Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Anders Winroth
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2015-09-15, 16:53 »
Kan meddela att Svenskt biografiskt lexikon nu, på min (och kanske andras) rekommendation efter påpekandena i detta forum, tagit bort patronymikon Ulfsson från webversionen av artikeln. Rättelsen kommer också att införas i rättelselistan i det tryckta verket vid nästa tillfälle (Rättelser kommer ju i slutet av varje band; de består vart och ett av fem häften). http://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=7500#r1 Patronymikonet Ulfsson är (som jag ju sagt med fler ord här ovan) endast belagt hos Snorre och alltså inte säkert belagt. Vad gäller Ragnvalds bostadsort så är det flera som har spekulerat här ovan, men det får väl betraktas som spekulationer. Om jag hade skrivit SBL-artiklen idag hade jag nog skrivit något i denna stil: Det är osäkert var Ragnvald bodde. Sigvat säger att han bodde vid Östersjön vilket har tolkats på många olika sätt: Östergötland (Lie), Mälardalen (Weibull), Ryssland (Sahlgren) H Lie, Sigvat Tordsson (NBL 13,1958). H Lie, Sigvatr boröarson (Kulturhist lex för nord medeltid, 15, 1970). J Sahlgren, Eddica et skaldica. Fornvästnordiska studier (Lund 1927-28) C Weibull, Sverige o dess nordiska grannmakter under den tidigare medeltiden (1921).
2
« skrivet: 2015-06-12, 18:05 »
Vad gäller frågan huruvida Ragnvald verkligen var jarl, som Snorre kallar honom: Austrfararvísur, vers 18 talar om en person som Sigvat kallar jarlarnas släkting (nefi jarla), vilket tycks syfta på Ragnvald. I vers 19 talar Sigvat om en person som han kallar jarlars frände, Ulfs bror. De flesta uttolkare tänker sig att Ulf syftar på Ragnvalds son. I varje fall är det typiskt för skaldediktningens bildspråk att laborera med den här sortens omskrivningar, snarare än att säga rakt ut jarlen eller kungen. I varje fall var de här uttrycken tillräckliga för att Snorre skulle dra slutsatsen att Ragnvald var jarl, och hans slutsats verkar rimlig.
3
« skrivet: 2015-06-12, 16:50 »
Hej Leif! Tack för informationen om 1019 och annat. Har du en hänvisning för omnämnandet av Ragnvald i Saxo? Den stora utgåvan har förstås ett personregister, men det skulle ta mig flera dagar att få fatt i den, medan den kompletta texten är tillgänglig på internet ( http://www2.kb.dk/elib/lit/dan/saxo/index.htm). Vi kan nog räkna med att Saxo är lika illa informerad som Snorre. Man kan nog tänka sig allt möjligt om segelleden från Mälardalen till Finska viken, och det tycks mig på allmänna grunder mycket sannolikt att svearna sökte kontrollera den redan tidigt (vilket de bevisligen försökte göra senare under medeltiden). Men detaljerna är nog för alltid förlorade, liksom vi aldrig lär kunna veta mer exakt var Ragnvald höll hov eller om han spelade någon roll i att kontrollera handeln. Lindkvist skriver om Sveriges tidigmedeltida relationer till Finland och Finska viken både i den lilla boken jag rekommenderade och i flera artiklar publicerade senare. Se hans hemsida på Göteborgs universitet!
4
« skrivet: 2015-06-11, 19:58 »
Två efteranmärkningar:
Du skulle säkert vara intressad av vad Sahlgren skrev. Här är hänvisningen:
Jöran Sahlgren, Eddica et skaldica. Fornvästnordiska studier. 2 band (Lund 1927-28). Det verkar vara kring sidorna 173-180, fast Fulk säger inte vilket band.
Jag pratar om Austrfararvísur som om det vore ett oproblematiskt begrepp. I själva verket har dikten rekonstruerats från fragment som moderna forskare tagit från flera isländska sagoverk och sedan försökt lista ut i vilken ordning verserna kommer. Fulk ger helt enkelt upp och trycker precis de 21 verser som Finnur Jónsson gav ut i sin stora utgåva av Skjaldedigtningen på 20-talet. Finnur (en stor portalfigur i den moderna forskningen om skaldediktningen) medgav själv att han inte var nöjd med sin rekonstruktion, som också har kritiserats på flera punkter (Fulks långa förord till dikten ger information). Detta gör saker och ting än mer osäkra när vi försöker säga något om Ragnvald.
5
« skrivet: 2015-06-11, 19:47 »
Kul, Leif, att min gamla artikel om Ragnvald fortfarande läses! Du har alldeles rätt i att vi inte borde kalla Ragnvald för Ulfsson, som SBL gör. Det finns inga goda bevis för hans patronymikon. Varje diskussion om Ragnvald idag borde utgå från den nya utgåvan av Sigvats skaldediktning, vilken återfinns i Poetry from the Kings's Sagas 1, part 2 (Turnhout, 2012), sidorna 532-737, och då förstås särskilt utgåvan av Austrfararvísur (s. 578-614) av R.D. Fulk. Diktningen översätts också till engelska, och Fulk har en hel del tänkvärt att säga i kommentarerna (fast jag är inte säker på att han i varje enskildhet har rätt; t ex kallar han honom Ulfsson utan kommentarer). För att sätta artikeln i SBL i sitt sammanhang: SBL går ju framåt alfabetiskt, vilket ibland leder till den olägenheten att det inte finns någon lämplig expert i livet att skriva enskilda artiklar. I de fallen uppdras personalen att sammanfatta källor och forskningsläget. Det är därför jag skrev om Ragnvald. Ingen historiker hade väl bedrivit någon forskning om honom i Sverige sedan Weibull 1921, och han var ju dock död vid det här laget (även om han hann uppleva sin 105:e födelsedag 1991!). Jag var då inte särskilt hemma på just den här tidsperioden och den här typen av källor. Numera vet jag mer, men jag är långt ifrån någon expert. Som jag ser det kan man säga följde om Ragnvald: han hade en son som hette Ulf (där är väl därför Snorre gav honom patronymikonet Ulfsson), enligt Sigvats Flokkr om Erlingr Skjalgsson, vers 9, utgiven av Judith Jesch i Skaldic Poetry 1:2 (enligt ovan), s. 640-642. Det är också den versen som säger att Ragnvald var gift med en syster till Olav Tryggvason. Austrfararvísur, vers 19, nämner också i sammanhanget en Ulf, som hade en broder. Om detta också gäller Ragnvalds son så hade han alltså också en son till. Senare isländska sagor ger denne person namnet Eilif, men det är alltså lika osäkert som patronymikonet Ulfsson. I vers 21 säger Sigvat att Ragnvald är den trognaste vän kungen (Olav) har á austrvega allt med grönu salti (i öster vid det gröna salt[vattn]et). Östersjön kallas på isländska vanligen Eystrasalti, så detta borde vara en hänvisning till Östersjön (se vad Fulk säger på s. 580). Detta är väl egentligen allt man kan få ut av Sigvats diktning om Ragnvald. Ja, han presenteras som en mäktig krigare, och han prisas för att ha hjälp Olav sluta fred med Olof Skötkonung. Det verkar inte som Snorre visste mer än vad han kunde läsa i diktningen, vilket påpekas av både Weibull och Jöran Sahlgren. Fulk säger: Snorri, at a remove of more than two centuries from the events he describes, actually had little independent information about them, and he deduced much of the poem's context (or all of it...) from the poem itself - often incorrectly, as it appears so many saga writers did in such circumstances. (581). Snorre hade bevisligen fel när han talar om Västergötland och Skara (där han själv hade varit, vilket kanske är anledningen). Götaland är över huvud taget inte nämnt i diktningen, utan bara av Snorre. Weibull föreslog att Ragnvald bodde i Svithiod, vilket betyder i Mälarlandskapen. Sahlgren och den norske forskaren Johan Schreiner föreslår Ryssland, som du också är inne på. Den hypotesen har faktiskt stöd i diktningen. Sigvat säger i vers 17 att han hade hanterat många mål i den givmildes 'görðum' vilket Fulk översätter görðum med in the courts, alltså i den givmildes hov. Men han påpekar att om man istället läser Görðum (medeltida handskrifter gör inte systematisk skillnad mellan stor och liten bokstav, så detta är en fullt möjlig tydning) så är det fråga om det skandinaviska namnet på Ryssland: städerna. Sahlgren håller på den tydningen, och översätter då hanterat många av den givmildes mål i Ryssland (Jag översätter Fulk's referat; Sahlgren har säkert andra ordval i sin artikel). En del av det du skriver ovan om Ragnvald, baserat på de böcker du citerar, tycker jag vilar för mycket på vad Snorre skriver (om det nu var han som skrev alla delar av Heimskringla, vilket inte alla forskare tror), och vi har ju redan sett att Snorre, som hade en fantastisk berättarfantasi, helt enkelt hittade på så mycket. Rent allmänt kanske man kan säga att svearna på den här tiden hade starka band med Ryssland, så inget är omöjligt. Men verkar det inte litet långsökt om Ragnvald hade bott längre österut än Sveriges östkust att han skulle ha mäklat fred mellan Olav och Olof? För övrigt tror jag att man inte ska räkna med territoriella jarladömen på det sätt som Snorre föreställde sig saken (och många sentida forskare i hans efterföljd). Under vikingatiden handlade det mer om att ha makt över människor än över territorier. Jag är intresserad av uppgiften att Ragnvald var med Knut i England 1019. Jag har aldrig studerat de dokumenten, men de borde vara lätta att hitta. Har du en mer exakt hänvisning för dem? Om du är intresserad kanske du vill läsa mina böcker The Conversion of Scandinavia: Vikings, Merchants and Missionaries in the Remaking of Northern Europe (New Haven, 2012) och The Age of the Vikings (Princeton, 2014). Ragnvald är nämnd i samband med Sigvats resa, men annars inte. Dock kan du kanske finna intresse i min framställning av hur samhället såg ut vid den här tiden. Jag rekommenderar också en kort liten bok av Thomas Lindkvist, Plundring, skatter, och den feodala statens framväxt ( http://www.hist.uu.se/Forskning/Publikationer/Opuscula/%C3%A5r19882000/Opuscula1 /tabid/5720/language/sv-SE/Default.aspx). Historisk forskning på hög nivå, en hel del abstraktioner, men det bästa som finns skrivet om denna period i Sverige, tycker jag. Dick Harrisons del i Sveriges historia (Norstedts förlag) är också bra. Förresten vad Sigvat islänning, säger han själv, även om han arbetade åt norske kungen. Jag borde också säga att jag har förenklat stavningen av fornnordiska, mest av lättja för mitt tangentbord är inte så väl utrustat. (Meddelandet ändrat av winroth 2015-06-11 19:49) (Meddelandet ändrat av winroth 2015-06-11 19:51)
6
« skrivet: 2011-07-05, 16:48 »
Jag är tacksam för Per Norlings kommentar om fogdarna på Stegeborg. Den bekräftar ju vad jag sade, att kung Erik (och för den delen drottning Margareta efter att hon blivit osams med den svenska högadeln) litade på svenska lågfrälsemän eller utlänningar utan direkt anknytning till den svenska högadeln när de satte in slottsfogdar på för dem viktiga slott:
Evert Moltke: utlänning
Esbjörn Djäkn: lågfrälse (se Bengt Hildebrands artikel i SBL och hans artikel om Esbjörn Blåpanna i PHT 1934)
Jösse Finnsson: inga tecken på högfrälse i familjen och hans hustrurs familjer är bevisbart lågfrälse
Johan Vale: utlänning
Mönstret upprepas på andra slott. Tänk t ex på den beryktade utländske bondeplågaren Jösse Eriksson på Västerås! Exemplen kan mångfaldigas som var och en kan förvissa sig om genom att t ex titta i Birgitta Fritz's bok Hus, land, och län: Förvaltningen i Sverige 1250-1434 (1972-73, nytryck 1992).
Engelbrektsupproret förändrar ju helt och hållet förhållandena. Det svenska högfrälset tog makten (efter Engelbrekts korta maktperiod), och då är det högfrälse som innehar Stegeborg igen, men vad som händer efter att Erik avsatts belyser ju naturligtvis inte Eriks politik, lika litet som förhållandena under Folkungarna gör det. Att Erik 1414 skulle ha varit helt beroende av det svenska högfrälset torde ha förvånat honom storligen; det är i varje fall inte den bild av kungens förhållande till Sverige vid den tidpunkten som framkommer av den gängse historiska litteraturen.
(Meddelandet ändrat av Winroth 2011-07-05 20:27)
7
« skrivet: 2005-01-06, 19:59 »
Såvitt jag vet förekommer Hans Brännekettil (eller hur man nu ska stava hans namn) i två medeltida handlingar:
4/2 1439, Dipl. Dalek. nr 87 (SMR 881): Utfärdar som bergsfogde på Kopparberget ett fastebrev tillsammans med bergmästaren Hans Jönsson.
VHAA:s deposition i RA 12/4 1452, enl Bo?thius, Kopparbergslagen, s. 45: Säljer han en rad strögods till sin broders hustru Lucia med mågen Jeppe Hanssons samtycke. (Diplomatariets huvudkartotek ger ett ganska annorlunda referat; man måste väl se originalet, eller en fotokopia, för att veta vad där står, så om någon har vägarna förbi Riksarkivet...).
Jag vågar inte ens gissa vad hans andra namn ska betyda. Folk fick binamn av alla möjliga och omöjliga skäl.
8
« skrivet: 2005-01-05, 20:58 »
Anders Berg frågar om utgivningen av Svensk Genealogisk Tidskrift. Första numret kommer ut om ungefär ett år. 2006 blir alltså första årgången. Mer information finns på vår hemsida http://www.sgsf.org/. Vi välkomnar förresten artikelmanuskript, som kan skickas till mig. Vi söker välskrivna artiklar som löser intressanta problem på bra sätt. Det går bra att skriva till mig bara för att diskutera artikelid?er. Vi kommer också att recensera släktforskningslitteratur, så tipsa gärna om sådant! Vi har absolut inget intresse av att konkurrera med förbundet eller GF (eller någon annan förening för den delen). Intresset för släktforskning i Sverige är så stort att det finns gott om plats för flera tidskrifter, som kan komplettera varandra, inte konkurrera. Vi tror att vi kan fylla en nisch som ingen annan publikation strävar efter att fylla: att vara en mötesplats för professionella och fritidsforskare. Tankar och diskussioner om att bilda en förening liknande SGS har funnits i många år, redan innan problemen med Släkt och Hävds utgivning som Anders Berg hänvisar till. De flesta som är verksamma inom SGS var inte tidigare verksamma inom GF, så det är fel att tala om oss som en utbrytargrupp. Jag föreställer mig att vi kommer att ansöka om medlemsskap i förbundet när vår verksamhet väl har kommit igång. Anders Winroth Huvudredaktör för SGT
9
« skrivet: 2004-09-10, 23:06 »
Kaj skriver här ovan:
Vad Anders och jag inte är överens om är Ingel Törnessons sociala position.
Efter den uppfriskande diskussionen vi har haft här på Anbytarforum, och efter att ha gått igenom mina egan noteringar igen, så måste jag säga att jag tror att Kaj har rätt på den här punkten. Alltså är vi nu överens! Jag kan inte se att det finns några skäl att anta att Ingel Törnesson inte var släkt med Törne Matsson, i varje fall inte på grund av att de skulle tillhöra olika sociala grupper.
Det här med prebendan är verkligt intressant. Men måste det vara så att Törne Karlsson inte hade några arvingar kvar på manslinjen. Kan inte patronatsrätten ha fallit på en arvinges lott lika gärna som en sätesgård? Alltså kan det ha funnits ättlingar på manslinjen, men de hade gått med på att förlora patronatsrätten mot annan ersättning.
10
« skrivet: 2004-08-30, 15:24 »
RPB 648 = DS 7171.
(Och, nej, jag gjorde inte denna anteckning innan denna del av diplomatariet publicerades. Nog för att jag var ganska ung när jag började med släktforskning, men jag började inte före min första födelsedag.)
Kettils hustru Ingegärd var död 1397. Jag kan inte se att det finns något som hindrar att de två Ingegärd är samma Ingegärd, men detta i sig själv är naturligtvis inget bevis för att de är identiska.
11
« skrivet: 2004-08-29, 19:07 »
Jag borde inte ha sagt att Törne nog var död 1361, bara att han skulle ha kunnat vara död, för han nämnes väl inte i livet senare.
12
« skrivet: 2004-08-29, 19:03 »
Jag rotar i mina gamla anteckningar och kan dela med mig av några notiser som tycks utgöra fragment av en ordentlig undersökning rörande ursprunget till Hjorthorn, Ingel Jönssons släkt.
Ingels farfarsfar Törne Ingelsson förekommer ju i ett brev från 13/3 1348 (DS 4298), genom vilket han pantsätter två fastigheter i Östergötland till Vreta kloster:
Edslösa, Mjölby sn
Slyke, Rappestads sn
Martin Magnusson (7-stjärna) sålde 20/23 1341 (DS 3543) två attungar i västra Edslösa till nunnorna i Skänninge.
Nils Magnusson (7-stjärna) testamenterade hälften av sin fastighet i Slyke 27/10 1360 (DS 6360; jfr också vidimation 29/4 1365 = RPB 648 [DS ?; jag gjorde anteckningen innan 1365 kom ut, och jag har mitt ex på jobbet]) till domkyrkan i Linköping. Den andra hälften gav han till sin tjänare Anund.
Nils och Martin var, gissar jag, bröder. Deras vapen är detsamma som fördes av Vinäsätten (Raneke, s. 536; fast jag har antecknat att den uppfattning jag tydligen en gång hade att de hörde dit är felaktig). Bergkvaraätten förde samma vapen (Raneke, s. 535). En medlem av den senare, Magnus Håkansson kallde 1361 (DS 6435) en Kettil Soneson sin måg. Kettil var, enligt UUB perg. 24/3 1397 gift med en Ingegärd Håkansdotter, som väl kan ha varit Magnus' syster. Törne Ingelssons hustru hade ju samma namn. Kan de ha varit samma kvinna, först gift med Törne och sedan med Kettil? Jag vet inte, för jag har inte följt upp detta, men nog var väl Törne död 1361. Jag vet inte om Kettils Ingegärd levde 1397 eller inte. Törnes son Erengisle stiftade ju en mässa för bl a sin mors själ 1394 (Dipl. Dalek. 255), men det är väl kanske inte självklart att hon måste ha varit död för den skulle.
Dessa fragment kanske kan tolkas bättre av någon annan intresserad än vad jag har klarat av hittills, i synnerhet som jag känner att det finns mycket forskning kvar att göra på detta (jag gjorde t ex alla anteckningar innan CDn med Diplomatariets huvudkartotek kom ut).
13
« skrivet: 2004-08-25, 16:24 »
Jag tycker också Beckmans gissning är attraktiv, men den är dock blott en gissning.
Att den Ingel Törnesson som nämnes i 1394 års brev skulle vara samme Ingel Törnesson som nämnes i 1370 års brev finns det väl inga andra uttryckliga belägg för. Dock är Ingel Törnesson ett ganska ovanligt namn, och de geografiska verksamhetsområdena för bröderna verkar rimlig (Erengisle kyrkoherde i Stora Skedvi i Dalarna, Ingel underhäradshövding i Dalarna). Dessutom ägde en Ingel Törnesson med ett hjorthorn i sigillet jord i Eldslösa (Mjölby sn, Östergötland) 1400 (RPB 3139), där en Törne Ingelsson 1348 också ägde jord (DS 4298). En Törne Ingelsson var ju far till de tre bröderna enligt brevet från 1394 (Dipl. Dalek. 255). Jag tycker dessa uppgifter sammantaget gör det helt rimligt att den Ingel Törnesson som var bror till Håkan och Erengisle är samme Ingel Törnesson (hjorthorn) som 1370 gifter sig med Apollonia Jönsdotter.
Orsaken till att jag förblir litet skeptisk till att Ingel Törnesson och hans bröder skulle vara släkt med Törne Matsson och hans familj är den sociala skillnaden. Ingel var underhäradshövding, Håkan var tydligen krigare av något slag (han tillfångatogs 1390 eller tidigare) och Erengisle var kyrkoherde i ett gott pastorat i Dalarna. Ingel fick småsaker i testamente av Lars Knutsson och Mats Kettilmundsson. De är typiskt lågfrälse (vågar jag säga tjänstefrälse?). Det är litet andra omständigheter än de i vilka den gode riddaren Törne Matsson och hans släktingar levde. De var högfrälse. Bröderna Törnesson ägde gårdar här och där, Törne Matssons gelikar ägde sätesgårdar här och där. Jag misstänker att orsaken till att man har samma (eller ska jag säga liknande?) vapen och använder samma namn kan vara ett klientskapsförhållande. Det kan väl förklara både att Ingel kunde fira sitt bröllop på Aspnäs och få Magnus Gislesson som andre sigillant (var skulle han annars sigillera som den äldste riddaren och riksrådet närvarande och dessutom värd, även om varje hedrad urgammal farbror till bruden också satt där med sigillstampen i högsta hugg?). Jag föreslår alltså att det är möjligt att Ingel Törnessons släkt kan ha varit i tjänst hos Törne Matsson släkt.
Det är förstås inte omöjligt att grenar av högfrälse släkter kunde ha utsatts för ståndscirkulation och sjunkit ned i lågfrälset.
Vilketdera alternativet som bäst förklarar de uppenbara förbindelserna mellan Hjorthorn, Törne Matssons släkt och Hjorthorn, Ingel Jönssons släkt (kan vi vara överens om att kalla den så, efter Ingel Törnessons sonson som ju blev riddare?).
Finns det någon som vet vem den där Lars Knutsson med testamentet verkligen var?
14
« skrivet: 2004-08-24, 18:31 »
Kajs inlägg är mycket intressant, men jag tvivlar på att Magnus Gislesson var Ingel Törnessons morbror. Enligt ett brev från 1/8 1394 (Dipl. Dalekarlicum 255 = RPB 2732) var kyrkoherden i Stora Skedvi Erengisle Törnesson bror till Ingel och Håkan Törnessöner. Brödernas mor hette Ingegärd Håkansdotter och deras far hette Törne Ingelsson. Denne är, tror jag, samme person som den Törne Ingelsson som i Lars Knutssons testamente 25/2 1329 (Dipl. Suec. IV 2699) kallas consanguineus och gives 6 attungar land i Hötomta, Östra Husby sn, Östkinda hd, Östergötland.
Törne Ingelsson erkände 13/3 1348 (DS 4298) sig vara skyldig Vreta kloster 100 mark penningar, för vilka han pantsatte Eldslösa, Mjölby sn, Vifolka hd, Östergötland, och Slycke, Rappestads sn, Valkebo hd, Östergötland. (En Nils Magnusson till Vinäs ägde 27/10 1360, DS 6360, en fastighet i Slycke).
Jag tror säkert det kan finnas en förbindelse av något slag mellan dessa människor (som, när det finns sigill bevarade, förde hjorthorn) och den äldre släkt som vi kallar Hjorthorn, Törne Matssons släkt, men exakt på vilket sätt de är förbundna har jag aldrig lyckats lista ut. Den här förbindelsen Aspnäs - Ingrid Gislesdotter - Törne Matsson kände jag inte till, men den ger ju ytterligare styrka till förmodan om ett samband. Fast man vet ju inte hur det kan vara med det där med klienskap. Mer forskning!
15
« skrivet: 2004-06-16, 01:37 »
Man kan ju förstå hur den forskare som hävdat att det fanns en Tidik i Stimmerbo på 1400-talet har resonerat. Om en Olof Tidiksson finns i Stimmerbo 1539, så måste ju hans far Tidik vara född på 1400-talet. Problemet är ju att vi inte vet något över huvud taget om huruvida Olof Tidiksson var född i Stimmerbo. Han kan ju mycket väl vara inflyttad från annan ort. Så det är ganska oansvarigt av den som först föreslog detta. Dagny Myhr talar inte om varifrån hon fått uppgiften, så det kanske är hon som är upphovet till den.
16
« skrivet: 2004-06-16, 01:25 »
Arnold,
Om du hittar Vadfors byalängder så hoppas jag att du också tittar på den kritik av hans metoder som har uttryckts i en diskussion som det hänvisas till högst upp på denna sida.
17
« skrivet: 2004-06-16, 01:01 »
Jag läser: denata cum implevisset = död eftersom hon hade fyllt (måttet, dvs. efter 90 år har hon levt ut hela den tid som beskurits henne, vilket jag antar är ett elegantare sätt att skriva det vanligare död av ålderdom).
18
« skrivet: 2003-12-30, 01:05 »
Om Nils Drake, se hans och broderns salubrev på en gård på Falan vid Kopparberget till biskop Olof i Västerås den 29 februari 1436, vilket är tryckt i supplementet till Diplomatarium Dalekarlicum som nr 933. I sigilleringsfrasen står Tha bedher jak for:de brodher niclis Drake Erlighx mans incigle som aer brodher niclis prior i westraaros klosther. Eftersom han kallar sig själv broder tillhör han en av tiggarordnarna, och eftersom han ber priorn i Västerås (dominikan)konvent att besegla för honom är det så gott som säkert att han var dominikanbroder i Västerås. Detta passar ju också med att fadern var borgare i samma stad.
19
« skrivet: 2003-12-29, 22:10 »
Arkivet efter Grangärde kommun (inklusive barnavårdsnämnden) finns i Kopparbergs länsarkiv i Håksberg utanför Ludvika.
20
« skrivet: 2003-11-10, 22:22 »
Jag skriver i fotnot 59 helt enkelt att Jöns Ingemarsson kallar Peter Duva svåger. Att jag skriver i släkttavlan att Jöns troligen var gift med en syster till Peter är oförsiktigt. Idag hade jag nog sagt möjligen. Som du märker är det en fråga om avvägningar. Kunde man kalla en så pass avlägsen släkting som ens tremännings make svåger på 1400-talet? Jag var nog 1989 litet mer benägen att säga nej än jag är idag (eller var 1999). Jag härstammar från Jöns Ingemarsson, men jag har aldrig satt in Peter Duvas syster i min antavla. Tyvärr, kanske man ska säga, eftersom hon ju rimligen var dotterdotter till en medlem av oäkta Folkungaätten, och då kan man komma långt tillbaka.
Men vad som kanske är intressant är att det inte finns några exakta undersökningar hur avlägset besläktade personer som kunde kallas svåger. Om någon gjorde en sådan undersökning skulle man kanske kunna veta mer säkert hur man ska förhålla sig till Jöns och Peters svågerskap. Och det är väl möjligt att det finns fler källor som kan ge klarhet. 1400-talet är ju svårt att forska i eftersom det finns så få källpublikationer för den tiden (jag tänker på brevmaterialet).
21
« skrivet: 2003-11-08, 01:55 »
Ian Hamilton frågar varför Personhistorisk tidskrift slutade med genealogiska artiklar. Orsaken hade ingenting att göra med några eventuella krav från Vetenskapsrådet. Bland de orsaker som Personhistoriska samfundets ordförande citerade i ett brev till mig var att Släkt och Hävd numera fyller rollen som kvalitetstidskrift för genealogi.
22
« skrivet: 2003-11-07, 22:07 »
Ian Hamilton talar om att SoH måste anpassa sig till snävare ramar för att få bidrag. Jag förstår inte varför han återkommer till att SoH skulle behöva ändras för att komma i fråga för bidrag. Det är ju de senaste numren av Släkt och Hävd, alltså sedan Jonas Kuschner blev redaktör, som Arne Jarrick och jag (och andra) bedömer skulle kunna få bidrag. Ingenting behöver ändras. Att måla upp en skräckbild av en snustorr tidskrift full av steril teori och andra tråkiga artiklar är tydligen inget annat än ett argumentationsknep.
Tack för klart besked om utgivningsformerna. Ian Hamilton vågar alltså inte ta chansen att behålla Jonas Kuschner och redaktionsrådet ett år till och se om vi har rätt om att SoH kan få bidrag?
23
« skrivet: 2003-11-07, 15:54 »
Jag ber om ursäkt, Lena, det var din styrelsekollega Lotta Nordin som berättade att GF av många upplevs som en förening för akademiker och adel (3 nov. 21.47).
Jag undrar fortfarande om Ian Hamilton står fast vid vad han sade i sitt inlägg 4 nov., 23.31. Har styrelsen eller ordföranden informerats om mitt medlemskap i redaktionrådet?
Det är glädjande att höra (Ian Hamilton, 6 nov., 23.31) att styrelsen beslutat föreslå medlemsmötet att avvakta till höstmötet 2004 med att fatta beslut om eventuell samverkan mellan Släkt och Hävd och Släktforskarnas Årsbok. Det skulle vara ännu bättre att få höra om detta betyder att SoH kommer att komma ut med de sedvanliga fyra numren (två enkelnummer och ett dubbelnummer) tryckta på papper under 2004. Vi har ju tidigare fått höra att GF kommer att fortsätta att ge ut SoH, men det betydde att den ska slås ihop med förbundets årsbok. Jag oroar mig att det, återigen, är fråga om nyspråk, att skenet bedrar. Så skulle Ian Hamilton vilja göra det helt klart exakt vad förslaget innebär? Jag förstår inte vad Kaj Jansson antyder, men jag oroar mig att han vet mer om planerna för Släkt och Hävds framtid.
Personligen är jag nyfiken på om mina insatser i redaktionsrådet kommer att behövas i fortsättningen. Men jag borde väl ge mig till tåls och få höra det från den nya styrelsen.
Ian Hamilton har ju också haft en pratstund med Vetenskapsrådet. Det skulle ha varit intressant att höra vilket nummer av Släkt och Hävd som Olof Lindström hade sett när han sade att han kände till tidskriften. Om han inte har sett något nummer under de senaste tre åren, utan ett nummer från 90-talet så förstår jag fullkomligt att han inte tror SoH kunde komma ifråga för bidrag. Speciellt inte om han såg ett nummer där en av redaktionsmedlemmarna ståtade med en falsk doktorstitel (tala om titelsjuka!). Byrådirektör Ian Hamilton står intill. Det är min, och andras, bedömning att Släkt och Hävd i sitt nuvarande skick faktiskt kan få bidrag från Vetenskapsrådet och andra stiftelser. Men vi kan ju inte sia i kristallkulor, som Kaj Jansson säger. Det enda sättet att få reda på det är att ansöka. Det är därför jag är så intresserad av Lena Löfströms tidigare påstående att styrelsen har prövat alla bidragsvägar. Men varför får vi inte veta vad som faktiskt har gjort?
24
« skrivet: 2003-11-06, 20:05 »
Det är ju ganska förfärande med de starkt vikande medlemssiffror som Stig Östensson meddelar här ovan. GF hade 2002 38 procent färre medlemmar än 1990, då Ian Hamilton blev ordförande. GF har 1504 medlemmar färre än 1990. Om alla dessa hade betalat en medlemsavgift om 250 kronor i år skulle detta innebära en inkomst på 376 000 kronor, som GF alltså inte får nu. Det är inte så konstigt att GF:s styrelse överväger rent desperata åtgärder, som att skjuta föreningens flaggskepp i sank. Jag hör rykten om att GF har gått bakåt med hundratusentals kronor om året på sistone.
Mot den bakgrunden är ju GF:s fortsatta riktning mycket viktig. Man undrar vad den som kandiderar till att efterträda Ian Hamilton som ordförande (han har ju själv sagt att han tänker avgå, vilket man väl får lita på, och jag har svårt att tro att han gitter sitta kvar efter allt han har sagt i detta forum) har för id?er om hur man ska vända GF i rätt riktning (fler medlemmar, större inkomster). Jag tror GF:s medlemmar vore intresserade av att veta vad den nye ordföranden tänker sig att hon eller han ska göra för att skapa förutsättningar för att GF ska överleva.
Med tanke på vad Lena Löfström säger ovan om att släktforskare i allmänhet uppfattar GF som en förening för adel och akademiker, så är det väl viktigt att ordföranden - ansiktet utåt - är varken det ena eller det andra. Jag håller inte med om att GF är en föreningen för adel och akademiker, men man måste ju ofta rätta sig efter hur saker uppfattas, inte efter sakernas rätta tillstånd. Vad som behövs är ju uppenbarligen en fredsmäklare som kan sluta fred mellan de stridande partierna i styrelsen, så att krafterna kan gå till sådant som är konstruktivt för GF och dess mål, istället för käbbel. Vad som har blivit uppenbart i den här debatten är att det finns många som är villiga att arbeta för GF:s överlevnad, och den rätta personen på ordförandeposten borde kunna styra de krafterna mot konstruktiva mål.
25
« skrivet: 2003-11-05, 15:01 »
Problemet är att svåger hade en mycket vidare betydelse på medeltiden än ordet har idag. Det betydde helt enkelt ingift släkting av varje slag och kunde användas om t. ex. en kusins make. Peter Duva var gift med en tremänning till Jöns. För mer detaljer och hänvisningar, se mina två artiklar som Torsten Berglund hänvisar till ovan.
26
« skrivet: 2003-11-05, 14:58 »
Ian Hamilton begår flera misstag i sitt hånfulla och raljerande svar. Jag förstår inte varför någon förtjänar ett sådant bemötande.
Han påstår att redaktionsrådet har utsetts utan att styrelsen informerats. Jag har upplysts om att styrelsen var informerad om mitt medlemsskap i redaktionsrådet. Hävdar Hamilton alltså att detta är osant?
Hamilton hävdar att Vetenskapsrådet inte stöder föreningsägda och -styrda tidskrifter. Detta torde komma som en överraskning för medlemmarna i t. ex. Svenska historiska föreningen och Personhistoriska Samfundet (utgivarna av Historisk tidskrift och Personhistorisk tidskrift).
Hamilton undrar vidare om en vanlig, självlärd släktforskare någonsin skulle kunna få en artikel publicerad i Släkt och Hävds nya skepnad. Jag råder ordföranden att läsa senaste numret, där tre av fyra artiklar är författade av självlärda släktforskare. Det senaste numret har granskats av redaktionsrådet (som för övrigt arbetar gratis och ideellt, med eller utan egenbekostade gummitutor för att vända sidorna). Jag var med och granskade Hamiltons egen artikel i ett tidigare nummer. Så svaret på hans fråga är ett rungande Ja! Det är just det som är meningen, att Släkt och Hävd ska vara en mötesplats för vanliga självlärda släktforskare (dit jag räknar mig själv, för jag började släktforska och publicera mig själv långt innan jag fick akademisk utbildning) och dessa förkättrade akademiska forskare (dit jag väl också, tyvärr, måste räkna mig själv, eftersom mitt intresse för släktforskning ledde mig till att studera historia på universitetet). Det är just denna Släkt och Hävd, med artiklar av bland annat Hamilton, som vi i redaktionsrådet bedömer kan få bidrag från Vetenskapsrådet.
När vi nu alltså har fått till livs ett utlåtande om kvaliteten hos Hamiltons forskning och han själv givit utsökta prov på sina ledarskapstalanger återstår väl för de av GF:s medlemmar som är i närheten av Stockholm att komma till höstmötet på lördag och göra sina representativa stämmor hörda.
27
« skrivet: 2003-11-04, 22:58 »
Ett litet tillägg:
Fanjunkare i aktiv tjänst avskaffades 1983, som anges ovan. I reserven fanns fanjunkare även senare. Min ingifte farbror var fanjunkare i Dalregementets reserv fram till början av 90-talet, då han plötsligt blev löjtnant.
28
« skrivet: 2003-10-31, 13:15 »
Lena Löfström skriver:
Jag inser nu att det är fullständigt lönlöst att försöka komma med svar på frågor här för många av er läser bara in det ni själva vill.
Hur jag läser så är det så många frågor som jag inte kan hitta några svar på. Kaj Jansson har upprepade gånger frågat:
Vilka personer eller vilka institutioner har styrelsen kontaktat för att undersöka möjligheterna att få externa bidrag? Vad fick ni för svar när ni har prövade så gott som alla vägar?
Även om du tycker att alla debattörer missförstår dina svar kan du väl i alla fall svara för deras skull som bara läser och inte skriver. Kanske någon förstår vad du menar.
Lena Löfström skrev den 22 oktober:
Vad gäller extern finansiering var det någon som efterfrågade vad vi gjort. Vi har undersökt så gott som alla vägar.
29
« skrivet: 2003-10-30, 13:37 »
Avhandling om Birgittinska kloster, förra delen, beskrivande Vadstena kloster. [Tryckt] i Uppsala med de Wernerianska typerna [dvs på Werners tryckeri] 1714.
Det är inte ovanligt att stavningen av ortnamn varierar på det här sättet.
30
« skrivet: 2003-10-29, 17:48 »
Men kära nå'n! Är vi inte alla släktforskare och personhistoriker, och alltså intresserade av personer? Varför skulle vi inte vara intresserade av artikelförfattares födelseår, yrke och bakgrund? Det är ju ofta man genom en artikel upptäcker att man är släkt med författaren. Jag brukar då skriva och be att få data på författarens härstamning från den gemensamma förfadern, så att jag kan mata in det i min lilla släktdatabas. Och då tar jag uppgifterna om författaren från författarpresentationen i SoH eller i årsboken.
För övrigt borde det vara självklart för alla forskare att man bedömer inte hur bra en artikel är på författarens titel, utan på artikelns innehåll. Det är ju därför det är så viktigt att ha källhänvisningar, vilket ju den nuvarande redaktionen för SoH har bemödat sig så mycket om.
31
« skrivet: 2003-10-29, 15:54 »
Då blir det hela litet klarare, och jag ska försöka hjälpa så gott jag kan.
Du vet väl att brevet också finns avtryckt i Svenskt diplomatarium som nummer 7032 (band 8, häfte 2). Där finns en noggrann svensk sammanfattning av brevet (och samma sammanfattning finns på diplomatariets CD-skiva), som väl egentligen klarar ut alla frågor man kan ha om brevets innehåll. Dessutom har den gode, gamle Jan Liedgren (den framlidne redaktören för band 8 av diplomatariet) lyckats bättre med att läsa brevet, som är skadat av kemiskt medel än vad det norska diplomatariets redaktörer kunde göra. De krumelurer som norska diplomatariet tolkar som det gåtfulla in [vest]re Matime(?) har han läst, säkert riktigt, som in vestra uincula (i ert fängelse). Liedgren läser susceptiua istället för susceptina, vilket ju närmast ser ut som ett scanningsfel i internetversionen av det norska diplomatariet.
Nu kan man i varje fall börja att bena ut grammatiken i texten.
seruatis pancerum: du har naturligtvis rätt att pancerum betyder harnesk, vilket faktiskt står i ett av mina sex latinlexika. Jag missade det igår. seruatis hör ihop med det tidigare omnibus et singulis. Hela meningen bör översättas:
Ni bör veta, illustre konung, att sedan Peter O[lofsson?] i H. hade satts i edert fängelse och sedan allt [= omnibus et singulis] som förvarats [= seruatis] inom och utanför hans gård setts, märkts och förtecknats, tog fogden över Jämtland Nils Djäkn ett harnesk därifrån utan att ha frågat oss [alltså exekutorerna i boet efter Peter], över vilket vi å det högsta förundrar oss, och vi fruktar att han, efter [Peters] inträffade död ska ta sig för att i tystnad och utan vår vetskap även borttaga allt som tidigare nämnts [alltså det som märkts och förtecknats].
Det är Peters dotter, Guttorms hustru som är bone memorie, alltså redan död, inte Peter som jag tror att jag sade igår.
Susceptiva förklaras inte i något av mina lexika. Liedgren verkar översätta det med arvtagare, vilket jag tror är helt riktigt. Sammanhanget är, enligt Liedgren, som följer Nils Ahnlund i Jämtlands och Härjedalens historia, s. 488-499, att den förlorade Jämtlandslagen verkar ha uteslutit en avliden dotters barn från arv efter morfadern, i vissa fall. Du skulle kunna kolla Glossarium till medeltidslatinet i Sverige om ordet susceptiva förklaras där.
Så, detta var en utmaning, för latinet i detta brev är svårt, vare sig man har det som lösryckta fraser eller i sitt sammanhang. Det var det jag menade i gårdagens meddelande, Håkan!
32
« skrivet: 2003-10-28, 21:43 »
Irma Ridbäcks råd är förnuftigt. Frågan om Släkt och Hävds fortlevnad är ju uppenbarligen en fråga som engagerar många, och som ingalunda verkar färdigdebatterad. Är det verkligen vettigt att försöka få fram ett beslut på höstmötet? Det är ju dessutom god föreningspraxis att inte försöka driva igenom viktiga beslut samtidigt som en nyckelperson (ordföranden!) avgår. Det binder ju verkligen händerna på den tillträdande ordföranden. Och det torde göra det svårt att få verkligt framträdande släktforskare att ställa upp som ordförandekandidater, om föreningens flaggskepp försvinner. Ett beslut i sann demokratisk anda vore att skjuta upp beslutet om Släkt och Hävd till vårmötet, så att alla röster får höras. Då kan ju dessutom styrelsen be om hela medlemskårens synpunkter, och inte bara höra från de relativt få personer som kommer på höstmötet.
Är det förresten någon som vet vem valberedningen tänker föreslå som ny ordförande efter Ian Hamilton?
33
« skrivet: 2003-10-28, 17:09 »
Håkan Widell har på annan plats i Anbytarforum utmanat/uppmanat?? mig att försöka tolka Tom Larssons texter här ovan. Det kan jag visst försöka mig på, men det är nästan omöjligt att tolka lösryckta ord och fraser som här. quatinus kan betyda allt från att till såtillvida som. Servatis är ett perfekt particip i ablativ eller dativ pluralis (betydande räddad, bevarad o dyl) och bör höra ihop med ett annat ord än pancerium, vilket ser ut som ett neutralt substantiv i nominativ eller ackusativ, men det är i så fall ett substantiv som jag aldrig har sett och som inte finns i något av mina lexika. Likaså misstänker jag att susceptina är en felläsning, för jag har aldrig hört ordet, det finns inte i mina lexika, och det tycks bryta mot de vanliga reglerna för ordbildning i latin. Det ser ut som en böjningsform av suscipio = ta upp, ta emot [t ex ett arv]. Resten av frasen betyder: frågande (eller sökande) huruvida Guttorms hustru, salige Peters dotter bör fädernearvets [susceptina]. Någon mening kan man väl utläsa ur detta, men det är inte helt klart.
Ursäkta grammatikrytteriet! ;-) Jag hjälper gärna till med latinska översättningar, i den mån jag kan. Men jag kan faktiskt inte ge särskilt mycket användbar hjälp rörande det som citeras ovan, vilket den något irriterande inledningen till detta inlägg var avsett att illustrera. Om Tom kunde citera längre stycken och dessutom tala om när texten skrevs och var han har hittat den (så kan ju den som är hågad att försöka översätta men behöver mera kontext slå upp den), så lovar jag att göra mitt bästa.
34
« skrivet: 2003-10-27, 14:41 »
Accedentes är plural av presens particip av det latinska verbet accedo (komma till, som Håkan klargör ovan). Ordet betyder alltså, de som kommer till. Vi får ju inte veta sammanhanget (i vilket slags längd finner man uttrycket?), så det är svårt att tolka exakt. Jag skulle säga att det helt enkelt betyder inflyttande. Accedentes vore en naturlig översättning av detta ord.
36
« skrivet: 2002-12-03, 03:27 »
Clyde! Here is what I have about the ancestors of Olof Olsson. I descend from these people in various ways. Another person who descends from Olof Olsson is the world-famous opera singer Jussi Björling. His ancestors were published in Svenska Antavlor IV:6, to which I refer several times below. 1 Olof Olsson. Bosatt i Botåker. Född 1694 Grangärde sn, Dalarna 1). Gift med Kerstin Eriksdotter 1714 Grangärde sn, Dalarna 1). Död 1756 Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 2 Olof Ersson. Mor: 3 Karin Hansdotter. Generation I 2 f Olof Ersson. Bosatt i Botåker. Född 1647 Grangärde sn, Dalarna 1). Gift med Karin Hansdotter 1682 Grangärde sn, Dalarna 1). Död 1714 Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 4 Erik Olsson. Mor: 5 Karin Hansdotter. 3 m Karin Hansdotter. Född 1657 Grangärde sn, Dalarna 1). Gift med Olof Ersson 1682 Grangärde sn, Dalarna 1). Död 1715 Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 6 Hans Nilsson. Mor: 7 Marina Hansdotter. Generation II 4 ff Erik Olsson. Bosatt i Botåker. Född omkring 1616 2). Gift med Karin Hansdotter 1643 Grangärde sn, Dalarna 1). Saknas dock i min avskrift av vigselboken. Död 1670 Botåker, Grangärde sn, Dalarna 1). Begravd 29/5 1670 Grangärde sn, Dalarna 3). Far: 8 Olof Persson. Mor: 9 Malin Ersdotter. 5 fm Karin Hansdotter. Född 29/7 1618 Sunnansjö, Grangärde sn, Dalarna. Gift med Erik Olsson 1643 Grangärde sn, Dalarna 1). Saknas dock i min avskrift av vigselboken. Död 1697 Grangärde sn, Dalarna 1). 6 mf Hans Nilsson. Bosatt i Västansjö. Född 16/11 1628 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna. Döpt 16/11 1628 Grangärde sn, Dalarna 3). Gift med Marina Hansdotter 1657 Grangärde sn, Dalarna 1). Död 1717 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 12 Nils Björnsson. Mor: 13 Karin Hansdotter. 7 mm Marina Hansdotter. Född 1627 Fors, Folkärna sn, Dal 1). Gift med Hans Nilsson 1657 Grangärde sn, Dalarna 1). Död 1690 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). Generation III 8 ff f Olof Persson. Bosatt i Botåker. Född omkring 1580 2). Död 1667 Botåker, Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 16 Uvbergs Peder Olofsson. Mor: 17 Karin Larsdotter. 9 ff m Malin Ersdotter. Född omkring 1589 2). Död 1670 Botåker, Grangärde sn, Dalarna 1). Begravd 25/9 1670 Grangärde sn, Dalarna 3). Far: 18 Erik Andersson. Mor: 19 . 12 mf f Nils Björnsson. Bosatt i Västansjö. Född omkring 1598 2). Död 1651 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna. Begravd 19/1 1651 Grangärde sn, Dalarna 4). Far: 24 Björn Olofsson. Mor: 25 Elisabet Andersdotter. 13 mf m Karin Hansdotter. Från Lågnäset. Född 1601 Sunnansjö, Grangärde sn, Dalarna. Död 1683 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). Generation IV 16 ff ff Uvbergs Peder Olofsson. Bosatt i Västansjö. Död 1631 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna. Begravd 20/2 1631 Grangärde sn, Dalarna 5). Far: 32, 48 Olof Esbjörnsson. Mor: 33, 49 Kerstin Persdotter. Uppges vara far till Olof Persson i Svenska antavlor IV:6 nr 234, ana 3232. 17 ff fm Karin Larsdotter. Död 1632 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna. Begravd 22/7 1632 Grangärde sn, Dalarna 6). Troligen syster till Lars Larsson i Norrbo, Grangärde sn [domb Grangärde ting 5/4 1617]. Möjligen dtr till Lars Nilsson i Norrbo, som nämns 1569-97 [jordebok] o sondtr till Nils Larsson i Norrbo, nämnd 1539-1555 [jordebok]. Svenska antavlor IV:6 nr 234, not 84. 18 ff mf Erik Andersson. Bosatt i Botåker, knekt 1577. Död 1645 Botåker, Grangärde sn, Dalarna 1). En gammal man. Begravd 9/4 1645 Botåker, Grangärde sn, Dalarna 7). Troligen son till hustru Karin i Botåker, första kända invånaren i Botåker, nämnd i skattelängderna 1571-75. Svenska antavlor IV:6, nr 234, not 85. 19 ff mm . Född omkring 1569 2). Död 1629 Botåker, Grangärde sn, Dalarna. Begravd 27/9 1629 Grangärde sn, Dalarna  . 24 mf ff Björn Olofsson. Bosatt i Västansjö. Död efter 1619 1). Far: 32, 48 Olof Esbjörnsson. Mor: 33, 49 Kerstin Persdotter. Enl domb 3/2 1610 hade Björn ägt halvparten i en osmundssmedja, som han sålt till Mats Olofsson i Sunnansjö, Grangärde sn. Källa: Kopparbergs läns renov domb, vol 1 (RA). Svenska antavlor IV:6 nr 234. 25 mf fm Elisabet Andersdotter. Från Norrbo. Generation V 32 ff ff f Olof Esbjörnsson. Bosatt i Västansjö. Nämnd mellan 1562 och 1564 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 64, 96 Esbjörn Olofsson. Han var delägare i Björkehyttorna i Grangärde sn, som brukades av tre bergsmän från Norrbo och fem bergsmän från Västansjö. Källa: Dalarnas landskapshandlingar 1562:16, 1563:7 O 1564:14. Svenska antavlor IV:6 nr 234, not 91. 33 ff ff m Kerstin Persdotter. Nämnd 1571 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). Far: 66, 98 Peder. 48 mf ff f Olof Esbjörnsson. Se 32. 49 mf ff m Kerstin Persdotter. Se 33. Generation VI 64 ff ff ff Esbjörn Olofsson. Bosatt i Västansjö. Nämnd mellan 1546 och 1555 Västansjö, Grangärde sn, Dalarna 1). 66 ff ff mf Peder. 96 mf ff ff Esbjörn Olofsson. Se 64. 98 mf ff mf Peder. Se 66. Källor 1) Svenska antavlor IV:6, nr 234 2) Åldersuppgift 3) Grangärde kyrkoarkiv C:1 4) Grangärde kyrkoarkiv C:1, f. 147v 5) Grangärde kyrkoarkiv C:1, f. 140r 6) Grangärde kyrkoarkiv C:1, f. 140v 7) Grangärde kyrkoarkiv C:1, f. 145v Grangärde kyrkoarkiv C:1, f. 139r
37
« skrivet: 2002-11-10, 17:07 »
Pridie betyder dagen före, så 14 maj är riktigt.
38
« skrivet: 2002-10-18, 15:58 »
Ojdå! Godshandlare i citatet ovan ska vara godsägare. Fingrarna slinter.
39
« skrivet: 2002-10-18, 15:50 »
Jag är intresserad av hästexport, framför allt i Tyskland under första världskriget. Det var tydligen något man kunde tjäna pengar på. Erik Lindorms bokfilm Ett folk på marsch 1914-1932 (Stockholm 1958), s. 29, reproducerar en tidningsnotis om att hästexport förbjöds 1915: Jordbruksdepartementet har sedan länge varit överhopat av ansökningar från godshandlare, hästhandlare, agenter ... om tillstånd att få exportera hästar. Jag har sett mig om litet i historisk litteratur, men inte kunnat hitta något om hästexport vare sig under världskriget eller strax efter.
40
« skrivet: 2002-10-12, 18:05 »
Jag är intresserad av en släkt Sund som förekommer i Nora bergsförsamling, Örebro län. Anders Sund var smed och torpare i Belgsjöbodar. Han var född 23/3 1798 och dog 3/4 1837. Jag har noterat, för snart tjugo år sedan, att han var son till Hans Sund, född 14/6 1759 i Körartorpet, Knista, vilken i sin tur skall vara son till Erik Hansson. Exakt vad jag menade med noteringen om Hans' födelseort begriper jag inte idag, och de relevanta källexcerpterna kan jag idag (efter ett antal flyttningar) inte hitta. Vid tillfälle ska jag försöka reda ut det hela, men jag undrar, tills vidare, om någon har stött på denna släkt i sin forskning.
41
« skrivet: 2002-10-10, 23:18 »
Jag håller med Peter, men vill också lägga till att du kan kolla i Ludvika, som var kapell under Grangärde men med egen kyrkobokföring vid denna tid. Det händer att personer med Grangärde som födelseort var födda i Ludvika.
Enligt min erfarenhet är det nog mer brister i Norrbärkes kyrkobokföring än i Grangärdes vid denna tid. Jag menar att datum kan vara fel.
42
« skrivet: 2002-10-09, 23:55 »
Porträttfynd är en förnämlig ny avdelning av Rötter. De som har planerat och genomfört den är hedrade både av själva id?n och det utmärkta genomförandet. Jag har börjat skicka in en del av de bilder jag har skannat.
Med förhoppningen att redaktionen uppskattar kommentarer och förslag tänkte jag dela med mig av det som jag har tänkt på när jag har använt Porträttfynd de senaste dagarna. En del punkter kan kanske vara värda att diskutera. Jag vill betona att Porträttfynd är alldeles utmärkt precis som det är, men man kan ju alltid diskutera ytterligare förbättringar.
1. Ägare: jag har inte fyllt i denna ruta, av den enkla anledningen att de porträtt jag hittills har skickat in ägs av åldriga släktingar. Det är ju ibland en grannlaga uppgift att övertyga släktingar om att dela med sig av fotografier, och de allra flesta vore nog inte så pigga på att få telefonsamtal och brev från andra ivriga forskare. Jag har ingen bra id? för hur man ska komma runt detta. Kan man kanske skriva något som Alrik och Edla Johanssons fotoalbum, privat ägo, så vet läsaren i varje fall vilka foton som kommer från samma album. Och en vacker dag kanske albumet har kommit i en forskares ägo, och man kan meddela detta.
2. Jag har många foton från K. Edr?ns atelj? i Smedjebacken. Jag vet att Edr?ns glasplåtar finns bevarade hos hembygdsföreningen där (med uppgift om beställaren av varje bild). Denna information borde ju vara intressant för läsarna. Kan man lägga till en funktion där man kan kommentera inte bara enskilda foton utan också atelj?er? Det vore ju en stor kulturgärning att kartlägga om glasplåtar finns bevarade. Det är också mycket annat som man skulle kunna informera om (verksamhetstid, fotografernas identitet, osv.)
3. Och slutligen: kan man tänka sig att Förbundet (som ju tycks ha gott om pengar) också aktivt samlar in skannade bilder. Man kan tänka sig att detta går att göra på två sätt: dels genom att Förbundet skannar bilder från album (eller glasplåtsarkiv) som det lyckas låna från institutioner, släktforskarföreningar och hembygdsförening. (Jag läste någonstans att förbundet nyligen har skaffat sig en scanner.) Ett annat sätt vore att försöka locka släktforskar- och hembygdsföreningar att skanna sina samlingar och göra dem offentligt tillgängliga genom Porträttfynd. (Nog kan vi väl sedan tillåta dem att ta ett rimligt pris för en bildfil med större upplösning.)
Detta som några tankar om hur man kan vidareutveckla ett redan utmärkt projekt.
43
« skrivet: 2002-10-09, 23:31 »
Det är dåligt med bördigt jordbruksland i byarna kring sjön Rämen (som ligger ovan den s.k. högsta kustlinjen ovanför vilken jordmånen vanligen är dålig för jordbruk). Jag tror huvudnäringen för de flesta som var bosatta kring Rämen var bergsbruket och dess binäringar, men det är klart att de flesta också odlade någonting. Många inbyggare kallas bergsmän i kyrkobokföringen fram till ca. 1810 och sedan kallas deras barn och barnbarn (som bor kvar kring Rämen) kolare, dagkarlar och arbetare. Det verkar som om bruksnäringen där drabbades hårt av bruksdödens konjunkturer med följden att familjerna blev fattigare.
Min mfm:s anor kom nästan samtliga från detta områda. Vad hette din mmm och hennes föräldrar?
44
« skrivet: 2002-10-02, 01:36 »
Hjärtligt tack för hjälpen!
Anders
45
« skrivet: 2002-09-29, 02:03 »
Det är frestande att starta en diskussion i en tom socken (tack Peter!):
Skulle någon vänlig själ kunna slå upp i födelseboken vilka som var föräldrar till: Albert Edvin Fisk, född 14 november 1901 i Grängesberg. (Han dog 1987, också i Grängesberg).
Hälsningar
Anders Winroth
46
« skrivet: 2002-09-21, 17:56 »
Vibberbo ligger i Söderbärke socken, så fråga där! (Jag känner tyvärr inte till något om dessa människor, men jag är intresserad av alla byarna, inklusive Vibberbo.)
Hälsningar
Anders
47
« skrivet: 2002-09-17, 05:02 »
Kjell Vadfors har ju lagt ned ett enormt arbete på sina byalängder. Det är närmast tragiskt att han inte talar om hur han har kommit fram till de uppgifter han publicerar.
Det är sant att byalängderna kan vara mycket nyttiga, om de används på ett förnuftigt sätt. De kan fungera som ett kvalificerat register till kyrkobokföringen. Mycket få personer som dog i Grangärde mellan 1710 och 1717 har noterats som döda i bevarade husförhörslängder, men Vadfors har ju gått igenom dödboken och fört upp de allra flesta under respektive by. Likaså i Norrbärke för en ännu längre period. Och i båda socknarna för perioden innan husförhörslängderna har börjat.
Jag använder själv byalängderna för att hitta till rätt sida i kyrkobokföringen, när det inte är så lätt att hitta den sidan, och detta är ju en god tjänst Vadfors har gjort oss alla som forskar i Grangärde och Norrbärke.
Han har ju genom sina domboksreferat (som dock ibland innehåller väl många felläsningar) också gjort det lättare att närma sig domböckerna för att leta efter en specifik uppgift.
Däremot använder jag aldrig Vadfors för uppgifter som jag inte kan verifiera i källorna. Att han har gjort sig skyldig till en del skrivfel och missuppfattningar är ju inte så konstigt eller märkvärdigt; det gör vi alla. Betydligt värre är att han gör sig skyldig till åtskilliga metodfel, som jag inte hade väntat mig hos en forskare med så mycket erfarenhet.
Jag har under sommaren gått igenom de flesta av mina förfäder i Norrbärke och Grangärde i Vadfors byalängder. Jag lade märke till många mycket svagt underbyggda eller direkt felaktiga slutsatser. Om en Nils Andersson efterträder en Anders Nilsson i skattelängderna (jag talar om tiden före kyrkobokföringen), drar Vadfors sig inte för att dra slutsatsen att Nils var son till Anders. Vi vet ju från ägarlängderna på gårdar i senare tid att det inte alls var ovanligt att en person med rätt patronymikon efterträdde sin svärfar, eller sin morbror, eller t o m en obesläktad på en gård. Det måste väl ha kunnat hända på 1500-talet också. Om patronymikonet inte stämmer verkar Vadfors slutsats bli att Nils Andersson efterträtt sin svärfar. Detta är ju nästan helt godtyckligt. Finns det domboksnotiser som styrker dessa slutsatser har Vadfors i varje fall inte tagit med dem i sitt publicerade material, och jag känner inte till dem från annat håll.
Detta bara som ett exempel. Jag skulle kunna framför flera.
Man kanske inte ska kritisera Kjell Vadfors för att understundom ha gjort fel - han är ju själv medveten om den saken. Han borde veta bättre än att använda tvivelaktiga metoder, men det är ju lätt att säga. Vad som väl måste betraktas som klandervärt är dock att han inte har talat om hur han har kommit fram till de slutsatser han sprider. Detta gör det mycket svårt att kontrollera om uppgiften är riktig utan mycket omfattande arbete. Uppgifterna är tillräckligt ofta fel för att man inte ska kunna lita på dem utan vidare.
Den kloke användaren av Vadfors byalängder använder dem som en ingång till svåråtkomligt källmaterial. Om forskaren inte kan bekräfta hans uppgifter i materialet gör man klokast i att lägga dem åt sidan, tills vidare, om man nu har några som helst ambitioner om att samla säkra uppgifter i sin släktforskning.
48
« skrivet: 2002-08-13, 03:50 »
Ett gammalt nummer av Västerbergslagens släktforskares tidskrift Släktforskaren (nr. 10, 1984? Jag har inte tillgång till tidskriften) innehåller som läsövning en sida ur Grangärde församlings dödbok 1710. På denna sida finns flera danska krigsfångar som dött. Tydligen var de inkvarterade i Grangärde.
49
« skrivet: 2002-08-09, 15:29 »
Ni tror inte att det kan röra sig om födoråd? Hur gammal är personen det gäller?
50
« skrivet: 2002-08-05, 21:29 »
Jag skulle tro att Peter hade rätt den 3 augusti, men att det står Feria 1 pascatis, alltså med den grekiska formen av ordet för påsk. Uttrycket skulle alltså syfta på påskdagen. Ordet feria används väl egentligen bara i sammanhang med påsk, pingst och jul. Vid helgondagarna föredras die.
Hälsningar, Anders
51
« skrivet: 2002-08-03, 15:35 »
Såhär dagen efter undrar jag om det inte är ordet umquam (eller möjligen numquam) som döljer sig bakom munugum (alltså i stället för nimirum som jag föreslog igår som en ren nödlösning). Då skulle man byta ut övermåttan mot någonsin i översättningen.
Kan detta och/eller förslagen ovan stämma med vad som står?
Jag har några id?er om vad notisen skulle kunna betyda, men jag avstår från att spekulera tills dess att vi är mer säkra på vilka bokstäver som står i texten.
Anders
52
« skrivet: 2002-08-02, 16:39 »
Hej Margith!
Svårläst verkar det vara, och det är (i varje fall för mig) omöjligt att tolka latinet så länge det är så många bokstäver som är fellästa. Jag skulle kunna föreslå: Dräng nullo (??) constitutus et dubito an nimirum sit consociaturus, alltså Dräng försedd med ingen (??), och jag tvivlar huruvida han kommer att förena sig övermåttan. Detta verkar ju inte vettigt, och förmodligen skall några ord läsas annorlunda än vad jag föreslagit. Men förslaget kan kanske hjälpa i läsningen. Ordet som jag markerat med frågetecken (som du läser Pul) borde vara ett ord i ablativ och sluta på en vokal (helst a e i o) kan det stämma? Har du (eller någon annan) kanske möjlighet att scanna notisen så vi kan alla hjälpas åt att läsa.
Hälsningar
Anders
53
« skrivet: 2002-07-24, 11:57 »
Hej Micke!
Visst skulle jag kunna skriva en handlingsplan för projektet, men jag tycker det vore mycket olämpligt att ha två olika uppsättningar med instruktioner. Om en del följer förbundets officiella instruktioner och en del följer mina inofficiella, blir ju resultatet ett enda sammelsurium. För övrigt skulle jag aldrig dra igång ett projekt som Namn åt de döda, utan skulle istället propagera för ett projekt med betydligt större mervärde.
I projektets ledning finns tydligen inga önskemål om att säkerställa projektets kvalitet. Ordföranden skiver ovan att projektledningen redan har tagit till sig många av de tankar och synpunkter som bl.a. Anders Winroth har lämnat. I så fall har ändringarna på webbsajten varit så diskreta att jag inte märker dem. Intrycket är fortfarande amatörmässigt där det är viktigare att det går fort än att det blir rätt. Jag gissar att det gått prestige i det hela, vilket är sorgligt eftersom alla vi släktforskare har sådan oerhörd nytta av Dödboken, och kommer att kunna ha ännu större nytta av den kompletterade Dödboken, fastän vi vet att vi ger oss ut på ett gungfly med de nykompletterade uppgifterna. Man har valt att inte bygga in kvalitetskontroller i själva projektet, vilket annars är gängse praxis för stora inmatningsprojekt. Det mesta kommer att bli rätt, men ingen kommer att kunna garantera att ens 99 % är rätt.
54
« skrivet: 2002-07-16, 12:14 »
Styrelsen har nu fattat ett beslut om att göra kvalitetsutredningen tillgänglig för alla via internet.
Kanske det är dags för ett beslut om vad som kan göras för att rätta till tveksamheterna i planeringen av projektet Namn åt de döda? Detta är ju också en fråga om kvalitet.
55
« skrivet: 2002-07-16, 12:11 »
Jag applåderar styrelsens beslut, och ser fram mot att läsa kvalitetsutredningen.
För övrigt stöder jag Urbans förslag om en kvalitetsförening. Jag tror det finns behov av ett forum där dessa frågor kan diskuteras.
56
« skrivet: 2002-07-14, 12:01 »
Jag håller helt med Urban Sikeborg. Att göra om stödjande medlemmar till prenumeranter är dålig marknadsföring. Den rationelle konsumenten Urban talar om kommer nog att undra om det man får är värt priset. Det framgår ovan att utgivningen av Släkthistorisk Forum och Svenska Antavlor ger en vinst på 1,1 miljoner kronor (se Jan-Christer Strahlert 10 juli; minus porto, ska det väl vara?) medan produkterna kostar bortemot 700 000 att producera. Om förbundsstyrelsen sätter prenumerationspriset till detsamma som det stödjande medlemsskapet har kostat kommer alltså omkring 60 % av det som man betalar att gå till annat än det man får, dvs till arvoden, Amerikaresor och andra förbundsangelägenheter. Det borde väl förbundets medlemmar, dvs föreningarna, betala? Kan en ideell förening över huvud taget ta ut sådan vinst på produkter som säljs? Och kommer folk att vilja betala ett sådant överpris? Men jag oroar mig förmodligen i onödan, för förbundsstyrelsen kommer väl att sätta prenumerantpriset på en nivå som reflekterar vad produkterna kostar.
Att andra än föreningar inte får ladda ned kvalitetsutredningen är väl för att hålla oss stödjande medlemmar på plats. För övrigt verkar förbundsstyrelsen inte vara särskilt förtjust i att diskutera kvalitetsfrågor, vilket jag erfarit efter mitt inlägg (i ShF) om det dåligt planerade projektet Namn åt de döda.
57
« skrivet: 2002-07-10, 15:04 »
Mikael! Vi är, som du säger, i stort sett överens. Du frågar varför jag fortfarande tycker att man ska vänta med att registrera döda, om man nu har kompetensen att göra det ordentligt med bra källor. Registrera kan man väl göra, men jag tycker vi ska vänta med att skicka något till förbundet tills dess att förbundet ger något ordentligt, rakt besked om hur man planerar att säkra resultatens kvalitet. Ordförandens svar till mig i ShF var ju mest snömos. Och sedan har vi inte hört mycket. Jag undrar, t ex, fortfarande vad de två kontroller som skall göras på materialet (enligt Rosvall i ShF) kommer att vara. Varför står gravstenar och tidningar kvar i källförteckningen? I det amerikanska arbetet med att skriva in Census på internet ( http://www.us-census.org/inventory/inventory.htm) korrekturläses ju allting av en annan forskare. Så omöjligt kan det inte vara att ordna även här. Låt vara att det finns betydligt fler amerikaner and svenskar, men deras material är ju också så mycket större.
58
« skrivet: 2002-07-10, 10:57 »
Jan-Christer undrar hur förbundets ekonomi kommer att bli i framtiden, om förbundsstämman tar bort möjligheten för förbundet att ha stödjande medlemmar. Det är väl ekonomin som är kärnpunkten. Förbundet har varit för framgångsrikt. Det har lockat för många medlemmar (stödjande såväl som föreningar). Det har varit framgångsrikt med att publicera en rad högklassiga publikationer som medlemmarna faktiskt är intresserade av. Förbundet har blivit en riksförening för släktforskning. Det bästa sättet att komma till rätta med detta är att avskaffa det stödjande medlemsskapet. På det sätter kommer förbundet att bli mindre och ha mindre möjligheter att göra saker som är bra för släktforskare. Och det är det som är meningen.
59
« skrivet: 2002-07-09, 09:21 »
Jag är inte inblandad i någonting förbundet gör eller har gjort. Jag förstår inte varför du ifrågasätter detta.
Vad jag hela tiden har propagerat för är att kompletteringen bör ske på ett sådant sätt att det finns garantier för att inga nya fel uppstår. Har du något emot detta?
60
« skrivet: 2002-07-08, 10:18 »
Tack, Mikael, för informationen om personnumret som inte stämmer. Det ser ju onekligen graverande ut! Jag undrar hur förbundets projekt kommer att hantera detta fall och andra liknande.
Arne: Du skriver, helt riktigt, att sannolikheten att två personer skulle vara födda samma dag dö samma månad i samma församlingen är liten. Den är liten, men inte obefintlig, i stora församlingar där det dog hundratals personer varje månad. Det finns så många risker för att det blir fel i detta projekt att ju fler man kan eliminera desto bättre. Personnumret är den enda något så när fasta punkten i sammanhanget, så varför inte hålla sig till den?
61
« skrivet: 2002-07-07, 21:57 »
Ulf Berggren har skrivit ett tänkvärt och balanserat inlägg, trots att han tycks tillhöra det gamla gardet och har besjungits av baron Ramel.
Han skriver att detta forum inte lämpar sig för debatter om förbundet, eftersom de urartar. Låt oss se till att han får fel i denna spådom! Låt oss diskutera sakfrågor och åsikter, inte kommentera de personer som framför åsikterna.
Ulf, jag tycker faktiskt inte att det finns någon anledning att ifrågasätta det rimliga i att ordföranden utnyttjar sin ansvarigutgivarroll till att lägga in ett sådant svar [till Elisabeth] bland veckobreven. Det är väl inget konstigare än att DN:s chefredaktör i ledaren i dagens tidning går i svaromål mot annonsen som Danskt Folkeparti har satt in i tidningen. Sedan kan ju debatten fortsätta här, som ju flera också har gjort. (Själva starten på debatten ser dock för mina ögon ut som ett klumpigt försök att kompromettera Elisabeth Thorsell. Det spelar ingen roll, längre, för viktiga frågor har diskuterats sedan debatten startade.)
Jag är inte säker på om det var bättre förr eller sämre. Förbundet har ju i varje fall varit en mycket lyckad skapelse, med alla sina verksamhetsgrenar. En vanlig gräsrot märker kanske mest av alla dessa nyttiga och intressanta publikationer (inklusive Rötter), och de fortsätter ju att komma ut, så på den fronten finns ingen anledning att klaga. ShF har fått ny redaktör, och jag tycker att han gör ett bra jobb, precis som jag tycker att den förra också gjorde ett bra jobb. De är bra på olika sätt.
Det som verkar vara nytt i förbundet är att den nuvarande ordföranden Ted Rosvall har en annan ledarstil än tidigare ordföranden, vilket verkar har retat somliga. Stilen behöver dock inte vara sämre bara för att den är annorlunda. Tidigare ordföranden tycks ha sett sig som allmänt sammanhållande personer (nästan galjonsfigurer), som inte lägger sig i förbundets verksamhet så mycket, utan låter andra kläcka id?er och genomföra dem. Detta leder ju ibland till att förbundets riktning kan tyckas oenhetlig och förvirrad. (Ett relativt oförargligt exempel är att en församlings läns- eller landskapstillhörighet anges på olika sätt i olika publikationer!) Ted föredrar en ledarstil, där ordföranden är den som verkligen leder förbundets verksamhet, även i en del detaljfrågor. Detta ger ju förbundet en betydligt mer enhetlig framtoning, och det följer en rakare kurs. Det är då helt följdriktigt att nästa års styrelse inte har så lång erfarenhet (behövs inte) som styrelsen för ett par år sedan. En del föredrar den ena ledarstilen, andra föredrar den andra ledarstilen, och det är väl inte så mycket att orda om. Båda ledarstilarna har ju bevisligen fungerat väl i olika organisationer.
62
« skrivet: 2002-07-02, 16:46 »
Micke!
Du berättar om flera fall du har hittat där dödskivan helt enkelt har fel uppgift, t o m om kön. Sådana saker måste man ju noggrant analysera, dels för att rätta till dem och dels för att man behöver känna till dem för att utöva källkritik mot dödskivan. Jag tror det är fler än jag som skulle vara intresserade av att se i vilka fall dödskivan inte är att lita på. Så om du skulle kunna tala om vad det står på dödskivan respektive i dödboken (eller den källa du använt), så skulle jag vara mycket tacksam.
Sedan skulle det vara intressant att höra vad förbundet tänker göra åt dylika fall när den nya upplagan av dödskivan publiceras.
63
« skrivet: 2002-07-02, 16:06 »
Hej!
Jag håller med Tord och Micke att det är märkligt att det har varit så litet öppen debatt kring planerna på att komplettera Sveriges dödbok 1950-1999. Projektbeskrivningen lider av många brister (som jag påtalade i ShF 3/02). Förbundsordföranden Ted Rosvalls svar på min kritik inger inte precis förtroende för förbundets sätt att sköta projektet.
Det var i och för sig trevligt att se att Ted Rosvall håller med om många delar av min kritik. Varför har då inte förbundet reviderat utformningen av anvisningarna till medarbetarna? De arbetar ju i alla fall frivilligt och oavlönat, och det minsta förbundet är skyldiga dem är att projektet utformas på ett sådant sätt att slutprodukten håller högsta kvalitet. En god början vore att bara godkänna källor som innehåller personnummer.
Ted Rosvalls svar innehåller ett par egendomligheter som jag känner mig manad att kommentera.
Ordföranden delar inte min oro för att personer kan förväxlas om man inte koncentrerar sig på personnumren. ”Hur många individer kan rimligen vara födda samma dag och i samma församling samt också avlida på samma dag och i samma församling” frågar han. Detta är ett märkligt uttalande. Vår ordförande (som dock har ingått i gruppen som arbetat fram projektbeskrivningen) måste väl ändå känna till att för personer som avled före 1961 finns inget exakt dödsdatum på dödskivan? Och att ingen födelseort anges för personer som avled före november 1970? Rosvalls fråga borde formuleras: ”Hur många individer kan rimligen vara födda samma dag samt också avlida i samma månad och i samma församling?” Det är ju knappast något märkvärdigt att två exakt jämgamla personer skulle avlida under samma månad i samma församling. Omkring 6000 personer avled varje månad under femtiotalet.
Ted Rosvall lugnar oss alla med meddelandet att alla uppgifter kommer att bli ”föremål för noggrann kontroll vid åtminstone två tillfällen innan de läggs samman med de ursprungliga databaserna”. Det skulle vara betydligt mer lugnande om Rosvall kunde tala om hur denna kontroll kommer att ske. Mot vilka källor ska uppgifterna ”vid åtminstone två tillfällen” kontrolleras? Jag håller helt med Carins idé att en annan person borde korrekturläsa vad den ursprungliga medarbetaren bidragit med.
Det skulle förresten vara roligt att få veta hur förbundsordföranden definierar en primärkälla. Det största felet med dödskivan tycks, enligt Rosvall, vara att den grundar sig på databaser som ”en gång i tiden har knappats in av mänskliga fingrar”. Jag undrar vilket slags fingrar som har framställt primärkällor?
Av de olika inläggen hittills på denna sida tycker jag det verkar som att planeringen av Namn åt de döda gått litet väl snabbt. Rosvall skriver att det tog tid att få klarhet i sekretessbestämmelserna. Jag undrar om det inte har gått litet väl fort i att få igång projektet.
Jag har inte avrått från att delta i projektet Namn åt de döda. Däremot har jag uppmanat ”Sveriges släktforskare och släktforskarföreningar att inte bidra till projektet ... förrän Förbundet har skapat en genomtänkt projektplan som garanterar kvaliteten.” Detta har ännu inte skett. Jag står alltså fast vid vad jag har sagt: Bidra inte till detta ogenomtänkta projekt, som inte är bra för förbundets rykte. Kräv att förbundet ger ordentliga besked om hur man ska ge rätt namn åt de döda!
64
« skrivet: 2002-04-19, 14:44 »
Hej! Som alltid med namnfrågor rekommenderar jag Sveriges medeltida personnamn på internet ( http://www.dal.lu.se/sofi/smp/smp.htm). Där finns tre Alfrid förtecknade från medeltiden, fast två av dem verkar vara felskrivningar. Där diskuteras också namnets möjliga etymologier.
65
« skrivet: 2002-04-18, 13:24 »
Jo, det verkar rimligt. Det sätt som Lars Thoreri Bilichius och Lars Thorori nämnes på s. 398 i protokollet bevisar ju att det fanns ytterligare en präst som hette Lars Thoro/eri. Man kan ju bara gissa vilken av dem som nämnes i det protokoll som jag hjälpte dig att översätta, men jag håller med Lotta att det är troligare att den torterande LT är samme som löparen LT, inte kh i Mariestad.
Löparen LT borde finnas i flera källor, om man nu bara kan hitta dem, vilket skulle kunna göra saken säkrare.
66
« skrivet: 2002-04-16, 15:10 »
Hej igen Sari!
Jo, det är Växjö stift, Västbo kontrakt. Men jag har sökt efter Lars Thoreri (om det är honom du skulle slå upp) där idag och inte hittat honom. Se mitt svar under Språk, ord och namn: Latin: Latinska ord.
67
« skrivet: 2002-04-16, 15:07 »
Sari!
Jag har nu varit på Biblioteket och tittat på protokollet och på herdaminnena. Jag tycker inte längre att det finns någon anledning att tvivla på LT:s identitet, som jag gjorde i mitt senaste meddelande. Han är helt säkert identisk med kyrkoherden i Mariestad, och jag tror du har helt rätt när du föreslår att Westbo är fel för Vadsbo. En god emendation, som språkforskarna säger när de inte vill erkänna att det rör sig om en gissning.
Mariestad ligger i och för sig fortfarande inte i Vadsbo härad, men det är ju lätt att tänka sig (som jag föreslog tidigare) att det syftar på ett kontrakt eller något annat. (Det är ju inte lätt att utläsa ur Skaras gamla herdaminne vad kontrakten hette på 1600-talet.)
Det där med avsättningen behöver man nog inte ta så allvarligt. Det är många som genom årets lopp avsatts eller dömts till döden eller så, utan att det har fått några större konsekvenser. Domen kan ha ändrats senare, i riksdagen eller av högre instans. (Det skulle vara intressant att efterforska om det finns något i riksregistraturet om den här affären.) Uppenbarligen hade LT vägrat låta sig avsättas; varför skulle hans superintendent annars ta upp saken i riksdagen? (Just det, hans superintendent; jag hade glömt att norra Västergötland faktiskt hörde under superintendenten i Karlstad vid denna tidpunkt, och jag har ingen referenslitteratur hemma.)
68
« skrivet: 2002-04-15, 23:19 »
Hej Sari!
Nej, städer ingår (normalt) inte i härad utan står utanför. Om man slår på Mariestad i, t ex, Rosenberg står det ingenting om vilket härad staden tillhörde. Städer hade ju (normalt) sin egen särskilda rättskipning, och häradet var ju i grunden en judiciell indelning.
Sedan är det ju klart att häradsnamn kan användas på andra sätt än de rent formella (även som namn på kontrakt, prosterier), och då kanske man kan säga att städer ingår i härader.
Men eftersom det är så mycket som inte stämmer i notisen med den Lars Thoreri som var kyrkoherde i Mariestad, så undrar jag om det helt enkelt kan röra sig om en annan präst med samma namn. Västbo härad ligger ju i västra Småland (kring Gnosjö), så det kanske kunde vara id? att kontrollera lämpligt herdaminne.
Jag undrar också vad superintendenten i Karlstad har med saken att göra. Varken Mariestad eller Gnosjö ligger ju särskilt nära hans stift.
69
« skrivet: 2002-04-15, 20:20 »
Hej Sari!
Jag tror du uppfattar det hela alldeles rätt. Prästen har tydligen tagit på sig själv att prygla någon som han tyckte förtjänade det, utan att vänta på en domstols dom. Om prästen sedan inte drabbades av det straff som här föreskrives är det väl egentligen inte så konstigt. Det var knappast ovanligt att folk dömdes med definitiva fraser (för evigt och utan hopp om återinsättande) och domen senare ändå upphävdes.
Det är dock en sak som förbryllar mig. Du skriver att LT var kykoherde i Mariestad, men protokollet skriver att han var i Västbo härad. Detta kan ju vara felskrivet för Vadsbo härad, men Mariestad var ju en stad och låg alltså inte i något härad. Jag undrar om det kanske gäller en annan präst än kyrkoherden i Mariestad. Har du sett efter i Skara stifts herdaminne om det finns någon annan med samma namn?
70
« skrivet: 2002-04-14, 22:14 »
Sari, såhär tolkar jag det hela:
År 1650, på riksdagen i Stockholm, den 30 octobris rådfrågade sigh hos venerand.consistorium comitale vördnadsvärda hovkonsistorium herr superintendent uti Carlstadh, om den prästmannen uthi Westboo härad Lars Thoreri benämnd, vilken för en ganska (grof execess) den han begått hadhe är (tam officio quam beneficio priveradt avsatt såväl i avseende till tjänsten som till lönen) åter skule restitueras? Tå consistorium denne casum fall och wederstygglige gärning omständeligen hadhe hört, och förnummet huru han emot sitt ämbete, hade fallet whti bödelens, och sin nästa, som än tå inthet lagwunnen war, så omänskeligen pinjt och torquerat torterat, att han därigenom illa lötter, och till sitt arbetes och nhärings medel mheenför worden
är;kunde det icke annorlunda här utinnan (sententiera) döma, än att han wäll förskött haver in (perpetuun et absque omni spe restitutionis) för evigt och utan hopp om återinsättande, blifwa uthi samma (privation) berövande (alltså att han blivit av med tjänsten). Actum ut supra. Givet som ovan
Ingen trevlig historia, alltså. Vet man vad han hade gjort och varför?
71
« skrivet: 2002-04-04, 18:04 »
Stefan,
Alla medeltida gravstenar skall finnas (med bilder) i Sölve Gardells bok Gravmonument från Sveriges medeltid (Stockholm 1945-1946). Du kanske kan hitta din gravsten i denna bok, om inte Gardell har missat den.
72
« skrivet: 2002-03-31, 14:51 »
Niclas, Jag är glad att vi är överens om tolkningen av Smolandi Upsalienses. Jag kan bara tillägga att jag tror att du har alldeles rätt när du säger: promotion i den betydelse som nämns i Smolandi Upsaliense angående Johan Barck (d.y.)( ...och måste då avge en skarp obligation att icke söka förtidig promotion) har jag tolkat ss tjänst, dvs någon utnämning. Den skarpa obligationen verkar ju inte ha hjälpt, eftersom han redan ett år senare blev kyrkoherde.
Såvitt jag begriper måste man vara prästvigd för att tjänstgöra som kaplan eller komminister. En del adjunkter verkar dock inte ha varit prästvigda.
Jag tror inte att man under 1600-talet behövde akademisk utbildning (vid ett universitet, alltså) för att få bli prästvigd. Det räckte att ha studerat vid ett gymnasium. Intressant läsning om prästers karriärer finns i en inledning i den del av Strängnäs stifts herdaminne som behandlar obefordrade präster. Sedan kan man ju läsa igenom ett antal prästbiografier i vilket herdaminne som helst för att få en känsla för vad deras typiska befordringsgång kan ha varit.
73
« skrivet: 2002-03-29, 10:18 »
Niclas skriver: Min källa är P. Wilstadius i Smolandi Upsalienses del 3, nr 929, som nämner att Johan Johannis Barck promoverades den 2 juli 1665. Detta referat är felaktigt. Wilstadius skriver att Barck prästvigdes detta datum. Prästvigning och promovering är två helt skilda saker. Jag gjorde ett inlägg i denna debatt därför att jag är intresserad av prästmäns utbildning och karriär. Jag inser nu att de litteraturreferat som väckte mitt intresse var direkt vilseledande.
74
« skrivet: 2002-03-25, 08:29 »
Niclas skriver: Kyrkoherdetiteln uppbar man efter en längre tids prästtjänstgörande, inte innan man ens erhållit sin akademiska promotion.
Detta måste väl vara fel. Enligt min erfarenhet var det en mycket liten minoritet inom prästerskapet som var promoverade magistrar. Det kan man ju också se om man bläddrar igenom något 1600-talsherdaminne. De flesta som studerade på universiteten nådde aldrig magisterexamen. Något krav att vara magister för att få en kyrkoherdetjänst fanns inte, såvitt jag vet. Däremot fanns en låg åldersgräns (30 år tror jag).
Detta är ju (delvis) en bisak i sammanhanget, men det är en intressant omständighet av allmänt intresse.
75
« skrivet: 2002-03-16, 10:28 »
Hej Gunlög!
Hjärtligt tack för hjälpen med kyrkböckerna. Synd att även du inte hittar någon annan Anders Andersson än han från Högfors. Tyvärr talar Söderbärke dödbok inte om i vilken by han var född. Lustigt nog upplyser den om hans andra hustrus födelseby i Stora Skedvi socken, men inte om hans!
Söderbärkes dödböcker har ofta fel födelseår även för personer födda inom socknen, så det är väl antagligen det som har hänt här. (38 år verkar ju litet gammalt för ett första gifte, men det är ju ingalunda ovanligt.) Jag har ännu inte hittat någon av vigselnotiserna eller hustrurnas dödsnotiser, så det kan finnas andra vägar att hitta honom.
Bästa hälsningar
Anders
76
« skrivet: 2002-03-13, 20:06 »
Jag söker efter förfäder (och andra släktingar) till Anders Andersson, född 1675 i Skinnskatteberg och död 2 april 1737 i Söderbärke.
Födelseåret och -orten anges i hans dödnotis (Söderbärke kyrkoarkiv F:2). Där framgår också att han 1713 gifte sig med Sara Persdotter från Säter och efter hennes död åtta år senare gifte om sig med Anna Andersdotter.
Jag har sökt igenom Skinnskattebergs dopbok från 1675 och hittade endast en Anders Andersson (men jag måste erkänna att jag inte tyckte SVARs mikrokort var särskilt tydliga eller lättlästa). Han döptes 1 advent 1675 och var son till Anders Andersson i Högfors. När jag följer honom framåt i husförhörslängderna verkar han dock inte vara rätt person. I Skinnskattebergs kyrkoarkiv AI:3, s 200, anges att han var gift med en Margareta Andersdotter.
Om någon som är mer erfaren än jag i att forska i Skinnskattebergs äldsta kyrkoböcker kan identifiera den Anders Andersson som dog i Söderbärke 1737 vore jag mycket tacksam.
77
« skrivet: 2002-02-01, 12:10 »
Jag vet tyvärr ingenting om de släkter Winroth som Erik och Ulf diskuterar här [under Smedsläkter / moderators anm.]. Jag skulle dock vilja berätta, när nu denna rubrik finns på Anbytarforum, att min släkt Winroth härstammar från gruvarbetaren vid Garpenbergs gruva i Dalarna Karl Fredrik Norgren, som omkring 1890 tog namnet Winroth. (Han tog namnet utan synbar anledning, alltså ingen anknytning till något ortnamn på Vin- eller så, inte ens flera generationer tillbaka). Jag har rett ut hans ättlingar, åtminstone delvis, och delar gärna med mig till den som är intresserad.
78
« skrivet: 2002-01-20, 11:47 »
Har någon forskat i 1600-talets borgarsläkter i Köping? Jag söker uppgifter om släkterna Sävenbom (många olika stavningar, inkl. Sefwenbaum) och Wendelin, borgaren Hans Rotter och Christian Bredenberg, m fl. Jag känner till Elgenstiernas matrikel över stadens tjänstemän och Björnängers bok. Vad jag undrar är om det kan finnas några otryckta utredningar om 1600-talets borgarsläkter. Om en forskare går igenom rådhusrättens protokoll och mantalslängder, osv., så skulle man nog kunna sammanställa släkttavlor för en hel del av släkterna. Har någon gjort detta arbete?
79
« skrivet: 2001-12-17, 14:22 »
Mycket påpassligt av Elisabeth att ha Akerlofs antavla i just det senaste numret av ShF! Detta är ytterligare ett exempel på hur bra du har varit som redaktör för tidskriften. Vi kommer att sakna dig!
Akerlof föddes i New Haven, Connecticut. Såvitt jag kunde se vid en snabb genomläsning av numret framgick inte varför hans föräldrar bodde där? Arbetade fadern på Yale University eller New York - New Haven - Hartford Railroads, eller kanske Winchestergevärsfabriken? Vet någon svaret?
Anders Winroth
New Haven-bo
80
« skrivet: 2001-11-18, 14:29 »
Tack Niclas för klargörandet kring de uppgifter om Basileios' förfäder som finns. Vi är tydligen överens om att det inte finns några konkreta, pålitliga uppgifter om hans härstamning.
Jag håller inte med om att en bondson ifrån Makedonien skulle svårligen kunna nå tronen och bli erkänd av sin samtid som laglig kejsare utan börd till den. Romersk och bysantinsk historia vimlar av lågättade män som genom framgångsrika karriärer inom den romerska militären nått mycket höga poster och till och med kejsardömet. En del var inte ens romare/bysantiner, utan värvade legosoldater från utlandet. Senare piffade man gärna upp deras anor, och det gäller som forskare att inte låta sig förledas av detta.
Detta har ju egentligen ingenting att göra med Adele av Flanderns härstamning, för vad Settipani skriver om hennes härstamning från Basileios håller inte.
Anders Winroth
81
« skrivet: 2001-11-15, 19:24 »
Niclas Rosenbalck har sagt intressanta och tänkvärda saker här ovan, och jag kan bara instämma. Han undrar varför jag av någon anledning inte nämnt om att härstamning
bakåt till historiska mellanösternfurstar (via armeniska furstehusen Mamikonian) även finns för kejsar Basileios I. Orsaken är att jag aldrig sett några övertygande skäl att tro att Basileios härstammade från släkten Mamikonian. Hans föräldrar var ju bönder i Makedonien. Att han var av bondesläkt var ju litet pinsamt för hans ättlingar, så de hade alla skäl att dikta en finare härstamning. Berätta gärna vad du vet om denna härstamning.
Karl Vilhelm Kronen: Du vill läsa mer om Knut den stores dotter Ingerd. Läs gärna Jarl Gall?ns artikel Knut den helige och Adela av Flandern: Europeiska kontakter och genealogiska konsekvenser i boken Studier i äldre historia tillägnade Herman Sch?ck (Stockholm 1985), sid 49-66.
82
« skrivet: 2001-10-15, 21:43 »
Hej Carolina!
Nej, jag tror inte att du har läst fel. Jag har också antecknat att Karin (så har jag skrivit) Ersdotter från Östanmyra var mor till Karin Göransdotter och att barnet var fött utom äktenskapet. Brita var Görans hustru.
Kjell Vadfors läste däremot ofta fel, och man ska vara försiktig med att lita på hans uppgifter utan att kontrollera dem själv.
En annan sak: Var inte Karin Göransdotter döpt den 1 januari 1647, enligt dopboken? I så fall kan hon ju inte vara född senare i januari.
Det var inte så farligt att få utomäktenskapliga barn på 1600-talet. Fäderna tog ofta sitt ansvar, och i många fall bodde de ju hos fäderna. Det blev värre på 1800-talet.
Erik Jönsson var min ff ff ff fm fm f, men jag härstammar från hans första hustru.
Hälsningar
Anders
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy