NULL Skriv ut sidan - Birgitta, Lars Anderssons i Nyköping

Anbytarforum

Titel: Birgitta, Lars Anderssons i Nyköping
Skrivet av: Kaj Janzon skrivet 2014-02-03, 10:03
Angående frågebatteriet onsdagen 29 januari 2014 - 19:55 ska jag försöka mig på ett så kort och förhoppningsvis klargörande svar som möjligt.
 
Källan som efterlyses ser ut att vara volym 22 i Kammararkivets serie Arv och eget. Serien består till största delen av jordeboksutdrag med korta marginalkommentarer av Rasmus Ludvigsson m.fl. Kommentarerna är vanligen av typen köpt anno 1543 av Nisse Krok i Dötristemåla eller bördat av Olof Nilsson i Exby efter fru Ingeborg (påhittade typexempel). Volym 22 är relativt flitigt använd i forskningen. Tillsammans med volymerna 29 och 42 i samma serie är det den som DMS använt sig mest av för att försöka fastställa proveniensen för de gods som Gustav I med olika medel lade beslag på för egen räkning. Dessvärre kan uppgifterna i volym 22 inte lösa det här aktuella genealogiska problemet.
 
Frutitel för en kvinna som inte är nunna innebär under medeltiden och 1500-talet att hon är eller har varit gift med en riddare. Alla andra gifta kvinnor tituleras hustru. Den preciserade beteckningen borgarhustru i personregistret (DMS 2:3) beror på att Lars Andersson var borgare i Nyköping. En frälsekvinna som gifte sig med en ofrälse man (t.ex. en borgare) förlorade sin frälsestatus och all jord hon ägde var i princip omvandlad till skattejord när paret klev upp ur sängen på rätt hindersdag (dagen efter bröllopet). Det påverkade emellertid inte kvinnans ägande- eller arvsrätt, utom i de fall då äktenskapet ingåtts mot föräldrarnas vilja. Hon kunde fortsättningsvis förvärva frälsejord genom arv eller bördköp men om hon valde att behålla sådana gods omvandlades även de till skattejord. Frälsestatus är alltid individuellt och formellt knutet till en konkret prestation, nämligen rusttjänst. Det är således vanligt att frälsemän och -kvinnor har ofrälse släktingar på nära håll. Under Gustav I:s regeringstid var det ytterst gamle kung Götstaff själv som bestämde hur strikt regelverket skulle tillämpas, såväl generellt som i ett stort antal enskilda fall. Han beviljade flitigt undantag från både det ena och det andra, antingen på livstid eller behaglig tid dvs så länge regenten ansåg vara lämpligt. Efter Gustav I:s död började systemet successivt förändras tills man nådde ett tillstånd där jordnaturerna blivit fasta men det är en mycket komplicerad historia som vi dessbättre inte behöver gå in på här.