NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-05

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-05
Skrivet av: Anders Pemer skrivet 2005-04-04, 23:31: Du är släkt med dem allihop. Ingen har egentligen sagt något annat. Däremot är det gamla agnatiska släktbegreppet en urgammal grund i historisk forskning. Att släkter med ett visst släktnamn traditionellt är en släktkrets där alla är släkt via de manliga leden.

Enligt det begreppet tillhör du din fars släkt, och kan följa den bakåt på raka manslinjen, och medlemmar av den släkten är alla söner till någon son i den kretsen.

Men du är släkt med alla släktingar du vill betrakta dig som släkt med, och du får naturligtvis kalla dina mostrar och deras döttrar för din släkt, de är ju också släktingar till dig.

Allt det här är egentligen en helt annan diskussion, förstås. Den här tråden var ju en fråga om hur många procent adel vi alla i genomsnitt har i våra anor, och ADELSKAP är något som definitivt stockkonservativt följer den manliga, agnatiska, linjen. Konstigare än så är det inte.

Släkt med dina söner är du definitivt, du är alla gånger deras allra allra närmaste släkting efter de där nio månaderna, jag skulle aldrig drömma om att försöka ta ifrån dig eller någon annan mamma det epitetet. Sedan tillhör de din släkt likaväl som sin pappas i en rent social och modern bemärkelse.

Ser vi däremot till det traditionellt agnatiska släktbegreppet är de medlemmar av sin fars släkt, och din agnatiska släkt är en av många som de härstammar ifrån, liksom sin mormors, farmors och alla andra övriga släkter än den som de rent agnatiskt tillhör.

Men i dagens tidevarv där det t ex inte längre på något vis garanteras av några tvingande lagar att efternamn följer manslinjen kommer naturligtvis det agnatiska begreppet att förlora alltmer betydelse.

Bär en familj ett efternamn som kommer från familjemoderns mormors farmor, som på sin tid råkade få det namnet från sin raka fädernelinje på den gamla obskyra tid då det normala var att efternamn alltid fördes vidare just den vägen, så kommer det knappast att vara vidare relevant att man rent agnatiskt sett är en gren av den gamla släkt som familjefaderns farfar var av, men vars släktnamn kanske är utdött därför att den släktens alla manliga medlemmar råkade möta partners med namn de själva tyckte lät häftigare och släppte sina namn, samtidigt som heller inga kvinnliga släktmedlemmar kände för att föra namnet vidare.

Med det traditionella sättet dog i varje fall ett namn nästan bara ut om det slutade födas söner, och inte fanns någon annan nära släkting på någon annan sida som råkade tycka det var värt att rädda och förde det vidare på någon kvinnolinje.

Med dagens system kan ett namn dö ut fullkomligt trots ett stort antal bärare om det råkar kännas ointressant att föra vidare av allihop, och alla möter partners med ett namn som känns ballare.

Någon kanske skulle vilja föra det vidare men möter en partner som absolut inte går med på något annat än att hennes (eller hans) namn ska gälla.

Med det prospektet tycker jag fortfarande att det gamla systemet, där jag som bärare av ett gammalt släktnamn och dessutom blivande huvudman av släkten, hade haft både all tradition och lagen på min sida den dag jag förhoppningsvis får barn. Nu kan det visa sig bli fråga om en maktkamp med deras mamma, vem nu hon visar sig vara.

Men det är en helt annan sak, och en diskussion som jag inte borde ta risken att ta upp igen, jag har fått ta fruktansvärda pungsparkar när det har debatterats tidigare. Men jag står för det, och kunde inte låta bli att ta upp det nu... Jag respekterar alltid andras åsikter, och hoppas andra kan respektera mina...