NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 30 juni, 2015
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 30 juni, 2015
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2015-06-17, 19:27
Efter att ha fördjupat mig i filologen Ove Mobergs akademiska avhandling, 'Olav Haraldsson, Knut den store och Sverige', utgiven 1941 i Lund, så har jag delvis reviderat min uppfattning om var Ragnar Jarl bodde vid tiden för Sigvats besök i Svitjod 1018. Han befann sig sannolikt i Roslagen. Min invändning ovan - att jag har svårt att se någon med en Jarls status verka i Roden, precis utanför gränsen till Svitjods maktcentrum - är fortfarande relevant, om man accepterar den historieskrivning som gör gällande, att de hedniska svearna tvingade Olof Skötkonung till reträtt i Västergötland. Var det kanske Ragnvald Jarl som för tillfället styrde i Svitjod, och omnämns som den svia tyggi (sveakonung) vilken fick tolv män hängda av Olof Haraldsson?
Moberg skriver: ”Då man läser Austrfararvisur i sin helhet, får man knappast det intrycket, att det rör sig om underhandlingar mellan en suverän i ett rike och en undersåte i ett annat. Snarare förefaller det som om parterna äro jämställda”. Han skriver vidare: ”Finns det någon möjlighet för att Ragnvald skulle kunna uppträda som härskare i Sverige på den tid, då Sigvat förde underhandlingar med honom? Denna fråga kan besvaras jakande, om det ligger en realitet bakom uppgiften hos Adam om en hednisk reaktion i Svealand mot Olof skötkonung. Ragnvald skulle i så fall hava varit den, som lett revolten mot den svenske konungen och för en tid övertagit makten i Sverige. En uppgift i Austrfararvisur talar för denna uppfattning. I strof 14 av dikten omnamnes nämligen Ragnvald som jofra prystir, »den som tränger hårt fram mot, undertrycker eller övervinner furstar eller fursten». Detta uttryck behöver givetvis ej syfta på Olof skötkonungs fördrivande, men onekligen är det ett egendomligt sammanträffande, att den enda person, som enligt de bevarade källorna kan hava uppträtt som ledare för den svenska politiken efter den av Adam omnämnda hedniska reaktionen i Svealand mot Olof skötkonung, säges i en samtida dikt hava satt en konung i trångmål”.
I en fotnot (s. 118) återger Moberg H. Tolls antagande att Austrfararvisurs Ragnvald var identisk med en Ragnvald, som omnämnes av Odd Snorrason i samband med Olav Tryggvasons vistelse i Sverige och som enligt Odd var son till den svenske hövdingen Håkan den gamle, hos vilken Olav Tryggvason och hans moder vistades, sedan de flytt från Norge (Saga Olafs Tryggvasonar, ed. F. Jönsson, s. 13 ff.).
Enligt Moberg öppnar Tolls antagande ”åtskilliga vägar för antaganden om släktskap mellan Ragnvald och det gamla svenska kungahuset”, men med rservationen att ”Tyvärr äro blott hans källor, i den mån sådana finnas, av sprödaste art.”
Om scenariot att Ragnvald innehade makten över svearna vid tiden för Sigvats besök, och där Olof Skötkonung tvingats av Ragnvald att retirera till Västergötland, så torde Austrfararvisur mycket väl kunna handla handla om två resor - inte nödvändigtvis en - varav den ena sannolikt gick närmaste vägen genom Dalsland till Olof Skötkonung i Västergötland, medan den andra möjligen gick sjövägen en bit upp i Östersjön, och därefter landvägen till Ragnvald i Svitjod. Mitt senare antagande bygger huvudsakligen på de strofer av Sigvat som i Snorres version anfördes i Heimskringla:
9. Hurtig var jag ofta, när vid slit på fjärdarna därute mot vinden piskade Strindekungens vindfylida segel; skeppet gick förträffligt, där vi läto det flyga åstad på böljan; kölarna skakade Listers smycke (vågen).
10. Vi läto om våren den modige konungens skepp ligga med uppspända tält långt ute vid ön framför det härliga landet; men på hösten får jag rida - skilda sysselsättningar utövar jag - där som sjökungshästen spjärnar över hagtornsvuxen mo.
11. Hästen springer hungrig i kvällsskymningen den långa vägen; hoven stampar marken till hallen; dagen går mot sitt slut; nu bär hästen mig över bäcken långt från danskarnas land; min häst snubblade i bäcken; dag och natt mötas nu.
12. Ut skola de stolta kvinnorna skåda övermåttan hastigt; Låt oss piska hästarna, så att den kloka Irvinnan kan höra Låt oss piska hästarna, så att den kloka kvinnan kan höra långt inne från sitt hus hästarnas hårda lopp till gården.
Utan att den minsta aning om betydelsen av det bildspråk skalder använde på 1000-talet, så dristar jag mig att kommentera vissa bitar av stroferna.
Strof 10, ”långt ute vid ön framför det härliga landet”, skulle kunna syfta på Gotland, även om det härliga landet logiskt sett skulle röra sig om Norge. ”Sjökungshästen” är ett fantasiggande ord - kan det röra sig om en häst som skall föra Sigvat till sjökungen Ragnvald? ”Hagtornvuxen mo”, torde i mitt scenario innebära någonstans längs Östgötakusten där det sannolikt växte lövskog under den medeltida värmeperioden.
Strof 11, ”långt från danskarnas land” kan tolkas som en färd norrut längs 'Sveriges ostkust', då man avlägsnar sig alltmer från Blekinge. ”dag och natt mötas nu” får man väl tolka som höstdagämningen.
Strof 12. Anders, här väljer jag att utgå ifrån din, sannolikt väsentligt mer korrekta tolkning av Sigvats strof: ”No farther can you enter, //You wretch!” said the woman// ”Here we are heathens// And I fear the wrath of Odin.” //She shoved me out like a wolf,// That arrogant termagant,// Said she was holding sacrifice// To elves there in her house.” Helt klart befinner man sig nu efter en lång ritt i Svitjod - Ragnvalds land - där man fortfarande blotar.
Vad gäller Ragnvalds hemvist när han inte innehade makten i Svitjod, är det fullt möjligt att han var en Sjökung med makt över Roslagen, Åland och Findia med dess skärgårdar - Sjöland - och kanske bosatte sig i Gårdarike, när han (enligt avtal med Olof Skötkonung?) överlämnade makten til Olofs son Anund Jakob. Ett indirekt stöd för detta fås i - enl. Moberg (s. 119, fotnot) - samtida källor, vari finns uppgifter om en Ulf och en Eilif (Ragnvalds söner?) ”som äro knutna till de inre trakterna av Finska viken”.