ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Carl-Fredrik Hanzon

Sidor: [1] 2 3 4
1
Hej Ulf!
Den enda rimliga förklaringen till "hoppet" mellan Osby och Motala är att det rör sig om fria fantasier utan minsta spår av källbelägg. Den som står bakom dessa fullkomligt orimliga glädjespekulationer är uppenbarligen en "släktnätsurfare" som bedriver hela sin "forskning" på nätet, och som sannolikt inte har satt sin fot i ett landsarkiv eller ens ett bibliotek med släktforskningsinriktning. Dessa dilettanter och fuskare som sprider sin dynga över massor av släktforskningssiter (Jag har tyvärr sett alltför många exempel på detta) är till stor skada för den seriösa genealogin. Vederbörande (ett bättre alternativord till "hen" enligt övertecknad) har sannolikt grundat dessa sina vidlyftiga spekulationer på rena namnkombinationer, och tyckt att dessa passat bra tidsmässigt utan hänsyn till geografin.

Det hela faller ju dessutom på sin egen orimlighet. Skulle AndersJonssons föräldrar ha företagit den med hänsyn till 1600-talets vägkondition och kommunikationsmedel synnerligen långa resan från Osby till Motala, för att därstädes föda sonen Anders, lämna kvar honom där (där han ju växte upp) och därefter (utan son) färdas tillbaka samma långa väg till Osby, där övriga barn föddes. Nej jag köper inte dessa tokerier, åtminstone inte utan källbelägg och en någorlunda rimlig förklaring. Jag tycker att det mesta tyder på att Anders föräldrar bor i Motala med omnejd.

2
24 Rekord / Flest antal dopnamn
« skrivet: 2012-12-14, 16:42 »
När nu denna rubrik blev aktualiserad, gick jag tillbaka till de äldre inläggen, och gjorde därvid en intressant observation: Den 28 augusti 2007 nämnde Bror Uno Pehr Jakob Alexander Söderström i Kalmar (född 17/9 1836) har ju exakt samma 5 förnamn som den i mitt inlägg 23 februari 2007 omtalade kyrkoherde Hummerhielm i Förlösa på Öland (han med de sju barnen - alla med 8 namn). Detta kan knappast vara en tillfällighet. Det måste helt enkelt finnas någon koppling mellan Hummerhilm och Söderström, i synnerhet som det rör sig om Öland och Kalmar.  
 
Kan Hummerhielm möjligen har varit Söderströms släkting, fadder, doppräst (när prästvigdes han?), eller...? Vad står det i dopboken? Är det någon som har möllighet att ta reda på det? Där borde ju så väl föräldrar som faddrar vara angivna, möjligen också prästen.

3
Rättare / Gymnasierättare
« skrivet: 2009-03-13, 09:18 »
Ja, det är troligt. Gymnasierättaren satt nog inte och rättade skrivningar, i alla fall...

4
Efternamn / Efternamn
« skrivet: 2007-08-18, 18:58 »
Patrick von Brömsen! (Jag ser först nu ditt inlägg från 12 nov 2006)
 
Uppgifterna i ditt inlägg gör mig mycket förvånad. Behövs det verkligen tillstånd från Patent- och registreringsverket för att ändra namn p.g.a. gifte? De flesta (åtminstone kvinnor, men även en del män) gör väl fortfarande detta, även om andelen som behåller sitt ursprungliga namn resp. bär båda namnen förefaller ha ökat. Jag utgick ifrån att detta var en självklar rättighet (det har åtminstone varit så tidigare), och att således endast enkel anmälan om namnbyte erfordrades, allstå inte krav på ansökan-tillstånd (från dig eller andra namnbärare) -beviljande/avslag.  
 
Kan detta verkligen vara riktigt? Kan inte myndigheterna i detta fall ha missförstått det hela, och varit mera rigorösa än vad som egentligen behövs?
 
Stämmer dina uppgifter och verkligen är vad gällade lagar kräver, innebär det ju att varenda par som antar ett gemensamt efternamn (det måste ju i hela riket vara bortåt 70-100 par per dag och minst 10000 [tiotusen!] per år) måste genomgå denna omständiga procedur. Vilket enormt byråkatiskt arbete som i så fall krävs. Och hinner verket överhuvudtaget med något annat?
 
Och den andra delen av ditt inlägg är ju ännu mera skrämmande. Ja, man blir ju rentutav mörkrädd. Skulle alla uppgifter om tidigare burna släkt- eller efternamn vara totalt raderade och obefintliga hos folkbokföringsmyndigheterna dvs Lokala skattemyndigheterna? I så fall är detta myndighetsmissbruk av värsta tänkbara slag, och dessutom utplånande av viktiga och oersättliga uppgifter, såväl för den enskilda som för den historiska forskningen.
 
Det är lätt att vara efterklok, och att säga Vad vad det jag sade. Men jag var mycket negativ till beslutet att ta ifrån kyrkan folkbokföringen, och befarade om inte det värsta, så i varje fall att det hela skulle bli betydligt sämre skött än tidigare. Bokföringen hade ju skötts på ett noggrant och utmärkt sätt av kyrkan (som ju hade flera hundra års erfarenhet av det hela...). Nu förefaller det tyvärr, som jag fått vatten på min kvarn beträffande mina farhågor, och att man (trots goda intentioner) hällt ut barnet med badvattnet.
 
Men är det verkligen så här illa överallt? Jag har svårt att tänka mig att detta är enligt de instruktioner som den nuvarande folkbokföringsmyndigheten har. Hur går det i så fall med de personer som önskar att återta sitt tidigare efternamn, t. ex efter en skilsmässa. Enligt vad jag har hört har man ju rätt till detta. Men hur skulle en dylik prövning/dylikt tillstånd gå till om det inte ens finns uppgifter om tidigare namn hos folkbokföringsmyndigheten?

5
Vreta kloster / Vreta Kloster, födda, 1717, 411.25.37500
« skrivet: 2007-06-27, 16:34 »
Håkan, jag vill nog inte riktigt gå med på formuleringen att mjölnarna bytte namn. Inom vissa yrkesgrupper; som militärer, länsmän, fogdar, mjölnare, klockare etc., blev det (i synnerhet från slutet av 1600-talet och framåt) vanligt att man antog ett släktnamn, ofta med gårdens eller socknens namn som en namnled. Men man avsade sig därmed inte sitt patronymikon. Detta hade man ju ändå (man hette ju inte t.ex. Nilsson, utan var (och förblev) Nils son), men använde det inte i alla sammanhang. Sporadiskt kunde det ändå brukas tillsammans med släktnamnet, vilket också ibland visar sig i officiella handlingar och dokument, oftast före släktnamnet (i sällsynta fall efter).

6
31 Släktskap och släktrelationer / Efter Syssling kommer?
« skrivet: 2007-04-20, 14:47 »
Hej Per!
 
Javisst, det är precis så man också kan tolka ordet pysslingbarn: vi är pysslingars barn, och just därför blir det en osäkerhet om huruvida det är detta man menar med pysslingbarn, eller om det är: den här personen är barn till min pyssling; alltså analogt med syskonbarn, i betydelsen: den här personen är barn till mitt syskon. Och man avser ju i respektive exempel personer tillhörande olika generationer i förhållande till sig själv.
 
För den äldre betydelsen av ordet syskonbarn (alltså = kusin), bygger ju på att man tänker vi är syskons barn (alltså kusiner).
 
Eftersom vi för klarheten och entydigheten i vårt språk bör vara konsekventa vad beträffar den här typen av släktskapstermer, måste vi alltså bestämma oss för om kombinationer med -barn, ska betyda: vi är ---:s barn eller den här personen är barn till mitt/min ---. I annat fall uppstår det ju allmän förvirring och oklarhet vilken släktskap omtalade personer egentligen har med varandra och vilken generation de tillhör.

7
31 Släktskap och släktrelationer / Efter Syssling kommer?
« skrivet: 2007-04-20, 11:19 »
Många bra förslag har här förekommit, men dessvärre kan vissa begrepp missförstås eller uppfattas på olika sätt. P. Ek föreslår t.ex. här ovan (med stöd av SAOB) beteckningen  pyssling-barn för 6- männingar. Det är bara det att redan här föreligger en allvarlig risk för missuppfattning av vilken art av släktskap som föreligger. Ordet pyssling-barn (ska det för övrigt vara ett bindestreck? borde inte orden sammanskrivas?) kan ju nämligen likaväl (ja, i nusvenskan faktiskt hellre) uppfattas som ett barn till en av mina pysslingar/5-männingar än som min 6-männing.  
 
Det blir här precis samma risk för missförstånd och osäkerhet om vilket släktskap som egentligen avses, som när man i en äldre text påträffar ordet syskonbarn. Numera avser man ju med detta begrepp tveklöst ett barn till ett av ens syskon, men i äldre tid användes ordet med samma självklarhet i betydelsen kusin. Detta begrepp förekommer i den senare betydelsen även i officiella handlingar och lagtexter, t.ex. bouppteckningar och domböcker.
 
Det är enligt min mening därför tveksamt om man verkligen bör använda sammansatta släktskapsord slutande på -barn, om man med detta avser en person tillhörande samma generation som man själv tillhör, t.ex. 5-männing eller 6-männing. Om inte annat kan sådana begrepp missförstås eller skapa allmän osäkerhet om det verkliga släktskapsförhållandet.

8
31 Släktskap och släktrelationer / Efter Syssling kommer?
« skrivet: 2007-04-19, 16:52 »
Så långt tillbaka i tiden behöver inte ett trasslingskap sträcka sig. Jag kan ju som exempel nämna att de svenska kungabarnen (Victoria, Carl Philip och Madeleine) är trasslingar till såväl de holländska drottningsönerna (Willem Alexander, Johan Friso och Constantijn) som de luxemburgska storhertigbarnen (Guillaume, Felix, Louis, Alexandra och Sebastian). Dessa båda syskonskaror är f.ö även trasslingar till varandra. Den gemensamme anfadern är hertig Wilhelm av Nassau (1792-1839), far till bl.a. drottning Sophia av Sverige, Oscar II:s gemål.  
 
Detta är dock inte det närmaste sättet de nämnda personerna är släkt med varandra. De svenska kungabarnen är dessutom pysslingar till såväl de holländska (p.g.a. giftet mellan bryllingarna och /här ovidkommande:/ sysslingarna Gustaf Adolf och Sibylla) som den luxemburgska (p.g.a. giftet mellan bryllingarna Jean av Luxemburg och Josephine-Charlotte av Belgien).  
 
Dock kan man ju dra ut konsekvenserna av ett sådant resonemang in i det absurda. Då kan man ju t.ex. konstatera att de svenska kungabarnen också är både pysslingar och trasslingar med sina syskon och t.o.m. med sig själva...

9
24 Rekord / Flest antal dopnamn
« skrivet: 2007-02-23, 16:04 »
Det exempel på många namn som annars oftast brukar anföras (i genealogisk litt. etc.) är ju de sju barnen till kyrkoherden i Förlösa (Öland); Bror Uno Per Jacob Alexander Hummerhielm, födda mellan 1848 och 1864. Men något rekord är det ju inte. De fyra sönerna och de tre döttrarna (varannan Bror och varannan Syster...), hade åtta namn vardera:
 
Bror Uno Constantin Johan Hilmar Laurentius Stanislaus Alexander, f. 1848
Syster Una Laura Constance Alma Maria Ingeborg Alexandra, f. 1850
Bror Knut Louis Josef Eugen Sten Martin Arvid, f. 1851
Syster Vilhelmina Sigrid  Cecilia Celestine Eufrosyne Helfrida Thorborg, f. 1855
Bror Axel Erik Leopold Isak Ragnar Malte Casimir, f. 1857
Syster Olga Ida Alice Gerda Estrid Hanna Helfrid, f. 1858
Bror Ansgarius Erik Sigvard Magnus Valdemar Polykarpus Augustinus, f. 1864
 
Detta namnbruk bildade inte i någon högre grad skola hos barnbarnen. Av sönernas barn hade ett åtta namn. Inget av de övriga hade flera än tre (om vi bortser från några patronymika, placerade som förnamn, det blir alltså högst fyra om vi medräknar dessa).

10
24 Rekord / Flest antal dopnamn
« skrivet: 2007-02-23, 09:19 »
Jo, den uppgiften stämmer och är ingen skröna, det kan jag med säkerhet intyga. Jag har också sett passen (plus en hel del andra handlingar) och är dessutom fadder till ett av barnen (vilket förbundsordföranden också är). Men det blev vissa problem med de svenska  namnmyndigheterna när detta skulle skrivas in; de ville först bara godkänna 5 eller 6 namn. Men vår kollega och vän var ju inte den typen som gav sig i första taget (eller överhuvudtaget, för övrigt), utan stod på sig, och tröttade nog mer eller mindre ut sagda mydighet tills det hela gick igenom.

11
35 Äktenskap / Åldersskillnad
« skrivet: 2007-01-10, 10:54 »
När det gäller dessa frågor kan man inte nog beakta de sociala och ekonomiska aspekterna. Det är ju egentligen först i vår tid som äktenskapet inte längre först och främst är en praktisk och ekonomisk angelägenhet. Jag har en känsla av att man idag ofta ser anakronistiskt (d.v.s. med vår tids glasögon) på äktenskapet även i äldre tider som en frivillig överenskommelse mellan fria och självständiga individer (ofta dessutom med romantiska övertoner). Så var det inte alltid.
 
Var den blivande maken ekonomiskt välsituerad och hade en ansedd social position, tror jag inte att någon skulle har reagerat negativt, inte ens flickans föräldrar (ja, kanske allra minst dessa). Det skulle kanske i så fall bara ha varit flickans jämnårige försmådde friare... Det var tvärtom ganska vanligt med sådan åldersskillnad, i synnerhet om det var fråga om mannens andra eller tredje gifte. Ofta blev åldersskillnaden större och större för varje gång mannen gifte sig...
 
Var en äldre eller medelålders man inte fullt så välsituerad, kunde han ändå vara ett lämpligt parti för en ung flicka, som gjort bort sig, råkat i olycka, fött utomäktenskapligt barn etc. Flickan ansågs ju då mindre attraktiv på äktenskapsmarknaden, varför hennes enda möjlighet till försörjning, social acceptans  etc. ofta var ett sådant äktenskap. Hennes valmöjligheter var ju i dessa fall begränsade.

12
Per, det går dessvärre inte att göra någon skriftjämförelse, eftersom den nämnda kyrkboken förstördes genom brand 1851. De ovannämnda uppgifterna går tillbaka på tidigare gjorda avskrifter/referat ur kyrkboken.

13
Ytterligare komplettering till ovanstående antavlor för Fredrik Reinfeldt:
 
 
*** XII ***

6532. Per Hemmingsson, bonde i Sätra, Vårdnäs sn, nämnd där 1608 31/5 [Db, Kinda hd]-(1647??), finns i alla fall kvar 1621 [roul] och en bit in på 1620 talet [skl, roul] (tveksamt om den Per, som nämns 1647 [roul] verkligen är identisk m Per Hemmingsson)
 
*** XIII ***

13064 Hemming N.N., av allt att döma identisk med Hemming, bonde i Sätra, Vårdnäs sn, nämnd 1571 [ÄL1], trol. g m
 
13065 N.N. Månsdotter, ”Peders moder i Sätra”, Vårdnäs sn, vittnar på tinget 1608 23/2, i en ägotvist, om sin far Måns Nilsson i Sätra [Db, Kinda hd] (och det förefaller vid nämnda tid inte finnas någon annan Per/Peder i Sätra än Per Hemmingsson)
 
*** IX ***

26130 Måns Nilsson, bonde i Sätra, Vårdnäs sn, enligt dotterns vittnesmål vid tinget 1608 23/2 [Db, Kinda hd] (Han bör ha bott i Sätra vid 1500-talets mitt, eller strax därefter, men är inte kvar 1571)

14
Jag kan, om jag samlar ihop fotografier från min familjekrets, åtminstone tangera Madeleines hittillsvarande rekord på 8 generationer (Markus har ju faktiskt bara 7), och dessutom under kortare tid. Alla 8 generationerna är dock inte på min egen linje, men hade ju, rent tidsmässigt, kunnat vara det, eftersom min far t.o.m. var 3 år äldre än min faster Elsa. Min linje tar dessvärre slut med mig själv, så det skulle bara bli 6 generationer. Men det här duger väl:
 
1. Hans Persson 1803-1890
2. Hans Petter Hansson 1826-1907
3. Axel Wictor Hanzon 1856-1939
4. Axel Waldemar Hanzon 1887-1947
5. Elsa Margareta Hanzon 1924-1984
6. Cecilia Jern f. 1946
7. Lena Bergqvist f. 1967
8. Alexander Bergqvist f. 1991

15
Lindgren / Äldre inlägg (arkiv) till 2007-06-24
« skrivet: 2006-11-15, 19:41 »
En Regina Lund redan på 1700-talet...  Finns det någon släktskap med hennes sentida namne?

16
Hök / Höök / Äldre inlägg (arkiv) till 11 februari, 2010
« skrivet: 2006-11-09, 13:20 »
Av dopnamnen att döma, låter det som om det rör sig om den släkt Hök, som finns med i Svenska Släktkalenern 1912-14, 1918, 1930, 1950 samt 1965.

17
Bard / Bard
« skrivet: 2006-11-06, 17:33 »
Var i geografin är vi?

18
Människor / Kungligt? -- vem är hon?
« skrivet: 2006-10-05, 23:28 »
Förlåt, Marianne, om jag tar dig ur denna vackra men ack så felaktiga illusion. Det är inte den avbildade damen som får gratulatoner på sin 20-årsdag, utan lillebror har här begagnat sig av ett inköpt vykort, för att gratulera sin storasyster. Han har sedan försett vykortet med några personliga hyllningsrader. Det framgår emellertid inte av texten vad vare sig storasyster eller lillebror heter.
 
Den avbildade damen är däremot känd, och kommer att 6 månader senare detta år, 1903, att kunna fira sin tjugofemårsdag. Hon var nämligen född i Köpenhamn 1878 2/8, och skulle komma att bli nära åttio år gammal. Hon dog i Stockholm 1958 12/3. Men visst hade även hon en lillebror, prins Gustaf, född i Köpenhamn 1887 4/3, där han även dog 1944 5/10. Hon hade dessutom tre systrar och tre äldre bröder, av vilka de båda äldsta med tiden skulle bli konungar i varsitt nordiskt rike.
 
Hennes far, farfar, morfar och svärfar var för övrigt kungar de också, liksom hennes svåger. Och två av hennes svärsöner skulle så småningom också bli kungar. Och den yngsta av hennes tre döttrar skulle komma att bli en mycket populär drottning, men det är en en annan saga, såväl vacker som sorglig.

19
Människor / Kungligt? -- vem är hon?
« skrivet: 2006-10-04, 11:46 »
Det är definitivt prinsessan Ingeborg (och unionsflaggan...) på vykortet. Den likhet med prinsessan Märtha Louise, som du tycker dig se, Ann-Mari (jag utgår ifrån att det är henne du syftar på, eftersom det inte finns någon Prinsessan Maud av Norge), kan ju möjligen bero på att prinsessan Ingeborg var Märtha Louises farmors mor... .

20
 
En annan sak slår mig, när jag läser inläggen ovan: Dominique...?
 
...Fredrik Gustaf Adolf Dominique  
son:  
Bror Axel Dominique  
son:  
Karl Johan Dominique...
 
Namnen låter förvånansvärt bekanta, åtminstone om man kombinerar de av mig kursiverade namnen lite annorlunda. Kan dessa personer/Reinfeldt-anor möjligen också vara anor eller åtminstone släktingar till musikern och kompositören Carl-Axel Dominique? Jag har dessutom för mig att hans far hette Carl-Gustaf Dominique. Alla dessa namn finns ju med här ovan.
 
Skulle så vara fallet, torde ju Fredrik Reinfeldt vara relativt nära släkt såväl med Carl-Axel D. som med hans musikbegåvade söner Jonas, Joakim och Johannes. Är det någon som vet hur det förhåller sig med detta?
 

21
Byggnader och miljöer / Kungsgården
« skrivet: 2006-09-20, 20:57 »
(raderat)
 
Jag hade en kommentar till yttrandet om Håkan Skogsjö och bildstorleken, men sedan jag gjort inlägget såg jag att inlägget jag refererade till var från 2001, och då var det relevant.

22
Locknevi / Locknevi Gid nr: 98.24.64400 och 98.24.64200
« skrivet: 2006-09-20, 13:42 »
Jag tror att det ska vara Jonsdotter (jfr det tydliga Jönssons för maken liksom även Jöns Lars. resp. Segrid Jönsd. till höger). Det är nog bara en extrasläng på J:et som gör att man (med lite god vilja) hypotetiskt skulle kunna tolka det som Jönsdotter.
 
Skulle man (utan att ha studerat familjeförhållandena) våga sig på en liten gissning, skulle ju Segrid Jönsdotter kunna tänkas vara Zacharias syster och Annica Jonsdotter (på raden under) Ingeborgs syster. Båda bor ju för övrigt också i Östankärr.

23
Locknevi / Locknevi Gid nr: 98.24.64400 och 98.24.64200
« skrivet: 2006-09-20, 10:17 »
D.v.s. samma person som står överst bland kvinnfolksfaddrarna i ex. 2.
 
Östankärr (namnet är avstavat i ex 2) är en gård/by i Locknevi.
 
Av stilen att döma förefaller det att vara sent 1600tal/tidigt 1700-tal. Exakt när är detta?

24
Horn / Horn 1850 (163.29.3200) - Ortnamn?
« skrivet: 2006-07-15, 18:48 »
Jag föreslår följande tolkning:
x1 Sundsberg
x2 Östorp
x3 Ekelund

25
Oäkta barns efternamn / Oäkta barns efternamn
« skrivet: 2006-06-16, 22:13 »
Bara en liten mariginalkommentar, Ulrika. Du skriver: Kan man rimligen tro att modern vetat om fadern, men inte velat ange honom? Ja, det kan man definitivt göra, för modern visste ju alltid vem fadern var, utom möjligen i synnerligen unika fall, som t.ex. kunde ha med våldtäkter, prostitution eller promiskuitet att göra. Och i de allra flesta fall visste dessutom många andra i moderns omgivning också vem fadern var, men att det fanns orsaker till att hans namn hemlighölls officiellt. Se vidare mitt inlägg under denna rubrik för exakt ett år sedan, dvs den 16 juni 2005.
 
Sedan är det ju naturligvis så att det inte går att resonera sig fram till en definitiv lösning när det gäller faderskapsfrågor. Varje fall är ju unikt, så det är svårt att tillämpa generella regler. Man kan naturligtvis ställa hypoteser och försöka pröva rimligheten i olika alternativa möjligheter (och där håller jag med dig om att din ovanstående hypotes har en hel del som talar för sig), men ett hundraprocentigt säkert svar kan man bara få genom upplysningar i källmaterialet.

26
Åsbo / Åsbo, födelsebok år 1633 (GID: 428.24.61400)
« skrivet: 2006-06-12, 11:02 »
Alltså Källeberg i Åsbo socken.

27
Henrik, vad sägs om Per Larsson, bonde i Enshult, Malexander sn, död 1639 (bg 8/12)?, Han kallas 1637 ”vanför” [roul], gift med Kerstin, nämnd 1639 7/4 [dpv], och som änka 1640 [mtl] (1641 nämns även ”Enchiones poike i Ensehult” [roul]).
 
Pers far skulle kunna vara: Lars Joensson, död 1633 (bg 29/1), bonde och sexman i Enshult, Malexander sn, nämnd t.ex. 1600 och 1605 [skattel.]. I så fall är han nog ganska gammal när han dör.
 
Om Ingevald Persson är son till Per Larsson, är det intressant att notera att ett av Ingevalds dotter Karins dopvittnen (se inlägget ovan) är Carl i Östanå. Och Carl Olofsson (då dräng i Sandvik, sedemera bonde i Östanå) gifter sig 1635 20/5 i Malexander (fäst 1634 12/10 därstädes) med Sigrid Persdotter (död 1702 bg ?/5), från Enshult, Malexander sn! Carl Olofsson är för övrigt son till Olof i Sandvik, som åtminstone jag vill identifiera med Olof Torsson, död 1649 i Björke (se de nämnda inläggen under Åsbo och Älvestad), säkerligen far till Jon Olofsson i Björke, och förmodligen också till Thore Olofsson i Skvathult, vars patronymikon Olofsson är säkert belagt, så t.ex. i Roul (Roterings- och utskrivningslängd) 1647:319.
 
Skulle man (vilket jag försiktigt berörde i mitt förra inlägg) också kunna tänka sig att Jon Olofssons hustru Kerstin Persdotter (död 1676 bg 4/5) är syster till Sigrid och Ingevald, och att det i så fall kan vara fråga om syskonbyte (dvs bröderna? Jon och Carl Olofssöner gifter sig med systrarna? Kerstin och Sigrid Persdöttrar)? Det kan ju tilläggas, att såväl Jon som Carl hade var sin son Lars... Problemet är ju att Jon förefaller gifta sig innan vigsellängderna för såväl Malexander som Åsbo börjar, och att Kerstin, som varande svägerska, ändå hade sin givna plats som dopvittne.
 
Borde f.ö. inte denna diskussion flyttas till: Socknar: Åsbo? Där är den ju lättare att hitta för eventuella framtida forskare. Även om inläggen i och för sig verkar sparas, även under sökhjälp, hamnar de ju ändå lätt i glömska och skymundan där. Vad tycker ni?
 
Men hur gör man då? Det finns väl ingen anbytarvärd längre?

28
Hej Henrik!
 
Eftersom du uppenbarligen har belägg för att Ingevald i Kvarnkulla heter Persson (vilket jag inte hittat), så OK! Då får jag ge mig: Ingevald och Thore är inte bröder. (typiskt, när jag trodde att jag fått ihop det hela så bra...)
 
Jag har dock för mig att det finns en Ingevald Olsson/Olofsson också, som jag tydligen blandat ihop Kvarnkulla-Ingevald med. Och att jag gjorde den kopplingen beror nog åtminstone delvis på det faktum (vilket du i den tidigare diskussionen också påminde mig om) att Olof Torsson i Björke [patronymikon enl HM] hade brodern Ingevald, död 1644.
 
Men... Då stämmer ändå min förmodan ovan, att barnen Jöns och Karin skulle vara kusiner, även om det inte var via fäderna utan via mödrarna. Och Thore och Ingevald är således inte bröder, utan svågrar. Bra! Då har vi kommit ytterligare en bit på vägen mot identifiering av personerna i denna uppenbarligen stora släkt- och grannhärva.
 
Jag har f.n. inget ytterligare om Jon Jonsson i Näsby.
 
Men hustru Kerstin Persdotter i Björke, (d 1676 bg 4 maj), förekommer som dopvittne vid båda dopen ovan. Skulle hon rent hypotetiskt kunna tänkas vara syster till Ingevald? Eller vore det att låta spekulationerna gå väl långt? Det räcker ju i sammanhanget fuller väl med att hon är gift med Jon Olofsson, som sannolikt är bror till Thore (åtminstone är jag fullt övertygad om detta, även om man aldrig ska ta något för givet eller vara för säker på något utan hundraprocentig bevisning).

29
???
 
Finns det flera Jönsar som föds i Åsbo den 4 sept 1642? Den Jöns jag läser om detta datum  [fb; Åsbo C:1] är son till Thore i Sqwathult. Dopvittnen är Anders Söwesson/Söresson i Sandvik (min ana), Nils i Östanå, u. (unge) Lasse i Bensätter, Min hustru (alltså prästfrun), h. Chierstin i Börkie (= Björke; också min ana), K[arin] Sv[ännings]dotter(?), Jons legopiga.
 
Är det inte denna dopnotis du syftar på? Eller finns det en till, som jag har missat?
 
Men det finns ett barn som verkligen föds i Kvarnkulla 1642:
 
1642 d 6 Martii Christnades Ingevalds b[arn] i Qvarnkullen och kallades Karin. Vittnen: Ego Joh. in Åsbo (prästen själv), Carl i Östanå (min ana), Peer Joensson i Karleby, hu Cherstin i Börkie (= Björke, också min ana, se ovan), Karin Jonsdotter i Näsby
 
De båda dopbarnen; Jöns och Karin är sannolikt kusiner. Fäderna Thore och Ingevald heter båda Olofsson, och det finns en rad indicier för att de är bröder (om detta: se vidare inlägg under Åsbo och Älvestad). Och när barn från Sqvathult, Björke, Östanå, Kvarnkulla, Sandvik och Bensätter föds, förekommer ungefär samma personer som dopvittnen. Jag tror att jag har goda indicier för hur personerna i dessa gådar/byar är släkt med varandra.

30
Byggnader och miljöer / Större hus i Mariefredstrakten - 1938
« skrivet: 2006-05-31, 12:25 »
Det är möjligt att det t.o.m. finns två mindre röda byggnader, jag minns inte exakt, men det där med 1990 kan ju inte stämma ändå, för de fanns där redan 1978. Man kan ju inte utesluta att det dessutom finns två byggnader, byggda 1990. Men detta undandrar sig ju i så fall min kännedom, eftersom jag inte har varit där sedan 1989/90.

31
Byggnader och miljöer / Större hus i Mariefredstrakten - 1938
« skrivet: 2006-05-30, 22:51 »
Nej huset är inte byggt 1990. Det måste vara en missuppfattning. Jag vistades i Mariefred nästan varje sommar mellan 1978 och 1990 (underbar plats för övrigt), och då fanns byggnaden där. Det finns också ett betydligt mindre hus, strax bedvid, i samma stil. Husen ligger vid Hjortparken i närheten av Kronobränneriet (från Gustaf III:s tid, slutet av 1700-talet) och Mariefreds folkhögskola (eller heter den Gripsholms folkhögskola...?), som om jag inte minns helt fel numera används av just Röda Korset. Jag vill minnas att de båda röda byggnaderna, åtminstone det på bilden) är från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Det kan inte vara så att det ska vara 1790 i stället för 1990?

32
När det gäller ovannämnda hastighetsrekord, gäller väl inte minustal? Resonemanget gäller väl bara åt rätt håll? Men det finns ju exempel även på det andra alternativet.

33
Dagens ros / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-01
« skrivet: 2006-03-29, 10:23 »
Äh! Såna däringa rosor (hur de nu ser ut...) är väl ingenting att stå efter. De är nog inte alls lika vackra som man kan tro. Dessutom har de ju taggar, så att man sticker sig... 

34
03) Brev m. m. - 1600-talet / Eriksbergsarkivet
« skrivet: 2006-03-09, 15:48 »
Nu var jag 1 (en) minut för sen för att kunna rätta direkt...  
 
De sista meningarna ska lyda:
 
Alltså är det egentligen nästan fråga om egendomsbyte inom det närmaste grannskapet, även om  egendomarna ligger i olika landskap, och det råkar ligga en sjö emellan. Även om det råkar ligga en sjö... Nej, just därför att det ligger en sjö emellan, blir ju avståndet så behändigt, menar jag ju naturligtvis.
 
Dessutom en kompletterande upplysning: Avståndet mellan Stora Daviken och Brottgården är bara ca 2 mil (fisk- &) fågelvägen.

35
03) Brev m. m. - 1600-talet / Eriksbergsarkivet
« skrivet: 2006-03-09, 14:41 »
Hej släkting Per och ni andra!
 
Jag ansluter mig definitivt till uppfattningen att det verkligen står Brydhegården (alternativt Brydhagården, Brythagården eller Brythegården).
 
Men Per, vad menar du (07 mars 2006 kl. 15.54) med en gård så långt hemifrån? Björskog är ju nästan nästgårds till Julita, i synnerhet om man betänker att detta är 1600-talet, och vatten på denna tid ju band ihop, inte som idag skiljde.  
 
Det tog ju på 1600-talet lång tid att färdas med häst och vagn eller diligenser på de dåliga och krokiga vägarna, i synnerhet vintertid. Vattenvägarna däremot var snabba och komfortabla autostrador (jag har i flera inlägg beskrivit fenomenet; jag brukar ju t.ex. kalla Mälaren för 1600-talets E4 mellan t.ex. Uppsala och Stockholm.) såväl sommar- som vintertid (Enda tider när det hela var lite besvärligt var ju tiden innan isarna helt lagt sig, och vårar när isen varken bar eller brast). Det är ju ingen tillfällighet att så gott som samtliga av de stora slottsanläggningar, som byggdes på 1600-talet vänder huvudfasaden åt sjösidan, inte åt parksidan. Det var ju den vägen huvuddelen av besökarna kom.  
 
På samma sätt är det ju på sätt och vis fel att säga att Sverige fick sina naturliga gränser vid Roskildefreden 1658. På en karta kan det kanske se så ut, men i verkligheten var de täta och nästan ogenomträngliga skogarna i Göinge och i sydligaste Småland en bra mycket naturligare gräns än Öresund, som ju i stället band ihop de skånska och danska kusttrakterna med varandra, såväl geografiskt som kulturellt.  
 
I detta fall är det ju Hjälmaren som binder ihop. Stora Daviken, som ju är den egendom som bytes bort, ligger ju vid Hjälmarens södra kust (och östra del). Hjälmaren är ju ganska smal här, och man kommer såväl med båt som med släde snabbt över till nordsidan. Därifrån är det bara någon mil rakt norrut till Björskog. Alltså är det egentligen nästan fråga om det närmaste grannskapet, även om det olika landskapet, och det råkar ligga en sjö emellan. Även om det råkar ligga en sjö... Nej, just därför att det ligger en sjö emellan, blir ju avståndet så behändigt, menar jag ju naturligtvis.

36
Förnamn - T / Tequila
« skrivet: 2006-03-07, 22:53 »
Nej!, det tycker verkligen inte jag.  
 
Varför måste numera föräldrar över i stort sett hela världen (i synnerhet s.k. kändisföräldrar) profilera sig själva genom att ge sina stackars oskyldiga barn så originella och tokiga namn de nu bara kan hitta på? Inte bara Neo, Liam och Tindra utan även Havanna, Månfare och Brooklyn. Och många förefaller imitera kändisarnas val av namn till sina barn. Tror de att de genom detta höjer sin egen sociala status bland bekanta och kollegor, så att alla förstår hur fantastiskt moderna, okonventionella, kreativa, och konstnärligt nydanande de själva är? Men vem tänker på barnet, som måste bära detta kanske i början hippa, häftiga och trendiga namn hela sitt liv (det är väl kanske trendigt och rätt i tiden kanske ett halvår eller så...), kanske bli mobbad i skolan för det, och skämmas. Många föräldrar förefaller att tro att de ska hitta på ett lämpligt namn till ett barn, men så är det ju inte. Det gäller ju stället att hitta ett slitstarkt namn för en människa, att bära med sig hela livet. Barnet växer upp och blir kanske själv förälder, får kanske ett utsatt position i näringsliv, press eller offentlig förvaltning, där namnet kommer att synas och lysa extra mycket. Och barnet blir sannolikt pensionär med tiden, och sitter på hemmet (om det fortfarande finns några hem kvar då, utvecklingen verkar ju inte gå åt det hållet...) eller långvården och namnet ropas upp med högtalare i sjukhuskorridorerna...
- Jo, jo, det visse vi ju att många läkare hade spritproblem, men att ropa efter brännvin i högtalaren så där...
 
Låt mig som exempel framställa några tänkta scenarior:  
 
Låt oss t.ex. tänka tanken, att barnet om sådär 35-40 år blir nykterist, organiserar sig i IOGT eller NTO (det finns faktiskt människor som gör sådana saker, jag hittar inte på...), och sitter där på mötena och har samma namn som ett brännvin...  
 
Och den motsatta tanken, blir ju nästan ännu värre... Om barnet nu i stället får svårt att hålla sig på den smala vägen, och trillar dit d.v.s får problem med brända och destillerade drycker. Och som så småningom ligger i rännstenen alternativt sitter bland A-laget på torget, och inte bara luktar sprit...  
 
Dylika tankar förefaller inte ha föresvävat dagens trendiga och moderna föräldrar. Ingen verkar ha tänkt tanken: - Men om Tindra råkar bli blind, då? (som jag ibland brukar tänka) - Hur blir det då?
 
Vad är det för fel på de gamla och beprövande namnen? Är de inte tillräckigt originella? Vår namnskatt är faktiskt oändligt stor (mycket större än vad vi kanske i förstone tror), och många av dem är otroligt vackra. Som genealog föreslår jag ju självfallet att i stället för att ryckas med av tillfälliga och ytliga modevågor (det finns inget som verkar så mossigt, löjligt och banalt som förra årets mode, glöm inte det!), bör man gå till den egna fataburen. D.v.s. att man återanvänder namn, som tidigare burits i släkten. Och då talar jag inte främst om pappas, mosters eller morfars namn, utan namn som man funnit i sin forskning, kanske burna på 1600- eller 1700-talen. Och jag lovar: Har man kommit ner till 1600-talet på sådär 10-20 olika linjer, finns det många, många lämpliga namn att välja bland. Även sådana, som när vi träffar på dem för första gången förefaller minst lika originella och personliga som dagens modenamn. Men i stället för att haka på en snart glömd och omodern modetrend, utan någon förankring bakåt, för vi ju i stället ett kulturarv vidare, och kanske t.o.m. räddar något av alla dessa vackra namn från historiens glömska. Då har man inte bara utfört en kulturgärning, man har också givit sitt barn ett namn det kan växa och åldras med, och att vara stolt över.

37
Tack Johnny och Rune! Ni förstår uppenbarligen vad jag menar. (senare inlägg hade jag inte sett, när jag gjorde inlägget)
 
Jag menar; jag tycker naturligtvis ibland också illa om en del inlägg och t.o.m. vissa diskussioner (liksom den olyckliga vinkling vissa från början trevliga diskussioner får... Men det skulle ju aldrig falla mig in att gå ut och kräva att en hel diskussion skulle stängas, bara för att Jaaag  (- le Soleil - c?est moi) inte kände mig tilltalad av den... Det kan ju finnas andra, som tilltalas av den, så... Det är väl då enklare och ärligare att helt enkelt gå ur diskussionen eller (tillfälligt) stänga av Anbytarforum. Lever vi inte i ett fritt land?
 
Och trots att jag inte har det minsta till övers för Hr Sawerts argumentation för sina uppenbarligen önskedrömda kungliga anor (och håller med drevet om att det i vare sig  källor eller muntlig tradition finns minsta hållbara bevis eller ens indicium för någon kunglig härkomst), så anser jag ändå att Hr Sawert ska ha samma rätt som alla andra att yttra sig, förfäkta en åsikt och att försvara sig. Detta syfte uppnår man näpperligen genom att censurera/stänga av inlägg, diskussioner, åsikter eller personer. Min inställning därvidlag skulle kunna sammanfattas i den klassiska frasen: - Ni har fel, min herre, men jag vill med mitt liv som insats försvara er rätt att ha det. Jag tror att såväl Marc Hernelind, Steve Palmquist, Rune Edström, Göran Kratz och andra som någon gång råkat ut för antingen drevets eller ledningens (eller bådaderas) ovilja, förstår åtminstone något av vad jag menar, fast på kanske lite olika sätt.  
 
Och ni (det gäller inte alla, som deltog i de båda stängda diskussionerna, men vissa) som med liv, lust och frenesi argumenterade med (eller rättare sagt mot) Hr Sawert, samtidigt som ni krävde att diskussionen (diskussionerna) skulle stängas, är inte detta egentligen höjden av inkonsekvens? Det borde väl rätteligen vara så att man antingen tycker att en diskussion är meningslös, ointressant och utan berättigande, och att man i konsekvens därmed inte deltar i den. - Eller att diskussionen är engagerande, intressant och roande, och att man just därför ivrigt och frentiskt deltar i den. Är inte just den stora uppslutningen runt dessa diskussioner ett klart bevis på att diskussionen minsann är allt annat än meningslös och oengagerande - bara att fel person styr den, och med fel argument. Här ligger det minsann en hund begraven!

38
Nej, nu blir jag ordentligt arg! När jag skulle skicka in nedanstående inlägg till diskussionen Angående vikten av opartiskhet, möttes jag bara av beskedet på engelska (- bara det!... bor vi inte längre i Sverige?...) att det inte gick att skriva i diskussionen, vilket man fick tolka som att den var STÄNGD (vilket senare också klart framgick när man uppdaterade diskussionen).  
 
När jag nåtts av detta, inser jag mer än tidigare, hur rätt jag hade i det jag skrev i inlägget: Det sitter verkligen ett gäng besserwissrar, som självsvåldigt och elitistiskt bestämmer vad övriga 99% av anbytarforumdeltagare ska få ta del av. Detta är förmynderi, censur och åsiktsdiktatur  Var är friheten? Mångfalden? Pluralismen? Inte i Anbytarforum, i alla fall...
 
Här är inlägget som aldrig hann komma med (Och jag står nu med facit på hand ännu mera för allt jag skrev):
 
Inlägget:
Till drevet (även om jag naturligtvis helt och fullt håller med er i sak):
 
Precis som det på en TV finns en avstängningsknapp (eller fjärrkontroll med samma funktion), så att man kan stänga av (alt. byta kanal) när sådana program visas, som man på förhand vet att man inte kommer att tycka om, så kan man faktiskt välja att inte klicka sig in på diskussioner i Anbytarforum, som man retar sig på. Jag menar: - i stället för att kräva att de absolut måste stängas; andra kan ju faktiskt ha stort nöje av dem. Jag t.ex. tycker att denna diskussion (liksom den förra...) har stort underhållningsvärde . Varför måste alla diskussioner/inlägg alltid vara så pseudoseriösa, gravallvarliga och knastertorra  att knappast ens de närmast sörjande orkar plöja sig igenom dem och dessutom hänga med i alla turer?  
 
Varför måste den allmänna meningen (som ju i verkligheten brukar utgöras av kanske 3-4 personer/besserwissrar) alltid följas? Vad är det för fel på verklig pluralism och mångfald?
 
Till Ulf: Om vi ska hålla oss till fakta (och det tycker jag att man bör/ska göra utan att för den skull bli tråkig och knastertorr): Oscar (I) var inte alls gift med en äkta Prinsessa av Bayern, utan med en prinsessa av Leuchtenberg (alltså tillhörande ätten de Beauharnais), vars mor var prinsessa av Bayern. Och det är ju en viss skillnad. Rätt ska vara rätt!
 
Dessutom: Vad menar du med två linjer av huset Bernadotte? Det finns enligt den definition du uppenbarligen använder (trots att de flesta påstådda d:o säkerligen är skrönor) sannolikt åtminstone 12-15 (och den du syftar på som nummer två, hör sannolikt inte alls dit), varav ungefär hälften är officiella och legitima d:o. Fem av dessa återfinnes f.ö. i Ointroducerad adels kalender.
 
Läs f.ö. (om du inte redan har gjort det) mitt inlägg: Kungliga snedsprång - en seglivad genre (under Kunglig genealogi)  (-Om det fortfarande finns kvar där, vill säga...  )
 
Så där, ja! - då har man lyckats med att göra sig till ovän med alla...
 
---
 
Så långt inlägget; men jag tror att jag ändrar slutet: det bör i stället vara:  
Så där, ja! - då har man lyckats med att göra sig till ovän med alla...

39
Förnamn - Z / Zacris
« skrivet: 2006-02-27, 12:13 »
Nej (ja, jag vet, jag bryter tillfälligt min DI-relaterade bojkott), stavningen med S är bara den normala stavningen i Släktforskarförbundets namnlista. Den normala stavningen i verkligheten och  i arkivhandlingarna (inklusive kyrkböckerna) är Zachris eller Zackris, någon gång Zakris. Stavningen med S förekommer, men är inte så vanlig. Rekommendationen i Släktforskarförbundets namnlista har nog i stället en hel del att göra med den nynamnpurism som präglar namnlistan, samt med den uttalade (men enligt min mening obefogade) motvilja mot bokstäver som C och Z som föreligger.
 
Men namnet Zachris, Zakris etc., som ju var ett relativt vanligt bondenamn i äldre tid, åtminstone i vissa trakter, kommer ju från det bibliska Zacharias (som ju också kan stavas på ett flertal sätt).
 
Med vänlig hälsning,
Carl-Fredrik Hanzon (som alltid stavat så, och kommer att fortsätta med detta)

40
Förnamn - J / Joakim
« skrivet: 2005-12-06, 14:00 »
Joakim/Joachim, med biformer som Jochum och Jochim m.fl. former, är ju ett bibliskt namn, men inkom sannolikt som brukat personnamn under medeltiden med invandrade tyska borgare och adelsmän, t.ex. Joakim Breide, tillhörande en holsteinsk adelsätt. Till en relativt nyetablerad frälsesläkt med vissa danska släktförbindelser hörde Joakim Brahe, Gustaf I:s svåger. Som bondenamn är det åtminstone belagt 1588 som Jockim (i Kvästad, Skärkinds socken, Östergötland) [Östergötlands landskapshandlingar].

41
De nya Ordningsreglerna / De nya Ordningsreglerna
« skrivet: 2005-12-06, 12:21 »
Tillägg till mitt inlägg /tisdag den 06 dec 2005 kl. 11.14/:
 
Näst sista stycket; efter: (för sekretessbelagda uppgifter...)?:  
 
Varför måste Anbytarforum gå så kolossalt längre än alla andra media/instanser/institutioner? Vad är man så rädd för?

42
De nya Ordningsreglerna / De nya Ordningsreglerna
« skrivet: 2005-12-06, 11:14 »
Det där att endast skriva om AVLIDNA personer (versalerna beror på att jag kopierade stycket direkt ur ordningsreglerna) tycker jag låter lite fyrkantigt och oklart. Att inte skriva om levande privatpersoner anser jag vara en självklarhet, och detta har jag också gjort gällande i samband med skriverier i Kändisars härstamning.  
 
Men hur blir det i fortsättningen med offentliga personer; personer som valt en ställning i offentlighetens ljus (tja, med undantag av kungahuset, som ju inte valt själva); dvs personer som är officiella företrädare för offentlig verksamhet, organisationer, partier, näringsliv etc.? Jag kan ju i sammanhanget också nämna personer som gjort sig kända inom Radio/TV, skådespelare, konstnärer, musiker, jazz- och popartister etc. För många av dessa kategorier är ju publicitet och skriverier något positivt, och något de själva vill ha, och som i många fall är en förutsättning för deras verksamhet. Vad gäller nu för dessa? Gäller förbudet där också? Skulle man inte ens få nämna kungen eller statsministern? I så fall kan det ju tyckas (jag tycker det bl.a.) som hyckleri och dubbelmoral med en så pass hård regel för detta, medan andra media, såväl på nätet som i etern och på papper, skriver spaltmeter efter spaltmeter (eller vad nu spaltmeter blir när vi talar om andra media) om just dessa personer, en hel del av detta dessutom sannolikt vare sig sant eller verifierbart.  
 
Jag förstår uppriktigt sagt inte vad en sådan hård regel även för officiella personer (inklusive kungahuset) skulle fylla för funktion. Man kan ju ändå läsa det mesta om såväl deras yrkesmässiga verksamhet som intimaste privatliv på andra håll. Varför skulle just deras härstamning kringgärdas med totalförbud?  
 
Men för att inte bli missförstådd (sådant händer ibland...), syftar jag ju på rätten att diskutera officiella uppgifter som födelseår och -ort samt yrkesverksamhet (som fritt får tagas ur allmänna handlingar av vem som helst...), och alltså inte uppgifter om utomäktenskapliga relationer, adoptioner, okända barn eller spekulationer om pojk- eller flickvänner.
 
Och varför en gräns på just 100 år? Vad är det för fel på den i arkivsammanhang gängse gränsen 70 år (för sekretessbelagda uppgifter...)?
 
Slutligen en helt annan sak: Varför har Användarnamnet som tidigare kommit upp automatiskt när man klickat i rutan nedan (när man ska skicka inlägg) försvunnit? Eller är det bara jag som råkat ut för detta?

43
Tack och adjö / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-28
« skrivet: 2005-11-27, 13:20 »
Rune, du behövs här i Anbytarforum! När det hettar till som mest (och det gör det ju inte så sällan...), behövs det någon som med lite distans till det hela, och med lite humor, kommer med en ironisk kommentar. Det brukar kunna avväpna hela situationen.
 
Håkan och Jojje, ni kom med utmärkta och mycket träffande analyser av sakernas tillstånd. Jag kan inte annat än att hålla med.
 
Och naturligtvis kan man ju inte acceptera att precis vad som helst skrivs i Anbytarforum, det har faktiskt aldrig varit min ståndpunkt, om nu någon trott detta. Det har ju t.ex. då och då förekommit mycket gemena påhopp och rena personangrepp, som inte alltid ens haft med själva diskussionerna att göra. Men det är där redaktören och anbytarvärden (inte förbundet - om det inte är något extremt oacceptabelt som förekommit) har en av sina viktigaste funktioner och uppgifter: Att plocka bort de inlägg som överskrider det acceptablas gräns, - inte plocka bort forumets deltagare och skribenter, eller tvinga dessa till tystnad.

44
Tack och adjö / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-11-26
« skrivet: 2005-11-26, 19:31 »
??????!
 
Fullständigt obegripligt! Rune???? Hur kan någon reta sig på hans/dina inlägg, det är då helt obegripligt för mig. Och jag har svårt att tro att så värst många av Anbytarforums deltagare och läsare... ställer sig bakom denna varning. Då kan jag faktiskt inte låta bli att tycka (förbund, redaktör, anbytarvärd & anbytare må ursäkta) att vissa andra deltagare, jag själv inbegripen, i så fall skulle ligga närmare till hands för en sådan, om man så säger...
 
Vem/vilka är f.ö. förbundet? Ted? Det skulle i så fall förvåna mig mycket, eftersom jag lärt känna honom som en såväl kunnig som klok och omdömesgill person. Och jag har också mycket svårt att tänka mig att t.ex. Crister eller Yvonne skulle ligga bakom något sådant, och då kalla sig för förbundet. Nej, det hela är mig en gåta... Är det någon som helt enkelt inte tål kritik, men inte vågar stå för det själv? Är det bara rubriken Ordet är fritt som har kommit tillbaka?... Alla kan ju självfallet inte ha samma åsiker om allting, och vissa viktiga angelägenheter måste man ju ibland ta strid för. Men striden bör utkämpas öppet med argument som vapen, inte i lömskt försåt eller von oben med munkavle som vapen.

45
05) Äldre inlägg 2004-2005 / Vigda i Ukna 1742
« skrivet: 2005-11-26, 19:01 »
Jaha, Inga, nu fick du svaret två gånger, men det gör väl inte saken sämre (?). Jörans inlägg måste ha kommit medan jag skrev (och tolkade) på mitt.

46
05) Äldre inlägg 2004-2005 / Vigda i Ukna 1742
« skrivet: 2005-11-26, 18:57 »
Hej Inga!
 
Det står:
d 13 Junii dr[ängen] Måns i Skrickerum och pig:[an] Anna Månsd[otte]r i Öndal 50 lo[d] Silf[ve]r.

47
Det är nog inte så mycket fråga om hur man skriver som vad man frågar om. Ibland när jag läser frågeställningar och klagomål på att folk inte får svar, får jag intrycket av att frågarna ibland verkar tro (men det märker jag av ditt inlägg att du inte gör, Birgitta) att det finns en proffessionell frågelpanel någonstans, med speciell avdelad uppgift att svara på alla frågor, ungefär som vissa tidningars frågespalter som: Fråga om juridik, Fråga doktorn etc. Så är det ju inte. De/Vi som ibland besvarar någon fråga är ju vanliga amatörer, precis som alla andra här i Anbytarforum. Och de flesta av oss ställer ju emellanåt också frågor. Eftersom jag personligen tycker att det är mycket roligare att forska fram uppgifterna själv, i stället för att få dem serverade, fix och färdiga, brukar jag bara ställa frågor i Anbytarforum när jag verkligen har kört fast, dvs när jag uttömt alla tänkbara för mig kända källor, men att jag ändå kanske hoppas att någon enda av Anbytarforums deltagare, eventuellt råkar ha hittat uppgiften på ett ställe, där jag inte tänkt på att leta. Eller om det rör sig om någon plats som av geografisk/arkivistiska skäl kan tänkas vara åtkomligare av boende i andra län/landsdelar än jag själv (som bor i Linköping), t.ex. Stockholm, Göteborg, Småland eller Skåne.
 
Men av de frågor jag har ställt, har jag nog bara fått svar på kanske 5-8 %; högst! (Men desto mer glädjande i de fall jag fått det! ) Så du är inte ensam, Birgitta... Och det troligaste skälet till att man inte får svar, är (som redan nämnts) helt enkelt att ingen har forskat på området, eller åtminstone att de som eventuellt har gjort det, inte har något svar att ge.  
 
Ett tips är ju annars att man självfallet har betydligt större chanser att få ett svar om man frågar om personer långt tillbaka i tiden t.ex. 16- eller 1700-talen. Då är ju den statistiska sannolikheten att ens ana berör någon annans mångdubbelt gånger större än om man frågar om t.ex. en person i början av 1900-talet. I sistnämnda fall känner man ju vanligen till vilka personer, som skulle kunna veta något (dvs relativt nära släktingar). Och då är det ju faktiskt enklare att fråga dessa direkt, än att gå omvägen över Anbytarforum.

48
Aha, det var så du menade. Jag uppfattade det som om det handlade om att diskutera släkten Kreuger (och andra släkter) överhuvudtaget. Tack för klargörandet.

49
Men hallå! ...eftersom det fortfarande finns familjemedlemmar i livet...  Det kan ju knappast vara så man ska tolka vare sig Datainspektionenens kommentarer eller Släktforskarförbundets svarsåtgärdspaket. Det måste ju i så fall vara århundradets (det är ju inte så gammalt...) kraftigaste övertolkning av det hela (typ: halshuggning som botemedel mot hosta etc..., och visst är det ju effektivt, men har ju milt sagt vissa biverkningar...). Biverkningarna i detta konkreta fall skulle ju vara att man i så fall fortsättningsvis inte skulle kunna diskutera eller ens nämna några släkter överhuvudtaget. Även om det inte finns någon agnatisk släktmedlem (namnbärare) kvar, som finns det så gott som alltid någon ättling på kvinnolinjen, åtminstone om man går långt tillbaka.  Det vore ju i så fall fråga om förbud mot redovisning av släktforskningsuppgifter överhuvud taget, och detsamma som omedelbar nedläggning av Anbytarforum. för vad skulle man i så fall diskutera? Socknar, utan att nämna någon av dess invånare? Namnfrågor, utan att nämna några konkreta namnbärare? Eller datatekniska frågor för dataprogram avsedda att endast använda för internt bruk? Nej, konsekvenserna skulle ju bli såväl absurda som totalt orimliga. Det skulle ju nästan bli som i Parlamentet på TV, när man inte får säga ja eller nej. - Du sade det förbjudna ordet! Du är ute!...  Och (för att återgå till verkligheten) har vi inte redan kommit fram till att det inte är detta Datainspektionen har menat. Utan att det endast är det konkreta omnämnadet av en nu levande person man avsåg med koppling till nu levande person, inte något annat. Eller?  
   
Ivar Kreuger (för att åtminstone i någon mån diskutera det ovanstående) hade ju inga barn, men det finns nog åtminstone någon brorson kvar i livet, Björn K. dog ju som bekant för några år sedan, men det fanns ju tre till. Någon av dem lever troligen. Men om man ska dra konsekvenserna av vad jag anförde ovan: Vad skulle nu det ha för betydelse? Ivar K. är död. Slutsats: Alltså måste man kunna diskutera honom. Och hur är det; vad har man egentligen kommit fram till beträffande s.k. offentliga personer. Får man diskutera dem eller inte (alltså om de är i livet)? Jag tycker mig ha uppfattat väldigt dubbla budskap om detta. Det skulle ju vara högst märkligt om man i Sveriges land inte fick nämna t.ex. dess statschef Carl XVI Gustaf eller dess statsminister Göran Persson. Skulle det vara så illa, börjar det hela tagnera det absurdas och löjligas gräns (ja t.o.m. dess ytterkant...). Börjar inte Sverige redan nu bli tillräckligt utskämt i dessa sammanhang? Övriga världen hånskrattar ju åt oss (den demokratiska alltså, den andra delen gråter snarast över att även vi förefaller ha ingått i deras censurerade och munkavelsförsedda krets...). Måste vi göra det ännu värre? Nej, skärpning! Sunt förnuft efterlyses? Har alla förnuftiga och sunt konsekvent tänkande människor gått under jorden? Och var kommer alla räddharar ifrån?

50
Enligt uppgifter jag har fått är det egentligen inte ÖB Håkan Syr?n, som ligger bakom det hela (även om han naturligtvis måste stå för det utåt), utan TV-kändisen Staffan Dopping, som nu arbetar som Försvarets informationsdirektör. Han förfaller inte ha någon som helst militär bakgrund. Man kan ju fråga sig varför försvaret måste rekrytera en person till en sådan befattning utifrån, i stället för att ta en person ur försvarets egna led, med känsla för de traditioner och värderingar som alltid präglat vårt militär/försvarsväsende.  
 
Om försvaret nu ska börja drivas som någon sorts modernt företag, med klatchiga slogans och reklamkampanjer av dagsländekaraktär, är det väl mycket tveksamt om vi traditionalister verkligen ställer oss bakom det hela, och vad har egentligen försvaret för tillskyndare och försvarare  då? Nyutnämnda hejarklacksledare och en fan-club, kanske? Och varför inte, när man ändå håller på, döpa om försvaret till Green Army?

51
46 Ordet är fritt om släktforskning / Släkt och Hävd
« skrivet: 2005-11-09, 20:50 »
Hur är det egentligen; detta är ju Nr 3-4 för år 2003. Och den borde väl gå till medlemmarna? Då borde väl, logiskt sätt, vi som var medlemmar år 2003, få den? Stämmer inte detta? Om inte, förklara varför?

52
Byggnader och miljöer / Släktgård
« skrivet: 2005-11-08, 17:51 »
Nej!

53
(tillägg till föregånde inlägg):
 
Visst, vissa kontrollfunktioner måste ju alltid finnas i ett samhälle, för att saker ska fungera tillfredställande, det är ju bl.a. därför vi har en stat (obs vi har, vilket ju i motstas till vad många förefaller att tro, inte är ett självändamål. Och staten är ju till för vår skull, inte vi för statens skull... Men stater där politikerna/myndigheterna kontrollerar medborgarna, utan att medborgarna har möjlighet att kontrollera tillbaka, har världen sett alldelels för många av...

54
Om det är det några, som bör kontrolleras hårdare, är det då verkligen våra idoga och fridsamma släktforskare? Deras verksamhet är väl snarast fredsskapande och kan som få verksamheter verkligen slå broar mellan människor och nationer.  
 
Nej, är det några, som bör kontrolleras hårdare, är det inte i stället just våra politiker och förtroendevalda? De är ju (eller i varje fall borde vara) våra valda ombud, som egentligen ska vara våra talesmän och gå våra ärenden, i stället för att motarbeta, inskränka och göra det svårare för just oss. De ska ju minst av allt sätta sig på några höga hästar och leka herrar, och se oss som någon sorts undersåtar, som ska veta vår plats och uppfostras. Politikerna är ju tvärtom  snarast att se som våra tjänare, och det är faktiskt vi som avlönar dem. Men det brukar de väldigt fort glömma bort, när de kommer till maktens boningar, och börjar uppleva maktberusningens tjusning. Den tycks ha en förmåga att förändra en människa i grunden, från idealistisk världsförbättrare till cynisk maktmänniska och pamp. Vi har tyvärr sett alldeles för många exempel på det.
 
Vad beträffar politikerna, borde vi medborgare både i egenskap av skattebetalare och arbetgivare ha rätt att kräva såväl större insyn som kontroll, men knappast vad beträffar släktforskare, vars verksamhet huvudsakligen är såväl ideell som oavlönad. De få skattekronor som satsas på denna verksamhet är ju lätt räknade, och blir ju dessutom i stort sett kontraproduktiva, om nu verkligen en statlig verksamhet (DI) kommer att att slå undan benen för en annan (RA/SVAR). Vi får hoppas att det inte går så långt.

55
Hu då....! Om det skulle visa sig att detta stämmer, och om det dessutom skulle kunna bevisas vara ett brott....  Så....  ....skulle det ju också vara ett brott att nämna det i anbytarforum...

56
...och av detta bör ju logiskt följa, att det heller inte är möjligt att utesluta någon enskild person ur förbundet (detta sagt utan att på minsta sätt ta ställning i ordklyverierna och diskussionen mellan Hrr Tollesson och Lintrup), utan att detta i stället skulle vara upp till den medlemsförening, som personen i fråga är ansluten till. Eller...?

57
Timmy, ett ganska effektivt sätt att gå ur en förening, är att inte betala medlemsavgiften... Men det är ju inte det du frågar om, utan om det överhuvudtaget är möjligt att vara med i en medlemsförening, knutet till släktforskarförbundet, utan att vara medlem i själva förbundet...? Tja, strängt taget är du ju inte medlem i släktforskarförbundet, eftersom detta numera endast kan ha föreningar, och inte enskilda personer, som medlemmar...

58
Tack Niklas!
 
Nej, jag tror inte att man kan hitta en enda vallonättling, som opponerar sig emot detta. På sin höjd kanske man kan hitta en handfull som är likgiltiga eller ointresserade. Men de allra flesta, som jag har träffat, är både positiva och intresserade. Det skulle ju bli ett ramaskri över hela vallonrörelsen, om inskräkningar i den väg som ovan antytts, skulle realiseras, lita på det!
 
Varför skulle det för övrigt vara negativt att forska fram så korrekta och sanna uppgifter som möjligt. All historisk forskning (däribland genealogin, som ju är en historisk discipin) måste ju ha till mål att fastställa sanningen (eller åtminstone lägga fram en hypotes, som ligger så nära sanningen som möjligt...), inte att sprida lögner och lägga dimridåer. Då är man ju inne på kremlologi, propagandalögner och dylikt, som... [hej, Jörgen...]
 
Hur man sedan publicerar materialet kan man ju diskutera olika modeller för. Självfallet (om vi anknyter till de båda föregående skribenterna) ska ingen behöva fara illa eller må dåligt av ett vetenskapligt forskningresultat. Men är det så illa? Idag? Har vi verkligen inte kommit längre? I så fall finns det ju överhuvudtaget inte något skriftligt material, vare sig i pappers- fiche- eller datamedieform, nätet inkluderat, som inte skulle kunna missbrukas om man nu verkligen vill skada individer eller grupper. I så fall skulle ju all publicering av i stort sett allting förbjudas. Men är det någon som skulle vilja ha, eller ens stå ut med att leva i ett sådant samhälle? (Totalitärt, var ordet.) - Jag tror inte det. Och ska verkligen kriminella eller extremistiska personer eller grupper få styra utvecklingen och ta över initiativet för vad som ska vara tillåtet i ett samhälle?  I så fall har det hela gått över styr totalt. Då hjälper det nog inte att DI har synpunkter på innehållet i anbytarforum...

59
(komplettering och förtydligande till mitt föregående inlägg)
 
Man skulle också kunna diskutera det hela i termer av artskillnad och gradskillnad.
 
Om vi jämför ett politiskt system/ maktutövande institution som gör skillnad mellan människor p.g.a. verklig eller påstådd etnisk tillhörighet med ett som inte gör detta, utan behandlar människor lika i det avseendet (hur det nu må vara i andra avseenden; religion, politisk tillhörighet, kön, ålder, klass etc. lämnar vi därhän), är det fråga om en artskillnad.
 
Om vi jämför två olika politiskt system/ maktutövande institutioner, vilka båda gör skillnad mellan människor p.g.a. verklig eller påstådd etnisk tillhörighet, men där konsekvenserna blir helt och hållet annorlunda, i det ena fallet etnisk rensning och utrotningsläger, i det andra fallet förbud mot publicering av genealogiskt material på nätet, blir ju skillnaden i praktiska konsekvenser så drastiska att de inte gärna kan jämföras på samma dag; det är ju självfallet fråga om liv och död, men det är trots detta i just detta principiella sammanhang fråga om en gradskillnad.  
 
Visst, naturligtvis blir ju den för oss synliga praktiska skillnaden mellan det ovan nämnda tänkta systemet som inte gör skillnad och det som gör skillnad, men där konsekvenserna inte blir värre och allvarligare än publiceringsrestriktioner på nätet, inte så oerhört stora, i ett ytligt och kortsiktigt perspektiv. Vi kan ju leva vårt liv nästan som vanligt. De kortsiktiga skillnaderna (ytligt sett) blir självfallet oerhört större och allvarligare om vi jämför de båda exemplen med olika typer av etnisk urskiljning/diskriminering.
 
Men man har dock i det senare fallet överskridit en viktig principiell gräns vad beträffar synen på människan, och mänskliga fri- och rättigheter. Denna gräns och denna syn kan bli mycket svår att ändra tillbaka i ett allt hårdare och kärvare politiskt klimat, i synnerhet om det finns politiska och ekonomiska krafter som strävar efter detta (och det gör det i regel; har man givit dem ett lillfinger, vill de gärna ha hela handen, och då gäller det kanske inte bara släktforskning...). Därför bör vi vara mycket försiktiga med att tumma det allra minsta på viktiga mänskliga fri- och rättigheter. För det är då vi plötsligt kan vakna upp med... Det var denna viktiga princip jag ville framhålla med min liknelse, inte något annat.
 
Sedan är det ju så att om man verkligen vill ta avstånd från vedervärdiga och omänskliga politiska system (och det tror jag egentligen att DI har haft som målsättning i detta fall, fastän man av okunnighet har skjutit över målet), bör man ju sträva efter att få ett samhälle som är så olikt dessa som möjligt (jag tänker nu främst på de system, som Jörgen helst inte vill att man nämner, oklart varför..., men OK!). Dvs att man strävar efter att få ett samhälle med största möjliga öppenhet, största möjliga medborgerliga insyn och största möjliga frihet för individen. Ökade inslag av censur, kontroll av medborgarna och minskad medborgerlig insyn (vad hände f.ö. med offentlighetsprincipen...?) gör ju inte precis att vi fjärmar oss från ovan antydda regimers sätt att fungera...
 
Jag märker en tydlig skillnad mellan oss, som diskuterar detta ämne. Vissa förefaller se det hela som främst en teknisk fråga, och radar upp teknikaliteter, och små petitesser i olika skrivningar, medan andra, som övertecknad, mera ser det hela som en principell och övergripande fråga om mänskliga fri- och rättigheter kontra statlig kontroll. Tja, vi är väl olika som människor, och tur är väl det!

60
(obs att jag inte tittat på anbytarforum sedan mitt förra inlägg, så därför blir jag ju lite förvånad...)
 
Jörgen, ska du tala om att förvränga uttalanden och att medvetet missförstå dem, vilket du ju anklagar andra för (bl.a. mig; se ovan)? Jag har självfallet aldrig ens antytt att DI skulle ha planer på inrätta utrotningsläger eller liknande dumheter, den anklagelsen är ju fullkomligt absurd (och det det är du ju fullkomligt medveten om själv); men du tycker uppenbarligen att även de lumpnaste påhopp är tillåtna, i syfte att försöka vinna en debatt/diskussion rent tekniskt. Gäller det verkligen att vinna alla dueller hela tiden?
 
Jag har tidigare faktiskt haft ganska positiva tankar om dig (utom i frågan om vårt statsskick, förstås...), och tyckt att dina inlägg varit ganska roande. Och i flera frågor, bl.a den om Riksantikvarieämbetets flytt, har vi ju stått på samma sida, om du minns. Men i den här frågan känner jag inte igen den vanlige Tollesson, som annars inte brukar sky några medel för att häckla maktmissbruk, och att sätta uppblåsta och dumdryga politiker och makthavare på pottan, och detta icke sällan försett med viss humoristisk knorr.  
 
Och jag trodde faktiskt att du om någon kunde skilja på grundläggande principer för maktutövning/medborgerliga rättigheter och konkreta bestraffningmetoder. Jag trodde att det var uppenbart för alla att det var själva principen, att behandla olika grupper och medborgare olika p.g.a. verkligt eller förment etniskt ursprung, som jag åsyftade med parallellerna till tvillingregimerna i söder och öster, inte vilka konkreta bestraffningsmetoder man skulle använda gentemot fiender i krig, krigsfångar, politiska motståndare och underlägna och/eller icke önskvärda raser (OBS kursveringen! Det är ju inte mina värderingar, tvärtom!) vilket i just dessa stater/regimer dessvärre blev en följd av detta tänkande, men hade långtifrån behövt bli det. Dessa omänskliga metoder och dödande var ju en följd av rastänkandet, men det omvända gäller ju inte alls; rasteorierna/rastänkandet förutsätter ju på intet sätt dödande.  
 
Jag kommer i sammanhanget (långsökt eller inte) att tänka på vanliga småbråk mellan två barn, vilka i regel slutar med slagsmål, och att den ene så småningom ger den andre en så hård smäll, att den andre börjar stortjuta högeligen. Då brukar de vuxna ingripa, och bestraffa den som i slutändan slog hårdast, oberoende av vem av dessa båda som egentligen började, och (principiellt sett) var den som orsakat det hela. Detta angående skillnaden mellan principer och bestraffningsmetoder, som påfallande ofta inte står i rimlig proportion till varandra.
 
Att idag tala om etniska grupper i Sverige, som om den vore en faktisk realitet ännu här och nu, får väl ändå sägas vara ett lite anakronistiskt betrakelsesätt, med vissa högst notabla undantag (som är just detta: undantag). Sverige har ju genom successiva invandringar under i stort sett hela vår historia, kommit att bli något av en smältdegel, naturligtvis inte i riktigt samma utsräckning som t.ex. USA, men ändå... Det är nog inte så många svenskar, som släktforskat tillbaka till 1500-talet/medeltiden (och då menar jag många linjer, inte bara någon enstaka), som inte har hittat någon ana, född utanför Sverige (även om de naturligvis finns, bl.a. de som fastnar i Dalarnas jättebyar, och sedan aldrig kommer därifrån...) Samtidigt gäller ju det omvända: Även om många av oss har mycket blandade antavlor, kanske inrymmande  enstaka tyskar, danskar, skottar, valloner, judar, samer, resande etc., etc..., är oftast huvuddelen av våra anor, kanske 90-95% ändå vad vi skulle kunna kalla för vanliga svenskar. Att då (i den situationen) tala om att vi tillhör den ena eller den andra etniska gruppen (mer än på skämt eller för att man verkligen vill markera en tillhörighet), inte riktigt relevant. Det köper jag inte.

61
Nils och Lars!
 
Nej valloner är inte att betrakta som någon  egentlig etnisk grupp, som t.ex. samer eller basker*; inte mer än t.ex. polacker, italienare eller skottar är det, för att nämna några av de andra grupper, som arbetsinvandrat till Sverige genom århundraderna.  
Enda skillnaden är väl egentligen att det f.n. inte finns någon stat, benämnd Vallonien. Dock är detta namnet på ett språkligt/kulturellt område, omfattande delar av södra Belgien (något förenklat uttryckt; i vekligheten finns det flera öar och enklaver) och norra Frankrike (t.ex. Sedan-området). I dagens politiska verklighet används dock namnet Vallonien huvudsakligen för att betckna den franskspråkiga delen av Belgien.
 
Vallonerna är i stället att betrakta som en yrkes- eller språkgrupp, som sannolikt inte hade något enhetligt etniskt ursprung. Vad som förenar de valloner som invandrade från Frankrike, Spanska Nederländerna och Nederländerna till Sverige under främst 1600-talets första hälft, är att de i regel var fransktalande, ägnade sig åt bergshantering och i religiöst hänseende var kalvinister/reformerta. Dock fanns undantag från detta, i synnerhet vad beträffar religionen. I samtida kyrkböcker benämns de ofta fransoser, och var under den karolinska ortodoxins tid ofta mindre väl sedda av prästerskapet, eftersom de utnyttjande sitt privilegium att ha kvar sin reformerta tro.
 
Ungefär samtidigt med vallonerna inkallades/inflyttade också en hel del tyskar, i samband med att det svenska bergsbruket utvecklades (under Louis De Geer d.ä:s ledning). Dessa var lika lite som vallonerna någon egentlig etnisk grupp, utan i likhet med dessa främst en yrkes- och språkgrupp. Efter 2-3 generationer hade en viss sammansmältning mellan dessa båda till bruken och bergshanteringen knutna grupper ägt rum, varför en viss osäkerhet påfallande ofta rått, hurvida deras släkter varit att betrakta som vallonska eller inte. Hos flera smeds- eller brukssläkter med utpräglade tyska namn, har det funnits munliga släkttraditioner om vallonsk tillhörighet, vilket även ofta har visat sig stämma, även om vallonhärstamningen inte varit på rakt fäderne, utan via mödernelinjer. Vi måste ju i sammanhanget också komma ihåg, att valloner i bemärkelsen personer med uteslutande vallonsk härstamning, p.g.a. assimilering med tyskar, svenskar och finnar, i stort sett inte har funnit efter 1700-talets första hälft, varför vi snarast härefter bör tala om vallonättlingar.  
 
Undantag utgöres dock i detta avseende av flera av de uppländska bruken, som hade så pass stor koncentration av valloner, att dessa länge hade kvar sin reformerta tro (de hade t.o. egna församlingar och präster) och länge gifte sig endast inom gruppen. Detta gjorde att det ännu vid mitten av 1900-talet, faktiskt fanns personer, med uteslutande vallonska anor. Jag betvivlar, att det fotfarande finns någon kvar.  
 
De nutida vallonättlingarna, sannolikt minst en miljon, företräds av bl.a. Sällskapet Vallonättlingar och Östergötlands Vallongille. Jag är f.ö. medlem i båda. De vallonättlingar (jag tillhör ju själv denna grupp) som jag har kommit i kontakt med, har så gott som utan undantag varit såväl intresserade av och stolta över detta sitt ursprung. Jag har inte träffat på något enda exempel på att man har sett detta som en belastning, eller något man överhuvudtaget skulle kunna tänkas skämmas för, tvärtom!
 
Så om forskning om, och publicering av genealogiskt material om valloner, vallonättlingar och vallonsläkter, plötsligt skulle anses vara förbjudet (genom dekret uppifrån), är ju detta ett flagrant exempel på myndighetsmissbruk och förmyndarpolitik av värsta sort, tillika en diskriminering och rasism (även om jag som sagt av ovan anförda skäl inte anser att detta begrepp är tillämpligt på just valloner), som knappast står vare sig Hitlers eller Stalins hantlangare  särskilt långt efter...
 
*Vad beträffar judar och zigenare/romer, vänder jag mig lite emot att beteckna dessa som enbart etniska grupper, eftersom de förra lika mycket förbinds av en religiös identitet, och de senare ofta har blandats ihop med resande och andra folk av helt eller delvis annat ursprung, varför dessa begrepp ofta ställer till förvirring och missförstånd. De är därför mindre användbara i en seriös diskussion, åtminstone om man inte i förväg klargör dessa förhållanden och begrepp.

62
Kaj, vi är åtminstone eniga om en sak: Den anskrämliga röda texten i diskussionerna (före Lägg till ett inlägg:) måste bort. Den gör ju att man ser rött i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Man blir ju oerhört arg och sur varje gång man ser den vämjeliga och irriterande ramsan.  
 
Herr Redaktör/ Fru anbytarvärd: För allas vår trevnad: plocka bort den!, åtminstone ur diskussionsrutorna. Om den absolut måste finnas kvar (fast helst inte!), förvisa den till Ordningsreglerna! Det är där (om nu någonstans...) den hör hemma.

63
Lasse, vissa av oss kanske just såg på TV i går, men fick teet i vrångstrupen under Aktuellt... Och några av oss kanske inte har några familjer att umgås med (vilka tjejer tror du egentligen är intresserade av killar, som all ledig tid sitter framför datorn, framför läsapparaten eller försjunken i genealogisk facklitteratur...?), mera än de i förfluten tid, som vi försöker att utforska, men där svenska myndigheter gör sitt bästa (?) för att hindra oss från just detta.

64
Kaj, Anbytarforum behöver inte alls vara mer försiktig med uppgifter som kan utnyttjas i kränkande eller bruna politiska syften, dvs möjliga att utnyttjas för rasistiska eller andra liknande kränkande ändamål.  
 
Anbytarforum har nämligen inte gått ut med några uppgifter alls, mer än Ordningsregler, Nybörjare, Kika gärna här och funktioner. Det övriga, d.v.s. själva diskussionerna, har ju anbytarforums användare som enskilda personer sänt in; dels i form av frågor, huvudsakligen knutna till den egna släktforkningen, dels som svar på dessa. Och jag kan åtminstone inte påminna mig något fall under de år jag har följt anbytarforum (och det är nästan från början, det...), att någon form av rasistiskt material har förekommit under Etniska grupper (utom möjligen någon enstaka gång under resande, men då har ju detta inte kommit utifrån, utan varit obetydliga interna smågräl, som inte är särskilt mycket att orda om). Rubrikerna, förresten, som Kändisars antavlor, Etniska grupper, Namn, Släkter (med underrubriker som Adel och Övriga släkter etc.), fanns ju inte från början, utan kom till på ett ganska sent stadium, när materialet började bli så pass omfångsrikt och svåröverskådligt, att en viss struktur blev nödvändig, för att det överhuvudtaget skulle vara möjligt att söka resp. hitta bland inläggen. Många inlägg & diskussioner är således skapade innan rubriker som t.ex. Etniska grupper sattes. Fågor/Svar inom dessa ämnesområden fanns alltså redan, så det var inte någon medveten strävan från Anbytarforums sida att just detta skulle diskuteras (och forumet har som sagt inte diskuterat självt...). Rubrikerna sattes förmodligen på måfå, utan några som helst baktankar, och de skulle förmodligen ha kunnat formulerats på helt andra sätt, som inte väckt DI:s misstankar. Det verkar ju nästan som om det är dessa sekundära rubriker, som DI har hakat upp sig på; inte själva innehållet och inläggen (har de överhuvuttaget fingranskat dem?)
 
Och inläggen/innehållet under rubriken Etniska grupper skiljer sig till sin karaktär inte från Anbytarforums övriga avdelningar: Det är genomgående frågor/svar knutna till den egna släktforskningen; helt vanlig släktforskning, med andra ord; inte alls några register på personer, typ titta här vilka som är judar och zigenare, eller liknande. Inget sådant! I den mån personer är nämnda, är ju syftet att klarlägga hur dessa är släkt med varandra, inte att tala om vilken religiös eller etnisk släktillhöriget de har, vilket i 99 % av fallen redan är så känt att det överhuvutaget inte behöver nämnas (och därför inte heller nämns). Någon egentlig ny information i det avseendet framkommer således inte. Uppgifterna är dessutom så gott som alltid hämtade ur allmänna handlingar (alltså fria för vem som helst att läsa) på våra arkiv, alternativt hämtade ut vanliga uppsalgsböcker och biografiska verk på biblioteken. Representanter för bruna och liknande grupper (varför tar du bara med den färgen, förresten, och inte även röda?; Stalin och hans sovjetiska efterföljare bedrev ju också systemtaisk judeförföljelse...) kan ju om de har illasinnade och dolska syften lika gärna gå in på vilket bibliotek som helst. Var ligger det upprörande just här?  
 
Avslutningsvis fastslår du att det inte finns så mycket att uppröras över i DI:s yttrande, och att heller inte åtgärderna behöver bli så dramatiska.
 
Men Kaj, här hamnar du ju lika fel, som du gjorde i fallet med Riksantikvarieämbetet (men det har ju inte med detta att göra...). Finns det inte så mycket att uppröras över, när allvarliga inskränkringar i personers, ja allas våra fri- och rättigheter sker? När myndigheter, som misslyckas med att hålla ordning på våldsamma och militanta ungdomsgäng, vilka (med eller utan politiska förtecken) med stenar och cyklar som tillhyggen (ja, jag bor i Linköping...) gör sitt bästa för att döda eller åtminstone allvarligt skada varandra, i stället går till storms mot fridsamma och idoga släktforskare (många av dem stillsamma pensionärer), som utan ett öre i ersättning spenderar mycket av sin fritid åt idogt uppgiftsamlande (för många t.o.m. ett livsändamål), som de oftast generöst delar med sig sig av, och detta numera på nätet.
 
Ska släktforskningen överhuvud börja att anses suspekt, och ska släktforskarna allvarligen förhindras att kommunicera med varandra på nätet bara för att någon övernitisk tjänsteman på DI inte satt sig in i ärendet, skjuter över målet, och ser spöken på ljusan dag?
 
Och ska släktforskare som inte kan bevisa rent svenska anor i minst 5 generationer... (eh...), till skillnad från fullvärdiga svenskar (OBS citationstecknen) förbjudas att redovisa sina antavlor, oavsett om det handlar om avlidna personer eller inte, och oavsett om alla nämnda personer är födda för mer än 70 år sedan?
 
Om inte detta är allvarligt, vad ska då till för att man kan börja tycka det? Att all släktforskning överhuvudtaget blir olaglig? Eller att alla databaser (offentliga som privata) med genealogiska uppgifter måste destrueras? Det vore ju nästa logiska steg i denna riktning. Varför inte bränna alla böcker också, när man ändå är igång?

65
Jörgen, det är inte den här diskussionen, som är tramsig. Den behövs verkligen. Det är den här situationen som Anbytarforum och alla vi släktforskare helt oförskyllt har råkat ut för, som inte bara är tramsig, utan också absurd och rent ut sagt vansinnig. Nu går verkligen galenskapen och dumheten på torra land, hand i hand...
 
Jörgen, det är lika bra att du erkänner att det var du som hade fel (och var överdrivet optimistisk), och vi med skräckvisionerna, konspirationsteorierna och hjärnspökena, som hade rätt. TYVÄRR!  Jag önskar att det hade varit tvärtom...

66
Nå, vad säger du nu, Jörgen? Det var ju precis så illa som jag uppfattade det hela från början. Ja, t.o.m. faktiskt värre än min bedömning av det hela i det första mycket pessimistiska versionen, innan jag mildrade det hela något, och antydde att jag kanske ändå var lite väl pessimistisk, och kom med en liten förhoppning om att jag kanske hade fel. Det hade jag ju inte...  
 
Det är från och med nu slut med all svensk släktforskning, och all historisk forskning överhuvudtaget (och då menar jag oberoende och fri forskning, inte den politisk korrekta (hemska begrepp och ännu hemskare företeelse) forskningen (OBS citationstecknen!) som agerar efter maktens pekpinnar och goda minne. Och inte bara det... Det svenska fria, öppna och demokratiska samhället är ett minne blott. Mörkmännen och politrukerna av öststatsmodell har tagit över. Det fria ordet, den fria opinionsbildningen och den fria forskningen exiserar inte längre, det är bara att konstatera. Tankens fria och oberoende Sverige är att betrakta som satt under ockupation av en dumhetens och inskränkthetens maffia, som går vild bärsärkagång inom områden de inte begriper det minsta av, och som likt Don Quijote angriper inbillade fiender som inte finns. Någonstans tycker jag mig nästan höra ekon av stöveltramp. Hitlers och Stalins anda finns uppenbarligen kvar, här, mitt ibland oss - eller kanske snarare där uppe. Det är ju dessa maktens hantlangare, inte de som forskar om etniska minoriter (definitivt inte dessa!) som förvaltar detta dystra arv.  
 
Jörgen, anser du fortfarande att DI:s ingripande var i stort sett riktig och/eller åtminstone obetydlig? Anser du fortfarande att verksamheten inom Anbytarforum och svensk släktforskning kommer att kunna fortgå som tidigare utan några nämnvärda förändringar? Och att ev. smärre förändringar inte medför så särskilt negativt? Och anser du fortfarande att vi som befarande att det var så illa som det uppenbarligen är, har hjärnspöken, och har framfört konspirationsteorier och skräckvisioner? Skärpning avslutade du inlägget /tisdag den 01 nov kl. 13.17/ med. Jag låter denna uppmaning gå tillbaka till utdelaren.
 
Är verkligen hela Sverige lamslaget och i händerna på denna idiotins och dumdryghetens maffia? Finns det ingen förnuftig person (som samtidigt har makt och pondus) i hela detta land, som har kurage att rakryggat ställa sig upp och protestera mot denna inskränkthetens terror? Ingen??  I så fall är det slut med Sverige som kulturnation, och mer eller mindre slut med Sverige överhuvudtaget.  
 
Men finns det ändå någon gnista kvar någonstans; kämpa! In i det sista, kämpa!

67
Jörgen!
 
Eftersom det troligen bl.a. är mina inlägg du syftar med skräckvisioner och konspirationsteorier, och i synnerhet då mitt andra (långa) inlägg (i diskussionen), där jag mer eller mindre medvetet travesterar en viss sorts filosoferande kolumnistgenre (obs ej kommunist-), med sneglingar åt det skönlitterära hållet (jag ville pröva det greppet), är det ju på sin plats att jag nämner det gamla ordspråket det är bättre att stämma i bäcken än i ån, som jag här har haft som en av mina utgångspunkter. Jag beskriver mycket medvetet inte bara det som objektivt sett har hänt, och  det som jag ser håller på att hända, utan även det jag varken vill eller kan koppla bort: det som jag ser för min inre syn och befarar kan komma att hända, dvs om vi inte är observanta, på vår vakt och beredda till snabba räddningsaktioner. Det är väl bättre att vi är beredda på hårda tag och att verksamheten verkligen är hotad, men att vi därmed har beredskap att slå tillbaka, än att vi står där med vår tvättade hals inför fullbordat faktum - när det redan är för sent.
 
I alla tider har det funnits människor som innan det stora flertalet gjort det, anat faror och katastrofer innan dessa har hänt, och likt guden Heimdal blåst i hornet till varning för andra i förhoppningen att katastroferna därmed kunde hinna avvärjas. Visst, ibland har ju farhågorna varit ogrundade - men det vet man ju aldrig på förhand. Man kan ju aldrig utgå ifrån att vi lever i den bästa av världar, att inga faror finns, att det aldrig kommer att bli några flera krig och att man kan lita på alla.
 
Jag hoppas naturligtvis att mina konspirationsteorier inte stämmer, och att mina skräckvisioner inte slår in (även om jag tyvärr inte är övertygad om detta . I så fall hade jag ju knappast brytt mig om att dra i nödbromsen eller att klämta i stormklockan eller att signalera SOS). Jag hoppas att jag har fel har ju varit en återkommande replik i många av mina inlägg genom åren, och det är ingen tillfällighet. Jag är nog definitivt en sådan person, som försöker att aldrig ta ut någon seger i förskott (gör man det riskerar man ju att ständigt bli besviken), utan att i stället snarast befara det värsta (åtminstone enligt vad jag säger...) Jag är ju den typen som före ett viktigt idrottsevenemang alltid försäkrar att Sverige inte har någon chans, utan kommer att förlora med 5-0 (minst!)... Men jag hoppas ju naturligtvis innerst inne att Sverige trots allt ska kunna vinna. Och vinner de, blir ju glädjen sjudubbelt större än om man redan tagit ut segern - i förskott. Och hoppas gör jag ju beträffande anbytarforum också (och därmed för släktforskningen som sådan) - att det trots allt ska kunna finnas en framtid EDI (Efter DataInspektionen)... (- Fan tro´t)
 
Nog om detta. Du efterfrågar ju också exempel på på sådant som riskerar att försvinna från Anbytarforum p.g.a. DI:s beslut - sådant som borde vara kvar Ja, jag kan ge ganska många exempel på sådant. Anbytarforum är (var?) ju en fantastisk databas, med fakta om i stort sett allting: främst släktforskning, naturligtvis, men också mycket värdefulla uppgifter om namnforskning; (såväl om för- som efter- och släktnamn), folklivsforskning, sociologi/social stratifiering, medeltidshistoria, topografi/geografi etc., etc... (listan skulle kunna göras mycket längre). Inte minst ordet är fritt innehåller många intressanta och faktaspäckade inlägg. Det vore om inte en katastrof, så åtminstone en stor förlust för släktforskarsverige om allt detta försvann för alltid. Inte har t.ex. jag hunnit ta kopior på allt, som jag skulle kunna använda i framtiden, såväl i min egen forskning som för att hjälpa andra (jag har inte ens kopior på mycket av vad jag har skrivit själv...).
 
Som konkreta exempel kan jag ju nämna många långa och intressanta antavlor (många gick långt tillbaka in i medeltiden) som ingår (ingick? ) i Kändisars härstamning (t.o.m. rubriken är borttagen ur menun, så jag befarar det värsta... ); T.ex. antavlorna för Raoul och Jacob Wallenberg (d.y.) (två olika, alltså), Evert Taube (han lever ju inte längre, men kändisars härstamning är säkerligen borta för all framtid ändå, så...), Magnus Uggla - jag upptäckte faktiskt att jag var släkt med honom (synnerligen avlägset, naturligtvis, men ändå...) Men inte kommer jag ihåg nu på vilket sätt och genom vilka - det får jag ju aldrig reda på nu (suck!). Jag kommer ju inte ens ihåg vilka forskare som kommit med bidragen, så att man skulle kunnat fråga dem. Dessutom hade jag ju själv lämnat bidrag till lite olika antavlor, lite grand här och där - men jag kommer ju inte ihåg exakt vilka, och jag har ju inte ens dessa inlägg kopierade.
 
Sedan har jag ju lämnat en hel del bidrag till diskussioner om förnamn, släktnamn, seder och bruk, historia, kungligheter och inte minst adel (de flesta dessvärre under ordet fritt). Jag hade faktiskt mer eller mindre funderat på att samla och arbeta ihop en del av mina gamla inlägg till en bok, skrift, artikel eller något sådant (naturligtvis i kraftigt redigerad form, och självfallet med alla med- eller motdebattörers namn borttagna), men så händer detta...  Om man ändå hade kunnat få en varning i tid, så att man hade kunnat kopiera, kopiera, kopiera... (Var blev ni av, ljuva drömmar...)

68
Jonny Jansson!
 
Du tycks inte riktigt inse hur pass väsentliga våra demokratiska fri- och rättigheter är, och att vi ständigt måste försvara (alt. återerövra) dessa. Hade du levt i en diktaturstat, hade du sannolikt förstått. Det finns faktiskt krafter, som inte gör någon större hemlighet av de inte skulle ha någonting emot (och intressen av) att reducera dessa rättighter.  
 
Nej, Jonny, jag anse mig inte ha förlorat något personligen, i så fall hade det ändå inte varit det varit det väsentliga. Jag har faktiskt vidare vyer och mera altruistiska mål än att bara tänka på mig sjäv och min privata verksamhet.
 
”Intresserad av sedan länge döda människors etnicitet”? Nu förstår jag dig inte riktigt Som genealog är det väl synnerligen naturligt att man är intresserad av personers släkttillhörighet, om det är det du menar. Och är denna släkt t.ex. vallonsk eller samisk, har ju denna släkttillhörighet oftast starka samband (nu talar jag om tiden före 1850) med vilket yrke/näringsverksamhet man ägnade sig åt, och vilken geografisk/social miljö man hade. Att sätta in individen i ett sådant sammanhang är ju oändligt mycket intressantare än att bara rabbla/rada upp namn och årtal. Annars fattas ju något betydelsefullt. Oftast framgår ju dessutom det etniska/sociala sammanhanget ur kontexten (om en person t.ex. heter ”Labba” eller ”Douhan”), och behöver inte explicit sättas ut.  
 
Men jag förstår inte alls din sista mening: Dom (bör skrivas ”De”) finns ju inte längre i vilket fall som helst. I så fall vore ju all  historia (undatagandes nutidshistoria) och all släktforskning (utom om de nu levande) vara fullständigt meningslös. Och det är den ju inte.

69
Björn och Jörgen, om ni läst mina inlägg genom åren, borde ni ha märkt att jag knappast varit någon anhängare till att känsliga uppgifter om nu levande privatpersoner hängs ut på nätet, snarare tvärtom.  
 
Men jag vill dock inte ha någon generell 70-årsgräns. (Utom naturligtvis för känsliga personuppgifter; det är ju detta den vanliga 70-årsgränsen är till för att skydda). En generell 70-årsgräns är, förutom att den svårligen kan förenas med normal offentlighetslagstiftning, ett alldeles för grovt och trubbigt verktyg i sammanhanget, och skulle göra mera skada än nytta. Går jag till en frisör, brukar jag försöka att välja en som inte använder yxa som arbetsredskap. Går jag till en tandläkare, brukar jag först försäkra mig om att vederbörande inte tillhör den kategorin, som bedövar med knölpåk och sedan arbetar med glödgad smedstång.  
Vidare anser jag ju att offentliga personer, som själva valt sin position, och vars offentliga verksamhet varken är, kan vara eller bör vara skyddad, inte bör omfattas av vare sig denna typ av sekretess eller 70-årsgräns. Däremot bör man självfallet inte gå in känsliga delar av deras privatliv heller (som t.ex. ev. älskarinnor eller utomäktenskapliga barn). Men här räcker det ju med de normala sekretessregler, som redan tidigare omfattat myndigheter och media. Det finns ju ingen anledning för Anbytarforum att i detta avseende gå längre än vad myndigheterna själva gör.
 
Men Björn, om man  kan kritisera Östeuropa och ändå vara kommunist; hur ska jag kunna veta något om det...? Hur det nu är med den saken, tror jag nog att det är såväl vanligare som naturligare att man gör dylik kritik från den andra flankens synvinkel. Är det min vokabulär, min begreppssfär eller kanske min utgångspunkt i den vanliga och lilla människan (borde inte alla politiker, oavsett partifärg ha det?...) som förvillar dig?
 
Om du uppfattar det som vänster att utgå ifrån individen och försvara hans/hennes rättigheter, och höger att inta ett maktperspektiv, och försvara maktetablissemang och pampfasoner (observera att min kritik av makthavare gäller i högre grad politiska d:o än ekonomiska d:o, även om jag jag anser att en kombination av detta, som i fallet Berlusconi ju är särdeles olycklig, sett i ett demokratiperspektiv), så har du en helt annan uppfattning om vad som är vänster och vad som är höger än vad jag har (Men du får ju självfallet ha vilken uppfattning du vill, det lägger jag mig inte i). Jag skulle för min del snarare uppfatta det som precis tvärtom... Dock får vi ju komma ihåg att intelligens, sunt förnuft, gott omdöme och goda idéer sällan går efter partilinjer. De brukar ju faktiskt ibland påträffas där man minst anar det…

70
Björn, jag uppfattar den där låten som Tage Danielssons slutliga uppgörelse med socialdemokratin (Den är oerhört stark, oavsett alla partitillhörigheter) de som svek oss, och valde makten, de är kvar... Något som knappast kan ha varit helt smärtfritt, med tanke på att han växte upp i ett socialdemokratiskt hem med arbetarrörelsens folkhemsideal, något som länge även var hans. Uppvaknandet i slutet av 60-talet/början av 70-talet (trots denna bakgrund), vittnar ju om hans oerhörda klarsyn.
 
Jag känner på sätt och vis igen det hela, fast då är det inte det partiet det är fråga om...

71
Jörgen, Det står inte uttryckligen i DI:s beslut (som f.ö. är mycket luddigt). Men Ted Rosvall säger i intervjun med Computer Sweden: Vi har även infört en 70 års regel som innebär att man inte diskuterar personer födda senare än för 70 år sedan. Detta alltså som en direkt följd av beslutet.  
 
Och att vi i Sverige har personer med olika etnisk bakgrund och religiös bekännelse är ju ett faktum (katoliker och muslimer t.ex.). Det vore ju hyckleri utan like att försöka låtsas som om det inte var så. Och varför skulle det på något sätt vara negativt? De flesta berörda är ju i stället stolta över detta och vill ju i stället framhäva det. Men vill någon vara anonym ska man naturligtvis respektera det, inte tal om annat (det var inte främst de nu levande jag syftade på). Men att det fanns personer, med t.ex. katolsk eller judisk bekännelse (många av dem betydande inom olika verksamhetsgrenar), bosatta i Sverige ca 1840 förstår jag inte varför man skulle behöva hemlighålla. Jag uppfattar DI:s inställning som att man inte skulle få nämna dessa kategorier  överhuvudtaget, till men för all historisk (däribland genealogisk) forskning.
 
Brottsligheten har jag överhuvudtaget inte berört.

72
Björn!
 
60 och 70-talets vänsterromantik - Jag???  Björn, har du aldrig läst mina inlägg? - Eller inte förstått dem? Och hur kan ett så pass starkt avståndstagande ifrån öststatsfasoner som mitt överhuvudtaget i denna värld ens sättas i närheten av 60 och 70-talets vänsterromantik?

73
Jag försöker verkligen, men hur jag än försöker, kan jag bara inte se det inträffade  som annat än en indikation på att det fria, öppna och demokratiska efterkrigs-Sverige, som vi vuxit upp med, lärt oss att älska, och att ta som en självklarhet, med press- och yttrandefrihet och offentlighetsprincip och allt, kanske snart är ett minne blott (Var blev ni av, ljuva minnen/drömmar...).  
 
Jag slås av att det på något sätt tycks vara så, att så länge vi hade politiskt hårt styrda och djupt odemokratiska stater i vår omedelbara närhet som kontraster och avskräckande exempel (alltså de av oss frihetsälskande demokrater så hatade Sovjet- och öststaterna, delar av ett och samma förhatliga system), så länge stod de allra flesta svenskar utan att tveka upp till försvar inte bara för de mänskliga rättigheterna, utan till yttermera visso för ett samtals- och umgängesklimat där det var högt i tak, och man trodde sig kunna säga vad man tyckte, utan att ana spioner och åsiktspoliser bakom varje buske och i varje medmänniska man mötte.
 
Så upplever jag inte riktigt att det är längre. Klimatet har på något sätt... ja, inte direkt konkret och uttalat, men ändå på ett förnimmbart sätt blivit hårdare och snävare. Skjortkragen verkare sitta hårdare och stelare än tidigare, utan att detta bara kan skyllas på den ökade  anhopningen av år och kilon... men ändå (det måste erkännas) ännu milsvitt ifrån att kännas som en strypsnara. Men själva luften känns på något sätt tyngre att andas än tidigare. Och många människor har något i blicken, som förråder att de är rädda; rädda för att uttala sig, rädda för att ha en åsikt, rädda för att förlora arbetet, rädda för att hamna i tidningen, i kronofogdens register för betalningsanmärkningar, rädda för att synas, ja, rädda för att stå upp för någonting överhuvudtaget.... De små människorna förefaller att ha blivit ännu mindre, ännu obetydligare och ännu maktlösare. De gläfser ynkligt och trampar nervöst omkring som skrämda råttor, men försiktigt, försiktigt, för att inte på minsta sätt misshaga rovdjuren, makthavarna.
 
Förändringen har inte kommit öppet och officiellt via utbasunerade regeringsbeslut eller statliga dekret, utan kommit smygande på oss, som ett dimbälte, som långsamt och omärkligt glidit in till och med i våra innersta skrymslen, utan att vi egentligen märkt det, än mindre kunnat förebygga eller i tid kunna sätta in motåtgärder.
 
Och mörkmännen, makthavarna, eller kanske i ännu högre grad deras diffusa och ljusskygga hantlangare och förlängda armar (makthavarna själva aktar sig oftast noga för att åtminstone öppet synas i dessa sina exekutiva redskaps omedelbara närhet) har medvetet dragit åt snaran. Vad har de för intresse av att bry sig om obetydliga och ointressanta dvärgar och arbets- resp. valboskap (som t.ex. släktforskare (fnys!), och dessas besvärande tjatiga önskemål att få skriva vad de vill i något löjligt litet forum på nätet (bah!). Och är det egentligen så bra för dessa små stackare att få veta för mycket eller att få bestämma för mycket? Strängt taget är det ju mycket bättre att vi bestämmer åt dem, de vet ju inte sitt eget bästa. Men det gör vi... Och till syvende och sist är det ju faktiskt enklare och effektivare att styra ett land, när folk inte vet så mycket, eller ställer för många frågor...  
 
Och för säkerhets skull, för att folk i allmänhet inte ska märka att de successivt berövas mer och mer av frihet, insyn och makt, invallar man boskapen i en illusorik färgsprakande pseudovärld av TV & Video (nu också digital och med storskärm...), avancerad datateknik, med fantastiska, hittills ej skådade fantasinyheter, sport och popevenmang - dygnet om!, tävlingar med fanastiska priser (jämföra med gladiatorspel, gycklare och bondfångeri, varför då....?)
 
Bröd och skådespel är ju gamla beprövade metoder för makthavare, kända redan under antiken - Jovisst, ni har kanske inte så mycket att säga till om, men titta på vilka fantastiska presenter ni får av oss. Ni är väl tacksamma och låter oss sitta kvar?.... Ack ja, intet är nytt under solen...
 
Varför säger jag detta, och varför just nu och i detta sammanhang? Jo, det fria öppna samhälle vi alla känner, och kommit att ta för givet, blir i nutiden alltmera kringskuret och ifrågasatt av inflytelserika och ekonomiskt starka maktsfärer, på såväl det nationella, europeiska, internationella (multinationella?) och globala planet. Och det gäller såväl det politiska som den ekonomiska området. Jag har svårt att inte sätta in turena omkring Anbytarforum i detta sammanhang. Beskedet från DI (som ju är statens förlängda arm, regeringen vill ju inte agera själva nu, när det snart är valår...) innebär ju i klartext att yttrande- och pressfriheten allvarligt naggas i kanten och att offentlighetsprincipen (som ju en stor majoritet av folket ställde sig bakom för inte så länge sedan) i stort sätt sätts ur spel. Dess bärande princip är (var?) att känsliga uppgifter som skulle skyddas belades med sekretess i 70 år (70-årsregeln), medan allt annat skulle vara allmänna handlingar och offentliga (offentlighetsprincipen). Det var således endast de sekressbelagda uppgifterna som skulle vara skyddade i 70 år. Nu vänder man på perpektivet och säger att överhuvudtaget ingenting yngre än 70 år får offentliggöras på nätet. Detta är censur och förmynderi av högsta grad, och inget annat. Detta kommer att allvarligen förvåra såväl den historiska forskningen som dess avläggare släktforskningen (genealogin) tillika en historisk disciplin. Tilltaget är ju dessutom så obefogat, klåfingrigt och onödigt som tänkas kan (snacka om elefant i porslinsbutik...) För vilka viktiga intressen skulle t.ex. egentligen hotas av att man sätter ut namn, födelseår och yrke för en ännu levande person, yngre än 70 år...? Eller att man överhuvudtaget nämner det självklara och för alla välkända faktum att det i Sverige faktiskt bor mosaiska trosbekännare (fast de själva vill kalla sig något annat, förbjudet...) och ättlingar till ett nomadfolk, som åtminstone tidigare bott i kåtor och sysslat med renskötsel...? (Att förbjuda orden och påbjuda nyspråk brukar ju känneteckna diktaturstater av det värre slaget...) Nej, jag har nog bara en förklaring: - maktdemonstration, helt enkelt! Ni ska inte tro att ni är något, och att ni får bestämma något själva. För här är det vi som bestämmer. Den unkna men samtidigt iskyliga öststatsluften sveper in över det svenska höstmörkret...
 
(Vi får se hur länge detta inlägg får stå kvar...)

74
Björn Rosengren hade fel. Norge är inte den sista sovjetstaten - det är Sverige...

75
Robert / Robert
« skrivet: 2005-10-28, 11:47 »
Pierre Robert är väl också en parfym, ibland förkortad PR?

76
Övrigt om förnamn / Bunden namngivning
« skrivet: 2005-10-21, 09:29 »
Eftersom det lokala namnskicket i många trakter ofta var begränsat, så att i praktiken endast ett fåtal namn var i omlopp; t.ex. Per, Sven, Anders, Nils och Olof, blir ju den statisktiska sannolikheten att t.ex. en styvfar eller en äldre granne (på samma hemman eller i samma by) av en slump råkar ha samma patronymikon som den person man forskar på, tämligen stor.  
 
Utan att känna till sakförhållandena i just detta fall, misstänker jag att så kan vara fallet här.

77
Jag brukar ju som bekant mana dem som kommer med dylika påståenden om kunglig härkomst till viss återhållsamhet, eftertanke och framför allt källkritik (se vidare mitt inlägg under Kunglig genealogi: Kungliga snedsprång - en seglivad genre). Detta står jag självfallet fortfarande för, men är ni inte lite väl elaka mot Ulf nu? Troligen stämmer inte hans hypoteser, men han är säkerligen i god tro, och har uppenbarligen inte följt anbytarforum så länge, varför han följaktligen inte känner till de hårda tag och gliringar som brukar råda här. Jag vet...
 
Vissa personer har ju annars slagit ner som hökar på mig och kallat mig elak, ironisk, sarkastisk etc. (något som definitivt inte varit min avsikt, jag lovar...), när jag några gånger har kommit med synnerligen befogade ifrågasättanden vad beträffar källkritik och annat matnyttigt gentemot uppenbarligen gröna och oerfarna släktforskare. Detta fastän jag egentligen bara kommit med faktiska sakupplysningar och råd (därför att jag tagit personen i fråga på allvar och utgått ifrån att de som skriver i anbytarforum är vuxna personer, fullt kapabla att svara för sig själva) och inte bara strukit medhårs och daltat.
 
Nåväl, strunt samma. Historia är historia och passerat är passerat. Beträffande den aktuella diskussionen: Gå till födelseboken? Jovisst, självklart är detta det första man bör göra, när man utforskar en persons härstamning, långt långt innan man ställer upp hypoteser och drar slutsatser som ligger utanför de upplysningar som källmaterialet ger (men observera i sammanhanget att källor inte nödvändigtvis måste vara uteslutande skriftliga, även om källvärdet för en muntlig uppgift naturligtvis sjunker i förhållande till den tid som förflutit sedan den refererade händelsen skedde...). Men jag utgår ifrån att Ulf redan konsulterat födelseboken.  
 
Men ärligt talat: Är det verkligen någon som tror att födelseboken skulle bli någon sorts sesam - öppna dig i sammanhanget? Skulle det i födelseboken månne stå: FADER ÄR H.M:T KONUNGEN eller något liknande? - Naturligtvis inte! Något sådant har aldrig stått i en svensk födelsebok (givetvis under förutsättning att det inte är fråga om kungarnas äktfödda barn) - och detta oberoende av sanningshalten i påståendena eller hypoteserna. För visst har det förkommit att svenska kungar haft utomäktenskapliga barn - men detta har självfallet aldrig basunerats ut (basunatorn skulle i dylika fall troligen aldrig mera kunna hålla i en basun...), tvärtom har sådant under de senaste 250 åren (tidigare var det ju annorlunda...) alltid tystats ner, i synnerhet under 1800-talets senare hälft, dubbelmoralens och hyckleriets förlovade tid.
 
Ska vi vara realistiska (och det bör vi väl vara?), torde de uppgifter vi skulle kunna få av en dylik födelsebok från 1820 vara endera av följande tre typer:
 
1) Uppgift om fader saknas. Barnet är antecknat som oäkta och endast moderns namn finns utsatt.
 
2) Uppgift om såväl fader som moder saknas. Detta var inte ovanligt i början av 1800-talet, i synnerhet inte om det är fråga om Stockholm, där under vissa år så många som mellan vart tredje och vart fjärde barn var fött av okända föräldrar (dvs de föredrog att vara anonyma, vilket de sedan Gustaf III:s tid hade rätt att vara, detta för att få ner det höga antalet barnamord)
 
3) Uppgift om såväl fader som moder finns, och det finns inget spår av kungligheter där... Dessa uppgifter får man helt enkelt tro och lita på, om inte synnerliga omständigheter föreligger, som gör att man kan misstänka en annan tingens ordning. Men då måste man ha väldigt mycket på fötterna, och lägga fram om inte konkreta bevis (fast helst sådana, naturligtvis!), så åtminstone en mycket trovärdig indiciekedja. Och sådana är mycket svåra att få fram under tidigt 1800-tal. Och utan bevis eller graverande indicier kan man ju gissa eller spekulera hur mycket man än vill - det saknar ju ändå praktisk betydelse, och man kommer ingenstans med det.
 
Så jag tror inte att födelseboken skulle kunna ge något definitivt och avgörande besked i just det här fallet.

78
Människor / Vitklädda damer ?
« skrivet: 2005-10-18, 23:12 »
Ingen av de övriga fotografierna i diskussionen visar samma byggnad som det första. Observera t.ex. dubbelfönstren (på både första och andra våningen) samt den liggande panelen. Huset förefaller vara från sent 1800-tal.

79
46 Ordet är fritt om släktforskning / 70-årsgränsen
« skrivet: 2005-10-16, 23:12 »
För ovanlighetens skull är vi helt eniga, Maud.

80
Det var en mycket bra sammanfattning av situationen, Bengt. Så pass bra att man kan hoppas att någon av de ansvariga för det hela går in på Anbytarforum och läser den. Eller kan man skicka den till dem? Tyvärr har de ju inte brytt sig det minsta om propåer i den vägen tidigare (det har väl med din punkt 6 ovan att göra...).
 
Apropå dina punkter 1 och 2; kan man ju fråga sig hur pass effektivt det skulle vara om Regeringskansliet omlokaliserades till Visby, medan Regeringen blev kvar i Stockholm... Jag undrar om man skulle föra samma argumentation då...  
 
..för delad glädje är ju alltid ökad glädje, eller...?  
 
Men nu rör det sig ju bara om Riksantikvarieämbetet och Riksutställningar, så varför bry sig? Det är ju bara några hundra tjänster det är fråga om, och dessutom lättviktigt humanisttjafs, så det kan väl vilka arbetslösa gotlänningar som helst gå in och sköta. Och kanske (det är väl bara att knäppa med fingrarna för politikerna) går det att få fram några hundra beredskapsarbeten till Stockholm (kratta gångar, t.ex.), så att alla övertaliga specialister, som  historiker, arkeologer och konservatorer etc. (ja, ni vet de där knäppisarna som egentligen är ganska onödiga ur ett samhällsnyttoperpekiv...) kan gå och drälla någonstans med något meningsfullt, i stället för att bara frekventera a-kassan. Det är väl god hushållning med resurserna? (ironisk? jag???...).
 
Och att försöka måla upp det hela som en motsättning mellan gotlänningar och stockholmare, alternativt den ena eller andra av dessa kategorier gentemot övriga Sverige, är redan från början en totalt dödfödd strategi. För det är inte det frågan handlar om. Riksantivarieämbetet och Riksutställningar har ju liksom andra huvuduppgifter än att skapa anonyma arbetstillfällen, numerärt mätbara. Och effektivt och fungerande RAÄ/Riksutställningar, som utför sina egentliga uppgifter, är ju en stor tillgång för hela Sverige, var man än bor.
 
Men visst finns det en klart urskiljbar motsättning: Den mellan dumdryghet/uppblåst pampmentalitet och sunt förnuft.

81
Jag vet ju att man inte bör säga saker som vad var det jag sa och liknande, men i det här fallet är uttrycket faktiskt minst sagt befogat. Det är ju vi gnällspikar som haft rätt hela tiden, och det förefaller snarast bli ännu värre än vi förutspådde. Artikeln besannar dessvärre våra värsta farhågor.  
 
Jag vidhåller: Detta är en kulturskandal av sällan skådat slag. Och det kanske värsta är: Det är ett kulturmord begånget med uppsåt och med berått mod. Makthavarna valde högst medvetet att fullkomligt strunta i vad såväl de närmast berörda, RAÄ:s och Riksutställningars anställda, som alla tunga remissinstanser och experter tyckte. De valde medvetet att totalt köra över hela kultursverige, och genomdriva sitt huvudlösa och halsstarriga förslag att helt enkelt slakta en av nationens viktigaste kulturinstitutioner (och en annan som också har stor betydelse för spridning av kulturen). Och detta av skäl som ju inte har det minsta med kulturmedvetenhet eller ens kulturpolitisk strävan att göra, utan av kortsiktiga politiska lokaliserings- eller arbetsmarknadsskäl. - Som om det hade varit vilken industri eller verkstadsanläggning som helst...
 
Vad har det för betydelse vad vanligt simpelt folk tycker? Vad har det för betydelse vad de närmast berörda (som nu förlorar sina arbeten - eller sina äkta hälfter...) tycker? Vad har det för betydelse vad landets samlade expertis på respektive områden tycker?
 
- Blott intet! Ack, som ett fjun så lätt, väger ni alla!
 
Men politrukgänget, era makthavarkompisar, som ni sitter och festar tillsammans med på era gratis representationsmiddagar, deras åsikter väger däremot tunga som bly (blyförgiftning? det skulle ju kunna förklara en del...) oavsett om någon enda i gänget överhuvudtaget någonsin har sett ett järnåldersvärd eller ett krucifix från 1300-talet eller någon enda gång besökt ett museum för samtidskonst... Omvända världen, eller vad är det frågan om egentligen? Bedrövligt var ordet.  
 
Ni som varit med att fatta detta för Sverige och svensk kultur så förödande beslut: SKÄMS! Förstår ni överhuvudtaget hur mycket elände för så många ni har ställt till med? Och du som kläckte förslaget: Träd fram i ljuset, och och mottag nationens samlade och djupt kända dumstrut! Och AVGÅ OMEDELBART från alla dina poster! Åtminstone om du har någon skam i kroppen.  
 
Och tillsätt i stället opolitiska (eller åtminstone partipolitiskt obundna) sakkunniga på respektive områden för att styra och leda dessa verksamheter!

82
Kristbergs första HFL; Kristberg AI:1 är från 1760-talet. Sedan kommer ett hopp fram till Kristberg AI:2.

83
Med facit på hand, är det kanske inte så egendomligt om man slås av tanken, att det allra bästa för alla parter (ur flera aspeker) kanske hade varit om det olycksaliga försvarsbeslutet rörande nedläggningen av P 18 aldrig hade tagits.  
 
För det första (och i sammanhanget definitivt minst viktigt) hade ju denna diskussion överhuvudtaget inte ägt rum (den hade ju inte behövts, och man hade ju kunnat lägga tid och energi på annat, t.ex. släktforskning...).  
 
För det andra hade vi kunnat ha kvar ett odelat Riksantikvarieämbete, som i fred kunnat arbeta vidare på sina egentliga arbetsuppgifter. Nu kommer ju en massa annat emellan, och de flesta pengar, som anslås till RAÄ kommer ju under överskådlig framtid att gå till annat än den egentliga verksamheten...
 
För det tredje hade försvarsmakten haft kvar ett förband på Gotland, som förutom att skapa (eller åtminstone behålla) arbetstillfällen och dynamik (inte dynamit!...) som kommit Visby och Gotland till godo, även kunnat fortsätta att fylla sitt ursprungliga syfte som försvarsförband i fred. Det krävs inte så värst många blickar på Sverigekartan för att inse vilket strategiskt läge Gotland faktiskt har i det sammanhanget... Riksantikvarieämbetet i all ära, men jag tror inte att de skulle ha så värst mycket att komma med för att försvara Gotland (och därmed Sverige) om fi skulle komma med ett blixtanfall österifrån (och med fi menar jag då inte feministiskt initiativ...). Medeltida spjutspetsar och järnålderssvärd skulle nog inte förslå särskilt länge...  .
 
För det fjärde hade vi kanske t.o.m. sparat pengar... Uppenbarligen togs inte sagda försvarsbeslut för att på minsta sätt förbättra Gotlands eller ens Sveriges försvar eller försvarsberedskap (som ju genom beslutet blir avsevärt sämre, det kan ju knappast ens förslagets mest entusiastiska tillskyndare förneka), utan som ett led i ett ekonomiskt bantningsprogram; d.v.s för att spara pengar åt staten. Men då hade man ju ännu inte en aning om den gigantiska omlokaliseringscirkus förslaget skulle föranleda, eller den miljardrullning det hela skulle komma att kosta. Turerna hittills har ju redan nu överskridit alla ramar, och vi har ju långt ifrån sett slutnotan... Vad är det man har sparat egentligen? kommer man ju att fråga sig när man i slutänden jämför uppnått resultat och kostnad.
 
Jovisst, beslutet är ju redan taget, man kommer aldrig att kunna ha det ogjort (även om nu många sannolikt skulle vilja), och man kan ju inte vrida klockan tillbaka, så nu är ju den diskussionen meningslös. Nu står vi ju där vi står (vad detta i sak innebär vet vi väl i alla detaljer ännu inte).
 
Men jag kan ändå inte låta bli att att undra om riksdagen verkligen hade tagit beslutet, om man kunnat blicka in i framtiden, och se vilka följder det hela skulle få. Jag är inte säker på det...

84
Hej Lotte!
 
Den sistnämnda regeln påminner om Usus-äktenskapet i det gamla Rom, som innebar att om en man levde ihop (- och delade hushåll) med en kvinna en längre tid, och hade barn med henne, - skulle hon anses som hans hustru.
 
Nej, det fanns naturligtvis ingen kvinnlig motsvarighet till det inom vissa kungliga och högadliga kretsar (för det var bara i de kretsarna man kunde klara att hålla kyrkan, lagen och samhällsmoralen stången) förekommande bruket att hålla frillor, och detta helt öppet och mer eller mindre officiellt. Hur skulle det ha sett ut? Minsta försök skulle ju grundligen ha krossats av prästerskapet, det officiella samhället för att inte tala om en eventuell äkta man...
 
De enda exemplen i den vägen som jag överhuvudtaget kan tänka mig ha förekommit, skulle ju i så fall vara en regerande drottning eller kejsarinna i en stat med absolut kungligt envälde (man kommer ju lite grand att tänka på Katarina II av Ryssland...). Förutsättningarna måste nog också vara att hon var ogift, änka eller hade en man som stod totalt under toffeln och/eller var totalt sinnesrubbad. Alla andra scenarior i den vägen faller på sin egen orimlighet.
 
Däremot förkom ju naturligtvis då och då snedsprång inom äktenskapet, men det var ju en helt annan sak, de var ju inte på minsta sätt ens halvofficiella. Allt sådant måste ju tvärtom naturligtvis döljas så effektivt som möjligt, eftersom kyrkans och det officiella samhällets bestraffningar inte precis var milda och toleranta, utan kunde i värsta fall (i synnerhet under den lutherska ordodoxins tid) sluta med dödsdomar för bägge inblandade kontrahenter.

85
Kaj, på hela ditt resonemang förefaller det som om du utgår ifrån att alla anställda och alla arbetstillfällen är utbytbara mot varandra, och att t.ex. utbildning, specialisering och erfarenhet inte spelar någon som helst roll. Du räknar antalet arbetstillfällen, och noterar tydligen också att vissa faktiskt har akademisk utbildning, men uppenbarligen inte vilken akademisk utbildning dessa har.  
 
Du talar t.ex. om Folkhälsoinstitutet, men jag skulle svårligen kunna tänka mig att (exemplet är ju hypotetiskt) så många av t.ex. RAÄ:s nuvarande medarbetarstab skulle kunna erbjudas tjänster där. Möjligtvis en del kontorister och vissa lägre tjänstemän utan egentlig utbildning eller specialisering, men knappast en enda av de akademiskt utbildade. Jag tror nämligen inte att folkhälsan skulle befrämjas så särskilt effektivt av att administeras av historiker, arkeologer, konservatorer och bebyggelseantikvarier... Vilka för övrigt näpperligen skulle kunna komma att förklaras kompetenta eller kvalificerade för att ens söka dessa tjänster (som väl är...).
Du talar om ett antal jobb, som kan sökas av nya, kompetenta personer och att staten erbjuder nya jobb till dem som inte kan följa med, och dessutom nya jobb till arbetslösa akademiker. Jaha, men var ska staten få dessa nya jobb ifrån, då? Och hur ska dessa finansieras? Ska finansieringen ske skattevägen så att en vanlig medelinkomstttagare plötsligt står med en skatt på 60-75% av inkomsten? Eller...? ...Nej, nu förstår jag hur du menar att det ska gå till! (att jag inte tänkte på det med en gång...) Man omlokaliserar ju naturligtvis ett statligt verk från någon annan landsdel till den aktuella regionen, så har man ju löst det problemet...  Genialt!
 
Du påstår också: det är nästan aldrig brist på logik i politiken . Ha ha! Det var det roligaste jag har hört på länge. Du har uppenbarligen humor, det märker jag. Finns det överhuvud taget något område, som är så totalt befriat från varje spår av logik, förnuft och konsekvens som just politiken? Jag tror knappast det. Om inte annat, så är väl dessa vansinnesturer omkring omlokaliseringen (= nedläggningen, om vi ska tala klartext) av RAÄ, trots att alla sakkunniga remissinstanser avstyrker, ett tydligt bevis på detta.

86
^^ ^^ ^^

87
Den mest träffande översättningen (om vi bortser från rent geografiska omständigheter, och det bör vi kunna göra) borde väl vara att man är född i ett s.k. stockholmsäktenskap.
 
Oäkta räknades man ju officiellt som, om föräldrarna helt enkelt inte var gifta (med varandra, alltså), oberoende av övriga omständigheter, så de åsyftade barnen var ju naturligtvis detta också, även om det inte på minsta vis är det ordet som det danska begreppet motsvarar.
 
Och vad beträffar trolovningsbarn, var ju inte detta något man bara kallades för, utan en officiell juridisk beteckning på barn, som var födda efter det att föräldrarna ingått äktenskaplöfte eller trolovning (men ändå inte gift sig). Var man trolovningsbarn fick detta vissa juridiska konsekvenser, bl.a. fick man arvsrätt efter sin far.

88
För övrigt, Janne; när skrev du egentligen ett riktigt och seriöst inlägg senast...?  Men det är klart, varför skulle du syssla med sådant, när det är mycket roligare att starta meningslösa pseudo- eller metadebatter...

89
Jaså, är du igång igen nu, Janne (eller vad du nu heter...}. Så vitt jag vet är personliga påhopp också bannlysta i anbytarforum:  
 
När du skriver inlägg ska du alltid uppträda artigt och vänligt. Oförskämdheter, förolämpningar och personangrepp hör inte hemma i Anbytarforum. Även om du inte delar en skribents åsikter och idéer ska du alltid visa hänsyn och respekt.
 
och:
 
Det finns personer vars enda syfte är att provocera och skapa pseudodebatter utan nytta eller innehåll... (Just det, Janne...)
 
Du tycks ha något personligt agg till mig (varför förstår jag inte riktigt), eftersom du flera gångar har kommit med synnerligen gemena och sårande påhopp som uppenbarligen riktat sig mot mig personligen, och inte främst det jag skrivit.
 
Själv använder jag väl ofta såväl humor som ironi i mina inlägg, men jag bemöder mig faktiskt att hålla mig till ämnet och saken, och att inte kritisera någon personligen (någon enstaka gång man väl kanske tyvärr misslyckats, men vem är perfekt...?). Detta gör jag ju delvis här, men det är ju bara som svar på på ett uppenbart angrepp.
 
Det jag skrivit i ärendet Riksantikvarieämbetet är endast politik i den meningen att hela ärendet rörande omlokaliseringen blivit just politik, och t.o.m. partipolitik tillika en het politisk potatis. Hela förslaget att flytta RAÄ är politiskt, det är initierat av politiker, inte av ämbetets egen personal eller den samlade sakkunskapen och expertisen inom området, vilka så gott som samtliga tvärtom är synnerligen negativa till flyttningen, och avråder å det bestämdaste.
 
Om du läser mina inlägg, Janne, så märker du att det är just politiseringen av ärendet jag vänder mig emot. Det är ju inte jag som gör detta till en politisk fråga. Om mina inlägg i detta ämne är politik; ja, då är hela ärendet och hela diskussionen det. Och det vore ju synd att ta bort en diskussion i ett så pass angeläget ärende. Detta skulle i så fall verkligen se ut som en politisk munkavle och ett politiskt ställningstagande.
 
Janne, bemöt gärna mina inlägg med sakargument, och kom gärna med kritik som hör till ämnet, men kom i fortsättningen inte som en flygande utomjording tillika överdomare med personangrepp.

90
Det är intressant att notera att sagde Gert Persson under 11 (elva) år haft uppdrag som avvecklingsansvarig (!). Uppenbarligen har regeringen trots allt en realistisk syn på vad det är man håller på med...  
 
För övrigt kan man ju undra hur många som skulle välja att flytta med, om det beslutades att regeringen skulle omlokaliseras till Arvidsjaur...

91
Men Kaj (jag hade inte tänkt att fortsätta den här diskussionen, men du tvingar mig ju...), du missar ju hela poängen! Du säger: Kan man inte flytta folk så lätt, är det nog bättre att flytta verksamheter. Men snälle Kaj, då förlorar man ju unik kompetens och erfarenhet. - En erfarenhet som det har tagit kanske 30-40 år att bygga upp (om nu det räcker...). Personer med denna typ av utbildning, erfarenhet och kompetens i kombination ersätter man ju inte över en kafferast (ja, troligen inte ens på en generation...) utan att verksamheten tar allvarlig skada och så gott som all kontinuitet försvinner.
 
Du ser uppenbarligen bara det hela som att byta arbetskraft mot arbetskraft oavsett bakgrund, kompetens och erfarenhet. Som om man bara skulle kunna sätta in övertalig personal från P 18 att sköta RAÄ:s nuvarande uppgifter... (en 2-veckors snabbomskolningskurs, kanske?  ). Det vore ju ett direkt hån mot såväl RAÄ:s nuvarande kvalificerade personal som allt vad historisk och antivarisk vetenskap och forskning heter. Precis som det omvända förhållandet (mellan P 18 och RAÄ, alltså) sannolikt skulle ha inneburit en allvarlig risk för såväl rikets säkerhet som vårt förhållande till främmande makt. Via utbildning och mångårig erfarenhet blir man expert på sitt eget specialiserade område, men endast där - inte på någon annans.
 
Och att stockholmarna skulle få det lättare att få jobb på hemorten... etc. Det där är ju bara gallimattias. Menar du verkligen på allvar att du tror att Stockholm har ett 30-tal (eller kanske ännu flera) lediga tjänster inom historia och kulturminnesvård som bara väntar på att någon söker dem? Detta är i så fall en sensationell nyhet för mig, varken mer eller mindre. Jag hade snarast för mig att det just i Stockholmsområdet finns en ganska utbredd akademikerarbetslöshet inom historiker- och kulturvetarsektorn. Ganska många inom branschen måste därför försörja sig som t. ex. museivakter (nej, visst nej, det var ju före Kristian Berg...), Securitasvakter, taxichaufförer, kortvarigt projektanställda, eller måste leva på A-kassa. Jag har liksom varit i den situationen själv, om man så säger... Jag vet med andra ord faktiskt en hel del om den saken.
 
Och det värdefulla och speciella med RAÄ:s nuvvarande personal är ju inte att de skulle vara just stockholmare (vilket de flesta sannolikt inte alls är från början..), utan den unika kompetens på och erfarenhet av just den verksamhet RAÄ bedriver.
 
Och pengar som kanske kan användas till att scanna arkiv? Jo, visst är denna verksamhet vällovlig och värd att satsa på. Men Kaj, Riksantikvarieämbetets främsta uppgifter är inte att skanna arkiv, deras arbetsuppgifter är betydligt viktigare och långt mera kvalificerade än så.

92
Att diskutera vilka ämnen/rubriker som ska få vara kvar... ?! Ack ja. Detta är Sverige, när det visar sig från sin sämsta sida. Med självgodhet och missundsamhet; ”Jag tycker så här, därför ska alla andra rätta sig efter detta.” Varför ska ett antal självutnämnda ”besservissrar” bestämma över vad jag och alla andra ska få göra alt. inte få göra. Vad är det fel på ge varandra friheten att göra som man själv vill. Ja, inom rimliga gränser, förstås, så länge man inte trampar på eller sårar någon annan (där och exakt där borde gränsen gå), men detta borde ju vara en självklarhet. Varför måste alltid enfald och egoism triumfera när vi kan ha mångfald och pluralism?

93
Hej igen, Kaj!
 
Du medger alltså att flyttningen skulle kunna försämra tillgängligheten... Tack för det, Kaj! Jag behöver nog inte säga så mycket mera... Men självklart respekterar jag ditt perspektiv på saken. Apropå perspektiv, förresten, själv sitter jag ju i Linköping, således inte heller så nära Stockholm, så jag talar ju inte ur något snävt egenintresse.
 
mvh
Carl-Fredrik

94
Man bör kunna fortsätta digitalisera minst lika bra i Stockholm som i Visby, plus alla andra fördelar ett odelat riksantikvarieämbete kvar på plats skulle innebära, så det argumentet förstår jag inte. Skulle man digitalisera bättre i Visby, eller...?
 
Men kärnpunken är och förblir denna: Verksamheten inom och utformningen av en av landets viktigaste kulturinstitutioner (som Riksantikvarieämbetet åtminstone har varit...) måste, om den i framtiden ska kunna spela den roll den hittills haft, styras av kulturella och vetenskapliga målsättningar, och inte av lokaliseringspolitiska d:o, dikterade från kanslihuset och (om jag inte helt har missuppfattat det hela) från partihögkvarteret.  
 
Detta må kanske göras i fråga om etableringar/flyttningar av flygplatser, kraftverk, industriella anläggningar eller den typen av statliga verk som främst sysselsätter tjänstemän och byråkrater av vanligt utbytbart snitt.  - Men Riksantikvarieämbetet, vars verksamhet förutsätter experter med spetskompetens och mångårig erfarenhet av sina resp. ämnesområden? - Nej, dess verksamhet är alldeles för viktig, unik och specificerad för att reduceras till bricka i ett politiskt spel som bara handlar om antalet arbetstillfällen.
 
Den rent ut sagt bedrövliga hanteringen av detta ärende för ju osökt tankarna till 1950- och 1960-talets öststater (och då är jag snäll; jag kunde ju faktiskt ha nämnt Ceaucescu och t.o.m. Stalin, men det gör jag inte... ), där ju all verksamhet var underordnad politiken i allmänhet och partiet i synnerhet.

95
Kaj och Jörgen!
 
Frågan om digitalisering av arkiv är ju utan tvekan intressant och viktig (dessvärre också kostnadsintensiv...), men den frågan har ju inte det minsta med det politiskt beordrade (ej ur vetenskaplig synvinkel förordade) stolpskottet att flytta Riksantivarieämbetet till Visby att göra.

96
Jag kan ändå inte låta bli att förvånas över att dravlet och käbblet här ovan (som inte har det minsta med genealogi att göra) får vara kvar, när betydligt snällare och oskyldigare saker gjorde att två hela diskussioner, till yttermera visso betydligt mera substansiella än denna, stängdes av (för några veckor sedan).
 
Men observera att jag fortfarande förordar att de mindre lämpliga inläggen lyfts ut - inte att hela diskussionen stängs av för att några enstaka dummar sig.

97
46 Ordet är fritt om släktforskning / Namn som rebus?
« skrivet: 2005-09-19, 13:01 »
Rune, jag vet inte om det kanske var vanligt i Norrland med mammans namn + son, men jag faktiskt aldrig sett detta i något östgötskt material. Däremot förekommer moderns släktnamn (om det inte är ett patronymikon), morfaderns namn + son, eller någon gång styvfaderns (om det 1800-talet eller senare).

98
Förnamn - I / Ingeborg / Ingebor
« skrivet: 2005-09-16, 17:46 »
Eivor(g),
Namnet Ingeborg, som är en sammansättning av gudanamnet Ing och -borg, i betydelsen beskydd [Nationalencyklopedien], användes redan på 1100-talet inom de nordiska kungahusen...

99
Bålby var sedan början av 1600-talet stamsäte för ätten Falkenberg, närmare bestämt den gren av ätten som bev grevlig med namnet Falkenberg af Bålby. Från 1874 ägdes Bålby av familjeföretaget Hasselfors Bruks Aktiebolag, där medlemmar av ätterna Falkenberg och Wachtmeister af Johannishus hade intressen. Framför allt användes huvudbyggnaden som bostad åt disponenten för Hasselfors Bruk.
 
Esplunda ägdes sedan 1688 av grevliga ätten Mörner av Morlanda, och innehades sedan 1878 av sedemera landshövdingen (i Hallands län) greve Karl Axel Göran Mörner (som möjligen är mannen t.h. på fotot), gift med Kristina Natalia (Stina) Djurklou. De var föräldrar till bl.a. konstnären Stellan Mörner (ingick i Halmstadgruppen), som åtminstone sommartid växte upp på Esplunda.
 
Källor och litteratur: Slott och herresäten i Sverige, Allhems förlag; samt egna minnesbilder från div. litteratur.
 
Längderna ovan från: Sveriges befolkning 1890 har den genomgående bristen att det dels inte framgår vem eller vilka som äger eller brukar egendomarna, och inte heller vem som bebor vilken byggnad på resp. egendom, dels att Barn tycks ha behandlats som ett efternamn, och sorterats efter detta. Det framgår ju t.ex. inte alls vad dessa barn har för efternamn, eller till vilka familjer de hör. Detta är ju en begränsning vad beträffar den information längderna ger oss.

100
Förnamn - I / Ingeborg / Ingebor
« skrivet: 2005-09-16, 11:47 »
Ingela!
 
Det är inte för sent att ändra. För att ändra stavningen av ett förnamn eller att ändra ordningen mellan förnamnen räcker det (vanligen) med en enkel anmälan till folkbokföringen, alltså idag Lokala skattemyndigheten. Åtminstone vill jag minnas att det är så; rätta mig om jag har fel! [citat Herman Bussig alias H. Alfredson].
 
Men vad skulle du egentligen ändra till? Det framgick inte riktigt av ditt inlägg. Du heter alltså Hel?n idag. Skulle du kanske ändra till Helene eller Helen? Vad beträffar den franska namnformen Helene (eller ännu mera franskt H?l?ne) och det mera förvenskade formen Hel?n, gäller ju för båda, att betoningen av den andra stavelsen framgår av stavningen. Vad beträffar den urspungligen engelska namnformen Helen, framgår ju inte betoningen av stavningen, varför man skulle kunna frestas att betona namnet på engelskt sätt; alltså med betoning på första stavelsen, alltså likadant som substantivet hällen, eller som rimmande på Ellen. Men som jag förstår, vill du ha betoningen på andra stavelsen. (?)
 
Du gör ju naturligtvis som du vill. När det gäller sitt eget namn, tycker jag nog att man själv bör kunna bestämma (inom rimliga gränser, naturligtvis...). Och det där med namn är ju något mycket privat. Men personligen tycker jag nog att det är praktiskt att det syns på namnet, hur det ska uttalas, och det gör det ju faktiskt med Hel?n. Så jag skulle nog inte ha bytt.
 
Ett parallellfall är ju namnet Therese/Terese/Ther?s/Ter?s (m. ytterligare varianter), där ju i Sverige den franska namnformen blivit populärast (där är ju inte så många som heter Teresia). Även där framgår det ju av slut-e:t och/eller apostrofen att betoningen av namnet ligger på den andra stavelsen. Jag har några gånger (t.ex. i tidningar) stött på formen Teres, vilken namnform enligt min åsikt (andra må ju ha sin) inte är så praktisk, eftersom det inte framgår var namnets betoning ska ligga, varför man lika gärna skulle kunna uttala namnet ungefär som mansnamnet Töres (alltså med grav accent).

101
Förnamn - I / Ingeborg / Ingebor
« skrivet: 2005-09-16, 10:37 »
Nej, Ingebor är inte någon äldre form av Ingeborg. Däremot förefaller formen vara en dialektal variant av namnet, som funnits sporadiskt i olika delar av landet. Som jag antydde ovan, kan slutkonsonanten i dagligt tal blivit stum eller t.o.m. helt försvunnit, något som också färgat av sig på stavningen av namnet.
 
Att talspråksvarianter även påverkar hur man skriver namnet, stöter man ju på både nu och då i kyrkoboksmaterialet. En präst i Hallingebergs socken (Nordöstra Småland) i början av 1700-talet skrev t.ex. mer eller mindre konsekvent Cal i stället för Carl (Jag tror inte att han kom från Göteborg ).
 
Parallellformer till Ingebor finns också; t.ex. Rambor i stället för Ramborg och Valbor i stället för Valborg.

102
Förnamn - I / Ingeborg / Ingebor
« skrivet: 2005-09-15, 20:28 »
Jovisst, i vissa avseenden och till en viss gräns underlättar man ju genom att använda en varsam namnnormering (detta säger jag därför att jag i olika sammanhang sannolikt har uppfattats som uttolkare av motsatt uppfattning). Det är ju t. ex. ganska poänglöst att låta ett enda tillfälligt namnbelägg (bland kanske 7-8 varianter) bli avgörande för hur man ska stava namnet.  
 
Som exempel kan jag ju nämna: Öffuidh, Öfweder etc... i stället för Övid eller Öved (de båda sistnämnda är ju etablerade och fullt acceptabla namnformer), resp. Giöstaff etc. i stället för Gustaf eller Gustav (de båda sistnämnda är ju etablerade och fullt acceptabla namnformer; vad beträffar Gösta är väl det en arkaiserande namnform som tagits upp som officiellt namn i relativt sen tid, eller?) [det var väl detta du syftade på, Anders?]
 
Men - att gå så långt i namnnormeringen, att man anser att det endast finns en säga en grundform av varje namn, och att den och endast den ska användas undantagslöst över hela linjen, oavsett om personen i fråga någonsin är belagd med namnformen eller inte - nej, det kan jag bara inte acceptera. Detta skulle ju dessutom medföra en utarmning utan like av namnfloran, och många trevliga och kulturhistoriskt värdefulla namnformer skulle riskera att helt glömmas bort. Så att kalla alla Berit, Böret, Birgit, Brita etc. för Birgitta, alla Marit, Märit, Margit etc. för Margareta, alla Karin, Karna, Cajsa etc. för Katarina, utan att de senare namnformen också förekommer, vore enligt min mening om inte direkt felakigt, så åtminstone att grovt förvanska uppgifterna. Om dessa senare emellertid också förekommer i materialet, kan även jag gå med att dessa är att föredra som normerade former framför andra förekommande namnformer. Jag kan också gå med på att mycket närliggande namnformer som Brigita, Brigida, resp. Margta, Margeta, Margreta och Catrina normeras till dessa. Det är ju mycket riktigt en ”glidande skala” mellan olika forner av (ursprungligen) samma namn, men någonstans måste man sätta gränsen för vilka namn som kan anses som så pass ”självständiga namnformer”, att de är att anse som separata namn med egenvärde.
 
Likaså normerar jag själv utan minsta tvekan alla Ingebor till ”Ingeborg” (där lyckades jag slutligen komma in på det rubricerade ämnet [puh!]), ”Ingebor” förekommer nämligen också i det östgötska materialet i slutet av 1600- och början av 1700-talet, och jag tror att en del präster faktiskt skrev en hel del namn ljudhärmande, alltså som de lät. Och det är möjligt att g:et blev ganska stumt i en del dialekter.
 
Men det finns som sagt gränser. Jag skulle t.ex. aldrig normera t. ex. Ingevor eller Ingvor, som är västnordiska parallellformer, till ”Ingeborg”. Av samma anledning skulle jag aldrig ”normera Gunvor till ”Gunborg”.

103
Hej Åsa!
 
Nr 2 är, som Bo mycket riktigt säger, Råbelöv i Skåne.
 
Nr 3 är Bålby i Närke.
 
Nr 4 är Esplunda i Närke före ombyggnaden 1904 (huvudbyggnaden är från 1872, flygelbyggnaderna äldre). Huvudbyggnaden har nu ett helt annat, barockliknande utseende. Jag tog det hela på flygelbyggnaden.
 
Nr 1 är däremot lite svårare. Det förefaller vara en mindre herrgård. Flyglarna verkar vara äldre (1700-tal?) och kulturhistoriskt intressantare än huvudbyggnaden, som har ett ganska typiskt 1800-talsutseende.

104
Jaha, då har ännu en diskussion i Ordet är fritt stängts. Och Peter Karlssons välmenta och kloka råd här ovan har ju inte heller hörsammats. Men Ett stort lyft för hemsidan, den finns minsann kvar... Vad är det som pågår? Är ordet inte längre fritt? Är vi på väg mot ett forum styrt av censur, rättning i ledet - mentalitet och storebrorsfasoner? OBS att detta (ännu så länge...) är frågor. Det börjar ju nästan likna Beljoc-bataljen för några år sedan (om nu någon minns den), då diskussioner stängdes på löpande band. Tills sist stängdes hela Ordet är fritt. Då fick försvararna av det fria ordet tillgripa testrutan (som raderas efter vart femte inlägg) som ett sista halmstrå för att överhuvudtaget nå fram (bland annat vill jag minnas att en kyckling vid namn Brixo medverkade...). ^^
 
Javisst, detta är kritik, men observera att den är avsedd som positiv och konstruktiv d:o, för att vi ska kunna ha ett så bra och trevligt forum som möjligt, något som jag trots allt fortfarande hoppas på.  
 
Nu ska vi se... om detta inlägg inte omedelbart blir borttaget (och själva diskussionen stängs), ja, då finns det fortfarande hopp. I annat fall..., ja, då får jag ju vatten på min kvarn när det gäller mina farhågor.

105
46 Ordet är fritt om släktforskning / Farfar/Morfar
« skrivet: 2005-09-12, 16:30 »
Hej Anders!
 
31, 34, 31, 30, 23, 35, 30, 37, 29?, och 32? (födelseåren för de två sistnämnda är inte helt säkra)
 
resp.  
31, 31, 30, 30, 23, 25, 23, 26, 26? och 32?
 
och
-, 59, 62, 56, 48, 53, 51, 51, 46? (där blir man ju ordentligt varvad...) och 58?  
 
Jag håller f.ö. med om en hel del av dina analyser/tankar i det näst sista stycket.

106
46 Ordet är fritt om släktforskning / Farfar/Morfar
« skrivet: 2005-09-12, 13:58 »
Ta det lungt, Anders! Bara 37... Som du själv (och andra) säger: det är väl ingen ålder. Själv är jag 53...
 
Men... Vi har ju Charlie Chaplin, Matts Carlgren, Skå-Gustaf, furst Johannes von Turn und Taxis, hertig Gustaf d?Otrante, Carl-Fredrik Palmstierna, Anthony Quinn, Julio Iglesias och hans pappa (!): Julio Iglesias Puga (som fick en son för något år sedan), med flera, med flera, för att inte tala om Ane den gamle och Abraham... Så... ''

107
Hej Yvonne!
 
Visst, diskussionen 70-årsgränsen på Anbytarforum hade ju på slutet kommit att handla om helt andra saker än det rubricerade ämnet. Men det berodde ju på en mycket intern diskussion mellan i stort sett tre personer, som handlade om insinuationer om falska namn och eventuella identifikationer bakom dessa.
 
Men denna ordväxling hade ju kunnat uppstå i precis vilken diskussion som helst. Den hade ju inte det minsta med vare sig diskussionsämnet eller själva diskussionen att göra. Därför förstår jag inte alls varför hela diskussionen för den skull skulle stoppas. Det hade väl kunnat räcka med en tillsägelse riktad till just dessa tre personer? Varför ska övriga deltagare i diskussionen, som inte har det minsta med denna ordväxling att skaffa också straffas?
 
Om (jag säger om) det är så att styrelsen eller redaktionen tyckte den här diskussionen började bli en allför het potatis, och för den skulle vill lägga locket på, säg då detta öppet och i klartext! (det hade varit helt OK), i stället för att ta den här helt separata interna diskussionen om pseudonymer som förevändning för en stängning.
 
Är det f.ö. inte viktigt att en så pass väsentlig principfråga som denna kan diskuteras öppet?

108
Byggnader och miljöer / Kyrka i Vånga, Östergötland?
« skrivet: 2005-09-12, 10:38 »
Var på Löfstad är i så fall bilden tagen? Kan det vara smedjan (numera caf?)? För det förefaller inte vara själva slottet.

109
46 Ordet är fritt om släktforskning / Farfar/Morfar
« skrivet: 2005-09-12, 10:19 »
Är det månne baby boom på gång i Anbytarforum? Kan det möjligen ha att göra med rubriken här ovan: Besök Storken i Sundbyberg...? ^^
 
Nåja, skämt åsido: Farfar/farmor låter väl inte i sig äldre än morfar/mormor. Det blir väl i stället så att rollen/rollerna blir vad man själv gör den/dem till. Där finns ju ganska stor spännvidd/frihet. Och vissa blir ju farfar etc vid 38 medan andra väntar till kanske 98. Men rent generellt kan man nog numera tycka att såväl begreppen ff, fm, mf som mm påfallande ofta låter äldre än personerna bakom begreppen. Detta har troligen att göra med att vi associerar begreppen till våra far- och morföräldrar eller kanske t.o.m. till deras, genom vad de har berättat, förstärkt med gamla fotografier etc. Eller vi kanske rentav associerar till de arketypiska bilder och föreställningar, knutna till far- och morföräldrabegreppen som finns undermedvetet i hela vår kultur, och som visar sig i bl. a. vår sägen- och sagoskatt.
 
Dessa bilder (eller arketyper), t.ex. farfar i långt vitt skägg, stödd av en käpp, resp. mormor i huckle (eller knut i nacken), sittande i gungstolen eller vid spinnrocken, kontrasterar ju diametralt emot dagens verkliga far- och morföräldrar, som ju ofta är i 40- eller 50- årsåldern, i full vigör, fullt yrkesverksamma, pigga och sportiga, de kanske motionsidrottar, målar, musicerar eller kör rally. Ingen käpp eller gungstol där inte - om de inte har drabbats av någon sjukdom eller olyckshändelse förstås - men det är ju en helt annan sak.

110
Fröding, Gustaf (1860-1911) / Fröding, Gustaf (1860-1911)
« skrivet: 2005-09-08, 21:38 »
Marianne Fröding kom med det rätta svaret (äras den som äras bör!): Det fanns inget andra förnamn. Han hette endast Gustaf.

111
Fröding, Gustaf (1860-1911) / Fröding, Gustaf (1860-1911)
« skrivet: 2005-09-08, 16:46 »
detta inlägg raderat av författaren

112
Jaha...
 
Det känns på något sätt inte roligt längre...
 
 - Varken anbytarforum eller knappast ens släktforskning - kunde det vara möjligt? Ja, tydligen!
 
Hela situationen känns på något sätt overklig och främmande. Det känns nästan som om storebror flyttat in till Grönköping, som om Musse Pigg plötsligt uppenbarat sig i en alltför välkänd uniform och ökänd mustasch (välj själv storleken på denna...), eller som om ens egen oskyldigt lantliga hemby plötsligt har ockuperats av fientliga trupper. Ja, inte på det sättet att de går till väpnat angrepp, att de öppet beskjuter en, eller en efter en fängslar ens grannar. - Nej, betydligt subtilare: - att man endast anar deras närvaro, och fast man inte ser dem, ändå har en intensiv känsla av att man hela tiden är iakttagen, och att de registrerar varje steg man tar. Och att de där ute - vilka de nu är - hela tiden misstror och misstänker en, och funderar ut ränker som kan användas mot en....
 
Jag tror att en del av er förstår precis vad jag menar, medan andra troligen inte förstår ett dugg av vad jag säger. Har jag fel? Nej, jag tror inte det.
 
Och på något sätt verkar det som om alla blivit tagna på sängen, och som om ingen, - inte ens Ted - riktigt vet vad som egentligen har hänt, vad som egentligen har beslutats, och hur det egentligen kunde bli så här.
 
Det förefaller mig nästan som alla plötsligt har börjat vaknat upp ur en svår baksmälla, och endast har vaga minnen/begrepp av vad som egentligen hände. Ja, ungefär som om man tänker sig att riksdagsledamöterna (undantagandes halva KD, några frisinnade folkpartister och någon enstaka broderskapare, förstås) en efter en börjat vakna upp efter en våldsamt blöt festnatt och plötsligt drar sig till minnes (även om detta minne fortfarande är dimmigt och oklart) att de viss råkade avskaffa demokratin och den allmänna rösträtten dagen före...
 
Är det rimligt att ett så viktigt principbeslut (jag talar nu om 70-årsgränsen, inte om demokratin och rösträtten) fattas av ett litet fåtal (=styrelsen) utan att beslutet har folklig förankring och folkligt mandat? Ja, utan att ens medlemmarna i de till förbundet anslutna medlemsföreningarna är vare sig informerade eller tillfrågade? Jag har inga svar, jag bara ställer frågorna.
 
Vad var det som hände?
Detta som var ett så fantastiskt forum...
 
Ska vi börja från början, och starta ett nytt...?

113
46 Ordet är fritt om släktforskning / Tobak, (afsäger tobak)
« skrivet: 2005-09-02, 14:22 »
OK! Jag får gå tillbaka och titta, jag också. Men det stämmer säkert. Ditt resonemang förefaller logiskt. Det var dessutom en mörk och kornig negativ mormonmikrofilm, vill jag minnas, och skärpan i det finstilta brukar där inte vara den bästa.

114
Nej, Kaj, jag håller verkligen inte med dig!
 
Jag förstår naturligtvis att det hela var ett exempel, men jag tycker faktiskt att det var ett dåligt och mindre lyckat exempel, när du väljer en av världshistoriens värsta tyranner och massmördare...
 
Menar du verkligen på allvar att man skulle ta hänsyn till de efterlevande vad beträffar hans eventuella snedsprång, men inte vad beträffar hans brott mot mänskligheten? Jag är förstummad...
 
Själv skulle jag ju självfallet och utan minsta millimeter av tvekan, tusen sinom tusen gånger hellre se att t. ex. min far, farfar eller morfar omnämndes som äktenskapsbrytare och obotlig Don Juan, än som grym tyrann och massmördare (om detta vore de enda alternativen).
 
Skulle man nu (mot allt förnuft och all rimlighet) inte skämmas för det sistnämnda, skulle väl det förstnämnda vara en obetydlig bagatell i sammanhanget. Annars tycker jag resonemanget saknar all rim och reson.
 
Anser du också att man ens skulle fundera på att tillfråga William Dowling (jag vet inte om han fortfarande lever) och hans ättlingar i USA, och familjen Räubal i Tyskland (om de överhuvudtaget finns kvar) om tillstånd att skriva om Hitlers kärleksliv? (Jag väljer dessa, därför att den av pressen beskrive sonen i Frankrike trots allt är osäker och obevisad)

115
Min erfarenhet är att det inte alls är så sällan som det svaras på gamla efterlysningar. Alla forumdeltagare sitter inte ständigt och ältar bara nytt senaste dygn eller ens nytt senaste vecka (vid de få tillfällen denna är tillgänglig...), utan jag tror att djupdykningar i gamla inlägg är relativt vanliga. Åtminstone ägnar jag mig ofta åt detta själv. I synnerhet gäller ju detta socknar och släkter (och då givetvis vissa utvalda).
 
Så systematisera dem gärna, sortera gärna in dem i socknar, men ta för allt i världen inte bort dem! De fungerar ju som en extra databas för många av oss. Skulle de hotas med borttagande, bleve man ju tvungen att snabbkopiera kolossala mängder av denna information för eget bruk.

116
Kaj, när det gäller Josef Stalin, är ju hans eventuella amorösa äventyr med största sannolikhet det snällaste och mest harmlösa man överhuvudtaget kan berätta om honom...
 
Så om man skulle behöva hans dotters tillstånd för att omnämna detta, men inte hans våldsamma grymheter och terror mot sitt eget folk, blir det ju otvivelaktigt som att sila mygg och svälja elefanter.
 
Dessutom har ju dottern Svetlana i sina böcker och intervjuer berättat en del själv, som ju inte är direkt smickrande för den gamle diktatorn...

117
46 Ordet är fritt om släktforskning / Tobak, (afsäger tobak)
« skrivet: 2005-09-01, 22:49 »
Gissningsvis var det 1814 fråga om snus eller möjligen pipa.
 
I en mantalslängd för Östergötland från ungefär samma tid, som jag läste för sådär 20-25 år sedan, har jag registrerat anteckningen aftager tobak för flera personer, vilket jag uppfattade som att de brukade tobak, alltså precis tvärtom. Eftersom det rör sig ungefär samma tid, utgår jag ifrån att det är samma begrepp.
 
Vem av oss har läst fel? Om det är jag, kan jag åtminstone skylla på att jag på den tiden var relativ nybörjare, som inte hade samma vana att läsa äldre handstilar, vilket jag nog anser att jag har idag.

118
Jag håller helt med dig, Peter.
 
Dessutom är ju många inlägg, - ja, kanske de flesta - svar på eller åtminstone beroende av de tidigare inläggen i resp. diskussion. Dessa (alltså de förstnämnda) skulle över en natt bli mer eller mindre obegripliga eller hängande i luften om de tidigare inläggen sanerades på allt innehåll yngre än 70 år.

119
- Kändis-trådarna kommer att saneras, så att de inte omfattar nu levande personer -. Åtminstone jag får uppfattningen att detta gäller generellt och i stort sett alla uppgifter. (Även om man av de senaste inläggen att döma tydligen har backat på vissa punkter. Nedanstående inlägg skrevs innan dessa förändrade bilden. ”Rätta mig om jag har fel!”)
 
Detta är ju i så fall en kovändning av sällan skådat slag från förbundsledningens sida. Ännu för några månader sedan ville man ju med kraft bibehålla största möjliga öppenhet vad beträffar offentliga uppgifter och handlingar (Arkivens och andra myndigheters 70-årsregel omfattar ju bara sekretessbelagda handlingar, inte allmänna d:o) och t. ex. med enfas försvarat bl.a. släktforskarnas rättigheter till information och publicering gentemot mera fundamentalistiska och rigida uttolkare av PuL. Och att förbundet tveklöst var inne på den linjen bevisas ju inte minst av produktionen och saluförandet av CD-skivorna 1970 och 1980.  
 
Vad har hänt? Är förbundsledningen på något sätt utsatt för yttre påtryckningar eller maktpolitiska manövrar som vi medlemmar ( = medlemmar i de till förbundet knutna föreningarna) inte känner till? Jag hoppas verkligen att så inte är fallet, men vad ska man tro när en kraft som tidigare kämpat för öppenhet och offentlig insyn plötsligt förefaller stå där som ett uddlöst och lydigt redskap för makten (eller snarare de makter som strävar efter censur, minskad insyn och mottot makt = rätt, makter som vill underlätta för makthavare och politiker, men försvåra för allmänheten). - Men, som jag alltsom oftast i olika sammanhang får säga: jag hoppas att jag har fel.
 
- Men apropå kovändningar; har inte Hanzon tidigare i anbytarforum uppträtt som motståndare till publicering av personuppgifter om nu levande personer?
 
Jo, det har Hanzon till en del gjort, men han har inte bytt åsikt i det avseendet. Mitt motstånd (jag övergår nu till att skriva i 1:a person singularis) har inte handlat om själva principen att nämna personuppgifter som sådana (allra minst alla d:o), utan just nämnandet av sådana personuppgifter som kunnat vara känsliga eller i övrigt privata och integritetskränkande för de berörda personerna. Där borde man ta hänsyn till den personliga integriteten, och åtminstone först inhämta personens eget tillstånd före publicering.  
 
Dessutom anser jag fortfarande att kändishysterin och nyfikenheten på snaskigheter inom området definitivt bör stävjas och inte uppmuntras (det har ju vid några tillfällen förekommit att dessa intressen på ett olyckligt sätt har utnyttjat den generella öppenhet som tidigare har funnits). Men jag är övertygad om att finns andra, smidigare och lämpligare metoder för att stoppa detta oskick (t.ex. ett hårdare urval av vilka som ska kunna definieras som ”kändisar” och/eller offentliga personer, och begränsa inläggen till dessas anor, och inte ta upp t.ex. barn, syskon eller pojk- resp. flickvänner) än att grovt och okänsligt förbjuda alla personuppgifter yngre än 70 år. Jfr min tidigare liknelse med halshuggning som botemedel mot huvudvärk. Visst, den är till 100% effektiv, men den har vissa biverkningar...
 
För att ta några exempel på sådant som inte borde få publiceras i Anytarforum: Om en av Göran Perssons bröder har ett utomäktenskapligt barn med en kvinna, som nu är sambo med Lars Leijonborgs kusin, men som vid barnets födelse var gift med Maud Olofssons svåger, och barnet ifråga tror att denne är fadern, är det inte roligt för barnet, om det nu blivit intresserat av släktforskning, att läsa om det rätta förhållandet i Anbytarforum (OBS att exemplet är fiktivt). Eller om en av Göran Perssons döttrar sedan två veckor har en ny pojkvän, och dennes anor efterlyses (därför att Göran är ”superkändis”) och även publiceras. Detta bör givetvis inte heller ske. Men därifrån till att generellt förbjuda publicering av uppgifter yngre än 70 år är det ju ljusår. Skulle man (även om detta nu förefaller luddigt och oklart) inte ens få skriva att Göran P. är född 194... och är st..........r, när dessa uppgifter både är allmänt kända och redan förekommer i mängder av offentliga publikationer? I så fall kommer myndigheterna med synnerligen dubbla budskap.

120
Såvitt jag förstår blir de nya direktiven dödsstöten för många diskussioner och t.o.m. huvudavdelningar här på Anbytarforum.  
 
I synnerhet gäller ju detta avdelningen Kändisars härsstamning, om man betänker att det inte har gått 70 år sedan ens Selma Lagerlöf och Verner von Heidenstam dog. Och då är det ju inte så många kändisar som kan komma i fråga. Jag misstänker att såväl Carl Jonas Love Almquists, Johan Henrik Kjellgrens och Carl Michael Bellmans anor är ordentligt utredda vid det här laget...

121
Bernt, Helena och Rune har sagt mycket kloka saker ovan, och jag kan inte annat än att hålla med.
 
Någon är kanske förvånad (över detta ställningstagande). Jag har ju (åtminstone i begränsad omfattning) tillhört dem som kriticerat fenomenet att Kändisars härstamning ibland urartat till skvallertidningsfilialer (OBS jag talar nu inte om de seriösa inläggen under Kändisars antavlor), och alltmera fått ytlig dagsländekaraktär och kommit att ha allt mindre med egentlig genealogi att göra.
 
Detta står jag fortfarande för, helt och fullt, men jag tycker inte det finns någon anledning att angripa problemet på ett så radikalt och halsbrytande sätt som detta. För även om jag tycker att det är plågsamt med huvudvärk, skulle jag ändå inte komma på tanken att ordinera halshuggning som botemedel för åkomman, även om jag i och för sig skulle vara hundraprocentigt övertygad om att huvudvärken då skulle försvinna...
 
På något sätt påminner detta om gamla tiders kollektiva bestraffning, som när t.ex. hela klassen bestraffades, när en elev hade gjort något ofog. Jag har alltid hyst en intensiv avsky för den typen av bestraffning, eftersom jag anser det självklart att varje individ endast kan ta ansvar för sina egna gärningar, och bestraffas för dessa, inte för någon annans. Det senare är barbariskt, och hör inte hemma i ett demokratiskt och civilicerat rättssamhälle, även om detta kanske är att ta till overord i just det här sammanhanget.
 
För syftet med nyordningen är säkert gott, det tvivlar jag inte alls på. Frågan är bara om man inte riskerar att kasta ut barnet med badvattnet eller bruka större våld än nöden kräver (för att använda några flitigt använda talesätt), och därför i verkligheten motverkar sina egna goda syften.
 
Problemet (om jag inte helt har missbedömt det hela) var ju att ett fåtal anbytarforumsdeltagare använt Anbytarforum i allmänhet och Kändisars härstamning i synnerhet, på ett sådant sätt att respekten för den personliga integriteten och vanlig mänsklig hänsyn inte kunde garanteras. Men i stället för att stänga av eller på annat sätt bestraffa dessa personer, definitivt eller tidsbegränsat (som t. ex. ett indraget körkort), väljer man denna ytterligt radikala (ja, revolutionerande) lösning, som faktiskt i censurhänseende i vissa avseenden går betydligt längre än det av bl.a. Släktforskarförbundet kritiserade PUL, och som får konsekvenser för alla. Detta är ett hårt slag mot Anbytarforums tidigare öppna och generösa karaktär, ja nästan mot anbytarforums själ (om vi nu kan tänka oss en sådan). Vi vet ju i och för sig ännu inte i alla avseenden vad nyordningen innebär i praktiken, men klart är att det är hårda tag, och rättning i leden vi nu har att förvänta oss. Den hårda linjens förespråkare tycks ha vunnit åtminstone första ronden.
 
Varför kommer detta beslut som ett plötsligt diktat uppifrån? Varför kunde man i demokratisk ordning inte i stället ha diskuterat sig fram till en lösning på problemet? Släktforskarförbundet har ju nyligen haft släktforskardagar och förbundsstämma. Jag deltog, även om jag inte var närvarande på själva stämman (bortsett från 5 minuter). Varför tog man t.ex. inte upp frågeställningen där?

122
Är det så illa, måste man nog åtminstone ändra reglerna/villkoren/premisserna för Dagens ros, och döpa om diskussionen till Dagens krans i stället...

123
Nyordningen kommer, enligt vad jag kan förstå, bl.a. att leda till att Göran Perssons nyligen utlovade antavla aldrig kommer att kunna publiceras i Anbytarforum (f.ö. lika lite som någon av de andra nu verksamma partiledarnas antavlor). Tja, före 2019, åtminstone... Och 2019 är det väl mycket tveksamt om Anbytarforum fortfarande existerar... eller nätet i dess nuvarande form överhuvudtaget. Jo, kanske som antikverat nöje för de verkliga entusiasterna, ungefär som att lyssna på stenkakor eller att köra veteranbilar. Många av dagens anbytare kommer ju att vara pensionärer vid det laget, däribland övertecknad.
 
Gäller från och med nu 70-års-regeln generellt och absolut, eller kommer man att göra undantag för superkändisar som t.ex. regeringsledamöter, rikspolitiker och partiledare?

124
Fröding, Gustaf (1860-1911) / Fröding, Gustaf (1860-1911)
« skrivet: 2005-08-29, 17:43 »
Oj! Det var ett mycket radikalt och resolut beslut (OBS helt oavsiktligt rim på slutet). Och i princip är det ju riktigt och helt enligt reglerna, men ändå... frågeställaren fick ju faktiskt ett svar på sin fråga (eller snarare hade fått...). Om han nu inte hann se svaret innan det togs bort, finns det ju faktiskt en risk att han blir utan svar. Nåväl, jag eller någon annan (som också hann se svaret/ alt. visste det ändå) får väl komma med det i morgon eller så, om den ursprunglige svararen inte hör av sig på nytt. Men han bör kanske få en ny chans, först. Eller...?

125
Robert / Robert
« skrivet: 2005-08-25, 22:58 »
Hej Lisbet!
 
Stort tack för dessa upplysningar. Det var ungefär fakta av det slaget som jag efterfrågade (även om jag förstås hoppades på att min intuition hade lett mig på rätt spår den här gången...). Men fakta är givetvis alltid bättre än fantasier och orealistiska hypoteser, som inte håller streck, utan vilar på felaktiga premisser. Jag ställde en fråga och fick den besvarad. Tack! Jag borde vara nöjd, men... ...
 
Jag hade ju (som du förmodligen märkte) inte sett ditt inlägg, när jag skickade mitt senaste. Hade jag sett det skulle ju innehållet ha varit ett helt annat. Nu är ju resonemanget om dessa faddrar inte längre särskilt aktuellt. Och jag håller helt med dig om att pigan Cathrina Göransdotter 1699 säkerligen är identisk med den som 1700 gifter sig med Henrik Eliaeson Robert. Det vore ju mycket märkligt om det fanns två stycken med detta namn. Namnet Göran är ju inte särskilt vanligt i Godegård. Det finns i dödboken [Godegård C:2] två kvinnor med namnet Göransdotter (det har du kanske redan observerat): 1737 3/4 dör Margareta Göransdotter ifr Göransbygget (!), 54 år, och 1743 dör hustru Kerstin Göransdotter ifr T[as?]bygget, 64 år. Dessa skulle ju mycket väl kunna vara systrar till Cath(a)rina. Och Lovis Göransson är naturligtvis en trolig bror. Men det är ju inte längre mitt forskningsområde...
 
Därmed kan vi slutgiltigt avfärda hypotesen om Cath(a)rina Göransdotter som hustru till Daniel Allard, precis som vi tidigare har punkterat den om Catharina Antonsdotter. Och jag är för andra eller kanske t.o.m. tredje gången tillbaka på den omtalade (uttjatade?) ruta ett. (Får man inte pengar varje gång man hamnar där? Nej, visst nej, det är ju Monopol...)
 
Den här gången får jag nog slutgiltigt ge upp, och jag får nog inse att det helt enkelt inte går att få reda på vem Daniel Allards hustru var. De är ju redan gifta när Godegård C:1 börjar, och i födelsenotiserna 1690-93 står ju inga faddrar, och så många andra ledtrådar finns ju inte heller. Några hustrur till bruksfolket är ju t.ex. inte nämnda i mantalslängderna (som för övrigt inte ens tar upp bruksfolket varje år).
 
Det märkliga är ju (som jag tidigare har framhållit) att det i handlingarna inte nämns en enda passade änka efter 1699, varken i Godegård C:1, C:2 (inklusive kyrkoräkenskapsboken) eller i mantalslängderna, och familjen verkar inte bo någonstans (den förefaller inte ens finnas...) förrän Kerstin Danielsdotter Allard gifter sig 1715, och Daniel Pettersson Allard ungefär samtidigt börjar nämnas som smedsdräng, -lärling och så småningom hammarsmed.
 
Det är ju förstås möjligt att änkan nämnes under sitt eget namn i dödboken, men det har man ju ingen nytta av när man inte vet vad hon heter... (moment 22, ju!)
 
Nej, jag får nog lämna denna frågeställning obesvarad, och i synnerhet gäller det diskussionen Robert, som jag härmed stiger ur. - Det var i alla fall värt ett försök.
 
-Bättre lyss till den sträng som brast, än att aldrig spänna sin båge [Olav Tryggvasson, i slaget vid Svolder]

126
Robert / Robert
« skrivet: 2005-08-24, 23:51 »
Fortsättning från de föregående tre inläggen:  
 
När Petter Danielsson Allards yngsta dotter Anna (född 1731 11/8) döps i Godegård, är Henrik Robert d.y. med som dopvittne.
 
Och när Henrik Roberts (d.y. skrivs då Robbert) äldsta dotter, som naturligtvis heter Cath(a)rina, döps 1736 25/6, förekommer som dopvittnen bl.a. brodern Mårten Robbert och hust. Maria Johansdotter vid Bruuket, som jag misstänker är identisk med Petter Danielsson Allards hustru.
 
Henrik Robert hade 1734 27/10 gift sig med Cath(a)rina Eriksdotter i Tasebygget (?). Den ovannämnda dottern dog endast ett år gammal, men de fick sedemera åtminstone två döttrar: Sara, döpt? (eller född?) 1738 2/3 och Maja döpt? 1742 11/6. Vid deras dop synes ingen nära släkting på Henriks sida har närvarat, såvida inte Jonas Mårtensson på Bruket är en Robert och/eller pig. Catharina Johansdotter är identisk med den ovannämnda dottern till Johan Michelsson Grell och Kerstin Danielsdotter Allard. Om nu Petter Allard verkligen är en halvbror, kan hans frånvaro förklaras med att vid Saras dop sannolikt redan avflyttat till Haddebo Bruk, Svennevads socken, Närke, där han dör 1739 13/12, varför han också har giltigt förfall för sin frånvaro vid Majas dop. Petter bor dock bevisligen kvar på Godegårds bruk ännu 1736.

127
Robert / Robert
« skrivet: 2005-08-24, 16:05 »
Alltså... alla kommentarer och alla synpunkter på ovanstående hypotes (och på annat också...) är naturligtvis välkomna, oavsett om de är kritiskt granskande och resonerande eller inte, och oavsett objektivitet, nykterhet och oförfalskning... Och naturligtvis också oavsett kunskaper om Godegårds kyrkbokföring... Mina uttryck var inte menade att tagas alltför bokstavliga.

128
Robert / Robert
« skrivet: 2005-08-24, 14:10 »
Tilläggas kan att när Henrik Robert (d.y.) döps i Godegård 1708 26/1 förekommer en Kerstin Danielsdotter, som dopvittne. Bo Persson och jag, som gjorde denna observation så gott som samtidigt, är dock inte helt ense om huruvida man ska tolka Kerstins närvaro som dopvittne som stöd för min hypotes eller motsatsen.

129
Robert / Robert
« skrivet: 2005-08-23, 21:28 »
Hej Elisabeth, Barbro och Bo samt övriga vallonforskare!
 
När jag läser den intressanta diskussionen ovan, och i synnerhet uppgiften att: Henrich Robert vigdes 19/8 1700 m Catrina Göransdtr vid Godegård, är det plötsligt en tanke, som slår mig - ungefär som en blixt från en klar himmel: Kan Catharina/Catrina Göransdotter möjligen ha varit änka vid giftermålet, även om det inte står utsatt i vigselboken? Jag bygger denna misstanke på följande resonemang: Henriks och Catharinas barn förefaller vara födda mellan1701 och 1711, inte senare. Detta skulle kunna tyda på att Catharina är ca 40-45 år 1711, alltså född ca 1665-70 (om det senare är hon ungefär jämnårig med maken). I så fall är hon 30-35 år vid vigseln (ganska hög ålder för en kvinna), något som skulle kunna indikera ett tidigare gifte.  
 
Jag har även ett förslag på vem den hypotetiske förste maken skulle kunna vara, och här återanknyter jag till mitt inlägg under ”Vallonsläkter: Allard” av den 12 juni 1999 (f.ö. det första inlägget under denna rubrik, även om det i och för sig är ditflyttat från en annan diskussion), där jag nämner hammarsmeden Daniel Allard vid Godegårds bruk, född 1660 (dp 27/5) och död 1698 1/12 (begravd 1699 1/1 tillsammans med en späd dotter). Jag diskuterar där vem hans hustru skulle ha kunnat vara. Någon lämplig änka ”Allards”, ”Daniels”, ”Petters moder” eller dyl. finns ju nämligen varken i mantalslängderna eller i dödboken, så hon måste i så fall gå under antingen sitt förnamn (som vi inte känner) eller ”döljas” av en hypotetisk andre make (som vi ju i så fall ännu mindre känner).  
 
Daniel Allard och hans hittills anonyma hustru får åtminstone tre barn: Per (Petter), född 1690, Kerstin, född 1693 (dp 10/9) och den dotter som begravs på samma gång som fadern 1699 1/1. Dottern Kerstin gifter sig 1715 27/11 i Godegård med hammarsmeden Johan Michelsson Grell vid Godegårds Bruk. Deras äldsta barn är en dotter, döpt 1717 20/9, som får namnet Catharina. Brodern Petter Danielsson Allard, (1690-1739), (nämnd flera gånger i diskussionen ”Allard”) har också en dotter Catharina, döpt 1728 19/1. Det är ju därför svårt att värja sig mot misstanken att Catharina är syskonens mors namn. I mitt ovan nämnda inlägg resonerade jag ju mig fram till att en trolig kandidat (som Daniels hustru och Petters och Kerstins mor) var ”hustru Cathrina Antonsdotter på Bruket” som begravdes 1722 3/12. Bland mina indicier för detta förslag var att jag misstänkte att hon var dotter till Anton Robert (vilket hon troligtvis också är), och att namnet Robert (tillsammans med bl.a. Stockhaus, Grell och Bornelius) dyker upp bland dopvittnena för Petter Allards barn. Denna hypotes grusades dock av Kjell Lindblom, som sakkunnigt kunde konstatera att sagda Cathrina Antonsdotter 1692 gifter sig med Per Svensson. Därmed hade ju luften totalt gått ur mitt resonemang. Jag var tillbaka ”på ruta ett” (som det brukar heta), och hade återigen inga som helst indicier eller ledtrådar som skulle kunna lösa gåtan om Daniel Allards hustru, mera än att jag fortfarande var fast övertygad om att hon hette Catharina.
 
Men i går, när jag läste de senaste inläggen i diskussionen ”Robert”, slogs jag som sagt plötsligt av tanken: Tänk om Catharina Göransdotter är Daniel Allards änka! Detta är ju naturligtvis en ren hypotes, som ju inte har något som helst källstöd, men tänk efter: Är det på det viset, faller ju alla pusselbitar på plats:
 
* Det finns i mantalslängderna efter 1699 ingen änka, som kan identifieras mad Daniels Allards hustru.
* Henrik och Catharina gifter sig 1700 19/8, ett och ett halvt år efter Daniel Allards död.
* Argumentationen om förnamnet Catharina har vi ju ovan redan fört.
* Catharina förefaller inte ha fått något barn efter 1711, vilket gör att man kan misstänka att hon inte var purung vid giftermålet, och därmed att ett tidigare gifte är troligt.
* Namnen Petter resp. Kerstin förekommer inte bland Henriks och Catharinas barn.
* Eftersom Catharina gifter sig med en Robert, och även har barn med detta namn, har vi ju i så fall en förklaring till att namnet Robert förekommer bland Petter Allards barns faddrar (trots att Cathrina Antonsdotter är avförd ur diskussionen).
* Henrik Rubert d.y. (född 1708) blir hammarsmed, trots att fadern är kolare (vanligen gick ju yrkena i arv). Kan han möjligtvis tänkas ha lärts upp av en äldre halvbror? Fadern dör ju när Henrik är 11 år - och Petter Danielsson Allard är ju hammarsmed.
 
Ja, vad tror ni om dessa omständigheter/hypoteser? Jag vore tacksam för kritiskt granskande och resonerande synpunkter, inte bara positiva d:o. Jag skulle behöva någon som ser på detta med objektiv, nykter och oförfalskad blick (och kanske också med viss källkunskap [behöver inte uteslutande vara Kjellkunskap...] beträffande Godegård). Själv är ju alltför inne i mitt eget resonemang (önsketänkande?) för att kunna se riktigt objektivt på detta.
 
Och vem är för övrigt Catharina Göransdotter?

130
Musik / Adolphson, Olle (1934-2004)
« skrivet: 2005-08-16, 20:07 »
Olle hade också en syster Kari (Adolphson) Thomée, som är/var TV-producent, och en halvsyster Anna-Greta (Adolphson) Beck-Friis, som var gift med friherre Sigvard Beck-Friis på Söderö, Kättilstads socken, Östergötland. Det är också helt korrekt att sångerskan Mia Adolphson är en kusin. Hon är/var dotter till Edvins bror Elof Adolphson.
 
Jag har för mig att Olle har varit gift några gånger, även om detta inte direkt har berörts i pressen. Och han har åtminstone dottern Maja.

131
01) Allmänt om efternamn / Dubbla efternamn
« skrivet: 2005-08-16, 19:43 »
Hej ann-mari!
 
Din fråga har ju att göra med att vårt namnskick har förändrats högst påtagligt sedan 1700-talet. Den största förändringen ägde ju rum ca 1860-1900 i samband med de genomgripande samhällsförändingar som brukar gå under benämningar som urbaniseringen och industrialiseringen. Den viktigaste förändringen som detta utmynnade i, vad beträffar namnskicket, var att flertalet av folket började använda fasta släktnamn i stället för patronymika (även om de flesta av de nya släktnamnen hade formen [ej funktionen] av patronymika), därtill både uppmanade och tvingade av lagstiftande myndigheter.  
 
När man därför talar om efternamn på 1700-talspersoner, låter detta lite anakronistiskt, eftersom man då inte skiljer mellan äpplen och päron (patronymika och släktnamn). Olofsdotter och Åberg är nämligen (eftersom vi talar om 1700-talet) inte två efternamn staplade på varandra, utan Olofsdotter är ett patronymikon, som upplyser om att fadern heter/hette Olof, medan Åberg är ett släktnamn/tillnamn, typiskt för städerna/den borgerliga kulturen under denna tid. Sådana ärvdes vanligen från generation till generation, men kunde också vara antaget av personen själv. Många tvåledade namn av denna typ antogs just på 1700- och 1800-talen. Och det var oerhört vanligt att man begagnade både patronymikon och släktnamn/tillnamn samtidigt. Vi har anledning att misstänka att fadern också hette Åberg, även om det inte står utsatt i födelsenotisen. En viss variation brukade förekomma, så bli inte förvånad om han i någon annan källa endast kallas Olof Åberg.
 
Beträffande din andra fråga, om Maja Lisa Andersson och Maria Chatarina Andersdotter kan vara samma person, så är svaret att det sannolikt är på det sättet (det är ju precis samma födelsedatum), men att den ena namnuppgiften är felaktig. Även präster/skrivare och andra representanter för officiella myndigheter är ju trots allt människor, och ganska uppenbart är det i detta fall den mänskliga faktorn, som ställt till det hela. Troligen är det dotterns namn som har förvillat.
 
För Lisa kan aldrig vara detsamma som Chatarina/Katarina. Lisa är ju i stället en kortform av Elisabeth (och Maja och Maria är ju samma namn), så hade det i stället stått Maja Lisa och Maria Elisabeth på de båda ställena, hade det hela varit helt i sin ordning. Man skilde ju vid denna tid inte så noga på olika namnformer.

132
Bo / Bo, dödbok, 18 mars 1749
« skrivet: 2005-07-19, 19:41 »
Det var mycket Bo fram och tillbaka där. Någon boskillnad måste nog ändå göras...
 
Sammanfattningsvis kan vi alla fall konstatera att Bo ligger i Närke och att Bo, som gjorde ovanstående initierade inlägg om Bo, och mycket riktigt påpekade den rätta landskapstillhörigheten för Bo (vilket klart visar att Bo-borna definitivt måste anses bo i Närke), enligt välunderättade källor [boskapslängder eller bouppteckningar, kanske? /sättarens anm./] ska bo i Östergötland.

133
01) Allmänt om efternamn / Extra efternamn
« skrivet: 2005-07-17, 16:08 »
Egentligen borde ju släktprogrammen ha utrymme för både patronymika och släkt- eller tillnamn, och då helst olika platser för dessa. De tillhör ju inte alls samma kategori av namn, har olika ursprung, fyller inte samma funktion, och ärvs inte ens på samma sätt (dvs före den moderna tidens införande av patronymikonliknande släktnamn [som t.ex. mitt eget...]). Det var i äldre tid (jag talar då främst om perioden före ca 1860, då den urbana kulturen väller in och mer eller mindre utplånar den rurala = allmogekulturen) oerhört vanligt att man hade både ett patronymikon (som byttes i varje generation) och ett släktnamn som antingen ärvdes ograverat, åtminstone i princip (även om många undantag och varianter naturligtvis fanns) eller antogs (ej byttes till, patronymikonet hade man ju hela tiden). Detta gäller så gott som alla samhällsklasser, även om det naturligvis blir extra komplicerat för soldater/ryttare/båtsmän, eftersom de inte bara byter patronymikon för varje generation, utan oftast även byter tillnamn/soldatnamn varje gång de byter tjänst/rote.  
 
Eftersom patronymikonet inte är ett släktnamn eller tillnamn, utan snarare kan tyckas hänga ihop med förnamnet (ja, jag vet att släktforskningsprogrammen inte är konstruerade så...), känns det för mig på något sätt bättre (om vi nu tar ditt typfall) om man kunde skriva: Takman Mellberg Smedman som efternamn och skriva NN Andersson som förnamn (NN står då för hans förnamn, som jag ju inte känner). Det känns fel och inte helt korrekt att bara rada upp namn av olika kategorier som om de vore utbytbara. Men det allra bästa vore ju om man hade tre kategorier: förnamn, patronymikon och släkt- eller tillnamn, så att man slapp blanda olika kategorier alls.
 
Om (jag säger om...) nu släktprogrammen är konstruerade utifrån antagandet att att man normalt har ett (eller kanske två) förnamn, och ett efternamn (oavsett om detta är ett patronymikon eller ett släktnamn) och inget mera, är ju dessa program dåligt anpassade för de historiska och kulturella förhållanden som verkligen rådde under de för de flesta släktforskare aktuella tidsperioderna. Då har de en gravt anakronistisk utgångspunkt.

134
01) Ortnamn A - M / Korsialamp
« skrivet: 2005-07-13, 20:51 »
Men kors i alla lampor då, så dan?t...

135
Målningar / Biur/Bjur porträtt
« skrivet: 2005-07-13, 20:27 »
Inte för att det har med ovanstående porträtt att göra (?), men på Bellinga slott i Skåne (nuvarande ägare: Claes Piper) finns ett 1700-talsporträtt föreställande Rebecka Bjur. Huruvida det finns någon släktskap med ovan nämnde rådman får förbli osagt, men jag har för mig att hon på något sätt var släkt med arkitekten Jean Eric Rehn (mor eller farmor?).

136
Musik / Roos, Ewa (f. 1949)
« skrivet: 2005-07-12, 13:12 »
Nu börjar man åter kunna känna igen Anbytarforum (Jag hade en annan formulering på gång, men känna igen Anbytarforum igen såg ju inte så bra ut). Det har varit så lugnt på sista tiden, att man nästan har undrat om man kommit rätt...

137
Bom / Bom
« skrivet: 2005-07-01, 17:07 »
Hej Iffi!
 
Vad sägs om Hov C:5 (1844-1892); kortnr[SVAR] 210257, och Hov AI:11 (1866-1875); kortnr[SVAR] 23166?

138
46 Ordet är fritt om släktforskning / Hedersdiplom - tack!
« skrivet: 2005-06-22, 11:22 »
Grattis Anders!
Jag instämmer med föregående kör.  
Så snarka vidare! (Jag syftar givetvis på ditt användarnamn...) ()

139
01) Allmänt om efternamn / Påträffade / kända namnar
« skrivet: 2005-06-21, 23:02 »
Efter att ha skickat det förra inlägget i denna diskussion, har jag ju kommit på att jag ju faktiskt har inte mindre än två nästnamnar (heter det så?) i min antavla; d.v.s. tar jag det första av mina förnamn och kombinerar med efternamnet (utan avseende på stavning) så får jag ju följande anfäder som namnar. Den ene är på min farmors sida och den andre på min morfars, och båda bär patronymika, så namnlikheten är ju en ren slump. Men det är ju lite märkligt att de båda är samtida och nästan lika gamla (endast elva år skiljer dem åt). Och båda tillhör generation VII (från mig räknat i min antavla) eller generation V (i farmors resp. morfars antavlor, där jag fortfarande har dem i en annan version), där de märkligt nog får annumren 56 resp. 54.
 
fm mm ff f
Carl Hansson, född 1731 24/11 i Snår, Gammalkils sn, död 1807 18/3 i Ek, Åsbo sn, bonde i Tiggesbo, Gammalkils sn, sedan i Ek, Åsbo sn, gift 1:o 1759 25/11 i Gammalkil (vid vigseln ”dräng ifrån Nykils sn”) med Maria Jonasdotter, född 1741 18/9 i Tiggesbo, Gammalkils sn, död där 1769 12/2, gift 2:o 1769 i Gammalkil med Sara Persdotter, född 1741 12/7 i Gammalkils sn, lever ännu 1807 6/4
 
mf mf mm f
Carl Hansson, född 1720 21/8 i Lilla Kolstad, Drothems sn, död 1785 17/5 i Sörby, Landeryds sn, bonde i Lilla Kolstad, sedan bonde och sockenman i Sörby, ditkom från Drothem 1773, gift 1746 9/11 i Drothem med Kerstin Samuelsdotter, född 1722 22/8 i Nybble, Drothems sn, död 1785 17/5 (sic!) i Sörby, Landeryds sn

140
Övrigt om förnamn / Karusellnamnsdag
« skrivet: 2005-06-21, 14:20 »
Va?? Är det möjligt? Har Viktoria sedan 1901 legat fast på 12/3? Jag har för mig att jag jämförde det hela när den nuvarande namnsdagsordningen kom (var det 2-3 år sedan?), och kom fram till det resultat jag ovan redovisade. Hade jag verkligen läst så fel? Märkligt! Kan jag ha för Viktors del ha blandat ihop 12/3 och 22/3? I så fall (det blir till att gå igenom gamla almanackor igen och jämföra...) får jag ju ta tillbaka den delen av resonemanget. Det andra, inklusive själva grundresonemanget står jag givetvis fortfarande för.  
 
Men tro nu inte för allt smör i Småland att jag vill gå tillbaka till Nikanor och Krysostomus. Nej, 1901 års namnlängd duger alldeles utmärkt som grund. Sedan hade man ju lätt kunnat komplettera den med frekventa eller på annat sätt viktiga namn (som i det senare fallet: Silvia). Eftersom denna komplettering skulle förutsätta två (eller tre?) namn per dag, skulle ju risken för platsbrist minimeras. Namn som redan fanns hade ju helst kunnat ligga kvar där de låg, för att inte åstadkomma för stor förvirring och osäkerhet. Dock med ett självklart undantag: Olika former av samma namn borde ju ligga på samma namnsdag, oavsett om detta lett till två, tre eller t.o.m. fyra namn samtidigt (där har faktiskt vissa av namnkommittéerna faktiskt haft vissa goda intentioner, fastän man inte varit helt konsekvent och heller inte nått ända fram [för att citera en känd f.d. statsminister]). Men för att orsaka så liten skada som möjligt, borde man då ha placerat nya former av ett namn på den dag som den äldsta (i almanackan, alltså) formen av namnet redan legat på. I övrigt kunde man plcerat in nya, tidigare ej representerade namn på lediga platser.
 
Några funderingar /en passant/ om detta, även om de (liksom allt allt annat som inte har med karusellnamnsdagar att göra), ligger lite utanför ämnet: Det är ju svårt att lära gamla hundar sitta, likaså att lära sig en ny namnsdag i stället för den gamla. Jag tycker synd om alla gamla idag. Inte nog med att de psalmer och psalmverser de under stor möda hade fått lära sig utantill i skolan inte är användbara längre. Psalmerna har inte ens samma nummer - jo, en psalm har faktiskt det, men det lär vara en ren slump! (eller olycksfall i arbete...) Till råga på eländet måste de dessutom försöka att lära sig helt nya namnsdagar. Det måste kännas konstigt för en 90-åring, som under hela sitt liv har firat sin namnsdag på sommaren, och kanske t.o.m av tradition brukat få en bukett av en viss blomtersort (jag talar nu naturligtis om färska, vilda blommor, plockade av givaren), att plötsligt fira namnsdagen i februari (OBS exemplet är fiktivt; jag vet inte ens om någon namnsdag är flyttad från sommaren till februari).

141
Övrigt om förnamn / Karusellnamnsdag
« skrivet: 2005-06-20, 18:45 »
Men Annika!
En sak slog mig plötsligt: Det måste ju ha varit i Karusellen (jag minns programmet!) och inte i Hylands Hörna som karusellnamnsdagarna presenterades. Varför skulle de annars ha kallats karusellnamnsdagar? I och för sig är ju denna förväxling förståelig, eftersom programmen hade samma programledare...
 
För övrigt, Annika, kan du ju numera (för närvarande...?) fira namnsdag den 21 april (tillsammans med Anneli som ju också betyder lilla Anna) och dessutom har du ju egentligen hela tiden kunnat fira namnsdag den 9 december.

142
Övrigt om förnamn / Karusellnamnsdag
« skrivet: 2005-06-20, 17:19 »
Jag har ett svagt minne av dessa namn, men minns inga detaljer och kan inte påminna mig att jag har sett någon lista.
 
Sedan har ju dock en hel del andra namn åkt karusell mellan datumen, eftersom de senaste decenniernas täta och förvirrande namnsdagsbyten i almanackan förefaller ha gjorts utan någon som helst konsekvens och eftertanke, och vad man har kunnat urskilja som en tänkbar princip i ett års almanacka, har ofta förbytts i sin motsats i nästa års. Allt detta har skapat förvirring och olust, och många vet inte riktigt om de ska fira namnsdag på den gamla, den halvgamla eller den nya dagen. Många har sannolikt mer eller mindre slutat att fira sina namnsdager, och man kan nog sammanfattningsvis konstatera att namnkarusellen sannolikt har försvagat namnsdagens ställning i Sverige.
 
En av de grövsta snurrigheterna och övertrampen gäller ju namnet Viktor, som sedan namnsdagslängdens början 1901 hade haft namnsdag den 12 mars. Men när ändringsstolleriet väl hade börjat (var det på 1980-talet?), var det något ljushuvud som kom på att Viktor och Viktoria borde ha samma namnsdag, så man flyttade helt sonika Viktoria från dess gamla dag (jag har för mig att det var någon gång på hösten) till Viktordagen 12 mars. Men efter några år blåste det helt andra vindar (Nu har det vänt, som Göran Persson säkerligen hade uttryckt det... och den här gången faktiskt haft rätt...) Ett annat ljushuvud kom tydligen på att en kronprinsessa skulle ju minsann inte behöva dela namnsdag med någon annan; - hon skulle naturligtvis ha en egen. Den där tidigare så lysande idén med samlokalisering med Viktor, var det tydligen inte längre som kom ihåg... Sagt och gjort: Vik(c)toria skulle ha en egen namnsdag, inte tal om annat! Så då flyttade man väl tillbaka Viktoria till dess gamla plats...? ...eller flyttade man det till kronprinsessans födelsedag den 14 juli, som många ändå redan kallade Victoriadagen...? eller... Nej, Nej, glöm allt sådant! I stället kastade man ut Viktor från den plats namnet hade haft sedan 1901, och lät i stället nykomlingen Viktoria ta över hela dagen... Viktor förvisades i stället till Vincentdagen den 22 januari, som det rent språkligt (utgående från det latinska ordet för seger) har en perifer anknytning till. Själva namnen har dock inget gemensamt. Ja, så kan det gå... Vem bryr sig om alla gamla och unga herrar (det finns nämligen knappast några däremellan) vid namn Viktor, när man har en kronprinsessa, som måste gå före...
 
Och varför, egentligen? Filip måste ju t.ex. samsas med Filippa (det hade ju annars varit helt kongruent med Viktor-Viktoria). Karl delar ju dag med Karla och Gustaf får numera trängas med Gösta (i och för sig helt logiskt, eftersom det är samma namn). Ändå är det ju faktiskt kungen som är vår statschef... Madeleine har ju samma dag som sin mera försvenskade namne Magdalena, och Silvia har ju sedan en del år tillbaka namnsdagsgranne med sin släkting Sylvia, som hon numera har bytt plats med. Det var ju Sylvia, som var det ursprugliga namnet den 8 augusti.  
 
Varför måste just Victoria, som enda medlem av kungafamiljen ha en egen dag? Och detta varande så viktigt att man för den skull knuffar bort namnsdagens ursprungliga innehavare... Jag förstår bara inte tankegången. Men som jag redan har konstaterat: Konsekvens tycks aldrig ha varit namnsdagsredaktörernas starka sida...
 
Detta blev ju inte så mycket om karusellnamnsdag, men desto mera om namnsdagskarusell...

143
10) Namnbyte / Antagande av utländskt klingande släktnamn
« skrivet: 2005-06-17, 20:35 »
Två grenar av vårt släkt (Hanzon) antog i slutet av 1800-talet namnet Bernstone, som ju i högsta grad klingar utländskt (brittiskt), trots att något utländskt påbrå inte fanns, åtminstone inte på närmare håll. De båda namntagarnas styvmor kom däremot från Danmark (Jespersen), men barnen i detta äktenskap; halvsyskon till bröderna B. behöll namnet Hanzon, däribland Britt Mogårds och Uppsalakonstnären Staffan Östlunds mor Tora, sedemera gift Östlund och Lundblad, och vinexperten Mats Hanzons farfar (de var f.ö. tvillingar).
 
Andra släktmedlemmar har tagit namnet Bremer, vilket ju har en omisskännlig tysk klang. Någon närmare tysk anknytning lyser i likhet med brittisk d:o emellertid med sin frånvaro.

144
Archive - Swedish names / Ziervogel
« skrivet: 2005-06-17, 20:21 »
One member of the Ziervogel family was nobilited with the namne Rotlöben (Rothlöben?), a name taken from his mothers´s side. This was in the end of the seventeenth century or perhaps in the very beginning of the eighteenth century.

145
01) Allmänt om efternamn / Påträffade / kända namnar
« skrivet: 2005-06-17, 20:11 »
Jag har tyvärr ingen känd namne. Åtminstone inte med båda förnamnen och vår variant av efternamnet. Det har ju sina praktiska fördelar, förstås; man slipper ju bli förväxlad med andra. Samtidigt kunde det ju ha varit lite roligt att ha haft en förfader med exakt samma namn, så jag är nog lite kluven i frågan...  
 
Flera medlemmar av släkten Hanzon har hetat Carl/Karl i olika kombinationer, men ingen exakt som jag. Några släktingar till mig har faktiskt hetat just Carl Fredrik; bl.a. min mormors farfars bror och dennes morbror, men de hette naturligtvis inte Hanzon, utan Axberg resp. Silfvergren.
 
Det går ju naturligtvis att på statistisk väg hitta massor av Carl Fredrik Hansson och Karl Fredrik Hansson via datorn (sannolikt betydligt flera döda än levande), men det vore ju ingen större vits med det, eftersom de 1) inte är kända, 2) inte stavar likadant som jag, och 3) inte är släkt med mig, åtminstone inte på nära håll. Det fanns bl.a. en bonde med detta namn i Hökhult, Horns socken (Östergötland) i början av 1900-talet (jag tror dock att han bara hade Carl/Karl som tilltalsnamn), men trots att även jag har mina rötter i denna socken, tror jag inte att vi är släkt med varandra. Skulle vi mot förmodan ändå vara detta, är det i så fall på betryggande avstånd.

146
Oäkta barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-06-15
« skrivet: 2005-06-16, 23:23 »
Hej Maria!
 
Har du verkligen uppgivit rätt födelseuppgifter för barnen? Båda barnen kan ju inte ha varit födda 1863 med olika datum. Och de var ju inte heller tvillingar.
 
Att sonen kallades för Andersson måste nog enligt mitt förmenande helt enkelt bero på att fadern faktiskt hette Anders i förnamn. För det kan ju inte vara morfaderns namn (sådant förekom), som ju var Petter, och någon styvfar (som ibland också kunde vara namngivare) fanns ju överhuvudtaget inte.
 
För självfallet visste åtminstone modern (och oftast åtskilliga andra personer också, den sociala kontrollen var ju hård och effektiv på landsbygden; privatliv i modern mening förekom ju knappast) vem fadern var. Det är ju endast i mycket sällsynta fall modern inte visste det (som i fråga om våldtäkter etc.). För som jag tidigare förklarat här i anbytarforum (jag minns i skrivande stund inte under vilken rubrik) så var ju det i födelseböckerna så vanliga uttrycket fader okänd närmast en kod, som man inte bör ta alltför bokstavlig. Den innebar egentligen bara att barnet var fött utom äktenskap, och att modern inte ville att faderns namn skulle bli känt och officiellt för kyrkan och för myndigheterna.  
 
Skälen till detta kunde variera; Vi kan ju t.ex. tänka oss följande scenarior:  
 
1) Modern ville inte att fadern skulle råka illa ut och förföljas av myndigheterna, och höll tyst för att skydda honom. Hon var kanske uppriktigt fäst vid honom, även om han hade avvikit och inte riktigt kunde/ville ställa upp officiellt. Han kan ju tänkas ha lovat att komma tillbaka och t.o.m. gifta sig med henne om hon inte angav henne... (ja, sedan kan vi ju tänka oss, hur det gick...)
 
2) Fadern var en känd eller betydande man i socknen (ja, det räckte troligen med att han var en besutten bonde), och det skulle bli skandal om det hela kom ut (han var kanske t.o.m. redan gift). Vi kan sedan tänka oss att modern antingen 2a) kompenserades med en penningsumma mot att hon höll tyst, eller 2b) blev hotad med repressalier om hon angav fadern.  
 
3) Fadern var en person som hade en betydligt högre social status än modern, varför hon insåg att det inte var någon idé att ange honom, eftersom alla (inklusive prästen och en ev. domstol) skulle tro på honom, då han nekade, än på henne, som tillhörde samhällets botten.  
 
I samtliga dessa hypoteser kan vi räkna med att en ekonomisk uppgörelse under bordet och utanför kyrkans och myndigheternas kontroll kan ha skett.
 
Men p.g.a. den sociala kontrollen på landsbygden (i en socken eller i en by: vi får komma ihåg att åtminstone före skiftena låg ju byarnas byggnader koncentrerade i t.ex. en rad [radby] eller en klunga [klungby] - alltså oerhört nära varandra) visste man ju ändå ofta ändå hur det låg till, och när barnet efter några år (spädbarn behöver ju i regel inte efternamn) behövde ett namn, och brottet inte längre var så nära i tid och lika brännande, kunde man ju lite diskret plocka fram faderns förnamn, och använda det som barnets patronymikon - precis som var fallet för alla andra inom allmogen/bondesamhället.
 
För det där med att han skulle ha erkänt faderskapet och därmed ha gått med på att sonen fick hans namn, köper jag inte. Det är helt enkelt fel tidsperiod och fel social miljö, för att sådant ska låta trovärdigt. Om det hade varit fråga om ett mera unikt namn som t. ex. Gyllenstråhle, Brattberg eller Lundin, ja, då hade man kunnat diskutera erkännade, namn och alltihop. Eller om det hade varit 1920- eller 1930-tal, då patronymika hade blivit släktnamn, då hade det också varit en annan situation.
 
Men vid 1800-talets mitt var ju inga namn skyddade (med undantag för adliga namn, vilka ju till yttermera visso icke så sällan stals eller lånades de också; vi har ju t.ex. flera fullkomligt ofrälse släkter med namn som Trolle, Sture och Bonde). Det var ju inte förrän i början av 1900-talet som skyddet för släktnamnen kom. När det dessutom (som i det här aktuella fallet) är fråga om ett patronymikon, kunde man ju inte ens tänka tanken på minsta namnskydd. Ett patronymikon var ju inget släktnamn, utan angav endast vem man var son eller dotter till. Man hette inte Persson eller Larsdotter; man var Pers son = Persson resp. Lars dotter = Larsdotter. Alla som var son till en Erik, kunde utan vidare kalla sig för Eriksson, och alla som hade en Anders till far, kunde utan vidare kalla sig Andersson. Och detta helt utan avseende på om man var född inom äktenskapet eller inte. Det krävdes inte minsta erkännade eller tillstånd. Det var helt enkelt på detta sätt namn bildades inom bondesamhället. Och går vi tillbaka till medeltiden (ja, det räcker i stort sätt med att gå tillbaka till ca 1600), så var patronymika den normala namntypen för alla samhällsklasser, inklusive adeln.
 
Du ska naturligtvis söka i häradets dombok efter ett mål, som behandlar detta fall (titta särskilt i saköreslängderna [sist vid varje tingstillfälle], som man ibland kan använda som ett slags register), men det är osäkert om det finns något, eftersom det vid denna tid inte längre var olagligt att få ett oäkta barn. Tjugo år tidigare hade du troligare fått napp.
 
Varför (halv?)systern hade ett annat patronymikon, är ju svårt att uttala sig om, utan att gå närmare in på det enskilda fallet. Man kan ju tänka sig såväl möjligheteten att fadern i detta fall verkligen hette Petter, som att man i ovetskap om detta (modern hade kanske denna gång lyckats med att bevara hemligheten), helt enkelt tagit moderns patronymikon = morfaderns förnamn.

147
Att föra anor ned till vikingatiden är inte alls totalt omöjligt. Men det förutsätter att man kommer in på vissa belagda släktkretsar. I släktkedjornas slutändar (alltså längst tillbaka) är det i princip endast kungliga och adliga släkter (dvs före Alsnö stadga vissa stormanssläkter nära befryndade med de kungliga ätterna) det kan bli fråga om. Att komma tillbaka till vikingatiden endast via bondesläkter torde däremot vara totalt omöjligt.
 
Och att säkert belägga en härstamning från Tord i Byr, är nog inte görligt, även om en person som han brukar identifieras med faktiskt nämns på en runsten. Däremot är ju de påstådda leden efter honom omöjliga att säkert koppla ihop till en enda släkt. Vissa av dessa namn finns det ju belägg för, men inte att de hänger ihop släktmässigt.

148
Bo / Bo C:1 pag 130 GID:2321.28.23200
« skrivet: 2005-06-13, 23:53 »
Hej Jan!
 
Averby (eller Afverby), förr ofta skrivet Afreby är idag en herrgård, tillhörande friherrarna Hamilton af Hageby på Boo. Men fram till början/mitten av 1700-talet var Averby en by, som beboddes av bönder.  
 
De i byn ingående hemmanen var ursprungligen skattehemman, vars skatterätt under drottning Christinas tid förlänades till en adelsman i stället för en penningskuld till kronan (ett under denna tid inte ovanligt sätt för kronan att förbättrar sina urusla finanser). Vissa av dessa adelsmän tycktes tro (eller åtminstone försökte göra gällande) att man även fått äganderätten till hemmanen sig förlänade, vilket ju inte var fallet. Äganderätten tillhörde ju fortfarande skattebönderna.
 
PÅ många håll uppstod rättsliga konflikter rörande detta. På vissa håll vann bönderna, då de hade sina papper (fastebrev etc.) i ordning, och kunde bevisa sin sak. Så skedde dock inte i Averby, där den adlige godsherren efter decennier av processande slutligen vann (detta torde ha varit vid mitten av 1700-talet). Det måste nog antas att det i sammanhanget troligen inte var hinder att man hade ett välkänt namn, beklädde ämbeten/hade titlar som kansliråd, hovrättspresident eller fältmarskalk, och hade alla i sammanhanget nyttiga kontakter.
 
Sensmoralen blev att samtliga bönder i Averby sades upp och fördrevs från sina egna gårdar. Om detta (och mera) finns att läsa i en bok som jag har för mig heter De gamla byarna i Tylöskog (eller något liknande) av Roald Wiss.

149
Film / Teater / Jähkel, Lennart (f. 1956)
« skrivet: 2005-06-13, 16:15 »
Nja, jag hade väl snarare tänkt mig något i pluralis... och endast ett ord (med eller utan utropstecken efter)...  Ja, visst är det dåligt , jag är medveten om det...
 
 
OBS detta skämtinlägg får gärna raderas av anbytarvärden efter ett tag...

150
Film / Teater / Jähkel, Lennart (f. 1956)
« skrivet: 2005-06-13, 15:17 »
Om man i stället skulle göra en stamtavla över hans släkt, vad skulle man då kunna ha för rubrik på den....?  
 
 
OBS detta skämtinlägg får gärna raderas av anbytarvärden efter ett tag...

151
Bildgåtan - Uniformer och medaljer / Medaljgåta?
« skrivet: 2005-06-11, 20:41 »
Ja, och det är definitivt Gustaf V:s bild på den.

152
Bo / Bo C:1 pag 130 GID:2321.28.23200
« skrivet: 2005-06-11, 20:23 »
Hej Jan, Marianne och Kjell!
 
Här kommer ett förslag:
 
NB /24/ Maja Andersd: i Afverby (=Averby) Soldat
torp, fad: and[ers] Afver(man??) (kolla vad soldaten för Averby heter!), mod: Ella  
Olsd: Testes pär Jonss: och des hust[ru]  
i S(ann?)vik?, d: Erik E. i (Rör?)ztorp?
pig: Chierstin i Hiortquarn (=Hjortkvarn)
 
(Med reservation för att jag inte riktligt är hemma på alla ortnamn i Bo(o)/Svennevad. Kanske någon Bo(o)forskare kan korrigera?)

153
Bean / de Bean / Bean / de Bean
« skrivet: 2005-06-09, 14:28 »
Apropå den urspungliga rubriken (De Bean):
 
Kan det inte vara så att en gren av släkten (ätten?) har emigrerat till Storbritannien, bortlagt sitt prefix, samt gjort sig kända för viss exentricitet...?

154
Hultman / Äldre inlägg (arkiv) till 30 april, 2010
« skrivet: 2005-06-09, 14:17 »
Hej Christina!
 
Det föreligger sannolikt inget samband mellan dessa Hultmän. Alla likheter är säkerligen en ren tillfällighet. Petter Hultman har två söner i detta (sitt andra) gifte; Carl Mauritz och Carl Ludvig (OBS namnen! - Petter var ju befallningsman hos Lewenhauptarna på Blekhem...), men båda dör som barn. I övrigt har Petter Hultman bara (bör läsas som uteslutande...) döttrar; tre i det första giftet (däribland min ff mm ff mm) och två i det andra. Således finns det inga senare efterkommande Hultmän på Petters sida.
 
Petter hade ju i och för sig flera bröder; Hans, Erik, Magnus, Johan och Lars, men av dessa hade Hans endast en dotter, och bland Eriks ättlingar (som är utredda) finns vare sig namnet Anders eller Fredrik. De övriga brödernas ättlingar är inte fullständigt utredda (såvitt jag vet), men det är nog inte särskilt sannolikt att de har med denne Fredrik att göra.  
 
Hultman är ju inte precis något ovanligt namn. Namnet tillhör ju den tvåledade namntyp som (i synnerhet under 1700- och 1800-talen) kom att bli mycket vanliga i Sverige. Det finns sannolikt minst ett 40-tal släkter med detta namn. Bl.a. hette ju ätten Adelswärd så, innan de adlades.
 
Fredrik Andersson Hultman sägs ju dessutom vara född i Östergötland, och Tjusts härad, där såväl Törnsfall som Hallingebergs socknar ligger, tillhör ju Småland, även om man nu räknades till det andliga Östergötland, d.v.s. Linköpings stift.

155
03) Osorterat / Kan Hool vara födelseorten
« skrivet: 2005-05-30, 20:06 »
Det finns en gård/by Hol i Västra Tunhems socken, som ju ligger i Älvsborgs län. Kan det möjligen vara den?

156
Musik / Presley, Elvis (1935-1977)
« skrivet: 2005-05-25, 13:26 »
Men Inger, visst finns det en diskussion om Elvis anor. Men den ligger givetvis där den ämnes- och yrkesmässigt bör ligga: D.v.s. under: Musik: Presley, Elvis. Om den ligger på: Övriga: Forska på Elvis, kan ju knappast någon hitta den. För ordet Forska (som då kommer först, och som den då sorteras under) är ju lika aktuellt för alla andra kändisar, som man forskar på, som för Elvis.
 
Men det där du säger om indianskt påbrå är helt korrekt. Han härstammar från cherokeeindianerna. Läs vidare på ovan anvisad plats.

157
Gräsbränder torde så gott som alltid uppstå på ens egen sida om staketet. Motivering: Eftersom gräset som bekant alltid är grönare på andra sidan om staketet (fråga vilket nötkreatur som helst (:))), är det följaktligen mindre grönt (dvs torrare) på den egna sidan. Och eftersom gräsbränder oftare uppstår i torrt än i fräscht och grönt gräs, är sannolikheten mycket stor att det är just på förstnämnda ställe de uppstår. Slutsats: Vi kan alltså konstatera att gräsbränder i regel uppstår på ens egen sida om staketet :).

158
Jojje /med all respekt, jag är inte det minsta arg eller fientligt inställd till dig, tvärtom brukar jag uppskatta dina färgstarka inlägg/, varför intar du en sådan överbeskyddande attityd gentemot sådana som du tror är nykomlingar/ ej så erfarna släktforskare (det kan ju mycket väl vara så att de har forskat i många år fastän de inte har varit så flitiga i just anbytarforum)?
 
Själv försöker jag att behandla alla forumaktörer lika, oavsett vem det är (åtminstone försöker, jag vet inte om jag alltid lyckas...). Jag utgår ifrån att alla som deltar i forumet är vuxna människor, som deltar av fri vilja och på samma villkor. Att utgå ifrån att vissa är nykomlingar och därmed (varför därmed egentligen?) inte kan vare sig stå på egna ben och tala för sig själva, tycker jag är att nedvärdera dem en aning. Jag får nästan känslan av att det är lite förmyndarattityd över det hela, som att se ner på misstänkta nybörjare en aning (från en förment upphöjd position), ungefär som en klapp på huvudet och attityden stackars liten. Jag tror inte heller att de själva trivs särskilt bra med att bli behandlade som sköra porslinsdockor, som man måste hantera med silkesvantar.
 
Själv blir jag (trots att jag vet att det egentligen bara handlar om om omtanke och välvilja) alltid heligt ...arg..., när någon visar den attityden gentemot mig (det händer ibland, eftersom jag understundom gör ett aningen tankspritt intryck). Men jag blir tusen gånger hellre behandlad som vuxen fiende (jag hoppas verkligen inte att jag inbjuder till någonting nu...) än stackars lille vän. I det förra fallet blir man åtminstone respekterad. Åtminstone jag tycker att bästa sättet att respektera sina medaktörer på anbytarforum, är att behandla dem som jämlikar och som vuxna människor med eget ansvar, kapabla att svara för sig själva.
 
Med stor respekt, men med hävdande av en annan åsikt,
Carl-Fredrik
 
P.S. Jag vet att även detta är utanför ämnet, det tror jag  att Stig Malm också skulle hålla med om.

159
Radio / Tv / Tidningar (Massmedia) / Langer, Pekka (1919-1996)
« skrivet: 2005-05-19, 19:34 »
Dock var det ju inte främst i Dalsland som Pekka Langer växte upp, utan i Norrköping hos sin farbror. Och jag tror att han först och främst kände sig som östgöte. Han blev bl.a. hedersledamot av Östgöta Nation i Uppsala. Själv minns jag honom bl.a. som lekledare och utgivare av Snöblaskan på Högfjällshotellet i Storlien, det måste ha varit i slutet av 1960-talet. Då skämtade han ju mycket om de på hotellet boende Norrköpings- Linköpings- Motala- och Åtvidabergsbor, som hade sportlovsvecka just då. Och dialekten kunde han ju...

160
1. Visst, Milton, men utan ordningsnumret II skulle vi riskera att blanda ihop honom med IV, VI och hertigen av Västerbotten.
 
2. Visst, men utan ordningsnumret X kunde vi få problem med att särskilja honom från 1) sin sentida namne och kollega XVI, 2) sin yngste sonson, 3) hertigen av Småland, samt 4) storfursten av Finland; alla med namnet Carl Gustaf.
 
3. Visst, Milton, när man gör datasökningar underlättar det ju. Men måste man nödvändigtvis ha med denna stavning i den text man publicerar också? Man kan ju göra efterredigeringar.
 
Men det allra bästa vore ju om man generellt kunde få sökprogram som samtidigt sökte på alternativa stavningar. Rent tekniskt vore ju detta inte något större problem. Jag har för mig att de redan finns (åtminstone prototyper), men att de inte riktigt har slagit igenom på marknaden än.

161
Anders, jag hade faktiskt tänkt att sätta dit en :), men glömde... När jag kom ihåg det, var det för sent... Tack för uppmuntrande ord. :)

162
Varför allt detta överflöd, när det räcker fuller väl med Carl X Gustaf, något som han själv sannolikt skulle uppskatta och känna igen bättre än den sena 1800-talsstavningen Karl X Gustav.
 
Tänk om man i framtiden skulle referera till oss som m-zx+-l=l-ntx-lm resp. k-l=fp-tp-k=x-nq-n enligt en stavningsreform från 2078...?

163
Tja, misstaget är väl i så fall att man då och då får för sig att anbytarforum är ett lättsamt och oskyldigt forum, och att man då glömmer bort vilka djupa allvarliga källare fulla med krutdurkar det trots allt tycks finnas överallt, och att det ibland bara behövs en liten, liten lätt gnista för att få det hela att tända till och explodera. Men är man för tillfället lite glad, naiv och impulsiv (där känner jag mig nog träffad) är det tyvärr lätt att glömma bort detta... Du säger, Jojje att Så j-a kul är det inte att bli förlöjligad offentligt! Eller hur? - Nej, definitivt inte! Jag vet! Har man en gång blivit mobbad, mobbar man nog inte andra... Men samtidigt: Så j-a kul är det heller inte att bli anklagad offentligt för något man inte haft en aning om att man har gjort (och heller inte avsett). Jag rår ju faktiskt inte för att andra tolkar in saker i mina inlägg som jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat ana. Jag blev faktiskt ordentligt ledsen över dessa anklagelser. Vad är det för fel med anbytarforum, egentligen? När det faktiskt skulle kunna vara ett så fantastiskt forum? Varför blir det så här, hela tiden? Varför provocerar, missförstår, skadar och sårar vi varandra i stället för att utbyta fakta, kunskaper och erfarenheter på ett generöst och positivt sätt? Vad har t.ex. denna diskussion lett till? Jan är säkert jätteledsen. Jag är jätteledsen. Eva är arg. Du Jojje är nog också tämligen arg. Och Peter funderar säkert på om han verkligen ska ställa upp en period till som anbytarvärd (vilket vi ju definitivt tycker att han ska...). Alla verkar må dåligt av detta (och liknande incidenter). Varför misstror och missförstår vi hela tiden varandras syften, och varför har vi hela tiden (bildligt talat) handen på kniven/avtryckaren och närmast söker förevändningar till öppen konflikt? Varför tycks vi ha så mycket närmare till strid än till samförstånd och förlikning? Kan vi inte försöka att ändra våra attityder till det positiva. Jag ska försöka. Kan inte ni försöka också, åtminstone lite?

164
Jojje och Peter! Jag hade faktiskt inte en tanke på att mitt inlägg skulle kunna uppfattas på det ironiska sätt ni uppenbarligen läser det (när jag skrev det, alltså). Jag svär! Hedersord! Men nu, när jag läser om det med era ögon, förstår jag ju vad ni menar. Men sannerligen inte innan jag såg era inlägg. Jag är kanske (tydligen) dum och naiv, men definitivt inte elak. Så jag har kanske förtjänat dumstruten i alla fall, även om det i så fall är av ett annat skäl än det du avsåg, Jojje.

165
Nu förstår jag absolut ingenting. Tämligen ofta här i anbytarforum haglar det utstuderat elaka, grova och kränkande personliga påhopp (som utan minsta tvivel är ägnade att just såra och skada), utan att någon förefaller reagera så mycket - ja, några kanske t.o.m. ger sig på offret (ofta jag...:() och håller med förrövaren. Men när man kommer med en helt oskyldig liten lustighet:), som inte på minsta sätt borde kunna tolkas som vare sig elak eller ens personligt menad, då tar det plötsligt hus i helsike, och man blir plötsligt beskylld för både det ena och det ena och det andra (jag har även fått kommentarer på mailen). Personer som annars brukar ha en hög toleranströskel börjar reagera på ett sätt så att man själv börjar undra om man har råkat mörda 48 av deras närmaste släktingar. Och det kan jag inte riktigt minnas att jag har gjort. Har jag dåligt minne? Var mitt inlägg ett ironiskt svar? Det är i så fall något som har skapats utan min medvetna medverkan. Någon över- eller omtolkar i så fall totalt avsikten med mitt inlägg. Jag avsåg inte på minsta sätt att ironisera över eller göra mig lustig över vare sig Jan eller Stig Malm. Varför skulle jag f.ö. göra det? Jan känner jag ju inte och Stig Malm har jag absolut ingenting emot. Däremot är ju Stig Malms chaufför (oavsett om han finns eller inte i sinnevärlden - det är ju f.ö. oväsentligt) numera ett begrepp. Minns ni inte skämtet för ungefär tio år sedan, som massmedia mycket påpassligt hakade på och gjorde ett scoop av? Det är ju självfallet begreppet (inte personen) Stig Malms chaufför jag skämtade om, och definitivt inte Stig eller Jan. Inte heller Jans fråga, som till sin typ är en mycket vanlig (och inte det minsta uppseendeväckande eller provocerande) fråga här i anbytarforum. Är det så hemskt att skämta om välkända uttryck? När det vare sig är elakt eller rimligen kan tas som personangrepp? Och när som sagt betydligt värre saker dagligen passerar utan att någon reagerar. Eller är det så att det beror på vem som uttalar sig...? Jag hoppas verkligen inte att det är så.

166
Ovannämnda resonemang (som jag ovan förfäktade) förutsätter givetvis uppfattningen att skriftspråket inte bara betraktas som en sekundär transskiption av talspråket, utan som ett i viss mån självständigt språk, med eget existensberättigande, och som ibland haft en utveckling oberoende av och separat från talspråket.
 
Jag vet att det ibland hävdas att eftersom skriftspråket endast är en kodifiering och transskribering av det talade språket, finns det ingen anledning att ta någon som helst hänsyn till olika tidsepokers transskriptioner. De är ju ändå sekundära och därför oväsentliga. Jag ansluter mig således vare sig till första eller andra delen av detta resonemang.
 
Vi kan ju jämföra med förhållandet i Norge, där det ju i många fall är stor skillnad mellan det talade spåket å ena sidan, och bokmålet och nynorskan å den andra, där de senare s.a.s har separata språkformer och utvecklingslinjer jämfört med det förra. Vi kan ju i sammanhanget också nämna kanslisvenskan, som redan från början är ett rent skrivet språk (språkform), som egentligen aldrig vare sig talats (i någon större omfattning) eller ens skapats i syfte att används som talspråk.
 
Vad beträffar det finska skriftspråket är ju förhållandet det motsatta (ge mig på moppe nu, om jag helt är ute och cyklar). Där fanns det ju inte något egentligt skriftspråk förrän i slutet av 1800-talet, då ett finskt d:o konstruerades (jag minns i skrivande stund inte vem det var som gjorde detta, men jag vill minnas att han är mycket känd i Finland) med talspråket som grund. Där kan man ju verkligen hävda ett sekundärförhållande för skriftsspråket.

167
Eller varför inte fråga hans chaufför? Han vet ju uppenbarligen en hel del…

168
Archive - Swedish names / Discussions in English: Swedish names
« skrivet: 2005-05-17, 23:17 »
In Sweden the patronymic names did not at all disappear in one and the same time. In conterary, it was a very successive process, where different regions of Sweden changed their namecostumes stage by stage inbetween... well, let?s say inbetween ca 1860 and 1920.  
 
In the cities and in the counties in the central regions of Sweden the change sometimes came several decades earlier than in (for example) Skåne (Scania) in the south of Sweden an in Norrland (the nothern part of Sweden), where a lot of children still wore patronymic names in the beginning of the 20th century. And because those children mostly lived on until the 1970?s or the 1980?s, we might say that the mayor part of the swedes probably wore patronymic names in most of the entire 20th century. I?m not absolutly sure of the exact proportions and sums, but I?m sure that this suggestion is not too far from the truth.  
 
And I know for sure that there are still a number of people (mostly in a high degree of age, of course) i Sweden, who have namnes based on the fathers surname. As a matter of fact, there are even some people of younger age, whith patronymic names, but they are exeptions, who were allowed if they could prove that the family have had patronymic names in an unbroken succession.

169
Jag håller inte med. Att skriva t.ex. Karl, Gustav eller Kristina om 1600- eller 1700-talsregenter, därför att dessa stavningar blev normalstavning i slutet av 1800-talet, måste betraktas som utpräglade fall av anakronism.
 
Ska man nu normalstava eller normalisera (vilket man enligt min mening mycket väl kan göra), borde man i stället välja den stavning som var den normala under de aktuella personernas personernas livstid (i dessa fall: Carl, Gustaf och Christina)
 
Annars blir resultatet obönhörligen gravt anakronistiskt, och vi får på ett barbariskt sätt en felaktig tidsanda kastad oss rakt i ansiktet (Åtminstone jag får intensiva tidsvibbar av just stavningar, precis som jag får det av olika tidsepokers musik). Det vore ungefär som om man iförd 1700-talskläder försökte dansa menuett till musik av Stravinskij (eller varför inte iklädd renässanskläder försökte dansa polkett till Deep Purple...). Det hela handlar enligt min mening mycket om konsekvens, äkthet och helgjutenhet.  
 
Resonemanget om att man borde stava avlidna personer på annat sätt än levande finner jag för övrigt såväl fullkomligt obegripligt som inkonsekvent. Ska man alltså ta hänsyn till personers egen stavning så länge de lever, för att sedan fullständigt strunta i detta när de dör? Och ska man då över en natt plötsligt byta stavning på dessa personer (i alla böcker, publikationer, artiklar etc.) trots att uttalet förblir exakt detsamma?
 
Detta är alltså hur jag själv skriver och vilken principiell åsikt jag har i stavningsfrågan. Jag avser självfallet inte att detta därför måste vara normerande för hur alla ska skriva. Så även fortsättningsvis ska  var och en naturligtvis skriva och stava efter sin övertygelse.

170
Människor / Är detta samma personer? Lyckseletrakten
« skrivet: 2005-04-28, 11:11 »
Den unge mannen bakom bruden på bild 1 är sannolikt samma person som står på ungefär samma ställe (bakom brudparet) på bild 2. Mannen längst till vänster på bild 1 kan mycket väl vara mannen längst till höger på bild 2. I båda fallen är de lite äldre och har lite annorlunda frisyrer. Jag tror inte att brudgummen från bild 1 är med på bild 2. Han har nämligen tätare sittande ögon än mannen till höger på bild 2.
 
När det gäller kvinnorna är de svårare att identifiera. Alla tre på bild 2 har ungefär samma ansiktsform (avsmalnande) som de yngre kvinnorna på bild 1. Sannolikt är de släkt med varandra (systrar?). De på bild 2 förefaller dock ha mörkare och mera markerade ögonbryn, men det kan möjligen bero på ljussättningen. Jag vågar mig därför inte på någon exakt identifiering.
 
Beträffande mannen längst till vänster på bild 1 och brudgummen på bild 2 är jag definitivt av samma åsikt som ni andra. Därom råder inget tvivel.

171
Fredd, har du läst Diktares arv av Erik Hellerström (även om han kanske inte har gått så långt tillbaka)?

172
Ny logotype??? / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-29
« skrivet: 2005-04-27, 22:39 »
Hur kan någon engagera sig och skälla och domdera över en logotype?? Finns det inte för närvarande någon endaste stans ett enda litet adelsnamn, som usurperas av fel personer på felaktiga grunder, så att man kan bli lite arg av rätt orsaker...?
 
- Det är tur att vi är olika...

173
Musik / Bellman, Carl Michael (1740-1795)
« skrivet: 2005-04-27, 22:26 »
Jo, Peter, det har åtminstone jag förstått hela tiden. Men det var ju ett utsökt tillfälle att lära ut vad begreppet anförlust egentligen innebär.

174
Musik / Bellman, Carl Michael (1740-1795)
« skrivet: 2005-04-27, 15:37 »
Men det är ju inte anförlust. Anor räknas ju  bakåt och avser förfäder (på exempelvis en antavla). Ättlingar räknas ju framåt (på exempelvis en stamtavla). Om det inte finns några ättlingar, finns det väl ett antal begrepp för det; släkten/ätten är utdöd, utslocknad, utgången på svärd- resp. spinnsidan, personen saknar avkomlingar, ?, ? etc.
 
Men just anförlust är ju det vedertagna begreppet för fenomenet att samma person(er) förekommer flera gånger på en persons antavla, d.v.s. att antalet verkliga personer blir färre än antalet teoretiska anor. Detta blir ju följden av giftermål mellan släktingar.
 
Men det har väl hänt att man på skämt har talat om anförlust, när man råkat ut för det som väl alla (?) släktforskare råkar ut för någon gång; att anor man utforskade i början av släktforskandet, vid närmare kontroll visar sig inte hålla streck, med påföljd att man måste stryka ett antal anor från antavlan , och börja om med dessa linjer; alltså anförlust i högst bokstavlig (men felaktig) bemärkelse...
 
Men anförlust om ättlingar... nää!

175
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-05-28
« skrivet: 2005-04-27, 14:17 »
Varför får jag när jag ska skicka ett inlägg upplysningen: Formateringsfel: Särskilda tecknet tom mängd finns ej, när just detta tecken finns med bland specialtecknen under formatering?

176
Musik / Bellman, Carl Michael (1740-1795)
« skrivet: 2005-04-26, 23:43 »
En totalt anförlust ? Du menar säkert en total anförlust. Men vad innebär det? Kan man överhuvudtaget tala om en total anförlust (jag är mycket skeptisk till detta), torde det i så fall förutsätta att föräldrarna är syskon.

177
Oäkta eller inte.... / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-23
« skrivet: 2005-04-22, 14:23 »
Nedanstående text har jag saxat från ett av mina inlägg (under Östergötland: Socknar: Mjölby), dock med några ändringar/omarbetningar, så det är inte exakt samma inlägg. Eftersom det är en fråga av principiell och begreppslig art, tyckte jag att den egentligen borde ställas i ett annat sammanhang än som dolt under socknar:
 
Om någon sägs vara född inom äktenskapet, borde väl detta uttryck förutsätta att föräldrarna är gifta med varandra, d.v.s. att barnet är deras gemensamma? I annat fall är väl barnet att betrakta som i högsta grad utomäktenskapligt? I och för sig kan ju barnet officiellt och på papperet vara registrerat som inomäktenskapligt; och den s.k. fadern kan ju vara ovetande, eller har accepterat situationen (och därmed också barnet). Men om man nu känner till hur det egentligen förhåller sig, hur ska man då objektivt (jag talar nu inte om juridik, myndighetsutövning eller normalt socialt umgänge, utan rent definitionsmässigt/begreppsmässigt) förhålla sig till frågan om inomäktenskapligt/utomäktenskapligt?
 
Vi kan ju i frågan väga in den juridiska möjlighet som finns/fanns för en utpekad fader att väcka talan i saken. Vinner denna talan domstolens gehör, förlorar ju barnet sin äktenskapliga status/börd, och anses som fött utom äktenskapet.  
 
Analogt med detta borde man komma till slutsaten att om det kan bevisas (eller om det på annat sätt framkommer), att fadern är en annan än moderns make, kan väl knappast barnet anses som fött inom äktenskapet. Om någon av föräldrarna (eller båda...) vid tillfället är gift med någon annan (några andra), har väl i princip inte så mycket med saken att göra. Däremot kan det ju självfallet bli en väldig röra och ett fruktansvärt rabalder i praktiken.

178
Övrigt / Ferlin, Frö?ding, Lagerlöf och Bergman är släkt
« skrivet: 2005-04-18, 21:57 »
Det är dessutom sedan länge känt att Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding och Nils Ferlin är släkt med Erik Gustaf Geijer och Esaias Tegner. Men det måste vara på en annan linje än ovanstående. Jag har för mig att bl.a. släkten Branzell är en förmedlande länk.

179
Förnamn - V W / Viar
« skrivet: 2005-04-13, 22:14 »
Kan inte Viar vara en lokal allmogeform av Vidar?

180
Kan det bli annat än flyttkarusell och kaos, när regeringen har fått stora snurren. Finns det inte något riktigt tivoli, dit vi kan omplacera regeringen (varför inte på Gotland...), så att den verkligen kan utnyttja sin kapacitet på rätt område...

181
Amerikanernas middle name är bara ett förnamn som inte är tilltalsnamn. Det är definitivt inte något efternamn, även om det mycket väl (och är det ofta) kan vara identiskt med ett befintligt och känt släktnamn. Det kan vara moderns flicknamn, men behöver inte alls vara det, utan kan i princip vara vilket namn som helst. I de fall det är fråga om moderns flicknamn, bär vanligen endast en av sönerna (för det är ofta en son) detta namn. Vissa amerikanska familjer har traditionen att den andre sonen får moderns flicknamn som middle name, dvs han får morfaderns förnamn (first namne) och dennes släktnamn som andranamn (middle name). Den äldste sonen får nämligen påfallande ofta faderns fullständiga namn (förnamn, andranamn och släktnamn) åtföljt av jr (=junior), eller III, IV, V etc., beroende på hur långt man har kommit i successionen.  
 
Ett exempel på detta är familjen Kennedy, där presidentfadern hette Joseph P(atrick) Kennedy, och hans båda äldsta söner hette Joseph P(atrick) Kennedy jr (kallad Joe) och John F(itzgerald) Kennedy (presidenten, kallad Jack). Morfadern hette nämligen John F(rancis) Fitzgerald, allmänt kallad Honey Fitz. Även den tredje brodern fick faktiskt en släng av sleven även han, eftersom han fick namnet Robert F(rancis) Kennedy (kallad Bob eller Bobby). Presidentens äldste son, den i en flygolycka förolyckade tidningsmannen, fick namnet John F(itzgerald) Kennedy jr, och dennes yngre bror, som dog som mycket liten, namnet Patrick B(ouvier) Kennedy. Och Bovier var ju Jacqueline Kennedy-Onassis flicknamn.

182
Förnamn - I / Israel
« skrivet: 2005-03-29, 22:42 »
Mycket få (om ens några) gammaltestamentliga namn före 1800-talets mitt? Nja, jag vet just inte det. Namn som Abraham, Isak, Simon, Samuel och David har ju sedan medeltiden varit relativt frekventa som svenska allmogenamn, för att inte tala om Jonas, Jakob och Daniel. På kvinnosidan har ju inte det gammaltestamentliga inslaget varit lika påtagligt (där har i stället helgon- resp. martyrnamnen dominerat), men icke så sällan kan man träffa på systrar med namnen Sara och Rebecka (även i min egen släkt), och av dessa var ju f.ö. Sara ett av de vanligaste kvinnonamnen överhuvudtaget.  
 
Dock finns ju stora regionala skillnader. I vissa områden kan ett fåtal gammaltestamentliga namn mer eller mindre dominera namnskicket (det kunde t.o.m röra sig om namn som Aron, Ruben, Salomon eller Mikael), medan de i andra är mycket sällsynta. Ibland kan denna gräns t.o.m. gå mellan två grannsocknar.
 
Som exempel kan jag ju ta den s.k. Fjärsbo-släkten från Kättilstads socken i Södra Östergötland (vars intressanta namnskick jag har studerat, och som jag har skrivit en del om under Östergötland: Socknar: Kättilstad). Inom denna släkt förblir namnen Zachris, Israel och Simon såväl karaktäristiska som frekventa namn, och återfinns i generation efter generation från 1600-talet fram till mitten av 1800-talet, då namnskicket i likhet med övriga Sverige nivelleras och blir mera normalt. I släkten förekommmer visserligen också namn som Petter/Per, Johan och Lars, men dessa i huvudsak nytestamentligt baserade namn, var ju relativt vanliga namn i Sverige överhuvudtaget.
 
Även på kvinnosidan förekommer i Fjärsbo-släkten ett relativt ovanligt namn, nämligen Regina. Även Regina bevarades som populärt arvnamn inom släkten fram till 1800-talets mitt, och det fanns med några få undantag en Regina i varje syskonskara. Regina är ju dock inte bibliskt utan latin för drottning.
 
I några av Kättilstads grannsocknar är däremot dessa namn sällsynta.

183
Näringsliv / Bergström, Paul U
« skrivet: 2005-03-26, 17:55 »
Paul U. Bergströms sonson var (eller är?? jag vet inte om han lever idag) den s.k. Sirius-miljonären Owe Bergström. Han bodde i Uppsala och använde en stor del av sin förmögenhet till att försöka göra ett storlag av hemmalaget Sirius (detta lag förekom ju både i bandy och fotboll, men jag har för mig att det var fotbollen det var fråga om). Detta borde ha varit på 1970-talet och/eller början av 1980-talet.

184
Hammar / Hammar
« skrivet: 2005-03-24, 18:42 »
Hej Micael!
 
Hammars socken ligger i Närke, men gränsar i söder till Östergötland (huvudsakligen då Västra Ny socken).
 
Texterna ser ut att lyda som följer:
1) bet[alning]. för mottagande af barnh[us].barn.
2) 17/8 77 bet. för ansökan att få nötja fotog?n

185
Andreas, är du riktigt säker på att du vill att anbytarvärden ändrar användarnamnet till Andeas Karlsson? Jag är emellertid inte helt säker på att du vill det, och skulle inte tillråda ett sådant byte. Däremot kan ju anbytarvärden kanske ändra det till Andreas Karlsson ...
 
(Sedan kan han ju ta bort detta inlägg om någon timme, eller så...)

186
Garbo, Greta (1905-1990) / Garbo, Greta (1905-1990)
« skrivet: 2005-03-23, 15:30 »
...och vicevärden är en dvärg

187
Tillägg till föreg. inlägg: Vi behöver ju inte ha någon rättning i ledet - mentalitet, och inskränka friheten för alla, bara för att några få missköter sig. Klass- eller lagbestraffningar skapar ju oftast dålig stämning, och bör undvikas. Grundregeln bör ju vara att var och en tar ansvar (liksom bestraffningar) för sina egna handlingar.

188
Korrigering: När jag läser mitt senaste inlägg (onsdag den 16 mars 2005 kl. 16.18), märker jag att det har en slagsida: Man kan ju få intrycket att jag anser att det överhuvudtaget inte ska finnas någon censur i Anbytarforum, utan att alla (läs: alla) inlägg, hur vidriga de än är, ska stå kvar ograverade.  
 
Det anser jag naturligtvis inte. Självfallet ska anbytarvärden plocka bort sådana inlägg som klart går över gränsen beträffande normal hänsyn till andra människor, t.ex. svordomar (om de inte mycket tydligt är satta inom citationstecken och/eller är väsentliga i sammanhanget) och annat grovt eller ovårdat språk, personliga påhopp, smädelser, hån, glåpord, grova anklagelser, och annat som kan anses sårande. I synnerhet gäller ju detta om de kan anses vara avsedda som personligt menade, och inte enbart relaterade till resp. diskussion. Men detta tillhör ju vanlig normal anständighet och umgängeston. Det skulle väl egentligen inte behöva sägas, men...
 
Däremot bör ju alla åsikter få framföras, under förutsättning att man följer reglerna, liksom alla ämnesområden. Där behöver vi inte ha någon förmyndare.

189
Schönbeck / Schönbeck
« skrivet: 2005-03-17, 13:44 »
En av gamla Genealogiska Föreningens eldsjälar hette Carl Gerhard Schönbeck. Han måste rimligen ha efterlämnat släktanteckningar och -handlingar. Kan inte detta finnas hos GF?

190
Ljung / Ljung C:1, GID 334.14.106200
« skrivet: 2005-03-16, 23:23 »
Hej Britt!
 
Ja, det var verkligen ingen lätt nöt att knäcka, och jag är inte säker på att jag har löst problemet. Jag har tittat på olika alternativ, och jämfört dem med gårdar/platser som på kartan ligger i närheten av övriga platser som nämns.  
 
Jag har därvid kommit fram till att det troligaste alternativet är att det står ...Sven Anderssons och dess hust. Kerstin Nilsdrs b. i Skarp(e?)ås, alltså dagens Skarpåsen, som ju ligger i närheten av såväl Släta, Säby, Råby som Flistorpet. I så fall är den nedåtböjda bokstaven, som går ihop med s:et i Lars (raden under) vara ett p, och det som ser ut som en bokstav med stapel uppåt (näst sist) vara ett å, där ringen råkat bli ett streck som sammanskrivits med bokstavens a-liknande del.
 
Det finns dock några alternativ, men jag finner inte dem särskilt troliga: det ena är Stavgården eller möjligen Starrgården (den förstnämnda har jag överhuvudtaget inte hört talas om i denna trakt, och den senare tycker jag mig ha hört, men hittar den inte på kartan). Denna tolkning förutsätter dock att g:t och å:t måste ha bytt plats, vilket förefaller mindre troligt.  
 
Det andra alternativet är Stagstorp/Stackstorp/Staxtorp (flera stavningsalternativ finns, även på nutida kartor), en gård som ligger vid Norrbysjön, inte så långt från de övriga platserna, som nämns. Problemet med denna tolnking är att det i så fall verkar bli en bokstav för mycket före den nedåtböjda, vilken i så fall måste vara ett g eller ett x. Alternativet förutsätter också att namnet är förkortat, och har en punkt efter t i -torp.
 
Tittar jag på dessa alternativ sammantaget, finner jag dock det första, Skarpås(en), som det mest troliga. Eller kan det möjligen finnas ett fjärde alternativ? Iså fall torde det vara ett ortnamn, som inte längre existerar, och överhuvudtaget inte finns med på moderna kartor.
 
Jag kan ju också tillägga att Anders Jonssons hust. Elsa i Släta, som är ett av dopvittnena, är en ana till mig.

191
Politik / Offentlig verksamhet / Geijer, Lennart (1909-1999)
« skrivet: 2005-03-16, 19:47 »
Är det en nyutkommen biografi över Lennart Geijer som du syftar på? Annars har vi ju en tämligen omfångsrik och innehållsrik släktbok över familjen Geijer, skriven av just Lennart Geijer. Men den är ju äldre och kom väl ut, vad jag vill minnas, på 1960- eller 1970-talet.

192
Och att stänga gamla diskussioner har dessutom den negativa sidan att man inte längre kan tillföra konstruktiv och kompletterande information till dem. Alla gamla diskussioner är ju inte per definition en gång för alla slutbehandlade och obsoleta, och långt ifrån alla har ju (lyckligtvis) urartat. Vad säger att ny information i gamla inlägg nödvändigtvis måste vara av negativt slag?
 
Man kan ju aldrig gardera sig för mindre konstruktiva inlägg (jag bemödade mig faktiskt att uttrycka mig så försiktigt som möjligt...). Det är helt enkelt priset man får betala för ett fritt och öppet informationssamhälle, där ordet är fritt-policyn är en omistlig betåndsdel. Alternativet; att i förebyggande syfte bygga murar och införa förbud och censur, riskerar bara att skapa nya och värre problem, som åsiktsdiskriminering, opportunism, smilfinkeri, elitism och rättänkande klickbildningar.  
 
Även om jag då och då brukar bli hårt ansatt i vissa diskussioner (i synnerhet i Ordet är fritt; kanske för att jag ibland vågar sätta fram hakan, och vägrar att vara opportunistisk och politiskt korrekt, jag vet inte...) tvekar jag inte en sekund att till varje pris slå ett slag för det fria ordet: Jag tar tusen  gånger hellre enstaka... (ja, nu är vi där igen, hur ska vi uttrycka det... jo!)  :s och  :s då och då återkommande infall och utfall, än risken att hamna i ett stelt, slutet och toppstyrt storebrorssamhälle (oavsett vem som är storebror).

193
Ja, nu börjar det likna någonting, Svante! Första steget till självinsikt är medvetandet om att man själv måste kunna dömas med samma måttstock, som man dömer andra med. Men Svante, vilka av mina övertramp syftar du på? Visst, har jag gjort sådana under årens lopp (de flesta har jag väl också bett om ursäkt för, eller?), men du kanske kan precisera dig lite?  
 
Jag vet ju att du sitter och lusläser mängder av urgamla inlägg, och det är ju på intet sätt fel att grundligt gå igenom hela diskussioner för att få en helhetsbild av dem, i stället för att (som somliga gör) bara orka läsa den del av diskussionerna som förts det senaste dygnet, och inte ta reda på grunden för resp. diskussioner, men ändå kasta sig rakt in i dem...  
 
Men om du absolut måste leta upp gamla inlägg och använda dem mot personerna som skrivit dem (även om jag svårt att förstå poängen med det; jag kommer osökt att tänka på fraser som allt du säger kan användas mot dig... och liknande), borde det rimligen finnas någon sorts preskriptionstid på detta. Att svara för inlägg som är mera än tre-fyra år gamla, måste betraktas som orimligt. Vi förändras ju ständigt, och möter såväl nya intryck som frågeställningar och fakta, och omprövar då och då tidigare intagna positioner. Jag står t.ex. idag inte för alla åsikter jag hade och alla uttalanden jag gjorde för kanske 10-15 år sedan, gör du?  Naturligtvis har jag i det förflutna flera gånger skrivit lite oövertänkta inlägg, som jag senare ångrat (det har kanske de flesta gjort...), men jag tycker att det vore lika fel, att såväl själv bli ställd mot väggen, som att ställa någon annan där, för ett 5-10 år gammalt inlägg.
 
Om det fortfarande är den 5 år gamla Rydeberg-diskussionen du syftar på, så var min avsikt  att inte gå in på några skvaller- eller skandalskriverier (detta framgår mycket tydligt i inläggen), med hänsyn till Rydebergs anhöriga. Men jag ville ju å andra sidan inte heller inte att någon skulle kasta bort dyrbar tid med att forska i släktförhållanden, som sannolikt var helt felaktiga. Därför skrev jag som jag gjorde. Den saken står jag fortfarande för, till hundra procent.  
 
Att det senare ändå blev en del av det som somliga kanske skulle betckna som s.k. skandalskriverier kan jag ensam knappast ta på mig. Jag försökte faktiskt undvika detta... Men med facit på hand var detta trots allt bättre, än om något hade ödslat tid på en av allt att döma felaktig antavla.
 
P.S. Nu ser jag att det har kommit en hel rad inlägg efter det senaste jag läst... Tack för stödet, vänner och kollegor. Det värmde! Svante kallar mig ganska säkert Carl-Alfred som hämnd för att jag kallade honom Julius i några inlägg under andra rubriker. Men är det egentligen något fel på att använda någons efternamn? Det var ju faktiskt det normala för inte så många decennier sedan...

194
Nu får du ju faktiskt lägga av med dessa dumheter!
 
Du skäller på andra för att de skriver sådant som inte har med släktforskning att göra, men vad gör du själv? Du föregår ju liksom inte med särskilt gott exempel, som en klok iakttagare mycket välfunnet uttyckte sig i förra veckan. Handlar till exempel ditt inlägg här ovan om släktforskning, svara mig på det? Om du inte svarar tar jag det som ett nekande. Du har uppenbarligen inte förstått ens ett kommatecken av de sedelärande ordspråk som jag bad dig fundera på förra gången. Och du har uppenbarligen inte lärt dig något av dem, eftersom du fortsätter att skriva som du gör.  
 
Och hur har du mage att föreslå att anbytarvärden ska spärra användarnamn/lösenord för andra (= sabotörerna som fortfarande stavas med ett b), som du  har betett dig. Och ska du tala om personangrepp och mobbingwebb (jfr det där med sten och glashus...)? Är du så blind och i så total avsaknad av såväl självinsikt som självkritik, att du inte inser att du själv är en av dem som värst har ägnat sig åt just mobbing och personangrepp. Ditt grova och oförskämda påhopp på mig (under rubriken: Kändisars anor: Film/Teater: Georg Rydeberg [torsdag den 03 mars 2005 kl. 13.17]) - vilket hela anbytarforum är vittne till - är bland det värsta jag har sett i genren Det är faktiskt inte bara tarvligt och grovt, utan dessutom snudd på årekränkning att offentligt kalla någon rötägg. Jag vet faktiskt inte hur det ligger till rent juridiskt med ärekränkning på nätet, men jag kanske skulle fundera på att ta reda på det...
 
Jag säger inte att du absolut måste sluta skicka inlägg till anbytarforum (man kan inte få allt man skulle önska...), men jag vill helst slippa se alla dina sura kverulantinlägg som inte handlar det minsta om släktforskning...

195
Ralf, vilka medlemmar av Den suveräna Kejserliga Dynastin von Habsburg och Den suveräna Furstliga Dynastin von und zu Liechtenstein bor i Sverige? Menar du t.ex Walburga av Habsburg, gift med greve Archibald Douglas? De lär bo på Ekensholm i Södermanland.

196
Fru / fröken / Fru / fröken
« skrivet: 2005-03-11, 12:09 »
Den förste arbetaren i riksdagen hette von Köhler.

197
- En anbytarvärd skulle också kunna ta bort alla inlägg med bråk och tjafs, Som inte hör hit.  
 
- (!?)
 
- Ja, Julius, i så fall får du i fortsättningen vara väldigt försiktig med att leta upp urgamla inlägg, ta dem ur sitt sammanhang, missförstå dem totalt - för att slutligen komma med tarvliga påhopp på författarna och överösa dem med grova invektiv.  
 
Hur är det; finns det inte några gamla ordspråk, som lyder: Man ska inte kasta sten, när man sitter i glashus och Den som gräver en grop åt andra, faller ofta själv däri. Betänk innebörden av dessa, Julius, även om jag förstår att det kanske kan bli svårt.
 
Och så har vi ju där bibelstället om grandet och bjälken, men det skulle förvåna mig storligen, om du hade hört talas om det.
 
Jag tycker för övrigt att vi har en alldeles utmärkt anbytarvärd, som gör ett fantastiskt arbete. Han verkar då åtminstone inte tappa något fokus, om du sedan gör det har knappast något med anbytarvärden att göra. Och om nu Peter till äventyrs tycker att han behöver förstärkning eller avlösning, tror jag att han klarar den saken alldeles utmärkt själv.
 
För övrigt, Julius, handlade ditt inlägg uteslutande om släktforskning?...

198
Förnamn - G / Gammal
« skrivet: 2005-02-28, 14:09 »
Gammal är arvnamn inom ätten Ehrenkrona, dock i regel inte tilltalsnamn utan ett extranamn, som vanligen placeras sist i namnraden. Orsaken till användandet av detta något ovanliga namn är att till detta är att det finns härstamning från en släkt Gammal.

199
Kyrktagning / Kyrktagning
« skrivet: 2005-02-24, 23:13 »
Alla kvinnor skulle kyrktagas efter att ha fött ett barn, alltså inte bara de som fött oä barn. Kyrktagningen skulle ske en viss stipulerad tid efter födseln, och under denna tid fick hon inte vistas i kyrkan. Det innebär att modern oftast inte var närvarande vid barnets dop. Den kvinna, som i stället bar barnet, gudmodern eller den förnämsta kvinnofaddern, fick därför en hedersposition vid dopet. Hon står inte sällan först bland faddrarna, med tillägget ... bar barnet.

200
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-02-24, 20:27 »
Återigen hej Elias! (Alfred är endast mitt användarnamn här på anbytarforum)
 
Det är fråga om släktnamn, inte tal om annat. Sverige har sedan lång tid tillbaka haft två typer av namnskick, som länge fungerade parallellt med varandra, och även i kombination:  
 
1) Patronymika, som åtminstone från högmedeltiden fram till mitten av 1500-talet var det allmänna och gemensamma för alla samhällsskikt. Vissa grupper kom dock succesivt att (jämsides med bruket av patronymika) börja identifiera sig även på annat sätt, t.ex. genom sköldemärken eller bomärken [se nedan]. Så småningom kom också den ene gruppen efter den andra att skaffa sig släktnamn, d.v.s. man bytte inte till dessa, utan lade till samtidigt som man (åtminstone inledningsvis) förde patronymika [se vidare i det följande}. Men folkflertalet, den s.k. allmogen, som ju inte bara bestod av bönder, utan utgjordes av ett stort antal yrkesgrupper, vilka dock huvudsakligen bodde på landsbygden, och ingick i den s.k. rurala kulturen eller Allmogekulturen. Där höll man fast vid bruket av patronymika fram till den punkt, då det gamla bondesamhället började rämna i sina beståndsdelar, och den urbana kulturen tryckte på mer och mer. Jag talar då om perioden ca 1850-1920, då samhället genomgick genomgripande strukturförändringar, som industrialisering, urbanisering, emigration, väckelse- och folkrörelsernas genombrott och ståndsriksdagens avskaffande. Under den perioden övergick de flsta, efter urbant mönster, till släktnamn, som antingen kunde vara nytagna, eller (vilket var vanligast) det sist burna patronymikonet i stelnad form. I början av 1900-talet påbjöds detta i lag, men som så ofta konfirmerade lagen endast en vid den tiden så gott som fullbordad utveckling. Det var alltså inte lagen som orsakade förändringen i namnskicket, utan snarare tvärtom. Lagar har sällan eller aldrig orsakat genomgripande förändringar i namnskicket, möjligen påskyndat en redan pågående process.
 
2) Släktnamn, som ju ofta hade sitt ursprung i uttolkning av ett sköldemärke eller i ett tillnamn, och var ju ännu ca 1500 relativt ovanliga, åtminstone i dagligt tal. Adeln var egentligen den grupp som först kan sägas mera allmänt ha tillägnat sig släktnamn, men vi får samtidigt hålla i minnet, att det adliga bruket att benämnas vid sina ättenamn inte slog igenom förrän på 1500-talet, och att adelsmännen (och -kvinnorna) jämsides med dessa i regel behöll patronymika fram till mitten/slutet av 1600-talet. Och bruket av släktnamn/ättenamn för adeln kodiferades i lag först genom Riddarhusförordningarna på 1620-talet, alltså återigen: lagen kom endast att konfirmera en i stor sett fullbordad utveckling. Prästernas släktnamn har ofta sitt ursprung i latinisering av hemorten, -byn eller -gården, och byttes till en början ut av varje generation i familjer mede prästerlig tradition. Så småningom, kanske efter ca 1650, fick också dessa namn karaktär av släktnamn genom att man man i utpräglade prästsläkter behöll faderns latiniserade namn i stället för att bilda ett nytt efter sin egen födelse- eller hemort. Men även här behöll man, jämsides med släktnamnen, länge patronymika, men i latiniserad form. Andra grupper, som borgare och ofrälse ståndspersoner, som t.ex. bruksägare, ämbetsmän och fogdar började under 1600-talet, efter adliga förebilder, skaffa sig släktnamn, i början ofta enstaviga och enledade, ofta med naturnamn, som Berg, Skog eller Lund. Från ca början av 1700-talet blev de i regel tvåledade, där ena leden (vanligen den första) ofta antogs efter födelseorten, -byn eller -gården (som lite tidigare hos prästerna)
 
Lagstiftning om en företeelse/ett bruk är i de allra flesta fall en juridisk reglering eller en konfirmation av en företeelse som redan finns, och icke sällan funnits under lång tid. Endast i mycket sällsynta fall är företeelser en följd av lagstiftning. Att tro det motsatta är att såväl överskatta juridikens och juristernas betydelse som att underskatta människans uppfinningsförmåga och kreativitet.
 
Vi kan ju ställa upp det så här: Lagstiftningen kom ju in på ett relativt sent skede i mänsklighetens historia, då de flesta mänskliga aktiviteter redan hunnit formas och konsolideras. På samlar- jägar- och fiskarstadierna fanns knappast något behov av lagstiftning. Men genom att samhällena blev mer och mer komplicerade, och de landområden som styrdes av en härskare blev större, kom kom successivt behovet för makthavare och administrarörer genom att försöka kodifiera relationer och transaktioner människor eller i lag- och regelsystem.
 
Och: En företeelse eller ett bruk är ju förutsättningen för att en lag ska finnas till. Det är ju inte tvärtom: En lag är ju inte förutsättningen för en företeelse eller ett bruk. Den senare finns i regel ändå.
 
Land skall med lag byggas, lyder ju kung Carl XV:s stolta valspråk. Och ett land behöver ju lagar och förordningar för att relationer mellan människor ska kunna fungera, och att ingen överträder gränser, så att andra skadas eller lider men. Men handen på hjärtat; det är ju egentligen aldrig lagarna i sig, som har byggt något. I stället har de ju oftast kommit efteråt och dragit gränser i sådant som redan byggts, eller åtminstone varit på väg att byggas.

201
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-02-22, 15:42 »
Hej Elias!
 
Nej, eftersom namnskicket inte var reglerat i lag före denna tid, om vi bortser ifrån adliga namn. Men att något inte är lagreglerat, innebär ju inte att det inte finns, eller hur? Man skulle nog kunna räkna upp ganska många företeelser, som är mycket gamla, men som (ännu idag) ändå inte nämns i någon lagtext.
 
Visst, variationerna kunde bli många, i synnerhet under den för namnskicket omvälvande perioden ca 1860-1920, då många antingen förvandlade sina patronymika till släktnamn (slutet av denna process påskyndad av myndigheterna genom lagstiftning), alternativt antog nya släktnamn. I min morfars syskonkrets (födda på 1880- och 1890-talen), antog de två äldsta patronymika (faderns förnamn + son): Fransson, Franzon, medan de yngre tog faderns efternamn (som ju i sig från början var ett patronymikon): Jakobsson, Jacobson.
 
Varianterna kunde ju i själva verket bli ännu flera, i synnerhet under sagda övergångstid, som råkade i tid sammanfalla med stavningsreformer och namnpurism. Man skulle ju kunna tänka sig en (fiktiv) person Carl Gustaf Pettersson Wahlbom, som har barn med namnen Carlsson, Carlson, Karlsson, Karlson, Gustafsson, Gustafson, Gustavsson, Gustavson, Pettersson, Petterson, Petersson, Peterson, Wahlbom, Walbom, Vahlbom, Valbom, Wahlbohm, Walbohm, Vahlbohm, Valbohm. Och då har jag ju inte nämnt varianterna på -dotter...

202
Gertrud, jag tror inte riktigt att du har förstått vad diskussionen handlar om. Jag har semestrat på Gotland många gånger, jag hoppas att det blir flera, och jag har alltid trivts utomordentligt, såväl med gotlänningarna som med själva ön.  
 
Men det är inte det som den här diskussionen handlar om. Som jag tidigare har anfört, handlar frågan inte om stockholmare, norrlänningar eller ens gotlänningar. Frågan handlar om att behålla ett RAÄ, som klarar av att fullgöra de uppgifter hela svenska folket, var i landet man än bor har rätt att ställa på verksamheten. Det handlar om att den expertkompetens man under många år har byggt upp inom RAÄ men ens skulle gå förlorad. Det handlar om att mångåriga investeringar över en natt skulle bytas ut mot dåliga provisorier. Och det handlar om att vi skulle få ett så förkrympt och uddlöst RAÄ, att det inte som tidigare skulle kunna fullgöra sina skyldigheter och uppgifter inom historia och kulturminnesvård. Det är nämligen detta som är RAÄ främsta uppgifter - inte att ge arbetstillfällen åt dem som blivit arbetslösa genom vansinniga och ogenomtänkta regeringsbeslut.  
 
Låt oss vända på resonemanget: Vi tänker oss att RAÄ i Stockholm ska läggas ner (en tanke som väl inte är så långsökt...}, och de för att de ansällda ska kunna beredas nya arbeten (det är faktiskt snäppet bättre än det aktuella förslaget, där ju ingen verkar på minsta sätt ha tänkt på /brytt sig om framtiden för de många som nu blir arbetslösa på ämbetet), flyttar man ett större turisthotell - från Gotland till huvudstaden. I premisserna ingår också att man inte har tänkt sig att någon av de gamla anställda på hotellet flyttar med.
 
Naturligtvis skulle resultalet bli bedrövligt. Ingen av de f.d. RAÄ-anställda har ju någon som helst kompetens inom hotell- och turistnäringen Många av dem är experter på sina speciella sakområden, men man kan ju inte flytta över dem till andra områden och utgå ifrån att de pang bom som av ett trollslag(skulle månne Tingeling varit där och svängt med trollspöet??) plötsligt skulle vara virituoser där också. Några av dem skulle kanske hjälpligt kunna bädda sängar och laga lite frukostmat, men långtifrån lika bra som den tidigare personalen, som hade mångårig erfarenhet och i vissa fall specialutbildning. Servicen skulle med ens bli katastrofalt mycket sämre, eftersom kompetens på området skulle saknas. Detta skulle naturligtvis de flesta hotellgäster och turister märka, och de skulle nog bli färre och färre... Hotellet ifråga kanske inte skulle bli särskilt långlivat...  
 
Dessutom skulle ett stort antal människor på Gotland gå utan arbete, men det är ju Gotland, så vem bryr sig...? (Obs att jag fortfarande vänder på resonemanget, och attdet alltså är Stockholm jag talar om)
 
För att göra det hela ännu tydligare: låt oss vända perspektivet helt och hållet: RAÄ läggs ner, men man flyttar P 18 till Stockholm, för att i första hand bereda RAÄ-personalen arbete. Fortfarande gäller att huvuddelen av P 18:s befintliga personal inte kan flytta med (för då blir det ju inga nya jobb), utan RAÄ:s personal ska på några veckor eller månader snabbutbildas till officerare inom pansarvapenslaget; från överste till överfurir och kanslipersonal... Och detta oavsett om de tidigare varit malajer, frikallade eller vapenvägrare... Och erfarna, kunniga, officerare med många tjänsteår och oerhörd erfarenhet, bli plötsligt satta på bar backe som arbetslösa. Decennier av mänsklig erfarenhet och tekniska/materiella investeringar lämpas i havet alternativt slängs på sophögen.  
 
Ja, visst låter det hela såväl absurt, horribelt som hårresande. - Ja, som ett enda stort skämt. Men den horribla och hårresande sanningen är ju att det inte är något skämt. Dt är ju nämligen detta regeringen föreslår. För det är ju precis dessa konsekvenser det föreliggande omlokaliserinsförslaget får. RAÄ kräver utbildad, kvalificerad och erfaren personal för att sköta sin verksamhet, precis som ett regemente gör. Där finns ingen principiell skillnad.  
 
Man kan ju inte jämföra kompetens mot kompetens, utbildning mot utbildning och erfarenhet mot erfarenhet - och säga att det spelar ingen roll, det är ändå samma sak - om det är fråga om helt olika verksamheter. Man kan vara expert - ja, den bästa i landet - på ett mycket snävt område, som man kanske har specialutbildning på, men fullständigt rudis på de flesta andra områden. Flera av våra främsta idrottsmän genom tiderna (jag nämner inga namn) är exempel på detta. De var suveräna, ja världsbäst inom ett område, men...  
 
Nej, Gertrud, Gotland är och förblir fantastiskt. Men Gotland blir inte mera fantstiskt av att man reducerar frågan om ett vara eller inte vara för en av landets viktigaste kulturinstitutioner till en lokaliseringsfråga.

203
00 - Skilsmässa / Två skilsmässor? Hur hitta namnlös moder?
« skrivet: 2005-02-18, 13:55 »
Hej Petra!
 
Även om det inte finns någon husförhörslängd, borde det finnas en mantalslängd. I den borde framgå om Anders Ljungberg var gift eller inte 1791 (och 1794). Var han gift, kan man nog utgå ifrån att det var med modern till barnen. Var han inte gift, skulle det kunna finnas ett mål (eller två?) angående saken i domboken. Börja med att att titta i saköreslängden (Vanligen längst bak för varje tingstillfälle). Även en eventuell första skilsmässa (trots att den väl förefaller mindre trolig) borde finnas med i domboken.
 
Men har du gått igenom vigsellängden för åren före 1791 (8-10 år före är nog bäst, om man ska vara på den säkra sidan)? Finns ingen vigsel där, kan kanske bruden (modern) vara från en annan socken, och det var ju vanligen i brudens hemförsamling som vigseln skedde. Ta stickprov i grannförsamlingarnas vigsellängder för lämpliga år. En annan orsak till att vigseln inte finns där, skulle kunna vara att familjen är nyinflyttad, och har gift sig på den tidigare hemorten. Har du kontrollerat om det finns en flyttningslängd?
 
Det slog mig efter att ha gjort originalinlägget, att Anders Ljungbergs namn ju inte behöver stå med i dödboken, om hans hustru dör. Vid den här tiden behöll ju kvinnor fortfarande i regel sitt eget namn livet igenom, och bytte inte till makens. Detta senare bruk, som ju många felaktligen tror är uråldrigt, började ju först vid denna tid vinna insteg, och hade inte slagit igenom fullt förrän vid 1800-talets mitt. Och eftersom du i detta fall inte känner moderns namn, kan du ju inte vara helt säker på att hon ändå inte finns i dödboken (under eget namn, alltså).

204
Bononius / Bononius
« skrivet: 2005-02-16, 21:47 »
Hej Ketty!
 
De kända barnen, åtta eller möjligen sju till antalet, är som följer. Det kan ju ha funnits ytterligare barn, som dött tidigt. Åldersordningen är uppskattad, men man vet säkert att Edvard var född i det första giftet (med Margareta Evertsdotter) och Adolf och Gustaf i det andra (med Anna Eriksdotter). Mycket talar för att alla utom de båda sistnämnda är födda i det första giftet.  
 
Edvard Philipsson 1620-1686, 1657 adlad Ehrensteen, hovkansler, kungl råd
Erik Philipsson, stupad 1656 i Polen, krigare, gift men barnlös
Margareta Philipsdotter 162(4)-1706, g 1:o m befalln.man Lars Andersson på Ankarsrum, 2:o m kh Petrus Arenander  
Helena Philipsdotter död 1671??, g m ryttmästaren Johan Axelsson Bohm på Trästad, Blackstads sn
Sigrid Philipsdotter död 1687?, g m fogden Olof Månsson på Ytterbo, Locknevi sn
?Olof Philipsson, ej personligen belagd, men ska ha haft sonen Bonde Olofsson*  
Adolf Philipsson, 163(7)-1680, rådman och befallningsman i Landskrona
Gustaf Philipsson 1639-1677 (stupad vid Vä), 1674 adlad Ehrensteen, överstelöjtnant, ogift
 
* Bonde Olofsson säges ha efterträtt sin farbror Adolf Philipsson som befallningsman i Landskrona 1680, men påstås ha dött i oroligheter där, eventuellt relaterade till snapphanekrigen. Det är dock möjligt att det har skett ett missförstånd, och att det istället för farbror ska vara morbror. Den ovan nämnda Sigrid Philipsson och hennes make Olof Månsson har nämligen, bland många barn, en son Bonde Olofsson. Det låter ju inte otroligt att det är denne som avses; i synnerhet som någon Olof Philipsson inte är personligen belagd.

205
I så fall ett uppenbart självmål, som på sikt (dock inte som isolerad företeelse; men det är ingen risk; - det förefaller ju hagla självmål just nu...) kan få regeringslaget att sjunka i den nationella serien inför de kommande säsongerna - frågan är om ens en ny lagkapten kan rädda laget kvar...
 
Och även i VM-sammanhang lär väl Sveriges odds sjunka efter det här självmålet. Många av våra konkurrentländer satsar ju på ett helt annat sätt på det egna försvaret, och täcker faktiskt upp ordentligt framför det egna målet. Ska inte Sverige flyttas ner till B-serien torde ett drastiskt taktikbyte vara av nöden. Fortsätter den här utvecklingen, kommer vi att inför nästa VM inte ha några proffs kvar. Och med ett rent amatörlag lär vi ente ens kunna hävda oss ens bland våra nordiska grannländer. På sin höjd skulle vi kunna slå några enstaka bananrepubliker - och slutspel - ja, det kan vi totalt glömma!

206
En del av mitt förra inlägg kom inte med: Sista stycket: Efter extremt illa skött. ska det stå: Det framstår ju som allt klarare ju mera som nystas upp i denna härva.

207
Men man snabbbehandlade ju saken, och brydde sig uppenbarligen inte om att ta reda på fakta i frågan. Och av allt att döma glömde man (struntade i?) att ta in några sakkunninga (då menar jag sakkunninga på sakområdet, inte på byråkrati, myndighetsutövning och omlokaliseringar), som hade kunnat ge erfordliga upplysningar om saken. Hade man från början fått hela situationen klar för sig, tror jag uppriktigt sagt att ärendet aldrig gått så här långt...
 
Även om man aldrig kan vara riktigt säker på det heller. Någonstans i bakgrunden tycker jag mig ana det som byråkrater och teknokrater då och då halvkvädet (men aldrig fullt utsagt) (och dessutom gravt felaktigt, det är ju endast en oinitierad, ensidig och subjektiv synvinkel) brukar antyda: Det här är ju kultursektorn, något som egentligen inte behövs, så egentligen kan man ju dra in/ avskaffa alltihopa, och på så sätt spara pengar...., men det ska vi ju inte basunera ut på gatopr och torg, det kan så lätt missförstås.(Det sistnämnda citatet var ju Gunnar Strängs, men sagt i ett helt annat sammanhang)
 
Det hela är som sagt mycket märkligt, och hela behandlingen är extremt illa skött. ju mera som nystas upp i denna härva. Den slutsaten måste man ju komma till, vilken ståndpunkt man än har i själva omlokaliseringsfrågan.

208
Instämmer helt! Och varför ska en grupp självutnämnda bessevissrar (= politiker, vår nya adel) hela tiden klampa in på områden de inte behärskar, och fatta förödande beslut som inte drabbar dem själva, men däremot tusentals andra, som inte blir tillfrågade eller ens informerade i förväg. Och detta utan att ta reda på nödvändiga fakta i frågan, och utan att rådgöra och diskutera med dem som faktiskt har sakkunskap och behärskar sakområdena.  
 
Men det är ju klart, varför skulle de egentligen sänka sig så lågt, och behöva beblanda sig med den sortens människor, när det är så mycket behändigare att göra upp alla viktiga frågor med likasinnade (= andra politiker) över en god femrättermiddag och några glas vin på Grand Hotel, Riche, Operakällaren eller varför inte Gutekällaren eller Hotel Snäck? Och utan att populasen kan lägga sig i. Nej, dem behöver man bara vart fjärde år, och har ens mandattid gått ut, så behöver man dem inte ens då...
 
Nej, i den här affären (får man nog börja kalla den...) är det inte fråga om Stockholmare, Gotlänningar eller Norrlänningar. Det är inte ens fråga om land eller stad. Skiljelinjen går mellan dem som har lite sunt förnuft och vilja att lyssna på sakkunskap och glasklara sakargument, och (å andra sidan) dem som redan från början dogmatiskt låst fast sig vid en rent politisk bedömning, och tjurskalligt vägrar att ge det minsta avkall på den politiska prestigen, trots att alla sakargument pekar åt andra hållet.  
 
Vad är det som händer med människor som blir politiker? Och i synnerhet vad är det som händer, när de får lite makt?

209
Men om man nu till varje pris tycker att man måste ge någon sorts belöning till Thage G. Peterson, jag menar för lång och trogen tjänst...; kan man inte resa en kolossalstaty av Peterson i stället, förslagsvis i gotländsk kalksten eller sandsten? Det skulle ju dessutom kunna ge massor av nya arbetstillfällen inom stenindustrin. Och det kan komma att behövas. Jag menar, nästa år, eller så, blir det kanske en hel del nya arbetslösa i Stockholm, och flera av dem bor ju faktiskt redan på Gotland, åtminstone på somrarna. Och de har ju erfarenhet av att hugga i sten... Och då kunde man ju faktiskt behålla RAÄ där det ligger, eftersom det där med flytt tydligen inte var någon särskilt övertänkt id?. Jag menar: det där med statyer var ju en vanlig form av belöning hos de gamla grekerna och de gamla romarna, varför skulle vi visa oss sämre? Nej, just det... Man kunde ju sätta upp den på Stortorget i Visby, t.ex. utanför Systembolaget. Jag menar: däromkring finns det ju så många gamla ruiner ändå.  
 
Eller kanske ännu bättre: Sätt upp den nere vid havet, så att den kunde beskådas både till lands och till sjöss. Då kunde Visby ju få ytterligare en attraktion, som kunde ge turister till ön, såväl från fastlandet som från utlandet. Och ökad turism ger ju ännu flera arbetstillfällen. Och borde man då inte välja ut en plats med absolut bästa tänkbara utsikt, t.ex. i närheten av Gotlands sydspets, vid stranden på Sudret, där statyn skulle kunna ibeskådas i profil från båda hållen... Men vänta ett tag... den finns ju redan...!
 
ajö

210
När vi nu får reda på verkligheten bakom alla vackra ord, fagra löften, dimridåer och politisk illusionism (bondfångeri), så känner man sig faktiskt lite lurad, bortfintad och desillusionerad.  
 
När man faktiskt trodde att vi hade folkstyre och demokrati och att det mesta ändå gick någorlunda just till, även om vi inte gillade allt som bestämdes (nej, ganska lite, om sanningen ska fram), och det visar sig allt har gjorts upp kompisvägen på förhand, över huvudet och bakom ryggen på oss vanliga gräsrötter, som i vanlig ordning blir totalt överkörda och grundlurade av makthavarna. Det känns nästan som om de satt och skrattade åt oss i vår godtrogenhet och respekt för auktoriteter.
 
Det är ungefär som när vi gick i skolan, och blev lurade och bortgjorda av någon som gick några klasser högre upp... Makten är sig lik...
 
Hur vore det om vi någon gång kunde få en demokrati värd namnet?

211
Veta / Veta: Mantorps trädgårdsmästares barn 1734
« skrivet: 2005-02-10, 10:50 »
Det kan mycket väl vara Fall. Det skulle kunna stå Full också, men det finns väl inte någon sådan plats i närheten (dock på andra ställen).  
 
Men jag tror inte att det står Margaretha Jön. Det sista ordet tror jag istället är Ibm, förkortning för Ibidem = på samma plats eller därsammastädes som det ibland uttryckes (i det här fallet alltså Mantorp). Det skulle i och för sig kunna stå Marrgreta (avstavat efter Marr), men jag tycker inte riktigt att det är ett M i början; snarare ett N. Jag tycker det närmast ser ut som att det står Norr- och möjligen en bokstav till (Norm-?), som förlorar sig i det mörka partiet. Och sedan ?grehn eller ?grahn (knappast greta eller greha - och inte gretha). Skulle det möjligen kunna stå Helena Norrgrehn Ibm (= i Mantorp)? /alternativt Normgrehn?/ I så fall tycker jag att det bokstavsmässigt och innehållsmässigt skulle kunna gå ihop.

212
Bononius / Bononius
« skrivet: 2005-02-09, 23:27 »
Uppgifter om Philippus Bononius och hans släktkrets finns också under: [color=0000ff]Småland; Socknar: Locknevi[/color]

213
Dagens ros / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-09
« skrivet: 2005-02-09, 21:49 »
Detta håller sig väl heller inte riktigt till ämnet (du får gärna radera, Peter!), men vad händer när en pseudonym ger en ros till en annan pseudonym? Blir det en pseudoros då? Eller tar de ut varandra (som Yin och Yang väl också gör...)?

214
Musik / Wiehe, Mikael (f. 1946)
« skrivet: 2005-02-09, 21:30 »
Anders, i det här fallet är det Nordisk Familjebok; 2 uppl (Ugglan alltså) och Danskt Biografiskt lexikon.
 
...Och det borde jag ju naturligvis ha uppgivit i inlägget. Jag hann dock inte korrekturläsa och efterredigera, eftersom jag hade en tid att passa, varför jag var nödsakad att hasta iväg. Några minuter efter att jag stängt dörren bakom mig, tänkte jag faktiskt på att jag inte hade haft med några källhänvisningar, med då var det ju så dags...
 
Vad som saknas nu är ju kopplingen från Adam Wiehe bakåt till artist- och skådespelarfamiljen Wiehe, den ligger ju f.n. så att säga och skvalpar i luften (hur nu det egentligen skulle se ut...), men den borde ju finnas, jag har svårt att tänka mig något annat.

215
Dagens ros / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-09
« skrivet: 2005-02-09, 17:08 »

216
Musik / Wiehe, Mikael (f. 1946)
« skrivet: 2005-02-09, 17:02 »
Mikaels far heter/hette? Adam Wiehe, och var dansk journalist.  
 
Namnet Mikael Wiehe har för övrigt burits av en känd dansk skådespelare, troligen en släkting: Mikael Rosing Wiehe (1820-1864). Denne hade också de skådespelande bröderna Anton Wilhelm Wiehe (1826/27?-1884) och Johan Henrik Wiehe (1830-1877) samt brodern Frederik Wilhelm Wiehe (1817-1864), som var filolog och skolman. Troligen härstammar vår Mikael från en av dessa bröder.
 
Anton Vilhelm hade sönerna Anton Vilhelm W. (1858-1916) och Jacques Emil W.(1860-1910), båda skådespelare. Johan Henrik hade barnen Mikael/Michael Rosing W. (1868-1919), fabrikant, Karen Marie W. (1869-), målarinna och Viggo Hjalmar W. (1874-), skådespelare.
 
Brödernas föräldrar var Carl Wilhelm Wiehe (1788-1867), porträttmålare, hamnskrivare och justitieråd, och Antoinette Louise Rosing (1791-1874)
 
Farfadern var Johan Heinrich Wiehe, grosshandlare i Köpenhamn och morföräldrarna  var Mikael Rosing (1756-1818), känd dansk skådespelare, och Johanne Katrine Olsen (1756-1853), berömd dansk skådespelerska.  
 
Sammantaget tycker man sig kunna se ett viss konstnärligt arv inom denna släkt, vilket stärker misstankarna att vår Mikael Wiehe verkligen hör hit.

217
46 Ordet är fritt om släktforskning / Domar Skafte..??
« skrivet: 2005-02-09, 11:20 »
Martin, utan att veta något om just dessa släktförhållanden, så slår det mig att om han skrivit mycket om släktforskning (som du själv säger), är det väl troligt att han och också forskat om sin egen släkt.  
 
Det bästa vore väl om du tar reda på om han a) har publicerat något om sin egen släkt b) har efterlämnat egna släktforskningshandlingar, och i så fall var dessa befinner sig idag. Man skulle ju kunna tänka sig att de alternativt finns hos hans arvingar eller har överlämnats till något arkiv, bibliotek eller förening. Eftersom du är släkt med honom, är det kanske först och främst inom släkten du bör göra förfrågningar om saken.

218
06 Barn / Två mödrar - okänd far
« skrivet: 2005-02-08, 22:16 »
Utan att ha någon sakkunskap i just detta fall, skulle man ju kunna tänka sig två olika scenarier, utgående ifrån A) att Carolina Bergsten är modern, B) att friherrinnan Maria Antoinette Uggla, född Hjerta, är modern.
 
Om A): Carolina Bergsten lämnar sonen strax efter födseln till fosterföräldrar eller ett barnhem. Maria Antoinette Uggla, född Hjerta (som möjligen men långtifrån säkert kan var släkt medd någon av barnets föräldrar), bevakar barnets intressen, tar ansvar för det, och ser till att så småningom ta det till sig, och låter uppfostra det, antingen själv eller av någon annan. Hon blir på detta sätt sonens fostermor, och den enda förälder sonen känner till. Och på äldre dagar flyttar hon till hans hushåll.  
 
Om B): Maria Antoinette Uggla, född Hjerta, har haft ett förhållande med annan person än maken, föder i hemlighet och anonymt ett barn, som hon mot en penningsumma låter Carolina Bergsten uppge att hon själv har fött. Hon blir också registerad som barnets mor i födelseboken. Maria Antoinette bevakar dock barnet på avstånd (ungefär som enl. alt.A). När saken inte längre är så brännande och känslig, återgår hon till sin rätta identitet som sonens mor, och på äldre dagar flyttar hon till hans hushåll, där det verkliga förhållandet också anges i hfl.  
 
Detta är bara två varianter av spekulationer. Vad tror ni?

219
Detta förslag, som Lokaliseringsutredningen kommit med, är ju en följd av politiska beslut, och man kan ju därför inte undvika de politiska aspekterna. Man kan väl mer eller mindre säga att alla inlägg här, ja hela diskussionen är mer eller mindre politisk till sin karaktär.
 
Men man bör naturligtvis undvika sväv partipolitik och personangrepp. OK, jag har kanske balanserat farligt nära gränsen, men observera att jag överhuvudtaget inte har nämnt ett enda politiskt parti vid namn, utan bara antytt...  
 
Men jag kommer forsättningsvis inte ens att göra det i forsättningen. Och vill anbytarvärden radera mina inlägg, så var så god!. Jag är faktiskt ganska trött på dem själv, liksom på hela diskussionen. Det bjuder jag på. Anbytarvärden behöver inte ens fråga. Det är helt OK!

220
Bäste Åke!
 
Jag ber om ursäkt om du tog illa upp av vissa formuleringar, som glasögonantydningen. De var inte på minsta sätt menade att ta personliga, utan bara något drastiska och kanske något förenklade formuleringar, möjligen påverkade av det i dagsbruset ständigt förekommande mediala språket.  
   
Och jag tror egentligen inte heller att vi står så väldigt långt ifrån varandra, utom i just denna sakfråga, om RAÄ:s föreslagna flyttning. Det är denna fråga, ingenting annat, som saken gäller. Där har vi olika åsikter, men det vore ju hemskt om man inte fick ha och framföra sådana. På den punkten tror jag att vi är helt eniga. Och jag försöker att alltid skilja mellan sak och person. Men ibland slinter emellertid pennan/tangenterna, och resultatet kan då bli något man egentligen inte avsett...
 
Med respekt och med vänlig hälsning,
Carl-Fredrik Hanzon

221
God morgon själv, Rune! (jag är nog inte lika morgonpigg...)
 
Nej, jag tror självfallet inte att de slipper sparbeting och dylikt i Stockholm heller (då kunde jag ju lika gärna dra den där om Rödluvan också...), vare sig nu eller i framtiden, men samtidigt är jag ganska övertygad om att eftersom minskade besöksfrekvenser sticker i ögonen på ekonomisterna och kostnadsjägarna, kommer nog en markant minskad besöksfrekvens att ytterligare påskynda en ekonomisk åtsnörpning av ämbetets anslag och därmed minska möjlig verksamhet.
 
I mitt förra inlägg syftade jag ingalunda på arbetsförmedlingarna i de östgötska resp. närkingska småorterna Viby (som lär ha den gemensamma nämnaren att de är obefintliga [arbetsförmedlingarna alltså, inte orterna]), utan på arbetsförmedlingen i Visby.

222
Åke!
 
Det förefaller som om du tror att denna fråga handlar om Stockholm kontra provinsen, och du verkar dra paralleller till Norrlandsproblematiken, nedmonteringen av landsbygden (i synnerhet den norrländska) och flyttlasspolitiken. Detta är givetvis stora problemkomplex, som fört med sig mycket elände; den beskrivningen ställer jag helhjärtat och till hundra procent upp på (och låt oss i sammanhanget inte heller glömma vilket parti som ledde Sverige in i denna utveckling... [sättarens anm.]), men detta har ingenting med förslaget om flyttningen av RAÄ till Visby att göra.  
 
För denna senare fråga gäller om vi överhuvudtaget ska ha kvar denna viktiga kulturinstitution (RAÄ, alltså) med såväl bibehållen kompetens som auktoritet och slagkraft. Föreliggande flyttningsförslag är ett allvarligt hot mot detta; ja, mot ämbetets fortsatta verksamhet överhuvudtaget.
 
Det låter på ditt resonemang som om det bara är ett antal arbetstillfällen som flyttas över från en plats till en annan. - Som om de berörda personerna utan vidare vore utbytbara mot varandra, utan hänsyn till utbildning, kunnighet, expertkompetens och den erfarenhet och den överblick inom ett ämnesområde, som man tillägnar sig, när man arbetat där länge. Men den typen av utbytbarhet, som då förutsätts, existerar väl egentligen bara inom politikens värld, där man utan hänsyn till utbildning och erfarenhet plötsligt kan kastas fram som högsta hönset över något man inte har den minsta erfarenhet av eller kunskap om, på en plats man överhuvudtaget aldrig tidigare besökt. Men allt detta är möjligt, om man bara har för tillfället rätt partibeteckning, och rätt partikamrater. Då betyder övriga meriter ingenting. Men ska vi vara nogräknade: resultatet blir ju ofta därefter...    
 
Du skriver vidare: Ska man undanta någon så bör denna visa synnerliga skäl som är väsentligen synnerligare än andras, man vad jag har sett har man inte gjort så än. - Skaffa glasögon, Åke! - Och läs inläggen ovan! Tyngre och mera pregnanta skäl emot flyttningen av RAÄ, framlagda av flera av de på området mest kunniga och kompetenta personerna i Sverige (alltså inte bara anställda och personligen berörda), lär man överhuvudtaget inte kunna erhålla. Om inte de förslår som synnerliga skäl, vad skulle då kunna vara det? - Ett jättelikt finger som sträcks ner från ett moln, och som med eldskrift över hela himlen skriver orden: RIKSANTIKVARIEÄMBETET KVAR!, kanske?  Och som sedan medelst en blixt och en tjutande eldkvast med ens förgör såväl Jan Bergqvist som Göran Persson...?  ...NEEJ! Nu var sättaren där igen, FYY på sig! Förlåt, det ska ju naturligtvis vara:  
 
Det förefaller av ditt senare inlägg som om du tror att RAÄ enbart sysslar med arkeologi, vilket ju bara en del av verksamheten. Det är möjligt att det går att rekrytera just arkeologer. Men Åke, att så många arkeologer och museimän finns registerande som arbetssökande, har ju att göra med att arkeologin är så pass säsongsbetonad. Många arkeologer är ju desvärre tvungna att registrera sig som arbetslösa under vinterhalvåret p.g.a. brist på såväl utgrävningar som annat arbete. RAGU är ju t.ex. sedan länge nedlagt, och det finns ju inga pengar för någon fortsättning. Några av dem lyckas dock få arbete, fast eller tillfälligt (den senare kategorin är ju dominerande inom branschen) på fastlandet.
 
Som vi ju redan har konstaterat, är det ju inte heller flyttning av nuvarande personal inom RAÄ som föresvävat utredningen. Någon arbetsmarknad för medflyttande makar eller samboende finns ju inte i ett krislän som Gotland, där arbetslösheten är stor redan i nuvarande situation (och minsta tanke på förtur för VIP-kategorier från Stockholm skulle ju orsaka revolution och uppror bland gotlänningarna, varken mer eller mindre). Och veckopendling mellan Visby och Stockholm är knappast heller något alternativ i sammanhanget, utom möjligtvis under kortare perioder. Det är nog få äktenskap/förhållanden som i längden skulle klara sådana påfrestningar. Och att för rekrytering förutsätta att sökande ska vara beredda att bryta upp från familjer, äktenskap och förhållanden (med personliga tragedier som följd, inte minst för ev. barn) av arbetsmarksskäl vore såväl cyniskt som verklighetsfrämmande. Så någon överflyttning av nuvarande kompetens är därför inte tänkbar. Och som sagt skulle den ur utredarnas synvinkel inte ens vara önskvärd... Tycker de att kompetensen överhuvudtaget är viktig och värd att beakta? -Det verkar inte så...
 
Det tyngst vägande och avgörande skälet mot omlokaliseringen är och förblir därför (vilket Kaj J också fastslår) den försämring (- ja, utradering!) av kompetens som blir den obönhörliga konsekvensen, om utredningsförslaget realiseras. Även om det möjligen går att lösa rekryteringen av just arkeologer utan helt förödande konsekvenser, blir det nog svårt att bland dagens arbetslösa gotlänningar (infödda eller inflyttade) hitta ersättare för nuvarande kompetens. Frekventeras månne arbetsförmedlingen i Viby dagligen av horder av... låt oss säga akademiskt utbildade och meriterade bebyggelsehistoriker och medeltidshistoriker med mångårig erfarenhet inom området? I så fall är detta en stor nyhet för mig. Men även om så vore, har vi ändå kvar problemet med ATA och VHAA:s bibliotek, vilka, precis som Kaj säger, sannolikt ligger där de ligger... ...en halv ocean (med vattentäta skott?) borta från RAÄ...  
 
Resultat: Mycket få personer kommer i framtiden att besöka RAÄ överhuvudtaget, och detta av tre skäl (ja, jag vet att de har sagts förut) 1) De långa avstånden, 2) Det går inte längre att samordna besök på RAÄ med andra kulturinstitutioner som RA, KB, NatMus, NM, KrA, SSA etc. (Jovisst, vi har ju Gotlands Fornsal, ViLA, Villa Villerkulla och Lummelundagrottorna, men...) (Dessutom är grottorna inte så roliga i januari...)  3) Med den väsentligt sämre kompetensen och med denna följande lägre ambitionsnivån, kommer besök på RAÄ inte längre att upplevas som lika attraktiva och givande som tidigare, i synnerhet inte med samtidig hänsyn tagen till 1) och 2).
 
Resultat av resultatet: Eftersom färre personer frekventerar RAÄ, kommer statens anslag till verksamheten att minskas (besparing alternativt besparingsbeting eller verksamhetsanpassning kan det exempelvis komma att heta). Och eftersom anslaget blir mindre, måste sannolikt såväl lokal- och personalkostnaderna minskas, så... Och så är karusellen väl igång, och fortsätter att snurra..., snurra..., snurra... etc. etc... åt fel håll... ... ... ...  - Oj, blev det ingenting kvar?  - Vad hände?  
 
 - Godmorgon, mitt herrskap, och välkomna till verkligheten!

223
Tack, Ulrika!

224
Rune, du kommer ofta med kloka, kluriga och eftertänksamma inlägg, inte sällan med viss humor, och de träffar ofta mitt i prick.  
 
Men den här gången, Rune, har du faktiskt fel, och det ordentligt. Den här gången handlar det inte om Stockholmare gentemot vischan/vanligt folk/övriga Sverige (vilket det annars ibland gör). Den här gången handlar det inte om något snävt egenintresse eller märkligt och kuriöst särintresse, som rör den egna arbetsplatsen och ett litet fåtal entusiaster eller hobbyfreaks.
 
För den här gången, Rune, handlar det om dig och mig. Det handlar om ett riksintresse, vårt kulturarv, något som rör och berör hela Sverige, och allas vår möjlighet att ta del av vår historia, och de nya forskningsresultat som kommer fram (och att sådana kommer fram - att det överhuvudtaget bedrivs sådan historisk forskning). För vad som lokaliseringsutredningen föreslår - även om budskapet är inlindat allehanda lokaliserings- och arbetsmarknadspolitiska floskler - är i praktiken inget annat än en nedläggning av RAÄ i dess nuvarande form. Det som eventuellt (jag säger eventuellt!) kan komma i stället, vet vi inte så mycket om, annat än att det kommer att få väsentligen sämre kompetens, mindre erfarenhet, sämre möjligheter att aktivt samarbeta med för verksamheten viktiga (för att inte säga nödvändiga) institutioner och bli betydligt svårtillgängligare. Även du, Rune, kommer att negativt beröras av detta (även om du inte inser det just nu). Detta handlar inte om Stockholmare och Gotlänningar, utom om oss alla, och om historiens plats i samhället överhuvudtaget. För den är i dagens besparingsjagande och ekonomistiska samhälle ständigt hotad, och måste värnas.  
 
Historielösheten breder ut sig såväl i våra skolor som i förvaltningar och i massmedia. Gammaldags allmänbildning, förefaller alltmera att bli en bristvara. Det går knappast längre att öppna en tidning, eller att sätta på TV:n, utan att hitta såväl sakfel som allvarliga brister i den historiska bakgrunden. Det vore inte bara trist utan även mycket tragiskt, om t.o.m. den institution som mer än någon annan är satt att bevaka och förvalta vår historia, skulle tappas på det mesta av sin kompetens och erfarenhet. Våra universitet och högskolor i all ära, men jag har mycket svårt att tänka mig (i klartext: det är omöjligt) att vare sig ett gäng nyexaminerade ungdomar från Gotlands högskola eller snabbomskolade officerare från P18 ska kunna fylla dessa luckor.  
 
Att bevara RAÄ och ATA som en fungerande och arbetande enhet är ett väsentligt riksintresse för oss alla, var vi än bor i Sverige, och får under inga omständigheter offras (ja, lokaliseringsutredningens förslag är i praktiken ett avskaffande, om vi ser till konsekvenserna) av kortsiktiga arbetsmarknads- och lokaliseringsskäl. Och att man överhuvudtaget inte beaktat kulturaspekten, visas ju tydligt av att man vare sig har tagit med en enda kulturvetare eller sakkunnig inom området i utredningen, och inte ens tillåtit verket självt vara med som remissinstans.  
 
Detta är en riksskandal utan like, som t.o.m. får Hr Bergs verksamhet på Historiska Museet att blekna bort på gränsen till glömska vid en jämförelse. Kan detta månne vara en biavsikt med förslaget??
 
Rune (och ni andra, som ännu inte har insett vad detta är fråga om): Vakna! Tänk om! Snart är det för sent!

225
27) Äldre osorterade diskussioner / Svåläst GID:555.7.18700
« skrivet: 2005-02-01, 21:52 »
Svåläst?? Ja, jag märker det, ja... svål-läst, kanske...?

226
Ursäkta, men vilken socken (är det Vist?) och vilket år är det fråga om? Det kan ju faktiskt finnas andra, ej insatta personer, som är intresserade.

227
Den dumdryga inkompetensen utan sakkunskap men med pampambitioner griper omkring sig som aldrig förr: - nyligen det nya museet i Göteborg - med utarmning för flera Stockholmsmuseer som följd, nyss Historiska Museet (kommentar överflödig), nu denna utredning, som i klartext kan bli dödsstöten för RAÄ, i den form vi känner det (Nej, jag överdriver knappast). Vad ska jätten Gluff-Gluff sluka nästa gång? Nöjer man sig inte innan alla kulturinstitutioner i landet är demolerade, tandlösa, ineffektiva och oskadliggjorda?  
 
Genompolitiserngen av staten/samhället måste stoppas. Varför tror alltid politiker att de vet allting bäst, när det ofta visar sig vara - precis tvärtom. Det finns kompetens i Sverige, inte tal om annat, men den består av erfaret folk ute i verksamheterna (alltså i verkligheten) - inte av politiker och byråkrater.  
 
Varför lyssnar man inte på den sakkunskap som faktiskt finns? I synnerhet som den i denna fråga förefaller helt enig. Varför tycks så ofta politik/myndighetsutövning och sunt förnuft vara varandras motsatser, åtminstone i Sverige?
 
Kaj Anderssons åsikter bortser jag ifrån.
 
Men jag kom på en alldeles lysande id?: Varför inte utlokalisera Lokaliseringsutredningen till Bengtsfors eller till Gislaved? Är det så att någon av utredarna inte vill följa med dit, skulle ju vederbörande lätt kunna ersättas med en arbetslös från den på platsen nedlagda industrin. Den eventuella kompetensen som man förlorar (f-n tro't), skulle ju den nyanställde kunna läsa in på några veckor. Det är ju som bekant inga problem. Och jag tror uppriktigt sagt inte att resultatet skulle bli precis sämre, snarare tvärtom...
 
Hörde jag några protester?

228
Vad har förre riksdagsledamoten Jan Bergqvist, departementsrådet Ulrika Barklund Larsson, revisionsdirektören Tina Ekedahl K?chen och avdelningsdirektören Jonas Hammarlund (expert) för partifärg(er)? Jag skulle bli mycket förvånad om jag inte fick mina misstankar och min förutfattade mening besannad.
 
Och varför finns det inte någon enda representant från RAÄ självt, museivärlden, universiteten eller kultursektorn i övrigt (alltså någon i verkligheten sakkunnig) representerad? - Utan bara byråkrater?  
 
Kan verkligen politiker och byråkrater i (S)verige utan vidare köra över all expertis och sakkunskap på området?
 
Då är det förbi med Sverige som kulturnation.
Då är det dåligt beställt med vår demokrati.
Då är det synd om Sverige!

229
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-31, 19:38 »
Hej Ingrid!
 
Svar på första frågan: Det blir det nog inte. Använder man dator och datorprogram går det nog att hålla tillräcklig koll ändå. Även om jag personligen är lite misstänksam mot den typ av datoriserad släktforskning (alltså inte all sådan), som reducerar släktforskaren till en maskinist eller controller som bara trycker på knappar (även om det är rätt knappar). Jag vill faktiskt hela tiden också veta vad jag håller på med, och vilka personer jag har i mina datafiler/databaser. Annars tycker jag att jag missar det väsentliga. Man skulle ju nästan kunna associera till arbetarens alienation i förhållande till produktionsmedlen ur den marxistiska/historiematerialistiska terminologin (även om jag själv inte är marxist).
 
Men där är ju vi släktforskare lite olika. Jag känner till forskare som i stället tycker att det är skönt att ha det hela i datorn, så att de slipper ha det i huvudet.  
 
Nej, antavleforskningen tror jag inte påverkas så mycket. Rent agnatiska antavlor har väl heller aldig varit någon större fluga överhuvudtaget... Inte heller tror jag att användningen av databaserna internt påverkas. Däremot skulle man kunna tänka sig att det kan det bli smärre problematik beträffande principer vid redovisningen och publiceringen av stamtavlor, och då i synnerhet av släkter med specifikt släktnamn. Ska man utgå ifrån bärarna av ifrågavarande släktnamn, oberoende av art av härstamning, eller ska man ta med de agnatiska ättlingarna, oberoende av vilka släktnamn de bär? ...Eller ta med allihop, för säkerhets skull...? Svaren är ju på intet sätt självklara. Och jag kan ju gott tänka mig att utgivarna av Svenska släktkalendern och liknande publikationer får vissa problem med urvalsprinciperna. Många yngre släkter blir det i vilket fall som helst...  
 
Vem har för övrigt sagt att alla med samma släktnamn skulle hänga ihop? Inte jag, i alla fall. Det finns ju hundratals släkter med namn som Berg, Lund, Berglund, Lundberg, Lindberg, Lindblad etc. etc. (vår vanligaste namntyp vid sidan av patronymika och de därifrån utvecklade släktnamnen av patronymikontyp, som mitt eget) vilka inte har ett dyft gemensamt mer än namnet.
 
Anledningen till att jag återvände till denna diskussion, som egentligen för min del var avslutad för över en vecka sedan, var ju  att Eivor frågade Elias om skillnaden mellan att tillhöra en släkt och att vara släkt med. Och eftersom jag tyckte att jag hade en hyfsad definition på detta, vilken jag (åtminstone delvis) redan hade meddelat forumet, gav jag mig mycket tillfälligt in på arenan igen. Men observera att jag anser skillnaden främst ligga på det teoretiska och definitionsmässiga planet (och har kanske mera med social identitet och identifikation att göra, än med egentlig släktforskning i gängse mening). Personligen anser jag att alla sidor är lika viktiga, och lika intressanta, och jag har själv naturligtvis med samma frenesi och goda humör utforskat alla sidor så långt jag har kunnat komma. Att jag sedan har kommit längst på min farfars sida (vilket jag ju inte borde ha gjort, eftersom vägen gick via två brunna socknar), och därnäst på min mormors, är faktiskt en ren slump.
 
Som om du eller någon annan vill ha svaret på varför en sida skulle vara viktigare än någon annan, vänder ni er till fel person, så mycket kan jag säga. De andra, som varit inblandade i diskussionen får väl svara för sig själva...
 
Du nämner ditt inlägg av den 24 januari. Om jag förstår dig rätt syftar du på de s.k. metronymika, som sporadiskt förekom under medeltiden. De är intressanta som fenomen; jag härstammar faktiskt själv från en person med dylikt namn: Magnus Kristinesson [Håkan Tunessons ätt/vinstorpaättens vapen], nämnd 1292-1309? (eller rättare sagt; jag har enligt de f.n. rådande forskningsrönen trolig härstamning från honom, får jag väl säga, eftersom vi talar om medeltida genealogi och den dithörande käll- och bevisproblematiken; se vidare under medeltidsdiskussionerna).
 
Namntypen är ju i klar minoritet, men att den överhuvudtaget förekommer, skulle ju eventuellt kunna tagas som intäkt på att det patriliniära släktbegreppet vid denna tid ännu inte är helt och hållet etablerat, något som tål att diskuteras vidare. Troligare är dock, vilket ofta har framhållits, att enstaka personer, i strid med gängse namnskick, lagt sig till med ett metronymikon, för att medvetet och opportunistiskt anknyta till mödernesläkten, som haft en högre social ställning än fädernesläkten. Vad som talar för denna senare uppfattning är att skicket i stort förefaller ha varit ett överklassfenomen.

230
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-30, 13:19 »
Korrigering:
 
I mitt förra inlägg fanns en mening som just inte får någon mening om den den läses i befintligt skick, nämligen:  
 
Men man kommer till en punkt, när man har en så stor mängd personer och släkter (oberoende av hur man definierar detta begrepp) måste man tillämpa vissa principer (i huvudet eller i datorn [eller helst bådadera]; numera använder väl de flesta det senare alternativet) för att det ska bli just kaos.
 
Den ska för att man ska få något sammanhang läsas:  
 
Men man kommer till en punkt, när man har en så stor mängd personer och släkter (oberoende av hur man definierar detta begrepp), att man måste tillämpa vissa principer (i huvudet eller i datorn [eller helst bådadera]; numera använder väl de flesta det senare alternativet), för att det inte ska bli just kaos.

231
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-29, 20:10 »
Eivor, jag fick ett gott skratt, när du undrade om jag ansåg att alla kvinnor blev ragator efter ett tag. Det anser jag faktiskt inte. Tvärtom tycker jag mycket om kvinnor (åtminstone de flesta), tro det eller inte...
 
Nej, min liknelse om Leijonet och Krookodilen.... förlåt, lejonet och krokodilen (ska det ju naturligtvis vara..., ursäkta!) var ju en kommentar till det du skrev om att så länge man höll sig till sin egen släkt, och bortsåg från adliga och kungliga släkter, skulle det ju inte kunna bli kaos. Detta påstående stämmer kanske i början av ens forskning, när man inte har så särskilt många personer att hålla reda på. Då spelar det ju kanske inte stor roll vilka principer och vilken struktur man använder sig av. Allt blir ju överskådligt och lätthanterligt ändå. Men man kommer till en punkt, när man har en så stor mängd personer och släkter (oberoende av hur man definierar detta begrepp) måste man tillämpa vissa principer (i huvudet eller i datorn [eller helst bådadera]; numera använder väl de flesta det senare alternativet) för att det ska bli just kaos. Det är då man upptäcker att den gulliga lilla lejonungen eller den söta lilla krodilungen inte är så gullig, söt och lätthanterlig längre...  
 
Dessutom är det lite svårt att helt bortse från adliga och kungliga släkter, eftersom man plötsligt kan komma att upptäcka att de på något oförklarligt sätt (nåja...) har tagit sig in i ens egen antavla också. Några av oss (ja, ganska många, skulle jag tro) har med viss rysning  kunnat iakttaga detta fenomen (om denna rysning har med vämjelse eller forkningsmässig nyfikenhet och spänning att göra får väl förbli osagd).

232
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-28, 20:16 »
En intressant företeelse man kan iakttaga, om man följer den här diskussionen, är att många uppenbarligen inte läser de argument och ståndpunkter de andra diskussionsdeltagarna framlägger och säger sig stå för. Istället förefaller sagda personer göra en grov uppdelning mellan meningsfränder och -motståndare, och tillvitar den senare kategorin åsikter och argument de överhuvudtaget aldrig framfört, och lägger in åsikter de aldrig har haft. Man målar med andra ord i vanlig dagspolitisk ordning upp skräckbilder av varandra, som inte motsvaras av verkligheten. Jag har t.ex. överhuvudtaget aldrig sagt att jag bara räknar släkt på mannens sida eller att man bara skulle använda stela ramar inom genealogin.  
 
Egentligen strider vi om påvens skägg, för jag tycker mig se att de egentliga åsiktskillnaderna är betydligt mindre än vad vissa diskussionsdeltagare uppfattar/vill påskina (stryk det som ej önskas). Det som t.ex. Eivor, Marianne, Ingegärd och Håkan säger tycker jag egentligen inte motsäger vad jag påstår i mitt näst senaste inlägg (före detta, alltså).
 
Men Eivor, vad som är lätthanterligt och överskådligt så länge man rör sig i de små sammanhangen och de korta perspekiven, kan bli nog så komplicerat, snårigt och kaotiskt om man drar ut konsekvenserna till större sammanhang och längre perspektiv, kanske sådär 7-8 generationer. Det är först när man i det förlängda perspektivet ser resultaten man egentligen kan bedöma. Och som jag nämnt i föregående inlägg blir det ganska många personer. Om man tar hem en lejonunge eller kanske t.o.m. en krokodilunge, kan man ju tycka att den är söt, gullig och lätthanterlig så länge det den är liten. Men plötsligt en dag upptäcker man att man har ett stort rytande lejon respektive en stor och bitsk krokodil med vassa tänder hemma... Då är det inte så trivsamt, gulligt och lätthanterligt längre...  
 
Och Lisskulla, gör du upp en agnatisk antavla (även om jag redan har förklarat att jag tycker att sådana är såväl torftiga som meningslösa, om det nu inte är fråga om att på enklast tänkbara sätt förklara släktskapet mellan t.ex. Carl XIV Johan och Carl XVI Gustaf), kommer du ju självfallet med själv, om du har dig själv som proband. Och gör du upp en agnatisk stamtavla över din fädernesläkt, kommer du ju också med själv, även om dina barn inte gör det.

233
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-28, 20:01 »
Jo tack, det resonemanget [jag syftar nu på Lisskullas inlägg] har vi haft i ett otal diskussioner här i Anbytarforum under årens lopp (använd sökfunktionen; jag kommer inte riktigt ihåg alla rubriker...[många rubriker blir?e...]) och jag tror inte att det är någon större id? att tugga om samma gamla argument och motargument några varv till (det finns ganska många av båda sorterna , jag lovar...). Och de finns ju redan i forumet, som sagt.
 
Bara två kommentarer dock:  
 
1) Om man bara följer en linje bakåt, det må vara mormors mors eller farfars fars, blir det ju en rätt så torftig antavla, om man säger så... 7 generationer tillbaka få man 1 summa: en person i antavlan istället för maximala 128. 10 generationer tillbaka får man fortfarande bara 1 person mot maximala 1024, och 12 generationer tillbaka (om man överhuvudtaget kommer så långt tillbaka med så litet urval...) likaledes 1 person mot maximala 4096. så utan att överdriva alltför mycket, att man förlorar några möjliga anor på det sättet... och om man då utforskar några fädernelinjer, ja, då har man ju motsagt sig själv, eftersom man redan (direkt eller indirekt) påstått dem vara osäkra. Men börjar man ändå ta dessa, varför inte vara konsekvent och ta de andra också, så att man får en komplett antavla?
 
2) Säkra och säkra... Fällor finns alltid. Ingen kategori av anor är a priori helt säker. Det finns fall där man kommer fel på grund av felaktigheter och ofullständigheter i kyrkboken. Och detta oberonde av om det är fråga om fäderne- eller möderneanor. Oftast visar det sig inte förän långt senare (jag vet! då blir det verkligen fråga om anförluster...)Prästen (som ju förr var kvar i tjänsten fram till att han rent bokstavligen dog på sin post) kan helt enkelt ha minnts fel eller skrivit av fel. Jag har ett exemplel från Östergötland, där prästen gift ihop brudparen fel (i kyrkboken, alltså, inte i verkligheten). Men jag upptäckte felet, när det visade sig att en bonde gång efter gång fick barn tillsammans med grannens hustru.... (åtminstone om man fick tro vigselboken).
 
Dessutom är ju inte möderneanor helt säkra de heller. Före så där 1680/1690-talen (det varierar ju mycket från socken till socken), står ofta endast faderns namn i födelseboken (och ibland endast barnet självt...), så det vill till att det finns en bra vigselbok bevarad (det gör det inte alltid) så att man kan få reda på moderns namn. Och hittar man faderns hustru, kan man inte alltid vara säker på att det verkligen är modern. Det kan ju mycket väl vara en styvmor. Omgiftena var ju vanliga i äldre tid. Om modern däremot gifter om sig, syns det vanligen på att barnets patronymikon inte överensstämmer med styvfaderns. - Om det inte råkar slumpa sig så att han har samma namn som fadern, förstås...  
 
Och före denna period, när det oftast inte finns kyrkböcker överhuvudtaget, och man får forska med hjälp av t.ex. domböcker, mantalslängder, jordeböcker, skattelängder etc, står ju hustrurnas namn oftast inte utsatta alls. Hittar man en hustru utsatt, måste man iakttaga samma försiktighet som ovan, så att man är är säker på att det verkligen är modern. Vilket man inte alltid kan vara. Och i mantalslängderna (till skillnad från husförhörslängderna) gör man oftast ingen skillnad på barn och styvbarn eller fördenskull heller föräldrar eller styvföräldrar. Så i äldre tid; och då menar jag före ca 1700, är faktiskt ofta fadern säkrare...

234
Rakt nedstigande led / Rakt nedstigande led
« skrivet: 2005-01-27, 20:28 »
Eivor, jag gjorde [torsdag den 13 jan 2005 kl. 21.34:] (riktat till Lisskulla) ett försök att förklara skillnaden mellan att vara släkt med, härstamma ifrån släkten NN och tillhöra släkten NN, och detta med Carl XVI Gustaf som åskådningsexempel. Läs och begrunda!
 
Jag fick kanske inte riktigt med alla aspekter, men observera att jag betonade att det hela var en sorts överenskommelse eller en slags struktur, vars funktion och syfte inte behöver ses som mera ondskefullt än att bringa lite ordning och överskådlighet i något som annars bara skulle vara ett ostrukturerat totalt kaos.
 
Det skulle ju i och för sig lika gärna ha kunnat vara tvärtom; att överenskommelsen eller strukturen hade bestått i att det hade varit mor, mormor, mormorsmor etc. som hade utgjort successionslinjen bakåt i den släkt man hade ansett sig tillhöra. Då hade vi också undvikit kaoset, men vi kan nu bara konstatera att historien inte tog den rikningen, oavsett om vi hade ansett det positivt eller negativt. Och man kan ju heller inte nu, mitt i alltihopa plötsligt ändra grundstrukturen och spelreglerna. Det om något skulle ju bidra till att skapa kaos och villrådighet. Eller kan man det; låt se! Och skulle man i konskekvensens namn då retroaktivt omdefiniera personer i ett matriliniärt system, så att C XVI G i stället för att vara en Bernadotte, i stället bli en Sachsen-Coburg-Gotha...?  
 
 - Men vänta nu, det var ju prinsessan Sibyllas far, som var en Sachsen-C-G. On blir det ju hennes mors släkt som blir vägledande, och hon var ju en Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg... Men vänta, nu det blir ju fel det också, för....  
 
Ja, där ser ni själva vilka problem vi plötsligt skulle stå inför (och vilket KAOS det skulle bli), om vi skulle få för oss att plötsligt försöka ändra historien och verkligheten till något den aldrig har varit.
 
Men det finns ju ingen som helst anledning att se den nuvarande strukturen som annat och allvarligare än just en struktur för att bringa ordning och konsekvens. Det har ju ingenting med över- eller underordning eller olika värde att göra. För man härstammar ju lika mycket från alla sina anor (i samma generation), och man är ju självfallet lika mycket släkt med dessa, oavsett på vilken linje man härstamma. Allt detta har vi ju redan kommit överens om, eller hur?
 
Och det där med att föra en släkt vidare: Ja, jag kan nog gå ytterligare ett steg närmare ett jämkande våra åsikter, när jag påstår att man visst kan säga att en kvinna lika väl som en man kan föra sin släkt vidare, under förutsättning att man med sin släkt menar släkt/släkte/familj i största allmänhet, utan att konkretisera och snäva av till bärarna av ett specifkt släktnamn. Men menar man med sin släkt just konkreta och avgränsade släkter som släkten Palme, ätten Bonde eller huset Bernadotte, håller jag inte med att man kan säga så, för då skulle man man ju samtidigt 200? 500? ja, hur många släkter (i konkret och snäv mening) som helt, egentligen, som då också samtidigt skulle föras vidare. För vilken släkt skulle då en kvinna föra vidre? Sin fars? Sin mors? sin farfars? Sin mormors? Eller kanske sin farmors mormors fasters kusins? För om du säger: alla, då är det ju inte det konkreta, avsnävade släktbegreppet du talar om, utan det förstnämnda, och där har jag ju redan accepterat att man definitivt kan använda begreppet föra vidare. Och i så fall har vi ju inte så olika definitioner, trots allt.

235
03) Brev m. m. - 1600-talet / Marie Euphrasine De la Gardie
« skrivet: 2005-01-23, 15:43 »
Du har rätt, Ralf, jag övertolkade ditt inlägg. Och Elgenstierna kallar faktiskt Maria Eufrosyne prinsessa, det stämmer. Men observera att han inte kallar henne prinsessa av Sverige, och det är ju faktiskt en markering. Och i internationell titelvokabulär kan gränsen ibland vara ganska flytande mellan prinsessa-furstinna-hertiginna-grevinna, åtminstone i praktisk användning; formellt finns naturligtvis viktiga skillnader. Och man översätter heller inte alltid titlarna rätt. Det finns dessutom en inte helt försumbar tendens att ibland benämna alla obekrönta medlemmar av utländska furstehus prinsar resp. prinsessor, när man inte kan/orkar hålla reda på skillnaden mellan kungliga, storhertigliga, kurfurstliga, markgrevliga och pfalzgrevliga m.fl. hus... (för att inte tala om deras brittiska och franska motsvarigheter som i regel inte betraktades som furstliga...) Och så konstigt är ju inte det...
   
Men om Carl X Gustafs syskon nu skulle fått titlarna prins resp. prinsessor, t.ex. vid hans trontillträde 1654, varför skulle då konungens högadliga motståndare ha bråkat om Adolf Johans titulatur (och slutligen underkänt hans plats i förmyndarregeringen) i samband med förkastandet av testamentet 1660 (själva testamentet var dock uppsatt redan 1657)?  
 
Nej, slutsaten blir ändå att syskonen inte hade prins- resp. prinsesstitlar, åtminstone inte av Sverige.

236
03) Brev m. m. - 1600-talet / Marie Euphrasine De la Gardie
« skrivet: 2005-01-23, 14:26 »
Rättelse:
 
3:e stycket, 3:e raden ska lyda: ...eller ens svensk adelsman...

237
03) Brev m. m. - 1600-talet / Marie Euphrasine De la Gardie
« skrivet: 2005-01-22, 23:53 »
Carl (X) Gustaf och hans likaledes på Stegeborgs slott uppvuxna syskon hade titlarna: pfalzgreve/ pfalzgrevinna vid Rhen, hertig/hertiginna av Bayern och till Jülich, Cleve och Berg etc... och var således inte prinsar resp. prinsessor av Sverige, och inte ens svensk adel (Hur skulle de f.ö. ha blivit det....?).  
 
Carl Gustaf fick däremot ställningen av svensk arvfurste 1649, när han genom kusinen drottning Christinas agerande utnämnes till tronföljare. Han tillerkändes dessutom 1651 Borgholms län såsom länsherre (m.a.o. ungefär som ett hertigdöme, även om den formella titulaturen inte angav detta). Dessa utnämningar var emellertid personliga, och inbegrep alltså inte hans syskon, vilkas titulatur förblev oförändrad.
 
Detta skulle bl.a. visa sig vid de högadliga grupperingarnas förkastande av Carl X Gustafs testamente 1660, då de underkände brodern Adolf Johans i testamentet anvisade plats i förmyndarregeringen, med just motiveringen att denne varken var svensk arvfurste eller ens adelsman (ja, egentligen inte ens svensk undersåte).
 
Hur menar du, Ralf, skulle de ha blivit prinsar resp. prinsessor vid Carl X Gustafs trontillträde 1654, eller skulle de ha varit det redan från början? I så fall skulle i konsekvens med detta alla barn till svenska prinsessor, däribland barnen till Gustaf I:s döttrar (och det blir många det...) också blivit svenska prinsar och prinsessor (vilket de alltså inte var). Kan man möjligen, Ralf, i dessa våra olika synsätt, även kunna se en parallell till våra olika slutsater rörande den ryska successionen (lite långsökt, kanske, men ändå, i förlängningen...)?

238
46 Ordet är fritt om släktforskning / Ta ett nytt efternamn
« skrivet: 2005-01-22, 14:08 »
Såvitt jag förstår innebär lagstycket (100-årsregeln) endast att man utan vidare och utan någon som helst prövning har rätt att ta namnet ifråga. Alltså att det det räcker med enkel anmälan till folkbokföringsmyndighet. Eller måste man söka även i dessa fall? Rätta mig om jag har fel!
 
Om man däremot vill oberopa synnerliga skäl för namnbyte (trots att namnet inte tillhör ovan nämnda kategori), måste det ju finnas möjliget att söka, framföra skäl och få saken prövad. Exempelvis måste ju den person Fransson, som (på synnerligen goda grunder) ansökte om och även blev beviljad namnbyte till von Wachenfeldt, ha kunnat ha denna möjlighet, trots att det inte var fråga om rätt till enkel anmälan enligt ovan. Liknande fall måste även i fortsättningen kunna prövas.  
 
Har vi inte denna möjlighet, lever vi, enligt min åsikt, i en  totalitär byråkratidiktatur, där paragrafslavar har ersatt fria tänkande människor, och paragraffundamentalism har ersatt sunt förnuft. Anser man sig ha rätt eller skäl att ta ett namn, måste man ha rätt att få saken prövad. Annars ligger vårt fria och demokratiska Sverige misstänkt nära såväl Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet som fundamentalistiska islamska diktaturer.  
 
Anser övertecknad, som inte alls är emot namnbyten som sådana (även om det kanske ibland vid ett ytligt betraktande kan ha sett ut så), även om samme övertecknad (ja, ibland fasligt övertecknad ) har vissa åsikter om vilka regler och vilka grundprinciper som bör gälla. Men alla bör kunna prövas.

239
Människor / Är det samma unga kvinnor på dessa kort?
« skrivet: 2005-01-17, 11:24 »
Jag håller helt med: den vänstra på den första bilden förefaller att vara samma person som den högra på den andra bilden. De övriga två förefaller inte vara samma person.

240
Byggnader och miljöer / Gård vid Stråken?
« skrivet: 2005-01-17, 10:13 »
Hej Fredrik!
 
Det skulle kunna vara fråga om sjön Stråken i Kristbergs socken, Östergötland. Där finns ju viss bebyggelse, bl.a. säteriet Olivehult och Stråkenshus. (Det är dock ingen av dessa på bilden).

241
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-13, 21:34 »
Hej Lisskulla!
 
Börja inte kasta delar av din släktforskning! Du är naturligtvis lika mycket släkt med din dotter, dotterdotter, mor och mormor som du är med din son, sonson, far och farfar.  
 
Ovanstående resonemang, om ”att tillhöra en släkt”, till skillnad från ”att vara släkt med” (vilket redan diskuterats i de efterföljande inläggen) innebär ju olika saker. Begreppet tillhöra en släkt eller att tillhöra släkten X (vanligen men inte alltid med ett gemensamt släktnamn), innebär ju att man tillhör sin fars och farfars släkt, men inte farmors, morfars eller mormors släkter, vilka man dock härstammar ifrån och är lika mycket släkt med som farfars.  
 
Det låter kanske paradoxalt, men om vi som exempel använder kung Carl XVI Gustaf, kanske du förstår vad jag menar. Han härstammar från husen Bernadotte, Sachsen-Coburg-Gotha (flera gånger om), Baden (eller Zähringen, som huset egentligen heter), Hohenzollern, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Gl?cksburg (eller Oldenburg), Waldeck och Pyrmont, Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenborg (Oldenburg igen), Anhalt-Dessau, Nassau-Weilburg, W?rtemberg, Leuchtenberg, Sayn-Hachenburg-Kirchberg, Sachsen-Weimar, Holstein-Gottorp (Oldenburg, för 3:e gången), Schaumburg-Lippe, Hohenlohe-Langenburg, Hessen-Kassel, Bayern/Pfalz/Wittelsbach, Wasa m.m., samt släkterna/ätterna Clary, Bauharnais, Tascher de la Pagerie, Danneskjold-Samsoe, Leijonhufvud, Eka, Ban?r, Sture m. fl.... (ja så gott som alla furstliga hus, och största delen av det medeltida frälset).
 
Han tillhör dock endast huset Bernadotte. Han hästammar ju från de andra och är därmed naturligtvis också släkt med dem, men tillhör inte dessa hus. I så fall skulle ju alla kungliga personer tillhöra alla hus samtidigt, varför indelningen i hus eller ätter skulle bli 1) fullständigt meningslös och 2) totalt kaotisk och omöjlig att bringa någon som helst struktur i. Kungen skulle ju inte längre vara just en Bernadotte, Han skulle ju vara allting på samma gång. Alltså skulle själva begreppet att tillhöra en släkt avskaffa sig själv, eftersom det inte längre skulle fylla någon meningsfull funktion.  
 
Detta släktbegrepp, som ju inte endast gäller kungliga hus, utan ätter/släkter överhuvudtaget, är ju nämligen en metod att skapa en förståelig och gripbar struktur i något som annars skulle vara ett totalt kaos, i det närmaste omöjligt att strukturera ens för de främsta genealogiska experterna, och amatörerna skulle inte ha en chans.
 
Dessvärre hotar detta kaos att drabba oss genom nya namnlagen. När makar nu väljer vilket av makarnas namn man ska ta, och vid olika namn slumpmässigt (eller medvetet statusmässigt) väljer det ena oberoende av släkttraditioner och kontinuitet, eller väljer ett helt nytt namn, fastän man redan har ett alldeles utmärkt d:o med lång tradition, kommer ju släktbegreppet som sådant, att ställas inför svåra prövningar. Då blir det svårt att hitta några raka linjer mellan son, far och farfar osv., eller några rakt ned- resp. uppstigande led. Jag skulle då inte vilja vara släktforskare om 200 eller 300 år.... och detta trots att de tekniska möjligheterna då kan komma att vara oändligt mera utvecklade än vad vi idag kan ana.  
 
Men det vet vi egentligen ingenting om. Vi kan inte vara säkra på att det högteknokratiseade och energislukande samhället vi känner idag kommer att bestå, ännu mindre utvecklas ytterligare. Kanske kommer vi inom en inte allför avlägsen framtid, ha betydligt sämre ekonomiska, tekniska och materiella resurser till vårt förfogande. Den just nu rådande situationen, när stora delar av vårt land är lamslaget, och avskuret från såväl elektricitet och telekommunikationer kan ge oss en tankeställare.... Kanske man i framtiden tänker tillbaka på tiden omkring 2000 som guldåldern, då mänskligheten hade nått höjden av rikedom och teknisk utveckling, innan det började gå utför.....
 
Men, som jag ofta brukar säga: jag hoppas att jag har fel....
 
En annan sak du skriver är: Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning. Nu behöver du ju som sagt inte göra det, men detta tankefel du gör om halva din släktforskning är intressant.(Jag har sett samma matematiskt felaktiga resonemang tvärtom; alltså från dem som hävdar att man inte skulle kunna räkna släktskap på fädernet överhuvudtaget, eftersom detta enligt deras mening skulle vara osäkert.) För det är faktiskt betydligt värre än så. Du skulle nämligen få ta bort betydligt mera än hälften. I 1:a generationen (alltså din föräldrageneration) skulle du få ta bort hälften, men i 2:a generationen ( din far- och morföräldragenerationskulle du få ta bort 75% eller 3/4, i 3:e generationen skulle du få ta bort 7/8, i 4:e skulle du ta bort 15/16, i 5:e 31/32 osv. osv. Vad du skulle få kvar, vore endast en person per generation, en rak faderslinje, alltså din ff ff ff ff etc. På samma sätt skulle de som underkänner den fädernesläktskap, och endast räkna möderneanor få endast en person per generation om man räknar bakåt: mm mm mm mm etc. I båda fallen, kan man nog konstatera att den antavla man skulle få, skulle bli aningen torftig.... (tala om understatement...) Det är ju en väldig tur att vi redan har kommit fram till att vi inte behöver göra några sådana bortoperationer...

242
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-13, 17:48 »
Intressant! (Detta hänvisar till Gunnar Carlins inlägg kl 12.13; några ev. senare har jag inte hunnit se) Och sympatiskt! Det blir ju lika mycket kontinuitet och tradition i det som om det hela gått på fädernet. Mycket mera sympatiskt än dessa tvära brott mot kontinuitet och tradition som nya successionsordningen och nya namnlagen representerar. Och har man länge haft en sådan tradition, som beskrives ovan, vore det ju ett allvarligt ingrepp om någon plötsligt skulle införa manlig succession.  
 
Så ni märker att vad brukar gå till storms mot, är när man uppifrån (oftast från politiker och jurister, mina speciella hatobjekt) medvetet eller omedvetet bryter en levande och fungerande tradition och kontinuitet. I synnerhet gäller detta när man försöker gå bakom ryggen på svenska folket, och kuppartat genomdriver tragiska kulturmord som otvivelaktigt är influerade av kortsiktigt mode- och trendtänkande. Och som i vanlig förmyndaraktig pampstil motiverar övergreppen med att det räcker om eliten (obs citationstecknet!) beslutar. För de förstår ju ändå allting bäst...., ja bättre än de som berörs av besluten.....
 
Jag är ingalunda, vilket vissa kanske har fått för sig, någon angängare till ett agnatiskt synsätt som ett självändamål, därför att jag skulle vara för någon sorts manlig hegemoni eller manlig företrädesrätt, vilket jag alltså inte är. Nej, om den historiska traditionen (och denna fortfarande varit livskraftig och fungerande) hade varit kvinnlig tronföljd och d:o namntradition, hade det självfallet varit detta jag hade strävat att försöka bevara och vidmakthålla. Men nu ser ju historien inte ut så.
 
Detta resonemang har ju beröringspunkter med det resonemang som fördes för några år sedan (jag minns nu inte rubriktiteln) om att sönerna skulle få faderns namn och döttrarna moderns, så att det i slutänden skulle bildas separata agnatiska och kognatiska släkter (men ändå inom samma familjer), med fasta släktnamn och ändå full kontinuitet. Detta skulle ju faktiskt, om sanningen ska fram, vara det enda system som fullständigt skulle kunna förena såväl jämlikhet/jämställdhetskriteriet med kontinuitetskriteriet på namnområdet. I alla andra system, existerande som tänkt, blir det ju alltid en av föräldrarna som får ge sig, stå tillbaka, och finna sig i att det ärvda släktnamnet inte förs vidare. För det där att ta båda föräldrarnas namn, och bara stapla och stapla, blir  ju en omöjlighet på lång sikt. Redan efter 2-3 generationer börjar ju problemen hopa sig. Flera än två (möjligen tre) namn kan man väl i praktiken inte gärna ha. I Danmark finns ju namnkombinationer som Krag-Juel-Vind-Friis, Bille-Brahe-Selby och Berner-Schilden-Holsten, men de är nog närmast att betrakta som kuriosa. Skulle det hela sättas i system, skulle det bli såväl rörigt som opraktiskt och tungrott: God dag, mitt namn är Christopher Alexander Emanuel Bergström Majakowski Larsson Arosenius.... Nej, då blev det nog nödvändigt med ett urval, och då är man ju där igen.... Ska man offra farmors och morfars namn, eller....? Urvalet innebär ju tyvärr också att man tenderar att välja det namn (de namn?) som är mest välklingande och förmedlar den högsta sociala statusen. Därmed får ju ofta kontinuitetsaspekten och traditionen stryka på foten.
 
Som en kuriositet kan ju nämnas att Trestena (eller Trästena) på 1970-talet (eller möjligen i början av 1980-talet) innehades eller arrenderades av skådespelaren och mångsysslaren Per Oscarsson, som där bedrev kyckling- eller kalkonuppfödning, biträdd av sönerna Mikael och Boman (den senare nu också skådespelare).

243
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-13, 09:19 »
Komplettering till mitt inlägg onsdag den 12 jan 2005 kl. 21.40:  
 
stycke 3:
Meningen bör lyda: Och det du skriver inledningsvis stämmer ju endast såtillvida att en majoritet av allmogen eller bönderna, som i sin tur utgjorde en majoritet av befolkningen, inte hade fasta släktnamn utan använde patronymika, men det fanns faktiskt både bondesläkter med släktnamn och mängder av andra yrkeskategorier som redan på 1600-talet bar släktnamn.

244
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-12, 22:43 »
Helt rätt!

245
Melldahl / Meldahl / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-04-13
« skrivet: 2005-01-12, 22:41 »
Tillhör arkitekten Ferdinand Meldahl denna släkt? (han har bl.a. restaurerat flera skånska slott på 1800-talet)

246
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-12, 21:40 »
Hej Elias!
 
Vad är det för konstigheter du skriver? Skulle det inte ha funnits släktnamn i Sverige förrän på 1800-talet? Där har du faktiskt fel.
 
Du har visserligen rätt i det du skriver om soldatnamnen, men bara delvis rätt om bönderna. Den namntyp som följde med gården; de s.k. gårdsnamnen, förekom ju endast i vissa begränsade geografiska områden varav Dalarna är det mest kända exemplet.  
 
Och det du skriver inledningsvis stämmer ju endast såtillvida att en majoritet av allmogen eller bönderna inte hade fasta släktnamn utan använde patronymika, men det fanns faktiskt både bondesläkter med släktnamn och mängder av andra yrkeskategorier som redan på 1600-talet bar släktnamn. Bl.a hade städernas borgare (varav en del i verkligheten bodde på landsbygden), präster, ämbetsmän, brukspatroner och andra ofrälse ståndspersoner i regel släktnamn. Så vad beträffar ditt påstående om släktnamnen i stort, är du ute på mycket bräcklig is. Om du börjar studera 1600- och 1700-talen lite mera ingående, kommer du själv att märka det.
 
Det räcker med att jag tittar på min egen släkt, så hittar jag redan på 1600-talet släktnamn som
Bohm, Fagerström, Hultman, Sparf, Jern, Hahl, Hecht (dock invandrad släkt), Rising, Lund, Storm, Holm och Björk, liksom präster med namn som Laurin(us), Bononius, Laurbeckius och Frolingius.
 
På 1700-talet hittar jag vidare i min släkt bl.a. Hultgren, Hornvall, Silfvergren, Axberg, Brunberg, Askebom, Stenbom, Wistrand, Höijer (som trol. är av ännu äldre datum), Höök, Lodin, Lindberg, Lindahl, Brehmer, Söderqvist och Sandberg. De flesta av dessa dessutom belagda redan under seklets första hälft.
 
Och då har jag ändå inte nämnt de adliga och vallonska släktnamn, som också finns (inte ens möjligen adliga, men troligtvis inte, som Grijs och Breedh).
 
Av de ovan uppräknade namnen var åtminstone Jern, Storm och Hultgren i stort sett bondesläkter.
 
Och på 1800-talet, då enligt dig de svenska släktnamnen skulle ha tillkommit, hittar jag inte alls så många nytillkomna namn, som under de tidigare seklerna. - Tvärtom hittar jag faktiskt några, som man bortlägger, och börjar använda patronymika...
 
Dock gör du en i stort sett riktig analys av läget (ja, faktiskt riktigt bra...) i de avslutande två styckena, så missen om släktnamnen må vara ursäktad.
 
Apropå överhoppade generationer etc., kommer jag osööökt att tänka på följande fiktiva presentation:
 
- FÅR JAG PRESENTERA: - HANS BRORSSON OCH HANS BRORSON HANS BRORSSON -
 
Kan då någon svara på följande fråga: Vad hette den gemensamma länken i sammanhanget;  dvs brodern/fadern?
Och då menar jag naturligvis om detta är före ca 1860. För om det är efter kan han ju ha i stor sett vilket förnamn som helst; det skulle inte göra någon skillnad. Dessutom skulle det ju vara fullständigt omöjligt att lista ut utifrån den information som givits.

247
En god historia är ju alltid sann, sägs det ju... Men i det här fallet måste man ju nästan verifiera det i vigselboken (och dessutom i dödboken), för att riktigt kunna tro på det. Men vilken vigselbok är det fråga om? Det är väl knappast Alsike (Man gifte sig ju vanligen i brudens hemsocken), utan en församling gent över sjön, vilket torde betyda på andra sidan Ekoln. Vilka församlingar kan vi då välja mellan? Sko? Uppsala-Näs? Eller vad heter socknen där Hammarskog (herrgård; numera friluftscentrum) ligger? Historien låter trots allt lite konstruerad. Man kommer närmast att tänka på Job... Kanske den är påhittad i syfte att vara en sedelärande (till de yngsta: inte CD-lärande) berättelse.

248
03) Osorterat / Magnus Gabriel dela Gardie
« skrivet: 2005-01-10, 09:24 »
Nej Leif!
 
Jag tycker inte att han skriver ihop De (obs; han använder stort D) och la (La?) mera än vad han skriver ihop Magnus och Gabriel resp. la och Gardie. I så fall skulle man med samma argumentation kunna skriva honom: MagnusGabriel DelaGardie eller Magnusgabriel De LaGardie.  
 
Det är ett vanligt fenomen för personer som använder skrivstil att de inte lyfter pennan mera än nödvändigt (mycket förståeligt, i synnerhet om man använder gåspenna), så att det ser ut som om man skriver ihop. Men detta är dock inget indicium för ihopskrivning. Jag skriver t.ex. ofta Carl-Fredrik utan att lyfta pennan (trots att jag inte så ofta använder gåspenna), men jag kallar mig ju inte av denna anledning Carlfredrik i förnamn.
 
Jag tror att det är ganska lätt att hitta exempel på historiska personer som skrivit ihop i sin namnteckning, men som inte på minsta sätt avsett att namnet skulle skrivas så i utskrifter och i officiella sammanhang.
 
Nej, Magnus Gabriel De la Gardie bör det vara.

249
03) Osorterat / Magnus Gabriel dela Gardie
« skrivet: 2005-01-08, 20:34 »
Skulle någon vänlig själ kunna ändra rubriken, så att ätten återfår sitt rätta namn: De la Gardie. Den befintliga rubriken är ju oriktig. Det är ju inte fråga om att dela något.
 
meddelar övertecknad

250
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-12
« skrivet: 2005-01-05, 13:35 »
Jag håller inte med. Man säger ju härstammar i rakt nedstigande led eller ättling i rakt nedstigande led. Men man skulle aldrig säga att man härstammar i snett nedstigande led eller i snett uppstigande led eller ens härstammar från sin farmorsmoster. - För det gör man ju inte!
 
Därmed sagt att jag ställer mig bakom Micha?ls och Mikaels definition.

251
Fru / fröken / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-04
« skrivet: 2005-01-05, 11:31 »
Titulaturen fru/fröken hade alltid med civilståndet att göra, aldrig med namnet. Observera i det sammanhanget att den äldre traditionen var (till skillnad från vad många idag verkar tro) att en kvinna behöll sitt namn livet igenom, oavsett om hon var gift eller inte. Det där att byta namn när man gifter sig är en nymodighet, som med några få undantag introducerades i slutet av 1700-talet och slog igenom fullt först under 1800-talet.  
 
En fru var eller hade varit gift, således kallades även en änka eller frånskild kvinna fru, även om den förstnämnda också kunde tituleras änkefru.
 
Hade man en gång varit gift, kunde man aldrig under några som helst omständigheter återgå till frökentiteln.

252
Film / Teater / Hjulström, Niklas (f. 1962)
« skrivet: 2005-01-04, 09:32 »
Rättelser: Filip Hjulström blev docent 1935, men professor först 1944.  
 
Hans far Georg Leonard H. hade Georg som tilltalsnamn.

253
Film / Teater / Hjulström, Niklas (f. 1962)
« skrivet: 2005-01-03, 20:06 »
Det är mycket möjligt, för att inte säga troligt. Denna Hjulström-släkt kommer från Värmland, och det är ju gammal bruksbygd. Kompletterande forskning krävs dock för att saken ska kunna säkerställas. Här kommer åtminstone början till en antavla:
 
proband:
1 Niklas Hjulström, född 1962 i Göteborg, skådespelare, popartist, kompositör m.m., Stockholm
 
***I***
 
f
2 Lennart Hjulström, född 1938 18/7 i Karlstad, skådespelare, regissör, teaterchef. Verksam vid bl.a. Göteborgs Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och (sedan 1992) Kungliga Dramatiska Teatern, Stockholm. Gift 1:o 1961 med följande [3] (äu). (Gift[?] 2:o med Gunilla Nyroos, skådespelerska)
 
m
3 Ulla Söderdal, född 1935
 
***II***
 
ff
4 Henning Filip Hjulström, född 1902 6/10 i Lungsunds socken (Värml.), professor i geografi, Uppsala (tillträdde 1935), Gift 1931 23/6 i Nyed med
 
fm
5 Astrid Alfhild Elmér, född 1906 12/2 i Lekvattnets socken, handarbetslärarinna, Uppsala
 
mf
6 Bertil Söderdal, hemmansägare, Gift med
 
mm
7 Hilma Jacobsson
 
***III***
 
fff
8 Georg Leonard Hjulström, trävaruhandlare, Lungsund (Värml.) Gift med
 
ffm
9 Frida Jonsson
 
fmf
10 Otto Hjalmar Elmér, född 1875 19/3 i Äspefall, Mellby socken (Jönk.), död 1943 17/11 i Uppsala. kyrkoherde i Nyeds pastorat (Värml.) Gift 1905 6/5 i Tyska kyrkan, Stockholm med  
 
fmm
11 Alfhild Ebba Wilhelmina Dahlström, född 1883 22/4 i Uppsala (Domkyrko), död 1940 11/5 i Nyed.
 
***IV***
 
fmff
20 Anders Peter Karlsson, hemmansägare, Äspefall, Mellby socken (Jönk.) Gift med
 
fmfm
21 Stina-Lisa Svensdotter
 
fmmf
22 Johan Dahlström, stadsfogdebiträde i Uppsala, Gift med
 
fmmm
23 Ebba Wilhelmina Nyström
 
---
 
Källor:
Svenska män och kvinnor  
Vem är vem?  
Vem är det?  
Karlstads stifts herdaminne

254
Radio / Tv / Tidningar (Massmedia) / Levengood, Mark (f. 1964)
« skrivet: 2005-01-03, 14:00 »
Detta torde väl förutsätta en släktforskare, som är hemma på såväl amerikansk som finsk genealogi, eller ett samarbete mellan två forskare med dessa inriktningar.

255
15 Historia / Historiska museet
« skrivet: 2004-12-20, 22:05 »
Kristian Berg har ju som bekant inte fått tjänsten som chef för Hyst... Historiska Museet på några som helst vetenskapliga meriter. Några sådana lär han ju överhuvudtaget inte ha, och det märks... Nej, det är ju här fråga om en ren politisk tillsättning i bästa öststatsstil, som till yttermera visso grundar sig på att den för tillfället ansvarige ministern tillhörde hans personliga vänkrets och att han har rätt partibok. Hans verksamhet på sagda museum, skulle väl närmast kunna liknas vid den bekanta elefanten i porslinsbutiken. Han har på kort tid lyckats nedmontera det mesta av vad hans många kompetenta föregångare lyckats bygga upp under decennier.   
 
Detta är en av de största kulturskandalerna i modern tid. Och då ska alla veta, att konkurrensen om detta epitet är stort, inte minst under innevarande ministär.
 
Historiska Museet har varit och borde vara ett av den svenska kulturens och vetenskapens flaggskepp, men Kristian Berg har förvandlat det till en lekstuga, där vare sig kultur, vetenskap eller kompetens längre hör hemma. Internationella bedömare, som är vana vid ett kulturklimat, där man slår vakt om sin historia, sina historiska minnensmärken och dito föremål, tror inte sina ögon. De förstår absolut ingenting, och börjar mer och mer tror att musei-Sverige fått stora snurren. Jag är benägen att ge dem rätt. 
 
Kristian Berg bör snarast förpassas så långt bort från Historiska Museet som möjligt, och ersättas av en kompetent museiman med tunga vetenskapliga meriter från arkeologins och/eller historiens områden, helst bådadera.
 
Låt Berg hålla sin lekstuga någon annanstans (och då helst ej subventionerad av statliga och offentliga medel), om det överhuvudtaget ska vara nödvändigt... Johanne Hildebrandt föreslår ju ett konstgalleri - Ja, varför inte? - Bara karl´n försvinner! Detta är inte bara en angelägenhet för Stockholm och för det socialdemokratiska partiet; det är ett nationellt intresse av högsta dignitet att något görs, och detta fort, medan det ännu finns något kvar att rädda.
 
Och herrar och damer politiker: Sluta att använda chefstjänsterna på våra museer, allas vårt kulturarv, för att belöna partikamrater och personliga vänner för tjänster som inte har det minsta med museal verksamhet att göra. Endast rent politiska uppdrag bör tillsättas politiskt. Vi får hoppas att berörda utnämningspolicy snart kommer att vara - just museal - och tillhöra historien.

256
Hej Svante!
 
Två svar på en fråga! Oj, det är ju nästan jackpot! På de flesta av mina frågor har jag inte fått något svar alls. Och de gånger jag fått svar, har de oftast kommit efter veckor eller månader. Och ibland är det ju faktiskt så att ingen tidigare har forskat på den aktuella släkten/de aktuella personerna, så man är först. Då har man ju chansen att göra en pionjärinsats och bli banbrytare på forskningen om den nämnda släkten. Det är faktiskt roligare än att få en hel släkt serverad på nätet inom några sekunder. Det är klart, det sistnämnda känns ju fantastiskt, ....i en kvart, eller så.... Men att sätta plogen i opljöjd mark, och börja från 0; det kan man ha nöje av i veckor, månader och år. Lycka till!

257
--- (?)  
 
Skriver man många inlägg och det har gått en tid, glömmer man uppenbarligen bort vad vad skrivit.  
 
Jag funderade först på hur jag skulle ta det där, egentligen.... Om det var någon förtäckt kritik, eller så, jag menar sådant har ju förekommit då och då... (inte bara förtäckt, för övrigt). Så det var ju bäst att gå till den angivna källan, för att se vad det egentligen stod, och i vilket sammanhang. Detta var nu inte helt lätt eftersom de inte framgick vilken diskussionen det var fråga om.
 
Så småningom hittade jag det. Det var ju under Antagande av utdöda ätters namn, och ett ordagrant citat av mig från angivet datum och klockslag. Något som jag fullständigt hade glömt/förträngt. Där ser man...
 
Jag kunde även konstatera att sagda diskussion (som faktiskt startades av mig för ett antal år sedan) efter ganska kort tid började att kantra, och att handla om allt annat än det ursprungliga ämnet. Detta förefaller i stort sätt ha fortsatt, med undantag av några få kortvariga återgångar till ursprungsämnet. På senaste tiden har diskussionen huvudsakligen handlat om finlandssvenskar, etnicitet och nationell tillhörighet.

258
Om det hade rört sig om skillnader i ekonomi, social status, hygien, bildning, etc, hur kommer det sig då att kungahusens och adelns barn under 1600-talet dog i barnadödlighet i lika hög grad som stadsbornas barn i övrigt vid denna tid och i snarast högre grad än böndernas barn på landsbygden (detta är mitt allmänna intryck; jag har dock ingen statistik att underbygga det med. Men den finns troligen).
 
Titta t.ex. på de sju barnen till kung Carl XI och drottning Ulrika Eleonora (d.ä).: Hedvig Sophia, Carl (XII), Gustaf, Ulrik, Fredrik, Carl Gustaf och Ulrika Eleonora (d.y). De enda som överlever spädbarnsstadiet är den blivande Carl XII och de båda systrarna Hedvig Sophia och Ulrika Eleonora. De fyra yngre sönerna dör alla i späd ålder.  
 
Vilka skulle bättre än kungafamiljen ha god ekonomi, social status etc....? Det hjälpte åtminstone inte i detta fall. Möjligen skulle man kunna spekulera i att städerna, där man bodde tätare, och betydligt flera människor uppehöll sig samtidigt, lättare blev smitthärdar för sjukdomar än vad som var förhållandet på landsbygden.
 
Exemplet från kungafamiljen illusterar väl dessutom med all önskvärd tydlighet vilket som var (och är?) det svaga könet. Något som annan statistik i stort sett bekräftar.

259
24 Rekord / Längst tid mellan halvsyskon
« skrivet: 2004-12-04, 16:49 »
27 år kan det ju vara mellan helsyskon också. Jag har sett åtminstone 28 år. Men i halvsyskonklassen kan vi ju t.ex. ta Lennart Bernadottes äldsta och yngsta barn: Birgitta född 1933 3/5 och Diana född 1982 18/4. Alltså en åldersskillnad på så gott som 49 år (på 15 dagar när).

260
Adoptioner / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-12-29
« skrivet: 2004-11-25, 23:44 »
Ja, det bör man, och det är just det som är den springande punkten. Man har ju egentligen friheten att skriva eller ta med vad som helst; under förutsättning att man klart anger det verkliga förhållandet.  
- Åtminstone om man ska sprida eller publicera resultatet (Finns det bara i ens egen dator eller ens egen byrålåda, har det ju inte så stor betydelse...). Annars finns det som sagt en inte så liten risk att felaktiga uppgifter sprids som ringar på vattnet (det här låter väldigt bekant; skrev jag inte ungefär samma sak under en annan rubrik för några veckor sedan?)
 
Var ligger konsekvensen om man tvingas att stryka ett antal medeltida anor*, för att de källkriskt sett ändå inte är hundraprocentigt säkerställda, samtidigt som man (när det gäller 1900-talet) glatt skriver in uppgifter som man från början vet är felaktiga. Då silar man ju verkligen mygg och sväljer elefanter.....
 
Men här går ju som bekant meningarna isär. Vi släktforskare är ju, likt bofinken, hur olika som helst, och vi använder släktforskningen på diametralt olika sätt, och med vitt skilda syften. Vissa anser att resultatet inte har någon större betydelse, utan ser släktforskningen som ett sorts tidsfördriv, jämförbart med att lägga pussel eller att lösa korsord. Andra ser den sociala samvaron med andra släktforskare som huvudsaken och behållningen, medan en tredje kategori (som jag själv tillhör) ser släktforskningen (som vi helst kallar genealogi) som en historisk vetenskap/disciplin, där man måste ställa samma källkritiska krav som inom annan historieforskning. Har man den utgångspunkten; måste helt enkelt allt man redovisar hålla måttet, och vara om inte evig och förklarad sanning, så åtminstone det som förefaller vara den rimliga slutsatsen utifrån de källor man har haft till sitt förfogande. Om sedan nya källor/uppgifter som upptäcks efter att man publicerat resultatet kullkastar det hela, och gör att en annan slutsats etableras, så... ja, det kan man ju aldrig gardera sig emot.    
 
*(som t.ex. Adela av Flandern, för att ta ett exempel som ofta är på tapeten, och därmed går miste om flera linjer tillbaka till bl.a. Karl den store och hans farfars farfars far biskop Arnulf av Metz (500-talet), som man får stryka, trots att flera historiker faktiskt anser att Adela var mor till Knut den heliges döttrar Ingegerd och Cecilia, och att härstammningen därmed troligen är OK)

261
Förnamn - S / Staffan / Stefan
« skrivet: 2004-11-15, 16:16 »
Hej Vincent!
 
I Hammars socken, som gränsar till Västra Ny socken i Östergötland har jag gjort följande observationer:  
 
Staffan Nilsson, född 1669 /12 (datum framgår inte) i Dalmark, Hammars sn, död där 1760 23/3, bonde i Dalmark, nämndeman i Sundbo härad
 
och sonen:
Nils Staffansson, född 1692 /8 (datum som ovan) i Dalmark, Hammars sn, död 1781 1/2 i Stora Forsa, Hammars, bonde i Stora Forsa
 
Jag tror dessutom att flera släktingar till dessa också bar namnet Staffan. Det bör då vara i exempelvis Dalmark, Stora Forsa eller Fröshyttan, och 1700-talet.
 
Ingen Viktorius, dock. Skulle det vara för- eller efternamn? Det senare, väl? Viktorius som förnamn låter väl närmast som en tjur.

262
Ryttare / Äldre inlägg (arkiv) till 26 juni, 2011
« skrivet: 2004-11-10, 22:13 »
Användes uttrycket ryttare på tåg ännu hundra år senare? I så fall skulle vi ha kunnat tänka oss följande scenario: ryttare på tåg. - bytt. - nu med H. M. Kon. Carl XII:s bussar.

263
01) Allmänt om efternamn / Extra efternamn
« skrivet: 2004-11-10, 21:14 »
Hej Klas!
 
Nej, helt unikt är detta namnskick inte. Det användes t.ex. ofta av adeln under 1500- och 1600-talen. Man kunde t.ex. kalla sig Sten Bielke Turesson, Nils Brahe Abrahamsson eller Erik Oxenstierna Axelsson.
 
När det gäller Brunjeansson, så kommer åtminstone jag spontant att tänka på adliga ätten von Brunjean/von Braunjohann. Men den har kanske inte det minsta med saken att göra?

264
Litteratur / Heidenstam, Verner von (1859-1940)
« skrivet: 2004-11-04, 19:47 »
Hej Gunhild!
 
Som såväl Birgitta som Anders Pemer visar (se ovan), kallade han sig (Nils, alltså) livet igenom Belfrage. Däremot kallade sig hans mor, Ellen Belfage, tidvis för Berner, enligt uppgift därför att det rimmade på Verner. Egendomligt nog började hon göra detta först efter brytningen med Heidenstam.  
 
Man kan ju tycka att sonen skulle ha större anledning att kalla sig Berner (eller något liknande) än modern, men så var det i alla fall.
 
Jag tror inte att Nils Belfrage hade några barn. - Kanske därför att han själv hade negativa erfarenheter av föräldrarelationer, något som är omvittnat.

265
Förnamn - T / Truls
« skrivet: 2004-11-04, 16:31 »
Det finns Trulsar även i Östergötland; t.ex. nämndemannen Truls Persson i Sätra, Vårdnäs socken, 1600-talets mitt (Han finns bl.a. med i mantalslängderna på 1650- och 1660-talet, liksom i domböckerna för Kinda härad).

266
"Omdöpta" anor! / """"Omdöpta"""" anor!
« skrivet: 2004-11-03, 13:31 »
- Men det gör knappast jag. Vad skulle det ha för betydelse inom socknen eller i den närmaste omgivingen om prästdöttrarana (och de med dessa socialt likställda) hade för namn. Alla visste ju naturligtvis vilka prästens döttrar var i alla fall. Dölja sin härkomst? - Hur skulle de kunna göra det i en liten ort där alla visste allt om alla och där den sociala kontrollen var stor? Och varför skulle de överhuvudtaget dölja något? Jag hänger jag inte alls med i resonemanget om att smälta in. En präst hade ju en relativt hög och ansedd social position, och hans döttrar ansågs naturligtvis som synnerligen goda partier. Jag är säker på att mängder av bondsöner skulle tycka att det skulle vara ett rejält socialt kap att lyckas gifta sig med en prästdotter, och därmed få en chans att höja sin egen sociala position, och det ordentligt. Den som i stället brukade måna om att döttrarna inte gifte ner sig och orsaka messallianser, var ju prästen själv, som inte sällan fick gå in och kväva dylika tillbud redan i sin linda. Han var tvärtom naturligtvis angelägen om att döttrarna skulle göra goda giften, t.ex. med andra präster, eller varför inte med någon officer, kanske t.o.m. adlig. Man strävade ju i regel uppåt, sällan nedåt.  
 
Det finns dock några få perioder i Sveriges historia, när såväl adels- som prästdöttrar, ibland tvangs att gifta ner sig, med bönder eller bondsöner, och det var efter några av de krig, som landet drabbats av, i synnerhet trettioåriga kriget och de karolinska krigen, kanske främst Carl XII:s. I vissa trakter uppstod nämligen av detta skäl då stor mansbrist.
 
Dessutom tror jag inte att döttrarna fick patronymika och sönerna fick släktnamnet. Ståndspersoner hade nämligen, åtminstone om det är 1600- och 1700-talen vi talar om, både patronymikon och släktnamnet, oavsett vad som vid enstaka tillfällen råkar stå i kyrkböcker och andra handlingar. Vid nästa tillfälle man i handlingarna råkar på samma person kan det nämligen stå annorlunda.
 
Så nej, jag tror inte på förklaringen.

267
Patronymikon / Olsson - Hur heter hans far?
« skrivet: 2004-11-02, 13:19 »
Släktforskarförbundets namnlista är väl ingen ingen Bibel, heller? Och inte heller någon lagbok, väl? Var och en skriver väl efter eget omdöme, huvud och övertygelse. Men listan kan naturligtvis vara en mycket stor hjälp, om man är osäker.

268
RötterRådet / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-10-27
« skrivet: 2004-10-26, 20:50 »
Uppenbara personangrepp, knivhugg och nålstick, som endast syftar till att såra, förnedra eller provocera, kan ju på ovan nämnda sätt lätt och utan större komplikationer plockas bort. Men hur ska man förfara med inlägg, som författaren skrivit utan några som helst mörka eller dolska biavsikter, men där någon annan läser in tonfall, syften och avsikter, som författaren överhuvudtaget inte haft med i sin tankevärld? Ja, det kan t.o.m. vara tankar och åsikter som vore honom/henne totalt främmande, ja, rentav motbjudande. Jag vill faktiskt påstå att även sådant har hänt några gånger... På något sätt känns båda perspektiven välbekanta....
 
Men det är ju egentligen ingenting konstigt med det; vi måste ju som människor ständigt tolka signaler från vår omvärld, och ständigt väga olika utsagor och budskap; inte bara i fråga om trovärdighet och autenticitet, utan i minst lika hög grad i fråga om välvilja, neutralitet eller illvilja hos budbäraren och budskapets upphovsman (/-män, /-person /-personer).
 
Och tolkningar kan ju som bekant vara mycket subjektiva, och det finns sannolikt inte två personer, som upplever en text, en utsaga eller ett tilltal på exakt samma sätt. Vi har alla olika erfarenheter och bagage med oss, som gör att vi helt enkelt upplever och tolkar en och samma sak på olika sätt. Och ibland blir det fel...
 
Och vem har i så fall tolkningsföreträde: författaren eller uttolkaren (/exegeten)? Eller kanske en tredje person, en neutral domare? Eller kanske ännu hellre en jury?

269
Byggnader och miljöer / Station - Norrland?
« skrivet: 2004-10-25, 21:44 »
Det är nog inte bara ett stationssamhälle, utan även ett brukssamhälle (modell mindre), titta t.ex. på forsen t.v. och det tvärställda huset. Ett liknande placerat hus vill jag minnas att det finns i Boxholm. Men det kan det ju inte vara. - Inte med ett sådant vattentorn. Så du har nog rätt att det är Norrland.

270
Förnamn - B / Bernadotte
« skrivet: 2004-10-25, 20:43 »
Oftast är det väl inte den avlidne som väljer gravsten och inskription, utan de efterlevande. Det finns dock undantag; Fritiof Nilsson Piraten, t.ex.:  
 
Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972

271
Förnamn - J / Jörn
« skrivet: 2004-10-25, 14:45 »
Hej Walter (och Olle)!
 
Jörgen, Jurgen, J?rgen, Jörn, Göran/Jöran, Gören och Örjan är olika former av Georg. Göran och Örjan är väl de som huvudsakligen förekommit som bondenamn.
 
Jöns, däremot, liksom Johan/Jahan/Jogan, Jan, Jaen, Joen (som dock även kan vara en stavningsvariant an Jon[as], John, Hans och Hannes, är form(er) av Johannes.

272
När levde ovannämnda prästänka? Vad hette hennes man? Var Brehmer hennes eget namn? (vilket det borde vara om detta är början av 1700-talet) Det framgår inte om någon i hennes närmaste släkt bär förnamnet Adam?

273
Människor / Kunglig familj?
« skrivet: 2004-10-16, 16:28 »
Denna familjegrupp föreställer inte medlemmar av kungahuset, eller med detta närstående personer.
 
Den medlem av familjen Bernadotte ni tänker på är sannolikt prinsessan Märtha, född 1901 som näst äldsta dotter till prins Carl och prinsessan Ingeborg (hon gifte sig för övrigt med Olav (V) av Norge [just nu aktuell i en annan diskussion; sannolikt på väl lösa grunder] och blev kronprinsessa av Norge). Ögonpartiet påminner en hel del om henne, men ansiktsformen är en annan.

274
Judiska släkter A-Ö / Thiel
« skrivet: 2004-10-13, 20:07 »
Han var gift tv`Å` g`Å`nger; F`Ö`rsta hustrun var Margareta af Bur`É`n, f`Ö`dd 1899. Andra hustrun var Leonie (Lola) Landegren, f`Ö`dd 1902.

275
Håkan!
 
Gustaf I (Gustav Vasa) har inga belagda utomäktenskapliga barn. Det har däremot hans samtliga till vuxen ålder kommna söner: Erik XIV, Johan III, Magnus och Carl IX. Det hölls t.o.m. något som kan liknas vid en barnträdgård i Stockholm för Eriks, Johans och Magnus döttrar (mera om detta på annan plats i Anbytarforum).

276
Förnamn - T / Tubbe
« skrivet: 2004-10-07, 19:47 »
Tubbe? Var inte det Snokens hund? Han spelades väl av Turbo (som kunde det mesta), om jag inte minns fel.

277
Det var exakt samma foto jag hittade på nätet.

278
Namnlagen / Namnlagen, myndigheterna och förnamnen
« skrivet: 2004-10-03, 20:00 »
Jag kan ju i det sammanhanget erinra om ett namn, som under de senaste åren seglat upp från ingenstans till relativt vanligt, nämligen Tindra. Enligt min mening är detta namn olämpligt och t.o.m. grymt mot det stackars barnet. Tindra ska ju barnet göra (i gynnsamma fall) - inte heta. Det kan ju inte vara särskilt roligt att heta Tindra - och sedan inte göra det. Vissa barn tindrar ju inte så mycket, åtminstone inte jämt (och vi ska väl inte tala om hur fel det skulle bli om en Tindra skulle bli blind). Och har föräldrarna tänkt på att det en dag kommer att sitta en gammal gumma på hemmet (om sådana fortfarande finns då) som heter Tindra....

279
Jo, det är Brandalsund (med ett s). Jag fick tag på en bild via nätet. Och tydligen är det den nya huvudbyggnaden, som ju byggdes som en pastisch i karolinsk stil ca 1920. Den anknyter dock väldigt nära till sin föregångare, varför man måste studera detaljerna noga för att vara säker. Men alla detaljer förefaller vid en jämförelse att stämma med den nuvarande herrgården.
 
En av Brandalsunds mera kända ägare i sen tid var ju f.ö. MoDo-chefen Matts Carlgren.

280
Herrgårdar av denna typ var vanliga ca 1750-1790 och kan sägas representera övergången mellan rokoko och gustaviansk stil. Något säger mig dock att detta är en pastisch, som egentligen inte är byggd under denna tid, men försöker att ge detta intryck. Det kan vara fråga om en nyklassisistisk byggnad, som man försett med ett brutet och valmat tak, eller kanske ännu hellre ett karolinskt säteritak, när jag tittar närmare på bilden. Om man studerar takprofilen finns faktiskt en antydan till en italian mellan takfallen, även om den inte är markerad med puts eller avvikande färg eller på vanligt sätt är försedd med en mezzaninfönsterrad. I så fall är det snarast en karolinsk herrgård (ca 1700-1720) som pastischen försöker efterlikna.  
 
Det kan även röra sig om en ca 1895-1920 nybyggd herrgård, som medvetet byggts som en barockherrgård. Detta var modernt under denna tid. Den märkliga runda utbyggnaden med dito terrass mot trädgården förstärker detta intryck.  
 
Utan facit på hand (biblioteket är f.n. stängt) kan jag bara komma med några gissningar:
 
-Brandalssund; i Södermanland, kanske den nuvarande huvudbyggnadens föregångare, som p.g.a. dåliga grundförhållanden revs på 1910-20 talen, och ersattes med en liknande byggnad (den nuvarande)
 
eller möjligen:
(?)-Borrud; i Västergötland, som ca 1910 byggdes om restaurerades från nyklassistisk stil till barock
 
Men jag håller nog på Brandalssund.

281
När man läser de flera av de ovanstående inläggen får man intrycket att det rör sig om ett totalt bundet och stelnat namnskick, där individen (läs: föräldrarna) inte hade något att säga till om. Så var det inte riktigt, även om vi ibland tycker att det ser så ut.  
 
Det hela byggde naturligtvis på frivillighet; att det fanns namntraditioner som var en naturlig del av den kultur man tillhörde, och som man på et postivt sätt iakttog på samma naturliga sätt som man firade jul, påsk, midsommar eller deltog i skördearbetet.  
 
Men observera att det hela var en folklig och kulturell sedvänja; det fanns inga officiella samhälleliga krav, utfärdade av någon myndighet eller överhet, där brott kunde medföra sanktioner eller repressalier.  
 
Det enda som skulle kunna drabba den som trotsade traditionen och konventionen, skulle i så fall vara grannars och släktingars missnöje och ogillande blickar. Och visst hände det att unga föräldrar i fråga om namnval ibland fick ge sig för det äldre generationen eller familjepatriarken, i synnerhet om denne fortfarande med full kontroll styrde på gården. Och visst hände det ju någon gång att prästen satte stopp för föräldrars kanske väl fantasifulla, äventyrliga eller åtminstone mindre konventionella namnförslag. Och det kunde han göra i kraft av dopförrättare.
 
Ett indicium för att det inte handlade om ett i egentlig mening bundet namnskick, är ju det faktum att namn som började komma ur modet ofta ratades, och ersattes med antingen ett modernare och tidsenligare namn, eller att man gick ytterligare en generation bakåt, och kanske valde farfarsfars namn i stället för farfars, om det sistnämnda kändes för ålderdomligt. Men märk väl; nu talar vi huvudsakligen om 1700-tal eller åtminstone sent 1600-tal.
 
Och observera dessutom att att namnskicket snarast var en mall eller ett ideal. I verkligheten finns det gott om undantag. Hos vissa barnfamiljer får man gå ganska långt tillbaka bland anfäderna och -mödrarna, för att hitta den som givit namn åt de äldsta barnen. Detta har naturligtvis delvis att göra med det ännu ca 1700 i många trakter gällande bruket att endast uppkalla avlidna personer. Levde fortfarande farfar, när den älste sonen föddes, gick man ofta tillbaka till farfars far eller farmors far. Samma sak gällde naturligvis på kvinnosidan.

282
03) Äldre osorterade inlägg / Löparöd???
« skrivet: 2004-09-29, 12:17 »
Åsa!
 
Löberöd/Löparöd ligger i Hammarlunda socken, Frosta härad (Malmöhus län, nu Skåne län)

283
03) Äldre osorterade inlägg / Löparöd???
« skrivet: 2004-09-29, 10:44 »
Hej Åsa!
 
Löparöd (Skåne) kallas idag Löberöd. Där finns bl.a. ett slott från tidigt 1600-tal, som i långa perioder ägts av medlemmar av ätterna De la Gardie och  Ramel. Bl.a. ägdes det av Povel Ramels farfar, Henrik Alexander Ramel, och ägs nu av Knut Ramel, en son till f.d. chefen för exportrådet och för Nobelstiftelen, författaren m.m., Stig Ramel.

284
Film / Teater / Bullock, Sandra (f. 1964)
« skrivet: 2004-09-28, 22:32 »
Jo, hon ser mycket bekant ut. Jag måste ha sett någonting hon har gjort, men inte lagt namnet på minnet. Och hon är definitivt inte släkt med Tina Turner....

285
Politik / Offentlig verksamhet / Edén, Nils (1871-1945)
« skrivet: 2004-09-28, 20:49 »
Jag minns en artikel i någon av Släktforskartidskrifterna för ganska många år sedan [Var det Släkthistoriskt forum (fanns den då?) eller månne Släkt och Hävd?], där det presenterades en släktutredning, som visade att statsministrarna Nils Edén, Thorbjörn Fälldin och Ola Ullsten var släkt med varandra. Möjligen var det ytterligare någon, jag minns inte exakt.  
 
Jag kan tänka mig att antingen Thord Bylund eller Bosse Lindwall var inblandad i det hela, kanske t.o.m båda två.

286
Film / Teater / Bullock, Sandra (f. 1964)
« skrivet: 2004-09-28, 19:38 »
Ursäkta min obildning, men är Sandra Bullock vit? I så fall är hon väl knappast släkt med Annie Mae Bullock, mera känd som Tina Turner? Eller?
 
 - Never mind the Bullocks

287
Film / Teater / Persbrandt, Mikael (f. 1963)
« skrivet: 2004-09-27, 22:33 »
När Mikael Persbrandt för några kvällar sedan var gäst hos Stina Lundberg-Dabrovski (eller vilket namn hon nu använder för närvarande?) [i TV alltså] sade han bl.a. att hans andranamn (och alter ego, den elake) var Åke. Sannolikt har han detta namn efter sin farfar.

288
Byggnader och miljöer / Okänt slott
« skrivet: 2004-09-27, 17:14 »
Litografin (som jag tror att det är - även om det ju i och för sig kan vara en färgakvatint eller något liknande) är ganska typisk för flera grafiskt mångfaldigade serier över slott och herrgårdar som kom under 1800-talet.  
 
Den mest kända är nog det redan på 1820-talet utgivna Fordna och närvarande Sverige av Ulric och Thora Thersner (Verkets titel är en direktöversättning av den tydliga inspirationskällan: 1600-talets motsvarighet Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlberg/Jan van der Avelleen/Willem Swidde).
 
Lite senare, från 1860-talet till ca 1880, kom boken Herregårdar och slott uti Södermanland (finns även över andra landskap) av Olof Eneroth med litografier av Fredrik Richardt. Jag är ganska övertygad om att ovanstående litografi kommer härifrån. Trädens utformning är typiska för Richardt, likaså att han ofta satte in arbetande, promenerande och/eller samtalande människor i litografierna, för att på sätt göra dem mera levande. Detta stämmer dessutom mycket väl överens med den tidigare dateringen efter 1849. För det är Stenhammar - ingen tvekan om det saken.

289
Byggnader och miljöer / Okänt slott
« skrivet: 2004-09-27, 10:20 »
Faktum är att det faktiskt finns en liknande låg flygel vid Ekenäs, och som ligger i samma läge i förhållande till själva slottet, även sedd från sjön - men visst är det Stenhammar! Det som fäller avgörandet är att de tre tornen förefaller att ligga på rad efter varandra. Det gör de inte på Ekenäs, där där tornen snarast ligger i en triangel, eftersom porttornet ligger i slottets främre länga. Dessutom kan tilläggas att Ekenäs tornhuvar är betydligt knubbigare än de på litografin - även med tanke på den konstnärliga friheten och 1800-talets manieristisk-gotiska stilideal. För övrigt överenstämmer slottsgavelns något trappstegslika avsatsprofil mycket väl överens med Stenhammars (något vi kan se på andra bilder än den här redovisade). Så identifikationen måste anses som tämligen säker.
 
Och eftersom vi ser tre torn på litografin kan vi sluta oss till att den är utförd efter 1849, då en under flera år pågående ombyggnad av takpartiet avslutades. Först då fick slottet sitt nuvarande utseende.

290
Byggnader och miljöer / Okänt slott
« skrivet: 2004-09-26, 23:49 »
Det är knappast Läckö, som är betydligt större och har flera torn. Det kan inte heller vara Koberg, som vid denna tid (Är det 1850-tal? litografi? Thersner??) bara hade ett enkelt (nåja...) mansardtak. Det nuvarande Vadstenainspirerade Vasarenässansutseendet med torn och trappgavlar tillkom först under Nils Silfverschiölds tid; 1880-90-tal.
 
Jag vill i stället lansera några andra tänkbara alternativ:  
 
Stenhammar, utanför Flen, Södermanland (det som prins Wilhelm bebodde och som nu innehas av H M Konungen), eller:
 
Ekenäs, i Örtomta socken, Östergötland (som i så fall speglar sig i sjön Norra Teden, som numera är utdikad, och endast kan anas under de mest smältvattenrika vårarna).

291
Förnamn - M / Mauritz
« skrivet: 2004-09-23, 10:45 »
Namnen Mats, Matts och Mattis (fi. Matti) är alla former av Mattias, som är bibliskt [NT] (alltså sannolikt av hebreiskt eller arameiskt ursprung). Mattias var den extralärljunge som utsågs i den vakans som uppstod hos de tolv efter Judas Isakarots förräderi och död.
 
Någon koppling till namnet Mauritz finns sannolikt inte, trots en viss namnlikhet.

292
Människor / Stockholm, Klasskort?
« skrivet: 2004-09-22, 14:15 »
Nej, jag tycker inte att barnen ser speciellt franska ut. De ser väl ut som svenska barn gör /gjorde/ mest. Det barn som i så fall skulle se mest fransk ut, är väl pojken som Ann tycker ser asiatisk ut.... (Vilket inte jag tycker att han gör)  
 
Vad beträffar kläderna är det väl kanske så att man i franska skolor längre än i Sverige hade en ganska strikt stil (vilket förmedlats till oss via filmer, fotografier etc.), så att vi därför kan få en association av Frankrike när vi ser bilden. Jag uppfattar dock kläderna som tämligen typiska barnkläder från (förra) sekelskiftet. Lägg t.ex. märke till att flera av barnen, såväl pojkar som flickor, bär sjömanskostymer.
 
Jag kan nog tänka mig att de flesta av barnen är ca 7 år; i synnerhet barnen i bortersta raden. Några av barnen på främsta raden skulle däremot kunna vara lite yngre, i synnerhet barnet (är det en flicka?) i långt blont ljust hår och hatt (!) i radens mitt. Kanske är det inte någon egentlig skolklass med barn i samma ålder? Möjligen i så fall en s.k. B-skola, där varje klass har flera årskurser (1-3?), eller varför inte någon slags barnträdgård?
 
De två flickorna i mörka klänningar och långt hår med rosetter och mittbenor (i mittraden; strax till höger om mitten) måste väl ändå vara tvillingar?
 
Och nog förefaller fotografierna 1-2 vara tagna på samma plats. Lägg märke till staketets diogonala rutmönster och avståndet mellan träden!

293
Dagens ros / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-10-11
« skrivet: 2004-09-22, 10:54 »
Vore inte tre rosor ännu bättre när det rör sig om frälsegenealogi....? Så vi lägger väl till en för ett svar jag fick för några veckor sedan.

294
Widinghoff / Widinghoff
« skrivet: 2004-09-21, 21:11 »
Jo, det är ju troligen just denna förväxling som gjorts. Och förväxlingen är ju inte så långsökt; namnen är ju, trots proveniens från helt olika länder, ganska lika varandra.
 
Jag kan meddela att i Djursdala kyrka (namnet har f.ö. inte det minsta med djur att göra; socknen kallades förr Jursdala, Jutersdala eller Juttersdala och har fått sitt namn efter den närbelägna sjön Juttern) finns vare sig begravningsvapen efter Widinghoff eller von Vietinghoff (även försvenskat till von Fitinghoff), däremot (som Micha?l mycket riktigt påpekar) efter ätterna Gyllenbreider och Giös. Och här tror jag att vi har orsaken till missförståndet: Ginger Widinghoff (och kanske även Frida?; - övertecknad gör det endast beträffande Gyllenbreider) härstammar ju också från dessa ätter; och har gjort kopplingen Djursdala kyrka - begravningsvapen, men blandat ihop de olika släkter/ätter det varit fråga om.

295
Förnamn - H / Holing / Håling
« skrivet: 2004-09-21, 20:32 »
Hej Vincent!
 
Holing/Håling anses gå tillbaka på ett ålderdomligt namn Holinger/Hollinger; som utvecklats dels till Holing/Håling, dels till Holger. Understundom (som t.ex. i Malexanders socken) förekommer båda dessa namnformer parallellt; t.o.m. vid enstaka tillfälle om en och samma person.
 
Namnet förefaller ha varit om inte direkt vanligt (för det var det ju inte), så i varje fall förekommande i stora delar av Östergötland, i synnerhet i södra delen av landskapet, där det uppträder i åtminstone Kinda, Ydre och Vifolka härader. Kanske dessa delar av Östergötland utgjorde ett s.k. reliktområde, där namnet bevarats längre, medan det försvunnit i de flesta andra trakter/landsändar. Efter ca 1770 torde namnet inte heller här ha använts.
 
Här kommer några exempel:  
 
I Kisa socken, Kinda härad, förekommer i slutet av 1500-talet en Hollinger i Mjölsefall.
 
I Norra Vi socken, Ydre härad, finns två generationer Holing Aronsson och Aron Holingsson, vilka nämns i mantalslängderna på 1650- och 1660-talen. Jag vill minnas att de på något sätt är knutna till Smedstorp, Målen och/eller Lodhultsgårdarna.
 
I Skrämla, Västra Hargs socken, Vifolka härad, finns sedan 1600-talets början, en släkt som haft Håling som karaktäristiskt förnamn:
 
1. Håling /Holinger [roul 1641]/ N.N., nämnd 1629-1648 (1647 m sonen Bengt) [roul, mtl], bonde i Skrämla.
 
son:
2. Bengt Hålingsson, nämnd 1647-1692 (1647 tillsammans med. fadern Håling) [roul, mtl], bonde i Skrämla.
 
son (och sonson till 1.):  
3. Håling Bengtsson, f 165(5) i Skrämla, Västra Hargs sn, d 1747 28/10 i Norra Ekeberg, Malexanders sn, 1690 hemmansbrukare i Björke, Åsbo sn, sedan bonde i Norra Ekeberg.

296
Just det, någonting ditåt. Om brevbäraren kan bevisas ha den roll som antyds ovan, skriver man in honom i Antavlan som nr 2 (om man använder Kekules system) och eventullt också med bokstaven f.  
 
Föreligger osäkerhet på den punkten; skriv varken in brevbäraren eller någon annan under detta nummer, utan redovisa hela resonemanget under en fotnot.
 
Är ämnet dessutom känsligt, och inblandade personer lever: Begränsa antavlan och sätt modern som proband, och säg att den resterande delen ännu inte är färdig, utan kräver komplettering (vilket ju inte är någon lögn...).
 
Det har i några inlägg ovan påståtts att två brunögda personer inte skulle kunna få ett blåögt barn, medan två blåögda däremot skulle kunna få ett brunögt. Det är ju precis tvärtom. Två brunögda personer har ju (som Joel Vogler mycket tydligt visar i inläggen ovan) 25 % chans att få ett blåögt barn, under förutsättning att båda föräldrarna har ett (recessivt) anlag för blåögdhet.
 
Men observera: Det är ju den generella regeln. Den tar ju dock inte hänsyn till eventuella mutationer, och den utgår ifrån att det endast skulle finnas dessa två, klart urskiljbara kategorier. Verkligheten ser ju ibland annorlunda ut. Det finns ju som sagt bl.a. grön- och gråöghet och olika mellanvalörer, som är svåra att definiera som det ena eller det andra. Och vi har ju faktiskt några som har ett blått och ett brunt öga. Hur skulle dessa kunna passa in i regeln?

297
Skeppstedt / Skeppstedt
« skrivet: 2004-09-11, 23:37 »
Till Curt Axberg, som skrev ett inlägg i denna diskussion /torsdag den 13 febr 2003 kl. 14.52/:
 
Du nämner mästersmeden Gustav Axberg; vilken Axbergssläkt tillhör han? Vad vet du om hans närmaste anförvanter? Kan han ha anknytning till släkten Axberg i Askersunds stadsförsamling? Namnet Gustav/Gustaf förekommer nämligen där också.

298
Båda männen på fotot har ju likartade och något ovanliga frisyrer. Om man skulle försöka att tidsbestämma fotot, borde man kolla när sådana frisyrer var moderna. Om de nu någonsin varit det.....

299
Ljung / Ljung, C:2 Död 1794-1837 GID 334.16.46900
« skrivet: 2004-09-09, 21:00 »
Nej, jag är mycket tveksam till 1759. Enligt vad jag kan se, står det absolut 1750; åtmintone i texten ovan. Om den mycket svaga släng (som lika gärna kan vara ett veck eller en färgskiftning i papperet) man möjligen kan ana sig till, är stapeln på nian, blir ju denna siffra dessutom dubbelt så stor som den övriga siffrorna.
 
Men det hindrar ju naturligtvis inte att 1750 ändå är fel, och 1759 är det riktiga. Den som skrivit siffran kan ju har fått fel uppgift, eller helt enkelt skrivit av fel. Sådant är ju inte så ovanligt.
 
Men Anders Klint, fadern till Carl, född 1750, är ju faktiskt soldat, och detta brukar ju ofta kunna gå i arv...., så kolla!

300
Idrott / Sport / Alshammar, Therese (f. 1977)
« skrivet: 2004-09-09, 14:54 »
Det är så sant som det är sagt... eh!.. skrivet. Det var ju ändå tur att jag hade ögonen med mig när jag skrev den översta raden, så att det verkligen blev storligen. Annars hade skidorna sluntit till ordentligt, och man hade riskerat att komma rejält på glid ner i utförsbacken. Då hade man verkligen känt sig insnöad.

301
Idrott / Sport / Alshammar, Therese (f. 1977)
« skrivet: 2004-09-09, 11:20 »
Rättelse: en vik av Vättern, ska det ju naturligtvis vara. Jag blev storligen förvånad, när jag idag slog på datorn och såg det löjliga felet. Tangenterna måste ha sluntit iväg på egen hand utan att jag märkte det. Märkligt nog såg jag det inte, när jag efterrättade några andra saker. Ibland är man uppenbarlien blind.

302
Idrott / Sport / Alshammar, Therese (f. 1977)
« skrivet: 2004-09-08, 23:46 »
Jag känner inte alls till Thereses (OBS genitivesset!) släkt, eller när, var eller hur släktnamet Alshammar antogs, men nog är det en anslående tanke, att socknen Hammar i Södra Närke, ligger invid sjön Alsen (som ju alls icke är en egentlig sjö, utan fastmera ett vik av Vättern).  
 
Detta skulle i så fall kunna förklara den ovannämnda indikationen om släktingar i Saudiarabien. Det finns faktiskt (tro det eller ej!) en hel del personer i Mellanöstern som har sina rötter i just södra Närke. Bland de mest prominenta ur denna kategori kan nämnas: Mohammar Khadaffi och Mosjö (eller som han själv stavade: Moshe) Dayan. Men deras ursprung röjes ju utan minsta tvivel av deras namn.

303
05) Äldre inlägg 2004-2005 / Hallingeberg GID 48.28.49400
« skrivet: 2004-09-07, 20:29 »
N:o 112(?) 2:dra Lifgr. Reg.
Tjusts Compagnie
 
Ihjälslagen i skogen af ett tred (eller står det träd?)
 
Lysn. t. äkt 65 10/7 med T(orp?)
A.P. Carlsson i (Kil?)torp Blackstad      1865
 
Men det ovanstående förefaller vara hämtat ur en husförhörslängd, och gäller tre olika personer, vilkas namn inte syns på bilden.

304
Byggnader och miljöer / Herrgård
« skrivet: 2004-09-07, 17:42 »
Det är Hesselbyholm, Fogdö socken, Södermanland (mellan Strängnäs och Eskilstuna), som uppfördes 1656-1663 av Christina Catharina De la Gardie (dotter till Jacob och syster till Magnus Gabriel), änka efter Gustaf Adolf Lewenhaupt, och så småningom omgift med Gustaf Otto Stenbock (med vilken hon 1665 fick sonen Magnus). Fotot förefaller vara från sekelskiftet/början av 1900-talet. Sedan det togs har takbalustraden och den rektangulära yttre omgivande frontespisen försvunnit. Flyglarnas sockelvåning har dessutom fått en mörkare färg.
 
Är det f.ö. en något lutande midsommarstång i förgrunden?

305
Forshem / Forshem C:2.sid.357.
« skrivet: 2004-09-01, 23:44 »
Nu finns ju inga mariginaler med i bilden, men jag utgår ifrån att Sari och Tomas skulle ha observerat om det stod oäkta i kanten.  
 
Och finns ingen sådan notering (vilket det inte verkar göra), kan man nog utgå ifrån att barnet var fött i Pers äktenskap; d.v.s med Kerstin Andersdotter.  
 
Din släkting kanske inte noterat att Per varit gift två gånger, utan gått efter en sen husförhörslängd, mantalslängd, bouppteckning eller annan handling, där det inte klart angivits att Pers (dåvarande) hustru inte var mor till alla hans barn.

306
Jag är av motsatt uppfattning. Med tanke på tidens begravningsseder, vore det synnerligen ovanligt om man väntade 5 veckor. En vecka är däremot det normala (se t.ex. de övriga notiserna på sidan). Jag tror därför att man helt enkelt glömt rubriken December, och i stället utan att reflektera över det felaktligen fyllt på novemberstatistiken.  
 
Eller har man det egentligen? Sedan jag skrivit det ovanstående tar jag en ny titt på texten, och upptäcker i dödnotisen ovanför några bokstäver mellan d 27 och dödde. Jag undrar om det inte kan vara ett synnerligen ihoptryckt Dec. Man (prästen) kan ju ha upptäckt misstaget sedan de två sista notiserna skrivits in, och försökt att i efterhand rätta till det. Men då fanns det ju inte så mycket plats för detta. Observera att det sedan står do_ (eller är det t.o.m. dec där också?) efter 30, för att man ska observera att även denna notis rör december. Det är i varje fall vad jag tror.

307
Gris / Grijs / Grise / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-10
« skrivet: 2004-08-23, 09:32 »
Dessa torde väl vara släktingar till den s.k. gävlepojken; Johan Johansson Grijs, som i häxprocessernas historia är bekant som den som införde sagda farsot/masspsykos från Gävle till Stockholm. Det slutade f.ö. med att han själv blev avrättad.

308
Förnamn - L / Likved / Likvid
« skrivet: 2004-08-22, 17:29 »
Stort tack Maud!
 
Du har ju hittat den felande pusselbiten, den som knyter ihop det hela. Visst är det rätt familj, inget tvivel om den saken. Medan jag förgäves letade i Sund, Asby och Svinhult efter de övriga barnens dopnotiser, hade ju du hittat dem - i Norra Vi. Fantastiskt! Anledningen till jag misstänkte att Likvid/Likved flyttat till Svinhult, var ju den omständigheten att de i kriget utdragna bröderna hade deponerat pengarna i just Svinhults kyrka. Men där föddes ju inget Likvidsbarn, så det kändes lite grand som om jag tappat tråden. Men du lyckades ju hitta den, vilket jag alltså tacksamt noterar. - Där ser man hur mycket lättare man kan lösa problem, om man samarbetar.
 
Vad som ytterligare styrker att det är rätt familj det är fråga om, och gör identifikationen helt säker, är ju att domboksutdraget (som ju i original är betydligt utförligare än referatet ovan) också nämner att Sven Likvidsson, som varande helbror till Börje och Erik, skulle få dubbelt så mycket av pengarna som Per och Karin, som var halvsyskon. Det stämmer ju exakt med uppgifterna ovan. Per måste alltså vara identisk med Peder, som föddes 1677 i Sund, och Sven, Börje och Erik är alltså födda i Norra Vi. Karin är uppenbarligen född i Likveds första gifte med Ingrid, och född före 1677, men finns sannolikt inte med i dopboken, som förefaller börja vid den tiden.
 
Att Per/Peder sedan är identisk med Per Likvidsson i Skärstad, Södra Vi, förefaller ju också troligt. Åldern verkar stämma på ett ungefär. Vi vet ju att pengar finns för skatteköpet, och Pers ende kände son blir militär (- som farbröderna!) med namnet Per Persson Skäfström. Om honom har f.ö. Berit Sjögren i Uppsala skrivit i Släktforskare i Upplands medlemsblad.

309
Förnamn - J / Jordan
« skrivet: 2004-08-20, 22:06 »
Namnet Jordan förekommer i Hammars socken, Närke, i början/mitten av 1600-talet [mtl]

310
Förnamn - L / Likved / Likvid
« skrivet: 2004-08-20, 21:33 »
I Ydre härad, Östergötland, och det till detta gränsande Sevede härad, Småland, förekommer i flera socknar namnet Likvid; liksom patronymikon Likvidsson resp. Likvidsdotter. Det förefaller finnas kopplingar mellan åtminstone vissa av namnbärarna:
 
I Asby socken: förkommer Likvid (Likwed) Håkansson i Hultna ca 1639-1673, och hans hustru Ingrid Olofsdotter [roul, mtl]. Döttrar till honom; Karin och Ingrid Likvidsdöttrar, nämns på 1660- och 1670-talen med koppling till Hultna.
 
I grannsocknen Torpa: tycks samme Likvid Håkansson 1673 26/7 gifta om sig med hustru Rachel Månsdotter och bosätta sig i Äng. Rachel står som änka i Äng 1678, då Likvid således måste vara död. Sannolikt är Håkan Likvidsson (Liqwedsson) i Äng, nämnd från 1674, en son till Likvid. Hans hustru Kirstin dör 1676. Möjligen är också Håkans hustru i Eng, Sophia, död 1673, en hustru till honom.
 
I Asbys andra grannsocken Sund: förekommer en Likvid Persson i Ydre härads Dombok 1664, 15/10, angående ett slagsmål. Säkerligen samme Likvid Persson nämns som boende i Uvetorpet (Ufvetorpet) åtminstone 1673-1679, 1677 föds där sonen Peder. 1679 dör Likvids hustru Ingrid i barnsäng, och den nyfödda dottern Ingrid kort därefter. Han förefaller sedan ha bortflyttat; möjligen till Svinhult?  
 
Till Svinhults socken: finns nämligen en möjlig koppling: Är det möjligen hans barn, som nämns i Ydre Härads Dombok 1723 8/11 (avskriven av Rääf i Ydreboken)?: Soldaterna Börrje och Erick Liqvidssöner, som före sitt bortmarscherande i kriget 1705 deponerade en penningsumma i Svinhults kyrka, något som Pär (??=den ovannämnde Peder född 1677?) och Swen Liqvidssöner och systern Karin Liqvidsdotter gör anspråk på, eftersom bröderna stupat i kriget. Pengarna utbetalas så småningom.
 
I Södra Vi socken (i Sevede hd, Småland, men gränsande till Svinhult): skatteköper 1727 10/4 1/2 en Per Likvidsson (?samme som är född 1677 och som står på tinget 1723??) gården Skärstad till skatte (i så fall kan man ju misstänka, varifrån pengarna till detta kommer….), Han dör 1735 i Skärstad, (arvskifte efter honom 6/11 [BS*]), bonde i Skärstad, gift 1:o m Karin Svensdotter, död före 1727 i Skärstad, Södra Vi sn (nämns vid arvsskiftet 1735) [BS*] (gift 2:o före 1727 10/4 m Kerstin Persdotter, lever änka i Skärstad 1735) [BP, BS*]
 
*[BS=Berit Sjögren, Uppsala; BP= Bo Persson, Linköping]
 
Det förefaller som sagt finnas en del kopplingar mellan ovanstående personer. Finns det någon som har:
 
a) Ytterligare upplysningar alt. observationer eller exerperingar om ovanstående personer.
b) Upplysningar om andra personer i trakten/omnejden vid namn Likvid, Likvidsson eller Likvidsdotter.
c) Kunskap om ev. kopplingar/släktskap mellan ovanstående personer; eller
d) Teorier, hypoteser eller ledtrådar som skulle kunna kasta ljus över det ovanstående,
 
vore jag mer än tacksam.

311
Patronymikon / Kan Pärs son heta Pettersson i efternamn?
« skrivet: 2004-08-20, 13:17 »
Instämmer helt!
 
Som jag flera gånger och i olika diskussioner här i Anbytarforum har påpekat, var det ännu under senare delen av 1800-talet en självklarhet att Petrus, Petter, Peter, Peder, Per/Pär och Pelle var former av ett och samma namn, och man kunde, beroende på sammanhanget, skrivas med den ena eller andra formen. Man hette så att säga inte endast en av namnformerna, utan allihop.  
 
Skrev man in sig vid läroverket och/eller universitetet, var det närmast en självklarhet att man använde den latiniserade formen Petrus (varvid man också latiniserade Nilsson till Nicolai eller Björkman till Betulander). Man bytte då inte namn, i egentlig mening, utan använde en annan form av det namn man redan hade. Men blev man sedan inte präst, regementsauditör eller jägmästare, utan återgick till jordbruket, kunde man mycket väl bli Per Nilsson igen. Till vardags var man kanske Pelle med de flesta, medan man i lite mera officiella sammanhang var Per eller Petter.
 
Samma förhållande gäller t.ex. Nicolaus-Niclas-Nils-Nisse, Laurentius-Lorens(-tz)-Lars-Lasse, Johannes-Johan-Jaen-Jan-Janne, Paulus-Paul-Påvel-Pål-Pålle och Magnus-Måns.

312
Ekebyborna / Ekebyborna, födda 1745-91, gid 282.19.29700
« skrivet: 2004-08-18, 22:49 »
Här kommer ett försök. Men namnen; främst faddrarnas är lite svårlästa Jag tycker också att det står Johan Svenssons, bilden är lite för grov för att vara helt säker; det skulle kunna stå Johan Jonnssons i stället, men jag tycker inte riktigt att det är ett J i början:
 
Truge  Johan Svenssons [Jonnssons?] Son och Helena Trugesdotters i Österstad  
föddes d. 22. Testes
Oluf [Persson/Larsson?] i [Lusteberga??]. hust: Stina i Österstad  
[Gus staf?? (med lucka mellan essen?)] i Åby. hust: Brita ibidem.

313
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-18
« skrivet: 2004-08-18, 14:04 »
Från Ordet är fritt /Av Janne Svensson/ - fredag den 02 juli 2004 kl. 10.27:    
Rune är alltid lika snabb att racka ner på andra, Elisabet är inte mycket sämre.
 
Hur är det nu ordspråken lyder? Jo:
- Man bör inte kasta sten, om man sitter i glashus.....
och:
- Den som gräver en grop åt andra, faller ofta själv däri....

314
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-18
« skrivet: 2004-08-18, 13:49 »
Janne Svensson, finns du ???
 
(citat från fredag den 02 juli 2004 kl. 10.45)

315
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-08-18
« skrivet: 2004-08-18, 12:10 »
Ni har fel allihopa! Det var bättre före dessa förändringar. Är man konservativ så är man... När jag slog på Anbytarforum idag trodde jag ju att jag hade fått fel textstorlek.... Och det svarta är så avvikande att man automatiskt stirrar mera på dessa rubriker än på innehållet och inläggen. (Inte för att det egentligen spelar någon större roll, men..)

316
Vallonsläkt eller ej ? / Vallonsläkt eller ej ?
« skrivet: 2004-08-17, 18:16 »
Men snälla Arild, det fanns knappast några valloner i vare sig Sverige eller Norge på 1200- eller 1300-talen. Du måste nog lägga frågan under en ny underrubrik (jag tror inte att någon av de existerande passar) under någon av huvudrubrikerna Medeltiden eller Norge.

317
Cassel / Äldre inlägg (arkiv) till 15 november, 2006
« skrivet: 2004-08-15, 22:12 »
Christian (och Olle)!
 
Mårten finns ju med i den av Olle ovan bifogade Söderst?enska stamtavlan (någon antavla är den ju inte...) med namnet Mårten, officer, d. 1645, och som son till Peter Cassel (som trol. är det riktiga namnet på stamfadern) benämnes han ju rätteligen Mårten Persson Cassel och inte något annat. Stamfaderns ovan uppgivna namn Jacob kan tänkas ha uppkommit genom sammanblandning med den ovan omtalade sonsonen.
 
Tyvärr är det nog så att Setterdahls genealogier i Östgöta Nation i Lund inte kan användas utan att uppgifterna kontrolleras mot andra källor. Åtminstone gäller detta 15- och 1600-talsuppgifterna. (Jfr t.ex. de gravt felaktiga uppgifterna om släkten Cornukindius/Retzius/Phoenix/Hornerus). Släktredovisningarna är nämligen inte endast behäftade med felaktiga sakuppgifter. De bygger (vilket är värre) även på en del lösa antaganden och gissningar, vilka saknar källbelägg, och som i senare tid kunnat vederläggas.  
 
Ingen skugga må dock falla på Setterdahl. Han bör inte lastas för mycket för detta, utan snarare äras för det mastodontarbete som han ändå utfört (jag syftar då främst på Linköpings Stifts Herdaminnen). Han hade ju egentligen endast haft tid att gå igenom, redigera och sålla bland den stora mängd av uppgifter som han fått sig tillsänt från andra uppgiftslämnare. Endast i begränsad omfattning har han kunnat /haft tid att/ ägna sig åt studium av originalkällor och därtill hörande källkritik. Sedan må även beaktas att den den moderna källkritiken ännu låg i sin linda, och ännu inte hunnit vare sig utvecklas eller publiceras i någon större grad. Och för Setterdahl, som inte var var fackhistoriker (han var komminister) är det förståeligt (och ursäktat) att han inte i alla stycken höll sig a jour med detta.

318
Förnamn - A / Anund
« skrivet: 2004-08-08, 23:22 »
Som bondenamn under 1600- och 1700-talen förvanskas inte sällan Anund till Åner, Ånen och Åne. I Dråsa-släkten från Tjällmo [ÖG] dyker namnet under 1600-talet upp som Åner, men en uppenbar anfader, nämns 1569-1588 med ursprungsformen Anund (i Dråsa). I Tjust [Smål] förekommer på 1700-talet formen Ånen.

319
Yrken B / Bösseskytt / Bysseskytt
« skrivet: 2004-07-28, 21:00 »
Tack för dessa upplysningar. Om nu yrkesbeteckningen betyder båtsman eller artillerist, borde väl befattningshavaren finnas med i militära rullor? Borde man då främst söka i Flottans eller Artilleriets rullor, eller bådadera? Och vilka regementen kan det då bli fråga om?
 
Men kan alla skrivnings-/stavningvarianterna ovan verkligen betyda bysseskytt? Förstnämnda exempel börjar ju t.ex. tveklöst på be-?

320
Yrken B / Bösseskytt / Bysseskytt
« skrivet: 2004-07-26, 23:08 »
Jag kom att tänka på att förleden by- lika gärna kunde vara bij- (det skrivs ju likadant). Skulle det i så fall kunna vara t.ex bisittare eller biskötare?

321
Yrken B / Bösseskytt / Bysseskytt
« skrivet: 2004-07-26, 21:00 »
Är det någon som vet vad en beskiottare/by(s)kiottare/byseskytare/ (det skrivs på lite olika sätt, men  är sannolikt samma sak)sysslade med. Det förkommer i Askersunds stad åtminstone under 1700-talets första årtionden. Jag trodde först att det betydde bösseskytt, men det är det nog inte fråga om. Troligen hade det något med stadens borgerskap att göra.

322
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-26, 20:23 »
Hej Jessica!
 
För det första: Nu vet jag inte om du menar endast barnen till de adliga kvinnorna, eller även alla deras barn, barnbarn etc. etc. etc. ....
 
Skulle en kalender enligt det senare alternativet tryckas, och man skulle följa upp alla linjer tillbaka till Riddarhusordningen 1626 (och det skulle man väl få göra, om det hela skulle göras konsekvent, skulle man få en kalender på kanske 60 - 100 gånger den nuvarande vanliga adelskalendern (minst, kanske ännu mera, om man använder vanlig matematik), upptagande till minst 90% ofrälse personer (eftersom de ättlingar som gift sig inom adeln finns med ändå, och det är ju ingen id? att skriva in dem dubbelt). Kanske så mycket som en fjärdedel/femtedel av svenska folket skulle komma med, om arbetet utföres grundligt.  
 
Visst skulle det kunna vara intressant. Men då skulle man väl knappast kunna kalla det hela för adelskalender längre, utan snarare någon sorts släktkalender över personer, som har adligt påbrå eller något sådant. Andelen adelsmän skulle i vilket fall som helst bli ganska liten, och det adliga påbråt något uttunnat.
 
Men hade du tänkt dig att det skulle bli en återkommande publikation likt adelskalendern, skulle det nog tyvärr bli en ganska dyr historia. Riddarhuset skulle få bli tvungen att mångdubbla sin genealogiska avdelning (om det överhuvudtaget är de som skulle syssla med det hela), och tryck- och distributionskostnaderna skulle det nog bli lite svårt att hitta några finansiärer till.... Och jag tror inte heller att verket skulle bli en så stor försäljningssucce, att den skulle kunna gå med vinst, eller ens bära sin egna kostnader, med tanke på att priset skulle bli ganska högt (även om många genealogiskt intresserade personer naturligtvis skulle köpa den). Det är nog därför ett sådant genealogiskt mastodontarbete inte görs, och heller aldrig kommer att göras.
 
För det andra: Döttrarna försvinner inte om de gifter sig icke adligt. De står kvar i adelskalendern och i Riddarhusets register som adliga, resp. friherrliga eller grevliga tills de dör. Och är de de sista av sina respektive ätter, så försvinner inte ätten ur kalendern förrän de själva ha dött, även om det naturligtvis står i ingressen att ätten är utdöd på svärdsidan. Men den fortlever ju som sagt på spinnsidan så länge det finns någon medlem kvar.

323
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-24, 23:30 »
Ralf!
 
Presentationen var helt imaginär, fiktiv och konstruerad för att passa diskussionsinlägget, och har ingenting med mina egna släktförhållanden att göra. Det skulle i så fall vara ordet enfaldig.
 
Jag kan inte på rak arm ens säga, om det överhuvudtaget finns någon person som (om om vore om, och värdigheterna kunde ärvas på nämnda sätt) skulle kunna presentera sig på detta sätt. Troligen gör det inte det. Åtminsone inte på exakt detta sätt. Men Lewenhauptarna har ju åtskilliga gånger gift sig inom ätten; med kusiner, sysslingar etc. (ibland med kungliga dispenser), så det var väl detta jag hade i bakhuvudet, när jag lät just dem bli sjufaldiga.
 
Anledningen till att lät Sparre vara friherre, var att jag redan räknat upp ett antal grevliga ätter, och tyckte att jag skulle variera mig en aning. Naturligtvis känner jag till grevliga ätten Sparre af Söfdeborg; dit hörde ju bl.a. grevinnan Brita Bielke, mor till greve Nils Bielke på Sturefors, och greve Erik Sparre på Kronovall. Men man kan ju mycket väl härstamma från friherrliga ätten Sparre, men inte från grevliga ätten Sparre af Sövdeborg. Så jag förstår inte varför du är fundersam.
 
Jag borde kanske i konsekvensens namn ha använt herr-titeln i samband med ett icke betitlat adelsnamn (adliga ätten NN), men eftersom jag avsåg att låta denna titel bli enfaldig, så ville jag inte att någon eventuell ättemedlem skulle ta åt sig eller ta illa upp. Jag hoppas nu att inte Bergströmmarna smider onda planer om hämnd, men de är ju faktiskt ganska många och tillhör ju inte en släkt, utan åtskilliga, så ingen behöver ju känna sig på minsta sätt utpekad (hoppas jag...).

324
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-24, 22:54 »
Per!
 
Kronolänsmannen i Viby sn, Jacob Wallbergs far hette Per Hansson. Det är ju brukligt, att man i en släktmonografi (oavsett om det är en avhandling eller inte) tar upp lite förhistoria; som t.ex. ättens förfäder även före släktnamnets antagande. Överkurs eller inte; det skulle nog upplevas som en lucka att inte ha med detta.
 
Om du med släktnamnssläkt menar ättlingar till en gemensam stamfader, och som bär ett gemensamt släktnamn, så är svaret ja! För med biologisk släkt borde väl avses samtliga ättlingar till en stamfader/stammoder. Eller?
 
Att ha NN som stamfader för en släkt/ätt är mindre lyckat, och bör helst undvikas. Undantaget är ju om vi tänker oss att vi har två personer, som kan bevisas vara bröder, men där namnet på den gemensamme fadern är okänt för oss.

325
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-23, 20:01 »
Hej Andersar m fl.!  
 
Anders E.!
Jag anser också att jag är släkt med alla mina anor. Självklart! För det är jag ju. Jag tycker att det verkar som om vi egentligen tvistar om påvens skägg.... Skillnaden mellan oss tycks endast vara att jag anser mig vara släkt med (och har stor samhörighet med) såväl den släkt som jag tillhör som alla de släkter jag härstammar från.
 
Anders B.!
Om en och en halv miljon människor skulle få samma släktnamn/efternamn, tror jag nog att det åtminstone skulle bli lite kaosartat. Åtminstone om ca 3000 av dem hette exempelvis Anders.... Och om var och en av dessa en och en halv miljon personer dessutom skulle ha något tusental namn vardera att alternativt välja bland eller kombinera, skulle detta väl näpperligen minska den kaotiska känslan.

326
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-22, 23:54 »
Där ser man hur lätt det är att missförstå varandra (och ibland är det nästan som om man vill misförstå [OBS inga namn nämnda)). Och många av våra ord är så pass mångtydiga och mångfacetterade att att det inte är svårt att hitta skiljaktliga meningar utan att behöva anstränga sig alltför mycket..., även i de fall man egentligen inte har så särskilt olika ståndpunkter i sakfrågan.  
 
Jag håller t.ex. också fullkomligt med om Pers tre första definitioner(1.-3.). Definition 4. håller jag däremot inte helt med om, eftersom det ju inte rör sig om släktskap i egentlig mening, även om man ofta i dagligt tal lite slarvigt omtalar även dessa som släkt (det gör nog även jag ibland, måste jag erkänna, även om jag ju vet att det egentligen inte är korrekt). I stället brukar jag omnämna dessa som släkt till släkten (jag vet inte hur pass allmänt detta begrepp är, men jag har åtminstone hört det i min omgivning så länge jag kan minnas) eller helt enkelt just ingifta.
 
Jag tror att huvudskälet till att Anders inte förstår (vill förstå?) vad jag menar, är att just ordet släkt/släkten kan användas i flera betydelser, vilket ska exemplifieras med följande meningar:
   
a) Jag är släkt med Pelle, Johan och Brita.
 
b) Jag fyller år, så släkten kommer på besök.
 
c) Jag skriver en licentiatavhandling om släkten Wallenberg.  
 
Exakt samma ord används här i två olka betydelser: I fallen a-b används ordet släkt/släkten på ett sätt (nämligen vilken som helst av Pers fyra kriterier); i fallet c på ett annat (nämligen om en bestämd släkt med tydliga avgränsningar).
 
I fallet a) nämner jag inte på vilket sätt jag är släkt med de uppräknade personerna, någon/några av dem kan naturligtvis i och för sig tillhöra samma agnatiska släkt som jag (t.ex. far, dotter, bror eller kusin på fädernet), men ingen av dem behöver på minsta sätt göra det av sättet att skriva: det kan vara precis vilka släktingar som helst.
 
I fallet b) är det ju inte särskilt troligt att det är en agnatisk släkt som mangrant kommer marscherande till mig, medan alla andra lyser med sin frånvaro. Det är ju betydligt troligare att det är en blandad skara släktingar av olika kategorier (även av Pers d:o; t.ex. barn, morbror, svåger, kusiner, sysslingar). Även släkt till släkten (Pers kateogri 4; som den nämnde svågern och kusiners respektive) brukar nog också i praktiken inkluderas, när man använder ordet släkten på ett så svepande sätt.  
 
Men i fallet c) när man låter order släkten följas av ett bestämt släktnamn (som i detta fall Wallenberg), använder man ordet på ett annat sätt. Då är det de agnatiska ättlingarna till kronolänsmannen i Viby sn, Jacob Wallberg, och då i synnerhet hans söner Marcus, Jacob och Anders med ättlingar, man avser. Naturligtvis kan man en passant ändå nämna huvudpersonerns möderneanor, ingifta släktingar eller ättlingar på kvinnolinjen, men det är ju inte de som utgör själva avhandlingsämnet.
 
För exemplifiera vad jag egentligen menade i inlägget ovan, kan jag ju ta våra kungabarn; Victoria, Carl Philip och Madeleine, som ju (bl.a.) har tre kusiner (Gustaf, Oscar och Victor) som heter Magnuson. Dessa tillhör ju kungabarnens närmaste släktingar, men kungabarnen tillhör ju inte på minsta sätt (inte ens härstammar från) släkten Magnusson. Dessa (bröderna Magnuson, alltså) tillhör ju kungabarnens närmaste släktingar, och härstammar ju naturligtvis ifrån ätten och huset (som ju inte är riktigt samma sak) Bernadotte, men tillhör den inte, dvs de är inte Bernadottar. Om någon opponerar mot detta resonemang, så måste jag kontra med att i så fall tillhör de ju också släkterna/ätterna/husen Klemming (två gånger om), Sachsen-Coburg-Gotha (flera gånger om), Baden/Zähringen, Westerberg, Oranien-Nassau, Göransson/Berg, Ågren, Leuchtenberg/Beauharnais), Holstein-Gottorp/Oldenburg, Clary, Hohenzollern, Hannover, Pfalz-Zweibrücken, Wasa, Leijonhufwud, Tudor, Sture, Folkungaätten, Gorms ätt, Karolingiska ätten etc. etc. etc..... Ja allt, mer eller mindre. Då tillhör ju alla de flesta släkter (eller är allting och detta på en och samma gång), och allt blir ett stort KAOS, som det är i stort sett omöjligt att bringa ordning och struktur i.  
 
Men är inte historikers och genealogers uppgift just att bringa ordning i allt detta kaos, och förutom att servaera fakta, också göra dem begripliga för alla och envar, inte bara för fackhistoriker med doktorsexamina eller forskarutbildingar? För att åstadkomma detta krävs en struktur, en stomme eller ett skelett att hänga upp fakta och annars mycket svävande uppgifter på, ungefär på samma sätt som en grammatik är nödvändig för att lära sig ett språk. När det gäller historien är ju t.ex. periodindelning (för Sveriges del t.ex Medeltiden, Vasatiden, Stormaktstiden och Frihetstiden [även om det sistnämna är gravt missvisande för att utom för adeln]) och regentlängder användbara strukturer. Inte för att kungarna och krigen skulle vara viktigare än någonting annat, utan för att de ger en för hela landet (och i viss mån även internationell)gemensam begreppsfär, när det gäller att placera in enskilda personer och händelser i rätt sammanhang och med rätt tidsbakgrund. För genealogin och personhistorien är ju indelningen i släkter, ätter och hus en sådan viktig struktur, utan vilken vår kunskap och möjligheter att vinna ny kunskap skulle te sig såväl vag som kaotisk. Allt skulle bara sväva omkring som i ett vacuum, ungefär som genealogi skulle tänkas kunna vara i en kultur utan såväl skriftspråk som personliga kulturbärare. För att strukturera släkterna finns vissa normer eller grundprinciper, som under historiens gång (kanske av en slump) har utkristallicerats. Till dessa hör att man låter sönerna och deras manliga ättlingar så att säga stå kvar i samma släkt/ätt/hus, medan (faktiskt inte döttrarna, de står faktiskt också kvar) döttrarnas ättlingar i stället räknas till faderns släkt. Det hade ju {i och för sig} kunnat vara tvärtom, men nu blev det inte så, och det går ju inte att göra om historien. Och idén att likt kejsaren av Kina, gör oss av med all historia för att låta historien börja med oss själva , är ju heller inte särskilt tilltalande.....
 
Men vi får komma ihåg att inte förväxla strukturen med verkligheten, eller att tro att strukturen är verkligheten. För så är det ju inte....
 
Skulle då de tre bröderna Magnuson (för att återanknyta till dessa), gå omkring och representera alla dessa släkter/ätter/hus samtidigt? Eller skulle de få välja vilken av släkterna de först och främst skulle identifiera sig med? Gustaf Magnuson, Oscar Beauharnais och Victor Wasa? Eller skulle de måhända vakna på morgonen och fundera på vem de skulle vara idag? Ska jag vara en Bernadotte, en Folkunge, eller en Ågren? Sådana funderingar skulle om inte annat kunna ge vem som helst ågren.....  
 
På precis samma sätt är det med de utdöda ätter som är ursprunget till diskussionen. Jag förstår de tankar och känslor som ligger bakom, men det hela är inte genomtänkt, och resonemanget kommer om man drar ut konsekvenserna av det, att utmynna i ett totalt KAOS (till vilken nytta?), vilket jag också beskrev ovan. Och detta främst av två skäl, som skulle kunna kallas ett kvantitativt (A) och ett pricipiellt (B).
 
Vi börjar med (A): Skulle alla som härstammar från en ätt/släkt (båda agnatiskt och kognatiskt) också räknas som tillhörande detsamma, skulle många av ätterna som adlades under medeltiden idag kunna räkna några miljoner ättlingar, utspridda över så gott som hela jordklotet och representernde alla samhällsklasser och yrken. Åtminstone 30% av Sveriges befolkning skulle plötsligt över en natt ha blivit adelsmän (eller -kvinnor). Jag tror att det skulle vara fullständigt omöjligt att kunna ha någon som helst koll på dessa, inte ens mycket översiktligt. Det är ju idag populärt med olika ättlingaverk; dvs alla kognatiska ättlingar till NN, men det är i regel oerhört svårt att få någon fullständighet i dem, trots att stamfadern (eller stammodern likaväl) kanske levde så sent som i mitten/slutet av 1700-talet. Så.... Nej, det är helt enkelt inte genomförbart.
 
Sedan har vi (B); den principiella invändningen, som ju även den faktiskt har med kvantitet att göra: Svenska riddarhuset har ju alltid haft som princip att ingen skulle kunna tillhöras mer än en ätt samtidigt. I vissa fall har man ju kunnat vara medlem av en adlig ätt, samtidigt som man haft möjlighetet att genom ärftig succession bli huvudman av en friherrlig ätt (jag talar då om § 37-ätter). Men i samma stund man ärver den friherrliga värdigheten, uppgår man i den friherrliga ätten, och upphör därmed att vara medlem av den adliga. Det närmaste vi har kommit ett dubbeladelskap torde vara den märkligaste ätt som någonsin varit introducerad på det svenska riddarhuset, nämligen ätten Gyllensvaan, som ju inte fungerat som en agnatisk ätt i vanlig mening, utan adelskapet (och namnet) har följt fideikommisset Västanå (utanför Gränna i Småland) på så sätt att ättemedlemmarna förutom den urprungliga ätten Svanhals/Gyllensvaan egentligen har tillhört ätterna Rosenquist af Åkershult och von Otter (ätterna har dock varit släkt med varandra). Men från den stund de tillträtt fideikommisset, har de formellt upphört att vara medlemmar av sina tidigare ätter och i stället representerat ätten Gyllansvaan. Så inte ens här är det fråga om dubbeladelsap. (Däremot har man kunnat vara t.ex. finsk greve, men friherre i Sverige). Skulle nu alla ättlingar, såväl agnatiska som kognatiska, plötsligt räknas in som ättemedlemmar (vilket jag uttolkar att den ursprunglige förslagsställaren menar), skulle ju den nämnda principen plötsligt totalt frångås.
Många av de nya ättemedlemmarna skulle på grund av de inom adeln talrika ingiftena kunna befinnas tillhöra fyrtio, hundra eller t.o.m. ännu flera ätter samtidigt, och ofta samma ätter flera gånger om. Hur skulle en presentation då kunna gå till? - Tillåt mig att presentera mig; jag är trefaldig greve Bonde af Björnö, sjufaldig greve Lewenhaupt, tvåfaldig greve Brahe (jo, då kan man plötsligt bli det igen!), femfaldig friherre Banér, fyrafaldig friherre Sparre och enfaldig herr Bergström....  
 
Eller har förslagsställaren tänkt sig att dessa nya adelskap endast skulle förlänas sådana som inte tidigare haft något alls? För om det nu är så att man ändå som tidigare endast skulle kunna vara medlem av en ätt, hur skulle då bestämmas vilken? Som tidigare att den agnatiska linjen skulle prioriteras? Eller att låta den äldsta linjen prioriteras oberoende av hur härstamningen såg ut? Eller ska man dra lott? Jag väntar med spänning på att se hur ett sådant förslag ska se ut....
 
Men Anders, jag förstår inte rikigt ditt resonemang med släktmiddagen. Är det något jag har missat, eller har du missförstått något jag sagt i mitt tidigare inlägg? Visst kan man bjuda in alla sina släktingar, oavsett hur släktskapet ser ut. Dessutom har jag hört, att man t.o.m. kan bjuda personer, man inte ens är släkt med....

327
Släktforskningshumor / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-22
« skrivet: 2004-07-22, 20:44 »
Povel Ramel har gjort en visa på precis detta tema (som ju är en s.k. vandringshistoria), betitlad just Jag är morfar till mig själv. Jag har själv hört honom framföra den när han besökte Linköping under sin  senaste turn? (för två eller tre år sedan), kallad  Musik från förra årtusendet.

328
46 Ordet är fritt om släktforskning / Utdöda släkter
« skrivet: 2004-07-18, 20:56 »
Detta är en ganska onödig diskussion. Så gott som allt som sagts här, är antingen sådant som redan sagts i tidigare diskussioner, eller också allmängiltiga självklarheter, som ingen egentligen ifrågasätter. Att man t.ex. ärver 50% av genuppsättning från vardera föräldern kan väl inte någon gärna ha missat.... Och att man härstammar från en oerhört stor mängd släkter som man inte ärvt namnet ifrån, är väl (borde åtminstone vara) en nästan lika stor självklarhet. (Skulle man bära namn efter alla jag säger alla släkter man härstammar ifrån, skulle skolornas första tre år uteslutande få gå ut på att lära eleverna att läsa, lära in och memorera sina egna namn, man skulle behöva skottkärror för att bära med sig sina pass, körkort och övriga identitetshandlingar, en stor del av nationalprodukten skulle få användas till att producera telefonkataloger, vilka för övrigt skulle kräva kubikmil att förvara..... Svenska släktkalenderns nästa del skulle uteslutande upptagas av innehållsförteckning för A-B och Rötter/Anbytarforum skulle braka samman..... ja, visst överdriver jag [vad tror ni?], men ibland måste man få göra det, i pedagogiskt syfte) Ergo: Att härstamma från en släkt är inte med nödvändighet samma sak som att tillhöra den.    
 
Men återigen måste påpekas att genealogi inte är detsamma som genetik. Genealogin är ju en historisk vetenskap historia på mikronivå (som jag brukar säga, till skillnad från kungar och krig som är historia på makronivå); alltså humaniora, inte naturvetenskap. Man kan därför inte låta naturvetenskapliga lagar, hur självklara de än är i sitt rätta sammanhang, styra den genealogiska forskningen eller redovisningen av genealogiska resultat.
 
Och att ärva arvsanlag är ju inte precis samma sak som att ärva ett namn. Namnskicket är ju något som växt fram successivt genom tradition och sedvana, och inget som har åstadkommits genom lagar och förordningar uppifrån. Många tycks (av vissa inlägg att döma) tro att namnskicket styrts von oben av furstar och stormän. Så är icke fallet. Den första namnlagen kom först 1901 (1901:125). Och man kan ju faktiskt säga, att den nuvarande namnlagen (1982:670) (som ju däremot tillkom på beställning uppifrån av självutnämnda besservissrar med politiska pekpinnar (vi vet bättre än folk själva hur de bör ha det, etc.... [hu!]), och släktforskarrörelsen nekades t.o.m. att vara remissinstans....) i praktiken kom att innebära oändligt mycket större ofrihet och hårdare tvångströja för individen än den som gällde före 1982, för att inte tala om situationen före 1901....  
 
Det låter för mig dessutom lite egendomligt, när man lägger jämlikhetsaspekter på Riddarhusordingarnas interna begrepp utdöd på svärdssidan (för det är så det heter; alternativt utdöd på spinnsidan).  
 
För det första säger dessa uttryck exakt vad det är fråga om, varken mer eller mindre.  
 
För det andra är dessa begrepp sådana som använts sedan riddarhusförordningarnas tillkomst 1626, och som knappast kräver en förändring idag, när såväl Riddarhuset som Adeln i sig ju spelat ut sin politiska roll, men som ändå finns kvar som en ganska trevlig (åtminstone enligt min åsikt) historisk kvarleva.
 
För det tredje: jämlikshetargumet, beträffande adeln, som ju utgör någon procent av svenska folket, och som det knappast föreligger någon allmän rättighet att få tillhöra.... (men som sagt, ändå intressant som företeelse). Tillåt mig att småle....

329
Wallenberg / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2004
« skrivet: 2004-07-18, 17:58 »
...på svärdslinjen, alltså..... frågan är ju, om det inte var på yxlinjen också....

330
Allmänt / Keijser är de Valloner
« skrivet: 2004-07-13, 16:50 »
Hej Bo!
 
Nej, namnet låter mycket tyskt; möjligen holländskt. Troligen är den ursprungliga formen Kayser (=kejsare). Samtidigt med vallonerna inkom en mängd tyskar till de svenska bruken. De hade ungefär samma yrken som vallonerna, och tyskättlingarna gifte sig dessutom ofta med vallonättlingar, varför deras ättlingar, som kanske hört berättelser om vallonhärstamning, inte så sällan har något oklara begrepp om namnens ursprung.

331
Wallenberg / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2004
« skrivet: 2004-07-04, 17:45 »
They had no children of their own, but they had an adoptive daughter (it says so, althought adoptions were legal in Sweden first in 1917); Nannie Wallenberg, married to Helge Lybeck, the owner of the large and famous estate Fågelvik Manor in Tryserum parish, Småland (once owned by the swedish king Karl Knutsson Bonde).

332
Archive - General questions / Lanskap
« skrivet: 2004-07-02, 22:48 »
Translation of the last reply:
 
What is Lanskap? The following sentence is intranslateble, I´m afraid.

333
Archive - General questions / Lanskap
« skrivet: 2004-07-02, 22:39 »
Vad är Lanskap? Knappast det som det rimmar på, hoppas jag.

334
Näringsliv / Gyllenhammar, Pehr Gustaf """"PG"""" (f. 1935)
« skrivet: 2004-07-01, 19:48 »
Hej Lars!  
Det mesta av det ovanstående är ju såväl korrekt som skickligt och initierat framställt. Men en detalj stämmer inte riktigt: Det var ju Harry Hjörnes son Lars Hjörne (chefredaktör på GP), som Ann Gyllenhammar var/är gift med. Och Peter Hjörne är deras son och således sonson till Harry, bror till författarinnan Marika Hjörne Cobbolt (eller är efternamnet Cobbolt Hjörne?), systerson till Pehr G och kusin till Cecilia och Charlotte G.

335
Askebom / Askebom
« skrivet: 2004-06-29, 23:50 »
Problemet med Askebom/Askenbom/Askerbom är att det inte är en, utan flera säkter, som inte har något bevisat samband med varandra.  
 
Vi har 1) präst- och ämbetsamannasläkten Askebom, som härstammar från Haraldus Torstani Askebom, kyrkoherde i Östra Husby (Östergöland) som antog namnet efter Aska i Slaka socken, 2-3) två olika smeds- och bruksarbetarsläkter vid Boxholms Bruk, Ekeby och Åsbo, varav den ena förefaller komma ifrån Krognäset beläget i östgötadelen av Askeryd (alltså nu i Västra Ryd), och den andra har samband med 4)den släkt, som Stig Askenbom främst har utrett, och som kommer ifrån Askersund, samt 5)den ovan nämnda släkten, som kommer ifrån Snavlunda.  
 
Men med tanke på geogafin skulle de två sistnämna kunna ha något med varandra att göra.

336
Förnamn - S / Sten
« skrivet: 2004-06-24, 11:01 »
Tja, säker och säker... 1671 står ju inget patronymikon, så det är ju inte hundraprocentigt säkert att det är han. Men onekligen får man det intrycket, när det 1671 finns en Halvard med hustru i Baggebo, medan det 1673 i stället står Per Nilsson med hustru Karin och omedelbart efter står Halvard Stensson (här har jag nystavat) med hustru Brita (obs namnet; med anledning av den hänvisade diskussionen) i Harsmålen. (För 1672 finns en mtl i Riksarkivet, men det är inte mikrofilmad)
 
Och 1674 står det likadant borsett från att det i Baggebo också står feltwebel Pers hust, och Halvard i Harsmålen står utan patronymikon.
 
Det förefaller som om såväl Baggebo som Harsmålen varit militieboställen; 1662 6/4 döps Capitainens d. i Baggeboda; Anna (sannolikt hon dom begravs 1663 8/2), 1664 1/5 döps Capitainens son i Baggebo; Zachris och 1665 16/4 döps Sergeantens son i Harsmålen; Lars.
 
På 1670-talet gifter sig flera Halvardsbarn från Baggetorp:
1671 25/6 Jöns Pedersson i [Gäreboda??] m Beatha Halvardsdotter i Baggeboda,
1672 18/8 Erik Halvardsson i Baggeboda m Ingerd [anders?]dotter i Brostorp (jag har tydligen skrivit av slarvigt)
 
Någon gång har man ju upplevt att man läst texter med svår stil med önsketänkande (i synnerhet i början av släktforskarverksamheten, innan man blev så driven att läsa äldre handstilar); dvs man har tolkat tveksamma bokstäver i rikting mot vad man föreställde sig eller ville att det skulle stå, men jag kan inte tänka mig att jag skulle kunna ha läst Halfward Eliasson som Halfward Steensson (med 2 e:n och allt...). Rör det sig verkligen om Halvard Eliasson i båda fallen, måste det ha varit 1673 års skrivare som skrivit fel namn. Sådant har ju faktiskt förekommit tidigare, så man kan ju inte helt utesluta heller detta.

337
Förnamn - S / Sten
« skrivet: 2004-06-23, 21:41 »
Tack Olle!
Jag ska kolla. Men jag har gjort en intressant och ännu närbelägnare observation: I Torpas grannsocken Asby (också Ydre härad) finns i 1673 års mantalslängd en Halfwardh Steensson med hustru Brita i Harsmålen. De är kvar där 1674, men går vi tillbaka till 1671 bor de då i Baggebo.

338
Namnnormering / Namnskick
« skrivet: 2004-06-23, 21:28 »
Av namnformerna och namnfrekvensen är det 1800-talet det är fråga om. Då var man fortfarande helt på det klara med att t.ex. Per, Peder, Petter, Peter och Petrus var samma namn, liksom Jan, Johan och Johannes, - Nils, Niclas och Nicolaus och - Måns och Magnus. I vissa sammanhang kunde den ena namnformen skrivas, i andra sammanhang någon av de andra. Och skrev man in sig i läroverket för att studera, valde man ofta den latiniserade formen (även om detta företrädesvis gäller 1600- och 1700-talen).
 
På frågan du ställer, måste man ju (åtminstone enligt min åsikt, vill säga) välja det namn/den namnform som personen själv använde. Att fadern använde en annan namnform än den barnen sedan använde som patronymikon, är inte alls ovanligt. Men faderns namn är i detta sammanhang sekundärt, eftersom det ju (som följd av vad jag skrev i inledningen) inte fanns en namnform som vara rätt, och de andra var felaktiga, utan alla namnformer var så att säga inbegripna i ett och samma namn.

339
Förnamn - A / Ambjörn
« skrivet: 2004-06-23, 19:42 »
Hej Olle och Stig-Owe!
 
Det kan naturligtvis vara en tillfällighet, men en av Ambjörn Stenssons söner heter just Göran. Men Frinnaryd är annars en socken som jag inte har den minsta koll på. Fram till för ungefär en vecka sedan visste jag inte mycket mera än att socknen låg i Småland och i Jönköpings län.

340
Religion / Söderblom, Nathan (1866-1931), ärkebiskop
« skrivet: 2004-06-23, 19:13 »
Den tredje dottern till Nathan Söderblom, som blev biskopinna, var Yvonne, gift med Algot Anderberg, biskop i Visby 1951-1961.

341
Hej Nina! Jo, det finns ju kvar där. Jag har nyss kollat. Du har väl observerat att det finns flera omgångar med Äldre inlägg?

342
Hultman / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-11-09
« skrivet: 2004-06-23, 17:00 »
....Krabba, född Gös.... Jo, då är man ju verkligen i skärgården...

343
Förnamn - A / Ambjörn
« skrivet: 2004-06-23, 11:09 »
Hej Olle!
 
Tack för dessa uppslag och belägg. Det finns ju uppenbarligen flera belägg för Ambjörn än jag tidigare trott. Det är ju därför svårt att dra några definitiva slutsatser om Ambjörn Stenssons ursprung, även om belägget från Frinnaryd är det geografiskt närmaste och därför intressant.
 
Det är också intressant att notera att det finns en Håkan i Mårdstorp 1635 (det finns f.ö. flera belägg för honom), eftersom Ambjörns yngste son heter just Håkan. Tillfällighet, eller....?

344
Förnamn - C / Crisping
« skrivet: 2004-06-22, 20:02 »
Det är säkerligen en form av Krispin/Chrispin, som inte var helt ovanligt på 1600-talet. Jag vill för övrigt minnas att Chrispin är arvnamn inom ätten Löwenhielm.

345
Byggnader och miljöer / Är detta Brokind?
« skrivet: 2004-06-22, 17:34 »
Hej Olle (med flera)!
 
Eftersom du undrar, Olle, så kan jag meddela att jag inte har någon direkt släktrelation till Brokind, men att jag sedan min tidigaste barndom ofta har åkt förbi slottet, eftersom det ligger mellan Kisa och Linköping, två viktiga platser för mig och min familj. Däremot har jag släktrelation till granngården Västerby, som var i min familjs ägo mellan 1913 och 1948 (tidigare tillhörde f.ö. även Västerby ätten Falkenberg). Bl.a. var min far delägare. Västerby ligger liksom Brokind vid sjön Lilla Rängen, men inte lika nära vattnet.

346
Förnamn - A / Ambjörn
« skrivet: 2004-06-21, 19:57 »
Tack Anders! Det ger ju en klar indikation västerut. Finns det överhuvudtaget någon Ambjörn Stensson eller det omvända inlagd i DISBYT?

347
Förnamn - S / Sten
« skrivet: 2004-06-21, 13:54 »
Var i Götaland (kanske framför allt Östergötland, Småland eller Västergötland) är namnet Sten vanligt som allmogenamn?  
 
Från ca 1644 och framåt anges en Ambjörn Stensson (160(1)-1692) som boende i Mårdstorp (då oftast Mårtenstorp), Torpa socken, Östergötland. Han förefaller ursprungligen ha varit ryttare.  
 
Men namnen Ambjörn och Sten förekommer överhuvudtaget inte i Torpa utanför Ambjörns egen familj, och saknas helt före 1644. Därför har jag dragit slutsaten att han måste ha kommit inflyttande någon annanstans ifrån. Hans relativt ovanliga namn borde kunna ge en indikation på var han kom ifrån.  
 
Sten är ju inte ovanligt inom frälset under senmedeltiden, vasatiden och stormaktstiden, men det kanske används som bondenamn i vissa trakter? (eller kan det vara fråga om en familj som stått i tjänst hos en adelsman, och uppkallat sonen efter denne?) Men kombinationen med Ambjörn är kanske en ledtråd. Alla upplysningar mottages tacksamt.

348
Förnamn - A / Ambjörn
« skrivet: 2004-06-21, 13:40 »
Var i Götaland, kanske framför allt Östergötland, Småland eller Västergötland förekommer namnet Ambjörn?
 
Från och med 1644 anges en Ambjörn Stensson (160(1)-1692) som boende i Mårdstorp (då oftast Mårtenstorp), Torpa socken, Östergötland. Han förefaller ursprungligen ha varit ryttare. Men namnen Ambjörn och Sten förekommer överhuvudtaget inte i Torpa, bortsett från Ambjörns egen familj, och saknas helt före 1644. Därför har jag dragit slutsaten att han måste ha kommit inflyttande någon annanstans ifrån. Hans relativt ovanliga namn borde kunna ge en indikation på var han kom ifrån. Alla ledtrådar mottages tacksamt.

349
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-06-22
« skrivet: 2004-06-21, 13:04 »
Tack Carl!
 
Det var mycket intressant, och samtidigt lite överraskande. Jag hade faktiskt trott att det var betydligt ovanligare än så. I så fall är det ju otroligt svårt att dra några som helst genealogiska slutsater utifrån själva namnet. I dylika fall måste ju man kombinera namnet med innehav av viss jordegendom el. dyl.

350
Bravo Annsofi Sterner! Jag håller fullkomligt med.

351
Hej Nina (och Mats)!
 
Är det den 14 augusti 1681?
I så fall är Mårtens [Eriksson] son i Svarttorp; Sven, ingen mindre än sedemera mjölnaren i Hafvets kvarn, Sven Mårtensson, född 1681 14/8 i Svarttorp, Odensvi sn, död 1742 ?/3 i Hafvets kvarn, ibid. sn, stamfar för släkten Hafström (yngre Odensvisläkten), som finns med i SSK 1914, 1918, 1920-21, 1936, 1950, 1963 och 1978. Dessutom är han min ana två gånger om. Gift 1712 11/5 i Odensvi sn med Anna Hansdotter, född 167(8), död 1775 11/10 i Odensvi sn

352
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-06-22
« skrivet: 2004-06-18, 16:09 »
Finns det något arbete/någon undersökning som belyser frekvensen och spridningen av namnen Fartegn och Spjälbud i Norrland under medeltiden? Detta skulle nämligen vara en värdefull bakgrund om man ska försöka dra några slutsatser om eventuell släktskap eller identitet emellan de ovan nämnda namnbärarna.

353
Runstenarna / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-06-22
« skrivet: 2004-06-16, 23:50 »
Jan, att påstå att allt måste vederläggas i kyrkböckerna är en orimligt hård ståndpunkt. Om allt vederlägges blir nämligen ingenting kvar. Möjligtvis då uppgifter som är äldre än de äldsta kyrkböckerna; oftast då före 1660-talet. Om det däremot är fråga om kravet att belägga uppgifterna är jag någorlunda med på noterna (dock inte helt).  
 
Vad är det för övrigt för fel på källor som  domböcker (i regel från början av 1600-talet och framåt), landskapshandlingar, dvs skattelängder och tiondelängder (från 1537/38 och framåt) eller fastebrev (från 11/1200-talen och framåt)? Även vanliga bönder nämnes i dessa källor.

354
Öijer / Öijer
« skrivet: 2004-06-12, 12:48 »
Eftersom denna Öijer-släkt är bosatt i Östergötland, kan man ju fråga sig om poeten Bruno K. Öijer tillhör denna släkt?

355
Men de senaste inläggen bör väl inte ligga under Övriga släkter, utan under Introducerad adel?

356
Förnamn - T / Tiodolf
« skrivet: 2004-06-09, 22:25 »
Min farfars fars syssling helle Carl Thiodolf Petersson, och var född 1872 17/3 i Christineberg, Horns socken. Han var son till fjärdingsmannen Axel Petter Petersson (född 1826 18/10, död 1885) [min farfars farfars dubbelkusin] och Helena Sophia Persdotter född 1828 8/7. De flesta av deras barn emigrerade f.ö. till Amerika; jag har dock f.n. inte någon uppgift på om Carl Thiodolf var en av dem.
 
Det fanns egentligen två skäl till namnet Thiodolf, som f.ö. inte var ovanligt i trakten. Dels fanns den (åtminstone lokalt) kände industrimannen och godsägaren Thiodolf Nordström på Orremåla i socknen, och dels är Thiodolf Petersson i husförhörslängderna upptagen som det nionde barnet i ordningen, och man får misstänka att något av syskonen dog i späd ålder, så att han i själva verket var det tionde (alltså Tiodolf). Han hade f.ö. både en faster och en fars kusin (= min farfars farfars yngsta syster) som bar namnet Tiolina och var de tionde i resp. syskonskaror.

357
Wallenberg / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2004
« skrivet: 2004-06-04, 23:22 »
- En bok, ganska tjock t.o.m. (om det är Odyss?ernas år du syftar på, vill säga) Den är nr 1 av 3 (möjligen 4) böcker (av olika författare), som skildrar Stockholms Enskilda Banks historia (och därmed också familjen Wallenbergs). Och Banken är naturligtvis initiativtagare och sponsor till bokserien. Nr 2 (eller möjligen Nr 3) heter Bank och.... (Jag minns dessvärre inte hela titeln på rak arm)
 
Svenska ättartal (eller Örnberg) är ju däremot en genealogisk skriftserie, som ju avlöser den äldre Svenska släktkalendern (också Örnberg), från vilken den skiljer sig genom att inte vara en presenskalender, utan har ambitionen att uppteckna hela släkter och samtliga släktmedlemmar, döda som levande.
 
Men det utgår jag ifrån att du redan vet.....

358
Wallenberg / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2004
« skrivet: 2004-06-04, 19:36 »
Rättelse: Odyss?ernas år ska det naturligtvis vara....

359
Wallenberg / Äldre inlägg (arkiv) till 19 augusti, 2004
« skrivet: 2004-06-04, 16:32 »
Alla A. O. Wallenbergs ättlingar finns dock inte med i Christian Fredrik von Sydows ättlingar. Där saknas barnen i A.O.:s första gifte med Catharina Wilhelmina (Mina) Andersson, däribland hans efterträdare som chef för Stockholms Enskilda Bank, utrikesministern m.m. Knut Agathon Wallenberg (1853-1938) och kaptenen vid flottan Anders Wilhelm Wallenberg (1855-1910).
 
Så uppgifterna bör nog kompletteras med uppgifter från Svenska ättartal 1892, 1905 och 1908; samt Bokserien i minst tre band om Enskilda Bankens historia (den första heter; om jag inte helt missminner mig, Odyssernas år, och handlar huvusakligen om A.O.:s egen tid), där mycket personhistoria om familjen Wallenberg förekommer.

360
Wallin / Wahlin / Vallin / Wallin / Wahlin / Vallin
« skrivet: 2004-05-29, 19:14 »
Vallin (även Valin, Vahlin, Vallien, Wallin, Walin, Wahlin, Wallien) är ju ett relativt vanligt namn, som förekommer i de de flesta delar av Sverige. Ofta kan ett ortnamn på vall-; som Vallåkra, Vallby, Vallsta eller Valla vara orsaken till att just det namnet togs. Det kan t.ex. vara soldatnamn för soldaten på Valla rote.
 
Men sannolikt kan du inte få reda på ursprunget till just ditt Vallin-namn, om du inte börjar släktforska, åtminstone några generationer bakåt.

361
Byggnader och miljöer / Är detta Brokind?
« skrivet: 2004-05-28, 23:39 »
Ja, Olle! Det är Brokind; och detta kan jag säga med 100 procents säkerhet. Fotografiet förefaller vara taget från NO, där det åtminstone nu går en bro över Lilla Rängen/Kinda kanal. Men eventuellt är fotot taget innan bron kom till.

362
Ett förtydligande:
 
Mitt resonemang ovan gällde inte uteslutande att bestämma kön på barn i samband med provrörsbefruktningar, även om artikeln som föranledde min kommentar hade den vinklingen. I så fall hade skadan ändå varit begränsad, och mina farhågor och maningar kanske något överdrivna (även om de i princip var riktiga). Nej, jag tänkte (min vana trogen) i ett led till.
 
Redan i dag har man rent tekniskt möjlighet att se könet på barnet vid ett fostervattenprov, men man lämnar inte ut uppgiften om den inte är av betydelse för vissa könsbundna sjukdomar.
- Men - jag är säker på att om man börjar rucka på den viktiga principen om könsbestämning när det gäller provrörsbefruktningar, är jag rädd att detta slår in dörrarna för ett liknande förfarande även beträffande vanliga graviditeter (Även om jag naturligtvis hoppas att mina farhågor är ogrundade). Rent tekniskt finns som sagt ju redan denna möjlighet, även om den av etiska skäl inte används.
 
Undersökningen som jag hänvisade till om föräldrars prioritet angånde val av kön på sina barn är inte helt ny, det måste sägas. Det var något jag läste för ca 10-12 år sedan, och jag minns inte ens var. Det är möjligt att åtminstone mödrarnas prioritet kan ha ändrats sedan dess, vad vet jag?, men det förändrar ändå inte något i princip. Även om det skulle leda till att det i stället skulle födas flera flickor, och vi fick mansbrist, skulle ju det vara lika olyckligt det.  
 
Börjar vi rucka på den naturliga balansen, kommer detta att få svåra återverkningar, som vi inte ens kan ana eller överblicka idag. Kanske blir det som när man började experimentera med atombomben. Man insåg inte vilka följder det hela skulle få. Idag (med facit på hand) är ju de flesta eniga om att man aldrig skulle ha börjat med dessa experiment. Kanske är det samma sak i denna fråga.

364
Jo, det är en intressant artikel, men samtidigt skrämmande. Bortsett från de övergripande problem dessa diskussioner alltid för med sig;  
 
[1)Är det överhuvudtaget moraliskt och etiskt överhuvudtagetacceptabelt att döda ett foster/ett befruktat ägg?, och den därmed sammanhängande frågan; när kan man börja tala om att det är en människa det är fråga om? och 2)Är det inte ett elitistiskt tänkande, gränsande till tankarna på att skapa en övermänniska i det Nationalsocialistiska Tyskland under 1930- och 40-talen?]
 
så för denna nya vinkling med sig nya problem, inte bara av teoretisk moralisk/etisk natur, utan riskerar fastmera om resonemanget får allmänt gensvar och blir sanktionerat, att skapa svåra praktiska problem för framtida generationer. Det blir helt enkelt svårare och tråkigare att vara människa, om resonemanget leder till realiserande.
 
Vad som händer om föräldrar själva fritt får välja kön på sina barn är ju att det naturliga balans som alltid funnit i könsfördelningen (ung. 50/50, med någon övervikt för pojkarna, men som uppvägs av att dessa har en högre frekvens av barnadödlighet) sätts ur spel. Vad som då rent konkret skulle hända, kan ju förvisso diskuteras, men risken bör inte underskattas, att vi skulle kunna få en situation liknande den i Kina efter beslutet att endast ett barn fick födas per familj.
 
Där sattes nämligen den naturliga balansen ur spel, på så vis att det plötsligt inte bara föddes en stor övervikt av pojkar. Många nyfödda flickor dog dessutom av sjukdomar eller olycksfall under första levnadsåret (betydligt flera än pojkarna...), medan andra försvann på ett märkligt sätt, och ytterligare ett antal flickor hamnade troligen inte ens i statistiken.
 
Resultatet är att många unga kinesiska män som idag är i tjugoårsåldern och nedåt, har relativt få jämnåriga flickkamrater, och en del av dem får nog vänja sig vid tanken att aldrig själva kunna bilda familj och kanske t.o.m. att leva i livslångt celibat. I en sådan situation borde ju ett traditionellt kinesiskt yrkesval, att bli munk, kunnat vara ett alternativ, men det kommunistiska och därmed ateistiska Kina erbjuder ju där ingen dylik lösning på problemet. I första generationen kanske männen försöker lösa prolemet genom att vänta lite med giftermål, och så småningom gifta sig med lite yngre flickor, sedan deras egen generation tagit slut. Men eftersom det även bland de yngre finns ett markant kvinnounderskott, kommer det inte att mer än möjligen mycket kortsiktigt vara någon lösning. Några kinesiska män kan naturligtvis flytta till Europa eller Amerika, där det fortfarande finns en naturlig könsfördelning, och gifta sig där. Men för de flesta förblir dock detta alternativ av bl.a. språk- och arbetsmarknadsskäl en omöjlighet. Dessutom får vi ju komma ihåg att många har åldriga föräldrar (vars enda barn de ju är), som de inte vill lämna.
 
Är då dessa kinesiska förhållanden då direkt överförbara till europeisk (läs: svensk) miljö? Nej, det är de i sin helhet naturligtvis inte. Vi får komma ihåg att de kulturella skillnaderna är enorma. I det gamla Kina var söner, helst många söner, en nödvändighet, inte bara för att få arbetskraft till jordbruket, utan också därför att de skulle kunna försörja föräldrarna på deras ålderdom. Döttrar, däremot, sågs som närmast som en försörjningsbörda, och som skulle kosta familjen pengar genom dyr hemgift. Dessa föreställningar levde kvar (och lever fortfarande), långt efter det att Kina blivit kommunistiskt, och långt efter det att Kina blivit en industrination, som inte längre allenast lever av jordbruk.
 
Så i Sverige skulle vi, om föräldrarna fick den sagda möjligeten, helt slippa detta problem, eftersom pojkar och flickor värderas lika, och försörjningsbördan av äldre här vilar på samhälleliga institutioner? Nej, jag är tyvärr långtifrån säker på detta. Naturligtvis skulle vi inte få lika drastiska effekter som i Kina, men den smärre snedfördelning, som nog skulle bli fallet, skulle vara illa nog.
 
Problemet är att en sådan valmöjliget skulle få alltför många familjer att kortsiktigt tänka på sin egen bekvämlighet och kanske t.o.m i termer av status, i stället för att tänka ett steg till; vilken tillvaro man på detta sätt skulle ge sina barn som vuxna. Och de flesta skulle dessutom tänka ganska snävt egoistiskt, knappast någon skulle välja med altruistiska mål, som allas bästa eller jämn könsfördelning, för ögonen.  
 
Som artiken i DN gav vid handen (var det Torbjörn Tännsjös eget uttalande?) skulle nog de flesta flerbarnsfamiljer inte missbruka denna valmöjlighet. Hade man redan en pojke, ville man nog ha en flicka nästa gång; och hade man två av en sort, och en av den andra, skulle de flesta säkerligen vilja jämna ut det hela; så långt gott och väl, bortsett från att pojken alltid skulle komma först, och att det i familjer, som då splittrats inte blev några flera. Nej, problemet i sammanhanget är uddabarnsfamiljerna, i synnerhet enbarnsfamiljerna, som idag för övrigt inte sällan består av en ensamstående mor (även om en far eller annan manperson understundom ändå hukar i vassen, men detta framgår inte av statistiken om han inte är skriven på samma ställe).  
 
Det moderna västerländska industri- och informationssamhället förutsätter (till skillnad från såväl agrarsamhället, där alla arbetade på och försörjdes av den egna produktionen, som det tidiga industrisamhället, där t.o.m en stor familj kunde försörjas på en lön) två yrkesverksamma makar. Pengar och materiella resurser finns, men tid blir en bristvara. Någon tid för ett barn har ju egentligen inte två yrkesverksamma makar i karriären (som det brukar heta), men samtidigt finns för många ett outtalat krav (i synnerhet för kvinnor) att förverkliga sig själv genom ett barn, och att det i ett välutrustat hem av betydenhet också måste finnas barn vid sidan av CD-spelaren, videon, multimediadatorn, braskaminen, jakutzin och hunden (där var jag lite elak, men inte helt osann, tror jag).  
 
Den moderna kompromissen av dessa fullkomligt oförenliga ståndpunkter blir att man skaffar ett (högst två) barn, och därmed är borta från yrkeslivet och karriären så kort tid som möjligt. Barnet sätts ju dessutom på daghem så fort det bara går, så skadeverkningarna för föräldrarna behöver ju i regel inte bli för svåra. Det är därför det genomsnittliga barnantalet i Sverige idag ligger på ca 1,5 barn. Och eftersom alla andra barnantal än ett ska vägas in i återstående 0,5 (och invandrarfamiljerna ofta har många barn), innebär det att det vanligaste barnantalet idag är ett.
 
Varför tar jag upp detta i sammanhanget? Jo, när nu föräldrarna nu bara skaffar detta enda barn (jfr Kina) som i alla  avseenden ska förverkliga föräldrarnas drömmar och förhoppningar, så vill (enligt gjorda undersökningar) en majoritet av både fäder och mödrar att detta enda barn helst ska vara en pojke. Även barn nummer tre (när man redan har ett av vardera sorten), skulle helst vara en pojke.
 
Att fäderna innerst inne helst vill ha en son, är ju inte så svårt att begripa, oavsett om vi tänker oss den lite mera patriarkale mannen, som i andanom ser far, farfar, farfars far etc. (jag menar jag förstår ju detta mycket väl....), och gärna vill ha en fortsättning på dynastin, någon som ska ta över, eller den lite mera lekfulle mannen (finns där någon motsättning, förresten? Kan inte detta mycket väl vara en och samma person som den föregående?), som drömmer om att (på ett socialt acceptabelt sätt) få leka med elektiska tåg, bilbanor, meccano, och kanske senare hålla på med radiobilar, tennis, golf, segling eller att meka i verksta´n; allt tillsammans med sonen.
 
Men intressant nog vill även mödrarna (om de får välja, [hur blir det f.ö. om katten själv får välja....?]) helst ser en liten pojke, som som blivande objekt för sin omvårdnad, kanske i full medvetenhet om att flickor ofta klarar det mesta på egen hand, medan man ofta får leta efter något så hjälplöst och hjälpbehövande som en liten pojke, även när denne har uppnått hög ålder och aktning i samhället.... (men han har ju alltid gjort sitt bästa för att dölja det, och ibland faktiskt lyckats....)
 
Slutsats: Skulle nu föräldrarna själva få avgöra könet på sina barn, skulle detta, med tanke på det ovan sagda, samt att det vanligaste barnantalet numera är ett, ovillkorligen leda till att det skulle födas betydligt flera pojkar än flickor (trots att det inte skulle ske under lika dramatiska och tumultartade former som i Kina) vilket i sin tur så småningom skulle leda till ett kraftigt kvinnounderskott, ja, kvinnobrist, om vi ska tala klarspråk. Detta skulle ju, precis som i Kina, innebära att för många män (de som blir över), blir ju det där med kärlek, familj och barn något de bara kan drömma om. Och sådant ofrivilligt celibat (jag vet vad jag talar om...) är ju knappast vad man önskar framtida generationer. I värsta fall kan ju detta t.o.m. leda till att horder av förgrämda, frustrerade och sura ofrivilliga ungkarlar sitter och skriver ilskna, indignerade och fördömande inlägg i Anbytarforum.... Och då, gott folk, förstår ni ju att något mera avskräckande, det kan man ju bara inte tänka sig...
 
Så på frågan, om vi har rätt att för vår höga bekvämlighets skull, på detta sätt förpesta tillvaron för kommande generationer, genom att kunna välja kön på våra barn, måste svaret bli Nej! Nej! och åter Nej!

365
Brehmer / Bremer / Brehmer / Bremer
« skrivet: 2004-05-20, 20:52 »
Har någon i sin forskning stött på namnet Adam Brehmer? Hans bostadsort och verksamhet är okänd, men en person med detta namn torde ha existerat, eftersom Maria Adamsdotter Brehmer, då hushållerska på sätesgården Tornby 1734 3/3 gifter sig i Fornåsa socken (Östergötland) med ryttaren Carl Lindahl för Krigsbergs rusthåll (Kristbergs socken, Östergötland), (född i Älvestad socken, Östergötland). Alla tips och ledtrådar mottages med största tacksamhet.

366
Stenmark / Stenmark
« skrivet: 2004-05-20, 20:35 »
Ja, det lär de ha varit, enligt vad jag har hört. Jag känner dessvärre inte till exakt hur denna släktskap ser ut. Men genom att jag genom detta inlägg förlänger frågans livslängd som aktuellt ämne med nästan ett dygn, kan man ju hoppas att någon Stenmarks- och Tärnabyforskare (det finns sådana) genom detta observerar frågan. Men jag har för mig att de skulle ha varit släkt på relativt nära håll; och jag tycker faktiskt att de (att döma av fotografier) är ganska lika varandra till utseendet. Åtminstone om man jämför med den unge Ingemar Stenmark; när han fortfarande tävlade och hade ordentligt med hår.

367
Uttermarck / Uttermarck
« skrivet: 2004-05-12, 22:49 »
den skadliga släkten? Vi är nog ganska många som ibland har liknat släktforskningen vid ett beroendeframkallande gift, och vi ler igenkännande åt denna formulering, även om den kanske var oavsiktlig.

368
Feltolkade förnamn / Kary
« skrivet: 2004-05-04, 12:04 »
Observera att y vid denna tid lika gärna kan vara ett hopskrivet ij (ser likadant ut, och prickar förekommer oftast i båda fallen), och då är ju namn som Kari (variant av Karin) och liknande nära till hands. Om det däremot är 1950- eller 60-tal och det är fråga om ett mansnamn med stavningen Cary, är det troligen Hr Grant som spökar.

369
Det var alltså jag som skickade det föregående inlägget. Utifall någon undrar..... Det gick ju inte att skriva dit namnet i efterhand.

370
Nej, det betyder studerande (på latin). Något förnamn nämns inte.

371
Norra Vi / Norra Vi GID 343.15.3700
« skrivet: 2004-04-07, 19:49 »
Nej, precis tvärtom! Mycket angenämare! Då kanske vi äntligen kunde reda ut många av de fel som idag belastar släktforskningen; och som dessutom okritiskt kopieras och vidarebefordras via dagens snabba media, vilka inte alltid har plats och tid för källkritiska granskningar. Förväxlingar är ett otyg.

372
Adoptivbarn / Äldre inlägg (arkiv) till 2006-08-13
« skrivet: 2004-04-03, 23:46 »
Genealogi/släktforskning har ju naturligt nog inslag av såväl historia som genetik, men som vetenskaplig disciplin är ju genealogin inte genetik, som ju är biologi/medicin, alltså en naturvetenskaplig disciplin, utan en historisk d:o historia på mikronivå, alltså humaniora. Adoption handlar varken om historia eller genetik, utan om juridik.

373
Axberg / Axborg / Axberg / Axborg
« skrivet: 2004-03-30, 23:19 »
Personer med namnet Axberg diskuteras under: Närke; socknar: Askersunds stadsförsamling.

374
?? Eivor, du skriver Skamvrån med citationstecken, men inte avvikande åsikter (där det enligt min mening är mera befogat). Vad menar du egentligen? Jag hoppas att du är ironisk, när du skriver detta. Alla som tänker fritt och självständigt, och är trogna sin egen övertygelse, har väl avvikande åsikter? Det vill säga, om man inte är ett statistiskt unikum, förstås, vars åsikter som av en egendomlig tillfällighet alltid råkar sammanfalla med vad som är politiskt korrekt.....

375
Politik / Offentlig verksamhet / Nixon, Richard (1913-1994)
« skrivet: 2004-03-19, 11:29 »
Nej, stopp och belägg! David Eisenhower är inte alls son till en f.d. president. Däremot är han sonson till president Dwight D. Eisenhower.

376
Vallonica miscellanea / Vallonsmedjan dåtidens hightech
« skrivet: 2004-03-16, 21:13 »
Jonas!
 
Vilka var din farfars syskon i Godegård/Tjällmo? Var de valloner/vallonättlingar?

377
Nej hallå! Det där är ju Lysenko. Förvärvade egenskaper ärvs ju inte.

378
Byggnader och miljöer / Gård i Östergötland
« skrivet: 2004-03-05, 14:28 »
Hej Olle!
 
Både och, faktiskt. Jag tänkte direkt, när jag såg bilden: - det där måste vara Olstorp! Men för säkerhets skull kollade jag snabbt med Svenska Slott och Herresäten (alltså gamla standardverket). - Och voila! Då fick jag ju också lite sidofakta. Att byggnaden var från 1783 hade jag ju inte i huvudet.

379
Byggnader och miljöer / Gård i Östergötland
« skrivet: 2004-03-05, 11:09 »
Olstorp, Västra Ryds socken, i Ydre, Östergötland; uppfört 1783 av Gustaf Adolf Schmiterlöw.

380
01) Allmänt om efternamn / Efternamn inspirerade av yrken
« skrivet: 2004-02-21, 20:31 »
Treschow; Stamfadern var Niels Hansen (död 1593), handelsman i Naestved, Själland, vars söner förde tillnamnet Traeskomager (=träskomakare), varav namnet Treschow så småningom bildades.

381
01) Allmänt om efternamn / Efternamn inspirerade av yrken
« skrivet: 2004-02-21, 20:25 »
Bager; Släktens stamfader var Börje Joensson (död 1677), bagare i Malmö. Hans son Håkan Börjesson, handelsman i Malmö, upptog namnet Bager som släktnamn.

382
Är ovanstående Gunnar Larsson identisk med Gunnar Hulån Larsson?

383
05) Äldre inlägg 2004-2005 / Anders Jonsson död i Lofta 1784
« skrivet: 2004-02-11, 09:14 »
Jo, det gör det definitivt!

384
05) Äldre inlägg 2004-2005 / Östra Ed, född, 1718
« skrivet: 2004-02-10, 14:12 »
Åsvik skrevs vid den tiden Åslewijk eller Åslawijk, viket tydligt syns i texten.

385
Oäkta barn? * / Oäkta barn? *
« skrivet: 2004-02-04, 16:08 »
Denna fråga har diskuterats tidigare i anbytarforum, kanske t.o.m. under flera rubriker. Frågan har åtminstone diskuterats under: Övriga ämnen: Barn: Oäkta barn - namngivning
 
 
Men den diskussionen har slagits ihop/förts över till Språk, ord och namn: Personnamn: Övrigt om personnamn: Oäkta barns efternamn - så här gäller det att hålla tungan rätt i mun (eller följa mina försök att länka samman allt som finns.. :-)  //Anbytarvärden

386
Oäkta barn? * / Oäkta barn? *
« skrivet: 2004-02-04, 11:50 »
Jag tror inte att ordet oäkta glömdes bort i husförhörslängderna. Om föräldrarna gifte sig (med varandra, alltså), ansågs det att barnet därigenom legitimerades och s.a.s. retroaktivt fick äkta börd .

387
Östra Husby / Östra Husby, 1664, Måns Håkansson
« skrivet: 2004-02-03, 20:54 »
Det står orWälla, vilket borde motsvara Orrevalla idag.

388
Östra Husby / Östra Husby, född 1691, Maria från Tuna
« skrivet: 2004-02-03, 09:18 »
- Ingesdotter, men avstavat på ett lite orginellt sätt; mellan n och g. Åtminstone har jag svårt att få det till något annat.

389
Film / Teater / Henrikson, Mathias (1940-2005)
« skrivet: 2004-01-29, 09:33 »
Mathias Henrikson är uppkallad efter sin morfar, skådespelaren (m.m.) Mathias Taube, kusin till Evert Taube. Mathias Henrikson är således brylling (4-männing) till Jesper Taube och hans halvsyskon och kusiner.

390
platsen är Strömstad

391
Kennedy, familjen / Kennedy, familjen
« skrivet: 2004-01-24, 23:49 »
Jag har en komplettering till listan över nationellt bemärkta personer som tillhör den obetitlade adeln (som f.ö. inte är detsamma som lågadel), men placerar av kända skäl detta inlägg under: Övriga ämnen: Adel: Adel & ätt:

392
Kennedy, familjen / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-23
« skrivet: 2004-01-23, 17:06 »
Tomas! (Jag vet att detta också är sjömil ifrån den ursprungliga diskussionen, därmed fallande i min egen fälla, och icke levande som jag lär, men jag kan bara inte låta bli....) En mycket stor del av personerna som upptas i Sveriges Ridderskaps och Adels kalender (adelskalendern), är per definition icke adliga, eftersom de tillhör ätter, adlade enligt §37, men är inte huvudmän för dessa ätter. Ändå kan ju deras förekomst i sagda publikation ändå motiveras av att de i likhet med medlemmarna av brittiska adelsätter (the Nobility etc., eller vad vi nu ska kalla dem) har teoretisk möjlighet att ärva denna värdighet. Så varför skulle samma principer inte kunna få gälla i Ointroducerad Adels kalender?

393
Om kronprinsessan ska kallas hkh Matte Marit, borde väl kronprinsen i konsekvens med detta  kallas för hkh Husse Haakon......

394
Kennedy, familjen / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-23
« skrivet: 2004-01-23, 10:54 »
Diskussionen kommer allt längre och längre ifrån Kändisars härstamning och den irändskättade amerikanska presidentfamiljen Kennedy. Som jag ser det, sönderfaller diskussionen i framförallt två beståndsdelar: 1) Den i Sverige bosatta ointroducerade adelsätten Kennedy (som förslagsvis bör diskuteras under: Släkter: ointroducerad adel) 2) Principer och praxis rörande adlande, introduktion och naturalisation (och jag vill minnas att det finns minst en lämplig rubrik även för detta) Hur ska i framtiden de som är intresserade av dessa båda ämnen överhuvudtaget kunna ha en chans att hitta dem, om de ligger dolda under rubriken Kändisars härstamning: Politik / Offentlig verksamhet: Kennedys? Det var denna aspekt jag avsåg med mina tidigare inlägg, men råkade (när jag märkte vilken känd storhet det fösta inlägget lät som) hamna i skämtfallgropen (vilken också ligger långt från ämnet.....)

395
Och hans mormor var ju drottning Alexandra av Storbritannien och Irland, kejsarinna av Indien etc. Hon var ju före giftermålet prinsessa av Danmark, och förekom ju bl.a. i den nyligen sända TV-serien om huset Glücksburg (som man numera allmänt kallar huset, vars formella namn ju är lite långt och otympligt: huset Oldenburg; grenen Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg). Dit hör ju också både den nyfödda prinsessan och hennes far Haakon. Glücksburgsgrenen är för övrigt den äldsta nu levande grenen av huset Oldenburg, sedan huvudgrenen och Augustenborgsgrenen dött ut. Men slottet som grenen är uppkallad efter, kallas på danska numera Lyksborg.

396
Kennedy, familjen / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-23
« skrivet: 2004-01-21, 20:36 »
Nja, jag fick nog inte in den rätta ädellundensiska betoningen (ursäkta!)... (jag tar om det): Diskussionen är intressant.... mycket... men.... den kanske inte helt och hållet har med det här ämnet att göra eller så..., fast ändå rätt så mycket ändå, faktiskt.... Men, man kanske ändå skulle kunna fundera på att eventuellt ta och flytta den, åtminstone lite grann, kanske. Ja, om ingen har någonting emot det, alltså.... Annars så kan den ju ligga kvar, om det inte stör någon, eller....

397
Kennedy, familjen / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-01-23
« skrivet: 2004-01-21, 20:34 »
Denna pågående principdiskussion om adliga namn har icke det vittersta med det rubricerade ämnet /Kennedys/ att göra. Den bör därför per omgående förpassas till breddgrader, där det hör hemma. Det finns sådana: t.o.m. flera, vill jag påstå.

398
Jaha, då är norska kronprinsparet att gratulera. Det är naturligtvis en oerhört lycklig tilldragelse för dem.  
 
Men det innebär ju samtidigt att huset Oldenburg så småningom försvinner från Norges tron, precis som den i nästa generation försvinner från Danmarks, och redan har försvunnit från Holstein-Gottorps, Oldenburgs, Rysslands, Sveriges och Greklands troner.  
 
Å andra sidan kommer det ju av allt att döma så småningom att sitta oldenburgare på Storbritanniens troner, även om det kommer att vara under namnet Mountbatten-Windsor.

399
Det står troligen Brodsdotter, som det ser ut.

400
Konst / Östberg, Ragnar
« skrivet: 2004-01-16, 23:49 »
Javisst! Och bankiren Ernest Thiel var svärfar till Ragnar Östberg (och morfars far till Magnus Uggla). Dessutom var Povel Ramel under en period svärfar till Ted Gärdestad. Så Ernest Thiel var alltså svärfars svärfars svärfar till Ted Gärdestad.

401
Byggnader och miljöer / Hus med torn och byggnadsställning
« skrivet: 2004-01-15, 22:14 »
Ja, det är Teleborg, med 100 procents säkerhet. Teleborg ligger utanför Växjö, och uppfördes vid 1900-talets början av greve Fredrik Bonde af Björnö.

402
Kättilstad / Kättilstad 1707, vad heter brudparet?
« skrivet: 2004-01-03, 19:48 »
Hej Inga!
 
Sven Simonsson i Norstad är bror till ana 9 Kerstin Simonsdotter i Antavla för Lena Persdotter som jag lade in (under Östergötland/Socknar/Kättilstad) tisdag den 13 mars 2001.  
 
Denna antavla ingår även som del i Antavla från norra Kinda (ÖA 40) av Magnus Gustafsson & Per-Arne Bohrn.

403
Thalin / Thalin
« skrivet: 2003-12-21, 22:09 »
Nej! Det är omöjligt att svara på, rent generellt. Det finns säkerligen åtskilliga släkter i olika landsdelar med detta namn. Och anledningen till att just det namnet har tagits varierar naturligtvis från släkt till släkt. Ofta har namn av denna typ tagits med utgångspunkt från gårds- eller bynamn alt. naturfenomen. Det finns nog inga genvägar. Du får nog släktforska dig tillbaka till den person som tog sig namnet. Då kanske du upptäckter att han var född på en gård där tal- eller tall- ingår i namnet.  Observera att h:et kan vara gammalstavning eller utsmyckning. Det kan mycket väl också vara ett soldatnamn.

404
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 05 oktober, 2009
« skrivet: 2003-12-13, 20:25 »
Hej Stefan!
 
Mycket intressant! Brita kallas ju på ett ställe ovan Brita Dordi, och borde ju då vara identisk med den tidigare inlägga nämnda Britta Dorothea född 1727 1/4 i Skatelöv.  
 
Det egendomliga är ju bara att hon uppger att modern, Cajsa Eriksdotter fortfarande lever (1753 29/1), och att hon säger sig vara 22 år. Hade hon varit varit född 1727 skulle hon ju ha varit 25 år och 9 månader gammal.  
 
Hur kan detta förklaras? Är hon osäker på sin ålder och säger sig vara 22 år, eller har hon skäl att ljuga om sin ålder? Eller får Hindrik Fagerström och hans 1:a hustru Catharina Eriksdotter Edberg en tredje dotter med samma namn: (Brita Catharina), född ca 1731?
 
Och beträffande modern: Det måste ju vara en av följande fem förklaringar:  
 
1) Med modern, som lever, menar Brita styvmodern, Cecilia Gunnarsdotter, fastän hon uppgivit sin riktiga mors namn.
 
2) Catharina Eriksdotter Edberg har inte dött före 1738, och lever fortfarande 1753 29/1; alltså är flera av barnen som nämns ovan, födda i 1:a och inte som ovan tagits för givet: i 2:a giftet med Cecilia Gunnarsdotter.
 
3) Catharina Eriksdotter Edberg har inte dött före 1738, och lever fortfarande 1753 29/1; men äkenkapet mellan henne och Hindrik Fagerström har inte upplösts genom hennes död, utan på annat sätt, troligen genom skilsmässa. Men å andra sidan vore detta osannolikt eftersom Hindrik är länsman. Men å andra sidan (ContraContra-argument): kallas han ju föravskedade länsmannen, så...
 
4) Hindrik Fagerström i Skatelöv och Vireda är trots allt två olika personer, vilket förefaller märkligt, med tanke på att vi radat upp så många indicier på identitet, att vi trodde saken till 100% var solklar och avgjord.
 
5) Brita håller sig inte till sanningen, utan blandar (medvetet eller omedvetet) ihop sanning och lögn.

405
Micha?l!
 
Ja, naturligtvis är det von Wachenfeldt det är frågan om. Det trodde jag också att jag skrev....  ..ända tills nu, när jag ser inlägget/eländet. Jag undrar vad von Wachtmeinster är för något. Jag har åtminstone inte hört talas om namnet ifråga tidigare. Det liknar ju närmast en korsning mellan en skvader och en krokofant, tycker jag. Och en syftning på ätterna Wachtmeister kan det ju definitivt inte vara fråga om, eftersom vare sig friherrliga ätten Wachtmeister af Björkö (utdöd på svärdssidan men fortlever på spinnsidan) eller grevliga ätterna Wachtmeister af Johannishus resp. Wachtmeister af Mälsåker (utdöd) har använt prefixet von. Jag trodde först att det var allas vår Tryckfels-Nisse, som varit framme, men vid närmare eftertanke rörande mediets tekniska egenskaper, kan vi nog utesluta honom. Men Ha bråttom-ska iväg-hinner inte kontrolläsa-Nisse får nog anses som starkt misstänkt.....

406
Namnen Hillebard, Stöltenhielm och Leijonswärd är mycket riktigt namn på utdöda adliga ätter, och borde därför få avslag på ansökan. Att inte bevilja sådana ansökningar var en självklar praxis för namnmyndigheterna fram till ca 1970/80, då man av för mig okända skäl började frångå denna princip. Bl.a. tog en Linköpingsfamilj på för mig okända grunder namnet Gyllenbreider, vilket gjorde mig illa berörd, eftersom jag härstammar från den gamla ätten med detta namn, och helst hade sett att den hade fått förbli utdöd. Huvudskälet till att sådana namnansökningar inte bode beviljas är dock (något kortfattat) att staten inte har rätt att ge bort något man inte äger. Äganderätten till namnet borde ju förbehållas medlemmar av ätten, och huruvida en ätt verkligen är utdöd eller inte, är ibland svårt att hundra procentigt avgöra. Det finns många exempel på ätter, som trotts vara utdöda, men som (vilket sedan framkommit) nedersjunkit i bondeståndet och bortlagt ättenamnet jfr Svinhufvud-Quist-Nordqvist, von Wachtmeinster-Fransson och t.o.m. Forstenaätten. Se vidare det första inlägget i diskussionen Antagande av utdöda ätters namn.

407
Alf, Karl Vilhelm och Kenneth har naturligtvis rätt. Det som här har ställt till problem är att exakt samma ord: begreppen äkta - oäkta i svenskan har kommit att beteckna två helt olika företeelser.  
 
Dels äkta - oäkta i betydelsen äkta (ung. = genuin, ursprunglig, riktig) i motsats till falsk, förfalskad, och dels äkta - oäkta i betydelsen äktenskaplig - utomäktenskaplig. Detta är rent språkliga termer, som inte innehåller någon värdering av etisk eller moralisk art, och behöver inte ens avse just barn. Vi har ju t.ex. begrepp som det äkta ståndet, tager dig till äkta, äkta makar, äkta förbund o.s.v. utan att man tänker sig förekomsten av falska makar eller falska förbund.
 
Att sedan synen på företeelserna barn födda inom resp. utom äktenskapet har fluktuerat genom tiderna, är ju en helt annan sak, som inte har något med själva begreppen att göra.

408
Det är ju ett välkänt ordstäv det där med att eget beröm luktar illa, men jag tycker faktiskt att några av mina mer eller mindre allvarligt syftande namnförslag; som Skannerström, Scooterhielm, Laserstråhle etc. (se annan rubrik under namn) är avsevärt bättre än ovannämnda (med några få undantag) lika gräsliga som språkligt diskutabla missfoster.
 
Någon vill t.o.m. ha Hem?lig identitet.... (!)  
 
Akfur att lyckas med detta konststycke måste man nog koppla på hela sin Charmå sedan Shiapan vidare
över en eller annan Gårdspång mellan porlande Gotälv, Marttjern till Bäckåker, men försiktigt, så att man inte gör en Swadding över räcket och hamnar i den sega Korkmazcan. Merdas! så trist det vore. För säkerhets skull: bär alltid Sjöhjelm! Men man väl kommit över på rätt Kvillstrand, Bollau man lätt som på Molnemark vidare Hem?lig mot Balkhem. Solenblom lyser och Rezden ordnar sig av sig självt. Paxom för ett vackrare namn än de ovannämnda!

409
Jojje nämnde Lill-Babs familj, och det är ju så här: Lill-Babs har ett barnbarnsbarn, Elina, ca 6-7 år gammal. Om vi utgår från henne blir det också 5 generationer:
 
1 Elina
2 Jennifer Granath, f 1974
3 Monica Svensson, f 1954 g 1)Granath 2)Persson
4 Barbro Svensson, f 1938 (Lill-Babs)
5 Brita Svensson
 
Men även när Lill-Babs äldsta dotter Monica föddes var de 5 generationer, eftersom Lill-Babs mormor och mormors mor också levde.

410
Oäkta barns efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-19
« skrivet: 2003-11-19, 17:41 »
Hej Bo!
 
Nej, man kan inte sätta likhetstecken mellan Måns och Mårten eftersom dessa namn har helt olika ursprung.
 
Måns är en kortform som har utvecklats ur Magnus (med det tänkbara mellanledet Ma[g]ans/Ma[g]ens + omljud; jfr. da. Mogens) som i sin tur går tillbaka på lat. Carolus Magnus (= Karl den Store), och namnet spreds över världen p.g.a. av dennes ryktbarhet (Nej, han var ingen häst; varför frågar ni det?)
 
Mårten är en folklig nordisk form av Martin, som blev populärt genom helgonet Martin av Tours (eller Mårten Biskop), vars namn via legender är knutet till Mårten Gås-firandet. Namnet fick förnyad popularitet genom Martin Luther, som folkligt ibland t.o.m. kallades Dr Mårten Luther eller liknande. Så fram till den stora samhällsomvandligen (urbaniseringen, industrialiseringen och sekulariseringen) under 1800-talets senare del och början av 1900-talet, hade man uppenbarligen fullt klart för sig att Martin och Mårten var samma namn.
 
Så Bo; eftersom din farfars far varken kallades Mårtensson, Carlsson eller Ingarsson, utan Månsson, är den troligaste förklaringen till detta att din farfars farfar verkligen hette Måns, och detta oavsett om han erkände barnet som sitt eller inte, eller om saken hamnade i officiella handlingar eller inte. För vissa saker visste man nog ute i bygderna, även om saken aldrig nådde officiella och kontrollerbara byråkratiska instanser.
 
Dock måste jag ändå lägga in en Brasklapp. För namnen Måns och Mårten har faktiskt i sällsynta fall förväxlats, trots namnens fullständigt olika ursprung. Ett sådant fall förekom för några år sedan i pressen i samband med skriverierna om Marilyn Monroes svenska (=östgötska) anor (Som av allt att döma inte var hennes anor, då hennes far Edward Mortensen sannolikt förväxlats med en annan person med liknande namn. om detta: se vidare Kändisars anor: Marilyn Monroe), där det bl.a. framkom att en person med namnet Månsson, härstammande från Kisa, hade bytt namn till Mårtensson.

411
Religion / Olivebring, Carl-Erik (1919-2002), kyrkosångare
« skrivet: 2003-11-19, 11:31 »
Men.... sökt tröst? Varför skulle det vara ställt utom varje tvivel att dåvarande kronprins Gustaf Adolf behövt extraordinär tröst på sommaren 1918? Var det något exeptionellt som hände då? Brodern, prins  Erik, dog ju till exempel inte förrän i september. Det skulle i så fall kunna ha varit morden på de ryska släktingarna i juli detta år.
 
Visst finns det en klar och påfallande porträttlikhet med såväl Gustaf VI Adolf som hans söner (dock ej så mycket med drottning Ingrid), men den anförda argumentationen ovan lämnar vissa brister och verkar inte helt övertygande. Därmed inte sagt att uppgifterna om faderskapet inte skulle stämma.

412
Allmänt / Vallonernas släktnamn
« skrivet: 2003-11-13, 10:24 »
Rättelser till föreg. inlägg:
 
Stycke 2: Leufstad ska naturligtvis vara Leufsta (idag ofta skrivet Lövsta eller Lövstabruk).
 
Stycke 5; rad 6: ...såväl de icke-vallonska bruksfolket som... ska vara: ...på såväl det icke-vallonska bruksfolket som...

413
Religion / Olivebring, Carl-Erik (1919-2002), kyrkosångare
« skrivet: 2003-11-13, 09:33 »
Hm?? Märkligt!? Det var ju ett antal år sedan... Jag har endast en minnesbild av det hela, och kom ihåg att jag hade gjort den där reflexionen om fotot. Men jag kan ha blandat ihop artikeln med en annan. Det var ju inte bara Hänt i veckan som skrev om Carl-Erik Olivebring. Kvällstidningarna hakade också på, men jag minns inte nu så här långt efteråt om det var Aftonbladet eller Expressen eller t.o.m. bådadera. Men det var först när jag såg fotografiet i ett annat sammanhang, som jag kom att tänka på att det där fotot har jag sett tidigare..... Men som sagt, tiden har ibland en tendens att förvränga våra minnesbilder, så det enda raka är ju att gå till källorna, i den mån detta är praktiskt möjligt.

414
Allmänt / Vallonernas släktnamn
« skrivet: 2003-11-12, 23:38 »
Det finns ju såväl en geografisk som en tidsmässig faktor i tendensen att frångå de ursprungliga vallonnamnen av fransk typ och övergå till att använda patronymika.  
 
Vid de uppländska bruken; t. ex. Leufstad, Österby, Gimo, Forsmark och Karlholm, behöll man på ett helt annat sätt än vid de mindre bruken i övriga Sverige sina namn. En av de främsta anledningarna till detta, var naturligtvis att det vid de förstnämnda bruken bodde så pass många valloner, att de kunde bilda egna församlingar (kalvinistiska eller reformerta), och behålla mer eller mindre självständiga samhällen (jfr många invandrartäta områden i Sverige av idag; t.ex. Rinkeby, Södertälje och Rosengård i Malmö) där man huvudsakligen umgicks och gifte sig inom gruppen.  
 
På så sätt behölls och konserverades sedvänjor och andra kulturella företeelser som språk (åtminstone i början), musik, folklekar, mat etc. Det lär ju fortfarande i de uppländska brukstrakterna fortfarande finnas en eller annan åldrig person som uteslutande har vallonsk härstamning. Det är knappast att förundra sig över att även namnskicket bevarades på ett helt annat sätt än i det övriga bruks-Sverige.
 
Vad beträffar de mindre bruken i t.ex. Östergötland, Närke, Södermanland och Norra Småland, var utvecklingen delvis en annan. De flesta vallonsläkter behöll i regel sina franska namn i de första generationerna (eller under 1600-talet, om vi ska generalisera lite), men under sådär tredje/fjärde generationen (eller början/mitten av 1700-talet) började seden påfallande ofta vackla, och i många fall ersattes namnen successivt med patronymika (dvs när sonen till Lorents Muskin började kalla sig Lorentsson eller dottern till Pier Allard börjar skrivas som Persdotter [Jag är f.ö. släkt med båda]). Det finns även gott om mellanformer eller övergångsformer, med både patronymikon och vallonnamn. Detta är dock inte något specifikt vallonskt - det förekommer hos de flesta familjer med släktnamn vid denna tid.  
 
Det kan finnas flera orsaker till att de vallonska namnen inte på samma sätt som i Uppland kan hävda sig. Jag vill främst peka på tre troliga, och i många fall även samverkande orsaker: giftermål, kyrklig kontroll och social kontroll. Under de första generationerna gifte man sig även här huvudsakligen inom de invandrade vallonfamiljerna, men eftersom vallontätheten inte alls var lika stor som vid Upplandsbruken, fanns det det efter några generationer inte så många vallonska äktenskapskandidater som man inte redan var synnerligen nära släkt med, varför man började snegla på såväl de icke-vallonska bruksfolket som bondebefolkningen i det omgivande landskapet. Eftersom det dessutom fanns för få valloner för att de i längden skulle kunna hålla egna /reformerta/ församlingar, inlämmades de så småningom bland de vanliga församlingsfolket. Hos många präster fanns en tendens att förringa inte bara det reformerta arvet, utan även det vallonska; Nu ska vi göra svenskar av dem, varför övergången till svenskt allmogenamnskick mycket väl kan ha initierats av församlingsprästen. Dessutom var det sociala trycket stort. Många valloner (eller vallonättlingar ska vi nog vid denna tid börja kalla dem, eftersom de [av sagda skäl] i regel inte längre bara hade vallonsk bakgrund) tyckte sannolikt att man inte ville sticka ut och tro att man var något, och fanns i stället en trygghet i att även namnmässigt inte skilja sig från grannar och övriga församlingsbor.

415
Religion / Olivebring, Carl-Erik (1919-2002), kyrkosångare
« skrivet: 2003-11-12, 22:33 »
En märklig detalj i sammanhanget är det porträttfotografi som fanns med i den ursprungliga artikeln, vilket angavs föreställa Carl-Eriks mor, som han sannolikt inte hade några direkta minnen av. Det är bara det, att samma fotografi har förekommit i pressen flera gånger, såväl före som efter den nämnda artikeln. Jag vill minnas att en av dem var ett Kar de Mumma-kåseri (också i Hänt i Veckan; han försåg ofta sina alster med anonyma fotografier från Anno Dazumal).  
 
Fotografiet, föreställande en ung vacker dam med (vill jag minnas) uppsatt lockigt hår och (väl?) något som likande en toppig huvudbonad (kan ev. ha varit något sorts stöd för håruppsättningen?), är sannolikt ett vykort från sekelskiftet (det förra, alltså!). Vykort av denna typ var relativt vanliga. Kan Carl-Erik, av för oss okända skäl, ha fått för sig att fotografiet föreställde hans mor? För det kan väl knappast ha varit så att hans mor verkligen stått modell för vykortet?

416
Förnamn - B / Brunk / Brunker
« skrivet: 2003-11-12, 21:55 »
På exemplen förefaller han heta resp. Brunek/Brunck? (2 gånger), Bruniker/Bruncker, Brunek/Brunck (igen) och Brunker.  
 
Det är svårt att säkert säga om den näst sista bokstaven är ett e eller ett c. Skulle det vara ett e, frestas man ju nästan att tro att det är någon slags diminutivform av Brun, Brune, Bruno etc, och i så fall snarast i tysk eller polsk form (Har det bott tyskar eller polacker i trakten?): jfr t.ex. de polska smekformerna Bronek eller Broniek (av Bronislav) och de tyska smekformerna Verneke/Verneka/Vernike/Vernika (av Verner). Skulle det emellertid visa sig att det är ett c (den sista formen Brunker skulle kunna tyda på det), faller dessa förklaringshypoteser.

417
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-11-05
« skrivet: 2003-11-05, 23:24 »
Malin, du skriver att du bara har enkla anor såsom; statare, bönder och soldater i släkten.  
Men, Malin, bortsett från det faktum att dessa grupper är mycket intressanta och värdefulla att dokumentera, så är ju statarsytemet i stort sett ett 1800- och 1900-talsfenomen. Deras förfäder måste ju ha varit något annat, kanske bönder (de också) eller torpare, vilket ju inte är så egendomligt. Jordbruket var ju vid denna tid den klart dominerande näringsgrenen, som en avgörande majoritet av svenska folket hade sin utkomst av.  
 
Men torpbebyggelsen är ju även den av relativt sen ålder; när man kommer ner till 1600-talet var ju de allra flesta på landsbygden bönder, fast alla inte var självägande sådana. Det fanns ju både skatte-, krono- och frälsebönder, varav endast skattebönderna ägde sina gårdar. Men i verkligheten var det inte så stor skillnad. Egentligen var skillnaderna bara till vem man betalade skatten eller avraden, och att endast skattebondens barn hade garanterad arvsrätt (men vad hjälpte det, om man hade 10 syskon....). Och även krono- och frälsebonden kunde stiga i graderna och bli t.ex. sexman, nämndeman, häradsdomare eller t.o.m. riksdagsman (Och då tillhörde man verkligen bondearistokratin). Och man hade det garanterat fetare som frälsebonde på en stor frälsegård än som skattebonde på en liten skattegård. Så jordnaturen betydde inte så mycket som ibland görs gällande.
 
Men i Sverige kan man (till skillnad från förhållandena på kontinenten) inte säga att man har enkla anor som bönder. Till skillnad från de flesta kontinentala länder där all jord ägdes av krona, kyrka och adel, och bönderna endast var egendomslösa arrendatorer (och tidvis t.o.m. var livegna), har vi så långt vi kommer tillbaka i vår historia haft en fri och självmedveten (delvis dessutom självägande) bondeklass, som sett till att bevaka sina intressen. De svenska bönderna var politiskt en maktfaktor att räkna med, och kung eller adel, vilka växlade som tyngsta maktinstans, var ofta tvungna att ha bönderna på sin sida, för att kunna driva igenom sin politik.  
 
Ibland hör man ju talas om att de svenska bönderna levde i yttersta knapphet och fattigdom. Det är en sanning med modifikation. Bönderna var nämligen långt ifrån någon enhetlig grupp, vare sig socialt eller ekonomiskt. För där fanns hela skalan: från mycket fattiga som fick utkämpa en daglig kamp för att klara uppehället, till de rikaste storbönderna, som inte det mycket sämre en en genomsnittlig adelsman, ibland kanske t.o.m. bättre.

418
Politik / Offentlig verksamhet / Steen, Anitra (f. 1949)
« skrivet: 2003-11-05, 22:27 »
Sedan har vi ju också journalisten, kolumnisten och kritikern Hemming Steen (stavade han med två e:n förresten? jo, det gjorde han väl?). Han lär för övrigt ha bott i närheten av Katrineholm och Vingåker, orter som är nära förbundna med Göran Persson. Tillfällighet, eller...?

419
Musik / Presley, Elvis (1935-1977)
« skrivet: 2003-11-04, 22:53 »
Hej Lars!  
 
Elvis Presley är ju en oerhört intressant person, och definitivt en av 1900-talets giganter inom rock- och popmusiken, ja, inom populärmusiken överhuvudtaget. Det var intressant att få reda på lite om hans härstamning. Men vissa upplysningar ovan verkar lite motsägelsefulla. Jag tycker att vissa partier liksom inte riktigt hänger ihop. Jag exemplifierar här med några citat från inläggen ovan:
   
Barn: Dunnan Presley 1780-1855  
Dunnan gifte sig med Martha Jane Wesson vid Fulton, Mississippi i stadsdelen Itawamba County 1861.
 
 - ?? Här är det något som inte stämmer. Han kan knappast ha gift sig 1861, 81 år gammal och dessutom död sedan 6 år.....
 
Dunnan och Jane hade två döttrar, Rosalinda och Rosella. En av dessa blev Elvis mors mormor.  
Elvis rötter fortsätter genom Rosella?s son Jessie Presley (1896-1973), Elvis farfar.
 
 - Hur kan Elvis farfar ha varit son till samme Elvis mors mormor? - det går bara inte ihop. Jag misstänker att det kan röra sig om någon sorts översättningfel. farfar och morfar heter ju samma sak (grandfather) på engelska/amerikanska. Här är ju dessutom mormor inblandad, vilket kanske kan bero på en felöversättning av ordet great grandmother, som ju kan betyda modern till såväl farfar, farmor, morfar som mormor.
 
 - Jessie, förresten? Hette han verkligen så? Är inte Jessie ett flicknamn? (är dock ej säker. rätta mig om jag har fel!) Är det inte troligare att han hette Jesse, som Elvis tvillingbror?
 
White Mansell var Elvis fars farfar
Doll Mansell. Gladys Presley?s moder och Elvis mormor
 
 - Samma sak här som ovan. Elvis mormor kan knappast ha varit dotter till Elvis fars farfar. Sannolikt beror det på samma sorts översättningsfel som jag misstänker ovan. Den som har översatt, verkar ha översatt endast ordmässigt (och dessutom slarvigt), inte innehållsmässigt.
 
Men bortsett från dessa bagatellartade fel och mystifikationer stod det naturligtvis också mycket intressant i inläggen. Dessutom var det intressant att läsa att Elvis far Vernon också hette Elvis. Det visste jag faktiskt inte tidigare.
 
mvh
Carl-Fredrik Hanzon

420
Frågan är inte helt lätt att besvara, om man vill ha en universallösning som tillfredställer allas behov och önskningar. Olika personer använder uppenbarligen namnregister på olika sätt och i olika syften. Om vi hårdrar det, förefaller den viktigaste gränsen gå mellan dem som vill ha så enkel datasökning som möjligt (utan en mängd särsökningar) och dem som vill ha möjlighet att kunna se hur ett namn verkligen stavades under olika perioder, och inte bara hur det näst senaste sekelskiftets (ca 1900) namnpurister ansåg att namnen skulle stavas. Det är nämligen deras åsikter om detta som blivit normerande och slår igenom i de flesta normeringslistor (däribland Släktforskarförbundets) även idag.
 
Det allra bästa vore ju, som Sam m.fl. har varit inne på, om man hade ett sökprogram som med få sökningar ändå kunde få med alla alternativ, variabler och variationer. Finns detta idag? Finns det inte, vore det kanske på tiden att konstruera ett. Med tanke på den oerhört snabba utvecklingen inom data/ADB-området och de nästan obegränsade tekniska möjligheter vi har där idag, borde det rent tekniskt inte vara något större problem att konstruera sådana sökprogram/funktioner. Frågan är väl egentligen om viljan finns, och om frågan överhuvudtaget skulle kunna prioriteras. Eller är det så att många släktforskare har vant sig vid att endast använda normerande namnformer och tycker att de är enkla och bekväma, och bryr sig inte om att de ger en platt och ensidig bild av namnfrekvensen och -formerna?
 
En viss namnnormering/namnnormalisering är nog ofrånkomlig, i synnerhet som en och samma person i handlingarna (som bekant) kan vara stavad på ett otal olika sätt, och det skulle kräva för mycket av tid och utrymme att redovisa alla. Men jag vill då förespråka en modest och följsam namnnormering. För som jag tidigare har uttryckt på andra ställen här i Anbytarforum, anser jag samtidigt att en alltför hårt driven och alltför okänslig namnnormering faktiskt är något av ett kulturmord, låt vara i liten skala. Om man uteslutande utgår från hur ett namn stavas idag (eller kanske egentligen stavades av namnpuristerna 1896....) och normerar över hela linjen utifrån detta, blir resultaten ibland skrattretande fåniga och anakronistiska. Det tråkiga är ju dessutom att varje form av tidsanda och tidsvalör (som jag personligen anser vara oerhört viktiga beståndsdelar för att förstå andra tiders människor och deras liv och tänkande, och detta oavsett att alla inte var läs- och skrivkunniga) ohjälpligen går förlorade. Personligen ryser jag av obehag, när jag ser 1700-talspersoner refererade till som Karl Gustavsson eller ”Kristina Klasdotter”. Det känns bara så totalt ”fel”. Tja, möjligen då under det nordiska kriget i början av seklet, men så gott som aldrig under mitten/slutet av seklet (om det inte finns belägg för denna stavning i källmaterialet, vill säga). Eller när normeringlistorna föreslår namnformer/stavningar, som överhuvudtaget inte brukades under den tid när namnet var vanligt, som ”Sakris”. Denna namnform misstänker jag vara en ren skrivbordsprodukt. När namnet förekom allmänt, användes formerna Zachris eller möjligen Zakris, knappast något annat. Men jag säger nu som tidigare likt Herman Bussig/Hasse Alfredson; ”Rätta mig om jag har fel”!
 
Detta om alltför grov och okänslig namnnormering. Å andra sidan vore det ju att gå för långt åt andra hållet, att förlora sig i namnformer som Chierstin, Chattarina, Niells, Giöstaff, Pähr, Seffwedh(er) och Seffredh (de sistnämnda helt olika namn), Så dessa normerar jag utan betänkligheter (även jag, min Brutus!) till Kerstin, Catharina (jo, med C och h; om det är mellan 1650 och 1850, eftersom det är normalformen under denna tid), Nils, Gustaf (jo, med -f, om det är mellan 1650 och 1850, eftersom det är normalformen under denna tid), Per, Seved och Sigfrid, men anger källans originalnamnform i fotnot eller separat anteckning. Jag föreslår alltså av detta skäl olika normeringsmallar för olika tidsperioder; förslagsvis: 1. Medeltiden-ca 1650, 2. ca 1650-ca 1850 (eller kanske bättre -ca 1880/90 eller när det nu är språk- och namnpurismen lanserar nystavningarna), och 3. efter denna gräns, när läs- och skrivkunnigheten måste betraktas som allmän, och man måste respektera personernas egen stavning av sina namn. I synnerhet gäller ju detta personer, som är i livet, eftersom det kan betraktas som grovt intrång i den personliga integriteten, att medvetet stava en persons namn felaktigt. Jag menar; jag tar inte personligen illa upp om jag blir felstavad (jag är rätt van vid det här laget....), men det är heller inte så jätteroligt att man vill rekommendera det, i synnerhet om man själv har lämnat in manus.... (detta nämnt på förekommen anledning...). Jag tycker ju faktiskt inte riktigt att det handlar om mig, när det står t.ex. ”Karl Fredrik Hansson”, även om jag i och för sig förstår vem som åsyftas, och svarar på tilltal och inlägg även med denna stavningsvariant.
 
Grunden till mitt förslag om en tidsmässig avgränsning av namnnormeringen är helt enkelt att jag anser att en normaliserade/normerade namnformer faktiskt bör överensstämma med vad namnbärarna verkligen hette (eller åtminstone kunde heta) under den aktuella tiden, och inte bara är teoretiska skrivbordsprodukter som anger vad vissa radikala språkmän (=namnpuristerna”) 150 år efter namnbärarens död ansåg var den ”rena” och enda riktiga formen av namnet.  
 
Kerstin, Per och Nils är nämligen enligt min uppfattning fullt godtagbara som normalformer även under 1700-talet, eftersom de faktiskt är vanliga och frekventa då. Det är däremot inte Kristina, Karl, Klas och Gustav, eftersom dessa stavningar knappast ens förekom under denna tid, utan bara känns konstiga och tidsmässigt felplacerade (= anakronistiska). De stör, allvarligt talat, allt som har med stil, atmosfär och tidsanda att göra. Det blir ju ungefär som om man i ett rum, konsekvent möblerat i gustaviansk stil, plötsligt får syn på ett porträtt av Gustaf III, målat i kubistisk stil (Inget ont om kubism, men var sak på rätt plats!). De ”normala” (och nästan enda tänkbara) formerna för dessa namn från början av 1600-talet och ända fram till namnpurismens tid (sent 1800-tal) är ju Christina, Carl, Cla(e)s och Gustaf. Varför skulle man t.ex. för en person som i handlingarna är belagd på 43 ställen; varav 39 Carl, 3 Carll och 1 Carolus, använda formen ”Karl”? Namnformen har ju aldrig använts om personen i fråga - den har ju nästan inte ens använts under tidsperioden överhuvudtaget!
 
Men det är svårt att vara helt konsekvent, det medger jag. Ett exempel på detta är ju namnet Erik, som ju oftast under 1600- och början av 1700-talet skrevs ”Erich”. Trots detta (jag medger, jag borde ju i konsekvens med t.ex. ” Carl” också skriva ”Erich”) normerar jag tveklöst till Erik. Men någonstans måste man ju sätta gränsen, och den sätter jag just här, inkonsekvent eller inte, mellan Erik och Carl. Kanske har det att göra med att formen Erich försvann betydligt tidigare än Carl och Gustaf (som f.ö. aldrig har försvunnit; sedan 1960-talet har de ju varit betydligt vanligare för nydöpta än Karl och Gustav....), och inte hann på samma sätt som dessa hann etablera sig och avsätta samma djupa intryck. Och man vill ju heller inte byta normeringsmall alltför ofta Sammantaget blir de ”normala” formerna för den period de flesta släktforskar inom (ca 1600-1850/80) ändå: Carl, Gustaf, Erik. Det hör kanske också till mitt ställningstagande att jag huvudsakligen forskar inom perioden ca 1500-1820, och endast i ytterligt sällsynta fall kommer in på perioden efter 1880.
 
Resonemanget ovan gäller dock inte kungliga personer, där det ofta görs gällande att vissa speciella normeringsprinciper gäller/borde gälla, något som förvisso varken är självklart eller oemotsagt. Men eftersom detta är en separat diskussion som ligger utanför detta ämne, går jag i detta sammanhang inte in på den avdelningen.
 
Men - och det är en viktig notering: - Vad olika forskare har för normeringsprinciper i sina databaser för eget bruk måste ju få vara var och ens privatsak. Det är vid offentlig publicering jag anser att ovannämnda kriterier borde iakttas. Det vore därför önskvärt om framtidens dataprogram för släktforskning kunde utrustas med möjlighet till någon sorts ”dubbel bokföring” - en ”intern” och en ”extern/offentlig” (Åtminstone som alternativ till det ovan aviserade avancerade söksystemet där man kan få upp alternativa stavningsvarianter). Eller blir det för komplicerat? I så fall är vi tillbaka på ”ruta ett”, och frågar oss: Vad ska prioriteras: ”rätt” namnformer eller (med begränsade sökfunktioner) enkel datasökning? Det vore ju lite tråkigt, för helst skulle man ju vilja svara: båda!

421
Lemon / Lemoine / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-24
« skrivet: 2003-10-31, 09:19 »
Bortse från närmast föreg. inlägg. Carin Jönsdotter Lunds make hette inte Berg. Det må vara den sena timmen som föranledde mig att minnas fel.

422
Lemon / Lemoine / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-24
« skrivet: 2003-10-30, 23:45 »
Vad beträffar Berg, se mitt inlägg under: släkter: Lund 15 okt 2002 kl. 23.26. Carin eller Catharina, yngsta dottern till Jöns Eriksson Lund och Maria Elisabeth Hecht, var gift med en Berg, och hade bl.a. söner med namnen Hieronymus och Niclas. Dessa och deras ättlingar bodde (om jag inte minns fel) företrädesvis i Hallingeberg och Hjorted.

423
Lemon / Lemoine / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-24
« skrivet: 2003-10-30, 23:34 »
Titta på mina inlägg (antavlor) 2 och 9 januari 2001. Där förekommer personer med namnet Lomell. Om eller på vilket sätt de är släkt med ovanstående känner jag dock inte till.

424
Vad är detta? En synnerligen seriös diskussion (åtminstone vad vi trodde) håller på att sakta men säkert att urarta till ett infekterat getingbo.
 
Uppenbarligen (det framgår mer och mer) är det frågan om en inte särskilt bilagd tvist mellan styrelsen och redaktören, som på detta pinsamma sätt ventileras inför öppen ridå. Detta är uppenbarligen något som har glött länge innan det slutligen tagit eld. Det har tydligen inte så mycket med oss medlemmar i GF att göra, så våra heroiska och energiska insater för att rädda SoH, klingar förmodligen för döva öron så länge denna interna konflikt inte är löst.  
 
Sluta kivas, små barn, och gör något konstruktivt av det hela i stället! Som att förena edra krafter för fortsatt utgivning, t.ex. Prestige och sårad stolthet kan ni syssla med någon annanstans!

425
Byggnader och miljöer / Stadsvy - men var?
« skrivet: 2003-10-30, 22:36 »
Märkligt! Jag tänkte också direkt på Borgholm när jag såg bilden. Jag var på vippen att skicka det förslaget redan igår, innan det fanns något inlägg mer än Olles inledande. Men sedan tänkte jag efter, och inte heller jag kände mig tillräckligt säker för att riktigt göra slag i saken. Och även jag tvekade bl.a. p.g.a. backen som så att säga lutade åt fel håll ..och så är det Borgholm..... I sanning märkligt!

426
Så gott som alla tidskrifter av det här slaget förefaller ha svårt att hålla sina utgivningstider. Karolinska Förbundet har t.ex. under någon period varit flera år efter i sina årsskrifter. Nu är det visst något bättre, även om man inte riktigt har kommit ikapp ännu. Så problemet är inte på något sätt unikt. Och det är väl till syvende och sist ändå bättre att SoH kommer ut lite för sent (så katastofalt har det ju ändå inte varit...), än att den inte kommer ut alls, vilket tydligen är alternativet. Den som väntar på något gott....
 
Men Milton och Per-Åke, rent tekniskt är det nog inga som helst problem med en nätversion/digitalversion av SoH. Problemet är ju att en del av medlemmarna uppenbarligen inte har tillgång till internet och kanske inte ens dator. Så en pappersversion måste ju ändå tryckas, om man nu inte vill vara så radikal/modern att man helt enkelt kör över dessa medlemmar (som sannolikt företrädesvis kan återfinnas i de äldre åldersgrupperna), så att dessa h.o.h. blir utan SoH. Bortsett från att tiden nog inte är mogen för detta, löser det ju inte grundproblemet. Då blir det ju bara en annan grupp som säger upp medlemskapet, och de ekonomiska problemen ökar i alla fall.

427
Jag kan bara instämma med övriga kritiker av förslaget. Fikonspråk till trots (jfr Krig är fred, Utbyggnad är avveckling [med eller utan förnuft?] och nu: Nedläggning är bevarande) så innebär ju förslaget till syvende och sist dödsstöten för den publikation vi känner som Släkt och Hävd. Men det är i och för sig mitt i bedrövelsen glädjande att så gott som hela släktforskar-Sverige (med undantag av GF:s styrelse*) tycks vara enigt på denna punkt: Släkt och Hävd måste få fortleva; med eller utan GF!  
*(undantagandes Jonas Kuschner)
 
Jag har varit medlem av GF tillika läsare av Släkt och Hävd i bortåt 20 år. Men går förslaget om nedläggning igenom, måste jag starkt ifrågasätta mitt framtida medlemskap. Jag bor inte i Stockholm, och besöker följaktligen sällan lokalen (När jag bodde i Uppsala besökte jag dock ibland den gamla lokalen på Riddarholmen, som var liten men trivsam). Ett av de viktigaste skälen (=det viktigaste) till medlemskap är givetvis Släkt och Hävd. Årsboken får jag ju ändå, om det nu blir som prenumerant eller på annat sätt (Är det f.ö. klart hur det blir med medlemsföreningarna och årsboken?) Vad ska jag med två ex. till? Ge bort till vänner och bekanta? Många (de flesta?) av mina bekanta har den redan.  
 
Nej, jag och många andra (vilket klart och tydligt framgår av inläggen ovan) skulle nog dra den naturliga slutsaten att fortsatt medlemskap i GF inte längre är särskilt angeläget. Men detta empiriskt belagda faktum rimmar dåligt med uttalandet från Ian Hamilton ovan: Upplagan skulle troligen betydligt mer än fördubblas jämfört med nuvarande Släkt och Hävd. Vad är det för nonsens? Ian Hamilton & ca tycks leva i föreställningsvärlden att Släkt och Hävd och Förbundets årsbok har helt olika läsekretsar. Om nu denna uppfattning har ens något med verkligheten att göra, måste detta vara en rent stockholmsk företeelse, en kvarleva från tiden när Förbundet grundades, och den uppslitande tvisten mellan GF och förbundet uppstod. Och vissa hävdade med emfas att man var tvungen att ta ställning: vara kvar i GF eller gå över till förbundet.  
 
Bortsett från de rent stockholmska förhållandena, som jag vare sig är insatt i eller intresserad av, tror jag inte att denna motsättning eller polarisering har någon som helst motsvarighet på riksplanet. Om jag får ta mig själv som exempel, så kan jag ju nämna att jag aldrig tog ställning, utan tyckte att bråket bara var dumt och onödigt, och stannade kvar i GF samtidigt som jag blev enskild medlem i Förbundet (den kategori vars existens så kraftigt har ifrågasatts och diskuterats). Jag var ju dessutom indirekt ansluten till förbundet via ÖGF, men man fick ju inte årsboken då, så.... Jag menar; jag ville naturligtvis ha både Släkt och Hävd, Årsboken, Släkthistoriskt forum och Svenska antavlor.
 
Så tror jag många ute i landet har resonerat. Så gott som alla släktforskare jag känner (och det är många) som är medlemmar i GF är samtidigt med i Förbundet (dock gäller inte helt det omvända: jag känner faktiskt några som är med i Förbundet, men inte i GF). För oss har Släkt och Hävd och Årsboken  kompletterat varandra genom sina olika redaktioner och olika inriktning. Och för oss innebär förslaget en oerhörd kvalitetsförsämring: Två kvalitetspublikationer, utkommande med periodicitet förvandlas till en enda, som till råga på eländet bara utkommer en gång om året. Nej, Släktforskar-Sverige och Kultur-Sverige förutsätter för sin fortlevnad minst två tidskrifter av detta slag, annars rycker Barbar-Sverige och Knapphets-Sverige allt närmare. Men många kanske nöjer sig med att ha Bingolotto på lördagen och fotbollen på söndagen? Det kanske räcker som opium åt folket?
 
Dessutom riskerar vi att få en annan mindre tilltalande situation: Förutom det välkända faktum att en monopolsituation aldrig är av godo (i synnerhet inte för konsumenten) innebär ju förslaget en snörpning av urvalet och vilka grunder som kan tänkas komma att läggas för publicering av artiklar. Låt oss tänka oss att en forskare/skribent på vetenskapliga eller personliga grunder (sådant är ju som bekant inte helt unikt...) kommer på kant med en medlem av den nya förenade redaktionen, och därför blir utfrusen och/eller (kanske inte formellt men i praktiken) belagd med publiceringsförbud. Hur ska han/hon kunna publicera sig? (Man kommer ju nästan att tänka på förhållandena för vetenskapsmän i Sovjetunionen; är dissidentdiskussionen redan glömd?)
 
Nej, för att tala klartext tror jag att förslaget, om det går igenom, riskerar att bli GF:s undergång. Om det manfall av medlemmar som jag (och många andra) p.g.a det ovan sagda blir verklighet, kommer GF:s ekonomi och därmed verksamhet att bli till den grad decimerad, att det är tveksamt om GF överhuvudtaget kommer att kunna överleva. Möjligen skulle man kunna tänka sig att GF kunde överleva som en ren stockholmsförening. Det blir väl i stort sett bara stockholmare som fortsättningsvis kommer att ha något utbyte av GF (Är det rentav det som är syftet med förändringen?). Men där har vi ju redan SSGF, så varför dubblera? I så fall blir ju GF i slutändan ändå en ganska onödig förening (till skillnad mot det kulturetablissemang den hittills tvivelsutan ha varit). M.a.o. undergräver GF med detta förslag sin egen ställning.  
 
Nej, låt dessa resp. skräckscenarier inte bli verklighet: Bevara Släkt och Hävd i dess nuvarande form, med eller utan GF!

428
Förnamn - A / Amadeus
« skrivet: 2003-10-14, 21:52 »
Namnet har ju åter blivit populärt bland små pojkar. Och den för närvarande i pressen mest omskrivne namnbäraren torde väl vara Amadeus S?gaard.....

429
Kungligt / Noor (f. 1951), drottning av Jordanien
« skrivet: 2003-10-10, 20:28 »
Jo, det är samma! Hamzah är fortfarande kronprins.

430
46 Ordet är fritt om släktforskning / Rensa bland inläggen !
« skrivet: 2003-10-06, 23:30 »
Det vore mycket olyckligt om man började gallra ut inlägg. Vem eller vilka skulle i så fall bestämma vilka inlägg som skulle gallras? Nej, det låter sig helt enkelt inte göras.  
 
Och hur skulle en eller ett par arbetslösa ungdomar klara av att besvara frågor och problem, som ingen (inte ens de av Sveriges kunnigaste genealoger som regelbudet läser Anbytarforum) hittills har klarat av? För jag är personligen övertygad om att huvuddelen av de frågor som är obesvarade, är det av den anledningen att ingen i dagsläget har något svar. Jag har mycket svårt att tänka mig, att det finns ett antal genealoger, som likt den pensionerade stinsen, konstaterar: Där är en fråga som jag vet svaret på; men det sk---r jag i; där är en fråga till, som jag kan; men det sk---r jag också i.  
 
Och är det lätta frågor som t.ex. en sen födelseuppgift som man rutinmässigt kan slå upp i resp. födelsebok (och sådan bevisligen finns), så är väl det bästa (och enklaste) att sökanden själv slår upp den. På det sättet kanske sökanden förutom svaret på frågan också får lära sig lite om grundarbetet i det hantverk som kallas släktforskning......
 
Nej, ett av de vanligaste skälen till varför man inte får svar på frågor (även övertecknad har ju inte fått svar på mer en en bråkdel av sina frågor, men det beror ju naturligtvis på att ingen annan heller vet svaren), tror jag är frågorna ligger så långt fram i tiden (många frågar ju t.o.m. om sina far- och morföräldrar, som om någon annan bara av en tillfällighet skulle veta detta bättre än de själva) att väldigt få personer härstammar från dem, och att väldigt få således har dem i sina antavlor eller databaser. Frågar man i stället om en person på 1600- eller 1700-talet, är ju den statistiska sannolikheten oändligt mycket större för att någon av ättlingarna (som ju vid det laget kan vara så många som några hundra eller t.o.m. några tusen), ska vara släktforskare, och ha med den sökta personen i sin an- eller stamtavla resp. databas.
 
Sedan kan ju vissa frågor förbli obesvarade av av rakt motsatt anledning: att de ligger så långt bakåt i tiden att källmaterialet är så sprött, summariskt och bristfälligt (eller kanske t.o.m. obefintligt), att exakta och säkra svar överhuvudtaget inte kan ges.
 
Men för en eller ett par arbetslösa ungdomar (med en viss datakunnighet) skulle det kanske ändå finnas en meningsfull uppgift. Detta är bara ett förslag: Att lägga upp en databas, med sökbarhet på släkt, efternamn, förnamn, bostadsort (t.ex. gård, by eller stad), yrke etc. Visserligen finns ju Sök inlägg, Sök på ord och Sök i hela rötter, och de fungerar ju hyfsat, men informationen skulle behöva systematiseras och individualiseras ytterligar för att bli riktigt bra. Dagens funktioner är ju ganska grova och mekaniska, och materialet är ju där inte bearbetat, så att man t.ex. kan få upp en samlad information om en viss person, en viss släkt eller en viss by etc. Detta som sagt bara ett förslag.

431
Höijer / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-02-26
« skrivet: 2003-10-03, 15:46 »
Som sagt, Esa: jag har gjort inlägg under denna rubrik: 13 juli 1999, 30 juni 2001 och 13 september 2001. Se vidare dessa inlägg.
 
Jag och flera andra (bl.a. Claes Linder i Uppsala) har under bortåt 20 år sökt Christopher Höijers ursprung, men vet fortfarande inte var han var född eller vilka föräldrarna var. Vi vet ju inte ens med säkerhet om han var född i Sverige. Han dyker upp i Norra Vi socken under 1700-talets första årtionde som befallningsman eller frälsefogde hos familjen von Schaar på Ribbingshov. Man skulle ju kunna tänka sig att han tidigare tjänstgjort hos familjen von Schaar någon annanstans. En ledtråd skulle kunna vara andre sonens namn: Lars Rudolph. Lars är ju morfaderns namn; Lars Persson i Stora Lodhult, länsman över Ydre, men Rudolph? Namnet är ju relativt ovanligt i Sverige, och jag kan inte finna att någon person i omgivningen har hetat så.

432
Såväl Matteusevangeliet (kap. 1) som Lukasevangeliet (kap. 3) tar i sina inledningar upp Jesu (dvs Josefs) stamtavla. Dock skiljer dessa sig åt i flera avseenden. Matteus går framåt (stamtavla) och börjar med Abraham, medan Lukas går bakåt (antavla) tillbaka till Adam, son av Gud. Även beträffande mellanleden åtskiljer sig evangelisterna något (även om det mesta överensstämmer). Redan Josefs far kallas hos Matteus Jakob (vilken uppgift kan tyckas få visst stöd genom att en av Josefs söner ska ha hetat Jakob; Herrens broder, föreståndare för templet), medan han hos Lukas i stället heter Eli.

433
Är det någon som vet om det existerar något porträtt eller foto på Gösta Tidlund-Meijerhielm?

434
Nej, Erland läste rätt från början. Det står Hårketorp eller mera exakt Hårcketorp. Men idag heter stället Hårketorp.

435
Förnamn - T / Torgils
« skrivet: 2003-08-22, 22:17 »
Hej Gunilla!
 
I slutet av 1800-talet och ännu vid sekelskiftet (det förra alltså) var medeltidssvärmeriet stort. Kyrkor och slott såväl nyuppfördes som restauerades i romansk resp. gotiskt stil. Det var vid den tiden som bl.a. domkyrkorna i Uppsala, Lund och Linköping fick sina nuvarande medeltidsinspirerade utseenden. Bogesunds, Viks och Göksholms slott restaurerades till mera medeltida borgar än de någonsin hade varit, och Helgo Zetterwall var arkitekten på modet.  
 
Även vad beträffade namnskicket inspirerades man av medeltiden. Medeltidsklingande stormansnamn som Ulf, Bo, Stig, Birger, Sverker, Sture och Folke, av vilka de flesta vid 1800-talets mitt i princip var bortglömda eller åtminstone ansågs otjänliga och urmodiga (de hade i den mån de överlevt gjort detta i egenskap av arvnamn i vissa adliga ätter), återupplivades nu, och fick stor popularitet.  
 
Till denna kategori får vi även räkna namnen Torgils (av gudanamnet Tor och Gisle; sidoform Torkel, som väl dock snarast är en sammansättning av Tor och Kettil) och Valdemar, båda inspirerade av vår 12- och 1300-talshistoria. Torgils Knutsson var kung Magnus Ladulås marsk, vilken han förordade som förmyndare för sina omyndiga söner Birger, Erik och Valdemar. Han blev således i praktiken Sveriges regent under kung Birgers omyndighetstid. När kung Birger så småningom blev myndig och övertog regentskapet, lär han ha blivit övertalad av sina bröder att gripa Torgils Knutsson, som fängslades och så småningom avrättades i fängelset.
 
Namnet Torgils var aldrig, inte ens på medeltiden, att betrakta som vanligt, och namnet var så gott som stendött, när det åtupplivades i slutet av 1800-talet. Bl.a. har det under senare tid förekommit inom friherrliga ätten Bonde.

436
Hycklinge / Hycklinge 1857-1861 Anteckning
« skrivet: 2003-08-20, 20:27 »
Hej Jonna och Lennart!
 
Det finns en släkt Lagerström som härstammar från Lagmansö kvarn i Odensvi socken. Av barnen till mjölnaren Erik Svensson (född 1724 14/1 i Hafvets kvarn, Odensvi socken [han var bror till Per Svensson, stamfar för släkten Hafström], död 1802 22/7 i Mulestad, Odensvi socken) och hans hustru Helena Andersdotter N?rman (född 1727 13/2, död 1806 30/1 i Mulestad, Odensvi socken), antog äldste sonen Sven namnet Lagerström. Övertecknad härstammar från dennes yngre bror Gabriel Eriksson (född 1766 26/3 i Lagmansö kvarn, Odensvi socken, död 1837 22/3 i Torsåkra, Horns socken)
 
Huruvida ovanstående Johan Lagerström på något sätt är släkt med Sven Lagerström, är mig obekant, men Johan tycks ju ha bott i Odensvi socken, så samband kan ju inte uteslutas.

437
Människor / Sju Syskon familjefoto med mera. Vilka är vem
« skrivet: 2003-08-20, 20:07 »
Hej Mikael!
 
6 och 10 ser ut att kunna vara samma person, men fotograferad ur lite olika vinklar. Samma sak gäller 5 och 8.

438
Musik / Körberg, Tommy (f. 1948)
« skrivet: 2003-07-10, 19:37 »
Om jag har tolkat uppgifterna i pressen rätt, så har det aldrig (vare sig för Tommy eller någon annan) varit något tvivel om vem som var hans far. Däremot är det belagt att Tommy och hans far hade dålig (eller obefintlig?) kontakt när Tommy var liten. Föräldrarna gifte sig aldrig, och modern gifte sig (när Tommy var sådär 3-4 år?) med en annan person, varvid Tommy fick styvfaderns namn Körberg.

439
Almanacksproblem / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-09-13
« skrivet: 2003-07-07, 13:36 »
Hej Kristian!
 
dominica secunda post pasca betyder i varje fall inte Annandag påsk, utan Andra söndagen efter påsk. Och jag tror faktiskt att även 2 feriarum pascatos betyder samma sak, eftersom Feria betyder söndag. Jag har dock ett litet uns av tveksamhet beträffande det sistnämnda, eftersom jag tycker att det borde finnas ett post där också.

440
Närmare bestämt 1984; sid. 109-112. Släkten kallas där Carlsson (från Burseryd), men kan via de de allra äldsta leden sägas härstamma från Sandviks socken, Jönköpings län.

441
Texten lyder:
d 23 Aug: blef Hans Kongl. Mjts trotiänare Wälborne Häradshöfd--gen Hr Samuel Matthias Lindsfelt död i Herranom

442
Agent / Agent
« skrivet: 2003-06-18, 22:19 »
Jessica,
en agent kunde t.ex. vara försäkringsagent eller handelsagent.
 
med hälsning,
Hanzon - Carl-Fredrik Hanzon,
med rätt att svara

443
Vad sägs om det här då:
 
2 generationer: (Jag har endast tagit med följande exempel; inga andra kommer över vare sig detta eller gällande rekord = 122 år?)
 
1 Anna Augusta De la Gardie, f 1892
2 f Carl Gustaf De la Gardie, f 1825       (67 år)
3 ff Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (53 år)
 
Summa: 120 år : 2 = snitt: 60 år/generation
 
3 generationer:
 
A.
1 Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (63 år)
2 f Axel Julius De la Gardie, f 1637   (32 år)
3 ff Jacob De la Gardie, f 1583        (54 år)
4 fff Pontus De la Gardie, f 1520      (63 år)
 
Summa: 149 år : 3 = snitt: 49,67 år/generation
 
B.
1 Gabriella Augusta De la Gardie, f 1832
2 f Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (60 år)
3 ff Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (46 år)
4 fff Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (57 år)
 
Summa: 163 år : 3 = snitt: 54,33 år/generation
 
C.
1 Anna Augusta De la Gardie, f 1892
2 f Carl Gustaf De la Gardie, f 1825       (67 år)
3 ff Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (53 år)
4 fff Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (46 år)
 
Summa: 166 år : 3 = snitt: 55,33 år/generation
 
4 generationer:
 
A.
1 Hedvig Catharina De la Gardie, f 1732
2 f Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (63 år)
4 ff Axel Julius De la Gardie, f 1637   (32 år; drar ner, tyvärr)
5 fff Jacob De la Gardie, f 1583        (54 år)
6 ffff Pontus De la Gardie, f 1520      (63 år)
 
Summa: 212 år : 4 = snitt: 53 år/generation
 
B.
1 Anna Augusta De la Gardie, f 1892
2 f Carl Gustaf De la Gardie, f 1825       (67 år)
3 ff Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (53 år)
4 fff Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (46 år)
5 ffff Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (57 år)
 
Summa: 223 år : 4 = snitt: 55,75 år/generation
 
5 generationer:
 
1 Etienne Casimir De la Gardie, f 1787
2 f Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (61 år)
3 ff Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (57 år)
4 fff Axel Julius De la Gardie, f 1637   (32 år; drar ner, tyvärr)
5 ffff Jacob De la Gardie, f 1583        (54 år)
6 fffff Pontus De la Gardie, f 1520      (63 år)
 
Summa: 267 år : 5 = snitt: 53,4 år/generation
 
6 generationer:
 
1 Gabriella Augusta De la Gardie, f 1832
2 f Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (60 år)
3 ff Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (46 år)
4 fff Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (57 år)
5 ffff Axel Julius De la Gardie, f 1637   (32 år; drar ner, tyvärr)
6 fffff Jacob De la Gardie, f 1583        (54 år)
7 ffffff Pontus De la Gardie, f 1520      (63 år)
 
Summa: 312 år : 6 = snitt: 52 år/generation
 
7 generationer:
 
1 Anna Augusta De la Gardie, f 1892
2 f Carl Gustaf De la Gardie, f 1825       (67 år)
3 ff Axel Gabriel De la Gardie, f 1772     (53 år)
4 fff Pontus Fredrik De la Gardie, f 1726  (46 år)
5 ffff Magnus Julius De la Gardie, f 166(9) (57 år)
6 fffff Axel Julius De la Gardie, f 1637   (32 år; drar ner, tyvärr)
7 ffffff Jacob De la Gardie, f 1583        (54 år)
8 fffffff Pontus De la Gardie, f 1520      (63 år)
 
Summa: 372 år : 7 = snitt: 53,14 år/generation
 
Finns det någon som kan ”bräcka” dessa noteringar? Inte troligt, väl, men det vore kul om någon försökte. Observera att denna ”klass” inte är identisk med Dag Brembergs d:o, vilken endast utgår från levande proband. Här saknar det betydelse om personerna lever, eller inte. Endast födelseåren är det väsentliga. Något kaffe utlovas inte heller, utom i så fall i synnerligen symbolisk form. Men ett hedersomnämnande, och äran av att ha hittat ett rekord är väl inte fy skam det heller?

444
Tjällmo / Tjällmo, födelsebok, 1730-1771, GID 243.22.27500
« skrivet: 2003-06-15, 16:13 »
Det bör röra sig om Tykehyttan

445
Här kommer ett (två?) rekordförsök i klasserna 3-generationersintervall född-född och född-död:
 
Urban Hiärnes familj brukar ofta framhållas som i rekordsammanhang. Fadern Erlandus Jonæ Hiærne var född 1596, sonen, Urban Hiärne själv, var född 1641, och dennes yngste son (i tredje giftet) Gustaf Adolf Hiärne var född 1715, alltså 119 år efter farfadern. Den sistnämnde levde ända till 1805, således 209 år efter farfaderns födelse.
 
Rekord? Nja, åtminstone i inte i båda klasserna. Jag har faktiskt hittat en annan adlig ätt som är värre:
 
Ätten Bäärnhielm kan nämligen också ståta med långa generationer: Peter Ambjörnsson Bäärn, adlad Bäärnhielm, var född 1648, hans yngste son Henrik Gustaf, var född 1709, och dennes yngste son  Axel Otto, var född 1770, alltså 122 år efter farfaderns födelse. Nu dog Axel Otto redan 1830, endast 60 år gammal, men hans tre år äldre syster Ulrika Charlotta levde till 1857, således 209 år efter farfaderns födelse.
 
I klassen intervall mellan födelse; 3 generationer tar därmed ätten Bäärnhielm täten, medan det blir dött lopp ifråga om längsta intervallet mellan farfaderns födelse och barnbarnets död. Men det är klart; i det sistnämnda fallet kanske de tävlar i skilda klasser eftersom den yngsta generationen där är en kvinna. Eller?

446
Men Dag!
 
Monas 113 år är ju inte ensamt i topp, utan kommer lika med Bo Lindwalls Ulrika-exempel ovan. Dött lopp (hittills) alltså!

447
Mittåt! Det var ju inget rekord jag kom med. Jag tar härmed tillbaka det påståendet. Det fanns ju flera noteringar från april 2000 som var värre (jag gick inte tillbaka tillräckligt långt när jag gjorde den första kontrollen); en på 198 år, och en annan som väl var något osäker eftersom den senaste fortfarande levde, men som tydligen var en bit över 200. Dessutom torde ju Kristina Gunnarsdotters exempel här ovan också bli mera än 200.

448
Min ovannämnde mf ff mm f Olof Larsson, född 168(1) [åu], död 1765 25/6, hade en dotterdotter, min mf ff m Maja Stina Jacobsdotter, född 1791 28/1, död 1878 15/12. Under förutsättning att åldersuppgiften på morfadern stämmer, var hon alltså född 110 år efter sin morfar, och dog 197 år efter hans födelse. Det slår väl de tidigare nämnda, och blir nytt rekord? Eller?

449
Get är väl inga rekord, precis, men min mf fm f Daniel Carlsson var född 1769, och min mf ff mm f Olof Larsson var född 168(1) [åu].

450
Axberg / Axborg / Axberg / Axborg
« skrivet: 2003-06-03, 22:10 »
(användarnamnet fungerar inte)
 
För tydlighetens skull bör påpekas att alla orter som nämns i föregående inlägg (med undantag av Askersund) ligger i Östergötland

451
Axberg / Axborg / Axberg / Axborg
« skrivet: 2003-06-02, 23:44 »
Hej Curt!
 
I Kristbergs socken bor på 1740- och 1750-talen sockenskräddarna Olof Axberg (sedemera sockenskräddare i Ekebyborna, hans son Johan Axborg blir präst) och Lars Axberg. Dessa är möjligen bröder. Lars anges i den enda husförhörslängden (med födelseorter) han finns med i som född i Askersund (ca 1716?), men har inte kunnat identifieras i födelseboken. Lars har (bland många barn) sonen Jöns (Larsson) Axberg [se diskussionen ovan] (död 1789 2/2i Linköping), först skräddare i Kristbergs socken, sedan fjärdingsman/vaktmästare/stadstjänare i Linköping(flyttar dit ca 1774). Hans son Carl Axberg (född 1772 22/3 i Kuhla, Skrukarps ägor(?), Kristbergs sn), nämns ännu 1789 i faderns bouppteckning, men är sedan spårlöst försvunnen.
 
Han kan dock vara identisk med följande:
Carl Axborg/Axberg, ”f 1771 i Motala landsförsamling”; saknas dock i kyrkböckerna där (men den del av Kristbergs sn, där ovannämnde Carl är född, gränsar till, och ligger mycket nära Motala socken....), 1789 bosatt i Östra Eneby prästgård, kallas där ”gosse”, sedan ”betjänt”, senare kusk i Torstorp, Östra Ryds sn, åter i Östra Eneby sn, för att slutligen flytta vidare till Norrköping (S:t Olai?), där han och hustrun ”försvinner” p.g.a. luckor i kyrkobokföringen, g 1793 13/10 i Östra Eneby m
Maja Catharina Torstensdotter (Dahlberg), f 1760 5/1 i Jonstorp, S:t Johannes sn, Norrköping , hustru i Östra Eneby, i Torstorp, Östra Ryds sn, åter i Östra Eneby sn samt i Norrköping (S:t Olai?) Från detta par härstammar en släkt Axberg, bosatt i bl.a. Norrköping, Linköping, Mjölby, Söderköping och Ljungsbro Östergötland)  
 
De ovan nämnda personerna kan således tillhöra en, två eller tre släkter. Kan någon ge upplysningar, vore jag oerhört tacksam.

452
00 - Adoption / Adoption
« skrivet: 2003-05-19, 19:38 »
Hej Anders!
 
Adoptioner, som vi uppfattar begreppet tillkom i svensk lag först 1917. Men under alla århundraden som vi har haft kyrkobokföring, har det förekommit att man tagit fosterbarn, som enligt vissa uppgifter ibland kunde ha benämnts adoptivbarn. Prästerna har dock varit noga med att skilja på fosterbarn, styvbarn och egna barn. Således ser man ofta i husförhörslängderna noteringen fosterbarn, fosterson resp. fosterdotter, t.o.m. om det varit fråga om barn som omhändertagits av nära släktingar, även om det då oftast står sonson, hustruns systerdotter eller dylikt. Står det däremot bara son (eller S.) resp. dotter (eller D.), kan man normalt räkna med att verkligen är ett biologiskt barn, såvida inte prästen slarvat eller fått felaktiga uppgifter sig tillsända. (Detta dock med viss reservation för de allra första husförhörslängderna [före ca 1750/60], som ofta är mycket knapphändiga vad beträffar detaljerade uppgifter)
 
Däremot (och här får jag utfärda en varning) var man inte så noggrann när det gäller mantalslängder. Där gör man för det första i regel inte skillnad på styvbarn och egna barn (de står oftast bara som s. eller d.). Dessutom kan det t.o.m. vara svårt att skilja dessa barn från tjänstedrängar och tjänstepigor eller inneboende pojkar och flickor. En dr. var inte alltid en tjänstedräng, utan kunde också vara en ung son (samma sak med p. eller pig.). En p. kunde för övrigt också betyda ung pojke, såväl egen som inneboende (=fosterson), liksom en fl. ju kunde betyda både egen ung flicka och en inneboende. Det primära var ju här inte att redovisa arten av relationer mellan hushållets medlemmar, utan endast att redovisa hur många personer hushållet bestod av.

453
Efternamn / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-02
« skrivet: 2003-05-14, 21:45 »
Hej Fredrik!
 
Den troligaste förklaringen är att det här inte rör sig om patronymika, utan släktnamn, som bildats av det sist burna patronynymikonet (se även andra ställen i denna disussion och på andra håll i anbytarforum). Har du kontrollerat om fäderna har samma efternamn, eller om de har förleden som förnamn? 1890 hade den process som ledde till att seden med patronymika försvann och ersattes med släktnamn (därtill påhejade av myndigheterna, åtminstone i slutfaserna) i många trakter varit igång under flera decennier, och många släkter (däribland min egen) hade sedan två, kanske ibland t.o.m. tre generationer haft fasta släktnamn av denna typ.  
 
Det är också typiskt att exemplet från 1862 är just från Stockholm, eftersom städerna (i synnerhet storstäderna), som på så många andra områden, inte minst beträffande mode av olika slag, startade denna trend, och tjänade som förebilder för den omgivande landsbygden. Ofta var man flera decennier före.
 
Vissa släkter, som Clason, Arfvedson och Erics(s)on (ja, just det, den släkten!) hade sedan 1700-talet, eller t.o.m. ännu tidigare, fasta släktnamn av patronymikontyp.

454
Same eller lapp? / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-19
« skrivet: 2003-05-12, 19:54 »
Lappriksdag eller sameting? - it?s the same thing.

455
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 05 oktober, 2009
« skrivet: 2003-05-09, 23:18 »
För undvikande av missförstånd; jag uttryckte mig lite otydligt i det förra inlägget: Men det är efter Niclas klargörande fullständigt klart att länsmannen i Skatelöv och Virestad är identisk med Hindrik, född 1697 14/10 i Vånghult, Tuna socken.

456
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-09
« skrivet: 2003-05-09, 19:46 »
Back in business! Jag är alltså (vilket Bo mycket riktigt nämner) efter Linus, Anders och Niclas ingående redogörelser för Henrik/Hindrik Fagerströms verksamhet och vistelseorter, numera fullt övertygad om att den Hans Hindrik Fagerström, som bor i Borghult, Hallingebergs socken, inte är identisk med Henrik/Hindrik (som alltså överhuvudtaget inte kallas Hans).
 
Hans Hindrik, som står i de båda katekisationslängderna (Hallingeberg AI:1) utan hustru, tillhör uppenbarligen en yngre generation av familjen, och är sannolikt barn eller högst tonåring (att han hör till familjen framgår ju med all önskvärd tydlighet av hans namn). Frågan är vilken av de tre bröderna Fagerström: Hindrik, Mårten eller Carl Gustaf, som är hans far. Några flera syskon (bortsett från halvsystern Agneta Lind) finns det nämligen inte, eftersom fadern, fältväbeln vid Kalmar regemente, Hans Fagerström, redan 1702 8/2 är ”förkommen” vid Kielm i Litauen [uppgift: Berit Sjögren]. Hans Hindrik är ju uppenbarligen namngiven efter denne brödernas far, liksom efter deras morfar Henrik Gyllenbreider. Vi kan nog på sannolika grunder utesluta Carl Gustaf F. som far, eftersom han ju har en som med snarlikt namn; Hans Didrik, född 1735.
 
Mårten F. har i sitt andra gifte med Anna Beata Swahn inga barn, men har, (enligt hans dödsruna) i sitt första gifte med en till namnet okänd kvinna, två ej namngivna söner. Hans Hindrik skulle kunna vara en av dessa.  
 
Det finns dock en annan möjlighet: Vi har ju ovan lagt märke till att länsmannen Henrik F. inte har några söner med namnen Hans eller Henrik. Skulle man hypotetiskt kunna tänka sig, att han i första giftet, får en son, som endast är ett spädbarn, när modern dör, och att han därför placerar barnet i Borghult hos sin mor, omgift med Måns Lind, och sina syskon? Det dröjer ju sannolikt flera år, innan han 1737 gifter om sig. Och då bor ju redan Hans Hindrik i Borghult. Eller... (tanken svindlar)? - vad händer med det utomäktenskapliga barnet, som föds i Björkeryd 1723? Och vad heter det? Inte Hans Hindrik, väl? Nej, säkerligen inte. Men ändå....?

457
Roliga namnkombinationer / Roliga namnkombinationer
« skrivet: 2003-05-08, 23:12 »
Visst, men det är sannolikt en vandringshistoria. En annan känd variant är en familj Béen, där det fanns tre döttrar: Mina, Fina och Lena......

458
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-09
« skrivet: 2003-05-05, 21:16 »
Hej Linus!
 
Jag har tittat på sidan, och kan heller inte hitta någon Fagerström. Och påföljande sida är ju helt tom, varefter nästa fjärding börjar. Jag undrar om inte ståndspersoner står för sig själva någon annanstans i husförhörslängden. Ibland brukar de stå i närheten av prästen och klockaren t. ex., vanligen först eller sist i boken.
 
Vad gör vi nu? Det blir kanske nödvändigt att pröva någon annan infallsvinkel på problemet. Vet du t.ex. om det finns någon bouppteckning efter Henrik Fagerström? Dels brukar ju alla levande arvingar räknas upp, dels skulle man kunna hitta andra ledtrådar, som kan vara intressanta.

459
En bekant till mig har berättat, att hans mamma i unga år kände en Enok Tall (eller om han t.o.m. stavade det Enoch Tall, vilket gör det hela ännu roligare). Även om han hetat Gran/Grahn eller En/Ehn i efternamn, hade det ju varit skojigt. Men jag väntar fortfarande (förgäves?) på att möta en riktig Tina Isberg. Däremot känner jag en konservator, som heter Ulf Lejon. (För yngre forumdeltagare kan ju nämnas att ulf är gammalstavning för ulv = varg)

460
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-09
« skrivet: 2003-04-28, 23:50 »
Hej Linus!
 
Tack för dina uppgifter! Det var precis som jag trodde; de flesta faddrar var traktens folk; grannar, lokala ståndspersoner och eventuellt/troligen några av hustruns släktingar. Jag har skummat igenom början (ungefär 35 sidor) av den första husförshörsboken för Virestad (på Genline) men hittills inte hittat något. Några födelseorter verkar dock inte finnas. Kunde man bara hitta Fagerström, och konstatera när han var född, så...

461
Ahn, von / Ahnen, von / Ahn, von / Ahnen, von
« skrivet: 2003-04-20, 20:26 »
Det finns redan en diskussion: Västerbotten: Efterlysningar: Sven Magnus von Ahn i Västerbotten. Förmodligen är det samma släkt som avses.
 
(Dessa två diskussioner numera sammanslagna här.) /Anbytarvärden

462
Fagerström / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-05-09
« skrivet: 2003-04-15, 23:47 »
Hej Linus och Anders! (samt eventuella övriga intresserade)
 
De föregående inläggen skulle jag ju ha kommenterat för länge sedan. Men just då var det ganska mycket annat som skulle göras: Gran (inte Graan) skulle införskaffas och kläs, julklappar skulle inhandlas och slås in, släde skulle medas och slipas, julbock skulle upphämtas från källare alt. nedtagas från vind, gris skulle... etc etc. Så det hela fick bero alldeles för länge. (fast jag fick allt en påminnelse av dig, Anders, men även då hade jag fullt upp) Beklagar!
 
Nå, till saken:  
Man får ju ställa sig två olika frågor till uppgifterna ovan:  
 
1) Är Henrik/Hindrik Fagerström i Virestad samma person som H.F. i Skatelöv?, och  
 
2) Är någon av dem (alt. bägge om ja på förra frågan) identisk med (Hans) Hindrik Fagerström1 , född 1697 14/10 i Vånghult, Tuna socken, och på 1720-talet boende i Borghult, Hallingebergs socken (alltså äldste sonen till Hans Fagerström & Maria Gyllenbreider), men försvinner därifrån till okänd ort.
 
För det första kan vi nog konstatera att om H.F. i Virestad är samma person som H.F. i Skatelöv, har han i så fall varit gift minst två gånger; 1) med Catharina Edberg, född 1707?, och 2) med Cecilia Gunnarsdotter. Han har ju i så fall barn med mycket stor spridning åldersmässigt: födda mellan 1725 och 1760. Även om de inte är identiska har ju Virestads-Henrik ändå barn med stor spridning: från 1738 till 1760.
 
Vi kan ju inte utesluta identitet, vi kan t.o.m. anse det för troligt, p.g.a. namnet och de likartade yrkesbenämningar, som Anders anför. Men för att säkert kunna identifiera dem som en och samma person, torde flera belägg och ytterligare källforskning erfordras. Hur långt är det för övrigt mellan Virestad och Skatelöv? Och hur ligger dessa socknar i förhållande till Tuna och Hallingeberg?  
 
Och därmed är vi inne på den andra frågan. Linus anger att H.F. i Virestad dör 1773-09-13 i Virestad, 90 år. ”Vilket skulle betyda ett födelseår runt 1683. Detta från åldersuppgiften framräknade födelseår stämmer ju inte särskilt bra med Henriks i Tuna verkliga och belagda födelselnotis från 1697 14/10, utan medför en diskrepans på 15 år. Nu är det ju dock så, att åldersuppgifter ofta avviker från det verkliga födelseåret, i synnerhet om det rör sig om så tidiga år, så födelsebok saknas eller om personen ifråga inflyttat från annan socken, så kontroll inte kunde göras. Det finns dessutom en klar tendens, att mycket gamla personer görs ännu äldre. Detta i synnerhet om även de ovan nämnda kriterierna gäller. Så stor skillnader som 15 år kanske inte är så vanliga, men jag har dock sporadiskt sett liknande och faktiskt ibland ännu större skillnader.
 
Tittar vi sedan på tänkbart vigselålder och ålder när barnen föddes, kommer vi fram till att om vi utgår från åldersuppgiftens ”född ca 1683”, skulle ”Skatelövs-Henrik”(som i så fall är identisk med Virestads-Henrik) ha varit 42 år, när han blev far till första dottern Britta Dorothea 1725 (och hon lär väl vara första barnet, om uppgiften att modern föddes 1707 stämmer), och 77 år, när han blev far till yngsta barnet. ”Virestads-Henrik”, skulle, om han inte är identisk med sin namne från Skatelöv, ha varit 55 år, när det äldsta kända barnet föddes, och som sagt 77 när det yngsta föddes...... Nej, som ni märker av detta, förefaller åldersuppgiftens ”född ca 1683”, relativt orimligt (visserligen ej fullständigt uteslutet, men förutsätter då rimligen ett första, ännu tidigare gifte (av två resp. tre). Men om vi däremot bortser från åldersuppgiften, och i stället räknar med ett senare födelseår, låt oss säga 1697, blir han i den kombinerade Skatelövs- och Virestadshypotesen, 28 år, när det första och 63 år när det yngsta föds; ett tidsspann, som varken är orimligt eller ens direkt ovanligt, när det är fråga om två (eller flera) giften. Och eftersom åldershypotesen född ca 1697 således förefaller trolig, är det ju därigenom samtidigt troligt (även om det naturligtvis inte är bevisat), att Skatelövs- och Virestads-Henrik (eftersom de kan förmodas vara samma person) verkligen är identisk med Hindrik, född i Tuna 1697 14/10. Och han har ju en bror, Carl Gustaf (se inläggen ovan), som får barn med ungefär samma tidsspann (1730-1756), och det med en enda hustru!
 
Tittar vi slutligen på den samlade bilder av barn (här utgår vi för enkelhetens skull från att länsmännen är samma person), får vi fram följande:
 
Britta Dorothea f 1725
Britta Dorothea f 1727
----?----
----?----
Johan f 1738
Agneta f 1740  
Carl Gustaf f 1742
Annicka f 1744
Anders f 1747
Eva f 1751
Adam f 1754
Adam f 1756
Catharina f 1760  
 
Det finns således ett mörkertal i bilden ovan, Vi vet ju inte om det har fötts barn i familjen mellan 1727 och 1738, och i så fall hur många, eller vilka namn dessa kunde ha haft. Men vad vi vet är att Hindrik/Henrik måste ha gift om sig under denna tid om identifikationen mellan de båda länsmännen är korrekt.
 
Om vi detaljstuderar barnens namn, är det väl främst fyra av dem som särskilt sticker i ögonen: (mina kommentarer refererar till släktskapsförhållanden för Hindrik F. född i Tuna 1697)
 
*Brit(t)a Dorothea (två stycken): – det senare namnet efter 1:a hustruns sannolika mor Dorothea Lannera, och...? Man skulle ju gissa på att Hindriks mor skulle ha uppkallats, men Maria Gyllenbreider levde ju ända till 1749, och fortfarande gällde ju på många håll, att man inte gärna uppkallade levande personer2. Men hennes mor hette ju Brita Åkesdotter.....
 
*Agneta: – ett i den Gyllenbreiderska släktkretsen vanligt namn; Hindriks halvsyster Agneta Lind, hans moster Agneta Gyllenbreider (gift med kyrkoherde Samuel Rising), och troligen även hans mormors mor. Brita Åkesdotters mor är med största sannolikhet den hustru Agneta i Annerössle, Gladhammars sn, som omtalas flera gånger.
 
*Carl Gustaf: – Hindriks bror Carl Gustaf Fagerström, som i sin tur är uppkallad efter sin ingifte morbror Carl Gustaf Gladstein (gift med Anna Gyllenbreider) – och kanske även morbrodern Johan Gustaf Gyllenbreider, som stupade, ogift, under Carl XII:s krig, varvid den ointroducerade släktgrenen utgick på manssidan.
 
*Adam (två stycken): – Hindriks bror Carl Gustaf har också två söner med namnet Adam; Adam Fredrik född 1751, och Adam Fredrik född 1756 (obs året!). Men någon koppling bakåt kan jag inte hitta, utom den att Hindriks och Carl Gustafs mors kusin Helena Catharina Gyllenbreider var gift med Axel Adam Giös. Kanske detta är anledningen.
 
Dessutom är tre av namnen på de övriga barnen intressanta, men så pass vanliga, att man inte kan dra några större växlar på enbart dessa, men tillsammans med de särpräglade och för den ”misstänkta” släktkretsen typiska namnen ovan, förstärker närvaron av namnen indiciekedjan ytterligare:
 
*Johan: – Hindriks nämnde morbror Johan Gustaf Gyllenbreider, samt Carl Gustafs söner Petter Johan (död ung) och Johan Gustaf.
 
*Annicka: – Hindriks farmor Anna Hansdotter, hans moster Anna Gyllenbreider, hennes faster Anna Breedh samt Carl Gustafs dotter Anna Beata.
 
*Catharina: – Hindriks moster Catharina Gyllenbreider (gift med Nils Jungström), och möjligen också hennes och Marias farmor. Enligt vissa Gyllenbreiderforskare skulle Eriks och Henriks mor inte ha varit hustru Lucia (vars andre make Lars i Hunsala dock kallas styvfader av Erik) som överlevde fadern, utan en tidigare hustru Karin (som ska ha nämnts i en skattelängd under makens frånvaro).
 
Endast två av barnen; Anders och Eva, har namn som inte på något sätt kan relateras till Hindriks (från Tuna) familj och närmaste släkt. Men några namn borde ju i rättvisans namn också ha kommit från hustruns/hustrurnas sida. Några av namnen, t.ex. de ”vanliga” ovan, kan ju mycket ha funnits på båda sidorna.
 
Om vi i stället vänder på frågeställningen, och frågar oss vilka namn som ”borde” ha funnits med, om det verkligen är Hindrik från Tuna, som är fadern, saknar vi ju Hans och Maria; föräldrarnas namn, samt Mårten; namnet på mellanbrodern, och som enligt min åsikt också ”måste” vara namnet på den hittills okände farfadern. Dock får man komma ihåg, att ett namn som Mårten, dels kunde ha betraktas som varande på utgående, dels som lite för ”bondskt” för denna med adel och finheter befryndade släktkrets, och därför kanske ratades. Och vi kan ju se att Carl Gustaf inte heller har någon son med namnet Mårten. Vad beträffar Hans och Maria, får vi ju komma ihåg ”mörkertalet” som jag nämnde ovan. Vi vet ju inte var familjen uppehöll sig mellan 1727 och 1738, och vi kan ju förmoda att åtminstone ett eller två barn föddes under denna tid. Och föräldrarna brukade ju vara de som först skulle uppkallas, dock med det nämnda undantaget för levande personer. Ett undantag som blev mindre och mindre iakttaget ju längre in på 1700-talet man kommer.
 
Slutsatser:
Jämför vi titlar, uppehållsorter, barnantal och tidpunkter för barnens födelse, kommer man till slutsatsen att länsmännen Henrik/Hindrik Fagerström sannolikt är samma person, och eftersom sagda tidpunkter ger vid handen att åldersuppgiftens födelsetid 1683 är orimlig, medan 1697 (då Tuna-Hindrik föddes) passar, får vi nog anse det troligt att alla tre är identiska.
Lägger vi därtill det faktum att barnens namn i hög utsträckning har samma namn som släktingar till Tuna-Hindrik (i synnerhet Agneta och Carl Gustaf är graverande), får vi nog spetsa till omdömet som synnerligen troligt, och att vi har tunga indicier för en identifikation. Dock har vi ännu så länge bara just indicier, men inget bevis. Kunde vi bara hitta t.ex. ett dopvittne/fadder från ”rätt” familj, som styrker det hela, är vi nog på torr mark. Anders och Linus (eller någon annan), har ni några dopvittnen noterade? Det skulle kunna vara en hjälp. Även om det mest troliga att det på grund av de stora avstånden är grannar och ”traktens folk”, som ställer upp. Dessutom vore det värdefullt, om någon kunde spåra ”Hindriks” vistelseort mellen 1727 och 1738.
 
Noter:
1 Han döps till Hindrik, men kallas i husförhörslängden för Hallingeberg i början av 1620-talet för ”Hans Hindrik”, medan brodern Mårten så småningom blir ”Mårten Magnus”.
2 Hindrik själv döps dock till Hindrik efter sin morfar Hindrik/Henrik Gyllenbreider, dör först påföljande år. Men det är ju  att han redan 1697 är sjuk, och inte förväntas överleva. Kanske hans batalj med ”Griisen” ändå hade satt sina spår)

463
Film / Teater / Reuter, Suzanne (f. 1952)
« skrivet: 2003-04-09, 23:29 »
Thomas Pontén finns med i den ganska omfångsrika släktboken Släkten Pontén, sammanställd av Birgitta Pontén (Jakobsberg 1999). Thomas P. tillhör den kognatiska släktgrenen Jacobson-Pontén (som egentligen är en gren av släkten Höijer från Norra Vi), och är upptagen på sidan 54.

464
Hej!
 
En av manfolkfaddrarna är Nils Månsson, bonde i Ballersberg/Baldersberg, Ukna sn. Han var gift med en släkting till mig: Karin Uddesdotter [Grijs] född 1647? [BP], död 1719 19/12. Från detta par härstammar en släkt Berg, som bl.a. Astrid Lindgren härstammar ifrån.

465
Hej Nina!
 
Det står:
16. En ährl.[ig] och beskedel.[ig] danneman från Olofstorp vedh Nampn Brådd Nilsson begrofs d. ...(förlorar sig i den mörka mariginalen).... Janu (???? eller möjl Junii ??) I lyfstyden (livstiden) En g(?).....

466
Nejdå, Nina, du är inte blind, det står faktiskt bara att Måns Abrahamsson föddes i Kolz(e)broo (som f.ö. är rikskänd därför att den  är en av Sveriges få oskiftade byar, därtill ovanligt välbevarad), utan angivande av föräldrar. Detta sätt att utannonsera tilldragelsen med barnet som huvudperson är inte helt unik. Det finns paralleller på andra håll i Linköpings stift. Vill man veta föräldrarnas namn, får man gå till vigselbok, dödbok, mantalslängd, dombok etc., för att klara ut vilken Abrahem som bodde i Kolsebro vid denna tid, vem han var gift med, etc.

467
Sture!
 
Man måste skilja mellan släkterna Grill och Grell, som är två helt olika släkter utan gemensamt ursprung. Den enda gemensamma nämnaren är lokaliseringen till Godegårds bruk, där de representerar två vitt skilda sociala skikt: Familjen/adliga ätten Grill (ointroducerad; har tidigare [omtvistat] påståtts härstamma från en italiensk ätt med en gräshoppa [it. = Grillo] i vapnet) var brukspatroner, handelsmän (räknades till Skeppsbroadeln) och godsägare, medan vallonsläkten Grell huvudsakligen var hammarsmeder.

468
Finns det inga uppgifter i Domboken eller i kyrkans saköreslängd? Lönskaläge, enkelt hor och dubbelt hor (som ju var de gängse termerna) var ju faktiskt straffbara förseelser (även om man ibland såg genom fingrarna med det). Men det var ju förstås så sent som 1882...? Nja, då var det kanske inte längre straffbart.
 
Men rent principiellt: Skrivs hon som oäkta av prästen, får man nog utgå ifrån att det är på det sättet. Andersdotter kanske hon kallades för därför att någonting måste hon ju heta. Men vi vet ju faktiskt inte den okände faderns namn (vilket modern och kanske prästen gjorde). Det kan ju inte helt uteslutas att även han hette Anders, som ju var ett av våra absolut vanligaste namn i bondesamhället.
 
Det finns också exempel på familjer, där ett barn (bland flera) varit oäkta, och som ståtar med ett helt annat patronymikon än (halv-)syskonen.

469
Hej Nina!
 
Elsa Gunnarsdotter bodde i varje fall i Sothem när hennes förste man kofferdifararen Jöns Trulsson dog 1709 (begr. 7/2), och när hon 1710 30/10 i Gamleby gifte om sig med Per Arvidsson, född 1677, död 1760 23/1 i Sothem.
 
Magnus Bäckmark, Täby (redaktör för Sv. Släktkalendern) nämner Elsa Gunnarsdotter med namnet [Ramberg] (alltså inom parentes).

470
Angående detta, studera bilden på Anders Pemer, som han har satt in i sin profil (under: Ordet är fritt: Bilder på anbytarforskare). (Jag hoppas, att du inte tar illa upp, Anders!) Han är ju faktiskt vallonättling! Men allvarligt talat; sådana teorier är sannolikt bara vandringssägner och skrönor. I verkligheten ärvs nog sådant som örsnibbar på ett lite mer komplicerat sätt.

471
1. En del om den Ehrensteenska släktkretsen har diskuterats under: släkter: Bononius, och i någon mån (släktingar) under introducerad adel: Ehrenmarck, Småland: socknar: Locknevi, Östergötland: Socknar: Söderköping, bland annat med inlägg av övertecknad.  
 
Jag har även skrivit en uppsats/artikel om Edvard Ehrensteen: Edvard Ehrensteen - en östgötsk prästson som hamnade i maktens centrum (publicerad i Sändebrev från Skolmästaregården, Linköping 199..) [Kan rekvireras gratis av övertecknad eller Bo Persson; eller översändas via E-mail]
 
2. Kajsa, (inte för att det spelar någon större roll, men...) anledningen till att jag överhuvudtaget tog upp temat om man hade fortsatt att adla... var ju att jämförelsen mellan förr och nu annars hade haltat, bl.a. vad beträffar adelsferekvensen bland de nuvarande makthavarna. Jag försökte då översätta till nutida förhållanden, när bl.a. oppositionsledare, jurister och diplomater tillhör den högsta eliten. Jag menade inte att just dessa kategorier med nödvändighet hade blivit adlade under 1600- och 1700-talen, århundraden som åtminstone jag betraktar som höjdpunkten på adelns storhetstid.  
 
Nej, vad jag ville ha fram, var inte att peka ut enskilda grupper som skulle ha adlats, utan att påvisa att eliten av makthavare (politiker, statsmän, ämbetsmän byråkrater [vilket inte alltid betyder samma sak]), militärer, vetenskapsmän och konstnärer, i alla tider utgör en slags aristokrati, som har likartad funktion, social ställning, boendestandard, kontaktnät etc. som sina tidigare motsvarigheter, oberoende av om man använder adliga titlar eller ej.  
 
Apropå Edvard Ehrensteen, är ju hans karriär på intet sätt unik. Den är i stället, vill jag påstå, typisk för 1600-talets ämbetsmän, som ofta kommer från ofrälse miljö (prästsöner synnerligen vanliga), studerar vid universiten i Uppsala, Lund, Åbo, Greifswald eller Dorpat (ofta under stora ekonomiska vedermödor), för att så småningom ta plats vid verken och utgöra stommen i det karolinska ämbetsmannasamhället. Många adlas på vägen, och bildar tillsammans kärnan i vad man brukar beteckna som den lågadel eller ämbetsmannaadel, som Carl X Gustaf och Carl XI lierar sig med i sin kamp emot den alltmera makt- och egendomshungrig högadeln, som ser en fara i för stor makt för såväl kung som för lågadel och ofrälse. (Mycket av detta diskuterar jag i f.ö. i min artikel)  
 
Bland Ehrensteens medbröder i dessa avseenden, kan nämnas Johan Adler Salvius, Erik Lindschöld, och Ehrensteens svågrar Olof och Lars Wallenstedt, Mattias Björnklou och Anders Solenblomma.  
 
Ätten Wallenstedt, som Ehrensteens hustru Catharina tillhörde, är ett av många exempel på att biskopsbarn adlades, andra exempel är Benzelstierna, Cederström och Odencrantz. Intressant nog adlades då alla barnen, d.v.s. även döttrarna. Detta sätt att adla biskopsbarn kollektivt, förkom bara fram till 1700-talets senare del. Senare kom adlandet mer och mer att betraktas som något individuellt, och efter 1809 införde man följdriktigt det engelsk/franska adelssystemet, innebärande att endast en bärare av titeln ( huvudmannen) samtidigt kunde förekomma (men detta gällde ju bara nyadlande).  
 
Biskoparna själva adlades däremot inte, i likhet med präster överhuvudtaget. Det hade ju att göra
med att prästerna redan s.a.s. ansågs som adliga, eller åtminstone nästan deras vederlikar. De räknades nämligen till det andliga frälset, medan adeln kallades det världsliga frälset. Adeln och Prästerskapet räknades ju som de bägge främsta stånden, så beskrivningen först adeln sedan alla andra stämmer inte helt. Graderingarna och valörerna var ju stora i den tidens sociala skiktning.
 
Är mina påståenden vanliga bland socialister säger du..... Hm, intressant, men tillåt mig betvivla det. Jag tror inte att de skulla framställa det hela på riktigt samma sätt.

472
Du har rätt, Kajsa, Jag borde nog när jag skrev: Några kulturpersonligheter tillhörande den absoluta parnassen hade nog också slunkit med (alltså blivit adlade); också tillagt framstående vetenskapsmän och professorer. Men jag tror att jag på något sett också tänkte på dem, när jag skrev kulturpersonligheter.  
 
Ja, det är riktigt, Michael (och Kajsa), den förutvarande vice partiordföranden i Västerpartiet, som jag tänkte på, var Johan Lönnroth, en man med synnerligen intressant antavla. Faktum är jag faktiskt hade skrivit att han härstammade från Gustav Vasa/Gustaf I i min första version till inlägget, jag hade absolut för mig att det fanns en sådan härstamning, men tyckte att jag skulle kontrollera uppgiften först, något som blev ganska tidsödande (det var exakt därför inlägget blev ca ett dygn fördröjt); det fanns nämligen inte med någon lämplig härstamningslinje i Meijer-Granqvist: Gustaf Vasas avkomlingar. Efter visst sökande i Elgenstierna hittade jag så småningom; ingen härstamning från sagde kung själv, men däremot en från hans syster Margareta (via Brahe-Sparre-Ribbing etc.). Men det finns tydligen alltså linjer tillbaka till kung Gösta själv. (?) Ja, det var väl det jag trodde.

473
För undvikande av missförstånd kan jag meddela att huvuddelen av föreg. inlägg skrevs för ca ett dygn sedan (när inlägg från den 18.3 fortfarande inte kommit in), men sändes av redaktionella skäl inte in förrän nu (Jag var tvungen att göra research på en detalj, eftersom jag inte ville riskera att fara med osanning). Jag hade således inte sett ditt inlägg, Kajsa, där du ju kommer in på just Den nya politiska adeln, som ju mycket av mitt inlägg handlar om. Då förstår du ju ungefär vad jag menar. Ursäkta!

474
Märklig diskussion, det här, – men samtidigt intressant!
 
Bara några kommentarer i all vänlighet till Kajsa! (Och med stor respekt för dina åsikter och din integritet, så missförstå inte. Jag är [på förekommen anledning] inte på minsta sätt ute efter att ”racka ned på” eller förolämpa någon, ej heller att leka ”besserwisser”. Jag vill endast diskutera några av de ämnen som kommit upp):
Du skriver:
 
1: De flesta som härstammar från Gustav Vasa - för att inte säga alla - härstammar från obrutna led av relativt sett förmögna förfäder
 
kommentar: Gustav Eriksson Vasa har idag ett mycket stort antal ättlingar - spridda över alla samhällsklasser - och över en stor del av världen. Många av ättlingarna vet sannolikt inte ens om att de är det.
 
2. När blev en titulerad adelsman eller -dam partiledare för Vänsterpartiet senast?
 
k: Det har nog inte hänt hittills, men den förutvarande vice partiordföranden härstammar från såväl Gustav Vasas syster, Birger Jarl, Karl den store och stora delar av svenska adeln, som från Erik Gustaf Geijer och ett stort antal bondesläkter.  
 
3. Å andra sidan borde var svensk ha rätt att veta vilka politiker som härstammar från kungar eller ej, så att man vet vad man röstar på, hur man nu röstar.
 
k: ????! Varför borde varje svensk veta det? Det är nog inte säkert att alla politiker ens vet det själva. Alla politiker har nog inte släktforskat, resp. blivit utforskade i Kändisars härstamning. Vet man vad man röstar på i så fall??? Jag misstänker starkt att ättlingar till kungar förekommer i samtliga partier, och då menar jag inte uteslutande svenska. Skulle dessa ättlingar f.ö. ha speciella egenskaper som politiker?
 
4. Förr i världen var det adelsmän som innehade ämbeten och högre positioner - nu är de i en markant minoritet.
 
k: Men Kajsa, det är ju just politikerna som är dagens adel. Nutidens politiker har ungefär samma funktion och sociala ställning som adeln tidigare hade - ett gammalt uttryck för adel är just det politiska ståndet. (En bok med just det budskapet kom f.ö. ut för något år sedan) - Där finns nära nog samma ensamrätt till att inneha maktpåliggande ämbeten - inte i teorin, men i praktiken: - Har man ingen (bokstav) efter sitt namn är det svårare att såväl göra karriär som att utöva makt och inflytande. - samma kontaktnät, som gör att man i regel kan leva ett relativt privilegierat liv (- jovisst, hårt arbete och obekväma arbetstider är det ju också, men det har ju inte bara politiker....), - samma ”fallskärmar” och skyddsnät som gör att man får fina och högavlönade reträttposter (ibland t.o.m. dubbla löner), även om man gör bort sig, - samma ensamrätt till högre poster som t.ex. landshövdings- och generaldirektörsposter (- jo, jag vet, det finns undantag, - som Björn Eriksson - men de är få!). - Och tillhör man den exklusiva högadel, som får möjlighet att utöva sin politiska verksamhet i Bryssel eller Strasbourg, kan man leva ett lyxliv, som knappast står 1600-talsadeln efter..... Något skämtsamt kan man ju också tillägga att den ärftliga successionen också förefaller att hållas vid liv inom politiken: Jag behöver ju bara nämna namn som Bodström, Le(i)jon och Ohlin-Wibble.
 
Tidigare var det ju mycket riktigt som du säger att adelsmän ”innehade ämbeten och högre positioner”. Visst, men det är samtidigt ett cirkelresonemang: Man fick ämbeten därför att man var adlig, och man blev adlig därför att man nådde vissa ämbeten. Det är så här: Före 1800-talet hade adeln ensamrätt till många högre ämbeten, men det innebar samtidigt, att man mer eller mindre per automatik blev adlad på en viss nivå i karriärstegen. Och sedan var det bara att fortsätta..... Jämförelsen mellan dåtid och nutid haltar ju, därför att adlandet plötsligt upphörde. Det är väldigt få adelsmän som blir riksråd numera också (därför att riksrådsämbetet är avskaffat). Hade adlandet fortgått kontinuerligt, hade det ju varit främst politiker som blivit adlade; och för ledamöter i regeringen, riksdagens talmän samt de främsta namnen inom oppositionen, liksom för ambassadörer, höga jurister och höga militärer hade det varit en självklarhet. Alltså hade de flesta på ledande poster då som nu varit adliga, om samma förutsättningar hade gällt. Några kulturpersonligheter tillhörande den absoluta parnassen hade nog också slunkit med; (dock hade man ju sluppit att adla Evert Taube, Povel Ramel, Magnus Uggla och Tomas von Brömssen - de är ju redan adliga - däremot hade man fått adla Björn von Sydow, som inte är adelsman)
 
5. ett släktträd som till två fjärdedelar är åt det smått blåa hållet
 
k: Hur ser ett sådant släktträd ut? Kan släktträd ha färger? Grön vore väl i så fall det naturliga för ett träd. Men skämt åsido, jag blir lite osäker på om du med blå menar politisk sympati/tillhörighet eller adligt/högborgerligt ursprung, som ju inte behöver sammanfalla. Vi kan ju bara nämna den politiska hoppjerkan Carl Tham (f.n. socialdemokrat) och Erik Palmstierna, som var socialdemokratisk sjöminister i början av 1900-talet. För att inte tala om Olof Palme.... Och å andra sidan den ideologiska föregångaren till högerpartiet (och i viss mån till Moderata Samlingspartiet, även om vissa av dess nuvarande företrädare inte gärna erkänner detta...) var ju Lantmannapartiet, som grundades av, och till en början företräddes av bönder. Och man slår ju huvudet på de flesta inrotade politiska fördomar, när man konstaterar (det är bevisat) att i de senaste valen (möjligen undantagandes det senaste, jag har inte så färska siffror) var det flera s.k. arbetare (även om jag anser det vara ett förlegat begrepp; jag menar: vem arbetar inte?), som röstade på moderaterna än som röstade på Vänsterpartiet.
 
med vänlig hälsning,
Carl-Fredrik Hanzon, avlägsen släkting till Göran Persson, Gösta Bohman, Eric Krönmark, Bengt Westerberg och Johan Lönnroth (vad man nu kan dra för politiska slutsatser av det....)

475
Film / Teater / Wollter, Sven (f. 1934)
« skrivet: 2003-03-10, 21:26 »
Sven Wollter lär ha bröderna Carl Anders Wollter, ambassadör, och Kjell Wollter.

476
Jag föreslår Bockefall. Jag har dessutom för mig att det inte fanns någon Claes i Brånefall vid denna tid. Men jag kan f.n. inte helt verifiera den uppgiften.

477
Oppeby / Oppeby, dödboken 1853, gid 223.21.95200
« skrivet: 2003-03-08, 18:46 »
Det ska nog vara Evjeboda eller Äfjeboda (ibland förkortat till Äbo) i stället för Elgsboda.

478
Oppeby / Oppeby födelse
« skrivet: 2003-03-03, 20:22 »
Jo, sannolikt, i synnerhet eftersom även Ryda nämns. Ryda och Kärra liger ganska nära varandra. Något Kiärna eller Kärna finns mig veterligt inte i Oppeby.

479
Hej Inga!
 
De förefaller ju ha inflyttat från en ort/socken, som börjar på Vester-. Men det ser inte ut som Vestervik (i så fall måste det andra v-et ha blivit mycket högt), Vestersrum (Västrum), Västra Ed eller Västra Ryd. Efter Vester- ser det ju ut att komma en bokstav med stapel; t.ex. h eller k. Men jag kan inte komma på någon socken i trakten som skulle kunna passa. Det skulle i så fall vara Misterhult, förutsatt att första bokstaven inte alls är något V, utan ett M (i så fall ofullständigt). Är det säkert att det är en socken? De kommer ju från Värna resp. Björsäter, men däromkring finns ju inte heller något tänkbart.
 
Jag är inte säker på att Petter Persson är någon son. En Anders Hagström kan näpperligen få en son vid namn Petter Persson. Det skulle i så fall vara styvson. Det som står före namnet, tvärs över det grova strecket skulle faktiskt kunna börja med: Stiu... Står det Persson förresten? Jag tycker att det verkar vara ett längre namn. Om det står Andersson skulle det ju faktiskt kunna vara en son. Men när är han född? 1751? 1781? Nej, det är för svårläst. Han kommer i varja fall inflyttande ifrån Halling, som troligen är Hallingeberg, som du redan har förmodat.

480
Zappf / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-11-05
« skrivet: 2003-02-17, 23:09 »
Hej Ralph!
 
Jag råkar veta att din namne, antikvarie Ralph Edenheim, Stockholm, och Tryfalls gård, utanför Motala, härstammar från Zappf-släkten. Du kan ju försöka att kontakta honom. Om han inte har några konkreta upplysningar, kan han nog i alla fall hänvisa dig vidare.

481
04) Äldre inlägg 1998-2003 / Kerstin född i Dalhem 1732
« skrivet: 2003-02-17, 22:22 »
Hej Inga och Lennart!
 
Ördhult/Örshult ska vara Öndhult (Åtvids socken), varifrån mormodern kom.
Gambla Skieda/Gambla Sk. är gammalstavning för Gammalskeda
Iurbo ska sannolikt vara Tuv(e)bo (el. Tobbo), där fadern var född.
 
Dopbarnet, Kerstin Persdotter, är syster till min ff mm fm fm f, Bengt Persson N?rman, född 1730 (dp 11/1) i Korkentorp, sedemera ryttare för Botorp, Odensvi sn, sedan livgrenadjär. Jag lägger in båda syskonens antavla under: Landskap; Småland: Dalhem (Delar av den finns redan tidigare under Dalhem: 3 juni 2001)

482
Äldre ord A - K / Danneman
« skrivet: 2003-02-17, 21:00 »
Ordet danneman kan nog betyda de positiva omdömen som ovan har redovisats, men oftast tror jag att danneman helt enkelt har använts som synonym för bonde.

483
Politik / Offentlig verksamhet / Hitler, Adolf (1889-1945)
« skrivet: 2003-02-17, 20:43 »
Komplettering till 2 inlägg 15 dec 2002:
Angela (Geli) Raubal var systerdotter, inte brorsdotter. Hon var dotter till Adolf Hitlers halvsyster Angela Hitler, gift Raubal.

484
Oppeby / Oppeby födelselängd 1729, Sven född i Drabo 1729
« skrivet: 2003-02-17, 19:50 »
Hej Inga!
 
Det ser också ut som om Wälb:[orne] Hr ?(M)öller, 2 drängar från ?(--) och Svän Östensson var faddrar.

485
Kättilstad / Kättilstad födelsebok C:1
« skrivet: 2003-02-15, 19:09 »
Hej Lena!  
 
Det här är vad jag har på familjen:
 
Jonas Eriksson, f 1716 (sannolikt i Åtvid) d 1800 /4 i Fjärsbo, Kättilstads sn, g.m. Kerstin Simonsdotter, f 1727 14/9 i Håshult, Kättilstads sn, d 1783 16/3 i Fjärsbo, ibid. sn (dotter till Simon Johansson, f 1701 11/12 i Fjärsbo, d 1775 4/6 i Håshult, Kättilstads sn, bonde i Håshult, g 1726 27/11 m Ragnhild Jonsdotter, f 1684 10/2 i Kärra, Oppeby sn, d 1773 26/2 i Håshult)  
 
De har åtmintone dessa barn:
Johan Jonasson f 1749 17/8 i Fjärsbo, d 1792 16/11 i Fjärsbo
Helena Jonasdotter f 1753 7/1 i Fjärsbo
Anna Jonasdotter f 1757 5/2 i Fjärsbo
Erik Jonasson f 1761 15/6 (?) i Fjärsbo

486
Jag fick också i min barndom ofta höra, främst av min mormor och hennes syster, att vi härstammade från valloner, och att det skulle förklara det mörka håret och den mörka hudnyansen, som både min mormor och en hel del andra släktingar hade (däremot varken min mor eller jag). Det var dock ingen som kunde precisera vilket namn dessa valloner hade haft, eller vid vilket bruk de hade varit verksamma. Men nog blev man nyfiken.  
 
Jag hade hållit på i flera år och forskat, och på min mormors sida hittat bönder, torpare, mjölnare, murare, färgare, byggmästare, skräddare, skogvaktare, soldater, vaktmästare (betjänte) och en brunnsskänk (vid Medevi), men ingen med tillstymmelse till ett vallonskt namn, eller sådan verksamhet på något bruk, så att det kunde bekräfta traditionen. Så jag började tro, att berättelsen om vallonhärstamningen bara var en skröna, som så många andra på det temat.  
 
Men jag forskade vidare; När jag i 1805 års dödbok hittade dödsdatumet för min mm mf fm m, bondhustrun Anna Persdotter i Ströplahult, Kristbergs socken (Östergötland), och pliktskyldigast skulle gå igenom hennes dödsruna, för att förhoppningsvis få reda på vilket hedervärt bondepar som var hennes föräldrar, satte jag mig käpprätt upp framför läsapparaten i Linköpings bibliotek (detta var 1987 och biblioteket skulle nästan exakt 9 år senare bokstavligen gå upp i rök). Där stod nämligen (på ett ungefär): född 1731 på Godegårds bruk, dotter till hammarsmeden Alar, då hon tidigt blev föräldralös växte hon upp hos släktingar på Kvarn. (!)  
 
Jag hade hittat min första vallon! Hon visade sig tillhöra vallonsläkten Allard, och via henne kunde jag så småningom hitta ännu flera, med namn som Cardon, Cochois och Lemoine, verksamma inte bara i Godegård, utan i ännu högre grad vid Finspångs Bruk.  
 
Något åt senare, skulle jag göra ett nytt försök med en anlinje som hittills gäckat mig; min mm fm ff Carl Jaensson i Änga, Godegårds socken, fanns nämligen vare sig med i födelseboken för Godegård (där han påstods vara född) eller Västra Ny (där familjen en period bodde). När jag efter mycket pusslande (via husförhörslängder, mantalslängder, bouppteckningar, ovanliga förnamn och inte minst dopvittnen) ändå slutligen löste problemet med hans identitet, fick jag ännu en överraskning: Hans farmor visade sig heta Maria Lorentzdotter (bara det en ovanlighet), men hade (som det kom att visa sig) bortlagt sitt egentliga familjenamn: Mousquin eller Muskin, och var dotter till hammarsmeden Lorentz Muskin d.y. vid Godegårds Bruk. Maria visade sig dessutom troligen (med reservation för att hennes farmors släktnamn inte har kunnat säkerställas, men de flesta valloner under 1600-talet gifte sig med varandra) var 100-procentig vallon. Så undra på om vissa vallonska drag eller framför allt färger varit så till den milda grad dominanta, så att de fortfarande, ca 300 år senare fortfarande går igen hos mina kusiner.  
 
Jo, nog talade släkttraditionen sanning......

487
04) Äldre inlägg 1998-2003 / Västervik, dopnotis 1684
« skrivet: 2003-02-06, 10:40 »
Jag tar tillbaka föreg. inlägg. Jag såg inte  att även del 2 var översatt i första inlägget.

488
04) Äldre inlägg 1998-2003 / Västervik, dopnotis 1684
« skrivet: 2003-02-06, 10:18 »
Längst upp till höger står det Elizabet, näst längst ner t.h. förefaller det stå: Dn Ol. Samuels (alt. Samuelis), längtst ner står det: J Maria (?M--)dotter.

489
Kalmar län, Genline / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-04-06
« skrivet: 2003-02-05, 17:48 »
Hej Sam!
 
Det ser ut som: 35 d: 6 Novemb Andersas son i Mjöshult. Jag är inte hundraprocentigt säker på orten. Det är mörkt och otydligt på kanten.

490
Anbytarforum / Äldre inlägg (arkiv) till 2003-02-23
« skrivet: 2003-02-05, 08:58 »
Jag har (5 febr 2003 kl 08.58) 11918 besökare sedan 8 mars 1999.

491
Robert / Äldre inlägg (arkiv) till 2004-04-22
« skrivet: 2003-02-04, 09:24 »
Svar på en fråga 30 jan:
 
Godegårds socken ligger i Nordvästra Östergötand (Östergötlands bergslag), några mil norr om Motala, och gränsande i norr mot Närke. Godegårds Bruk, ett av de större bruken i norra Östergötland, innehades först av ätten de Geer, och sedan av ätten Grill (herrgården innehades av denna familj ännu i mitten av 1900-talet). På bruket bodde många vallonsläkter; bl.a. Allard, Muskin, Cardon, Grell och Robert.

492
Ja, visst står det Jacobsdotter!

493
Kungligt / Pernald, Emma (f. 1979)
« skrivet: 2003-02-02, 15:35 »
Ack ja, då är käbblet igång igen....  
 
Det är beklagligt för debattnivån att vissa debattörer inte kan föra en diskussion utan att (kunna eller vilja?) skilja på sak och person. Varför ska det vara så fruktansvärt svårt att diskutera en sakfråga och hålla sig till denna, i stället för att ständigt halka över till oförskämda och snarstuckna personangrepp. Att hela tiden ta åt sig personligen, och på ett synnerligen omoget sätt låta ilskan och hatet lysa igenom (detta inte riktat mot någon speciell person, utan generellt), omöjliggör ju varje försök till en sansad och konstruktiv diskussion.
 
Lika beklagligt är det ju att vissa debattörer (jag nämner inga namn, och det gäller inte bara denna diskussion) inte inser det positiva och fantastiska (I många av väldens diktaturer är ju detta en total omöjlighet) med öppna diskussionsfora (ja, vårt demokratiska samhälle överhuvudtaget), där olika uppriktiga åsikter får, kan och bör brytas mot varandra, och bemötas med argument, inte med vrede och invektiv. Så oerhört trist och tragiskt det vore, om alla hade, eller låtsades ha samma åsikt.....  Men som jag tidigare har sagt i annat sammanhang: det är ju tyvärr Sverige från dess sämsta sida, att alla diskuterar i stort sätt en fråga åt gången, och att det det är bara en åsikt i denna fråga som är politiskt korrekt. Delar man inte denna åsikt (eller låtsas dela), får man finna sig i att bli hånad, utfrusen eller totalt nonchalerad.  
 
Martin Mattson, du har ju efterlyst en kommentar från mig, men vad kan jag tillägga? Jag har ju redan förklarat att för mitt vidkommande kan du ju skriva precis vad du vill (men det är ju naturligtvis tråkigt med personangrepp): Vad som bör skrivas eller inte skrivas, ska självfallet vare sig övertecknad eller någon annan utomstående bestämma över. Det måste överlämnas till den enskilde skribentens eget goda omdöme. Vilket också medför ett ansvar...
 
Med andra ord: Min herre, jag delar inte er åsikt, men jag är beredd att offra mitt liv för er rätt att ha den.
 
Vill du ha en lite mer substantiell kommentar, skulle det väl vara det att Prinsen ju bara är 23 år, och många vindar kan komma att blåsa....  
 
Men Martin, en sak: ...också skrivet av en republikan...... ?? (Hm!)...... (jag förstår om vissa personer ler i mjugg...) J

494
Nina, har du kollat var Jonas Nilsson bor när han gifter sig. Det kan också vara födelseplatsen.

495
Ett annat beprövat sätt är att gå igenom födelse/dopnotiserna för den sökta personens barn, och notera alla faddrar. Om personen ifråga är från orten, brukar syskonen dyka upp som faddrar, åtminstone till de äldsta barnen. Om efternamn anges för faddrarna, bör man i synnerhet titta på personer som har samma patronymika som någon av föräldrarna (till dopbarnet alltså), och notera deras bostadsorter. Om flera av faddrarna har samma patronymikon och bor på samma ställe, måste det anses som skäligen misstänkt.
 
Du kan ju sedan kontrollera vigsellängden, och se var faddrarna bodde vid tidpunkten för vigseln, och slutligen gå igenom födelseboken (från ca 10-15 år före till ca 10-15 år efter den eftersökta personens födelse), och se om inte samma personer (=faddrarna) dyker upp och råkar ha samma föräldrar som en av de två eller tre personer med identiskt namn som du väljer emellan.

496
Kungligt / Pernald, Emma (f. 1979)
« skrivet: 2003-01-30, 11:11 »
Förtydligande till mitt föreg. inlägg:
 
Stycke två; rad 1: meningen Vad finns det för allmänt intresse... syftar inte på fröken Pernald, utan rent allmänt på s.k. pseudokändisar, som inte är kända för något annat än att vara kända, eller för att de känner en eller flera andra kändisar.  
 
Sedan ska man inte förstå mitt inlägg som att jag är för förbud eller censur i frågan. Tvärtom är jag en varm förespråkare för åsikts- yttrande- och pressfrihet (Något jag f.ö. betraktar som en förutsättning för likaväl som en självklarhet i ett fritt och demokratiskt samhälle).
 
De som ändå vill skriva sådant som jag i föreg. inlägg kriticerade, ska naturligtvis ha all rätt i världen att göra det (på samma sätt som jag anser mig ha rätt att skriva detta). Vad som bör skrivas eller inte skrivas, ska självfallet vare sig övertecknad eller någon annan utomstående bestämma över. Det måste överlämnas till den enskilde skribentens eget goda omdöme. Vilket också medför ett ansvar...

497
Kungligt / Pernald, Emma (f. 1979)
« skrivet: 2003-01-29, 20:45 »
Min ståndpunkt (som ligger till grund för mitt tidigare inlägg) är denna: Jag förstår mycket väl att det inom genealogkretsarna finns ett stort intresse för mycket kända personers härstamning, det kan gälla kända konstnärer, skådespelare, vetenskapsmän eller finansmän. Detta gäller även s.k. offentliga personer, som t.ex. våra statsråd, partiledare och medlemmar av kungahuset. Visst, där är jag intresserad själv, och det skäms jag inte för.  
 
Men någonstans måste man sätta gränsen. Vad finns det för allmänt intresse av att på nätet publicera anor till en person som inte är känd för något annat än att han/hon har förekommit i några tidningreportage från Spy Bar eller Sturekompaniet (Är dessa namn inaktuella eller obsoleta ber jag som icke-Stockholmare om ursäkt)? Eller för att vederbörande är granne till någon av våra populäraste skådespelare eller varför inte till Göran Persson? Det skulle vara lika uddlöst och meningslöst (och oförskämt) som om jag skulle publicera min grannes antavla, utan att ha frågat honom först.
 
Skulle fröken Pernald i sinom tid bli H.K.H. prinsessan Emma av Sverige, hertiginna av Värmland (eller åtminstone var på synnerligen god väg att bli det), då skulle det föreligga ett icke oväsentligt intresse (åtminstone för genealoger och rojalister, för att inte tala om dem som är både-och) att få reda på hennes härstamning. Då skulle hon ju vara en offentlig person. Men om detta kommer att inträffa, vet vi mycket lite om. Skulle det forskas fram/publiceras antavlor på varenda skolflicka som sällskapar/har sällskapat med Carl Philip? Eller på varenda pojkvän, som prinsessan Madeleine har/har haft/påstås ha/påstås ha haft? Nej, då har man sedan länge tangerat det absurdas (tillika den dåliga smakens) gräns. Finns det ett sådant intresse, frågar man sig vart genealogin egentligen är på väg. Och handlar det ens längre om släktforskning?
 
Det vore inte bara synnerligen tråkigt, utan till yttermera visso till förfång för genealogins rykte, om släktforskarna följde i den alltmera agressiva, hänsynslösa, hyenaaktiga och snaskiga journalistikens kölvatten vad beträffar smaklöshet och brist på omdöme och hänsyn. Var finns idag den goda smaken och gentemannamässigheten? Hur långt borta är vi inte från 1950- och 60-talens tidsanda, där så gott som hela journalistkåren (och en inte så ringa del av svenska folket) faktiskt kände till prins Bertils långvariga förhållande tillika samboende (det var långt innan ordet sambo lanserades) med Mrs Lilian Craig (numera H.K.H. prinsessan Lilian, för dem som inte vet det), men valde att inte skriva ett ord om saken, fast det ju hade varit ett verkligt scoop. Det var en tyst överenskommelse mellan prinsen och pressen som med något enstaka men försumbart undantag respekterades. Är denna gentlemannamässiga och hänsynsfulla inställning ett minne blott? Jag vet inte, men jag vill ändå hoppas att åtminstone något finns kvar.

498
Kungligt / Pernald, Emma (f. 1979)
« skrivet: 2003-01-27, 21:58 »
Fröken Pernald är inte någon offentlig person, och har inte gjort sig känd inom vare sig idrott, författarskap, konst, vetenskap eller något annat dylikt område. Kan hon inte få ha sitt privatliv för sig själv?

499
Hej Nina!
 
Nej, det vet jag inte, men gå in med en efterlysning under Karlskoga eller Länktips.

500
Hej Nina!
Jag har fått det till följande:
 
d: 4 Jan:.. /Renhult och Clara/
..föddes Mäster svännen Olof Lundahls och hustru Ingrid Andersdrs barn på Forsseström (=Forsaström), och doptes d: 6 ejusdem
witnen Mölnaren Bengt Gustafsson vid qwarnen, Anders och Daniel Tolf på Forsseström, spiksmeden Jonas Anderss: ibd, dräng: Zacharias Carlsson wid qwarnen, Anders Carlsson i Bosgård, Olof Olofsson på Forsseström, Lars Danielss: ibd:
hustru Anna Maja Pehrsdr i qwarnen, och hustru Anna Pehrsdr på Forsseström, Jungfru Hedvig Moberg ibd: Caisa Pehrsdr i qwarnen, Brita Lena Moberg på Forsseström, Annica Olofsdr i Bosgård
 
Ja, det är tvillingar, Renhult och Clara. Båda namnen var ju hämtade från lite finare sammanhang, och var ju inte särskilt vanliga överhuvudtaget. Uppenbarligen var namnet Reinhold så pass främmande, att man (inte ens prästen) inte riktigt visste hur man skulle stava det. (Jag undrar hur man uttalade det....) Det finns paralleller även i dagens idoldyrkande tider, när film- eller musikhängivna föräldrar ger sina i sammanhanget helt försvarslösa stackars barn namn, som de inte ens själva vare sig kan stava eller uttala på ett korrekt sätt.... Mindre lyckat, tycker jag.

Sidor: [1] 2 3 4