NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 30 juni, 2015
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 30 juni, 2015
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2015-06-19, 17:04
Ove Mobergs bok 'Olav Haraldsson, Knut den Store och Sverige', var ett resultat av ett tvärvetenskapligt synsätt - han utgick från såväl historikernas syn, som filologernas, vad gäller tolkningen av de källor som står till buds för den aktuella tidsperioden. På samma sätt breddade Anders Winroth i sin bok 'The Conversion of Scandinavia' synen på vad som drev utvecklingen från hedendom till kristendom, genom att ta på sig 'beteendevetenskapliga glasögon'.
Lägger man till detta Thomas Lindkvists lilla skrift 'Plundring, skatter och dn feodala statens framväxt', så klarnar bilden av vilken roll Ragnvald Jarl kan tänkas ha spelat.
Det elfte århundradet var uppenbarligen en enormt dramatisk period för svearna. Fram till omkring år 965, levde svearna till stor del på byteshandel - och plundring, men omkring detta år tycks bl.a. flödet av islamiskt silver ha upphört totalt, d.v.s. handeln på Österleden hade upphört. Resultatet blev att Birkas roll som handelscentrum omintetgjordes - inget finns dokumenterat gällande Birka efter år 960.
Sveakungarnas makt synes ha varit betydligt svagare än götarnas - lokala stormän hade en mer framskjuten ställning i Svealand än i Götaland - och helt beroende av handeln österut, och därmed ömsesidigt avhängiga handelsmännen. Handelsplatserna sponsrades därför av hövdingarna i Svealand. På, till Birka närbelägna Adelsö, byggdes en kungsgård, Hovgården, varifrån kungen kunde övervaka handeln. Ett bortfall av byteshandeln längs österleden torde ha inneburit katastrofala följder för svearna och därmed deras kungar för en lång tid framöver.
Det viktigaste ordet i Anders Winroths bok - motivet för vikingarnas raider - är ”Fundraising”! ('Typ' presidentval i USA!) Makten uppehölls med belöningar och gåvor - marknadsekonomi rådde i allra högsta grad på vikingatiden! Kunde du inte belöna dina undersåtar, så bytte de snabbt lojalitet!
Lindkvist skriver: ” En plundringsfas i samhällens utveckling kan, som i det vikingatida Norden, bero på att ett varuutbytessystem bryts eller utsätts för allvarliga störningar. Man kan därför utgå ifrån att i början på tusentalet var plundring den huvudsakliga 'inkomstkällan' för svearna. Till det som begränsar en plundringsekonomi hör att motstånd organiseras samt att en vidsträckt aktionsradie erfordras, vilken kan vara svår att upprätthålla.
Här hittar vi en plats för Ragnvald Jarl - en Sjökung - en plundrare sannolikt med fokus på Baltikum och Finland, men sannolikt även längs Östersjöns södra stränder. Som Lindkvist skriver: ”Sjökungar blev landkungar, om än för en kortae tid vad gäller Ragnvald Jarl i detta scenario.
Att Olof Skötkonung tar sin tilflykt till Västergötland, beror nog inte enbart på ett ev. uppror bland hedningarna i svearnas rike, utan också på att hans försörjning uteblir - han kan inte längre köpa sin makt. I Västergötland lever han på sitt ”kristna kapital”. För svearna gällde sannolikt detsamma som återges i den yngre versionen av den första Novgorodkrönikan: ”Tidigare hade furstar med sina hirder skaffat sig rikedomar genom plundringar och krig mot andra folk. Nu hade emellertid den tid kommnit då de levde av det egna landet. Detta, klagar krönikören, orsakade betryck och fattigdom bland befolkningen.”
Min egen tolkning av detta är att även om Ragnvald fördrev Olof Skötkonung från Svitjod - så upprätthöll han sannolikt makten tills Olofs son Anund Jakob var mogen att ta över - möjligen som ett resultat av Sigvats medling.
Förutom den strypta bytehandeln, så drabbades sannolikt östra Svitjod av långvarig torka under den medeltida värmeperioden, vilket sannolikt framtvingade en sista vikingaraid till Georgien år 1040 - Ingvarståget - med katastrofalt resultat.