NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-04-26
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-04-26
Skrivet av: Göran Johansson skrivet 1999-07-13, 02:37
Lars-Olof Larsson har t.ex. - om jag inte minns fel - i sin 1992 utgivna upplaga av boken Dackeland avfärdat Dackemåla (Hensmåla) i Konga härad liksom Dackepellen från samma by som företeelser utan anknytning till Nils Dacke och dennes släkt. Han menar - gissar jag - att Dackenamnet efter hand blev ett nedsättande skällsord och en benämning på slagskämpar, bråkstakar och annat folk med tveksam vandel. Gerhard Hafström (som kom på att Nils Dacke varit bosatt i Vissefjärda och Torsås) är mindre säker. Denne konstaterar att möjlighet föreligger att någon medlem av Dackesläkten kan ha gett upphov till gårdsnamnet Dackemåla. Redan Per Brahe d.ä. i sin krönika angav för övrigt Nils Dacke som en bonde boindes i Konge heradt.
Dackepellen (Per Svensson) och tre kamrater dömdes år 1635 till döden av Konga häradsrätt för tjuveri. De fyra stallbröderna fördes till fängelset i Kalmar. Dackepellen lyckades fly medan de övriga mötte döden på galgbacken i staden.
Den 13 mars 1638 lämnade Dackepellens svärfar Peder Larsson i Varemåla in en skrivelse till Konga häradsrätt med begäran om nåder och livsförskoning å mågens vägnar. Saken överlämnades till Göta hovrätt med målsägarens och hela häradets ödmjuka begäran om att Dackepellen måtte komma ur skogen till böters. Som motiv anfördes att de män som går på skogen är desperata på sina liv och därför blir en fara för vanligt folk. Hovrättsdommen blir en helt annan än vad svärfadern tänkt sig. Dackepellen ansågs så farlig att han blir lagder biltoga över allt i Sverige och avsagt att vem som honom ihjälskjuter eller slår, skall vara fri. Han blir med andra ord fredlös och dömd till att fortsätta sitt eländiga liv som ett vilddjur där ute i skogarna stundom i Sverige och stundom i Danmark.
Peder Larsson fortsätter sin kamp för svärsonen. Den 11 oktober 1641 lämnar han ånyo i en ansökan om benådning. Målsägaren - den bestulne och blinde mannen Börge från Hönebohl - ställer också upp i tinget och beder om fred för Dackepellen. Häradsrätten ger sitt fulla stöd och uttalar sig enligt protokollet på ungefär följande sätt: Dackepellen har hållit sig många år rolig och inte haft samviste med andra skälmar, och ingen någon skada gjort, har hela häradet på det underdånigaste bett för honom, att eftersom han visat all bot och bättring, att han måtte njuta nåder dy andra som utan all bot och bättring gå här i bygden, göra illa på hans hals. Det dröjde ytterligare ett helt år - alla goda ord från målsägare, anhöriga och hela häradet till trots - innan Göta hovrätt den 20 oktober 1642 fann för gott att mot rejäla böter benåda Dackepellen.
Dackepellens kamrater var den dansk kopparslagaren Johan Jönsson född i Norje (sannolikt vid Sölvesborg i Blekinge), ryttaren Hendrik Larsson född i Tjust samt Simon i Idamåla i Sandsjö socken.
Dackepellen var troligen inte av släkten Dacke. Mer troligt är att gården Dackemåla gav upphov till Per Svenssons öknamn/smeknamn. Anledningen till detta påstående är att Hensmåla redan den 28 augusti 1629, då gården sannolikt ännu inte beboddes av Per Svensson (möjligen var han nyinflyttad) kallades för Dackemåla i en officiell handling (Konga härads dombok). Inget framkommer för övrigt i domböckerna som tyder på att Dackepellen redan 1629 eller tidigare varit en namnkunnig tjuv eller oroskarl av sådan tyngd att en gård i Sandsjö socken utan nedlåtande förtecken skulle kunna tänkas bli omnämnd i en dombok. För att få bättre klarhet bör man omsorgsfullt gå igenom jordeböcker och mantalslängder för den aktuella tiden. Något som kanske redan är gjort?
Lars-Olof Larsson kan ha rätt beträffande Dackepellen men det bör också kunna förutsättas att han har stöd i källorna för sin uppfattning om Dackepellen och Dackemåla.