Titel: Hagelbeck
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2015-12-09, 23:25
Abraham Hagelbecks änka Helena Catharina Walkendorff tycks inte haft det lätt på ålderns höst. Vikarierande kyrkoherden i Gudmuntorp och Hurva sände 1798 in ett brev till tidningen Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), som publicerades i N:o 10, 1798 21/11, sid. 72, och lyder som följer: »Uti Hufwa by finnes en i flera år aldeles sängliggande Enka wid namn Helena Catharina Walkendorff, öfwer 90 år gammal, som warit Enka 35 år efter en smed wid namn Hagelbeck. Hos en fattig husman ligger hon i et kalt rum, emedan hon för hwarjehanda medföljande swårigheter ej kan finnas der andra beständigt wistas; ty hon måste aldeles handteras som et skötebarn. Hennes fattigdom är ganska stor: hon äger ej mer än de trasar, som utgöra hennes näste. För några år sedan fick hon af några wälgörare i orten et hederligt sammanskott, som efter anwisning blef anwändt til hennes nytta af nu mera afledne Kyrkoherden derstädes. Nästledne år uprättades en Fattig-Stadga i Pastoratet, i anledning af hwilken hon för innewarande år fådt Spannemål til bröd och dricka samt någon andel af de utdelte fattigpeningar; och sådant lärer henne äfwen framdeles wederfaras. Men hon tarfwar något mera, hwarförutan hennes fattiga werdfolk snart torde trötna wid henne. För det närwarande känner hon inga sina egna anhöriga; men om några skulle finnas, är det i synnerhet i afseende på dem jag wågar, wäl af egen böjelse men tillika efter andras anmodan, yppa hennes nöd. Och om jag tillika hoppas, at någon oskyld af medlidande torde lätta hennes börda; tror jag, at jag dermed icke mißbrukar en wördad allmänhets godhet.» Brevet gav tydligen resultat, för ett halvår senare berättar kyrkoherden Carl Kullberg att han emottagit ett större antal gåvor »Til gamla, fattiga och barnslig ålderdom sängliggande Enkan Helena Catharina Hagelbeck född Walkendorff i Hurfwa», och »Jemte hembärande af wördsammaste tacksägelse å hennes wägnar, försäkras, at deßa hederliga gåfwor blifwa efter bästa förstånd och tilfälle redeligen til hennes nödtorft anwände. Herrans wälsignelse utgjute sig rikeligen öfwer de ädelmodige gifware, som bewisat henne denna barmhertigheten!» (ur Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), N:o 36, 1799 8/5, sid. 287).