Titel: Edin
Skrivet av: Berth-Ove Almroth skrivet 2015-05-28, 22:12
Föräldrar Per Edin f 1690 och Katarina Ekeblad (2:ahandskällor)
Avskrift från Scriptum nr 33: Trots att kronolänsman Johan Edin endast en kort tid tjänstgjorde som vikarierande skolmästare vid lappskolan i Åsele, ska vi ändå lämna några biografiska anteckningar om honom, därför att han var en mycket verksam och orginell person, som uträttade en hel del inom Åsele lappmark under senare hälften av 1700-talet.
Hans farfar, Daniel Edin, var den förste egentlige kyrkoherden i Åsele, då den först utnämnde, Johan Bechaeus, dog efter endast 19 dagar. Redan 1693 kom Daniel Edin till Åsele som komminister.
Dennes son Per Edin, blev pärlfiskeinspektör och ägare av nybygget i Söråsele, vilket han överlät till sin son, Johan Edin. Den legendariske prästen och kulturspridaren Johan Anders Linder (1783-1877) berättar i Läsning för folket år 1852 bl. a följande om denne Johan Edin: Johan Edin war en werksam, i orten aktad och i flera avseenden märkwärdig man, för hwilken folket, särdeles Lapparne, Hwilka nära förgudade honom, buro mycken respekt. Ännu yngling kom han såsom betjent till en läderhandlande i Stockholm, men hemkallades några år derefter af sin fader, som war perlfiskeinspektör i Lappmarken och innehade nybygget Söråsele, som han nu, trött af ålder och mödor, wille åt honom öferlämna, men för hwars lösen från widhäftande skuld, sonen dock måste i Junsele upptaga ett lån, som i den tidens mynt, kopparplåtarne, utgjorde ett hästlass.
Han blev sedan klockare och derefter länsman derjemte. Idkade äfwen något perlfiske i bäckar hörande till Storåns floddal, i Gide elfwen m fl och hade liksom fadern, uppsikt öfwer denna handtering, som likwäl redan war i aftagande så wäl i den södra som norra Lappmarken.
Han war i sin tjenst outtröttlig, wandrade flitigt omkring i Ödemarken och uppsökte nybyggeslägenheter, dem han insynte och äfwen försåg med åboer, hwartill han ej allenast sjelf uppsökte raska drängar utan wanligen äfwen förbehöll sig walet af hustru åt dem, och bidrog genom sin rastlösa werksamhet ganska mycket till befrämjande af nybyggesodlingens framsteg i orten.
Wäl gick han derwid något godtyckligt tillväga, emedan han ofta tog ägor från det ena nybygget och tillade ett annat, utsättande råmärken där han tyckte lämpligast wara.
Men detta förutan hade kanhända mången nuvarande by i denna Lappmark ej existerat, emedan begäret efter stora områden icke sällan af auktoriteterna understöddes, wilket säges hafwa warit ett betydligt hinder för odlingens framgång.
Emellanåt uppehöll han sig bland lapparne på fjellen, skiftande Lapplanden dem emellan och afgörande deras tvister. Wid återresor från fjellen medförde han på båt qvarnstenar brutna i ett berg wid Wojmåns källor och befor djerft de största forsar.
I sitt för öfrigt berömliga nit för ordning och skick gick han äfwen längre än tillbörligt war, enär han ej allenast egenmäktigt afgjorde twistemål, utan äfwen straffade förbrytelser utan laga rannsakan och dom. Derwid tillgick wanligen så, att sedan han i parternas närwaro genom wittnen öfwertygat sig att brottet war begånget, lades den felande öfwer en bänk och undergick bastonad.
Laga ting hölls blott en gång om året i Åsele.Man hade merendels lång wäg till domstolen och åtnöjde sig med den för handen warande lagskipningen, öfwer hwilken ingen klagan förspordes. Till tänkesätt och uppförande war han ganska religiös och wälmenande.
Kanske är ändå Länsman Johan Edin mest känd för sina kyrkobyggnader i Vilhelmina. Han uppförde nämnligen församlingens två första kyrkor, kyrkan i Fatmomakke, och på kyrkplatsen, som blev Vilhelmina samhälle.
Fatmomakkekyrkan uppförde han sannolikt under försommaren 1791. Pastor Per Gavelin skriver nämnligen i sitt brev till konsistoriet den 3 september 1791 bl a : Den 30 juli woro de församlade till Capellet, som förra söndagen warit hemma.
Detta är första gången vi får veta att det fanns ett kapell i Fatmomakke. Då detta kapell var mycket enkelt, torde det icke ha varit någon svårighet för några duktiga timmermän att uppföra det på mycket kort tid, kanske endast en vecka.
Länsman Edin åtog sig också att uppföra bostad åt prästen, som 1783 hade placerats i Vilhelmina. Likaså åtog han sig att uppföra en kyrka där. Men pga svårigheterna för Edin att utfå ersättning för dessa arbeten, kom det att dröja flera år, innan kyrkan blev färdig.
I brev den 20 jan 1787 berättar Edin, att syn för kyrka och prästgård i Volga förättades den 12 juli 1781 och att han den 5 augusti 1783 fick order av landshövdingen att uppföra dessa båda byggnader, men att kyrkan skulle uppföras först.År 1785 var kyrkan uppförd och försedd med tak och fönster, så att gudstjänster kunde hållas där. Men helt färdig blev den icke förrän 1793 eller 1794.
Att länsman Johan Edin till alla andra sysslor han hade, även kom att bli lärare vid skolan i Åsele berodde på att hans broder ,Daniel Edin 1781 förordnats till kyrkoherde i Anundsjö församling, och därför måste lämna sin lärarsyssla vid skolan.Den 27 april 1781 förordnade domkapitlet i Härnösand länsman Johan Edin att uppehålla lärartjänsten vid lappskolan tills ny innehavare av lärartjänsten utsetts.
När visitationen vid skolan den 2 jan 1782 verkställdes av kyrkoherde Carl Genberg, fick Johan Edin beröm för skötseln av skolan. Han hade bl a lärt barnen sjunga ur den lapska psalmboken,¥ som skedde med den smak at man ej utan nöje och rörelse kunde det afhöra, som det heter i visitationsprotokollet.
Hans tjänstgöring vid skolan som föreståndare varade endast ett år, ty redan 1782 blev Erik Rehn utnämnd till lärare vid skolan.
Sedan Johan Edin varit länsman i 40 år eller från 1750 till 1790 efterträddes han av sin brorson P.E. Edin. Själv upptog han ett nybygge i Tennsjö, där han bodde till sin död 1824, 94 år gammal.
Strax före sin död sammankallade han släkt och vänner och höll gravöl över sig själv med bön och sång. Strax därefter avled han. Under hans säng hittades en mängd gudabilder av trä, som han samlat bland samerna under sina resor uppe bland fjällen.
År 1793 skänkte Johan Edin en kyrkklocka till den av honom uppförda kyrkan i vilhelmina. Han uttalade en önskan, att när han jordfästes i Åsele, skulle det ringas även i Vilhelmina med den av honom skänkta klockan. Men när han dog mer än 30 år därefter, var prästen, som mottagit klockan för länge sedan död, och hans efterträdare O. Lindahl, kanske icke fick reda på när Edin skulle jordfästas i Åsele och därför blev det ingen ringning i Vilhelmina. Strax efter gick klockan i Vilhelmina sönder, och allmogen ansåg, att det berodde på den uteblivna ringningen vid Edins jordfästning. / Scriptum nr 33. Sameskolor innom Åsele lappmark. Forskningsarkivet Umeå.