Titel: Blidberg
Skrivet av: Maini Langpohl skrivet 2016-01-23, 12:18
Elisas Blidbergs farfar Tyres Larsson, d 1683 i Västra Ed, stallmästare i Darsou, Preussen, hos generallöjtnant Ruthwen, återvände 1637 till Sverige, rusthållare i Blidstena, Västra Ed. [Från honom härstammar släkten Blidberg, se Svenska Släktkalendern 1980, och den adopterade adliga ätten Stjernschantz, introducerad 1856 på nr 101 på Finlands riddarhus (S J W Blidberg adopterades av sin adlige morbror).]
Patrick Ruthven, lord av Ettrick, earl av Forth (1642) och earl av Brentford (1644), fältmarskalk, var en skotsk militär under lång tid (1609-37) i svensk tjänst, född omkring 1586, död 2 februari 1651 i Dundee. Föräldrar William Ruthven och Katherine Stewart.
Ruthven var ryttmästare när hans skotska truppenhet inträdde i svensk tjänst 1609. Han var 1614 kapten i Samuel Cobrons skotska regemente och utsågs 1616 till kvartermästare och kommendant i Pskov. Han befordrades 1617 till överstelöjtnant och placerades vid Herman Wrangels småländska regemente. Under 1620-talet var Ruthven regementschef för flera olika småländska regementen och 1629 för ett värvat skotskt regemente. Han befordrades 1632 till generalmajor och 1635 till generallöjtnant.
Ruthven var en skicklig krigare och utmärkte sig flera gånger i Gustav II Adolfs krig, framför allt i slagen vid Mewe 1626, där han kraftigt bidrog till konungens seger, och den betydelsefulla segern under eget befäl över sachsarna vid Dömitz 1635 vilken tryggade övergången vid Elbe för Johan Banérs armé. Han spelade också en viktig roll som värvare av trupp från Skottland för den svenska kronans räkning.
Ruthven tog avsked ur svensk tjänst 27 juni 1637 och utsågs senare samma år till generalmönsterherre (muster master general) i Skottland. De skotska titlarna erhöll han 1639 (lord) och 1642 (earl). Det senare året utsågs han i mars till ledamot i Karl I:s krigsråd. I oktober 1642 befordrades han till fältmarskalk och utnämndes till överbefälhavare för rojalistarmén, en post som han tvingades lämna i november 1644, efter att ha sårats svårt i slaget vid Newbury, för att bli kammarherre hos prinsen av Wales (sedermera Karl II). Han följde prinsen i exil 1646 till Frankrike. Därifrån sändes Ruthwen 1649 till Sverige, där han inhandlade vapen och ammunition till Montroses missyckade militärexpedition till Skottland 1650. Samma år återvände Ruthwen till Skottland och stannade trots att parlamentet förklarade hans närvaro i landet som icke önskvärd. Parlamentet sålde samma år Ruthvens tidigare konfiskerade jordegendomar och han avled 2 februari 1651 i Dundee efter en kort tids sjukdom.
Ruthven var enligt samstämmiga källor i dåtiden gravt alkoholiserad och kallades stundom Rothwein (Rödvin). Redan vid tiden för sin avgång som överbefälhavare 1644 uppges han ha uppvisat tydliga tecken på kroniska alkoholskador och det ska ha varit en bidragande orsak till att han ersattes av prins Rupert av Pfalz.