Titel: Landgren
Skrivet av: Eva Widenfalk skrivet 2015-04-25, 16:50
Great, Gerry!
It's not obvious that Dråga/Drågen and Anderstorp means the same place or the same small village.
Dråga is used in the church books (födda/döda/vigda) during this time period. In HFL, Drågen is first used, then Anderstorp, and then both Drågen and Anderstorp.
In mantalslängderna (mtl) you will not find Drågen, but Anderstorp from 1692 (for the first time) with an Anders and his wife, from 1693 Anderstorp with Anders Svensson, later on followed by his son Sven Andersson, except for the period 1699-1712 when these families are found in Dalen (another croft under Alkvettern).
Since the children to Anders Svensson and his son Sven Andersson are noted as born in Dråga, I believe that Anderstorp and Dalen are crofts (torp) located in Drågen.
There is another croft, Lanforstorp, only found 1691 in mtl, for an Anders with wife, and only found 24/7 1692 in the birth book (for Henrik Andersson with father Anders, which in my meaning most probaly is Anders Svensson). My theory is that Lanforstorp is a temporary name for Anderstorp, which pops up 1692 in mtl.
Anders Svensson was a hammersmith 1690 - see the judgment book for Karlskoga 12, 13, 14 and 15 march 1690: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Värmlands län EVIIAAAL:22 (1690-1691) Bild 82 / sid 159 (AID: v81413.b82.s159, NAD: SE/VALA/0382503)
This is my own ”modernised” version of it:
Anders Svensson hammarsmed i oskattlagde torpet Dahlen på Alkvetterns ägor, klagade sig högt, huru som han d 10 hujus [mars] råkade för den stora olyckan, att hos honom utkom en häftig vådeld, genom skorstenen emellan taken, då han var i hammarsmedjan, och hans hustru varit åt skogen med boskapen, Men när hon kom hem, var övre taket avbränt, så lopp hon in efter tvenne sina små barn, i det föll andra eller mellan taket neder, där av hon brände sig mycket illa på armar och händer, uppbrände sådeles hans endaste hus, bemälter stuva [stuga] med där över varande vind, där uti han hade det lilla förråd han ägde, åtminstone skattade nämnden skadan till husen, förutan lösören till 50 (80?) daler kopparmynt, vilket honom här med lämnas för trovärdigt bevis.