NULL Skriv ut sidan - Behm

Anbytarforum

Titel: Behm
Skrivet av: Olof Rosenius skrivet 2010-10-26, 17:51
I de två dokumenten som det länkas till i föregående två inlägg har jag noterat att bland Jon Mickelsson Behms och Anna Danielsdotter Krögers ättlingar har två stycken Lars Behm blivit hopfogade till en.
 
Jag hoppas att det nedanstående kan vara till nytta och dela Lars i två personer.
 
 
Jon Mickelsson och Anna Krögers son Lars:
 
Lars Behm, handlande och bergsman, f 10 aug 1620 i Gävle, d 7 apr 1675 i Falun.
 
 Handlande och bergsman i Falun, ägare till större delen av Gruvriset.
Bisittare i gruvrätten. Tillsammans med inspektoren Fredrik Swab utskickad av
bergslaget till Frauenberg i Preussen. Kom i sjönöd på hemresan. Död 1690, enl Behm.
 
 Gift 1:a gången med Anna Mårtensdotter, den äldsta dottern till den förmögne
bergsmannen, på sin tid den främste i gruvrätten, rådmannen i Falun Mårten
Larsson i Gruvriset, död 1648. Denna Anna Mårtensdotter hade förut varit gift
med bergsmannen Peder Eriksson i Gruvriset.
 
 Gift andra gången med Maria (?) (hustru Maria Lars Behm förekommer i
Kopparbergs sockens bänkebok för 1665 samt 1699).
 
 Barn i första giftet:
 
 1. Lars Behm, fältväbel vid Dalregementet.
 
 2. Anders Behm (trolig son). Bodde på Gruvriset och var gift.
 
 Barn i andra giftet:
 
 3. Anna Maria, förekommer i Kopparbergs sockens bänkebok för år 1709 och det
sägs där, att hon är dotter till Lars Behm och hans hustru Maria.
                                                    Källa: Behm 1913 tab 6
 
 Födelse- och dödsår för Lars Behm överensstämmer med Erik Hellerström i SoH 1964:1 s 21.
 
---- ***** ----  
 
Lars Behms och Anna Mårtensdotters son:
 
Lars Larsson Behm, f 1673, d 1712(?) i Wismar  
 
Död i slaget vid Helsingborg. Källorna talar omväxlande om fänrik och om
    fältväbel. Eftersom han inte återfinns i Karl XII:s officerare är väl
    fältväbel det mest antagliga.  (Behm 1913)
 
    Enligt Dalregementets personhistoria II, 1700-1799 med rättelsehäfte
    gäller i stället:
 
         Redigerat utdrag ur Dalregementets personhistoria II, 1700-1799.
 
         Redigeringen består i huvudsak av sammanförande av texten i den i
         Falun 1989 utgivna boken och häftet Tillägg och ändringar till ...
         utan utgivningsår (sid 233-234 i boken, sid 6 i häftet)
 
 
         1709/1000:1
         BEHM, LARS LARSSON, född 1673 (enligt rättelsehäftet;   1677 enligt
         boken men det årtalet går inte ihop med faderns dödsår!) i Falun,
         död 1713-01-12 i Wismar av sina i slaget vid Gadebusch erhållna
         skador.
 
         Föräldrar:   Bergsmannen och handlanden i Falun Lars Behm, född
         1620-08-10 i Gävle, död 1675-04-07 i Falun, och hans andra hustru
         Maria Glate, död 1698. Äktenskapet ingicks 1663-04-08.
 
         Gift 1702-09-23 i St Skedvi sn med Catharina Sevallia i hennes
         första gifte, född 1683-12-04 i Västerås, död 1740-02-28, omgift
         1723 i Orsa med komminister Andreas Milenius.
 
         Hon var dotter till kyrkoherden i Svärdsjö Johannes Johannis
         Sevallius, född 1639-06-23 i Västerås, död 1698-01-22 i St Skedvi sn
         under hemresa från Västerås, och Catharina Nortman, född 1657, död
         1726-01-14 i Rasjöbo i Gustafs, St Skedvi sn.
 
         Genom sitt giftermål blev B. svåger med Anders Johansson Sevallin
         (1696/1230) och Jacob Flesser (1714/0512:2).
 
         Barn födda i Bröten, Vika sn:
            Lars, född 1704, levde ännu 1775, ägare av Bröten i Vika sn och
         svärfar till Henrik Sebaldt (1758/1300:6);
            Johan Wilhelm, född 1708-03-09, död 1787-04-04, kyrkoherde i Berg
         (Västml);
            Albrecht, född 1709-09-20;
            Gertrud, född 1710-10-14.
 
 
         Sekundfältväbel 1712-09-28.
 
         I generalmönsterrullan 1711-01-31 (Stockholm) anges B. vara kommen-
         derad till Reval, d v s med den styrka i vilken bl a delar av Dal-
         regementet ingick, som i augusti 1710 skulle överföras på flottan
         till den estniska provinshuvudstadens undsättning. Rullan har även
         anteckningen hwarest han skall wara afgången med döden. I B:s
         ställe antogs 1710-10-27 Axel Hinrich Glanström (1710/1027) som
         mönsterskrivare. Denne försvinner ur handlingarna efter 1711 och
         Specifikationen 1711-11-05 redovisar som mönsterskrivare vid
         Rättviks kompani Lars Behm (som) är med i Commenderingen till
         Revall.
 
         Även beträffande B:s slutliga bortgång föreligger olika uppgifter. I
         A J Bruzelius Sveriges läkares historia står att Lars Behm,
         fältväbel vid Dalregementet, var sonsons son till bergsmannen Michel
         Behm från Gruvriset i Falun, vidare att han var bosatt i Vika sn
         samt att han avled efter slaget vid Helsingborg 1710-02-28, i vilket
         han blev sårad. Den sista uppgiften återfinns även hos Munktell och
         Ekström liksom i Västmanlands-Dala nations album och Vika minne. I
         några av de senare källorna kallas han fänrik vid Dalregementet.
 
         B. är inte upptagen i Lewenhaupts Karl XII:s officerare, vilket
         styrker att han aldrig var fänrik. Dalregementet deltog inte i
         slaget vid Helsingborg, B. var i livet 1711-1713. Det ligger nära
         till hands att misstänka, att alla uppgifter om slaget vid
         Helsingborg härrör från samma källa, i vilken en förväxling skett
         mellan slaget vid den nämnda staden och slaget vid Gadebusch 1712,
         där sekundfältväbeln Lars Behm är upptagen bland de sårade, som
         fördes till Wismar. I mantalslängderna från Vika sn 1711 står B. som
         mönsterskrivare, vilket styrker att det inte rör sig om två personer
         med samma namn. Samtidigt förefaller det egendomligt att B.
         fortfarande skulle vara mantalsskriven angivet år, om han dödligt
         sårats i slaget vid Helsingborg 1710-02-28. Det som förbryllar är
         att B:s hustru i mantalslängden 1712 står som änka. En tänkbar
         förklaring kan vara, att den felaktiga uppgiften om hans bortgång
         under Revalkommenderingen nått hemorten och att klarhet vunnits
         först då kommenderingen återvände till Sverige i slutet av 1711. Vid
         den tidpunkten kan underlaget för 1712 års mantalsskrivning redan ha
         varit intaget. Det ovan anförda har till en del karaktären av ej
         bestyrkta antaganden, mycket beroende på att Vika sn:s husförhörs-
         längder för ifrågavarande tid saknas.
 
Mvh
Olle R
 
(Meddelandet ändrat av oller 2010-10-26 20:54)