Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.
Meddelanden - Stig Östenson
Sidor: [1]
1
« skrivet: 2012-11-08, 17:05 »
Till moderator. Information: Mina digitala vedermödor har uppmärksammats, och i går kväll fick jag ett erbjudande om att få de fyra ovannämnda A4-sidorna scannade och inlagda här, vilket jag tacksamt accepterade. Till scannaren in spe har jag idag per post översänt stycket, som har huvudrubriken En stamtavla utsatt för obefogad kritik på Anbytarforum. Jag är inte beredd att gå i svaromål på eventuella inlägg av Niclas Rosenbalck. Jag har sagt mitt.
2
« skrivet: 2012-11-07, 22:42 »
Birgitta! Se under Stomsrydsätten! Det var jag som trasslade till det en gång i tiden, för mer än 40 år sedan.
MVH Stig
3
« skrivet: 2012-11-07, 22:04 »
Birgitta! Se under Stomsrydsätten! Det var jag som trasslade till det en gång i tiden, för mer än 40 år sedan.
MVH Stig
4
« skrivet: 2012-11-07, 21:54 »
Detta har jag redan skrivit för några minuter sedan men inte lyckats få accepterat. Jag får bara beskedet FEL. Jag gör ett nytt försök nu men försöker inte igen, om jag pånytt får det beskedet. Det tar en så helvetes lång tid. Jag gör alltså ett nytt försök. Martin Brandt! Det medeltida källmaterialet medger sällan säkra slutsatser om socioekonomiska skillnader inom lågfrälset. Håkan Matssons första hustru Ingrid Nilasdotters och hennes bror Birger Nilssons far Nils Jönssons var underhäradshövding i Sunnerbo härad 1463-67, och Ingrid Nilsdotters sonson Olof Arvidsson och hennes brors sonson Nils Iskasson var de två största jordägarna av lågfrälset på 1500-talet, och det är en skillnad i jämförelse med Håkan Matssóns släkt, som ägde gårdar huvudsakligen i Konga härad men inte särskilt många. Håkan Matssons andra hustru Elin Svensdotter och hennes syster var mmöjligen/troligen av halvfrälse börd.
5
« skrivet: 2012-11-07, 20:47 »
Birgitta! Det som Du brottas med beror tyvärr på något som jag skrev för mer än 40 år sedan i Personhistorisk tidskrift 1971-72, s. 80-83. Jag förväxlade Olof Skyttes dotter Märta Olofsdotter av den ätt som jag döpte till Stomsrydsätten - eftersom hennes bror Sven Olofsson bodde i Stomsryd - med Märta Ingemarsdotter, syster till Johan Ingemarsson (ginbalk), som var Märta Olofsdotters man. Dessa båda var föräldrar till Offe Johansson i Grisatorp, men jag feltolkade Hans Brasks släktbok: jag gjorde Olof Skyttes dotter Märta och Johan Ingemarssons syster Märta till en person, Märta Olofsdotter, g.1) m. Måns Larssson (son till Lasse i Grisatorp, belagd 1406), vars hustru i verkligheten var Märta Ingemarsdotter, och g.2) m. Johan Ingemarsson, far till Offe Johansson i Grisatorp. En orsak till mitt misstag är att om Måns Larssons hustru Märta var syster till Johan Ingemarsson och hans bror Bengt, så var Bengt Ingemarssons son Påvel Bengtssons dotter Karins make Birger Nilsson (Halvhjort av Älmtaryd), som var Märta Ingemarsdotters dotterson, tremänning (sysslingar, nästkusin) med sin hustru, vilket innebar, att deras äktenskap inte var tillåtet enligt den katolska kyrkan.Jag har dock senare stött på flera äktenskap inom förbjudna led bland det småländska lågfrälset.
6
« skrivet: 2012-11-07, 19:10 »
Moderator, please! Låt min text vara kvar. Jag är datoridiot, och det har tagit mig en hel dag, med många misslyckanden, att med min hustrus hjälp på hennes dator, som är ansluten till internet, få in den här texten på några få rader. Jag skulle aldrig klara av att skriva in fyra A4-sidor här.
7
« skrivet: 2012-11-07, 16:39 »
Stig Östenson. I juni 2010 hade Niclas Rosenbalck och jag ett meningsutbyte på detta forum om Håkan Matssons (Båt av Billa) giftermål. Rosenbalcks ståndpunkt, framlagd här 1999, var denna: Håkan Matssons barn hade alla Ingrid Nilsdotter (Halvhjort av Älmtaryd) till mor. Att Mats Lämas systerdotter Elin Svensdotters son Lindorm i hennes gifte med ofrälse Anders Olofsson hade ättlingar som förde bårvapnet,skulle enligt Rosenbalck bero på att Elin Svensdotter tidigare i ett barnlöst äktenskap varit gift med Håkan Matssons far. Min uppfattning var och är denna: Håkan Matsson hade med sin första hustru Ingrid Nilsdotter sonen Arvid, medan sonen Olofs och döttrarnas mor var deras fars andra hustru, Mats Lämas systerdotter Elin Svensdotter, vilken som änka efter ofrälse Anders Olofsson medförde sonen Lindorm från detta gifte, vars ättlingar förde båtvapnet som hans styvfar och dennes söner.
Min uppfattning, som presenteras i Svensk Genealogisk Tiddskrift 2007:2,s.5-23, har ett så gott stöd i samtida tillförlitliga källor, att jag anser, att den motsvarar den historiska verkligheten. Om de äldre leden av Håkan Matssons släkt har jag skrivit i Släkt och Hävd 2002:2, s.98-103. Jag har också på fyra sidor sammanfattat min uppfattning och kontrasterat den mot Nickas Rosenbalcks, men redaktioen för den tidskrift som jag vände mig till, tycktes till skillnad från dess tidigare redaktörer ogilla debattartiklar.
Det förslag som Du, Stefan Simander, framförde i januari, och som Ni, Carina Månsson och Birgitta Olsson, anslöt Er till, gillar jag. Det som Ni efterlyser från min sida finns ju redan i de ovannämnda uppsatserna, men om Ni har svårt att få tag på tidskriftsnumren, skickar jag kopior av mina uppsatser till Er + de fyra ovannämnda nyskrivna A4-sidorna. Hör av Er! Mitt telefonnummer: 0479-10175, min postadress: Hindergatan 24, 283 43 OSBY.
Stig
8
« skrivet: 2010-07-16, 23:46 »
Niclas Rosenbalck! Med hänvisning till våra inlägg den 23/6, då jag föreslog, att vi skulle kunna fortsätta ett meningsutbyte privat och inte på detta forum, där Du skrivit, att jag inte skulle sticka ut min hals, vill jag återigen föreslå ett privat meningsutbyte (som Du den 23/6 inte ville höra talas om), där det är fritt fram för Dig att okväda mig, hur mycket Du vill, något som jag har svårt att tåla offentligt, och då ser jag också fram emot, att Du för en gångs skull presenterar, vad Du har för stöd för Din hypotes, vilket jag aldrig sett Dig göra, så att vi kan föea en saklig diskussion om två hypoteser, min framlagd i Svensk Genealogisk Tidskrift 2007:2,s.5-23 och Din förhoppningsvis presenterad i vår diskussion, så att vi därefter kan framlägga våra ståndpunkter beträffande Håkans Matssons (Båt av Billa) barn i ett eller två giften.
Detta inlägg är flyttat från Småland > Socknar > Hovmantorp eftersom det mer handlar om denna släkt
Moderator Småland
Jan Jutefors
9
« skrivet: 2010-06-23, 01:01 »
Niclas Rosenbalck! Du sitter inte inne med mer kunskap om ätten Båt av Billa än vi andra, som har hypoteser som Du, men det förefaller som om Du anser Dig besitta en absolut kunskap.Du åberopar auktoriteten Elgenstierna, som utgår från Adelns ättartavlor, vilket i detta fall betyder Rasmus Ludvigsson, som hade alldeles fel för sig om Håkan Matssons (Båt av Billa)barn och Peder Månsson Utter, vars uppgifter om Håkan Matsson och hans barn och släktingar varierar en hel del. Utter visste dock, att Håkan Matsson hade fler barn än sonen Arvid Håkansson, och de två av honom upptäckta nykomlingarna tilldelade han samma mor som Arvid Håkansson hade, enligt biskop Hans Brask.
Jag har sällan sett Dig med sakskäl motivera Din egen ståndpunkt(Du har mest varit en som gått till angrepp), och därför välkomnar jag Dina resonemang omkring 1552 års brev i Ditt senaste inlägg. Det Du skriver där är intressant och relevant, men jag finner det inte övertgande. Jag anser, att min hypotes är bättre underbyggd än Din, som enligt min mening bygger mer på auktoriteter än på befintliga dokument.
Nils Hogenskild var eller anses ha varit förmyndare för sin mödernekusin Lindorm Anderssons i Rottne son Nils Lindormsson, och Du tycks anse att Nils Hogenskild borde ha beaktat sin myndlings kusiners intrssen, även om dessa kusiner var barn till Lindorm Anderssons halvsyskon, men: varför det?
Jag har inget önsketänkande, som Du tillskriver mig beträffande Arvid Håkanssons förvärv av Nils Hogenskilds mosters gåva till Växjö domkyrka, men jag har märkt, att det finns ett önsketänkande från en del av de många som - i likhet med Dig och mig - härstammar från andra av Håkan Matssons barn än från sonen Arvid, att alla hans barn måtte ha haft Ingrid Nilsdotter (Halvhjort av Älmtaryd) till mor, som Utter uppger (eftersom det leder till flera medeltida anor). Men Utter är inget sanningsvittne. Hans situaton var rätt lik vår: han prövade sig fram, uppställde hypoteser.
Jag är helt överens med Dig om att biskop Brask inte kände till den obetydliga Båt av Billa-ätten med dess obetdliga godsinnehav. Om ätten Halvhjort av Älmtaryd från Sunnerbo härad var han däremot mycket välunderrättad, och i tre av hans fyra släkttavlor över den ätten finns Håkan Matsson (Båt av billa) med som ett bihang, gift med Birger Nilssons på Älmtaryd syster Ingrid Nilsdotter. Under deras sonson, Arvid Håkanssons son Olof Arvidsson, redovisas 21½ hemman i 1562 års frälselängd, därav 18 i Sunnerbo, som väl härrörde både från hans farmor Ingrid Nilsdotter och hans morföräldrar.Av Olof Arvidssons far Arvid Håkanssons syskon var det ingen som ägde något hemman i Sunnerbo. Varför det, om de hade Ingrid Nilsdotter (Halvhjort till Älmtaryd) till mor.
Niclas! Du har sårat mig med Dina formuleringar om mig som person: Om han sticker ut huvudet här och säger att någon har fel så bör han vetenskapligt påvisa vad som är fel och Föga duger det att tro och tycka och Även solen (Stig Östensson) har sina svarta fläckar etc. Jag vidhåller, att min uppsats i Svensk Genealogisk Tidskrift 2007:2, s. 5-23, som Du inte tycks ha läst, innehåller goda stöd (kanske t.o.m. vetenskapliga) för min hypotes, och att den lever upp till motiveringen för att jag av Sveiges Släktforskarförbund år 2009 tilldelades hederspriset till Victor Örnbergs minne: källkritiskt arbete och grundlig dokumentation av källor, slutsatser och resultat. De som är intresserade av ätten Båt av Billa och min hyptes hänvisas till den uppsatsen. Bortsett från vad Du, Niclas, skriver i Ditt tankeväckande inlägg här på Anbytarforum den 8/6, har jag inte sett Dig utveckla några andra skäl för Din ståndpunkt än hänvisning till auktoriteter(Elgenstierna, Adelns ättartavlor [=Rasmus Ludvigsson och Utter]).
Jag återkommer inte till detta forum efter det bemötande jag fått av Dig här, men jag kan gärna tänka mig att diskutera våra hypoteser om Håkan Matssons (Båt av Billa) och hans fars giftermål med Dig privat.
Detta inlägg är flyttat från Småland > Socknar > Hovmantorp eftersom det mer handlar om denna släkt
Moderator Småland
Jan Jutefors
10
« skrivet: 2010-04-27, 14:04 »
Niclas Rosenbalcks felaktiga uppgift, att Håkan Matssons (Båt av Billa) första hustru Ingrid Nilsotter (Halvhjort av Älmtaryd), som var mor till hans äldste son Arvid Håkansson, också var mor till dennes yngre halvsyskon,som var födda i Håkan Mtssons andra gifte med Lindorm Matssons (Läma)systerdotter Elin Svens-
dotter vederläggs i Svensk Genealogisk Tidskrift 2007:2, s. 5-23.
11
« skrivet: 2010-04-27, 13:48 »
Hannelotte Kindlund. Niclas Rosenbalcks svar på Din fråga om Olof Esbjörnssons mormor Iliana Håkansdotter är inte korrekt. Hon hade inte Ingrid Nilsdotter (Halvhjort av Älmtaryd) till mor, som var hennes far Håkan Matssons (Båt av Billa)första hustu och mor till deras enda kända gemensama barn,sonen Arvid.Detta visste deras samtida biskop Hans Brask, i vars släktbok Håkan Matssons godsfattiga ätt inte behandlas, men där denne själv nämns på tre ställen som gift med Nils Jönssons (Halvhjort av Älmtaryd)dotter Ingrid och far till Arvid Håkansson. Senare genealoger (fr.o.m. Peder Månsson Utter i slutet av 1500-talet), som visste, att Håkan Matsson hade haft Ingrid Nilsdotter (Halvhjort av Älmtaryd)till hustru, enligt biskop Brask, gjorde henne till mor också till de barn han hade i sitt andra gifte med Elin Svensdotter, systerdotter till Lindorm Matsson (Läma) och änka efter en Anders Olsson, som levde 1511. Detta är utrett i Svensk Genealogisk Tidskrift 2007:2, s.5-23).
Detta inlägg är flyttat från Småland > Socknar > Hovmantorp eftersom det mer handlar om denna släkt
Moderator Småland
Jan Jutefors
12
« skrivet: 2007-07-04, 16:24 »
Kaj !
Så utomordentligt värdefullt att Du beviljats anslag för granskning av SMP ! Det gläder mig verkligen. Jag recenserade de båda första volymerna, som kom ut för 25 år sedan, i Släkt och Hävd 1986-87, där jag var övervägande positiv till många av författarens uppgifter men också upptäckte häpnadsväckande svåra fel. Så småningom kom jag underfund med att en rätt stor del av Ranekes korrekta genealogiska uppgifter stämde överens med korrekta uppgifter - tidigare ej kända i litteraturen - som jag meddelat i Randanmärkningar till biskop Hans Brasks släktbok i Personhistorisk tidskrift 1971-75 eller i något fall kanske i någon annan artikel.Raneke har visserligen hänvisat till enstaka ställen i mina artiklar, och hans många trosvissa försvarare menar förmodligen, att överensstämmelserna på alla andra punkter beror på att Raneke haft samma tankar som jag och helt på eget bevåg utnyttjat de källor, som jag redovisat i mina artiklar. Om så skulle varit fallet - vilket jag betvivlar - är det mycket dålig stil av honom att inte alls hänvisa till mina artiklar, som publicerades 7 år eller mera före SMV. Jag misstänker, att han ansåg sig kunna göra så, eftersom jag på den tiden inte var någon särskilt känd genealogisk forskare. Ända sedan jag upptäckte, att då Ranekes genealogiska uppgifter stämmer,hade de inte sällan publicerats av mig några år tidigare fast han ej uppger så, har jag varit störd av detta. Det var verkligen en stor lättnad att få kännedom om Din kommande granskning ! Jag föreslår att Du har mina gamla artiklar till hands vid granskningen.
MVH Stig
13
« skrivet: 2007-06-05, 17:05 »
Syskonbarn har i Sverige alltid betytt kusin. I Svenska Akademins ordlista 1998 (12. upplagan) definieras ordet kusin just som syskonbarn. Att brors- och och systerbarn under senare delen av 1900-talet har börjat att kallas för syskonbarn är en fullständig nyhet, som aldrig har förekommit tidigare.
14
« skrivet: 2006-11-29, 22:02 »
Jag råkade bara få syn på dessa kyrkbokskopior och kan därför nämna, att i A I:1 kallas fadern jägare. Han är född i Bärbo 1751 och modern i Svärta 1755. Fadern, inspektor Johan Dahlberg på Sjösa, dog av vattusot och modern Maria Christina Dahlberg av fläckfeber.
15
« skrivet: 2006-11-29, 16:12 »
Hej Göran och Hans ! Jag har inga som helst bevis för att Sven Nannesson i Stenryd hade en syster, som var mor till Nanne Nilsson, som först bodde Stensryd och senare flyttade till Åkebo, där han ägde en arvslott i gården, inte heller har jag några bevis för att Sven Nannesson var densamme som den 1671-75 i frälsehemmanet i Faggemåla belagde Sven och son till Nanne Jönsson i Sönnerhult, eller att den sistnämnde var son till Nanne Bengtssons i Faggemåla (Vena skate, nu Lönneberga) äldste son Jöns Nnnesson,som är belagd redan 1598 i Faggemåla, i Sönnerhult (Vena sn) 1600-03, i Järnemåla 1608-09 (Vena skate, nu Lönneberga) samt i Faggemåla 1609-41(d.) och vars änka Ingeborg Olofsdotter är belagd så sent som 1662, men med tanke på det karakteristiska och ovanliga Nanne-namnet och dessa personers bostadsorter, anser jag att denna släktlinje sannolikt är riktig. Jag har gjort en rätt stor sammanställning över troliga ättlingar till Nanne Bengtsson,men jag har inte hittills varit beredd att göra den känd, men när jag såg Din fråga, Göran, kunde jag inte låta bli att presentera denna släktlinje via sonen Jöns (Nanne Bengtsson hade åtminstone fyra söner, däribland den Jon Nannesson [ belagd i Järnemåla, Lönneberga sn, 1609-24,i Åkarp i samma socken 1625-28], som Du nämner, Hans. Om den Olof, som finns i mtl 1653 är som Olof Börjesson, vet jag inte.
16
« skrivet: 2006-11-24, 20:38 »
Hej Göran ! Hoppas Du kollar på Åkebo och Nanne Nilsson emellanåt, som Du frågade om 4/10.Jag kan meddela en del ur dombok och mantalslängder, dock ej hans hustru Bengtas patronymikon. Om henne meddelas det i domboken 1707, att Sven i Stensryd var hennes svåger - alltid något. Om Åkebo: Hemmanet såldes 6/5 1629 av Hemming Månsson i Tveta,Sven Månsson i Sinnerstad och Nils Månsson i Tveta samt borgaren Olof Börgesson i Vimmerby på sin styvsons vägnar (han var väl gift med en änka som var syster till Månssönerna). Köpare var Karin Drake (af Hagelsum),som väl då var änka efter sin förste ofrälse man Anders Björnsson från Sävshult, ty redan 28/10 blev hon (enl. EAÄ) gift med Arvid Bröms till Lidhem.På något sätt tycks Olof Börjesson, vars styvson förmodligen avled,ha blivit ägare till hela Åkebo, där han är belagd 1629-47, ty efter hans död ärvde hans båda söner Lars och Nils 2/7 var i Åkebo och hans tre döttrar,Malin (tydligen hon, som blev gift med en Nils Eriksson, men hon måste också ha haft en man som hette Olof, ty 1696 hade hon sonen Jöns Olofsson i Bäckefall), Ingeborg och Margareta (en av de båda sistnämnda måste ha varit gift med Nils i Ekenästorp, som var fasterman och förmyndare för Nils Olofssons(bel. 1643-76) son Nanne Nilsson (1674-1709/1710). Häradsrätten bestämde 1696, att Lars Olofssons son Olof Larsson och svärson Lars Olofsson samt Nils Olofssons son Esaias Nilsson skulle få lösa ut övriga andelsägare och bli ägare till 1/3 var i hemmanet. De glömde bort Esaias Nilssons yngre bror Nanne Nilsson, som vid denna tidpunkt ännu var ogift och bodde i Stensryd, men Nanne Nilsson gjorde sig påmind, och han och brodern fick dra lott om tredjedelen i hemmanet, och lotten föll på Nanne, som senast 1699 hade flyttat in i Åkebo.Med tanke på hans ovanliga förnamn misstänker jag, att hans mor var syster till ryttaren Sven Nannesson, som var dräng i Stensryd 1677 och stupade 1678 och som i domboken efter sin död, på vintertinget 1680, kallas Sven Nannesson i Torp (Tveta sn). Det är omöjligt att veta, om han är identisk med en Sven i frälsehemmanet i Faggemåla 1671-75, men jag håller för troligt, att den 1645 belagde Nanne Jönsson i Sönnerhult var hans far.
17
« skrivet: 2006-10-27, 00:14 »
Jag har inget särskilt exempel i tankarna vad gäller -ell, men det finns säkert många namn med den latinska ändelsen -elius till ett svenskt ortnamn, som på 1700-talet förfranskades till
-ell (Ex Rydelius [av Ryd], som blir Rydell).
18
« skrivet: 2006-09-03, 16:35 »
Till Birgitta Landén. Hej!
Kerstin Amundsdotters mor Kerstin Henriksdotter tillhörde faktiskt den släkti Aggatorps storgård som behandlas i min uppsats, så även Du kan få den tillsänd, om jag får veta Din adress. Kerstin Amundsdotters far och farfar behandlas i en annan av mina uppsatser, Två fästmän som var släkt med sina fästmör i Släkt och Hävd 1986-87 (s. 27-43, särskilt släkttavlan på s. 410, där Måns Hansson (bel.fr. 1602, d.1656)i Aggatorp, nämns, som var far till Kerstin Amundsdotters farfar Håkan Månsson. Där framgår också hans härstamning från Hans i Kråketorp, som är belagd 1533-37. Även den uppsatsen kan skickas. Om Kerstin Amundsdotters man Per Johansson har inte jag skrivit någon,men han föddes i Norremåla (Älghults sn, Kronobergs l.)den 5/9 1697 som son till Johan Karlsson där och hans hustru Kerstin Isaksdotter från Ändemåla i samma socken, och deras förfäder är utredda av Liss-Eric Björkman i en årsskrift, som ges ut av Älghults hembygdsförening och heter Älghultskrönika. Björkman skrev en hel serie utförliga uppsatser i Älghultskrönika åren omkring 1960-64, så dem bör Du beställa på bibliotek.
Mvh Stig Ö.
19
« skrivet: 2006-09-03, 13:30 »
Till Per. Hej! Jon Nilsson (c:a 1701-1759) och Helena Jonsdotter (c:a 1700-1784)i Aggatorps storgård förekommer lustigt nog i min uppsats i Släkt och Hävd 1988-89, som nämns i mitt föregående inlägg.Jon Nilsson kom från Högruda nr 2(Västergården, senare kallad Oppebyn)i Järeda socken och var son till Nils Eriksson (ca 1661-1716)och hans hustru Karin Börjesdotter där, medan Helena Jonsdotter var dotterdotter till Hemming Öjarsson (1641-1728)och hans hustru Kerstin Henriksdotter (c:a 1645-1726)i Aggatorps storgård,som bägge tillhörde släkter, som kan följas ända tillbaka till 1530-talet. Helena Jonsdotters fars identitet är ej säkerställd. Möjligen var han en Jon Nilsson från Ramsebo, som åtminstone 1704-17 1704-17 är belagd som bosatt i Björkemossa.
Samma erbjudande gäller för Dig som för Marianne Dahlén: Jag skickar min uppsats, där det står mycket mer än jag kan skriva ned här, om Du hör av Dig per post. Min adress står i det förra inlägget. Jag har inte e-post.
20
« skrivet: 2006-09-03, 00:01 »
Till Marianne Dahlén, med anledning av Ditt inlägg den 19 juli.
Hej !
Om Per Hemmingsson och hans släktnätverk kan Du läsa i min uppsats Aggatorps äldsta historia i Släkt och Hävd 1988-89, s.9-23, särskilt s.12, not 18 och denna not på s.20 samt släkttavlan på s. 16.Eftersom jag fick flera gratisexemplar av detta tidskriftsnummer,som inte varit särskilt efterfrågat, kan Du få ett, om Du hör av Dig till min adress (jag behärskar inte detta med e-post och har ingen elektronisk adress). Min adress: Alpgatan 37, 352 41 Växjö.Mycket mera om Per Hemmingssons släkt hittar Du i det första numret av Svensk genealogisk tidskrift, som troligen kommer kommer ut ganska snart, eftersom jag skickade in rättade korrektur till redaktionen för någon månad sedan.
21
« skrivet: 2006-09-02, 21:15 »
Jag är intresserad av en av de Marin-släkter, som diskuteras, den från östra Småland, vars stamfar Petter Marin (1671-1739, enligt vad som framgår av Niclas Rosenbalcks inlägg 30/8, var född i Uranäs i Älghults socken som son till en Christina Pettersdotter (c:a 1671-1721).Jag känner sedan tidigare till spekulationer om samband mellan hans namn och gårdsnamnet Marshult i Älghults socken, men jag har inte brytt mig om dem,då de inte stämmer alls med en uppgift, som jag för längesedan hittade i Aspelands härads dombok på hösttinget 1698 (? 24), där hustru Kerstin Persdotter (= Christina Pettersdotter ovan)fick gå i svaromål och hennes talan fördes av sonen Petter Marin.
Marhult (som mycket väl kan ha givit upphov till namnet Marin), brukades i nära fyrtio år av Lars Persson till hans död 1691. Han var dotterson till länsmanenn Sigge Larsson och efterträdde dennes son Olof Siggesson som länsman 1679.Fasta på Marhult, som hade förvärvats av hans far Per Tomasson Skytt 1626, fick han först 1687. Hans gamla mor, då minst 80 år gammal, hade genom brev 1683 skänkt sin tredjedel i gården till sina fyra söner och fyra döttrar och tillstått dem att sälja sina andelar i gården till Lars Persson.
Lars Perssons hustru hette Gertrud 1668, och Kerstin Persdotter skulle kunna ha varit hans andra hustru. Men Kerstin hette också en av Lars Perssons fyra systrar, och att han skulle ha haft en andra hustru, som blott sju år efter hans död betecknas som gårdens ägare är ej förenligt med uppgifter i domboken 1706. Nils Olofsson i Västra Näs (Mörlunda sn) begärde på vintertinget(?34) på sin hustru Anna Larsdotters vägnar av sina svågrar Per Larsson och Samuel Larsson iMarhult att få pengar för hustruns andel i gården.Men det var inte hans svågrar,som svarade utan kronobefallningsmannen Drangel, som nästan raljerande meddelade: Om du blott vill betala till häradsskrivaren Marin, vars rustningsstam detta är, ... , skall du få din del till bruks igen(Marin var Drangels måg). På följande ting (ST ? 29)intygade ett vittne, inkallat på begäran av Per och Samuel Larssöner i Marhult, att han hört deras syster Anna,Nils Olofssons hustru, inför ett förslag från hennes bror Per att lösa skatterätten, säga:Jag är för ringa därtill, jag har inte mer än en femtedel däruti. För mig låter detta som att hon (1/5) och hennes två bröder (2/5 var) hade ärvt hela hemmanet.Redan på sommartinget 1704 hade dock skatterättigheten på en halv gård i Marhult på befallningsmannen Drangels begäran intecknats skrivaren Petter Marin(han avancerade snabbt: var häradsskrivare 1705)till säkerhet, efter Per och Smuel Larssöner avstått den till honom.
Uppgiften om Peter Marins födelse i Uranäs väckte på nytt min nyfikenhet om vem som kunde varit hans far. Jag har därför i dag gått igenom uppgifterna i Älghultskrönika årgång 20 1963 av Liss-Eric Björkman om Uranäs och hans uppgifter om Marshult i årgång 18 1961 och dessutom man- talsuppgifter om Marhult1690-1712,som jag fått tillgång till genom en bekant, på en CD-skiva.
Följande har framkommit: Liss-Eric Björkman nämner ingen Peter eller Per som född i Uranäs den 24/3 1671, inte heller någon Kerstin, som skulle kunna vara densamma som den Kerstin i Marshult, som 1684 sålde sin andel i Uranäs till sin bror Lars, men mantalsuppgifterna är desto intrssantare (inga drängar, pigor och inhysingar redovisas):Marhult iTveta 1690-1712:
1690 Lars Persson (d. 1691)+ H + son 3/4,
Nils Olofsson + H 1/4,
1691 Änkan Kerstin ?,Nils O.+H 1/4,PerL+H 1/4
1692 Ä.Kerstin+S+D?, Nils O.+H 1/4,PerL+H 1/4
1693-96 Ä Kerstin ?, Nils O.+H 1/4,PerL+H 1/4
1697-99 Ä.Kerstin ?, PerL+H 1/4,SamuelL+H 1/4
1700 Ä Kerstin o Daniel ?, Per L+H, SamuelL+H
1701 Änkan Kerstin 1/4, Daniel Larsson 1/4,
Per L.+ H 1/4, Samuel L. + H 1/4
1702-03 Ä.Kerstin+son ?, Per L.+H, Samuel L.+H
1704 Ä.Kerstin + son, Per L+H ?, Samuel L.+H ?
1705-06 Per L.+H ?, Samuel L.+H ?, ä.Kerstin
1707-08 Petter Marin 3/4, Samuel L.+H 1/4
1709-11 Samuel L.+H ?;annan brukare ?
1712 ff Obesläktade hälftenbrukare.
Här återgivna uppgifter kan läggas till grund för hypotesen, att länsmannen Lars Persson i Marhult, som i sitt gifte med Gertrud (levde 1668) hade fyra söner och lika många döttrar, omkring 1670 som änkling gifte om sig med Kerstin Persdotter från Uranäs, syster till Lars Persson och Daniel Persson, som ägde hälften var i ett av de tre skattehemmanen där och var dotter till Per Börjesson i Uvanäs (bel. 1618-66)och hans hustru Ingrid Persdotter, d. 1677,och i dett gifte hade två söner, Daniel och Petter (Marin) och en dotter. Sonen Petter Marin föddes i så fall under moderns vistelse hos släktingar i Uranäs.
Man kan fråga sig, hur Lars Perssons änka kunde bli ägare till halva Marhult, när hennes man 1687 fick fasta på hela hemmanet, vilket innebär, att hennes giftorättsdel uppgick till 1/3 av hemmanet. Jag har ingen bättre förklaring härtill än att hon köpte 1/6 av Per och Samuel Larssöner och deras syster Anna,som ägde 2/3 av hemmanet, och att detta köp måste ha ägt rum något av åren 1690-91 och 1693-94, från vilka inga tingsprotokoll bevarats.
Den här framlagda hypotesen skulle få behövligt stöd,om det av mantalslängderna för Aspelands härad framgår, att Lars Persson i Marhult åren omkring 1670 ej hade hustru, och om det i kyrkoräkenskaperna från Tveta och Älghult finns uppgifter om penninggåvor till kyrkan med anknytning till en hustrus död i Marhult vid denna tid och en mans från Marhult bröllop i Uranäs mer än ett halvår senare.
22
« skrivet: 2006-06-19, 00:35 »
Lars Ekdahl !
Jag råkade se, att min gamla uppsats i PHT diskuterats. Kalle Thorsberg och Gabriel Wallgren har båda rätt, vilket Du själv kan förvissa Dig om genom att läsa vad jag skrev.Den Gunhild Bengtsdotter, som sannolikt var dotter till Bengt Turesson (sparre över blad)(bel. 1390-1422) och hans hustru Märta, Gunnar Gyltas dotter,var genom sin dotter Märta i Kärra vid Älvsborg och hennes man häradshövdingen Bengt Andersson (sparre över tre kulor)i Kärra(bel.1485-96, trol. redan 1481)mormor till Torbjörn Arvidssons (levde 1493) hustru Gunhild Bengtsdotter, som levde 1525 och var mor till den Anders Krabbe, vars son Bengt Krabbe Du, enligt Gabriel Wallgrens inlägg den 16/6, förväxlat med hans farmors morfar Bengt Krabbe.Din förväxling av den sistnämnde Bengt Krabbes hustru Gunhild Bengtsdotter med hennes dotterdotter med samma namn, som var farmor till den med Anna Eriksdotter (Roos af Hjelmsäter) gifte Bengt Krabbe,är ju inte riktigt lika stor.
23
« skrivet: 2005-06-01, 22:35 »
Hej Anders !
Jag har haft anledning att studera ämnet förbjudna led. Det yttersta av de förbjudna leden var fjärde led jämn sidolinje.Det var alltså förbjudet att gifta sig inte blott med kusiner utan också med tremänningar (sysslingar) och fyrmänningar (bryllingar). Man kunde begära dispens hos påven, vilket furstliga och adliga personer plägade göra.Även i det protestantiska Sverige krävdes det dispens (av biskop eller kung) för giftermål mellan sysslingar en bra bit in på 1600-talet.
24
« skrivet: 2005-04-20, 16:57 »
Hej Ingrid ! Det enda av de tre alternativ Du anger, början, mitten eller slutet av 1800-talet, som kommer i fråga är slutet. Jag ser, att Du redan fått svaret ungefär mitten av 1880-talet, vilket är imponerande exakt. Med mina referensramar kan jag inte skilja ut 1880- och 1890-talet !
25
« skrivet: 2005-04-20, 16:47 »
Andreas ! Det tycks vara så att åsted betyder plats i största allmänhet, men varför inte också en plats vid ett vattendrag ? I ett lexikon jag har står det två översättningar: 1) plats, 2) brottsplats !
26
« skrivet: 2005-04-20, 08:47 »
Hej Andreas ! Åsted är ett vanligt danskt ord även i våra dagar. Det betyder helt enkelt plats eller ställe.
27
« skrivet: 2005-04-10, 10:18 »
Essan Gradhman! Din 11 månader gamla fråga om häradshövding Klint kan besvaras. Han var ju verksam i Småland från 1653 till sin död 1675 men var bördig från Uppland. Den tidigt bortgångne Nils Bremberg nämnde i ett brev den 27/4-3/5 1969 en samling i RA på mer än 300 brev, som kamreraren Erik Nilsson Klint på 1650-talet skrivit till sin principal generalguvernören i Livland Gustaf Horn. Bland dessa brev hade Bremberg även påträffat ett från Klints bror Johan Klint, daterat i Linköping den 27/8 1653, vari denne tackar för tre års stipendium och berättar, att han studerat två år i Frankrike och Holland (enl. Leydens Universitets matrikel immatrikulerades den då 24-årige Johannes Nicolai vid universitetets matematiska fakultet) och meddelar, att han nu fått fullmakt på tjänsten som häradshövding i Sevedes,Aspelands och Handbörds härader.
Att Erik och Johan Klint var bröder bekräftas av Aspelands härads dombok, där Erik Klint på vintertinget 1676 den 13 februari inbjuder nämnden att övervara begravningen av Johan Klint, som han kallar sin sambroder (J.E.Almquists uppgift, att häradshövdingens patronymikon var Larsson är alltså oriktigt).
Erik och Johan Klint tillhörde en stor syskonskara, som hade kyrkoherden i Teda i ärkestiftet Nicolaus Olai Klint (enl. det gamla herdaminnet bel. som präst fr. 1624 till sin död 1653) till far, men vars mors namn inte uppges i Hm, som däremot innehåller namnen på tre söner, Olof,student,Carl,Philos.Cand.och Eric, student. Dessa tre, Olaus, Carolus och Ericus Nicolai Klinth inskrevs samtidigt vid universitetet i Uppsala, i februari 1633, tre år före sina yngre bröder Johannes och Andreas Nicolai Klinteri, Upl.,inskrivna 10/2 1636 (Johannes Klinterus = den blivande häradshövdingen). Den 5/11 1643 inskrevs Petrus Nicolai Klint, trol. en sjätte broder. Även deras far hade studerat i Uppsala, inskriven den 3/12 1605 (Nicolaus Olai Klint). Av hans söner blev Erik far till Nils Klintenhielm, adlad 1687, medan Karl Klnthius, son till kyrkoherden i Teda Nils Olsson Klinthius, avled redan 1642 och hedrades med begravningsverser av åtta studiekamrater (finns på KB)Om hans familj upplyste en av de åtta, att fadern och söner var närvarande vid dödsbädden, att en syster var död, att andra systrar levde annorstädes (väl gifta), samt att modern och två söner var fjärran, väl hemma i prästgården. Den blivande Nils Klintenhielm inskrevs vid Uppsala universitet den 28/9 1661 som Nicolaus Klint Holmensis jämte sina bröder Johannes (= den blivande notarien vid konsistoriet i Lund Johan Klinthe, vars änka 1738 blev Johan Jacob von Döbelns andra hustru [EAÄ II, s. 378b])och Gustavus. Hans syster Elisabet blev gm.Bernt Piper (EAÄ V,s.713a).
Bremberg omhuldade en gissning om bröderna Klints fars ursprung, som dock aldrig lät sig bevisas, varför han lade den åt sidan. Jag vill ändock nämna den. Han hade i Jämtlands och Härjedalens historia del II sid 255 påträffat en krigspräst vid namn Nicolaus Olai Byriensis Klinth, eljest okänd,på Frösö skans under den kortvariga svenska ockupationen av Jämtland 1611-13. Han associerade tillnamnet Byriensis till namnet på Börje socken i Ulleråkers härad nära Uppsala med byn Klinta, där det i flera generationer från mitten av 1500-talet fanns nämndemän och häradsdomare. Både tids-, namn- och yrkesmässigt passar ju denne väl in som tänkbart mellanled i Nicolaus Olai Klint(hius)karriär från student i Uppsala 1605 till präst fr.o.m. 1624. Hypotesen skulle kunna prövas genom att jämföra fältprästens namnteckning på ett kvitto för lön 1612, nämnt i Jämtlandshistorien, och senare underskrifter av kyrkoherdens tiondelängder för Teda, men Bremberg tappade lusten att följa upp detta spår, då han i Ulleråkers domböcker inte fann minsta stöd för anknytning mellan prästen i Teda och bönderna i Klinta by i Börjes socken.
28
« skrivet: 2004-05-20, 16:53 »
Jag vet inte varför hustru Karinas Vik med tvekan har placerats i S.Solberga socken i registret till Brasks släktbok.En mera trolig lokalisering är Lekeryds socken i Tveta härad. Där fanns det endast ett frälsehemman, och detta ägdes 1543 av Olof Galle, som var dotterson till Per Jönsson i Rönnäs, vars mormor var hustru Karina i Vik. Detta Vik fick säteriprivilegier på 16oo-talet och kallas änn på 1800-talet för herrgård.
29
« skrivet: 2004-04-27, 13:15 »
Ingemar Wickström, Olle Elm (Smol) och andra intresserade !
Du Ingemar citerar Djurklous uppgift, att Måns och Jöns Qvast - söner till Per Attason,som var bror till Jöns Attason och morbror till Jöns Persson i Slättö - år 1595 sålde en gård i Slättö till sin säkting Jöran Månsson (Stierna) till Bolmsnäs,och Du Olle undrar med anledning av namnet Attes förekomst i Hindsekindsätten,vars stamfar hette så,om något är känt om namnets förekomst i frhållande till ovanstående [dvs till Djurkous uppgift, min anm].
Då jag för omkring trettio år sedan intresserade mig för frågan, om det existerade något samband mellan Jöns och Per Attessöner,som var bönder i byn Slättö (Torskinge sn, Västbo hd) c:a 25 km sydväst om Hindsekind, och Hindsekindsätten, samlade jag in bl.a. följande litteraturuppgifter:
1) Anders Attessons son häradshövdingen Anders Andersson (bel. 1500-1518)hade i sitt första gifte dottern Anna (levde 1545 som änka efter sin tredje man),som blev Per Månssons (Stierna)(levde 1518) andra hustru och styvmor till Jöran Månssons far Måns Persson.Anders Andersson hade bara en kusin på fädernet,Ingegärd Nilsdotter, som var dotter till hans faster Sigrid Attesdotter(var död 1480) och i sitt gifte med Måns Eriksson i Slättö (levde med hustrun 1480)hade ett enda barn, dottern Birgitta,gift med Bengt i Slättö, som nämns i 1526 års rusttjänstlängd.
2) Måns Perssons (Stierna)släktskapsförhållanden var redan för trettio år sedan väl kända,varför det var enkelt att konstatera, att de tvenne bröder Jöns Attason och Per Attason, hvilka af Göran Månsson uppgifvas hafva varit hans fader närskylda(Djurklou 1876), inte alls var släkt med honom.
Jag fick då infallet, att Jöran Månssons uppgift (av Djurklou hämtad från handskriften E5661, RA, Jöran Månssons jordebok)om Attasönernas släktskap med hans far Måns Persson kanke kunde avse släktskap med Måns Perssons styvmor Anna Andersdotter: hennes farfar Anders Attesson var ju bror till Sigrid Attesdotter,vars dotterdotter Birgitta var gift med Björn i Slättö. Jag hoppades alltså på att hitta något indicium på att Attasönernas far var en länk mellan dem och Bengt i Slättö och hans hustru Birgitta. Denna förhoppning kom dock på skam - inte den minsta antydan till något sådant lyckades jag hitta. Mitt råd till andra, som får samma tanke om ett samband mellan Attessönerna och Hindsekindsätten är: lägg inte ned tid på att söka efter detta ! Det enda som kom ut av sökandet var, att både Anna Andersdotters styvson Måns Persson (Stierna) och Attasönerna var jordägare i Slättö,som bestod av sex hemman,2 skatte-, 2 arv-och-eget- och 2 frälsehemman, av vilka Måns Persson ägde de båda frälse hemmanen och Attasönerna åtminstone ett, kanske båda skattehemmanen.
Jag har hittils tagit mycken plats i anspråk för att meddela,att jag ingenting vet. Något litet vet jag dock om personer med namnet Kåst/Qvast,av vilka ett par nämns i min uppsats Smörränta och genealogi (SoH 1992-93,s.28-41).
1) En av dessa gamla Qvastar är Jöns Månsson Qvast, som 1573-1616 brukade hälften av skattehemmanet Öxnehaga(Rogberga sn,Tveta hd)och i början 1600-talet kallas f.d.fänrik under Anders Håkanssons fana.Denne man skulle ju kunna ha varit född i mitten av 1500-talet som son till Per Attasons son Måns Qvast, vilken med sin bror Jöns Qvast sålde ett hemman i Slättö till Jöran Månsson(Stierna)1595. Intressant nog var Jöns Månsson Quasts svärson Anders Månsson,som efter ett par år som ryttare för Öxnehaga år 1616 blev sin svärfars efterträdare i gårdsbruket, född i Torskinges grannsocken i öster,Kärda, i Bestorp, blott c:a 15 km öster om Slättö.
2) Min andre Kvast Sven (Arvidsson) Kåst, som fick ättlev på Slättö och på det omkring 13 km norr om Slättö belägna Åslarp, var militär och är belagd 1566-92.Han bodde först i Hörda (Kärda sn, Östbo hd),där han ägde ett skattehemman,som Per Månsson (Stierna)1574 bytte till sig mot Flahult (Kävsjö sn),där han bodde till sin död.Sven Kåst (även belagd som Sven Arvidsson)var död 1594,då hans änka hustru Karin - dotter till Brodde Stut i Vallerstad - och hennes syskon sålde större delen av Draftinge storgård (Ås sn,Västbo hd)till Jöran Månsson. Som framgår av min uppsats från 1992 var Karin Broddesdotter kusin till Ingegärd
Svensdotter i Vallerstad (= den hustru i Valler-
stad,av Djurklou kallad Ingrid,vars måg Sven
Kåst uppges ha varit), och hon var syster till Mats Broddesson, som var morfar till Jöns Månsson Qvasts svärson Anders Månssons i Yxnehaga.
3)Om min tredje Kvast, Peder Gudmundssons måg
Arvid Kåst i Björkekulla har jag inget att meddela, men om hans hustrus syster Kerstin, som var änka i Vallerstad 1603,och som 1609 jämte sonen Sven i Vallerstad fick ättlev av Jöran Månsson (Stierna), har jag i min uppsats för 12 år sedan kunnat visa, att hon var gift med Sven Månsson i Vallerstad (bel. 1574-94),äldste son till Brodde Stuts systerdotter i hennes gifte med Måns Persson i Vallerstads storgård.Att en son till Måns Perssons änka Ingegärd Svensdotter i Vallerstad gifte sig med en dotter till Peder Gudmundssons änka Ingrid Jönsdotter i Skillingaryd är förklaringen till att de båda änkorna i början av 1570-talet utgjorde rusttjänst tillsammans,något som enligt Djurklous uppfattning berodde på att de skulle varit nära besläktade.
Mycket smått och gott försöker jag få in under rubriken Gudmund Smed, till sist detta:Björn i
Slättö torde ej vara identisk med sin samtida häradshövdingen Björn Bengtsson (en sparre)i det vid Vänern belägna Åse härad i Västergötland.
30
« skrivet: 2003-12-15, 15:08 »
Mikael Persson !
En ordagrann översättning: Hon gjorde sig en gång skyldig till osedlighetsbrott men ändrade under stark sinnesrörelse sin håg och levde sedermera ensam ett kyskt liv.
31
« skrivet: 2003-12-06, 20:26 »
Henrik igen !
Jag kollade i Elgenstierna. Karin var ju Erik Bengtssons syster - den enda, när Brita nu visat sig vara hans dotter ! Jag måste ha läst med vinda blickar sent på natten, när makterna var emot mig.
32
« skrivet: 2003-12-06, 20:17 »
Henrik !
Den Karin, som jag nämner som bevisligen dotter till Erik Bengtsson, är Din Anna. Någon Karin har jag inte sett någonstans, och det var Din Anna jag avsåg med detta ur intet hämtade namn - Du har ju sett mina svårigheter med detta medium.
33
« skrivet: 2003-12-05, 10:49 »
Datum för förhandlingarna på Aspelands härads vinterting 1620 skall var 24/1, ej 16/1.
34
« skrivet: 2003-12-05, 08:21 »
Den i rymden försvunna tredje versionen av mitt inlägg har tydligen av milda makter återskapats under natten ! Jag vill här bara göra ett litet påpekande om datering i texter avfattade på latin. Gunnar Ståhl citerar i ett inlägg den 25 oktober härovan en begravningsvers, daterad Ipso die III Calendas Ianuarias ... Anno M.DC.LV. På svenska motsvarar detta inte den 3/1 1655 utan den 30 /12 1654. (Kalendae = den 1 januari, III Kalendas = den tredje dagen före Kalendae, varvid även Kalendae själv inräknades i detta ordningstal, dvs räkning baklänges: den 1/1, den 31/12 och den 30/12). Felet beror tydligen inte på Gunnar Ståhl utan finns redan i den av honom citerade KB:s katalog.
35
« skrivet: 2003-12-05, 01:16 »
Fem timmar har jag suttit och skrivit, och tre gånger har mitt inlägg försvunnit, och obegripliga kommandon har inte hjälpt mig att få tillbaka texten.Detta är mitt sista försök, och nu blir inlägget maximalt kort utan hänvisningar till tidigare inlägg osv. I Aspelands härads dombok, vintertinget 1620, den 16/1 står det i en av dokument och muntliga utsagor styrkt utredning om hemmanet Haddatorp i Mörlunda socken: Sedan Truls Kåse fick Erich Bagges dotterbrukade han samma gård Haddatorp till en settesgård. Truls Kåses hustru Brita Bagge var således inte dotter till den år 1577 avrättade Bengt Bagge på Berga utan till dennes son Erik Bengtsson (Bagge af Berga), som i sitt kortvariga (1586-89) gifte med Poletta von Zijlen bevisligen hade också dottern Karin och sonen Bengt och kanske också den tidigt avlidna Margareta, i så fall uppkallad efter sin farmor. Frågan om makarnas föregivna dotter Ingeborg kan vara ett femte barn till dem, eller om hon kanske i stället var född 1585 och hade Johan Larsson Sparre till far, som väckts härovan, gör sig återigen påmind !
36
« skrivet: 2003-12-05, 00:31 »
Av tidigare inlägg framgår det, att Erik Bengtsson (Bagge af Berga), som dog senast 1590 (Gillingstam)och troligen redan 1589(Rosenbalck), inte var gift med Poletta von Zijlen särskilt länge (1586-89).Enligt Elgenstierna hade makarna fyra barn, och av dessa hade dottern Karin och sonen Bengt bevisligen dem som föräldrar, väl också den i unga år avlidna Margareta (som kan ha varit uppkallad efter sin farmor). När det gäller den föregivna dottern Ingeborg, som år 1600 skulle ha blivit Henrik Nilssons (Reuter af Skälboö) andra hustru, har Niclas Rosenbalck väckt frågan, om hon måhända i själva verket var frukten av Poletta von Zijlens föräktenskapliga förbindelse med Johan Larsson Sparre och född 1585.
Sent omsider har jag hittat fram till detta ställe på internet (tills för 1½ månad sedan trodde jag, att internet bara var en plats, där mina barnbarn chattade med sina jämnåriga),och upptäckt, att jag kan bidra med upplysningar om ännu en dotter till Erik Bengtsson (Bagge af Berga), nämligen Brita, som av Elgenstiena(EAÄ I, s. 193a och IV, s. 372b) felaktigt görs till hans syster. Dessa upplysningar härrör från Aspelands härads vinterting, den 16/1 1620. Löjtnanten Peder Månsson (Lood i Småland), som var svärson till Truls Kåse, förebragte då två skrivelser, dels ett brev av Johan III i kopia, daterat Svartsjö den 28/6 1585, enligt vilket den år 1577 avrättade Bengt Bagges änka (Margareta Somme)då fick konfirmation på innehavet av Haddatorp i Mörlunda socken, som hade indragits till kronan i samband med mannens avrättning, jämte några andra hemman, dels också ett pergamentsbrev i original, daterat Öjhult den 14 oktober 1614, enligt vilket han hade köpt Haddatorp i Mörlunda socken av Jöran Trulsson Kåse. Peder Månsson ville av häradsnämnden få bekräftat, att Haddatorp med orätt hade införts som kronohemman i jordeboken, och han fick stöd i en skrivelse den 14/7 1619 av Börje Kuse i Lilla Aby, som satt främst i nämnden och tidigare hade varit både häradets riksdagsman och länsman, av Olof Jonsson i Mossebo, som satt som nummer två i nämnden samt av kyrkoherden i Mörlunda, vilka intygade , att hemmanet alltid varit frälse. Sedan Truls Kåse fick Erich Bagges dotter brukade han samma gård Haddatorp till en settesgård, står det i domboken.
Hade Erik Bengtsson (Bagge af Berga) och Poletta von Zijlen verkligen fem barn under sitt kortvariga gifte? Även om hypotesen, att deras föregivna dotter Ingeborg hade Johan Larsson Sparre till far, aldrig kan bekräftas,gör den sig ännu mera påmind nu, när deras tredje barn, dottern Brita, är dokumentariskr belagd i en samtida källa(Hon skall alltså strykas som dotter till den år 1577 avrättade Bengt Bagge i Adelns ättartavlor).
37
« skrivet: 2003-11-07, 23:14 »
Till Lena Löfström. När hela texten försvann för mig i det första av mina båda inlägg ovan, så missade jag vid omskrivningen att nämmna att författaren till den nionde artikeln i PHT 2002 var TV-producent, radio- och TV-journalist. Således : Tre filofofie doktorer, en doktorand, tre journalister utan akademisk utbildning, en stiftsbibiliotekarie utan akademiska examina, en civilekonom, socionom. Det känns dumt att tjafsa omkring vad som är traditionell akademisk utbildning bland det utbud av goda postgymnasiala utbildningar, som numera finns. När det gäller utbildningsstödet för tidskrifter : vi skall väl inte anmäla, att PHT ej är berättigat till sådant, eftersom goda icke-akademiska journalister medverkar där?
38
« skrivet: 2003-11-07, 21:17 »
Till Ian Hamilton. Medan jag satt och knåpade med mitt inlägg och förlorade det, när det var nästan färdigt (ett av dessa dator- och internetmysterier som jag som nybörjare drabbas av, så att jag fick skriva om det) har Du inkommit med ett senare inlägg. Jag tycker inte att PHT uppenbart är en tidskrift av annat slag än SoH, och jag vet faktiskt inte var en tidskrift, som förut saknat fackgranskare skall börja, när man rekryterar sådana. De fackgranskare, som PHT tidigare hade, kallades redaktionskommitte?och hade knutits till tidskriften av dess arvoderade redaktör,som tillika var var föreningens sekreterare. PHT har alltid haft långa eftersläpningar, vid två tillfällen tre år, och av dess sju redaktörer under tiden 1964-68 är det bara två (verksamma i sammanlagt fyra år) som lyckats ge ut tidskriftens häften under det år som står på framsidan! Numera kallas fackgranskarna referensgrupp
39
« skrivet: 2003-11-07, 21:00 »
Redan i förrgår, den 5 november, påpekade jag, att Ian Hamilton hade helt fel vad gäller Vetenskapsrådets regler för utgivningsstöd till tidskrifter och hänvisade till PHT, som i många år haft sådant stöd, men vars medarbetare ej alltid är akademiska forskare. Han litade inte på denna information och har återkommit med sina felaktiga uppgifter. I ren ilska har jag därför tittat på presentationerna av författarna till de nio artiklarna i PHT 2002. Fyra av dem är otvivelaktigt akademiska forskare: tre filosofie doktorer och en doktorand. Men de övriga: två journalister utan akademiska utbildning,båda personliga bekanta till mig, den ene numera avliden, och en stiftsbibliotekarie utan uppgift om akademiska examina samt en civilekonom,socionom. Ingen majoritet för akademiska forkare där. Vi är väl alla medvetna om att det kan vara svårt att komma in i ett system, men att man ofta kan känna sig ganska trygg, när man väl är inne i systemet. Det är dock ett faktum, att de tre senaste årgångarna av SoH kvalitativt inte är underlägsna PHT. Det förarbete som gjorts av Jonas Kuschner för att SoH på sikt skall kunna få utgivningsstöd är berömvärt. Aldrig har jag hört talas om, att huvudmannen rekryterar tidskrifters redaktionsråd - det luktar sovjetisk stil.
Till Jorge Lintrup. Det ljus, som Du tycker Dig skönja i mitt förra inlägg, är svagt och flackande. Jag har faktiskt ingen aning om, hur Släktforskarförbundet skulle ställa sig till en tidskrift Släkt och Hävd med självständig redaktion och redaktionsråd. Om intresse saknas, vore det kanske bättre att starta en parallell till Personhistoriska samfundet, Släkthistoriska samfundet med som enda uppgift att utge en fortsättning på den tidskrift som startades 1950 med namnet Släkt och Hävd. Släktforskarnas arkiv tycks vara en så stor sak, att jag undrar om en förening av GF:s storlek på sikt klarar att driva det, även om SoH avvecklas. Är Släktforskarförbundet intresserat, som det var för 16 år sedan?
40
« skrivet: 2003-11-06, 13:21 »
Febern har släppt, tankeskärpan förhoppningsvis blivit bättre.
Med SLÄKTHISTORISKT FORUM, med SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK och med SLÄKT OCH HÄVD är vårt lands släktforskare väl försedda med goda publikationer, trots nedläggningen av Svenska Antavlor, som jag beklagar.
Alla de tre publikationerna behövs:
SLÄKTHISTORISKT FORUM (5 nummer med 200 sidor eller mer per år, utgiven av Sveriges Släktforskarförbund)med artiklar av intresse för de flesta släktforskare, rapporter om enskilda forskares fynd, reportage och principiellt viktiga artiklar, en recensionsavdelning samt Torget;
SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK(formellt nr 6 av Släkthistoriskt Forum, med växlande sidantal [mellan 185 och 342 i de sju årgångar jag själv har]), med en upplaga på omkring 4 000 exemplar och med god tillgång till kvalificerade bidrag enligt redaktören Håkan Skogsjö;
SLÄKT OCH HÄVD (3 nummer per år, därav ett dubbelnummer,sidantal mellan 360 och 416 de senaste två fullständiga årgångarna [2001 och 2002], utgiven av Genealogiska Föreningen). Vår äldsta genealogiska tidskrift, som, tack vare det viktiga förarbete, som gjorts av redaktören Jonas Kuschner, snart torde ha möjligheter att av Vetenskapsrådet accepteras som en vetenskaplig tidskrift för släkthistoria/genealogi, när nu Personhistorisk tidskrift fr.o.m. 1999 uttryckligen exkluderat detta ämnesområde.Ett rimligt omfång på en årgång torde vara mellan 300 och 360 sidor (Det stora sidantalet 2001 beror på att det årets dubbelnummer var en festskrift för tidskriftens förste redaktör Pontus Möller till hans 80-årsdag. Enligt Ian Hamilton, som var medlem av tidskriftens redaktionskommitte´ under 1990-talet,hade man då svårt att få in material, varför varje årgång 1996-2000 omfattade i medeltal 223 sidor). Tidskriften har f.n. en upplaga på drygt 2 400 exemplar och enligt redaktionen, i likhet med Släktforskarnas Årsbok, god tillgång till kvalificerade bidrag.
Behovet av Släkt och Hävd i dess nuvarande skepnad har med skärpa fastslagits av deltagarna i detta meningsutbyte, som nu pågått oavbrutet i snart 20 dygn, och flera av deltagarna har framfört sina tankar om hur denna skepnad skall kunna bevaras. Gemensamt för dessa framtidstankar för tidskriften är en stor tvekan - för att uttrycka sig mycket milt - inför den nuvarande föreningsstyrelsens vilja och förmåga att värna om denna skepnad.
GF var 1987 en förening med 5 236 medlemmar (i verksamhetsberättelsen [SoH 1988-89, s. 167] redovisas därutöver 3 260 medlemmar i tio regionalföreningar, vilka dock redan när verksamhetsberättelsen trycktes var självständiga och anknutna till Sveriges Släktforskarförbund). Från det då i snabb utveckling stadda Sveriges Släktforskarförbund fanns det ett intresse för att ta över dels GF:s bibliotek/arkiv med samlingar, lokaler och personal, dels också Släkt och Hävd, som Släktforskarförbundet planerade att ge ut som årsbok. En överenskommelse om ett sådant övertagande var nästan färdig men kom aldrig till stånd. Nu, 16 år senare, när GF har krympt betydligt och har mindre än hälften så många medlemmar som då, är det måhända en övermäktig uppgift för föreningen att ekonomiskt klara både att driva Släktforskarnas arkiv med dess samlingar och att ge ut Släkt och Hävd. Den nuvarande styrelsen tycks i vart fall ha gjort den bedömningen och är beredd att avhända sig SoH för att kunna ha kvar Släktforskarnas arkiv.
Inom Sveriges Släktforskarförbund finns det uppenbarligen ett intresse för att mot en penningsumma (?, hur stor?)låna namnet Släkt och Hävd som ett tilläggsnamn till den årsbok, som startade 1987, fast man då inte fick ta över SoH. Förbundet ansvarar redan för utgivningen av två av landets tre viktigaste genealogiska publikationer. Är man intresserad av att vara huvudman även för den tredje, Släkt och Hävd i dess nuvarande skepnad, med en egen redaktion, och att stödja en ansökan om utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet för SoH som vetenskaplig tidskrift inom ämnesområdet släkthistoria/genealogi? I så fall ett oväntat gott slut på detta meningsutbyte.
Men förbundet har redan sin väletablerade årsbok och har kanske inte något genuint intresse för Släkt och Hävd. Är kanske Släktforskarnas arkiv mera intressant?
En boskillnad mellan Släkt och Hävd och Släktforskarnas arkiv torde vara oundviklig i framtiden, men hur den kan komma att se ut är väl knappast möjligt att spekulera omkring nu.
41
« skrivet: 2003-11-05, 15:28 »
Jag har legat sjuk några dagar och därför inte kunnat följa de senaste inläggen. I går kväll, febrig, försökte jag komma ikapp.Jag försöker sotera mina tankar. En förkrossande majoritet på över 60 debattörer önskar, att SoH skall fortsätta som självständig tidskrift, numera unik i sitt slag, eftersom PHT sedan 1999 inte längre publicerar texter av renodlat släkthistorisk eller genealogisk karaktär.
De föregivet ekonomiska skäl som anförts för förslaget om SoH:s samgående med SlfÅb är ej hållbara. Det har blivit alltmera uppenbart och kommenterats av flera debattörer, att styrelseledamoten Lena Löfströms ohämmade utfall mot SoH:s redaktör är uttryck för personliga motsättningar, och efter Ian Hamiltons senaste inlägg, där han i stället för att tacka Jonas Kuschner för att denne under sin korta tid som redaktör lyckats skapa förutsättningar för att tidskriften skall komma i åtnjutande av årligt utgivningsstöd, ger honom några skopor ovett för detta, är det uppenbart, att även Ian Hamilton, som i sina tidigare inlägg framfört sin redaktörskritik på ett mera civiliserat sätt, har en minst lika negativ inställning till Kuschner.Att dennes arbetsmiljö varit mycket komplicerad, som jag tidigare antagit, framgår av hans inlägg den 3/10 kl. 01.34.
En fråga som trängt sig på är om hela syftet med förslaget om SoH:s samgående med SlfÅb var att bli av med SoH:s redaktör och på köpet bli kvitt problemen med en tidskrift, vars upplaga före Jonas Kuschners tillträde som redaktör 2001 minskade kontinuerligt med över 1 500 exemplar åren 1990-2000, då Ian Hamilton var GF:s ordförande (GF hade år 1990 3 926 medlemmar och år 2000 2 403. Denna minskning med knappt 39 procent har sedan dess upphört - antalet medlemmar var 2002 2 422).
Av styrelsen för en förening, vars medlemstal krympt så våldsamt under såpass kort tid, måste självklart varje planerad förändring av verksamheten analyseras i första hand utifrån frågeställningen Är detta något som med säkerhet eller hög grad av sannolikhet kommer att gynna medlemsutvecklingen? Enligt siffror som presenterats av Ted Rosvall och Ian Hamilton subskriberar redan i dag nästan en tredjedel av GF:s medlemmar på SlfÅb. Om ett samgående av SoH med årsboken realiseras, så kommer dessa GF-medlemmar att få tillgång till vad som återstår av SoH för ett lägre pris genom att säga upp medlemskapet i GF än genom att vara kvar. Självklart kommer en hel del att välja att vara kvar, men man kan vara fullständigt säker på att medlemsraset kommer att starta på nytt, även om det utan en medlemsenkät är omöjligt att veta, hur stort det blir. Det är mot bättre vetande, som det från styrelsens sida har hävdats, att ett genomförande av förslaget skulle kunna resultera i en ökning av medlemstalet.
Medlemsraset under 1990-talet måste ha medfört betydligt större ekonomiskt avbräck för GF än vad en från 2001 verksam ensam redaktör kan ha åstadkommit. Åren 1990-97 skickades det årligen ut i genomsnitt 92 sidor GF-Aktuellt till GF:s medlemmar, fördelade på 6 utskick (i tre år), 5 utskick (i fyra år) och 4 utskick (ett år). Under dessa åtta år, då den årliga avtappningen av medlemmar i medeltal uppgick till 140 individer, kan det inte ha varit tal om någon samordnad distribution med SoH, som utkom med tre nummer per år, därav ett dubbelnummer. Varje årgång innehöll då i genomsnitt 250 sidor och de följande tre åren, 1998-2000, 214 sidor. De första årgångarna med Jonas Kuschner som redaktör har innehållit 416 sidor (2001)och 360 sidor (2002). Om det andra numret av årgång 2003, som enligt Lena Löfström är att vänta vid Lucia,har lika många sidor som det första, så kommer Jonas Kuschner på mindre än tre år att ha ansvarat för redigering och utgivning av nästan lika många sidor sidor (900)som den föregående redaktionen lyckades åstadkomma under fem år, 1996-2000 (942 sidor)Det småaktiga klankandet på Jonas Kuschner bör tystna!(Att medlemsraset på 1990-talet inte fortsatt 2001 och 2002, kan naturligtvis vara en tillfällighet, men det kan inte uteslutas, att det har att göra med Jonas Kuschners insatser som redaktör).
Med hjälp av bidrag från statliga myndigheter och privata stiftelser kan även små föreningar ge ut publikationer med högt anseende nationellt och internationellt. Så är fallet med Personhistoriska samfundet, där jag är medlem sedan 1964. Den senaste tryckta medlemsförteckningen är från 1994, då medlemsantalet uppgick till 282 individer (Därtill kommer institutioner, som var prenumeranter på samfundets tidskrift PHT, 111 svenska, 23 nordiska och 22 utomnordiska [från 7 länder]). Jag förmodar, att en så liten förening kan ha haft utgivningsbidrag ganska länge, men detta framgår inte av äldre årgångar av PHT, eftersom uppgifter härom tidigare inte var obligatoriska.Fr.o.m.år 2000 innehåller emellertid PHT informationen, att den utges med stöd av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) och Kungl. Patriotiska Sällskapet (HSFR har numera bytt namn till Vetenskaprådet [Ämnesområdet för humaniora och samhällsvetenskap]). Om tidskriftens inriktning heter det fr.o.m. PHT 1999:1:I fråga om texter med renodlat släkthistorisk eller genalogisk karaktär hänvisas till publikationer med särskild täckning av just dessa forskningsområden. Ämnesområdet släkthistoria/genealogi är alltså inte längre företrätt i PHT, som åtnjuter årligt utgivningsbidrag.En tidskrift, ägnad åt just detta ämnesområde existerar, nämligen SoH, vars nuvarande redaktör fr.o.m. 2002 lyckats knyta ett kvalificerat redaktionsråd till tidskriften - en förutsättning för att få utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet - ,varför SoH numera, till skillnad från tidigare, torde ha goda möjligheter att få en ansökan om utgivningsbidrag beviljad, under förutsättning att GF:s styrelses förslag om tidskriftens framtid inte verkställs. SoH är den enda tidskrift som kan fylla den nisch som blivit ledig genom PHT:s exklusiva inriktning sedan 1999 på personhistorisk och biografisk forskning.
Tillägg. Ian Hamilton har helt missuppfattat bestämmelserna för utgivningsbidrag från Vetenskapsrådet.PHT, som åtnjuter sådant stöd, utges av en förening, som är mycket mindre än GF.Författarna är ofta men långtifrån alltid personer med akademisk utbildning.
42
« skrivet: 2003-10-30, 16:12 »
I går fick jag ett brev från BENGT MATTSSON, känd för dem som regelbundet läser Släkt och Hävd. Han meddelade, att han delade den uppfattning, som jag givit uttryck för i denna debatt om GF:s styrelses förslag rörande Släkt och Hävd.Jag ringde upp honom och frågade,om jag fick återge hans brev här, som ett inlägg från honom, och det hade han inget emot. Så här skriver han: Karlskrona 28/10 2003 / Stig Östenson / Växjö/ För min del instämmer jag helt i Dina synpunkter på Släkt och Hävds eventuella nedläggning och sammanslagning med Släktforskarnas Årsbok. Förhoppningsvis kommer förslaget inte att genomföras. Det finns knappast majoritet för något sådant. Det skulle i så fall vara en stor förlust./ Med vänlig hälsning / Bengt Mattsson [adress]
43
« skrivet: 2003-10-23, 17:33 »
Med vemod läser jag Pontus Möllers inlägg i dag och med glädje över att han, Släkt och Hävds förste redaktör 1950-53, och åter redaktör 1962-65 - enligt den nuvarande redaktören Jonas Kuschner två av de bästa redaktörsperioderna i tidskriftens historia - , nu 82 år gammal och en av GF:s hedersledamöter, i likhet med alla vi andra föreningsmedlemmar, som yttrat oss här, inte kan se den planering för Släkt och Hävd, som presenterats i GF-Aktuellt nr 155 som något annat av en nedläggning, för honom särskilt bitter, eftersom han var en av tidskriftens grundare.
Pontus Möllers inlägg innebär, att de meningsutbyten, som förts på detta forum, kan återföras till en högre nivå än gårdagskvällens bottenläge (det sista jag såg, när jag stängde av datorn, var ett familjeporträtt av fingertutor). Debatten, som nu pågått i sex dagar, öppnades i lördags den 18 oktober av Släkt och Hävds redaktör Jonas Kuschner och handlade från början om konsekvenserna för SoH:s läsare och för GF:s medlemmar och även för svensk släkthistorisk forskning i stort, om GF:s medlemsmöte den 8 november beslutar i enlighet med ett i GF-Aktuellt nr 155 presenterat styrelseförslag, som bl.a. innebär,att Släkt och Hävd fr.o.m. år 2004 upphör att finnas till som självständig periodisk publikation med 3-4 häften årligen. De föreningsmedlemmar, som hittills yttrat sig i sakfrågan har alla - i likhet med Pontus Möller i dag - motsatt sig styrelseförslaget och varit överens om att SoH skall finnas kvar som sjävständig genealogisk tidskrift, allra helst i dess nuvarande form och ej som årsbok. Denna samstämmiga uppfattning beskrivs av föreningens kassör Lena Löfström i hennes första inlägg som att diskussionen är ensidig och bygger på antaganden. Hon uttrycker förvåning över att ingen tycks ha uppmärksammat ett inlägg av Hans Tåhlin, där denne inte uttrycker sig lika uppskattande om SoH som övriga debattörer, och där han också vädrar sitt missnöje med att SoH:s redaktör varit svåranträffabar och inte hållit utgivningstiderna för tidskriftens häften och förmodar, att han har sig själv att skylla för tidskriftens problem. Att Lena Löfström fäst sig vid detta av alla inlägg, måste bero på att hon själv är ännu mera irriterad än Hans Tåhlin på SoH:s redaktör för att han inte håller överenskomna utgivningstider (det framkommer i alla hennes inlägg). Övriga debattörer har, i den mån de nämnt förseningarna, funnit dem förståeliga, och att de mer än väl uppvägt den kvalitativa förbättringen av tidskriften under Jonas Kuschners redaktörstid. Med Lena Löfströms tre inlägg har debatten nått en bottennivå och spårat ur. I sitt första inlägg hänvisar hon till de diskussionsregler, som skall följas, varefter hennes båda följande inlägg är en uppvisning i allvarliga brott mot dessa regler (de enda jag sett i detta meningsutbyte). Det sätt, på vilket hon i sitt andra inlägg inför öppen ridå läxar upp och mästrar SoH:s redaktör, innebär ett kränkande bemötande utan like av denne, som är chockerande och berört mig mycket illa. När Anders Winroth i ett kort inlägg vill avdramatisera hela frågan om fördröjningar av tidskriftshäften, har hon mage att tillrättavisa honom med att häfte 2 för i år är mycket värre fördröjt än till omkring den 1 november, nämligen ända till Lucia. Av tidigare inlägg borde hon ha förstått, att de föreningsmedlemmar som engagerar sig i SoH, i stället tycker att sex veckor inte är så mycket att orda om - det innebär ju att det går åt rätt håll, men hon tycks vara så förblindad av sin fixering vid tidpunkter och förseningar, att hon inte inser detta. Även ordföranden Ian Hamilton uppehåller sig mycket i sina inlägg vid dessa förseningar. De båda styrelseledamöterna, ordföranden och kassören tycks mig vara helt besatta av denna sifferexecis, som innebär, att de i sina inlägg oavbrutet småaktigt klankar på den nuvarande redaktören, vilket är illa nog, men värre ändå är, att åtminstone ordföranden tycks ha denna inställning till ideellt arbetande redaktörer överlag, något som jag inte ägde kännedom om, då denna debatt startade. Detta framgår av hans förslag, att en ideellt arbetande redaktör för SoH med GF som huvudman, måste ha en ordningspolis vid sin sida. Om detta är en inställning, som genomsyrar den nuvarande föreningsstyrelsen och måhända också kommer att ha förespråkare i en tillträdande styrelse, så befarar jag, att ingen redaktör kommer att kunna rekryteras till SoH. Det är en inställning, som är arbetsmiljömässigt helt förödande och destruktiv för en kreativ redaktör.
Det ovanstående har jag skrivit natten mellan onsdag och torsdag, och p.g.a. tågresa till en sjuk släkting tidigt i dag den 23/10 på morgonen, visste jag inte, när jag skulle komma att ha möjlighet att framföra det jag skrivit. Jag hoppades, att debatten skulle ha kommit vidare från fingertute-nivån men befarade, att den hade avstannat efter Lena Löfströms inlägg, och jag hade en pessimistisk fortsättning, som innebar, att med den hållning, som GF:s styrelse intar, så måste en annan huvudman ta över. Min respekt för Pontus Möller gör dock, att jag inte vidareutvecklar mina tankar i detta meddelande. Jag hoppas i stället innerligt, att hans inlägg skall få Dig, Ian Hamilton, att tänka om.
44
« skrivet: 2003-10-21, 16:16 »
Till Ian Hamilton. Som Du märkt, finns det i många inlägg kritik mot det styrelseförslag till beslut beträffande Släkt och Hävd, som kommer att föreläggas medlemsmötet den 8 november. Jag tycker inte, att Du har tagit dem som framfört invändningar på allvar, när Du menar (eller låtsas mena??), att de genom redaktören Jonas Kuschners inledande inlägg var vilseförda av något som fanns till i dennes föreställningsvärld och inte i verkligheten. Åtminstone de debattdeltagare, som är medlemmar i GF, har kunnat läsa förslaget i GF-Aktuellt nr 155, och innehållet kan ju inte förstås på något annat sätt än som en nedläggning, fast Du förnekar detta. Släkt och Hävd och Släktforskarnas årsbok är två olika publikationer med varsin egen identitet.De förlorar båda en del av sin identitet, om den föreslagna planeringen genomförs, men ojämförligt mest förlorar Släkt och Hävd, eftersom den upphör att finnas till i den form den haft sedan starten 1950, medan årsboken kommer att fortsätta att utges som årsbok, med vissa förändringar beträffande omfång och innehåll. Det är Släkt och Hävds läsare, som nu slåss för sin tidskrifts fortsatta existens som genealogisk tidskrift med 3-4 nummer per år. Släktforskarnas årsboks läsare skulle ha slagits för sin publikations existens, om det hade framförts förslag, att dess innehåll skulle portioneras ut på 4 nummer per år under namnet Släkt och Hävd-Släktforskarnas årsbok, del 1-4. Släktforkarnas årsboks läsare deltar inte i den här pågående debatten, eftersom årsbokens existens inte är hotad, medan även Du, Ian Hamilton, måste medge, att den föreslagna planeringen för Släkt och Hävd innebär, att tidskriften försvinner. Jag vet inget exempel från svensk presshistoria, där en utlåning av en publikations namn till en annan medfört, att den publikation, som lånat ut sitt namn, återuppstått. I stället brukar själva namnet försvinna så småningom. Att slåss för en tidskrifts existens görs ofta av känslomässiga skäl, vilkas styrka ej skall underskattas. Jag motsätter mig den föreslagna planeringen på sakliga grunder. Jag anser, att en tidskrift som Släkt och Hävd behövs jämte Släkthistoriskt forum och Släktforskarnas årsbok, och just den uppfattningen tycks delas av de flesta, som här fört fram kritik mot den föreslagna planeringen. Om tillräckligt många föreningsmedlemmar är av den uppfattningen,måste en annan planering göras för Släkt och Hävd, och då måste alla alternativ övervägas, även, som någon debattdeltagare redan framfört, möjligheten att hitta en ny huvudman.
45
« skrivet: 2003-10-21, 00:31 »
Genealogiska Föreningens ordförande Ian Hamilton har nu gått in i debatten, den 20 oktober, kl 19.40 (Jag är senfärdig, och två andra har kommit före, men jag framför ändock vad jag ville). Hamilton börjar sitt inlägg med att göra gällande, att här är inte och har aldrig varit tal om nedläggning av Släkt och Hävd - något dylikt är blott ett hjärnspöke i redaktören Jonas Kuschners hjärna. Han fortsätter med att ge en beskrivning av de tankar som finns i hans egen och hans lydiga styelsemedlemmars hjärnor om Släkt och Hävd i ny skepnad och om Framtidens Släkt och Hävd, tankar, som enligt honom absolut inte betyder nedläggning.
Jag tycker det är viktigt, att de som deltar i den här debatten utan att vara medlemmar i Genealogiska Föreningen skall veta följande: föreningens medlemmar fick i fredags, den 17 oktober, informationsbladet GF-Aktuellt nr 155, där Ian Hamiklton på första sidan under rubriken Släkt och Hävd i ny skepnad? utvecklar tankar, som återkommer längre fram, på sidan 6, i ett osignerat bidrag under rubriken Framtidens Släkt och Hävd - säg din mening! Det som står där är detsamma som Ian Hamilton framför i sitt inlägg i dag, och när jag läste det i fredags, uppfattade min hjärna, att han menade nedläggning av Släkt och Hävd, och på samma sätt uppfattar min hjärna hans inlägg i dag. Jag utgår från att de föreningsmedlemmar, som hittills deltagit i denna debatt, gjort så, eftersom deras hjärnor har uppfattat Ian Hamiltons tankar i utskicket i fredags på samma sätt som min hjärna: nedläggning.Varken jag eller de har jagats av några från Jonas Kuschners hjärna härstammande spöken.Jag tror inte heller,att icke-medlemmars hjärnor uppfattar, att det som Ian Hamilton meddelar i dag betyder, att han är väldigt intresserad av Släkt och Hävd och helst av allt skulle vilja att Genealogiska Föreningen fortsatte som huvudman för tidskriften, om detta blott vore möjligt. Jag uppfattar, att det han säger betyder : NEDLÄGGNING, och om alla andra uppfattar det han säger på samma sätt, så är det falsk varudeklaration av honom inte kalla det så.
46
« skrivet: 2003-10-18, 21:55 »
Jag heter Stig Östenson och är 66 år gammal. Förra året utnämndes jag oväntat till hedersledamot i Genealogiska Föreningen, sannolikt pga uppsatser om småländska allmogesläkter i Släkt och Hävd 1984-92 samt medeltidsgenealogiska uppsatser i Personhistorisk tidskrift 1968-75. Jag blev överraskad, glad och stolt över detta hedersledamotskap i den förening, som - trodde jag då - stod som garant för den fortsatta utgivningen av Släkt och Hävd, denna ledande facktidskrift inom släktforskningen, som Genealogisk Föreningens ordförande Ian Hamilton uttryckte sig i oktober 1991.
Serierna Skrifter utgivna av Genealogiska Föreningen 1-13 (1938-83) och Genealogiska Föreningens släktböcker 1-16 (1937-92)tycks båda ha avsomnat, varför Släkt och Hävd är den enda av föreningens publikationer av allmänt intresse, som finns kvar - trodde jag tills i går. När jag då fick klart för mig, att styrelsen fattat beslutet att föreslå föreningens medlemmar att besluta om nedläggning av Släkt ochh Hävd, blev jag så bestört och indignerad, att jag omedelbart skriftligen vände mig till Genealogiska Föreningen,dess ordförande samt Släkt och Hävds redaktör och uttryckte mina invändningar
Man lägger inte utan vidare ned en tidskrift av denna dignitet, som är ensam i sitt slag. Det är obefogat att överlåta dess namn till en annan publikation, som Släktforskarnas årsbok, som efter sjutton årgångar har förvärvat sin egen identitet och står på egna ben och inte behöver några extranamn. Man får intrycket Genealogiska Föreningens nuvarande styrelses policy är att så snabbt som möjigt bli kvitt Släkt och Hävd och bli en vanlig lokalförening inom Sveriges släktforskarförbund, blott med ett mera påkostat informationsblad än övriga lokalföreningar. Om detta är styrelsens ärliga målsättning, bör man vara konsekvent och logisk nog att inte vaka över sitt genealogiska bibliotek/arkiv som en drake över sin guldskatt utan överlåta denna tillgång till Sveriges släktforskarförbund i utbyte mot att Släktforskarförbundet hittar en form för fortsatt utgivning av Släkt och Hävd, som inte innebär en sammanblandning med Släktforskarnas årsbok och ömsesidig identitetsförlust. Med den nedläggning som nu aviserats för Svenska Antavlor behöver Sveriges släktforskare det som finns kvar: Släkthistoriskt forum, Släktforskarnas årsbok och Släkt och Hävd.Helst skulle jag önskat, att Släkt och Hävd fortsatte som Genealogiska Föreningens tidskrift - och i så fall skulle föreningen säkerligen också kunna både motivera och klara av ett eget fortsatt innehav av bibliotek/arkiv med samlingar - , men om den nuvarande styrelsen inte vill detta och måhända inte heller, i kontinuitetens namn, en tillträdande styrelse, så är det viktigaste att hitta en form för fortsatt utgivning av Släkt och Hävd med bibehållen identitet och med lösning av huvudmannafrågan på annat sätt.
Jag började med att berätta att jag skickade tre brev i går. Dessa kommer inte fram förrän på måndag, och då jag i dag erfor, att en diskussion om Släkt och Hävd hade öppnats på Anbytarforum, bestämde jag mig för att med hjälp - eftersom jag inte vet hur man bär sig åt för att komma ut på nätet - försöka få fram detta meddelande.
Att vara hedersledamot i en förening, vars styrelse så illa som intentionen tycks vara förvaltar det kulturarv i form av Släkt och Hävd, som den fått sig anfötrodd, känns inte längre som en heder utan snare som en skam. Om medlemsmötet den 8 november beslutar i i enlighet med styrelsens förslag, finns det ingen anledning för den som i likhet med mig och många andra varit medlem för tidskriftens skull att kvarstå som medlem, och jag kommer då också att avsäga mig ett hedersledamotskap, som jag var oförberedd för,och som också blev oväntet kortvarigt. Den 8 november kommer jag för första gången under mina 40 år som medlem av Genealogiska Föreningen att bevista ett föreningsmöte för att där framföra de synpunkter som jag framfört härovan.
Till Bo Persson: Jag är helt överens med Dig om att den kvalitativa nivån på tidskriften höjts avsevärt under nuvarande redaktör i jämförelse med 1990-talets senare del.
Sidor: [1]
|
Visa inlägg
Cookie policy