NULL Skriv ut sidan - Gilljam / Guillaume

Anbytarforum

Titel: Gilljam / Guillaume
Skrivet av: Lars-Olov Eriksson skrivet 2014-01-16, 16:13
Kjell, jag får gratulera till att du har en härligt komplex fråga kvar att utreda ! Jag kan ju bidra med lite spånande, i övrigt får jag lov att hålla mig till Gotlandsdomböckerna och till Bergskollegiet i den mån jag där stöter på något i denna fråga.
 
Först lite spån av en amatör. Är yrkesrollerna hammarsmed, smältare och räckare så distinkt åtskilda att man kan använda titlarna för personidentifikation ?  
 
Mitt bestämda intryck är att det pågick ett ständigt kattrakande om expertisen i en relativt liten grupp nyckelpersoner - därav allt kiv i olika instanser. Experterna försökte väl utnyttja detta genom att låta sig köpas (låter sunt i dagens ljus). Å andra sidan tycks de ha varit i patronernas grepp rent ekonomiskt. Ibland tycker jag generellt att man vid den tiden gav sig in på ekonomiska arrangemang som det saknades infrastruktur för, därav alla utdragna tvister, där parterna ofta hinner dö och därmed ytterligare komplicera historien. Det här systemet med transporterade skulder som patronerna går i borgen för, hör till denna kategori.
 
Denne Cambou, som skymtar förbi ibland, har jag uppfattat som en finansiär huvudsakligen. Lundberg har inte lyckats beskriva honom särskilt väl:  
 
Lundberg  p51: [1697 ?] ”.uppgåvos Cambou (köpman i Sthlm, som tydligen på något sätt varit intressent i bruket) och Trip ha förlorat 80000 dr. kmt.”  
 
Att han skulle befatta sig med rekryteringen av en hammarsmed låter långsökt. Men han kanske hade något med den nämnda skuldhanteringen att göra, han kanske var en av dessa, som skulle kunna betecknas som den tidens bankirer ?
 
Formuleringen vid hammartinget 1696 daterar ju inte den föregivna rekryteringen, så den kan ju syfta på övergången 1689, då Tussin medförde en skuld, som Fachten tog över ansvaret för. I så fall skulle Fachten på något sätt ha finansierat sig hos Cambou.  
 
Gotlands-Tussin kommer väl till Österby bruk 1696, enligt din tidigare redogörelse ? Då kunde han väl ha skaffat sig en skuld där, om än märkligt snabbt - kanske det var den gamla skulden som nu hamnat i Österby ?
 
Uppgifterna 1701 kunde väl vara förenliga med att Michel vore son till Gotlands-Tussin och i något läge tagit på sig faderns skuld. Konstigt är då förstås att det låter som att han ärvt skulden och därmed Tussin dött redan 1691, då vi vet att han absolut levde. Det rimligaste är väl att grammatiken, som vanligt, är luddig, dvs Tussin är död vid den aktuella tidpunkten, men inte 1691. Varför sonen skulle ha tagit över skulden 1691, i så fall på Gotland, vet jag inte. Sommartinget 1691 på Gotland var i maj, dvs före skuldöverlåtelsen och höstetinget i september kollade jag ju m a p Tussin-förekomster häromkvällen, så inget är att hämta där.  
 
Å andra sidan borde väl Kurlands-Tussin ha levat 1692, dvs inte ha dött före juni 1691, då Leijel sätter upp honom på listan över förrymda ? Men Leijel visste nog inte allt. Han uttrycker sig ju lite oprecist och stödjer sig på någon annans utsaga. Kurlands-Tussin kunde ha haft en son med sig till Kurland, som där tagit över en del skuld, kanske vid faderns död där och då. Och denne Tussin hade ju tidigare varit i Österby och hade kanske en skuld med sig.  
 
Anknytningen till Lummelunda är så vag och obestämd i tiden, att jag inte kan komma på vad man skulle kunna göra i den ändan. Trots allt måste det ha förekommit massor med personliga möten, avtal osv, som vi aldrig får se. I tursamma fall, när ärendet kommit till domstol, kan den typen av dokument påträffas bland akter till konceptdomböckerna. Att leta på måfå i Gotlandsdomböcker fr o m 1694 känns lite omotiverat, eftersom jag inte tror att Gotlands-Tussin skulle (ha övervägt att) återvända till Lummelunda, det låter alltför långsökt.
 
Till slut kan man nog inte utesluta att dåtidens handläggare ibland kunde blanda ihop folk, speciellt personer med så ovanliga namn.  
 
Jag undrar om inte de olika citaten rör två Tussin - fördelningen vill jag inte stjäla nöjet av !  
 
Det känns som att den bästa ändan att ta tag i är den vid tinget 1696.