Titel: Bülow
Skrivet av: Michaël Lehman (Philippos) skrivet 2004-06-12, 09:35
Det är nu inte så enkelt, att Riddarhuset bara kan ändra dessa regler. Det är nämligen så, att detta regleras i adelsbreven. Så exempelvis i Karl Jönssons, adlad Sabelskjöld, adelsbrev från 1617, där följande står att läsa (normaliserat till nusvenska): ?[...]så ock efter den makt och myndighet vi som regerande herre och konung äger I Sverige har vi välvilligt unnat och givit , såsom vi ock nu härmed unnar och ger honom och alla hans äkta livsarvingar [ML:s kursiv.], arvinge från arvinge för evärdlig tid till adligt sköldemärke detta efterskrivna vapen, nämligen en blå sköld och däruti en vit springande häst, ovanpå en öppen tornerhjälm, vars täcke och krans är med blått och vitt fördelat, och mitt över hjälmen en gul ryttarfana, på den ena sidan om fanan en sabel och på den andra sidan en pistol, efter som själva avmålade vapnet härvid det vidare utvisar. Samma sköldemärke och adliga frihet skall han och hans äkta livsarvingar [ML:s kursiv.] hava makt och rätt att för och bruka i strid, storm, kamp, tornering, fäktande eller på sigillet, antingen uthugget eller avmålat allteftersom honom själv synes. Desslikes skall han och alla hans äkta livsarvingar [ML:s kursiv.], arvinge från arvinge, njuta samma adliga friheter och förmåner i adliga och ridderliga saker som andra av ridderskapet och adeln i vårt rike Sverige har och njuter, och därmed bliva i alla handlingar lika aktade och hållna, dock vars och ens stånd och villkor efter privilegierna förbehållna. [...]? (Källa: Weronicha Svalengs hemsida; translitterationen och översättningen utförd av Sven Bankeström) Adelsbreven är rättsligt bindande dokumenter, så Riddarhuset kan inte huru som helst ändra dessa bestämmelser efter politisk korrekthet. Det är för visso så, att det vore lättare att använda nutidens kriterier och begrepp i historisk forskning, ty då sluppe vi ju det merarbete, som leder till förståelsen av gångna tider, nämligen sätta oss in i huru gångna tiders samhällen och statsorganisationer fungerade, huru man på den tiden tänkte, och sålunda förstå varför man på den tiden gjorde som man gjorde. Det vore ju mycket enklare, att se allt genom våra ögon med våra perspektiv, men då skulle vår förståelse brista och några hållbara förklaringar skulle vi inte kunna framställa. Perspektivet vore därtill anakronistiskt. Om vi i historisk forskning skulle använda vår tids kriterier och begrepp, skulle många nog konstatera, att antikens atenska demokrati inte alls var någon demokrati, ty Atens exklusiva definition av demos gav inte alla vuxna invånare i Aten rösträtt (eller ens medborgareskap). Omvänt skulle å andra sidan den antike frie atenaren troligen litet föraktfullt fnysa åt vårt oligarkiska styrelseskick, ty vi får ju blott utse ombud, inte deltaga själva i beslutsprocesserna. Var tid och var kultur måste förstås utifrån sina egna förutsättningar.