Titel: Förbjudna led
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2014-09-27, 19:27
Hur skall man tolka det faktum, att vi endast känner till en påvlig dispens för inående av äktenskap med förhinder p.g.a 'förbjudna led' av blodsband, under åren 1410-1459? Svaret är förmodligen att äktenskap i förbjudna led inte ansågs som någon större synd i Sverige i början av 1400-talet. Man får inte glömma att kanske ca hälften invånarna i 'det egentliga Sverige', och cirka en tredjedel av invånarna i Sveriges Österland, dött i pesten, åren 1350-51. Att gifta sig och skaffa barn var en nödvändighet för överlevnad, varför ev. blodsband var av underordnad betydelse.
Även om Gregorius den IX:s Liber Extra som publicerades 1234, 'marknadsfördes' av det påvliga sändebudet Vilhelm av Sabina när han år 1248 gästade Sverige, och förmanade alla biskopar att skaffa varsitt exemplar, så innebar inte detta att den fick något större genomslag i landet.
I den yngre Västgötalagen, tidigt på 1300-talet, sägs: ”Biskopen skall döma i fråga om klerker, hjonelag [alltså äktenskap], bannlysningsmål och testamente”, men man får inte glömma att det pågick en maktkamp mellan kyrkan och det värdsliga styret på 1300-talet. Påvarna hade en svag ställning, och levde i exil i Frankrike.
Varför ser man då de första ansökningarna över huvud taget, år 1410? Därom kan man bara spekulera, men sannolikt berodde det på att 'Johannes Gerechini' tillträdde som biskop i Uppsala 8 juni 1408. Jöns Gerekesson kom sannolikt från Danmark, och förde in nya tankegångar i den svenska kyrkan. Trots det, så av 84 dispensansökningar åren 1410-1459,så rörde sig 33 st (ca 40%) om 'De defectu natalium', d.v.s. illegitima barn m.m. och 24 st. (ca 29%) om 'De diversis formis', d.v.s. huvudsakligen om våld i olika former, och brytande av diverse regler.
Så varför sökte då Karl Knutsson (Bonde) dispens för sitt äktenskap med Katarina Karlsdotter 1438-07-13? Jo, återigen så hade en ny biskop tillträtt, 'Nicolaus Ragvaldi'. Han tillträdde 25:e juni 1438, och Karl Knutsson fick sin dispens 13:e juli 1438. Även i detta fall handlade det förmodligen huvudsakligen om att säkerställa de ev. barnens legitimitet, och därmed arvsrätt.
Därefter förflyter det nästan exakt 22 år innan nästa ansökan omr dispens för äktenskapshinder, gällande blodsband, vilken beviljades den 9:e juli 1460. Varför kommer den just då, och varför från Åbo? Ännu en gång berodde det sannolikt på en nytillträdd biskop, Konrad Bidz, vilken fick stadfästelse av valet av påven den 4:e juli 1460, och därefter vigdes till ämbetet, som biskop i Åbo, i Siena.
Dispensansökan avsåg en Henrik Olofsson och Marta Mårtensson, möjligen/troligen fränder till Konrad Bidz, vilken sannolikt personligen talade för dem inför påven.
En rimlig slutsats av ovanstående blir, att den huvudsakliga anledningen till att man på 1400-talet sökte dispens för äktenskapshinder, var arvsrättsliga - inte religiösa.