Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Tomas Grönlund
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2022-08-28, 12:36 »
Råkade snubbla över tråden från 2013 ovan rörande sockensmeden i Västerplana Sven Påvelsson (i en enstaka hfl förande namnet Wallgren, född i Hjelmsäterstorp i Medelplana 1724, död 1793 på Backen i Västerplana) och torparen Sven Påvelsson på Hultet i Medelplana (född 1730, död 1799 på Glasbacken i Medelplana).
Helt oberoende av denna tråd hade jag själv landat i samma slutsatser som ovan nämnts avseende vilken av dessa Sven Påvelsson som var far till Maria Svensdotter, gift med Gustaf Carlsson - det var Sven Påvelsson Wallgren.
Följer man hfl så ser man ju att Marias födelseår ändras från 1754 till 1758-12-14. Emedan sagda Maria Svensdotter inte kan återfinnas i Medelplana födelsebok 1754, så föds ju en Maria Svensdotter 1758-12-14 i Övre Nolgården i Västerplana. Det kan vara på sin plats att poängtera att sistnämnda Maria var dotter till soldaten Sven Svensson Påle (född 1733 i Torlagården i Västerplana, död 1778 på Tån i Västerplana - dennes fader hette också Sven Svensson Påle). Att det i Maria Svensdotters födelsenotis 1758-12-14 INTE rör sig om felaktigt angivna föräldrar bekräftas av att Sven Påles dotter Maria står med i hfl [ArkivDigital: Västerplana (R) AI:1 (1751-1762) Bild: 36 Sida: 32].
Av någon anledning har alltså Sven Påvelsson Wallgrens dotter Maria (som ej återfinns i Medelplana födelsebok) över tid fått ändrade födelsedatum i hfl - ursprungligen anges födelseåret 1754, men så småningom förses hon med födelsedatumet 1758-12-14, ett födelsedatum som alltså egentligen tillhör en annan Maria Svensdotter, nämligen Sven Påles dotter.
Gustafs maka Maria Svensdotter dör i Sigfridsgården i Västerplana 1818-03-05. I dödnotisen, där hennes åldersangivelse tydligen utgår från födelsedatumet 1758-12-14, anges hennes föräldrar vara "hemmansbrukaren Sven Påvelsson och Britta Jonsdotter i Backen". Den i tråden tidigare nämnda bouppteckningen tycker även jag klargör att Marias föräldrar var sockensmeden (ja, han var förstås hemmansbrukare också) i Västerplana Sven Påvelsson (Wallgren) och hans första maka Britta Svensdotter. Det är otvivelaktigt så att Britta försetts med ett felaktigt patronymikon i dödnotisen. Intressant i sammanhanget är att soldaten Sven Svensson Påles hustru hette Britta Jon[a]sdotter, och denna Britta var alltså mor till den Maria Svensdotter som föddes 1758-12-14 (detta par bodde dock aldrig på Backen i Västerplana).
Eftersom jag inte funnit några belägg för att Gustaf Carlsson skulle ha varit gift med två olika Maria Svensdotter så kanske det kan vara så att den kyrkans man som gjort anteckningarna i kyrkoböckerna helt enkelt blandat ihop familjerna Sven Påvelsson Wallgren och Sven Svensson Påle. Vid Maria Svensdotters död 1818 var båda dessa män jämte sina hustrur dessutom döda sedan länge, så minnesbilderna kanske började bli vaga. Man bemödade sig säkert heller inte om att tillfråga Sven Påvelsson Wallgrens efterlämnade änka Bolla Andersdotter, Maria Svensdotters styvmoder, om släktförhållandena - Bolla avled 1826 på Muren, en backstuga under Stenhuggaregården i Västerplana.
Är det någon som kan finna belägg för att Gustaf Carlsson var gift med två olika Maria Svensdöttrar?
2
« skrivet: 2021-09-27, 08:44 »
Bengt Svensson återfinns i Ransbergs död- och begravningsbok (C:3, s. 609) där det framgår att han avled av ålderdomssvaghet 95 år gammal 1761-02-26 och begrovs 1761-03-05. Vidare uppges att han "lefvat af sitt undantag i Stora Kråkhult hos sina barn" samt att hans föräldrar hette Sven Andersson och Karin Persdotter.
Bengt Svenssons höga ålder bekräftas av en uppgift i Ransbergs husförhörslängd 1746-1753 (AI:1 s. 53-54) för Stora Kråkhult. Texten häri är på sina ställen tyvärr nästintill bortnött, men Bengt Svenssons födelseår anges här vara 1666 vilket överensstämmer med åldersuppgiften i dödboken. Födelseåret 1666 i husförhörslängden tolkade jag inledningsvis som 1668, men med bättre förstoring, upplösning och ljus ser man tydligt att sista siffran är en 6:a. Även Bengts hustru Karins namn står med i denna husförhörslängd, men hennes efternamn anges ej, och hennes födelseår är tyvärr totalt bortnött (förutom första siffran, millenniesiffran, som givetvis är en 1:a).
Bengt Svensson och hans hustru Karin bodde rimligen redan i ovan nämnda husförhörslängd på undantag i Stora Kråkhult, då paret står skrivna direkt under sonen Lars Bengtssons hushåll. Nedan följer min transkribering av hushållet i sin helhet, försedd med frågetecken och svårlästa delar inom klamrar:
Ransberg hfl 1746-1753:
[Stora] Kråkhult.
Lars Bengtsson. Född 1710.
Maria, [hustru?]. Född 1715.
Annika, dotter. Född 1735.
[?] Lars. Född 1741.
[?] [Anders?]. Född 17[??].
Bengt Svensson. Född 1666.
Karin, hustru. Född [1???].
Ovan nämnda Lars Bengtsson återfinns i Ransbergs födelse- och dopbok (C:2, s. 169) år 1710 under årsnummer 2:
Den 11 Januari [1710] är födt ett barn i Stora Kråkhult, dess fader Bengt Svensson, moderen hustru Karin Andersdotter. Christnades den 14 wid namn Lars. Faddrar: Anders Jönsson i Siöbohl, sonen Jöns ibid, hustru Ingrin i Klåckaregården, hustru Kerstin i Sjukstugan, pigan Karin Persdotter i Kråkhult.
I tillägg till de barn till Bengt Svensson och Karin Andersdotter du själv räknar upp kan även parets yngsta barn Katarina nämnas, vars födelsenotis återfinns i Ransbergs födelse- och dopbok (C:2, s. 178) år 1713 under årsnummer 16:
Den 20 Julii är födt ett barn i Stora Kråkhult, dess fader Bengt Svensson, modren är hustru Karin Andersdotter. Christnades den 23 wid namn Cathrina. Faddrar: Anders Jönsson i Siöbohl, Per Påfwe i Kråkhult, drängen Erik Larsson i Lilla Kråkhult, hustru Ingrid Klåckarens hustru, hustru Kierstin i Sjukstugan, pigor Kierstin Bengtsdotter [?] Klåckares, Mari[a?t?] Larsdotter i Siöbohl.
3
« skrivet: 2021-07-22, 10:32 »
Det har i denna tråd skrivits mycket om Anders Ragvaldsson, fadern till bl. a. den av Torkel Haraldsson (Gren) dräpte Jöns Jul och Harald Bagge. Anders Ragvaldsson uppges i tråden ha haft tvenne hustrur, av vilka den sista hette Kristina Birgersdotter.
Anders Ragvaldssons första hustrus namn uppgives i tråden vara okänt. Men nog är det väl Anders Ragvaldssons första hustrus förnamn som anges i den latinska texten i DS 3701 - "dilectos parentes nostros videlicet andream et byrgittam"?
Förnamnet på Anders Ragvaldssons första hustru skall alltså i så fall vara Birgitta.
4
« skrivet: 2021-06-12, 16:04 »
Ett litet tillägg, utdrag från ÄSF I:1 s. 52:
Ramborg Ingevaldsdotter uppger i sitt testamente 1328 bland annat att hennes fader var begravd hos bröderna i Eskilstuna, brodern, kanske den i hennes morgongåvobrev 1299-01-26 nämnde Ragvald Ingevaldsson, hos franciskanerna i Stockholm, men modern i Varnhems kloster. Troligen var Ramborg dotter av den Ingevald, Johan Värmskes son, som i DS nr 747 omnämnes tillsammans med Knut Gregersson (Folkungaättens oäkta gren). Om Johan Värmske och hans hustru se även DS nr 912.
Egen anmärkning: Det faktum att Ramborgs föräldrar inte begrovs jämte varandra skulle kunna betyda att någon av dem, eller båda, tidigare varit gifta. Gällande jordägande kan den hugade, som ämnar vilja borra ännu djupare i frågan, läsa även om detta i nämnda källa.
5
« skrivet: 2021-06-12, 15:44 »
Kommentar på Torleif Ericsons inlägg från 2006-06-18:
Att Johan Värmske hade en son Ingevald framgår väldigt tydligt av DS 747 daterat 9 juni 1282:
"...Jngiwaldo johannis Wærmskæ quondam filio..."
Vi kan nog utgå från att "quondam" innebär att Johan(nes) Värmske redan var död ovanstående datum. Han efterlämnade en änka som var mor och huvudarvinge till den "...Margareta Johannis dicti wermskæ quondam filia..." som upprättade sitt testamente daterat 14 maj 1286 (DS 912). Margaretas moder var vid denna tidpunkt omgift med en i övrigt okänd "Domino Æringiselo" - alltså en riddare vid namn Erengisel. Kanske var Margaretas moder omgift med riddar Erengisle redan vid utfärdandet av ovan nämnda DS 747. Emedan Margareta Johansdotter och Ingevald Johansson hade samma fader så är det inte säkert att de hade samma moder.
I DMS 1:10 Uppland - Håbo härad och Sigtuna stad (2014) - finns på s. 161 ett släktträd över arvingarna till Venngarn (ÄSF och Liljeholm redovisas som källor). Det förvånar mig att Ingevald Johanssons fader häri redovisas som okänd genom ett frågetecken. Om jag förstår släktträdet rätt så uppges vidare att Ingevald Johansson var bror eller svåger till den Anund, vars dotter Ingrid blev gift med Lars Ulfsson (Ama), samt att Magnus Knutsson (Tyrgils Knutssons ätt) och Ingevald Johansson var försvågrade med varandra (endera av dem var gift med den andres syster).
Gällande identifieringen av Ingevald Johanssons hustru så lägger Halvar Nilsson (De värmländska medeltidsbreven, Uppsala 1997, s. 19) stor vikt vid ovan nämnda DS 747 utfärdat 9 juni 1282. Han skriver följande om detta:
Knut Gregersson intygar att Johan Värmskes son Ingevald ("Ingiwaldo Johannis Wermskä quondam filio") sålt 8 örtugland (systerdel?) och han själv 15 ½ (broderdel) i Södermanland.
Referens: RA. Pergamentsbrev. DS 747.
Kommentar: Sigillet borta. Ingevald var troligen gift med en syster till brevutfärdaren som tillhörde den s. k. Folkungaättens oäkta gren, se ÄSF s. 41 ff. Syster ärvde hälften mot broder enligt tidens lagar.
Utfärdaren Knut Gregersson återfinns mycket riktigt på nämnda ställe i ÄSF, men ej någon syster till honom förmäld med Ingevald Johansson. Jag överlåter åt andra att bedöma hur rimlig Nilssons slutsats är, och huruvida Ingevald Johansson kan ha haft flera hustrur.
6
« skrivet: 2021-05-28, 22:20 »
Mig veterligen finns ingen bok skriven om denna stenhuggarsläkt, där vissa individer förde namnet Stenhammar.
Stamfadern Jon Andersson var mästerstenhuggare och arbetade på uppdrag av greve Magnus Gabriel de la Gardie med restaurering av Varnhems kyrka, däribland överstyckena till gravhällarna samt tavlornas inskriptioner och bilder i de s.k. kungaminnesrummen. För sina insatser härvid skall Jon ha erhållit gården Stenhammar i Varnhem, varifrån han tog namnet Stenhammar. Jon är dock belagd som boende och verksam i Västerplana 1673. I juli 1682 var Jon involverad i en jordatvist om vilken man kan läsa följande i Kinne häradsrätts protokoll:
"Skräddaren Erik Leek å sin hustru Maria Brunsdotters vägnar klagade
till Jon Andersson i Skattegården Västerplana att han å sin hu vägnar
jämte hennes syskon besitter han hu faders arvejord i bemälte gård,
begärandes att Jon Andersson och de sin adrehenter måtte bevisa huru
och med vad rätt de samma jord possiderar...var inte tillstädes."
Jon Stenhammar avled i Västerplana 1706 och begrovs även därstädes. Per Stenhammar, en av Jon Stenhammars söner, var även han en välrenommerad stenhuggarmästare. Per Stenhammar är mest känd för att i praktiken ha varit de la Gardie-korets i Varnhem kyrkas byggmästare i början av 1700-talet, och tillverkade gravmonumenten där över såväl Gustaf Adolf de la Gardie som över Magnus Gabriel de la Gardie. Milstenar som tillverkades 1707 är också Per Stenhammars verk, och dessa kan ju beskådas än idag utmed vägkanterna.
1728 fick mäster Per celebert besök på sin gård i Västerplana av självaste kung Fredrik I. Ett brottstycke om denna begivenhet kan man läsa i Linné-aposteln Pehr Kalms "Västgöta och bohuslänska resa 1742":
Sten med uthuggen skrift uppå var upprest på nordvästra sidan vid roten av Kinnekulle, på högra handen av landsvägen då man reser till Lidköping; ovanför skriften stod överst en kunglig krona och strax därunder Hans Kung. maj:ts vår nu regerande allernådigaste konungs namn, nämligen fötsta bokstaven F, inbunden, med utkrusningar å ömse sidor; där nedanföre lästes desse ord;
Följande är här passerat den 24 september år 1728:
Vår Sveriges Konung Fridrich har
Sin middag spisat här,
Då han på Jagt på Kullen var,
Det stenen vitne bär,
Som Mäster Per Stenhammar har
Sat up för nåd han fick,
Tå Kungen i Vestplana var,
och i thes verkstad gick.
Huruvida denna av Per Stenhammar tillverkade minnessten finns kvar än idag är mig obekant. Vidare skriver Pehr Kalm om milstenstillverkningen i Västerplana:
Vid Västerplana, varest de mesta stenhuggare bo och de flesta stenar tillverkas, lågo så på åkrar som vid gårdarna en ansenlig myckenhet av de i Skaraborgs Län och Närke brukeliga milstenar, vilka år 1707 blivit här förfärdigade. De som gjort dessa stenar hava bekommit 2 daler silvermynt stycket, vilka penningar blevo uppburne av bönderna, då var bonde gav 16 styver. Desse stenar som här ligga äro redan betalte, men kronobetjänterna hava ej dragit behörig omsorg att de blivit dädan förde.
På 1740-talet kom så Kalms läromästare, självaste Carl von Linné, på besök hos Per Stenhammar i Västerplana. Per Stenhammar finns därför omnämnd i Linnés Västgötaresa:
"Stenhuggare Stenhammar som ifrån det han var 16-årig hållit sig vid stenhuggning, sågs vid 82:a året i god vigeur och med fasta lungor såsom ett rart exempel att i så lång tid uthärda stendammet".
Per Stenhammar avled i Västerplana 1756, 92 år gammal, och ligger begravd i dess kyrka. I hans gravskrift nämns även att han under en period var byggmästare vid Läckö slott. En av hans söner, Olof (död i Kärregården i Medelplana 1772), blev far till den Per Olofsson (född 1734 i Kärregården i Medelplana och död 1793 i Lillegården Gössäter i Fullösa) som i sin tur blev far till "din" Maria Persdotter (född 1764 i Kärregården i Medelplana och död 1838 i Granhult Karlsgården i Medelplana).
7
« skrivet: 2021-05-26, 18:12 »
Kanske visste du det redan, men den nyföddas fader Per Olofsson tillhörde den så kallade Stenhammarsläkten på Kinnekulle. Du kommer att finna Marias anfäder tämligen koncentrerade till Medelplana och Västerplana socknar.
8
« skrivet: 2021-05-14, 23:23 »
Standardverket Äldre Svenska Frälsesläkter (ÄSF II:1 s. 92, Stockholm 2001) uppger att antagandet, att Ingegärd Eriksdotter i ett tidigare äktenskap skulle ha varit mor till skarabiskopen Brynolf Gerlaksson, som 1499 kallar Jöns Knutsson "fader", förefaller av heraldiska skäl föga sannolikt.
På samma sida i nämnda verk får vi för övrigt veta att Ingegärd Eriksdotter och Jöns Knutsson gifte sig senast 1472 samt att Jöns Knutssons andra maka Arffrydh (=Arfrid) Åkesdotter (Svarte Skåning) måste ha avlidit redan före 1485 då Jöns Knutsson senast nämnda år ingick sitt tredje äktenskap med Ermegard Fickesdotter (Bylow). Från sin första maka Ingegärd Eriksdotter levde Jöns Knutsson änkling 1477, men den sistnämnda uppgiften hittar man i ÄSF I:3 s. 265 (sista stycket i kolumn b).
9
« skrivet: 2021-05-02, 14:59 »
Jag sökte efter mer information om Gullberga i Viby socken, Grimstens härad i Närke, och fann då (SDHK nr 25619) att "Enar Floge", identisk med norske riddaren Einar (Olofsson) Fluga som drunknade 1483, till kung Karl Knutsson säljer gods i Närke, framför allt i Viby socken. Bland det till kungen avyttrade godset återfinns "Huleberg" som "räntar 1 mark", vilket i sammandraget förmodas avse "Gulberga" (följt av ett frågetecken) i Viby socken. Tyvärr saknas såväl utfärdandeort som datering, men datumkommentaren upplyser oss om att det i vart fall var före 1457 (”ffor en wy fordreffne wordhe”).
Amund Sigurdsson Bolt sålde ju sitt och sin moders jordagods Guleberg i Viby socken 1450-08-19 till riddaren Gustaf Olsson. Einar Fluga var ju 1460-02-01 omgift med Helena (Elin) Larsdotter (Aspenäsätten), och hon i sin tur var änka efter Håkan Amundsson Bolt (Bolt-namnet återigen, alltså).
Hur hamnade godset Gullberga i händerna hos Einar Fluga, vars föräldrar är okända? Vem var Amunds moder, genom vilken Amund uppenbarligen kommit över Gullberga? Och finns det egentligen något tungt vägande skäl att tro att den Amund Sigurdsson Bolt som på Älvsborg 1450-08-19 säljer Gullberga INTE skulle vara identisk med rebelledaren från 1436-37?
10
« skrivet: 2021-04-30, 23:33 »
Det fanns ju ett antal Amund Bolt i Norge och Sverige under medeltiden. Tänkte det kunde vara bra att starta en tråd där dessa kan diskuteras, då det inte alltid är så lätt att åtskilja dem.
Jag tänkte inleda med en Amund Bolt som uppträder i ett medeltida brev daterat 19 augusti 1450 och utfärdat i Älvsborg. Brevet finns avfotograferat för läsning under SDHK-nr 25757. Sammandraget av brevet är ytterst kortfattat och dessutom inkorrekt:
"Amund Bolt säljer till herr Gustav Olsson, riddare, gods i Viby socken i Gullbergs härad i Närke."
Läser man själva brevet så upptäcker man att socknen och landskapet förvisso är korrekt återgivna - men något härad omnämns ej; det är istället namnet på godset, "...som gulebergh hedher", som avses ("hedher" har felaktigt tolkats som "härad"). Viby socken i Närke (ej att förväxla med Viby socken i Östergötland) tillhörde Grimstens härad, och i nämnda socken finns än idag en by vid namn Gullberga.
Men huvudfrågan här är identifieringen av denne Amund Bolt. Först tog jag nästintill för givet att det rörde sig om sonen till den från Engelbrektsupproret kände Peder Ulfsson (Roos av Ervalla), vilken som sätesgård hade det geografiskt närbelägna Ervalla i Åkerbo härad, Västmanland. Men så fann jag samma brev återgivet i internetversionen av Diplomatarium Norvegicum (band 16, s. 177-178, nr. 165). Där fanns hela brevtexten återgiven från den tryckta upplagan, vilket gjorde det lättare att förstå hela brevet.
Två saker fångade mitt intresse i DN: dels att Amund Bolts sigillomskrift uppgives vara "Amund Sigurdsson", och dels att han kungör att han sålt sitt och sin moders gods i Närke som heter Gulebergh, i Wiby socken. Sigillomskriften till trots kallar sig Amund själv i brevet konsekvent "Amundh Bolth".
Kan denne Amund Sigurdsson Bolt vara identisk med den kände rebelledaren i Norge 1436, vilken med säkerhet levde ännu i februari 1437? Dennes vidare öde är ju ovisst: Enligt Store Norske Leksikons artikel om honom skall hans förmodade hustru, Elin Eriksdotter, senast hösten 1447 ha avlidit på Färöarna, vilket styrker uppgiften om att denne Bolt efter revolten skulle ha fått Färöarna till län (som sysselman). Men artikeln avslutas med följande ord:
"Amund, som aldri kalte seg eller ble kalt «Bolt» i noen kjent kilde, forsvinner fra kildene etter opprøret. Ingen etterslekt er kjent etter ham. Den Amund Bolt som opptrer i kildene i 1447 og 1450 er trolig en og samme mann, og sønnesønn til ridderen Ogmund Berdorsson Bolt, opprørslederens farbror."
Jag känner inte till någon sonson till Amund Berdorsson Bolt vid namn Amund Sigurdsson Bolt - möjligen kan den 1450-04-24 uppträdande Sten Håkansson Bolt förvisso ha varit sonson till Amund Berdorsson Bolt - däremot hade Amund Berdorsson Bolt en dotterson vid namn Amund Pedersson Bolt, sonen till Peder Ulfsson (Roos av Ervalla). Men Amund Pedersson Bolt kan ju avföras givet sigillomskriften på brevet av 1450-08-19. Kan SNL:s uppgift därmed vara felaktig?
Slutorden i SNL:s artikel om Amund Sigurdsson Bolt skall jämföras med slutorden i artikeln om densamme i Norsk Biografisk Leksikon:
"Amund Sigurdssons skjebne etter 1437 er også uklar. Flere syn har vært fremmet: ett er at Amund Sigurdsson etter opprøret gradvis har blitt trukket inn i en påstått svensk slektskrets og dens interesser. Dette forutsetter at Amund Sigurdssons mor ble gift med Peter Ulfsson (Roos) og at Amund Sigurdsson dermed var hans stesønn. Dette synet har vært hevdet av flere historikere, men er blitt tilbakevist. Et annet syn er at Amund Sigurdsson led en voldsom død relativt kort tid etter opprøret. Med utgangspunkt i en nordtysk krønike blir det hevdet at Amund Sigurdsson ble tatt av dage relativt kort tid etter fredsslutningen i februar 1437, og at høvedsmannen i Bergen, Olav Nilsson, skal ha vært involvert i drapet. En tredje, og mest sannsynlig mulighet, er at Amund Sigurdsson oppholdt seg på Færøyene som sysselmann, og returnerte til Norge før ca. 1445. Etter 1450 forsvinner han ut av kildene, men ser ut til å være død før 1463. Felles for alle disse hypotesene er at kildematerialet er tynt. I nyere arbeider innskrenker en seg derfor til å konstatere at vi ikke vet noe om Amund Sigurdssons videre skjebne."
Låt mig ge följande bild: Amund Sigurdsson leder en revolt 1436-37. På 1440-talet förlänas han Färöarna som sysselman. Där dör hans hustru senast hösten 1447. 1450-08-19 säljer han i Älvsborg sitt och sin mors gods Gullberga i Närke. Alltså kan Amund vid detta laget redan ha lämnat Färöarna och bosatt sig i Sverige, där han hade fränder både på fädernet och mödernet (jag ser ingen anledning till att hans mor måste ha blivit gift med förutnämnde Peder Ulfsson vilket artikeln också mycket riktigt tillbakavisar). Han kallar sig numera även för Bolt. Detta är sista livstecknet från Amund Sigurdsson Bolt, och 1463 är han så redan död.
Nu undrar jag följande:
1) Kan någon kunnig på medeltida skriftspråk verifiera att sigillomskriften i brevet av 1450-08-19 verkligen är Amund Sigurdsson (det var mig övermäktigt)?
2) Vad vet vi om Amund Sigurdsson Bolts moder? Om jag minns rätt så förmodas hon ha varit en dotter till Amund (Hemmingsson) Hatt vid namn Gertrud. Tillför det faktum att hans moder innehade godset Gullberga något nytt, något som kan styrka att den 1450-08-19 uppträdande Amund Sigurdsson Bolt verkligen är identisk med rebelledaren från 1436-37?
3) Eller fanns det en namne till rebelledaren vid ungefär samma tidpunkt, något som i så fall gått mig helt förbi?
11
« skrivet: 2021-03-16, 12:51 »
En liten kommentar till Pierre Peterssons inlägg från 2013-02-02: Pierre skriver att Johan (Henneke) Moltke till Torbenfeld “...var död senast 1399 för 26 november detta år överlåter hans bror väpnaren Fikke Moltke, son till Konrad Moltke, hela sin arvslott efter sin bror Johan Moltke till Torbenfeld till drottning Margareta (Diplomatarium Danicum 4, 7 (1399-1400), Volym 4, nr 134).” Av brevet nr 134, skrivet på latin och utfärdat i Holbaek 1399-11-26, framgår mycket riktigt att Ficke Moltke var väpnare och son till Konrad Moltke, “condam aduocati in Worthinburgh (Vordingborg)”. Det står dock inget i brevet om att Ficke var bror till Johan Moltke till Torbenfeld. Här rör det sig om en förväxling av två olika Ficke Moltke; Johan Moltke överlevde sin broder Ficke Moltke till Kyse, och ärvdes (bland annat) av avdöde brodern Konrads son Fikke Moltke till Bårse, och det är alltså sistnämnde som avses i brevet. Förvirringen kring detta grundar sig på missvisande stamtavlor i DAA, där Konrad och Johan Moltke till Torbenfeld istället uppgivits vara kusiner. Men varför skulle Fikke Moltke ärva Johan Moltke till Torbenfeld om han blott var ett kusinbarn, när Johan Moltke hade arvingar på närmre håll? Nej, Ficke var snarare brorson till Johan Moltke till Torbenfeld, och Fickes fader Konrad uppträder dessutom med patronymikonet Albertsen enligt tidigare inlägg i tråden. För övrigt uppträder Konrad Moltke som hövitsman på Vordingborg bland annat i brev utfärdat i Roskilde 1380-03-11 (SDHK nr 44690). Länk till Konrad Moltkes biografi: https://biografiskleksikon.lex.dk/Conrad_Moltke
12
« skrivet: 2021-03-16, 09:24 »
Jag har gjort följande inlägg i tråden om Karl Birgersson och Gertrud Gertsdotter Molteke, men lägger det även här, då Gertrud nog inte var någon Moltke.Ur De ældste danske Archivregistraturer. 1865. Bd 3: Roskildegård. s 332-333:1434. 43. Enn contracht gangitt emellom bisp Jens aff Roskilde och frw Margrethe, Ficke Mylticks dather, Matz Lauritzens 1436. efftherleffuersche. 1434. Och er vidisze ther offuer vnder datum 1436.1360. 44. Ficke Mylticks breff giffuilt vnge her Jens Rud paa ald thennd rettighedt, som hannom war tilfalden effther hanns systers död frw Bege, her Johan Remerszens. 1360.1422. 45. Ett breff, borgemestere och raad aff Rostock haffue vdgiffuitt om nogne, som schulle were frw Bege, Johann Remerszens, neste forwantt. 1422.1420. 46. Hening vonn Gerdenn och hans bröders breff, huor vdj the vplader till theris fenncke fru Margrethe, Matz Lauritzens, som boede j Vplannd, huesz gotz thennom effthertheris syster, fru Bege Hans Remerszens, war tilfaldenn. Datum 1420.1376. 47. Ett gienbreff, som Conrad Möltick haffuer giffuitt bisp Nils paa nogitt gotzs j Haszle. 1376.1434. 48. Konng Erichs breff, huor vdj hannd tildömmer frw Margrethe, Matz Lauritzens efftherleffuersche, fire gaarde j Wiffuede, thre gaarde j Kierszedrop, enn gaard j Ebbeschouff, itt öde gotz j Kieruad och ij gaarde j Huerlösze. 1434.Utdraget ur registraturen här ovan tarvar lite kommentarer:Fru Bege, som tidigare i DAA 1895 s. 179 identifierats som en Grubendal (Grupendal), måste nog ha varit en Moltke då hon kallas syster av ovan i DS 44 nämnde Ficke Moltke samt av Konrad (med det uttryckliga patronymikonet Albertsen) Moltke, vilka dessutom ärvde henne (DRB 1390 nr 323, DRB 1391 nr 500 samt vidimering i DRB 1391 nr 499). Ficke och Konrad bör således ha varit bröder, och Ficke kan identifieras med den Ficke Moltke till Kyse som 1391-12-03 jämte brodern Henneke sålde Lykkesholm till drottning Margareta. Lykkesholm hade tillfallit bröderna efter deras avdöde bror, marsken Evert Moltke (död 1380/81). Henneke är diminutivformen av Johan, och denne är alltså identisk med riddaren till Torbenfeld, vilket tidigare innehafts av brodern Evert. Konrads huvudsäte tycks ha varit Redebas i Pommern, men han ägde även gods på Själland. Observera att denna angivna filiation skiljer sig något från DAA:s ursprungliga Moltke-stamtavla.Ficke Moltke i DS 44 skall ej förväxlas med Ficke Moltke i DS 43. Sistnämnde Ficke Moltke skrevs bland annat till Bårse på Själland, var son till Konrad till Redebas, och alltså far till den till Sverige inflyttade Margareta (jfr Moltke i DAA) - mer om Margareta nedan.DS 44 är daterat 1360, men har av DRB korrigerats till 1390. Det är dessutom ovisst om det är Jens Rud d. ä. eller Jens Rud d. y. som avses, även om registratorns infogning av “unge” herr Jens Rud nog torde åsyfta Jens Rud d. y.Mest svårförklarligt är dock DS 46 daterat 1420. Registratorn skriver att Bege är “syster” till Henning von Gerden och hans ej till namnet kända bröder. Bege hade vid tidpunkten varit död i omkring 30 år, och att ovan nämnda Moltke-bröder skulle haft ytterligare bröder i livet 20-25 år efter deras egna hädanfärder går helt enkelt inte ihop. Den enda rimliga förklaringen synes vara att Henning von Gerden jämte bröder snarare är systersöner till Bege Moltke. Det är mig veterligen ej känt huruvida denna von Gerden-familj var en del av den lågadliga mecklenburgska ätten Gerden, en ätt som uppträder på 1300- och 1400-talet och i vapnet förde en stjärna med tre vingar runtomkring.Fränkan till von Gerden-bröderna i registraturens DS 46, Margareta Fickesdotter Moltke, uppges vid tidpunkten, 1420, vara boende i Uppland med sin (andre) make Mats Larsson, men i själva verket låg parets sätesgård Bornö i Salems socken, Svartlösa härad, i Södermanland. Hon erhöll i morgongåva halva gårdarna Bornö, Näsby och Ladvik av förste maken, väpnaren Johan Karlsson i Bornö, enligt brev utfärdat i Telge daterat 1403-06-29, men omdaterat till 1403-01-25 (SDHK nr 16120). 1420 var hon alltså omgift med Mats Larsson, men i rollen som änka efter Johan Karlsson och dotter till Ficke Moltke utfärdar “fru Greta” köpebrev i Stockholm 1432 (utan närmre datering) för Helgeandshuset därstädes, på 3 öresland i Näsby och 3 öresland jord i Ladhuwik (Ladvik) i Salems socken (SDHK nr 21695). Margareta överlevde även andre maken.Gertrud “Geridsdatter”, som ju ärvde rättigheter efter Johan (Henneke) Moltke till Torbenfeld, skulle mycket väl kunna passa in som syster till von Gerden-bröderna, men hon var ju död före 1400-11-30 (kanske dog hon rent av före Johan som dog före 1399-11-26?). Gertruds patronymikon tyder på att fadern hette Gerid (Gerhard, Gert), och hon hade därtill bevisligen en son med detta namn. Man bör dock inte utesluta möjligheten att det kan röra sig om en förvanskning; Exempelvis kallades Ficke Grupendals dotter Kristina för Grupendalsdotter, och det är därför möjligt att Gertrud likaledes fört namnet Gerdensdotter. Denna omständighet försvårar identifikationen av Gertruds fader.Utdraget ur arkivregistraturen kan ses på https://slaegtsbibliotek.dk/920181.pdf
13
« skrivet: 2021-03-16, 09:01 »
Ur De ældste danske Archivregistraturer. 1865. Bd 3: Roskildegård. s 332-333:1434. 43. Enn contracht gangitt emellom bisp Jens aff Roskilde och frw Margrethe, Ficke Mylticks dather, Matz Lauritzens 1436. efftherleffuersche. 1434. Och er vidisze ther offuer vnder datum 1436.1360. 44. Ficke Mylticks breff giffuilt vnge her Jens Rud paa ald thennd rettighedt, som hannom war tilfalden effther hanns systers död frw Bege, her Johan Remerszens. 1360.1422. 45. Ett breff, borgemestere och raad aff Rostock haffue vdgiffuitt om nogne, som schulle were frw Bege, Johann Remerszens, neste forwantt. 1422.1420. 46. Hening vonn Gerdenn och hans bröders breff, huor vdj the vplader till theris fenncke fru Margrethe, Matz Lauritzens, som boede j Vplannd, huesz gotz thennom effthertheris syster, fru Bege Hans Remerszens, war tilfaldenn. Datum 1420.1376. 47. Ett gienbreff, som Conrad Möltick haffuer giffuitt bisp Nils paa nogitt gotzs j Haszle. 1376.1434. 48. Konng Erichs breff, huor vdj hannd tildömmer frw Margrethe, Matz Lauritzens efftherleffuersche, fire gaarde j Wiffuede, thre gaarde j Kierszedrop, enn gaard j Ebbeschouff, itt öde gotz j Kieruad och ij gaarde j Huerlösze. 1434.Utdraget ur registraturen här ovan tarvar lite kommentarer:Fru Bege, som tidigare i DAA 1895 s. 179 identifierats som en Grubendal (Grupendal), måste nog ha varit en Moltke då hon kallas syster av ovan i DS 44 nämnde Ficke Moltke samt av Konrad (med det uttryckliga patronymikonet Albertsen) Moltke, vilka dessutom ärvde henne (DRB 1390 nr 323, DRB 1391 nr 500 samt vidimering i DRB 1391 nr 499). Ficke och Konrad bör således ha varit bröder, och Ficke kan identifieras med den Ficke Moltke till Kyse som 1391-12-03 jämte brodern Henneke sålde Lykkesholm till drottning Margareta. Lykkesholm hade tillfallit bröderna efter deras avdöde bror, marsken Evert Moltke (död 1380/81). Henneke är diminutivformen av Johan, och denne är alltså identisk med riddaren till Torbenfeld, vilket tidigare innehafts av brodern Evert. Konrads huvudsäte tycks ha varit Redebas i Pommern, men han ägde även gods på Själland. Observera att denna angivna filiation skiljer sig något från DAA:s ursprungliga Moltke-stamtavla.Ficke Moltke i DS 44 skall ej förväxlas med Ficke Moltke i DS 43. Sistnämnde Ficke Moltke skrevs bland annat till Bårse på Själland, var son till Konrad till Redebas, och alltså far till den till Sverige inflyttade Margareta (jfr Moltke i DAA) - mer om Margareta nedan.DS 44 är daterat 1360, men har av DRB korrigerats till 1390. Det är dessutom ovisst om det är Jens Rud d. ä. eller Jens Rud d. y. som avses, även om registratorns infogning av “unge” herr Jens Rud nog torde åsyfta Jens Rud d. y.Mest svårförklarligt är dock DS 46 daterat 1420. Registratorn skriver att Bege är “syster” till Henning von Gerden och hans ej till namnet kända bröder. Bege hade vid tidpunkten varit död i omkring 30 år, och att ovan nämnda Moltke-bröder skulle haft ytterligare bröder i livet 20-25 år efter deras egna hädanfärder går helt enkelt inte ihop. Den enda rimliga förklaringen synes vara att Henning von Gerden jämte bröder snarare är systersöner till Bege Moltke. Det är mig veterligen ej känt huruvida denna von Gerden-familj var en del av den lågadliga mecklenburgska ätten Gerden, en ätt som uppträder på 1300- och 1400-talet och i vapnet förde en stjärna med tre vingar runtomkring.Fränkan till von Gerden-bröderna i registraturens DS 46, Margareta Fickesdotter Moltke, uppges vid tidpunkten, 1420, vara boende i Uppland med sin (andre) make Mats Larsson, men i själva verket låg parets sätesgård Bornö i Salems socken, Svartlösa härad, i Södermanland. Hon erhöll i morgongåva halva gårdarna Bornö, Näsby och Ladvik av förste maken, väpnaren Johan Karlsson i Bornö, enligt brev utfärdat i Telge daterat 1403-06-29, men omdaterat till 1403-01-25 (SDHK nr 16120). 1420 var hon alltså omgift med Mats Larsson, men i rollen som änka efter Johan Karlsson och dotter till Ficke Moltke utfärdar “fru Greta” köpebrev i Stockholm 1432 (utan närmre datering) för Helgeandshuset därstädes, på 3 öresland i Näsby och 3 öresland jord i Ladhuwik (Ladvik) i Salems socken (SDHK nr 21695). Margareta överlevde även andre maken.Gertrud “Geridsdatter”, som ju ärvde rättigheter efter Johan (Henneke) Moltke till Torbenfeld, skulle mycket väl kunna passa in som syster till von Gerden-bröderna, men hon var ju död före 1400-11-30 (kanske dog hon rent av före Johan som dog före 1399-11-26?). Gertruds patronymikon tyder på att fadern hette Gerid (Gerhard, Gert), och hon hade därtill bevisligen en son med detta namn. Man bör dock inte utesluta möjligheten att det kan röra sig om en förvanskning; Exempelvis kallades Ficke Grupendals dotter Kristina för Grupendalsdotter, och det är därför möjligt att Gertrud likaledes fört namnet Gerdensdotter. Denna omständighet försvårar identifikationen av Gertruds fader.Utdraget ur arkivregistraturen kan ses på https://slaegtsbibliotek.dk/920181.pdf
14
« skrivet: 2021-01-31, 17:17 »
Jag bifogar en bild på det sigill Andreas Eliae (eller Helgesson), kyrkoherde i Myckleby i Bohuslän 1626-1672, begagnade, då han undertecknade Myckleby mantalslängd 1669. Hans barnbarn upptog släktnamnet Bruhn, men kyrkoherden själv skall aldrig ha brukat detta släktnamn, såvitt hittills varit känt - dock skall han i folkmun ha kallats "Anders Bruhn" på 1700-talet. I bifogade sigill syns dock tydligt initialerna AHB - kan initialen B egentligen stå för något annat än Bruhn, och att han därmed upptagit mödernesläktens namn, åtminstone på äldre dagar?
Källa: ArkivDigital: Mantalslängder 1642-1820 Göteborgs och Bohus län 1669-1820 (O) 1 (1669) Bild: 790 Sida: 967
15
« skrivet: 2016-06-04, 23:52 »
Tack Pierre och Roger för era tips och bidrag. Att det fanns två systrar med samma namn, Katarina Magnusdotter (Porse), förklarar ju en hel del.
Jag har sökt efter mer uppgifter i ämnet von Vitzen, utöver den litteratur jag ovan nämnt, och försöker mig på en sammanställning:
Riddaren och fogden på Kalmar slott Herman von Vitzen nämns första gången 1358 och sista gången i livet 1367 enligt NF (1921) och Baehrendtz (1907) - men nog är det denne Herman som uppträder som riddare (militibus) i Helsingborg redan 1354-10-28 (DS 5068) och levde ännu 1374 (DS X 298) då riddaren Herman van Vitzen vidimerade ett kung Albrekts brev. Riddaren Herman van Vitzen uppträdde även i Stockholm 1371-02-26 (DS X 33). Uppgiften att Herman stupade i slaget vid Åsle utanför Falköping 1389-02-24 kommer från "Chronica Novella" (1436) av Hermann Korner, tysk krönikör i Lübeck (död 1438), och kan ej bekräftas.
Riddaren Vicke von Vitzen d ä, även han hövitsman på Kalmar, stupade däremot på kung Albrekts sida i slaget mot drottning Margaretas trupper på Falan i Åsle 1389-02-24. Baehrendtz (1907) uppger att denne Vicke möjligen var son eller bror till nyssnämnde Herman. NF (1910, s. 669) uppger att Vicke d ä var son till Herman. Baehrendtz uppger Vickes söner vara Arnold (Arend), Nikolaus (Klaus), Vicke d y samt Herman. Den förstnämnde sonen avled före fadern, men de tre sistnämnda ärvde faderns panträtt till Kalmar. Mot löfte om ersättning lämnade de tre återstående bröderna snart såväl Kalmar som andra slott i drottning Margaretas våld, och någon tid senare erhöll bröderna en större penningsumma av Margareta som lösen för sina återlämnade förpantningar. Bröderna lämnade Sverige, men Vicke d y skulle komma att återvända. En uppgift om Vicke d ä som här kan tilläggas är att han enligt utdrag ur "Rostocker Weinamts-Rechnungen" (Hansische Geschichtsblätter, årgång 1898, Duncker & Humblot förlag, Leipzig 1899, meddelanden av Karl Koppmann s. 133-139) befann sig i Rostock 1389-02-06 jämte en sin dotter (dno. Vickoni de Vidzen et sue filie), varefter han omedelbart måste ha avrest till Sverige då han 1389-02-24 stupade på kung Albrekts sida utanför Falköping. Vicke d ä hade enligt samma källa vistats i Rostock i november 1388 i kung Albrekts följe, men inte åtföljt Albrekt då denne avseglade till Sverige i mitten av december, utan anslutit senare. Vicke d ä hade en dotter Märta (måhända identisk med den dotter till Vicke som uppträder jämte honom 1389-02-06) som 1383-02-03 erhöll morgongåva av Lydeke Ruska. Lydeke gav henne allt sitt gods i Kalmar fögderi, Märtas bror Arend beseglade och riddaren Vicke, fadern, närvarade. "Fru Maetta" levde ännu 1391-01-17 då brodern Vicke d y, nu riddare, till drottning Margareta bl. a. överlät de egendomar som Vicke och Märta ärvt efter deras brorsdotter (för mer härom, se DMS Småland 4:1 samt nämnde Baehrendtz).
Väpnaren Arnold (Arent) von Vitzen uppträder redan 1364-04-24 (DS 6985), levde 1383 men var död 1384, bodde på Påbonäs i Småland och skall ha plundrat en biskopsgård i Östergötland 1374. Han gifte sig senast 1374 med Elin Glysingsdotter, som var död 1390. Parets dotter, jungfru Märta, dog 1390 och hon ärvdes av sin farbror Vicke d y, fastern Märta, samt mostrarna Katarina och Bengta. Påbonäs i Småland ingick i detta arv. Se ÄSF I:1 s. 55; Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 32 (1921), s. 902-903 samt Meddelanden från Kalmar Läns Fornminnesförening, Volym V, Kalmar (1907), Herrarna van Vitzen, s. 65-71, av Fabian Baehrendtz.
Riddaren Vicke von Vitzen d y återkom till Sverige, som nämnts ovan, var hövitsman över Ydre 1397 samt häradshövding i Bobergs hd i Östergötland 1408-1424. Han levde ännu 1427-12-29 och har nämnts tidigare i denna tråd jämte sina två kända hustrur.
Riddaren Nikolaus (Klaus) von Vitzen överlämnade ju jämte bröderna Vicke d y och Herman sina svenska besittningar till drottning Margareta efter hennes seger och faderns död 1389. Han lämnade Sverige och uppträder därefter bland annat i Divitz, Stralsund och Kolding. I Kolding erkänner han sig 1411-04-06 ha lånat 1000 lybska mark av drottning Margareta. Han var far till den väpnare Vicke von Vitzen som 1420 temporärt förvisades från Danmark för att ha varit inblandad i ett illdåd mot ryska köpmän på floden Neva eller Nyen (SD 2812, SD 2813). Kanske var det denne Vicke von Vitzen som efterlämnade en änka Johanna, då en notis i Stralsunds Liber memorialis, daterad 1444-07-18, uppger följande: ”...quando prefatus Henningus Pirkitze fuit in Dacia per strenuos viros, dominum Esken Brok militem et dominam Johannam, relictam Vickonis de Vitzen, dominum Olavum Axelson et Nicolaum Angelson, advocatum in Wordberg, apprehensus, arrestatus et detensus in Wordbergh...”. Se Der Stralsunder Liber memorialis (Schwerin 1964), ed. Herbert Ewe, Teil 5, s. 82-3, nr 187.
Väpnaren Herman von Vitzen ingick i den brödratrio som överlämnade sina svenska besittningar till drottning Margareta efter hennes seger 1389. Herman undertecknade som väpnare fredstraktatet i Kolding 1411-03-25. Han var gift med Elisabeth Podebusk som var död 1407-08-01 då hennes mor, Taleke, änka efter Brand Podebusk, på kung Eriks rättarting i Holbaek överlät alla de rättigheter i Danmark och Tyskland som hon ärvt efter Brand och deras dotter Elisabeth till herrarna Hans och Predbjörn Podebusk (Brands bröder).
Väpnaren Heyne von Vitzen var godsägare i Östergötland. Till sonen Tomas efterlämnade han egendomar i såväl Östergötland som Södermanland enligt NF (1921). Heynes föräldrar är okända, men han beseglar ett brev i Kalmar 1367-09-08 jämte Vicke von Vitzen d ä och Erik Glysing (DS 7585). Heyne levde ännu 1399-08-28 (RPB 3013) och var gift med Sigrid Bengtsdotter (Bielke), död 1392. Hon var, enligt Riddarhusets stamtavlor, tidigare gift med riddaren och hövitsmannen på Viborg Sune Håkansson (2 nedvända sparrar), som nämnes 1345–1369, men var död 1380. Heyne ingav sin dotter "Greto" (Greta, Margareta) jämte jord i Narveryd (Narvarö) i Vallerstads sn till Skänninge nunnekloster 1380-02-03 (RPB 1479, RPB 1480, RPB 3013, SD 225).
Riddaren Tomas von Vitzen, vid okänd tidpunkt hövitsman på Raseborg, var son till Heyne och Sigrid. Tomas nämns i ÄSF II:1 s. 62-63; vissa av Engströms uppgifter om Tomas i NF (1921) s. 902-903 är felaktiga, vilket behandlats tidigare i tråden. Tilläggas kan att Tomas avled vid nyårstid samt att Vadstenadiariet uppger att han begravdes 1416-01-05 som "en av de förnämsta infödingar i landet, dock av den yngre adeln (de praecipuis indigenis regni hujus, de numero juniorum)". Tomas nämns tidigast 1392, blev riddare något av åren 1392-1396 och innehade jord i Bobergs samt Bankekinds, Gullbergs, Hanekinds och Lösings hd och staden Norrköping, Östergötland, i Öknebo hd, Södermanland, och i Östra hd, Småland. Med sin andra hustru Ida Henningsdotter Königsmark hade Tomas förutom den väl kända dottern Sigrid även sonen Arend von Vitzen; I "Bjärka-Säby och dess ägare" av Holger Rosman (1923) kan man på s. 301-302 läsa om hur Arend och hans syster Sigrid råkade i tvist med styvfadern Bengt Pogwisch om faderns förpantade gods. En uppgörelse härom träffades 1424. Sigrid Tomasdotter von Vitzen kan man även läsa om i ÄSF I:1 s. 58. Hon gifte sig senast 1424 med Harald Stensson (Gren), häradshövding i Östkinds hd i Östergötland 1437 (ÄSF I:3 s. 320). Sigrid var änka 1457-06-04, nämnes 1461-01-25 som död och ägde jord i Bråbo hd i Östergötland och i Österrekarne hd i Södermanland.
En Herman von Vitzen från Divitz i Barth (död före 1465) var förste make till Birgitta Joachimsdotter Fleming (levde 1494) enligt DAA 1897 s. 499. Hon gifte om sig med danska riksrådet Corfitz Rönnow (död 1494). Denne Herman lät omkring 1463 uppföra ett vallfärdskapell i Bodstedt.
16
« skrivet: 2016-05-26, 00:59 »
Släkten von Vitzen hann ju aldrig publiceras i standardverket Äldre Svenska Frälsesläkter, olyckligt nog. Jag har plöjt igenom följande litteratur i jakt på von Vitzen:
ÄSF
Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 32 (1921), s. 902-903
Meddelanden från Kalmar Läns Fornminnesförening, Volym V, Kalmar (1907), Herrarna van Vitzen, s. 65-71, av Fabian Baehrendtz
Kalmar Slotts och Stads politiska Historia av Gustav Volm Sylvander, 1865, s. 134-168
Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, band 21, Örebro, N.M. Lindh, 1855, s. 50ff.
I den ovan nämnda litteraturlistan har de genealogiska förhållandena ändrats något under årens lopp:
Den från 1358 och framåt uppträdande riddaren Herman von Vitzen uppges i Biografiskt Lexikon (1855) enligt Lagerbring ha varit befallningsman på Kalmar och Sölvesborg och stupat som en av kung Albrekts 19 riddare i slaget utanför Falköping 1389. Herman redovisas som far till Vicke von Vitzen som nämns 1360-1414 och var gift med Catharina Magnusdotter Porse, till Thomas von Vitzen som nämns 1396-1416 och var gift med Märta Finvidsdotter, samt till Nicolaus von Vitzen. Nicolaus överlämnade efter fadern Hermans död 1389 Kalmar och Sölvesborgs slott till drottning Margareta. Samma lexikon uppger även Heine von Vitzen och Arendt von Vitzen som båda levde 1375, dock utan genealogisk inordning.
Sylvander (1865) beskriver ingående nämnde Herman von Vitzens öden och äventyr och hans roll som fogde på Kalmar slott. Han uppges å kung Albrekts vägnar ha intagit Sölvesborgs slott med Blekinge. Herman förlänades Sölvesborgs slott vilket han förenade med Kalmar fogati (fögderi) och upprättade så, enligt tyskt manér, ett inom sin släkt ärftligt länskap till förmån för sin äldste son Nicolaus. Även Sylvander uppger att Herman stupade vid kung Albrekts sida 1389. Hans söner Nicolaus och Fikke uppträdde redan under faderns livstid som fogdar på Kalmar slott. Uppgiften att Herman stupade vid Albrekts sida 1389 kommer från Corner, Chronica Novella ("Hermannus de Vitzen miles...qui in captura Alberti Regis occubuit"). Fikke skall, efter att ha mist slott och län, åter ha kommit i gunst hos drottning Margareta i mitten av 1390-talet.
Baehrendtz (1907) uppger att Herman von Vitzen levde i Sverige ännu 1367 och att han möjligen var far eller bror till Vicke van Vitzen den äldre. Enligt Baehrendtz var det Vicke d ä som stupade vid kung Albrekts sida 1389. Vidare uppges Vicke d ä vara far till Nikolaus (Klaus), Vicke den yngre och Herman. En fjärde son, Arnold, avled före fadern Vicke dä. Arnold var gift med Elina Glysingsdotter och hade med henne en dotter Märta som dog 1390. Märta ärvdes av sin farbror Vicke d y. Vi får även reda på att Vicke d y hade en syster, "fru Maetta", vilken likaledes hade tagit arv efter sin brorsdotter jungfru Märta. Märtas mostrar sålde sina andelar av arvet till drottning Margareta. Herr Vicke d y var gift med Katarina Magnusdotter Porse. Hans gravsten finns i Skänninge stads kyrka och bär följande inskrift: LAPIS DNI (domini) FIKKONIS DE FITZEN M(I)LITIS PA(R)ATUS ANNO DNI (domini) MILLESIMO CD SEXTO SUB QVO QVIESCER(E) INTENDIT CUI (cujus) AIA (anima) REQUI (escat) - d v s riddaren herr Vicke van Vitzens sten, tillredd Herrans år 1406, under vilken han ämnar vila - vars själ vila (i frid). Dödsåret är obekant.
NF (1921) uppger att den från 1358 uppträdande riddaren Herman von Vitzen nämns i livet sista gången 1367 och anger ingen specifik genealogisk anknytning till Vicke d ä, vilken stupade vid Falköping 1389. Arent, eller Arnold, uppges vara bror till Vicke d y, samtidigt som Vicke d ä:s söner uppges vara Klaus, Herman och Vicke. Sistnämnde Vicke särskiljs dock från Vicke d y då Vicke d y beskrivs såsom "antagligen en brorson till Vicke d ä". Vicke d y nämns sista gången 1414 och var gift med Katarina Magnusdotter (Porse). Heyne von Vitzen anges vara far till Tomas von Vitzen, men det exakta släktförhållandet till övriga nämnda är okänt.
Trots avsaknad av en artikel i ÄSF om släkten von Vitzen står det dock att finna uppgifter om vissa medlemmar i den om man söker i personförteckningen.
Vissa av Sten Engströms uppgifter i NF (1921) om Tomas von Vitzen har korrigerats sedan artikelns publicering 1921. Av ÄSF II:1 s. 62-63 framgår att Engströms uppgift om att Tomas var riksråd 1408 torde återgå på en feltolkning, och av ÄSF I:3 s. 314 framgår att Engströms uppgift om att Tomas var gift med "Märta Eriksdotter (örnfot)" torde vila på en missuppfattning. I äldre litteraur har även uppgivits att Tomas maka Märta var dotter av Finvid Ragnesson (Stallare), men ätten Stallare har blandats ihop med Peter Finvidssons ätt till vilken Märta i själva verket hörde. [Om Märta Finvidsdotter och Peter Finvidssons ätt se ÄSF II s. 62ff, om ätten Stallare se ÄSF II s. 78; Hans Gillingstam visade i Släktforskarnas årsbok 1999 att inget genealogiskt samband kan påvisas mellan dessa två sistnämnda ätter.] Tomas begravdes i Vadstena kloster 1416.
Sigrid von Vitzen, dotter av riddaren Tomas von Vitzen och hans andra fru Ida, dotter av riddaren Henning Königsmark, gifte sig senast 1424 med Harald Stensson (Gren). Hustru Sigrid var änka 1457-06-04, nämnes 1461-01-25 som död och ägde jord i Bråbo hd i Östergötland och i Österrekarne hd i Södermanland (ÄSF I:1 s. 58, I:3 s. 320).
Arnold von Vitzen gifte sig senast 1374 med Elin Glysingsdotter, dotter av Puke Glysing alias Kettil Henriksson. Arnold levde ännu 1383 men var död följande år. Hustru Elin var död 1390 och ärvdes av en dotter, som dog barnlös, varigenom arvet delades mellan mostrarna Katarina och Bengta samt farbrodern Ficke. (ÄSF I:1 s. 55)
Riddaren Ficke von Vitzen den yngre var först gift med Katarina Magnusdotter (Porse) och därefter senast 1412 med änkan efter riddaren Ulf Bengtsson (Sparre av Hjulsta och Ängsö, dog mellan 1405 och 1412) som var dotter av Håkan Halstensson (Halsten Peterssons ätt) i äktenskap med en dotter av riddaren Sigge Magnusson (? Håkan Tunasons ätt). Fikkes andra maka ägde jord i Österrekarne hd i Södermanland och avled före 1427-12-29. Ficke var häradshövding i Bobergs hd i Östergötland 1408-1424 och levde ännu 1427-12-29. (ÄSF I:2 s. 193)
Nu till mina frågor:
1. Finns det några modernare, publicerade artiklar om denna släkt, eller nyare standardverk (även på danska eller tyska)?
2. Vad är det som lett till att det i nyare litteratur uppges vara Vicke von Vitzen d ä som stupade i slaget vid Falköping 1389 och inte Herman von Vitzen?
3. Vilken Magnus Porse var far till Vicke von Vitzen d y:s första hustru Katarina Magnusdotter (Porse)? Denna Katarina Magnusdotter (Porse) åtskiljs nämligen i ÄSF:s personförteckning från en samtida Katarina Magnusdotter (Porse) som var dotter av Magnus Knutsson Porse (död 1380) i dennes senare äktenskap med Elin Gregersdotter (Sandbro-ätten). Sistnämnda Katarina gifte sig senast 1397 med Karl Bengtsson (Örnfot), därefter senast 1399 med Henrik Dume, och hon uppges ha dött före 1409 (se ÄSF I:3 s. 313). Vad vet man om den Magnus (Petersson) Porse, son till Peter Petersson och Ingeborg Magnusdotter, som "...Beseglade i augusti 1398 tillsammans med sin mor och testamenterade en månad senare, sjuk och svag, hela sin andel i det ännu oskiftade fädernearvet till Vadstena kloster, där han valde sin lägerstad." (Molin, s 73) som har följande belägg: RPB 2935 och RPB 2941?
4. Är Sylvanders uppgifter om släkten von Vitzens ärftliga länskap förpassade till historiens skräphög?
5. NF (1921) beskriver Vicke d y som "antagligen en brorson till Vicke d ä", samtidigt som det uppges att Vicke d ä hade en son Vicke. Kan Vicke von Vitzen d y ha förväxlats med sonen till Vicke d ä med samma namn? Eller är uppgiften i NF (1921) fel - är Vicke d y identisk med Vicke d ä:s son Vicke? Och om det rör sig om två separata individer - vad vet vi då om bådas hustrur? Och gravstenen som tillreddes 1406 - till vilken Vicke var den ämnad av dessa två? Var det vanligt att man tillredde en gravsten och sedan levde i ytterligare ett kvartssekel?
17
« skrivet: 2014-08-10, 15:17 »
Strålande, Leif! Kan du i din litteratursamling möjligen finna belägg för att Gertrud Nilsdotter Posse var mor till fler av Göran Hanssons (Stiernsköld) barn?
18
« skrivet: 2014-08-10, 02:09 »
Jag blåser liv i denna tråd då frågan om Märta Göransdotters (Stiernsköld) rätta möderne ännu inte givits ett fullödigt svar.
Fadern, Göran Hansson (död 1517), var först gift med Gertrud Nilsdotter Posse och därefter med Ingeborg Siggesdotter (Sparre). I Anreps ättartavlor uppgavs Märtas moder vara Gertrud, men Riddarhusets Stamtavlor (CD-romversionen) anger i rättelser och tillägg att Märtas mor troligen var faderns andra maka Ingeborg.
Ingeborgs föräldrar gifte sig 1486-09-06 (morgongåvobrev) och Märtas förste make Erik Pe(de)rsson (Örnflycht) stupade redan 1520 i striden på Badelundaåsen (SBL band 23 s. 72, datumet för striden skall vara 29 mars). Kronologin säger oss därför, att om Ingeborg (torde tidigast vara född 1487) var mor till Märta förutsätter detta att båda ingick sina första giften i 15-17-årsåldern, samt att Ingeborg dessutom födde Märta tämligen omedelbart efter att ha gift sig med Göran. Detta är naturligtvis fullt möjligt, men utifrån denna kronologiska snävhet sett har jag svårt att förstå hur Riddarhusets Stamtavlor i sina rättelser och tillägg kommit fram till att Märtas moder troligen var Ingeborg. I sammanhanget kan tilläggas att Gertrud Posses farmor och faster båda hette Märta.
Hade Anrep trots allt rätt i frågan om Märta Göransdotters möderne? Finns det belägg för att han hade fel i denna fråga? Saknas belägg kan ju frågan endast reduceras till plausibilitet - och hur kunde Riddarhuset i sina rättelser och tillägg i så fall dra slutsatsen att det troligen var Ingeborg som var mor till Märta?
Märta Göransdotter (Stiernsköld) gifte för övrigt om sig senast 1530 med riddaren och riksrådet Knut Andersson (Lillie af Ökna) vilken avled 1546. Själv avled hon tidigast 1547 (SBL band 23 s. 72).
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy