten Joseph Sågare, i kyrkogångspenning: 1.
1739 23/4, betalade Soldaten Joseph Larßon Sågare wijd sin húst.[rus] Kýrkiogå[ng], 10 2/3, i dukpenningar: 1, 7, i pungpenningar: 1, 15.
1743 9/1, Do [= Soldaten] Joseph Sågare, gav till kyrkan i frivillig gåva, 1. Möjligen skulle denna frivillige gåva kunna avse hustrun Margeta Olofsdotters testamente?
1744 25/12, betalade Soldaten Joseph Sågare wid sin hústrús kÿrkiogång, i kyrkogångspenning: 10 2/3, i dukpenningar: 20, i pungpenningar: 21.
1750 1/4, betalade Joseph Larß: Sågare, i Rysbält, kyrckgångs Pg. (= kyrkogångspenning), 10 2/3.
1752 23/2, betalade Soldaten Joseph Larsß: Sågare, dito (= kyrkogångspenning), 10 2/3.
1754 3/3, betalade Soldaten Josep Sågare, kyrckgångs peng: Endast vänstra sidan finns kvar, troligen avses denna sida år 1754, där sista noteringen är 10 mars.
----------
Mvh
//Peder
495
« skrivet: 2010-10-06, 16:14 »
I tidningen Dalpilen 1907-08-23, s. 3:
Flicka bortröfvad af zigenare. I Finland tyckas ännu då och då barnarof inträffa, när zigenarna stryka genom landet, medan hos oss dylika händelser numera ej torde förekomma, utan blott fortlefva i sägner och traditioner. Natten till den 10 aug. bortröfvades i Haapajärvi sjuttonåriga flickan Alexandra Grönfors, som öfverfölls nattetid i sitt föräldrahem och bortbars af zigenaren Perttu Lindberg, hvilken nu efterspanas.
Flickans fader Wilhelm Grönfors, som varit på ett kommunalt möte, begaf sig genast efter erhållen kännedom om händelsen för att förfölja röfvaren, som han likväl ej upphann. På landsvägen fann han blodspår, hvadan man kan förutsätta, att våld utöfvats på offret.
I flera byar har man på söndagen och måndagen iakttagit Lindberg i vild fart köra landsvägen fram, men ej observerat om flickan var med i vagnen. Tilläggas bör, att den bortröfvade flickan själf var af zigenarstam, fast familjen numera är bofast.
496
« skrivet: 2010-10-04, 18:16 »
Stig-Lennart,
Tack för din hjälp och anvisning! Har svarat dig, under Släkter » Övriga släkter - T » Thunström / Tunström.
//Peder
497
« skrivet: 2010-10-04, 18:12 »
Hej!
På ställd fråga av mig under rubriken Skellefteå landsförsamling 2010-10-03 svarar Stig-Lennart Johansson mig där, och jag fortsätter under denna rubrik.
Tack Stig-Lennart, för din anvisning. Hade nog fått för mig att jag redan kollat med mantalslängderna, vilket jag tydligen inte gjort.
Enligt mantalslängder för Skellefteå socken:
1687 Comm: Hr Joh: Túnström, 1 bonde, 1 hustru
1688 Capplan Hr Johan Túnströ[m], 2 particular, 1 legodräng, 2 legopiga
1690 Comminister Hr Johan Túnström, 2 particular, 1 legodräng, 1 legopiga
1692 Comminister Hr Johan Túnström, 2 particular, 1 legodräng, 1 legopiga
1693 Comminister Hr Johan Túnström, 2 particular, 1 legodräng, 1 legopiga
1694 Comminister Hr Johan Túnström, 1 bonde, 1 hustru, 2 legopigor
1695 Commr Hr Johan Túnström, 1 bonde, 1 hustru, 1 legodräng, 1 legopiga
1696 Comm: Hr Johan Túnström, 1 bonde, 1 hustru, 1 legodräng, 1 legopiga
1697 Comminister Hr Johan Túnström, 1 bonde, 1 hustru, 1 legopiga
1698 Hr Johan Túnströms Enka, 1 hustru, 1 legopiga
1699 Hr Johan Túnströms änka, 1 hustru, 1 legopiga
1701 Comminister Hr Olof Höglin, 1 bonde, 1 hustru, 1 dotter, 1 legodräng, 1 legopiga
1702 Comminister Hr Olúf Höglin, 1 bonde, 1 hustru, 1 dotter, 1 legopiga
1703 Coministri Hr Olai Höglins Enkia, 1 hustru, 1 dotter, 1 legodräng, 1 legopiga
1704 Comminister Hr Olúf Höglins Enkia, 1 hustru, 1 dotter, 1 legopiga
1705 Comminister Olúf Höglins Enkia, 1 hustru, 1 dotter
1706 Comminister Hr Olúf Höglins Ea, 1 hustru, 2 döttrar, 1 legopiga
1707 Comministr Hr Olof Höglins Enka, 1 hustru, 1 dotter
1708 Comminister H. Olof Höglins Ea, 1 hustru, 2 döttrar
1709 Sússanna Túnström (ingen hustru), 2 döttrar (vilken en av döttrarna torde vara denna Susanna)
1710 Comminist: Hr Höglins Enka, 1 dotter
1711 Comminist: Hr Olof Höglins (ingen hustru), 1 dotter
----------
Var tar komminister Olof Höglins enka Susanna Elingia vägen, efter 1710, då hon upptas i mantalslängden för Skellefteå socken till synes sista gången detta år? Bygdén uppger i Härnösands stifts herdaminne, del III (1925), s. 325, att hon som under sin änketid uppbar spannmål af prästerskapet i Burträsk, och skulle ha dött våren 1728 (Hdpr. 16/10 1728).
//Peder
498
« skrivet: 2010-10-04, 02:35 »
Hej!
Enligt Bygdén i Härnösands stifts herdaminne, del III (1925), s. 324-325, uppger han att Johannes Abrahami Tunström, synes ha tillträtt tjänsten som 2:e komminister (nr 11, 1687-1697) i Skellefteå, och avlidit 1697.
Har någon funnit Tunström noterad död detta år 1697, och kan upplysa mig om källan. Är Bygdéns uppgift riktig? Har gått igenom kyrkoräkenskaperna, men ingen lycka. Var kan Bygdén ha fått detta dödår ifrån?
Mvh
//Peder
499
« skrivet: 2010-10-01, 21:57 »
Ulf,
Ja, det det mesta talar ju för att hon är den Kerstin, som var änka efter Olof Larsson. Men som du nämner, så är det ju inte helt säkert. Kanske någon domboksnotis skulle kunna ge något, eller om det finns bevarat inventarium/bouppteckning efter Olof Larsson, änkan Kerstin eller deras barn. Ska logga in och kika vad man kan finna.
//Peder
(Meddelandet ändrat av Calixius 2010-10-01 21:59)
500
« skrivet: 2010-10-01, 20:12 »
Ulf,
Ser ju det nu. Vet nu, att jag ej kan förlita mig på mina gamla noteringar från 80-90-talet, vad gäller Hindersön. Kan inte fatta hur jag kan ha fått Anders Andersson till= Nils Larsson hans broder! Måste härröra från någon annan notering. Men likväl, tack för din uppmärksamhet.
Olof, föd d 19 i Hiindersön döpt d 26. Ejúsd, Olof Larss i Hindersön Ella Anddottr, Nils Larsson, And An[ders]son, húst: Ingeborg alla Hindersöhn och Pjigan Ella
Så är det bekräfat att denna änka Kierstin (Persdotter), till Olof Larsson, var änka efter honom?
//Peder
|
Visa inlägg
Cookie policy