ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Visa inlägg

Denna sektion låter dig visa alla inlägg som denna användare har skrivit. Observera att du bara kan se inlägg i områden som du har tillgång till.


Meddelanden - Elias Granqvist

Sidor: [1]
1
Ortnamn i Sverige / Äldre inlägg (arkiv) till 22 maj, 2012
« skrivet: 2011-12-18, 20:15 »
Begreppen på församligen skriven och obefintlig finns fortfarande i folkbokföringen, med i stort sett samma innebörd som Gunnar Håkansson beskriver.

2
Ortnamn i Sverige / Äldre inlägg (arkiv) till 22 maj, 2012
« skrivet: 2011-12-18, 20:13 »
Det stämmer. Naturformationer har ofta namn i bestämd form på svenska, således står Siljan, Venjan, Flötjan och Kölkjan i bestämd form och avslutas därför med -n, på samma sätt som Östersjön, Vänern, Dalälven, Hallansåsen, Omberget med flera naturformationer står i bestämd form, medan ortsnamn däremot brukar vara i obestämd form.

3
Man kan inte byta stavning på sitt efternamn genom anmälan till Skatteverket. Vad Michaël Lehman beskriver är en annan juridisk ändring, nämligen rättelse. Det innebär att om man kan visa att namnet faktiskt egentligen skall stavas på ett annat sätt i folkbokföringen, så kan det ändras av Skatteverket utan kostnad. Bevisbördan ligger dock på den som önskar ändringen och beviskravet är högt, det måste vara styrkt att namnet faktiskt har stavats så tidigare och sedan har ändrats av misstag i kyrkboken någon gång eller av misstag blev felstavat vid invandringen till Sverige eller så.

4
01) Allmänt om efternamn / Titel som namn?
« skrivet: 2010-07-16, 10:49 »
I Tyskland döps inte barnen i gamla adelssläkter till Graf eller Freiherr utan där är dessa f.d. titlar numera delar av efternamnet, sedan adeln avskaffades när Tyskland blev republik efter första världskriget. Tysklands tidigare president Richard von Weizsäckers fullständiga efternamn var Freiherr von Weizsäcker, även om han normalt inte använde delen Freiherr. När han som tysk president fick svenska Serafimerorden skrevs han dock in i den kungliga svenska ordensrullan som friherre Richard von Weizsäcker.
 
I Österrike är adelstitlarna inte delar av namnet utan helt förbjudna sedan republik infördes efter första världskriget. Det kan kanske vara skälet till att titlarna i stället används som förnamn där.
 
I Sverige har man tills nyligen varit väldigt restriktiv när det kommer till att godkänna titlar som förnamn, såväl bördstitlar som yrkestitlar har länge bedömts vara olämpliga som förnamn eftersom de skulle kunna leda till missförstånd. I några rättsfall på senare tid har dock domstolar godkänt förnamn som Länsman och Prins, så möjligheten att få anta titlar som förnamn torde ha ökat betydligt.

5
Fru / fröken / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-04
« skrivet: 2005-03-03, 10:55 »
Hej Kristina Gunnarsdotter,
 
Om det är så att du har behållit ditt flicknamn som gift, så skall du väl i någon mån fortfarande kallas fröken Gunnarsdotter trots att du inte längre är fröken, men du är även (om vi antar att din man heter X i efternamn) fru X, även om du inte heter så. Att heta och att vara är inte nödvändigtvis samma sak... ;-)  
 
Den titel som man bemöts med är ju inte alltid densamma som den som man egentligen borde ha givet vid tiden rådande förhållanden. Jfr t.ex. att en lite äldre man ibland kan kallas farbror även av dem som inte är hans brorsbarn.
 
Se'n spelar ju inte det här så stor roll längre ändå, eftersom man i Sverige (till skillnad från i många andra länder) numera så sällan titulerar folk.

6
01) Allmänt om efternamn / Trädnamn i efternamn
« skrivet: 2005-03-03, 10:27 »
Mitt efternamn Granqvist kommer sig av att min farfars farfar var timmerman och tog detta namn, antagligen som anknytning just till sitt yrke. Att efterledet skulle ha något att göra med härstamning på ett tänkt släktträd tror jag inte alls på.
 
Släkten af Geijerstam är i och för sig en utgrening från släkten Geijer, men att alla motsvarande namn skulle tyda på något liknande är väl att dra för stora växlar på enstaka förhållanden.
 
Att ord som kvist/qvist, blad, stam, gren o.s.v. vanligen är efterled och trädnamn m.m. i sig vanligen är förled har nog helt enkelt att göra med att efternamnet då blir ett begripligt ord (även om det kanske är onaturligt, som t.ex. Stenqvist). Grankvistar finns ju i naturen, men vad skulle en kvistgran vara för något? Det går i och för sig att tänka sig ett sådant ord, det skulle kunna vara namnet på en särskid typ av gran, men lika naturligt faller det sig ju inte att tala om något sådant.

7
Äldre ord L - Ö / Tallrik
« skrivet: 2005-02-24, 12:06 »
Intressant att få veta att tallrik heter assiette på franska. Jag som trodde att assiette betydde detsamma på franska som det gör på svenska, nämligen liten tallrik. -ette är ju normalt en diminutivändelse på franska.

8
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-02-24, 12:02 »
Hej igen Carl-Fredrik Hanzon (Alfred).
 
Vad jag menar är, att när jag talar om släktnamn och förekomsten av sådana, så menar jag att det är namn som per automatik och lagstiftning/annan reglering ärvs från generation till generation. Att bruket av efternamn och tillnamn även utanför adelns krets ibland kunde likna ett bruk av släktnamn även innan 1800-talets mitt, innebär enligt min mening ändå inte att man kan tala om att detta handlade om släktnamn i egentlig mening.

9
31 Släktskap och släktrelationer / Svåger
« skrivet: 2005-02-22, 12:17 »
Än idag används ordet besvågrad, i alla fall i lagtext, om den som genom äktenskap är släkt med någon annan, även om det inte är just som svåger.

10
Allmänna språkfrågor / Ords innebörd förr och nu
« skrivet: 2005-02-22, 12:14 »
Titanic hette inte HMS Titanic. HMS betyder Hans Majestäts Skepp och används som förled till örlogsfartyg i monarkier (såvida inte initialerna blir annorlunda på det landets språk).
 
På tyska sätter man än idag ofta ett horisontellt streck ovanför u när man skriver med skrivstil. Det gör man för att bokstaven inte skall blandas samman med n.

11
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-02-22, 10:53 »
Hej Carl-Fredrik Hanzon (Alfred).
 
Så vitt jag vet fanns faktiskt inte begreppet släktnamn i svensk lagstiftning tidigare än någon gång på 1800-talet, och även om efternamn ärvdes så var reglerna för hur de ärvdes inte särskilt formbundna utom för adeln. Man kunde ta efter sin fars efternamn, men man kunde också använda ett patronymikon efter hans förnamn, t.ex.

12
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-27, 10:35 »
Det skall väl påpekas, att det släktbegrepp som jag talar om här kan synas - och naturligtvis är - föråldrat i vårt moderna, jämställda samhälle. I gamla tider hade emellertid släkttillhörigheten stor betydelse. Visst kunde kvinnor ärva saker som var lika mycket värda som det deras bröder ärvde, men en släktgård t.ex. gick normalt i arv på manlig sida medan kvinnan då fick ärva något annat i stället. Denna släkt-/ättetillhörighet fanns i Sverige redan på vikingatiden (om inte ännu tidigare, men det är det svårt att veta något om) och hade stor betydelse för folk långt fram i tiden, sannolikt fortfarande för knappt 100 år sedan på många ställen på landsbygden. Det kan nog vara viktigt att känna till detta för den som sysslar med släktforkning och annan historia.

13
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-27, 10:29 »
Som kvinna för jag alltså inte min släkt vidare!?!  
 
Nej, du för din mans släkt vidare.
 
 
Är jag då heller inte släkt med min egen dotter och dotterdotter??? Och inte med min mammas släkt heller? Då skulle jag som följd av ditt resonemang kasta halva min släktforskning.
 
Jo. Det är skillnad på att tillhöra en släkt och att vara släkt med.

14
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-27
« skrivet: 2005-01-27, 10:27 »
Svar på några frågor till mig:
 
Elias! Menar du verkligen att kvinnor förr i tiden inte hade någon släkttillhörighet?  
 
Nej, det menar jag inte. Kvinnor tillhörde sin fars släkt.
 
 
Vill du vara snäll och utveckla uttrycket normalt manligt kön?!  
 
Finns motsatsen? Eller hur betecknar du kvinnligt kön??  
 
Du har missuppfattat mig. Det är inget uttryck, utan normalt hänvisar till hela meningen. Det är alltså normalt att hänvisa till nedstigande släktled på manlig sida.

15
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-12
« skrivet: 2005-01-12, 10:11 »
Man är ju inte ättling i rakt nedstigande led till sin farmors morfars mor. Man är ättling i nedstigande led till henne, men inte i *rakt* nedstigande led. Rakt nedstigande är inte alls någon tautologi, för ordet rakt visar här på att det rör sig om släktled i samma kön (och normalt manligt kön då) hela vägen, d.v.s. på det vis som ätte- och släkttillhörighet avgjordes förr i tiden och den väg som släktnamn enligt huvudregeln ärvdes.
 
Begreppet snett nedstigande led finns väl inte (om vi inte väljer att hitta på det nu, förstås). Det är nog en onödig definition. Alla rakt nedstigande led är nedstigande led, men det finns ingen närmare beskrivning för dem som inte är rakt nedstigande, för det har aldrig behövts i arvssammanhang. Ungefär som att alla kvadrater är rektanglar, men det finns inget samlingsord för mängden alla rektanglar exklusive kvadraterna.

16
01) Allmänt om efternamn / Släkter och släktnamn
« skrivet: 2005-01-12, 09:55 »
Fram till någon gång under 1800-talet fanns egentligen inga släktnamn i Sverige utom för adeln. Efternamnen var snarare ett slags tillnamn och patronymikon förändrades ju för varje generation - de var riktiga patronymikon på den tiden. Vissa efternamn följde med gårdsinnehav snarare än släktskap. Särskilt soldatnamn kunde vara desamma för varje succesiv innehavare av ett soldattorp, utan att dessa var släkt med varandra.
 
I den svenska namnlagstiftning som gällde närmast före nuvarande namnlags införande, fanns begreppet släktnamn. Detta ärvdes enligt huvudregel från far till barnen och gift kvinna skulle enligt huvudregel också byta till sin makes släktnamn. Denna lag infördes vid slutet av 1800-talet vill jag minnas och följde då i stort sett normalt västerländskt släktnamnsskick, även om detta fram tills dess inte hade varit så vanligt här i Sverige. Att man införde det då hade väl att göra med den ökade rörlighet som urbaniseringen förde med sig, vilket fick till följd att det kunde anses viktigare att på ett enkelt sätt följa personer trots att de flyttade. I gamla tider hade ju folk ofta bott i flera generationer i sträck i samma by och var välkända av församlingsprästen som ansvarade för folkbokföringen.
 
När man införde nuvarande namnlag 1982, ersatte man begreppet släktnamn med begreppet efternamn, eftersom efternamnen enligt nuvarande lag inte är lika släktbundna. Man kan ju numera ärva efternamnet efter vilken av föräldrarna man vill eller för den delen av någon annan av vissa närmare släktingar (t.ex. farmors flicknamn), och huvudregeln är numera att barnen får moderns efternamn vid födseln. Det skall också vara lättare att av andra skäl byta efternamn enligt nuvarande lagstiftning. Sedan införandet av personnummer på 1940-talet har man ju inte samma behov av att använda namnen för att hålla ordning på befolkningen i folkbokföringen, vilket kan vara skälet till den liberalisering som skedde. Att det var ett brott mot traditionen med släktnamn brydde man sig inte om.

17
Rakt nedstigande led / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-01-12
« skrivet: 2005-01-04, 15:44 »
Rakt nedstigande led är väl farfars farfars farfars o.s.v. ?
 
Ja. Annars är det nedstigande led, men inte *rakt* nedstigande. Mormors mormor etc. borde nog också kunna räknas som rakt nedstigande.

18
Fru / fröken / Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-04
« skrivet: 2005-01-04, 15:16 »
Hon är nog fru om hon behåller f.d. makens efternamn, rimligen fröken om hon återtar sitt flicknamn.

19
Fars farmor och mors farmor är båda gammelfarmor, mors mormor och fars mormor är båda gammelmormor till barnet.

20
Efterlysningar (stängd för nya rubriker) / Granqvist
« skrivet: 2004-04-14, 12:24 »
Granqvist/Granquist var nog ett ganska vanligt namn på 1800-talet, det var i tidens anda att ta namn av den typen. Min farfars farfar hette från början Per Andersson men tog namnet Granquist. Han var född 1837 i Vallby (förmodligen Skånes Vallby) och bodde större delen av sitt liv i Malmö. Han var timmerman. Min farfars far Ernst Granqvist (1881-1958) flyttade till Stockholm, och de flesta av hans ättlingar finns nog fortfarande i Stockholmstrakten.

21
Blir prinsars söner prinsar? / Blir prinsars söner prinsar?
« skrivet: 2004-04-13, 13:47 »
Ett problem i sammanhanget är att engelskans och franskans ord prince används om såväl den som på svenska skulle tituleras prins som om den som på svenska skulle tituleras furste. Således ser man ibland att det står prinsen av Monaco fast det borde stå fursten av Monaco och prins Charles titel Prince of Wales borde egentligen översättas furste av Wales.

22
Blir prinsars söner prinsar? / Blir prinsars söner prinsar?
« skrivet: 2004-04-07, 17:12 »
Av Joakim Fogelberg - torsdag den 24 okt 2002  
 
Madeilenes och Carl Philips barn kan väl inte bli prinsar och prinsessor som läget är nu, i så fall skulle väl prinsessan Christinas barn vara det. Men hon är ju gift med en icke kunglig. Är det den avgörande faktorn?
 
Nej, den avgörande faktorn här är att Christina gifte sig med en icke-kunglig person innan successionsordningen ändrades. Hon blev fru Magnuson, men fick behålla titeln prinsessa som en personlig, icke-ärftlig titel. Hon är dock inte prinsessa *av Sverige*.

23
Övrigt om förnamn / Bindestreck i förnamn
« skrivet: 2004-04-07, 11:48 »
Åke Tilander skriver här ovan bland annat:
Det finns ju även en annan variant, nämligen de som väljer att skriva samman sitt dubbelnamn till en enhet ex. MarieLouise. Heter hon Marie-Louise, Marie Louise, MarieLouise eller Marie Louise? Och vem bestämmer det? Det är nog viktigt att vi bestämmer oss klart för vilka namn vi registrerar vid vår släktforksning och klargör det både för oss själva och de som nu och i framtiden läser det vi skrivit. Min farfar hette Gösta och min farmor Ann-Mari. I folkbokföringen stod det dock Gustav och Anne-Marie.  
 
Jag skulle nog vilja påstå att det namn som är registrerat i folkbokföringen (inklusive äldre tiders kyrkböcker) är det riktiga namnet. Om sedan personen själv i regel stavar sitt namn annorlunda, bör nog även det anmärkas i en släktförteckning, kanske genom att skriva denna namnform inom parentes eller citationstecken.  
 
Hur gör man förresten med personer som använder ett förnamn samt en mellaninitial, d.v.s. en person som heter t.ex. Lars Olof Svante Svensson och skriver sitt namn Lars O. Svensson? Hur kan detta markeras i en släktförteckning?

24
11) Namnhistoria / Antikens namn
« skrivet: 2004-04-07, 11:34 »
Jag skall inte säga att jag är någon expert på området, men kort kan sägas att de gamla grekerna inte hade förnamn och efternamn på samma sätt som vi numera har. Grekerna hade så vitt jag vet i regel bara ett namn. I Rom kunde man under antiken ha flera namn, men de tillnamn som man hade efter det fösta namnet var inte släktnamn (även om de ibland kunde gå i arv) utan ofta namn som man fick av någon särskild anledning. Någon som hade utmärkt sig i strid i Afrika kunde t.ex. få tillnamnet Africanus.

25
Förnamn - N / Naemi
« skrivet: 2004-04-07, 11:22 »
Min småländska mormor, född 1897, hette Naemi. Det uttalas Neimi (ei som diftong). En motsvarighet på engelska är det i USA inte ovanliga namnet Naomi.

Sidor: [1]