Titel: Sluk
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2015-10-14, 19:35
I boken 'Åbo stads historia från mitten av 1100-talet till år 1366' skriven av C J Gardberg, har jag hittat avsnitt som, direkt och indirekt, berör släkten Sluk.
På sidan 79 finner man följande: ”Haga (i S:t Karins) har tydligen varit huvudgården i det godskomplex, som har haft till uppgift att sörja för borgen (Vanhalinna), dess befälhavare och garnison. Senare, efter tavasternas underkastelse och uppförandet av Äbo slott på 1280-talet, förlorade borgen sin betydelse, och då råkade Haga gård i privat ägo. Detta skedde så tidigt, att gården inte blev frälse i likhet med flera andra Hagagods. År 1444 försåldes Haga av tre olika ägare till Nådendals kloster (min kursivering), och då kvarlevde minnet av de äldre förhållandena däri, att säljarna avstod från var sin del av Haga gård, ej från Haga eller Haga by. ”
De tre ägarna var Olof Nilsson, av mig postulerad son till Nils Torkilsson (Sluk), och hans svågrar Staffan i Voivala och Peder Ingonen (Se mitt inlägg 16 oktober 2012).
Det intressanta är här skrivningen ”.då råkade Haga gård i privat ägo”. Då, i mitt scenario, Nils Torkilsson (Sluk) ägt (en del av?) Haga gård, uppstår frågan på vilket sätt han blivit ägare till det f.d. kronogodset, och vem som var den förste 'private' ägaren, och när.
För att börja med när, så har Gardberg sannolikt tänkt fel, när han antyder att Haga övergick i privat ägo någon gång redan i slutet på 1200-talet. Det fanns knappast någon anledning att sälja Haga gård bara för att ståthållaren flyttade till lägerkastellet i Åbo, ca 1 mil väster om Haga gård. Det troligaste är att det kom i händerna på någon av de som förde befälet på det färdigställda slottet under konung Magnus minderårighet, då de styrde i Åbo utan avgift och redovisning.
Lyder de Kyren, tillsatt av Hertig Valdemar, var den som byggde om lägerkastellet i Åbo till ett slott på 1310-talet, och blev kvar som slottshövding ända till 1322, trots att Valdemar dog 1318. Lyder de Kyren efterträddes av Algot Jonsson som nämns 1324, men som efterföljs redan samma år av den mycket självständige Mats Kettilmundsson. Efter Mats Kettilmunds död 1326 tillträdde Karl Näskungasson som 'advocatus Finlandensis'. I december 1330 tillträder Karl Haraldsson (Stubbe) som 'advocatus Finlandensis' och i januari 1331 omnämns han som 'advocatus aboensis', den siste i raden under förmyndartiden. När Magnus Eriksson blev myndig 1332, fann han att förmyndarna och stormännen inte hade lämnat efter sig en enda mark.
Karl Haraldsson hörde till en något yngre generation än de föregående slottsherrarna, men att han likväl stod stormanspartiet nära framgår bl.a. av att han nämns i Matts Kettilmundssons testamente. I en handling från tiden närmast innan han blev ståthållare i Åbo nämns hans namn dessutom närmast efter Karl Näskonungssons och före de övriga finländska slottshövdingarnas.
Vart vill jag komma med detta? Jo, jag vill peka på de nära kopplingarna mellan Nils Torkilsson (Sluk) och några av dessa slottshövdingar. Nils Torkilsson (Sluk) var enligt mitt scenario gift med en dotterdotter till Cecilia Algotsdotter (vars morfar var Lyder van Kyren) ur hennes andra äktenskap med en Ragvald.
I sitt första gifte var Cecilia gift med Karl Haraldsson (Stubbe). En son i detta äktenskap, Nils, gifte sig med en dotter till 'den betydande frälsemannen' Lars Gunnarson. Efter Nils Karlssons död omkring 1390, gifte hon om sig med Jöns Torkilsson (Sluk), Nils Torkilssons bror.
Svaret på frågan om vem som eventuellt överlät Haga gård till Nils Torkilssons släkt lär förbli obesvarad, men torde med hög sannolikhet sökas bland ättlingarna till Lyder van Kyren och /eller till Karl Haraldsson (Stubbe).
Oavsett på vilket sätt Nils Torkilsson kom över Haga gård, så stärker detta de hypoteser som låg till grund för mitt postulat, att Olof Nilsson och hans systrar, som sålde delar av Haga gård 1444, var barn till till Nils Torkilsson (Sluk).